Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m.m. av försvarets materielverk
1971 · 71 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 59 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:124, Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m.m. av försvarets materielverk
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1971 Prop 1971:124
Nr 124
Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m. m. av
försvarets materielverk; given Stockholms slott den 24 september I97I.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag Om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro
CARL GUSTAF
SVEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av försvarets materielanskaffningsutrednings
delbetänkande (Ds Fö 1970:12) Materielanskaffning för försvaret läggs i
propositionen fram förslag om organisation i stort av försvarets materielverk.
Verket föreslås bli indelat i en enhet för central
planering och fem huvudavdelningar. Tre av huvudavdelningarna har huvudsakligen
anskaffnings- och underhållsuppgifter och benämns huvudavdelningen för armémateriel,
huvudavdelningen för marinmateriel och huvudavdelningen för flygniateriel. De
motsvaras närmast av de nuvarande armé-, marin-och flygmaterielförvaltningarna.
I huvudavdelningen för armémateriel ingår huvuddelen av den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen.
Huvudavdelningen för drifttjänst svarar för förplägnad, förrådsverksamhet och
verkstadsdrift inom krigsmakten. Huvudavdelningen för administration motsvarar
närmast den nuvarande administrativa avdelningen. Till huvudavdelningen har
förts samman all s. k. normalieverksamhet inom materielverket, dvs.
standardiserings-, materielregistrerings- och publikationsverksamhet m. m.
I propositionen föreslås omlokalisering av ca 500
anställda från storstockholmsområdet till andra orter, varav ca 400 till karlstadsområdet.
1 Riksdagen 1971. I saml. Nr 124
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:124
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet på Stockholms slott den
24 september 1971.
Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
organisation m. m. av försvarets materielverk och anför.
Inledning
Försvarets materielverk (FMV), som svarar för den centrala
ledningen av tyg- och intendenturmaterielförvaltningen, bildades den 1 juli
1968. Materielverket övertog ansvaret för den verksamhet som hade bedrivits vid
förutvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets
intendenturverk och försvarets förvaltningsdirektion. Till grund för
omorganisationen låg bl. a. betänkanden av 1964 års tygförvaltningsut-redning
och försvarets materielförvaltningsutredning 1966 (SOU 1966:11 och Ds Fö
1967:13).
Materielverkets organisation fastställdes genom beslut av
1968 års riksdag (prop. 1968:107, SU 1968:106, rskr 1968:234) och har sedan
dess ändrats inom verkstads- och förrådsområdet. Efter beslut av 1970 års
riksdag (prop. 1970:110, SU 1970:110, rskr 1970:276) inrättades sålunda den 1
juli 1970 tvä nya avdelningar, en för verkstadsledning och en för
förrådsledning i central instans.
Vid omorganisationen år 1968 skapades en gemensam
verksledning, som
bl. a. övertog försvarets förvaltningsdirektions
samordnande uppgifter. Några större förändringar med avseende på den inre
organisationen och arbetsformerna inom huvudenheterna genomfördes inte. 1 prop.
1968:107 ansåg jag mig med hänsyn bl. a. till vad som hade framkommit vid
remissbehandlingen av materielförvaltningsutredningens betänkande inte böra
föreslå längre gående förändringar i förvaltningsorganisationen, förrän
sakorganens verksamhet i sin helhet hade undersökts.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i
juni 1968 fem sakkunniga' för att utreda organisationen av anskaffningsverksamheten
och därmed sammanhängande funktioner m. m. inom försvarets
' Riksdagsmannen Gunnar Gustafsson, ordförande,
generaldirektören Åke Sundén, departementsrådet Jan Nilsson, generalmajoren
Gunnar Eklund och bruksdisponenten Carl Sebardt,
Prop. 1971:124 3
materielverk. Syftet med utredningen var att mot bakgrund
av tidigare utredningar få underlag för att bedöma vilken organisationsform som
på sikt är den för materielverket mest lämpade. Utredningen skulle emellertid
inte begränsas till enbart materielverkets arbetsområde utan även behandla det
till försvarets forskningsanstalt knutna försvarets teletekniska laboratorium
samt materielanskaffningsfunktionen vid fortifikationsförvaltningen och
försvarets sjukvårdsstyrelse. 1 oktober 1969 fick de sakkunniga vidare
uppdraget att i samband med organisationsöversynen ingående pröva, vilka delar
av materielverket som kunde komma i fråga att förläggas utanför
storstockholmsområdet.
De sakkunniga, som antog benämningen försvarets materielanskaff-ningsutredning
(UMA), avlämnade i december 1970 delbetänkandet (Ds Fö 1970:12) Materielanskaffning
för försvaret, som innefattade förslag till organisation av
anskaffningsverksamheten m. m. vid försvarets materielverk. Betänkandet
redovisar utredningens undersökningar av materielverkets organisation och
lokalisering samt försvarets teletekniska laboratorium medan verksamheten vid
fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse avses behandlas i
en senare etapp. Detta har varit möjligt eftersom dessa frågor inte bedöms
påverka organisationen i stort inom materielverket.
Parallellt med materielanskaffningsutredningens arbete har
materielverket på Kungl. Maj:ts uppdrag utrett frågan om organisation av den s.
k. normalieverksamheten. I detta begrepp innefattas ett antal servicefunktioner
som har anknytning till anskaffningsverksamheten, exempelvis standardisering, materielregistrering
och publikationstjänst. Verket avlämnade i november 1970 förslag i denna fråga.
Förslaget har remissbehandlats i vanlig ordning. Som ett led i de fortsatta
undersökningarna av materielverkets organisation har jag vidare efter Kungl. Maj.ts
bemyndigande tillkallat sakkunniga för att utreda personalens sammansättning
inom verket. 1968 års personalkategoriutredning (Fö 1969:16). Utredningen
beräknas lägga fram sina förslag senast våren 1972.
Efter remiss har yttranden över materielanskaffningsutredningens
betänkande avgetts av överbefälhavaren efter hörande av försvarsgrenscheferna
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifi-kationsförvalthingen,
försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen,
försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, statskontoret,
riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, förenade
fabriksverken, 1968 års personalkategoriutredning, Sveriges Industriförbund, Teleplan
AB, personalorganisationerna vid Teleplan AB, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO-S), Statstjänstemännens
Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Svenska Tekno-logföreningen.
LO hänvisar i sitt yttrande till ett av Statsanställdas Förbund avgivet
yttrande. I frågan om utflyttning av delar av materielverket från
stockholmsregionen har särskilda yttranden avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen
samt länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Värmlands och Östergötlands län.
Vidare har Älvsbyns kommun avgett
Prop.
1971:124 4
en skrivelse med synpunkter och önskemål angående
lokalisering till kommunen.
Nuvarande organisation m. m.
Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har
försvarets materielverk i huvudsak till uppgift att svara för ledningen i
central instans av materielförvaltningen inom tyg- och intendenturområdena.
Materieiför-valtande uppgifter i mindre skala har även försvarets
sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen
beträffande sjukvårds-materiel och läkemedel och fortifikationsförvaltningen
beträffande fortifikationsmateriel.
Verksamheten vid materielverket är fördelad på fem
huvudenheter. Fyra av dessa motsvarar i stort de tre förutvarande
försvarsgrensförvaltningarna och intendenturverket som vid omorganisationen
1968 gick upp i den nya organisationen under benämningarna armématerielförvaltning-en,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och intenden-turmaterielförvaltningen.
I den femte huvudenheten, administrativa avdelningen, inrymdes gemensamma
lednings- och stödfunktioner för verket.
Materielverkets nuvarande organisation framgår av en tablå
som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Materielverkets uppgifter
Materielverket är central förvaltningsmyndighet för tyg-
och intenden-turmaterielförvaltningen vid krigsmakten. Enligt gällande
instruktion (1968:387) åligger det verket att för krigsmakten anskaffa materiel
och andra förnödenheter inom verkets verksamhetsområde samt tillse att
förnödenheterna är ändamålsenliga och brukbara och förvaras på lämpligt sätt.
Vidare skall verket bl. a. följa den tekniska utvecklingen inom sitt
verksamhetsområde, bearbeta insamlat material och tillhandahålla upplysningar
i detta hänseende, framställa publikationer och blanketter för krigsmakten samt
vara centralorgan för standardiseringsverksamheten inom krigsmakten.
Materielverket anskaffar materiel m. m. för ca två
miljarder kr, årligen. Verket har dessutom det tekniska och ekonomiska ansvaret
på central nivå för befintlig materiel vars värde uppgår till mångfaldigt högre
belopp.
Ledning
Materielverket leds av en styrelse. Ledamöter av denna är
generaldirektören, som är styrelsens ordförande, och minst sex andra ledamöter
som Kungl. Maj:t utser särskilt.
Chef för var och en av armé-, marin-, flyg- och intendenturmaterielför-valtningarna
är en militär eller civilmilitär tjänsteman eller en överdirek-
Prop.
1971:124 5
tör. Chef för administrativa avdelningen är en
överdirektör.
Ledningsuppgifterna har i den nuvarande organisationen
delats upp mellan verksledningen (styrelse och verkschef) och
linjeorganisationen. Verksledningens beslut berör i första hand överordnade
funktioner som samordning och planering för verket som helhet, vissa
prioriteringar samt vissa personalfrågor. Inom ramen för olika
ledningsfunktioner planering, organisation och samordning - har uppgifterna
fördelats enligt följande.
Planeringsuppgifterna har delats upp på teknisk planering
och ekonomisk planering. Dessa båda typer av planering finns företrädda inom
hela organisationen från verksledningen till sektionsnivån.
Organisationsuppgifterna är för hela verket samlade till
en gemensam organisationsbyrå som handlägger huvudsakligen
organisationsutveckling inom verket, datasystemfrågor och vissa anslagsfrågor.
För handläggning av personalfrågor utom disciphn- och
säkerhetsfrågor och personalplanering m. m. finns en särskild personalbyrå.
Samordningsuppgifter löses på flera nivåer. För inköps-
och industrisamordning samt för underhållssamordning finns särskilda enheter
inom verkets centralplanering. Vissa samordningsfrågor handläggs även av
enheterna för teknisk planering och ekonomisk planering inom centralplaneringen.
Vissa allmänna ledningsuppgifter som t. ex. utarbetande av
förvaltningsföreskrifter, handläggning av disciplinmål m. m. har förts samman
till den för verket gemensamma kanslibyrån. Dess allmänna enhet är dessutom
kansli åt styrelsen och verkschefen.
I den nuvarande organisationen är de ledningsuppgifter som
faller på verksledningen samlade till den administrativa avdelningen.
Huvudenheternas organisation och uppgifter
Armé; marin- och flygmaterielförvaltningarna är i stort
likformigt organiserade. De svarar var och en inoin sitt område i huvudsak för
anskaffning och underhåll av materiel - med undantag av intendentur-materiel
för resp. armén, marinen och flygvapnet. Enligt verksledningens bestämmelse
handlägger de dessutom ärenden rörande förnödenheter för de andra
försvarsgrenarna.
Intendenturmaterielförvaltningen har en organisation som i
stort överensstämmer med försvarsgrensmaterielförvaltningarnas. Förvaltningen
svarar för anskaffning, underhåll och förvaring av intendentur- och veterinärniateriel
samt intendenturförnödenheter i övrigt för krigsmaktens behov. Under chefen
för enheten lyder t. v. den för verket gemensamma förrådsavdelningen.
Administrativa avdelningen handlägger förverket gemensamma
uppgifter rörande planering, samordning, organisation, rationalisering och
databehandling samt juridiska och juridisk-administrativa ärenden,
personalärenden, kamerala ärenden och ärenden rörande expeditionstjänst m. m.
Verksamheten är fördelad på centralplanering, centralexpe-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:124
dition och fyra byråer, nämligen kanslibyrån,
personalbyrån, kameralbyrån och organisationsbyrän. Under chefen för enheten
lyder t. v. den för verket gemensainma verkstadsavdelningen. Till
organisationsbyrån är knutna statens transportkontor, materielverkets
dataenheter och försvarets klassifikationscentral.
Vid de fyra materielförvaltningarna är verksamheten
organisatoriskt uppdelad på planeringsorgan, sakorgan och funktionella organ.
Under förvaltningscheferna lyder avdelningar och i vissa fall fristående
byråer. Avdelningarna är indelade i byråer som i sin tur har en indelning i
sektioner.
Den
tekniska beredningsverksamheten (sakverksamheten) är inom de olika
förvaltningarna uppdelad på materielområden enligt följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Armématerielförvaltningen Vapenavdelningen
Fordonsavdelningen Elektroavdelningen
vapen med eldledningsutrustningar och ammunition samt
vissa frågor ang. arméns robotar
motordrivna fordon inkl, stridsfordon samt fältarbetsmateriel
stridslednings- (radar-), sambands- och el-kraftmateriel
opaginerad Kontrollera mot PDF
Marinmaterielförvaltningen Vapenavdelningen
Skeppsbyggnad savdelningen
Flygmaterielförvaltningen Flygplanavdelningen
Elektroavdelningen
Robotavdelningen
Intendenturmaterielförvaltningen Materielbyrån
Livsmedelsbyrån
Drivmedelsbyrån
- vapen för fartyg och kustförsvar, vissa frå
gor angående marinens robotar, specialam
munition för sjömål, eldlednings- och strids-
ledningsmateriel samt sambandsmateriel
fartyg
-
flygplan med
vapen och ammunition (utom robotar) samt övrig utrustning för flygplan
-
stridslednings-
och sambandsmateriel (ej flygplaninstallerad)
-
robotar för
krigsmakten
-
beklädnads- och
förläggningsmateriel
-
livsmedel och förplägnadsmateriel
-
drivmedel och drivmedelsmateriel
opaginerad Kontrollera mot PDF
Underhållsverksamheten bedrivs inom armé- och flygmaterielförvaltningarna
vid underhållsavdelningar. Vissa underhållsfrågor handläggs dessutom vid armématerielförvaltningens
sakavdelningar. Inom marinmaterielförvaltningen finns inte någon motsvarighet
till de andra förvaltningarnas underhållsavdelningar. Försöksvis handläggs där
allmänna underhållsärenden vid en underhållsenhet med ett fåtal anställda.
Inköpsverksamheten bedrivs inom armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna
vid särskilda inköpsavdelningar. Inom intendenturmateriel-förvaltningen är den
uppdelad på byråerna. Verksamheten samordnas
Prop.
1971:124 7
inom materielverket genom centralplaneringens försorg.
Kontrollverksamheten bedrivs inom armé- och marinmaterielförvalt-ningarna
avdelningsvis, medan den på flygmaterielförvaltningen är uppdelad på byråerna.
Viss samordning sker inom huvudavdelningarna, exempelvis vid armématerielförvaltningen
genom kontrollplaneringens försorg.
Provningsverksamheten bedrivs vid enheter som ingår i
resp. avdelning.
Normalieverksamheten bedrivs vid armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna
i normaliebyråer och i intendentunnaterielförvaltningen i en normaliesektion.
Dessa enheter är direkt underställda resp. förvaltningschef.
Personalstyrkan vid materielverket uppgår till sammanlagt
ca 4 400 personer.
Försvarets teletekniska laboratorium
Försvarets teletekniska laboratorium ingår organisatoriskt
i försvarets forskningsanstalt. Verksamheten omfattar huvudsakligen provning
och värdering för försvarets räkning av teletekniska komponenter, apparater och
system samt forskning rörande tillförlitlighet och tillgänglighet hos materiel
och system. Finansieringen sker främst genom årsanslag, bidrag och
beställningar. Totalbudgeten under budgetåret 1969/70 uppgick till ca 3,8 milj.
kr. Materielverket bidrog med 68 %.
Laboratoriet har ca 50 anställda fördelade på en
standardiseringssektion, en typprovningssektion och en driftsäkerhetssektion.
Lokalisering
Materielverket är f. n. till inemot en fjärdedel förlagt
till orter utanför stockholmsområdet. Av större enheter som är lokaliserade
utanför detta område kan nämnas provningscentralen (Karlsborg och Marma),
marinens centrala förråd (Eskilstuna), försökscentralen (Malmslätt), flygmateriel-förvaltningens
förrådsbyrå (Arboga) och de båda robotförsöksenheterna (Karlsborg och Vidsel).
Verkets lokalisering i stort framgår av följande tabell
som visar antalet anställda inom verket och deras fördelning på verkets lokaler
i byggnaden Tre Vapen, inom stockholmsområdet i övrigt och utanför storstockholmsområdet.
Som framgår av tabellen har de tre
försvarsgrensförvaltningarna och administrativa avdelningen sin verksamhet till
väsentlig del förlagd till Tre Vapen. En stor del av deras personal är dock
uppdelad på ett antal platser i Stockholm, Solna, Lidingö och Sundbyberg. Intendenturmaterielför-valtningen
har sin verksamhet förlagt till lokaler i Solna.
Prop. 1971:124
Huvudenhet
Tre Vapen
Övriga stockholmsområdet
Landet övrigt
Summa
Armématerielförvaltningen
530
400
140
1070
Marinmaterielförvaltningen
335
240
25
600
Flygmaterielförvaltningen
320
680
760
1760
Intendenturmaterielförvalt-
ningen (inkl. förrådsav-
delningen)
100
290
35
425
Administrativa
avdelningen
(inkl. verkstadsavdelningen)
330
150
65
545
Summa
1 615
1 760
1025
4 400
Utredningens överväganden och förslag
Materielförvaltningens roll i försvarets verksamhet
Måluppfyllelsen inom det militära försvaret hänger enligt
utredningen främst samman med krigsförbandens kvalitet och kvantitet.
Anskaffning och underhåll av inateriel, anställning och utbildning av fast
anställd personal, utbildning av värnpliktiga, samtrimning av förband, krigs-
och mobiliseringsförberedelser, befästningsarbeten m. m. utgör en sammanhängande
verksamhet. Alla de olika delarna måste enligt utredningen vara nära sainordnade
och avvägda mot varandra.
Utredningen anför vidare att materielförvaltningen ytterst
styrs av statsmakternas säkerhetspolitiska avvägningar och övriga ramvillkor
samt av överbefälhavarens operativa planläggning. Materielförvaltningen utgör
en del av förbandsproduktionen. Den måste därför bedrivas i nära anslutning
till förbandsproduktionens övriga delar, vilket kräver ett kontinuerligt
samarbete med berörd försvarsgrenschef.
Materielen produceras i industrin som även i huvudsak
svarar för erforderligt utvecklingsarbete. Den anskaffade materielen förvaras
och hålls i beredskap av regionala och lokala förvaltningsmyndigheter eller är
utlämnad till förband.
Utredningen erinrar om att överbefälhavaren i vissa
avseenden har direktiv- och anvisningsrätt gentemot de centrala ämbetsverken,
medan försvarsgrenscheferna har anvisningsrätt. Med direktiv och anvisningar
från överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna som underlag skall
materielverket i sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för tyg-och intendenturförvaltningen
vid krigsmakten svara för hela materielför-valtningsverksamheten. Verket har
därvid att samarbeta med sidoordnade förvaltningsmyndigheter inom försvaret,
främst fortifikationsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning
och försvarets forskningsanstalt samt vissa civila myndigheter. För detta krävs
enligt utredningen resurser och kompetens att följa upp och bedöma den
militärtekniska utvecklingen och att omsätta denna i modern materiel. Vidare
krävs en organisation med lämpligt utformade kontaktytor mot
programmyndigheter, industri, samarbetande centrala myndigheter samt
Prop. 1971:124 9
regionala och lokala myndigheter. Med dessa krav
tillgodosedda blir verket enligt utredningen en förmedlare med självständigt
tekniskt och ekonomiskt ansvar mellan användarna och industrin.
Principlösning
Med hänsyn till det stora antal alternativ, som med
ledning av tidigare utredningar bedömdes aktuella, har utredningen valt att
behandla organisationsfrågan i två steg. I ett första steg genomfördes en
översiktlig granskning och bedömning av tänkbara organisationsalternativ för
att få fram ett begränsat antal alternativ som i nästa steg kunde prövas och
utvärderas ingående.
Utredningen fann i det första steget att en renodlad
funktionell organisation av materielverket var ett olämpligt alternativ, även
om vissa delar av verksamheten med fördel skulle kunna organiseras
funktionellt. Huvuddelen av de undersökta alternativen kunde hänföras till
gruppen produktgrupporganisationer. Skillnaderna låg närmast i de principer som
var vägledande vid produktgruppernas bildande. Utredningen fann att följande
två huvudlinjer borde bli föremål för ingående prövning, nämligen
produktgrupporganisation med produkterna
sammanförda efter mate-
rielslag,
produktorganisation med produkterna sammanförda
efter huvudan
vändare.
1 det andra steget utarbetades olika förslag till hur i
första hand den tekniska beredningsfunktionen skulle organiseras. Därvid
undersöktes olika lösningar att indela produkterna i grupper och hur andra
funktioner såsom inköp, underhåll och kontroll påverkades av detta. 1 samband
med dessa undersökningar studerades samhörigheten inellan olika produkter.
Utredningen har använt begreppet samhörighet som ett uttryck för behovet av en
sammanhållande chef. Är samhörigheten stark mellan två materielslag, anses
detta innebära att materielen bör anskaffas av samma organisationsenhet.
Utredningen har arbetat med bl. a. följande typer av samhörighet, nämligen
teknisk
systemsamhörighet,
teknologisk
samhörighet och
taktisk-organisatorisk
samhörighet.
Teknisk beredning
Följande tre alternativ för teknisk beredning i samband
med tygmaterielanskaffning har ingående prövats av utredningen.
Alternativ 1
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av i
första hand teknologisk samhörighet.
Prop.
1971:124 10
Alternativet innebär att följande sju sakenheter är direkt
underställda verksledningen, nämligen en fordons-, en fartygs-, en flygplan-,
en vapen-, en robot-, en stridslednings- och en sambandsenhet.
Alternativ 2
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av i
första hand teknisk systemsamhörighet.
Alternativet innebär att följande fyra sakenheter är
direkt underställda verksledningen, nämligen huvudavdelningarna för
vapenfordon, fartyg, flygplan och stridsledningsamband.
Alternativ 3
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av i
första hand huvudanvändare, dvs. taktisk organisatorisk samhörighet.
Alternativet innebär att följande tre sakenheter är direkt underställda
verksledningen, nämligen huvudavdelningarna för armémateriel, inarin-materiel
och flygmateriel.
Materielverket kan enligt utredningen inte jämföras med en
industri. Inom verket skall som regel inte bedrivas någon
konstruktionsverksamhet och inte heller någon tillverkning. Verket skall
medverka i stabernas studieverksamhet, upprätta specifikationer och definiera
produkterna för industrin samt följa upp och styra utveckling och utprovning
samt slutligen kontrollera de produkter som industrin levererar. Därtill kommer
att den materiel som verket anskaffar representerar en teknologisk bredd, som
torde vara unik inom landet.
Verket måste således enligt utredningen primärt inrikta
verksamheten på att utarbeta optimala specifikationer för materielen och
överlåta åt industrin att lösa konstruktionsproblem.
Både vid de försvarsmaterielanskaffande myndigheterna och
industrin ställs allt större krav pä systemutformning och systemsainordning.
Utredningen har därför funnit, att även om det i en del avseenden är vissa
fördelar med en teknologisk samordning, sä innebär en organisation enligt
principerna för alternativ 1 att ledning, sainordning och systemanpassning av
de komplicerade och dyrbara projekten försämras, vilket kan medföra avsevärda
och ej överblickbara konsekvenser beträffande kostnader, tider och prestanda
med allvarliga störningar av krigsmaktens utbildningsverksamhet och minskad
försvarseffekt som följd.
Utredningen har därför kommit till den slutsatsen att en
organisation enligt alternativ 1 - produktgrupporganisation på basis av
teknologisk samhörighet - är olämplig för materielverket. Med hänsyn till
utvecklingen mot allt mer komplicerade tekniska system bedömer utredningen att
denna organisation inte heller kommer att visa sig lämplig i framtiden.
Utredningen anser att alternativen 2 och 3
är klart överlägsna
Prop. 1971:124 II
alternativ 1, främst beroende på att de ger väsentliga
fördelar beträffande teknisk systemsammanhållning och projektsamordning av
viktiga och kostnadskrävande system. Detta förhållande återverkar också enligt
utredningen på bedömningen av möjligheterna till effektiv ledning och
anpassning till programbudget samt externt samarbete med staber, industri,
regionala och lokala myndigheter, allt i en för alternativ 2 och 3 gynnsam
riktning.
Utgångspunkterna
för alternativen 2 och 3 - organisationer på basis av teknisk systemsamhörighet
resp. taktisk-organisatorisk samhörighet - ger enligt utredningen två
organisationer som uppvisar väsentliga skillnader endast inom stridslednings-
och sambandsområdet. Alternativ 2, där huvuddelen av denna materiel har förts
samman i en särskild huvudavdelning, bedöms ha vissa fördelar genom att
samordningen mellan krigsmaktens olika stridslednings- och sambandssystem
underlättas. Enligt utredningens uppfattning bör det emellertid finnas goda
möjligheter att åstadkomma en motsvarande samordning även i alternativ 3.
Fördelarna med alternativ 2 uppväger därför inte nackdelarna. Bl. a. skulle skapandet
av ytterligare en huvudavdelning försvåra kontakterna med försvarsgrensstaberna
samt regionala och lokala myndigheter.
Utredningen
framhåller att den vid kontakter med industrin har erfarit att en
basorganisation som kan lösa ålagda uppgifter utan att tillfälliga
projektledningsorgan behöver skapas annat än i undantagsfall frainstår som den
mest ändamålsenliga ur såväl försvarets som industrins synvinkel. Dessa
synpunkter blir enligt utredningen bäst tillgodosedda i alternativ 3.
Utredningen
föreslår att materielverkets sakorgan för tygmaterielanskaffning organiseras
med beaktande av i första hand huvudanvändare, vilket innebär en organisation
som i sin principiella uppbyggnad har stora likheter med den nuvarande.
Övrig verksamhet
1 samband med övervägandena om den tekniska
beredningsverksamheten har utredningen undersökt hur andra funktioner påverkas
och hur de skulle kunna placeras in i organisationen. Även i det valda
alternativet kan dock olika lösningar tänkas för vart och ett av de aktuella
verksamhetsområdena. Utredningen har också redovisat sådana förslag och kommit
fram till följande slutsatser.
Intendenturverksamheten
bör t. v. alltjämt vara samlad i en enhet som tillsammans med förråds- och
verkstadsenheterna bör föras samman till en enhet - huvudavdelningen för
drifttjänst - direkt under verksledningen.
Försvarets
teletekniska laboratoriums nuvarande organisatoriska anknytning till
försvarets forskningsanstalt bör behållas i avvaktan på resultatet av pågående
utredning om inriktningen av den framtida försvarsforskningen.
Materielverkets provningsorgan bör föras samman
till en enhet
Prop.
1971:124 12
huvudavdelningen för provning direkt under verksledningen.
1 enheten bör ingå nuvarande provningsorgan i Malmslätt, Karisborg och Vidsel
samt en teleprovningscentral och en planeringsenhet. En sådan lösning har
enligt utredningen ett flertal fördelar i förhållande till nuvarande uppdelade
organisation, bl. a. ger den möjlighet till en samlad överblick över
provningsresurserna och därmed också goda förutsättningar för att samordna och
utnyttja resurserna effektivt. Utöver de renodlade provningsorganen föreslår
utredningen att den av inaterielverket föreslagna gemensamma normalieenheten
placeras in i huvudavdelningen för provning.
Inköpsverksamheten bör enligt utredningen vara organiserad
med en enhet i var och en av de tre tygmaterielanskaffande huvudavdelningarna
och en särskild enhet för samordningsfrågor i verkets centralplanering.
Utredningen har funnit det vara en förutsättning för en effektiv anskatfningsverksamhet
att ett nära samarbete mellan mköpsorganen och sakorganen säkerställs. Detta
sker enligt utredningen bäst med den föreslagna organisationen.
På motsvarande sätt föreslås underhållsverksamheten
bedrivas vid en underhållsenhet i var och en av de tygmaterielanskaffande
huvudavdelningarna. Soin skäl för denna lösning framhåller utredningen bl. a.
att kostnadsbesparingar inom underhållsomrädet fräinst uppnås genom att tnan
anskaffar materiel som är funktionssäker och lätt att underhålla samt minskar
reparations- och översynsfrekvenser. Möjligheter till nära sainarbete mellan
sak- och underhållsorgan är därvid av största betydelse.
I detta sammanhang föreslår utredningen att teleunderhållskontoret,
som f. n. är anslutet till administrativa avdelningen, utgår ur organisationen.
Med hänvisning bl. a. till att utvecklingen leder till att
kontrollverksamhet kommer att behövas redan under anskaffningsprocessens
tidigare skeden föreslår utredningen att en kontrollenhet inrättas i var och en
av de tygmaterielanskaffande huvudavdelningarna. Härigenom säkerställs
kontaktvägarna till sakorganen och genom tillämpning av särskilda samordningsregler
kan de lämpligaste formerna för kontrollverksamheten erhållas.
Ledning
Verksledningens stabsorgan - centralplaneringen och
kanslibyråns allmänna enhet ingår i den nuvarande administrativa avdelningen.
Denna organisatoriska placering har enligt utredningen visat sig mindre
ändamålsenlig. Genom att i praktiken låta dessa enheter arbeta direkt under
verksledningen har extra föredragningar kunnat undvikas och härigenom har
tidsvinster och minskad risk för dubbelarbete uppnåtts. Enligt utredningens
uppfattning bör de nämnda enheterna frigöras från administrativa avdelningen
och bilda fristående enheter direkt under verksledningen. Inom
centralplaneringen bör dessutom skapas resurser för samordning av vissa
forskningsfrågor. Chefen bör enligt utredningen ges samina ställning som chef
för huvudavdelning.
Prop.
1971:124 13
Personal- och organisationsfrågor kommer enligt
utredningen att få ökad betydelse i framtiden. Inom personalfunktionen bör
därför ytterligare åtgärder vidtas för att fördjupa samarbetet med
linjeorganisationen. Vidare bör arbetet med ett personalplaneringssystem
snarast fullföljas för att verket fortlöpande skall kunna anställa,
vidareutbilda och omplacera personal i den omfattning som verksamheten kan
komma att kräva och samtidigt tillgodose personalens berättigade krav på
trygghet i anställningen. Personalfunktionen bör därför ges ökade resurser.
Organisationsenhetens arbetsuppgifter bör i ökad grad
inriktas mot långsik tiga rationaliseringsuppgifter.
Införandet och driften av ett internt
kostnadsredovisningssystem ställer enligt utredningen vissa helt nya anspråk på
ledningsorganen på alla nivåer. EnUgt utredningens uppfattning bör införandet
av detta system ges hög prioritet.
Vidare
föreslår utredningen att den nuvarande administrativa avdelningen benämns
huvudavdelning för personal och organisation samt att statens transportkontor,
som f. n. ingår i administrativa avdelningen utgår ur materielverkets organisation
och förs över till annat organ.
Organisationsförslag
Utredningens förslag till organisation bygger i väsentliga
delar på befintlig grund. Förutom verksledningen - styrelse och verkschef
föreslås verket omfatta kansli och centralplanering saint sex huvudavdelningar,
nämligen huvudavdelningarna för armémateriel, marinmateriel, flygmateriel,
provning, drifttjänst samt personal och organisation.
Den föreslagna organisationen av försvarets materielverk
framgår närmare av en tablå, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.
Organisationsuppbyggnad
Som tidigare nämnts har utredningen grundat sina förslag
på analyser av samhörigheten mellan olika materielslag. Dessa analyser har
förutom uppbyggnaden i stort av olika organisationsalternativ även påverkat
utformningen av den valda principlösningen. Av utredningens bedömningar i
detta sammanhang är främst områdena robot- och sambandsmateriel av intresse.
Frågor om robotmateriel handläggs f. n. huvudsakligen vid flygmate-rielförvaltningens
robotavdelning, medan vissa frågor rörande arméns och marinens robotar
handläggs vid armé- resp. marinmaterielförvaltningen. Utredningen anser att
nuvarande möjligheter till samordning och hushållning med specialister inte i nämnvärd
grad kommer att förändras, om robotmaterielen delas upp på huvudavdelningarna.
En sådan uppdelning anses ge en lämpligare ansvars- och uppgiftsfördelning samt
tillgodose kraven på ledning, samordning och avvägning mellan vapen-
Prop.
1971:124 14
system. Dessa bedömningar har även lett till att
utredningen förordar en viss omorganisation av de nuvarande robot- och
flygplanavdelningarna i flygmaterielförvaltningen. Förslaget innebär att
huvuddelen av robotavdelningens nuvarande projektbyrå och flygplanavdelningens
vapenbyrå förs samman i en vapenenhet direkt under huvudavdelningschefen.
En sådan organisatorisk uppdelning av robotanskaffningen
ger enligt utredningen alltjämt goda möjligheter till en tillfredsställande
sammanhållning av den personal som har robottekniska specialkunskaper.
Tekniska samordningsuppgifter som allmän robotforskning och uppföljning kan
och bör enligt utredningen lämpligen åläggas vapenenheten i huvudavdelningen
för flygmateriel.
Frågor om sambandsmateriel handläggs f. n. vid såväl armé-
som inarin-och flygmaterielförvaltningarna. Enligt utredningen existerar inte
någon teknisk systemsamhörighet mellan försvarsgrenarnas sambandssystem på
lägre nivå. Sambandsnäten har olika uppbyggnad, räckviddskrav och de tekniska
miljöer som materielen skall användas i är också olika. Eftersom sambandsmaterielen
i inånga fall ingår som viktiga komponenter i försvarsgrenarnas materielsystem
i övrigt, anser utredningen att en gemensam sambandsavdelning inte är något
lämpligt alternativ i den valda principlösningen. Utredningen föreslår därför
att nuvarande ordning i stort sett behålls. Eftersom samhörigheten mellan
flygvapnets sambands-och stridsledningsnät och krigsmaktens gemensamma
sambandsnät är stark, har dock hela ansvaret för det gemensamma nätet enligt
utredningens förslag förlagts till huvudavdelningen för flygmateriel. Detta
liksom en viss omfördelning av anskaffningen av radio- och radiolänkma-teriel
medför enligt utredningen att viss personal bör flyttas över från nuvarande armématerielförvaltningen
till huvudavdelningen för flygmateriel.
Organisation och uppgiftsfördelning
Utredningen föreslår följande uppgifter och indelning i
stort för de enheter som lyder direkt under verksledningen (jfr bilaga 2).
Kansliet handlägger för verket gemensamma allmänna ärenden
och remisser, press- och informationstjänst samt företagsnämndsfrågor. Kansliet
är även sekretariat åt verksledningen.
Centralplaneringen biträder verkschefen med planering,
samordning och uppföljning av forsknings-, anskaffnings- och
underhållsverksamheten. Centralplaneringen samordnar vidare materielverkets
samarbete med bl. a. försvarsstaben.
Huvudavdelningarna för armémateriel, marinmateriel och flygmateriel
samordnar materielverkets medverkan vid arméns, marinens resp. flygvapnets
förbandsproduktion, genomför tilldelade anskaffningsuppdrag och svarar för den
fackmässiga ledningen av underhållsverksamheten för vederbörande försvarsgrens tygmateriel.
Huvudavdelningen för armémateriel organiseras på nio
enheter, nämligen en planering, en expedition (med vissa handläggande
uppgifter),
Prop. 1971:124 15
en vapenenhet, en ammunitionsenhet, en fordonsenhet, en
sambandsenhet, en inköpsenhet, en underhållsenhet och en kontrollenhet.
Huvudavdelningen för marinmateriel organiseras på sex
enheter, nämligen en planering, en vapenenhet, en fartygsenhet, en inköpsenhet,
en underhållsenhet och en kontrollenhet.
Huvudavdelningen för flygmateriel organiseras på nio
enheter, nämligen en planering, en expedition (med vissa handläggande
uppgifter), en flygplanenhet, en vapenenhet, en stridsledningsenhet, en
sambandsenhet, en inköpsenhet, en underhållsenhet och en kontrollenhet.
Huvudavdelningen för flygmateriel samordnar dessutom materielverkets medverkan
vid produktionen av krigsmaktens gemensamma samband.
Huvudavdelningen för provning genomför provnings- och viss
granskningsverksamhet på uppdrag av materielverkets anskaffande enheter,
tillhandahåller provningsresurser, leder planeringen på lång sikt av
provningsresursernas utnyttjande och bevakar deras anpassning till försvarets materielplaner
i fråga om såväl art som omfattning. Huvudavdelningen biträder sakorganen vid
övervakning av provning vid industrier och andra provningsorgan utom
materielverket samt svarar för materielverkets normalieverksamhet.
Huvudavdelningen organiseras på sex enheter, nämligen en
planering, en provningscentral i Malmslätt, en provningscentral i Karisborg, en
provningscentral i Vidsel, en teleprovningscentral och en normalieenhet.
Huvudavdelningen
för drifttjänst svarar inoin materielverket för krigsmaktens intendentur- och
förrådsverksamhet samt för verkets ledning av verksamheten vid förbandsbundna
verkstäder. Huvudavdelningen har ansvar för facken förråd, verkstad och
mathållning. Huvudavdelningen genomför tilldelade anskaffningsuppdrag saint
svarar för den fackmässiga ledningen av underhållsverksamheten för inateriel
inom huvudavdelningens ansvarsområde. I huvudavdelningen ingår materielverkets
resurser för datadrift.
Huvudavdelningen organiseras pä fem enheter, nämligen en
planering, en intendenturenhet, en förrådsenhet, en verkstadsenhet och en
datadriftenhet.
Huvudavdelningen för personal och organisation handlägger
inom materielverket personal- och organisationsärenden, kamerala och juridiska
ärenden samt svarar för verkets centrala expeditionstjänst.
Huvudavdelningen organiseras på sex enheter, nämligen en
centralenhet, en juridisk enhet, en organisationsenhet, en personalenhet, en
kameralenhet och en centralexpedition.
Samordning inom materielverket
Utredningen konstaterar att alla samordningsproblem inom
en så omfattande organisation som inaterielverket inte kan lösas i grundorganisationen,
eftersom uppbyggnaden av denna med nödvändighet måste utgöra en kompromiss. Den
formella organisationen är enligt utredningen inte heller på ett avgörande sätt
bestämmande för effektiviteten, utan
Prop.
1971:124 16
sättet att samarbeta och arbetets kvalitet är viktigare.
Vid uppbyggnad av verkets organisation i stort har
utredningen främst strävat efter att säkerställa en effektiv och ekonomiskt
fördelaktig materielanskaffning. Detta innebär att de väsentligaste
samordningsproblemen bör kunna finna sin lösning i den föreslagna
grundorganisationen. Behov av att ytterligare öka organisationens effektivitet
och säkerställa hushållning med verkets specialister kan emellertid uppstå.
Detta bedöms kunna uppnås genom fortsatt tillämpning av de samordningsregler
som förutsågs vid materielverkets bildande och som redan nu tillämpas inom
verket.
Omorganisationens genomförande
Utredningen föreslår följande ordning och
tidsplan i stort för omorganisationen.
Början av år 1972
Huvudavdelningarna för provning och drifttjänst
organiseras genom att chefer och ledningsorgan tillsätts och ingående enheter
sätts upp.
I denna omgång bör även centralplaneringen och kansliet
ges den ställning som utredningen har föreslagit och den enhet som
fortsättningsvis skall svara för verkets interna budget organiseras.
Den 1 juli 1972
Kontroll- och underhållsenheterna organiseras inom
huvudavdelningarna.
Den 1 januari 1973
Sakorganen omorganiseras.
Utredningens tidsplan förutsätter att beslut om
materielverkets organisation i stort fattas senast hösten 1971.
Med hänsyn till det omfattande arbete som omorganisationen
kommer att medföra föreslår utredningen att särskilda resurser ställs till
verksledningens förfogande för att genomföra omorganisationen.
Personal och kostnader
Med hänsyn till alt utredningen har haft till uppgift att
föreslå organisation i stort, har den inte ansett sig böra lämna något
detaljförslag om de tjänster som bör ingå i den föreslagna organisationen.
Utredningen har i stället inriktat sig på att med utgångspunkt i en fördelning
av de nuvarande personalresurserna bedöma personalkostnadernas utveckhng på
sikt.
Utredningen konstaterar att personalkostnadsandelen av
krigsmaktens
Prop. 1971:124 17
totala materielkostnader måste ägnas ökad uppmärksamhet och
så långt möjligt minskas utan att kravet på ändamålsenlig materiel eftersatts.
Vid bedömningen av de kostnadsminskningar som kan uppnås
är det enligt utredningen väsentligt att ställa kostnaderna för materielverket
i relation till kostnaderna för anskaffning och drift av försvarets materiel.
Omorganisationen av verket enligt utredningens förslag kommer att medföra
arbetsinsatser utöver de vanliga arbetsuppgifterna. Behov av vissa
förstärkningar har bedömts föreligga inom planerings-, personal- och
inköpsfunktionerna. Vidare skall verket genom rationaliseringsåtgärder
eliminera produktionsbortfallet vid den beslutade förkortningen av arbetstiden
2,5 timme per vecka. Dessutom måste arbetstid i ökande omfattning avsättas
för personalens vidareutbildning, bl, a. för att möjliggöra en önskvärd
flexibilitet i organisationen.
Utredningen anser emellertid att man genom föreslagna
organisationsförändringar och andra åtgärder bör kunna reducera kostnaderna
för verkets drift med ca 10% under en femårsperiod efter genomförd
omorganisation. De kostnader som härvid avses är följande enligt 1970 års
lönenivå.
Milj. kr.
Myndighetsanslaget 144
Sakanslag
och försvarsgrensanslag 15
Omkostnader
m.m. 17
Vissa
konsultkostnader 40
Summa (avrundat) 215
Utredningen anser vidare att en förskjutning mot mer
kvalificerad personal på bekostnad av antalet är motiverad och att en
fortlöpande anpassning av uppgiftsfördelning och resurser bör kunna ske främst
genom verkets egen försorg. Verkets möjligheter att bl. a. inom teleområdet
välja mellan konsulter och egen personal bör även ändras så att en lämpligare
avvägning än f. n. kan ske. Genom sådana åtgärder bör totalt sett ytterligare
besparingar kunna åstadkommas.
Särskilda frågor
Industrins medverkan
Materielverkets förhållande till industrin präglas i
princip av ett kund - leverantörförhållande. Verkets uppgift är därvid att
omsätta de målsättningar för materiel, som har tagits fram i samarbete stab
förvaltning till tekniska specifikationer och andra upphandlingsdokument som
underlag för konstruktion och tillverkning vid industrin. Karakteristisk för
den miljö som verket arbetar i är den samtidiga förekomsten av samverkan och
partsförhållanden mellan verket och industrin.
Framtagning av kvalificerad försvarsmateriel är en
komplicerad process. Utredningen anser att materielverket inte kan och inte
heller bör
2 Riksdagen 1971. 1 saml Nr 124
Prop.
1971:124 18
ha så omfattande personal att hela det tekniska beredningsarbetet
för materiel kan förläggas inom verket. Industrin och från denna fristående
konsultföretag bör utnyttjas för huvuddelen av denna verksamhet. Utvecklingen
inom verket går också alltmer i denna riktning. Utredningen förordar att
materielverket fortsätter att höja andelen utom verket så långt kravet på
fullgod styrning av anskaffningsprocessen och kravet på lönsamhet medger.
Frågan om lönsamhet är enligt utredningen svårbesvarad.
Verket saknar ett för detta ändamål lämpligt internt system för budgetering och
uppföljning av bl. a. egna personalkostnader. En generell slutsats kan
emellertid dras. Verket bör köpa sådana tjänster som med viss säkerhet kan
bedömas vara ett tillfälligt behov. För tjänster av kontinuerlig karaktär bör
en mera ingående analys föregå valet mellan att utnyttja egna resurser eller
köpa från utomstående. Verket får dock aldrig underskrida den gräns som bestäms
av nödvändigheten att kunna föra en kvalificerad dialog med staber och
industri. Denna uppfattning har enligt utredningen bekräftats vid gjorda
industribesök.
Den svenska försvarsindustrin kan enligt utredningen
väntas utvecklas i sådan riktning att allt färre företag blir kvar i varje
bransch. Redan nu är två tredjedelar av materielverkets årliga anskaffning
koncentrerad till ett drygt tiotal svenska företag. Tendensen går sålunda mot
minskad konkurrens inom landet. Industrin bedöms vidare få minskade möjligheter
att delta i utvecklingsarbete kring försvarsmateriel, om detta inte kan
förväntas resultera i en senare seriebeställning av tillräcklig storlek. Med
hänsyn till de särskilda krav på specialistkunnande och kvalitet som
försvarsleveranser ställer är beläggning på såväl utvecklings- som
tillverkningssidan nödvändig för leverantörerna av försvarsmateriel. Utvecklingen
leder alltså till krav på fastare långsiktig planering av samarbetet mellan
materielverket och industrin.
Utnyttjande av konsulter
Materielverket köper i betydande omfattning för ca 40
milj. kr. per år olika former av tjänster från konsultföretag. Ett renodlat
konsultföretag har enligt utredningen som främsta tillgång sin personal och har
sällan gjort några större investeringar i övrigt. Man arbetar i regel på
löpande räkning och har beläggningen som huvudsaklig risk i verksamheten. Denna
risk minimeras genom en stabil eller tillräckligt stor kundkrets.
Industriföretagen anlitar i ökad utsträckning konsulter i
ställer för att själva anställa personal, bl. a. för att få större
rörelsefrihet vid variationer i beläggningen. Förutsättningen är dock i
allmänhet att de utlagda uppdragen kan specificeras, avgränsas och styras samt
att resursbehovet är av tillfällig natur.
Utredningen anser att konsulter i princip bör utnyttjas
för att få tillgång till vissa specialister, för att få en rådgivning som är
neutral och oberoende av partsintressen och för att utjämna
belastningstoppar i
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamheten. En bedömning med hänsyn främst till
faktorerna styrning och kostnader rekommenderas.
Utredningen har emellertid konstaterat att materielverket
inom vissa områden främst den verksamhet för vilken flygmaterielförvaltningens
elektroavdelning svarar av kapacitetsbrist har tvingats lägga ut uppdrag
rörande teknisk beredning av anskaffningsärenden i stor utsträckning. Därigenom
löper verket risk att inom detta område förlora egen kompetens för styrning av
verksamheten. Dessutom riskeras att uppgifterna inom försvarets studie- och
planeringsverksamhet inte kan fullgöras på ett fullgott sätt.
Lokalisering
Materielverket hade den 1 juli 1970 sammanlagt ca 4 400
anställda. Det förhållandet att ungefär en fjärdedel av verkets personal redan
har sin verksamhet förlagd utanför storstockholmsområdet påverkar enligt
utredningen självfallet den omfattning en partiell utflyttning av den centralt
i Stockholm bedrivna verksamheten kan få. Vidare har utredningen funnit att den
egentliga anskaffningsverksamheten bör vara kvar i Stockholm. En omlokalisering
kan mot denna bakgrund endast få begränsad omfattning.
Av
följande tabell framgår hur många personer som enligt utredningens bedömning
kan komma att beröras av en omlokalisering. Efter ytterligare utredning kan
därutöver tillkomma ett antal personer för kvalitetskontroll och normalieverksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Huvudenhet
Personal i
stockholmsområdet
landsorten
Personal som bedöms kunna flyttas ut
opaginerad Kontrollera mot PDF
Huvudavdelningen
för provning Huvudavdelningen för drifttjänst Huvudavdelningen för personal och
organisation
380 500
300
585 85
85 500
25
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beräkningen av antalet personer som kan komma att beröras
av en eventuell omlokalisering avser läget den I juli 1970. Det aktuella läget
kan uppvisa avvikelser i ena eller andra riktningen. En viss minskning kan
förutses som en följd av utredningens organisationsförslag och andra
rationaliseringsåtgärder.
Som framgår av tabellen anser utredningen att drifttjänstavdelningen
i sin helhet bör kunna flyttas ut. Av provningsavdelningen bör lednings-och
planeringsorgan samt större delen av normalieenheten lämpligen vara förlagda i
Stockholm.
På den administrativa sidan blir en viss omfördelning av
personalen nödvändig. Utredningen räknar med att personal med placering vid den
Prop.
1971:124 20
nuvarande administrativa avdelningen i viss omfattning
måste föras över till enheter som flyttas ut. 1 detta sammanhang berörs främst kameral-och
personalfunktionerna. Därutöver bör viss systempersonal som ingår i
organisationsbyrån kunna omlokaliseras.
Utredningen understryker att verksamheten inte bör
splittras mer än nödvändigt. Det kan från den synpunkten vara angeläget att så
långt möjligt lokalisera enheter som flyttas ut till orter där materielverket
redan har enheter förlagda. Hänsyn till teknisk miljö och rekryteringsmöjligheter
talar för att även orter där annan militär verksamhet förekommer bör komma i
fråga. Orter som t. ex. Arboga, Karlsborg, Karlstad och Linköping bör från
denna utgångspunkt vara lämpliga lokaliseringsalternativ.
Utredningen har haft samråd med delegationen för
lokalisering av statlig verksamhet, som i ett till betänkandet fogat yttrande
bl. a. föreslår att större delen av huvudavdelningen för drifttjänst
lokaliseras till Karlstad och att teleprovningscentralen lokaliseras till
Linköping (Malmslätt). Delegationen anser vidare att utlokaliseringen redan i
en första etapp bör vara så omfattande som möjligt.
Materielverkets befogenheter
Materielverkets organisation bör enligt utredningen vara
så utformad att den kontinuerligt kan anpassas till de förändringar i
arbetsuppgifternas art och omfattning som utveckling och förändringar i
anskaffningsplaner m. m. medför. Utredningen har kommit till den slutsatsen
att en viss ändring av den nuvarande beslutsgången för organisations- och
personalutvecklingen skulle främja verkets produktivitet. Ändringen bör bestå i
att verket får vidgade befogenheter att besluta i organisations-och
personalfrågor. En redovisning av de beslut som verksledningen fattar i kraft
av de ökade befogenheterna bör enligt utredningen lämnas i den årsredovisning
som efter införande av det nya planerings- och ekonomisystemet förutsätts
lämnas till Kungl. Maj:t.
Organisationsutveckling på sikt
Utredningen framhåller att den har grundat sitt
organisationsförslag på nu rådande förhållanden samt kända och förutsebara
förändringar under den närmaste 1015 årsperioden. Detta innebär emellertid
inte att organisationen kommer att vara statisk. Utredningen anser att
erforderliga förändringar bör initieras av verket och genomföras successivt
som en fortlöpande anpassning till utvecklingen.
I en organisation av materielverkets storlek tar det en
avsevärd tid, innan personalen efter en omorganisation har anpassat sig till de
nya förhållandena och innan erforderliga ändringar av rutiner och arbetsformer
har hunnit göras. Genomförandet av organisationsförslaget kommer att kräva
avsevärda arbetsinsatser. Utredningen framhåller därför angelägenheten av att
materielverket får möjlighet att stabilisera arbetsformerna
Prop.
1971:124 21
och att koncentrera sig på den väsentligaste uppgiften,
nämligen att förse krigsmakten med ändamålsenlig materiel till lägsta
möjliga kostnad.
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna anser genomgående att det material
utredningen har lagt fram är värdefullt och att det utgör tillräcklig grund för
ett principbeslut om försvarets materielverks framtida organisation.
Huvudparten ansluter sig till organisationsförslaget i stort. Den kritik som
förs fram riktar sig väsentligen mot enskildheter i organisationslösningen.
Från flera
håll framhålls angelägenheten av att ett principbeslut nu fattas. Sedan lång
tid har omfattande personalresurser måst tas i anspråk för utredningsarbete.
Materielverket måste nu ges möjligheter att stabilisera arbetsformerna i en
organisation som inte utsätts för alltför täta förändringar till förfång för
verkets egentliga arbetsuppgifter.
Utredningen
ger enligt överbefälhavaren en god redovisning av olika organisationsprinciper
och konsekvenser av dessa, bl. a. i fråga om samarbetet med överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna. Utredningens förslag är lämpliga som underlag för ett
principiellt ställningstagande till materielverkets organisationsutveckling.
Försvarets
materielverk framhåller att utredningen har genomförts i nära samarbete med
verket och att ett omfattande underlag har ställts till utredningens
förfogande. Verket anser att detta underlag har haft tillräcklig bredd och
stabilitet för utredningens bearbetning och slutsatser. Utredningens förslag
utgör därför tillräcklig grund för överväganden och beslut beträffande
utformning av verkets organisation i stort. Med hänsyn till vikten av att
verket snarast får klart angivna mål för sina rationaliseringssträvanden,
understryker verkets styrelse det angelägna i att principbeslut om verkets
organisatoriska inriktning nu fattas.
Statskontoret
konstaterar att utredningen från valda utgångspunkter gjort en översikt över
olika organisationsalternativ. Statskontoret anser sig inte kunna bedöma om ett
annat tillvägagångssätt skulle ha gett ett annat resultat men finner
utredningens förslag vara väl ägnat att ligga till grund för beslut om en ny
organisation för inaterielverket.
SACO menar
att utredningen har stannat för ett organisationsalternativ som inte radikalt
avviker från nuvarande organisation. Eftersom organisationsformen väl
överensstämmer med programinriktningen för försvarets ekonomi- och
planeringssystem och eftersom SACO bedömer det vara av stort värde för såväl
personalen som för verksamheten att organisationsförändringarna blir av mindre
omfattning tillstyrker organisationen i huvudsak förslaget. Av handlingar som
har bifogats SACO:s yttrande framgår emellertid att det inom organisationen
finns grupper som är starkt kritiska mot utredningens uppläggning och resultat.
Svenska Teknologföreningen är den enda remissinstansen som
framför
Prop.
1971:124 22
tvivel på att den föreslagna principlösningen är riktig.
Föreningen som finner att den nuvarande försvarsgrensuppdelningen inte på något
sätt är självklar anser dock att utredningen i flera avseenden uppvisar stora
förtjänster.
Organisationsaltemativ
Överbefälhavaren anser att krigsförberedelsearbetet inte
har ägnats tillfredsställande uppmärksamhet men ansluter sig till utredningens
grundprinciper - en organisation med produktinriktning mot huvudanvändare. En
sådan organisation utformad på basis av taktisk-organisatorisk samhörighet
tillgodoser enligt överbefälhavaren bäst de krav som krigsmate-rielförsörjningen,
förbandsproduktionen och försvarets planerings- och ekonomisystem ställer.
Kombineras den med typansvar och teknisk samordning enligt nu gällande former,
kan den angelägna hushållningen med tekniska och andra specialister uppnås.
Överbefälhavaren konstaterar vidare att det är lämpligt och angeläget med en
uppdelning i anskaffande enheter, som är inriktade mot de programansvariga
försvarsgrenscheferna, och en driftenhet för produktion av tjänster och service
som främst är inriktad mot regional/lokal instans.
Försvarets
materielverk delar överbefälhavarens uppfattning vad gäller fördelarna med det
valda alternativet och framhåller dessutom att det underlättar en långtgående delegering,
som är en nödvändig förutsättning för hög effektivitet och rationalitet. Med
den föreslagna organisationen får man inom produktgruppenheterna de bästa
förutsättningarna för ett nära samarbete under alla faser av verksamheten.
Påtagliga fördelar vid samarbetet med industrin vinns genom att det totala
ansvaret för större system inom verket blir samlat på en hand samtidigt som
behovet av överordnade samordningsorgan begränsas inom verket.
Försvarets
forskningsanstalt konstaterar att utredningens förslag i princip överensstämmer
med grunderna för nuvarande organisationsuppbyggnad. Det måste anses vara till
fördel från kontinuitets-och effektivitetssynpunkt att den fortsatta
anpassningen av materielverkets organisation kan ske utan de besvärande
övergångsproblem, som större ingrepp i den nuvarande organisationen skulle
medföra. Forskningsanstalten biträder i princip utredningens förslag till
organisation i stort.
Försvarets
rationaliseringsinstitut ansluter sig i huvudsak till utredningens
organisationsförslag och tih de principer som har legat till grund för
förslagets utformning. Institutet anser det emellertid väsentligt att ansvaret
för vidmakthållande av befintlig materiel betonas starkare.
Institutet delar utredningens uppfattning att
materielverkets organisation inte får bindas vid en yttre programindelning men
anser att det hade varit naturligt om utredningen som ett led i arbetet på ny
organisation hade skisserat hur verksamheten lämpligen kan fördelas på interna
verksprogram. Även om en sådan intern programstruktur inte behöver vara
styrande för verksorganisationens utformning, skulle det ha varit till fördel
om man hade kunnat bedöma alternativa organisationsstrukturer mot en sådan
programstruktur.
Prop. 1971:124 23
1968 års personalkategoriutredning anför att det framlagda
organisationsförslaget inte i några väsentliga avseenden påverkar
personalkategoriutredningens handlingsfrihet.
Yttrandena från industrin speglar en positiv inställning
till den föreslagna organisationsprincipen. Sveriges Industriförbund delar
utredningens uppfattning att den föreslagna organisationen bäst tillgodoser
industrins önskemål om en basorganisation som kan lösa ålagda uppgifter utan
att tillfälliga projektledningsorgan behöver skapas annat än i undantagsfall.
Enligt förbundet skulle en teknologiinriktad uppdelning av anskaffningsverksamheten
försämra industrins möjligheter att fortlöpande följa de taktiska och
militärtekniska åsikterna i staber och förvaltningar. En samordnad diskussion
med en förvaltning om en försvarsgrens olika vapensystem skulle inte kunna
genomföras, om förvaltningen organiserades efter materielens teknologiska
samhörighet, utan industrin skulle då tvingas att samtidigt diskutera med flera
förvaltningar.
Personalorganisationerna konstaterar att utredningens
organisationsförslag i huvudsak stämmer överens med resp. organisations
uppfattning. LO framhåller dock svårigheterna för remissinstanser att på kort
tid analysera frågeställningarna med hänsyn till deras omfattning och komplicerade
natur.
Föreslagen organisation
Huvudavdelningar för tygmaterielanskaffning
Utredningen har grundat sitt organisationsförslag på
bedömningar av den tekniska beredningen i samband med anskaffning av tygmateriel.
1 och med att huvudparten av remissinstanserna har godtagit utredningens
organisationsprincip är det därför naturligt att yttrandena om de tre
huvudavdelningarna för armémateriel, marinmateriel och flygmateriel
karakteriseras av diskussioner om enskilda materielområden och funktioner.
Främst har områdena robot-, stridslednings- och sambandsmateriel samt
funktionerna inköp, underhåll och kvalitetskontroll behandlats.
De myndigheter som har tagit upp anskaffning av robotmateriel
till speciell behandling biträder med undantag av riksrevisionsverket utredningens
förslag. Verket anser inte utredningens motiveringar helt övertygande och
ställer sig därför tveksamt till förslaget. Personalorganisationerna är också
i vissa fall kritiska.
Överbefälhavaren anser att utredningens förslag att
behandla robotma-terielanskaffningen på samma sätt som övrig vapenmaterielanskaffning
är ägnat att på bästa sätt möjliggöra samordning av och avvägning mellan
robotsystem och andra vapensystem inom resp. huvudprogram.
Utredningens förslag i fråga om robotmateriel är tn\\g\.
försvarets materielverk en logisk följd av den grundorganisation som
utredningen har valt - en produktgrupporganisation som är orienterad mot
huvudanvändare. Verket biträder utredningens förslag men redovisar att det inom
verket finns olika uppfattningar hos den närmast berörda personalen. Man har
Prop. 1971:124 24
således inom armé- och marininaterielföivaltningarna
uttalat sig för utredningens förslag med hänsyn till att detta bedöms medföra
klar ansvarsfördelning och enkel handläggning av dessa ärenden. Från flygmaterielförvaltningens
robotavdelning har däremot hävdats att ett undantag från utredningens
organisationsprincip borde göras beträffande robotmateriel. All sådan
verksamhet borde enligt denna mening föras samman till en avdelning direkt
under verkschefen.
Försvarets forskningsanstalt konstaterar att en viss
tyngdpunkt har lagts på flygmaterielförvaltningen, varvid tekniska
samordningsuppgifter inom denna föreslås åläggas vapenavdelningen. Anstalten
tillstyrker detta förslag, eftersom det ger möjlighet att koncentrera teknisk
personal med specialkunskaper inom robotområdet till en organisationsenhet. Ett
betydande tekniskt samordningsansvar inom området bör därvid åvila denna
enhet.
TCO-S
menar att utredningens slutliga val av alternativ för robotmate
rielen verkar mera bygga på allmänna värderingar än på klara fakta om
alternativets överlägsenhet. Om skillnaderna mellan två organisations
alternativ inte är större än vad utredningen i detta fall har kunnat påvisa,
så bör den befintliga organisationen enligt TCO-S behållas intakt, särskilt
som utredningen inte har funnit några egentliga svagheter i det nuvarande
systemet. ;
SACO anser att robotanskaffning bör åläggas en
huvudavdelning inom ramen för typansvar och att detta typahsvar bör åläggas
huvudavdelning flygmateriel.
När det gäller stridslednings- och sambandsmateriel
ansluter sig både överbefälhavaren och försvarets materielverk till
utredningens förslag beträffande de sambandsenheter som bör ingå i verkets
organisation. Överbefälhavaren anser dock att utredningens gränsdragning
mellan dessa inte är lämplig. Enligt överbefälhavaren bör en huvudavdelning
åläggas samordningsansvar för de frågor inom materielverket som berör
krigsmaktens gemensamma sambandsnät. Materielverket redovisar att det bland
berörd personal råder delade meningar om utredningens förslag till
ansvarsfördelning. Verket anser att utredningens förslag avviker från
utredningens grundprincip - dvs. huvudavdelningar som är inriktade mot
huvudanvändarna. Såväl överbefälhavaren som materielverket anser emellertid
att den här aktuella verksamhetsfördelningen ligger på en sådan nivå att det
bör ankomma på verket självt att besluta om denna.
AB Teleplan anser att spaning och stridsledning har en så
central position inom försvaret och att verksamheten har en sådan omfattning,
att den fördelaktigaste organisatoriska placeringen är en särskild
huvudavdelning, fristående från huvudavdelningarna för armé-, marin- och flygmateriel.
Av personalorganisationerna är det endast SACO som tar upp
sam-bandsfrägan till behandling. Organisationen avstyrker utredningens förslag
vad gäller organisation av sambandsverksamheten och föreslår bl. a, att materielanskaffningar
inom ramen för huvudprogram 1 och 4 enligt försvarets planerings- och
ekonomisystem handläggs inom den mot chefen för armén inriktade
huvudavdelningen och att anskaffning av sam-
Prop.
1971:124 25
bandsmateriel för flygvapnet inordnas under stridsledningsenheten,
som bör benämnas sambands- och stridsledningsenheten.
Utredningens förslag till inköpsorganisation tillstyrks
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.
Försvarets materielverk konstaterar att förslaget
överensstämmer med nu gällande organisation och ansvarsfördelning som har visat
sig fungera väl och som därför bör behållas. Verket understryker särskilt det
starka behovet av samarbete mellan inköpsfunktionen och övriga funktioner i
anskaffningsprocessen. För ett gott resultat är det även av stor vikt att detta
samarbete kan inledas i ett tidigt skede av anskaffningsfasen. Ett nära
organisatoriskt samband mellan teknisk och merkantil verksamhet är en
förutsättning för en sådan samordning och för ett klart ansvarsförhållande.
Riksrevisionsverket vill inte motsätta sig utredningens
förslag, även om starka skäl anses föreligga för en gemensam inköpsavdelning.
Efter vad verket har erfarit har den hittills eftersträvade samordningen i
inköpsfunktionen inte helt uppnåtts. Det är därför nödvändigt att - om samordningen
även fortsättningsvis skall åvila ett stabsorgan - inköpssamordningen ges
större möjligheter att genomföra erforderliga åtgärder.
Förenade fabriksverken biträder förslaget om en
inköpsenhet för var och en av huvudavdelningarna för armé-, flyg- och marinmateriel
med hänsyn till fabriksverkens erfarenhet av kontaktformerna med försvarsgrensförvaltningarna
inom försvarets materielverk och även på grund av materielens skilda natur och
komplexitet. Fabriksverken framhåller emellertid behovet av enhetliga
principer gentemot industrin, vilket motiverar någon form av central samordning
även av inköpsfunktionen.
Enigheten hos remissinstanserna är inte lika framträdande
när det gäller förslaget till underhållsorganisation. Huvudparten ansluter sig
emellertid till utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.
Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att det
föreligger en stark bindning mellan underhällsberedning och teknisk beredning
och tillstyrker förslaget om underhållsavdelningar i de tre
programsamman-hållande huvudavdelningarna.
Försvarets materielverk konstaterar att utredningen
ingående studerat och analyserat olika alternativ till organisation av
underhållsverksamheten. Verket understrycker i likhet med överbefälhavaren
behovet av nära kontakt mellan tekniska beredningsfunktioner och
underhållsfunktioner under materielens hela livstid. Verket betonar
utredningens uttalanden att de stora kostnadsvinsterna främst erhålls genom
samarbete under anskaffningsskedet mellan tekniska beredningsorgan och
underhållsorgan. Enligt verket bör därför den av utredningen förordade
organisationsprincipen tillämpas. Erforderlig samordning vad gäller materielunderhåll
bör ankomma på verkets centralplanering.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser det väsentligt
att ansvaret för vidmakthållande av befintlig materiel betonas starkare.
Institutet föreslår att vidmakthållandefunktionen
koncentreras genom att organ för verkställande underhåll förs samman till en
enhet inom
Prop.
1971:124 26
huvudavdelningen för drifttjänst. Till denna bör även
föras frågor om underhållssamordning. Endast genom en sådan anordning följer
man enligt institutets mening upp grundtankarna bakom statsmakternas beslut
att inrätta gemensamma enheter för förråd och verkstäder. Institutet
understryker emellertid att det delar utredningens uppfattning att det råder en
stark samhörighet mellan underhålls- och anskaftningsuppgifter. Sakorganen bör
därför ha tillgång till expertis i särskilda underhållsenheter som har något
mer begränsade uppgifter än vad utredningen har föreslagit.
Även statskontoret anmäler tveksamhet inför utredningens
förslag och påpekar att samordningsbehovet måste vara betydande med den
organisationslösning som valts, dvs. med olika funktioner som underhåll,
anskaffning, kontroll fördelade på de olika huvudavdelningarna. Såvitt
statskontoret kan bedöma samordningsbehovet bör alternativet till en förstärkning
av centralplaneringen vara centralisering av vissa funktioner. Bl. a. bör
övervägas om inte underhållsfunktionen bör centraliseras i större utsträckning
än vad som framgår av förslaget.
SACO har svårt att inse att några rationaliseringsvinster
kan åstadkommas genom att underhålls- och kontrollansvaret skiljs från
sakansvaret. För att undvika ansvarssplittring och dubbelarbete krävs enligt
SACO att organisationen utformas och ansvarsgränserna definieras så klart att
inte organisationen själv ger upphov till motsättningar mellan personalen. SACO
anser det därför angeläget att sakavdelningarna inom materielverket har ett
entydigt ansvar för materielen från projekteringsstadiet fram till kassationen
och att övriga funktioner är servicefunktioner åt sakorganen. Endast under
förutsättning att dessa ansvarsförhållanden är fullt klarlagda och att
specialister på samma inateriel inte förekommer inom skilda enheter med
intressekonflikter och dubbelarbete som följd, kan SACO tillstyrka den
föreslagna organisationen av anskaffnings-, kontroll-och
underhållsverksamheten.
När det gäller organisationen av kvalitetskontrollen
ställer sig remissinstanserna eniga bakom principerna i utredningens förslag
med undantag av det nyss refererade uttalandet från SACO.
Försvarets materielverk anser att uppgiften att samordna
kontrollfrågor bör åläggas centralplaneringen i stället för någon av
huvudavdelningarna som utredningen har föreslagit. Förenade fabriksverken
understryker vikten av att en sådan samordning kommer till stånd.
Huvudavdelningen för provning
Huvudparten av remissinstanserna har tagit upp
huvudavdelningen för provning till behandling. Samtliga av dessa är med
undantag av försvarets rationaliseringsinstitut kritiska mot förslaget. Institutet
tillstyrker detta och förutsätter därvid att samverkan mellan provningsenheten
och enheterna för teknisk beredning regleras på basis av betalda uppdrag.
Endast härigenom anses fördelarna med en gemensam provningsenhet helt komma
till sin rätt.
Prop.
1971:124 27
Överbefälhavaren avstyrker att en gemensam provningsenhet
bildas. Att föra samman all provningsverksamhet till en huvudavdelning kommer
enligt överbefälhavaren att medföra vissa nackdelar, som inte har redovisats av
utredningen. Sålunda måste en särskild administration för denna verksamhet
tillkomma, vilket kräver personal och - med hänsyn till den starka knytningen
mellan teknisk beredning och provning - kan inverka fördröjande på handläggningen
av provningsärenden. Provningsverksamheten är vidare ganska heterogen och
kräver miljökunskap, vilket medför att resurser i form av personal och
utrustning endast i vissa fall kan omfördelas mellan olika organ. Vidare
behöver provningsverksamheten enligt överbefälhavaren styras direkt från de
anskaffande huvudavdelningarna på grund av specialinriktningen vid olika
försöksplatser
Försvarets materielverk anser i likhet med utredningen att
provningsverksamheten bör samordnas, men att detta kan ske på enklare sätt än
det av utredningen föreslagna. Erforderlig samordning kan ske huvudavdelningsvis,
varigenom även det nödvändiga nära samarbetet med den tekniska beredningen
tillgodoses. Verket föreslår därför att provningsenheter inrättas vid
huvudavdelningarna för armé- och flygmateriel och att verkets teleprovning
samordnas inom provningsenheten vid huvudavdelningen för flygmateriel.
Om den av utredningen föreslagna organisationen genomförs
kan enligt TCO-S rubbningar inte undvikas i det nuvarande arbetsmönstret mellan
försökscentralen och flygmaterielförvaltningen. TCO-S anser att försökscentralen
bör vara organisatoriskt inordnad i huvudavdelningen för flygmateriel. Med
hänsyn till att mer än 90 % av försökscentralens verksamhet utgörs av beställningar
från flygmaterielförvaltningen bör andra förekommande organisationsalternativ
helt kunna uteslutas.
TCO-S bedömer att en gemensam provningsenhet inom
huvudavdelningen för flygmateriel, där man till försökscentralen knyter
försöksplatserna och stora delar av den teletekniska provningen, skulle
medföra betydande fördelar från samordnings- och planeringssynpunkt. En sådan
konstruktion innebär att utredningens intentioner beträffande samordning till
väsentlig del realiseras, dock under former där hänsyn tas till samhörigheten
sakverksamhet provning. Analogt med vad som har uttalats beträffande
provningsverksamheten inom huvudavdelningen för flygmateriel bör arméns och
marinens provning utföras i nära kontakt med resp. sakorgan.
SR anser att de fördelar, som föreslagen samordning av
verkets provningsresurser anges medföra, borde kunna uppnås även vid en annan
organisationsform. Så t. ex, skulle huvuddelen av verksamheten - flygprovning,
robotprovning och elektroprovning - kunna bedrivas samlad inom huvudavdelningen
för flygmateriel.
SACO avstyrker utredningens förslag om en ny
huvudavdelning för provning och föreslår att försökscentralen i Malmslätt samt
robotförsöksstationerna i Karlsborg och Vidsel inordnas under huvudavdelningen
för flygmateriel samt att provskjutningscentralen i Karlsborg inordnas under
huvudavdelningen för armémateriel.
Prop.
1971:124 28
SACO tillstyrker utredningens förslag om samordning av
materielverkets elektroprovningsorgan, men anser med hänsyn till kravet på
närhet till sakorganen att denna verksamhet skall vara förlagd till
stockholmsområdet. Beträffande elektroprovningens inordnande i materielverkets
kommande organisation föreslår SACO att denna tillsammans med övrig provning
och laboratorieverksamhet av mindre omfattning får bli föremål för vidare
överväganden inom materielverket.
Beträffande normalieverksamheten föreslår
remissinstanserna att den inordnas i huvudavdelningen för personal och
organisation. Skälet härför är dels att man avstyrker att huvudavdelningen för
provning inrättas, dels att stora delar av normalieverksamheten omfattas av
rent administrativa stödfunktioner.
Efter remiss har yttranden över materielverkets normalieutredning
avgivits av överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut,
riksrevisionsverket och TCO-S. LO och SR har meddelat att de beslutat avstå
från att yttra sig, medan SACO inte anser sig ha något att anföra i frågan.
Försvarets rationaliseringsinstitut och TCO-S anser att det framlagda
förslaget kan läggas till grund för beslut om att inrätta en normalieenhet inom
materielverket, medan överbefälhavaren inte anser sig ha anledning att ta
ställning till materielverkets interna organisation. Riksrevisionsverket är i
vissa avseenden kritiskt mot utredningens grundläggande analyser och anser inte
att förslaget bör läggas till grund för ett beslut. Till ledning för en
ytterligare prövning av ärendet lägger verket fram ett eget organisationsförslag.
Huvudavdelningen för drifttjänst
Remissinstanserna är genomgående positiva till att en
huvudavdelning för drifttjänst bildas. Kritik riktas emellertid mot
utredningens förslag beträffande intendenturenhetens och datadriftens
inplacering. Som har framgått tidigare anser försvarets
rationaliseringsinstitut att i huvudavdelningen bör ingå en nybildad enhet för
verkställande underhåll.
Överbefälhavaren framhåller att materielverkets
fredsorganisation i möjligaste mån bör ansluta till dess krigsorganisation och
att inrättande av en huvudavdelning för drifttjänst tillgodoser detta önskemål.
De nyligen inrättade/örradi- och verkstadsenheterna bedöms ha fått en organisation
med förutsättningar för rationell verksamhet såväl i fred som krig. Enheterna
har en klar driftfunktion som främst är riktad mot regional och lokal instans.
Överbefälhavaren tillstyrker att dessa enheter inordnas i en för verket
gemensam huvudavdelning för drifttjänst.
Enligt försvarets materielverk existerar ett klart
inbördes sammanhang mellan förråds- och verkstadsenheterna. I sin verksamhet
har de att ta befattning med frågor av likartat slag såsom arbetarskyddsfrågor,
rationaliserings- och arbetsstudiefrågor samt anläggnings- och utrustningsfrågor
avseende verkstäder, vårdhallar och förråd. Verksamheten präglas i hög grad av
att det inom förråds-och verkstadsfunktionerna finns betydande personalstyrkor
ca 8 000 anställda av likartade kategorier i verksam-
Prop.
1971:124 29
het vid försvarets regionala och lokala organ.
Liknande synpunkter framförs av TCO-S.
Vad beträffar intendenturverksamheten delar försvarets
rationaliseringsinstitut utredningens uppfattning att den i princip t. v. bör
bedrivas i nuvarande organisation och att den bör ingå i huvudavdelningen för
drifttjänst. Med anledning av att utredningen ifrågasätter om inte på sikt en
viss uppdelning bör ske på sakhuvudavdelningarna framför institutet att
anskaffningen av intendenturmateriel avser speciella produkter som har mycket
litet eller inte något samband alls med motsvarande verksamhet vid övriga
huvuddelningar.
Övriga remissinstanser som har tagit upp intendenturverksamheten
till behandling anser inte att den skall ingå i huvudavdelningen för
drifttjänst enligt utredningens förslag.
Överbefälhavaren konstaterar att huvuddelen av intendenturverksamheten
är anskaffning. Denna bör samlad ingå i någon av de andra mate-rielanskaffande
enheterna. 1 samband med omorganisationen bör inom materielverket granskas
vilka delar av intendenturverksamheten som lämpligen bör föras över till drifttjänstenheten.
Strävan bör därvid vara att tillgodose produktionen av tjänster och service
främst mot regional och lokal instans med särskilt beaktande av förhållandena i
krig.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att utredningens
förslag om intendenturverksamheten inte är lika väl underbyggda som i fråga om
annan verksamhet. I vart fall är dokumentationen i dessa delar enligt
styrelsens mening inte helt tillfredsställande. Härpå tyder - som styrelsen
uttrycker det - även utredningens egna uttalanden som ger intryck av att den
valda lösningen är ett provisorium. Styrelsen manar till försiktighet vid bedömningen
av förslag som ändrar förutsättningarna för intendenturenhetens arbete.
Försvarets materielverk anser att intendenturenheten till
skillnad från förråds- och verkstadsenheterna är ett tekniskt beredningsorgan, främst
inom intendenturmateriel-, livsmedels- och drivmedelsomrädena, Intendenturenheten
har dessutom bl. a, ansvaret för facket förplägnad enligt försvarets
planerings- och ekonomisystem. Det är därför enligt verkets mening inte
lämpligt att föra samman intendenturenheten med de särpräglade förråds- och
verkstadsenheterna. Med hänsyn härtill och till att intendenturenheten är
företrädare för intendenturförvaltningstjänsten inom verket gentemot regional
och lokal instans föreslår materielverket att enheten ställs direkt under
verkschefen,
Intendenturenheten bör även enligt TCO-S och SR t. v.
finnas kvar som självständig huvudavdelning direkt under verkschefen. TCO-S
menar att det måste finnas tungt vägande skäl för att ändra en organisation som
fungerar tillfredsställande. Att föra samman intendenturenheten med vissa andra
funktioner till en gemensam organisation med den osäkerhet som gäller i fråga
om verksamhetens framtida ställning och uppgifter anses dessutom inte lämpligt.
Ett sådant tillvägagångssätt kan under överskådlig framtid ge upphov till
flera, delvis onödiga, omorganisationer med den press på verksamheten och de
anställda som detta skulle föranleda.
Prop.
1971:124 30
TCO-S påpekar vidare att även utredningens fortsatta
översyn av fortifikationsförvaltningens och sjukvårdsstyrelsens förråds- och materielan-skaffningsverksamhet
är av intresse i detta sammanhang.
Utredningens förslag att inplacera datadriftenheten i
huvudavdelningen för drifttjänst ogillas av remissinstanserna med hänsyn till
pågående utrednings- och försöksverksamhet rörande datadriften inom
krigsmakten. Enstämmigt föreslås att några förändringar inte skall göras f. n.
utan att enheten t. v. skall stå kvar i nuvarande oragnisationsenhet, dvs, i
den föreslagna huvudavdelningen för personal och organisation.
Huvudavdelningen för personal och organisation
Remissinstanserna anser genomgående att den av utredningen
föreslagna namnändringen från nuvarande administrativa avdelningen till huvudavdelningen
för personal och organisation är olämplig. Nuvarande benämning bör behållas
eller om utredningens terminologi skall användas ändras till huvudavdelningen
för administration.
Försvarets materielverk föreslår att den i
huvudavdelningen ingående kameralenheten benämns redovisningsenheten.
Försvarets
rationaliseringsinstitut menar att organisationsbyrån alltjämt bör vara ett
renodlat rationaliseringsorgan. 1 samband med den fortsatta prövningen av
organisation för redovisnings- och ekonomifunktionerna bör vidare prövas om en
ekonomienhet bör inrättas inom huvudavdelningen.
För frågor av allmänt förvaltningsrättslig karaktär samt
för juridiska frågor bör enligt försvarets civilförvaltning alltjämt finnas en
kanslibyrå inom huvudavdelningen.
Utredningens
förslag att statens transportkontor bör utgå ur organisationen biträds av
försvarets materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut, medan TCO-S
anser att skäl saknas för att f, n. vidta de av utredningen förordade
åtgärderna. Försvarets rationaliseringsinstitut föreslår att en anslutning
till t. ex. förenade fabriksverken utreds.
Lednings- och samordningsfrågor
Huvudparten av remissinstanserna biträder de av
utredningen framlagda principerna för hur materielverket bör ledas och förslaget
om en fristående centralplanering. När det gäller kansliets ställning råder
dock delade meningar.
Överbefälhavaren anser att de av utredningen angivna
principiella riktlinjerna för ledningsuppgifternas fördelning mellan centrala
organisationsenheter och linjeorganisationen i stort är lämpliga. Utredningen
har konstaterat bl, a. att ledningen av planerings- och
genomförandeverksamheten avseende anskaffning och underhåll i stor utsträckning
har delegerats till linjeorganisationen och att det inte finns något som tyder
på att detta förhållande bör ändras. Erfarenheterna har emellertid enligt
överbefälhavaren även visat ett behov av samordning av visst gemensamt
underlag.
Prop.
1971:124 31
planeringsmetodik och framtidsbedömningar. En fristående
centralplanering bör medföra att denna samordning blir effektivare.
Försvarets
civilförvaltning anser att det är tveksamt om erfarenheterna från den korta
tid, som har förflutit sedan man efter ingående prövning beslutade nuvarande
organisation av ledningssidan inom materielverket, kan anses tillfyllest för
att redan nu ändra denna organisation. Återverkningarna av utredningens övriga
förslag, bl. a. förstärkning av sakhuvudavdelningarnas planeringsresurser,
borde möjligen avvaktas innan slutlig ställning tas till lämpligaste
organisation av ledningsfunktionen. Med hänsyn till de erfarenheter som
utredningen har redovisat anser dock verket skäl tala för en fristående
centralplanering och för en enhet för vissa gemensamma allmänna frågor, för
företagsnämndsfrågor och för press-och informationstjänst.
Försvarets
sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om inte kansliets uppgifter med fördel kan delas
upp på centralplaneringen och huvudavdelningen för personal och organisation.
Försvarets
materielverk biträder i huvudsak utredningens förslag. Erfarenheten har
påvisat lämpligheten av att centralplaneringen och kanslibyråns allmänna enhet
får den inplacering som utredningen har föreslagit.
Enligt
försvarets rationaliseringsinstitut finns det starka skäl som talar för en
direkt under verkschefen lydande enhet för den tekniska samordningen samt för
industri- och inköpssamordning. Denna enhet bör som utredningen har framhållit
ges en stark ställning inom verket. Institutet tillstyrker därför att en
centralplanering med nyssnämnda uppgifter inrättas. Chefen för enheten bör ges
samma ställning som chef för huvudavdelning.
Beträffande förslaget om ett fristående kansli finner institutet
det inte styrkt att en sådan enhet är motiverad utan föreslår att uppgifterna
för enheten förs över till huvudavdelningen för personal och organisation,
TCO-S ansluter sig till utredningens förslag om fristående
centralplanering och kansli men framhåller angelägenheten av att stabsorganisationens
uppgifter i möjligaste mån begränsas.
Arbetsformer och arbetstillfredsställelse
Remissarbetet inom försvarets materielverk har bedrivits
så att personalen har beretts tillfälle att i största möjliga utsträckning
delta och avge synpunkter.
Verksnämnden i försvarets materielverk ansluter sig till
utredningens synpunkter och förslag med avseende på personalfrågor. Nämnden
påpekar att verkets grundinställning i personalfrågor bör vara att slå vakt om
anställningstrygghet och arbetstillfredsställelse. De anställda måste ges
möjlighet att konkurrera om tjänster utan att verket därför gör avkall på
kvalifikationskraven och verket bör aktivt medverka till utbildning även av
längre varaktighet. Genom aktiva personalåtgärder bör avgångar kunna motverkas
och besparingar ske.
Verksnämnden berör de personliga problem som kan
uppkomma i
Prop.
1971:124 32
samband med en omorganisation och understryker
nödvändigheten av att ingen därvid mister sin anställning, får minskad lön,
vidkänns andra ekonomiska förluster eller tvingas byta bostadsort mot sin
vilja. De anställda är positivt inställda till flexibilitet inom
materielverket, men den får inte vinnas på bekostnad av personalens arbetstrivsel
och trygghet i anställningen. Nämnden anför i detta sammanhang bl. a. att det
ur personalsynpunkt är väsentligt för den enskilde att, oavsett plats i
organisationen, känna sig knuten till en relativt fast organisationsram.
Undersökningar inom verket har visat att organisationen under byrånivå är
väsentlig för den enskilde och ett underlag för hela hans trygghet.
Nämnden
anser det synnerligen angeläget att man nu fattar beslut om verkets
organisation och att denna bör få en sådan utformning att riskerna för nya
utredningar framstår som små. En fortlöpande översyn av den inre organisationen
och en smidig anpassning till rådande förhållanden måste alltid äga rum och
förutsätts ske genom verkets egen försorg och i nära samverkan med nämnder och
fackorganisationer. Likartade synpunkter framförs av TCO-S.
Försvarets materielverk delar utredningens uppfattning om
strävan efter större flexibilitet men har också full förståelse för nämndens uttalande
om behovet av tillräcklig kontinuitet i arbetsuppgifter och stadga i organisationen
för att bästa arbetstillfredsställelse och arbetsresultat skall erhållas.
Omorganisationens genomförande
Den av utredningen framlagda tidsplanen och formerna för
omorganisationens genomförande behandlas endast av de närmast berörda remissinstanserna.
Överbefälhavaren säger sig inte ha haft möjlighet att
under remisstiden närmare analysera möjligheterna att realisera planen men
utgår från att den i stort kan följas. Överbefälhavaren konstaterar att en
besvärlig topp i materielverkets arbetsbelastning kan förutses genom att
föreslagna organisationsändringar sammanfaller med införandet av försvarets planerings-och
ekonomisystem. Materielverket bör ges frihet att anpassa genomförandet till
vad som bedöms praktiskt och så att anskaffning av materiel kan ske i planerad
omfattning även under omorganisationen.
Försvarets materielverk anser det mindre sannolikt att en
så omfattande omorganisation helt skall kunna genomföras redan till utgången
av år 1973. Av utredningen angivna tidpunkter bör betraktas som riktvärden.
Verket bör ha möjlighet att anpassa organisationsåtgärderna till ordinarie
arbetsuppgifter. Nytillträdande chefer bör dock utses från januari 1972.
Verket biträder förslaget om anslag och resurser och
föreslår att Kungl. Maj:t tillsätter en särskild personaldelegation för att
medverka under omorganisationen och eventuell omlokalisering. Verket
framhåller att en av styrelsens främsta uppgifter är att leda verkets
fortlöpande anpassning till utvecklingens krav. 1 samband med beslut om
grunderna för materielverkets framtida organisation bör verket få i uppdrag
att genomföra erfor-
Prop.
1971:124 33
derliga åtgärder på sådana villkor att styrelsen och
verkets personal kan känna sig ha ett reellt inflytande på och ansvar för
resultatet.
Statsanställdas
förbund understryker nödvändigheten av att särskilda resurser skapas för att i
görligaste mån eliminera och om möjligt kompensera de olägenheter som drabbar
den personal som måste få nya arbetsuppgifter och kanske också byta ut sin
nuvarande levnadsmiljö mot en helt annan och främmande. SR förutsätter att
genomförandet sker i nära samverkan mellan verket och berörda fackliga
personalorganisationer.
Personal och kostnader
I samband med behandlingen av utredningens bedömningar av
personal och kostnader tar huvuddelen av remissinstanserna upp förslagen om
materielverkets befogenheter. Man är genomgående positiv till att materielverket
ges ökad handlingsfrihet i personal- och organisationsfrågor. Enighet råder om
behovet av att förstärka personaladministrationen och att införa ett internt
kostnadsredovisningssystem. Däremot är man i vissa fall tveksam om
möjligheterna att reducera kostnaderna i enlighet med utredningens intentioner.
Överbefälhavaren
anser att en minskning av materielverkets personal-och administrationskostnader
ligger helt i linje med hans inriktning av personalplaneringen inom
krigsmakten.
Utredningens
förslag att materielverket bör ges viss ökad handlingsfrihet i
personalorganisatoriska frågor tillstyrks i princip. En avgörande förutsättning
är dock att motsvarande frihet samtidigt utsträcks även till övriga myndigheter
inom krigsmakten för att undvika ett konkurrensförhållande som kan bli till
nackdel för krigsmakten som helhet. Överbefälhavaren anser vidare att
möjligheterna till delegering hänger samman med försvarets nya planerings- och
ekonomisystem.
En
begränsning av personalkostnaderna för såväl fast anställda som konsulter
innebär enligt försvarets materielverk inte i och för sig en begränsning av
totalkostnaderna för materielen. Den största andelen av totalkostnaderna utgörs
av produktions- och underhållskostnader. Om de personella insatserna under
anskaffningsfasen blir alltför begränsade med sämre beslutsunderlag som följd,
får detta i de flesta fall betalas med högre anskaffnings- och
underhållskostnader. Verket anser det icke möjligt att nu uttala sig i frågan
om det går att begränsa personalkostnaderna i den omfattning utredningen har
föreslagit utan att arbetsuppgifterna minskas.
Verket
delar utredningens uppfattning att en justering av befogenheterna skulle
främja verkets produktivitet. Förutom de av utredningen rekommenderade
åtgärderna föreslås att den nuvarande rutinen för utnyttjande av avlönings- och
sakanslag ändras och att verket får vissa ytteriigare befogenheter inom löne-
och förhandlingsområdet.
Materielverket
anser att det inom ramen för det nya planeringssystemet efter hand bör vara
möjligt att finna metoder för att optimera verkets totala verksamhet. Den
nuvarande metoden att ange ram förverkets
3 Riksdagen 1971. 1 saml Nr 124
Prop, 1971:124 34
insatser genom begränsning av dess personalkostnadsutrymme
är inte rationell och kan leda till okontrollerbara kostnader på andra håll i
verksamheten. Verket anser att denna metod därför bör överges.
Försvarets rationaliseringsinstitut hävdar att
socialförsäkringskostnaderna för verkets personal skall läggas till de av
utredningen angivna kostnaderna. Enligt institutet utgör därför de totala
årskostnaderna för materielverkets verksamhet drygt 250 milj. kr, i stället för
ca 215 milj. kr. som utredningen har angett.
Institutet anser för sin del att den kostnadsminskning
utredningen har föreslagit inte enbart kan göras genom att begränsa
användningen av konsulter utan att huvuddelen av de besparingar utredningen
åsyftar måste åstadkommas genom begränsning av antalet anställda. Eftersom
kostnadsminskningen bl. a. förutsätts kunna erhållas samtidigt som antalet
kvalificerade befattningshavare ökar, är det sannolikt att personalreduktionen
måste bli större än 10 %, Bedömningsvis kan minskningen vara i
storleksordningen 15%, dvs. inellan 600 och 700 av nu tjänstgörande personal.
Det kan dock inte uteslutas att en personalreducering av angiven omfattning
kan medföra allvarliga rubbningar i verksamheten. Med hänsyn härtill och då
vissa delar av materielverket inte omfattas av utredningens översyn, kan en
något försiktigare målsättning för personalreduktionen te sig motiverad.
Institutet bedömer att en nettoreduktion av personalen i storleksordningen 400
befattningshavare kan vara rimlig. Om beslut fattas under år 1971, skulle detta
innebära att materielverkets personalstat vid i övrigt oförändrade förhållanden
bör minskas till högst 4 000 anställda vid utgången av år 1976.
Statsanställdas Förbund varnar med bestämdhet för ett
fastlåsande vid beräkningen att verkets nuvarande kostnader skall minskas med
10 % under en femårsperiod.
TCO-S förutsätter att uredningens kostnadsprognos mer är
avsedd att utgöra ett riktmärke än ett konkret förslag till besparingsåtgärder.
Såvitt TCO-S kan bedöma har varken utredningen, materielverket eller någon
annan instans tillräckligt ingående kännedom om verkets framtida åtaganden för
att vara i stånd att binda upp kostnadsutvecklingen på personalsidan på sätt
som sker enligt en bokstavlig tolkning av utredningens förslag. TCO-S
förutsätter att statsmakternas beslut grundas på förslag till kostnadsramar som
på sedvanligt sätt läggs fram från verkets egen sida och inte på utredningens
prognoser.
SR konstaterar att arbetsbelastningen redan f. n. är
mycket stor på all ledande personal inom försvaret. Detta gäller inte minst
inom materielverket. Under alla förhållanden måste krav på minskade
personalkostnader anpassas till kraven på de arbetsuppgifter som skall lösas.
Skall minskade kostnader bli en realitet måste statsmakterna hårt prioritera
och reducera arbetsuppgifterna.
SACO anser att utredningens resonemang beträffande
reducering av personalkostnaderna är föga övertygande. SACO framhåller att det
bör ligga inom verkets ansvars- och kompetensområde att senare bedöma om och i
vilken utsträckning personalkostnaderna kan reduceras.
Prop.
1971:124 35
Övriga frågor
Försvarets teletekniska laboratorium
Förslaget att laboratoriets nuvarande organisatoriska
anknytning t. v, skall behållas tillstyrks av överbefälhavaren och försvarets
forskningsanstalt.
Förenade
fabriksverken delar inte utredningens uppfattning om komponentprovningsverksamheten
utan framhåller lämpligheten av att nu genomföra en länge motiverad samordning
av denna verksamhet. Fabriksverken anser att komponentprovningsverksamheten
för försvaret bör samordnas till förenade fabriksverken och föreslår att beslut
av sådan innebörd fattas av Kungl. Maj:t.
Industrins medverkan
Remissinstanserna instämmer i allt väsentligt i
utredningens bedömningar. LO understryker dock starkt vad Statsanställdas
Förbund i sitt yttrande har sagt om utläggning av uppdrag till den privata
industrin. Förbundet konstaterar att det har haft upprepade svårigheter med
sysselsättnings- och trygghetsproblem för förbundets medlemmar på grund av att
arbetet lagts ut på privat industri. Enligt LO:s mening bör verket utnyttja
egna resurser i så stor utsträckning som möjligt med hänsyn till de kriterier
som anges dels om lönsamhet, dels om styrning av bearbetnings- och
anskaffningsprocessen.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar pekar på att det
direkta priset inte bör vara utslagsgivande vid inköp av materiel utan att
största möjliga hänsyn bör tas också till betydelsen från beredskapssynpunkt av
inhemsk produktion. Om inte detta beaktas, kan risk föreligga att tillräckliga
produktionsresurser inte finns tillgängliga för krigsmaktens materiella beredskap,
uthållighet och effektivitet.
Sveriges
Industriförbund understryker vikten av att kontinuitetsaspekterna beaktas,
speciellt inför den väntade minskningen av försvarsmatérie-lens andel av
industrins omsättning. Denna utveckling medför särskilda krav på planering av anskaffningsverksamheten
i syfte att klargöra förutsättningarna för industrins engagemang i utveckling
och tillverkning av försvarsmateriel.
Utnyttjande av konsulter
Huvudparten av remissinstanserna ansluter sig till de
kriterier och slutsatser utredningen har lagt fram om hur materielverket skall
utnyttja konsulter. Den kritik som förs fram härrör främst från
personalorganisationerna. Från organisationer inom försvarssektorn framförs
argument mot att utnyttja konsulter i större utsträckning, medan
personalorganisationerna vid AB Teleplan framför motsatta synpunkter.
Mot utredningens resonemang om löne- och konsultkostnader
för/ör-svarets materielverk fram två invändningar. För det första konstateras
att
Prop. 1971:124 36
alla tjänster som nu erhålls för den av utredningen
angivna konsultkostnaden om 40 milj. kr. inte kan eller bör ersättas med
tjänster i verket. En närmare analys än den utredningen har genomfört behövs
för att med hänsyn till uppgifternas art och kontinuitet fastställa i vilken
omfattning tjänster som nu beställs från konsultföretag inom ramen för det
nämnda beloppet bör utväxlas mot egna tjänster. För det andra anges verkets
nuvarande befogenheter för lönesättning vara så begränsade att det kan
ifrågasättas, om det är praktiskt möjligt att till verket knyta tillräckligt
kompetent personal genom anställning.
Sett i ett vidare perspektiv anser verket i fråga om
konsulttjänster att tUlgång till egen personal med erforderliga kvalifikationer
ger bättre möjligheter till styrning av verksamheten. Egen personal kan
dessutom alter-nativutnyttjas. På sikt bör en riktig avvägning av dessa
resursinsatser kunna leda till besparingar framför allt utanför den del av de
totala kostnaderna som utredningen har räknat med.
Utredningens rekommendation att materielverket fortsätter
att höja andelen utom verket så långt kravet på fullgod styrning av
anskaffningsprocessen och kravet på lönsamhet medger, biträds helt av AB Teleplan
som också framhåller vikten av att materielverket får behålla möjligheten att
utnyttja egna resurser eller köpa tjänster utifrån.
Bolaget anser att kravet på ökad styrning kan tillgodoses
i ökad omfattning bl. a. genom utläggning av större samlade uppgifter.
Därigenom blir verkets personal avlastad och kan i ökad omfattning ägna sig åt
den synnerligen betydelsefulla projekteringen, planeringen coh systemledningen.
Verkets personal får då större möjligheter att upprätthålla en kvalificerad
dialog med staber och att uppträda som kompetent köpare gentemot industrin.
Personalorganisationerna vid AB Teleplan är förutom mot
utredningens uttalanden kritiska mot utredningens sammansättning och dess sätt
att tolka direktiven. I utredningen har försvar, departement och industri varit
representerade - däremot inte konsultföretagen. Detta har enligt
organisationernas uppfattning lett till en skev bild av de senares roll i
verksamheten och en överbetoning av industrins möjligheter att assistera
materielverket.
SACO finner det anmärkningsvärt att den konsultverksamhet
som utredningen beskriver som en permanent och oekonomisk utökning av personalstyrkan
har tihåtits pågå under så lång tid och ständigt ökat i omfattning, trots
upprepade påpekanden från personalorganisationerna bl. a, i tidigare
remissyttranden.
TCO-S riktar viss kritik mot utredningens underlag för att
bedöma i vilken omfattning externa tjänster skall utnyttjas.
Lokalisering
Av remissinstanserna har sexton tagit upp frågan om
partiell utflyttning av materielverket. Av dessa uttalar sig nio för en sådan
utflyttning. Andra tar upp vissa delfrågor i samband med genomförandet utan att
i
Prop. 1971:124 37
övrigt anföra några betänkligheter mot en utlokalisering.
Negativa är endast försvarets materielverk och TCO-S som i det närmaste helt
avstyrker en utlokalisering enligt utredningens förslag. SACO understryker med
skärpa den oro personalen känner inte bara inom berörda organisationsenheter
utan även vid verket i övrigt.
Största intresset från lokaliseringssynpunkt tilldrar sig drifttjänstavdelningen.
Överbefälhavaren som anser att krigsorganisatoriska hänsyn främst bör vara
utgångspunkten för valet av lokaliseringsort, framhåller att materielverkets
väsentligaste uppgifter i händelse av krig är koncentrerade till driftsidan.
Härav följer att de organ inom verket som huvudsakligen är inriktade på drift
bör vara organiserade och grupperade så att verksamheten kan genomföras på ett
lämpligt sätt även under växling från fredsförhållanden till krigsförhållanden.
Drifttjänsten bör enligt överbefälhavaren bl. a. därför lokaliseras till annan
plats än stockholmsområdet.
Försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret m. fl.
remissinstanser stöder förslaget om Karlstad som en lämplig lokaliseringsort
för drifttjänstavdelningen.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län pekar på att utredningen vid
sidan om Arboga, Linköping och Karlstad även angett Karlsborg som en lämplig
plats för lokalisering. Vad gäller Arboga och Linköping har delegationen för
lokalisering av statlig verksamhet föreslagit relativt begränsade lokaliseringar,
medan Karlstad sysselsättningsmässigt skulle få den mest betydande
lokaliseringen. Till förmån för Karlsborg talar enligt länsstyrelsen
koncentrationen av annan militär verksamhet till detta område och det
närbelägna skövdeområdet, läget ur kommunikationssynpunkt samt behovet av
nytillskott av arbetstillfällen. Länsstyrelsen hävdar att de regionalpolitiska
skälen för lokahsering till Karlsborg klart överväger dem som talar för någon
av de övriga utpekade orterna.
Försvarets rationaliseringsinstitut för fram ytterligare
några förslag i lokaliseringsfrågan. Det bör enligt institutet övervägas om
inte provningscentralen i Karlsborg bl. a. ur miljövårdssynpunkt trycket mot
Vättern bör flyttas till och slås samman med provningscentralen i Vidsel.
Institutet ifrågasätter vidare om inte chef och planering för huvudavdelningen
för provning borde flyttas ut från stockholmsområdet och då lämpligen anslutas
till provningscentralen i Malmslätt.
Förslaget om omlokalisering av vissa enheter m. m.
inverkar i hög grad på den berörda personalens förhållanden, konstaterai
försvarets materielverk. En attitydundersökning som har utförts inom verket
visar att 68 % av dem som berörs inte har för avsikt att flytta med tiU
utflyttningsorten, medan ca 16% av de tillfrågade har uttalat osäkerhet i denna
fråga. Avgörande för verkets ställningstagande har emellertid varit den
negativa effekten av en utflyttning, främst genom den försämrade kontakten mellan
utflyttade delar och samverkande organ inom stockholmsområdet. Enligt verkets
mening medför en geografisk uppdelning försämrade möjligheter för verket att
tillgodogöra sig de rationaliseringsvinster som förutsattes möjliga att nå när
verket bildades.
Prop. 1971:124 38
Materielverket anser att övervägande nackdelar är förenade
med det förslag till omlokalisering som utredningen har presenterat. Om
statsmakterna trots detta fattar beslut om utflyttning, måste urvalet av
enheter ske på sådant sätt att de negativa effekterna minimeras och eventuella
positiva effekter av omlokaliseringen tillvaratas. De från tjänstesynpunkt
minsta olägenheterna uppstår om följande enheter omlokaliseras.
Förrådsavdelningen ca 190 personer
Verkstadsavdelningen ca 65 personer
Vissa
provningsenheter ca 85 personer
Datadriftenheten ca 50 personer
Viss
administrativ personal ca 20 personer
ca 400 personer
Utöver dessa enheter har utredningen föreslagit att intendenturenheten
skall omlokaliseras. Intendenturenhetens verksamhet avser i stor utsträckning
teknisk beredning, vilket enligt materielverket med hänsyn till behovet av
samarbete med staber, övriga delar av verket m. fl. kräver lokalisering i
Stockholm. Enheten har även i övrigt ett betydande behov av kontakter inom
stockholmsområdet. Verket motsätter sig därför bestämt intendenturenhetens omlokalisering.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att beslut om utlokalisering av intendenturenheten
inte bör fattas förrän större klarhet har vunnits om utvecklingen på sikt inom intendenturom-rådet.
TCO-S
ifrågasätter allmänt sett lämpligheten att flytta ut enskilda
organisationsenheter som är ålagda centrala ledningsfunktioner. Ju mer
geografiskt splittrad en organisation är, desto svårare finner TCO-S det vara
att planera och administrera verksamheten. Den av utredningen förordade
lösningen utgör sålunda enligt TCO-S en form för lokalisering som i möjligaste
mån bör undvikas.
Departementschefen
Försvarets materielverk bildades den 1 juli 1968 (prop.
1968: 107, SU 1968:106, rskr 1968:234) och övertog därvid ansvaret för den
verksamhet som hade bedrivits vid förutvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna
samt försvarets intendenturverk och försvarets förvaltningsdirektion. Frågan
om en sammanslagning hade länge varit aktuell och beslutet att bada ett
gemensamt verk hade föregåtts av ett flertal utredningar. Förslagen i prop.
1968:107 om organisation m. m. av försvarets materielförvaltning i central
instans m. m. grundades i första hand på de förslag som lagts fram av
försvarets materielförvalningsutred-ning och de synpunkter som kommit fram i
samband med remissbehandlingen av utredningens betänkande.
Försvarets materielverk har till huvudsaklig uppgift att
svara för ledningen i central instans av materielförvaltningen inom tyg- och intendenturområdena.
Materielförvaltande uppgifter i mindre skala har
Prop.
1971:124 39
även försvarets sjukvårdsstyrelse och
fortifikationsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel
och läkemedel och fortifikationsförvaltningen beträffande fortifikatorisk
materiel.
Verksamheten
vid materielverket är fördelad på fem huvudenheter, armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen,
flygmaterielförvaltningen, intendenturmaterielförvaltningen och administrativa
avdelningen. De tre förstnämnda svarar för anskaffning och underhåll av tygmateriel
och är i stort sett likformigt organiserade. De olikheter som förekommer är
betingade av att skilda typer av materielsystem handläggs vid de tre
förvaltningarna. Intendenturmaterielförvaltningens organisation överensstämmer
i stort med försvarsgrensförvaltningarnas med de avvikelser som betingas av att
förvaltningen fullgör uppgifter för försvaret som helhet. Administrativa
avdelningen handlägger för verket gemensamma uppgifter rörande planering,
samordning, organisation m. m. Till avdelningens organisationsbyrå är knutna
statens transportkontor, materielverkets datadriftenheter och försvarets klassifikationscentral.
Materielverket leds av en styrelse. Ledamöter av denna är
verkets generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och minst sex andra
ledamöter, som utses särskUt av Kungl. Maj:t. Verket har ca 4 400 anställda
varav ungefär en fjärdedel har sina arbetsplatser utanför storstockholmsområdet.
Vid omorganisationen år 1968 skapades den gemensamma
verksledningen och den administrativa avdelningen. Några större förändringar
av den inre organisationen och arbetsformerna inom huvudenheterna genomfördes
inte. Som jag framhöll vid anmälan av prop. 1968:107 behövdes ytterligare
undersökningar innan några sådana förändringar kunde genomföras. Sedan riksdagen
hade godkänt de riktlinjer som angavs i propositionen tillkallade jag i juni
1968 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande fem sakkunniga med uppdrag att
utreda organisationen av anskaffningsverksamheten och därmed sammanhängande
funktioner m. m. inom försvarets materielverk. Undersökningarna skulle inte
begränsas täl enbart materielverkets arbetsområde utan även omfatta bl. a. materielanskaffningsfunktionerna
vid försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen.
De sakkunniga, som antog benämningen försvarets materielanskaff-ningsutredning
(Fö 1969:17), fick i oktober 1969 tilläggsdirektiv att även pröva vaka delar av
materielverket som kunde förläggas utanför storstockholmsområdet. Utredningen
lämnade i december 1970 ett delbetänkande (Ds Fö 1970:12) med förslag tUl
organisation av anskaffningsverksamheten m. m. vid försvarets materielverk.
Verksamheten vid fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse
avser utredningen att behandla i en senare etapp.
På grundval av 1966 års verkstadsutrednings arbete och
materielverkets förslag lade Kungl. Maj:t i prop. 1970:110 fram förslagom
gemensamma verkstads- och förrådsorgan. Riksdagen fattade beslut i enlighet med
förslaget (SU 1970:110, rskr 1970:276). Verkstadsavdelningen, som inrättades den
1 juli 1970, är provisoriskt underställd chefen för
Prop.
1971:124 40
administrativa avdelningen medan den vid samma tidpunkt
bildade förrådsavdelningen är provisoriskt underställd chefen för intendentur-materielförvaltningen.
Materielverket har vidare utrett frågan om den s. k. normalieverksamhetens
organisation och lämnade i november 1970 förslag i denna fråga. I begreppet normalieverksamhet
innefattas ett antal servicefunktioner, som har anknytning till
anskaffningsverksamheten, exempelvis standardisering, materielregistrering och
publikationstjänst.
Enligt materielanskaffningsutredningen
bör materielverkets resurser för teknisk beredning vid anskaffning av tygmateriel
organiseras med beaktande av i första hand huvudanvändare. Den organisation som
föreslås har stora likheter med den nuvarande. Intendenturverksamheten föreslås
t. v. hållas samlad i en enhet som tälsammans med förråds- och
verkstadsenheterna bör föras samman till en enhet som står direkt under
verksledningen huvudavdelningen för drifttjänst. Utredningen anser vidare att
även materielverkets provningsorgan bör föras samman tUl en enhet som står
direkt under verksledningen huvudavdelningen för provning.
Utredningens
förslag innebär att direkt under verksledningen skall finnas ett kansli, en
enhet för central planering och sex huvudavdelningar, nämligen för armémateriel,
marinmateriel, flygmateriel, provning och drifttjänst samt för personal och
organisation. Den sistnämnda enheten motsvaras i aUt väsentligt av den
nuvarande administrativa avdelningen med undantag av att kansliet och enheten
för central planering har brutits ut och ställts direkt under verksledningen.
Utredningen anser det nödvändigt att de tre huvudavdelningarna för armémateriel,
marinmateriel och flygmateriel i princip disponerar alla resurser som behövs
för att genomföra anskaffningarna och leda underhållsverksamheten för den
anskaffade materielen. Utredningen föreslär därför att i var och en av dessa
tre huvudavdelningar skall ingå enheter för inköp, underhåll och kontroll.
Vid val av
organisationsalternativ i stort för materielverket har utredningen fäst stor
vikt vid möjligheterna att inom hnjeorganisationen administrera de stora och
kostnadskrävande projekten. Den föreslagna organisationen är en bild av
anskaffningsverksamhetens projektstruktur. Effektiviteten och det ekonomiska
utbytet av samarbetet inellan industrin och verket beror i hög grad på klara
ansvarsgränser. Utredningen anser att den föreslagna organisationen uppfyller
dessa krav.
Omorganisationen
föreslås bli påbörjad i början av år 1972 för att sedan stegvis genomföras
under åren 1972 och 1973. Utredningens tidsplan förutsätter att beslut om
organisationen i stort har fattats under hösten 1971.
Enhgt utrednmgens uppfattning är det inte möjligt att
minska kostnaderna för verkets drift under omorganisationsperioden. Därefter
bör det emellertid vara möjligt att nedbringa de sammanlagda kostnaderna för
verkets drift och för konsulter (totalt ca 215 milj. kr. i 1970 årslönenivå)
med sammanlagt ca 10% under en femårsperiod.
Utredningen finner att ca 600 personer kan flyttas ut i
samband med
Prop. 1971:124 41
omlokaUsering av viss verksamhet. Huvuddelen av dessa
tillhör huvudavdelningen för drifttjänst som i sin helhet anses kunna
lokaliseras utanför storstockholmsområdet.
Materielanskaffningsutredningens organisationsförslag har
vid remissbehandlingen genomgående mottagits positivt. Det material som utredningen
har lagt fram anses utgöra tillräcklig grund för ett principbeslut om
försvarets materielverks framtida organisation. Huvudparten av
remissinstanserna ansluter sig till organisationsförslaget i stort. Den kritik
som förs fram riktar sig väsentligen mot enskildheter i organisationslösningen.
Så gott som samtliga remissinstanser vänder sig mot den
föreslagna huvudavdelningen för provning. Remissinstanserna delar visserligen
utredningens uppfattning att provningsverksamheten bör samordnas men anser att
detta kan ske på enklare sätt än utredningen föreslagit. Bland argumenten mot
utredningens förslag kan nämnas att en sådan avdelning skulle behöva en
särskild administration, vilket kräver personal och kan verka fördröjande på
handläggningen av provningsärendena. Vidare framhålls att det krävs nära
samarbete mellan organ för teknisk beredning och provning och att de
provningsenheter det här främst är fråga om representerar mycket oUka
teknikområden.
Av utredningens övriga dellösningar har inplaceringen av intendenturverksamheten
kritiserats vid remissbehandlingen. Ett flertal remissinstanser anser att den
inte i sin helhet bör ingå i huvudavdelningen för drifttjänst.
Remissinstanserna är med några undantag positiva till en
ytterligare utlokalisering av delar av materielverket från
storstockholmsområdet. Tvivel beträffande lämpligheten av att flytta ut intendenturverksamheten
förs emellertid fram.
Från flera håll framhålls angelägenheten av att ett principbeslut
fattas nu. Sedan lång tid har en stor del av personalen måst tas i anspråk för
utredningsarbete. Materielverket måste enligt remissinstanserna ges möj-hgheter
att stabilisera arbetsformerna i en organisation som inte utsätts för aUtför
täta förändringar till förfång för verkets egentliga arbetsuppgifter.
Under de senaste årens diskussion om materielverkets
framtida organisation har bl. a. den uppfattningen förts fram att den
nuvarande inriktningen mot försvarsgrenarna inte skulle vara den lämpligaste
utgångspunkten för att uppnå en så rationell organisationslösning som möjligt.
Med hänsyn till att verksamheten i stor utsträckning har en teknisk karaktär
har det satts i fråga om inte en organisation baserad på tekniska fackområden
skulle vara lämpligare.
När jag anmälde försvarets materielförvaltningsutrednings
förslag i prop. 1968:107 ansåg jag mig inte kunna bedöma materielverkets
organisation på längre sikt förrän sakverksamheten hade undersökts. Eftersom
jag ansåg det angeläget att få frågan om organisationsprincipen allsidigt
belyst angav jag i direktiven tUl materielanskaffningsutredningen särskilt att
utredningen skulle pröva oUka alternativ och att valet i första hand skulle
stå mellan en försvarsgrensinriktad och en fack- eller
4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 124
Prop.
1971:124 42
produktinriktad organisation. Målet borde vara att finna
en praktisk form för verksamheten som förenade kraven på hög effekt och enkla
arbetsformer med kraven på god anknytning täl förbandsproduktionen i fred och
underhållsverksamheten i krig.
Utredningen har närmare granskat och presenterat tre
organisationsalternativ, vilka byggts upp genom att föra samman materielen i
produktgrupper efter olika utgångspunkter. Alternativet 1, där materielen
förts samman med beaktande av i första hand teknologisk samhörighet, avviker
från de sinsemellan mera likartade alternativen 2 och 3. I de sistnämnda har
materielen förts samman med beaktande av teknisk systemsamhörighet resp.
huvudanvändare.
Materielverket anskaffar materiel av de mest skiftande
slag och verksamheten berör ett stort antal teknikområden. Den taktiska och
tekniska utvecklingen medför att anskaffningen i större utsträckning än
tidigare inriktas mot materielsystem som innehåller materiel av flera olika
slag. I ett sådant system finns vanligen ett flertal teknikområden
representerade. Innan en anskaffning kan påbörjas krävs ett omfattande
planerings- och utredningsarbete. Detta sker i intim samverkan med användaren.
Under själva anskaffningen fordras en kontinuerlig uppföljning och samverkan
med industrin och när det gäller system även anpassning av de ohka materielslagen
till varandra.
Oavsett vilket av utredningens alternativ som väljs kommer
ett behov av särskilda insatser för intern och extern samordning att uppstå. I
alternativet 1 kommer insatser att krävas för att samordna såväl det
långsiktiga planerings- och utredningsarbetet vilket sker i nära kontakt med
avnämarna som den kontinuerUga anskaffningsverksamheten. Varje försvarsgrens
materiel skulle i detta alternativ vara spridd på ett flertal huvudavdelningar
och detta skulle medföra bl. a. att avsevärda resurser måste sättas in för
projektledning vid anskaffning av större system. I alternativen 2 och 3 är det
nödvändigt att samordna verksamheten så att inte likartad materiel anskaffas av
olika organisationsenheter och så att verket utnyttjar personal med
specialkunskaper på ett effektivt sätt.
Såväl materielanskaffningsutredningen som
remissinstanserna har ansett att fördelarna av att hålla samman materielsystem
och materiel inom samma användningsområde överväger fördelarna av den
teknologiska samordning, som erhålls i alternativ 1. Jag ansluter mig till
denna uppfattning. Mot bakgrund av verkets uppgifter torde enligt min mening
samordningsproblemen i en system- eller användarinriktad organisation vara
enklare att lösa och kräva mindre personal än samordningsproblemen i en teknik
orienterad organisation.
Alternativen 2 och 3 uppvisar skUjaktigheter främst inom
teleområdet. Jag delar utredningens uppfattning att fördelarna med alternativet
2, där stridslednings- och sambandsmaterielen förs samman täl en självständig
huvudavdelning, inte uppväger nackdelarna. Sådan materiel ingår numera i de
flesta materielsystem. En organisationslösning enligt alternativ 2 kan därför
förlänga beslutsprocessen under anskaffningsarbetet och risker finns att
den blir mer personalkrävande än en organisation enligt
Prop
1971:124 43
alternativ 3.
Jag förordar, att anskaffning av tygmateriel skall
bedrivas i en organisation i princip uppbyggd enligt utredningens alternativ 3,
dvs. i tre enheter huvudavdelningarna för armémateriel, marinmateriel och flygmateriel.
Som jag tidigare har framhållit kommer emellertid även en sådan organisation
att kräva samordning av verksamheten på olika områden. Jag återkommer i det
följande till konsekvenserna härav när det gäller ledning och administration.
Huvuddragen av den organisation jag förordar framgår av en
tablå, vilken torde få fogas täl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga
3.
Beträffande indelningen i enheter för teknisk beredning
inom huvudavdelningarna anser jag mig endast ha anledning att ta upp
förhållandena inom vapen- och teleområdet till behandhng.
Inom vapenområdet har ansvarsfördelningen vid anskaffning
av robotmateriel tilldragit sig största intresset hos remissinstanserna. Robotanskaffningen
har under tiden efter andra världskriget krävt speciella organisatoriska
lösningar bl. a. för att inom landet bygga upp kunskaper inom teknikområdet i
fråga. F. n. bedrivs i stort sett all kvalificerad teknisk beredning av
robotanskaffning vid flygmaterielförvaltningens robotavdelning. Vid armé- och marinmaterielförvaltningarna
finns enheter om ett fåtal personer för samordning av robotfrågor inom resp.
huvudavdelnings ansvarsområde. Materielanskaffningsutredningen anser att en viss
omfördelning av nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning bör ske. En mindre
del av robotavdelningens personal föreslås bli överförd tUl huvudavdelningarna
för armémateriel och marinmateriel medan huvuddelen av den nuvarande
projektbyrån inom robotavdelningen och flygplanavdelningens vapenbyrå föreslås
bilda en vapenenhet inom huvudavdelningen för flygmateriel. Denna skall svara
för flygvapnets vapenmate-riel och för samordning av allmänna robottekniska
frågor.
Jag förordar att det inom huvudavdelningen för flygmateriel
bildas en vapenenhet enligt utredningens förslag. Denna bör inom materielverket
svara för allmänna robottekniska frågor samt för anskaffning av mera
kvalificerad robotmateriel. Jag räknar med att i enheten kommer att ingå, förutom
personal från de nyss omtalade projekt- och vapenbyråerna, huvudparten av den
personal som i den nuvarande robotavdelningen utnyttjas för planering och
serviceuppgifter. Materielverket bör i enlighet med vad som allmänt bör gälla
för verket i viss utsträckning kunna omfördela personal med hänsyn till
aktuella anskaffningar samt till behovet av ii effektivt studiearbete inom de
olika huvudavdelningarna. Riktpunkten skall vara dels att alla möjligheter till
samordning när det gäller anskaffning av robotmateriel tas till vara och dels
att verkets totala resurser inom detta område utnyttjas på bästa sätt.
När det gäller artillerimateriel med ammunition har
utredningen inte föreslagit några förändringar av nuvarande ansvarsfördelning.
Jag anser liksom utredningen att man inom resp. huvudavdelning bör ha möjlighet
att handlägga dylika frågor. Jag vill dock understryka angelägenheten av att
anskaffningsarbetet inom detta område ytterligare samordnas sä att
Prop. 1971:124 44
tälgängliga resurser utnyttjas på bästa sätt och så att
man effektivt tar till vara möjligheterna att ta fram för försvarsgrenarna
gemensam materiel. Detta gäller i första hand mark- och sjömålsartilleri samt
luftvärnsartilleri med tälhörande ammunition.
Några remissinstanser anser att utredningens
gränsdragningar när det gäller stridslednings- och sambandsmateriel är mindre
lämpliga. Den materiel som avses är bl. a. krigsmaktens gemensamma signalförbindelser
eUer de materielsystem som ingår i delprogrammet Krigsorganisation för vissa
staber m. m. EnUgt min uppfattning bör en huvudavdelning alltjämt ha
samordningsansvar inom materielverket för gemensamma sambandsnät och den
materiel som ingår i dessa. Dessa frågor handläggs f. n. vid flygmaterielförvaltningen,
medan chefen för armén är ansvarig för produktionen av flertalet av de
förband, som betjänar sambandsutrustningar i de gemensamma näten. Denna
ansvarsfördelning har bestämda svagheter. I materielverkets nya organisation
bör därför enligt min mening de materielsystem som ingår i delprogrammet
Krigsorganisation för vissa staber m. m. handläggas vid huvudavdelningen för armémateriel.
De praktiska konsekvenserna av vad jag här har förordat blir i första hand att
viss personal som handlägger frågor rörande de gemensamma signalförbindelserna
och däri ingående materiel förs över från huvudavdelningen för flygmateriel
till huvudavdelningen för armémateriel och att flygvapnets stridslednings- och marksambandsmateriel
handläggs i en enhet inom huvudavdelningen för flygmateriel.
Inom stridslednings- och sambandsområdet bör liksom inom
övriga områden eftersträvas att likartad materiel anskaffas endast av en enhet
inom verket. Det bör ankomma på materielverket att göra de från denna synpunkt
nödvändiga gränsdragningarna mellan de olika huvudavdelningarna och att
successivt anpassa personalen med hänsyn härtill.
Jag kommer så täl frågan hur de med materielanskaffningen
sammanhängande funktionerna inköp, underhåll och kontroll skall inordnas i
materielverkets organisation. Materielanskaffningsutredningen föreslår att
enheter för dessa funktioner skall ingå i var och en av de tre materiel-anskaffande
huvudavdelningarna.
Beträffande funktionerna inköp och kontroll är
remissinstanserna med något undantag eniga med utredningen. Inte heller jag har
funnit skäl att gå ifrån utredningens förslag. Jag anser dock att det inom
dessa områden, och då särskilt inköpsområdet, föreligger ett starkt behov av
samordning. Jag förutsätter att materielverket med kraft bedriver denna
samordningsverksamhet så att verket i inköps- och kontrollfrågor uppträder på
ett ensartat sätt mot industrin.
När det gäller underhållsverksamheten har
remissinstanserna inte en lika enig uppfattning. Förslag förs fram om att föra
samman organ för verkställande underhåll till en enhet och att placera in denna
i huvudavdelningen för drifttjänst. Enligt min mening är en dylik organisation
för vissa delar av underhållsverksamheten den bästa lösningen på längre sikt.
Jag är dock inte beredd att nu förorda en sådan lösning. Som utredningen har
framhållit uppnås kostnadsbesparingar inom underhåhsområdet
Prop,
1971:124 45
främst genom att man anskaffar funktionssäker materiel,
som är lätt att underhålla och genom att man minskar reparations- och
översynsfrekvensen. Samarbetet mellan organ för teknisk beredning och för
underhåll är här av stor betydelse. Vidare bedrivs underhållsverksamheten vid
de nuvarande materielförvaltningarna i flera avseenden på olikartat sätt. Detta
beror bl. a. på materielsystemens olika uppbyggnad och användning samt på att
underhållsresurserna på det regionala och lokala planet inte är likformigt
uppbyggda. EnUgt min bedömning är den av materiel-anskaffningsutredningen
föreslagna underhåUsorganisationen en lämplig avvägning meUan nuvarande förhåUanden
och önskemålen att föra samman resurserna för ledning av materielens drift.
Förslaget innebär att underhållsverksamheten inom varje huvudavdelning kommer
att koncentreras till en enhet. Detta kommer att underlätta rationaliseringar
inom huvudavdelningamas ansvarsområden samtidigt som förutsättningarna för
samordning mellan huvudavdelningarna kommer att förbättras. Jag tUl-styrker
därför utredningens förslag tiU underhållsorganisation men förutsätter att
materielverket i samband med pågående undersökningar inom underhållsområdet
prövar möjligheterna att ytterUgare samordna verksamheten. Jag förordar vidare
att teleunderhållskontoret utgår ur organisationen.
I och med att underhällsverksamheten - liksom inköps- och
kontrollverksamheten kommer att bedrivas av huvudavdelningarna kommer det
att krävas en samordning inom verket. Jag återkommer till denna fråga.
Med
teknisk beredning, och anskaffnir\g hänger provningsverksamheten samman.
Utredningen har föreslagit att huvuddelen av denna verksamhet skall föras
samman tUl en huvudavdelning för provning. En sådan åtgärd skulle medge en
samlad överblick över provningsresurserna och underlätta långsiktig planering,
samordning in. m. För egen del anser jag att en samordning kan ge
rationaliseringsvinster. Jag delar emellertid den av remissinstanserna
framförda uppfattningen att en sådan samordning kan erhållas på ett enklare
sätt än genom att bilda en särskild huvudavdelning. Jag anser mig därför inte
kunna förorda att en sådan avdelning inrättas.
De
provningsorgan som utredningens förslag omfattar berör med undantag av teleprovning
främst nuvarande armé- och flygmaterielförvaltningarna. Armématerielförvaltningens
provningscentral, som nu ingår i förvaltningens vapenavdelning, bör enligt min
mening ingå i den av utredningen föreslagna ammunitionsenheten i huvudavdelningen
för armémateriel. Provningscentralen har i allt väsentligt sin verksamhet
förlagd till Karlsborg och bedriver där i huvudsak ammunitionsprovning. I
Karlsborg finns även en robotförsöksplats som tiUhör nuvarande flygmaterielförvaltningen.
Den administrativa verksamheten för dessa två enheter såsom expedition,
bevakning och service åt provningspersonalen, bör enligt min uppfattning
bedrivas gemensamt. Jag förordar att huvudavdelningen för armémateriel åläggs
att svara för den administrativa verksamheten vid provningsplatserna i
Karlsborg.
Flygmaterielförvaltningens nuvarande försökscentral i
Malmslätt är den provningsenhet inom materielverket som har mest personal och
mest
Prop.
1971:124 46
omfattande provningsutrustning. Den bör enligt min
uppfattning utgöra stommen i en provningsenhet som blir direkt underställd
chefen för huvudavdelningen för flygmateriel. I enheten bör huvudavdelningens
samtliga provningsresurser ingå. Detta innebär att enheten förutom
försökscentralen skuUe omfatta försöksbyrån i flygmaterielförvaltningens
nuvarande robotavdelning, inklusive de till byrån hörande försöksplatserna i
Karlsborg och Vidsel. Jag anser vidare att den av utredningen föreslagna teleprovningscentralen
bör ingå i enheten. Jag finner det nämligen angeläget att verkets resurser för teleprovning
snarast samordnas. Inom detta arbetsområde kan samma personal och utrustning
ofta användas för de mest skiftande materielslag. Med hänsyn tUl att det vid
försökscentralen i Malmslätt bedrivs en omfattande elektronisk provning finner
jag det naturligt att teleprovningscentralen lokaliseras i anslutning tUl
denna. Jag förordar alltså att i huvudavdelningen för flygmateriel inrättas en
provningsenhet och att denna består av en försökscentral, försöksplatserna i
Karlsborg och Vidsel samt en teleprovningscentral. Provningsenheten bör med
undantag av försöksplatserna vara lokaliserad till Malmslätt och ha
samordningsansvar för materielverkets hela provningsverksamhet.
Vid remissbehandhngen har föreslagits att samverkan mellan
organ för teknisk beredning och organ för provning bör regleras på basis av
betalda uppdrag. Jag anser det lämpligt att ett sådant system prövas. Härigenom
blir det möjligt att jämföra kostnaderna för materielverkets interna provning
med kostnaderna för extern provning.
Jag har
hittills uppehåUit mig vid organisationsenheter som är direkt engagerade i
anskaffning av tygmateriel. Av övriga enheter som har föreslagits av materielanskaffningsutredningen
viU jag först ta upp huvudavdelningen för drifttjänst till diskussion. Denna
bör enligt utredningen innehålla planering, intendenturenhet, förrådsenhet,
verkstadsenhet och datadriftenhet. Liksom remissinstanserna anser jag det lämpligt
att en sådan huvudavdelning bildas och att enheterna för förråd och verkstad
ingår i denna. Enheterna har en klar driftfunktion riktad mot regional och
lokal instans.
Beträffande
övriga enheter delar jag emeUertid inte utredningens uppfattnmg. Huvuddelen av intendenturverksamheten
inbegriper anskaffningsuppgifter som till skillnad från de serviceinriktade
förråds- och verkstadsenhetema kräver viss tekniskt beredning. Genom en
samordning mellan tygmateriel- och intendenturmaterielanskaffning kan
rationaliseringsvinster erhållas. Jag anser det därför inte lämpligt att
placera den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen i huvudavdelningen för
drifttjänst. Den nuvarande Uvsmedelsbyrån utgör emeUertid ett undantag. Den
svarar för driften av krigsmaktens matinrättningar och för facket förplägnad.
Jag föreslår att den ingår i huvudavdelningen för drifttjänst som en
självständig enhet under benämningen förplägnadsenheten. Några av
remissinstanserna har föreslagit att intendenturmaterielförvaltningen skaU
finnas kvar som en huvudavdelning direkt under verksledningen. En sådan lösning
ger emeUertid inte möjlighet tUl de rationaliseringar jag
Prop.
1971:124 47
eftersträvar. Inordnas intendenturmaterielanskaffningen i
en av de tygmaterielanskaffande huvudavdelningarna finns möjlighet att
integrera verksamheten med övrig verksamhet inom huvudavdelningen och att
reducera personalen och dä främst inom funktionerna planering, inköp och
kontroll. Huvudparten av den intendenturmateriel som anskaffas är avsedd för
armén. Jag förordar därför att en intendenturenhet ingår i huvudavdelningen för
armémateriel. Enheten bör, med undantag för de uppgifter som åvilar Uvsmedelsbyrån,
i ett inledningsskede ha i princip samma uppgifter som den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen.
Med hänsyn till pågående försöksverksamhet är jag inte
beredd att nu förorda någon omorganisation av materielverkets datadrift.
Jag förordar slutligen att biluttagningen placeras in i
huvudavdelningen för drifttjänst. Biluttagningen ingår i armématerielförvaltningens
fordonsavdelning. Dess verksamhet har emellertid endast begränsad anknytning tUl
anskaffningsarbetet. Frågan om biluttagningens interna organisation torde emeUertid
få prövas ytterligare då resultaten av en inom försvarets
rationaliseringsinstitut pågående översyn av den samlade uttagningsverk-samheten
föreligger.
1968 års riksdagsbeslut om försvarets materielverk
omfattade väsentligen verkets ledning och administration. Med ledning av vunna
erfarenheter föreslår utredningen vissa justeringar i den nuvarande
organisationen. Jag förordar som framgår av bUaga 3 att den nuvarande
administrativa avdelningens motsvarighet i den nya organisationen benämns
huvudavdelningen för administration. Jag biträder utredningens förslag att en
särskild enhet för central planering skall ställas till verksledningens disposition.
Kansliet bör ingå i denna enhet.
Enheten för central planering skall främst ha till uppgift
att ge verkets ledning en överblick över verkets totala verksamhet samt att ta
fram underlag för en lämplig fördelning av uppgifter mellan verkets olika
organisationsenheter. Jag anser att i enheten bör ingå personal främst för planering
och samordning av forskning och utveckling, ekonomiska frågor samt inköps-,
kontroll- och underhållsverksamhet.
Vid den organisation i stort av materielverket som jag
förordar bUr det en väsentlig förutsättning för verkets förmåga att lösa sina uppgifter
att dessa planerings- och samordningsuppgifter ägnas stor uppmärksamhet. För
att materielverkets organisation skaU fungera effektivt fordras centralt en
kontinuerlig uppföljning av verksamheten i stort och en anpassning av de olika
organisationsenheternas uppgifter till utvecklingen. De samordningsåtgärder som
vidtas bör enligt min mening inte begränsas enbart till fördelning av
samordningsansvar och anskaffningsuppdrag utan bör även omfatta omfördelning av
resurser mellan olika organisationsenheter.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om intem
kostnadsredovisning och intemrevision. Jag ställer mig liksom
remissinstanserna positiv till att ett internt kostnadsredovisningssystem
anslutet tUl system S som successivt skall införas inom försvaret - införs i
materielverket. För att verksledningen snabbt skaU få ett bättre
underlag för att styra
Prop.
1971:124 48
verksamheten bör införandet ges hög prioritet. I ett verk
av materielverkets storlek och med ett så betydande ekonomiskt ansvar torde
det också vara nödvändigt med internrevision. Chefen för finansdepartementet
har utfärdat anvisningar för arbetet med utveckling av den ekonomiska
redovisningen och redovisningsrevisionen inom försvaret.
Normalieverksamheten
har utretts i särskild ordning av materielverket. Den föreslagna gemensamma normalieenheten
har av materielanskaff-ningsutredningen placerats in i huvudavdelningen för
provning. Materielverkets normalieutredning har vid remissbehandlingen utsatts
för viss kritik. Enligt min mening torde dock en sammanslagning av denna
verksamhet ge de bästa rationaliseringsmöjligheterna. Jag förordar därför att
en gemensam normalieenhet bUdas och att den placeras in i huvudavdelningen för
administration. Jag kan emellertid inte i alla delar ansluta mig tUl
materielverkets förslag beträffande den gemensamma enhetens inre organisation. Materielregistreringsenhetens
verksamhet bör även omfatta klassificering, nomenklaturverksamhet och
samordning av materiel-dokumentation. I enheten bör därför ingå huvuddelen av
nuvarande försvarets klassifikationscentral. Vidare bör material- och
standardiseringsfunktionerna föras samman tUl en enhet, som svarar bl. a. för klassifikationscentralens
uppgifter i försvarets standardiseringsdelegation. Normalieenheten bör således
förutom chef och centralenhet omfatta enheter för litteraturtjänst,
materialrådgivning och standardisering, materielregistrering och klassifikation
m. m., ritningshantering, publikationsverksamhet och reproduktion. Jag räknar
med att enheten skaU omfatta högst 270 personer när omorganisationen har
genomförts. Ytterligare personalreduceringar torde kunna göras när verksamheten
vunnit stadga.
Beträffande försvarets teletekniska laboratorium som
behandlats av utredningen är jag inte beredd att nu förorda några förändringar
i dess ställning och uppgifter. Dessa har visst samband med frågor som behandlas
av utredningen om den framtida försvarsforskningen.
Jag räknar
med att omorganisationen av materielverket kommer att ta relativt lång tid. Den
bör kunna påböVjas den 1 juli 1972. Före denna tidpunkt kan det bli aktuellt
att vidta vissa provisoriska åtgärder. Detaljutformningen av organisationen
bör ske först efter förslag av materielverket. Vid utarbetandet av dessa
förslag måste materielverket bl. a. ta ställning till
organisationstillhörighet och arbetsuppgifter för sådana underenheter eller
funktioner som jag inte har tagit upp till särskild behandling. Jag avser att
återkomma med förslag till åtgärder för att genomföra organisationen i samband
med prövningen av de årliga anslagsframställningarna.
Liksom inom statlig verksamhet i övrigt bedrivs inom
försvaret kontinuerligt en rationaliseringsverksamhet i syfte att öka
effektiviteten och att begränsa kostnaderna. Det är nödvändigt att denna
verksamhet intensifieras. Jag avser att anmäla dessa frågor i annat
sammanhang. Jag vill emellertid här framhålla att materielverket måste bidra
till att personalkostnaderna och antalet anställda inom försvaret minskas.
Jag vUl i detta sammanhang framhåUa att den föreslagna
organisa-
Prop. 1971:124 49
tionen enligt min mening ger goda möjligheter tUl
rationaliseringsvinster. Dessa kan dock inte fuUt ut komma tUl stånd
omedelbart. Omorganisationen som sådan kommer sålunda att kräva särskilda
arbetsinsatser under ett övergångsskede. Resurser kan därvid behöva tas i
anspråk inom planerings-, organisations- och personalområdena för att komma tiU
rätta med omställningsproblem av olika slag. Utredningens påpekanden om
konsultutnyttjandet inom teleområdet och dess förslag om en viss omfördelning
av arbetsuppgifter mellan verket och konsulter inom detta område torde också
böra ses i detta sammanhang.
Materielanskaffningsutredningen har ingående behandlat
industrins och konsulters rnedverkan i materielverkets arbete. Jag ansluter mig
i princip till utredningens slutsatser och rekommendationer. Intill dess mera
noggranna lönsamhetsbedömningar föreligger anser jag att följande riktlinjer
bör vara vägledande för materielverkets utnyttjande av externa resurser.
Industrin bör som regel utnyttjas för konstruktionsverksamhet, tillverkning och
viss underhållsverksamhet. För övrig verksamhet bör industri och konsulter
utnyttjas för uppgifter som inte kan anses vara av kontinuerlig karaktär och
som kan avgränsas och definieras så att affärsmässiga avtal kan slutas. Jag
avser i detta sammanhang såväl privata som statliga företag.
Jag
övergår nu tUl frågan om lokaliseringen av försvarets materielverk. Chefen för
finansdepartementet har i prop. 1971:29 (s. 134) anmält att jag kommer att
förorda att vissa delar av försvarets materielverk lokaliseras utanför storstockholmsområdet
och att förslaget kommer att innebära flyttning av ca 400 anställda till
Karlstad och ca 200 anställda till andra orter.
I materielanskaffningsutredningens målsättning för en
lösning av loka-Useringsfrågan ingick bl. a. att utflyttningen i första hand
borde omfatta enheter med ringa kontaktbehov med andra organ i Stockholm samt
att samverkande enheter borde följas åt. Utflyttningsobjekten borde vidare
samlas tUl större enheter eUer anslutas tUl andra enheter som redan är lokaliserade
utanför storstockholmsområdet.
Jag är angelägen om att försvaret i största möjliga
utsträckning skall medverka tUl att minska trycket på stockholmsområdet. Vid
min bedömning av lokaliseringsfrågan för materielverkets del har jag beaktat
de av utredningen framförda synpunkterna.
Jag
föreslår att huvudavdelningen för drifttjänst samt mätdonssek-tionen i
huvudavdelningen för armémateriel lokaliseras tUl karlstadsområdet. I samband
med utlokaliseringen bör övervägas att föra över mätdons-sektionen till
tygförvaltningen inom Bergslagens militärområde. Jag räknar med att flyttningen
kommer att innebära att ca 400 arbetstillfällen förs över till
karlstadsområdet.
Som jag tidigare har anmält anser jag att provningsenheten
i huvudavdelningen för flygmateriel med undantag av försöksplatserna bör vara
lokaliserad tUl Linköping (Malmslätt). Utlokaliseringen kommer att beröra ca
100 anställda, varav huvuddelen tillhör den nybildade teleprovningscentralen.
Prop, 1971:124 50
I lUchet med chefen för finansdepartementet räknar jag med
att inflyttning på de nya lokaliseringsorterna skall kunna ske under budgetåren
1974/75 och 1975/76.
Den fortsatta översynen av statliga myndigheters
lokalisering som genomförs av delegationen för lokahsering av statlig
verksamhet kommer att beröra även materielverket. De förslag som kan bU följden
av delegationens översyn kan på längre sikt komma att medföra att vissa
organisationsförändringar blir nödvändiga i förhåUande till vad jag har angett
i det föregående.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för
organisation m. m. av försvarets materielverk.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1971:124
51 Bilaga 1
TRATIV JNGEN r söner
f
Cd
M
C
ocd t-i
ort
2 >,
S
c o
C
,s
1
1
.v
.5
ADMINIS AVDELN ca 545 pe
1
O
i
a
"c
60
Si
c
u
cu
;
O
u
>
ii t
H o
z
w
Di o
C
.3 5
D Z
S
OOJ
O
INTENDENT
MATERIEL-FÖRVALTNl ca 425 person
>
.n
EU C
ro
s
>
.o
s
E
XI
c a
O
1
O
ort
t! - O
O.
s
hJ
Q
Z
u.
o
j
ta w
c
TERI NING oner
5
c
c
ocd
Sa
a;
SiH
5 -J "
bil
> » W)
q>
Jh c
MARIN FÖRVA ca 600 p
C
c
_ed
c
>
en M
ra
Oh
1
'ra
e
o Z
is
Oh 3
g
, Z
M
-1 [IJ .
c
.'_i
MEMATERIE RVALTNING 1 070 personer
c
s
1
c
OJ
c
'B
1
c 0
v
00
c
a
>
0
(so
,s
_c
0 >
ro a
:0
M
c
C >
s
T!
oro
>.
x>
%
E
,0
(U
.c
'C
c
:rt
0
s
o,
X
.13
c 0
ä s
ra
ra
o
C
0
c
Oh
>
ti.
w
D
z
id
o.
o o.
« -ro S.2
c VI
boi3
t/i
H
;0
o
z
ZffiZ
C
- Ö o
HUVUDAVDE
PERSONAL O ORGANISATI ca 300 persone
!D
c o
4=
a
OJ
c
C
o.
X
(D
(D
B
C U
st
ro (u
O 5
o
tu
E
ro
2
OJ
O
z
z
AVDEL JÄNST ;rsoner
(U
c:
Oi
5
OJ
x;
c
Ii c
OJ
1
c
HUVUD DRIFTT ca 585 p
UJ
c
f
T3
ha
l-l
(U
C
ra
13
C
C
ora
1/3
T3
ro
d-
Uh
>
Q
n>
ra
" ö j
-o
ra
o-H
H
ra
'
C
c
s
o
X)
l-l
D W
a
:ra
c
c
0)
Is
w o r ft
OJ
Ti
x:
a
=3
:ra
c
o
-2
c ra
ro c
n
0)
ö§
o
OJ
c
a
«
c
« ro
o
ei
ra
o
tx
- S
O
Z
Z
-1
f-
ni
5o
c
C
c
C
M
1)
U
OJ
C
Qz
EU
a
~bO
bi -
3
BO Er
C 0
c
3 >
o\ ro o
b:s
S-S
Ii
S
2
o Z
M
( Ä
;0
c
U4
aj
O
z
2 -1
...
VDEL TERIE ersone
r
(U
il
0)
C 0)
1
c: o.
OJ
s: c
OJ
c
2
c o
HUVUDA FLYGMA ca 1 135p
Ö O
c
1
ra
pH
"o,
tu
c
c:
(D
ra
>
1/3 ,,_,
73
C
ra
XI
E ra en
Ö
-g D
O
S-i
z w
UDAVDEL INMÄTER 5 personer
0)
si
_
a>
x: c
D. :0
x:
,S
x: c
r:
c
s
BO
2
HUV MAR ca 55
C
ra
o,
ra
i
c o
CL,
>
tu
:3
b
a
.s =:
2
5
o. &
o
z
§ w
x:
U a; m
l-l
(D
DA VD MATE person
x;
w
C
CD
Ö O
c
c
OJ
x; c
.o
.K,
'c
x; c 9. c
OJ
OJ
C
1
D-Wo
n
n
c
3
ro
HUV ARM ca 81
c ro
OJ X
o. ro
b E
o
l-l
E
:0
C
-g
c o
11.
u
>
u-
yn
;:j
i
BO C
c o
'B ro
ro ä
"O ( «
3 3
= i
T- M
-S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:124
53 Bilaga 3
O-
ZZ
z2
-1 H
c o
s
,._,
tu
_!_,
x; c
C .O
x: c tu
tu
x: c tu
x; n
a
X
>s
.:
ra
nj
o
t- -o
ra
c
OJ
F
E
k. 'c
OJ
DQ
ra
o
K
o
CL,
i
Z
U
O
z
Z -1
P
w
° s >
D _l
BO O ,2
S c s
S " -a
I 1
x: O
S
(U ',2
CO
fe
m x:
1/1 cj
BO
.S
)-l
0)
c
i_ t
iS'o-
O
Z
z
.w
:5
x;
T3
bO O
c a
x:
EU
x; c
DOS K
Q
c
BO
c
ro
C BO
OJ
x: U
cu OJ
2
O.
l-l :0
o .ro t-i
:0
Ui
Vi
>
3
(U
n
x;
,JJ
c
ä 4
BO
J=
c
C
a.
x:
>
?
o
M
cu
C
D
> Uh
o
z
-1
z w
Q
s
w
.>
fl"
Q P
z
>
Di
D
ES
tJ) o
c ".
U-f
1
x:
.a 7
U
H. OJ
O- t: :s -g E
ro
ro -S = o > tu ,£ D y
3 C
opaginerad Kontrollera mot PDF
O
z
3a
W [Si
XI
,s
c
(U
x: c
o
c
1
x: c:
(U
> H
OS
E c
60 O
C -.3
cu
-g
g 'c
x; c
3
C
C
x:
c
O
DtJ
Cu tu
c
3
n
ro
T3
>s
do:
(U
x:
OJ
D.
ro
E
a t-i n
1
(U C
:0
C
C
o
K
CJ
>
U.
IZl
U)
;
o o.
Prop.
1971:124 54
INNEHÅLL
Sid.
Inledning
......................................................................... .... 2
Nuvarande
organisation m.m............................................. .... 4
Materielverkets uppgifter ............................................. .... 4
Ledning ....................................................................... .... 4
Huvudenheternas organisation och uppgifter ............. .... 5
Försvarets teletekniska laboratorium ......................... .... 7
Lokalisering ................................................................. 7
Utredningens
överväganden och förslag ....................... 8
Materielförvaltningens roll i försvarets verksamhet .... 8
Principlösning .............................................................. 9
Organisationsförslag ................................................... 13
Omorganisationens genomförande ............................. 16
Personal och kostnader .............................................. 16
Särskilda frågor .......................................................... 17
Organisationsutveckling på sikt ................................... 20
Remissyttrandena .......................................................... .. 21
Allmänna synpunkter .................................................. 21
Organisationsalternativ .............................................. .. 22
Föreslagen organisation .............................................. .. 23
Arbetsformer och arbetstillfredsställelse ..................... .. 31
Organisationens genomförande .................................. .. 32
Personal och kostnader .............................................. .. 33
Övriga frågor ............................................................... .. 35
Departementschefen .................................................... .. 38
Bilagor
1.
Försvarets
materielverks nuvarande organisation
2.
Materielanskaffningsutredningens
organisationsförslag
3.
Departementschefens
organisationsförslag
G ö teborgs Offsettryckeri AB, Sthim
71.419 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (16)
16 kopplingar.
- Bet. 1981/82:FöU5 om försvarets materielverks organisation m.m. (prop. 1980/81:199) s. 2 i texten
- Prop. 1980/81:199 om försvarets materielverks organisation m.m. s. 16 i texten
- Bet. 1975/76:FöU32 Med anledning av propositionerna 1975/76:100 och 1975/76:143 såvitt avser anslag m. m. för budgetåret 1976/77 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jäm… s. 45 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
- Prop. 1975:4 Regeringens skrivelse till riksdagen med kommittéberättelse 1975 s. 177 i texten