Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om registrering.av aktieinnehav

1971 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:130, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om registrering.av aktieinnehav

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 130 år 1971 Prop.
1971:130

Nr 130

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tUl lag om registrering ;av aktieinnehav; given
Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå:riksdagen.att bifalla det; förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts

Min
allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås lag om registrering av aktieinnehav. Syftet härmed är
att motverka att personer med, nära anknytning till ett aktiebolag missbrukar
förtrolig information om bolagets förhållanden genom privata aktietransaktioner
(s. k. insiderspekulation). Enligt förslaget skall styrelseledamot och annan
ledande person i bolag, vars aktier är börsnoterade eller upptagna på fondhandlarlistan,
anmäla innehav av sådana aktier i bolaget som ägs av honom själv, hans make,
omyndigt barn, som står under hans vårdnad, eller av juridisk.person med vilken
någon av dem har väsentlig ekonomisk gemenskap. Även ändringar i innehavet
skall anmälas. Uppgifterna skall registreras i en särskild offentlig
förteckning, som förs av bolaget eller Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.

1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130

Förslag
till

Lag
om registrering av aktieinnehav

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Denna lag är tillämplig på sådan aktie i svenskt aktiebolag som

noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslut

ning av svenska fondkommissionärer.

Bestämmelserna
i denna lag om aktie gäller även bevis om rätt att teckna eller erhålla aktie
som avses i första stycket. Detsamma gäller sådant av svenskt aktiebolag
utfärdat skuldebrev som noteras enligt första stycket och som kan helt eller
delvis utbytas mot aktie (konvertibelt skuldebrev) eller är förenat med rätt
till ränta vars storlek helt eller delvis beror på utdelningen till aktieägare
i bolaget eller på bolagets vinst (vinstandelsbevis).

2 §
Aktieinnehav och ändring i innehavet skall anmälas av den som

i bolaget är

1.
styrelseledamot eller
suppleant,

2.
verkställande eller vice
verkställande direktör,

3.
revisor eller suppleant,

4.
chef för bolagets bokföring
eller medelsförvaltning,

5.
innehavare av annan ledande
befattning som normalt medför förtrolig kännedom om sådana bolagets
förhållanden som kan påverka kursen på aktier i bolaget.

3
§ Styrelsen eller verkställande
direktören skall skyndsamt skriftligen meddela den som innehar befattning
enligt 2 § 4 eller 5 om hans anmälningsskyldighet enligt denna lag.

4
§ Anmälningsskyldighet omfattar
sådan aktie i bolaget som äges av den anmälningsskyldige, hans make eller
omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem
tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än bolaget
som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, omfattar
anmälningsskyldigheten även den juridiska personens innehav av aktier i
bolaget, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska
personens verksamhet.

5
§ Aktieinnehav och ändring i
innehavet skall anmälas skriftligen till den som för aktieboken.

Anmälan
skall ske senast en månad efter det att

1.
aktier i bolaget noterats
enligt 1 §,

2.
den anmälningsskyldige erhållit
sådan befattning i bolaget som anges i 2 § 13 eller fått meddelande enligt 3 §,

3.
den anmälningsskyldige eller
sådan närstående eller juridisk person som avses i 4 § förvärvat eller
överlåtit aktie i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 3

6 §
Anmälan skall innehålla uppgift om

1.
den anmälningsskyldiges namn,
personnummer och postadress,

2.
hans befattning i bolaget och
bolagets firma,

3.
antal och olika slag av aktier
som han äger i bolaget,

4.
tidpunkt för ändring i
aktieinnehav eller i annat förhållande som medför anmälningsskyldighet.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning på anmälan beträffande sådan närstående
eller juridisk person som avses i 4 §. Sådan anmälan skall dessutom innehålla
uppgift om släktskapet mellan den anmälningsskyldige och den närstående samt
den anmälningsskyldiges anknytning till den juridiska personen. För var och en
som anmälan omfattar skall anges det antal aktier som anmälan avser.

7 §
Anmälan enligt 5 § skall registreras i en särskild förteckning av

den hos vilken anmälningar skall göras. Göres anmälningen hos annan

än bolaget, skall den som mottagit anmälningen senast dagen efter re

gistreringen sända uppgift om anmälningens innehåll till bolaget.

I förteckningen skall de
som gjort anmälan upptagas i alfabetisk ordning med angivande av dagen för
anmälan och innehållet i denna.

8 §
Uppgift enligt 6 § får avföras ur förteckningen en månad efter

det att anmälningsskyldigheten upphört och skall avföras ur förteck

ningen inom ett år därefter. Uppgift som avförts skall bevaras minst

tio år.

Föres
förteckningen av annan än bolaget, skall detta skyndsamt meddela den som för
förteckningen när någon som är upptagen i denna frånträtt sådan befattning i
bolaget som avses i 2 §.

9 §
Förteckning eller utskrift av denna skall för var och en hållas

tillgänglig hos bolaget och annan som för förteckningen.

Var
och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få utskrift av förteckningen
eller del av denna.

Aktiebolag som avses i 1 §
skall lämna bankinspektionen uppgift om innehållet i förteckningen och om
personer som avses i 2 §. Inspektionen kan vid vite förelägga sådant
aktiebolag att fullgöra denna skyldighet. Talan mot inspektionens beslut om
föreläggande vid vite föres hos Konungen genom besvär.

10 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
underlåter att inom föreskriven
tid anmäla aktieinnehav eller ändring i innehavet,

2.
lämnar oriktig uppgift vid
fullgörandet av sin anmälningsskyldighet, om ej gärningen är belagd med straff
i brottsbalken,

3. underlåter
att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller 79 §,

I ringa fall dömes ej till ansvar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Den som vid lagens
ikraftträdande innehar aktie, för vilken han är anmälningsskyldig enligt denna
lag, skall anmäla innehavet före utgången av januari 1972.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober
1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet "Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
registrering av aktieinnehav och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 februari 1966
tillkallade jag sakkunniga med uppdrag att se över börslagstiftningen. De
sakkunniga, som antagit namnet fondbörsutredningen (Fi 1967: 32), har i
delbetänkandet (SOU 1968: 59) Förenklad aktiehantering lagt fram förslag i
syfte att åstadkomma en förenklad aktiehantering. Förslaget behandlades av 1970
års riksdag och ledde till lagstiftning, bl. a. lag (1970: 596) om förenklad
aktiehantering (prop. 1970:,99, ILU 1970: 62, rskr 1970: 365).

I ett nytt delbetänkande (SOU 1970: 38) Förtrolig
företagsinformation och börshandel föreslår fondbörsutredningen" åtgärder
för att motverka missbruk av förtrolig företagsinformation. Bl..a. föreslås
regler om skyldighet för styrelseledamöter och andra ledande personer i börsnoterade
och jämförliga aktiebolag att anmäla innehav av aktier i bolaget för
registrering i en särskild förteckning. Förslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Ledamoten Lindencrona har reserverat sig mot förslaget i
fråga om kretsen av registreringsskyldiga aktieägare ochiuttälat sig för en
snävare begränsning av personkretsen.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
Svea hovrätt, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket, fullmäktige i riksbanken,

' Ledamöter f. d. generaldirektörenKurt Wulff, ordförande,
börschefen Stig'Al-gott, direktören Albert Aronson, filosofie licentiaten.
Gösta Dahlström, bankdirektören Kurt Eklöf, professorn Henrik Hessler,
direktören Carl Langenskiöld, direktören Alvar Lindencrona, bankinspektören
Torkel Stern, departementsrådet Göran Wahlgren och hovrättsrådet Åke Åhström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 5

fullmäktige i riksgäldskontoret, aktiebolagsutredningen
(Ju 1961: 39), Familjeföretagens förening. Föreningen Auktoriserade revisorer.
Handelskamrarnas nämnd. Jordbrukets bank. Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Publicistklubben, Sparbankernas bank
aktiebolag, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaför-bundet, Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges public relations
förening och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från
handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund har
uppdragit åt Näringslivets börskommitté att utforma remissvar och har som egna
yttranden åberopat kommitténs yttrande. Bankföreningen, exportföreningen,
fondhandlareföreningen. Handelskamrarnas nämnd och SAF instämmer i
börskommitténs yttrande. Jordbrukets bank instämmer i det yttrande som avgetts
av jordbrukskasseförbundet. Bank-mannaförbundet ansluter sig till TCO:s
yttrande.

Nuvarande ordning

Genom sin kunskap om förhållanden som ännu inte
offentliggjorts eller är allmänt kända kan en person med nära anknytning till
ett aktiebolag göra fördelaktiga affärer i bolagets aktier med personer som
saknar motsvarande information om bolagets förhållanden (s. k. insiderspekulation).
I svensk rätt saknas f. n. lagregler som direkt avser att motverka missbruk av
förtrolig företagsinformation. Affärer som anses ohederliga eller brottsliga
kan emellertid beivras med stöd av allmänna civil- och straffrättsliga regler.
Vissa straffbestämmelser av intresse finns också i speciella författningar som
bl. a. reglerar fondkommis-sionsrörelse och fondbörsverksamhet. För vissa
yrkesutövare gäller särskilda föreskrifter i fråga om deras
värdepappersaffärer. Slutligen finns frivilligt antagna normer som avser sådana
yrkesgrupper som auktoriserade revisorer och journalister. De nämnda reglerna
och normerna utgör ett allmänt skydd mot olika illojala beteenden i
affärslivet. Därutöver finns bl. a. bolagsrättsliga bestämmelser som avser att
ge allmänheten viss insyn i bolagens verksamhet och särskilda upplysningar om
deras förhållanden.

Den följande framställningen avser att ge en summarisk
översikt av de regler och föreskrifter som kan motverka missbruk av förtrolig före-

fl Riksdagen 1971.1 saml. Nr 130

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 6

tagsinformation.
Fondbörsutredningen har i betänkandet Förtrolig företagsinformation och börshandel
(s. 2434) lämnat en utförlig redogörelse för de här aktuella bestämmelserna.

Avtal
om köp eller försäljning av värdepapper är underkastade allmänna avtals- och
förmögenhetsrättsliga regler. Av praktisk betydelse är främst lagen (1915: 218)
om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
(avtalslagen), lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen)
och vissa bestämmelser i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande (kommissionslagen). Handeln med värdepapper genom fondkommissionär
och fondbörs regleras närmare genom lagen (1919: 240) om
fondkommissions-rörelse och fondbörsverksamhet (fondkommissionslagen).

Avtalslagen
vilar på principen om avtalsfrihet. I 3 kap. ges emellertid regler om att
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område under vissa förutsättningar kan
förklaras ogiltiga. Enligt 30 § är sålunda rättshandling som tillkommit genom svikligt
förledande inte gällande mot den förledde. Den bedrägliga parten anses ha
framkallat rättshandlingen, om han svikligen uppgett eller förtigit
omständigheter, som kan antas ha betydelse för rättshandlingen. För att ändra
denna presumtion måste det bevisas att det svikliga förfarandet inte inverkat
på rättshandlingen. Enligt 33 § avtalslagen får en rättshandling inte göras
gällande, om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle
strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen. Det
fordras att den ene av kontrahenterna måste antas ha ägt sådan vetskap.

Straffrättsliga
regler som kan tillämpas för att beivra missbruk av förtrolig
företagsinformation finns i 9 kap, brottsbalken. Enligt 1 § skall den dömas för
bedrägeri som genom vilseledande förmår någon till handling eller
underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den
vilseledde eller någon i vars. ställe han är. Den brottsliga gärningen kan
bestå i att någon lämnar en vilseledande uppgift eller svikligen förtiger någon
betydelsefull omständighet. Det är emellertid omöjligt att genom någon generell
definition dra gränsen mellan olika fall när förtigande skall anses svikligt
eller ej, I 9 kap, 9 § brottsbalken stadgas straff för den som sprider
vilseledande uppgifter i affärssammanhang. Brottet kallas svindleri och består
i att någon offentliggör eller bland allmänheten sprider vilseledande uppgift
för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom. För svindleri
kan vidare den straffas som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat
företag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett
företag, om han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentiig-gör eller eljest
sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka bedömandet av företaget i
ekonomiskt hänseende och därigenom kan medföra skada. De oriktiga uppgifterna
måste i båda fallen vara riktade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 7

till
en obestämd eller vidsträckt krets människor. Beträffande uppgifternas
innehåll torde t. ex. uttalanden av allmänt lugnande innebörd i regel inte
falla under lagrummet. Bestämda påståenden och uttalanden, t. ex. en dementi i
fusionssammanhang av att förhandlingar förs trots att det faktiskt sker, kan
emellertid falla inom det straffbara området.

Fondkommissionslagen
innehåller vissa straffbestämmelser, som kan bli aktuella om brottsbalkens
regler inte är tillämpliga. Enligt 49 § fondkommissionslagen straffas den som
för att påverka allmänhetens uppfattning om fondpappers värde eller om fondmarknadens
läge utsprider rykte som han vet vara osant eller ingår skenavtal eller på
annat sätt förfar svikligt. Det är vidare straffbart att offendiggöra eller
sprida meddelande, som uppenbarligen syftar till att uppmuntra spekulation i fondpapper,
eller att begagna sig av någons oerfarenhet eller lättsinne till att förleda
honom till sådan spekulation i större omfattning.

För
vissa yrkeskategorier gäller författningsbestämmelser av speciell karaktär som
bl. a, reglerar dessa personers befattning med förtrolig företagsinformation
och uppställer speciella krav på deras lojalitet. Sådana bestämmelser är
reglerna om övervakning av börsombudens egna affärer, reglerna om god
advokatsed samt föreskrifterna i instruktioner för vissa statliga verk.

Enligt
börsordningen (1969: 546) för Stockholms fondbörs får köp och försäljning vid
fondbörsen ske endast genom börsmedlem eller genom ombud för denne, som
godkänts av börsstyrelsen (börsombud). I 15 § börsordningen föreskrivs att
börsombud inte för egen räkning får handla med börspapper (dvs. värdepapper som
inregistrerats vid börsen) eller andra värdepapper i större omfattning än som
står i rimligt förhållande till ombudets inkomster och förmögenhetsförhållanden.
Det åligger börsombud att utan dröjsmål i den ordning bankinspektionen
föreskriver till inspektionen redovisa varje affär i börspapper eller andra
värdepapper, där han själv eller honom veterligen hans make eller omyndiga barn
är part. Denna rapportskyldighet kompletteras med en liknande föreskrift för
börsmedlem. Bankinspektionen, som är tillsynsmyndighet för fondbörsen, får
därigenom möjlighet att granska börsombudens värdepappersaffärer. En
förteckning över börsmedlemmarnas ombud, deras makar och omyndiga barn förs
hos börschefen och tillställs bankinspektionen och samtliga börsmedlemmar.

Enligt
8 kap. 4 § rättegångsbalken och 34 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund
skall advokat vid utövande av sin verksamhet redbart och nitiskt utföra
anförtrodda uppdrag och i allt iaktta god advokatsed. Om en advokat skulle
missbruka förtrolig företagsinformation som han fått i sin yrkesverksamhet, t.
ex. som rådgivare åt ett bolag, kan detta strida mot god advokatsed och genom
anmälan hos advokatsamfundet föranleda disciplinärt ingripande.

Befattningshavare
vid en del stadiga verk får enligt uttryckliga för-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 8

bud ej äga vissa aktier. Ledamot av eller
befattningshavare hos bankinspektionen och försäkringsinspektionen får sålunda
inte äga aktier i bankaktiebolag resp. försäkringsbolag. I instruktionerna för
ett antal verk under kommunikations- resp. försvarsdepartementet föreskrivs att
tjänsteman inte utan tillstånd i varje särskilt fall får ha del i företag, vars
verksamhet faller inom verkets arbetsområde. Sådana bestämmelser finns i
instruktionerna för postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk
och försvarets fabriksverk.

Frivilligt antagna normer som kan motverka missbruk av
förtrolig företagsinformation finns bl. a. i olika kollektivavtal. I Sveriges
verkstadsförenings tjänstemannaavtal (år 1966) med Svenska
industri-tjänstemannaförbundet föreskrivs t. ex. att tjänsteman skall iaktta
full diskretion såväl inåt som utåt rörande företagets angelägenheter, såsom
prissättningar, konstruktioner, experiment och undersökningar, driftsförhållanden,
affärsangelägenheter och dylikt. I de mellan SAF och LO och TCO år 1966
ingångna avtalen har bl. a. föreskrivits att ledamot och suppleant i företagsnämnd
inte får yppa eller använda sig av tekniskt eller ekonomiskt förhållande, som
han fått kännedom om i denna sin befattning och som han vet är yrkes- eller
affärshemlighet eller som arbetsgivaren förbehållit särskild sekretess.

För auktoriserade revisorer finns regler av yrkesetisk
karaktär som innebär att revisor eller granskningsman ej får till sin egen
fördel eller annan till skada eller gagn använda uppgifter som han erhållit i
sin yrkesutövning. För journalister har yrkesetiska regler utformats i Svenska
journalistförbundets yrkeskodex och Publicistklubbens publiceringsregler. Där
stadgas bl. a. att ställningen som journalist inte får användas till att utöva
påtryckning eller till att skaffa sig privata förmåner.

Bolagsrättsliga bestämmelser som skall garantera viss
insyn i bolagens verksamhet finns i lagen (1944: 705) om aktiebolag. Lagen inskränker
inte möjligheterna för en styrelseledamot eller verkställande direktör att göra
egna affärer med aktier i bolaget eller att äga sådana aktier. Enligt
aktiebolagslagen är bolagsledningen vid vissa tillfällen skyldig att lämna
aktieägarna särskilda upplysningar. Denna skyldighet är dock begränsad till att
avlämna årsredovisning enligt 98 § aktiebolagslagen, att på bolagsstämma lämna
upplysningar som aktieägare begär, om det kan ske utan förfång för bolaget,
och att i kallelse till bolagsstämma ange de ärenden som skall förekomma på
stämman. Någon förpliktelse för styrelsen att fortiöpande hålla aktieägarna
underrättade om bolagets förhållanden eller att i särskild ordning informera
dem om viktigare förestående händelser finns emellertid inte. Någon sådan
allmän skyldighet har inte heller föreskrivits i det av aktiebolagsutredningen
framlagda förslaget (SOU 1971: 15) till ny aktiebolagslag.

Vid sidan av aktiebolagslagens bestämmelser har på senare
tid alltmer utbildats en praxis i fråga om bolagens informationsgivning till
aktie-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 9

marknaden och allmänheten. En sammanfattning av vad man
numera fordrar i fråga om bolagsinformation vid sidan av årsredovisningen har
lämnats av Näringslivets börskommitté, som tillsatts av Stockholms
handelskammare och Sveriges industriförbund. Börskommittén har år 1968 avgett
ett utlåtande med rekommendationer för de börsregistrerade företagens informationsgivning.
I utlåtandet behandlas bl. a. den publicitet som redan förekommer enligt
svensk praxis t. ex. genom delårsrapporter och förhandsmeddelanden i
dagspressen i anslutning till bolagsstyrelsens bokslutssammanträde. Som en
allmän rekommendation uttalas att all information till aktiemarknaden bör
lämnas på ett sådant sätt att den omedelbart får största möjliga spridning.

Registrering
av aktieinnehav i aktieboken kan fr. o. m. år 1971 ske enligt nya regler för
aktiebolag i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering. Bolagen kan välja
mellan att behålla tidigare system eller att övergå till det nya förfarandet
som anpassat aktiehanteringen till ADB-system. Någon tvingande föreskrift för
aktieägare att låta införa sig i aktieboken har inte meddelats. Enligt lagen är
emellertid aktieägarens rätt till utdelning och deltagande i ny- eller
fondemission beroende på registrering av aktieinnehavet i aktieboken. I princip
skall endast den verklige ägaren till aktier få registreras i aktieboken.
Undantag görs om deponerade aktier förvaltas av svensk bank eller fondkommissionär,
som fått särskild auktorisation som förvaltare av aktie. Sådan förvaltare och i
vissa fall även utländsk förvaltare får införas i aktiebrev och i aktieboken i
stället för aktieägaren. Aktieboken förs för bolagens räkning av
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, som har skyldighet att göra utskrift i
klartext av aktieboken. Sådan utskrift skall vara tillgänglig för allmänheten
hos både aktiebolaget och värdepapperscentralen. Utskriften får dock inte
innehålla uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget. När det
gäller förvaltarregistrerade aktier åligger det svensk förvaltare att lämna
uppgift till värdepapperscentralen om aktieägare som har mer än 500 aktier i
samma aktiebolag registrerade i förvaltarens namn. En sammanställning av dessa
uppgifter skall hållas tillgänglig för allmänheten både hos aktiebolaget och
värdepapperscentralen.

Frågan om
registrering hos bolagets styrelse av vissa aktieinnehav har upptagits av
aktiebolagsutredningen i det tidigare nämnda förslaget till ny aktiebolagslag.
Enligt 53 § i lagförslaget skall styrelseledamot och verkställande direktör,
när de tillträder, meddela styrelsen sitt innehav av aktier i bolaget och i
bolag inom samma koncern, om innehavet inte framgår av aktieboken. Senare köp
och försäljningar av sådana aktier skall meddelas styrelsen inom en månad efter
förändringen, om de inte dessförinnan anmälts för införing i aktieboken. Dessa
meddelanden skall införas i en särskild förteckning, som dock inte skall
hållas tillgänglig för andra än styrelsens ledamöter och bolagets revisorer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 10

Aktiebolagsutredningen
har i motiven (betänkandet s. 208) uttalat bl. a. att bestämmelsens
huvudsakliga syfte inte är att skydda medkontrahent i aktietransaktioner utan
att tillgodose bolagets intressen i förhållande till ledamöter av
bolagsledningen. Det anses angeläget att dessa inte köper eller säljer aktier i
bolaget utan att detta blir känt för bolaget.

Beträffande
utländsk lagstiftning mot missbruk av förtrolig företagsinformation hänvisas
till fondbörsutredningens redogörelse i betänkandet (s. 1423).

Utredningen

I
betänkandet Förtrolig företagsinformation och börshandel behandlar
fondbörsutredningen den företeelse som brukar kallas insiderspekulation.
Liksom i betänkandet används i fortsättningen som likvärdiga uttryck missbruk
av förtrolig företagsinformation eller den kortare termen
informationsmissbruk.

Med
förtrolig företagsinformation avser fondbörsutredningen sådan kunskap som inte
går att inhämta i något av bolaget offentliggjort material såsom årsredovisning
eller interimsrapport. Informationen skall ej heller kunna hämtas ur tryckta
källor som branschstatistik eller konjunkturöversikter. Allmänt hållna
uppgifter eller upplysningar om förhållanden utanför enskilda företags
inflytande, t. ex. den statliga skattepolitiken, kan inte heller räknas hit.
Endast sådan information om ett företag är av intresse som erfarenhetsmässigt
kan påverka aktiekursen när denna information blir allmänt känd på börsmarknaden.
Utredningen erinrar om att frågan om missbruk av förtrolig företagsinformation
har ett självklart samband med det större problemet angående information i
allmänhet från företagen. I ett senare betänkande (SOU 1971: 9) Större
företags offentliga redovisning föreslår utredningen vissa normer för
företagens allmänna informationsgivning. Frågan om missbruk av förtrolig
företagsinformation har utredningen bedömt vara så klart avgränsad från övriga
informationsfrågor och så angelägen att man berett den förtur genom att
behandla den i ett särskilt delbetänkande.

De
förslag som utredningen lägger fram avser att ge ökad insyn i värdepappersaffärer,
där endast den ena kontrahenten kan antas ha sådan information som ännu inte
offentliggjorts av bolaget och som kan påverka aktiekursen. För att skärpa den
allmänna attityden mot sådant informationsmissbruk föreslår utredningen en
särskild lag med regler om registrering av aktieägare som har en ledande
ställning i bolaget. Därjämte föreslår utredningen vissa rekommendationer
beträffande andra betydelsefulla grupper av värdepappersspecialister, som inte
omfattas av lagförslaget. I en bilaga i betänkandet behandlas problemen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 H

angående
bolagens kommunikation med aktiemarknaden. Där förordas att företagen meddelar
information snabbast möjligt, sedan definitivt beslut eller avtal träffats, och
att informationen lämnas samtidigt till alla berörda, dvs. anställda,
aktieägare och aktiemarknaden i övrigt.

Utredningen
har funnit att aktieinnehavets storlek inte är någon säker mätare på aktieägarens
inflytande över bolagets förvaltning eller hans tillgång till förtroliga
upplysningar om bolagets förhållanden. Den enda avgörande omständigheten anser
utredningen vara att någon äger aktier i ett bolag samtidigt som han har
ställning som bolagsorgan (dvs. styrelseledamot, verkställande direktör,
revisor eller suppleant) eller som anställd högre befattningshavare.

Börskommentatorer
i dagspressen och den ekonomiska fackpressen har under senare år uppmärksammat
sådana förhållanden på aktiemarknaden som kan ha samband med
informationsmissbruk. För att söka få klarhet i dessa förhållanden har
utredningen intervjuat ett antal personer verksamma i pressen, hos fondkommissionärer
m. fl. Av intervjuerna framgår bl. a. att börskommentatorer och anställda hos fondkommissionärer
ansåg sig kunna påstå att missbruk av företagsinformation förekommit och hade
personlig kännedom om några sådana fall. Sådant missbruk ansågs vara
förklaringen till att offentliggörandet av viktiga bolagsnyheter, särskilt
fusioner, ofta föregås av märkbara kursrörelser hos aktierna i berörda bolag.
Företrädare för olika företag framhöll att det är mycket svårt att upprätthålla
en fullständig sekretess, bl. a. beroende på att man ibland behöver gå utanför
en liten krets inom företaget för att konsultera specialister på olika nivåer.
Detta kan medföra ryktesspridning och i sin tur ge upphov till
spekulationsaffärer.

Utredningen
drar den slutsatsen av intervjumaterialet att missbruk av förtrolig
företagsinformation förekommit på den svenska börsmarknaden även under de
senaste åren. Missbruket synes ha varit av relativt begränsad omfattning och
ingenting tyder på att det skulle ha vållat aktieägarna större förluster.
Enligt utredningen inser moderna företagsledare allmänt det förkastliga i att
intern käimedom om företagets förhållanden utnyttjas i vinstsyfte. Utredningen
anser det angeläget att det allmänna stöder en sådan hållning på olika sätt,
bl, a, genom lagstiftning. En sådan kan medföra att personer verksamma inom
bolagen bättre kan värja sig mot misstankar om obehörigt beteende.

Den
typ av värdepappersaffärer som enligt utredningen främst kräver intresse är
affärer inom fondkommissionshandeln. Enligt 11 § fondkommissionslagen får fondkommissionär
inte yppa sin uppdragsgivares affärsförhållanden. Han får t. ex. i egenskap av säljarombud
inte avslöja för köparen eller dennes kommissionär vem säljaren är. Det är
alltså vid värdepappershandel genom förmedling av fondkommissionär som
förtrolig företagsinformation kan utnyttjas av ena parten utan att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 12

hans identitet avslöjas för motparten. Utredningen
begränsar sina förslag till värdepapper för vilka det finns en reguljär
marknad.

Utredningen finner att det skydd som den svenska
rättsordningen ger mot olika illojala beteenden i affärslivet inte är
tillräckligt för att på ett effektivt sätt generellt motverka missbruk av
förtrolig företags-information. Detta beror bl. a. på bevissvårigheter när det
gäller avtalslagens sanktioner mot svikligt förledande eller dylikt och
brottsbalkens bestämmelser om bedrägeri m. m. Aktiebolagslagens regler om
upplysningsplikt för bolagsledningen gentemot aktieägarna är inte heller så utformade
att de kan garantera att aktiemarknaden får information så snabbt och
uttömmande att missbruk kan uteslutas. De nya reglerna om aktieägarregistrering
enligt lagen om förenklad aktiehantering kan ej heller tillgodose det här
aktuella insynsintresset. Någon skyldighet att registrera sig finns inte och i
den för allmänheten tillgängliga förteckningen finns endast uppgifter om
innehavare av mer än 500 aktier.

Utredningen har övervägt olika lagstiftningsåtgärder i
syfte att förebygga informationsmissbruk. Ett alternativ är att i likhet med
några industriländer införa föreskrifter om registrering av aktieinnehav
tillhörande vissa persongrupper. Ett annat alternativ är att införa en
generell, för en allmän personkrets gällande lagstiftning med särskild sanktion
mot informationsmissbruk. Det finns också mycket som talar för ett tillägg till
den allmänna strafflagstiftningen, t. ex. i form av ett nytt specialfall av
bedrägeri. Eftersom det här gäller ett nytt fält för lagstiftningen och
svårigheterna att bevisa informationsmissbruk är så utpräglade beträffande
börsaffärer, anser utredningen emellertid att man bör gå fram med
återhållsamhet. Det egentliga syftet med lagförslaget blir att för alla
medborgare inskärpa ett visst handlingsmönster på detta område av affärslivet.
Detta syfte kan tillgodoses även om lagstiftningen kommer att omfatta blott en
begränsad personkrets. Utredningen föreslår därför regler om registrering av
vissa personers aktieinnehav. På nuvarande stadium har utredningen inte funnit
anledning föreslå ytterligare åtgärder, t. ex. i form av påföljder vid köp
eller försäljning från registrerat aktieinnehav. Genom den offentlighet som sådana
transaktioner inom den svenska börshandeln kan väntas få anser utredningen att
man erhåller tillräckligt korrektiv mot missbruk.

Utredningen föreslår att regler om registrering av vissa
personers aktieinnehav ges i en särskild lag. I framtiden bör den särskilda
lagen, om så anses lämpligt, kunna inarbetas i en blivande allmän aktiebolagslag.

I fråga om lagens tillämpningsområde följer utredningens
förslag de rikdinjer som tidigare angetts. Avgränsningen sker sålunda med
hänsyn till lagens syfte att skapa insyn i omsättningen av aktier, för vilka
det finns en reguljär marknad. Lagen görs tillämplig endast på aktier som
noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista ut-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 13

given
av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. Vad i lagen sägs om aktie
gäller enligt förslaget även andra aktierättsliga handlingar som
teckningsrättsbevis, delbevis m. fl. samt vissa typer av skuldebrev.

De
personer som skall vara registreringsskyldiga anges i enlighet med utredningens
allmänna synpunkter på lagstiftningens syfte och ändamålsenlighet.
Registreringsskyldigheten skall omfatta endast sådana personer som på grund av
sin ställning och nära relation till bolaget normalt sett har tillgång till
förtrolig information om bolagets förhållanden. De två huvudkategorier som
avses är personer med ställning av bolagsorgan samt vissa andra
befattningshavare i bolagen. Till bolagsorganen hänförs enligt
aktiebolagslagstiftningen styrelsen, verkställande direktören, revisorerna och
bolagsstämman. Utredningen inbegriper inte bolagsstämman i förslaget eftersom
ett aktieinnehav inte automatiskt medför att aktieägaren bara på grund därav
får tillgång till förtrolig företagsinformation. Då ledningen av ett bolag och
dess förvaltning i princip ankommer på styrelsen, kan ingen styrelseledamot
eller suppleant anses utestängd från förtrolig företagsinformation. Självklart
är ett bolags verkställande direktör och vice verkställande direktör i samma
centrala situation. Detsamma gäller ledamöter i t. ex. större bolags
direktioner, som utan stöd av regler i aktiebolagslagen har till uppgift att
avlasta verkställande direktören olika arbetsuppgifter. Beträffande
revisorerna följer med de åligganden som aktiebolagslagstiftningen föreskriver
att de måste ta del av förtroliga uppgifter om bolaget.

Utredningen
konstaterar att det vid sidan av bolagsorganen i de större företagen finns
olika befattningshavare som ofta deltar i och påverkar sådana avgöranden som
bygger på konfidentiellt material. De är i allmänhet verksamma i nivån närmast
under bolagsledningen. Såsom typexempel på sådana högre befattningshavare
nämner utredningen tjänsteman som är chef för bolagets centrala bokföring och
medelsförvaltning. Samma ställning med avseende på tillgången till förtrolig
information har en rad andra, högre tjänstemän med central placering inom ett
bolags organisation, t. ex. chef för forsknings- och försäljningsverksamheten.
Även chefer för lokala förvaltningar och anläggningar kan ha en sådan
kvalificerad tjänsteställning som generellt ger tillgång till förtrolig
information.

Vid
sidan av nämnda grupper bolagsorgan och chefstjänstemän finns det givetvis
andra anställda i företagen som till följd av sina befattningar får del av
förtrolig information. En inventering av känsliga fall inom bolagens egna led
måste dock begränsas på ett rimligt sätt. Utredningen anser det därför
riktigast att begränsa personkretsen till de förut nämnda kategorierna. För att
någon i det enskilda fallet inte skall vara osäker på om han är
registreringsskyldig eller inte föreslår utredningen

t2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 130

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 14

att
bolaget på förfrågan från den anställde skall vara skyldigt att lämna besked i
saken. Om jakande besked lämnats, kommer vederbörande rimligtvis att känna en
naturlig förpliktelse att inregistrera sig. Om den anställde underlåter detta,
får han enligt utredningen vara beredd att inför domstol utveckla sina skäl.

Utredningen
föreslår att även vissa familjemedlemmar skall ha sina aktieinnehav antecknade
på anmälan av den som har anknytning till bolaget. De familjemedlemmar som
avses är make samt omyndiga barn och adoptivbarn som står under den
anmälningsskyldiges vårdnad.

En
annan typ av ekonomisk intressegemenskap är den som finns mellan en juridisk
person och de fysiska personer som har andelar däri eller rätt till avkastning.
Ett handelsbolag eller ett dödsbo kan t. ex. bland sina tillgångar ha aktier i
ett bolag, om vilket handelsbolagets eller dödsboets delägare har förtroliga
uppgifter. För att undgå orealistiska konstruktioner bör anmälningsskyldigheten
enligt utredningen begränsas till att omfatta den juridiska personens
aktieinnehav i sådana fall, där den anmälningsskyldige eller hans
familjemedlemmar har väsentlig ekonomisk gemenskap med den juridiska personen,
grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, och den
anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska personens
verksamhet. En förutsättning för att det skall föreligga väsentlig ekonomisk gemenskap
är t. ex. att den anmälningsskyldige äger en tredjedel av andelarna i ett
bolag eller är berättigad att uppbära en tredjedel av avkastningen från en
stiftelse. Med väsentligt inflytande förstås enligt utredningen att vederbörandes
inflytande på verksamheten är så betydande att det ekonomiska resultatet i
väsentlig mån är beroende av hans förmåga, handlande eller ståndpunktstagande.

De
angivna personerna föreslås bli skyldiga att till sitt bolag eller värdepapperscentralen
anmäla sitt och vissa familjemedlemmars och närstående juridiska personers
innehav av aktier i bolaget och alla ändringar i innehavet. Anmälningarna
skall införas i en särskild förteckning. Utredningen anser att syftet att
inskärpa en positiv affärsmoral bäst främjas genom att den nya registreringsrutinen
anknyts till en för dessa aktieägare speciellt avsedd förteckning i stället för
aktieboken. En särskild förteckning blir lättare att överblicka.

Anmälan
skall göras skriftligen och insändas till bolaget. Om aktieboken med stöd av aktiehanteringslagen
för bolagets räkning förs av värdepapperscentralen, skall anmälan sändas dit.
Anmälan skall ska inom en månad efter det aktieägare erhållit sådan ställning i
bolaget som medför anmälningsskyldighet eller sådan befattningshavare förvärvat
eller avhänt sig aktie. Varje förändring i aktieinnehav skall sålunda anmälas
månadsvis. Dagen för anmälan skall alltid anges i förteckningen. Däremot
skall enligt förslaget först på begäran av den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 15

anmälningsskyldige
i förteckningen anmärkas fångets beskaffenhet och dag för förändring.

Utredningen
föreslår straff för den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskriven anmälningsskyldighet eller mot skyldigheten att föra förteckning m.
m. Straffet föreslås bli böter eller fängelse i högst ett år. Bankinspektionen
föreslås få rätt att från bolagen infordra vissa uppgifter. Anmodan från
inspektionen skall kunna kombineras med vitesföreläggande.

Den
föreslagna lagen gäller innehav av aktier i f. n. ungefär 150 bolag.
Uppskattningsvis uppgår kretsen av de aktieägare som blir skyldiga att anmäla
sina och närståendes innehav till 4 000 personer eller i medeltal åtminstone
25 per bolag. Kretsen förändras till följd av aktieomsätt-njngen och växlingen
i uppdrags- och anställningsförhållandena.

En
reservant i utredningen, ledamoten Lindencrona, anser att kretsen anmälningsskyldiga
bör begränsas till bolagsorganen. Enligt hans mening talar rättssäkerhetsskäl
för att personer, som kan beröras av anmälningsskyldighet, själva lätt skall
kunna avgöra om sådan skyldighet föreligger. Beträffande chef för bolagets
bokföring och medelsförvaltning m. fl. personer kan osäkerhet om
anmälningsskyldigheten lätt uppstå på grund av olikheter i bolagens
organisation. Reservanten erinrar om att utredningen för att motverka denna
osäkerhet föreslagit skyldighet för bolaget att på begäran av
befattningshavare lämna besked, huruvida han anses inneha sådan befattning att
han är anmälningsskyldig. Enligt reservantens mening är rättssäkerhetskravet
dock inte tillgodosett därigenom. Den situationen kan nämligen uppstå att
befattningshavaren inte kommer sig för att fråga bolaget. I stället för
lagstiftning bör rekommendationer för andra befattningshavare än bolagsorganen
bättre kunna tillgodose syftet att inskärpa ett önskvärt handlingsmönster.

Remissyttrandena

Fondbörsutredningens
förslag har i stort sett fått ett positivt mottagande under
remissbehandlingen. Endast några få remissinstanser avstyrker eller ställer
sig kritiska till lagstiftning på detta område. Övriga tillstyrker eller har
inte något att invända mot en lag om registreringsskyldighet i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag. Delade meningar råder i stort sett
endast i fråga om vilka personer som bör vara registreringsskyldiga. Åtskilliga
remissinstanser vill begränsa personkretsen till de s. k. bolagsorganen i
enlighet med vad reservanten i utredningen förordat.

I
fråga om förekomsten av informationsmissbruk uttalar några remissinstanser,
däribland handelskammaren i Göteborg, Näringslivets börskommitté och
Sparbankernas bank aktiebolag, att missbruk av förtrolig

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 16

företagsinformation torde förekomma endast i begränsad
omfattning och att det f, n. inte synes vara något större problem inom svensk
fondhandel, I några yttranden påpekas att det inte finns klara belägg för att
missbruk förekommer. Det anses inte heller klarlagt vilka personer inom eller
utom bolagen som i så fall utnyttjar sin förtroliga information för att
spekulera i aktier. Sveriges advokatsamfund delar utredningens allmänna
utgångspunkt att informationsmissbruk bör förhindras men anser att utredningen
inte påvisat några konkreta fall av missbruk. Enligt samfundets mening har
lagförslaget inte tillkommit på grund av konstaterade missbruk utan främst med
tanke på den ryktesspridning som ofta föregått t. ex. fusioner, fondemissioner
och utdelningsförslag. Svenska revisorsamfundet framhåller att den
dokumenteringsbara grunden för lagförslaget är ytterst svag. Samfundet anser
det tvivelaktigt om ett lagförslag skäligen skall grundas på förmodanden och
rykten om missbruk.

De flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning
att det finns behov av en särskild lagstiftning mot missbruk av förtrolig
företagsinformation. Till dem som uttalar sig för en lagstiftning eller inte
har något att invända hör Svea hovrätt, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, kommerskoUegium, fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, handelskammaren i Göteborg, KF,
LO, Näringslivets börskommitté, Publicistklubben, Skånes handelskammare,
styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
aktiesparares riksförbund, Sveriges public relations förening och TCO. Flera
remissinstanser instämmer som tidigare nämnts i det yttrande som Näringslivets
börskommitté har avgett. Hit hör Handelskamrarnas nämnd, SAF, Stockholms
handelskammare. Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund.

En del remissinstanser framför allmänna synpunkter på den
föreslagna lagstiftningen. Riksbanksfullmäktige anser att tillräckliga skäl
föreligger att genom lagstiftning söka komma till rätta med risken för missbruk
och att den lösning som fondbörsutredningen föreslår är ett f. n. rimligt
minimum. En mera långtgående lösning skulle vara att kriminalisera utnyttjande
av förtrolig information för egen vinning vid aktieaffärer. Det bör inte
uteslutas att utvecklingen så småningom kan gå mot en lagstiftning av denna
typ. Fullmäktige anser att utredningens förslag inte kan ge några effektiva
garantier mot missbruk och än mindre mot allmänt läckage av information. Bl. a.
kan rena bulvanför-hållanden förekomma. Styrelsen för Stockholms fondbörs
framhåller att den svenska opinionen mot insiderspekulation redan nu är väl
hävdad i vissa fall har det kanske förekommit att grumliga föreställningar eller
ogrundade beskyllningar framförts. Ett lagförslag av den föreslagna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop,
1971:130 17

typen kan nyansera opinionen och motverka överdrivna
föreställningar om förekomsten av insiderspekulation.

Näringslivets börskommitté ansluter sig i princip till
förslaget och anför bl. a. att även enstaka missbruk av intern information kan
väcka en obefogad misstro mot bolagsfunktionärers handlande i allmänhet, till
skada främst för den överväldigande majoriteten lojala funktionärer. Kommittén
anser dock att ett oeftergivligt villkor är att lagstiftningen utformas så att
ingen som helst tvekan kan råda om vilka personer som är registreringsskyldiga.

KF anför att ett utnyttjande i privatekonomiska syften av
förtroliga uppgifter om förhållanden inom ett företag strider mot den allmänna
moraluppfattningen och bör stävjas. Även om utredningsförslaget innehåller
flera moment, vars konsekvenser inte riktigt kan överblickas, finner KF det
rimligt att en lag införs som kan bidra till att minska risken för missbruk,

LO anser att utredningens förslag inte utesluter att
spekulation kommer att uppträda i framtiden. För de personer som vill utnyttja
sin kunskap om det företag de arbetar i finns möjlighet till byte av information,
försäljning osv. Möjligtvis kommer förslaget att stärka den allmänna
rättsuppfattningen om det förkastliga i dylikt utnyttjande. En metod att
lättare förhindra missbruk av förtrolig information är enligt LO att låta
registrera allt innehav av aktier i en öppen aktiebok. LO beklagar att
fondbörsutredningens tidigare förslag om en öppen, aktiebok frångåtts genom
systemet med förvaltare för mindre aktieposter. LO motsätter sig dock inte att
problemet med utnyttjande av förtrolig information löses på det sätt
utredningen föreslår. Det förutsattes dock att problemet förutsättningslöst tas
upp till förnyad behandling vid eventuellt fortsatt missbruk, LO påpekar att
utredningen inte behandlat det närliggande problemet med förtrolig information
i förvaltningen och att utredningen bör överväga ett förfarande för tjänstemän
i förvaltningen i likhet med det som gäller för vissa anställda i de
börsnoterade företagen.

TCO framhåller att utredningens förslag inte helt kan
förhindra missbruk av förtrolig företagsinformation. I den mån försäljning
eller inköp av aktier sker genom bulvan kan den föreslagna lagen kringgås. En
annan metod att motarbeta bestämmelserna är t. ex. att ledande tjänstemän ger affärsbekanta
eller vänner förtrolig information om viktiga förhållanden i företaget utan
att själva kräva ersättning för informationen. Bestämmelser av föreslagen
karaktär torde dock komma att dämpa missbruket.

Familjeföretagens förening anför bl. a. att den föreslagna
lagen innebär att man söker genom lagregler lösa moraliska frågor. Detta
kommer att möta praktiska tillämpningssvårigheter. Risken för olika bulvanför-hållanden
och dylikt får anses påfallande. Den av utredningen föreslagna
anmälningsskyldigheten kan dock fylla en viss funktion. Skånes handels-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 18

kammare framhåller att det ingalunda är tillfyllest att ha
tillgång till förtrolig information för att vara säker på om man skall sälja
eller köpa en viss aktie. För den initierade är det många gånger svårt att
avgöra om den information han erhåller över huvud taget kommer att påverka
kursläget. Det händer inte så sällan att kursutvecklingen blir en annan än vad
man haft anledning förmoda. En lagstiftning som den föreslagna kan lätt missbrukas
till att trakassera den angivna personkretsen. Detta kan i sin tur leda till
att sådana personer blir mindre benägna att äga aktier i de bolag där de har en
ledande ställning, något som från andra synpunkter är att beklaga. Även om
åtskillig kritik kan riktas mot lagförslaget, kan man hävda att det under alla
omständigheter finns skäl att förebygga missbruk.

Svenska revisorsamfundet och Sveriges advokatsamfund
avstyrker lagstiftning. Kritiska mot utredningens förslag är vidare patent-
och registreringsverket. Sparbankernas bank aktiebolag och Svenska försäkringsbolags
riksförbund.

Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om lagförslaget är
tjänligt för att tillgodose det angivna syftet att skärpa den allmänna
attityden mot missbruk av förtrolig företagsinformation. Den allmänna attityden
torde i och för sig inte påverkas av att vissa personers aktieinnehav uppförs
på en särskild förteckning. Risk finns däremot att en sådan förteckning kan
medföra att helt normala aktieaffärer kommer att i onödan misstänkliggöras.
Den föreslagna lagstiftningen är inte ägnad att i någon högre grad motverka
faktiska missbruk. Härtill kommer att gränsdragningen mellan de
registreringsskyldiga och andra kan åstadkomma en kategoriklyvning inom
företaget.

Svenska revisorsamfundet framhåller att det inte är
nödvändigt att stifta särskild lag i allmänpreventivt syfte och att gällande
regler täcker behovet av sanktioner mot informationsmissbruk. En speciallag,
adresserad till några tusen människor, är ägnad att utpeka dessa som särskilt dubiösa.
Registreringsförfarandet kan i åtskilliga fall tänkas påverka aktiekurserna.
Det är en brist att utredningen inte redovisar eventuella utländska
erfarenheter på bl. a. denna punkt. Ett alternativ till utredningens förslag
är att i en ny aktiebolagslag föreskriva att den ordinarie aktieboken, som
förutsattes bli allmänt tillgänglig, skall omfatta alla aktieägare.

Patent- och registreringsverket anser att effekten av den
föreslagna anmälningsskyldigheten får bedömas som mycket ringa. De som inte
drar sig för att otillbörligt utnyttja förtrolig företagsinformation kommer
inte heller att finna några svårigheter att kringgå den publicitet som lagförslaget
siktar till. Verket ifrågasätter om inte andra medel än lagstiftning hade
varit mera ändamålsenliga. En reservant hävdar i ett särskilt yttrande att
lagstiftning bort avstyrkas. Sparbankernas bank aktiebolag pekar bl. a. på att
särskild lagstiftning mot missbruk av förtrolig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 19

bolagsinformation förekommer endast i USA, Storbritannien
och Frankrike, där förhållandena knappast torde vara helt jämförbara med Sveriges.
Det kan därför ifrågasättas om den föreslagna lagstiftningen är nödvändig.
Banken vill dock inte motsätta sig en lagstiftning om den utformas så att
tveksamhet om lagens tillämpning inte uppstår. Svenska försäkringsbolags
riksförbund anser att det finns goda skäl att försöka stävja missbruk av
förtrolig företagsinformation, även om missbruk synes ha förekommit sällsynt.
Förslaget innebär emellertid ett intrång i den personliga integriteten av ett
slag som avviker från de allmänna principer som får anses gälla i Sverige.
Förbundet förordar att ett system övervägs, enligt vilket varje aktieinnehav
och förändring däri av viss storleksordning registreras.

Några remissinstanser har berört frågan, om en
lagstiftning bör ske på annat sätt än genom en särskild lag.
Aktiebolagsutredningen framhåller att det med hänsyn till den enhetlighet som
uppnåtts i de nordiska förslagen till nya aktiebolagslagar är önskvärt att de
av fondbörsutredningen föreslagna reglerna ingår i en särskild lag, till
vilken endast en hänvisning intas i aktiebolagslagen. Näringslivets
börskommitté förmodar att den föreslagna lagen i framtiden lämpligen bör
inarbetas i en ny aktiebolagslag.

Förslaget rörande vilka aktier lagstiftningen bör omfatta
har i allmänhet lämnats utan erinran. Aktiebolagsutredningen uttalar att den
inte funnit någon reglering behövlig för andra än börsnoterade och därmed
jämförliga bolag. Vid affärer med aktier i andra bolag, såsom familjebolag och
andra mindre företag, är det i regel fråga om fall när pris och villkor i
övrigt bestäms i direkta förhandlingar mellan parterna. Skydd mot därvid
lämnade oriktiga eller ofullständiga upplysningar kan ges av den allmänna
avtalsrätten och straffrätten. Näringslivets börskommitté påpekar att
lagstiftningen bör avse aktier m. m. endast i svenska aktiebolag. Svenska
revisorsamfundet framhåller bl. a. att en speciallag, om en sådan skall
införas, bör omfatta innehav av aktier och likartade papper i alla bolag,
vilkas aktier har stor spridning, oavsett om de är noterade på börsen eller fondhandlarlistan.

Utredningens förslag om vilka personer som skall vara registreringsskyldiga
är den mest omdiskuterade frågan under remissbehandlingen. Till de
remissinstanser som tillstyrker utredningsmajoritetens förslag eller lämnar
förslaget utan erinran hör bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
riksskattenämnden, kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret, handelskammaren i Göteborg, KF, LO, Publicistklubben,
Svenska bankman-naförbundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
aktiesparares förbund, Sveriges public relations förening och TCO.

Enligt riksbanksfullmäktige medför utvidgningen av
personkretsen utöver bolagsorganen vissa besvärliga konstruktioner i lagtexten
och risk

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 20

för
en viss osäkerhet i tillämpningen. Om man utgår frän lagens syfte att utgöra
ett stöd för moralbildningen inom företagen, synes emellertid övervägande skäl
tala för den av utredningsmajoriteten valda avgränsningen.

Handelskammaren
i Göteborg framhåller att det uppenbarligen är en lämplighetsfråga hur långt
anmälningsskyldigheten skall utsträckas utöver den krets som tillhör
bolagsorganen. Det måste bli en viss osäkerhet beträffande avgränsningen av
personkretsen även med den föreslagna regeln, att styrelse och verkställande
direktör är skyldiga att på begäran av befattningshavare lämna besked huruvida
denne är anmälningsskyldig. Även om de av majoriteten föreslagna reglerna kan
bereda vissa praktiska svårigheter, är det av sådan vikt att också andra ledande
befattningshavare omfattas av lagstiftningen, att man måste bemästra dessa
svårigheter.

Enligt
KF synes den krets befattningshavare som den föreslagna lagen omfattar bara
utgöra en del av dem som kan få förtrolig företagsinformation. Utredningens
förslag innebär dock en betydande flexibilitet genom att det överlämnas till
bolagsstyrelsen att bestämma vilka befattningshavare som skall komma i fråga
för registrering.

Några
remissinstanser vill utöka kretsen av registreringsskyldiga personer. Sveriges
public relations förening anför att informationsspecialisterna inom företagen
numera på ett tidigt stadium har kännedom om planerade förändringar av större
betydelse och får delta i överläggningar redan i det förberedande skedet.
Detta talar för att även bolagens informationschefer skall nämnas, om
registreringsskyldiga tjänstemän inom företagen skall uppräknas. Sveriges
aktiesparares förbund vill i första hand ha ett uttryckligt förbud mot handel i
det egna företagets aktier vid sådana tillfällen då befattningshavaren har
specifik förtrolig information av betydelse för kursbildningen. Förbundet
framhåller att registreringsskyldigheten och förbudet mot handel i det egna
bolagets aktier bör gälla på alla nivåer där det är relevant, t. ex. genom
inskrivning i anställningsavtal. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser
att en lagstadgad anmälningsskyldighet, om en sådan införs, bör omfatta även
ledamöter i företagsnämnd och andra anställda som företräder fackliga
organisationer.

Svea
hovrätt är kritisk mot utredningens beskrivning av de kategorier aktieägare
som föreslås bli registreringsskyldiga. Beskrivningen är enligt hovrättens
uppfattning alltför allmänt hållen i fråga om andra personer än bolagsorganen
och kan medföra betydande tillämpnings-svårigheter. En enkel lösning är att nu
begränsa registreringsskyldigheten till bolagsorganen. Frågan om utvidgning
till andra ledande befattningshavare kan tas upp i ett senare sammanhang,
sedan viss erfarenhet vunnits om tillämpningen och verkningarna av
registreringsskyldigheten. Aktiebolagsutredningen är av samma skäl kritisk
mot utred-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 21

ningens förslag i denna del men framhåller att det är
förklarligt att fondbörsutredningen vill göra lagen mera effektiv genom att
låta anmälningsskyldigheten gälla även andra än personer tillhörande bolagsorganen.
Andra remissinstanser såsom patent- och registreringsverket och fullmäktige i
riksgäldskontoret ifrågasätter om lagförslagets beskrivning av kretsen
anmälningsskyldiga aktieinnehavare fått en från rättssäkerhetssynpunkt
tillfredsställande lydelse. En bättre precisering av personkretsen anses
önskvärd.

Reservantens förslag till begränsning av den
registreringspliktiga personkretsen tillstyrks av Familjeföretagens förening,
Föreningen Auktoriserade revisorer, Handelskamrarnas nämnd. Jordbrukets bank.
Näringslivets börskommitté, SAF, Skånes handelskammare. Sparbankernas bank
aktiebolag, Stockholms handelskammare, styrelsen för Stockholms fondbörs,
Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges industriförbund och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Näringslivets börskommitté framhåller att det är ett
oeftergivligt villkor för kommitténs anslutning till en lagstiftning att ingen
som helst tvekan råder i fråga om vilka personer som drabbas av registreringsskyldigheten.
Majoritetsförslaget är från rättssäkerhetssynpunkt betänkligt genom att tvekan
lätt kan uppstå om vilka som är registreringsskyldiga. Börskommittén ansluter
sig helt till reservantens förslag om begränsning av personkretsen. Beträffande
andra befattningshavare än de som tillhör bolagsorganen bör styrelser och
verkställande direktörer i bolagen tillse att det genom interna instruktioner
eller avtal klargörs vad de har att iaktta.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anför att den fäst
särskilt avseende vid de rättssäkerhetssynpunkter som reservanten lagt fram
till stöd för sin ståndpunkt. Det är angeläget att man söker undvika
tillämpningsrisker. Intill dess erfarenheter vunnits av lagtillämpningen kan
man därför lita till rekommendationsmetoden beträffande sådana personer som ej
utövar legala organfunktioner i företaget. Sveriges jordbrukskasseförbund
anser att rättssäkerhetskravet inte är helt tillgodosett i majoritetens förslag
genom att man i viss mån överlåter på den anställdes eget bedömande om
anmälningsskyldighet föreligger eller ej. Lagstiftningens syfte för de avsedda
kategorierna kan tillgodoses på ett bättre sätt genom rekommendationer av samma
art som utredningen föreslår för vissa andra grupper. Liknande synpunkter
framförs av Familjeföretagens förening. Föreningen Auktoriserade revisorer och
Skånes handelskammare.

Fondbörsutredningens förslag om att anmälningsskyldigheten
skall avse även vissa närståendes aktieinnehav har i allmänhet godtagits av
remissinstanserna. Kritik mot förslaget om uppgiftsskyldighet beträffande
aktier, som innehas av den anmälningsskyldiges

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 22

make,
framförs främst av riksskattenämnden (numera riksskatteverket). Nämnden
ifrågasätter om denna uppgiftsskyldighet är väl förenlig med dagens uppfattning
om makars självständighet mot varandra i ekonomiska frågor. Bestämmelsen
innebär, om den skall efterlevas, att den anmälningsskyldige varje månad måste
fråga sin make om dennes aktieaffärer. Detta gäller även om makarna är hemskilda
och inte lever tillsammans. Om det anses nödvändigt med en föreskrift om att
makes aktieaffärer skall anmälas, finns det enligt nämndens mening inte något
hinder mot att införa en självständig uppgiftsskyldighet för den anmälningsskyldiges
make.

Aktiebolagsutredningen
påpekar att det varken i lagtext eller i motiv anges om anmälan skall visa att
aktie innehas av närstående eller juridisk person. Det framgår inte heller hur
lämnad uppgift om medelbart innehav skall redovisas i förteckningen. Denna blir
vilseledande om däri utan vidare antecknas det sammanlagda direkta och
medelbara innehavet. Om den närstående och den juridiska personen anges i förteckningen
åsidosätter man det sekretessintresse som den närstående och andra delägare i
den juridiska personen kan ha. Sekretesskydd vinnes f. n. om aktieinnehavet ej
införs i aktieboken.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit de föreslagna bestämmelserna om anmälan och särskild förteckning.
På några punkter, bl. a. beträffande vilka uppgifter som skall ingå i anmälan
och förteckning, har emellertid utredningens förslag mött viss kritik.

Näringslivets
börskommitté anser att anmälan om köp eller försäljning av aktie eller annan
förändring i aktieinnehav bör innehålla uppgift även om tidpunkt för
förändringen. Uppgiften kan ha väsentlig betydelse i fall av befarat missbruk.
Den särskilda förteckningen bör också uppta tiden då anmälda förändringar i
aktieinnehav skett. I den mån även andra anställda än de som tillhör
bolagsorganen skall omfattas av lagen anser kommittén att det från
kontrollsynpunkt är tillfyllest och av hänsyn till den personliga integriteten
påkallat att förteckningen är tillgänglig endast för styrelsen och
verkställande direktören och sålunda ej för allmänheten. Bankinspektionen bör
på begäran få ta del av förteckningen. Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller
att förändringsdatum bör obligatoriskt inflyta i förteckningen. Såvitt angår
fångets beskafferihet bör det ankomma på aktieägarna att själva bestämma om
anteckning skall göras. Patent- och registreringsverket påpekar att det i
lagtexten bör anges vilka uppgifter anmälan skall innehålla för att anmälningarna
skall kunna ligga till grund för förteckningen.

Frågan
om bolagsledningens åliggande att lämna besked om anmälningsskyldighet har
behandlats i flera remissyttranden. Där föreslås att bolagsledningen bör
åläggas att utan särskild begäran från den enskilde befattningshavaren lämna
besked huruvida han anses

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 23

inneha sådan befattning att anmälningsskyldighet
föreligger. Denna uppfattning framförs av kommerskollegium, patent- och
registreringsverket, fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges public
relations förening. Flera av de remissinstanser, som i första hand tillstyrker
reservantens förslag beträffande personkretsen, förordar också skyldighet för
bolagsledningen att utan anmaning lämna besked till befattningshavarna, för
den händelse utredningsmajoritetens förslag accepteras. Hit hör Näringslivets
börskommitté och de remissinstanser som instämmer i kommitténs yttrande.

KommerskoUegium framhåller att registreringsskyldighet för
sådan ledande befattningshavare, som ej tillhör bolagsorganen, inte bör uppkomma
förrän bolagsledningen på eget initiativ meddelat honom att han är
registreringsskyldig. Näringslivets börskommitté har samma uppfattning och
anser att rättssäkerhetsintresset tillgodoses bättre, om bedömningen läggs på
bolagsledningen än om den åvilar den enskilde befattningshavaren.

Svenska revisorsamfundet framhåller att det inte kan anses
tillfredsställande att en bedömning av vilka som skall hänföras till ledande
befattningshavare anförtros bolaget självt. Bolaget bör i tveksamma fall få
bistånd med lagtillämpningen av bankinspektionen, som bör vara en lämplig
instans för prövning av statusfrågan och invändning från anställd mot bolagets
bedömning.

Svea hovrätt uppmärksammar de uppgifter som
bankinspektionen föreslås få och ifrågasätter om inte något ökade befogenheter
för ett tillsynsorgan borde föreskrivas. Det kan gälla en mera översiktlig
kontroll av att systemet fungerar tillfredsställande. Av flera skäl kan det
också vara lämpligt att undersökning vid misstanke om underlåten registrering m.
m. i första hand utförs av en särskild tillsynsmyndighet i stället för polis-
och åklagarmyndigheter. Tillsynen bör tills vidare ankomma på bankinspektionen
och koncentreras till en granskning vid värdepapperscentralen. Sveriges
aktiesparares riksförbund tar också upp tanken att registreringarna fortlöpande
bör övervakas av särskild myndighet.

De föreslagna straffbestämmelserna kritiseras av några
remissinstanser. Aktiebolagsutredningen anför att det bör vara klart att
ursäktlig villfarelse i fråga om anmälningsskyldigheten medför befrielse från
straff, Oaktsamhet skall alltså ej anses föreligga vid sådan villfarelse.
Utredningen ifrågasätter om det inte vore befogat med en uttrycklig
bestämmelse om straffrihet, när rättelse sker utan dröjsmål och innan skada
inträffat eller om förseelsen eljest är ringa. Även Svea hovrätt och Skånes
handelskammare förordar att ringa oaktsamhet ej skall föranleda ansvar.
Hovrätten anser det tveksamt om fängelse bör ingå i straffskalan. Om så sker,
bör det närmare klarläggas vilka förhållanden som kan tala för att påföljden
bestäms till fängelse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 24

Departementschefen

I
vårt land liksom i övriga nordiska länder saknas f. n. lagregler som direkt
syftar till att förhindra missbruk av förtrolig företagsinformation. Däremot
har länder som USA, Storbritannien och Frankrike numera särskild lagstiftning,
som avser att motverka sådant missbruk, s. k. insiderspekulation. I USA
infördes denna lagstiftning under 1930-talet som en följd av de
missförhållanden inom börshandeln som då avslöjats. Lagstiftningen bygger på
tanken att genom offentlig registrering av aktieinnehav få insyn i
aktieaffärer som görs av personer med nära anknytning till ett bolag och att
en sådan registrering kan motverka insiderspekulation i bolagets aktier. Den
amerikanska lagstiftningen har stått som förebild för de regler som införts i
Storbritannien och Frankrike under 1960-talet. I Västtyskland har man nybgen
antagit vissa rekommendationer för att motverka informationsmissbruk.

I
betänkandet Förtrolig företagsinformation och börshandel har fondbörsutredningen
tagit upp frågan om åtgärder mot informationsmissbruk även i vårt land.
Utredningen föreslår att styrelseledamöter och andra ledande personer i
börsnoterade och jämförliga aktiebolag åläggs att anmäla egna och vissa
närståendes innehav av aktier i bolaget för registrering i en offentlig
förteckning. För andra grupper yrkesutövare som får förtrolig information om
aktiebolagen och börsmarknaden ger utredningen vissa rekommendationer om
yrkesetiska regler som kan tas in i anställningsavtal efter överenskommelse
mellan partema.

När
det gäller att ta ställning till utredningens förslag är det enligt min
uppfattning särskilt två frågor som är av intresse, nämligen dels frågan om det
behövs särskilda åtgärder för att motverka missbruk av förtrolig
företagsinformation, dels spörsmålet om de bestämmelser som redan finns kan
anses tillräckliga för att komma till rätta med missbruket eller om
ytterligare regler bör tillskapas.

Enligt min mening talar
flera omständigheter för att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt insynsproblemen
även på detta område av affärslivet. En betydelsefull omständighet, som jag
också framhållit i direktiven till fondbörsutredningen, är tendenserna till
ökat aktiesparande från allmänhetens sida och den därmed följande spridningen
av aktier på ett större antal aktieägare. Samtidigt som fondbörsen fyller en väsentlig
uppgift i ett väl utvecklat industriland genom sin roll som förmedlare av
affärer i aktier och andra värdepapper inbjuder den emellertid till ekonomiska
spekulationer och ibland kanske ohederliga eller diskutabla affärsmetoder.
Utredningen har av en intervjuundersökning, som redovisats i betänkandet,
dragit den slutsatsen att missbruk av förtrolig företagsinformation förekommit
på den svenska börsmarknaden även under de senaste åren. Missbruket synes
emellertid ha varit av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 25

begränsad
omfattning. Remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har framhållit att
informationsmissbruk f. n. inte synes vara något större problem inom den
svenska fondhandeln och har samtidigt konstaterat att det är svårt att påvisa
några konkreta fall av missbruk. Även jag är av den uppfattningen att det nu
diskuterade missbruket inte utgör något allvarligt problem inom den svenska
fondhandeln. För att likväl motverka eventuella tendenser till missbruk
föreligger enligt min mening behov av klara regler på detta område.

Som framgår av
redogörelsen för nuvarande ordning finns vissa regler och föreskrifter som var
för sig är ägnade att i viss omfattning motverka informationsmissbruk. Dessa
bestämmelser återfinns inom både civilrättens och straffrättens område. Även
vissa regler av yrkesetisk natur kan bidra till att begränsa verkningarna av
ett eventuellt missbruk. Inte i något fall tar bestämmelserna dock sikte på att
mera direkt motverka missbruk av företagsinformation som lämnats i förtroende.
De bestämmelser som finns i t. ex. avtalslagen och brottsbalken och som kan
tillämpas vid informationsmissbruk torde inte vara tillräckligt effektiva för
att motverka sådant missbruk. Detta beror bl. a. på svårigheterna att i
praktiken bevisa att svek, bedrägeri e. d. förekommit. Härtill kommer den
anonymitet och sekretess som råder mellan parterna vid värdepappersaffärer
genom fondkommissionär. Med hänsyn till det anförda anser jag i likhet med
utredningen och övervägande antalet remissinstanser att en särskild
lagstiftning bör vara ägnad att skärpa attityden mot informationsmissbruk inom
detta område av affärslivet. Härigenom kan man nå åtskilliga fördelar.
Ryktesspridning om företagen kan begränsas och spekulationsaffärer motarbetas.
Detta är enligt min mening av stor betydelse för fondhandelns och börsens möjligheter
att fungera på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt stimuleras en sund och
nyanserad bedömning av företagens ekonomiska situation och
utvecklingsmöjligheter.

Den av mig förordade
lagstiftningsvägen hindrar självfallet inte att man även på frivillig väg söker
komma till rätta med eventuellt informationsmissbruk. Utredningen lämnar
sålunda vid sidan av lagförslaget även rekommendationer om yrkesetiska regler
för yrkesutövare som inte omfattas av registreringsskyldighet, bl. a.
värdepappersspecialister utanför bolagen. Regler mot informationsmissbruk för
sådana grupper är naturligtvis av stort värde och kan vara ett viktigt
komplement till lagstiftning. Rekommendationer på frivillig väg, t. ex. genom
interna instruktioner inom bolagen, torde dock knappast få den allmänna spridning
att de kan ersätta en mera generellt verkande lagstiftning. I likhet med
utredningen och flertalet av remissinstanserna anser jag därför att en
kombination av lagstiftning och frivilligt antagna normer är den f. n.
lämpligaste lösningen att motverka informationsmissbruk.

Vid
bedömningen av vilken omfattning som en lagstiftning bör ha

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 26

på
detta område bör enligt min uppfattning beaktas att reglerna blir så effektiva
som möjligt utan att för den skull innebära ett för stort ingrepp i den
personliga integriteten. Reglerna bör sålunda utformas med hänsyn till
önskemålet att motverka informationsmissbruk och att tilltro skall kunna
sättas till bolagsfunktionärer som har kännedom om viktiga ekonomiska
bolagsintressen. Initierade personer skall inte kunna utnyttja intern
information om ett aktiebolag för att göra privata vinstgivande affärer i
bolagets aktier till skada för andra som inte har samma information.

Självfallet
är det svårt att göra en i alla avseenden riktig gränsdragning. Det torde
sålunda vara omöjligt att förhindra att informationer obehörigen utnyttjas
genom bulvanförhållanden. Detta har också framhållits av utredningen och flera
remissinstanser. Enligt min uppfattning bör denna omständighet dock inte
hindra att regler införs som så långt det är rimligt begränsar möjligheterna
till insiderspekulation för egennyttiga intressen. En tänkbar lösning är att
införa ett generellt förbud för styrelseledamöter och andra ledande personer i
företagen att äga aktier i det egna bolaget. Ett sådant förbud skulle dock
innebära ett allvarligt ingrepp i den personliga handlingsfriheten för dessa
människor. Jag finner i likhet med utredningen inte anledning att närmare överväga
ett sådant förbud.

Ett
alternativ som utredningen diskuterat är att införa en generell lagstiftning
med särskild sanktion mot informationsmissbruk. Med hänsyn till bl. a.
svårigheterna att bevisa om missbruk förekommit torde denna lösning emellertid
inte böra förordas. En framkomlig väg synes i stället vara att som utredningen
föreslagit ålägga vissa befattningshavare i aktiebolag skyldighet att anmäla
och låta registrera sitt innehav av aktier i bolaget. En sådan skyldighet har
otvivelaktigt stor betydelse när det gäller att bedöma enskilda befattningshavares
engagemang i det egna bolaget sett i relation till eventuella kursrörelser i
fråga om bolagets aktier. Några remissinstanser har visserligen gjort gällande
att genom registreringen, som skall vara offentlig, vissa grupper av befattningshavare
utpekas som misstänkta samtidigt som deras allmänna hederlighet ifrågasätts.
Jag delar inte denna uppfattning och kan inte heller instämma i de från något
håll uttalade farhågorna för att normala aktieaffärer kan komma att
misstänkliggöras eller att registreringsskyldigheten skulle medföra en
betänklig kategoriklyvning inom företagen. Däremot kan naturligtvis den
offentliga registreringen tänkas påverka aktiekurserna i speciella fall. I
likhet med utredningen anser jag dock att detta främst är ett övergångsfenomen
och att det inte är av allvarligare slag. Enligt min åsikt bör en lagstiftning
om registreringsskyldighet bidra till att förbättra företagens och deras
befattningshavares relationer till den aktieintresserade allmänheten och gynna
den lojala verksamheten inom svensk fondhandel. Jag anser därför den av
utredningen föreslagna registreringsskyldigheten principiellt motiverad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 27

Den
föreslagna lagens tillämpningsområde i fråga om vissa aktier och värdepapper
har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Från något håll har emellertid
föreslagits att lagen borde omfatta även aktier som har stor spridning utan
att vara noterade på börs- eller fondhandlarlistan. För egen del anser jag att
det blir en klarare gränsdragning om lagen omfattar endast sådana värdepapper
som noteras på Stockholms fondbörs eller på fondhandlareföreningens lista. Det
är som tidigare påpekats framför allt vid värdepappersomsättning genom förmedling
av fondkommissionär som informationsmissbruk opåtalt kan förekomma. Denna
förmedling avser till största delen värdepapper, som har en reguljär marknad
och blir offentligt noterade. Jag förordar därför att lagen i detta avseende
utformas enligt utredningens förslag med det tillägget att lagen bör avse
endast svenska aktiebolag.

Vad
angår de befattningshavare som föreslås vara registreringsskyldiga råder
enighet om att skyldigheten skall omfatta personer med formell anknytning till
bolaget. Härmed avser jag styrelseledamot och suppleant, verkställande och vice
verkställande direktör, revisor och revisorssuppleant. Utredningens förslag
att registreringsskyldighet skall gälla även chef för bolagets bokföring och
medelsförvaltning samt den som har annan ledande befattning, som kan medföra
förtrolig företagsinformation, accepteras av halva antalet remissinstanser.
Övriga, främst företrädare för näringslivet och dess organisationer, förordar i
likhet med reservanten i utredningen att registreringsskyldigheten begränsas till
de förut uppräknade personerna med formell anknytning till bolaget. Till stöd
för denna ståndpunkt åberopas främst rättssäkerhetsskäl. Kritik anförs också
mot förslaget att bolagsledningen först på begäran av befattningshavare i
bolaget skall vara skyldig att lämna honom besked huruvida han anses
registreringsskyldig.

I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att styrelseledamot och
suppleant, verkställande och vice verkställande direktör samt revisor och
revisorssuppleant bör omfattas av anmälnings- och registreringsskyldighet. En
för snäv begränsning av personkretsen skulle emellertid enligt min mening
medföra att en betydande del av de från kontrollsynpunkt intressanta
personkategorierna avfördes ur bilden. Sådana personer i ledande befattningar
inom bolagen som t. ex. chefer för ekonomi-, forsknings- eller
försäljningsavdelning hör ofta till dem som på ett tidigt stadium får ingående
kännedom om viktiga planer eller händelser inom bolagets verksamhet. De bör
därför omfattas av nämnda skyldighet liksom även andra ledande
befattningshavare som kan tänkas få information om bolaget av förtrolig
karaktär. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. För att tillgodose
rättssäkerhetskrav och undvika praktiska tillämpningssvårigheter bör
bolagsledningen självmant utan särskild begäran från nu avsedd
befattningshavare lämna honom meddelande om hans anmälningsskyldighet. Denna
lösning har

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 28

också
förordats av några remissinstanser. Vidare anser jag att tiden för att göra
anmälan för dessa kategorier befattningshavare inte skall börja löpa förrän den
anställde skriftligen av bolagsledningen underrättats om
anmälningsskyldigheten. Utredningens förslag om anmälnings- och registreringsskyldighetens
omfattning i övrigt, dvs. i fråga om vissa familjemedlemmars och juridiska
personers aktieinnehav, har allmänt godtagits av remissinstanserna. Jag
biträder utredningens förslag i denna del. Till dessa bestämmelser återkommer
jag i specialmotiveringen. För att få tillfredsställande kontroll av att
informationsmissbruk inte äger rum anser jag det nödvändigt att särskild
tillsyn sker över lagens efterlevnad. Denna tillsyn, som lämpligen utövas av
bankinspektionen, bör begränsas till vad som är väsentligt med hänsyn till
lagens syfte. Tillsynen bör därför inriktas på att kontrollera att de i lagen
avsedda befattningshavarna fullgör sin anmälningsskyldighet och att anmärkningsvärda
aktietransaktioner inte gjorts som tyder på missbruk av förtrolig
företagsinformation. Kontrollen bör normalt ske genom undersökningar
stickprovsvis och då det finns särskild anledning. Jag utgår från att
bankinspektionen kommer att följa utvecklingen på detta område och vid behov
meddela särskilda anvisningar.

Vissa
olikheter mellan bolagen i fråga om registreringsskyldighetens omfattning torde
vara oundvikliga med hänsyn till skilda förhållanden beträffande bolagens
verksamhet, organisation, m. m. Tveksamma fall kan emellertid diskuteras mellan
bolagen och bankinspektionen. Praktiskt bör sådana problem kunna lösas genom
att bolagen underställer fallen inspektionens bedömande eller genom att
inspektionen kontaktar aktiebolag, vars uppgifter om registreringsskyldiga
befattningshavare kan behöva närmare undersökas.

Utredningens
förslag om en särskild förteckning och dess innehåll har i stort sett lämnats
utan erinran under remissbehandlingen. I likhet med några remissinstanser anser
jag emellertid att anmälan och förteckning alltid bör innehålla uppgift om
tiden för ändring i aktieinnehav. Förteckningen bör i enlighet med
utredningens förslag föras av bolaget eller, i de fall där bolaget tillämpar
förenklad aktiehantering, av värdepapperscentralen. För att fylla sin uppgift
som informationskälla bör förteckningen utan inskränkning hållas tillgänglig
för allmänheten både hos bolaget och värdepapperscentralen. Förteckningen
eller uppgift om ändring däri bör utan särskild anmaning obligatoriskt tillställas
bankinspektionen av ifrågavarande aktiebolag.

Till
vissa detaljspörsmål, bl. a. i fråga om tiden för anmälan och registrering,
återkommer jag i specialmotiveringen.

Lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till
lag om registrering av aktieinnehav.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 29

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag
ytterligare anföra följande.

Specialmotivering

Förslaget till lag om registrering av aktieinnehav

Den av utredningen föreslagna lagrubriken har i
departementsförslaget underkastats en mindre jämkning.

1 §

Denna paragraf, som i huvudsak överensstämmer med 1 § i
utredningsförslaget, anger lagens tillämpningsområde.

I enlighet med de överväganden som jag har gjort i den allmänna
motiveringen föreskrivs, att lagen är tillämplig på sådan aktie i svenskt
aktiebolag som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer. Sådan lista, omfattande bl. a.
ett 40-tal svenska aktiebolag, utges av Svenska fondhandlareföreningen, den s.
k. fondhandlarlistan. I första stycket har gjorts det tillägget till
utredningens förslag att i lagtexten anges att lagen skall avse endast svenska
aktiebolag. Denna begränsning är naturlig bl. a. med hänsyn till de uppgifter
som aktiebolagen och bolagsledningen åläggs enligt departementsförslaget.

Enligt andra stycket skall lagen tillämpas även på andra
aktierättsliga handlingar än aktier samt på vissa typer av skuldebrev. De jämkningar
av lydelsen som har skett i förhållande till utredningsförslaget är av
redaktionell natur.

Med aktier, vari inbegrips även preferensaktier av olika
slag, skall jämställas alla inom fondhandeln förekommande bevis om rätt att
teckna eller erhålla sådan aktie som här avses. Bestämmelsen skall sålunda
omfatta tecknings- och interimsbevis, bevis på fondaktier, teckningsrätts- och
delbevis. Som utredningen anfört bör aktie- och emissionsbevis av olika slag
hänföras hit, om bevisen utfärdats i anledning av kapitalökning i ett redan
förut börsnoterat bolag och de färdiga aktierna skall registreras vid börsen.
Detta bör gälla fastän aktierna enligt 21 § andra punkten börsordningen inte
kan inregistreras förrän emissionen blivit helt inbetald eller aktiebrev
motsvarande hela det emitterade beloppet utfärdats.

Beträffande obligationer och andra skuldebrev begränsas
lagens till-lämpning till konvertibla obligationer och vinstandelsbevis (s. k.
participating debentures). Regler om dessa låneformer saknas f. n. i svensk
rätt men har intagits i 41 och 43 §§ i aktiebolagsutredningens förslag till
aktiebolagslag. Fondbörsutredningens beskrivning av dessa värde-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 30

papper ansluter helt till de av aktiebolagsutredningen
föreslagna definitionerna. De har också, med vissa redaktionella ändringar,
tagits med i departementsförslaget. I detta anges att skuldebreven skall ha utgetts
av svenskt aktiebolag, vari inräknas även bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

I enlighet med utredningens förslag beaktas inte i lagen
koncernförhållanden eller andra beroendeförhållanden mellan olika bolag.

Paragrafen anger de personer som blir anmälningsskyldiga
enligt lagen. Rörande de allmänna överväganden som ligger till grund för
omfattningen av den registreringspliktiga personkretsen hänvisar jag till den
allmänna motiveringen. I överensstämmelse med lagens konstruktion i övrigt
gäller den föreskrivna anmälningsskyldigheten oavsett om aktieinnehavet framgår
av aktieboken eller inte.

I punkterna 13 anges anmälningsskyldighet för person som
har ställning som s. k. bolagsorgan enligt aktiebolagslagstiftningen. Oavsett
vad som gäller i fråga om tiden för tjänstgöring, arbetsfördelning m. m. skall
personen omfattas av lagens bestämmelser i och med att han utsetts till
befattningen. Detta följer av de allmänna principerna för anmälningsskyldighetens
inträde som behandlas under 5 §.

I en del större aktiebolag finns särskild direktion, som
skall avlasta verkställande direktören ohka arbetsuppgifter som denne inte
personligen hinner handlägga. I aktiebolagslagstiftningen ges inte några
regler om sådan direktion. Dess sammansättning och kompetensområde kan variera
och anges ofta i en intern instruktion eller arbetsordning. Om ledamot i
direktionen utsetts till vice verkställande direktör, faller ha>i därigenom
inom den registreringspliktiga personkretsen. För andra direktionsledamöter
torde det såsom utredningen anfört helt allmänt kunna förutsättas att de i
informationshänseende jämställs med verkställande och vice verkställande
direktör. De är då anmälningsskyldiga eftersom de omfattas av beskrivningen i
punkten 5 som avser vissa ledande befattningshavare. Detta bör gälla även de
personer som enligt 74 § andra stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse kan
utses för att avgöra ärenden som annars ankommer på styrelsens egen prövning.

I punkterna 4 och 5 anges vilka befattningshavare utöver
dem med ställning av s. k. bolagsorgan som skall omfattas av lagen. Punkt 5,
som ger en allmän beskrivning av befattningens karaktär, avser person som har
sådan ledande befattning som normalt medför förtrolig kännedom om sådana
förhållanden i bolaget som kan påverka kursen på aktier i detta. Här avses
olika befattningshavare med varierande grad av självständigt ansvar och
inflytande som normalt är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen.
Som exempel kan nämnas chefer

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 31

för
ett företags olika avdelningar, bl. a. forskningsavdelning och försälj-ningsavdelning.
Utom sådana högre tjänstemän med central placering inom ett bolags organisation
kan även chefer för lokala förvaltningar och anläggningar räknas hit. Som en
allmän förutsättning gäller att vederbörande har en chefsbefattning som inte
bara tillfälligtvis utan generellt medför förtrolig information om
betydelsefulla förhållanden rörande bolaget. En sekreterare till bolagets
verkställande direktör skall alltså inte hänföras till den
registreringspliktiga personkretsen, inte heller den person som i ett enstaka
fall får handlägga något betydelsefullt ärende, t. ex. på direktionsnivå eller
i samråd med chefsperson. Ledamöter av bankernas lokala kontorsstyrelser eller
av aktiebolagens företagsnämnder kan inte heller anses tillhöra den
registreringspliktiga personkretsen. Däremot bör ledamöter av
centralkontorsstyrelse och direktion med självständig ställning inom större
region räknas till denna krets.

I
förslaget till aktiebolagslag föreslås att aktiebolag enligt föreskrift i
bolagsordningen skall kunna ha ett förvaltningsråd. Rådet skall övervaka
styrelsens och verkställande direktörens skötsel av bolagets angelägenheter. Om
förslaget genomförs, torde ledamöter av förvaltningsrådet komma att räknas
till den i punkten 5 angivna kretsen av befattningshavare.

3 §

Denna
paragraf ersätter 6 § första stycket i utredningens förslag och har i
departementsförslaget fått en delvis annan utformning.

I
paragrafen åläggs styrelsen eller verkställande direktören i aktiebolag som
avses i 1 § att skriftligen meddela befattningshavare, som faller under 2 § 4
och 5 om hans anmälningsskyldighet enligt denna lag. Föreskriften avviker från
utredningsförslaget genom att meddelande skall lämnas befattningshavaren
oberoende av begäran från hans sida. Eftersom tveksamhet i fråga om
anmälningsskyldighetens omfattning endast kan råda hos andra än dem som
tillhör de s. k. bolagsorganen har bolagsledningens skyldighet att lämna
meddelande begränsats till de befattningshavare som avses i 2 § 4 och 5. Som
framgår av 5 § är sådan befattningshavare inte skyldig att göra någon anmälan
om aktieinnehav förrän han fått del av bolagsledningens skrlfdiga meddelande.
Med hänsyn till vikten av att kunna konstatera att den anmälningsskyldige fått
meddelandet, bör naturligtvis bolagsledningen kräva skriftligt erkännande,
mottagningsbevis eller dylikt.

4 §

I
paragrafen anges vilka personers aktieinnehav den anmälningsskyldige skall
anmäla. Paragrafen motsvarar 3 § i utredningsförslaget. Anmälningsskyldighet
enligt denna paragraf gäller endast aktie i det

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 32

eller de bolag, där den anmälningsskyldige själv har sådan
ledande befattning som anges i 2 §, och gäller alltså inte aktier i
dotterbolag eller andra koncernbolag, såvida inte den anmälningsskyldige har
någon befattning enligt 2 § även i sådant bolag. Begränsningen är motiverad av
bl. a. praktiska skäl.

Uppräkningen av de personer som ingår i kretsen av
familjemedlemmar torde inte föranleda några tolkningssvårigheter. Det kan
emellertid anmärkas att anmälningsskyldigheten såvitt avser omyndigt barn
skall gälla även adoptivbarn. Någon uttrycklig regel härom behövs inte.
Anmälningsskyldigheten kan också gälla annat barn, t. ex. om den anmälningsskyldige
har vårdnaden som särskilt förordnad förmyndare. Något åsidosättande av
anmälningsskyldigheten föreligger inte, om den anmälningsskyldige saknar
kännedom om makens eller barnets aktieinnehav eller transaktioner. Det måste
emellertid fordras att den anmälningsskyldige på lämpligt sätt försökt få
tillförlitliga upplysningar.

Anmälningsskyldigheten kan gälla även en juridisk persons
aktieinnehav under de förutsättningar som anges i andra punkten av paragrafen.
Alla bildningar som av rättsordningen erkänns som juridiska personer kan här
komma i fråga, t. ex. aktie-, handels- och kommanditbolag, ekonomisk förening
samt dödsbo. Även ideella föreningar och stiftelser kan, i egenskap av juridiska
personer, bli aktuella i detta sammanhang.

Den
situation som kan tänkas medföra risk för intressekonflikt ligger däri att en
juridisk person bland sina tillgångar har aktier i ett bolag och att en eller
flera av den juridiska personens egna intressenter har tillgång till förtroliga
uppgifter om detta bolag. Det vanligaste fallet torde vara att den juridiska
personen är ett bolag, i vilket vederbörande äger andelsrätt, dvs. aktie- eller
handelsbolag. Den i paragrafen valda formuleringen omfattar även andra
konstruktioner än dem som har formen av andelsrätt. Ett typiskt fall är att
någon uppbär avkastningen från en stiftelse. Ett ovanligare exempel på reellt ägarintresse
är att den som lämnat kredit till en juridisk person skall ha rätt till ränta i
förhållande till resultatet. Vanliga kreditgivare skall däremot ej träffas av
bestämmelsen. Det fordras alltså att det skall vara fråga om en sådan
intressegemenskap att sambandet i realiteten liknar en andelsrätt.

Kravet på väsentlig ekonomisk gemenskap anger ett
förhållandevis betydande mätt, t. ex. att den anmälningsskyldige äger en
tredjedel av andelarna i ett bolag eller är berättigad att uppbära en tredjedel
av avkastningen från en stiftelse. Denna allmänna riktpunkt för bedömningen
utesluter dock inte att en mindre proportion ibland kan anses tillräcklig t.
ex. om de återstående aktierna i ett bolag är fördelade på många händer.

Med väsentligt inflytande över verksamheten får i enlighet
med vad utredningen anfört förstås att vederbörandes inflytande på verksamhe-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 33

ten i dess helhet är så betydande att det ekonomiska
resultatet i väsentlig mån är beroende av hans förmåga, handlande eller
ståndpunktstagande. Han skall alltså ha en ledande ställning och kunna påverka
viktiga beslut t. ex. såsom styrelseledamot eller i egenskap av en av några få
delägare.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vart anmälan skall
göras och när anmälan skall ske. Den har sin motsvarighet i 4 § i utredningsförslaget
men har i förhållande till detta erhållit ett i väsentliga delar annat
innehåll.

Anmälan skall ske skriftligen till det bolag, där den
anmälningsskyldige har sådan befattning som anges i 2 §. Om bolaget tillämpar
förenklad aktiehantering, skall anmälan i stället göras till värdepapperscentralen.
För att bolaget i sådant fall skall ha aktuella uppgifter tillgängliga, har
värdepapperscentralen ålagts att översända uppgift om innehållet i inkommen
anmälan till bolaget. Föreskrift härom har intagits i 7 § första stycket.

I enlighet med utredningens överväganden om en lämpligt
avvägd tidsfrist har den tid inom vilken anmälningsskyldigheten skall fullgöras
satts till en månad. Tiden skall i princip räknas från det tillfälle då vederbörande
bolag eller individ inträder i den krets som bör underkastas insyn, dvs. när
förut onoterade aktier upptas till notering på börsen eller fondhandlarlistan
eller när en aktieägare erhåller den befattning i bolaget som medför
anmälningsskyldighet. I fråga om befattningshavare som avses i 2 § 4 och 5
gäller emellertid att fristen inte börjar löpa förrän befattningshavaren fått
del av skriftligt meddelande enligt 3 § om sin anmälningsskyldighet.
Beträffande uppdrag eller befattning enligt 2 § 13 skall tiden i princip
räknas från den dag beslut om meddelande av ett uppdrag eller om utnämning till
en befattning träder i kraft. Man bör alltså inte ta hänsyn till att det faktiska
tillträdet sker senare.

Anmälningsfristen vid ändring i aktieinnehav räknas från
det ändringen skedde. Vid köp och försäljning börjar fristen löpa från avtalets
dag. Vid gåva bör tiden räknas från den dag aktierna överlämnades till gåvotagaren.
Vid förvärv på grund av arv eller testamente skall regelmässigt arvskiftets dag
vara avgörande. I fråga om bodelning skall motsvarande gälla
bodelningshandlingen. Beträffande den som har väsentlig andel i oskiftat
dödsbo och även har väsentligt inflytande på dess förvaltning kan emellertid
bestämmelsen i 4 § leda till att anmälningsskyldighet uppkommer tidigare, dvs.
redan fr. o. m. dödsfallet eller det faktiska omhändertagandet av den avlidnes
egendom.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 34

6 §

I paragrafen anges de
uppgifter som anmälan skall innehålla. Paragrafen saknar direkt motsvarighet i
utredningsförslaget, där vissa hithörande frågor indirekt har reglerats i 5 §
andra och tredje styckena. Uppräkningen av obligatoriska uppgifter som anmälan
skall innehålla avser att underlätta lagens tillämpning för de
anmälningsskyldiga och säkerställa ett enhetligt och tillräckligt underlag för
den offentiiga förteckningen.

7 §

I
denna paragraf, som delvis motsvarar utredningsförslagets 5 §, meddelas
bestämmelser om den särskilda förteckning som skall föras särskilt av varje
bolag, som avses i denna lag, eller i förekommande fall av
värdepapperscentralen. Närmare föreskrifter om hur förteckningen skall föras
meddelas inte. En lämplig väg, som utredningen också förordat, kan vara att
använda lösblads- eller kortsystem i överensstämmelse med vad som föreskrivs
beträffande aktiebok i 39 § 1 mom. första stycket aktiebolagslagen. Förteckning
som förs av värdepapperscentralen kan givetvis föras med hjälp av ADB-system
eller på annat liknande sätt enligt vad som anges i 8 § lagen om förenklad
aktiehantering.

8 §

Paragrafen
saknar motsvarighet i utredningens förslag.

Bestämmelserna i första
stycket om den tid inom vilken uppgifter får resp. skall avföras ur
förteckningen har tillkommit för att garantera att förteckningen inte
innehåller inaktuella uppgifter. I första stycket sista punkten föreskrivs att
uppgift som avförts ur förteckningen skall arkiveras. Sådan föreskrift
återfinns i utredningsförslagets 5 § fjärde stycket. Den föreslagna tioåriga arkiveringstiden
torde vara tillfyllest från rättssäkerhets- och offentlighetssynpunkter. Tiden
skall räknas från det uppgiften avfördes ur förteckningen.

9 §

I paragrafen meddelas
bestämmelser om förtecknings offentiighet, rätten att få utskrift av
förteckningen och aktiebolags skyldighet att lämna uppgifter till
bankinspektionen.

I enlighet med lagens
syfte att ge offentlig insyn i vissa värdepappersaffärer skall förteckning
eller utskrift av denna hållas tillgänglig utan kostnad för allmänheten hos
bolaget och i förekommande fall hos både värdepapperscentralen och bolaget.
Förteckningen bör fortiöpande hållas aktuell och vara omedelbart tillgänglig.
Av praktiska och kost-nadsmässiga skäl kan emellertid förteckning som förs med
hjälp av ADB-system inte alltid hållas tillgänglig genast i läsbart skick. Jag
an-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 35

ser
det dock rimligt att utskrift av sådan förteckning i normala fall inte är äldre
än ett par veckor. Utan särskild föreskrift gäller att den offentlighet som
förteckningen är underkastad omfattar också arkiverade delar så länge de
bevaras.

För
att tillgodose insynsintresset har i departementsförslaget uttryckligen
föreskrivits att var och en också skall ha rätt att erhålla utskrift av
förteckning, helt eller delvis, mot att han erlägger kostnaderna för utskriften.

Genom
bestämmelserna i tredje stycket ges bankinspektionen möjlighet att vid behov
kontrollera att föreskriven anmälningsskyldighet fullgjorts, att undersöka
vilka aktietransaktioner som gjorts och att biträda bolagen vid bedömningen av
vissa frågor. Jag hänvisar i dessa hänseenden till vad jag anfört i den
allmänna motiveringen. Bankinspektionens kontrollverksamhet bör inte regleras
närmare i detta sammanhang. Bestämmelser härom kan vid behov utfärdas i
administrativ ordning. Utan särskilda föreskrifter bör naturligtvis gälla att
bankinspektionen skall få utskrifter och övriga uppgifter från bolagen
kostnadsfritt och i den ordning inspektionen föreskriver.

Besvär
över bankinspektionens beslut att förelägga vite bör avgöras av Kungl. Maj:t i
statsrådet i likhet med besvär över bankinspektionens beslut om vitesföreläggande
enligt andra lagar t. ex. fondkommissionslagen (se prop. 1971: 30 s. 707). För
att prövningen skall ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet efter
förvaltningsrättsreformens ikraftträdande den 1 januari 1972 fordras ett
tillägg till 1 § 11 lagen (1971: 309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Denna fråga kommer enligt vad jag
inhämtat att tas upp av chefen för justitiedepartementet.

10
§

Paragrafen
innehåller straffbestämmelser och motsvarar i huvudsak 7 § första stycket i
utredningsförslaget.

I
paragrafen stadgas straff för den som bryter mot lagens föreskrifter om
skyldighet att göra anmälan, att föra förteckning och att hålla denna
tillgänglig m. m. I departementsförslaget har intagits en bestämmelse att det
inte skall dömas till ansvar i ringa fall. Frågan när omständigheterna är
sådana att förseelsen skall anses ringa får lösas i praxis. Exempel på en ringa
förseelse är att anmälningsskyldigheten avser bara ett fåtal aktier eller att
förseelsen uppenbarligen saknar betydelse med hänsyn till lagens syfte.

Särskilda
bestämmelser om åtal bör inte meddelas. Det bör i allmänhet ankomma på
bankinspektionen att se till att överträdelse, som inte kan anses ringa, anges
till allrnänt åtal och beivras.

Den
av utredningen föreslagna bestämmelsen i 7 § andra stycket är med
departementsförslagets utformning onödig och har därför utgått.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 36

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1972. I övergångsbestämmelse
bör föreskrivas att anmälan beträffande aktieinnehav vid lagens ikraftträdande
skall göras före utgången av januari 1972.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om registrering av
aktieinnehav.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:130 37

Bilaga
Fondbörsutredningens förslag

Förslag
till

Lag
om skyldighet att anmäla innehav av aktie,m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Denna
lag tillämpas i fråga om aktie som noteras vid Stockholms fondbörs eller på
lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Vad
i lagen sägs om aktie skall även gälla bevis om rätt, att teckna eller erhålla
aktie som avses i första stycket. Bestämmelserna skall vidare äga motsvarande
tillämpning beträffande sådant av aktiebolag, försäkringsaktiebolag eller
bankaktiebolag utfärdat och på sätt i första stycket sägs noterat skuldebrev,
som kan helt eller delvis utbytas mot aktie (konvertibelt skuldebrev) eller är
förenat med rätt till ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av
utdelningen till aktieägare i bolaget eller av bolagets vinst
(vinstandelsbevis).

2 §

Skyldighet
att anmäla aktieinnehav och förändring i innehavet skall gälla för ledamot och
suppleant i bolagets styrelse, för bolagets verkställande och vice
verkställande direktör, revisor och revisorssuppleant samt för chef för dess
bokföring och medelsförvaltning och den som har annan ledande befattning hos
bolaget vilken'medför kännedom om förhållanden ägnade att påverka kursen på
aktier i bolaget.

3 §

Anmälan
skall avse aktie i bolaget, som innehaves av den anmälningsskyldige eller hans
make eller omyndiga barn eller adoptivbarn som står under hans vårdnad.
Har den anmälningsskyldige, sådan närstående som nyss sagts eller den
anmälningsskyldige tillsammans med den närstående väsentlig ekonomisk
gemenskap med juridisk person grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse och har den anmälningsskyldigc väsentligt inflytande över
den juridiska personens verksamhet, skall anmälningsskyldigheten gälla även den
juridiska personens aktieinnehav,

4 §

Anmälan
skall göras skriftiigen till bolaget eller, om dess aktiebok förs av annan för
bolagets räkning, till denne.

Aktieinnehav
skall anmälas senast en månad efter det aktierna blivit föremål för sådan
notering som avses i 1 § första stycket eller den anmälningsskyldige uppnått
ställning.enligt 2 §, Vid köp eller försäljning

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:130 38

av
aktie eller annan förändring i aktieinnehav skall anmälan ske senast en månad
därefter,

5 §

Anmälan
skall införas i en särskild förteckning,

I förteckningen skall de
som gjort anmälan upptagas i alfabetisk ordning med uppgift om postadress. För
varje person skall anges det antal aktier av olika slag som anmälan avser.
Dagen för anmälan skall anges i förteckningen.

På
begäran av den anmälningsskyldige skall i förteckningen anmärkas dels fångets
beskaffenhet, dels ock den dag han uppnått ställning enligt 2 § eller
förändring i aktieinnehav skett.

Uppgift
som avförts ur förteckningen skall bevaras i minst tio år.

Förteckningen
skall hållas tillgänglig för envar hos bolaget och, om den förs av annan för
bolagets räkning, även hos denne.

6 §

Det
åligger styrelsen och verkställande direktör att på begäran av befattningshavare
i bolaget lämna besked, huruvida han anses inneha sådan befattning att
anmälningsskyldighet enligt 2 § gäller för honom.

Efter
anmodan av bankinspektionen skall bolaget lämna inspektionen skriftlig uppgift
om de personer som anses anmälningsskyldiga enligt 2 §. Sådan anmodan kan
förenas med vitesföreläggande.

7 §

Till
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter
mot föreskrift i 4 § andra stycket eller vid fullgörandet av sin anmälningsskyldighet
enligt 2 och 3 §§ lämnar oriktig uppgift eller

underlåter
att iakttaga bestämmelse i 5 eller 6 §.

Den
som fått besked enligt 6 § första stycket att han icke anses inneha befattning
som där avses kan straffas enligt första stycket endast om han uppenbarligen
måst inse att beskedet var oriktigt.

Denna
lag träder i kraft den

Den
som vid lagens ikraftträdande innehar aktie, beträffande vilken anmälningsskyldighet
gäller enligt denna lag, skall anmäla innehavet senast en månad efter den dag
då lagen träder i kraft.

Anmälan
enligt denna lag får ske före lagens ikraftträdande. Sådan anmälan skall
införas i förteckning enligt 5 §, då lagen träder i kraft.

MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710427

Doktrin (1)

  1. Nils Sjöblom, Insiderbrott — några anteckningar i anslutning till senare års praxis, SvJT 2012 s. 384, på s. 399 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Prop. 1990/91:42 om insiderhandel s. 96 om s. 32 i texten
  2. Prop. 1984/85:157 med förslag till lag om värdepappersmarknaden.;beslutad den 21 mars 1985. s. 52 om s. 35 i texten
  3. Prop. 1975:103 Regeringens proposition med förslag till ny aktiebolagslag, m.m. s. 372 om s. 24 i texten
  4. Bet. 1971:NU34 Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om registrering av aktieinnehav i texten
  5. Prop. 1971:176 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, m. m. s. 50 i texten

Visa alla 6

Doktrin (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. Sandeberg, Marknadsmissbruk, 2002 s. 37 om s. 10 · s. 37 om s. 13 i texten
  2. Samuelsson, Börsjuridik, 1985 s. 27 · s. 29 i texten
  3. SvJT 2012 s. 384 Nils Sjöblom, Insiderbrott — några anteckningar i anslutning till senare års praxis s. 399 i texten