Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, m. m.

1971 · 107 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 49 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:176, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 176 år 1971 Prop. 1971:176

Nr 176

Kungl.
Mai:fs proposition med förslag till lag

om
ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän

förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål, m. m.;

given
Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden,

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag om
vars avlåtande tiU riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels inhämta riksdagens yttrande över vad
föredragande departementschefen hemstäUt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och
Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i
åtskiUiga författningar med förvaltningsrättsligt innehåll. Förslagen innebär
att förfarandebestämmelser i författningarna samordnas med den nya
förvaltnings-rättsliga lagstiftning som antogs av vårriksdagen (prop. 1971: 30,
KU 1971: 36, rskr 1971: 222) och då i första hand med bestämmelserna i
förvaltningslagen (1971: 290).

Därjämte innehåller propositionen förslag till
vissa ändringar i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Ändringarna rör bl. a.
besvärsordningen i vissa mål om avlöning m. m.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 176

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176

1) Förslag fUl

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom förordnas, att 1 § 2 och 11 samt 2 § 5 lagen
(1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och
dylikt, mål om resekostnads- och traktamentsersättning, mål om delaktighet i
eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller
kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmän, allt enligt gällande
föreskrift eller överenskommelse.

11. mål om föreVäggande vid vite,
såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvUar kommun eller
annan kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:
240) om fondkommissionsrördse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med
vissa bestämmelser tiU skydd för försvaret m. m., lagen (1942: 335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948: 433) om
förs'åkringsrörelse, lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956:
216) om jordbmkskasserö-relsen, lagen (1959: 73) med vissa

Föreslagen lydelse

1§

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och
dylikt, mål om resekostnads- och traktamentsersättning, mål om delaktighet i
eller avgift tiU pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller
kassa, mål om rätt tiU pension eUer dylik förmån, allt såvida målet avser vad
som skall utgå enligt g'äl-lande föreskrift eller överenskommelse och målet ej
gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

11. mål om föreläggande vid vite,
såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller
annan kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:
240) om fondkommissionsrördse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med
vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., lagen (1942: 335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948: 433) om
förs'äkrings-rörelse, lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596) om räU till fiske,
lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955:416) om sparbanker, lagen
(1956:216) om jordbmks-kasserörelsen, lagen (1959: 73) med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,
civUförsvarslagen (1960: 74), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypoteks-kassa och om stadshypoteksför-eningar, miljöskyddslagen
(1969: 387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om lands-hypoteksföreningar eUer lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering,

Föreslagen lydelse
vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m., lagen (1959:
118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,
civUförsvarslagen (1960: 74), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypo-tekskassa och om stadshypoteks-föreningar, miljöskyddslagen
(1969: 387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller lagen (1971:000) om registrering av aktieinnehav,

opaginerad Kontrollera mot PDF

5. mål om mst- och rotehåUa-res rättigheter och
skyldigheter, övriga mål rörande indelnings- och roteringsverket, mål om
hemmans och lägenheters indelning till lots-ning, om utbyten av boningsplatser
för lotsar eller av lotsningspliktiga hemman och lägenheter, om dessas
förmåner, friheter och skyldigheter, mål om ordningen och sättet för begagnande
av samfälld tångtäkt.

5.
mål om mst- och rotehåUa-res rättigheter och skyldigheter, övriga mål rörande
indelnings- och roteringsverket, mål om hemmans och lägenheters indelning till
lots-ning, om utbyten av boningsplatser för lotsar eller av lotsningspUktiga
hemman och lägenheter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter, mål om
beslut av vägsynenämnd, mål om ordningen och sättet för begagnande av samfälld
tångtäkt»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176

2) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar

Härigenom förordnas, att 47, 49, 51
och 52 §§ lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

/ va-nämndens beslut skall i den
mån det är behövligt anges de skäl på vilka beslutet grundas.

Om part kan föra talan mot be- Om part kan föra talan mot va-

slutet skall i detta anges vad par- nämndens beslut skall
i detta anges

ten därvid har att iakttaga. vad
parten därvid har aU iakttaga.

Beslut skall meddelas snarast möjligt sedan utredningen
avslutats.

Beslut tUlstäUes part genom nämndens försorg.

49 §

Skall inlaga, kallelse,
föreläggande, beslut eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eUer
eljest tillställas part, sker det genom delgivning.

Om beslut är sådant som avses Om beslut är sådant som avses

i 47 §
andra stycket, skall beslutet i 47 § första stycket, skall beslutet

delges part, som beslutet gått emot, delges part, som beslutet gått emot,

på samma sätt som stämning i tvis- på samma sätt som stämning i tvis

temål, temål.

51 § Talan mot va-nämndens beslut
föres hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som
vattenöverdomstol.

Vadeinlaga och besvärshandling skaU
ha kommit in till hovrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del
av beslutet. Har handlingen kommit in till va-nämndsn, utgör detta ej hinder
mot att talan upptages till prövning, om handlingen kommit in till nämnden
före fullföljdstidens utgång. Det ankommer på hovrätten att avgöra huruvida
hinder mot talans prövning föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande
rättegången i hovrätten gäller, med den avvikelse som följer av 53 §, i
tUlämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål och om
besvär.

Beträffande
rättegången i hovrätten gäller, med de avvikelser som följer av 51 och 53 §§,
i tilllämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål
och om besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
talan mot beslut som meddelats före den I januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176

3)
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1949: 722) om pantlånerörelse

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1949: 722) om
pantlånerörelse skaU ha nedan angi.na lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

27 §

över
polismyndighets beslut en- Talan mot polismyndighets he-

ligt denna lag må
besvär anföras slut enligt denna lag föres hos läns-

bos länsstyrelsen inom en månad styrelsen genom besvär. Mot läns-

från det klaganden erhållit del av styrelsens beslut föres talan hos

beslutet. Konungen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut föres hos Konungen
genom besvär i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.

PoUsmyndighets och länsstyrelses beslut skola lända
tUl efterrättelse Utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176

4)
Förslag till

Lag
om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956: 236)

Härigenom
förordnas, att 20 § allmänna prisregleringslagen (1956: 236) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över
beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 § må talan föras hos
Konungen genom besvär, som skola ingivas till vederbörande statsdepartement.
Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut lända tiU efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

Talan
mot beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 § föres hos Konungen
genom besvär. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut
lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176

5)
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1887: 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1887: 42 s. 1)
angående handelsregister, firma och prokura skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§i

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter,
som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller innehåller anmälan annat än
som enligt lag må i registret intagas, skall registrering v'ägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten
ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgivit fullständig
adress, till honom med posten översända skriftlig underrättelse om beslutet med
skälen därför.

Är sökanden med beslutet missnöjd, äge han, vid
talans förlust, inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos
länsstyrelsen, om beslutet meddelats av särskild registerförare, och mot
länsstyrelsens beslut hos kammarrätten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Senaste
lydelse 1971:575.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176

6)
Förslag till

Lag
om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom
förordnas, att 2023 och 29 §§ värnpliktslagen (1941: 967)1 skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 §

Den som beröres av beslut som avses i 12 och 19 §§
skall utan dröjsmål underrättas om beslutet.

Inskriven
vämpliktig skall erhålla inskrivningsbok, vari skall införas

vad
som är av vikt beträffande hans värnplikt.

21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
mot beslut av inskrivningsnämnd enligt 12 § föres hos värnpliktsnämnden genom
besvär som skola ha inkommit till inskrivningsnämnden inom tvä veckor från den
dag klaganden fick del av beslutet.

Talan
mot beslut av inskrivningsnämnd enligt 12 § föres hos värnpliktsnämnden genom
besvär som skola ha inkommit inom två veckor från den dag klaganden fick del av
beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
§ Mot beslut enligt 19 § om ändrad uttagning eUer tillhörighet efter
fullgjord grundutbildning får talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 19 § föres hos
värnpliktsnämnden genom besvär som skola ha inkommit //// den myndighet som
beslutat i ärendet inom två veckor frän den dag klaganden fick del av beslutet.

Talan
mot annat beslut enligt 19 § föres hos värnpliktsnämnden genom besvär som
skola ha inkommit inom två veckor frän den dag klaganden fick del av beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
enligt 12 eller 19 § skaU lända till efterrättelse utan hinder av att talan
föres mot beslutet, om ej värnpliktsnämnden förordnar annat.

Beslut
enligt 12 eller 19 § skaU lända till efterrättelse utan hinder av att talan
föres mot beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Lagen omtryckt 1969: 378.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

29
§

Beslut
om befrielse från värnplUctstjänstgöring enligt 5 § första stycket och om
anstånd med tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. meddelas av
trupp-registreringsmyndighet efter ansökan av den värnpliktige. Anser sig
truppregistreringsmyndigheten icke kunna bifalla ansökningen, skall myndigheten
med eget yttrande överlämna handlingarna tUl värnplikts-verket, som beslutar i
ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämnden bestämmer
annat.

Mot
värnpliktsnämndens beslut må talan icke föras.

Talan
mot värnpliktsverkets beslut föres hos värnpliktsnämnden genom besvär som
skola ha inkommit //// nämnden inom två veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet.

Uämnas ansökan om anstånd med att påbörja tjänstgöring
utan bifall av värnpliktsverket, skall den värnpliktige inställa sig tUl
tjänstgöring oaktat han för talan mot beslutet, om ej värnplikts-

Talan
mot värnpliktsverkets beslut föres hos värnpliktsnämnden genom besvär som
skola ha inkommit inom två veckor frän den dag klaganden fick del av beslutet.

Uämnas
ansökan om anstånd med att påbörja tjänstgöring utan bifall av
värnpliktsverket, skaU den värnpliktige instäUa sig till tjänstgöring oaktat
han för talan mot beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 11

7) Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom förordnas, att 6 och 9 a
§§ lagen (1942: 350) om fornminnen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

VUl någon rubba, förändra eller
borttaga fast fornlämning, må tiUstånd därtiU meddelas av riksantikvarien, där
fornlämningen finnes medföra hinder eller olägenhet som ej står i rimligt
förhållande till dess be tyddse. Vid ansökan om sådant tillstånd skall fogas
noggrann beskrivning av fornlämningen.

Göres ansökan som nu sagts Göres ansökan som nu sagts av

av annan än markens ägare, skaU annan än markens
ägare, må ej tiUfälle beredas denne att yttra sig. ansökningen mot dennes
bestridan-Ej må ansökningen mot hans be- de bifallas utan att synnerliga
skäl stridande bifallas utan att synnerli- därtill äro. ga skäl därtill
äro.

Då tUlstånd lämnas, må därtiU fogas
de villkor som finnas skäUgen erforderliga.

9a§i

Bestämmelserna i 1 och 6-9 §§ Bestämmelsema i 1 och 6-9 §§

gälla i tiUämpliga delar i fråga om gälla i tillämpliga
delar i fräga

skeppsvrak, om minst etthundra om skeppsvrak, om minst ett-

år kan antagas ha förflutit sedan hundra år kan antagas ha förflu-

skeppet blev vrak, samt om före- tit sedan skeppet blev vrak, samt

mål som påträffas i eller i närhe- om föremål som påträffas i eller

ten av sådant vrak och har sam- i närheten av sådant vrak oeh har

band med detta. Bestämmelsema samband med detta. Bestämmel-

i 6 § andra stycket gälla härvid sen i 6 § andra stycket gäller här-

även ägare av vattenområde. vid även
ägare av vattenområde.

Riksantikvarien får låta undersöka
och bärga skeppsvrak och annat föremål som avses i första stycket samt vidtaga
annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarien får medgiva annan att
under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökningen och
bärgningen.

Före vidtagandet av åtgärd som
avses i andra stycket skall markens eller vattenområdets ägare underrättas.
Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall
skälig ersättning därför givas.

Tillstånd till åtgärd som avses i 6
§ första stycket får lämnas vrakets eller annat föremåls ägare även om det icke
föreligger sådant skäl för åtgärden som angives där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 1 Senaste
lydelse 1967: 77.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 12

8)
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1960: 690) om
byggnadsminnen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§

Ansökan att byggnad skall förklaras för
byggnadsminne skall innehålla uppgift om den fastighet vara byggnaden är
belägen och om fastighetens ägare ävensom beskrivning av byggnaden. I
ansökningen bör även angivas vilka omständigheter som åberopas för att
byggnaden bör förklaras för byggnadsminne.

Därest ansökan gjorts av annan än ägare eller
frågan utan ansökan upptagits av riksantikvarien, skall ägaren beredas tillfäUe
att yttra sig.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 13

9) Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1965: 596) om kommunala
sammanläggnings-delegerade

Härigenom förordnas, att 7 och 17
§§ lagen (1965: 596) om kommunala sammanläggningsdelegerade skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Kungörelse om sammanträde med
delegerade med uppgift om tid och stäUe för sammanträdet och de ärenden som
skola behandlas vid detta utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för honom,
av vice ordföranden.

Kungörelsen anslås minst en vecka
före sammanträdet på kommunernas anslagstavlor och, om delegerade beslutat
det, även på annan plats. Kungörelsen sändes tUl varje delegerad och suppleant
med posten så tidigt att kungörelsen kan antagas komma honom tiU banda senast
fyra dagar före sammanträdet.

Tillkännagivande om tid och ställe
för sammanträde samt, om delegerade beslutat det, de ärenden som skola
behandlas införes i de tidningar i vilka kommunerna införa kommunala
tillkännagivanden.

Bestämmelserna i 14 § 1 mom. Bestämmelserna i 14 § 1 mom.

fjärde
stycket samt 2 och 3 mom. fjärde stycket och 2 mom. kom-

kommunallagen äga motsvarande munallagen (1953:753) äga mot-

tillämpning på delegerade. svarande tillämpning på delegera-

de.

17 §»

Bestämmelserna i 33 § andra Bestämmelserna i 33 § andra

stycket, 35-39 §§ och 40 § andra stycket,
35-39 §§ och 40 § andra

stycket kommunallagen om kom- och tredje
styckena kommunalla-

munstyrelse äga motsvarande till- gen
(1953:753) om kommunsty-

lämpning på arbetsutskottet och på reise
äga motsvarande tillämpning

kommitté. Tillkännagivande som på
arbetsutskottet och på kom-

avses i 39 § tredje stycket skall mitte.
Tillkännagivande som av-

ske på anslagstavlorna i de kom- ses i 39 §
tredje stycket skall ske

muner som beröras av indelnings- på
anslagstavlorna i de kommuner

ändringen. som beröras av indelningsändring

en.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. * Senaste
lydelse 1969: 779.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10) Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1957: 281) om kommunalförbund

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1957: 281) om kommunalförbund,

dels
att i 31 § ordet »domstol» skall bytas ut mot »tingsrätt», dels att 20, 24, 28
och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 20 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 74 § fjärde stycket, 75 § tredje och fjärde styckena
samt 76-78 §§ kommunallagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om kommunalförbund. Ingår landstingskommun i förbundet, skall dock i
fråga om besvär och besvärsnämnd vad i 78 § landstingslagen sägs äga motsvarande
tiUämpning. Besvärsrätt tiUkommer såväl till förbundet ansluten kommun som
medlem av sådan kommun.

Vad i 74 § fjärde stycket, 75 § andra och tredje styckena
samt 76-78 §§ kommunallagen (1953: 753) är stadgat skall äga motsvarande
tiUämpning i fråga om kommunalförbund. Ingår landstingskommun i förbundet,
skall dock i fräga om besvär och besvärsnämnd vad i 78 § landstingslagen (1954:
319) sägs äga motsvarande till-lämpning. Besvärsrätt tillkommer såväl till
förbundet ansluten kommun som medlem av sådan kommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 § ViU medlem av kommunalförbund vinna utträde, skall
ansökan därom

opaginerad Kontrollera mot PDF

göras hos
länsstyrelsen.

Över sådan ansökan skola övriga
medlemmar höras.

Utan hinder av 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag till-lämpning i ärende hos
länsstyrelsen som avses i första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 § ViU förbundsmedlem väcka fråga
om förbundets upplösning, skall ansökan därom göras hos länsstyrelsen.

Över sådan ansökan skola öv- Utan hinder av 3 § första styc-

riga medlemmar höras. ket förvaltningslagen (1971:290)

äga 14-20 §§ nämnda lag tillämpning i ärende hos
länsstyrelsen som avses i första stycket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §1

Befinnes kommunalförbund sakna
tillgångar tiU gäldande av skuld, äro medlemmarna pliktiga att fyUa bristen. Om
den utdebitering på medlemmarna, som av sådan anledning må erfordras, äger länsstyrelsen
att på anmälan av förbundsfullmäktige, likvidatorer eUer fordringsägare
förordna efter de grunder, som må vara angivna i förbundsordningen eller eljest
prövas skäliga.

Yppas skuld, som kommunalförbund ådragit sig, först efter
förbundets upplösning, äger vad nu är sagt motsvarande tillämpning beträffande
de kommuner eller landstingskommuner, som voro medlemmar av förbundet, då det
upplöstes.

Utan hinder av 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag tillämpning i ärenden hos
länsstyrelsen som avses i första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1969: 769.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11)
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1964: 47) om krigshjälp

Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1964: 47) om krigshjälp skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§

I
varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter,
som åvUa kommunen enligt denna lag. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd,
där kommunen icke uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigshjälpsnämnd
eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ledamöter och suppleanter i särskild
krigshjälpsnämnd v"åljas av kommunens fullmäktige till det antal
fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet
skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter
proportionellt skall tUlika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om krigshj'älpsnämnd i annan kommun än
Stockholm skaU vad i 32-42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens
styrelse 'ävensom i 45 § andra o:h tredje styckena samma lag i fråga om där
avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att
protokoU upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i
varje ärende.

Ledamöter och suppleanter i särskild
krigshj'älpsnämrid väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara
proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportioneUt val
är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportioneUt skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.

I fråga om särskild krigshj'älps-nämnd i annan
kommun än Siock-holm SkaU vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-2 §§
kom-munaUagsn (1953: 753) är stadgat rörande kommunstyrelsen ävensom i 45 §
andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga
motsvarande tUl-lämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoU
upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Beträffande krigshjälpsnämnd i
Stockholm skola bestämmelserna i 51 § kommunallagen för Stockholm äga
tillämpning, varjämte skall gälla vad stadsfullmäktige med iakttagande av
stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll behöver dock ej upptaga annat än
förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Föreslagen lydelse

Beträffande särskild krigshjälpsnämnd
i Stockholm skola bestämmelserna i 51 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm
med undantag för hänvisningen till 39 § andra stycket sagda lag äga tillämpning,
varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i
sagda lag föreskriva. ProtokoU behöver dock ej upptaga annat än förteckning å
närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971: 290) äga 4
och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtUga ärenden hos särskild
krigshjälpsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 176

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 18

12) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1964: 63) om kommunal beredskap,

dels att i 9, 11 och 13 §§ orden
»kommunens styrelse» skall bytas ut mot »kommunstyrelsen»,

dels att 5,10 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Kommun, varifrån, utrymning
sker, är under civilförsvarsberedskap skyldig att, i den mån förhållandena
medgiva det, lämna bistånd åt kommun, där befolkning från utrymningskommunen
inkvarteras i större omfattning. Biståndet skaU särskilt avse
tillhandahållande av personal och utrustning för verksamheten för de
inkvarterade. Enas ej kommunerna om biståndet, äger länsstyrelsen i det län,
där utrymningskommunen är belägen, förordna därom.

Blir till följd av krigsskada,
inkvartering av utrymmande eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande
utomordentliga förhåUanden för totalförsvaret viktig kommunal verksamhet i viss
kommun så betungande, att bistånd i verksamheten oundgängligen erfordras, är
under dvilförsvarsberedskap annan kommun skyldig att efter särskUt förordnande
därom tUlfälligt lämna sådant bistånd. Om dylikt bistånd förordnar
länsstyrelsen i det län, där den biståndslämnande kommunen är belägen.

Utan hinder av 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag tilllämplig i ärenden hos
länsstyrelsen som avses i första och andra styckena.

10 §

Ledamöter och suppleanter i sär- Ledamöter och suppleanter i

skild beredskapsnämnd väljas av särskild
beredskapsnämnd väljas

kommunens fullmäktige till det an- av
kommunfullmäktige till det an

tal fullmäktige bestämma. Antalet tal
fullmäktige bestämma. Antalet

ledamöter må dock icke vara un- ledamöter må
dock icke vara un

der fem. Valet skaU vara propor- der fem.
Valet skall vara propor

tionellt, därest det begäres av tionellt,
därest det begäres av minst

minst så många väljande, som mot- så
många väljande, som motsvara

svara det tal, vilket erhålles, om det
tal, vilket erhålles, om samtU-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse samtiiga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkaUas tiU
tjänstgöring.

I fråga om beredskapsnämnd i annan
kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32-42 §§ kom-munaUagen är stadgat
rörande kommunens styrelse ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i
fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tiUämpning, dock att det ej är
erforderligt att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Beträffande beredskapsnämnd i
Stockholm skola, utöver vad i första stycket sägs, bestämmelserna i 51 §
kommunaUagen för Stockholm äga tiUämpning, varjämte skall gälla vad
stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.
ProtokoU behöver dock ej upptaga annat än förteckning ä närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Föreslagen lydelse ga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportioneUt val
är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas tiU tjänstgöring.

I fråga om särskild beredskaps
nämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32-36 §§, 37 § första
stycket och 38-42 §§ kommunaUagen (1953: 753) är stadgat rörande kommunstyrelsen
ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd
äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll upptager
annat än förteckning ä närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild beredskapsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i första stycket sägs, bestäm melserna i 51 §
kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 §'
andra stycket nämnda lag, äga till-lämpning, varjämte skall gäUa vad kommunfullmäktige
med iakttagande av stadgandena i sagda lag. föreskriva. Protokoll behöver dock
ej upptaga annat än förteckning, å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvalt
ningslagen (1971: 290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning C samtliga ärenden
hos särskild beredskapsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 § Underlåter kommun att fullgöra
skyldighet, som åvilar kommuneit enligt denna lag eller enligt föreskrift som
meddelats med stöd av denna, äger länsstyrelsen, om rättelse ej vinnes på annat
sätt, förelägga kommunen lämpligt vite eller ock i kommunens ställe vidtaga
den åtgärd, som skyldigheten avser, samt i den mån kommunen icke är berättigad;

s. 20 Kontrollera mot PDF

P«.
1971:176 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

till
ersättning av statsmedel för åtgärden uttaga kostnaden för denna av

kommimen.

Utan hinder av 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag till-lämpning i ärende hos
länsstyrelsen som avses i första stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 21

13) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva
läkaryrket

Härigenom förordnas, att 5 § lagen
(1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Blir legitimerad läkare på gmnd av
sinnessjukdom eller annan rubbning av själsverksamheten ur stånd att nöjaktigt
utöva läkaryrket, skall socialstyrelsen ofördröjligen återkalla hans
legitimation, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Föreligger grundad anledning till
antagande att läkares legitimation bör återkaUas av skäl som avses i första
stycket, äger socialstyrelsen förordna, att han skall undergå
läkarundersökning i den utsträckning som erfordras för att hans förmåga att
utöva läkaryrket skaU kunna bedömas.

Har socialstyrelsen förordnat om
läkarundersökning som avses i nästföregående stycke, äger styrelsen tillika återkalla
legitimationen för tiden intill dess ärendet slutligt avgöres. Vägrar den som
skall undersökas att inställa sig till undersökning, skall polismyndighet på
styrelsens begäran lämna erforderlig handräckning.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även på beslut, som avses i andra
och tredje stye-kena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

' Senaste lydelse 1971: 621.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 22

14) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva
tandläkaiyrket

Härigenom förordnas, att 6 § lagen
(1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§i Blir legitimerad tandläkare på grund av
sinnessjukdom eUer annan rubbning av själsverksamheten ur stånd att nöjaktigt
utöva tandläkaryrket, skall socialstyrelsen ofördröjligen återkalla hans
legitimation, om ej särskUda skäl föranleda annat.

Föreligger grundad anledning tiU
antagande att tandläkares legitimation bör återkallas av skäl som avses i
första stycket, äger socialstyrelsen förordna, att ban skall undergå
läkarundersökning i den utsträckning som erfordras för att hans förmåga att
utöva tandläkaryrket skall kunna bedömas.

Har socialstyrelsen förordnat om
läkamndersökning som avses i nästföregående stycke, äger styrelsen tillika
återkalla legitimationen för tiden intill dess ärendet slutligt avgöres. Vägrar
den som skall undersökas att inställa sig tiU undersökning, skall polismyndighet
på styrelsens begäran lämna erforderlig handräckning.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även på beslut, som avses i andra
och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Senaste lyddse 1971: 622.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 23

15) Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1961: 262) om försäkrings-domstolS

dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1113 §§ skall
betecknas 1820 §§ och att nuvarande 15, 16 och 18 §§ skaU betecknas 2224 §§,

dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta
nya paragrafer, 1117 och 21 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Försäkringsdomstolen har att verka
för att utredningen blir så fullständig som med hänsyn tiU målets beskaffenhet
erfordras och äger föranstalta om bevisning.

Beträffande bevisning skola, om Beträffande bevisning i allmän-

ej annat
är föreskrivet, bestäm- het skola bestämmelserna i 35 kap. melserna i 35
kap. 1 och 2 §§, 1 och 2 §§, 3 § andra stycket samt 3 § andra stycket, 4
och 5 §§,1 § 4, 5, 7 och 10-12 §§ rättegångs-och 10-12 §§, i 36 kap. 1-18
§§, balken lända tiU efterrättelse i till-20-23 §§, 24 § första och
tredje lämpliga delar. styckena och 25 § första och tredje styckena, i 38
kap. 1-5 §§ och 7 och 8 §§, i 39 kap. 1 och 5 §§ samt i 40 kap. 14 §§, 5 §
andra och tredje styckena, 6 och 7 §§, 9-16 §§, 17 § första stycket och 18-20
§§ rättegångsbalken lända tUl efterrättelse i tUlämpliga delar.

Ersättning till vittne eller sakkunnig
skall, om han höres på begäran av part, utgivas av parten och eljest utgå av
allmänna medel. Kostnaden för syn skall utgå av allmänna medel.

11 §

Skriftlig handling, som åberopas
till bevis, skall tillställas domstolen utan dröjsmål. I fråga om sådant bevis
gälla i övrigt 38 kap. 1-5, 7 och 8 §§ rättegångsbalken i till-

' Senaste lydelse av nuvarande 11 § 1970:461.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämpliga delar. Ersättning till annan än part för
tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock alltid av allmänna medel.

12 §

Åberopas till bevis föremål, som
lämpligen kan ges in till domstolen, skall föremålet utan dröjsmål överlämnas
dit. I fråga om sådant bevis gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpUga
delar. Ersättning till annan än part för tillltandahållande av föremål utgår
dock alltid av allmänna medel.

13 §

Åberopar part skriftlig handling

eller föremål till bevis, får dom

stolen förelägga honom att inom

viss tid tillställa domstolen hand

lingen eller föremålet vid påföljd

att målet ändå kan komma att av

göras. '

14 §

Försäkringsdomstolen får förordna
om syn på stället fär besiktning av fastighet eller plats eller av föremål som
ej lämpligen kan ges in till domstolen. Vid sådan syn får yrkeshemlighet röjas
endast om det finns synnerlig anledning därtill.

I fråga om syn på stället gälla
bestämmelserna om muntlig handläggning i tillämpliga delar.

15 §

Försäkringsdomstolen får inhämta
yttrande över fråga, som kräver särskild sakkunskap, från myndighet,
tjänsteinan eller den, sorn eljest har att gå till hända med yttrande i ämnet,
eller anlita annan sakkunnig i frågan.

I fråga om sakkunnig gälla 40 kap.
2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. Ersättning för utlåtande av myndighet,
tjänsteman eller den som eljest har att gå till hända med yttrande utgår
endast om det är särskilt föreskrivet. Annan- sakkunnig är berättigad till
ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Domstolen får bevilja förskott
på sådan ersättning.

16 §

Försäkringsdomstolen får förordna
om förhör med vittne eller sakkunnig. Förhöret får hållas under ed eller
försäkran. Om förhör gälla 36 kap. 1-18 och 20-23 §§ samt 40 kap. 9-11, 13-16
och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpUga delar.

17 §2

Vittne eller sakkunnig har rätt
till ersättning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse. Domstolen
får bevilja förskott på ersättning för kostnad för resa och uppehälle. Närmare
bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

Har vittnet eller den sakkunnige
inkallats på begäran av enskild part och visar det sig att parten saknade
godtagbart skäl för sin begäran, får domstolen ålägga honom att återbetala
ersättningen till statsverket.

21 §

7 mål vid försäkringsdomstolen
skall part själv bära sin rättegångskostnad.

Enskild part, som inställt sig till
muntlig handläggning, får tiUerkännas ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle, om domstolen finner att lian skäligen bör
ersättas för sin inställelse. Domstolen får bevilja för-

Förutvarande 17 § upphävd genom 1965: 590.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

skott
på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av
Konungen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 27

16) Förslag tiU

Lag om ändring i brandlagen (1962: 90)

Härigenom förordnas, att 6 §
brandlagen (1962: 90) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ Om brand tagit eller hotar att
taga större omfattning eller den kommunala brandkåren tUlfälligt icke kan
ingripa mot brand, är annan kommun pliktig att lämna släckningshjälp i den
utsträckning brandchefen i den kommunen prövar möjlig utan att skälig hänsyn
tUl dess egen säkerhet åsidosattes. Framställning om släckningshjälp skaU
göras av brandchefen eller, om hans beslut ej hinner avvaktas, av den som är i
hans ställe.

För kostnad, som åsamkats kommun i
anledning av framställning om släckningshjälp, är kommunen berättigad att
erhålla skälig ersättning. Kunna kommunerna icke enas om ersättningen, skall
denna fastställas av länsstyrelsen i det län, där hjälpen lämnats.

Utan hinder av 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag tillämpning i ärende hos
länsstyrelsen som avses i andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst erdigt lagen om aUmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3, 8 och
10 §§ förordningen (1959: 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Inkomst av ansfällning, för vilken
skattskyldighet här i riket icke föreligger, skall, där den försäkrade är bosatt
utomlands eUer avses med förbindelse enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket lagen om allmän försäkring, bestämmas med ledning av särskild uppgift
från arbetsgivaren. Sådan uppgift skaU senast den 31 januari året näst efter
det är, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 § har
att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I uppgiften skall
angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom
beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit
naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exemplar av uppgiften skall
inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till

Nuvarande lydelse

3 §

Inkomst av ansfällning, för vUken
skattskyldighet här i riket icke föreligger, skall, där den försäkrade 'är
bosatt utomlands eller avses med förbindelse enligt 11 kap. 2 § sista stycket
lagen om allmän försäkring, bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren.
Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som
inkomsten avser, avlämnas tiU den myndighet, som enligt 1 § har att bestämma
den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I uppgiften skall angivas den
försäkrades fuUständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den
utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare
skaU i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i
form av kost eller bostad. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss
sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

den förs'äkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att
vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga uppgift som avses i första
stycket stadgas i nämnda förordning.

Förordningen omtryckt 1962: 395. Senaste lydelse av
rubriken 1962:395.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

8 § 2

Har belopp, som enligt förs'äk-rads aUmänna
självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete
eller har eljest visst belopp hänförts tiU annat slag av inkomst än den
försäkrade uppgivit, skaU denne underrättas om avvikelsen och skälen härför.
Likaså skall underrättelse lämnas om sådant avdrag som i 4 § tredje stycket
sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,
vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den
beräknade pensionsgrundande

Har belopp, som enligt försäkrads
aUmänna självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av
pensionsgmndande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller
har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade
uppgivit, skall denne underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse
lämnas om beslut om sådant avdrag som i 4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgmndande inkomst
beräknats för försäkrad, vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skaU
denne underrättas om beslutet, inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst skall
angivas på debetsedel å slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skall
särskild underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas
till den försäkrade.

Har verkställd beräkning av Har
verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst änd-
pensionsgrundande inkomst änd-

råts,
skall underrättelse om beslutet sändas tUl den försäkrade.

råts, skall underrättelse om ändringen och skälen härför
sändas till den försäkrade.

Underrättelse enligt första, andra
eller fjärde stycket skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid
anförande av besvär över beslutet.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handling, som upprättats för beräkning av
pensionsgrundande inkomst eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelse i denna förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än
den som i och för sin befattning bör erhåUa del därav. Ledamot i
taxeringsnämnd eller prövningsnämnd må taga del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling,
varom i första stycket sägs.

Handling, som upprättats för beräkning av
pensionsgrundande inkomst eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelse i denna förordning, må icke tUlhandahållas annan tjänsteman än den
som i och för sin befattning bör erhålla del därav. Ledamot i taxeringsnämnd
eller skatterätt må taga del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket
sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse 1967: 644.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i
vidare män än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa
innehåUet i sådan handling.

Nuvarande lydelse må i den
mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning äUgger
honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eUer handling, som
avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats vid
taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling, som avlämnats
till ledning för uppbörd av skatt.

Föreslagen lydelse

må
i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning
åligger honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller
handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats
vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen (1956: 623), ävensom
handUng, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 31

18) Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.',

dels att 12 § skall upphöra att gälla,

dels att 13, 15, 22, 37, 38, 40 och
42 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Finner riksförsäkringsverket, att Finner riksförsäkringsverket, att

avgiftsunderlag blivit oriktigt pä avgiftsunderlag blivit oriktigt på

grund av felr'äkning, misskrivning gmnd av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende, eller annat uppenbart förbiseende,

skall verket, sedan arbetsgivaren skall verket, sedan arbetsgivaren

erhållit tillfälle att yttra sig, ändra erhållit tiUfälle att yttra sig, änd-

avgiftsunderlaget, därest felaktig- ra avgiftsunderlaget, därest fel-

beten icke är att anse såsom ringa, aktigheten icke är att anse så-

Vad nu sagts skall äga motsva- som ringa. Vad nu sagts skaU äga

rande tillämpning, dä vid beräk- motsvarande tillämpning, dä vid

ning av pensionsgmndande in- beräkning av pensionsgrundande

komst belopp, som ingår i avgifts- inkomst belopp, som ingår i av-

underlag, ansetts utgöra inkomst giftsunderlag, ansetts utgöra in-

av annat förvärvsarbete eller be- komst av annat förvärvsarbete el-

lopp, som icke hänförts till av- ler belopp, som icke hänförts till

giftsunderlaget, ansetts utgöra in- avgiftsunderlaget, ansetts utgöra

komst av anställning. Om ändring- inkomst av anstäUning.

en skall arbetsgivaren underrättas.

Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter
utgiftsåret.

Har arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat
avgiftsunderlag icke höjas efter utgången av andra året efter det, under vUket
bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

15 §2

Underrättelse som avses i 12-14 §§
skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär
över riksförsäkringsverkets beslut.

Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av
rubriken 1962:396. " Senaste lydelse 1970: 465.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Underrättelse som nyss sagts
ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skaU delgivas
vederbörande, om det ej är känt att han icke kan anträffas.

Föreslagen
lydelse

Underrättelse om beräkning av
avgiftsunderlag som icke överensstämmer med arbetsgivaruppgift eller som
bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt 7 §,
vari vite förelagts, skall delgivas vederbörande, om det ej är känt att han
icke kan anträffas. Motsvarande gäller beslut enligt 5 § andra stycket som går
sökanden emot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 §

Riksförsäkringsverket äger anmana
arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär
avgift.

Om den preliminära avgiften finnes
böra utgå med högre bdopp än som följer av 20 § första stycket eller finnes
böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig,
innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare Har
uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av prelimi- lämnat för
beräkning av prelimi-

när
avgift eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsverket,
skall beslutet delgivas arbetsgivaren.

när avgift eUer för jämkning av sådan avgift, frångåtts
av riksförsäkringsverket, skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och
skälen härför. Beträffande sådan underrättelse skall gälla vad i 15 §
stadgas.

37 § Över beslut, varigenom vite
förelagts, ävensom över beslut rörande anstånd med avlämnande av
arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.

Har beslut enligt 5 § andra stycket
meddelats av annan myndighet än riksförsäkringsverket, må klagan föras hos
riksförsäkringsverket genom besvär. Besvärshandling n skall tills:allas den
myndighet som meddelat beslutet. Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts riksförsäkringsverket utgör ej hinder för besvärens upptagande
till prövning, öm handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

38 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

över annat beslut av riksförsäkringsverket enligt
denna förord-

Över annat beslut av riksförsäkringsverket enligt
denna förord-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksförsäkringsverkets beslut må, såframt beslutet är av
beskaffenhet att kunna överklagas, av verket underställas
försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller
eljest särskilda skäl förefinnas tör sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets beslut länder till efterrättelse
utan hinder av att besvär anförts eller förordnande om underställning
meddelats.

40 §3 Tilläggspensionsavgift som
ingår i slutlig skatt skaU vara erlagd före den 1 oktober året näst efter
taxeringsåret. Avgift som icke ingår i slutlig skatt skall vara erlagd inom
åtta månader efter utgången av den månad, då underrättelse om debitering av
avgiften meddelades den försäkrade.

Nuvarande
lydelse ning än i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsdomstolen genom
besvär. Besvären skola ingivas eller insändas till riksförsäkringsverket. Den
omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt till
försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning,
därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutiig eller
tUlkommande skatt, icke tiU fuUo erlagts inom tid, som i första stycket sägs,
skall den slutliga och den tUlkommande skatten omdebiteras med uteslutande av
avgiften. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas. Sådan
underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande
av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen i övrigt gälla
vad i 15 § andra stycket stadgas.

Föreslagen
lydelse

ning än i 37 § första stycket avses må klagan föras hos
försäkringsdomstolen genom besvär. Besvärshandling skall tillställas riksförsäkringsverket.
Den omständigheten, att besvärshandlingen till-stäUts försäkringsdomstolen,
utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest handlingen
inkommit före besvärstidens utgång.

Har tilläggspensionsavgift, som
ingår i slutiig eller tillkommande skatt, icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slutliga och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delgivas den
försäkrade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra
stycket må besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 §
uppbördsförordningen.

' Senaste lydelse 1967: 645.

Över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra
stycket må besvär anföras hos länsskatterätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 176

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har besvärshandling före besvärstidens
utgång inkommit till annan skatterätt än den som har att pröva besvären, skola
de ändå upptagas till prövning. HandUngarna skola omedelbart översändas till
den skatterätt som skall pröva besvären.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 35

19)
Förslag tiU

Kungörelse
om ändring i förordningen (1949: 723) angående handel med skrot, lump och
begagnat gods

Härigenom förordnas, att 30 § förordningen (1949:
723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Över polismyndighets beslut en- Talan mot
polismyndighets he

ligt denna förordning må besvär slut enligt denna förordning föres

anföras hos länsstyrelsen inom en hos länsstyrelsen genom besvär,

månad från det klaganden erhål- Mot länsstyrelsens beslut föres ta-

lit del av beslutet. lan hos Konungen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut föres hos Konungen
genom be.svär i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses beslut skola
lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda
förordnas.

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20) Förslag till

Kungörelse om ändring i brandstadgän (1962: 91)

Härigenom förordnas, att 14 och 24 §§ brandstadgan (1962:
91) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll.
Därest protokollet innefattar anmärkning, skall avskrift därav så snart ske kan
tillställas den, som anmärkningen rör.

Vid brandsyn o:h efterbesiktning skall föras protokoll.
Om föreläggande eller föreskrift som avses i 13 § meddelas, skall anteckning
därom göras i protokollet. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971:290) skola tillämpas när protokollet innefattar sådant beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 § Länsstyrelsen skall tillse att
brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid sin tiUsyn över att kommuner, brandsyneförrättare
och särskilda befattningshavare fullgöra sina åligganden med avseende å
brandförsvaret äger länsstyrelsen förelägga vite.

Vid sin tillsyn över att kommuner,
brandsyneförrättare o:h särskilda befattningshavare fullgöra sina åligganden
med avseende å brandförsvaret äger länsstyrelsen förelägga vite. Utan hinder av
3 § första stycket förvaltningslagen (1971:290) äga 14-20 §§ nämnda lag
tillämpning i ärende hos länsstyrelsen om föreläggande av sådant vite. TUlsyn
över brandförsvaret inom riket utövas av statens brandinspektion.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 37

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför

Hans
Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29
oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för
utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om samordning av förvaltningsrättsliga författningar med
förvaltningslagen m. m. och anför.

1
Inledning

Under innevarande års vårriksdag (prop. 1971: 30,
KU 1971: 36, rskr 1971: 222) antogs tre lagar av central betydelse för vår
förvaltning, nämligen lagen (1971: 289) om aUmänna förvaltningsdomstolar,
förvaltningslagen (1971: 290) och förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Dessa
lagar innebär, tillsammans med den nya lagstiftningen om skatterätter och länsrätter,
att en genomgripande förvaltningsreform genomförs. Lagarna träder i kraft den
1 januari 1972. Lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt har emellertid
trätt i kraft den 1 juli 1971 och från denna dag till-lämpas också
förvaltningsprocesslagen vid skatterätt och länsrätt.

I
samband med reformen genomgicks ett stort antal författningar med anknytning
till den nya lagstiftningen. Avsikten var att genom uttryckliga föreskrifter i
skilda spedalförfattningar bestämma i vilken utsträckning mål skulle prövas av
de nya skatterätterna och länsrätterna samt den om-bildade
kammarrättsorganisationen. Ett annat syfte var att samordna förfarandereglerna
i specialförfattningar med de nya bestämmelserna i förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen. Genomgången föranledde ett stort antal förslag till
författningsändringar, som togs upp i prop. 1971: 30 och antogs av riksdagen
samtidigt med den nämnda grundläggande lagstiftningen. I samband med att dessa
ändringar förelades riksdagen framhöll jag att författningsgenomgången inte var
avslutad samt att jag räknade med att inom en snar framtid skulle läggas fram
för-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 38

slag
tiU konsekvensändringar till framför allt förvaltningslagen i ytterligare ett
antal författningar med förvaltningsrättsligt innehåll. Under den fortsatta
författningsgenomgången, som i enlighet därmed skett inom justitiedepartementet
och i samverkan med andra departement, har åtskilliga förslag tiU ytterligare
lagändringar utarbetats. Härutöver har vissa andra lagförslag med anknytning
till förvaltningsreformen utarbetats.

2
Allmän bakgrund till framlagda lagförslag

2.1
Förvaltningsreformens huvuddrag

Förvaltningsreformen innebär att rättskipningen i
regeringsrätten och kammarrätten omorganiseras samt att allmänna
förfaranderegler för förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter införs.
Reglerna om regeringsrättens och kammarrätternas organisation ges i lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar medan de allmänna förfarandereglerna återfinns i
förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen.

De
nya reglerna i lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar innebär att tyngdpunkten
i den domstolsmässiga besvärsprövningen i förvaltningsärenden flyttas från
regeringsrätten till kammarrätt. Kammarrätt omvandlas från en specialdomstol
för skattemål och vissa andra särtyper av mål med ekonomisk anknytning till en
allmän förvaltningsdomstol närmast under regeringsrätten och med i stort sett
samma målområde som denna. Detta innebär att kammarrättsorganisationen får byggas
ut. Avsikten är att det i fortsättningen skall finnas två kammarrätter, den ena
i Stockholm, den andra i Göteborg. Två av stockholmskammarrättens avdelningar
skall förläggas till Sundsvall. Regeringsrätten får samtidigt huvudsakligen
ställning av prejudikatinstans. Mål som fullföljs från kammarrätt till
regeringsrätten skall sålunda prövas av regeringsrätten bara om denna meddelar
prövningstillstånd.

Regler för förfarandet i mål hos regeringsrätten
och kammarrätt är meddelade i förvaltningsprocesslagen. Denna är, som framgår
av det föregående, tillämplig även hos länsrätt och skatterätt och har såvitt
avser dessa redan trätt i kraft.

Förvaltningslagen innehåller grundläggande regler
om handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheter. Genom lagen tillskapas
en enhetlig och sammanhållen lagstiftning om förfarandet i syfte bl. a. att
stärka den enskUdes rättssäkerhet. En strävan har emellertid varit att
samtidigt vidmakthålla den snabbhet och effektivUet som bör prägla förvaltningen.
Reglerna har i möjligaste mån gjorts enkla och lättiUämpade.

Förvaltningslagen är uppdelad i tre huvudavsnitt. I
ett första avsnitt ges bestämmelser om lagens tiUämpningsområde. Andra och
tredje av-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 39

snitten
innehåller de egentiiga förfarandereglerna. I det andra avsnittet upptas under
rubriken Allmänna bestämmelser sådana regler som kan tillämpas i stort sett i
alla förvaltningsärenden och I det tredje avsnittet under rubriken Särskilda
bestämmelser för vissa ärenden sådana bestämmelser som är av särskild
betydelse i ärenden där det är fråga om myndighetsutövning mot enskild.

Enligt
1 § gäller lagen, med vissa i 2 § uppräknade undantag, handläggningen av
ärenden hos alla förvaltningsmyndigheter. Den skall till-lämpas också i ärende
hos domstol om ärendet avser domstolens förvaltande verksamhet. Har i lag
eller i författning som beslutats av Kungl. Maj:t eller riksdagen för
handläggning av vissa typer av ärenden meddelats bestämmelser som avviker från
förvaUningslagen skaU dessa bestämmelser emellertid gälla.

Till
de allmänna bestämmelserna i det andra avsnittet hör regler om jäv. Lagen anger
när någon skall anses jävig att handlägga ett ärende, vilken verkan jäv har och
hur jävsfråga prövas (4 och 5 §§). I 6 § ges bestämmelser om rätt att anlita
ombud eller biträde och om avvisning av olämpligt ombud eUer biträde. Lagen
innehåller vidare bestämmelser om när handling skaU anses ha kommit in tUl
myndighet (7 §) och om myndighets skyldighet att vägleda den som lämnat in en
ofullständig ansökningshandling eller annan skrivelse (8 §). Bland de allmänna
bestämmelserna återfinns därjämte regler om myndighets befogenhet att använda
tolk i förvaltningsärenden (9 §) och om förfarandet när myndighet genom remiss
inhämtar yttrande från annat allmänt organ eller från enskild (10 §). De
allmänna bestämmelserna innefattar också besvärsregler. I 11 § anges sålunda
som en allmän regel att talan mot sådant beslut av myndighet som kan överklagas
genom besvär får föras av den som beslutet angår om det gått honom emot. I 12 §
ges regler om ordningen för anförande av besvär över myndighets beslut och en
föreskrift om avvisning av besvär som inte anförts i rätt tid. Slutligen
regleras i 13 § besvärsmyndighets befogenhet att besluta om inhibition i fråga
om överklagat beslut. De flesta av de nu angivna reglerna är nya som allmänna
föreskrifter betraktade. Några av reglerna, t. ex. reglerna om
besvärstid, ersätter däremot tidigare lagstiftning i ämnet.

De
särskilda bestämmelserna i tredje avsnittet är sådana som är av särskild
betydelse i ärenden där fråga är om myndighetsutövning mot enskild. Enligt 3 §
i lagen är de följaktligen tiUämpliga endast i den mån fråga är om utövning av
befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet,
disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Bland
bestämmelserna återfinns regler om parts rätt tiU insyn i det material som har
tiUförts ärendet (14 §) och om myndighets skyldighet att underrätta part om det
material som har tiUförts ärendet (15 §). I 16 § ges vissa bestämmelser om
parts rätt att muntligen meddela sig med förvaltningsmyndighet. De följande
paragraferna, 17

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 40

och 18 §§, reglerar förvaltningsmyndighets skyldighet att
motivera beslut, varigenom myndigheten avgör ärende, och att underrätta part
och annan som saken angår om sådant beslut och om vad han har att iaktta vid
klagan över beslutet. Slutligen ges i 19 § regler om rättelse av beslut som
till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller
uppenbar oriktighet och i 20 § vissa påföljdsregler.

Förvaltningslagen skall efter
ikraftträdandet tUlämpas också på ärende som anhängiggjorts dessförinnan.
Enligt en särskild övergångsbestämmelse gäller dock att äldre bestämmelser
skall tillämpas i fråga om besvär över beslut som meddelats före
ikraftträdandet.

2.2 Samordningen mellan den nya förvaltningsrättsliga
lagstiftningen och andra författningar

Som inledningsvis har nämnts har en
genomgång av författningar på förvaltningsrättens område skett i syfte att
anpassa dem till de grundläggande regler som har tagits upp i den nya
förvaltningsrättsliga lagstiftningen. Framför allt har därvid
förfarandereglerna i förvaltningslagen varit i blickpunkten. Vid den genomgång
som skedde i samband med utarbetandet av den nya lagstiftningen följdes vissa
riktlinjer, för vilka en närmare redogörelse lämnades i samband med att
förvaltningslagen remitterades tUl lagrådet. Genomgången resulterade i ett
stort antal lagförslag som togs upp i prop. 1971: 30. Den fortsatta
författningsgenomgången har skett i enlighet med de i den nämnda redogörelsen
upptagna riktlinjerna. I detta sammanhang kan sålunda hänvisas till denna
redogörelse (prop. 1971: 30 dd 2 s. 294298).

2.3 Departementschefen

Syftet med de nya
förvaltningsrättsliga reglerna är bl. a. att åstadkomma enhetliga och
generellt tillämpliga regler för förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna.
Framför allt gäller detta beträffande förvaltningslagen, vars förfaranderegler
fått en sådan utformning att de kan och bör tUlämpas inom i princip hela den
offentliga förvaltningen. I prop. 1971: 30 intog jag därför den ståndpunkten
att man så snart det är praktiskt möjligt bör anpassa författningar på olika
förvaltningsområden tiU den nya förvaltningslagen på så sätt att lagens regler
om förfarandet blir tillämpliga, om inte särskUda skäl talar för att i något
avseende inom visst område behålla en särreglering. Som förut har nämnts angav
jag i samband med remissen till lagrådet av förvaltningslagen vissa riktlinjer
för en sådan samordning av förfarandereglerna inom förvaltningen. Dessa
riktlinjer följdes vid utarbetandet av de konsekvensändringar som förelades
riksdagen och antogs av denna i direkt anslutning till förvaltningslagen. De
har också följts vid det arbete

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 41

som
därefter har bedrivits inom justitiedepartementet i samverkan med andra
departement för att åstadkomma samordning av förfarande-bestämmelserna också
inom andra områden än dem som berördes av de i prop. 1971: 30 upptagna
ändringarna. I och med att de förslag som detta arbete resulterat i nu läggs
fram är det stora flertalet viktigare specialförfattningar som berörs av de nya
reglerna om förfarandet genomgångna. Jag vill i sammanhanget nämna att jag i
några fall har avstått från att nu förorda ändring. Det gäller bl. a. när
specialförfattningen innehåller någon eller några enstaka föreskrifter som har
sin direkta motsvarighet i förvaltningslagen. Jag räknar med att det i fråga om
dessa och andra förvaltningsrättsliga författningar, som innehåller
förfaranderegler, skall vara tillräckligt om de i samordningssyfte ses över när
ändringar i dem aktualiseras i annat sammanhang. En särskild motivering till
de olika förslagen lämnas i det följande.

Förfarandet i försäkringsdomstolen regleras i lagen
(1961: 262) om försäkringsdomstol. Frågan om i stället den nya
förvaltningsprocesslagen borde göras tillämplig beträffande förfarandet i
domstolen berördes i prop. 1971: 30 (del 2 s. 511). Jag uttalade därvid att
frågan härom borde prövas senare. Jag har nu kommit till den uppfattningen att
förvaltningsprocesslagen, åtminstone t. v., inte bör göras tUlämplig beträffande
försäkringsdomstolen. Däremot finner jag det lämpligt att vissa av
förfarandereglerna i förvaltningsprocesslagen nu görs tUlämpliga hos
försäkringsdomstolen. Förslag i detta avseende har utarbetats inom
justitiedepartementet.

Enligt
lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa
mål gäller att besvär i fråga om avlönings- och pensionsförmåner m. m. skall
prövas av kammarrätt (1 § 2). I prop. 1971: 30 (del 2 s. 120) uttalade jag att
denna ordning fick godtas i avbidan på resultatet av arbetet inom utredningen
rörande fullföljds-ordningen i vissa mål om avlöning m. m.
(lönebesvärsutredningen). Sedan utredningen i betänkande (Ds Fi 1970: 9) har
lagt fram förslag som remissbehandlats, har frågan tagits upp till nytt
övervägande. Detta har lett tUl förslag om ändring i den nämnda bestämmelsen i
behörighetslagen.

De
båda sist nämnda förslagen kommer jag att behandla utförligt i det följande.

3
Motivering till de framlagda författningsförslagen

3.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

I 1 § i här ifrågavarande lag anges att besvär över
beslut i vissa uppräknade typer av mål skall anföras hos kammarrätt, fastän
det enligt

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 42

författning
som utfärdats före den 1 januari 1972 eller hittills av oskriven rätt följt att
fuUföljd skall ske hos Kungl. Maj:t. I 2 § lagen räknas upp mål i vilka besvär
skall anföras hos regeringsrätten, även om besvären enligt författningarna
skall fullföljas hos Kungl. Maj:t.

Som förut har nämnts föreslås nu ändring i 1 § 2.
Denna ändring rör fullföljdsordningen i vissa mål om avlöning m. m. Härutöver
föresläs vissa ändringar i 1 § 11 och 2 § som är en följd av föreslagna författningsändringar
på andra områden.

1
§2

Gällande
fullföljdsordning i vissa mål om avlöning m. m.

Avlöningsförmånerna och andra anställnings- eller
arbetsvillkor för tjänstemännen inom den statliga förvaltningen liksom inom
den del av kommunalförvaltningen som är statligt reglerad framgår dels av
författningsbestämmelser, dels av kollektivavtal. Bland avtalen märks främst
allmänt avlöningsavtal för statiiga och vissa andra tjänstemän (AST), allmänt
tjänsteförteckningsavtal (ATF), tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet
(TFU) och tjänsteförteckningsavtal för kyrkliga tjänster (TFK). 1 dessa fyra
kollektivavtal överlämnas en del frågor åt arbetsgivaren att av honom prövas
efter skälighet. Dessa frågor brukar kallas skälighetsfrågor. Som exempel på
sådana frågor i AST kan nämnas frågor om skyldighet för tjänsteman att lämna
uppgift om bisyssla eller att upphöra med bisyssla, om anställnings upphörande
utan iakttagande av gällande uppsägningstid och om löneavdrag under
tjänstledighet för studier. Ur ATF kan nämnas en bestämmelse enligt vilken
arbetsgivaren beträffande viss befordringsgång får medge förmånligare
löneklassplace-ring än som anges i avtalet. Liknande bestämmelser finns i TFU
och TFK.

Arbetsgivare
är enligt avtalen statens avtalsverk eller myndighet som avtalsverket
bestämmer, om inte Kungl. Maj:t föreskriver annat. Beslutanderätten i
skälighetsfrågorna kan sålunda av avtalsverket överlämnas till annan
myndighet, vanligen den myndighet där tjänstemannen är anställd. Så har också
skett beträffande åtskiUiga typer av skälighetsfrågor.

I avtalsverket handläggs sk'ålighetsfrågor av en
särskild enhet, den s. k. skälighetsgruppen. Personalorganisationerna har
representanter i skälig-hetsgruppen. Innan avtalsverkets beslut fattas
diskuteras i princip aUa skälighetsärenden vid överläggningar med dessa
representanter. De deltar dock ej i beslutet.

Kungl. Maj:t har bl. a. genom kungörelsen (1971:
760) om utövande av arbetsgivarens befogenhet i vissa fall enligt allmänt
avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) förbehållit sig
beslutanderätten i en del skälighetsfrågor. Som exempel kan nämnas de
avgöranden ar-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 43

betsgivaren har att fatta enligt en bestämmelse i AST om
att löneavdrag inte skall göras vid tjänstledighet för studier, när det är
fråga om studier som av arbetsgivaren prövas vara synnerligen betydelsefulla
från tjänstesynpunkt. I vissa faU har Kungl. Maj:t delegerat sin
beslutanderätt i ikälighetsfrägor tUl annan myndighet.

Mot myndighets beslut i skälighetsfrågor får besvär föras
i vanlig ordning, såvida besvärsrätten inte är avskuren genom lagen (1965:
276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut, den s. k. inskränkningslagen. Enligt denna lag får arbetstagare inte
föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eUer anställningsvillkor,
om han eller arbetstagareförening som han tillhör äger väcka talan i saken vid
arbetsdomstolen eller i dess ställe inför skiljenämnd. Inskränkningslagen är
tillämplig endast om arbetstagaren omfattas av kollektivavtal och gör gällande
att det fattade beslutet står i strid med avtalet.

Enligt 25 § instmktionen (1965:
642) för avtalsverket får besvär inte anföras mot beslut i skälighetsfråga som
meddelas av avtalsverket.

Enligt de t. o. m. år 1971 gällande
kompetensreglerna handläggs besvär över myndighets beslut i skälighetsfråga i
sista instans antingen av Kungl. Maj:t i regeringsrätten eller av kammarrätten
eller i vissa fall av Kungl. Maj: t i statsrådet. Det sistnämnda gäller besvär
i skälighetsfråga som ej faller in under begreppet mål om avlöningsförmån.

Lagen om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att
pröva vissa mål

Under förarbetena tiU 1971 års
förvaltningsrättsreform föreslog förvaltningsdomstolskommittén att tillåtna
besvär i fråga om avlöningsförmåner m. m. och således även i skälighetsfråga
skulle prövas av kammarrätten.

I prop. 1971: 30 (del 2 s. 120)
intogs den ståndpunkten att kommitténs förslag i denna del t. v. borde godtas.
Därvid underströks att det förelåg särskilda problem beträffande besvär över
beslut i skälighetsfråga. Det hänvisades också till att fullföljdsordningen i
skälighetsfrågorna utreddes av utredningen rörande fullföljdsordningen i vissa
mål om avlöning m. m. Först sedan denna utredning avlämnat sitt betänkande
skulle förutsättning föreligga att ta slutlig ställning till huruvida det var
anledning att på någon punkt ändra regeln om kammarrätts behörighet att
handlägga administrativa besvärsmål av denna beskaffenhet.

Lagen om behörighet för allmän
förvaltningdomstol att pröva vissa mål har utformats i enlighet med vad jag
sålunda uttalade. Lagen träder i kraft den 1 januari 1972. Av 1 § lagen framgår
att beslut enligt författningar som utfärdats före den 1 januari 1972 i vissa
fall skall överklagas hos kammarrätt i stället för som hittUls hos Kungl.
Maj:t. Detta gäller enUgt 1 § 2 bl. a. beslut i »mål om avlöningsförmån,
inbegripet ersätt-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 44

ning för viss förrättning eUer visst uppdrag, sjukvård,
beklädnad e. d., mål om resekostnads- och traktamentsersättning, mål om
delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan anstalt
eller kassa, mål om rätt till pension eller annan dylik förmån, allt enligt
föreskrift eller överenskommelse». Med uttrycket överenskommelse torde avses
bl. a. kollektivavtal.

Enligt 1971 års lag skall alltså
fr. o. m. år 1972, i den mån besvärsrätt föreligger, besvär i skälighetsfrågor
anföras hos kammarrätt. Besvär över kammarrätts beslut kan anföras hos
regeringsrätten, men skall prövas bara om regeringsrätten har meddelat
prövningstillstånd.

Lönebesvärsutredningen

Utredningen rörande
fullföljdsordningen i vissa mål om avlöning har, som framgår av vad jag nämnde
inledningsvis, antagit benämningen löne-besvärsutredningeni. 1 sitt betänkande
Besv'år i sk'äligbetsfrågor lämnar utredningen förslag till ändrade regler i
fräga om besvär i skälighetsfrågor.

Över betänkandet har efter remiss
yttranden avgetts av kammarrätten, rikspolisstyrelsen, försvarets
civilförvaltning, postverket, televerket, statens järnvägar, statens
avtalsverk, skolöverstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, statens
vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet.
Statsanställdas förbund (SF), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisations
statstjänstemannasektion (TCO-S).

Skolöverstyrelsen har bifogat
yttranden från lärarhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Uppsala, Umeå
och Linköping samt från samtliga länsskolnämnder.

Utredningen konstaterar att beslut
i skälighetsfråga visserligen kan vara av relativt stor betydelse för den
enskUde tjänstemannen och att det därför kan te sig naturligt att tjänstemannen
har möjlighet att överklaga beslut som går honom emot. Behovet av besvärsrätt
bör emellertid inte grundas på den klagandes större eller mindre utsikter att
få beslutet ändrat. Avgörande bör i stället vara utsikterna att få ett ur
materiell synpunkt riktigare beslut. Spörsmålet vad som är materiellt riktigt
i en skälighetsfråga, dvs. vad som är skäligt eller lämpligt, undandrar sig
dock ofta säkert bedömande. Även om överordnad myndighet generellt sett är mera
kvalificerad att fatta riktiga beslut, kan den underordnade myndigheten med
sin i aUmänhet större förtrogenhet i fråga om de särskilda förhåUandena på
arbetsplatsen vara den som har de största förutsättningarna att rätt bedöma
det individuella fallet. Enligt utredningen är under alla förhållanden
besvärsrätten såsom medel att skapa materiell

' Utredningsman regeringsrådet
Ingmar Lidbeck, expert chefsjuristen Georg Normark.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 45

rättvisa
och rättsskydd åt den enskilde inte lika självklar i skälighetsfrågor som i
andra frågor.

I
betänkandet framhålls att besvärsrätt även i viss mån har till uppgift att
främja enhetlighet i förvaltningspraxis. Utredningen anser emellertid att
betydelsen av besvärsrätt i de skälighetsfrågor som avtalsverket överlämnat
till andra myndigheter även ur denna synpunkt får antas spela en jämförelsevis
underordnad roll. Karakteristiskt för dessa frågor är att omständigheterna i
det enskUda fallet skall kunna beaktas. Det förtjänar särskilt framhållas, att
handläggningen av skälighetsfrågor ofta kräver särskild sakkunskap och
förtrogenhet med tjänsten och de speciella förhållanden varunder den fullgörs
och att detta utgör ett av skälen till att avtalsverket överlämnat beslutanderätten
i vissa frågor till annan myndighet. Utredningen anser sålunda att som regel
förvaltningsmyndigheterna, var inom sitt område, torde vara mest skickade att
bedöma skälighetsfrågor av detta slag. I vart fall bör värdet av klagorätt i
dessa frågor tUl en för hela förvaltningen central instans inte överskattas.

Utredningen
anser att besvärsrätt i skälighetsfrågor även att döma av besvärs- och
fullföljdsfrekvensen spelar en jämförelsevis liten roll. TiU stöd härför anförs
att under åren 19671969 till statsdepartementen och kammarrätten kommit in
sammanlagt endast 155 besvär. Av dessa hade 134 kommit in till departementen
och 21 till kammarrätten. 129 mål gällde fråga om lön med B-avdrag under
tjänstiedighet för studier. 115 av de sistnämnda målen härrörde från det
kommunala lärarområdet. Den relativt höga frekvensen av sistnämnda mål skulle
enligt utredningen kunna minskas genom centralt utfärdade anvisningar.

Som
villkor för besvärsrätt i skälighetsfrågor bör enligt utredningen gälla att man
kan ordna en ändamålsenUg fullföljdsordning. Detta krav innefattar att
överprövningen skall ligga hos ett organ med högre saklig kompetens än
beslutsmyndigheten utan att organet därför framstår som överkvalificerat för
uppgiften. Den nuvarande ordningen med förbud mot besvär i de typiskt
viktigare skälighetsfrågorna som avtalsverket handlägger och med besvärsrätt
till Kungl. Maj:t eller kammarrätten i frågor av jämförelsevis mindre vikt är
knappast rationell.

Utredningen
föreslår med hänsyn till det ringa behovet av besvärsrätt i skälighetsfrågor
som avtalsverket överlämnar till myndigheterna samt svårigheterna att i dessa
mål ordna en ändamålsenlig fullföljdsordning att besvärsrätten i
skälighetsfrågor avskaffas. Lagtekniskt föreslås detta ske genom en ändring i
inskränkningslagen av följande innebörd. Det förbud mot överklagande som f. n.
enligt inskränkningslagen gäller för arbetstagare som omfattas av
kollektivavtal föreslås skola utsträckas att avse alla frågor om
kollektivavtalets tillämpning, vare sig frågorna kan prövas av arbetsdomstolen
eller ej. Beträffande besvär av annan arbetstagare än sådan som omfattas av
kollektivavtalet bör enligt utredningen i lagen föreskrivas att talan mot
myndighets beslut får grundas endast på

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 46

att
art»etsgivarens beslut strider mot avtalet.

Utredningen
föreslår ytteriigare en ändring i inskränkningslagen. Ändringen motiveras av
att det inte så sällan förekommer att tjänsteman som på grund av reglerna i inskränkningslagen
är förhindrad att anföra besvär över beslut om tillämpning av kollektivavtal
ändock gör detta i överensstämmelse med meddelad besvärshänvisnings innehåll.
Enligt utredningen bör skyldighet införas för myndighet att i
besvärshänvisningen ta in en erinran om att föreskrifter om begränsning av
besvärsrätten är meddelade i inskränkningslagen. Utredningen föreslår att en
bestämmelse av denna innebörd tas in som ett andra stycke i lagen.

I
särskilt yttrande tar utredningens expert ställning mot ett avskaffande av
besvärsrätten. Det finns enligt hans mening inte tillräckliga skäl för att i
skälighetsfrågor, som avgörs av annan myndighet än avtalsverket, frångå den
eljest i förvaltningsärenden gäUande principen att sökande kan anföra besvär
över myndighets beslut, i sista hand hos Kungl Maj: t. Att besvärsrätt däremot
ansetts kunna undvaras i de ärenden som avgörs av avtalsverket finner han
naturligt med hänsyn till att dessa ärenden för hela riket avgörs av en och
samma myndighet, varvid f. ö. företrädare för avtalsparterna på
arbetstagarsidan bereds tillfälle att framföra sina synpunkter. Det finns
däremot enligt utredningens expert anledning till viss ändring i de regler om
prövning av skälighetsfrågor i sista instans som f. n. gäller beträffande
frågor som avgörs av annan myndighet än avtalsverket. Eftersom prövningen av
skälighetsfrågor tUl övervägande del innefattar lämplighetsavgöranden och inte
avgöranden av rättsfrågor bör enligt hans mening prövningen i sista instans
ankomma på Kungl. Maj: t i statsrådet.

Remissyttrandena

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser
avstyrker lönebesvärs-utredningens förslag att slopa besvärsrätten i
skälighetsfrågor. Statens avtalsverk framhåller att som huvudregel inom
förvaltningsrätten gäller att part i förvaltningsärende får fullfölja talan mot
förvaltningsmyndighetens beslut i sista hand hos Kungl. Maj:t. Det finns
enligt verkets mening inte tillräckliga skäl för att göra avsteg från denna
princip i fråga om skälighetsärendena. Arbetsdomstolens ordförande framhåller
likaledes att tillräckliga skäl inte föreligger att frångå principen att
sökande i förvaltningsärenden skall kunna besvära sig över myndighets beslut.

En
del remissinstanser uttalar den meningen att besvär över beslut i
skälighetsfrågor bör fullföljas till statens avtalsverk. Postverket finner det
sålunda naturligt att besvärsfrågorna prövas av statens avtalsverk som sista
instans, eftersom avtalsverket delegerat beslutanderätten till myndigheterna.
Skälighetsfrågorna är en följd av bestämmelser som tUlkommit under
avtalsförhandlingarna. Av-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 47

talsverket
bör därför ha stora förutsättningar att pröva såväl laglighet som lämplighet
hos myndigheternas beslut. Kammarrätten, rikspolisstyrelsen, försvarets
civilförvaltning och statens vattenfallsverk har liknande uppfattning.
Kammarrätten och försvarets civilförvaltning framhåller härvid att om inte
avtalsverket kan komma i fråga som besvärsmyndighet besvären bör prövas av
Kungl. Maj:t.

Statens avtalsverk, skolöverstyrelsen och
arbetsdomstolens ordförande anser att Kungl. Maj:t i statsrådet bör vara
slutlig besvärsinstans. Avtalsverket förordar att prövning i sista instans av
förvaltningsbesvär i skälighetsärenden för såväl statstjänstemän som tjänstemän
inom det statUgt lönereglerade kommunala området skall ske hos Kungl. Maj:t i
statsrådet. Även arbetsdomstolens ordförande anser att prövningen i sista hand
skaU ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet.

Av de remissinstanser som uttalar sig om valet
mellan allmän förvaltningsdomstol och Kungl. Maj:t i statsrådet som slutlig
besvärsinstans i skälighetsfråga, är det endast SACO som - för det fall att
det i det följande nämnda förslaget om en partssammansatt nämnd inte vinner
beaktande anser att förvaltningsdomstol bör vara slutinstans.

SF, SR, SACO och TCO-S hör till den grupp som med
bestämdhet h'ävdar att besvärsrätten inte skall slopas. De fyra
organisationerna framför tanken att besvär över myndighets beslut i
skälighetsfrågor skall prövas av en särskilt tillsatt nämnd som enda instans.
Nämnden bör bestå av representanter för avtalsverket och
personalorganisationerna och stå under ledning av en opartisk ordförande.
Enligt organisationernas mening bör denna nämnd avgöra också de
skälighetsärenden som nu handläggs i avtalsverket.

SACO framhåller att de närmare reglerna för en
sådan partssammansatt nämnd bör utformas av avtalsparterna gemensamt. Ett
sådant system medför den fördelen att det är parterna som utformar praxis beträffande
skälighetsavgörandena. Ett sådant system torde medföra större möjligheter att
parternas avsikter beträffande avtalets tillämpning uppfylls än i ett system
med besvärsrätt. Om en partssammansatt nämnd inrättas, anser SACO att även
sådana skälighetsfrågor som f. n. avgörs av Kungl. Maj:t i statsrådet bör
överföras till avtalsverkets beslutsområde.

Vinner inte önskemålet om en partssammansatt nämnd
beaktande anser SF, SR och TCO-S att besvär i sista instans skall avgöras av
Kungl. Maj:t i statsrådet. Avtalsverkets yttrande bör inhämtas, innan
besvärsmål avgöres där. Om en sådan fullföljdsordning genomförs, sätts i fråga
om inte också avtalsverkets beslut bör kunna omprövas i högre instans.

Utredningens förslag, att i inskränkningslagen skaU
föreskrivas skyldighet för myndighet att i besvärshänvisning ta in en erinran
om lagens

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 48

föreskrifter
om begränsning i besvärsrätten, har inte föranlett någon erinran vid
remissbehandhngen.

Departementschef
en

Enligt gällande ordning får talan ej föras mot
avtalsverkets beslut i skälighetsfrågor. Har avtalsverket delegerat
beslutanderätten i sådana frågor tUl annan myndighet föreligger däremot
besvärsrätt i fråga om denna myndighets beslut. Besvären prövas f. n. i
allmänhet av kammarrätt resp. regeringsrätten som sista instans.

Lönebesvärsutredningen
föreslår i sitt betänkande att besvärsrätten i skälighetsfrågor skall
avskaffas. Som skäl härför anförs det ringa behovet av besvärsrätt i
skälighetsfrågor som avtalsverket överlämnat till annan myndighet att avgöra
samt svårigheten att i dessa mål anordna en ändamålsenlig fullföljdsordning.
Ändringen bör enligt utredningen genomföras genom att det förbud mot
överklagande som f. n. enligt 1965 års inskränkningslag gäller för arbetstagare
som omfattas av kollektivavtal utsträckes att avse alla frågor om
kollektivavtalets tillämpning, vare sig frågorna kan prövas av arbetsdomstolen
eller ej. Beträffande besvär av annan arbetstagare än sådan som omfattas av
kollektivavtalet bör enligt utredningen i inskränkningslagen föreskrivas att
talan mot myndighets beslut får grundas endast på att arbetsgivarens beslut
strider mot avtalet.

Utredningens
expert anför i ett särskilt yttrande som sin mening, att tUlräckliga sk'äl inte
föreligger för att i skälighetsfrågor som avgörs av annan myndighet än
avtalsverket frångå den eljest för förvaltningsärenden gällande principen att
sökande kan anföra besvär, i sista hand hos Kungl. Maj:t. Att besvärsrätt
däremot ansetts kunna undvaras i ärenden som avgörs av avtalsverket finner han
vara naturligt med hänsyn till att dessa ärenden för hela riket avgörs av en
och samma myndighet, varvid f. ö. företrädare för avtalsparterna på
arbetstagarsidan bereds tiUfälle att framföra sina synpunkter. Prövning av
skälighetsfrågor som avgörs av annan myndighet än avtalsverket bör enligt
expertens mening i sista instans ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet, detta
med hänsyn tiU att prövningen av skälighetsfrågor till övervägande del innefattar
lämplighetsavgöranden och inte avgöranden av rättsfrågor.

Enligt min mening föreligger inte tillräckliga skäl
för att beträffande skälighetsfråga som avgörs av annan myndighet än
avtalsverket frångå principen att sökande i förvaltningsärende skall kunna besvära
sig över myndighets beslut. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag
därför att besvärsrätt över beslut i skälighetsfrågor bör bibehållas. Vid ett
sådant ställningstagande återstår att ta ställning till hur fullföljdsordningen
bör vara. Under remissbehandlingen har framkommit olika förslag i denna fråga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 49

Flera remissinstanser har, i likhet med
utredningens expert, föreslagit att prövningen i sista instans skaU ankomma på
Kungl. Maj:t i statsrådet. Prövning av allmän förvaltningsdomstol förordas
endast av en remissinstans och då som ett andrahandsalternativ. Som alternativ
tiU prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet förordas i några yttranden att besvär
i dessa frågor skall fullföljas hos avtalsverket, som delegerat befogenheten
att besluta i ärendena. För att åstadkomma ett medinflytande vid avgörandet av
besvärsmålen vill vidare personalens huvudorganisationer, SF, SR, SACO och
TCO-S, att en särskild partssammansatt nämnd skall inrättas. Denna bör enligt
organisationerna överta även de uppgifter som f. n. handläggs av den s. k.
skäUghetsgruppen inom avtalsverket. Vinner förslaget om en nämnd inte
beaktande, bör enligt SF, SR och TCO-S prövningen i sista instans ske hos Kungl.
Maj:t i statsrådet, därvid yttrande från avtalsverkets skälighetsgmpp bör inhämtas
innan ärende avgörs. De tre organisationerna anser att, om sistnämnda lösning
väljs, besvär skall kunna anföras hos Kungl. Maj:t även över beslut i
skälighetsfråga som meddelats av statens avtalsverk.

Enligt min mening bör under alla förhållanden gälla
att förvaltningsdomstol i fortsättningen inte skall pröva de här ifrågavarande
målen, eftersom de till övervägande delen innefattar lämplighetsavgöranden och
inte avgöranden av rättsfrågor. Prövningen i slutinstans kan då alternativt
ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet eller på statens avtalsverk som ett
specialforum för överprövning av sidoordnad myndighets beslut. För det senare
alternativet skulle i och för sig kunna anses tala att avtalsverket beslutar
som första och sista instans i de skälighetsfrågor, där verket utövar
arbetsgivarfunktionen, och att beslutsbefogenheten hos sidoordnad myndighet i
andra skäUghetsfrågor härleder sig ur ett delegationsbeslut från avtalsverket.
EmeUertid torde i åtskilliga fall grunden för ett sådant delegationsbeslut vara
att avtalsverket ansett den andra myndigheten ha större erfarenhet inom
ämnesområdet och därmed ha bättre förutsättningar för att avgöra ärenden inom
detta. I den mån beslut om delegation har en sådan bakgrund, finns knappast
motiv för att avtalsverket skaU vara forum för en överprövning av besluten
framför den gängse formen för avgörande av förvaltrungsbesvär hos Kungl. Maj:t
i statsrådet. Samma skäl kan enligt min mening anföras mot att en särskild
partssanmiansatt nämnd med anknytning tiU avtalsverket skuUe avgöra dessa
frågor i sista instans. En sådan lösning möter f. ö. eiUigt min mening vissa
principieUa betänkligheter, eftersom partssamverkan vid avgörandet inte skuUe
förekomma i första instans utan först vid en överprövning av redan fattat
beslut. Jag är därför inte beredd förorda den lösningen.

Jag anser mig på anförda skäl böra förorda att
prövningen av skälighetsfrågor som handlagts av annan myndighet än
avtalsverket i sista instans skaU ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet. Det
torde härvid

4
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 176

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 50

vara
av värde att, som SF, SR och TCO-S föreslagit, yttrande från statens
avtalsverk inhämtas före ärendes avgörande. Sådant yttrande bör enligt min
mening inhämtas i alla frågor av mera principiell innebörd. De tre
organisationerna har föreslagit att, om den av mig här förordade lösningen
skulle väljas, besvär skall kunna anföras hos Kungl. Maj:t även över beslut i
skälighetsfråga som meddelats av avtalsverket. Den regel varigenom
besvärsrätten över beslut i sådana frågor avskärs finns i avtalsverkets
instmktion. Mitt förslag i huvudfrågan påverkas ej av vilken ståndpunkt som
kommer att tas beträffande nämnda instmktionsbestämmdse.

Förslaget bör lagtekniskt genomföras genom att till
1 § 2 lagen om behörighet för aUmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
fogas en föreskrift av den innebörden att mål av här avsedd natur undantas från
prövning av kammarrätt. En följd av ett sådant tillägg är att den önskade
effekten uppnås, dvs. att målen förs till Kungl. Maj:t i statsrådet. Äldre
bestämmelser bör fortfarande gälla i fråga om besvär över beslut som meddelats
före den 1 januari 1972. Någon s'årskild föreskrift härom behövs emellertid
inte i detta sammanhang.

Utredningen har även föreslagit att det i
inskränkningslagen skall föreskrivas skyldighet för myndighet att i
besvärshänvisning ta in en erinran om de föreskrifter om begränsningar i
besvärsrätten som finns i inskränkningslagen. I likhet med utredningen finner
jag det lämpligt att en sådan erinran görs. Det synes emellertid inte vara
nödvändigt att denna fräga regleras i lag.

1 §
11

I prop. 1971: 130 har lagts fram förslag tiU lag om
registrering av aktieinnehav. Enligt 9 § kan bankinspektionen förelägga
aktiebolag att vid vite lämna vissa uppgifter om ledande befattningshavare i
bolaget och deras aktieinnehav. I propositionen föreslås att talan mot inspektionens
beslut om föreläggande vid vite skaU kunna föras hos Kungl. Maj:t genom besvär
och att sådan besvärsprövning skall ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet. För
att hindra att besvären tiU följd av huvudregeln i 1 § 11 förevarande lag
hänförs tiU kammarrätts kompetensområde måste lagen om registrering av
aktieinnehav tas med bland undantagen il § 11.

2 §
5

I prop. 1971: 123 har lagts fram förslag tUl
väglag. Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972. Genom den nya
lagen upphävs lagen (1943: 431) om allmänna vägar. EiUigt punkt 11 i
övergångsbestämmelserna tiU väglagen skall äldre bestämmelser gäUa i fråga om
ärende som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos vägsynenämnd eller

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 51

som
rör beslut av sådan nämnd. Enligt 2 § 8:o lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt ankommer det f. n. på regeringsrätten att pröva mål om
beslut av vägsynenämnd. Den 1 januari 1972 upphör regeringsrättslagen att
gälla. Det synes emellertid lämpligt att även efter den 1 januari 1972
eventuellt förekommande mål om beslut av vägsynenämnd prövas av
regeringsrätten. Jag föreslår därför att bestämmelse härom tas in i 2 § 5 i
förevarande lag.

3.2
Förslag till lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar

47
§

Förslaget innebär att nuvarande bestämmelse i
paragrafens första stycke om skyldighet för statens va-nämnd att ange skälen
för sina beslut upphävs. Upphävandet får till följd att motsvarande
bestämmelse i 17 § förvaltningslagen bUr tillämplig. Förslaget innebär inte
någon ändring i sak.

49
§

Ändringen
är en följd av ändringen i 47 §.

51 §

Talan mot va-nämndens beslut förs hos Svea hovrätt
genom vad eller besvär. I fråga om fiUlföljdstid gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken, vilka är olika för vad och besvär. Övervägande skäl synes
tala för att fuUföljdstiden görs enhetlig och i överensstämmelse med 12 §
förvaltningslagen bestäms till tre veckor från den dag då klaganden fick del
av beslutet. Även i övrigt bör förvaltningslagens ordning för anförande av
besvär tiUämpas vid överklagande av va-nämndens beslut. VadeiiUaga och
besvärshandling bör sålunda tUlställas bovrätten. Har handlingen före
fullföljdstidens utgång kommit in tiU va-nämnden, skall besvären ändå upptagas
tUl prövning (jfr 12 § 3 st. förvaltningslagen). För att undanröja tveksamhet
om vad som skall gäUa i nu nämnda hänseenden föreslås att i 51 § som ett nytt
stycke tas in uttryckliga bestämmelser därom. Det torde också behöva
föreskrivas att det ankommer på hovrätten att avgöra om hinder föreligger mot
prövning av talan. I en övergångsbestämmelse bör anges att den ordiung som f.
n. gäUer skaU tUlämpas vid talan mot beslut som meddelats före den 1 januari
1972.

52 §

Förslaget tiU ändringar i 51 § föranleder viss
ändring i denna paragraf.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 52

3.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1949: 722) om pantlånerörelse

Enligt 27 § i denna lag får besvär anföras över
polismyndighets beslut i frågor som avses i lagen inom en månad från det
klaganden fått del av beslutet. Förslaget innebär att den särskilda
besvärstiden om en månad byts ut mot den besvärstid om tre veckor som
föreskrivs i 12 § förvaltningslagen. Detta uppnås genom att den särskilda
föreskriften om besvärstid upphävs, övriga ändringar i 27 § är endast av
redaktionell natur.

Äldre bestämmelser i fråga om besvärstid bör
tillämpas när det gäller beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

3.4
Förslag till lag om ändring i prisregleringslagen (1956: 236)

Ändringsförslaget innebär att den särskilda
föreskriften i 20 § om ingivande av besvärshandling vid besvär hos Kungl. Maj:t
utgår och därigenom blir ersatt av motsvarande föreskrift i 12 § förvaltningslagen.

3.5 Förslag
till lag om ändring i lagen (1887: 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura

I 3 § andra stycket i denna lag åläggs
registreringsmyndigheten att underrätta sökanden om beslut varigenom
registrering i handelsregistret vägras samt skälen för beslutet. Förslaget
innebär att denna föreskrift utgår. Detta innebär att bestämmelsema i 18 §
förvaltningslagen i stäUet blir tillämpliga. I sak innebär utbytet sålunda inte
någon ändring i fråga om underrättelseskyldigheten.

3.6 Förslag
till lag om ändring i värnpUktslagen (1941: 967)

20 §

Föreskriften i första stycket av denna paragraf om
beslutsmyndighets underrättelseskyldighet skall enligt förslaget upphävas.
Bestämmelsen i 18 § förvaltningslagen bUr då i stället tUlämplig, varför någon
ändring i sak inte blk följden.

21 och
22 §§

Bestämmelsen i dessa paragrafer om var besvär över
beslut eiUigt 12 eUer 19 § skaU ges in föreslås bU upphävd. Följden härav blir
att föreskriften i 12 § förvaltningslagen bUr tiUämplig och att besvär över
sådana beslut i fortsättningen skaU ges in tiU värnpliktsnänmden i stäUet för
till beslutsmyndigheten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 53

23 §

I denna paragraf sägs nu att beslut
enligt 12 eller 19 § går i verkställighet utan hinder av anförda besvär, om
inte värnpliktsnämnden förordnar annat. Eftersom 13 § förvaltningslagen
innehåller en allmän föreskrift om rätt för besvärsprövande myndighet att
meddela inhibi-tionsbeslut, kan den särskilda föreskrift av samma innebörd som
finns i förevarande paragraf utgå.

29 §

Föreskriften i andra stycket i
denna paragraf om var besvär skaU ges in bör i enlighet med vad som anges under
21 och 22 §§ utgå.

1 överensstämmelse med vad som har anförts beträffande 23
§ bör bestämmelsen i tredje stycket om värnpliktsnämndens befogenhet att
meddela inhibition upphävas.

I en övergångsbestämmelse bör anges
att äldre bestämmelser skaU tillämpas beträffande beslut som meddelas före den
1 januari 1972.

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1942:350) om
fornminnen

6 §

Riksantikvarien kan enligt första
stycket i denna paragraf på ansökan lämna tillstånd till rubbning, förändring
eller borttagande av fast fornlämning. Enligt andra stycket skall markens ägare
lämnas tiUfälle att yttra sig om sådan ansökan görs av annan. Denna föreskrift
föreslås utgå. 1 stället kommer då 15 § förvaltningslagen att gälla. Utbytet
medför ej någon ändring i sak.

9 a §

Ändringen i denna paragraf är en följd av ändringen i 6 §.

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1960: 690) om
byggnads

minnen

Enligt 6 § första stycket i denna
lag kan ansökan göras hos riksantikvarien att byggnad skall förklaras för
byggnadsminne. 1 paragrafens andra stycke föreskrivs nu att byggnadens ägare
skall beredas tillfäUe att yttra sig, om sådan ansökan har gjorts av annan
eller frågan utan ansökan har tagits upp av riksantikvarien. Sistnämnda
föreskrift föreslås bli upphävd och därigenom ersatt med föreskriften i 15 §
förvaltningslagen. Någon ändring i sak medför detta inte.

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 176

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 54

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:596) om
kommunala sammanläggningsdelegerade

Införandet av förvaltningslagen har
föranlett vissa ändringar i kommunaUagen (1953: 753). Ändringarna (se SFS
1971: 657) innebär bl. a. att jävsreglerna i 16 § förvaltningslagen görs
tillämpliga också på den som, utan att vara ledamot i kommunstyrelsen eller
nämnd för oreglerad förvahning, har att handlägga ärende hos styrelsen eller
nämnden (37 §), att bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen om när handling skaU
anses ha kommit in m. m. görs tillämpliga inom den oreglerade kommunalförvaltningen
(40 §) samt att den längre besvärstiden för menighet avskaffas när det gäller kommunalbesvär
(78 §).

Ändringarna i 37 och 78 §§
kommunaUagen får automatiskt till följd att jävsreglerna i 16 §
förvaltningslagen blir tiUämpliga också på den som, utan att vara ledamot i
arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 § i här ifrågavarande lag, har att
handlägga ärende hos utskottet eller kommittén samt att den längre besvärstiden
för menighet avskaffas i fråga om talan mot länsstyrelses beslut i anledning av
besvär över beslut av delegerade, arbetsutskott eller kommitté. Ändringen i 40
§ kommunallagen av innebörd att 7 § förvaltningslagen blir tillämplig fär
emellertid följas av en ändring i 17 § i förevarande lag som gör det klart att
bestämmelserna i den nämnda paragrafen i förvaltningslagen blir tillämpliga
också på arbetsutskott och kommitté.

Ändring i 14 § kommunallagen (se
SFS 1969: 765), som innebär att 3 mom. upphört att gälla, föranleder en ändring
av redaktioneU art i 7 § i den här aktuella lagen.

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957: 281) om
kommunalförbund

Enligt lagen om kommunalförbund
prövar länsstyrelsen frågor om bl. a. kommunalförbunds bildande, ändring i
sådant förbund, kommuns utträde ur kommunalförbund, kommunalförbunds
upplösning och utdebitering på medlemmarna när förbund befinnes sakna
tillgångar för täckande av skuld. 1 ärenden av detta slag är det inte fråga om
myndighetsutövning mot enskild. De särskUda besfämmelserna i 14-20 §§ förvaltningslagen
blir därför inte tillämpliga, om inte särskild föreskrift därom tas in i lagen
om kommunalförbund. Anledning finns enligt min mening inte att föreskriva att
14-20 §§ skall gälla i ärende om kommunalförbunds bildande eller om ändring i
sådant förbund. Däremot finns det skäl överväga att göra de nämnda
bestämmdserna tiUämpliga när fråga är om kommuns utträde ur kommunalförbund, om
upplösning av sådant förbund eller om utdebitering på medlemmarna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 55

20
§

I denna paragraf föreslås en ändring av
redaktionell natur. Denna är en följd av ändring i 75 § kommunallagen (se SFS
1969: 765).

24
§

Under förutsättningar som anges i 23 § i
förevarande lag skall länsstyrelsen på ansökan av förbundsmedlem förordna om
utträde ur kommunalförbund och om den ekonomiska uppgörelse som därvid kan behövas
(25 §). Medlemmens ansvar för kommunalförbundets förbindelser upphör enligt 26
§ ett år efter utträdet, om inte länsstyrelsen finner skäligt att bestämma
annat i fråga om viss förbindelse. Medlems utträde ur kommunalförbund
förutsätter sålunda en ekonomisk uppgörelse och en prövning i fråga om
medlemmens ansvar för förbundets förbindelser. Detta gör det enligt min mening
lämpligt att göra såväl bestämmelserna om kommunikation och beslutsmotivering
som övriga bestämmelser i 1420 §§ förvaltningslagen tillämpliga i utträdesärende.
Förslaget innebär att en bestämmelse om detta får ersätta den nuvarande
föreskriften i förevarande paragrafs andra stycke att övriga medlemmar skall höras
över medlems utträdesansökan.

28
§

Om länsstyrelsen finner att skäl till upplösning av
kommunalförbund föreligger enligt 27 § i här ifrågavarande lag, skall
länsstyrelsen på ansökan av förbundsmedlem förordna att förbundsverksamheten
skall upphöra och att förbundet skall träda i likvidation (29 §). Upplösning
av kommunalförbund är en åtgärd av sådan betydelse att det enligt min mening är
naturligt att reglerna i 1420 §§ förvaltningslagen är tiU-lämpliga vid
länsstyrelsens behandling av ansökan därom. Också här innebär därför förslaget
att en bestämmelse om detta får ersätta nuvarande föreskrift i paragrafens
andra stycke att övriga medlemmar skall höras över ansökan om upplösning.

31
§

Enligt andra stycket i denna paragraf kan medlem,
som inte är nöjd med redovisning över likvidation, i samband med upplösning,
väcka talan vid »domstol» inom viss tid. Termen domstol bör bytas ut mot
tingsrätt för att förhindra förväxling med de aUmänna förvaltningsdomstolarna
eller skatterätt och länsrätt.

34
§

Enligt 34 § är medlemmarna skyldiga att fylla
bristen, om kommunalförbund saknar tillgångar till betalning av skuld.
Länsstyrelsen kan på anmälan av förbundsfullmäktige, likvidatorer eller
fordringsägare för-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 56

ordna
om den utdebitering på medlemmarna som behövs. Även vid handläggning av fråga
om utdebitering anser jag att 1420 §§ förvaltningslagen bör vara tillämpliga.
Enligt förslaget skall bestämmelse om detta tas in i ett nytt tredje stycke i
förevarande paragraf.

3.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp

Genom hänvisningar i 6 § tredje och fjärde styckena
i förevarande lag till bestämmelser i kommunallagen resp. kommunallagen (1957:
50) för Stockholm är f. n. de s. k. kommunallagsjäven tillämpliga på ledamöterna
i särskild krigshjälpsnämnd. Delta är fallet både vid nämndens handläggning av
sådana ärenden, i vUka förvaltningsbesvär kan anföras, och vid behandling av
ärenden av annat slag. I enlighet med vad jag anförde i prop 1971: 30 (del 2
s. 354) bör jävsreglerna i 4 och 5 §§ förvaltningslagen gälla i samtliga
ärenden som handläggs hos specialreglerad nämnd, dvs. också i ärenden hos
särskild krigshjälpsnämnd. Jävsreglerna bör gäUa för både nämndens ledamöter
och kommunala befattningshavare som handlägger ärenden hos sådan nämnd. För
att denna ordning skall komma till stånd bör ur 6 § tredje stycket i
förevarande lag hänvisningen till 37 § andra stycket kommunallagen och ur
fjärde stycket den indirekta hänvisningen tUl 39 § andra stycket kommunallagen
för Stockholm utgå. Vidare bör i ett nytt stycke i paragrafen föreskrivas att,
utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen, 4 och 5 §§ sistnämnda lag äger
tiUämpning i samtliga ärenden hos särskild krigshjälpsnämnd. Förslaget har
upprättats i enlighet därmed. Härutöver föreslås vissa redaktionella
ändringar, som bl. a. hänger samman med genomförda ändringar i kommunallagen
och kommunaUagen för Stockholm (se SFS 1969: 765 och 766).

3.12
Förslag till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

5 §

Enligt första stycket i förevarande paragraf är
under civUförsvars-beredskap kommun varifrån utrymning sker skyldig att, i den
mån förhåUandena medger det, lämna bistånd åt kommun där befolkning från
utrymningskommunen inkvarteras i större omfattning. Om kommunerna inte enas om
biståndet, kan länsstyrelsen förordna därom. I andra stycket finns bestämmelser
om en form av mera tiUfälligt bistånd under civUförsvarsberedskap från en
kommun till en annan kommun, som har blivit utsatt för exceptionell belastning.
Fråga om skyldighet att lämna sådant bistånd prövas alltid av länsstyrelsen. I
ärenden enligt första stycket har länsstyrelsen alltså att avgöra tvister
mellan kommuner om ersättning för bistånd. Även om det då inte är fråga om
utövning av

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 57

sådan
befogenhet som avses i 3 § första stycket förvaltningslagen, anser jag det
lämpligt att bestämmelserna i 1420 §§ förvaltningslagen är tillämpliga i
sådana ärenden. Detsamma gäller enligt min mening beträffande ärenden som
avses i andra stycket i förevarande paragraf. Förslaget innebär sålunda att
det i ett nytt tredje stycke i paragrafen föreskrivs att nämnda paragrafer i
förvaltningslagen är tillämpliga i ärenden som avses i första och andra
styckena.

10
§

I denna paragrafs andra och tredje stycken föresläs
ändringar som, tillsammans med det föreslagna nya fjärde stycket, gör
förvaltningslagens jävsbestämmelser tillämpliga i särskild beredskapsnämnd. I
det avseendet kan hänvisas tUl vad som har anförts under 3.111 fråga om
motsvarande ändring för särskild krigshjälpsnämnd. Därutöver föreslås vissa re
daktionella ändringar, som hänger samman med genomförda ändringar i
kommunallagen och kommunaUagen för Stockholm (se SFS 1969: 765 och 766).

20
§

Om en kommun inte fullgör vad som åligger kommunen
enligt lagen eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, kan
länsstyrelsen enligt förevarande paragraf förelägga kommunen vite eller också
vidtaga åtgärden i kommunens ställe och, i den mån kommunen inte skulle ha
varit berättigad till ersättning av statsmedel för åtgärden, ta ut kostnaden av
kommunen. Vid avgörande av sådana frågor som nu nämnts är det naturligt att
tillämpa 1420 §§ förvaltningslagen. Förslaget innebär att det i ett nytt
andra stycke anges att de nämnda paragraferna i förvaltningslagen är
tillämpliga.

3.1314
Förslag tiU lag om ändring i lagen (1960:408) om behörighet att utöva
läkaryrket och till lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket

Vid handläggning hos socialstyrelsen av ärende om
återkallande av legitimation för läkare eller tandläkare skall enligt 3 §
första stycket förvaltningslagen bestämmelserna i 1420 §§ samma lag aUtid
tillämpas. När socialstyrelsen i sådant ärende beslutar om läkarundersökning
och om återkallande av legitimation för tiden intiU dess ärendet slutiigt
avgöres är emellertid bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen om
kommunikation, beslutsmotivering och skyldighet att underrätta part om
beslutet inte utan vidare tillämpliga, eftersom dessa bestämmelser endast tar
sikte på beslut varigenom ärende avgörs. I likhet med vad som skall gälla i
det näraliggande fallet om avstängning från tjänst enligt 26 eller 27 §
statstjänstemannalagen (1965: 274) (se

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 58

prop.
1971: 30 del 2 s. 628) bör nu nämnda bestämmelser i förvaltningslagen gäUa
också för beslut om läkarundersökning och om återkallande av legitimation,
även om de har karaktären av beslut under förfarandet. Ifrågavarande förslag
innebär att bestämmelser härom ges som nya stycken i 5 § lagen om behörighet
att utöva 1'äkaryrket resp. 6 § lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket.

3.15
Förslag till lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol

Som jag har framhållit i det föregående är det min
uppfattning att vissa av förfarandereglerna i förvaltningsprocesslagen bör
göras tillämpliga på förfarandet hos försäkringsdomstolen. Jag åsyftar därvid
i första hand bestämmelserna i 15 § förvaltningsprocesslagen som öppnar möjlighet
att ge enskild part ersättning av allmänna medel för inställelse till muntlig
förhandling. Att dessa bestämmelser borde få motsvarighet beträffande
förfarandet inför försäkringsdomstolen har f. ö. förordats av domstolen (prop.
1971: 30 del 2 s. 510). Också bestämmelserna i 26 § förvaltningsprocesslagen om
ersättning till vittne och sakkunnig av allmänna medel bör bli tillämpliga vid
försäkringsdomstolen. För att göra de n"ämnda reglerna tiUämpliga vid
försäkringsdomstolen talar samma skäl som anfördes när de fördes in i
förvaltningsprocesslagen, dvs. att enskild part inte skall behöva dra sig för
att begära förhör med vittne eUer sakkunnig av hänsyn till kostnaderna.

I
10 § lagen om försäkringsdomstol hänvisas beträffande bevisningen tiU åtskUliga
bestämmelser i rättegångsbalken (RB). Möjligheterna till .sådana hänvisningar
begränsas, om ersättningsreglerna i enlighet med vad som nu sagts skall ändras.
Därför bör en ändring företas som innebär att huvuddelen av hänvisningarna i
10 § löses upp och förs över till sju nya paragrafer, för vilka som förebild
kan användas 20-26 §§ förvaltningsprocesslagen.

Förslaget
tiU lag om ändring i lagen om försäkringsdomstol innebär sålunda att i fråga
om ersättning av aUmänna medel till part införs en bestämmelse av samma lydelse
som 15 § förvaltningsprocesslagen samt att det - likaså efter mönster av
förvaltningsprocesslagen - införs regler om att ersättning till vittnen och
sakkunniga alltid skall utgå av allmänna medel. Vidare föreslås att
förvaltningsprocesslagens regler om bevismedel också i övrigt görs tillämpUga
på förs'äkringsdomstolen. Sålunda innehåller förslaget sju nya paragrafer
betecknade 1117 §§ vilka behandlar skriftligt bevis, föremål, som åberopas
till bevis, syn, sakkunnig och vittne. Nuvarande 1116 och 18 §§ betecknas i
förslaget 1824 §§. Bestämmelserna om ersättning till part föreslås inflyta i
21 §.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 59

10 §

Som nyss nämndes tas bestämmelserna om bevisning
upp i 11-17 §§ i förslaget. I dessa nya paragrafer återfinns de flesta av de
hänvisningar till 36, 38, 39 och 40 kap. RB som nu finns i andra stycket i
förevarande paragraf. Dessa hänvisningar skall alltså utgå. Däremot bör
hänvisningen till 35 kap. RB stå kvar oförändrad.

Bestämmelser
om ersättning till vittne eller sakkunnig för inställelse finns i 17 §
förslaget. Bestämmdserna härom i nuvarande tredje stycket i här ifrågavarande
paragraf kan alltså utgå. Också bestämmelsen i samma stycke att kostnad för syn
skall utgå av allmänna medel föreslås bli upphävd. 14 § i förslaget, som
innehåller regler om syn, innehåller inte någon motsvarande bestämmelse. Vid
utarbetandet av förvaltningsprocesslagen, som inte heller innehåller någon
sådan bestämmelse, ut- talades (prop. 1971: 30 del 2 s. 566) att rättens
kostnader för syn bör bestridas av allmänna medel. Detsamma bör gälla
försäkringsdomstolens kostnader. Någon uttrycklig föreskrift härom behövs
emellertid inte.

11 §

Enligt 20 § förvaltningsprocesslagen skaU handling,
som åberopas som bevis, tillställas rätten utan dröjsmål. I fråga om sådant
bevis gäller i övrigt 38 kap. 15, 7 och 8 §§ RB i tillämpliga delar.
Ersättning tUl annan än part för tillhandahållande av skriftlig handling utgår
enligt lagen alltid av aUmänna medel.

Reglerna i förevarande paragraf i förslaget har
utformats i enlighet med vad sålunda föreskrivs i 20 §
förvaltningsprocesslagen. De hänvisningar tiU 38 kap. RB som görs i paragrafen
finns nu i 10 § andra stycket. På grund av hänvisningen tUl 38 kap. 7 § RB
gäller f. n. att ersättning för företeende av skriftlig handling skall, om
handlingens företeende påkallats av enskild part, utges av parten och eljest
utgå av aUmänna medel. Förslaget innebär, i överensstämmelse med 20 §
förvaltningsprocesslagen, att ersättning till annan än part för tillhandahåUande
av skriftlig handling aUtid utgår av allmänna medel. Härigenom uppnås
överensstämmelse med reglerna i 17 § i förslaget beträffande ersättning av
allmänna medel till vittne och sakkunnig.

12 §

Föremål, som åberopas till bevis, skall enligt 21 §
förvaltningsprocesslagen, om det är sådant att det lämpligen kan ges in till
rätten, utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis gäller 39 kap. 5
§ RB i tillämpliga delar. Frågan om ersättning för tillhandahåUande av föremål
regleras på samma sätt som när det gäller skriftligt bevis i 20 §
förvaltningsprocesslagen.

Förevarande paragraf i förslaget har utformats med
21 § förvaltningsprocesslagen som förebild. Liksom f. n. i 10 §
andra stycket

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 60

hänvisas
i förslaget tUl 39 kap. 5 § RB. Ersättning till annan än part för
tillhandahåUande av föremål skall alltid, liksom enligt 11 § i fråga om
ersättning för tiUhandahållande av skriftiig handling, utgå av allmänna medel.

13 §

Hänvisningarna i nuvarande 10 § andra stycket och i
de nu föreslagna Il och 12 §§ tiU 38 kap. 5 § och 39 kap. 5 § RB innebär att
försäkringsdomstolen, som påföljd för underlåtenhet att efterkomma föreläggande
att förete handling eller föremål, får förelägga vite. Domstolen kan också
förordna att handling eller föremål skall håUas tiU banda genom
utmätningsmannens försorg. 1 likhet med vad som gäller enligt 22 §
förvaltningsprocesslagen bör försäkringsdomstolen därjämte ha möjlighet att,
som påföljd för underlåtenhet att inom förelagd tid komma in med handling eller
föremål, ange att målet ändå kan komma att avgöras. En särskUd bestämmelse
härom föreslås i förevarande nya paragraf.

14 §

Enligt hänvisning i nuvarande 10 § andra stycket
till 39 kap. 1 § RB kan försäkringsdomstolen förordna om syn på stället för
besiktning av fastighet eller av föremål som inte lämpligen kan ges in tiU
domstolen. Vid syn får yrkeshemlighet röjas, endast om det finns synnerlig
anledning till detta.

Hänvisningen till 39 kap. 1 § RB motsvaras av
förevarande paragraf i förslaget. Den har utformats i enlighet med 23 §
förvaltningsprocesslagen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs sålunda att
bestämmelserna om muntiig handläggning i tillämpliga delar skall gälla i fråga
om syn på stället. Genom hänvisningen till reglerna om muntlig handläggning
kan, som framgår av 21 § förslaget, part som har inställt sig tiU syn få
ersättning av allmänna medel för sina instäUdse-kostnader.

15-17
§§

Genom hänvisningar i nuvarande 10 § andra stycket
till oUka lag-mm i 36 kap. och 40 kap. RB gäller huvuddelen av reglerna om vittnesförhör
inför och om sakkunnig vid allmän domstol också för försäkringsdomstolen. I 10
§ tredje stycket ges härutöver en särskild regel om ersättning i vissa fall åt
vittne eller sakkunnig.

I förvaltningsprocesslagen ges motsvarande
bestämmelser i 24, 25 och 26 §§. I 24 § ges allmänna bestämmelser om anlitande
av sakkunnig. 25 § innehåller föreskrifter om förhör med vittne och sakkunnig.
I 26 § ges regler om ersättning till vittne och sakkunnig för inställelse.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 61

Motsvarigheten
till bestämmelserna i 2426 §§ förvaltningsprocesslagen är de nya 15-17 §§ i
förevarande lag.

15 §

I första stycket ges en allmän föreskrift om
anlitande av sakkunnig som motsvarar den nuvarande hänvisningen i 10 § andra
stycket till 40 kap. 1 § RB. I andra stycket av 15 § hänvisas till 40 kap. 2-7
och 12 §§ RB. I tredje stycket har i fräga om ersättning tiU sakkunnig tagits
in bestämmelser som träder i stället för hänvisningen till 40 kap. 17 § första
stycket och 18 § RB. I övrigt har hänvisningar till 40 kap. RB, som nu finns i
10 § andra stycket och som avser förhör med sakkunnig, med något undantag
förts in i 16 §.

Beträffande
15 § andra stycket är att märka att hänvisningen omfattar hela 40 kap. 5 § RB,
medan den nuvarande hänvisningen avser bara andra och tredje styckena i samma
paragraf. Med tanke på att hänvisningen avser paragraferna i RB i tiUämpliga
delar har det inte ansetts nödvändigt att göra undantag för första stycket i
den nämnda paragrafen, även om,det inte förekommer huvudförhandling i RB:s
mening i försäkringsdomstolen.

Bestämmelserna
om ersättning i 15 § tredje stycket avser ersättning för uppdraget åt en av
domstolen anlitad sakkunnig, medan bestämmelser om ersättning för inställelse
vid förhör med sakkunnig ges i 17 §. Bestämmelsen i första punkten om
ersättning till myndighet, tjänstemän m. fl. motsvarar nuvarande hänvisning
tiU 40 kap. 17 § första punkten. Bestämmelsen i andra punkten avser ersättning
till annan sakkunnig än myndighet, tjänsteman eller annan som är skyldig att
gä tiU hända med yttrande. I fråga om sådan sakkunnig gäller f. n. att, om han
hörs pä begäran av part, ersättning skall utges av parten och i annat fall utgå
av allmänna medel. Enligt förslaget skall ersättningen alltid utgå av allmänna
medel (jfr prop. 1971: 30 del 2 s. 568).

16 §

Enligt förevarande paragraf, som motsvarar 25 § förvaltningsprocesslagen,
får försäkringsdomstolen förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant
förhör får hållas under ed eller försäkran. Enligt förslaget föreligger inte
något principiellt krav att vittne eller sakkunnig skall ha avlagt ed eller
försäkran före förhöret. Förhör med vittne eller sakkunnig kan alltså ske
upplysningsvis utan ed eller försäkran (jfr prop. 1971: 30 del 2 s. 572). Att
förhör med vittne eUer sakkunnig äger mm vid muntiig handläggning får anses
följa av 9 § lagen om försäkringsdomstol.

Förevarande paragraf innehåller vidare samma
hänvisningar till 36 kap. RB som nu finns i 10 § andra stycket. I paragrafen
återfinns också, som fömt har nämnts, de nuvarande hänvisningar till 40 kap.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 62

RB,
som inte redan har tagits in i 15 § förslaget. Hänvisningen till 40 kap. 19 §
RB har dock utgått. Detta innebär att förfarandet beträffande förhör med
sakkunnig blir detsamma vare sig den sakkunnige kaUats in på det allmännas
begäran eller på begäran av part.

17
§

I fråga om vittnes- och sakkunnigförhör på enskild
parts begäran uttalade jag i prop. 1971: 30 (del 2 s. 573), att sådana inte är
särskilt vanliga i förvaltningsdomstol samt att, i de fall då de förekommer,
det ofta förhåller sig så att rätten ändå skulle ha föranstaltat om förhöret.
SkiUnaden i kostnader för det allmänna meUan det i förvaltningsprocesslagen
föreslagna systemet med ersättning av allmänna medel vid alla förhör (26 §) och
ett system enligt vilket en enskild part i vissa faU har att utge ersättning
bedömde jag därför som obetydlig. Jag framhöll vidare att det från principiell
synpunkt var mest tilltalande att enskild part i förvaltningsprocessen inte
skulle behöva dra sig för att begära förhör med vittne eller sakkunnig av
hänsyn till kostnaderna.

De
nu angivna synpunkterna gäller också förfarandet inför försäkringsdomstolen. 1
förevarande paragraf föresläs därför, i överenssfämmelse med vad som gäller
enligt 26 § första stycket förvaltningsprocesslagen, att ersättning till
vittne eller sakkunnig för inställelse skaU utgå av allm'änna medel. Domstolen
får bevilja förskott för resekostnad och uppehälle.

Förvaltningsprocesslagen innehåller i 26 § andra
stycket en regel för att förhindra onödigt inkallande av vittne eller sakkunnig
från parts sida. Visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin
begäran om förhör, kan rätten enligt regeln ålägga honom att återbetala ersättningen
tUl statsverket. Regeln utgör ett komplement tUl den allmänna ersättningsregeln
och återfinns i andra stycket i här förevarande paragraf.

21
§

Enligt nuvarande 14 § i förevarande lag skall part
i mål vid försäkringsdomstolen själv bära sin kostnad. En motsvarande regel
återfinns i 21 § första stycket i förslaget.

Den inledningsvis nämnda regeln att enskUd part,
som har inställt sig tiU muntlig handläggning inför försäkringsdomstolen, i
överensstämmelse med vad som gäller enligt 15 § förvaltningsprocesslagen, får
tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle
har tagits in i ett andra stycke. Regeln innebär att ersättning skall utgå om
försäkringsdomstolen finner att parten skäligen bör ersättas för sin
inställelse. Domstolen får också bevilja förskott på ersättningen. Vid införandet
av 15 § förvaltningsprocesslagen (prop. 1971: 30 del 2 s. 554) uttalade jag att
det knappast är möjligt att i lagtexten

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 63

ange några allmänna riktlinjer för den skälighetsprövning
som skall företagas, eftersom vid prövningen måste beaktas inte bara den enskilda
partens situation utan också målets karaktär, angelägenheten från aUmän
synpunkt av att muntlig förhandling kan hållas och andra liknande
omständigheter. Detsamma gäller vid bedömningen hos försäkringsdomstolen.

3.16 Förslag till lag om ändring i brandlagen (1962: 90)

Enligt 6 § andra stycket i
förevarande lag avgör länsstyrelsen tvister mellan kommuner när fräga är om
ersättning för släckningshjälp som en kommun lämnat en annan. Enligt min mening
är det naturligt att i sådana ersättningsärenden tillämpa de särskUda
bestämmelserna i 14-20 §§ förvaltningslagen. Förslaget innebär att det i ett
nytt stycke i 6 § i förevarande lag ges föreskrift om detta.

3.17 Förslag till lag om ändring i förordningen (1959:
551) angående beräkning av pensionsgrundande inkotnst enligt lagen om allmän
försäkring

3 §

I denna paragraf bör en rent
redaktionell ändring företas som följd av en i 11 kap. 2 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkring genomförd ändring (se SFS 1970: 186).

8 §

Av 3 § första stycket
förvaltningslagen följer att de särskilda bestämmelserna i 1420 §§ i samma
lag är tillämpliga vid handläggning av ärende enligt förevarande paragraf. Till
följd därav behövs inte några särskilda föreskrifter om att beslut som avses i
paragrafen skall innehålla de skäl som bestämt utgången eller att
underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid
fullföljd av talan (jfr 17 och 18 §§ förvaltningslagen). Att föreskrifter om
underrättelseskyldighet bör behållas i första, andra och fjärde styckena
sammanhänger med den ytterligare underrättelseskyldighet som föreskrivs i
tredje stycket.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser
om vem som får ta del av handling som upprättats för beräkning av
pensionsgrundande inkomst och vissa andra handlingar. Särskilt omnämns ledamot
av prövningsnämnd. Eftersom prövningsnämnderna den 1 juli 1971 ombildats till
skatterätter bör ordet »prövningsnämnd» bytas ut mot »skatterätt».

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 64

3.18
Förslag till lag om ändring i förordningen (1959: 552)

angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m.

12 §

Enligt denna paragraf skall underrättelse sändas
till arbetsgivare, om avgiftsunderlag som avses i förordningen bestämts med
frångående av uppgifter som arbetsgivaren lämnat eller utan att denne har
lämnat uppgift. I det förra fallet skall skälen till avvikelsen anges. Beslut
som avses med de nämnda bestämmelserna är underkastade förvaltningslagens
regler. Vad som sägs om underrättelse om avgiftsunderlag samt om avvikelse och
skälen för avvikelse följer av 17 och 18 §§ förvaltningslagen. Bestämmelsema i
förevarande paragraf skall därför enligt förslaget upphävas.

13 §

I denna paragraf föreskrivs att arbetsgivare skall
underrättas, om riksförsäkringsverket beslutar om ändring i fråga om
avgiftsunderlag. På skäl som anförts under 12 § föreslås denna föreskrift bli
upphävd.

15
§

Enligt 18 § förvaltningslagen gäller att part skall
underrättas om vad han har att iakttaga vid talan mot beslut. Föreskriften i
första stycket förevarande paragraf att underrättelse om riksförsäkringsverkets
beslut skall innehålla besvärshänvisning kan därför utgå.

Har
beslut enligt 5 § andra stycket i förevarande lag gått sökanden emot, bör
beslutet delges honom. En föreskrift om detta har tagits in i paragrafens andra
stycke. Övriga ändringar i detta stycke är av redaktioneU natur. Sådan
underrättelse som avses i nuvarande 12 § skall således även i fortsättningen
delges arbetsgivaren.

22
§

Enligt tredje stycket i denna paragraf skall
arbetsgivare underrättas om beslut som innebär att riksförsäkringsverket har
frångått uppgift som han lämnat för beräkning av preliminär avgift eller för
jämkning av sådan avgift. Underrättelsen skall uppta skälen till avvikelsen.
Eftersom 17 § förvaltningslagen är tillämplig behövs ingen sådan särskild
föreskrift om underrättelse. Föreskriften härom kan således utgå. Förslaget
innehåller därjämte en ändring som klargör att beslut som går arbetsgivaren
emot skall delges denne.

37
§

Av 5 § andra stycket framgår att
riksförsäkringsverket efter Kungl. Maj:ts bemyndigande kan delegera
beslutsrätten i vad avser skyldighel

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:176 65

att
tiU arbetsgivamppgift foga kontrolluppgifter m. m. Med stöd av givet
bemyndigande kan riksförsäkringsverket delegera dessa ärenden till lokal
skattemyndighet. Sådan myndighet får emellertid endast medge ansökning om
befrielse från skyldighet i det nämnda avseendet. 1 annat fall skall ärendet
överlämnas till riksförsäkringsverket för avgörande. Om i framtiden annan
myndighet än riksförsäkringsverket får fullständig beslutsrätt i ärenden av
det slag som avses här, behövs bestämmelser hur besvär över myndighetens beslut
skall föras. Sådana föreslås därför flyta in som ett andra stycke i 37 §.

38
§

Enligt 12 § förvaltningslagen gäller att besvär
över myndighets beslut skall tillställas den förvaltningsmyndighet eller
förvaltningsdomstol som har att pröva besvären, dock att besvären ändå skaU
upptas tiU prövning om de inom rätt tid har kommit in till den myndighet som
har meddelat det överklagade beslutet.

Enligt
20 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring gäller emellertid den
motsatta ordningen (se SFS 1971: 631). Enligt denna paragraf skaU
besvärshandling tillställas den myndighet, som har meddelat beslutet. Den
omständigheten att besvären tillställts den myndighet, som har att pröva
besvären, skall dock inte utgöra hinder för prövning av besvären om
besvärshandlingen har kommit in inom rätt tid. Skälen för denna ordning i lagen
om allmän försäkring angav jag i prop. 1971: 30 (del 2 s. 627) till vilken jag
i detta sammanhang vill hänvisa.

Med hänsyn tUl det nära samband som råder mellan
den här aktuella författningen och lagen om aUmän försäkring bör
besvärsreglerna vara likartat utformade. Förslaget innebär därför att reglerna
om besvär över riksförsäkringsverkets beslut i förevarande paragraf har getts en
utformning som nära ansluter till lydelsen i den nämnda paragrafen i lagen om
allmän försäkring.

40
§

Av 18 § förvaltningslagen framgår att part skall
underrättas om innehåUet i beslut och om vad han har att iaktta vid talan mot
beslutet. Bestämmelserna i förevarande paragraf att försäkrad skall underrättas
om omdebitering och meddelas besvärshänvisning kan därför utgå. 1 övrigt
innebär förslaget endast att hänvisningen tUl 15 § andra stycket byts ut mot en
direkt föreskrift om delgivning.

42 §

Efter ändringar i 85 och 86 §§ uppbördsförordningen
(1953: 272) g'äl-ler att talan mot beslut av lokal skattemyndighet förs hos
länsskatterätt eller, i fråga om vissa preliminära frågor, hos länsstyrelsen.
De nämnda ändringama i uppbördsförordningen trädde i kraft den 1 juli 1971.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 66

Av
den hänvisning som görs i förevarande paragraf till de nämnda paragraferna i
uppbördsförordningen följer att talan mot beslut om omdebitering skall
överklagas hos länsskatterätten. Lämpligt förefaller emellertid vara att i
detta sammanhang göra den redaktionella ändringen i denna paragraf att det
direkt, utan hänvisning till andra paragrafer, föreskrivs att talan förs hos
länsskatterätt och att det i anslutning därtill ges bestämmelser om förfarandet
i de fall då besvärshandling har kommit in till fel länsskatterätt.

3.19 Förslag
till kungörelse om ändring i förordningen (1949: 723)

angående handel med skrot, lump och begagnat gods

Enligt 30 § i förevarande kungörelse, som utfärdats
efter riksdagens hörande, får besvär anföras över polismyndighets beslut inom
en månad från det klaganden fått del av detta. Förslaget innebär att bestämmelsen
om en särskild besvärstid på en månad får utgå. Följden av detta är att bestämmelsen
om besvärstid i 12 § andra stycket förvaltningslagen blir tillämplig, dvs.
besvärstiden blir tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Äldre
bestämmelser om besvärstid bör gälla när fräga är om beslut som meddelas före
den 1 januari 1972.

Utöver vad som nämnts innehåller förslaget
redaktionella ändringar i 30 § i kungörelsen. Förslaget bör föreläggas
riksdagen för yttrande.

3.20 Förslag till kungörelse om ändring i
brandstadgan (1962: 91)

Även denna kungörelse har tillkommit efter riksdagens hörande.

14 §

Om det vid brandsyn konstateras att ägare eUer
innehavare av byggnad, upplag eller annan anläggning inte har iakttagit vad
som åligger honom i fråga om brandförsvaret, skall han enligt 13 § 1 mom. i
förevarande stadga föreläggas att vidta rättelse inom viss tid. Om det senare
vid efterbesiktning visar sig att föreläggandet inte har efterkommits, skall
anmälan göras till länsstyrelsen. Brandsyneförrättare som konstaterar att
synnerlig fara för brand föreligger skall vidare enligt 13 § 2 mom.
brandstadgan genast meddela föreskrift om omedelbar åtgärd för undanröjande av
faran. Enligt här ifrågavarande paragraf skall protokoll föras vid brandsyn
och efterbesiktning (14 § första punkten). Om protokoll innefattar anmärkning,
gäller att avskrift av protokollet skaU tillställas den som anmärkningen rör
(14 § andra punkten).

Beslut om föreläggande eller föreskrift enligt 13 §
brandstadgan är att se som myndighetsutövning mot enskild. De särskilda
bestämmelsema i 1420 §§ förvaltningslagen är således i princip tUlämpliga.
Viss tvekan kan emellertid råda om sådana beslut alltid är att anse som be-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 67

slut,
varigenom ärende avgörs. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ om beslutsmotivering och
kommunikation bör emellertid gälla vare sig beslutet innebär att ärendet
avgörs eller inte. Förslaget innebär sålunda att den nuvarande föreskriften i
14 § andra punkten brandstadgan ersätts med bestämmelsen att beslut om
föreläggande eller föreskrift enligt 13 § i stadgan skall antecknas i
protokollet och att 17 och 18 §§ förvaltningslagen skall tillämpas, när
protokollet innefattar sådant beslut.

24
§

Förvaltningslagens särskilda bestämmelser torde
böra gälla också i ärenden hos länsstyrelsen om vitesföreläggande mot kommuner,
brandsyneförrättare m. fl. Enligt förslaget skall i förevarande paragrafs
andra stycke föreskrivas att 1420 §§ förvaltningslagen äger tUlämpning i sådant
ärende hos länsstyrelsen.

Förslaget till ändringar i brandstadgan bör
underställas riksdagen för yttrande.

4
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår
riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet
för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

2) lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar,

3) lag om ändring i lagen (1949: 722) om
pantlånerörelse,

4) lag om ändring i allmänna prisregleringslagen
(1956: 236),

5) lag om ändring i lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura,

6) lag om ändring i värnplikt slagen (1941: 967),

I) lag
om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,

8) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

9) lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala
sammanläggningsdelegerade,

10) lag
om ändring i lagen (1957: 281) om kommunalförbund,

II) lag
om ändring i lagen (1964: 47) om krigshjälp,

12) lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal
beredskap,

13) lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet
att utöva läkaryrket,

14) lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet
att utöva tandläkaryrket.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:176 68

15)
lag om
ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol,

16)
lag om
ändring i brandlagen (1962: 90),

17)
lag om
ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

18)
lag om
ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels inhämtar riksdagens yttrande över följande inom
justitiedepartementet upprättade förslag till

19)
kungörelse
om ändring i förordningen (1949: 723) angående handel med skrot, lump och
begagnat gods,

20)
kungörelse
om ändring i brandstadgan (1962: 91).

Med bifall till vad föredraganden
sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK. STOCKHOLM 1971 TiJSoa

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Prop. 1986/87:39 om följdlagstiftning till den nya förvaltningslagen. s. 56 om s. 51 i texten
  2. Prop. 1980/81:92 om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) s. 459 om s. 51 i texten
  3. Bet. 1975/76:KU50 Med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 80 i texten
  4. Prop. 1972:55 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m. s. 15 i texten
  5. Bet. 1971:KU74 Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol a… s. 6 i texten

Visa alla 7