Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad regional organisation av SJ
1971 · 45 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:147, Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad regional organisation av SJ
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 147 år 1971 Prop. 1971:147
Nr 147
Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrad regional organisation av SJ; given
Stockholms slott den 22 oktober 1971.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av biJagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till ändringar i nuvarande regionala organisation
av SJ, Förslaget innebär i viss mån ett fullföljande av 1963 års
omorganisation.
Nuvarande
elva driftdistrikt och elva bandistrikt föreslås ersättas av åtta
trafikdistrikt och lika många bandistrikt. De geografiska gränserna för trafik-
och bandistrikten förutsattes sammanfalla. Till skiUnad mot tidigare föreslås
gränserna för de nya distrikten vara i huvudsak läns-anpassade. Minskningen av
antalet distrikt innebär att de nuvarande distriktsexpeditionerna i Växjö,
Borås och Umeå dras in.
De
f. n. tiU driftdistrikten hörande driftverkstäderna och de tiU maskinavdelningen
hörande huvudverkstäderna föreslås sammanförda i sex verkstadsregioner under
maskinavdelningen. I fråga om förrådsverksamheten föreslås viss organisatorisk
omläggning.
Den
nya organisationen avses börja genomföras fr, o, m, den .1 juli 1972,
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 147
Prop. 1971:147
Utdrag
av protokoUet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 22 oktober 1971
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, ODHNOFF,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT,
Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Noriing, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad regional
organisation av SJ och anför.
1.
Inledning
I
skrivelse den 21 september 1970 har SJ på grand val av en utredning, som
verkställts av en särskild organisationsgrapp inom verket; framlagt förslag tiU
ändringar av SJ:s regionala organisation. I gruppen har ingått experter inom SJ
och representanter för de personalorganisationer som ingår i SJ:s centrala
företagsnämnd. Förslaget syftar till att skapa en organisation, som bättre än
den nuvarande svarar mot dagens verksamhet och den tekniska utvecklingens krav.
Det kännetecknas av en strävan att skapa föratsättningar för en längre gående delegering
av befogenheter samt att utforma organisationen på ett sätt som medger en effektivare
och mindre kostnadskrävande administration, I fråga om den regionala
förvaltningen förordas bl, a, en minskning av antalet drift-och bandistrikt
från elva till åtta. Med hänsyn tiU marknadsföringens och trafikens samband med
samhällsplaneringen föreslås vidare att distrikten i princip anpassas till
länsgränserna.
Utöver
de framställningar m, m, som gjorts till SJ i anslutning till organisationsgrappens
arbete har ytterligare ett antal myndigheter och organisationer beretts tillfäUe
att yttra sig över SJ:s organisationsförslag. Följande instanser har till Kungl.
Maj:t inkommit med yttranden n'åmligen överbefälhavaren (ÖB), postverket,
transportnämnden, statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegium,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), civilbefälhavarna i samtiiga civilområden,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Malmöhus, HaUands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtiands och Västerbottens l'än,
Prop. 1971:147 3
Näringslivets
trafikdelegation, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) - som hänvisat till yttrande av Statstjänstemannaförbundet,
avd. ST järnväg Landsorganisationen i Sverige (LO) som åberopat yttrande
av Statsanställdas förbund - och Statstjänstemännens riksförbund (SR) - som
hänvisat tUl yttranden av Statens järnvägars befälsförbund och Statsbanornas ingenjörsförening.
Kommerskollegium
och vissa länsstyrelser har bifogat yttranden från handelskamrar resp, vissa
berörda kommuner och företag.
Dessutom
har yttranden inkommit från de tre hallandskommunerna Varberg, Falkenberg och
Halmstad (gemensamt). Ange kommun samt personalen vid Växjö bandistriktsexpedition.
På
grundval av skrivelsen och i anslutning därtill framtaget kompletterande
utredningsmaterial lämnas i det följande en närmare redogörelse för innebörden
av SJ:s förslag, .
II. Nuvarande
organisation m. m.
Statens
järnvägar är ett affärsdrivande verk. Enligt instruktionen (1965: 843) för
statens järnvägar (ändrad senast 1971: 326) skall SJ driva järnvägs-, färje-
och biltrafik samt därmed sammanhängande rörelse.
Den
högsta ledningen inom verket utövas av en kollegial styrelse bestående av
generaldirektören och fem andra ledamöter som Kungl, Maj:t utser särskilt. De
under chefen för SJ stäUda huvudenheterna (avdelningarna) består av centrala
förvaltningsorgan samt inom vissa avdelningar regionala och lokala
förvaltningsorgan, '
Den
centrala organisationen omfattar åtta avdelningar, vardera under ledning av en
avdelningschef, I fråga om arbetsuppgifterna för de olika organen inom den
centrala förvaltningen gäller i huvudsak följande.
Driftavdelningen
svarar för produktionen av transporttjänstema -driften - inom järnvägs-, buss-
och färjetrafiken samt för den regionala och lokala transportförsäljningen utom
resebyråverksamheten. Vidare svarar avdelningen i viss utsträckning för tekniskt
underhåU av raUande materiel. Under chefen för driftavdelningen lyder elva
regionala enheter - driftdistrikt.
Kommersiella
avdelningen svarar för den allmänna marknadsbedömningen och taxefrågorna samt
för den centrala transportförsäljnings-funktionen och för resebyråverksamheten,
Banavdelningen
svarar för underhåU, konstraktion och byggande av företagets fasta
anläggningar, såväl de han- och byggnadstekniska soin de elektrotekniska, samt
för företagets fastighetsregister och elkraftförsörjningen. Under chefen för banavdelningen
lyder elva regionala enheter - bandistrikt.
Maskinavdelningen
svarar - med undantag för visst driftunderhåU - för underhåll, konstruktion och
byggande/upphandling av spårbunden rullande materiel. Under chefen för maskinavdelningen
lyder sju regio-
Prop. 1971:147 4
nala
enheter - huvudverkstäder.
Ekonomiavdelningen
svarar för den centrala ekonomifunktionen inkl, redovisning m, m,, för
företagets centrala ADB-frågor samt för inköps-och förrådsverksamheten. Under
chefen för ekonomiavdelningen lyder fyra regionala enheter huvudförråd.
Administrativa
avdelningen svarar för den centrala personaladministrativa och
allmänadministrativa funktionen inkl. försvarsfrågor.
Internrevisionen
och PR-funktionen, vilka reellt lyder direkt under chefen för SJ, är
administrativt placerade inom administrativa avdelningen.
Juridiska
avdelningen svarar för juridiska och vissa internationella frågor samt för
företagets förvaltningssekretariat.
Utvecklingsavdelningen
svarar för bevakning och uppföljning av utvecklingen inom företrädesvis
tekniska områden samt för administration av sådana övergripande eller speciella
projekt, som enligt företagsledningens beslut uppdras åt avdelningen.
Direktionen
består av chefen för SJ och de åtta avdelningscheferna. Den har tiU uppgift att
vara informerande och samrådande kring frågor av väsentiig betydelse för
verksamheten. - Antalet anst'ällda i centralförvaltningen, utom resebyråerna,
är ca 2 100,
Den
regionala verksamheten är uppdelad på elva driftdistrikt, elva bandistrikt, sju
huvudverkstäder och fyra huvudförråd. Drift- och ban-distriktens geografiska
omfattning sammanfaller. Huvudorter för distrikten är Malmö, Växjö, Borås,
Göteborg, Norrköping, Stockholm, Örebro, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå.
Huvudverkstäderna är belägna i Malmö, Göteborg, Åmål, Örebro, TUlberga,
Östersund och Notviken. Huvudförråden finns i Malmö, Göteborg, Örebro och
Gävle.
Driftdistriktets
förvaltningsorgan utgörs av driftdistriktsexpeditionen. Expeditionens
huvuduppgift är att som stabsorgan biträda driftdistrikts-chefen med att inom
distriktet planera, samordna och leda samt utveckla och kontrollera
verksamheten, som i första hand avser produktion och försäljning av
transporttjänster. Driftdistriktsexpeditionerna är indelade i fyra sektioner
allmän sektion, trafiksektion, maskinsektion och försäljningssektion. Den
allmänna sektionen är distriktskonsult i gemensamma funktioner, dvs.
organisations-, personal- och ekonomifrågor. Sektionen svarar också för
övergripande planering, arbetsstudier och kontorsservice. Trafiksektionen är
konsult för trafikfunktionen, dvs. har hand om trafikplanering,
transportledning och tågledning samt svarar för frågor som rör det stationära
arbetets organisation. Maskinsektionen är konsult för maskintjänsten, dvs.
handlägger ärenden som rör lok- och vagntjänsten inkl. driftunderhåUet samt
svarar för bedömningen av resursbehoven vid lokstationerna och planeringen av
lokpersonalens turlistor. Försäljningssektionén är konsult för transportförsäljningsfunktio-nen,
dvs. har hand om den regionala marknadsbevakningen och försäljningen av
godstransporter och resor. Antalet anställda inom driftdistrikten uppgår
till ca 29 500.
Prop. 1971:147 5
Bandistrikicts förvaltningsorgan utgörs av bandistriktsexpeditionen.
Expeditionens huvuduppgift är att som stabsorgan biträda bandistrUcts-chefen
att inom distriktet planera, samordna och leda samt utveckla och kontrollera
verksamheten, som i första hand avser byggande och underhåll av fasta
anläggningar. Bandistriktsexpeditionerna är indelade i fyra sektioner allmän
sektion, bansektion, dsektion och signalsektion. Den alimänn.n sektionen är
distriktskonsult i gemensamma funktioner, dvs. organisations-, personal- och
ekonomifrågor. Sektionen svarar också för gemensamma planeringsfrågor,
allmänna tekniska frågor och kontorsservice. Bansektionen är konsult i bantekniska
frågor, dvs. i frågor som rör underhåll och byggande av spår- och
bangårdsanläggningar, hus och bangårdsmaskinerier liksom i frågor som rör
arbetsmetoder och arbetsorganisation inom bantjänsten. Elsektionen är konsult
i frågor som rör fasta elektriska anläggningar, dvs. byggande och underhåll av
driftcentraler, omformarstationer m. m., kontaktledningsnätet samt ohka dinstallationer
i hus m. m. Sektionen svarar också för kraftförsörjningsfrågor samt frågor som
rör arbetsmetoder eller arbetsorganisation inom eltjänsten. Signalsektionen är
konsult i frågor som rör signal- och teleanläggningar, dvs. byggande och
underhåll av signaltekniska och teletekniska anläggningar. - Antalet anställda
inom bandistrikten uppgår till ca 9 000.
Maskinavdelningens regionala för\'altningsorgan utgörs av
huvudverkstäderna, vilka har som huvudsaklig uppgift att svara för det tunga
verkstadsunderhållet och eventuella ombyggnader av spårbunden raUande
materiel. Till resp. huvudverkstad hör ett antal filialverkstäder som alltså
ingår i de regionala organen. - Maskinavdelningen har regionalt ca 3 300
anställda.
Ekonomiavdelningens regionala enheter är huvudförråden.
Huvudförråd är egentUgen en administrativ benämning för en förrådsregion. Det
fysiska förrådet på regionens hu-mdort benämns centralförråd. Till resp.
huvudförråd hör vissa filialförråd, som aUtså ingår i de regionala organen. I
huvudsak svarar huvudförråden för driften av de fysiska förråden samt för
regionala/lokala inköp och avrop på avtal för direktleverans till förbrukare
inom regionen. Ekonomiavdelningen har regionalt ca 300 anställda.
Till drift- och bandistrikten hör också särskilda lokala
förvaltningsorgan. Inom driftdistrikten finns tre olika slags lokala enheter -
stationer med tillhörande trafikområde och därinom belägna järnvägs-anstaher,
lokstationer/vagnstationer samt busslinjegrupper. Inom ett av distrikten finns
dessutom en lokal enhet för färjedriften. Den lokala organisationen inom bandistrikten
består av fyra olika enheter - ban-undsrhållsområden, elunderhållsområden, signalunderhållsområden
och tdeunderhällsområden,
I fråga om de lokala förvaltningsorganens uppgifter gäller
i huvudsak
1* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 147
Prop.
1971:147 6
följande.
Varje
chef för lokalt förvaltningsorgan är ansvarig för all verksamhet och alla
resurser inom sitt område. Verksamheten inom en station består bl, a, av lokal
marknadsbevakning, förs'äljning av godstransporter och resor, godshantering i
magasin o, dyl,, godsforsling, tillhandahållande av godsvagnar för
vagnslasttrafik, tågbildning, växling och tågexpediering.
Verksamheten
inom en lokstation/vagnstation består bl, a. av tiUsyn och driftunderhåll av
dragfordon samt gods- och personvagnar ävensom tillhandahåUande av dragfordon
och lokpersonal,
TiU
en busslinjegrapps uppgifter hör bl. a. försäljning av busstrans-porttjänster,
busstransporter, transport och hantering av styckegods samt tillsyn, vård och underhåU
av bussar,
BanunderhåUsområdet
svarar för bl, a, teknisk inspektion, underhåll och byggande av SJ:s
spåranläggningar, broar och bangårdsanordningar samt husbyggnader. Vidare har
området hand om snöröjning i spår m, m,, aU tillsyn och vård av banan samt
vissa byggnader,
TUl elunderhållsområdets
verksamhet hör bl, a, teknisk inspektion, underhåU och byggande av högspänningsledningar
för tågdriften samt av kraft- och bdysningsanVäggningar i SJ:s byggnader.
Vidare svarar området för driften av kraftförsörjningsanläggningarna, dvs.
driftcentraler och kopplingscentraler.
Verksamheten
inom signalunderhållsområdet består bl. a. av teknisk inspektion, underhåU och
byggande av SJ:s signalsäkerhetsanläggningar, vägskyddsaiUäggningar, fjärrblockeringsanläggningar
m. m,
TdeunderhåUsområdet
svarar för bl, a, teknisk inspektion, underhåll och byggande av televäxlar, etapptdenät,
fjärrtdenät, bärfrekvensanläggningar, radioanVäggningar, fjärrskrifts- och bokningsterminaler
m, m.
Sammanlagt
består den lokala organisationen av 98 stationer, 36 lokstationer/vagnstationer,
22 busslinjegrupper, 103 banunderhållsom-råden, 38 elunderhållsområden, 36 signalunderhållsområden
och 29 tele-underhåUsområden,
En
tablå över SJ:s nuvarande organisation torde få fogas tiU statsrådsprotokollet
som bilaga 1. Den nuvarande gränsdragningen mellan distrikten framgår av den
karta, vilken torde få fogas tiU statsrådsprotokoUet som bilaga 2.
III.
SJ:s organisationsförslag
1.
Allmänt om behovet av och principerna för en ändrad organisation
Tekniska
och ekonomiska krav på järnvägsdriften
SJ framhåUer
att dagens höga krav på transportservice och effektivitet i transportarbetet
måste mötas med en fortlöpande rationalisering av verksamheten. En sådan har
också skett, framför allt på lokal nivå. Ett
Prop.
1971:147 7
av de mest utmärkande dragen i de senaste årens rationaliseringsarbete
har varit minskningen av personalantalet trots en samtidig ökning av SJ:s
godstrafikarbete. Sålunda har antalet anställda sedan den nuvarande
organisationen genomfördes år 1963 kunnat minskas med ca 10 000 eller med
totalt ca 18 %. Ökningen av godstrafikarbetet sedan detta år uppgår tUl ca 40 %.
SJ har relativt stora möjligheter till ytterligare
rationaliseringar. Ca 75 % av driftkostnaderna inkl. avskrivningar är
personalkostnader. Detta innebär att SJ fortfarande har en mycket personaUntensiv
verksamhet, vUket måste uppmärksammas inte minst med hänsyn tiU att kunderna i
sin mera långsiktiga planering av naturUga skäl beaktar personalkostnadsutvecklingen
vid sin bedömning av olika transportmedel och transportföretag.
Järnvägsdriften förutsätter rent transporttekniskt en
omfattande och v'äl integrerad transportorganisation, och som transportföretag
behöver SJ vidare en effektiv organisation för marknadsföring. Detta betyder,
att organisationen i olika avseenden måste anpassas till den allmänna
utvecklingen så att den blir en positiv faktor i strävandena att hävda SJ:s
ställning som transportföretag.
Funktionella samband .m. m.
Frågan om de funktionella sambanden och
ansvarsfördelningen inom verket berör i hög grad den principiella grunden för
hela SJ-organisa-tionen. I korthet gäller härvidlag följande.
Ändamålet med SJ:s verksamhet är i första hand produktion
och försäljning av transporttjänster. Omkring dessa huvudfunktioner bör SJ
organiseras. Vid sidan härav framträder, i en anläggningskrävande verksamhet
av SJ:s natur och med dess geografiska spridning, funktionerna underhåll och
byggande/konstruktion av fasta anläggningar resp, rullande materiel. Dessa
funktioner ger service och föratsättningar för produktionen och försäljningen.
Övriga funktioner, t, ex, ekonomi och administration, är övergripande och
därmed sammanhängande arbetsuppgifter återspeglas inom alla linjefunktionerna.
Sambandet meUan funktionerna produktion och försäljning är
uppenbart för SJ:s del. Detta samband bör organisatoriskt inte brjtas. Ur teknisk
och ekonomisk synpunkt är också sambandet mellan underhåll och
byggande/konstruktion uppenbart, SJ konstaterar att styrkan i och betydelsen av
sambanden mellan produktion och försäljning är starkare än mdlan produktion och
underhåll. Sambandet mellan underhåU och byggande är också klart starkare än
mellan underhåll och produktion,
I den nuvarande organisationen har följande huvudsakliga
gränsdragning meUan de olika linjeavddningarna gjorts.
Driftavdelningen svarar för all produktion av
transporttjänster samt för all försäljning utom den som sker centralt och genom
resebyråer.
Prop.
1971:147 8
Avdelningen
disponerar alla nödvändiga resurser för denna produktion, dvs, personal, fasta
anläggningar och rullande materiel m. m, Banavdelningen svarar för
konstruktion/byggande och underhåll av alla fasta anläggningar spår, hus,
el-, signal- och teleanläggningar samt disponerar för denna verksamhet
nödvändiga resurser. Detsamma gäller maskinavdelningen, som svarar för
konstruktion, ändring och underhåll av spårbunden ruUande materiel. Endast
ansvaret för det tyngre underhållet ligger emeUertid inom maskinavdelningen,
medan det löpande underhållet ombesörjs inom driftavdelningen.
Den
väsentliga förändring av SJ:s organisation som skedde år 1963 hänförde sig
framför allt tiU den uppdelning av distrikten som då gjordes. För att få en
koncentrerad insats på produktions- och försäljningsområdet och för att
undvika en ur kompetenssynpunkt alltför splittrad distriktsledning delades de
äldre distrikten upp på två regionala organ - bandistrikt och driftdistrikt.
Samtidigt fick man klara och väl av-gr'änsade ansvarsområden för resp. chef
inför egen central avdelningschef. Det kan utan vidare konstateras, att denna
delning frigjorde resurser och åstadkom en intensifierad utvecklings- och
rationaliseringsverksamhet.
Från
de grimdläggande principerna gjordes några väsentliga undantag. Ansvaret för
försäljningsfunktionen på central nivå delades upp mellan driftavdelningen och
den kommersiella avdelningen. Den senare kom att svara för all central
försäljning samt blev konsult till den centrala driftavdelningen i fråga om
försäljningsverksamheten inom distrikten. Den centrala verksamhetens omfattning
motiverade detta liksom kravet på att låta produktions- och
försäljningsaspekter bryta sig mot varandra på högsta nivå. Vidare delades
ansvaret för underhåU av spårbunden rullande materiel som nämnts mellan
driftavdelningen och maskinavdelningen pä så sätt att det lättare driftunderhåUet
behölls inom driftavdelningen, medan det mera industriella och tyngre
underhållet inordnades i maskinavddningen. Motivet för detta var i första hand
svårigheten att på lokal nivå på lämpligt sätt ombilda en fungerande organisation.
Denna uppdelning av underhållsansvaret avsåg man vid 1963 års omorganisation
att senare ta upp tiU omprövning, när organisationen i övrigt hunnit
stabiliseras.
I
fråga om principerna för befogenhetsfördelningen gäller i huvudsak följande.
Beslut
skall fattas på lägsta möjliga nivå. Största möjliga delegering skall sålunda
eftersträvas i syfte att avlasta ledningen löpande beslut till gagn för
planering och samordning av olika utvecklingsaktiviteter. De övergripande
riktlinjerna och planerna skall utformas centralt. Av löpande beslut skaU
endast de som har principiell eller ekonomiskt större betydelse fattas på denna
nivå.
Prop.
1971:147 9
Olägenheter
med nuvarande regionala och lokala organisation
Redan
vid omorganisationen år 1963 förutsågs vissa olägenheter med nuvarande
organisation. På grund av den då mycket stora förändringen bedömdes det dock
inte möjligt att göra alla i och för sig motiverade förändringar på en gång, I
en särskUd slutrapport från den då fungerande organisationsgruppen redovisades
vissa på sikt behövliga förändringar och naturliga utvecklingssteg, bl, a, i
vad avsåg anpassning av distriktsgränserna och i fråga om antalet distrikt.
Vidare angavs maskintjänstens organisation vara ett provisorium, Kungl, Maj:t
uppdrog också åt SJ att utreda frågan om maskintjänstens definitiva placering i
den regionala organisationen.
Sedan omorganisationen år
1963 har antalet lokala enheter kunnat minskas. Exempelvis har inom
driftorganisationen antalet lokala enheter - stationer, lok- och vagnstationer
samt busslinjegrapper -från år 1964 tiU år 1970 minskat från ca 185 tUl ca 155,
dvs, med ett trettiotal. En ytterligare minskning kan påräknas på några års
sikt. Utvecklingen får ses mot bakgrund av bl, a, den fortgående förändringen
av trafikstrukturen mot allt större koncentration genom knutpunktstrafik, regionforsling,
minskning av antalet regionala tåg etc. Vidare får beaktas det successiva
införandet av fjärrblockering på allt fler linjer, tiUämpningen av mera
avancerade tekniska lösningar särskilt inom de dtekniska facken, automatisering
av redovisningsarbetet och bokföring, kraven på en ökad specialisering och
effektivare administration med därav följande krav på större enheter osv.
Utvecklingen
under senare år har för distriktscheferna medfört att antalet direkt understäUda
chefer minskat. Med större verksamhetsområden och större trafikunderlag på
lokal nivå har förutsättningar skapats för kvalitativ förstärkning och
därigenom ökade möjligheter till delegering av befogenheter. Den fortgående stmkturrationaliseringen
och minskningen av antalet lokala enheter - särskilt under driftdistrikten -
har gjort en översyn av distriktsorganisationen alltmer angelägen. Bl, a, gäUer
att distrikten i vissa faU måste geografiskt utvidgas för att distriktsexpeditionernas
administrativa resurser och specialfunktioner skall kunna utnyttjas på ett
effektivt sätt.
Olägenheterna
med den nuvarande maskintjänstens organisation är i och för sig inte enbart ett
regionalt problem. Den på maskinavdelningen resp, driftavdelningen uppdelade
underhållstjänsten har skapat oklarheter i ansvarshänseende på alla nivåer.
Särskilt på regional nivå har det delade underhåUsansvaret medfört en onödigt
stor personalorganisation.
Den
nuvarande uppdelningen av verkstadsfunktionerna på två avdelningar innebär
sålunda bl, a,, att verket på sju orter i landet har olika
verkstadsorganisationer för raUande materiel med likartade arbetsuppgifter.
Uppdelningen på två avdelningar innebär också, att ut-
Prop.
1971:147 10
nyttjandet i maskinavdelningens konstruktionsverksamhet av
erfarenheter från driftunderhållet försvåras. Genom uppdelningen begränsas
vidare möjligheten att samordna och rationellt utnyttja de samlade
verkstads-resurserna.
För driftdistriktschefen, liksom för vissa administrativa
enheter inom driftdistrikten, har underhållsansvaret dessutom inneburit en
belastning och delvis försvårat en koncentration på de viktiga
trafikplanerings- och marknadsföringsuppgifterna.
Distriktsgränserna har vidare i flera hänseenden varit
otillfredsställande. Gränserna har dragits med hänsyn till näringsgeografiska förhåUanden
men också med beaktande av vissa interna organisatoriska föratsättningar av
transport- och trafikteknisk art. Det önskvärda sambandet mellan
distriktsgränser och länsgränser har därmed inte kunnat hållas. Detta har
medfört nackdelar i planeringshänseende. SJ:s trafikplanering har sålunda inte
i tillräcklig utsträckning kunnat samordnas med den planering som sker på
länsplanet. Detta har varit ett problem främst ur central och regional
synpunkt.
Den stora skiUnaden i storlek mellan olika distrikt har
vidare försvårat en delegering och decentralisering från central till regional
nivå, då de mindre distrikten inte varit administrativt rustade härför. En
ökad delegering från regional till lokal nivå har också tidigare försvårats på
grand av de lokala enheternas olika storlek. Vissa lokala enheter, t. ex.
stationer, har sålunda varit för små för att hålla en tillräckligt utbyggd
administration.
Uppdelningen på lokstationer och vanliga stationer inom
den lokala organisationen har också i sidled försvårat ett effektivt
samutnyttjande av personal och olika administrativa resurser. På regional och
central nivå har detta medfört en långtgående detaljstyrning för aU få till
stånd den önskvärda samordningen på lokal nivå. Med en mera en-hetiig lokal
organisation kan dessa problem mera naturligt lösas på denna nivå utan onödiga
utrednings- och beslutsomgångar högre upp i organisationen.
Huvudprinciper för utformningen av en ändrad organisation
SJ understryker angelägenheten av att organisationen
anpassas såväl tiU nuvarande verksamhet som till den väntade utvecklingen. Det
är således inte endast fråga om att ta hänsyn tiU utvecklingen sedan föregående
omorganisation utan kanske främst att försöka bedöma vilken organisation SJ bör
ha för att fungera effektivt fem tiU tio år framåt i tiden. I
organisationsförslaget har SJ sålunda beaktat de med hänsyn till
förändringarna på transportmarknaden och den tekniska utvecklingen 'ändrade
betingelserna för rationeU organisation av trafik, underhåU och
anläggningsverksamhet.
Prop. 1971:147 11
Av
särskild vikt anses vidare vara att organisationen ges en utformning som främjar
en fortsatt rationalisering inom verket. En annan grundtanke ar att åstadkomma
en optimal, fördelning av arbetsuppgifter på olika nivåer i organisationen.
Härmed åsyftas en ordning som innebär att inga uppgifter handläggs på högre
nivå än vad som med hänsyn till ärendets art är motiverat. För att få en
effektivare och mindre kostnadskrävande administration är det för SJ:s del
nödvändigt med en längre gående delegering av ansvar och befogenheter. Delegeringen
tillsammans med en ytterligare mekanisering av olika arbetsmoment förats'ätter
en organisation med större enheter såväl regionalt som lokalt. Större enheter
skapar i sig större möjligheter tUl specialisering och därmed tiU ökad
kompetens hos dem som sysslar med olika frågor. En minskning av antalet lokala
enheter gör det möjligt att i vissa avseenden ha specialister även på lokal
nivå.
I
sitt organisationsförslag har SJ också eftersträvat en ytterligare samordning
av funktionellt likartade verksamheter. För ett företag som har en så stor och
omfattande verksamhet som SJ är det sålunda väsentligt att tillse att ansvaret
på olika nivåer inte splittras på alltför många olika funktioner.
2.
Den regionala och lokala organisationen
Trafik-
och bandistrikten
Planering
och ledning av tågrörelser samt handhavandet av terminalfunktioner,
busstrafik, försäljning och marknadsbevakning kommer som hittills att vara
huvuduppgifter i den regionala driftorganisationen. Med hänsyn tUl att
betydande driftfunktioner även finns inom andra avdelningar och för att
starkare markera huvuduppgifterna marknadsföring och trafik bör
driftdistrikten enligt SJ:s förslag benänmas trafikdistrikt.
Vid
omorganisationen år 1963 preciserades målen för hur de nya distrikten skulle
utformas. Det konstaterades att de faktorer som påverkade driftdistriktens
omfattning och utsträckning skulle vara avgörande samt att distrikten inte
skulle vara större än att chefen skuUe kunna överblicka distriktet och inte
vara längre från verksamheten än att marknaden aktivt skulle kunna bevakas.
Som
nämnts i det föregående har SJ nu funnit det nödvändigt och lämpligt att minska
antalet distrikt. Verket föreslår att antalet minskas med tre till sammanlagt
åtta. Som grand för bedömningen Ugger en rad olika faktorer, såsom den näringsgeografiska
strakturen, järnvägsnätets utbredning, faktiska gränsdragningsmöjligheter etc.
Med i bUden finns givetvis också en företagsekonomisk bedömning, där hänsyn
tagits till det totala bemanningsbehovet i olika alternativ.
Prop. 1971:147 12
Vid
omorganisationen år 1963 kom distriktens nuvarande gränser att i huvudsak utgå
från de dåvarande näringsgeografiska sambanden och de interna
transportorganisatoriska villkoren.
De
näringsgeografiska förhållandena tUlmäts alltjämt stor betydelse. Samtidigt
har hänsyn också måst tagas till i vissa hänseenden ändrade fömtsättningar.
Betydelsen av en övergripande regional samhällsplanering har sålunda ökat.
Samhällets regionala planeringsorgan har förstärkts. Med transportapparatens
betydelse för samhällsekonomin har behovet av en samverkan mellan SJ och
regionala planeringsorgan successivt blivit allt större. Med hänsyn bl. a.
härtill har länsgränserna en väsentligt större vikt nu än vad de hade i början
på 1960-talet och detta förhåUande torde bU än mer markerat under de kommande
åren.
Utvecklingen
pekar också på en sammankoppling i ökad utsträckning mellan näringslivets
planering och samhällsplaneringen i övrigt. Samhällets regionala planeringsfunktioner
har även från näringslivets synpunkt fått växande betydelse. Mot bakgrund härav
har SJ ansett det vara motiverat att på ett helt annat sätt än tidigare beakta länsgrän-serna
vid en distriktsindelning,
Bantjänstens
regionala verksamhet kommer även i den nya organisationen att inriktas på den ban-
och eltekniska verksamheten, vilket förutsätter nära samverkan med
trafikdistrikt och olika externa organ,
Bandistriktens
kontakter med olika samhällsorgan - planfrågor, fastighets- och markärenden m.
m. - talar för att även dessa i princip bör anpassas till länsgränserna. Med
hänsyn till behovet av samverkan mellan ban- och trafikdistrikten har SJ
vidare funnit att bandistrikten till antal och utformning bör överensstämma
med trafikdistrikten.
Gränserna
för de till såväl ränsgränsema som näringsgeografiska förhåUanden anpassade
nya trafik- och bandistrikten har i SJ:s förslag fått följande ungefärliga
utseende:
Distrikt
med huvudort i Omfattar länen
Malmö
(1) Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Krono-
bergs
Göteborg (2) Göteborgs och Bohus, Hallands, Älvsborgs och
Skaraborgs
Norrköping (3) Östergötlands, Södermanlands, Jönköpings och
Kalmar
Stockholm (4) Stockholms och Gotlands
Örebro
(5) Örebro, Västmanlands och Värmlands
Gävle
(6) Gävleborgs, Uppsala och Kopparbergs
Sundsvall
(7) Västemorrlands, Jämtlands och Västerbottens
Luleå
(8) Norrbottens
Prop.
1971:147 13
Som framgår innebär förslaget att nuvarande andra, tredje
och tionde distrikten med Växjö, Borås och Umeå som huvudorter upphör. I den
nya organisationen avses de uppdelade på i huvudsak första, andra, tredje,
sjunde och åttonde distrikten med Malmö, Göteborg, Norrköping, Sundsvall och
Luleå som huvudorter. Vidare ges i den nya organisationen litockholmsdistrikten
avsevärt mindre omfattning. De överblivna delarna i huvudsak Uppsala län
samt delar av Södermanlands och Västmanlands län ingår i de nya tredje,
femte och sjätte distrikten med Norrköping, Örebro och Gävle som huvudorter. De
nya gränsdragningarna är resultatet dels av den anpassning till länsgränserna
som enligt det föregående eftersträvats, dels överväganden angående den
optimala storleken av distrikten med hänsyn till trafikvolym och andra dimensionerande
faktorer. Beträffande de gränsdragningar som berör de nuvarande Växjö-, boras-
och umeådistrikten gäUer följande.
Smålandslänens geografiska avgränsning gör det enligt SJ
mindre lämpligt att föra samman dem till en region. Inte heller från näringsgeografiska
synpunkter bedöms en sådan åtgärd lämplig. Från administrativ synpunkt skulle
ett bärkraftigt distrikt i och för sig kunna skapas av Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och delar av Kalmar län. En sådan konstruktion innebär dock att
norrköpingsdistrikten skulle minska på ett sätt som kunde motivera en
indragning. Även malmödistriktet får i så fall en otillfredsställande
omfattning. Problemet med de nuvarande växjödistrikten anses närmast vara att
området öster om Vättern, söder om Stockholm och norr om malmöregionen är för
litet för två regioner och för stort och oenhetUgt för att bilda endast en
region. Efter ingående överväganden där även praktiska och ekonomiska
synpunkter inverkat på ställningstagandet, har valet fallit på Norrköping och
Malmö som huvudorter.
Vad gäller de nya göteborgs- och örebrodistrikten har den
närings-geografiska strukturen varit utgångspunkten för gränsdragningen. Enligt
SJ är de näringsgeografiska förhållandena inom Värmlands, Örebro och
Västmanlands län mycket ensartade, vilket förklarar avgränsningen av
örebrodistrikten. Boråsdistrikten kan inte rimligen behållas med dess
begränsade omfattning. En förstoring av dessa distrikt, vilken skulle innebära
att dit hänfördes ytterligare delar av Småland, kan inte heller anses lämplig.
En sådan gränsdragning skulle te sig onaturlig med hänsyn bl. a. tiU
boråsregionens anknytning tiU Göteborg.
I fråga om gränsdragningen mellan luleå- och
sundsvallsdistrikten har SJ också haft att utgå från att de nuvarande
umeådistrikten är för små, vilket klart försvårar en effektiv administration.
Rent närings-geografiskt finner SJ övervägande skäl tala för en sammanföring av
Västerbottens och Västernorrlands län.
Distrikten med Stockholm som huvudort har getts karaktären
av terminaldistrikt närmast med hänsyn tUl insatserna för den regionala
2* Riksdagen 1971. 1 samt. Nr 147
Prop. 1971:147 14
pendeltågstrafiken,
terminalfrågomas s'ärskilda betydelse och det kom-mersieUa underlaget i
Storstockholm. Mälar- och hjälmarregionen, som ingår i den nuvarande regionen,
har i och för sig starka samband med stockholmsdistrikten, men å andra sidan är
enligt SJ den näringsgeografiska strukturen i Västmanlands län i hög grad
likartad med örebrodistriktens i övrigt, SJ har därför hänfört huvuddelen av mälarregio-nen
till de nya örebrodistrikten. Med hänsyn tUl önskvärdheten att begränsa
stockholmsdistrikten är det ur SJ:s synvinkel också mindre lämpligt att
bibehålla de nuvarande delarna av Södermanlands län inom dessa distrikt.
Närheten tUl Norrköping har för Södermanlands del ansetts utgöra påtagliga
fördelar från marknadsbevakningssynpunkt.
Maskin
tjänsten
Den
modernisering av raUande materiel som pågår medför att underhållsbehov och
underhållsmetoder successivt förändras, vilket kräver fortiöpande justeringar i
arbetsfördelningen mellan huvudverkstäderna med deras industriellt betonade
verksamhet och driftverkstäderna med deras huvudsakliga karaktär av
servicefunktion. Det minskade behovet av tungt underhåll - längre
revisionstider, utveckling mot komponentbyten i stället för reparation etc, -
kommer sålunda att möjliggöra en starkare koncentration av detta. Samtidigt
ökar föratsättningarna att till driftverkstäder föra över arbete som i dag
utförs på huvudverkstäder. Den befintiiga verkstadskapacitet som ändå behövs
vid driftverkstäderna för översyn och smärre reparationer kan härigenom bättre
utnyttjas.
Den
angivna utvecklingen i förening med de olägenheter av den nuvarande
verkstadsorganisationen som beskrivits i det föregående gör det enligt SJ angefäget
att nu vidta åtgärder för att ekonomisera och effektivisera verksamheten. Detta
kan ske genom att det tekniska underhållet inom driftavdelningen av spårbunden
ruUande materiel förs över tUI maskinavdelningen. På regional och lokal nivå
innebär detta en samordning av huvud- och driftverkstäder,
Verkstadstj'ånsten
'är inte på samma s'ätt som drift- och banfunktio-nen linje- eller områdesbetingad
utan koncentrerad tiU bestämda punkter, nämligen verkstäderna, SJ bedömer det
likväl vara av värde att sammanföra verkstäderna i regioner, inom vilka chefen
för huvudverkstad med sin stab har det tekniska ansvaret för underhållstjänsten.
Antalet regioner föreslås bli sex med huvudorter i anslutning tUl huvudverkstäderna
i Malmö, Göteborg, Örebro, Tillberga, Östersund och Notviken, Detta innebär
att den nuvarande huvudverkstaden i Åmål organisatoriskt inpassas i göteborgsregionen.
Omorganisationen i sig medför inga andra förändringar för verkstaden i Ämål.
Antalet regioner har avpassats med hänsyn tUl beräknad omfattning av
verksamheten och geografisk storlek.
Prop. 1971:147 ] 5
Av
flera skäl är en funktionell organisation inte möjlig att genomföra. Bl, a,
svarar flertalet driftverkstäder för underhåll av såväl dragfordon som vagnar.
Inom regionerna utformas verkstadsorganisationen därför med utgångspunkt från
befintliga huvud- och driftverkstäder.
Den
föreslagna organisationen får endast en central och en regional nivå, nämligen
maskinavdelningen resp. de olika verkstäderna på fältet, .Samband med den nya trafikavdelmngen
kommer att upprätthållas på motsvarande administrativa nivå dvs, med centrala
trafikavdelningen resp, med trafikdistrikt.
Fördelarna
med den nya verkstadsorganisationen anges vara att konstraktion och underhåll
kan samordnas liksom även resurserna i fråga om arbetskraft, verkstäder,
utrustning och materiel. Vidare kommer den enhetUga ledningen av verksamheten
att förenkla administrationen och ge snabbare information och större säkerhet i
beslutsprocessen. Slutligen förbättras förutsättningarna för en smidig
långsiktig utveckling och anpassning till olika konjunkturlägen.
Samordningen
av verkstadstjänsten innebär även att organisationen av de nuvarande lok- och
vagnstationerna inom driftdistrikten ändras. Som tidigare nämnts har dessa på
lokal nivå hand om tillsyn och vård samt driftunderhåll av såväl dragfordon som
gods- och personvagnar. Dessutom svarar de för ledning och fördelning av
dragfordon och lokpersonal,
I och med att
verkstadstjänsten i sin helhet nu avses överförd till maskinavdelningen, kommer
en integration att ske av de kvarvarande funktionerna inom lok- och
vagnstationerna. Den del av vagntjänsten som inte avser reparation samordnas
sålunda - där så är lämpligt -med de oUka stationernas bangårdstjänst (växling m,
m.) och lokledningen integreras efterhand med den regionala transport/tåglednings-fuuktionen.
Kvarvarande verksamhet, dvs. den s. k. åkande tjänsten, utgör normalt inte
underlag för ett eget lokalt förvaltningsorgan. Med de undantag som av
praktiska skäl bedöms motiverade för de största lokstationerna bör den åkande
tjänsten därför också samordnas med verksamheten vid de olika stationerna.
Genom omläggningen av
verkstadstjänsten inkl, verksamheten vid lok- och vagnstationerna kommer den
nya trafikavdelningens funktioner att renodlas samtidigt som avdelningen
kommer att disponera alla resurser - personal för stationär och åkande tjänst,
spårbunden raUande materiel, färjor, bussar etc, - som behövs för det egentliga
trafikarbetet vilket är dess huvudsakliga ansvarsområde.
Förråds-
och lagerhållning
Inköps-
och förrådsfrågor handläggs f, n, inom ekonomiavdelning en dels centralt inom
materialsektionen, dels regionalt på fyra huvud-
Prop. 1971:147 16
förråd
med filialförråd. Såväl chefen för materialsektionen som cheferna för vart och
ett av huvudförråden lyder direkt under chefen för ekonomiavdelningen.
Arbets-
och beslutanderättsfördelningen mellan materialsektionen och huvudförråden är
huvudsakligen av linjekaraktär. Huvudförråden föreslås därför utgå som
regionala förvaltningsorgan under chefen för ekonomiavdelningen och i stäUet
organisatoriskt anknytas tiU material-sektionen. Motsvarande bör också gälla
filialförrådet i Notviken. I samband härmed bör begreppet huvudförråd/huvudförrådschef
utgå och ersättas med benämningen centralförråd/centralförrådschef enligt
följande:
Centralförrådet
Malmö
» Göteborg
(med förråd även i Ämål)
» Örebro
(med förråd även i Tillberga)
» Gävle
(med förråd även i Bollnäs och Östersund)
» Notviken
Denna
åtg'ärd medger en förenklad och snabbare beslutsprocess samtidigt som chefen
för ekonomiavdelningen avlastas.
Enligt
SJ:s förslag skall förråden liksom hittills svara för driften av de fysiska
förråden, regionala och lokala inköp och avrop på avtal för direktleverans tiU förbrakare
inom regionen och försäljning av kasserade effekter o, dyl.
Avlöningsrapportering och personaladministrativa ärenden kommer att föras över tiU
centralförvaltningens serviceenheter. Genom koncentrationen av administrativa arbetsuppgifter
kan verksamheten inom förråden renodlas så att de ansvariga cheferna får möjlighet
att helt ägna sig åt sin primäruppgift förrådsdrift och inköp.
En
sammanfattande tablå över SJ:s förslag till ny huvudorganisation torde få fogas
till statsrådsprotokollet som bilaga 3.
SJ:s
krigsorganisation
De
framlagda förslagen rubbar inte SJ:s krigsorganisation. Detta innebär att
järnvägarna i krig får fyra ledningsnivåer, varav två regionala. Centralt och
lokalt erfordras inga ändringar,
I
fråga om den högre regionala nivån gäller följande. Nuvarande indelning i sex jämvägsområden,
som helt sammanfaller med motsva rande civU- och mUitärområden, bibehåUs,
Järnvägsområde leds i krig av en järnvägsbefälhavare med biträde av ett kansli.
Samtliga funktioner inordnas i järnvägsområdena. Som järnvägsbefälhavare utses
cheferna för trafikdistrikten i Malmö, Göteborg, Stockholm, Örebro, Sundsvall
och Luleå, Vid krigsorganisering frånträder de sin befattning som distriktschefer
och bhr enbart järnvägsbefälhavare.
Prop. 1971:147 17
Järnvägsbefälhavarens
uppgift skall vara att samverka med övriga högre regionala
totalförsvarsmyndigheter samt att utöva en övergripande och samordnande
ledning av samtliga funktioner inom järnvägsområdet utom rent kamerala
arbetsområden.
De föreslagna åtta trafik-
och bandistrikten kan utan ändringar ingå i den lägre regionala
krigsorganisationen. Trafikdistriktscheferna blir huvudansvariga för samverkan
med övriga fagre regionala totalförsvarsmyndigheter och bör därför liksom nu
är fallet tiUdelas särskilda befogenheter.
3.
Funktionella och ekonomiska effekter
SJ
har gjort en beräkning av personalbehovet på distriktsexpeditio nerna i den
föreslagna organisationen. Inom trafik- och bandistrikten har personalbehovet
sålunda bedömts till sammanlagt ca 880 man. I nuvarande distriktstjänst är
personalantalet ca 1 085 man. För att jämförelsen skall bli riktig ur
besparingssynpunkt har vissa tjänster exklu-derats. Den beräknade
personalbesparingen uppgår sålunda till ca 200 man. Kostnaderna för den
regionala distriktsorganisationen ber'äknas till följd härav nedgå med ca 10
milj. kr. per år.
Samordningen
av verkstadstjänsten - med de möjligheter till integration och strakturrationalisering
som därigenom öppnas - beräknas successivt vid en försiktig bedömning leda till
en årUg mindrekostnad av drygt 15 milj, kr,
I
fråga om förråds- och lagerhållning ligger vinsten av föreslagen omorganisation
framför allt i förväntat resultat från planerad koncentration av vissa ratiner.
Detta beräknas medföra en årlig besparing på ca 1,5 milj. kr.
Genom
att personalminskningen först uppnås i anslutning tiU en successiv naturlig avgång
kommer effekterna i kostnadsh'änseende att i sin helhet uppnås först på viss
sikt.
Sammanfattningsvis
konstaterar SJ värdet av att man genom den ändrade organisationen ger trafik-
och bandistrikten i olika delar av landet möjligheter att arbeta under resurs-
och kompetensmässigt mera likartade förutsättningar, vilket är angeläget med
hänsyn till en effektiv och säker avveckling av trafiken samt en anpassning av
denna till successivt ändrade betingelser. Samtidigt erhålls en funktionell
arbetsfördelning i förhåUandet mellan trafik- samt verkstads- och underhållssidan,
vUket innebär fördelar i olika hänseenden.
4.
Genomförandet
SJ
har i sin framställning utgått från att den ändrade organisationen skaU gäUa
fr. o. m. den 1 juli 1971. Genomförandet förutsätts kräva
Prop. 1971:147 18
viss övergångstid. SJ hemställer vidare om bemyndigande
att vidta i sammanhanget erforderliga övergångsanordningar.
IV. Remissyttranden
De remissinstanser som uttalar sig om b e h o v e t av en
ändrad huvudorganisation för SJ har i aUmänhet inte ifrågasatt detta. Det
anses naturligt att en organisatorisk anpassning sker tid efter annan med
hänsyn tUl ändrade förutsättningar för verksamheten. Statskontoret understryker
allmänt betydelsen av att omorganisationer sker med jämna mellanrum i detta
syfte. Inte minst bör härvid även uppmärksammas den faktiska och förväntade
utvecklingen inom andra verksamhetsområden, KommerskoUegium anför liknande
synpunkter. Näringslivets trafikdelegation hälsar med tillfredsställelse den
fortlöpande strävan hos SJ att rationalisera verksamheten så att företaget
effektivt kan h'ävda sig i förhåUande tiU andra transportföretag. Bl, a,
riksrevisionsverket framhåUer att det nu framlagda förslaget i princip får
uppfattas som ett fuUföljande av den omorganisation som inleddes år 1963 och en
samtidig anpassning till en ändrad lokal transportstruktur. Transportnämnden
betonar att varje åtgärd som syftar till en effektivisering av SJ:s verksamhet
har ett värde även från beredskapssynpunkt.
Vad avser den principiella innebörden av det framlagda förslaget
i fråga om den framtida distriktsorganisationen är reaktionen hos
remissinstanserna mera delad. Positiva till de gmndläggande principerna för
ändrad organisation är bl. a. ÖB, postverket, transportnämnden, flertalet
civilbefälhavare, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs,
Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,
handelskamrarna i Malmö, Örebro, Gävle och Sundsvall samt Statsanställdas
förbund. Flertalet vitsordar allmänt bl. a. att de större verksamhetsområdena
och det större trafikunderlag inom regionerna som förslaget syftar till bör
skapa goda förutsättningar för en eftersträvad förstärkning av den
kvalificerade personalen på regional nivå och samtidigt därmed möjliggöra en
ökad delegering av beslutsfunktionerna. ÖB och transportnämnden tar i
sammanhanget upp totalförsvarsaspekterna.
Några remissinstanser är allmänt eller av särskilda skäl
mera tveksamma till ,SJ:s förslag. Statskontoret, riksrevisionsverket,
kommerskollegium, Näringslivets trafikdelegadon, Stockhohns handelskammare,
SACO och SR påpekar att det vid remisstidpunkten föreliggande materialet inte
är tillräckligt för att möjliggöra en säker bedömning. Bl. a. statskontoret
betecknar den föreslagna omorganisationen såsom i och för sig rimlig men
efterlyser en närmare redovisning av de bakomliggande övervägandena. Det hade
exempelvis varit av värde med en närmare ut-
Prop.
1971:147 19
redning av de lokaliseringspolitiska aspekterna med hänsyn
till olika organisationsalternativ. Kommerskollegium efterlyser för sin del bl,
a, en mer ingående lönsamhetsbedömning. Näringslivets trafikdelegation påpekar
att den tänkta omläggningen tiU större distrikt kan innebära försvårade
kontakter för såväl SJ:s marknadsföring och distriktspersonal som för de inom
distrikten lokaUserade trafikanterna, SR ansluter sig till det yttrande som
avgivits till SJ av SR:s berörda underorganisationer i samband med
utarbetandet av organisationsförslaget. I detta påpekas bl. a. att en stor del
av de beräknade rationaliseringsvinsterna torde kunna uppnås även utan de
tänkta genomgripande förändringarna.
De remissinstanser som riktat direkta invändningar mot SJ:s
förslag är i första hand företrädare för lokala intressen, som bedömt att en
omorganisation kan få vissa återverkningar på sysselsättningen inom regionen.
Någon negativ inställning till de principiella huvudargumenten för en
organisatorisk förändring av den regionala förvaltningen anför dessa däremot
inte.
Förslaget, att de nya trafik- och bandistrikten skall vara
i huvudsak länsanpassade samt att trafik- och bandistrikt bör sammanfalla har
mottagits positivt eller utan erinran av det helt dominerande antalet remissinstanser.
Bland dessa märks ÖB, statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskoUegium,
AMS, samtliga länsstyrelser utom två, alla civilbefälhavare samt flertalet
handelskamrar. De som särskUt uttalar sig i frågan lägger i aUmänhet stor vikt
vid de förbättrade och förenklade kontakter som härigenom skapas för
handläggning av olika ärenden meUan SJ och olika länsplanerande organ. Även
från försvarsberedskapssynpunkt anses en anpassning till länsgränsema
fördelaktig.
Näringslivets trafikdelegation säger sig i och för sig
inte ha något att erinra mot en anpassning av distrikten till länsgränserna där
så kan ske. Samtidigt understryks emellertid den avgörande vikt som bör fästas
vid näringsgeografiska förhållanden, dvs. marknadsstrukturen inom resp.
landsdelar, handelsvägarnas och järnvägslinjernas sträckning samt övriga
transportmedels trafikområden etc.
Några remissinstanser - SACO, Statsanställdas förbund och
SR -intar en mera negativ inställning till principerna för
distriktsindelningen. SACO anser allmänt att värdet av att följa länsgränserna
har överbetonats till förfång för andra kriterier. Av trafikmässiga och andra
skäl kan det enligt organisationen inte vara lämpUgt att sammanh'ängande linjer
i onödan bryts av länsgränser. Statsanställdas förbund och SR går ett steg
längre och förordar bestämt en indelning som är uppbyggd i första hand efter erfarenhetsmässiga
trafikströmmar oberoende av länsgränserna. De tre angivna organisationerna
ansluter sig till de yttranden som avgivits av deras resp,
underorganisationer vid SJ i sam-
Prop. 1971:147 20
band
med organisationsförslagets utarbetande. Statsanställdas förbund har dessutom tiU
sitt yttrande fogat ett eget förslag till regional organisation. Huvuddragen i
detta är att gränsen för de norra trafik- och bandistrikten förskjutits tiU en
linje söder om Umeå, att stockholmsdistrikten bibehållits vid ungefär
nuvarande omfattning samt att Värmland förts till göteborgsområdet i stället
för till Örebro.
Bortsett
från de remissinstanser, som enUgt det följande förordar ett bibehållande av de
nuvarande huvudorter som föreslås indragna och därmed indirekt tillstyrker ett
större antal distrikt än åtta, har endast ett fåtal instanser redovisat
synpunkter på det föreslagna totala antalet nya distrikt. Riksrevisionsverket
ifrågasätter sålunda om inte en bättre anpassning till näringsgeografiska
förhållanden skulle kunna uppnås genom en ytterligare begränsning till sex
distrikt. ÖB önskar att en hknande minskning prövas för att så långt möjligt få
bättre överensstämmelse med militär- och civilområdena. Även civilbefälhavarna
i Östra resp. Nedre Norrlands civilområde förordar liknande överväganden.
Inställningen
bland remissinstanserna till den närmare avgränsningen av de enskilda distrikten
och de föreslagna distriktshuvudorterna skiftar i stort sett med hänsyn till
verkningarna i de särskUda fallen. Allmänna synpunkter anförs dock av bl. a.
statskontoret, som framhåller att det mot bakgrand av målsättningen för SJ i
och för sig måste anses rimligt att distriktsindelningen motiveras i huvudsak
utifrån företagsekonomiska synpunkter.
Remissyttrandena
i övrigt i denna del får ses mot bakgrand av dels de krav som framförts om
bibehållande av de nuvarande distriktshuvudorterna i Växjö, Borås och Umeå,
dels synpunkter på olika områdens samhörighet med varandra från främst
näringsgeografiska aspekter.
Indragningen
av v ä x j ö- och boråsdistrikten kritiseras av främst företrädare för de
berörda regionala intressenterna. Växjö-distriktet skaU enligt förslaget delas
upp på de nya malmö- och norrköpingsdistrikten. Länsstyrelsen i Kronobergs
län, Kronobergs läns landsting, sammanläggningsdelegerade för Växjö nybildade
kommun, Kronobergs läns köpmannaförbund, handelskammaren i Jönköping och SR
befarar att de kontakter mellan SJ:s godstransportkunder och näringslivet i
regionen som en effektiv marknadsföring kr'äver blir lidande om v'äxjödistrikten
inte bibehålls. L"änsstyrelsen påpekar vidare, att denna del av Småland
har större samhörighet med Blekinge än med malmöregionen, och förordar att de
nuvarande v'äxjödistrikten i stället utökas att omfatta hela Småland samt Öland
och Blekinge,
Länsstyrelsen
i Kalmar län har från sina utgångspunkter en arman uppfattning och hälsar med
tillfredsställelse att länet som tidigare varit uppdelat på flera distrikt -
bl, a, växjöregionen - med därav följande
Prop. 1971:147 21
olägenheter
nu kommer att i sin helhet hänföras tUl en region (Norrköping), Länsstyrelsen
i Blekinge län uttalar, att det för länets del inte har någon större betydelse
till vilken av ifrägakommande orter - Malmö eller Växjö - distriktens huvudort
förläggs.
Boråsdistrikten skall
enligt förslaget delas upp på de vidgade göteborgs-, malmö- och
norrköpingsdistrikten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Borås stad framhåller,
att detta är orationellt, och pekar på att transportservicen inom den berörda
regionen bäst tillgodoses, om de nuvarande boråsdistrikten bibehålls. Det
påpekas också att en indragning av Borås medför bortfall av ett 80-tal
tjänster inom samfärdsel och offentUg förvaltning, vilket kommer att försämra
förutsättningarna för en utbyggnad av näringslivet i önskad utsträckning.
Länsstyrelsen förutsätter vidare, att om en indragning sker, detta bortfall
kompenseras i rimlig utsträckning. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller
också, att en uppdelning av boråsdistrikten vore olycklig, och föreslår med hänvisning
till de uttalanden som gjorts från statsmakternas sida om en dämpning av
tillväxttakten i storstadsregionerna att Borås i stället för Göteborg får bli
huvudort i de nya distrikten för västra Sverige. Handelskammaren i
Västergötland och norra Halland stöder denna tanke liksom Borås stad.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län har däremot en positiv inställning till den föreslagna
omfattningen av de nya drift- och bandistrikten med Göteborg som huvudort.
Beträffande
umeådistriktens föreslagna indragning och uppdelning på de nya luleå- och sundsvallsregionerna
har reaktionen bland de regionala intressenterna varit i stort sett liknande
den som nyss redovisats för växjö- och boråsdistrikten. Kritiken kommer främst
från länsstyrelsen i Västerbottens län som bifogat yttranden från länets landsting,
Umeå stad och ett antal industrier. Ifrågavarande instanser befarar att indragningen
kommer att leda till försämrade kontakter mellan SJ samt näringslivet och
kommunerna i regionen. Länsstyrelsen anser också att SJ:s förslag tUl organisationsstraktur
motverkar det regionalpolitiska strävandena i övrigt. Enligt länsstyrelsen bör
ersättning tUl SJ utgå på lämpligt sätt om den nuvarande organisationen innebär
företagsekonomiska nackdelar. Länsstyrelsen framhåUer i övrigt att Umeå håller
på att utvecklas tUl ett kommersiellt och kulturellt centrum i övre Norrland. Slutiigen
påpekas att om SJ:s förslag genomförs, ca 85 anställda i Umeå kommer att
omplaceras, vilket ger anledning att understryka vikten av att den berörda
personalens omstäUningsproblem beaktas på ett tiUfredsställande sätt. Övriga
regionala intressenter understryker liksom länsstyrelsen behovet av att
bibehålla umeådistrikten för att inte försämra betingelserna för näringslivets
fortsatta utveckling. Också TCO reserverar sig mot förslaget, att Umeå inte
längre skall vara regional förvaltningsort.
Prop.
1971:147 22
Även Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare är
i princip av nyss angivna uppfattning. Kammaren säger sig dock kunna tänka sig
ett meUanalternativ med en nedbantad distriktsorganisation i Umeå, varvid vissa
arbetsuppgifter som kr'äver speciell kompetens skulle handläggas på den egentiiga
distriktshuvudorten. Denna bör då vara Luleå i stället för SundsvaU med hänsyn
till den starkare intresseinriktning norrut som umeåregionen anses ha.
Liknande synpunkter på umeåregionens intressesamhörighet
framhålls också av vissa andra remissinstanser som i och för sig torde
acceptera att de nuvarande umeådistrikten dras in. Sålunda framhåller ÖB, att
det även från andra synpunkter än totalförsvarets kan vara värt att undersöka
om inte umeådistrikten bör hänföras till luleåregionen. Civilbefälhavarna i
Övre resp. Nedre Norrland förordar också en sådan undersökning, närmast med
tanke på att gränserna för SJ-distrikten då kommer att sammanfalla med militär-
och civilområdes-gränserna. Statsanställdas förbund framhåller bestämt att
Luleå bör vara huvudort för nuvarande tionde och elfte distrikten om en ändring
av organisationen genomförs. De administrativa enheterna i Luleå kan enligt
förbundets mening inte byggas upp endast för malmtrafiken. Liknande synpunkter
anförs av TCO och SR. Länsstyrelsen i Jämtlands län och handelskammaren i
Sundsvall tillstyrker dock utan reservation den föreslagna avgränsningen av nya
trafik- och bandistrikt för Nedre Norrland,
Även vad gäller övriga distrikt, där de nuvarande
distriktshuvudorterna föreslås bibehållna men där gränserna för distrikten
avses mer eller mindre förändrade, framförs åtskilliga synpunkter. Endast
beträffande de norra distrikten med Luleå som huvudort och de nya södra distrikten
med Malmö som huvudort har inga invändningar framkommit bortsett från dem som
redan berörts och som sammanhänger med det föreslagna slopandet av umeå-och
växjödistrikten.
Beträffande de nya gävledistrikten som avses omfatta i huvudsak
Uppsala, Gävleborgs och Kopparbergs län förordar civilbefälhavaren i nedre
Norrland närmast från totalförsvarssynpunkt en utbrytning av Gävleborgs län
vilket i stället anses böra sammanläggas med Västernorrlands och Jämtiands län
till en region. Länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorrlands län delar dock
inte denna uppfattning och länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs och
Gävleborgs län anser de av SJ föreslagna distriktsgränserna för gävleregionen
väl överensstämma med näringslivsstrukturen inom området.
Gränserna för den nya stockholmsregionen, som avses få s,
k, terminaUcaraktär med tanke på bl, a, de insatser som krävs för
pendeltågstrafiken, har också väckt en del kritik. Gemensamt för kritiken är
att det tänkta området anses för litet med hänsyn tiU både de
Prop.
1971:147 23
näringsgeografiska och trafikala sambanden och kravet på
en rationell drift. Sålunda framhåller statskontoret, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt Näringslivets trafikdelegation
att näringslivets uppbyggnad och trafikströmmamas riktning entydigt talar för
att hela Mälardalen och områdena närmast norr och söder därom i organisatoriskt
hänseende bör bilda en enhet. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar i
sammanhanget att i fråga om samhäUs-planeringen ett samarbete sedan några år
bedrivs mellan länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Västmanlands och Örebro län och att en allmän anknytning härtill av regionala
indelningar är värd att sträva efter. Kommunalförbundet för Stockholms stads
och läns regionala frågor, vars yttrande inhämtats av länsstyrelsen i
Stockholms län, tillägger att den föreslagna gränsdragningen innebär att de för
pendeltågs- och intercitytrafiken betydelsefulla orterna Gnesta, Uppsala och
Västerås kommer att ligga utanför terminalområdet. Detsamma kommer att gälla
viss busstrafik inom Uppsala län som SJ utför på entreprenad åt AB
Storstockholms lokaltrafik. Statsanställdas förbund framhåller att den
nuvarande stockholmsregionen är väl avpassad och föreslås därför, att den
bibehålls. En utökning med Gnesta anses dock motiverad med tanke på
lokaltrafiken.
Norrköpingsdistriktens omfattning berörs indirekt av de
remissinstanser som enligt det föregående förordat en annan distriktstillhörighet
för Södermanlands, Kalmar resp. Jönköpings län.
Vad härefter beträffar Örebro- och göteborgsdistrikten
har redan nämnts yttranden, som behandlat de problem som sammanh'änger med den
förutsatta delningen av den nuvarande boråsregionen. Utan att gå in på dessa
spörsmål har länsstyrelsen i Värmlands län tagit upp frågan om den lämpliga tiUhörigheten
för detta Vän. Enligt förslaget avses Värmlands län liksom f. n. ingå i
örebroregionen, vUket länsstyrelsen finner mindre rationellt. Större delen av
värmländsk export och import går nämligen över Göteborg och Uddevalla. En organisatorisk
samhörighet mellan Värmland och göteborgsområdet bör förbättra SJ:s möjligheter
att tillgodose näringslivets anspråk. Handelskammaren i Karlstad anför
liknande synpunkter och erinrar om att Värmlands län tillhörde göteborgsområdet
före 1963 års omorganisation.
Länsstyrelsen i Örebro län framhåller däremot att de nya
örebrodistrikten har fått en väl avvägd avgränsning med hänsyn till näringslivet
och transportriklningarna. En distriktsindelning som både tillfredsställer
önskemål om att de senare strikt följs och samtidigt anpassas tiU länsgränserna
torde enligt länsstyrelsen endast i undantagsfall vara möjlig.
Några synpunkter på göteborgsdistriktens avgränsning
utöver de hU-tUls nämnda har inte anförts. Ej heller har ytterligare synpunkter
anförts på de föreslagna huvudorterna inom resp, nya distrikt.
Prop.
1971:147 24
De övriga åtgärder som föreslås i SJ:s framsfällning har
inte föranlett lika utförliga yttranden av remissinstanserna. Samordningen av
maskintjänsten innebärande att drift- och huvudverkstädernas underhållsarbete
för spårbunden materiel slås samman i sex verkstadsregioner under maskinavdelningen
tillstyrks allm'änt av statskontoret, riksrevisionsverket, handelskammaren i
Sundsvall samt länsstyrelserna i Örebro och Jämtlands län. Den sistnämnda
länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse att Östersund alltjämt avses bli
huvudort i en verkstadsregion. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är i detta
hänseende av annan mening och förordar i stäUet att Ange blir huvudort i den
föreslagna östersundsregionen med hänsyn tUl ortens centrala läge i SJ:s
trafiknät. En flyttning av underhållet av dragkraft och godsvagnar från Ange
anses inte förenlig med den förda regionalpolitiken. Liknande synpunkter anförs
av Ange kommun, som dessutom är angelägen att det befolkningsmässiga
serviceunderlag som de järnvägsanställda utgör inte skall minska.
SR ansluter sig tiU de yttranden som förbundets
underorganisationer vid SJ avgivit i anslutning till utformningen av
organisationsförslaget inom SJ. Dessas inställning är i princip positiv till en
samordning av verkstadsfunktionerna, men det anses att ännu bättre ekonomi kan
erhållas om dispositionsansvaret för fordonen förs över till maskinavdelningen.
Det framhålls således som olämpligt att slå sönder de under flera år intrimmade
och väl fungerande lok- och vagnstationerna. Ett detaljerat förslag läggs fram
till en fullständig saraordning av driftavdelningens maskintjänst med
maskinavdelningens verkstäder. Även Statsanställdas förbund - som allmänt bitr'äder
SJ:s förslag beträffande maskintjänsten - föreslår vissa ändringar däri, som
bl. a. innebär att det totala transportledningsarbetets samtliga funktioner
förs samman med lokledningen inom nyinrättade s. k. tågstationer.
Förslaget till centralisering av förråds- och lagerhållningens
organisation, innebärande bl. a. att huvudförråden upphör som regionala
förvaltningsorgan och i st'ället anknyts direkt till den centrala
organisationen, biträds av riksrevisionsverket, som anser att goda möjligheter
härigenom skapas till ytterligare rationalisering av materialhanteringen. Även
statskontoret finner förslaget rimUgt.
AMS och SR är däremot mera tveksamma tiU en central
styrning av förråds- och lagerhäUningens organisation och ser hellre att en samordning
med annan administration på den aktueUa orten övervägs. Statsanställdas
förbund, som i princip tillstyrker SJ:s förslag, har en avvikande mening
beträffande kameral- och personaltjänsten vid förråden. En centralisering av
dessa funktioner avstyrks och i stäUet förordas att de samordnas på regional
nivå meUan huvudverkstäder och förråd, vilket underlättas av att dessa
arbetsplatser, i regel Ugger i an-
Prop.
1971:147 25
slutning
till varandra.
Valet av tidpunkt för omorganisationens
genomförande och personalens omställningsproblem bar i remissyttrandena
framför allt berörts av personalorganisationema. SACO anser att genomförandet
av förändringarna bör framflyttas från den 1 juli 1971 tiU tidigast den 1 juli
1972. Även TCO och SR bedömer att tiden mellan ett beslut i frågan och
genomförandet bUr för knapp för att lösa problemen med bl. a, den övertaliga
personalens placering och fortsatta meningsfyllda sysselsättning. Vidare
understryks angelägenheten av att personalfrågorna löses i samråd med de
anställda och deras organisationer enligt gängse företagsdemokratiska principer
samt att de berörda i god tid får information om förestående flyttning o, dyl.
Statsanställdas förbund påpekar att de verkningar som organisationsförändringarna
kan komma att medföra för berörd personal av SJ måste lösas med beaktande av
den enskUdes önskemål och situation. - Som alternativ till en senardäggning av
genomförandet föreslår statskontoret en etappvis avveckling av verksamheten vid
de regionala enheter som kommer att beröras,
I
vissa yttranden uttalas tveksamhet i fråga om de ekonomiska rationaliseringsvinster
som SJ räknar med till följd av omorganisationen, Konvnerskollegium och TCO
efterlyser en mer ingående lönsamhetsbedömning. Kollegium tror i och för sig
att rationaliseringsvinster på sikt kan uppstå, dock inte av den
storleksordning - ca 25 milj, kr, per år - som SJ angivU, Kollegium påpekar
bl,a, att en kvantitativ och kvalitativ förstärkning av transportförsäljnings-funktionens
resurser inom återstående distrikt kan bli nödvändig för att inte servicen för SJ:s
kunder skall försämras, vilket torde medföra merkostnader som kan komma att
minska de direkta rationaliseringsvinsterna av omorganisationen,
SACO
och SR anför som tidigare nämnts att det är sannolikt att en stor del av de
reella vinster som omorganisationen väntas ge kan uppnås även utan de
genomgripande förändringar som föreslagits. Möjligheterna att rationalisera
inom ramen för nuvarande huvudorganisation måste i första hand aUvariigt
prövas, SR redovisar även vissa underorganisationers interna beräkningar av
olika omorganisationsalternativ rörande verkstads- och maskintjänsten, vars
resultat väsentiigt skiljer sig från SJ:s kalkyler.
y. Departementschefen
UtveckUngen
på transportområdet har under de senaste årtiondena gått mycket snabbt. Den har
nära hängt samman med utvecklingen överhuvud i samhäUet, som kännetecknats av
kraftiga förändringar i bebyggelse- och befolkningsstraktur och en fortgående
omvandling av nä-
Prop. 1971:147 26
ringsUvet,
Härigenom har transportsektorn ställts inför successivt ökade krav såväl
kvantitativt som kvalitativt, och dessa krav har mötts genom en motsvarande tiUväxt
i transportarbetet i förening med en snabb utveckling i fråga om olika
transportmedel, I sistnämnda hänseende kan noteras bilismens kraftiga
utveckling sedan 1950-talet och den i takt därmed gjorda satsningen på ett väl
utbyggt vägnät. Även flyget har kännetecknats av en snabb expansion och fått
en växande betydelse i transportarbetet.
Den
angivna utvecklingen har givetvis påverkat föratsättningarna för den tidigare
dominerande järnvägstrafiken. Detta följer med att det moderna samhällets
transportbehov på ett helt annat sätt än tidigare måste tiUgodoses genom
kombinerade insatser av olika transportgrenar. En samhäUsekonomiskt riktig
arbetsfördelning fömtsätter härvid en anpassning och inriktning av dessa på
transportuppgifter, för vilka de är särskilt lämpade. En angelägen uppgift för
trafikpolitiken är i detta sammanhang att genom avveckling av restriktioner
och en samhällsekonomiskt riktig avvägning av kostnadsansvaret ge de olika
transportgrenarna och transportföretagen möjligheter att spela den roll, som
motiveras av deras resp, kostnads- och kvalitetsförutsättningar.
Genom bl, a, det
trafikpolitiska reformprogrammet bar SJ under senare år fått förbättrade
möjligheter att inom stora delar av transportmarknaden effektivt konkurrera
med främst landsvägstrafiken. Detta har skett genom att olika hämmande
regleringar för SJ slopats och genom att ersättning numera lämnas SJ för
driften av de olönsamma järnvägslinjer som upprätthålls av regionalpolitiska
och sociala skäl, SJ:s möjUgheter att verka på transportmarknaden kommer också
att successivt påverkas i positiv riktning av den trafikpolitiskt betingade
och etappvis genomförda höjning av fordonsskatterna för de tyngre
landsvägsekipagen som beslutats av 1970 års riksdag, I sammanhanget bör även
beaktas den av riksdagen i våras beslutade finansieUa rekonstruktionen av SJ (prop,
1971: 85, 1971: TU 5, rskr 1971: 145), vilken genom nedskrivning av SJ:s
statskapital och ändrad redovisning av SJ:s pensionskostnader syftar till en
likaledes trafikpolitiskt betingad anpassning av SJ:s kostnadsansvar,
SJ:s
konkurrenskraft har också stärkts genom de betydande investeringsanslag som
årligen anvisats för verksamheten. Tyngdpunkten i investeringsprogrammet Ugger
på investeringar, som dels innebär en successiv ökning och anpassning av SJ:s
kapacitet med hänsyn till de krav som SJ:s kunder i person- och godstrafiken sfäller,
dels innebär rationaliseringar i olika h'änseenden och därmed förbättrade
möjligheter för SJ att hävda sig marknads- och prismässigt, dels medger en allt
större drift-s'äkerhet.
Genom
de trafikpolitiska åtgärder som vidtas och de medel som anvisas bör SJ - under
förutsättning av fortsatt målmedveten rationalise-
Prop.
1971:147 27
ring
och effektivisering - ha goda möjligheter att hävda och utveckla sin ställning
på transportmarknaden. På godstrafikens område bör SJ sålunda kunna erbjuda
fördelar, när det är fråga om tyngre transporter, systemtransporter och
transporter över längre sträckor. På persontransportsidan bör goda
utvecklingsmöjligheter finnas särskilt på de medellånga och långa avstånden
30-40 mil och längre. Utöver ett mera fortlöpande, på tekniska och driftmässiga
förhållanden och på administrativa och ekonomiska rutiner inrUctat,
rationaliseringsarbete krävs tid efter annan en mera allmän översyn av SJ:s
organisation för att få till stånd en anpassning som svarar mot utvecklingens
krav. En sådan mera allmän översyn verkställdes senast åren 1961-1962 och
resulterade sedan frågan underställts 1963 års riksdag i en ny
huvudorganisation för såväl den centrala som den regionala administrationen.
Den centrala organisationen, som tidigare varit provisoriskt uppdelad på 12
huvudenheter, indelades i stället i sju avdelningar, nämUgen driftavdelningen,
kommersiella avdelningen, banavdelningen, maskinavdelningen, utvecklingsavdelningen,
ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen, I fråga om den regionala
organisationen ersattes tidigare distrikt med underlydande stora antal
facksektioner av elva driftdistrikt och elva bandistrikt, vilkas geografiska
gränser sammanföll. Huvudorter för dessa distrikt blev Malmö, Växjö, Borås,
Göteborg, Norrköping, Stockholm, Örebro, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå, Den
regionala organisationen kom vidare att innefatta sju huvudverkstäder lydande
under maskinavddningen med huvudorter i Malmö, Göteborg, Åmål, Örebro, Tillberga,
Östersund och Notviken samt fyra huvudförråd sorterade under ekonomiavdelningen
med förläggning i Malmö, Göteborg, Örebro och Gävle,
Med
omorganisationen åsyftades att åstadkomma bl, a, klarare ansvars- och
befogenhetsområden, en ökad delegering av befogenheter och beslutanderätt,
koncentration av ratiner samt en förstärkning av den kommersiella funktionen
inom företaget. Allmänt kan sägas att den ändrade organisationen i stort har
gett de åsyftade effekterna. Redan vid tiden för omorganisationen förutsågs
dock i slutrapporten från den då fungerande organisationsgruppen inom SJ behov
på viss sikt föreligga av en ytterligare anpassning av organisationen, bl, a,
i fråga om distriktens antal och distriktsgränserna. Vidare angavs maskin
tjänstens organisation med bl, a, dess uppdelning av underhållet av
spårbunden rullande materiel på maskinavdelningens huvudverksfäder och på driftdistrikten
- vara ett provisorium, Kungl, Maj:t uppdrog också åt SJ att utreda frågan om
maskintjänstens definitiva placering i den regionala organisationen.
Sedan
omorganisationen genomfördes har successivt en betydande rationalisering ägt
ram inom SJ. En sådan har varit nödvändig för att möta kostnadsutvecklingen och
hävda SJ:s ställning på transportmarknaden.
Prop. 1971:147 _ 28
Beaktas
bör i sammanhanget den personalintensiva karaktären hos SJ:s trafikservice. Ca
75 % av driftkostnaderna utgörs sålunda av personalkostnader.
Rationaliseringen har med hänsyn härtill och i takt med de möjligheter som bl.
a. den tekniska utvecklingen erbjuder inriktats på personalbesparande åtgärder.
En kraftig personalminskning har också kunnat ske samtidigt som en kraftig
ökning ägt rum av främst SJ:s godstransportarbete. Sålunda har från år 1964
antalet anställda minskat med ca 18 % samtidigt som godstransportarbetet kunnat
öka med ca 40 %. Personalminskningen har allmänt kunnat genomföras inom ramen
för en naturlig avgång.
Ifrågavarande
rationaliseringsarbete har i hög grad varit inriktat på den lokala nivån. Det
har hängt samman med den fortgående förändringen av trafikstrakturen mot allt
större koncentration genom knutpunktstrafik, regionforsling, nedläggning av
trafiksvaga banor och järnvägsanstalter, det successiva genomförandet av fjärrblockering,
tiU-lämpningen av mera avancerade lösningar särskUt inom de eltekniska facken, automatisering
av redovisnings- och bokföringsarbete etc, I anslutning härtUl har inom
driftdistrikten en ganska betydande minskning skett av antalet lokala enheter -
stationer, vagn- och lokstationer och busslinjegrapper - och en successiv
ytterligare reducering föratses på ytterligare några års sikt. Inom bandistrikten
föreligger en motsvarande trend.
Samtidigt
som drift- och underhållspersonal kunnat reduceras i betydande utsträckning på
lokal nivå, har en motsvarande utveckling inte ägt rum inom drift- och bandistriktens
regionala organ drift- och bandistriktsexpeditionerna vilka i dagens läge
totalt sett är klart överdimensionerade. Rationaliseringen på fältet måste här
följas upp av en motsvarande nödvändig organisatorisk anpassning och
rationalisering av de mera administrativa funktionerna,
I
det organisationsförslag som SJ framlagt och som i samband med beredningen
ytterligare underbyggts med ett omfattande kompletterande material har SJ
dragit konsekvenserna av utvecklingen och förordat en begränsning av antalet
drift- och bandistrikt. Förslaget innebär i viss mån ett fuUföljande av den av
1963 års riksdag beslutade omorganisationen, SJ har i sammanhanget tagit hänsyn
till i första hand inträffade men även förväntade ändringar på
transportmarknaden. Företaget har också redovisat den nyssnämnda
koncentrationen av den lokala verksamheten, vilken i motsvarande mån begränsat
distriktschefernas kontaktnät. Med större verksamhetsområden och större
trafikunderlag på lokal nivå har föratsättningar också skapats för kvalitativ
förstärkning och därigenom ökade möjligheter tUl delegering av befogenheter.
Allmänt gäller att utvecklingen lett tUl en bristande balans mellan olika
distrikt. Verksamheten inom vissa distrikt har sålunda haft en alltför
begränsad omfattning för att distriktsexpeditionernas administrativa resurser
och specialfunk-
Prop. 1971:147 29
tioner skall kunna utnyttjas på ett tillräckligt effektivt
sätt. Det gäller främst Borås-, Växjö-, Norrköpings-, Umeå- och
Luleå-distrikten, som ger klart otillräckligt underlag för en ändamålsenlig
regional administration och funktions- och ansvarsfördelning. Med hänsyn till
anförda förhållanden har SJ föreslagit en begränsning av antalet drift- och
bandistrikt från f. n. elva till åtta.
Jag kan helt ansluta mig till SJ:s uppfattning om behovet
av att anpassa distriktsorganisationen till de successivt ändrade
förutsättningarna för verksamheten. Därigenom möjliggörs en - som jag framhåUit
tidigare sedan länge angelägen rationalisering av distriktsexpeditionerna.
En fortsatt balanserad och ändamålsenlig rationalisering på lokal nivå kan inte
rimligen genomföras utan att ifrågavarande brister på regional nivå avhjälps.
Av särskilt värde är att man genom begränsningar av antalet distrikt och genom
en i anslutning därtUl åstadkommen utjämning av de nya distriktens
ansvarsområden får en på en gång mera balanserad och mera kvalificerad
bevakning av trafikavvecklingen, den kommersiella verksamheten och banunderhållstjänsten
i olika delar av landet. På samma sätt som den nya organisationen bygger på en
ytterligare delegering av ansvar och befogenheter till den lokala nivån, blir
också en vidare delegering möjlig från centralförvaltningen till distriktsexpeditionerna.
En sådan delegering med vad den innefattar av decentralisering av aktiviteter
från stockholmsområdet har hittUls hämmats av den angivna bristande balansen i
förhållandet mellan de nuvarande distrikten. Jag finner med beaktande av
olika inverkande faktorer och då bl. a. av betingelserna för en ändamålsenlig
geografisk avgränsning av distrikten en begränsning av antalet drift- och
bandistrikt till åtta vara väl avvägd. Driftdistriktens benämning kan i
sammanhanget lämpligen ändras till trafikdistrikt och benämningen
driftavdelning i konsekvens därmed till trafikavdelning.
I fråga om
den geografiska avgränsningen av trafik- och bandistrikten har SJ utgått från
att dessa bör anpassas till länsgränserna och att vid sammanföringen av länen
till distrikt stor vikt bör fästas vid näringsgeografiska förhållanden och
samband. Vid avvägningen har givetvis också fått beaktas järnvägsnätets
utbredning, organisatoriska förhåUanden och faktiska gränsdragningsmöjligheter
etc. Som resultat av dessa överväganden har SJ föreslagit, att inom de åtta
trafik- och bandistrikten länen sammanförs i följande grupper, nämligen 1.
Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län, 2. Göteborgs och Bohus,
Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län, 3. Östergötiands, Södermanlands,
Jönköpings och Kalmar län, 4. Stockholms och Gotlands län, 5. Örebro, Västmanlands
och Värmlands län, 6. Gävleborgs, Uppsala och Kopparbergs län, 7,
Västernorrlands, Jämtiands och Västerbottens län samt 8, Norrbottens län.
Huvudorter i distrikten föreslås bli Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm,
Örebro, Gävle, Sundsvall resp, Luleå, I samtliga fall är dessa
Prop. 1971:147 30
orter
huvudort i drift- och bandistrikt inom den nuvarande organisationen.
Förslaget
innebär att de nuvarande Växjö-, Borås- och Umeå-distrUc-ten avvecklas, I den
nya organisationen avses de uppdelade på i huvudsak resp. Malmö-, Göteborgs-,
Norrköpings-, Sundsvalls- och Luleå-distrikten. Vidare ges i den nya
organisationen Stockholms-distrikten väsentligt mindre omfattning. Återstoden
av de hittiUsvarande Stockholms-distrikten i huvudsak Uppsala län samt delar
av Södermanlands och Västmanlands län - ingår i de nya Norrköpings-, Örebro-
och Gävledistrikten.
Jag
kan i stort ansluta mig till de grunder som varit vägledande för SJ:s
geografiska avgränsning av trafik- och bandistrikten. Jag finner sålunda med
hänsyn till det nära sambandet mellan SJ:s trafikplanering och den länsvis
bedrivna samhäUsplaneringen och tiU det inbördes beroendet i förhållandet dem
emellan, att en länsanpassning bör ske av distriktsgränserna. Jag vUl i
sammanhanget erinra om den länsvisa regionala trafikplanering, som Kungl. Maj:t
nyligen uppdragit åt länsstyrelserna att genomföra under de närmaste åren.
Denna planering utgör ett särskilt skäl för att låta SJ:s distriktsgränser
följa länsgränserna. Härför talar också den sammankoppling som i ökad
utsträckning sker mellan näringslivets planering och samhällsplaneringen i
övrigt. Inom ramen för en sådan länsanpassning föreligger möjligheter att inom
vida gränser beakta bl. a. de näringsgeografiska förhållandena. Min uppfattning
delas av ett flertal remissinstanser. Ett par remissinstanser har dock haft en
avvikande uppfattning och bl. a. förordat att indelningen mera direkt beaktar trafUcströmmarna.
Jag kan inte dela denna uppfattning. Den tekniska regleringen av
trafikströmmarna och trafikledningsfunktionen koncentreras och centraliseras i
allt större utsträckning oberoende av såväl administrativa gränser som
områdenas lämpliga avgränsning med hänsyn till bl. a. marknadsbevakning och
kundkontakter. Denna utveckling kommer att bli alltmer markant i framtiden.
Inom
ramen för en sålunda länsanpassad distriktsorganisation finner jag - med vissa
avvikelser - att SJ:s konkreta förslag till geografisk avgränsning i stort
innebär en rimlig avvägning, som i önskvärd utsträckning beaktar bl. a. de
näringsgeografiska sambanden. I vissa mera begränsade fall kan föreUgga
svårigheter att helt förena länsgränsema med de näringsgeografiska och
trafikstrukturella sambanden. Därvid finns emellertid möjligheter att
exempelvis genom entreprenadarrangemang meUan distrikten tiUgodose särskUda
sambandsbehov.
I
fråga om Växjö- och Borås-distrikten - som föreslås avvecklade -har kritik
anförts i första hand från de länsstyrelser och de kommuner och företrädare för
näringslivet, vilka har anknytning till ifrågavarande huvudorter. I
sammanhanget har hänvisats till näringsgeografiska förhållanden och
sysselsättningsaspekter inom de berörda områdena, och
Prop.
1971:147 31
beträffande Växjö-distrikten har t. o. m. en utvidgning
förordats med bi-behåUen huvudort. För egen del har jag vid mina överväganden
av den framtida anknytningen av Borås- och Växjö-distrikten vilka liksom Umeå-distrikten
tillhör de i fråga om trafikens omfattning klart minsta funnit avgörande skäl
tala för den av SJ förordade lösningen, innebärande en uppdelning av berörda
områden på de nya Göteborgs-resp. Malmö- och Norrköpings-distrikten.
Beträffande Växjö-distrikten har jag därvid beaktat de av SJ påtalade
förhållandena, nämligen dels att Smålands-länens geografiska avgränsning gör
dem mindre lämpliga som en regional enhet inom SJ, dels att området öster om
Vättern, söder om Stockholms-regionen och norr om Malmö-regionen är för litet
för indelning i två regioner och för stort och oenhetiigt för att bilda endast
en region. Med hänsyn härtill och till praktisk-ekonomiska synpunkter har det
befunnits lämpligast med en uppdelning av Växjö-distrikten på de nya Malmö- och
Norrköpings-distrikten. Härvid bör beaktas att Norrköpings-distrikten i sin
nuvarande omfattning är trafikmässigt alltför begränsat och att dess
bibehållande förutsätter en utvidgning. I fråga om de trafikmässigt
otillräckligt underbyggda Borås-distrikten gäller som SJ framhålUt - att en
utvidgning med ytterligare delar av Småland.av oUka skäl är mindre lämplig och
att för Borås-regionens del en anknytning tiU Göteborg framstår som i hög grad
naturlig.
Vad avser de nuvarande Umeå-distrikten, som föreslagits
sammanförda med Västernorrlands och Jämtlands län, har bortsett från länsstyrelsen
i Västernorrlands län inte någon remissinstans direkt förordat ett sådant
arrangemang. Remissinstanser som företräder Västerbotten-intressen har velat
bibehålla distrikten i deras nuvarande form. Från vissa remissinstansers sida
har emellertid tanken på en sammanföring med Norrbottens län framförts. För
egen del har jag utifrån det förhållandet att nuvarande Umeå-distrikt är
trafikmässigt alltför små för att kunna bestå - funnit övervägande
näringsgeografiska, regionalpolitiska och samhällsplaneringsmässiga skäl tala
för en sådan anknytning. Jag anser också, att behovet hos
näringslivet/transportörerna i Västerbotten av goda kontakter med .SJ väl kan
tillgodoses inom ramen för ett sålunda utvidgat distrikt, i vilket huvudorten
blir Luleå. Med avvikelse från SJ:s förslag förordar jag alltså denna lösning.
Jag viU i sammanhanget erinra om att delegationen för
lokalisering av statiig verksamhet f. n. överväger de möjligheter som finns att
från Stockholm utlokalisera ytterligare statliga verksamheter. Det är naturligt
att nu berörda orter där distriktsexpeditioner föreslås indragna Umeå, Borås
och Växjö omfattas av delegationens överväganden.
Vissa remissinstanser har uppehållit sig vid den kraftiga
begränsning som föreslagits av de nuvarande Stockholms-distrikten. Därvid har
påtalats sambanden meUan transporterna inom mälarregionen och den samhörighet
som näringslivet känner inom detta område. Angivna om-
Prop.
1971:147 32
ständigheter anses tala för att de nya
Stockholms-distrikten ges ungefär samma omfattning som de nuvarande. Häremot
kan i första hand invändas att en sådan ordning skulle innebära att tanken på
en länsanpassning av distrUiten fick frångås i dessa delar av landet, I övrigt
gäller att ifrågavarande delar av Västmanland och Södermanland - som ingår i de
nuvarande Stockholms-distrikten - i och för sig har samband med
Stockholms-regionen av det slag berörda remissinstanser angett. Samtidigt kan
konstateras att de aktueUa delarna av Västmanland också har ett klart näringsgeografiskt
samband med de områden, som ingår i de nya Örebro-distrikten, vilka förutom
Närke och Västmanland även omfattar Värmland, I fråga om berörda delar av
Södermanland, som föreslagits överförda till de nya Norrköpings-distrikten kan
också konstateras - fömtom vissa näringsgeografiska samband - de marknadsmäs-siga
fördelar som för orter som Nyköping och Katrineholm ligger i den geografiska
närheten till huvudorten i de nya distrikten. Sammanfattningsvis viU jag
framhålla, att från näringsgeografiska och trafikmässiga synpunkter skäl kan
anföras för alternativa anknytningar för ifrågavarande områden. Vid sådant
förhållande och med hänsyn tagen dels till önskvärdheten av en länsanpassning,
dels till angelägenheten från administrativa och praktiska synpunkter av en
begränsning av Stockholms-distrikten har jag ansett vägande skäl tala för SJ:s
lösning i denna dd.
I fråga om Uppsala län, som f. n. i huvudsak tillhör
Stockholmsdistrikten men som i sin helhet föreslås överfört till de nya Gävledistrikten,
har jag däremot ansett mig böra förorda en avvikelse från SJ:s förslag. Jag har
härvid bl. a. beaktat strävandena till en ökad samverkan inom Stockholms- och Uppsala-regionerna
i trafikförsörjningsfrågor. Allmänt torde intresseinriktningen i
trafikhänseende inom stora delar av detta län också i högre grad än inom andra
närliggande län gå mot Stockholm. Med hänsyn härtill föreslår jag, att Uppsala
län sammanförs med Stockholms län till ett gemensamt distrikt med huvudort i
Stockholm. Det näringsgeografiska och trafikmässiga samband som finns mellan de
norra delarna av Uppsala län och det nya Gävle-distriktet kan därvid - om så befinnes
önskvärt - lösas genom entreprenadarrangemang av tidigare angivet slag.
Den av mig förordade avgränsningen av distrikten framgår
närmare av karta, som torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 4.
Genom begränsningen av antalet trafik- och bandistrikt
kommer verksamheten vid distriktsexpeditionerna som f. n. har drygt 1 400
anställda att på viss sikt kunna rationaliseras i betydande omfattning. Sannolikt
kommer personalbehovet att minska med drygt 200 personer. Därvid har bortsetts
från den personal, som inom de nuvarande driftdistriktsexpeditionerna
handlägger ärenden rörande underhåll av den rullande materielen och som enligt
det följande i samband med en före-
Prop.
1971:147 33
slagen
omorganisation av maskintjänsten avses överförd till verkstads-regionerna. I
fråga om de distriktsexpeditioner, som kommer att ta över uppgifter från
expeditionerna i de nuvarande Borås- och Växjö-distrikten, vilka föreslås
avvecklade, gäller att expeditionerna i de utvidgade Göteborgs- och
Malmö-distrikten efter en övergångstid bedöms kunna klara de utökade
uppgifterna med i huvudsak oförändrat personalantal.
Beträffande
bl. a, distriktsexpeditionerna i de utvidgade Norrköpings-och Luleå-distrikten
förutses vid organisationsförändringen en viss ökning av personalantalet,
I
anslutning tiU det föregående viU jag framhålla, att omläggningen -som
förutsätter en övergångstid bör genomföras med stor hänsyn tagen till den
berörda personalens önskemål om nya placeringsorter, I viss utsträckning kommer
personal att kunna överföras till de kvarvarande huvudorterna i anslutning
till inträffade och uppkommande vakanser. Härutöver kommer den berörda
personalen att kunna erbjudas placering vid i huvudsak de lokala
förvaltningsorganen på ett stort antal orter över hela landet, där SJ bedömer
utsikterna goda för en framtida expansion av verksamheten,
I
sitt organisationsförslag har SJ vidare föreslagit en omorganisation av
maskintjänsten med dess uppgifter i fråga om konstruktion, reparation och
underhåll av spårbunden ruUande materiel. Förslaget innebär att de tUl de
nuvarande driftdistrikten knutna driftverkstäderna vid vagn-och lokstationerna
med deras på serviceunderhåll inriktade verksamhet sammanförs med de under
chefen för maskinavddningen sorterande, industrieUt arbetande huvudverkstäderna
med tillhörande lokala enheter, I Sammanhanget hänvisar SJ till den pågående
tekniska utvecklingen, som bl, a, medfört ett minskat behov av tungt underhåll
- genom längre revisionstider, utveckling mot komponentutbyten i stället för
reparation etc, - vilket ökat möjUgheterna för en koncentration av den tunga
tjänsten och en ökad integration och samverkan med driftverkstäderna i fråga
om reparations- och underhållstjänsten, I den nya organisationen föreslås
drift- och huvudverkstäderna sammanförda i sex verkstadsregioner - lydande
under chefen för maskinavdelningen - med huvudorter i anslutning till
huvudverkstäderna i Malmö, Göteborg, Örebro, TUlberga, Östersund och Notviken,
Den nuvarande huvudverkstaden i Ämål föreslås - utan förändringar i övrigt -
organisatoriskt inpassad i Göteborgs-regionen,
Jag
kan i stort tillstyrka den sålunda föreslagna omorganisationen, som synes mig
utgöra en tillfredsstäUande lösning av de problem i fråga om maskintjänsten,
som kvarstått efter 1963 års omorganisation,. Omorganisationen kommer på några
års sikt sannolikt att möjliggöra betydande rationaliserings- och
effektivitetsvinster bl, a, i form av minskning av personalbehovet,
uppskattningsvis i storleksordningen ca 250 personer såväl administrativ som
verkstadspersonal inräknad.
Prop. 1971:147 34
Vad
jag i det föregående anfört om lösningen av uppkommande personalproblem gäller
i tUlämplig utsträckning även i detta sammanhang,
I
fråga om handhavandet av de kvarvarande uppgifterna vid de nuvarande vagn- och
lokstationema kan jag i stort ansluta mig tiU SJ:s förslag som i huvudsak
innebär överföring av uppgifterna till de olika sta-tionema och - i fråga om
lokledningen - till de regionala transport/ tågledningsfunktionerna,
SJ:s
förslag att låta de nuvarande huvudförråden utgå som regionala förvaltningsorgan
under chefen för ekonomiavdelningen och i stället organisatoriskt anknyta dem till
den i ekonomiavdelningen ingående ma-teridsektionen har jag intet att erinra
mot. Detsamma gäller förslaget att i anslutning därtiU låta benämningen huvudförråd/huvudförrådschef
ersättas med benämningen centralförråd/centralförrådschef. Genom bl, a, en föratsatt
rationalisering och koncentration av rapportering, redovisning och fakturering
kommer även i detta fall vissa rationaliseringseffekter och
personalbesparingar att kunna uppnås,
SJ
beräknar att den ekonomiska vinsten av omorganisationen efter genomförandet
kommer att uppgå till ca 25 milj, kr, per år i 1970 års pris- och löneläge. Jag
finner beräkningen realistisk. Värdet av omorganisationen har emellertid
vidare aspekter med hänsyn till de gynnsamma effekter som allmänt följer med
att förutsättningar skapas för en mera funktionell uppdelning av uppgifterna,
för en ökad delegering av ansvar och befogenheter från central till regional
och från regional till lokal nivå, för en effektivare regional administrativ
betjäning av landets olika delar i fråga om trafikplanering, kommersiell
bevakning och underhållsplanering.
Jag
föreslår, att den nya ordningen börjar genomföras den 1 juli 1972, Planerings-
och genomförandeperiodens längd bUr beroende i första hand av möjUgheterna att
på ett smidigt och hänsynsfullt s'ätt lösa de personalproblem som följer med
omorganisationen.
Med
hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl, Maj:t föreslår
riksdagen
att
godkänna de riktlinjer för ändrad regional organisation av SJ som jag förordat
i det föregående.
Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU
utvisar.
Ur
protokollet:
Britta
Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
.o
s:
I §
;:.
a
-s:
-O
e2
J2|
Vi C
5
a-S
1 >
cd
as
c 60
2 g i: 60 .2 c
.9
"c
c .i ä E.S o c
II
73
ort
t:
o
3 >
D J3
S
il
o 3 !ca
II
o
t- >
O Vi
1
:0 0)
IS
o
Banunderhålls-områden, elunderhållsområden, signalunderhållsområden,
teleunderhålls-områden
C (U 60
C3
'a 11
'C
3
c
-.g
'2|
6 c
g u
o-a
Stationer,
lokstationer/
vagnstationer
med
tillhörande
driftverkstäder,
busslinjegrupper,
färjedriften
60
1 '5
'C to
Bilaga 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
60
ee;|
ö
CA
_ 60
c B ;2S
"m cd
O .
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2 36
Nuvarande indelning i drift- och bandistrikt
GÖTEBORGJT?
Holmstadi
opaginerad Kontrollera mot PDF
yJi-i-vCl-.,
Karlsl
krona
H ö lsini
?o(m
gborgSii./'. KrisHansf,
MALM Ö *
Distriktsgr ä ns Distriktshuwudort
opaginerad Kontrollera mot PDF
S5
3t3
Bilaga 3
CA a
60 U
a 60
11 « u
>
w 60
.2 a .S'5
.i 60
P a o'a
§ S
opaginerad Kontrollera mot PDF
k.
s .o
I I
*;
R
CA Q>
a "O
u
:( « 53
I 1a 'O
Cl Ä .. "d
i;
h Ä
P'a37tt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ä >
13 a
.= OJ
u 9
E 5
13
s
t:
ort
53 c?
« d J3
ar a"
l-l
c
S
UT3 jiT3
o
ort
9g
a
3
§ &E
0)
E
PQ o
U
O'K O
o
5
H ed
"C Xo
Stationer,
lokstationer, busslinjegrupper, färjedritten
o
1 00 ä
60
rt +5 '4 5
- 60
.3 a
Sa
60 > S.
«
fe £ ?
Pi2 o
, 60
a "5
"c ä S
, « >
«
60
o .b j£
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 4
Departementschefens
förslag tiU indelninsi i trafik- och bandisiriki
/\"""*
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
/
"-. >A-4-
-X
'
'U
>
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar i 2 dokument.
- Prop. 1972:133 Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad regional organisation av SJ om s. 23 · s. 5 · s. 16 i texten
- Bet. 1971:TU27 Trafikutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad regional organisation av SJ jämte motioner s. 1 · s. 7 i texten