Sök i Ratio Lex

KungI. Maj:ts proposition med försIag till Iag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

1971 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:162, KungI. Maj:ts proposition med försIag till Iag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 162 år 1971 Prop.
1971:162

Nr 162

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunal-skattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att vissa stiftelser för avgångsersättning till friställd
arbetstagare skall vara begränsat skattskyldiga vid taxering till kommunal
inkomstskatt och fritagna från skattskyldighet vid taxering till statlig
inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.

Vidare
föreslås en förlängning av tidsfristen för ingivande av ansökan hos riksskatteverket
i vissa dispensärenden. Det gäller ärenden rörande beskattningen här i landet av
utländsk livförsäkring. Viss ändring föreslås även i fråga om inverkan av
utländsk bosättning när dispensansökan inges.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 162

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

53 §
1 m o m.i Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives
i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk
person:

för
tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för
all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt

för
tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för
inkomst av här belägen fastighet;

för
inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning
eller annat uppdrag, i den mån inkomsten Uppburits härifrån och förvärvats
genom verksamhet här i riket;

för
pension enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av anstäUning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för
annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av
tjänst;

för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tiUbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för
belopp vUket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och
med vUket avdrag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten:

för
inkomst av jordbraksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller
vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för
inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller
av kommunikationsverk med tUlhörande byggnader och anläggningar eller av
industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna
behov;

c) landsting,
kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings

sällskap med stadgar som fastsfällts av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer:

för
inkomst av fastighet och av rörelse;

>
Senaste lydelse 1970: 915.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

d) akademier, Nobelstiftelsen

samt stiftelsen Dag Hammar

skjölds Minnesfond, så ock all

männa undervisningsverk, sådana

sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och hög

skolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar samt

samarbetsorgan för sådana sam

manslutningar med ändamål att

fullgöra uppgifter som enligt

nämnda stadgar ankomma på sam

manslutningarna, sjömanshus,

svenska skeppshypotekskassan,

skeppsfartens sekundärlånekassa,

norrlandsfonden, malmfonden för

forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska

penninglotteriet aktiebolag, all

männa pensionsfonden, allmänna

sjukförsäkringsfonden, pensions

stiftelser som avses i lagen om

tryggande av pensionsutfästelse

m. m., allmänna försäkringskas

sor, understödsföreningar, som ic

ke bedriva till livförsäkring hän

förlig verksamhet, personalstiftel

ser som avses i lagen om tryggan

de av pensionsutfästelse m. m. med

ändamål uteslutande att lämna un

derstöd vid arbetslöshet, sjukdom

eller olycksfall ävensom sådana

ömsesidiga försäkringsbolag, som

avses i lagen om yrkesskadeför

säkring:

Föreslagen lydelse

för
inkomst av fastighet;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro Skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda
stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, malmfonden för forsknings-
och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag,
allmänna pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser
som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna
försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig
verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till
friställd arbetstagare ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i
lagen om yrkesskadeförsäkring: för inkomst av fastighet; e) kyrkor, andra
trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet,
sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eUer
att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,
främja vård och uppfostran av barn

It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 162

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

eller
lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva
hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom
sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om
stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska
aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författ

ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund,

stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig

verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,

därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade

besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfällighe

ter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,

samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för
all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska
bolag:

för
inkomst av här belägen fastighet;

för
inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket
må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller
förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i
fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses
jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives.
Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket
återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må
klagan icke föras.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tiUämpas
även på sådan stiftelse med ändamål att utgiva avgångsersättning tUl friställd
arbetstagare som bildats före lagens ikraftträdande.

Har
stiftelse för avgångsersättning till friställd arbetstagare år 1971 taxerats
för inkomst eller förmögenhet enligt äldre bestämmelser, får stiftelsen anföra
besvär över taxeringen i särskild ordning. I sådant faU får besvär anföras även
av taxeringsintendent tUl den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som
avses här gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) i tUlämpliga
delar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 754) om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
förordnas att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969: 754) om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

3. Om särskUda skäl föreligger, kan riksskattenämnden på
ansökan förklara att försäkring, som meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse och som enligt äldre bestämmelser varit att anse som
pensionsförsäkring, fortfarande skall anses som sådan försäkring. Förklaring
som nyss nämnts får meddelas endast om ansökan gjorts antingen av här i landet
bosatt utländsk medborgare, som tecknat sådan försäkring före eller under sin
bosättning i Sverige, eller av svensk medborgare som, efter att under minst tre
år i följd icke ha varit bosatt här i landet och under sådan tid tecknat försäkringen,
bosätter sig i Sverige.

Har
riksskattenämnden meddelat förklaring som avses i närmast föregående stycke
kan försäkringen icke övergå till kapitalförsäkring.

Ansökan
hos riksskattenämnden avseende försäkring som tecknats innan försäkringstagaren
bosatt sig här i landet skall göras senast den 31 december året efter det år under
vilket försäkringstagaren bosatt sig här eller, om bosättningen här skett före
1968 års utgång, senast den 31 december 1970. Har försäkringen tecknats under
tid då försäkringstagaren är bosatt här i landet, skall ansökan göras senast
den 31 december året efter det år under vilket försäkringen tecknats.

Föreslagen lydelse

3. Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket på
ansökan förklara att försäkring, som meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse
och som enligt äldre bestämmelser varit att anse som pensionsförsäkring,
fortfarande skall anses som sådan försäkring. Förklaring som nyss nämnts får
meddelas endast om ansökan gjorts antingen av utländsk medborgare, som tecknat
försäkringen före eller under bosättning i Sverige, eller av svensk medborgare
som, efter att under minst tre år i följd icke ha varit bosatt här i landet
och under sådan tid tecknat försäkringen, bos'ätter sig i Sverige.

Har riksskatteverket meddelat förklaring som avses i
närmast föregående stycke kan försäkringen icke övergå till kapUalförsäkring.

Ansökan hos riksskatteverket avseende försäkring som
tecknats innan försäkringstagaren bosatt sig här i landet skall göras senast
den 31 december tredje året efter det år under vilket försäkringstagaren bosatt
sig här eller, om bosättningen här skett före 1968 års utgång, senast den 31
december 1972. Har försäkringen tecknats under tid då försäkringstagaren är
bosatt här i landet, skall ansökan göras senast den 31 december tredje året
efter det år under vUket försäkringen tecknats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Mot riksskattenämndens beslut i fråga som avses i denna
punkt får talan ej föras.

Föreslagen
lydelse

Mot riksskatteverkets beslut i fråga som avses i denna
punkt får talan ej föras.

Har riksskatteverket
meddelat förklaring enligt första stycket av denna punkt får försäkringstagaren
genom besvär i särskild ordning föra talan om sådan ändring av sin
inkomsttaxering som föranleds av förklaringen. I sådant fall får besvär även
anföras av taxeringsintendent till försäkringstagarens förmån. I fråga om
besvär som avses här gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen
(1956: 623) i tillämpliga delar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet på Stockholms slott den
29 oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDK"VIST,
GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss
skattebefrielse för stiftelser för avgångsersättning, m. m. och anför.

Inledning

Den 18 och 21 januari 1969 träffades en principuppgörelse
mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Svenska industritjänsteman-naförbundet
(SIF) resp. Sveriges arbetsledareförbund (SALF), senare tUlträdd av Sveriges
civilingenjörsförbund (CF), om inrättande av bl. a. en fond för
avgångsersättningar (ÄGE) tUl tjänstemän och arbetare. Definitiv uppgörelse om
förmånernas utformning träffades mellan parterna den 14 december 1969. Genom
dessa överenskommelser angavs fondens ändamål och avsattes medel för densamma.
Vidare utsågs en särskild styrelse för fonden med uppgift att besluta om
ersättningar vid avgång ur tjänst. 1 mars 1971 antog parterna stadgar för
"Stiftelsen industrins AGE-fond".

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 april 1971 har
parterna i nämnda överenskommelser hemställt att då stiftelsen inte kan anses
som personalstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
åtgärder måtte vidtas för att fr. o. m. 1971 års taxering bereda den samma
behandling i skattehänseende som personalstiftelse med uppgift att lämna
understöd vid arbetslöshet.

Kooperativa
styrelserna för tjänstemännens trygghetsfonder har i slcrivelse den 17 juni
1971 anfört att uppgörelser träffats under åren 19691971 om inrättandet av
fonder för ÄGE till tjänstemän och arbetsledare mdlan kooperationernas
förhandlingsorganisation (KFO) å ena sidan och sju tjänstemannaorganisationer å
andra sidan. I skrivelsen åberopas framställningen angående Stiftelsen
industrins ÄGE-fond och anhålls om motsvarande skattebehandling i fråga om AGE-fonden
inom KFO-området.

Efter remiss har yttranden över de båda framställningarna
avgetts av kammarrätten, försäkringsinspektionen, riksskatteverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt
Västernorr-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 8

lands
län. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vidare har yttranden
inkommit från Kooperativa förbundet (KF) och SAF.

Svenska
konsultföreningen, SIF och CF har i skrivelse den 17 september 1971 anfört att
avtal träffats i mars 1971 om införande av en fond för AGE inom
konsultbranschen med samma uppläggning och regelsystem som gäller för
industrins fond. Skrivelsen utmynnar i en hemställan om att konsultbranschens ÄGE-fond
medges motsvarande skatteförmån.

Riksskatteverket
har i skrivelse den 18 augusti 1971 hemställt om förlängning med förslagsvis
två år av nuvarande ansökningstider för dispens från gällande
skattebestämmelser om vissa livförsäkringar som meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse.

Försäkringsinspektionen
har yttrat sig över förslaget.

Stiftelser
för avgångsersättning Stiftelsen industrins AGE-fond

Stiftelsen
är enligt 1 § i stadgarna bildad av SAF, SIF, SALF och CF. Dess namn är Fonden
för avgångsersättningar till samtUga tjänste-m'ån oberoende av
organisationstillhörighet inom industrin (Industrins AGE-fond). Stiftelsen har tiU
ändamål att insamla och förvalta bidrag till fonden och att utbetala av
styrelsen för tjänstemännens trygghetsfonder (STT) beslutade ÄGE avseende
samtliga tjänstemän oberoende av organisationshemvist i företag, som enligt
kollektivavtal eller beslut av STT är bidragsgivare till fonden (2 §).
Förmögenhetsförvaltningen och viss därmed sammanhängande verksamhet ombesörjs
av Svenska personal-pensionskassan enligt särskUt avtal (8 §). Stiftelsens
angelägenheter handhas av en styrelse bestående av åtta ledamöter (3 §). Av
dessa utses fyra av SAF, två av SIF samt en vardera av SALF och CF, samtliga
för en tid av ett kalenderår. Styrelsen utser ordförande inom sig (3 §). EnUgt
6 § skall styrelsens förvaltning och stiftelsens räkenskaper granskas av två
revisorer som utses gemensamt av SAF, SIF, SALF och CF för en tid av ett år.
Stiftelsen skall stå under tillsyn enligt 1929 års lag om tUlsyn över
stiftelser (10 §). I 9 § föreskrivs att stiftelsen skall upplösas efter gemensamt
beslut av de organisationer, som grundat stiftelsen, om dess ändamål skulle
komma att tillgodoses genom lagstiftning eller på annat sätt. Därvid skall eventueUt
överskott användas för ändamål som STT beslutar och som syftar till ökad
anställningstrygghet, förbättrade arbetsförhållanden eller förbättrade
förhållanden för friställda personer inom den krets som berörts av stiftelsens
verksamhet.

Medel
till stiftelsens AGE-fond erhålls genom särskilda arbetsgivar-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 9

bidrag,
motsvarande f. n. 0,25 "lo av företagens lönesumma för tjänstemän och
arbetsledare med undantag för befattningsskikt högre än 02.

Utbetalning av ÄGE sker
efter prövning av STT från fall tUl fall. Bland de allmänna förutsättningarna
för utbetalning av AGE kan nämnas att mottagaren skall vara tjänsteman eller
arbetsledare som vid uppsägningstillfället har uppnått 40 års ålder. ÄGE-systemet
omfattar dock inte anställda som tUlhör det högsta befattningsskiktet. Mottagaren
skall ha uppsagts på grund av personalinskränkning och inte av orsak som hänför
sig tUl hans person.

För
att få AGE skall tjänstemannen vidare ha varit anställd vid företaget under
minst fem år i följd före uppsägningstillfället. Därutöver förutsätts att
tjänstemannen genom uppsägningen har blivit arbetslös. Ersättningsfrågan bedöms
på grundval av uppgifter om tjänstemannens ålder, anställningstid och det antal
år som återstår till hans pensionsålder. Vidare beaktas hans teoretiska utbildning
och praktiska tjänstgöring liksom hans bostads- och familjeförhållanden.
Hänsyn tas också till försörjningsbörda eller andra särskilda omständigheter. AGE:s
storlek står även i viss relation till lönen i den förlorade anställningen.

1 vissa fall kan
förutsättningar för utbetalning av ÄGE i och för sig föreligga. Om
arbetsgivaren då i stället förbinder sig att bereda tjänstemannen
förtidspension, har arbetsgivaren enligt regler antagna för AGE-systemet rätt
att ur fonden uppbära ett belopp motsvarande vad tjänstemannen skulle ha fått
som AGE enligt de grunder STT tillämpar. Beloppet utgör bidrag till
arbetsgivarens kostnad för förtidspensioneringen.

Gällande
skatterätt

Stiftelse
eller fond med ändamål att lämna avgångsersättning är enligt gällande
skatteregler oinskränkt skattskyldig för inkomst och förmögenhet. Bestämmelser
härom finns i 53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370),
KL, 6 § 1 mom. b) förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, SI, och 6 §
1 mom. första stycket b) förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
SF. Den praktiska innebörden av dessa bestämmelser torde vara att stiftelse för
AGE beskattas för förmögenhet och för inkomst av kapital, under förutsättning
att den inte placerar tiUgångar i fastighet eller driver rörelse.

Stiftelser med
näraliggande syfte är de personalstiftelser enligt lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. med arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp
eller hjälp vid olycksfall som ändamål. Dessa stiftelser beskattas kommunalt
endast för inkomst av fastighet enligt 53 § 1 mom. första stycket d) KL och är
helt befriade från statiig inkomstskatt och förmögenhetsskatt enligt 7 § e) SI
och 6 § första stycket b) SF.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162 10

Skattesatserna för nu nämnda stiftelser och fonder är vid
taxering tUl StatUg inkomstskatt 15 »/o av beskattningsbar inkomst och vid
förmögenhetstaxeringen 1,5 "to av beskattningsbar förmögenhet över 5 000
kr.

För stiftelser med ändamål att lämna ÄGE gäller sålunda
oinskränkt skattskyldighet. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att
härmed jämföra vissa skatteregler rörande fonder för avgångsbidrag (AGB) och AGB-försäkring.

Frågan om den skatterättsliga bedömningen av vissa fonder
för AGB behandlades av 1967 års riksdag (prop. 1967: 39, BeU 1967: 28, rskr
1967: 169). Två fonder för AGB befriades därvid från inkomstbeskattning enligt
den av riksdagen antagna förordningen (1967: 160) om frikallelse från
skattskyldighet av fond för avgångsbidrag. Den ena var den av SAF-LO bildade
fond som föregick systemet med AGB-försäkring i Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA). Den andra fonden var den motsvarighet som bUdats
av KFO-LO och som föregick AGB-försäkringen i Folksam. Skattebefrielse enligt
förordningen g'ällde endast 1967 års taxering. Båda fonderna upphörde vid
utgången av år 1966 och tiUgångama tillfördes resp. försäkringsrörelser i AFA
och Folksam i form av engångspremie.

AGB-försäkring är i beskattningshänseende fr. o. m. år
1970 hänförlig till personförsäkring (30 § 4 mom. första stycket KL).
Försäkringsanstalter som driver rörelse avseende AGB-försäkring beskattas för
denna verksamhet i princip på samma sätt som för annan personförsäkringsrörelse.
Beskattningsmetoden, räntebeskattning eller överskottsbeskattning, är
emellertid beroende av om försäkringsgivaren är livförsäkringsanstalt eller
skadeförsäkringsanstalt. 1 AGB-fösäkring torde skattepliktig inkomst emellertid
inte uppkomma oavsett anstaltstyp. Om reglerna för livförsäkringsanstalt
tillämpas på den anstalt som meddelar AGB-försäkringen, torde nämligen vissa
bestämmelser om avdrag som anknyter till antalet försäkringstagare leda tUl så
stort sammanlagt antalsavdrag att skattepliktig inkomst av AGB-försäkring inte
uppkommer (punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 30 § KL). Att detta 'är
ett i och för sig åsyftat resultat framgår bl. a. av att
försäkringsinspektionen år 1966 för den närmaste tioårsperioden fastställt
särskilda planer för AFA och Folksam för avsättning till premiereserv för AGB-försäkring.
Sådan premieavsättning är avdragsgUl vid beskattningen när försäkringsrörelsen
bedrivs i skadeförsäkringsanstalt och minskar sålunda rörelseöverskottet i
motsvarande mån (punkt 2 första och femte styckena av anvisningarna tUl 30 §
KL). Genom dessa särskUda planer torde ej heller någon nämnvärd beskattning av
inkomst av AGB-försäkring hos skadeförsäkringsanstalt komma att ske under den
kvarvarande delen av den tioårsperiod som planerna omfattar. AGB-försäkringsrörelse
blir sålunda inte alls eller möjligen i något undantagsfall föiemål för in-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 11

komstbeskattning.
Inländsk försäkringsanstalt är ej skattskyldig för förmögenhet.

Framställningarna

I
skrivelse angående Stiftelsen industrins AGE-fond anges att fonden inrättades
som ett resultat av förhandlingar mellan de berörda organisationerna år 1969.
Överläggningarna fortsattes därefter i syfte att finna en lämplig form för
administrationen av AGE. Att man föredrog stiftelseformen framför bl. a.
försäkringsalternativet föranleddes av önskemålet att AGE skulle kunna
bestämmas med största möjliga hänsyn tagen till det enskUda fallet.

Organisationerna
framhåller att den valda juridiska formen inte bör förarUeda skattskyldighet
för Inkomst och förmögenhet. Om det hade varit möjligt för varje företag att
inrätta en personalstiftelse enligt tryggandelagen med AGE som ändamål, hade
stiftelserna varit skattefria eftersom AGE är en form av
arbetslöshetsersättning. Administrativa skäl och önskvärdheten av en kollektiv
ansvarighet bl. a. hänsyn till konkursfall gjorde en sådan lösning
omöjlig. Hade förutsättningar förelegat för att välja försäkringsaltemativet,
hade beskattningskonsekvenserna blivit vida gynnsammare än för stiftelsen. Den
omständigheten att tryggandelagen inte förutsatt en för flera företag gemensam
personalstiftelse bör enligt organisationernas mening inte utgöra hinder för
att AGE-fonden ges samma skatterättsliga behandling som en till ett företag
knuten personalstiftelse med samma ändamål.

Organisationerna
hemställer om sådan lagstiftning att fonden fr. o. m. 1971 års taxering
behandlas som en personalstiftelse med uppgift att lämna
arbetslöshetsunderstöd.

Ett
liknande yrkande i fråga om AGE-fonden inom KFO-området framförs i skrivelsen
från Kooperativa styrelserna för tjänstemännens trygghetsfonder. Enligt vad som
anförs i skrivelsen bygger kooperationens AGE-regler på uppgörelser med
berörda tjänstemannaorganisationer av samma innebörd som uppgörelserna på SAF:s
område. Finansieringen av AGE-fonden sker också här genom särskUda arbetsgivarbi-drag.
Fonden torde enligt kooperativa styrelsernas mening vara att anse som en
stiftelse. Kooperationens pensionsanstalt har uppdraget att förvalta fonden.
Beslutanderätten beträffande AGE är inom kooperationens AGE-system fördelad på
tre skUda styrelser med var och en sin branschanknytning. Denna styrelseorganisation
är f. n. betingad av vissa organisationstekniska förhållanden men kan efter
ett övergångsskede komma att ersättas av en mera enhetlig styrelseform.

Svenska
konsultföreningen, SIF och CF har i mars 1971 avtalat att för konsultbranschen
inrätta en ÄGE-fond med samma regelsystem som gäller för industrins ÄGE-fond.
Stiftelsen träder i verksamhet i oktober 1971 och benämns Stiftelsen
konsultbranschens AGE-fond.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162 12

Re missyttrandena

Remissinstansema tillstyrker genomgående bifall till
hemställan om begränsad skattskyldighet för Stiftelsen industrins AGE-fond. Man
tillstyrker även den av Kooperativa styrelserna för tjänstemännens trygghetsfonder
gjorda framställningen angående kooperationens AGE-fond.

Kammarrätten
hänvisar bl. a. tUl vad domstolen yttrat rörande skattefriheten vid 1967 års
taxering för SAF-LO-fonden och KFO-LO-fonden. Domstolen, som tillstyrkte sådan
skattebefrielse, anser förhållandena då jämförbara med de nu aktuella fallen i
aUa väsentliga hänseenden som är av betydelse för frågan om skattefrihet. De
fonder som befriades vid 1967 års taxering var emellertid temporära vilket
motiverade lagstiftning i specialförfattning. Så är inte fallet nu och de nya
bestämmelserna om skattefrihet bör därför införas i KL. Kammarrätten
tillstyrker att sådana nya bestämmelser görs tUlämpliga fr. o. m. 1971 års
taxering.

Försäkringsinspektionen
och länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län förordar också att nya bestämmelser om begränsad skattskyldighet för
stiftelser av ifrågavarande slag införs i 53 § 1 mom. första stycket d) KL.

TCO pekar
på att fondalternativet föredragits framför ett försäkringsalternativ för att
största möjliga hänsyn skaU kunna tas till förhållandena i det enskUda fallet.
Vidare framhålls att.en personalstiftelse enligt tryggandelagen kan befrias
från skatt på inkomst och förmögenhet enligt nuvarande lagstiftning, om den har
tUl ändamål att lämna understöd vid arbetslöshet. Personalstiftelse som i
likhet med de nu aktueUa ÄGE-fonderna är gemensamma för flera företag är
emellertid inte förutsedd i tryggandelagen. Några principiella skUlnader
mellan de båda formerna av stiftelser finns dock inte. Härtill kommer att en
beskattning av ÄGE-fonderna medför att arbetsgivaravgifterna måste höjas eller
att utbetalningarna måste minskas, vilket skulle få negativa följdverkningar i
båda fallen.

Riksskatteverket understryker också att de nu aktuella
fonderna av formella skäl inte kan jämstäUas med begränsat skattskyldiga
personalstiftelser enligt tryggandelagen. I övrigt synes fondema i allt
väsentligt överensstämma med dessa personalstiftelser. Verket ser därför inga
principiella hinder möta mot en lagstiftning som omfattas av framstäU-ningarna.

Departementschefen

EnUgt överenskommelser mellan de centrala organisationerna
på arbetsmarknaden utnyttjar man sedan några år ett särskilt försäkringssystem,
AGB-försäkringen, i sjrfte att begr'änsa de ekonomiska svårig-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 13

heter
som uppstår för arbetstagare vid driftsinskränkningar och företagsnedläggningar.
Ersättning på grand av sådan försäkring utgår till försäkrad arbetstagare som
utan egen förskyllan avskedas i samband med betydande driftsändringar i den
verksamhet där han är anstäUd. Försäkringsskyddet har jag tidigare redovisat tärrUigen
ingående, bl. a. i prop. 1967: 39. Jag skall därför här endast nämna att
ersättningen på grund av AGB-försäkring i princip är knuten till den avskedades
ålder och anställningstid på sådant sätt att dessa båda faktorer i huvudsak
blir bestämmande för ersättningens storlek. AGB-försäkringen finansieras genom
att arbetsgivaren tecknar försäkringen tUl förmån för de anställda och erlägger
premiema till försäkringsgivaren.

Ett
försäkringssystem av AGB-typ anses emellertid vara mindre lämpat för användning
inom de områden av arbetsmarknaden som företräds av olika organisationer på
tjänstemannasidan. Man önskar här att systemet för avgångsersättning till
tjänstemän och arbetsledare skall möjliggöra en smidigare anpassning till
förhållandena i det enskilda fallet än som bedöms möjlig genom AGB-försäkring.
I sådant syfte har man valt att i stället införa ett system med särskilda
fonder för avgångsersättning, AGE-fonder.

Industrins
AGE-fond, som blivit förebild för flera andra, har erhållit formen av en
självständig stiftelse. Stiftelsen har avskUda egna tillgångar som enligt
ändamålsbestämmelse i antagna stadgar skall användas för ÄGE till tjänstemän
och arbetsledare. Stiftelsen har vidare egen styrelse och står under tUlsyn
enligt lagen (1929: 116) om tiUsyn över stiftelser.

Utmärkande
för industrins AGE-stiftdse är vidare att den bildats på grund av
överenskommelse mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, i detta
fall mellan SAF å ena sidan samt SIF, SALF och CF å andra sidan. Stiftelsen är
sålunda gemensam för flera företag och skiljer sig bl. a. därigenom från sådan
personalstiftelse med ändamål att uteslutande lämna understöd vid arbetslöshet
som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Liksom
i fråga om AGB gäller som grandförutsättning för rätt tUl AGE att den avskedade
skall ha varit ansfälld visst antal år i följd hos företaget före
uppsägningstillfället. Den avskedade skall vidare också i AGE-systemet ha upppnått
viss ålder och vara anställd vid företag som är anslutet till systemet.
Avskedandet skall dessutom ha sin grand i personalinskränkning och inte kunna
hänföras till den avskedades person.

När
dessa förutsättningar är för handen sker en prövning från fall till fall av
behovet av ekonomiskt stöd. Bland faktorer som inverkar på behovsprövningen
märks sålunda den avskedades teoretiska utbildning och praktiska tjänstgöring.
Vidare tas hänsyn till hans bostads-och famUjeförhållanden, särskild
försörjningsbörda, hans hälsotillstånd, återstående antal år till hans
pensionering och andra speciella omstän-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162 14

digheter. ÄGE avses slutligen stå i viss relation till
lönen i den förlorade anställningen.

AGE-fonden uppbyggs genom särskUda arbetsgivaravgifter som
f. n. motsvarar 0,25 "to av lönesumman i de anslutna företagen.

En AGE-stiftelse av detta slag är enligt gällande rätt
oinskränkt skattskyldig. De organisationer som träffat överenskommelser om
inrättande av stiftelser för ÄGE har hemsfäUt att dessa medges samma behandling
i beskattningshänseende som personalstiftelser med uteslutande ändamål att
lämna arbetslöshetsunderstöd. Sådana personalstiftelser åtnjuter en tämligen
vidsträckt skattefrihet. Man har åberopat att den juridiska konstraktion med
kollektiv ansvarighet, som valts för AGE-stiftdsema, inte bör vara ett hinder
för en likabehandling.

Uppenbarligen finns stora likheter mellan AGE-fondernas
ändamål och de syften som fullföljs av nämnda personalstiftelser. I fråga om
inriktning och uppläggning av de nyinrättade AGE-systemen föreUggei en nära
överensstämmelse även med AGB-försäkringen. För denna försäkringsrörelse
gäller särskilt förmånliga regler vid beskattningen. Det synes därför enligt
min mening naturligt att ÄGE-stiftelsers verksamhet underlättas genom att
stiftelser av detta slag erhåller en lika gynnsam behandling. Jag erinrar i
detta sammanhang om den skattebefrielse som genom beslut av 1967 års riksdag
medgavs de numera upplösta SAF-LO- och KFO-LO-fonderna för AGB.

Jag anser mig sålunda kunna tillstyrka att bestämmelser om
skattelättnad meddelas för stiftelser med ändamål att utge avgångsersättning
till friställd arbetstagare. Stiftelser för AGE, som bUdats genom avtal mellan
organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, synes därvid böra jämställas
med de personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande att lämna arbetslöshetsunderstöd m. m. och som
enligt 53 § 1 mom. d) KL och 7 § första stycket e) SI är fritagna från
inkomstbeskattning utom i fråga om kommunal taxering för inkomst av fastighet.
Jag förordar att 53 § 1 mom. KL ändras i enlighet härmed. En sådan ändring i KL
innebär undantag från skattskyldighet till statUg inkomstskatt och statlig
förmögenhetsskatt.

De bidrag som arbetsgivare erlägger till AGE-stiftelse
torde vara avdragsgUla vid inkomsttaxeringen som personalkostnad i rörelse enligt
29 § 1 mom. KL. Någon särskild bestämmelse härom finner jag inte behövUg.
Stiftelsens tiUgångar är i alla hänseenden avskUd från arbetsgivarens på sätt
som är likvärdigt med exempelvis AGB-försäk-ringens.

Jag vill vidare erinra om att arbetsgivare som är ansluten
till AGE-systemet i vissa fall kan erhålla gottgörelse därifrån. Som nämnts i
den föregående redogörelsen är det fråga om kostnadsbidrag för förtidspensionering
av AGE-berättigad arbetstagare. Sådant kostnadsbidrag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 15

utgör
skattepliktig intäkt i arbetsgivarens rörelse. Detta följer enligt min mening
av de allmänna bestämmelserna om vad som är att h'änföra till inkomst av
rörelse i 28 § 1 mom. KL och punkt 1 av anvisningarna tUl samma paragraf.
Självfallet får arbetsgivaren göra avdrag för förtidspensionen när denna
utbetalas direkt tiU arbetstagaren eller inbetalning sker till
pensionsstiftelse eller försäkringsanstalt.

För
undvikande av oklarhet vUl jag även erinra om att ersättning som utbetalas av
stiftelse för AGE utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Ersättningen
utgår på grand av förutvarande tjänst och avser att kompensera bortfall av lön
i tjänsten. AGE-systemet medger ej heller som AGB-systemet någon uppdelning av
ersättningen i en skattepliktig del, det s. k. A-beloppet, och en delvis
skattefri del, det s. k. B-bdoppet (32 § KL punkt 11 av anvisningarna).

Den
lagändring som jag föreslår bör träda i kraft omedelbart. Ingen av
remissinstanserna har något att erinra mot att de nya bestämmelserna görs
tillämpliga fr. o. m. 1971 års taxering. Jag finner ej heller skäl att motsätta
mig detta. AGE-stiftelse som redan taxerats för år 1971 med tillämpning av
nuvarande bestämmelser bör därför enligt min mening ges rätt att anföra besvär
i särskild ordning.

Dispensärenden
angående utländsk pensionsförsäkring Nuvarande ordning

Livförsäkring
räknas i beskattningshänseende antingen som pensionsförsäkring (P-försäkring)
eller som kapitalförsäkring (K-försäk-ring). Skilda beskattningsregler gäller
för dessa båda försäkringskategorier. I fråga om P-försäkring har
försäkringstagaren rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för
försäkringspremien men beskattning sker av den utfallande
försäkringsersättningen. Beträffande K-försäkring saknas däremot motsvarande
avdragsrätt för erlagda premier, medan utfallande försäkringsersättning är fri
från inkomstskatt.

Genom
lagstiftning år 1969 infördes som villkor för att en livförsäkring skall anses
som P-försäkring att försäkringen meddelats i här i landet bedriven
försäkringsrörelse (punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL). Detta innebär att
försäkring som tecknas utomlands och som enligt äldre bestämmelser varit att
anse som P-försäkring i stället hänförs till K-försäkring. De nya
bestämmelserna tUlämpas fr. o. m. 1970 års taxering (prop. 1969: 162, BeU 1969:
75, rskr 1969: 429, SFS 1969: 754). Samtidigt bemyndigades riksskatteverket att
meddela dispens från de nya bestämmelserna i vissa fall. Verket kan således
efter ansökan förklara att livförsäkring som meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse och som enligt äldre bestämmelser varit att anse som P-försäkring
även i fortsättningen skall behålla denna karaktär. För-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 16

säkring
som förklarats vara P-försäkring kan därefter inte övergå tUl K-försäkring
(punkt 3 övergångsbestämmelserna).

Ansökan
om dispens kan göras av här i landet bosatt utländsk medborgare som tecknat
utländsk pensionsförsäkring före eller under sin bosättning här i landet. Också
en svensk medborgare kan söka dispens i det fall han tecknat försäkringen under
vistelse utomlands som varat minst tre år och han därefter tar bos'ättning i
Sverige.

I
fråga om försäkring som tecknats innan försäkringstagaren bosatt sig här i
landet gäller att dispensansökan skall göras senast den 31 december året efter
det år bosättning sker här. Har försäkringstagaren bosatt sig här före utgången
av år 1968 dvs. innan de nya skattereglerna om utländsk pensionsförsäkring
börjat tillämpas skall ansökan om dispens ha gjorts senast den 31 december
1970. Tecknas försäkring först sedan försäkringstagaren bosatt sig här i
landet, skall dispensansökan göras senast den 31 december året efter det år,
under vilket försäkringen tecknats.

Riksskatteverkets
skrivelse

Riksskatteverket
framhåller i skrivelsen att dispensansökan i ett inte obetydligt antal fall
kommit för sent för att kunna tas upp till prövning. Ansökan har i dessa fall
vanligen gjorts av utländska medborgare som flyttat tUl Sverige före år 1970
och som tecknat försäkringarna före inflyttningen hit. Dröjsmålet med att inge
ansökan anges i flertalet fall bero på att försäkringstagaren inte fått
upplysning om dispens-bestämmelserna förrän ansökningstiden har gått ut. Det
har visat sig att taxeringsnämnden i meddelande om avvikelse från självdeklaration
inte har underrättat försäkringstagaren om hans möjlighet att få dispens och
därmed avdrag för försäkringspremien. Riksskatteverket framhåller vidare att
fall har förekommit då försäkringstagare i besvärsmål om rätt till
premieavdrag ej heller har fått reda på dispensbestämmelserna genom
taxeringsintendenten. Det har också hänt att försäkringstagare bosatt sig här
i landet så sent under år 1969 att han har blivit taxerad i Sverige först vid
1971 års taxering. I detta senare faU måste försäkringstagaren själv skaffa sig
kännedom om dispensbestämmelserna för att inte försitta ansökningstiden.

Enligt
riksskatteverkets mening kan det inte anses tillfredsställande att
försäkringstagaren i sådana fall som de nu redovisade för all framtid går
miste om dispensmöjligheten. Att försäkringen, om dispens ej meddelas, får
karaktär av K-försäkring och utfallande försäkringsersättning därför blir
skattefri i Sverige är ingen lämplig lösning i dessa fall. Verket framhåller
att försäkringen blir dyr att vidmakthålla för försäkringstagaren. Denne får
antas ha grundat sina ekonomiska beräkningar på förutsättningen att rätt till
premieavdrag föreligger och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:162 17

att
utfallande ersättning kommer att underkastas beskattning även om detta sker
först efter försäkringstagarens utflyttning från Sverige.

Mot
denna bakgrund hemställer riksskatteverket om sådan lagändring att gällande
ansökningstider förlängs med förslagsvis ytterligare två år.

Departementschefen

I prop.
1969: 162 framhöll jag att det för bifall till ansökan om dispens bör fordras
att särskUda skäl föreligger. Sådana skäl borde i fråga om här verksam utländsk
medborgare anses föreligga, om bosättningen i Sverige kan bedömas bli av mera
begränsad varaktighet. Vidare borde krävas att det framstår som naturligt att
försäkringen inte tecknas i en här i landet verksam försäkringsrörelse. I fråga
om svensk medborgare borde, enligt vad jag då anförde, som en förutsättning för
dispens gälla bl. a. att en försäkring i utländsk försäkringsrörelse framstår
som den naturliga lösningen av försäkringstagarens pensioneringsfråga.

Den
materiella granden för bifall till en dispensansökan är sålunda förekomsten i
det enskUda fallet av särskilda skäl. Att en tidsfrist dessutom måste finnas,
inom vilken försäkringstagaren har att ge in sin dispensansökan till riksskatteverket,
är en praktisk nödvändighet. De nuvarande bestämmelserna om ansökningstid har
fått ett sådant innehåll att tillämpningen egentligen inte borde medföra några
svårigheter. En förutsättning härför är emellertid att försäkringstagarna får
lämplig information från taxeringsmyndigheterna.

Som
riksskatteverket påpekat har informationen till försäkringstagarna varit
bristfällig med påföljd att föreskrivna frister för dispensansökan inte alltid
kunnat iakttagas. I anledning av dessa erfarenheter från den hittillsvarande
dispensprövningen vill jag inte motsätta mig en förlängning av
ansökningstiderna på sätt verket föreslagit. En förlängning med två år bör ge
berörda skattskyldiga betydligt förbättrade möjligheter att utnyttja
dispensinstitutet när sakliga förutsättningar därtill föreligger. Så bör bli
fallet om de formella reglerna för dispensprövning lättas även i ett annat
hänseende. En sakprövning av dispensfrågan förutsätter f. n., när sökanden är
utländsk medborgare, att ansökningshandlingen är ingiven medan sökanden ännu
är bosatt här i landet. EnUgt vad jag har inhämtat har det förekommit att en
utlänning lämnat sin bosättning här yid sådan tidpunkt att han inte hunnit få
meddelande om taxeringsmyndighetemas beslut i fråga om försäkring som han
tecknat i utländsk anstalt. Han har då saknat anledning att före sin avresa
skaffa sig kännedom om dispensreglerna och ansöka om dispens. Då en utländsk
försäkringstagare synes böra bevaras vid en möjlighet att söka dispens oavsett
sin aktuella bosättning, förordar jag att gällande viUkor om bosättning i
Sverige när ansökan inges får utgå.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:162 18

Vad
jag här förordat föranleder 'ändring i punkt 3 av övergångsbestämmelserna tUl
lagen (1969: 754) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

De
nya bestämmelserna om vidgad möjlighet att ansöka om dispens bör träda i kraft
omedelbart. Några särskilda övergångsbestämmelser är inte erforderliga. De nya
bestämmelserna skall sålunda äga tiUämpning även på dispensansökningar som
gjorts hos riksskatteverket före ikraftträdandet. Beträffande sådana ärenden, i
vilka verket meddelat beslut om anvisning på grund av att ansökningshandlingen
inkommit för sent eller sökanden ej uppfyllt bosättningskravet, innebär de nya
bestämmelserna att försäkringstagaren får möjlighet att inom den förlängda
ansökningstiden inkomma med förnyad ansökan om dispens.

Mitt
förslag om en förlängning av ansökningstiderna med två år innebär även att riksskatteverket
kan komma att meddela beslut om dispens vid sådan tidpunkt att den
skattskyldige inte kan få till stånd en ändring av sin taxering genom
ordinarie besvär. Med hänsyn härtill bör en möjlighet öppnas för skattskyldig
som erhållit dispens att i särskUd ordning anföra besvär över inkomsttaxering
som berörs av dispensbeslutet. Jag föreslår att en bestämmelse av denna
innebörd införs i anslutning till dispensreglerna.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t genom proposition
föreslår riksdagen

att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

2)
lag om ändring i lagen
(1969: 754) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710530

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. SOU 2024:86 Utformning av och alternativ för en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring s. 134 i texten
  2. Prop. 1974:130 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m. s. 19 · s. 22 i texten
  3. Bet. 1971:SkU70 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. s. 1 i texten
  4. Prop. 1979/80:68 om vissa ändringar i beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar s. 94 i texten