om vissa ändringar i beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar
237 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 165 av 237 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:68, om vissa ändringar i beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:68
Regeringens proposition
1979/80:68
om
vissa ändringar i beskattningsreglerna för pensionsförsält-ringar;
beslutad
den 1 november 1979.
Regeringen
loreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
Pä
regeringens vägnar
INGEMAR
MUNDEBO
JAN-ERIK
WIKSTRÖM
Propositionens
huvudsaldiga innehåll
I
propositionen föreslås vissa ändringar i beskattningsreglema för pensionsförsäkringar.
Ändringarna berör främst de villkor som gäller för att en livförsäkring vid
inkomstbeskattningen skall behandlas som pensionsförsäkring.
Enligt
nuvarande regler skall en livförsäkring som har tecknats i utlandet behandlas
som kapitalförsäkring. I propositionen föresläs att en ny dispens-regel skall
införas som gör det möjligt för riksskatteverket att i särskilda fall medge att
utländsk livförsäkring skall behandlas som pensionsförsäkring. Den föreslagna
regeln överensstämmer i huvudsak med den dispensregel för utländska
försäkringar som gällde under åren 1970-1975. Dispens föreslås kunna ges med
verkan fr. o. m. 1980 års taxering.
Vidare
föresläs att dödsboet efter en jordbmkare eller rörelseidkare skall få
möjlighet att ta en pensionsförsäkring till förmån för den avlidnes efterlevande
och att en arbetsgivare skall kunna ta en sädan försäkring till förmän förde
efterlevande till en avliden anställd. Samtidigt föresläs ändring av vissa
definitioner samt andra i huvudsak tekniska justeringar. De nu nämnda nya
reglerna avses i huvudsak bli tillämpliga fr. o. m. 1981 års taxering.
I
propositionen läggs slutligen ocksä fram ett av riksdagen vid det förra
riksmötet begärt förslag om samordning av avdragsreglema för pensionsförsäkringspremier
och bestämmelsema om uppskov med beskattning av realisationsvinster pä
fastigheter. Förslaget innebär att en fysisk person, som har fått sådant
uppskov och som skall efterbeskattas för vinsten därför att det inte har varit
möjligt att anskaffa ersättningsfastighet inom föreskriven tid, skall få rätt
att vid efterbeskattningen göra avdrag för premie på en pensionsförsäkring
trots att premien betalas efter utgången av det beskattningsår som
efterbeskattningen avser. Förslaget avses bli tillämpligt i de fall dä
fastighetsavyttringen har skett under år 1979 eller senare.
1
Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förslag till Lag om
ändring
kommunalskattelagen
(1928:370)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels
att 46 § 2 mom. samt punkt 1 av anvisningama till 31 § skall ha nedan
angivna
lydelse, dels att i anvisningarna till 41 § skall införas en ny punkt, 6, av
nedan
angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
46 §
2
mom. I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:
1)
för periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning, som
Inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning
som framgår av punkt 5 av anvisningama;
2
m o m .' I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:
1)
för periodiskt understöd eller därmed jämförtig periodisk utbetalning, som
icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning
som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig
eriagt för försäkringar av följande slag, vilka ägs av honom själv eller, i
förekommande fall, hans make eller hans omyndiga bam, nämligen
kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2
av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §,
arbetslöshetsförsäkring samt sädan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses
i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring;
4) för belopp som den skattskyldige enligt vid
självdeklarationen fogat
2)
för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41b§;
3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig
eriagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i
förekommande fall, hans make eller hans omyndiga bam, nämligen
kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av
anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §,
arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen om allmän försäkring;
4)
för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen fogat
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Senaste
lydelse 1978:913.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
intyg
eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret utgiva för eller
tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet
fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 är om det genomgår gmndskola,
gymnasieskola eller därmed jämföriig grundutbildning, dock högst med 3 000
kronor för varje barn;
6)
för under beskattningsåret öv den
skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av
den skattskyldige.
Har
skattskyldig under beskatt-ningsäret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skaU
avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och
underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas
allenast i den män hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt Icke tagits till
understödet, avgiften eller underhällsbidraget.
Därest
skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt,
skaU avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den män det belöper å nämnda
tid.
Avdrag
för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) härovan, må ej
för skattskyldig åtnjutas UU högre belopp än 250 kronor; dock att, om
skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra
maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500
kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare
Föreslagen lydelse
intyg
eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller
tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess bamet
fyllt 18 är eller intill dess det fyllt 21 är om det genomgår gmndskola,
gymnasieskola eller därmed jämföriig grundutbildning, dock högst med 3 000
kronor för varje barn;
6)
för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret .för annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om
försäkringen ägs av den skattskyldige.
Har
skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt,
medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och
underhällsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån
hänsyn inte tagits Ull understödet, avgiften eller underhällsbidraget vid
beräkningen av sjömansskatt.
Om
skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret,
medges avdrag som nu sagts bara i den män det belöper på nämnda tid.
Avdrag
för premier och andra avgifter som avses i första stycket 3) medges inte med
högre belopp än 250 kronor. Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, medges dock sädant avdrag för dem båda
gemensamt med högst 5(K) kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor
medges vidare om skatt-skyldig under beskattningsåret varit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
åtnjutas
om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämslälles änka,
änkling eller fränskild) och haft hemmavarande barn under 18 är.
Avdrag
för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges
A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och
beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sädan A-inkomst
som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till
anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och
icke är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant
bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till
29 §, fär avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till
den del den icke överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari manad aret närmast före
taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får
avdraget uppgä till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans
med A-inkomst enligt föregäende mening icke överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningama av detta
stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet
basbelopp jämte 30 procent av inkomst som
Föreslagen lydelse
ogift
- varmed jämställs änka, änkling eller fränskild - och haft hemmavarande barn
under 18 år.
Avdrag
för avgift som avses i första stycket 6) får Inte överstiga den skattskyldiges
A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och
beräknas med hänsyn till storleken av sädan inkomst. I fråga om sädan A-inkomst
som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till
anställning, om den skattskyldige helt saknar pensions-rätt i anställning och
Inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant
bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till
29 §, får avdraget uppgä till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till
den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före
taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får
avdraget uppgä till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans
med A-inkomst enligt föregående mening inle överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningama av detta
stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet
basbelopp jämte 30 procent av inkomst som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
hänför
sig till jordbmksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst
motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret
eller pä inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som
enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576)om statlig inkomstskatt är att
anse som A-inkomst, Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning.
Om
särskilda skäl .föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att
avdrag för avgift för pensionsförsäkring flr åtnjutas med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla.
För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av
tjänst men som i huvudsak saknar pensionsräu i anställning, får medges avdrag
högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
pä det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådarn avdrag flr dock icke
beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari
den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e
femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit
jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har
han under verksamhetstiden
Föreslagen lydelse
hänför
sig fill jordbmksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst
motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen pä inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret
eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som
enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att
anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning.
Om
särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket efter ansökan besluta att
avdrag för avgift för pensionsförsäkring fär medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregäende stycke. Därvid skall dock följande gälla.
För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av
tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, fär avdrag medges
högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig
erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre
belopp. Avdrag som avses i de tvä närmast föregäende meningarna får dock inte
beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari
den skattskyl-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
ej
skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, fär avdrag beräknas även pä sädan
inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576)om statlig
inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med
beaktande av det antal år varunder den skatlskyldige drivit jordbruket,
skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen
av avdragets storlek lugas till den skattskyidi-es övriga pensionsskydd och
andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6).
Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring
bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och
ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som
nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tiiirällig förvärvsverksamhet
som är att hänföra till vinst med anledning av överiåtelse av förvärvskällan.
Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej
föras.
Föreslagen lydelse
dige
har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av
anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbmk eller
rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även pä sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande av det antal är den skattskyldige drivit jordbruket,
skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen
av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och
andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6).
Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring
bestämts för januari manad det år driften i förvärvskällan upphört och ej
heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt
av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är
att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har
riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 jf
medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta
belopp varmed avdrag .för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna I detta stycke
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har
skattskyldig eriagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för
avgiften helt eller delvis Icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte
stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sädant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp
som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda är överstiger vad som angives i
femte stycket.
Oavsett föreskrifterna
i de föregäende styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6)
ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av
inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och
övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första
stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för äterstoden av vad
sälunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade
inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som
ålnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas .får
den skattskyldige lillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte
beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall
får avdraget överstiga vad som äterstär sedan övriga avdrag enligt denna
paragraf åtnjutits.
Föreslagen lydelse
om
avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut
av riksskatteverket i fräga som avses i detta stycke får talan Inte föras.
Har
skattskyldig eriagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för
avgiften helt eller delvis Inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i femte
stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande
beskattningsåret. Sädant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans
med eriagd avgift sistnämnda är överstiger vad som anges i femte stycket.
Oavsett föreskrifterna i
de föregäende styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6)
/ hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda
beloppet av inkomster från förvärvskällor, som är skattepliktiga i kommunen,
och övriga avdrag enligt denna paragraf Kan avdrag för avgift som avses i
första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för äterstoden
i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande
fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i
kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid
taxeringen, för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast
vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i
sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som äterstär sedan övriga avdrag
enligt denna paragraf g/orfs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisningar
till
31 §
1.
Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår
på gmnd av föregående tjänsteförhällande, dels belopp, som på gmnd av lagen om
allmän försäkring utgär i form av folkpension eller tilläggspension, dels ock
belopp som utgär pä grund av pensionsförsäkring.
Med
pensionsförsäkring förstas försäkring, som meddelas i här i landet bedriven
försäkringsrörelse, om andra försäkringsbelopp icke skola utgå än
ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. Med försäkrad avses
den pä vars liv försäkringen tagits eller, i fräga om invalidpension, den vars
arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstas
pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades
arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.
1
fräga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring
1.
Med pension förstas dels belopp, som annoriedes än i följd av försäkring utgär
på gmnd av föregående tjänsteförhällande, dels belopp, som pä gmnd av lagen
(1962:381) om allmän försäkring utgär i form av folkpension eller
tilläggspension, dels belopp som utgår pä gmnd av pensionsförsäkring.
Med pensionsförsäkring
förstås försäkring, som inte medför rätt ull andra försäkringsbelopp än ålderspension,
invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses
som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte anriatföljer av förklaring
enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven
försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den pä vars liv försäkringen tagits
eller, i fräga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser.
Med tjänstepensionsförsäkring förstas pensionsförsäkring, som har samband med
tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsforsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes
arbetsgivare UU förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara for betalning av hela avgiften.
I
fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Senaste lydelse 1976:1102.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 16 är, får han taga försäkring avseende
efterlevandepension pä sin makes eller nyss avsedd persons liv, om sådant
barn Insattes som förmånstagare.
Föreslagen lydelse
skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren
eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende
efterlevandepension pä sin makes eller nyss avsedd persons liv, om sådant barn
Insätts som förmånstagare. Om särskilda skäf föreligger, kan riksskatteverket
e.fter ansökan medge att dödsboet efler skattskyldig som här i riket drivit
jordbruk, skogsbruk eller rörelse får ta pensionsförsäkring till förmän för
efterlevande person som avses i nionde stycket. Som .forutsättningför att
medgivande skad lämnas gäller att sådan person saknar betryggande pensionsskydd
och att försäkringen tas I samband med att boet upphör med driften I .förvärvskällan.
Ålderspension fär icke
börja utgä vid lägre älder än 55 år. Om särskilda skäl föreligga, flr dock
regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter
ansökan besluta att pension flr börja utgä vid lägre älder.
Ålderspension flr utgä
högst sä länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst
fem är eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 är,
lägst tre är. Pensionen flr under den första femårsperiod under vilken den
utbetalas Icke utgä med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle
eller med stigande pensionsbelopp.
Ålderspension
får inle börja utgä vid lägre älder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger, får
dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter
ansökan besluta att pension flr börja utgä vid lägre älder.
Ålderspension
flr ulgå högst sä länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid
lägst fem är eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65
är, lägst tre år. Pensionen flr under den första femårsperiod under vilken den
utbetalas inte utgä med annat än samma belopp vid varje utbetal-ningstillfalle
eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension som
utgär enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den
försäkrade avlider, vad därom utfäsls enligt planen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad som enligt denna lag
avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 2 av anvisningarna till 29 §.
säkrade, vara
förmånstagare. Med invalidpension förstås pension som utgär till den
försäkrade högst sä länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga. Invalidpension flr upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet
träffades. 1 fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregäende
stycke.
Förmånstagare
flr ej insättas till annan älderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd vara förmånstagare.
Med
efterievandepension förstås pension, som efter den försäkrades död utgär till
1. den
försäkrades make, varmed
i detta sammanhang förstås person
med vilken den försäkrade varit gift
eller sammanbott under äktenskaps
liknande förhållanden, eller
2. bam
till den försäkrade eller till
person som angivits under 1.
Efterlevandepension
flr utgä högst så länge den eflerievande lever och flr under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas icke utgä med annat än samma belopp
Förmånstagare
flr inle insättas till annan älderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då .försäkringsavtalet ingicks var den för-
Med
efterlevandepension förstås pension
1. som
efter den försäkrades död
utgår till den försäkrades make, var
med i detta sammanhang förstås
person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under
äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgär UH barn till
den försäkrade eller barn till person som angivits under 1,
3. som utgår tid efterlevande på grund av försäkring
som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje
stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund avförsäkring som tagits av
arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket
sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterievandepension
flr utgä högst så länge den eflerievande lever och fär under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas Inte utgä med annat än samma belopp
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
vid
varje utbetalningstilirälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension
till person som avses i föregäende stycke 1. flr upphöra när denne ingär nytt
äktenskap, men i annat fall under dennes livstid ef förrän fem är förflutit
efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före
den tidpunkt då försäkringen eljest skulle ha upphört, flr dock sådan efterlevandepension
som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterievandepension till barn,
som avses i föregäende stycke 2., skall upphöra senast när bamet fyller 20 är.
Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, flr pension utgä sä länge bamet
lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sädan
persons liv som avses i föregäende stycke 1., skall pensionen upphöra senast
när barnet fyller 16 är.
Såsom
efterievandepension skaU även anses pension, som utgår efter den.försäkrades
död oberoende av viss penslonstagares liv (försörjningsränta) under
förutsättning
a)
att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan
livsvarig efterievandepension fill make, som skall börja utgå omedelbart efter
den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp Icke överstiger
den livsvariga pensionens årsbelopp.
Föreslagen lydelse
vid
varje utbetalningsfillfälle eller med sligande pensionsbelopp. Efterlevandepension
lill person som avses i föregående stycke 1. flr upphöra närdenne ingår nytt
äktenskap men i annat fall under dennes livstid Inte förrän fem år förflutit
efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem är före
den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, flr dock sådan
efterievandepension som nyss sagts upphöra vid sislnämnda tidpunkt.
Efterievandepension till barn, som avses i föregående stycke 2., skall upphöra
senast när barnet fyller 20 är. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, flr
pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende
efterievandepension tili bam tagits på sådan persons liv som avses i
föregående stycke 1., skall pensionen upphöra senast när bamet fyller 16 är.
Som
efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad eller efterlevande
make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått under viss i
försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under återstoden av denna
f/
a)
att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sädan
livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter
den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger
den livsvariga pensionens årsbelopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
b) att försörjningsräntan skall utgä under högst tjugo är, dock med den
inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan
Inte flr utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt
90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än
som motsvarar skillnaden mellan 90 är och pensionsåldern,
c) att premier för försörjningsräntan och den med
denna förenade livsvariga pensionen skaU eriäggas under tid, som inte med
mera än fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt
avtalet längst skall utgå, samt att inte vid utgången av nägot kalenderår
under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av eriagda premier överstiger
det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha eriagts, om premiebetalningen
jämnt fördelats pä tid, som med fem år understiger den tid under vilken
försörjningsräntan längst skall utgå.
b) all försörjningsränta skall kunna utgå endast till person som avses i
nionde stycket,
c) att försörjningsräntan skall utgä under lägst.fem
och högst tjugo är, dock med den inskränkningen att, då räntan är förenad med
livsvarig ålderspension, räntan dock ej flr utgä längre än till den tidpunkt,
då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och ej heller, vid pensionsålder över
70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,
d) att
premier för försörjningsrän
tan och den med denna förenade
livsvariga pensionen skola eriäggas
under tid, som Icke med mera än fem
år understiger den tid under vilken
försörjningsräntan enligt avtalet
längst skall utgå, samt att icke vid
utgången av nägot kalenderår under
förstnämnda tid det sammanlagda
belopf)et av erlagda premier översti
ger det belopp, som vid samma tid
punkt skulle ha erlagts, om premie
betalningen jämnt fördelats på tid,
som med fem år understiger den tid
under vilken försörjningsräntan
längst skall utgå.
Som förmånstagare lill
försäkring avseende efterlevandepension flr endast insättas person till
vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller,
vid försörjningsränta, person som anges i nionde stycket.
Försäkringsvillkor,
som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan
huruvida
Vid
tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall
efterievandepension anses säsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid
omgifte.
Som
förmånstagare till försäkring avseende efterievandepension flr insättas endast
person till vilken efterlevandepension kan utgä enligt nionde och tionde
styckena eller, vid försörjningsränta, person som angivits i nionde stycket.
Försäkringsvillkor,
som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frägan
huruvida
opaginerad Kontrollera mot PDF
sionsförsäkring
i denna lag. Under den försäkrades livstid flr pensionsförsäkring endast
överiåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid
försäkringen före eller efter överiåtelsen skall ha karaktär av
tjänstepensionsförsäkring,
2. pä gmnd av utmätning liksom vid ackord eller
konkurs eller
3. genom bodelning.
Nuvarande lydelse
försäkringen
är att anse som pensionsförsäkring, skall Intagas i försäkringsavtalet. Detta
skall dessutom innehålla villkor att försäkringen icke flr pantsättas eller
belånas och ej heller ändras pä sädant sätt att den ej längre uppfyller de
föreskrifter, som angivas för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra
fall än nedan föreskrives överlåtas eller återköpas. Avtalet flr icke innehålla
annat villkor än sådant som är förenligt med bestämmelsema om pen-
Ny
ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren
om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring flr utan hinder
av bestämmelserna i denna lag ske, om dec tekniska återköpsvärdet uppgår till
högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligga och riksskatteverket pä
särskild ansökan medger det.
Föreslagen
lydelse
försäkringen
är alt anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta
skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte flr pantsättas eller
belånas och inte heller ändras pä sädant sätt att den inte längre uppfyller de
föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall
än nedan föreskrivs överiåtas eller återköpas. Avtalet flr inte innehålla
villkor som är oförenligt med bestämmelsema om pensionsförsäkring i denna lag.
Ny
ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren
om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring flr utan hinder
av bestämmelsema i denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till
högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket pä
särskild ansökan medger det.
Om
särskilda skäl.foreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att
försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall
anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under
förutsäUning att villkoren .for försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse
med bestämmelserna denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har
riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäkringen inle
övergå till kapitalförsäkring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Med kapitalförsäkring
förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring
hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmän frän kommun, även om
förmånen inte utgär pä gmnd av försäkring.
Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
flr talan icke föras.
Med
kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till
kapitalförsäkring hänföres mot statens grupplivförsäkring svarande förmän
frän kommun, även om förmanen icke utgär på grund av försäkring.
Försäkring
som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses säsom
kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingäende.
För att sjuk- eller
olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst erfordras,
a 11 enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger för arbetstagare att
ha sådan försäkring eller a 11, om sädan skyldighet icke föreligger, premier
för försäkringen s/co/flgfl/rfas av arbetsgivaren eller av denne jämte
arbetstagaren. Härutöver fordras att till försäkringsanstalten anmäles att
försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Premiebefrielseförsäkring
skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.
För
att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med
lyinSl fordras, att enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger för
arbetstagare att ha sädan försäkring eller att, om sådan skyldighet inte
föreligger, premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av
denne jämte arbetstagaren. Vidare fordras att anmälan görs till
försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till
livränta räknas även höjning av livräntan och sädant tillägg till denna som
skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
flr talan inte föras.
till
41 §
6.
Fysisk person, som skaU efterbeskattas enligt 9 § lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst, får vid efterbeskattningen göra
avdragför avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 46 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:68
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom. utan hinder av att avgiften belalas efter utgången av det
beskattningsår som efterbeskattningen avser. Detta gäller dock endast vid
efterbeskattning av sådan realisationsvinst som har uppkommit vid avyttring av
jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den skattskyldiges rörelse.
Avdraget får inte överstiga det belopp som skaU efterbeskattas. En förutsättning
för avdrag är att avgiften inte betalas senare än inom tre månader från den dag
då framställningen om efterbeskattning delgavs den skattskyldige. Har han före
utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46 §2 mom.
sjätte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen
för riksskatteverkets beslut med anledning av ansökningen.
Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhålla avdragför
avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen
avser får avdragför avgiften inte göras vid taxeringen för annat
beskattningsår.
Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Härvid iakttas dock
följande.
1. De
nya bestämmelserna i 46 § 2 mom. och - om inte annat följer av 2
nedan-punkt 1 av anvisningarna till 31 § tillämpas första gången vid 1981 ärs
taxering.
2. Förklaring
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna fill 31 § i
dess nya lydelse flr meddelas med verkan fr. o. m. 1980 års taxering.
Har
riksskatteverket meddelat förklaring enligt nämnda lagrum, flr
försäkringstagaren genom besvär i särskild ordning föra talan om den ändring av
sin inkomsttaxering som föranleds av förklaringen. I sädant fall flr besvär
även anföras av taxeringsintendenten till försäkringstagarens förmän. Besvär
som här avses flr anföras inom sex månader frän dagen för riksskatteverkets
beslut, dock senast fem är efter taxeringsårets utgång. I fräga om sädana
besvär gäller 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen
(1975:1347) om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs
att 2 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 § '
Nuvarande
lydelse
De nya bestämmelserna i
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas
första gängen vid 1977 års taxering. Har pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse
med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången
av är 1975, skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla. Ändras försäkringsavtalet
eller insattes förmånstagare efter utgången av år 1976 i strid mot de nya
bestämmelserna, skall mot försäkringen svarande premiereserv och övriga
tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses som på gmnd av
försäkringen utbetalt belopp under det beskattningsår dä ändringen sker. Om
pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till
försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, och om försäkringen
enligt äldre bestämmelser skall anses ha tagits i samband med tjänst, skall
sådan påföljd dock ej inträda om ändringen sker före utgången av år 1977.
Påföljden skall ej heller inträda, om försäkringstagaren utan kännedom om de
nya bestämmelserna insatt förmånstagare men återkallar förmånstagarför-
Föreslagen
lydelse
De
nya bestämmelsema i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har
pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till
försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, skall dock äldre
bestämmelser alltjämt gälla. Ändras försäkringsavtalet eller insätts
förmånstagare efter utgången av är 1976 i strid mot de nya bestämmelsema, skall
mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten
för ändringen anses som pä gmnd av försäkringen utbetalt belopp under det
beskattningsår dä ändringen sker. Om pensionsförsäkring tagits i
överensstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens
huvudkontor före utgången av är 1975, och om försäkringen enligt äldre
bestämmelser skall anses ha tagits i samband med tjänst, skall sädan påföljd dock
inte inträda om ändringen sker före utgången av år 1977. Påföljden skall inte
heller inträda, om försäkringstagaren utan kännedom om de nya bestämmelserna
insatt förmånstagare men återkallar förmånstagarför-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Senaste lydelse 1976:1100.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ordnandet
utan dröjsmål sedan han underrättats om påföljden av förordnandet.
Överenskommelse, som medför ökad premieförpliktelse totalt eller för år
räknat, skall vid tillämpningen av denna paragraf anses som nytt försäkringsavtal.
Föreslagen lydelse
ordnandet
utan dröjsmål sedan han underrättats om påföljden av förordnandet.
Överenskommelse, som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller
tidigareläggning av premiebetalning, skall vid tillämpningen av denna paragraf
anses som nytt försäkringsavtal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den har
kommit ut frän trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1981 års taxering.
1
Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 18
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-11-01
Närvarande:
statsrådet Mundebo, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Mogård,
Dahlgren, Äsling, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo,
Adelsohn
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition
om vissa ändringar i beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar
1
Inledning
Hösten
1975 infördes nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och för
arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas pensionering (prop.
1975/76:31, SkU 1975/76:20, rskr 1975/76:132, SFS 1975:1347-1354).
I
början av år 1976 tillkallades utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av
tjänstepensioner'. Utredningen fick i uppdrag att utreda en del frågor som inte
hade lösts genom 1975 ärs lagstiftning. På förslag av utredningen har ändringar
i lagsfiftningen genomförts dels hösten 1976 (prop. 1976/77:48, SkU 1976/77:14,
rskr 1976/77:102, SFS 1976:1099-1101), dels våren 1978 (prop. 1977/78:64, SkU
1977/78:46, rskr 1977/78:223, SFS 1978:187-189).
Utredningen
har i november 1978 lagt fram ytteriigare ett delbetänkande (Ds B 1978:13),
Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier m. m. I betänkandet
föresläs ett antal ändringar i de villkor som gäller för att en livförsäkring
vid inkomstbeskattningen skall behandlas som pensionsförsäkring. Förslagen
berör bl. a. försäkringar som har tagits i utlandet, försäkringar som tecknas
av dödsbo eller arbetsgivare, s. k. försörjningsräntor samt vissa äldre
pensionsförsäkringar som tecknades innan 1975 års lagstiftning hade börjat
tillämpas. Utredningen har också tagit upp ett par andra frägor till diskussion
utan att lägga något eget förslag. En sådan fråga avser konstmktionen av
egenföretagarnas avdrag för pensionsförsäkringspremier. En annan gäller
avdragsmöjligheterna för den som har inkomst av annan fastighet.
Utredningens
betänkande - som ocksä innehåller redogörelser för gällande
'
Utredningsman regeringsrådet Göran Wahlgren.
Prop. 1979/80:68 19
rätt
på de olika områden som behandlas - bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket (RFV),
försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), kammarrätten i Göteborg,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus samt Västernorrlands län, försäkringsrätts-kommittén (Ju 1974:09),
Folksam, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Landstingsförbundet,
Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening. Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska
personalpensionskassan (SPP), Svenska revisorsamfundet (SRS), Sveriges
advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Utländska
försäkringsbolags förening. LRF har åberopat yttrande av Lantbmkamas
skattedelegation. SAF, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges
grossistförbund och Sveriges industriförbund har åberopat yUrande av
Näringslivets skattedelegation. SHIO-Familjeföretagen ansluter sig i sitt
yttrande till vad som har anförts av LRF. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
I
det följande kommer jag först att behandla de frägor om ändring i
beskattningsreglema för pensionsförsäkringar som har tagits upp i betänkandet
eller väckts vid remissbehandlingen. Jag kommer därefter att redovisa ett
förslag som begärdes av riksdagen vid förra riksmötet. Förslaget syftar till
att öka samordningen mellan avdragsreglema för pensionsförsäkringspremier och
bestämmelserna om uppskov med beskattningen av realisationsvinst pä fastighet.
2
Föredraganden
2.1
Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar
2.1.1
Inledning
Livförsäkringar
indelas vid inkomstbeskattningen i pensionsförsäkringar (P-försäkringar) och
kapitalförsäkringar (K-försäkringar). Helt olika beskattningsregler gäller för
de båda slagen av försäkringar. I fräga om P-försäkring gäller att premierna i
princip är avdragsgilla och att utfallande belopp beskattas. För K-försäkring
gäller att avdrag i princip inte medges för premiema och att utfallande belopp
är skattefria.
Genom
den redan omnämnda lagstiftning som genomfördes år 1975 ändrades
beskattningsreglerna för P-försäkringar väsentligt. Ändringarna avsåg bl. a.
villkoren för att en livförsäkring skall behandlas som P-försäkring
Prop. 1979/80:68 20
(de
s. k. kvalitativa villkoren) och begränsningar i rätten att göra avdrag för
premier för privata P-försäkringar (de s. k. kvantitativa villkoren). Samtidigt
gjordes en omfattande reglering av arbetsgivarnas möjligheter att dra av
kostnaderför att trygga de anställdas pensionering. Den gmndläggande principen
i den nya lagstiftningen var att endast egentliga pensioneringsbehov skulle fl
tillgodoses med obeskattade medel. Utgångspunkten när det gällde att bestämma
avdragsutrymmet var den kostnad som fordrades för att trygga en pension som
svarade mot standarden enligt s. k. allmän pensionsplan. För arbetsgivarnas
del innebar detta att avdrag medgavs för kostnader som behövdes för att trygga
pensionsåtaganden enligt allmän pensionsplan. Avdrag för premier för privata
P-försäkringar medgavs med en viss procent av inkomsten av förvärvsarbete.
Procentsatsen bestämdes sä att avdraget i princip skulle motsvara kostnaderna
för pensionsförmåner av samma omfattning som enligt den vägledande allmänna
pensionsplanen, den s. k. ITP-planen.
Lagstiftningen
medförde genomgripande förändringar i regelsystemet. Det är knappast ägnat att
förvåna att anpassningen till de nya reglerna har medfört vissa problem såväl
för skattskyldiga och försäkringsgivare som för taxeringsmyndigheterna. Kritik
har ocksä frän olika utgångspunkter framförts mot reglernas utformning, bl. a.
vid remissbehandlingen av de delbelänkanden som utredningen om beskattning av
tjänstepensioner tidigare har lagt fram (Ds Fi 1976:6 och DsB 1977:7). En
återkommande synpunkt har varit att tjänstepensionerna borde hällas utanför
systemet. I övrigt har kritiken i allmänhet inte gällt grundprinciperna för
1975 års lagsfiftning utan snarast den komplicerade utformning som reglema har
fltt. Även vid remissbehandlingen av det nu aktuella utredningsbetänkandet har
framhällits att regelsystemet är svärtillämpat för både skattskyldiga och
taxeringsmyndigheter (bilaga 2 avsnitt 11). Nägra remissinstanser har begärt
att en allmän översyn av bestämmelsema skall göras för att åstadkomma ett
enklare och mera systematiskt uppbyggt regelsystem.
Som
jag anfört vid de tillfällen då lagstiftning på basis av utredningens
delbetänkanden tidigare har varit aktuell delar jag uppfattningen att reglerna
har blivit mycket komplicerade och att det skulle vara önskvärt att ha
bestämmelser som var mer lättillämpade och kanske hade en annan systematisk
uppbyggnad. Å andra sidan bör ånyo framhållas att bred enighet numera tycks
råda om de principer som ligger till gmnd för lagstiftningen och att reglemas
nuvarande komplexitet till stor del är en direkt återspegling av den
komplicerade verklighet som de är avsedda att täcka. Utredningen om beskattning
av tjänstepensioner har gjort en fortlöpande teknisk översyn av lagstiftningen
och har genom detta arbete kunnat avhjälpa olika brister i systemet. Enligt vad
jag har erfarit räknar utredningen med att nästa är avlämna sitt
slutbetänkande. Först när det har skett finns det enligt min mening anledning
att ta ställning till om en mer genomgripande översyn behövs.
Prop. 1979/80:68 21
I
det följande behandlar jag först var för sig de förslag till lagändringar som
utredningen har lagt fram. Därefter behandlar jag i ett särskilt avsnitt de
övriga frägor som utredningen och remissinstansema har tagit upp.
2.1.2
Avdragsrätt för premier för utländsk P-försäkring
I
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL,
definieras begreppet P-försäkring. För att en livförsäkring skall betraktas som
P-försäkring fordras att den inte ger rätt till andra förmåner än
ålderspension, invalidpension och efterlevandepension samt att villkoren för
försäkringen överensstämmer med de relativt detaljerade föreskrifter som lämnas
i anvisningspunkten. En ytteriigare fömtsättning är att försäkringen har
meddelats i försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige. Om en livförsäkring inte
är att anse som P-försäkring, betraktas den som K-försäkring. Av det nu sagda
följer bl. a. att en livförsäkring som har meddelats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse (utländsk försäkring) behandlas som K-försäkring oberoende
av vilka villkor som gäller för försäkringen. Avdrag för premie för en sådan
försäkring medges alltså inte och utfallande belopp är skattefria.
Bestämmelsen
att en livförsäkring, för att behandlas som P-försäkring, skall ha meddelats i
försäkringsrörelse som bedrivs här i landet infördes genom lagstiftning är 1969
(prop. 1969:162, BeU 1969:75, rskr 1969:429, SFS 1969:754). Enligt ditfills
gällande regler hade premier för utländska P-försäkringar varit avdragsgilla. I
förarbetena till 1969 års lagstiftning uttalades att det fanns stor risk för
att skattskyldiga som hade utnyttjat denna avdragsrätt inte blev beskattade för
utfallande belopp. Om den ersättnings-berätfigade inle längre var bosatt i
Sverige när ersättningen föll ut, förlorade Sverige beskattningsrätten. En
effektiv beskattning i det nya bosättningslandet kunde utebli pä gmnd av
myndighetemas bristande kännedom om försäkringen. Även om den
ersättningsberättigade bodde kvar i Sverige, fanns risk för att ersättningen
inte blev beskattad, eftersom svenska skattemyndigheter i regel inte erhöll
kontrolluppgifter från utländska försäkringsanstalter.
Syftet
med 1969 ärs lagstiftning var att hindra skatteundandragande av nu antytt slag.
Det ansågs nödvändigt att låta lagstiftningen bli tillämplig även i de fall då
försäkringen hade tagits i samband med tjänst. Med tanke främst på sådana fall
infördes dock särskilda dispensregler. Enligt dessa kunde dåvarande
riksskattenämnden (sedermera RSV) på ansökan förklara att utländsk försäkring
som enligt dittills gällande regler hade varit att anse som P-försäkring
fortfarande skulle anses som sådan försäkring. Dispens kunde meddelas i fråga
om försäkring som hade tecknats av utländska medborgare före eller under
bosättning i Sverige. Vidare kunde dispens meddelas pä ansökan av svensk
medborgare om denne bosatte sig i Sverige efter att under
Prop. 1979/80:68 22
minst
tre år i följd ha varit bosatt utomlands och under den tiden tecknat
försäkringen. För dispens fordrades att särskilda skäl förelåg. Enligt
uttalande i prop. 1969:162 borde särskilda skäl anses föreligga i fråga om här
verksam utländsk medborgare, om bosättningen här i landet kunde bedömas bli av
mera begränsad varaktighet och om det framstod som naturligt att försäkringen
inte tecknades i svensk försäkringsrörelse. Beträffande svenska medborgare
angavs i propositionen att det för dispens borde krävas att försäkringen hade
tecknats under försäkringstagarens bosättning utomlands samt att försäkringen
med hänsyn till omständigheterna framstod som den naturliga lösningen av
försäkringstagarens pensioneringsfråga (prop. s. 30).
De
genomgripande ändringar i beskattningsreglerna för P-försäkringar som gjordes
hösten 1975 innebar bl. a. att villkoren för att en försäkring skall godtas som
P-försäkring, alltså de kvalitativa villkoren, skärptes väsentligt. Genom samma
lagstiftning avskaffades dispensreglerna för utländska försäkringar. I det
kommittébetänkande (SOU 1975:21) som läg till grund för lagstiftningen hade
visseriigen föreslagits att dispens alltjämt skulle kunna medges frän kravet på
att P-försäkring skall ha tecknats i Sverige, men kommittén hade samtidigt uttalat
att dispens från övriga kvalitativa villkor inte borde komma i fräga. I prop.
1975/76:31 anslöt sig föredraganden till uppfattningen att avsteg från nämnda
övriga villkor inte borde kunna medges. Eftersom det bedömdes vara praktiskt
taget uteslutet att någon utländsk försäkring skulle uppfylla de detaljerade
kvalitafiva villkoren, ansågs det inte finnas anledning att behålla några
dispensregler för utländska försäkringar. Ansökningar inkomna till RSV före
utgången av år 1975 prövades dock fortfarande enligt äldre regler. Har dispens
inte sökts inom den tiden, saknas däremot möjligheter att fl utländsk
försäkring behandlad som P-försäkring.
Utredningen
har tagit upp frägan om att åter införa en möjlighet att fl utländsk försäkring
behandlad som P-försäkring. Utredningen konstaterar att det numera är
förhållandevis vanligt att utländska medborgare under längre eller kortare tid
arbetar i Sverige. I många fall kan det dä upplevas som angeläget att en i
hemlandet tecknad försäkring vidmakthälis. Utredningen pekar bl. a. på de
förhållanden som råder i Förbundsrepubliken Tyskland. Där finns en frivillig
försäkring som är uppbyggd så att det för rätt till ersättning krävs att
försäkringstagaren har varit ansluten ett visst antal år. En tysk medborgare
som omfattas av en sådan försäkring har möjlighet att fortsätta inbetalningen
pä försäkringen även under vistelse i annat land. Utredningen anser det
sannolikt att även medborgare i andra länder av liknande skäl kan ha intresse
av att vidmakthålla en i hemlandet tecknad försäkring.
Utredningen
framhåller ä andra sidan att goda skäl kan anföras för nu gällande ordning. Man
kan enligt utredningen inte räkna med att belopp som faller ut pä utländska
P-försäkringar blir beskattade i samma utsträckning som ersättning pä gmnd av
svensk P-försäkring. Om avdragsrätt ånyo införs
Prop. 1979/80:68 23
fbr
premier för utländska P-försäkringar, uppkommer ocksä särskilda kontrollproblem
samt risk för sädana skatteflyktstransaktioner som ledde till att avdragsrätten
är 1969 i princip avskaffades.
Utredningens överväganden
utmynnar ändå i slutsatsen att avdrag för premier för utländska
pensionsförsäkringar bör kunna medges i vissa fall efter dispens. Enligt
utredningens förslag bör dispensprövningen ske i två led. Det första ledet
innebär att regeringen -efter en mer översiktlig jämförelse mellan svenska och
utländska skatteregler - kan förklara att försäkringar som har tecknats i vissa
andra länder skall kunna behandlas som P-försäkringar i Sverige. En
gmndläggande fömtsättning för att en sädan förklaring skall lämnas beträffande
ett bestämt land bör vara att lagstiftningen i det landet ger möjlighet till
avdrag för premier för försäkringar som i stora drag liknar våra
P-försäkringar. Avdrag bör medges oavsett om försäkringen har tecknats i en i
det ifrågavarande landet bedriven försäkringsrörelse eller inte. Enligt
utredningen bör ocksä fordras att belopp som faller ut pä försäkringen är
skattepliktiga i det land där försäkringen har tecknats om försäkringstagaren
sedermera flyttar tillbaka dit.
Har regeringen fastställt
att försäkringar tecknade i ett visst land kan godtas som P-försäkring,
ankommer det enligt utredningens förslag på RSV att i ett andra led - efter
ansökan i varje enskilt fall - pröva om dispens skall medges beträffande en
individuell försäkring, som har tecknats i landet i fräga. En fömtsättning för
dispens föresläs vara att försäkringen till sin huvudsakliga karaktär uppfyller
de kvalitativa villkor som gäller för att en P-försäkring skall föreligga
enligt svenska regler. Även om en utländsk försäkring i vissa hänseenden
skiljer sig från svensk P-försäkring bör dispens kunna medges om det kan antas
att försäkringen i princip fyller samma funktion som en svensk P-försäkring.
Utredningen anger nägra exempel på omständigheter som bör ha betydelse vid
dispensprövningen. En sådan omständighet är hur kostnaderna fördelar sig på
olika försäkringsförmåner. Vidare bör försäkringen inte kunna återköpas, i
varje fall inte inom viss tid. Om en utländsk försäkring innehåller förmåner av
bäde K- och P-försäkringsnatur bör försäkringen i sin helhet behandlas antingen
som K-försäkring eller som P-försäkring. Behandlas försäkringen som
P-försäkring, kommer avdrag att medges även för den del av premien som svarar
mot eventuella K-försäkringsförmåner medan utfallande belopp beskattas i sin
helhet. Utredningen anser att det avgörande bör vara hur stor del av premien
som avser P-försäkringsförmäner resp. K-försäkringsförmåner enligt svenska
regler. Avser premien till minst 75 % P-försäkringsförmåner bör försäkringen -
om övriga fömtsättningar är uppfyllda - kunna godtas som P-försäkring. I annat
fall bör dispens inte medges och försäkringen följaktligen behandlas som
K-försäkring. Enligt utredningen bör ett ytteriigare krav för dispens vara att
försäkringen har tecknats före bosättningen i Sverige.
För
att förhindra att försäkringstagaren yrkar avdrag för premien såväl i sitt
hemland som i Sverige föreslår utredningen att RSV i dispensbeslutet bör
Prop. 1979/80:68 24
kunna
som villkor för dispensen föreskriva att avdrag inte kommer att yrkas i annat
land. Om detta villkor inte uppfylls och rätten till avdrag därför gär
förlorad, bör försäkringen ändå såvitt avser utfallande belopp behålla sin
karaktär av P-försäkring.
Vid
remissbehandlingen har några länsstyrelser ställt sig avvisande till tanken på
att återinföra dispensregler för utländska försäkringar. Det helt övervägande
antalet remissinstanser tillstyrker dock att en avdragsmöjlighet öppnas. Även
bland dessa instanser är många dock kritiska mot den tekniska lösning som
utredningen har föreslagit. En vanlig uppfattning är att dispensförfarandet i
sin helhet bör handhas av RSV. I det sammanhanget har framhällits att den
översiktliga jämförelse mellan svenska och utländska skatteregler som enligt
förslaget ankommer på regeringen blir mycket vidlyftig och att prövningen
fortlöpande måste förnyas med hänsyn till ändringar i andra länders
lagstiftning. Även i övrigt har riktats anmärkningar mot den föreslagna
lösningen. Jag återkommer i det följande till några av dessa anmärkningar.
För
egen del vill jag till en början understryka att kravet pä att en
livförsäkring- för att vid inkomstbeskattningen behandlas som P-försäkring -
skall ha meddelats i försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige infördes för att
hindra ett konstaterat missbmk. Den lösning som statsmaktema har valt innebär
att alla utländska livförsäkringar i princip behandlas som K-försäkringar. I
förarbetena övervägdes mer differentierade lösningar -1, ex. att undanta
tjänstepensionsförsäkringama eller att ta hänsyn till försäkringstagarens
bosättning vid tiden för tecknandet av försäkringen - men det ansågs inte
möjligt att göra sådana avgränsningar. De motiv som har legat bakom den skilda
behandlingen av svenska och utländska försäkringar har fortfarande bärkraft.
Varken utredningen eller remissinstansema har heller ifrågasatt att nu ändra de
gmndläggande principerna för beskattning av utländska försäkringar. En annan
sak är att frågan om behandlingen av utländska livförsäkringar kan ses som en
del av ett mer omfattande problemkomplex och att frågan därför senare kan
behöva omprövas i ett större sammanhang.
Åtminstone
tills vidare bör man utgä frän principen att utländska livförsäkringar skall
behandlas som K-forsäkringar. Vad det nu gäller att ta ställning till är om man
bör öppna en möjlighet att i särskilda fall göra avsteg från denna princip. När
1975 års lagstiftning om beskattning av P-försäkringar m. m. genomfördes
gjordes - som jag redan nämnt - bedömningen att man inte borde medge nägot
undantag frän de kvalitativa villkor som uppställdes vid sidan av kravet att en
P-försäkring skall ha tecknats här i landet. Med en sådan inställning saknade
man anledning att införa någon dispensregel för utländska försäkringar. Det
kunde med fog antas att mycket fl om ens nägra utländska försäkringar skulle
kunna uppfylla de kvalitativa villkor som gällde för svenska P-försäkringar.
Samma antagande kan göras i dag. Det är därför fortfarande föga meningsfullt
att införa en dispensregel som
Prop. 1979/80:68 25
möjliggör
undantag frän kravet på att försäkringen skall ha tecknats i Sverige, om man
inte är beredd att ocksä medge vissa undantag frän övriga villkor. En första
fräga är om skälen för att i vissa situationer låta utländska försäkringar
behandlas som P-försäkring är tillräckligt starka för att motivera att sädana
undantag övervägs.
Som utredningen har
framhållit förekommer det i ökande utsträckning att utländska medborgare
arbetar i Sverige under kortare eller längre perioder. Det kan vara angeläget
för dem att under vistelsen här vidmakthålla en försäkring som de har tecknat i
hemlandet för att trygga sin framtida pensionering. Att ett sådant behov inte
sä sällan finns bestyrks av erfarenheterna från den tid dä dispens kunde
meddelas av RSV. Det är enligt min mening skäligt att dessa personer vid sin
taxering i Sverige i vissa fall kan fl avdrag för premier för sädana
försäkringar på samma sätt som personer som är verksamma här och har en svensk
P-försäkring. Detta bör kunna godtas även om villkoren för den utländska
försäkringen i något hänseende inte uppfyller KL:s kvalitativa krav på
P-försäkring. En grundförutsättning måste dock vara att försäkringen har samma
syfte som en svensk P-försäkring.
Vid remissbehandlingen har
några instanser påpekat att samma behov att vidmakthålla en utländsk försäkring
kan föreligga för svenska medborgare. Man har dä främst tänkt pä det fallet att
en person som har tjänstgjort utomlands och där tecknat en livförsäkring
återvänder till Sverige före pensionsålderns inträde. Enligt min bedömning är
behovet av dispens sannolikt mindre i dessa fall än dä det t. ex. är fräga om
utländsk medborgare som avser att återvända till sitt hemland. När svensk
medborgare tjänstgör utomlands hos dotterbolag till svenskt moderbolag kan
pensioneringen i allmänhet ordnas inom ramen för de svenska pensionssystemen.
Det kan dock förekomma att svenska medborgare under läng tid är verksamma i
utlandet utan att kunna bygga upp pensionsskydd pä annat sätt än genom att
teckna utländsk försäkring. Vid sin återvändo till Sverige kan de ha behov av
att fortsätta premiebetalningen för att vidmakthålla försäkringen. Enligt min
mening kan det i bl. a. sädana undantagsfall vara rimligt att den utländska
försäkringen flr behandlas som P-försäkring vid den svenska beskattningen och
detta även om försäkringsvillkoren inte helt stämmer överens med KL:s krav.
Min
slutsats är att utländska försäkringar i bl. a. de typfall somjag här har
berört bör kunna skattemässigt fl behandlas som P-försäkring. Detta gäller
främst i de fall dä försäkringstagaren är utländsk medborgare men Ibland även
när han är svensk medborgare. Det ligger i sakens natur att frågan inte kan
lösas genom generellt verkande regler. Undantag frän huvudregeln att utländsk
livförsäkring behandlas som K-försäkring bör bara kunna medges i form av
dispens. I dispensärendet mäste prövas om den skattskyldiges
anställningsförhållanden och övriga personliga förhållanden är sädana att ett
undantag är motiverat. Vidare måste tillses att villkoren för den aktuella
försäkringen är acceptabla frän skattesynpunkt och att en dispens inte öppnar
Prop. 1979/80:68 26
möjligheter
till obehöriga skatteförmåner.
Utredningen
har ansett att även en annan omständighet bör tillmätas betydelse. Jag syftar
pä frägan om svenska medborgares avdragsrätt i det land där försäkringen har
tecknats. Enligl utredningens uppfattning bör för dispens fordras att
ömsesidighet föreligger i den meningen att en svensk medborgare som vistas i
det andra landet skall ha rätt att vid inkomsttaxeringen där göra avdrag för
premier för svensk P-försäkring. Det är inte ovanligt att man vid behandlingen
av internationella skattefrågor eftersträvar en ömsesidighet av detta slag.
Sälunda bygger mänga bestämmelser i dubbelbeskattningsavtalen på en
ömsesidighetsprincip. Det förekommer också att åtgärder som ett land ensidigt
vidtar för att undanröja dubbelbeskattning är beroende av att ömsesidighet
föreligger. För Sveriges del kan som exempel nämnas bestämmelserna i 72 § 2
mom. och 73 § KL. Å andra sidan är det inte heller ovanligt att man i
dubbelbeskattningsavtal ger avkall pä ömsesidighetskravet. Vidare förekommer
det ofta att ett lands ensidiga ätgärder för att undanröja dubbelbeskattning
vidtas oberoende av om ömsesidighet föreligger eller inte. Pä svensk sida kan
här särskilt nämnas bestämmelsema om avräkning av utländsk skatt i 24-28 §§
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
När
det gäller en sådan fräga som rätten till avdrag för premier för utländsk
försäkring talar enligt min mening övervägande skäl mot att upprätthälla något
krav på ömsesidighet. För det första kan det vara en praktiskt besvärlig och
tidsödande uppgift att fl fram det material som behövs fören bedömning av
ömsesidighetsfrägan. Det kan ocksä från rent teoretiska synpunkter vara svårt
att göra en rättvisande jämförelse mellan skattesystemen i olika länder.
Avdragsreglerna kan inte ses isolerade från beskattningsreglerna i övrigt. Det
ena landet kanske har generösa bestämmelser om avdrag för försäkringspremier
medan det andra landet visseriigen har restriktiva avdragsregler men på annat
sätt - t. ex. vid utformningen av skatteskalor eller fastställande av
gmndavdrag - tar hänsyn till de skattskyldigas behov av att trygga sin framtida
pensionering. Ett krav pä ömsesidighet kan också ha andra nackdelar. Det kan t.
ex. medföra att tvä utländska medborgare blir behandlade på olika sätt vid den
svenska inkomsttaxeringen trots att deras personliga förhållanden - bortsett
frän att de tecknat försäkring i olika länder - är helt jämförbara. Även
rättviseskäl talar därför enligt min mening för att man bör avstä från krav pä
ömsesidighet. Finner man i fråga om viss skattskyldig, som har tecknat utländsk
försäkring, att det med hänsyn till hans nuvarande och tidigare bosättnings-
och anställningsförhållanden, hans pensioneringsbehov och övriga omständigheter
är skäligt att han flr samma avdragsrätt som den som har tecknat svensk
försäkring, bör avdrag alltså kunna medges oberoende av om ömsesidighet
föreligger eller ej.
Jag
föreslär därför att nägot krav på ömsesidighet inte uppställs. Av vad jag
tidigare anfört framgår att dispensprövningen dä bör inriktas pä tre huvud-
Prop. 1979/80:68 27
frägor,
nämligen den skattskyldiges personliga förhållanden, försäkringsvillkorens utformning
och möjligheterna att förhindra skatteundandragande. I det följande kommer jag
att behandla dessa frågor var för sig. Därefter diskuterar jag
dispensförfarandet saml ulformningen av de nya förfaiii\ings-bestämmelserna och
övergångsreglerna.
Personliga
omständigheter
De
dispensregler som gällde under åren 1970-1975 gjorde skillnad mellan utländska
och svenska medborgare. Beträffande utländska medborgare godtogs att
försäkringen tecknades före eller under bosättningen i Sverige. För att en
svensk medborgare skulle kunna fl dispens fordrades att försäkringen var
tecknad under en utlandsvistelse som hade varat minst tre är. Utredningen synes
för sin del ha utgått frän att främst utländska medborgare skall kunna komma i
fråga för dispens och att försäkringen i regel skall ha tecknats före
bosättningen i Sverige. Vid remissbehandlingen har understmkits att även
svenska medborgare kan ha behov av dispens. I övrigt har utredningens
synpunkter i denna del i huvudsak godtagits av remissinstanserna.
För
egen del anser jag att ett gmndläggande krav mäste vara att försäkringen fyller
ett verkligt pensioneringsbehov och att det kan påvisas starka sakliga skäl för
att teckna försäkringen i utlandet och att vidmakthålla den under vistelsen i
Sverige. När det gäller att avgöra om detta krav är uppfyllt bör man enligt min
mening göra en helhetsbedömning av den skattskyldiges situation. Vid den
t)edömningen finns det givetvis anledning att beakta sädana oinständigheter som
den skattskyldiges medborgarskap, varaktigheten av hatts vistelse i utlandet
respektive i Sverige och tidpunkten för tecknandet av försäkringen. Jag anser
dock inte att nägon av dessa omständigheter ensam bör vara utslagsgivande.
Vid
diskussionen dv dispensmöjligheterna är det lämpligt att skilja mellan tvä
huvudfall. Det ena fallet är att en person, som har varit bosatt utomlands,
flyttar till Sverige för en mer begränsad tid och avser att därefter återvända
till utlandet. Det andra fallet är att nägon inflyttar eller återflyttar till
Sverige för att permanent bosätta sig här.
I
det första fallet, dvs. då vistelsen i Sverige har begränsad varaktighet, bör
dispens kunna medges främst när försäkringen har tecknats före bosättningen i
Sverige och det finns ett påtagligt intresse för den skattskyldige att
vidmakthålla försäkringen under sin vistelse här i landet. Dispens bör dock i
undantagsfall kunn
I
det fall då bosättningen i Sverige är avsedd att bli permanent bör dispens
Prop. 1979/80:68 28
komma
i fråga endast om försäkringen har tecknats före bosättningen här i landet av
någon som inte tidigare har varit bosatt här eller som har vistats under längre
tid i utlandet. Vanligen bör fordras att den skattskyldige inte har möjlighet
att bygga upp ett tillräckligt pensionsskydd inom ramen för de svenska
pensionssystemen. Dispens bör i regel vägras om den skattskyldige utan
ytteriigare premiebetalningar kan behålla det pensionsskydd som han har hunnit
bygga upp utomlands.
I
det först behandlade fallet torde det i regel vara fråga om en utländsk
medborgare och i det andra fallet om en svensk medborgare. Nägot ovillkoriigt
krav på att den skattskyldige i den ena eller andra situationen skall ha visst
medborgarskap bör dock - som jag redan nämnt - inte uppställas. I varje
dispensärende ankommer det pä den skattskyldige att visa att omständighetema
verkligen är sädana att det finns starka sakliga skäl att teckna eller
vidmakthålla försäkring i utlandet. När det gäller att bedöma sannolikheten av
t. ex. ett påstående om att vistelsen i Sverige har begränsad varaktighet är
medborgarskapet en av de faktorer som bör beaktas.
Försäkringsvitlkoren
Somjag
tidigare framhållit bör man kunna acceptera vissa avvikelser frän KL;s
kvalitativa villkor. En gmndfömtsättning måste dock vara att försäkringen
fyller samma funktion som en svensk P-försäkring. Försäkringen mäste ha till
ändamäl att tillgodose försäkringstagarens pensionering genom att trygga hans
egen försörjning under ålderdom och arbetsoförmåga och försörjningen av
eflerievande make och minderåriga barn.
I
likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att man vid
bedömningen av försäkringen skall följa en huvudsaklighetsprincip. Om
försäkringen till sin huvudsakliga karaktär motsvarar vad som fordras av en
svensk P-försäkring, bör den i sin helhet kunna behandlas som P-försäkring.
Nägon uppdelning i en K-försäkringsdel och en P-försäkringsdel bör alltså inle
ske.
Inom
dessa ramar måste en helhetsbedömning göras. Mindre avvikelser beträffande t.
ex. åldersgränser bör kunna godtas. När det gäller förmänemas karaktär ansluter
jag mig till utredningens förslag att man lämpligen bör utgå från premiernas
fördelning. Som en allmän riktlinje bör iakttas att minst 75 % av premierna
skall avse förmåner som är förenliga med KL:s krav på svensk P-försäkring. Vid
bedömningen av denna och andra försäkringstekniska frågor är RSV oförhindrat
att inhämta yttrande från försäkringsinspektionen.
En
viktig fråga som har berörts av några remissinstanser gäller möjligheterna att
överlåta och återköpa försäkringen. 1 fräga om svensk P-försäkring gäller
enligt KL att försäkringen skall fl överiåtas endast till följd av
anställningsförhållande, pä gmnd av utmätning, ackord eller konkurs eller genom
bodelning. Vidare gäller att återköp inte flr vara tillätet i andra fall än
Prop. 1979/80:68 29
dä
försäkringens tekniska återköpsvärde uppgår till högst 10 000 kr. Även vid
bedömningen av om utländsk försäkring skall godtas som P-försäkring bör
möjlighetema att överlåta och återköpa försäkringen tillmätas betydelse. Det
kan dock knappast komma i fråga att upprätthålla lika längtgäende krav som
beträffande svenska försäkringar. Den omständigheten att överiåtelse eller
återköp kan ske i något större utsträckning än enligt KL:s regler bör inte
utgöra nägot absolut dispenshinder om förhållandena i övrigt är sädana att
dispens framstår som starkt motiverad.
En
annan betydelsefull fråga rör möjligheterna att ändra försäkringsvillkoren. I
detta avseende gäller i fråga om svensk P-försäkring att försäkringsavtalet
skall innehålla villkor om att försäkringen inte flr ändras pä sädant sätt att
den inte längre uppfyller de kvalitativa villkoren i KL. Såvitt gäller
utländska försäkringar torde det i regel inte vara möjligt att upprätthälla
krav pä uttryckliga försäkringsvillkor av detta slag.Möjligheterna att ändra
försäkringsvillkoren måste dock beaktas vid dispensprövningen. Är omständigheterna
sädana att det kan anses föreligga risk för att försäkringens huvudsakliga
karaktär kommer att ändras, bör dispens vägras. Har dispens en gång meddelats
bör - pä samma sätt som enligt tidigare dispensregler - gälla att försäkringen
inte kan övergå till K-försäkring.
I
sammanhanget vill jag understryka att en ovillkoriig fömtsättning för avdrag är
att det är fråga om ett verkligt försäkringsavtal med en seriös
försäkringsgivare. Det flr självfallet inte genom dispensen öppnas möjlighet
till avdrag för sådana utbetalningar till utlandet som bara till namnet utgör
försäkringspremier. Det måste ankomma pä den skattskyldige att visa att
premiebetalningen grundas pä ett reellt försäkringsavtal.
Förhindrande
av obehöriga skatteförmåner
Rätten
till avdrag för premier för utländska P-försäkringar upphävdes därför att man
ville förhindra att avdragsrätten utnyttjades i skatteundandragande syfte. Det
är naturiigtvis angeläget att man inte genom dispensregler ånyo öppnar en
möjlighet till skatteflyktsåtgärder. Enligt min mening är risken för detta
obetydlig. I dispensärendet skall en noggrann prövning ske av den
skattskyldiges situation. Ett krav för dispens är att tecknandet och
vidmakthållandet av den utländska försäkringen verkligen framstår som en
ändamålsenlig och sakligt motiverad lösning av den skattskyldiges pensioneringsproblem.
Redan detta krav bör hindra att reglerna utnyttjas för planerad skatteflykt.
Till detta kommer att de beloppmässiga begränsningarna i avdragsrätten i 46 §
2 mom. KL kommer att gälla även i fråga om en utländsk försäkring som behandlas
som P-försäkring.
Det
skulle dock ändå kunna inträffa att avdragsrätten leder till att den
skattskyldige flr omotiverade skattelättnader. Utredningen har antagit att
detta kan ske pä tvä sätt, nämligen dels genom att avdrag för premierna medges
bäde i Sverige och i annat land, dels genom att utfallande belopp undgär
beskattning.
Prop. 1979/80:68 30
Utredningen
har ansett det angeläget att förhindra dubbla avdrag. I delta syfte har
utredningen föreslagit en ordning som innebär att den skattskyldige mäste visa
att avdrag inte har gjorts eller kommer att göras utomlands. Vidare har
föreslagits att RSV som villkor för dispens skall kunna föreskriva att avdrag
inte kommer att yrkas i annat land. Vid remissbehandlingen har flera instanser
understrukit de betydande svårigheter som uppkommer när det gäller att
kontrollera om den skattskyldige verkligen efteriever en föreskrift som
förbjuder dubbelt avdrag. Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit
att avdragsfrägan ofta saknar betydelse med hänsyn till gällande system för
avräkning av utländsk skatt samt att dubbelt avdrag torde bli aktuellt främst i
fall av s. k. dubbel bosättning.
För
egen del vill jag till en början erinra om att avdrag för P-försäkrings-premier
vid inkomsttaxering i Sverige medges endast under fömtsättning att den skattskyldige
är bosatt här i landet. Han är dä oinskränkt skattskyldig i Sverige för alla
inkomsler vare sig de har förvärvats här eller i utlandet. För att frägan om
dubbelt avdrag över huvud taget skall bli aktuell fordras att nägon del av hans
inkomster också är skattepliktiga i annat land. Vidare fordras att han i det
landet är berättigad till avdrag för försäkringspremierna i fråga. Som antytts
av länsstyrelsen i Malmöhus län torde sädan avdragsrätt i regel föreligga
endast i de fall dä han enligt det landets lagstiftning anses bosatt där, dvs.
dä det är fråga om ett fall av dubbel bosättning.
Äv
det anförda framgår att dubbelt avdrag inte kan väntas bli nägon särskilt
vanlig företeelse. Till detta kommer - som ocksä påpekats av nämnda
länsstyrelse - att avdraget i det andra landet i allmänhet saknar betydelse för
den skattskyldiges totala skattebelastning i de fall då den internationella
dubbelbeskattningen undanröjs med hjälp av s. k. skatteavräkning (credit of
tax). Denna metod innebär att bosättningsstaten läter den skattskyldiges
samtliga skattepliktiga inkomster ingå i skalteunderiaget och därefter sätter
ner den framräknade skatten genom all medge avräkning av ulländsk skalt pä
samma inkomster. Metoden används på svensk sida i flertalet av de dubbelbeskattningsavtal
som har ingåtts under senare år. I de fall då nägot avtal inle är tillämpligt
medges avräkning av utländsk statlig skalt enligl bestämmelserna i 24-28 §§
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Det förhållandet att avdrag vid
taxeringen utomlands medges för vissa utgifter och att den utländska skatten
därigenom nedbringas medför alltså i dessa fall att den svenska skatten i regel
blir i motsvarande mån högre. Frän svensk fiskal synpunkt finns det alltså inte
nägon anledning att hindra avdraget i utlandet. För den skattskyldige medför
det dubbla avdraget normalt inte nägon skatteförmän.
Inte
heller i det fall dä dubbelbeskattningen undanröjs genom att viss inkomst
undantas från beskattning i Sverige (exempt-metoden) medför ett avdrag vid den
utländska taxeringen nägot bortfall av svensk skatt. I detta fall f&r dock
den skattskyldige en lindring i sin totala beskattning som kan framstå som
omotiverad. Frågan är dä om det med tanke pä sädana fall finns
Prop, 1979/80:68 31
anledning
att göra avdraget i Sverige beroende av att avdrag inte yrkas i annat land.
Enligt min mening kan bäde principiella och praktiska skäl anföras mot en sädan
begränsning. Av vad jag tidigare har anfört framgår att dispens bör komma i
fråga endast i de fall dä den utländska försäkringen framstår som en
ändamålsenlig lösning av den skattskyldiges pensionsfråga och försäkringen
dessutom har en frän svenska skattesynpunkter acceptabel konstmktion. När dessa
fömtsättningar är uppfyllda kan det i allmänhet anses stå väl i överensstämmelse
med de principer som har legat till grund för utformningen av vårt nuvarande
skattesystem att låta skattskyldig som är bosatt här i landet fl avdrag för
försäkringspremierna, detta oberoende av hur avdragsfrågan bedöms i annat land.
Härtill kommer att det i praktiken möter nästan oöverstigliga svårigheter att
kontrollera efterlevnaden av en föreskrift om att avdrag inte flr yrkas i annat
land.
Min
slutsats är att man inte bör komplicera systemet genom att låta avdragsrätten
för en skattskyldig som har fltt dispens bli beroende av vad som kommer att ske
vid taxering i utlandet. Skulle det redan i dispensärendet framkomma
omständigheter som innebär att det finns risk för att den skattskyldige i
framtiden skaffar sig omotiverade skatteförmåner genom dubbelavdrag är detta i
stället ett skäl för att från början vägra dispens.
Jag
övergår nu till frägan om beskattningen av de belopp som faller ut pä grund av
försäkringen.
Det
är önskvärt att sä längt möjligt upprätthälla vad som av utredningen har kallats
reciprocitelsprincipen, dvs. principen att avdrag för premierna skall följas av
en effektiv beskattning av utfallande belopp. I detta syfte har utredningen
föreslagit att den individuella dispensprövningen skall föregås av att
regeringen gör en översiktlig jämförelse mellan skattelagstiftningen i Sverige
och andra länder. Kan regeringen vid en sädan jämförelse konstatera bl. a. att
lagstiftningen i ett annat land ger möjlighet att upprätthälla reciprocilet i
nyss angiven mening, skall regeringen enligt förslaget fastställa att dispens
kan komma i fråga beträffande försäkringar som har tecknats i det landet.
I
likhet med många remissinstanser anser jag att en sädan förberedande prövning
pä regeringsnivå skulle möta mycket betydande praktiska svårigheter och att
den ändå skulle ha ett begränsat värde. Vid prövningen av en individuell
dispensansökan vet man inte med säkerhet var sökanden kommer att vara bosatt
när försäkringsbeloppen betalas ut. Vad dispensmyndigheten kan göra är att med
ledning av sökandens uppgifter göra ett antagande om framtida bosättningsland
och, i den mån det behövs, kräva att han företer utredning om hur belopp som
faller ut pä den aktuella försäkringen kommer att behandlas i det landet. Ger
en sädan utredning anledning att anta att effektiv beskattning inte kommer att
äga mm bör dispens vägras.
Prop. 1979/80:68 32
Dispensförfarandet
Vad
jag hittills har anfört innebär all dispervsprövningen bör avse tre
gmndläggande frägor, nämligen sökandens personliga förhållanden, försäkringsvillkoren
och möjligheterna att förhindra obehöriga skalleförmåner. Jag har tagit avstånd
från tanken pä att till regeringen föriägga en förberedande prövning av
lagstiftningen i olika länder. Avdragsfrågan bör avgöras i elt enda led.
Dispensprövningen bör lämpligen anförtros RSV. Det finns inte anledning atl
föreskriva någon lidsgräns inom vilken ansökningen skall ges in.
Enligt
min mening bör RSV:s beslul i dispensärende inte kunna överklagas.
Författningrslag
m. m.
De
nya dispensreglema bör tas in i punkt 1 av anvisningama till 31 § KL. Av
bestämmelsema bör framgå att dispens flr medges endasi om särskilda skäl
föreligger och att en fömtsättning för dispens är att försäkringsvillkoren i
huvudsak överensslämmer med de kvalilativa villkoren i anvisningspunkten.
Vidare bör uttryckligen anges att en försäkring som på gmnd av dispens skall
behandlas som P-försäkring inte senare kan gå över till K-försäkring. Av vad
jag tidigare har anfört följer att uttrycket särskilda skäl innefattar krav pä
alt tecknandet och vidmakthållandet av försäkringen med hänsyn till
omständighetema skall framstå som den mest naturiiga och ändamålsenliga
lösningen av den skattskyldiges pensioneringsfräga. I uttrycket ligger också
att det inte flr finnas anledning att anta att försäkringstagaren med hjälp av
dispensen skaffar sig obehöriga skatteförmåner.
Av
nuvarande sjuttonde stycket i anvisningspunkten - tjugotredje stycket i
förslaget - följer atl talan inte flr föras mot RSV:s beslut i dispensärende.
Dispens
innebär att den utländska försäkringen kommer att belraklas som P-försäkring i
KL:s mening. Häri ligger bl. a. - som jag redan nämnt - att de beloppmässiga
begränsningar som fr. o. m. 1977 års taxering gäller enligt 46 § 2 mom. KL i
fråga om avdrag för P-försäkringspremier kommer att gälla även beträffande
avdrag för premier för den utländska försäkringen.
Övergångsbestämmelser
Utredningen
har föreslagit att dispens skall kunna medges med verkan fr. o. m. 1976 ärs
taxering och att extraordinär besvärsrätt skall föreligga beträffande 1976-1979
års taxeringar under fömtsättning att besvären anförs före utgången av år 1980.
Flertalet
remissinstanser har i sak inte haft nägot att erinra mot de föreslagna
övergångsbestämmelserna. I några yttranden har dock ifrägasatts
Prop. 1979/80:68 33
om
inte sluttidpunkten för besvären kan bestämmas till utgången av år 1981 i
stället för 1980. Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett att vissa olägenheter
kan uppkomma om dispens inte kan medges för tidigare taxeringsår än 1976.
För
egen del anser jag inte att tillräckliga skäl har anförts för att låta de nya
reglerna medföra ändring i redan beslutade taxeringar. Jag föreslår därför att
dispens inte skall få medges för tidigare taxeringar än 1980 års taxering.
I
det föregäende harjag framhållit att nägon tidsgräns inte bör föreskrivas
såvitt gäller ingivandet av dispensansökningar till RSV. Det kommer därför att
kunna inträffa att dispens i framtiden medges retroaktivt för ett förflutet
taxeringsår. Mot den bakgrunden och med hänsyn till erfarenheterna från
tillämpningen av den dispensregel som gällde åren 1970-1975 anser jag atl ell
avdragsyrkande som grundas på dispens bör kunna framställas även efler den
ordinarie besvärstidens utgång. Den som har fått retroaktiv dispens beträffande
visst års taxering bör genomgående ha möjlighet att inom sex månader från
beslutsdagen framställa yrkande om den nedsättning av taxeringen som dispensen
föranleder. De extraordinära besvären bör dock aldrig 11 anföras senare än fem
år efter utgången av taxeringsåret i fråga. Jag vill för tydlighetens skull
äter understryka att dispens enligt mitt förslag inte får lämnas för 1979 eller
tidigare års laxeringar.
Som
framgår av det anförda kan RSV i ett dispensärende få anledning att ta
ställning till om dispens skall medges retroaktivt för en långt tidigare
tecknad försäkring. Därvid skall RSV bl. a. bedöma om försäkringen står i huvudsaklig
överensstämmelse med KL:s kvalitativa villkor. Det ligger i sakens natur att
denna bedömning skall göras med utgångspunkt i de kvalitativa villkor som
gäller vid tidpunkten för dispensprövningen.
2.1.3
Försäkringstagare tid P-försäkring
En
grundläggande tanke bakom 1975 ärs lagstiftning var au pension borde ses som en
form av uppskjuten lön eller annan arbetsinkomst. En konsekvens av detta
betraktelsesätt ansågs vara att den som tecknade försäkringen
(försäkringstagaren) i princip ocksä skulle vara den som uppbar utfallande
belopp samt att det inte borde tillåtas att försäkringstagaren tecknade
försäkring pä annan persons liv.
Efter
förebild frän den statliga pensioneringen godtogs dock att P-försäkring
innefattade pensionering även av vissa av försäkringstagarens eflerievande. Som
godtagbar efterievandepension räknas i detta sammanhang pension som efter den
försäkrades död utgår till make eller barn (punkt 1 nionde stycket av
anvisningarna till 31 § KL). Efterievandepension flr utgl högst så länge den
efterlevande lever. I fräga om efterievandepension till barn gäller i regel att
pensionen skall upphöra när barnet fyller 20 är. Särskilda regler gäller för
efterlevandepension i form av s. k. försörjningsränta. Jag
3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 68
Prop. 1979/80:68 34
återkommer
i avsnitt 2.1.4 till denna pensionsform.
Vissa
undantag har ocksä gjorts frän principen att P-försäkring fär tecknas bara på
försäkringstagarens eget liv. Av naturiiga skäl gäller principen inte
beträffande tjänstepensionsförsäkring. En arbetsgivare kan alltså teckna
P-försäkring på en anställds liv. Även i fräga om privat P-försäkring har ett
undantag gjorts. Om försäkringstagaren eller hans make har barn under 16 är,
fär han ta en försäkring pä sin makes liv avseende efterlevandepension till
barnet. Denna pension skall upphöra senast när barnet fyller 16 år (punkt 1
tredje och tionde styckena av anvisningarna till 31 § KL).
Utredningen
har behandlat tvä fall där det i dag inte är möjligt att göra nägot undantag
frän huvudregeln men där ett undantag enligt utredningens mening skulle vara
motiverat. Del ena fallet är att ett dödsbo önskar teckna försäkring till förmän
för eflerievande make och barn. Det andra fallet är att en avliden anställds
arbetsgivare vill ta en försäkring till förmän för den anställdes eflerievande.
Jag behandlar dessa båda fall var för sig.
Dödsbo
som försäkringstagare
En
följd av 1975 ärs lagstiftning är - som framgått av det anförda - att ett
dödsbo inle kan leckna P-försäkring på t. ex. den avlidnes makes eller barns
liv. Enligl äldre regler var delta däremot möjligt. När ett dödsbo tecknade en
sådan försäkring var situationen i allmänhel den all den avlidne hade innehaft
ett företag men hade försummat att sörja för pensioneringen av make och barn
och att dödsboet fått en engängsinkomst som boet önskade använda för att teckna
P-försäkring till förmån för den avlidnes närmaste anhöriga. I regel medförde
försäkringen en genast utfallande pension på den avlidnes makes liv till vilken
maken insattes som förmånstagare.
Utredningen
anser att det alltjämt kan finnas ett legitimt behov för elt dödsbo att teckna
P-försäkring i den här beskrivna situationen. Ulredningen gör en jämförelse med
det fall då företagsägaren själv har avyttrat företaget. I ett sådant fall kan
företagsägaren genom dispens från RSV fl möjlighet att göra avdrag för
engångspremie för P-försäkring med högre belopp än som annars godtas (46 § 2
mom. sjätte stycket KL). Enligt utredningen föreligger samma behov att kunna
ordna ett pensionsskydd för de efterlevande i de fall då den avlidne inte på
ett betryggande sätt har sörjt för de efterievandes pensionsskydd. Utredningen
föreslär mot den bakgrunden att en möjlighet införs för dödsboet efter person
som har bedrivit jordbmk, skogsbmk eller rörelse att efter dispens i det
enskilda fallet teckna P-försäkring pä den avlidnes makes eller barns liv.
Dispensprövningen föreslås förlagd till RSV. Den avgörande dispensgrunden bör
enligt utredningen vara all det framslår som sannolikt att försäkringen kommer
att tecknas i renodlat pensioneringssyfte. Efterlevandeförmånerna enligt
ITP-planen bör kunna tas som utgångspunkt när det gäller att bedöma vad som ar
elt godtagbart pensionsskydd. 1 övrigt bör förutsättningarna för dispens
överensstämma med dem som skulle
Prop. 1979/80:68 35
ha
gällt om företagaren själv hade tecknat försäkringen mot engångspremie efter
att ha avyttrat företaget.
Utredningens
förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. I nägra yttranden har dock framförts önskemål om vissa
kompletteringar och förtydliganden. Jag återkommer strax till dessa önskemål.
Även enligt min
uppfattning är det motiverat att öppna en möjlighet för dödsbo att i vissa fall
teckna P-försäkring till förmån för eflerievande som saknar tillfredsställande
pensionsskydd. Utredningens förslag avser det fall då den avlidne har drivit
rörelse, jordbmk eller skogsbmk och dödsboet avyttrar eller pä annat sätt
avvecklar verksamheten. Om den avlidne själv hade avvecklat verksamheten utan
att dessförinnan ha skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, skulle han
enligt nuvarande regler ha kunnat fl tillstånd att göra avdrag för en betydande
engångspremie för P-försäkring. Det förslag som utredningen har lagt fram
innebär att dödsboet skall fl samma möjlighet till avdrag som skulle ha
tillkommit den avlidne om han hade avvecklat verksamheten. Jag tillstyrker att
en dispensmöjlighet öppnas för dessa fall. Som utredningen har framhållit bör
en fömtsättning för dispens vara att det framstår som sannolikt att
försäkringen verkligen tecknas i renodlat pensioneringssyfte.
I remissyttrandena frän
Lantbrukarnas skattedelegation och Svenska försäkringsbolags riksförbund har
anförts att dispens bör kunna medges även när dödsboet under en övergångstid
driver verksamheten vidare. Med anledning av detta vill jag först understryka
att det inte finns anledning att kräva att avvecklingen sker i omedelbar
anslutning till dödsfallet. Även om avvecklingen sker först efter en viss
övergångstid bör avdrag kunna fl göras mot den inkomst av engångskaraktär som
realiseras vid avvecklingen. En annan fråga är om dödsboet skall fl göra ärliga
avdrag mot den löpande inkomst sbm förvärvas medan verksamheten fortfarande
bedrivs av boet. Näringslivets skattedelegation har föreslagit att dödsbo som
fortsätter den avlidnes verksamhet skall fl rätt att äriigen göra avdrag för
P-försäkringspremier avseende efterlevandepension med de belopp som gäller för
fysisk person som driver rörelse eller jordbruk. För egen del anser jag att den
nya dispensregeln inte bör syfta längre än till att ge dödsboet samma rätt som
den avlidne att skjuta upp mottagandet och beskattningen av den inkomst av
engångskaraktär som realiseras vid avvecklingen. Avdrag bör därför fl göras
bara mot sådan inkomst. Om den inkomst som realiseras genom avvecklingen är
fördelad pä nägra års tid, bör dödsboet kunna fl rätt att fördela avdraget pä
motsvarande sätt. Jag kan däremot inte biträda förslaget att avdrag skall fl
göras mot löpande inkomst.
Vid remissbehandlingen har
kammarrätten i Göteborg ifrågsatt om inte ocksä dödsboet efter en anställd bör
kunna fl avdrag för P-försäkringspremier i den män de efterlevande inte har
tillförsäkrats pensionsskydd genom tjänstepensionsförsäkring. Den situation som
kammarrätten berör skiljer sig
Prop. 1979/80:68 36
väsentligt
frän de fall som jag här tidigare har behandlat. I anställningsfallet finns
inte nägon motsvarighet till den inkomst som realiseras vid avyttring av
rörelse eller jordbmk. Vidare har en anställds efterlevande i regel ett
tillfredsställande pensionsskydd genom de kollektiva tjänstepensionssystemen.
I följande avsnitt kommer jag att föreslå regler som gördel möjligt fören
avliden anställds arbetsgivare att teckna tjänstepensionsförsäkring till förmån
för den anställdes eflerievande. Jag är inte beredd att dämtöver föreslå
dispensregler som avser dödsboet efter en anställd.
Beträffande
beräkningen av avdraget i dispensfallen kan jag ansluta mig till vad
utredningen har anfört. De förmåner som försäkringen ger bör i stort
överensstämma med efterlevandeskyddet enligt ITP-planen. Vidare bör de
begränsningar i avdragsrätten iakttas som enligt 46 § 2 mom. sjätte styckel KL
gäller för fysisk person i avytiringsfallen. Säsom påpekats vid remissbehandlingen
bör man vid bestämmande av avdragsutrymmet ocksä beakta att den erforderliga
premien blir mindre för dödsboet än den skulle ha blivit för den avlidne,
eftersom ålderspensionsmomentet faller bort. Med anledning av en fräga som
ställts i remissyttrandet från Svenska försäkringsbolags riksförbund vill jag
bekräfta att den nya dispensregeln - liksom den nuvarande - är avsedd att kunna
tillämpas även i de fall då verksamheten har bedrivits genom aktiebolag. I
detta sammanhang vill jag också understryka att den nya regeln bara tar sikte
på det fall dä förvärvskällan - direkt eller indirekt - har ägts av den
avlidne, däremot inte på det fall dä den ägts av eflerievande make. Det är
säledes här liksom i många andra fall viktigt att åtskillnad vid taxeringen
görs mellan den avlidnes och eflerievande makes egendom.
Utredningen
har föreslagit att den nya dispensregeln skall placeras i 46 § 2 mom. KL och ge
RSV rätt att medge undantag från de regler som begränsar storleken av allmänt
avdrag för P-försäkringspremier. Enligt min mening är det av systematiska skäl
lämpligare att ge dispensregeln den innebörden att RSV fär möjlighet att ge
dödsbo rätt att ta P-försäkring pä de efterlevandes liv. Med detta synsätt
innebär dispensregeln i första hand att undantag kan medges från de kvalitativa
villkoren i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL, närmare bestämt kravet i
tredje stycket att försäkringstagaren skall vara den försäkrade. Dispensregeln
bör då lämpligen tas in i nämnda stycke av anvisningspunkten. Lämnar RSV
dispens mäste i beslutet ocksä anges hur avdragsbeloppet skall beräknas. Som
redan nämnts bör i princip samma begränsningar gälla som för fysisk person som
avyttrar rörelse, jordbmk eller skogsbmk. En bestämmelse om detta bör tas in i
46 § 2 mom. sjätte stycket KL.
I
likhet med utredningen föreslår jag atl punkl 1 nionde slycket av anvisningarna
till 31 § KL kompletteras. Det bör framgä att den pä försäkringen utfallande
pensionen skall betraktas som efterlevandepension och att pension får ulgå som
om den avlidne hade varit försäkrad.
Prop, 1979/80:68 37
Tjänstepensionsförsäkring
till förmån för anställds efterlevande
Reglerna
om tjänstepensionsförsäkring innebär att en anställds arbetsgivare genom sädan
försäkring kan trygga pensioneringen av anställda och deras efterlevande. Med
tjänstepensionsförsäkring avses P-försäkring som har samband med tjänst och för
vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för hela
premiebetalningen (punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § KL). Av
detta följer att arbetsgivaren, sedan den anställde avlidit, inte kan ta en
tjänstepensionsförsäkring för att trygga pensioneringen av den anställdes
eflerievande. Arbetsgivaren kan i ett sådant fall inte heller ta privat
P-försäkring till förmän för de efterlevande, eftersom privat P-försäkring kan
tecknas endast av den försäkrade eller i vissa fall av den försäkrades make.
Enligt 21 och 25 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse skall
arbetsgivare i vissa fall trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom inköp
av P-försäkring. Möjlighet att teckna sådan försäkring föreligger emellertid,
som redan nämnts, endast under den anställdes livstid.
Enligt
utredningen har det vid några företagsöverlåtelser förekommil att medel i
pensionsstiftelse inte har kunnat användas för att trygga pensioneringen av
maken till avliden anställd. Utredningen framhåller att det från bl. a. social
synpunkt givetvis är önskvärt att P-försäkring kan tecknas i en sådan
situation. Ulredningen föreslär att en försäkring som arbetsgivaren i detta
fall tecknar skall kunna anses som tjänstepensionsförsäkring med hänsyn till
den nära anknytning försäkringen har till den försäkrades lidigare anställning.
Pension som utgär till den anställdes eflerievande pä grund av sådan
P-försäkring bör enligt förslaget behandlas som efterlevandepension.
Förslaget
har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Även enligt min mening är förslaget välgrundat, och jag förordar att det
genomförs. Jag vill understryka att den nya regeln blir tillämplig inte bara
vid de av utredningen särskilt nämnda företagsöveriätel-serna utan även i andra
fall där en arbetsgivare vill ta P-försäkring för att trygga pensionering av en
anställds eflerievande. Det bör vidare framhällas att regeln - på gmnd av
bestämmelsen i punkt 2e. tionde stycket av anvisningarna till 29 § KL - flr
betydelse även för möjligheterna att trygga pensionslöfte genom avsättning till
stiftelse eller konto.
Vid
remissbehandlingen har Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört att den
föreslagna regeln bör kunna tillämpas även i det fall dä pensionslöftet har
givits efter den anställdes död. Som förbundet har framhållit gör utredningens
författningsförslag inte undantag för detta fall men av motiveringen framgår
att utredningen närmast har tänkt på det fallet dä löftet har lämnats före
dödsfallet. Enligt min mening torde den nya regeln i praktiken fl störst betydelse
i sistnämnda fall. Det finns dock inte anledning att förhindra all regeln
lillämpas i del fall dä pensionslöftet lämnas efler dödsfallet.
Prop.
1979/80:68 38
Förslaget
föranleder tillägg till den definition av begreppet tjänstepensionsförsäkring
som finns i punkt 1 andra stycket av anvisningarna tili 31 § KL. Tillägget bör
ges den tekniska utformning som RSV har föreslagit i sitt remissyttrande. I
denna utformning omfattar tillägget - på samma sätt som utredningens
författningsförslag- även det fall dä pensionslöftet har lämnats efter den
anställdes frånfälle.
Näringslivets
skattedelegation har framhållit att det även finns andra situationer där
skattelagstiftningen kan lägga hinder i vägen för etl tryggande av
pensionsutfästelser genom försäkring i enlighet med tryggandelagens
bestämmelser. Det ligger inom ramen för utredningens direktiv att behandla
samordningen av tryggandelagens bestämmelser med skattelagstiftningen. Frågan
får därför tas upp i samband med behandlingen av utredningens slutbetänkande.
2.1.4
Behandlingen av försörjningsränta
P-försäkring
kan utgä endast i form av ålderspension, efterlevandepension och
invalidpension. Som efterievandepension godtas även en form av s. k.
försörjningsränla. Med försörjningsränta avses i allmänhet en försäkring som är
förenad med ålderspension eller efterlevandepension till vissa angivna personer
och som under vissa fömtsättningar skall utgä under ett garanterat antal år
oavsett om den försäkrade eller medförsäkrade har avlidit dessförinnan.
Beskattningsreglerna
för försörjningsränta finns i elfte-trettonde styckena av punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL. Reglerna fick. Sin nuvarande utformning genom 1975
års lagstiftning. I prop. 1975/76:31 som låg till grund för lagstiftningen
föreslogs att försörjningsränta inte skulle godtas som P-försäkring.
Ställningstagandet motiverades av att försörjningsränta saknar motsvarighet i
de allmänna och kollekliva pensioneringssystemen och att den i regel främst
antogs tjäna andra ändamål än pensioneringssyfte. På initiativ av
skatteutskottet kom emellertid försörjningsräntan att kvarstå som en form av
P-försäkring. Jämfört med vad som tidigare hade gällt begränsades dock
förmånstagarkretsen pä i princip samma sätt som för andra P-försäkringar
samtidigt som möjligheterna att överlåta försäkringen inskränktes. Med hänsyn
till bl. a. dessa ändringar och de nya beloppsgrän-sema för avdrag ansäg
utskottet att frågan om bibehållande av försörjningsräntan inte hade avgörande
betydelse för möjlighelerna att motverka skatteflykt och andra ej avsedda
skattelättnader (SkU 1975/76:20 s. 46).
Nuvarande
regler innebär i huvudsak följande. Försörjningsränta definieras som en
efterlevandepension som utgår efter den försäkrades död oberoende av viss
penslonstagares liv. För att försörjningsränta skall godtas som P-försäkring
skall följande villkor vara uppfyllda.
a)
Försörjningsräntan skall vara förenad med livsvarig ålderspension eller med
sådan livsvarig efterlevandepension till make som skall börja utgå
Prop.
1979/80:68 39
omedelbart
efter den försäkrades död.
b) Försörjningsräntans
årsbelopp flr inte överstiga den livsvariga pensionens årsbelopp.
c) Försörjningsräntan skall utgä under lägst fem och högst tjugo år, dock
med bl. a. den inskränkningen att räntan om den är förenad med livsvarig
ålderspension inte flr utgå längre än till den tidpunkt då den försäkrade
skulle ha fyllt 90 år.
d) Försörjningsräntan
skall kunna utgä endast till den försäkrades make
eller jämställd samt till barn till den försäkrade eller till nu angiven
person.
e) Som
förmånstagare flr insättas endast person som har angivits under
d).
0 Premie
för försörjningsränta och med den förenad pension skall betalas
under en tid som med högst fem år understiger den tid under vilken räntan
enligt avtalet längst skall utgå. Vidare krävs beträffande premiebetalningen
att vid utgången av varje kalenderår under premiebetalningstiden det
sammanlagda beloppel av erlagda premier inte överstiger det belopp som vid
samma tidpunkt skulle ha eriagts om premien jämnt fördelats under tid som
med fem är understiger den längsta utbetalningsperioden.
Härutöver
gäller de allmänna begränsningar beträffande återköp m. m. som föreskrivs i
punkt 1 fjortonde stycket av anvisningama till 31 § KL.
Utredningen
har lagt fram förslag om vissa ändringar i reglerna för försörjningsränta.
Utredningen framhåller att förslagen är föranledda av erfarenheter som har
vunnits vid den praktiska tillämpningen av nuvarande regler samt att de
föreslagna ändringarna har begränsad omfattning. Syftet med förslagen är att
undanröja oklarheter i gällande regler i ett par fall samt att i nägra
hänseenden bättre anpassa beskattningsreglerna till de civilrättsliga
arvsreglerna.
1 det
följande behandlar jag var för sig de olika delförslag som rör
försörjningsränta.
Definitionen
av försörjningsränla
Utredningen
har föreslagit att definitionen av försörjningsränta skall ändras. Enligt
utredningen innehåller nuvarande regler två logiskt oförenliga moment. I
lagtexten anges till en början att försörjningsränta är en pension som under
vissa förutsättningar utgär oberoende av viss penslonstagares liv. I ett senare
led föreskrivs att försörjningsränta endast kan utgå till make eller till den
försäkrades eller hans makes barn.
Det
är enligt utredningens mening uppenbart att avsikten är att försörjningsränta
skall kunna utgä endast till de angivna personkategorierna. För att undanröja
den oklarhet som nuvarande regler ändå innebär föreslår utredningen att
försörjningsränta även för framtiden definieras som en försäkringsform som medger
utbetalning av pensionsbelopp oberoende av viss
Prop. 1979/80:68 40
penslonstagares
liv men att det också fastslås att en sädan försörjningsränta godkänns som
efterlevandepension endast under de förutsättningar som anges i punkl 1 elfte
stycket av anvisningama till 31 § KL. Till dessa förutsättningar hör atl räntan
skall utgä endast till den försäkrades make eller till hans eller makens barn.
Vid
remissbehandlingen har den föreslagna definitionen i allmänhet godtagits.
Försäkringsinspektionen och försäkringsrättskommitién anser dock atl förslaget
inte medför någon förbättring i förhällande till nuvarande regler.
För
egen del vill jag understryka att svårigheterna att ulforma en lämplig
definition sammanhänger med att begreppet försörjningsränta i försäkringsteknisk
mening innefatlar ett garantimomenl som man inle är beredd att fullt ut
acceptera i skaiteslagstiftningen. En nära till hands liggande lösning är dä
all i KL släppa anknytningen till begreppet försörjningsränta och i stället
direkt ange under vilka förutsättningar den aktuella formen av efterievandepension
godtas. Denna lösning skulle dock nödvändiggöra relativt omfattande
författningsändringar somjag inte vill förorda i detta sammanhang. Jag föreslår
därför - i nära anslutning lill utredningens förslag - att man i
författningstexten först anger att försörjningsränta är en pension som, om en
försäkrad eller efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension
har hunnit utgä under viss garanlerad lid, skall utgå under återstoden av
tiden. Omedelbart efter denna definition tas in en föreskrift som anger att
försörjningsräntan godtas bara om garantin är inskränkt såtillvida att räntan
skall kunna utgå endast till make (eller motsvarande) och barn. I övrigt
behålls nuvarande regler oförändrade.
Minsta
utbetalningstid
Av
det tidigare anförda framgår att försörjningsränta enligt punkt 1 elfte stycket
av anvisningarna till 31 § KL skall utgä under minst fem år.
Ulredningen
har framhållil att bestämmelsen om en minsta betalningstid torde ha tillkommit
för alt anpassa reglerna om försörjningsränla till de samtidigt införda
reglerna om annan efterievandepension till make. Utredningen påpekar att den
faktiska utbetalningstiden för sädan annan efterievandepension till make i
vissa fall kan komma att understiga fem är. Vidare har utredningen inhämtat att
det saknas efterfrågan på försörjningsränta med kortare utbetalningstid än fem
år. Mot denna bakgrund finns det enligt utredningens mening inte nägot reelll
behov av föreskriften om minsta utbetalningslid. Utredningen föreslår att
föreskriften slopas.
Remissinstanserna
har inte haft något att erinra mot förslaget. Jag förordar att det genomförs.
Prop.
1979/80:68 41
Medförsäkrade
och förmånstagare
Enligt
nuvarande regler kan endast make och därmed jämställd person samt barn vara
medförsäkrade resp. förmånstagare till försörjningsränta. Reglerna för
försörjningsränta överensstämmer i den delen med vad som gäller för annat slag
av efterlevandepension. Försörjningsränta kan emellertid i motsats till vad som
är fallet beträffande annan efterievandepension utbetalas till barn oavsett
deras ålder. Utredningen har framhållit att detta medför att försäkringen kan
fördelas enligt arvsrättsliga principer i de fall dä den försäkrade inte
efterlämnar andra arvingar än bröstarvingar i första led och inget av barnen
avlider under den tid försörjningsränlan betalas ut. Om det däremot vid den
försäkrades död finns barnbarn bland de arvsberättigade eller om ett barn till
den försäkrade avlider under den tid dä försörjnings-räntan utgär och
efteriämnar bröstarvingar, tillåter nuvarande bestämmelser inte en likformig
fördelning mellan släktgrenarna. Enligt utredningens mening är denna konsekvens
otillfredsställande. Den skillnad som råder mellan försörjningsränta och annan
efterievandepension medför enligt utredningen att arvsrättsliga regler för
fördelningen av försäkringens värde flr väsentligt större betydelse vid
försörjningsränla än i andra fall. För att i de berörda fallen göra det möjligt
att fördela försörjningsräntans värde enligt arvsrättsliga regler föresläs en
ändring som innebär att det blir tillätet atl sätta in avkomling till avlidet
barn som medförsäkrad och förmånstagare till försörjningsränta.
Vid
remissbehandlingen har förslaget fått ett blandat mottagande. Flera
remissinstanser har ansett att pensioneringssyftet är mindre framträdande vid
denna försäkringsform än vid annan efterievandepension. Det har också
framhållits atl riksdagen år 1975 avvisade yrkanden om att barnbarn skulle
kunna ingå i kretsen av medförsäkrade. Som ett ytterligare skäl mot förslaget
har anförts att de allmänna och kollektiva pensioneringssystemen inte lämnar
utrymme för att medförsäkra barnbarn eller sälta in dem som förmånstagare.
Vidare har framhällits att bestämmelsema i anvisningama till 31 § KL inte
hindrar atl belopp betalas ut till barnbarn till den försäkrade enligt 104 §
andra stycket lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om detta är nödvändigt för
att tillgodose barnbarnens laglottsanspråk.
För
egen del villjag framhålla atl försörjningsränla kan utgöra en lämplig form för
komplettering av den pensionering som lillhandahålls bl. a. genom de kollektiva
pensionssystemen. Försörjningsräntan är också fortfarande i skattehänseende
godtagen som en form av P-försäkring. Man kan dä som utredningen och en del
remissinstanser hävda att bestämmelserna om försörjningsränta bör få den
utformning som behövs för att den skall fungera pä bästa sätt i olika
situationer. Å andra sidan måste beaktas att det vid genomförandet av 1975 ärs
lagstiftning rådde delade meningar om försörjningsräntans framtida ställning.
När skatteutskottet i sitt av riksdagen godtagna betänkande uttalade sig för
ett bibehållande av försörjningsränla
Prop. 1979/80:68 42
som
P-försäkring skedde detta under den uttryckliga fömtsättningen att
förmånstagarkretsen begränsades på samma sätl som för övriga P-försäkringar
(SkU 1975/76:20 s.'46). Jag anser inte atl ulredningen har förebragt
tillräckliga skäl för att nu överge denna ståndpunkt och är alltså inte beredd
att tillstyrka förslaget om en utvidgning av förmånstagarkretsen.
Åldersgränsen
för barn som förmånstagare
Som
tidigare nämnts skall efterlevandepension till barn i normalfallet upphöra
senast när barnet fyller 20 år. Nägon molsvarande åldersgräns finns inte i
fräga om försörjningsränta. Utredningen har påvisat att denna olikhet kan ge
otillfredsställande resultat i de fall dä en vanlig efterlevandepension vid en
försäkrads frånfälle övergår till att bli försörjningsränta. 1 sådana fall kan
nämligen åldersgränsen för vanlig efterlevandepension leda till att
pensionsbeloppets fördelning under utbetalningstiden kommer att växla pä ett
egendomligt sätl (bilaga 1 avsniu 7.3.4). För att undvika sådana effekter
föreslår utredningen att den annars gällande åldersgränsen för efterlevandepension
till barn inte skall gälla beträffande efterlevandepension som enligt
försäkringsavtalet kan övergå i försörjningsränta.
Förslaget
har mött invändningar frän vissa remissinstanser. Kritiken har framförts från i
huvudsak samma utgångspunkter som den kritik som har riktats mot förslaget om
utvidgning av kretsen av medförsäkrade och förmånstagare. Det har särskilt
framhällits att efterlevandepension i kombination med försörjningsränta skulle
komma att bli en i vissa hänseenden förmånligare pensioneringsform än vanlig
efterlevandepension om förslaget genomförs.
För
egen del vill jag ännu en gäng understryka att 1975 ärs lagstiftning vilar pä
grundtanken att endast försäkringar som tillgodoser ett verkligt pensioneringssyfte
skall godtas som P-försäkring. Skatteutskottet uttryckte principen så att en
skatlskyldig inte genom försäkringsavdrag skulle kunna överflytta beskattningen
av en del av sin inkomst lill en annan person (SkU 1975/76:20 s. 47). Under
lagstiftningsarbetets gång gjordes ingående överväganden om vilka undanlag som
kunde accepteras från huvudregeln. Resultatet blev att efterlevandepension i
allmänhet tilläts utgä endast till make eller barn under 20 är. Utredningens
förslag innebär att åldersgränsen för barn nu helt skulle slopas i de fall då
eftertevandepensionen kan övergå i försörjningsränta. Resultatet skulle bli att
efterlevandepensionen i sädana fall kommer alt bli mer förmånlig än annan
efterlevandepension. Enligl min mening finns inte tillräckliga skäl att införa
en sädan ordning. De effekter som uppkommer i det av utredningen anförda
exemplet är visserligen mindre önskvärda. I likhet med försäkringsinspektionen
gör jag dock den bedömningen att antalet fall av det slag som anges i exemplet
torde vara förhållandevis ringa. Som inspektionen också har påpekat bör det i
sådana fall vara möjligt att genom en annan utformning av
förmånstagarförordnandet ge
Prop, 1979/80:68 43
barnen
en jämnare inkomstutveckling.
Med
hänsyn till del anförda kan jag alltså inle tillstyrka förslaget om slopad
åldersgräns i vissa fall.
2.1.5
Försäkrads premieavdrag då försäkring har tecknats av den försäkrades make
P-försäkring
flr enligt nuvarande regler tecknas endast pä försäkringstagarens liv. Som
redan tidigare nämnts finns ett undantag frän denna regel. Försäkring avseende
efterlevandepension till barn får nämligen tas pä försäkringstagarens makes
liv, om barnet sätts in som förmånstagare. Med make jämställs person som
försäkringstagaren sammanbor med under äktenskapsliknande former (punkt 1
tredje stycket av anvisningarna lill 31 § KL). Undantagsregeln ger alltså en
försäkringstagare med minderårigt barn möjlighet att teckna P-försäkring pä
hemmavarande makes liv. Syftet med regeln är att försäkringen i etl sådant fall
skall kunna kompensera för den kostnadsökning för barnets skötsel som inträffar
om maken avlider (prop. 1975/76:31 s. 116).
Utredningen
har tagit upp frågan om utformningen av den här berörda undantagsregeln.
Lagstiftaren synes enligt utredningen ha tänkt främst pä det fall då den
försäkrade har avlidit men försäkringstagaren är i livet. I ett sådant fall
kommer bamet att lyfta utfallande belopp eftersom det skall ha insatts som
förmånstagare. Utredningen anser att man ocksä mäste uppmärksamma det fall då
försäkringstagaren avlider medan den försäkrade lever. Genom dödsfallet blir dä
barnet i egenskap av förmånstagare ägare till försäkringen. Utredningen
framhåller att ett minderårigt barn regelmässigt inte har någon A-inkomst och
därför saknar möjlighet atl fl avdrag för premierna. Eftersom inte heller den
försäkrade kan fl avdrag för premierna, kommer försäkringen sannolikt att
behöva ändras till fribrev varigenom en del av pensionsskyddet går förlorat.
För att motverka denna effekt föreslår utredningen atl möjlighel införs för den
försäkrade att efter försäkringstagarens död göra avdrag för premie för sädan
P-försäkring. Enligt utredningen innebär detta att försäkringen även i
fortsättningen kommer att fungera som en vanlig temporär efterievandepension pä
den försäkrades liv.
Förslaget
har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Försäkringsinspektionen är
dock kritisk mot förslaget och framhåller att det av utredningen påtalade
problemet torde vara relativt marginellt. Enligt inspektionens mening kan den
försäkrade i flertalet fall teckna en egen försäkring med barnet som
förmånstagare och därmed komplettera det fribrev som har uppkommit genom den
försäkrades makes premiebetalning. Försäkringsrättskommitién och Svenska
försäkringsbolags riksförbund har vidare ifrågasatt om inte den försäkrades
premiebetalning kan komma att utgöra skattepliktig gåva för bamet. Förbundet
har med hänsyn till gävoskattefrägan föreslagit en annan lösning. Denna innebär
att man skulle tillåta att den
Prop, 1979/80:68 44
försäkrade
insätts som förmånstagare för det fall au försäkringstagaren avlider.
Jag
delar utredningens uppfattning alt nuvarande regler om försäkring pä makes liv
inte är anpassade till den av utredningen behandlade situationen. Som anförts
av försäkringsinspektionen kan en tillfredsställande lösning i allmänhet uppnås
genom fribrev i kombination med att den försäkrade tecknar en ny försäkring med
barnet som förmånstagare. Med hänsyn lill detta kan jag inte tillstyrka att
systemet kompliceras med särregler för det här berörda fallet. Av samma skäl är
jag inle beredd att tillstyrka det ändringsförslag som förts fram av Svenska
försäkringsbolags riksförbund.
2.1.6
Ändrad premiebetalning för äldre P-försäkringar
Övergångsbestämmelserna
till 1975 ärs lagstiftning finns i lagen (1975:1348)om ikraftträdande av lagen
(1975:1347)om ändring i KL, dens. k. ikraftträdandelagen. Enligt 2 §
ikraftträdandelagen skall äldre kvalitativa villkor i punkt 1 av anvisningarna
till 31 § KL alltjämt gälla i fråga om försäkringar som har tagits i enlighet
med ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år
1975 (äldre försäkringar). I 2 § ikraftträdandelagen har dock även
föreskrivils atl en sådan ändring i ett avtal som medför ökad
premieförpliktelse totalt eller för är räknat skall anses som ett nytt
försäkringsavtal. Detta innebär i sin tur att de nya kvalitativa bestämmelserna
i punkl 1 av anvisningarna till 31 § KL blir lillämpliga pä försäkringen.
Utredningen
har konstaterat att den möjlighet som genom 1975 års lagstiftning infördes att
bevara äldre P-försäkringar bör vara förenad med ett effektivt förbud mot att
öka den totala premieförpliktelsen för sädana försäkringar saml alt elt sädani
förbud också föreligger i dag. Ulredningen diskuterar vidare i vilka fall
ändring i villkoren för den löpande premiebetalningen kan göras utan att nytt
avtal skall anses ha träffats. Utredningen kommer till slutsatsen att den
nuvarande bestämmelsen atl premieförpliktelsen inte heller för år räknat flr
öka har vissa otillfredsställande konsekvenser Även sädana premiehöjningar som
inte leder till någon höjning av premiernas försäkringstekniskt beräknade
kapitalvärde kommer pä gmnd av nämnda bestämmelse inte att kunna godtas.
Utredningen framhåller att en sådan effekt uppkommer i det fall då
betalningsterminen förkortas exempelvis frän helår till halvår eller kvartal.
Ett annat fall där samma effekt kan inträda är dä premiebefrielse eller
premiereduktion medges för mer än ett år med efterföljande kompenserande höjning
under kommande år. Enligl utredningens mening saknas varje anledning att från
skattesynpunkt motsätta sig sädana omläggningar av premiebetalningama. Mot
bakgrund av det anförda anser ulredningen alt kravet i 2 § ikraftträdandelagen
på att premieförpliktelsen för är räknat inte får öka saknar självständig
funktion. Utredningen föreslår därför att kravet slopas.
Prop, 1979/80:68 45
Förslaget
har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Försäkringsinspeklionen
anser dock förslaget alltför långtgående. Inspektionen framhåller bl. a. att
förslaget skulle innebära atl en försäkring kan slutbetalas på en gång. Enligt
inspektionen bör man i stället göra en mer begränsad ändring av bestämmelsen.
Inspektionens förslag innebär att en överenskommelse om tidigareläggning av
premiebetalningen skall anses som nytt avtal. Tidigareläggning skall anses
föreligga om kapitalvärdet av de premier, som belöper på tiden frän
överenskommelsen fram lill en tidpunkt före försäkringstidens utgång, ökar
genom överenskommelsen. Med kapitalvärde menas då kapitalvärdet av de mot
försäkringspremierna svarande helärspremierna. Inspektionen framhåller att
förslaget fär till följd att det tekniska återköpsvärdet av försäkringen
enligt det ändrade avtalet inte vid nägon tidpunkt kommer att överstiga det
tekniska återköpsvärdet enligt det urspmngliga avtalet.
För
egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att en förkortning av
betalningsterminerna för en försäkring inte skall behöva medföra att ett nytt
avtal anses ha träffats. Inte heller bör det förhållandet att
försäkringstagaren har fått premiereduktion under nägra är med efterföljande
höjningar av premien under senare år medföra att ett nytt avtal skall anses
träffat. Utredningens förslag får emellertid mera långtgående konsekvenser än
att ändring av premiebetalning godtas i de nu avsedda fallen. Sålunda kommer de
åriiga premiebeloppen för äldre försäkringar att kunna höjas inom ramen för de
beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten som gäller enligt 1975 ärs lagstiftning.
Försäkringar med mindre återstående premiebelopp än 25 0(X) kr. kommer pä grund
av bestämmelserna i 6 § ikraftträdandelagen att kunna slutbetalas med
engångsbelopp. Sädana konsekvenser flr, som försäkringsinspektionen har
framhållit, anses stå i strid med de tankegångar som låg till grund för
ikraftträdandebestämmelsema. Jag är inte beredd att föreslå en så pass
vittgående ändring av reglerna. I stället förordar jag att bestämmelsen i 2 §
ikraftträdandelagen om att premiebetalningen för är räknat inte får öka ersätts
av en föreskrift som förhindrar tidigareläggning av premiebetalning. Uttrycket
tidigareläggning bör i detta sammanhang ges den av försäkringsinspeklionen
angivna innebörden.
2.1.7
Förmånstagare tid tjänstepensionsförsäkring
Utredningen
har föreslagit en ändring i den bestämmelse om förmånstagare till
tjänstepensionsförsäkring som finns i punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna
till 31 § KL. Bestämmelsen innebär att anställd skall vara förmånstagare till
sådan försäkring. Enligt utredningen kan bestämmelsen föranleda oklarhet på sä
sätt att den kan sägas göra det möjligt att insätta annan anställd än den
försäkrade som förmånslagare. En sådan innebörd är givetvis inte avsedd och
regeln har enligt utredningens uppfattning inte vållat problem i den praktiska
tillämpningen. För att ändå undanröja den formella
Prop. 1979/80:68 46
oklarhet
som kan föreligga föreslår utredningen att bestämmelsen ändras så att det
direkt anges atl anställd som är försäkrad vid försäkringsavtalets ingäende
skall vara förmånstagare till tjänstepensionsförsäkring.
Förslaget
har lillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Jag
förordar att det föreslagna förtydligandet görs.
2.1.8
Övriga frågor
Som
tidigare nämnts har utredningen tagit upp ett par ytterligare frågor utan att
lägga fram något förslag till lagändring. Vid remissbehandlingen har båda dessa
frägor ägnats betydande uppmärksamhet. Remissinstansema har ocksä själva väckt
en rad frägor som inte har berörts av utredningen. I det följande diskuterar
jag var för sig de av utredningen och remissinstanserna väckta frågorna.
Frågor
som har väckts av utredningen
Ulredningen
har utföriigt diskuterat konstruktionen av avdragsreglerna för egenföretagares
P-försäkringspremier. Nuvarande regler innebär att den som driver rörelse eller
jordbruk utan förmedling av aktiebolag eller ekonomisk förening
(egenförelagare) får göra avdrag för P-försäkringspremier i form av allmänt
avdrag. Härigenom kommer hela inkomsten av förvärvskällan, även den del som används
för att betala premier för egenföretagarens pensionering, atl utgöra underlag
för egenavgifter. Om verksamhelen däremot bedrivs genom aktiebolag eller
ekonomisk förening, utgör bolagets kostnader för pensionering av en anställd -
även en anställd som är huvudaktieägare - inte underlag för
arbetsgivaravgifter. Dessa skillnader medför - vid lika förhållanden i övrigt
- att underlaget för socialförsäkringsavgifter blir högre för egenföretagare än
för den som bedriver sin verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.
Utredningen
har diskuterat möjligheterna att eliminera denna skillnad genom en sådan
ändring av avdragsreglerna för egenföretagares P-
Prop, 1979/80:68 47
ningen
har därför avstått frän att ta egen ställning till om det är lämpligt att göra
om avdragskonstruktionen för egenföretagares P-försäkringspremier. Utredningen
har emellertid gjort en rad påpekanden av teknisk natur för det fall att
statsmakterna skulle ta ställning för en omkonstruktion. Dessa påpekanden
innebär sammanfattningsvis atl en omläggning av avdragsreglerna skulle medföra
problem av administrativ och skatteteknisk natur, t. ex. när det gäller samordningen
av olika avdragsregler och beskattningen i det fall då en skattskyldig har
flera förvärvskällor.
Vid remissbehandlingen har
de statliga myndigheterna motsatt sig en överflyttning av avdraget främst med
hänvisning till de taxeringstekniska problem som skulle uppkomma. RFV anser
inte att frågan om ändrad avdragskonstruktion är sä väsentlig att den motiverar
att reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst utsätts för ytteriigare
en justering. Företrädare för näringslivet och försäkringsbranschen förordar
däremot alt P-försäkringsavdraget flyttas över till förvärvskällan eller att
P-försäkringspremier pä annat sätt beaktas vid beräkning av egenavgifter.
Överlag framhålls från dessa organisationer att avgiftsbortfallet vid en
överflyttning av P-försäkringsavdraget skulle bli väsentligt lägre än vad
utredningens beräkningar ger vid handen.
För egen del vill jag
först konstatera atl en överflyttning av avdraget skulle medföra ökad
neutralitet mellan olika företagsformer. Mot den vinst som detta onekligen
skulle innebära mäste dock vägas de av utredningen påvisade nackdelarna. Det är
uppenbart att en överflyttning skulle kunna leda till minskade
socialförsäkringsförmåner för mänga egenföretagare i vanliga inkomstlägen och
samtidigt skulle medföra ett betydande avgiftsbortfall för det allmänna. Till
detta kommer att besvärande skattetekniska och administrafiva problem skulle
uppkomma vid en omläggning. Av nu angivna skäl är jag åtminstone f n. inte
beredd att tillstyrka den av utredningen diskuterade ändringen.
I
betänkandet diskuteras också frågan om avdrag för P-försäkringspremier skall fä
göras från B-inkomst i vissa fall. F. n. är huvudregeln att endast A-inkomst
gmndar rätt till avdrag. Som tidigare har nämnls kan dock RSV i vissa fall
genom dispens medge att avdrag fär beräknas på B-inkomst bestående av
realisationsvinst som uppkommer vid avyttring av en förvärvskälla (46 § 2 mom.
sjätte stycket KL). B-inkomst i form av t. ex. inkomst av annan fastighet kan
däremot aldrig grunda rätt till avdrag.
Utredningen
har erinrat om att uppfattningen att pension utgör en form av uppskjuten
arbetsinkomst låg till grund för 1975 ärs lagstiftning. En annan viktig princip
var att avdragsreglerna skulle utformas sä att de motverkade att P-försäkringar
kunde användas för annat ändamål än pensionering. Dessa principer bör enligt
utredningens mening alltjämt ligga lill grund för lagstiftningen. Frän denna
utgångspunkt anser utredningen att det inte finns skäl att generellt utvidga
rätten att göra P-försäkringsavdrag mot B-inkomst. Fömtom i nyssnämnda
dispensfall kan dock enligt utredningen ett verkligt
Prop. 1979/80:68 48
pensioneringsbehov
föreligga i etl ytteriigare fall där en skattskyldig uppbär B-inkomsi.
Ulredningen syftar på det fallet då en person har sin totala inkomst frän
förvaltning av egna hyresfastigheter. Utredningen konstaterar emellertid att
uppdelningen i A- och B-inkomst har belydelse även för andra beskattningsfrågor
än avdragsrätten för P-försäkringspremier. Det är därför enligt utredningen
mindre lämpligt att genomföra en särlösning som endast avser denna avdragsrätt.
Utredningens slutsats är att den lösning som i stället bör övervägas är att
utvidga A-inkomstbegreppel. Utredningen anser dock att en sädan ulvidgning
måsle föregås av ingående analyser som faller utanför ramen för utredningens
uppdrag. Av detta skäl har utredningen inskränkt sig till att peka pä den
särställning som de här berörda fastighetsinkomsterna intar bland
B-inkomsterna.
Flera
remissinstanser har ställt sig positiva till tanken pä atl medge avdrag mot
fastighetsinkomst i de av utredningen berörda fallen. 1 regel är
remissinstansema dock ense med utredningen om att frägan måste utredas närmare.
1 nägra yttranden föreslås att en särskild dispensregel skall införas för de
avsedda fallen i avvaktan pä mer långsiktiga lösningar.
För
egen del gör jag den bedömningen atl inkomst av annan fastighet i allmänhet
inrymmer ett sä pass stort inslag av kapitalavkastning att det klan skulle
strida mot principema för 1975 ärs lagstiftning att låta inkomsten gmnda rätt
till avdrag för P-försäkringspremier. A andra sidan vill jag inle förneka att
det kan förekomma fall där inkomsten huvudsakligen har karaktär av
arbetsinkomst. Svårigheten är givetvis att pä ett godtagbart sätt avgränsa de
senare fallen. F. n. finns det inte tillräckligt underlag för att utforma
generellt verkande regler för en sädan avgränsning. Med hänsyn bl. a. till
gränsdragningsproblemen anser jag det inte heller tillrådligt att nu införa
särskilda dispensregler. Till detta kommer att det frän principiella synpunkter
är olämpligt att införa säriösningar just i fråga om P-försäkringspremier. Jag
anser att frägan om fastighetsinkomsternas behandling och gränsdragningen i
övrigt mellan arbets- och kapitalinkomster mäste prövas i ett större
sammanhang.
Jag
vill i detta sammanhang även erinra om att 1972 års skatteutredning (Fi
1972.02) i sill slutbetänkande (SOU 1977.91) Översyn av skallesyslemel (s. 136
O diskuterade frågan om att i vissa fall hänföra fastighetsinkomst till A-inkomst.
Utredningen, som avstod från att lägga fram några förslag pä detta omräde,
konstaterade att omfattande överväganden i skilda hänseenden skulle vara
nödvändiga innan nägra ändringar kunde genomföras.
Frågor
som har väckts av remissinstanserna
Flera
remissinstanser har tagit upp problem som inte har berörts i betänkandet
(bilaga 2 avsnitt 10). Till viss del ligger dessa inom ramen för det arbete som
bedrivs av utredningen. Som exempel kan jag nämna frägor som
Prop, 1979/80:68 49
gäller
avtappning av medel på pensionskonto och beskattningen av pensionsstiftelser.
Det finns anledning atl återkomma till dessa och andra frågor när utredningens
slutbetänkande har lagts fram. Som jag tidigare har nämnt väntas detta ske
under nästa år.
Flera
av de övriga frägor som har väckts vid remissbehandlingen och som inte
behandlas av den här aktuella utredningen kan komma att tas upp i annat
utredningsarbete. Jag tänker bl. a. pä vissa av de problem som har upkommit vid
tillämpningen av särreglerna för huvuddelägare i flmansföretag. Dessa frägor
faller inom ramen för det utredningsuppdrag som avser beskattningsreglerna för
familjeföretag (Dir. 1979:106). Även i övrigt har flera av de väckta frågorna
den karaktären att de bör tas upp i annat sammanhang.
Jag
vill emellertid redan nu lägga fram förslag i en fråga som har väckts av RSV.
Jag syftar pä frägan om möjlighetema för en anställd att fl ett förhöjt avdrag
för P-försäkringspremier när han - i samband med att anställningen upphör -
erhåller ett större engångsbelopp, s. k. avgångsvederiag.
För
en anställd som helt saknar pensionsrätt i anställningen kan avdrag enligt 46 §
2 mom. femte stycket KL medges med ett belopp som uppgår till 35 % av den
anställdes A-inkomst till den del inkomsten ligger inom 20 basbelopp. Dessutom
flr avdrag göras med 25 % av den del av inkomsten som överstiger 20 men inte 30
basbelopp. En person som i huvudsak saknar pensionsrält i anställning kan-efter
dispens enligt 46 § 2 mom. sjätte stycket KL - fl göra motsvarande avdrag om
han redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst och är hänförlig till
inkomstslaget tjänst. Om den anställde uppbär avgångsvederlag - ett sädant
vederlag är i princip skattepliktigt som inkomst av tjänst - kan avdrag för
P-försäkringspremie medges enligt de nu nämnda bestämmelserna. Nägon möjlighet
till ytterligare avdrag i likhet med vad som gäller för en företagare vid
avyttring av en förvärvskälla finns dock inte för en anställd som erhåller
avgångsvederlag.
Rätten
till förhöjt avdrag för P-försäkringspremie för den som uppbär
engångsersättning i samband med att en anställning upphör behandlades av
livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) i betänkandet Pensionsförsäkring
(SOU 1975:21 s. 146). Det föreslogs att förhöjt avdrag skulle kunna medges i
sådana fall. Kommittén syftade dels pä de fall dä avgångsvederlag utgår enligt
kollektivavtal, dels på andra fall där större ersättning utges i samband med
att ett anställningsförhållande upphör. Sädana större belopp kunde enligt
kommitténs mening ofta ses som ett bidrag till pensionskostnader. Kommittén
föreslog att avdrag för engångspremie i sädana fall skulle kunna medges efter
dispens med högre belopp än som annars var tillätet. Samma övre gräns för
avdragsbeloppet borde enligt kommittén gälla som för en företagare eller
jordbrukare som avyttrar en förvärvskälla och i samband härmed tecknar
P-försäkring. Utredningens förslag ledde i den delen inte till lagstiftning.
RSV
har i sitt remissyttrande anfört att förhöjt avdrag borde kunna medges på sätt
som föreslogs av livförsäkringsskattekommittén. Verket har uppgivit
A Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 50
att
avdragsrätten aktualiseras i vissa dispensärenden. Det har t. ex. förekommit
ett fall där en sökande, som saknade pensionsrätt i anställning efter 25 års
anställning, hade uppburit avgångsvederlag på 150 000 kr. och önskade teckna
P-försäkring med detta belopp. Dispens medgavs enligt då gällande regler för
ett avdrag motsvarande 30 % av beloppet.
För
egen del får jag anföra följande. Arbetsmarknadens parter har träffat avtal om
att avgångsvederlag skall utgä i vissa fall i samband med atl en anställning
upphör. Pä LO-SAF området benämns ersättningen avgångsbidrag (AGB) och inom
PTK-SAF området avgängsersättning (AGE). Härulöver förekommer att avgångsvederlag
utges i andra fall och med högre belopp än som följer av kollektivavtalen. Som
framgått av den tidigare redogörelsen är möjligheterna att använda
avgångsvederlag för att teckna P-försäkring begränsad. Begränsningarna är
motiverade om den anställde har ett tillfredsställande pensionsskydd.
Förhållandet blir ett annat om han i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställningen och inte heller genom egen pensionsförsäkring har byggt upp ett
kompletterande pensionsskydd. Som framhölls av livförsäkringsskattekommittén
kan avgångsvedertaget i ett sådanl fall ofta ses som ett bidrag till
pensioneringen. Jag delar uppfattningen att vederlaget i vidare män än som
följer av nuvarande regler bör kunna användas för köp av P-försäkring.
Ytterligare avdrag bör dock - som RSV förordat - kunna medges endast genom
dispens i det enskilda fallet.
För
att förhöjt avdrag skail medges bör fordras att den anställde har uppburit en
större engångsersättning i samband med att anställningen upphör. Han bör vidare
helt eller huvudsakligen sakna pensionsrätt i anställning. Hänsyn bör också tas
till det pensionsskydd som den skattskyldige kan ha byggt upp genom egna
P-försäkringar samt till anställningstidens längd. Vad gäller nivån pä
pensionsförmånerna bör ITP-planen vara vägledande. Den nya dispensregeln bör
tas in i 46 § 2 mom. sjätte stycket KL.
2.2
Samordning av avdrags- och uppskovsregler
2.2.1
Inledning
Ett
avdrag för P-försäkringspremier innebär att beskattningen av inkomst skjuts upp
lill del lillfälle då pensionen faller uf. Det finns ibland också andra
möjligheter att skjuta upp inkomstbeskattningen. Den som har fltt en
realisationsvinst vid fastighetsavyttring och som avser att anskaffa en
ersättningsfastighet kan fl uppskov med beskallningen av vinsten. Anskaffas
inte nägon ersättningsfastighet inom viss föreskriven tid förfaller uppskovet.
Vinsten skall dä beskattas på samma sätt som vid eflertaxering (s.k.
efterbeskattning). Detta innebär i sak att taxeringen för det är dä vinsten
uppkom korrigeras i efterhand.
När
nuvarande uppskovsregler behandlades i riksdagen tog skatteutskottet med
anledning av en motion (mot. 1978/79:110) upp frägan om samordning
Prop. 1979/80:68 51
mellan
uppskovsreglerna och bl. a. beslämmelserna om avdrag för P-försäkringspremier.
Skatteutskottet delade uppfattningen att samordningen borde förbättras.
Utskottet ansåg sig dock av tidsskäl inte kunna utforma erforderligt
författningsförslag men förutsatte att regeringen skulle lägga fram förslag i
frågan (SkU 1978/79:16 s. 21). Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade
uttalat (rskr 1978/79:86).
1
det följande lägger jag fram det av riksdagen begärda förslaget. Dessförinnan
lämnar jag en redogörelse för nuvarande förhållanden. Jag skall också något mer
utföriigt än här har skett redogöra för vad som förekom vid
riksdagsbehandlingen.
2.2.2
Nuvarande förhållanden
I
anslutning till att realisationsvinstreglerna för fastigheter är 1967 ändrades
väsentligt infördes genom lagstiftning påföljande är bestämmelser som gav rätt
till uppskov med beskattning av fastighetsvinster. Bestämmelserna togs in i 35
§ 2 mom. KL och i lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst. Till en början medgavs uppskov endast i de fall dä
fastigheten hade tagits i anspråk genom expropriation eller liknande
tvångsförfarande. Ar 1976 infördes rätt till uppskov även vid frivilliga
avyttringar av jordbmks- och villafastigheter. Genom lagstiftning förra året
gjordes ytteriigare materiella och även viktiga formella ändringar i systemet.
De nya uppskovsbestämmelserna finns i lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst (nya uppskovslagen).
Den
nya uppskovslagen tillämpas i princip på faslighelsavytlringar som sker efter
uigången av år 1978. Vid ivångsavyttring fordras för uppskov att
realisationsvinsten uppgår till minst 3 000 kr. och att den skattskyldige har
förvärvat eller avser att förvärva en ersättningsfastighet som är jämförlig med
den avyttrade fastigheten. Vid frivillig avyttring av jordbruksfastighet eller
villa förutsätts för uppskov att vinsten uppgår till minst 15000 kr Vidare
fordras i detta fall att den skattskyldige har varit bosatt på den avyttrade
fastigheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som inföll
närmast före avyttringen samt att han har förvärvat eller avser att förvärva en
jordbruks- eller villafastighet som han bosätter sig på.
Både
vid tvångsförsäljningar och vid frivilliga avyttringar fordras alllsä för
uppskov att en ersättningsfastighet anskaffas. Detta behöver dock inte ske
omedelbart. Det är tillräckligt att fastigheten anskaffas inom fyra år efter
avyttringsfilirället. Om särskilda skäl föreligger, kan RSV genom dispens medge
att tidsfristen förlängs med högst tre är. I frivilligfallen fordras att den
skattskyldige bosätter sig pä ersättningsfastigheten inom ett är efter förvärvet.
Har
väl dessa villkor om köp av ersättningsfastighet och bosättning på fastigheten
uppfyllts, står uppskovet fast till dess ersättningsfastigheten en gång i
framtiden avyttras. Om den skattskyldige däremot inte har skaffat
Prop. 1979/80.68 52
ersättningsfastighet
i tid eller om han i frivilligfallen inte uppfyller bosättningskravet, skall
realisationsvinsten tas till beskattning. Denna efterbeskattning sker - som
redan tidigare nämnts - pä samma sätl som vid eflertaxering. Vinsten hänförs
alltså till det beskaUningsår dä skattskyldighet för vinsten uppkom, dvs. i
regel det är då fastigheten avyttrades. Skattechefen gör framställning om
efterbeskattning. Framställningen skall göras inom sex mänader frän det att den
skatlskyldige har yort viss anmälan och inte i något fall senare än två är
efter det att tidsfristen för ersättningsköp gick ul.
Av
det anförda framgår att en skatlskyldig, som har avyttrat en fastighet eller
del av en fastighet och som avser att reinveslera kapitalet i en ny fastighet,
i mänga fall kan finna det motiverat att begära uppskov med
realisationsvinstbeskattningen. I vissa fall kan det dock vara svårt att bedöma
vilka möjligheler som finns att i tid anskaffa en ersättningsfastighet. Det kan
då finnas skäl att överväga vilka andra legala möjligheler som står till buds
för atl skjuta upp beskattningen. En sädan möjlighet kan vara att köpa en
P-försäkring.
Om
den skatlskyldige under avyttringsåret har A-inkomst, kan han få avdrag för
P-försäkringspremier inom de allmänna beloppsgränser som föreskrivs i 46 § 2
mom. femte stycket KL. Av den redogörelse som har lämnats i tidigare avsnitt
framgår att en skattskyldig, som i samband med fastighetsavyttringen upphör med
driften i förvärvskälla inom inkomslslagen rörelse ellerjordbmksfastighet, har
möjlighet att i vissa fall fä medgivande av RSV att göra större avdrag än
enligt vanliga regler (46 § 2 mom. sjätte stycket KL). Genom en sådan dispens
kan den skattskyldige t. ex. fl rätt att beräkna avdrag för
P-försäkringspremier på en realisationsvinst som uppkommer vid
fastighetsavyttring.
En i
sammanhanget viktig fömtsättning för avdrag för P-försäkringspremier är att
premierna betalas under beskattningsåret. Haren skattskyldig vall alternativet
att begära uppskov med beskattning av realisationsvinsten och blir en
efterbeskattning av vinsten aktuell flera år senare, är det alltså inte
tillåtet alt mot vinsten avräkna premier som betalas i anslutning till
efterbeskattningen.
2.2.3
Riksdagsbehandlingen
I
motion 1978/79:110 framhölls alt en person, som skall efterbeskattas för
realisationsvinst därför att det inte har varit möjligt att förvärva en
ersättningsfastighet, har försuttit sina möjligheter till alternativa ätgärder
för atl minska skatten. De alternativ som står till buds är enligt motionärerna
att i förekommande fall kvitta realisationsvinsten mot t.ex. kostnader for
reparationer eller maskinbyten. För yrkesverksamma jordbrukare en bit upp i
åren och med dåligt försäkringsskydd kan köp av en P-försäkring vara ett
alternativ. Motionärerna pekade på det nyss berörda förhållandet att de
alternativa avdragen enligl reglerna om rätl beskattningsår mäste vara
Prop.
1979/80:68 53
hänföriiga
lill samma är som realisationsvinsten. Nuvarande regler kan enligt motionärerna
fä mycket ogynnsamma effekter för den skattskyldige. Enligt motionärerna borde
uppskovsreglerna ändras så att alla legala möjligheter till uppskov eller
avdrag står öppna under samma tidsrymd.
Skatteutskottet
uttalade att den påtalade effekten borde undanröjas. Utskottet hade emellertid
inte funnit det möjligt att på den korta tid som stod till buds utforma
erforderlig författningstext. Utskottet förutsatte att regeringen påföljande
vär skulle förelägga riksdagen ett förslag lill lösning av den fräga som
motionärerna hade aktualiserat. Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört.
2.2.4
Överväganden och förslag
Den
efterbeskattning som skall ske om ersättningsfastighet inte anskaffas eller - i
frivilligfallen - bosättning pä fastigheten inte sker inom föreskriven tid har
formen av en eflertaxering. Detta innebär att man i efterhand höjer taxeringen
för det är då vinsten skulle ha beskattats om uppskov inte hade erhållits.
Taxeringen för det är dä efterbeskattningsfrågan blir aktuell berörs alhså
inte.
Den
valda tekniken för efterbeskattning kan obestridligen medföra att en
skatlskyldig som har avyttrat sin fastighet - vare sig det har skett frivilligt
eller genom en tvångsförsäljning - ställs inför svårigheter i vissa fall.
Situationen kan mycket väl vara sådan att det är svårt för honom att i förväg
bedöma om det kommer att bli möjligt att förvärva en ersättningsfastighet i
tid. Väljer han ändå uppskovsalternativet, har han därmed försuttit sina
möjligheter att t. ex. ta en P-försäkring och avräkna premien mot realisationsvinsten.
Det
finns teoretiskt sett två olika möjligheter att komma till rätta med problemet.
En metod kunde vara att ändra reglerna för efterbeskattning sä att vinsten
hänförs till etl beskattningsår som infaller efter tidsfristens utgång och inte
som f n. till ett redan förflutet är. Man riskerar dock att genom en sädan
ändring öppna möjligheter att utnyttja uppskovsreglerna i rent
spekulationssyfte. Den lösning som återstår är att medge undantag frän
bestämmelserna om rätt beskattningsår sä att en utgift kan avräknas mot den
efterbeskattade realisationsvinsten trots atl utgiften betalas efter utgången
av det är som efterbeskattningen avser.
Jag
förordar en lösning enligt det sist nämnda alternativet. Undantag bör alltså föreskrivas
från bestämmelsema om rätt beskattningsår. Nästa fräga är vilka utgifter som
skall omfattas av en sädan undantagsregel. Såväl i motionen som i
skatteutskottets betänkande var uppmärksamheten främst inriktad på
P-försäkringspremier. Även enligt min mening är det naturiigt att låta sådana
utgifter omfattas. Ett avdrag för P-försäkringspremier innebär att
beskattningen av vissa inkomster skjuts pä framtiden. Det är inte osannolikt
att ett köp av en P-försäkring i vissa situationer kan framstå som ett reelll
Prop. 1979/80:68 54
alternativ
lill uppskov. Jag vill erinra om att en skattskyldig som i samband med
fastighetsavyttringen avvecklar verksamheten i en förvärvskälla kan få dispens
som innebär att avdrag för P-försäkringspremier flr beräknas på realisationsvinsten.
Det
skulle däremot enligt min mening föra för långt och fl svåröverskådliga
effekter om man lät undantagsregeln bli tillämplig även på andra utgifter än
P-försäkringspremier. Jag föreslår därför att regeln begränsas till sådana
premier.
Beträffande
undantagsregelns närmare utformning får jag anföra följande. Regeln bör fä
lillämpas bara i de fall där den vinst som skall efterbeskattas har uppkommit
vid försäljning av jordbmks- eller rörelsefastighet. Vidare bör genom en
uttrycklig föreskrift anges när utgiften senast skall betalas för att fä
beaktas vid efterbeskattningen. En lämplig ordning är enligt min mening att
betalning skall ske senast tre mänader efter den dag dä den skattskyldige fick
del av framställningen om efterbeskattning. Har han inom denna tid sökt dispens
enligt 46 § 2 mom. sjätte stycket KL bör betalningen fl ske inom tre mänader
frän dagen för RSV:s beslut.
Med
hänsyn till de begränsningar som jag här har föreslagit finns det inte någon
anledning att göra undantagsregelns tillämpning beroende av dispens i det
enskilda fallel.
Det
hittills sagda kan sammanfattas enligt följande. Undantagsregeln bör innebära
att en skattskyldig som skall efterbeskattas för realisationsvinst fär rätt att
vid efterbeskattningen göra avdrag för premie för P-försäkring utan hinder av
att premien betalas efter uigången av det beskattningsår som efterbeskattningen
avser. Detta gäller docl: inte om vinsten Har uppkommit vid avyttring av t. ex.
en hyres- eller villafastighet. En förutsättning för avdrag enligt
undantagsregeln är att premien inte betalas senare än inom tre mänader från den
dag då den skatlskyldige fär del av framställningen om efterbeskattning. Har
han inom den tiden sökt dispens hos RSV enligt 46 § 2 mom. sjätte stycket KL
fär betalningen dock ske inom tre mänader från dagen för RSV:s beslut.
Det
avdrag som görs enligt denna bestämmelse bör givetvis inte överstiga det belopp
som skall efterbeskattas. När avdragsbeloppet skall beräknas iakttas
beslämmelserna i 46 § 2 mom. KL. Vid avdragsberäkningen är inkomstförhällandena
under beskaltningsärel - dvs. det år efterbeskattningen avser - eller året
närmast före beskattningsåret avgörande enligt vanliga regler. Har den
skatlskyldige redan vid den ordinarie taxeringen gjort avdrag för P-försäkringspremie
flr avdrag vid efterbeskattningen giveivis bara göras om det finns kvar något
avdragsutrymme. Jag vill tillägga att RSV, om en ansökan om dispens enligt 46 §
2 mom. sjätte stycket KL prövas efter utgången av det år efterbeskattningen avser,
vid dispensprövningen givetvis bör beakta det pensionsskydd som den
skattskyldige vid tidpunkten för prövningen har förvärvat.
Syftet
med den nya regeln är främst alt underlätta planeringen för den
Prop, 1979/80:68 55
skattskyldige
under det beskattningsår då fastighetsavyttringen sker. Mot denna bakgrund
finns det inte någon anledning att tillämpa regeln på avyttringar som har skett
före ingången av innevarande år. DeUa innebär att regeln blir tillämplig bara
vid efterbeskattning enligt nya uppskovslagen.
Jag
föreslåratt den nya regeln tas in i anvisningarna till 41 § KL som punkt 6.
Nägra särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
2.3
Ikraftträdandebestämmelser
Jag
har i avsnitt 2.1.2 behandlat de övergångsregler som bör gälla i fräga om
avdrag för utländsk P-försäkringspremie. Som framgår av avsnitt 2.2. behövs
inte några särskilda övergångsregler för de nya bestämmelserna om avdrag för
P-försäkringspremie i samband med efterbeskattning av realisationsvinst. Övriga
nya regler bör tillämpas försia gången vid 1981 ärs taxering.
3 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1. lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag
om ändring i lagen(1975:1348)om ikraftträdande av lagen(1975:1347) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).
4 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
BUDGETDEPARTEMENTET
AVDRAGSRÄTT FÖR UTLÄNDSKA PENSIONSFÖRSÄKRINGSPREMIER M.M,
Delbetänkande av utredningen om beskattning av
tjänstepensioner
Ds B 1978:13
Bilaga 1
Prop, 1979/80:68 58
Till
statsr å det och chefen f ö r budgetdepartementet
Enligt
regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 tillkallade chefen f ö r
finansdepartementet, statsr å det G.E. Str ä ng, den 15 mars 1976 regeringsr å det G ö ran
Wahlgren att som sakkunnig utreda vissa fr å gor ang å ende avdrag vid inkomsttaxering f ö r kostnader
f ö r tryggande av anst ä llds pensionering, m.m.
Att
s å som experter bitr ä da utredningen f ö rordnades den 29 mars 1976
skattedirekt ö ren Sigvard Bergl ö f, direkt ö ren G ö sta
Eriksson och direkt ö ren G ö ran Lindberg, den 19 januari 1977 direkt ö ren Laila
Kihlstr ö m, l ä nsr å det Anders Thornell och avdelningsdirekt ö ren Arne ö hman, den
22 februari 1977 hovr ä ttsassessorn Ove Sk ö llerholm samt den 17 april
1978 kanslisekreteraren Annika Persson Den 4 september 1978 entledigades
Persson fr å n uppdraget och f ö rordnades departementssekreteraren
Ingemar Fries att fr.o.m. samma dag vara expert i utredningen. Kammar-r ä ttsfiskalen
Roland Edling f ö rordnades till sekreterare å t
utredningen den 29 mars 1976.
Utredningen
har antagit ben ä mningen Utredningen om beskattning av tj ä nstepensioner.
Utredningen
har i augusti 1976 avgivit delbet ä nkande (Ds Fi 1976:6) Avdrag f ö r
kostnader f ö r tryggande av pensions å taganden
som avviker fr å n allm ä n pensionsplan, m.m. samt i augusti 1977 delbet ä nkandet
(Ds B 1977:7) Underlag f ö r ber ä kning av avdrag f ö r premier f ö r pensionsf ö rs ä kring.
Prop, 1979/80:68 59
Till utredningen har - f ö r act tagas under ö verv ä gande vid fullg ö rande
av utredningsuppdraget - ö verl ä mnats bl.a. skrivelser fr å n
revisorn Sven Larsson r ö rande avdragsr ä tt f ö r egenf ö retagares prnsionsf ö rs ä kringspremi-er och fr å n D.E. Gould om inf ö rande av avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier.
Vidare har till utredningen inkommit en skrivelse om inf ö rande av avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier
ä ven fr å n s,k, B-inkomst.
Utredningen f å r
h ä rmed ö verl ä mna delbet ä nkandet "Avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier, m, m. " .
Å terst å ende delar av utredningsuppdraget avser utredningen
redovisa i ett kommande slutbet ä nkande.
Stockholm i november 1978.
G. Wahlgren
Roland Edling
Prop, 1979/80:68 60
Sid.
INNEHALL
F Ö RKORTNINGAR 62
SAMMANFATTNING 63
1
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG 68
2
INLEDNING 85
3
NUVARANDE REGLER OM BESKATTNING
AV PENSIONS- 86 F Ö RS Ä KRINGAR
4
AVDRAG F Ö R PREMIE
F Ö R I UTLANDET TECKNAD 91 F Ö RS Ä KRING S Ä SOM F Ö R PENSIONSF Ö RS Ä KRING
4.1
Inledning 91
4.2
Avdragsr ä tten f ö r premier
f ö r utl ä ndska 92 f ö rs ä kringar fram till den 1 januari
1976
4.3
Nuvarande ordning 94
4.4
Ö verl ä mnad skrivelse 95
4.5
Avdragsr ä tt f ö r premie
f ö r utl ä ndska pen- 96 sionsf ö rs ä kringar i
vissa andra l ä nder
4.6
Utredningens ö verv ä ganden 99
5 AVDRAGSKONSTRUKTIONEN
F Ö R EGENF Ö RETAGARES 105
PREMIER F Ö R PENSIONSF Ö RS Ä KRING
5.1
Inledning 105
5.2
Nuvarande ordning 106
5.2.1
Skatteregler 106
5.2.2
Socialf ö rs ä kringsavgifter
m,m, 106
5.2.3
Effekten av nuvarande regler 109
5.3 Lagstiftning
under senare å r d ä r egen- 110
f ö retagares avdrag har flyttats till
f ö rv ä rvsk ä llan
5.3.1
Egenavgifter IQ
5.3.2
Grupplivf ö rs ä kring iii
5.4
Ö verl ä mnad skrivelse jjj
5.5
Utredningens ö verv ä ganden j22
6 F Ö RS Ä KRINGSTAGARE
TILL PENSIONSF Ö RS Ä KRING 125
6.1
Inledning 125
6.2
Tidigare regler 125
6.3
Nuvarande ordning 126
6.4
utredningens ö verv ä ganden 127
Prop.
1979/80:68 61
Sid,
7 DEN SKATTEM Ä SSIGA
BEHANDLINGEN AV S.K. 131
F Ö RS Ö RJNINGSR Ä NTA
7.1
Bakgrund 131
7.2
Nuvarande
regler 132
7.3
Utredningens
f ö rslag 134
7.3.1
Definitionen av
f ö rs ö rjnings- 135 r ä nta
7.3.2
Kretsen av medf ö rs ä krade och 136 f ö rm å nstagare vid f ö rs ö rjningsr ä nta
7.3.3
Kortaste
utbetalningstid f ö r t ö r- 138 s ö rjningsr ä nta
7.3.4
Å ldersgr ä nsen f ö r
barn som f ö r- 139 m å nstagare till f ö rs ö rjningsr ä nta
8 F Ö RS Ä KRADS PREMIEAVDRAG DA F Ö RS Ä KRING HAR 142
TECKNATS AV DEN F Ö RS Ä KRADES MAKE
8.1
Nuvarande
regler 142
8.2
Utredningens
ö verv ä ganden 142
9 Ö VRIGA
FR Ä GOR 144
9.1 Avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä krings- 144
premie fr å n B-inkomst
9.1.1
Nuvarande
regler 144
9.1.2
Ö verl ä mnad skrivelse 145
9.1.3
Utredningens
ö verv ä ganden 145
9.2 Ä ndrad premiebetalning f ö r ä ldre pen- 147
sionsf ö rs ä kringar
9.2.1
Nuvarande
regler 147
9.2.2
Utredningens
ö verv ä ganden 148
9.3 F ö rm å nstagare till tj ä nstepensionsf ö rs ä k- 150
ring
10 IKRAFTTR Ä DANDE 151
BILAGOR 152-153
Prop. 1979/80:68 62
F Ö RKORTNINGAR
AFL lagen (1962:381) om allm ä n f ö rs ä kring
FAL lagen (1927:77) om f ö rs ä kringsavtal
Ikrafttr ä dandelagen
lagen (1975:1348) om ikrafttr ä dande
av
lagen (1975:1347) om ä ndring i kommunalskattelagen (1928:370)
ITP industrins till ä ggspension
KL kommunalskattelagen (1928:370)
RSV riksskatteverket
SIL lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt
Tryggandelagen
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutf ä stelse
Prop, 1979/80:68 63
SAMMANFATTNING
Inledning
I
promemorian behandlas ett antal fr å gor i anslutning till den å r 1975
genomf ö rda lagstiftningen om pensionsf ö rs ä kringar m,m. De behandlade fr å gorna
har aktualiserats genom skrivelser som har ö verl ä mnats
till utredningen eller genom att utredningen p å annat s ä tt har
erfarit att g ä llande regler kan beh ö va ses ö ver i n å got
avseende.
Ut ö ver ett
inledande avsnitt om g ä llande regler och ett avslutande om f ö reslagna
ikrafttr ä dandebest ä mmelser inneh å ller promemorian sex huvudavsnitt. Det f ö rsta av
dessa huvudavsnitt (kap, 4) behandlar fr å gan om att i vissa fall h ä nf ö ra f ö rs ä kring som
har tecknats i utlandet till pensionsf ö rs ä kring, det andra (kap. 5) avdragskonstruktionen f ö r egenf ö retagares
premier f ö r pensionsf ö rs ä kring, det tredje (kap, 6) fr å gan om
vem som b ö r kunna vara f ö rs ä kringstagare till pensionsf ö rs ä kring,
det fj ä rde (kap. 7) den skattem ä ssiga behandlingen av s,k. f ö rs ö rjningsr ä nta och
det femte huvudavsnittet (kap, 8) fr å gan om f ö rs ä krads premieavdrag d å f ö rs ä kring har
tecknats av den f ö rs ä krades make, I det sj ä tte huvudavsnittet (kap, 9)
behandlas vissa ö vriga fr å gor.
H ä nf ö rande
till pensionsf ö rs ä kring av f ö rs ä kring .Jom har tecknats i utlandet
Om
inte dispens givits med anledning av ans ö kan som inkommit till RSV f ö re utg å ngen av å r 1975
saknas f.n. m ö jlighet att vid beskattning h ä r i
landet g ö ra avdrag f ö r utl ä ndsk f ö rs ä kringspremie s å som f ö r pensionsf ö rs ä kring. F ö r att g ö ra det m ö jligt f ö r utl ä ndska medborgare att med obeskattade medel fullf ö lja
betalningarna p å tecknade utl ä ndska f ö rs ä kringar f ö resl å r utredningen
Prop, 1979/80:68 64
att
utl ä ndska f ö rs ä kringar under vissa f ö ruts ä ttningar
skall kunna godtas som pensionsf ö rs ä kring i Sverige. F ö ruts ä ttningarna
f ö resl å s utformade som en pr ö vning i tv å led. Det
f ö rsta ledet inneb ä r att regeringen - efter en mera ö versiktlig
j ä mf ö relse mellan svenska och utl ä ndska
skatteregler p å detta omr å de - f å r bemyndigande att fastst ä lla att f ö rs ä kringar
som har tecknats i vissa andra l ä nder skall kunna behandlas som pensionsf ö rs ä kringar
i Sverige, I det andra ledet g ö r RSV, efter ans ö kan i varje enskilt fall,
en bed ö mning av om den utl ä ndska f ö rs ä kringen i huvudsak ö verensst ä mmer med
KL:s regler. S å dan ö verensst ä mmelse f ö resl å s bli ett villkor f ö r avdragsr ä tt i
Sverige, Ä ven om utl ä ndsk f ö rs ä kring inte i sin helhet uppfyller nyssn ä mnda
villkor skall RSV kunna godta den utl ä ndska f ö rs ä kringen som pensionsf ö rs ä kring
under f ö ruts ä ttning att den del som i huvudsak motsvarar en
svensk pensionsf ö rs ä kring utg ö r den ö verv ä gande delen av den utl ä ndska f ö rs ä kringen.
Utfallande f ö rs ä kringsbelopp f ö r f ö rs ä kringstagare som h ä r avses och som har hemvist
h ä r i riket kommer att beskattas h ä r i landet.
Konstruktionen
av egenf ö retagares avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier
Nuvarande
regler inneb ä r att den som driver r ö relse
eller jordbruk utan f ö rmedling av aktiebolag eller ekonomisk f ö rening
(egenf ö retagare) f å r g ö ra avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie som allm ä nt avdrag. Om verksamheten d ä remot
bedrivs i form av aktiebolag eller ekonomisk f ö rening, ä r premien
avdragsgill i f ö rv ä rvsk ä llan. Denna skillnad i avdragsreglerna medf ö r att vid
lika f ö rh å llanden i ö vrigt - underlaget f ö r socialf ö rs ä kringsavgifter
blir h ö gre f ö r egenf ö retagaren. Utredningen diskuterar m ö jligheterna
att eliminera denna skillnad genom en ä ndring av avdragskonstruktionen s å att
avdraget f ö r egenf ö retagare flyttas till f ö rv ä rvsk ä llan. En
s å dan om-konstruktion av avdragsreglerna f å r emellertid en rad andra
effekter ut ö ver att p å verka avgiftsunderlaget. Exempelvis kommer de f ö rm å ner som
utg å r fr å n socialf ö rs ä kringen att minska i m å nga fall.
Enligt utredningens
Prop. 1979/80:68 65
mening
innefattar avg ö randet av hur avdragskonstruktionen b ö r vara ö verv ä ganden av
huvudsakligen politisk art. S å dana ö verv ä ganden ligger utanf ö r utredningsuppdraget, varf ö r
utredningen avst å r fr ä n att ta egen st ä llning i diskussionen om
avdragskonstruktionen. Utredningen g ö r emellertid en rad p å pekanden av teknisk natur f ö r den h ä ndelse
statsmakterna skulle ta st ä llning f ö r en om-konstruktion. Dessa p å pekanden
kan sammanfattningsvis s ä gas inneb ä ra att en oml ä ggning av avdragsreglerna medf ö r
betydliga tekniska och administrativa sv å righeter i j ä mf ö relse med nuvarande regler, s ä rskilt i
de fall mer ä n en f ö rv ä rvsk ä lla f ö religger.
F ö rs ä kringstagare
till pensionsf ö rs ä kring
Nuvarande
regler inneb ä r att avdragsr ä tt f ö r premie f ö r annan pensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring
tillkommer endast f ö rs ä kringstagare som ä r fysisk person. Utredningen
f ö resl å r emellertid att m ö jlighet inf ö rs f ö r d ö dsbo att
teckna pensionsf ö rs ä kring p å den avlidnes makes eller barns liv. S å dan f ö rs ä kring
avses dock endast kunna tecknas efter medgivande av RSV i varje enskilt fall.
Den avg ö rande dispensgrunden f ö resl å s vara att det framst å r som sannolikt att f ö rs ä kringen
kommer att tecknas i ett renodlat pensioneringssyfte. Vidare f ö resl å r
utredningen att arbetsgivare skall kunna teckna pensionsf ö rs ä kring
till f ö rm å n f ö r anst ä llds efterlevande om den anst ä llde har
avlidit och pension till efterlevande inte har tryggats enligt givet l ö fte.
Den
skattem ä ssiga behandlingen av s,k, f ö rs ö rjningsr ä nta
Med
f ö rs ö rjningsr ä nta avses en f ö rs ä kring som ä r f ö renad med å lderspension eller efterlevandepension och under
vissa f ö ruts ä ttningar skall utg å under ett garanterat antal
å r
oavsett om den f ö rs ä krade eller annan i f ö rs ä kringsavtalet
angiven person har avlidit dessf ö rinnan.
5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 68
Prop, 1979/80:68 66
utredningens
f ö rslag har karakt ä r av tekniska justeringar p å n å gra
punkter d ä r oklarheter f.n. anses f ö religga.
F ö rslagen inneb ä r en delvis ä ndrad definition av begreppet f ö rs ö rjningsr ä nta, en
utvidgning av den till å tna kretsen av medf ö rs ä krade och
f ö rm å nstagare i vissa fall till avlidet barns n ä rmaste
av-komlingar, ett slopande av nuvarande best ä mmelser om kortaste
utbetalningstid f ö r f ö rs ö rjningsr ä nta samt ett slopande av å ldersgr ä nsen f ö r barn
som f ö rm å nstagare till efterlevandepension som kan ö verg å i f ö rs ö rjningsr ä nta.
F ö rs ä krads
premieavdrag d å f ö rs ä kring har tecknats av den f ö rs ä krades
make
F.n.
kan efterlevandepension till barn under vissa f ö ruts ä ttningar
tecknas p å makes eller sammanboendes liv. Nuvarande regler
inneb ä r att barnet blir ä gare till f ö rs ä kringen om f ö rs ä kringstagaren avlider. F ö r att ö ka m ö jligheterna
att bevara pensionsskyddet i s å dana fall f ö resl å r utredningen att den f ö rs ä krade efter
f ö rs ä kringstagarens d ö d f å r m ö jlighet
att g ö ra avdrag f ö r s å dan pensionsf ö rs ä kringspremie som h ä r avses.
Ö vriga fr å gor
I
detta avsnitt behandlas tv å fr å gor, n ä mligen inf ö rande av avdragsr ä tt f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremie ä ven fr å n B-inkomst och verkan av ä ndrad
premiebetalning f ö r ä ldre pensionsf ö rs ä kringar. I den f ö rra fr å gan framh å ller
utredningen att den inte anser sk ä l f ö religga att utvidga avdragsr ä tten till
att omfatta ä ven B-inkomster. Utredningen pekar dock p å att s å dan
B-inkomst som utg ö r inkomst av fastighetsf ö rvaltning
intar en s ä rst ä llning d ä rigenom att den i princip utg ö r
arbetsinkomst. Fr å gan om en utvidgning av avdragsr ä tten till
s å dana inkomster b ö r enligt utredningen l ö sas genom
en ompr ö vning av A-inkomstbegreppet. En s å dan om-
Prop, 1979/80:68 67
pr ö vning,
som inneb ä r att h ä nsyn ä ven m å ste tas till de ö vriga effekter som en f ö r ä ndring
medf ö r, faller enligt utredningens mening utanf ö r dess
uppdrag.
F ö r
pensionsf ö rs ä kringar som har tecknats i enlighet med ans ö kan som
har inkommit till f ö rs ä kringsgivarens huvudkontor f ö re utg å n'9en av å r 1975 ( ä ldre f ö rs ä kringar)
f å r de best ä mmelser alltj ä mt till ä mpas som g ä llde f ö re 1975 å rs lagstiftning'i fr å ga om f ö ruts ä ttningarna
f ö r att en f ö rs ä kring skulle godtas som pensionsf ö rs ä kring (de
s.k. kvalitativa villkoren). Ä ndras ett avtal avseende en s å dan f ö rs ä kring s å att ä ndringen
medf ö r ö kad premief ö rpliktelse "totalt eller f ö r å c r ä knat"
anses nytt avtal ha tr ä ffats vilket inneb ä r att de kvalitativa
villkoren i den nya lagstiftningen m å ste uppfyllas. Utredningen f ö resl å r » h ä r den ä ndringen
att nytt avtal skall anses ha tr ä ffats endast om premief ö rpliktelsen
totalt sett ö kar genom ä ndringen.
Ikrafttr ä dande
Med
ett undantag f ö resl å r utredningen att dess f ö rslag
skall till ä mpas f ö rsta g å ngen vid 1980 å rs taxering. Undantaget g ä ller
reglerna om avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier
vilka enligt utredningens mening b ö r till ä mpas redan fr å n och med 1976 å rs taxering. Skattskyldig
som vid 1976-1979 å rs taxeringar med tilll ä mpning av
nuvarande best ä mmelser har v ä grats avdrag f ö r s å dan kostnad b ö r f å m ö jlighet att intill utg å ngen av å r 1980 i
s ä rskild ordning f ö ra besv ä r om s å dan ä ndring av n ä mnda taxeringar som f ö ranleds av de f ö reslagna
best ä mmelserna.
Prop.
1979/80:68 68
1 F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG
1 F ö rslag till
Lag om ä ndring i
kommunalskattelagen (1928:370)
H ä rigenom f ö reskrivs att 46 §
2 mom. samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse
46 §
2 mom. I hemortskommunen ä ger skattskyldig, som varit h ä r
i riket bosatt under hela beskattnings å ret,
d ä rj ä mte njuta avdrag:
1)
f ö r periodiskt underst ö d eller d ä rmed j ä mf ö rlig periodisk
utbetalning, som icke f å r avdragas fr å n inkomsten av s ä rskild
f ö rv ä rvsk ä lla, i den utstr ä ckning som framg å r
av punkt 5 av anvisningarna;
2)
f ö r p å f ö rda egenavgifter i den omfattning som anges i
anvisningarna till 41 b § ;
3)
f ö r premier och andra avgifter, som skattskyldig
er-lagt f ö r f ö rs ä kringar av f ö ljande slag, vilka ä gas av honom sj ä lv eller, i f ö rekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn,
n ä mligen kapitalf ö rs ä kring, till
den del avdrag f ö r premien ej medges enligt punkt 2
av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna
till 29 § , arbetsl ö shetsf ö rs ä kring samt s å dan
sjuk- eller olycksfallsf ö rs ä kring, d ä runder inbegripen avgift till
sjukkassa f ö r begravningshj ä lp, som ej avses i 33 § och som ej utg ö r sjukf ö rs ä kring enligt
2-4 kap. lagen om allm ä n f ö rs ä kring;
4) f ö r belopp som
den skattskyldige enligt vid sj ä lvdek
larationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit
under beskattnings å ret f ö r underh å ll av icke hemmavarande
1 Senaste lydelse 1978:187.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
barn om barnet ä r under
18 å r eller, s å vitt g ä ller underh å ll p å grund av dom, oavsett barnets å lder,
dock h ö gst med 2 500 kronor f ö r varje
barn;
6) f ö r under
beskattnings å ret av den skattskyldige erlagd avgift avseende
annan pensionsf ö rs ä krin9 ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring,
som ä ges av arbetsgivareom f ö rs ä kringen ä ges av den skattskyldige.
6) f ö r under
beskattnings å ret av den skattskyldige erlagd avgift avseende
annan pensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring, som ä ges av arbetsgivare,om f ö rs ä kringen ä ges av
den skattskyldige eller om f ö rs ä kringen ä r s å dan som avses i punkt 1 tredje stycket andra
meningen av anvisningarna till 31 § under f ö ruts ä ttning att den skattskyldige ä r den f ö rs ä krade och
f ö rs ä kringstagaren avlidit. Har skattskyldig under
beskattnings å ret varit skyldig erl ä gga sj ö mansskatt,
skall avdrag f ö r periodiskt underst ö d, avgift f ö r
pensionsf ö rs ä kring och underh å llsbidrag, som i f ö rsta
stycket 4) och 6) h ä r ovan s ä gs, å tnjutas allenast i den m å n h ä nsyn vid
ber ä kningen av sj ö mansskatt icke tagits till underst ö det,
avgiften eller underh å llsbidraget.
D ä rest
skattskyldig endast under en del av beskattnings å ret varit h ä r i riket
bosatt, skall avdrag, som nu sagts, å tnjutas allenast i den m å n det bel ö per å n ä mnda tid.
Avdrag
f ö r premier och andra avgifter, som avses i f ö rsta
stycket 3) h ä r ovan,m å ej f ö r skattskyldig å tnjutas till h ö gre
belopp ä n 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattnings å ret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, ifr å gavarande avdrag f ö r dem b å da
gemensamt m å å tnjutas med h ö gst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med h ö gst 500
kronor m å vidare å tnjutas om skattskyldig under beskattnings å ret varit
ogift (varmed j ä mst ä lles ä nka, ä nk-
Prop. 1979/80:68 70
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
ling
eller fr å nskild) och haft hemmavarande barn under 18 å r.
Avdrag f ö r avgift som
avses i f ö rsta stycket 6) f å r ej ö verstiga
den skattskyldiges A-inkomst f ö r antingen beskattnings å ret eller
å ret
n ä rmast dessf ö rinnan och ber ä knas med h ä nsyn till
storleken av s å dan inkomst. I fr å ga om s å dan
A-inkomst som h ä nf ö r sig till jordbruksfastighet eller r ö relse
eller som h ä nf ö r sig till anst ä llning, om den skattskyldige
helt saknar pensionsr ä tt i anst ä llning och icke ä r anst ä lld i
aktiebolag eller ekonomisk f ö rening vari han har s å dant best ä mmande
inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 § , f å r
avdraget uppg å till sammanlagt h ö gst 35 procent av inkomsten
till den del den icke ö verstiger tjugo g å nger det basbelopp sora
enligt lagen (1962:381) om allm ä n f ö rs ä kring best ä mts f ö r januari m å nad å ret n ä rmast f ö re taxerings å ret samt h ö gst 25 procent av den del av inkomsten som ö verstiger
tjugo men icke trettio g å nger n ä mnda basbelopp. I fr å ga om ö vrig
A-inkomst f å r avdraget uppg å cill h ö gst 10
procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt f ö reg å ende
mening icke ö verstiger tjugo g å nger n ä mnda
basbelopp. I st ä llet f ö r vad som angivits i andra och tredje meningarna av
detta stycke f å r avdraget ber ä knas till h ö gst ett belopp motsvarande angivet basbelopp j ä mte 30
procent av inkomst som h ä nf ö r sig till jordbruksfastighet eller r ö relse
intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre g å nger samma basbelopp.
Avdraget ber ä knas i sin helhet antingen p å inkomst
som skall upptagas till beskattning under beskattnings å ret eller
p å inkomst å ret n ä rmast dessf ö rinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ä r att
anse som A-inkomst.
Om
s ä rskilda sk ä l f ö relig- Om s ä rskilda sk ä l f ö religga,
f å r riksskatteverket ef- ga, f å r riksskatteverket efter ans ö kan
besluta att av- ter ans ö kan besluta att avdrag f ö r avgift
f ö r pen- drag f ö r avgift f ö r pensionsf ö rs ä kring f å r å tnju- sionsf ö rs ä kring f å r å tnjutas
med h ö gre belopp ä n som tas med h ö gre belopp ä n som f ö ljer av
best ä mmelserna i f ö ljer av best ä mmelserna i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
f ö reg å ende
stycke. D ä rvid skall dock f ö ljande g ä lla. F ö r
skattskyldig, som redovisar inkomst som ä r att anse som A-inkomst endast av tj ä nst men
som i huvudsak saknar pensionsr ä tt i anst ä llning, f å r medges avdrag h ö gst med belopp, ber ä knat som
f ö r inkomst av jordbruksfastighet eller r ö relse p å det s ä tt som f ö reskrivits
i f ö reg å ende stycke. S å dant avdrag f å r dock icke ber ä knas f ö r inkomst
som h ä rr ö r fr å n aktiebolag eller ekonomisk f ö rening
vari den skattskyldige har s å dant best ä mmande inflytande som avses i punkt 2 e femte
stycket av anvisningarna till 29 § . Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk
eller r ö relse, upph ö rt med driften i f ö rv ä rvsk ä llan och
har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd,
f å r avdrag ber ä knas ä ven p å s å dan inkomst som enligt 9 § 3 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ä r att
anse som B-inkomst. Avdrag-
f ö reg å ende stycke.
D ä rvid skall dock f ö ljande g ä lla. F ö r skattskyldig, som redovisar inkomst som ä r att
anse som A-inkomst endast av tj ä nst men som i huvudsak saknar pensionsr ä tt i anst ä llning, f å r medges
avdrag h ö gst med belopp, ber ä knat som f ö r inkomst
av jordbruksfastighet eller r ö relse p å det s ä tt som f ö reskrivits i f ö reg å ende stycke. S å dant avdrag f å r dock icke ber ä knas f ö r inkomst
som h ä rr ö r fr å n aktiebolag eller ekonomisk f ö rening
vari den skattskyldige har s å dant best ä mmande inflytande som avses i punkt 2 e femte
stycket av anvisningarna till 29 § . Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk
eller r ö relse, upph ö rt med driften i f ö rv ä rvsk ä llan och
har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd,
f å r avdrag ber ä knas ä ven p å s å dan inkomst som enligt 9 § 3 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ä r att
anse som B-inkomst. Avdrag-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
et f å r i detta
fall ber ä knas med beaktande av det antal å r
varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller r ö relsen,
dock h ö gst f ö r tio å r. H ä nsyn skall vid bed ö mningen av avdragets storlek
tagas till den skattskyldiges ö vriga pensionsskydd och andra m ö jligheter
till avdrag f ö r avgift som avses i f ö rsta
stycket 6), Avdraget f å r dock ej ö verstiga ett belopp som f ö r varje å r som
driften p å g å tt motsvarar tio g å nger det basbelopp som
enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring best ä mts f ö r januari m å nad det å r varunder driften i f ö rv ä rvsk ä llan upph ö rt och ej
heller summan av de belopp som under beskattnings å ret
redovisats som nettoint ä kt av f ö rv ä rvsk ä llan och s å dan inkomst av tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet
som ä r att h ä nf ö ra till vinst med anledning av ö verl å telse av
f ö rv ä rvsk ä llan. Mot beslut av riksskatteverket i fr å ga som
avses i detta stycke f å r talan ej f ö ras.
et
f å r i detta fall ber ä knas med beaktande av det antal å r
varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller r ö relsen,
dock h ö gst f ö r tio å r. H ä nsyn skall vid bed ö mningen av avdragets storlek
tagas till den skattskyldiges ö vriga pensionsskydd och andra m ö jligheter
till avdrag f ö r avgift som avses i f ö rsta
stycket 6). Avdraget f å r dock ej ö verstiga ett belopp som f ö r varje å r som
driften p å g å tt motsvarar tio g å nger det basbelopp som
enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring best ä mts f ö r januari m å nad det å r varunder driften i f ö rv ä rvsk ä llan upph ö rt och ej
heller summan av de belopp som under beskattnings å ret
redovisats som nettoint ä kt av f ö rv ä rvsk ä llan och s å dan inkomst av tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet
som ä r att h ä nf ö ra till vinst med anledning av ö verl å telse av
f ö rv ä rvsk ä llan. Om s ä rskilda sk ä l f ö religger f å r riksskatteverket efter ans ö kan ä ven
besluta att d ö dsbo efter skattskyldig som
Prop. 1979/80:68 73
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
h ä r i riket
drivit jordbruk, skogsbruk eller r ö relse f å r g ö ra avdrag f ö r avgift f ö r pensionsf ö rs ä kring enligt best ä mmelserna i f ö reg å ende
mening till f ö rm å n f ö r efterlevande person san avses i punkt 1 nionde
stvcket av anvisningarna till 31 § under f ö ruts ä ttning att s å dan person saknar ett betryggande pensionsskydd.
Mot beslut av riksskatteverket i fr å ga som avses i detta stycket f å r talan
ej f ö ras. Har skattskyldig eriagt avgift som avses i f ö rsta
stycket 6) men har avdrag f ö r avgiften helt eller delvis icke kunnat å tnjutas
enligt best ä rmnelserna i femte stycket, medgives avdrag f ö r ej
utnyttjat belopp vid taxering f ö r det p å f ö ljande beskattnings å ret. S å dant
avdrag f å r dock icke å tnjutas med belopp som tillsammans med erlagd
avgift sistn ä mnda å r ö verstiger vad som angives i femte stycket.
Oavsett
f ö reskrifterna i de f ö reg å ende styckena f å r avdrag f ö r avgift
som avses i f ö rsta stycket 6) ej å tnjutas till h ö gre
belopp ä n skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster fr å n f ö rv ä rvsk ä llor, som
ä ro
skattepliktiga i hemortskommunen, och ö vriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag f ö r avgift
som avses i f ö rsta stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, m å avdrag f ö r å terstoden
av vad s å lunda ber ä knats å tnjutas i annan kommun med belopp intill den d ä r
redovisade inkomsten, i f ö rekommande fall efter andra avdrag enligt denna
paragraf som å tnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som s å lunda ej
kunnat avdragas f å r den skattskyldige tillgodof ö ra sig
genom avdrag senast vid taxering f ö r sj ä tte beskattnings å ret efter det å r d å avgiften
erlades. Ej heller i sistn ä mnda fall f å r avdraget ö verstiga vad som å terst å r sedan ö vriga
avdrag enligt denna paragraf å tnjutits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Med pension f ö rst å s dels
belopp, som annorledes ä n i f ö ljd av f ö rs ä kring utg å r p å grund av f ö reg å ende tj ä nstef ö rh å llande, dels belopp, som p å grund
av lagen om allm ä n f ö rs ä kring utg å r i form av folkpension eller till ä ggspension,
dels ock belopp som utg å r p å grund av pensionsf ö rs ä kring
.
Med gensionsf ö rs ä kring f ö rst å s f ö rs ä kring,
som meddelas i h ä r i landet bedriven f ö rs ä kringsr ö relse, om
andra f ö rs ä kringsbelopp icke skola utg å ä n å lderspension,
invalidpension eller efterlevandepension. Med f ö rs ä krad
avses den p å vars liv f ö rs ä kringen tagits eller, i fr å ga om invalidpension,
den vars arbetsof ö rm å ga f ö rs ä kringen avser. Med tj ä nstepensionsf ö rs ä kring f ö rst å s pensionsf ö rs ä kring,
som har, samband med tj ä nst och f ö r vilken den f ö rs ä krades arbetsgivare å tagit sig att ansvara f ö r
betalning av hela avgiften.
Med
gensionsf ö rs ä kring f ö rst å s f ö rs ä kring, som meddelas i h ä r i
landet bedriven f ö rs ä kringsr ö relse, om andra f ö rs ä kringsbelopp
icke skola utg å ä n å lderspension, invalidpension eller
efterlevandepension. Regeringen ä ger f ö reskriva att f ö rs ä kring meddelad i f ö rs ä kringsr ö relse som
bedrives i utlandet f å r, efter riksskatteverkets medgivande, anses som
pensionsf ö rs ä kring. S å dant medgivande f å r riksskatteverket efter
ans ö kan l ä mna om s ä rskilda sk ä l f ö religger. Med f ö rs ä krad
avses den p å vars liv f ö rs ä kringen tagits eller, i fr å ga om invalidpension,
den vars arbetsof ö rm å ga f ö rs ä kringen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1976:1102.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
avser.
Med tj ä nstepensionsf ö rs ä kring f ö rst å s pensionsf ö rs ä kring, som har samband med tj ä nst och f ö r vilken
den f ö rs ä krades arbetsgivare å tagit sig att
ansvara
f ö r betalning av hela avgiften eller - om anst ä lld
avlidit
- tages av den anst ä lldes arbetsgivare till f ö rm å n f ö r den anst ä lldes
efterlevande.
I fr å ga om
annan pensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsfors ä kring skall f ö rs ä kringstagaren
vara den f ö rs ä krade. Har f ö rs ä kringstagaren eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under ä ktenskapsliknande f ö rh å llanden
barn under 16 å r, f å r han taga f ö rs ä kring avseende efterlevandepension p å sin
makes eller nyss avsedd persons liv, om s å dant barn insattes som f ö rm å nstagare.
I
fr å ga om annan pensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring eller s å dan pensionsf ö rs ä kring f ö r vilken d ö dsbo f å r g ö ra avdrag f ö r premien enligt 46 § 2 mom, sj ä tte
stycket . skall f ö rs ä kringstagaren vara den f ö rs ä krade.
Har f ö rs ä kringstagaren eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under ä ktenskapsliknande f ö rh å llanden
barn under 16 å r, f å r han taga f ö rs ä kring avseende efterlevandepension p å sin
makes eller nyss avsedd persons liv, om s å dant barn insattes som f ö rm å nstagare.
Å lderspension
f å r icke b ö rja utg å vid l ä gre å lder ä n 55 å r. Om s ä rskilda sk ä l f ö religga, f å r dock regeringen eller, efter regeringens f ö rordnande,
riksskatteverket efter ans ö kan besluta att pension f å r b ö rja utg å vid l ä gre å lder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Å lderspension f å r utg å h ö gst s å l ä nge den f ö rs ä krade lever, men under den f ö rs ä krades
livstid l ä gst fem å r eller, om f ö rs ä kringen skall upph ö ra n ä r den f ö rs ä krade
fyller 65 å r, l ä gst tre å r. Pensionen f å r under den f ö rsta fem å rsperiod
under vilken den utbetalas icke utg å med annat ä n samma belopp vid varje utbetalningstillf ä lle eller
med stigande pensionsbelopp.
F ö r å lderspension
som utg å r enligt allm ä n pensionsplan g ä ller, om den skall upph ö ra innan
den f ö rs ä krade avlider, vad d ä rom utf ä sts
enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allm ä n
pensionsplan framg å r av punkt 2 av anvisningarna till 29 § .
sionsf ö rs ä kring
avseende å l derspension skall anst ä lld
vara f ö rm å nstagare.
F ö rm å nstagare
f å r ej ins ä t- F ö rm å nstagare f å r ej ins ä ttas till annan å lderpensions- tas till
annan å lderpensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensions- f ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring.
Till tj ä nstepen- f ö rs ä kring. Till tj ä nstepen-
sionsf ö rs ä kring
avseende å lderspension skall anst ä lld, som
vid f ö rs ä kringsavtalets ing å ende v ä rden f ö rs ä krade
vara f ö rm å nstagare. Med invalidpension f ö rst å s pension
som utg å r till den f ö rs ä krade h ö gst s å l ä nge denne ä r arbetsof ö rm ö gen eller har nedsatt arbetsf ö rm å ga.
Invalidpension f å r upph ö ra tidigast fem å r efter det f ö rs ä kringsavtalet
tr ä ffades. I fr å ga om f ö rm å nstagare g ä ller f ö reskrifterna i f ö reg å ende
stycke. Med efterlevandepension Med efterlevandepension f ö rst å s
pension, som efter f ö rst å s pension den f ö rs ä krades d ö d utg å r till
1.
den f ö rs ä krades make.
varmed i detta
sammanhang f ö rst å s person med vilken den f ö rs ä krade
varit gift eller sammanbott under ä k-
1.
som efter den f ö rs ä krades d ö d utg å r till den f ö rs ä krades make, varmed i detta sammanhang f ö rst å s person
med vilken den f ö r-
Prop.
1979/80:68 77
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
tenskapsliknande
f ö rh å llan- s ä krade arit gift eller
den, eller sammanbott under ä ktenskaps-
liknande
f ö rh å llanden, 2. barn till den f ö rs ä k-
2, som efter den f ö rs ä k-
rade
eller till person som rades d ö d utg å r till barn
angivits under 1. till den f ö rs ä krade eller
till
person som angivits under 1,
3. som
utg å r till efterlevan
de p å grund av f ö rs ä kring f ö r
vilken d ö dsbo enliqt 46 § 2 mom.
sj ä tte stycket ä ger, g ö ra avdraq
f ö r premien d ä rvid pension f å r
utg å som om den avlidne varit
f ö rs ä krad, eller
4. san
med st ö d av andra stycket
sista punkten tagits av arbetsgivare
till f ö rm å n f ö r anst ä llds efterlevan
de d ä rvid pension f å r utg å son om den
avlidne varit f ö rs ä krad.
Efterlevandepension
f å r utg å h ö gst s å l ä nge den efterlevande lever och f å r under
den f ö rsta fem å rsperiod under vilken den utbetalas icke utg å med
annat ä n samma belopp vid varje utbetalningstillf ä lle eller
med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i f ö reg å ende
stycke 1. f å r upph ö ra n ä r denne ing å r nytt ä ktenska;, men i annat fall under dennes livstid ej
f ö rr ä n fem å r f ö rflutit efter den f ö rs ä krades d ö d. Har
den f ö rs ä krade avlidit mindre ä n fem å r f ö re den
tidpunkt d å f ö rs ä kringen eljest skulle ha upph ö rt, f å r dock s å dan
efterlevandepension som nyss sagts upph ö ra vid sistn ä mnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som
avses i f ö reg å ende stycke 2., skall upph ö ra senast
n ä r barnet fyller 20 å r. Ä r barnet varaktigt of ö rm ö get till
arbete, f å r pension utg å s å l ä nge barnet lever. Har f ö rs ä kring
avseende efterlevandepension till barn tagits p å s å dan
persons liv som avses i f ö reg å ende stycke 1., skall pensionen upph ö ra senast
n ä r barnet fyller 16 å r.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
F ö reslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
S å som efterlevandepension skall ä ven anses pension, som utg å r efter den f ö rs ä krades d ö d
oberoende av viss penslonstagares liv (f ö rs ö rjningsr ä nta),
under f ö ruts ä ttning
a) att f ö rs ö rjningsr ä ntan
ä r f ö renad med livsvarig å lderspension
eller med s å dan livsvarig efterlevandepension
till make, som skall b ö rja utg å omedelbart efter den f ö rs ä krades d ö d, samt att f ö rs ö rjningsr ä ntans
å rsbelopp icke ö verstiger den livsvariga pensionens å rsbelopp.
b) att f ö rs ö rjningsr ä nta skall kunna utg å endast till person som avses i nionde stycket,
c) att f ö rs ö rjningsr ä ntan
skall utg å under l ä gst fem och h ö gst
tjugo å r, dock med den inskr ä nkningen att, d å
r ä ntan ä r f ö renad med livsvarig å lderspension, r ä ntan
dock ej f å r utg å l ä ngre ä n till den tidpunkt, d å den f ö rs ä krade
skulle ha fyllt 90 å r, och ej heller, vid pensions å lder ö ver 70 å r, under l ä ngre
tid ä n som motsvarar skillnaden mellan
90 å r och pensions å ldern.
S å som efterlevandepension anses ä ven f ö rs ö rjningsr ä nta
(f ö rs ä kringsform som medger utbetalning av pensionsbelopp oberoende av viss
penslonstagares liv) under f ö ruts ä ttning
b) att fijrs ö rjningsr ä nta skall
kunna utg å endast till person son
avses i nionde stycket eller - om
s å dan person avlidit n ä r f ö rs ö rj-
ningsr ä ntan skall utbetalas - till
dennes n ä rmaste avkanlingar,
c) att f ö rs ö rjningsr ä n
tan skall utg å under h ö gst
tjugo å r, dock med den
inskr ä nkningen att, d å
r ä ntan ä r f ö re
nad med livsvarig å lders
pension, r ä ntan dock ej f å r
utg å l ä ngre ä n till den
tidpunkt, d å den f ö rs ä kra
de skulle ha fyllt 90 å r,
och ej heller, vid pen
sions å lder ö ver 70 å r, un
der l ä ngre tid ä n som mot
svarar skillnaden mellan 90
å r och pensions å ldern.
Prop.
1979/80:68 79
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
d)
att premier f ö r f ö rs ö rjningsr ä nta:; och den med denna f ö renade
livsvariga pensionen skola erl ä ggas under tid, som icke med mera ä n fem å r
understiger den tid under vilken f ö rs ö rjningsr ä ntan enligt avtalet l ä ngst skall utg å ,-samt
att icke vid utg å ngen av n å got kalender å r under f ö rstn ä mnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda
premier ö verstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle
ha erlagts, om premiebetalningen j ä mt f ö rdelats p å tid, som med fem å r understiger den tid under
vilken f ö rs ö rjningsr ä ntan
l ä ngst
skall utg å .
Vid
till ä mpningen av best ä mmelserna under a) i n ä stf ö reg å ende
stycke skall efterlevandepension anses s å som livsvarig, ä ven om pension skall upph ö ra vid
omgifte.
Som
f ö rm å nstagare till Som f ö rm å nstagare till
f ö rs ä kring
avseende efter- f ö rs ä kring avseende efterlevandepension f å r ins ä ttas
levandepension f å r ins ä ttas endast person till vilken endast person
till vilken efterlevandepension kan ut- efterlevandepension kan utg å enligt
nionde och tionde g å enligt nionde och tionde styckena eller, vid f ö r-
styckena eller, om pension-s ö rj ninq sr ä n ta, person som en ä r f ö rs ö rjningsr ä nta
el-angivits i nionde stycket. ler enligt f ö rs ä kringsavtalet
kan komma att ö verg å i f ö rs ö rjningsr ä nta, person som angivits i elfte stycket bi.
F ö rs ä kringsvillkor,
som med h ä nsyn till best ä mmelserna i denna lag ä r avg ö rande f ö r fr å gan
huruvida f ö rs ä kringen ä r att anse som pensionsf ö rs ä kring,
skall intagas i f ö rs ä kringsavtalet. Detta skall dessutom inneh å lla
villkor att f ö rs ä kringen icke f å r pants ä ttas eller bel å nas och ej heller ä ndras p å s å dant s ä tt att
den ej l ä ngre uppfyller de f ö reskrifter, som angivas f ö r
pensionsf ö rs ä kring i denna lag, eller i andra fall ä n nedan f ö reskrives
ö verl å tas eller
å terk ö pas.
Avtalet f å r icke inneh å lla annat villkor ä n s å dant som ä r f ö renligt
med best ä mmelserna om pensionsf ö rs ä kring i
denna lag.
Prop.
1979/80:68 80
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
Under
den f ö rs ä krades livstid f å r pensionsf ö rs ä kring endast
ö verl å tas
1.
till f ö ljd av
anst ä llningsf ö rh å llande, d ä rvid f ö rs ä kringen f ö re eller efter ö verl å telsen
skall ha karakt ä r av tj ä nstepensionsf ö rs ä kring,
2.
p å grund av utm ä tning
liksom vid ackord eller konkurs eller
3.
genom bodelning.
Ny
ä gare
till pensionsf ö rs ä kring skall omedelbart underr ä tta f ö rs ä kringsgivaren
om f ö rv ä rvet av f ö rs ä kringen. Å terk ö p av pensionsf ö rs ä kring f å r utan hinder av best ä mmelserna i denna lag ske,
om det tekniska å terk ö psv ä rdet uppg å r till h ö gst 10 000 kronor eller om s ä rskilda
sk ä l f ö religga och riksskatteverket p å s ä rskild
ans ö kan medger det.
Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i ä rende enligt denna anvisningspunkt, f å r talan
icke f ö ras.
Med
kapitcilfcrs ä kring f ö rst å s annan livf ö rs ä kring ä n pensionsiirs ä /vrinc,. Till kapitalf ö rs ä kring h ä nf ö res mot
statens grupplivf ö rs ä kring svarande f ö rm å n fr å n kommun,
ä ven
om f ö rm å nen icke utg å r p å grund av f ö rs ä kring.
F ö rs ä kring som
enligt denna lag ä r att h ä nf ö ra till pensionsf ö rs ä kring f å r anses s å som
kapitalf ö rs ä kring, om f ö rbeh å ll h ä rom intagits i avtalet vid dess ing å ende.
Premiebefrielsef ö rs ä kring
skall anses tillh ö ra samma slag av f ö rs ä kring som
huvudf ö rs ä kringen.
F ö r att
sjuk- eller olycksfallsf ö rs ä kring skall anses ha tagits i samband med tj ä nst
erfordras, att enligt anst ä llningsavtalet skyldighet f ö religger
for arbetstagare att ha s å dan f ö rs ä kring eller att, om s å dan skyldighet icke f ö religger,
premier f ö r fi-rs ä kringen skola g ä ldas av arbetsgivaren eller
av denne j ä mte arbetstagaren. H ä rut ö ver fordras
att till f ö rs ä kringsanstalten anm ä les att f ö rs ä kringen
Prop.
1979/80:68 81
Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse
har
tagits i samband med tj ä nst.
Till livr ä nta r ä knas ä ven h ö jning av
livr ä ntan och s å dant till ä gg till denna som skall utg å under
livr ä ntans fortsatta best å nd.
Denna
lag tr ä der i kraft tv å veckor efter den dag d å lagen
enligt uppgift p å den har utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling,
och till ä mpas s å vitt avser de nya best ä mmelserna
i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § fr å n och med
1976 å rs taxering samt i ö vrigt fr å n och med 1980 å rs taxering.
Har skattskyldig vid
1976-1979 å rs inkomsttaxeringar med till ä mpning av
ä ldre
best ä mmelser v ä grats avdrag f ö r premie f ö r utl ä ndsk pensionsf ö rs ä kring f å r han genom besv ä r i s ä rskild
ordning som anf ö res f ö re utg å ngen av å r 1980 f ö ra talan om s å dan ä ndring av n ä mnda inkomsttaxeringar som f ö ranleds
av de nya best ä mmelserna i denna lag. I s å dant fall
f å r inom samma tid besv ä r ä ven anf ö ras av taxeringsintendent till den skattskyldiges
f ö rm å n. I fr å ga om besv ä r som h ä r avses g ä ller 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956: 623)
i till ä mpliga delar.
6 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
F ö rslag till
Lag om ä ndring i
lagen (1975:1348) om ikrafttr ä dande av
lagen
(1975:1347) om ä ndring i kommunalskattelagen (1928:
370)
H ä rigenom f ö reskrivs
att 2 § lagen (1975:1348) om ikrafttr ä dande av lagen (1975:1347) om ä ndring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
De nya best ä mmelserna
i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) till ä mpas f ö rsta g å ngen vid
1977 å rs taxering. Har pensionsf ö rs ä kring tagits i ö verensst ä mmelse
med ans ö kan, som kommit in till f ö rs ä kringsgivarens huvudkontor f ö re utg å ngen av å r 1975,
skall dock ä ldre best ä mmelser alltj ä mt g ä lla. Ä ndras f ö rs ä kringsavtalet eller insattes f ö rm å nstagare
efter utg å ngen av å r 1976 i strid mot de nya best ä mmelserna,
skall mot f ö rs ä kringen svarande premiereserv och ö vriga
tillgodohavanden vid tidpunkten f ö r ä ndringen
De nya best ä mmelserna
i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) till ä mpas f ö rsta g å ngen vid
1977 å rs taxering. Har pensionsf ö rs ä kring tagits i ö verensst ä mmelse
med ans ö kan, som kommit in till f ö rs ä kringsgivarens huvudkontor f ö re utg å ngen av å r 1975,
skall dock ä ldre best ä mmelser alltj ä mt g ä lla. Ä ndras f ö rs ä kringsavtalet eller insattes f ö rm å nstagare
efter utg å ngen av å r 1976 i strid mot de nya best ä mmelserna,
skall mot f ö rs ä kringen svarande premiereserv och ö vriga
tillgodohavanden vid tidpunkten f ö r ä ndringen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1976:1100.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
F ö reslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
anses som p å grund av
f ö rs ä kringen utbetalt belopp under det beskattnings å r d å ä ndringen
sker. Om pensionsf ö rs ä kring tagits i ö verensst ä mmelse
med ans ö kan, som kommit in till f ö rs ä kringsgivarens
huvudkontor f ö re utg å ngen av å r 1975, och om f ö rs ä kringen
enligt ä ldre best ä mmelser skall anses ha tagits i samband med tj ä nst,
skall s å dan p å f ö ljd dock ej intr ä da om ä ndringen
sker f ö re utg å ngen av å r 1977, P å f ö ljden skall ej heller intr ä da, om f ö rs ä kringstagaren
utan k ä nnedom om de nya best ä mmelserna insatt f ö rm å nstagare
men å terkallar f ö rm å nstagarf ö rordnandet utan dr ö jsm å l sedan
han underr ä ttats om p å f ö ljden av f ö rordnandet. Ö verenskommelse, som med-' f ö r ö kad
premief ö rpliktelse totalt eller f ö r å r r ä knat, skall vid till ä mpningen av denna paragraf
anses som nytt f ö rs ä kringsavtal.
anses som p å grund av
f ö rs ä kringen utbetalt belopp under det beskattnings å r d å ä ndringen
sker. Om pensionsf ö rs ä kring tagits i ö verensst ä mmelse
med ans ö kan, som koimnit in till f ö rs ä kringsgivarens
huvudkontor f ö re utg å ngen av å r 1975, och om f ö rs ä kringen
enligt ä ldre best ä mmelser skall anses ha tagits i samband med tj ä nst,
skall s å dan p å f ö ljd dock ej intr ä da om ä ndringen
sker f ö re utg å ngen av å r 1977, P å f ö ljden skall ej heller intr ä da, om f ö rs ä kringstagaren
utan k ä nnedom om de nya best ä mmelserna insatt f ö rm å nstagare
men å terkallar f ö rm å nstagarf ö rordnandet utan dr ö msm å l sedan
han underr ä ttats om p å f ö ljden av f ö rordnandet. Ö verenskommelse, som totalt sett medf ö r ö kad
pre-inief ö rpliktelse skall vid till ä mpningen
av denna paragraf anses som nytt f ö rs ä kringsavtal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag tr ä der i kraft tv å veckor efter den dag j d å la-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:68
gen
enligt uppgift p å den har utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling,
och till ä mpas f ö rsta g å ngen vid 1980 å rs taxering.
Prop. 1979/80:68 85
2
INLEDNING
Ar
1975 genomf ö rdes nya beskattningsregler f ö r pensionsf ö rs ä kringar
och arbetsgivares kostnader f ö r att trygga pensions å taganden f ö r anst ä llda
(prop. 1975/76:31, SkU 20, rskr 132, SFS 1975:1347-1354). Den nya lagstiftningen
innebar i viktiga avseenden genomgripande ä ndringar i de regler som dittills hade g ä llt p å detta
omr å de. I de direktiv som i mars 1976 meddelades f ö r
utredningen om beskattning av tj ä nstepensioner framh ö lls att det d ä rf ö r var
klart att den nya lagstiftningen skulle medf ö ra problem och behov av justeringar
som b ä ttre kunde ö verblickas efter n å gon tids erfarenhet av den
praktiska till ä mpningen. Samtidigt pekades p å vissa
problem som redan d å var m ö jliga att urskilja. Utredningens uppgift blev att
utreda de konkreta fr å gor som hade ber ö rts i direktiven samt att ta
upp de andra problem som kunde uppst å vid genomf ö randet av 1975 å rs lagstiftning. fEn fullst ä ndig
redog ö relse f ö r utredningens direktiv har intagits i det f ö rsta
delbet ä nkandet (Ds Fi 1976:6) Avdrag f ö r kostnader f ö r tryggande av pensions å taganden
som avviker fr å n allm ä n pensionsplan, m.m., s. 38-411.
Bl.a.
p å grundval av f ö rslag fr å n utredningen har vissa i huvudsak tekniska
justeringar vid tv å tillf ä llen genomf ö rts i 1975 å rs lagstiftning (prop. 1976/77: 48, SkU 14, rskr
102, SFS 1976:1099-1101 samt prop. 1977/78:64, SkU 46, rskr 223, SFS
1978:187-189).
I
det nya delbet ä nkandet behandlar utredningen ytterligare problem
med anledning av 1975 å rs lagstiftning. Enligt utredningens mening ä r d ä rmed den
del av utredningsuppdraget som avser en teknisk ö versyn av 1975 å rs regler
i princip avslutad. Av utredningens arbetsuppgifter å terst å r efter
detta delbet ä nkande i huvudsak tv å problemkomplex, n ä mligen f ö r-
Prop, 1979/80:68 86
h å llandet
mellan skattereglerna och tryggandaiagen samt fr å gor om avtappning av konto
Avsatt till pensioner och å terf ö ring av medel som avsatts tij.1 pensionsstiftelse i
vissa fall.
Det
nu aktuella bet ä nkandet ä r disponerat p å f ö ljande s ä tt. I kapitel 3 l ä mnas en allm ä n redog ö relse f ö r de
beskattningsregler som numera g ä ller f ö r pensionsf ö rs ä kringar. De mera tekniska detaljreglerna som g ä ller p å de olika
omr å den som aktualiseras i bet ä nkandet redovisas i kapitlen 4-9 i samband med de
s ä rskilda fr å gor som behandlas i resp. kapitel. De s ä rskilda
kapitlen behandlar f ö ljande fr å gor: avdrag f ö r premier f ö r i utlandet tecknad f ö rs ä kring s å som f ö r
pensionsf ö rs ä kring, avdragskonstruktionen f ö r egenf ö retagares
premier f ö r pensionsf ö rs ä kring, f ö rs ä kringstagare till pensionsf ö rs ä kring,den
skattem ä ssiga behandlingen av s,k, f ö rs ö rjningsr ä nta samt f ö rs ä krads premieavdrag d å f ö rs ä kring har
tecknats av den f ö rs ä krades make, I ett sista avsnitt behandlas bl.a, fr å gor om
avaragsr ä tc ror pensionsf ö rs ä kr
ingspremier ä ven fr å n B-inkomst samt om effekten av oml ä ggning av
betalningstidpunkten f ö r ä ldre pensionsf ö rs ä kringar,
3
NUVARANDE REGLER OM BESKATTNING AV PENSIONSF Ö RS Ä KRINGAR
Genom
1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m,m, inf ö rdes en rad begr ä nsningar
i avdragsr ä tten f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier ut ö ver vad som tidigare hade g ä llt. Begr ä nsningarna
var av tv å slag, n ä mligen kvantitativa och kvalitativa. Bortsett fr å n vissa
tekniska f ö r ä ndringar ä r regelsystemet p å detta omr å de alltj ä mt
uppbyggt p å samma s ä tt. De kvantitativa begr ä nsningarna
reglerar s å ledes avdragsr ä ttens omfattning medan de kvalitativa anger under
vilka f ö ruts ä ttningar en f ö rs ä kring godtas som pensionsf ö rs ä kring i
beskattningsh ä nseende. De fr å gor som utredningen
Prop. 1979/80:68 87
behandlar
i detta bet ä nkande ber ö r n ä rmast vissa av de kvalitativa begr ä nsningarna.
Pensionsf ö rs ä kring
definieras i p',:r,kt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 g kl som en f ö rs ä kring
som meddelats i en h ä r i landet bedriven f ö rs ä kringsr ö relse och
som inte medf ö r r ä tt till andra pensionsbelopp ä n å lderspension,
invalidpensioneller efter-levandepens ion.
Nuvarande
beskattningsregler f ö r pensionsf ö rs ä kringar inneb ä r i huvudsak f ö ljande. (I de delar som inte ber ö rs av
utredningens f ö rslag l ä mnas endast en ö versiktlig redog ö relse f ö r g ä llande
best ä mmelser) .
Definitionen
av begreppet pensionsf ö rs ä kring i skattelagstiftningen inneb ä r att f ö rs ä kring
som, har tecknats i utl ä ndsk f ö rs ä kringsanstalt inte godtas som pensionsf ö rs ä kring och
att premie f ö r s ä dan f ö rs ä kring s å ledes inte kan medf ö ra avdragsr ä tt vid beskattning
h ä r i landet. I avsnitten 4.2 och 4,3 l ä mnas en redog ö relse f ö r vilka
regler som tidigare har g ä llt ang å ende utl ä ndska f ö rs ä kringar samt om den n ä rmare inneb ö rden av g ä llande
regler.
Pensionsf ö rs ä kring kan
tecknas av f ö rs ä kringstagaren sj ä lv (privat pensionsf ö rs ä kring)
eller av hans arbetsgivare (tj ä nstepensionsf ö rs ä kring). Tj ä nstepensionsf ö rs ä kring definieras i punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 31 § KL som en f ö rs ä kring som har samband med tj ä nst och f ö r vilken
den f ö rs ä krades arbetsgivare har å tagit sig
att ansvara f ö r betalning av hela avgiften. Med f ö rs ä krad
avses den p å vars liv f ö rs ä kringen har tagits, eller, vid invalidpension, den
vars arbetsof ö rm å ga f ö rs ä kringen avser. Vid andra pensionsf ö rs ä kringar ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kringar f å r inte
annan person ä n f ö rs ä kringstagaren vara f ö rs ä krad, (I
fr å ga om efterlevandepension till barn g ä ller dock ett undantag fr å n denna
regel s å tillvida att s å dan f ö rs ä kring under vissa f ö ruts ä ttningar
f å r teck-
Prop.
1979/80:68 88
nas
p å f ö rs ä kringstagarens m.akes liv, jfr avsnitt 8.1).
Bortsett fr å n denna skillnad ä r de kvalitativa begr ä nsningarna
i princip desamma for privata pensionsf ö rs ä kringar och tj ä nstepensionsf ö rs ä kringar medan d ä remot reglerna om avdragsr ä ttens
omfattning har f å tt olika utformning i de b å da fallen.
Utredningen å terkommer till dessa skillnader i det f ö ljande. I
avsnitten 6,1-6,3 behandlas den n ä rmare inneb ö rden av nuvarande regler att privat pensionsf ö rs ä kring
endast kan tecknas av f ö rs ä kringstagaren. I det sammanhanget l ä mnas ä ven en
redog ö relse f ö r de regler som tidigare har g ä llt i
detta h ä nseende.
De
kvalitativa best ä mmelserna inneh å ller ä ven regler
om under vilka f ö ruts ä ttningar å lderspension, efterlevandepension resp.
invalidpension skall anses f ö religga (punkt 1 fj ä rde-trettonde styckena av
anvisningarna till 31 § KL). Dessa best ä mmelser inneh å ller
bl.a. regler om hur l ä nge pension f å r utg å ,
pensionsbelopp samt m ö jligheterna att ins ä tta f ö rm å nstagare.
Av betydelse f ö r utredningens f ö rslag ä r framf ö r allt
reglerna om efterlevandepension. Efterlevandepension ä r en
pension som efter den f ö rs ä krades d ö d utg å r till den f ö rs ä krades make eller person med vilken den f ö rs ä krade
varit gift eller sammanbott under ä ktenskapsliknande former eller till barn till den
f ö rs ä krade, dennes make eller person som nyss n ä mnts. Som
efterlevandepension anses under vissa f ö ruts ä ttningar ä ven s.k. f ö rs ö rjningsr ä nta, dvs. pension som utg å r efter
den f ö rs ä krades d ö d oberoende av viss pensionstagares liv. En n ä rmare
redog ö relse f ö r nuvarande regler om efterlevandepension i allm ä nhet och
f ö rs ö rjningsr ä nta i synnerhet l ä mnas i avsnitten 6.3 och
7.1-7,2,
Ö vriga regler om de kvalitativa villkor som m å ste vara
uppfyllda f ö r att pensionsf ö rs ä kring
skall anses f ö religga g ä ller bl.a, inskr ä nkningar i r ä tten att ö verl å ta, å terk ö pa, bel å na och
pants ä tta pensionsf ö rs ä kring (punkt 1 fjortonde-sextonde styckena av anvisningarna
till 31 § KL), Dessa fr å qor ber ö rs inte av
Prop,
1979/80:68 89
utredningens
f ö rslag varf ö r utredningen betr ä ffande inneb ö rden av
dessa regler n ö jer nig med att h ä nvisa till lagtexten och
till vad som anf ö rdes vid reglernas inf ö rande (se
prop. 1975/76:31 s. 123 f.f.). Det b ö r ocks å p å pekas att det numera inte ä r m ö jligt
att efter det att ett f ö rs ä kringsavtal har ing å tts g ö ra om en
pensionsf ö rs ä kring till kapitalf ö rs ä kring
(punkt 1 nittonde stycket av anvisningarna till 31 § KL).
Reglerna
om avdragsr ä ttens omfattning inneb ä r efter
under å r 1978 genomf ö rda ä ndringar i huvudsak f ö ljande. Premie f ö r privat
pensionsf ö rs ä kring ä r avdragsgill som allm ä nt avdrag
enligt de regler som anges i 46 § 2 mom, femte-sjunde styckena, I princip grundar
endast A-inkomst r ä tt till avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie.
Med A-inkomst avses annan inkomst av tj ä nst ä n periodiskt underst ö d och d ä rmed j ä mf ö rlig int ä kt samt
inkomst av jordbruksfastighet och r ö relse om den skattskyldige har varit verksam i f ö rv ä rvsk ä llan i ej
blott ringa omfattning. I fr å ga om A-inkomst som h ä nf ö r sig
till jordbruksfastighet eller r ö relse f å r avdraget uppg å till h ö gst 35 %
av inkomsten till den del den inte ö verstiger 20 g å nger det basbelopp som enligt AFL har best ä mts f ö r januari
m å nad å ret n ä rmast f ö re taxerings å ret samt h ö gst 25 % av den del av inkomsten som ö verstiger
20 men inte 30 basbelopp. Samma avdragsr ä tt g ä ller i fr å ga om A-inkomst som h ä nf ö r sig
till anst ä llning om den skattskyldige saknar pensionsr ä tt i anst ä llning
och inte ä r anst ä lld i f ö retag, vari han har ett best ä mmande
inflytande. I fr å ga om annan A-inkomst h ä nf ö rlig till
inkomst av tj ä nst f å r avdraget uppg å till h ö gst 10 %
av inkomst upp till 20 basbelopp. H ä rvid skall dock fr å n underlaget avr ä knas
underlag f ö r vilket avdrag enligt det f ö reg å ende g ö rs med h ö gre
procenttal. I st ä llet f ö r vad som nu sagts f å r avdraget
Prop. 1979/80:68 90
ber ä knas till
ett basbelopp j ä mte 30 % av inkomst av jordbruksfastighet eller r ö relse
intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre basbelopp (46 § 2 mom.
femte stycket KL) . Enligt sj ä tte stycket i samma lagrum kan efter RSV:s
medgivande avdrag g ö ras i vidare omfattning ä n som
tidigare har sagts. S å dan dispens kan bli aktuell dels f ö r
skattskyldig som redovisar inkomst som ä r att anse som A-inkomst endast av tj ä nst och
som i huvudsak saknar pensionsr ä tt i anst ä llning och dels f ö r jordbrukare och r ö relseidkare
som upph ö rt med driften i f ö rv ä rvsk ä llan utan
att ha skaffat sig ett betryggnade pensionsskydd. H ä r kan
ocks å B-inkomst grunda r ä tt till avdrag. Skilda dispensregler g ä ller f ö r de b å da
fallen. Betr ä ffande reglernas n ä rmare inneb ö rd h ä nvisas
till lagtexten.
Premie
f ö r tj ä nstepensionsf ö rs ä kring ä r avdragsgill i f ö rv ä rvsk ä llan.
Skilda regler g ä ller f ö r avdragsr ä tten beroende p å om arbetsgivaren till ä mpar s.k.
allm ä n pensionsplan eller ej. Till ä mpas s å dan plan f å r arbetsgivaren g ö ra avdrag f ö r kostnad
f ö r att trygga ett å tagande enligt planen. Efter 1978 å rs
lagstiftning har dock den modifikationen genomf ö rts i n ä mnda
huvudregel att om en plan ä ndras efter 1977 å rs utg å ng eller
om en ny plan fastst ä lls efter denna tidpunkt ä ndringen
resp. den nya planen inte f å r medf ö ra att f ö rm å nerna i form av h ö gsta pensionsgrundande l ö n och å lderspension
g å r ut ö ver viss niv å (punkt 2 e f ö rsta och tredje styckena av anvisningarna till 29 § KL). Niv å n f ö r h ö gsta
till å tna f ö rm å ner motsvarar i princip de f ö rm å ner som i
n ä mnda h ä nseenden utgick enligt den s.k, ITP-planen vid 1977
å rs
utg å ng. Ger planen f ö rm å ner ut ö ver den angivna niv å n har arbetsgivaren inte l ä ngre r ä tt till
avdrag enligt huvudregeln utan avdraget skall d å ber ä knas
enligt den s,k, alternativregeln som ä ven ä r till ä mplig n ä r arbetstagarna inte omfattas av allm ä n
pensionsplan (punkt 2 e å ttonde stycket av anvisningar-
Prop, 1979/80:68 91
na
till 29 § KL). Alternacivregeln inneb ä r att
arbetsgivaren f å r g ö ra avdraq raed ett belopp motsvarande summan av 35
% av den l ö n som arbetsgivaren har utgivit till arbetstagaren
intill en l ö n av 20 basbelopp och 25 % av den l ö n som ö verstiger
20 men inte 30 basbelopp. Alternativregeln ä r till ä mplig
endast n ä r pensions å tagandet har tryggats genom pensionsf ö rs ä kring.
4
AVDRAG F Ö R PREMIE FuR I UTLANDET TECKNAD F Ö RS Ä KRING
SASOM F Ö R PENSIONSF Ö RS Ä KRING
4.
1 Inledning
Livf ö rs ä kringar
indelas i beskattningsh ä nseende i pensionsf ö rs ä kringar
och kapitalf ö rs ä kringar. Helt skilda principer g ä ller f ö r
beskattning av de b å da slagen av f ö rs ä kringar. S å ledes g ä ller f ö r pensionsf ö rs ä kring att den skattskyldige har r ä tt att g ö ra avdrag
f ö r f ö rs ä kringspremien medan skatteplikt f ö religger
f ö r den ers ä ttning som faller ut p å grund av
f ö rs ä kringen. Tidigare var avdragsr ä tten i
princip obegr ä nsad men har sojn framg å tt av
kapitel 3 genom lagstiftning å r 1975 p å olika s ä tt begr ä nsats. Betr ä ffande kapitalf ö rs ä kring g ä ller å andra
sidan att avdrag f ö r premien i princip inte f å r g ö ras medan
utfallande belopp undantas fr å n beskattning. Av sociala sk ä l medges emellertid
ett sm ä rre avdrag ä ven f ö r kapitalf ö rs ä kringspremier (46 § 2 mom. f ö rsta
stycket 3) och fj ä rde stycket KL). Den olika behandlingen i skatteh ä nseende
av pensionsf ö rs ä kring och kapitalf ö rs ä kring har
st ä llt krav p å en klar gr ä nsdragning mellan de b å da
kategorierna. Denna gr ä nsdragning har å stadkommits genom att i
punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL har angivits vilka krav som m å ste vara
uppfyllda f ö r att pensionsf ö rs ä kring
skall f ö religga samt genom ett stadgande om att med kapital-
Prop. 1979/80:68 92
f ö rs ä kring f ö rst å s annan
livf ö rs ä kring ä n pensionsf ö rs ä kring (adertonde stycket samma anvisningspunkt), I
kapitel 3 har l ä mnats en redog ö relse f ö r under vilka f ö ruts ä ttningar
en livf ö rs ä kring godtas som pensionsf ö rs ä kring.
Utredningen
vill inledningsvis framh å lla att fr å gan om utl ä ndska f ö rs ä kringar skall kunna behandlas som pensionsf ö rs ä kringar
vid beskattning i Sverige endast utg ö r en del av ett st ö rre problemkomplex n ä mligen om
den skattem ä ssiga behandlingen h ä r i landet av utl ä ndska
livr ä ntef ö rs ä kringar i allm ä nhet. Oavsett att utfallande belopp utbetalas
periodiskt torde en s å dan utl ä ndsk f ö rs ä kring behandlas som kapitalf ö rs ä kring,
vilket medf ö r att utfallande belopp blir skattefria. Hade
motsvarande pen £ ionsf ö r_s ä krinq tecknats h ä r i landet, hade utfallande
belopp d ä remot varit skattepliktigt. Det f ö rh å llandet
att belopp som utg å r p å utl ä ndsk f ö rs ä kring blir skattefritt har betydelse ocks å d ä rigenom
att dessa belopp inte kommer att beaktas vid ber ä kning av r ä tt till
t,ex, bostadsbidrag och avdrag f ö r nedsatt skattef ö rm å ga.
Enligt utredningens mening kan man inte bortse fr å n att de
skillnader som f ö religger mellan pensions- och kapital-f ö rs ä kringsbegreppen
tillsammans med olikheter i skatteniv å er iolika l ä nder' kan medf ö ra en spekulation p å detta omr å de som
leder till en snedvridning av de pensionskostnader som l ä ggs ned.
F ö r att komma till r ä tta med de problem som h ä r har
antytts erfordras å tg ä rder som det ligger utanf ö r denna
utrednings uppdrag att f ö resl å . Det kan ifr å gas ä ttas om inte en l ö sning av dessa problem st ä ller krav
p å gemensamma anstr ä ngningar p å internationellt plan f ö r att å stadkomma
mera enhetliga regler p å detta omr å de.
4.2
Avdragsr ä tten f ö r premier f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar fram till den 1 januari 1976
Enligt
de regler som g ä llde till och med den 31 december 1969 var det
inte n å gon f ö ruts ä ttning f ö r att livf ö rs ä kring i beskattningsh ä nseende skulle godtas som
pen-
Prop. 1979/80:68 93
sionsf ö rs ä kring
att den hade tecknats i svensk f ö rs ä k-ringsanstait N å got s å dant
villkor angavs n ä mligen inte i anvisningarna till 31 § KL.
Erlagd premie f ö r f ö rs ä kring, som betraktades som pensionsf ö rs ä kring,
dvs. uppfyllde de d å i anvisningarna till 31 § KL uppst ä llda
kraven f ö r pensionf ö rs ä kring, var i princip avdragsgill vid inkomsttaxeringen
om f ö rs ä kringstagaren var skattskyldig i Sverige.
Genom
lagstiftning 1969 ä ndrades beskattningsreglerna f ö r f ö rs ä kringar
som meddelats av f ö rs ä kringsanstalt i utlandet (prop. 1969:162, BeU
1969:75, rskr 1969:429, SFS 1969:754). De nya reglerna innebar att pensionsf ö rs ä kring
kunde tecknas endast i svensk f ö rs ä kringsanstalt. Avdragsr ä tt f ö r premier
f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar slopades fr å n och med 1970 å rs
taxering. Eftersom utl ä ndska f ö rs ä kringar som meddelades efter de nya reglernas genomf ö rande
skulle anses som kapitalf ö rs ä kringar, kom belopp som utf ö ll p å s å dana f ö rs ä kringar
att undantas fr å n beskattning. I fall f ö rs ä kringen
tecknats tidigare och en del av premien erlagts f ö re den 1
januari 1969 och en del efter denna tidpunkt, skulle f ö rs ä kringen
delas upp i en pensionsf ö rs ä kring och en kapitalf ö rs ä kring
enligt s ä rskilda regler. Syftet med lagstiftningen var att
motverka den skatteflykt som angavs f ö rekomma genom de utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringarna.
1969
å rs
lagstiftning inneh ö ll ä ven en dispensregel som innebar att d å varande
riksskatten ä mnden (sedermera RSV) om s ä rskilda
sk ä l f ö rel å g skulle kunna f ö rklara att en f ö rs ä kring som
meddelats i en utomlands bedriven f ö rs ä kringsr ö relse och som enligt punkt 1 av anvisningarna till
31 § KL i dess intill den 1 januari 1970 g ä llande lydelse varit att
anse som pensionsf ö rs ä kring fortfarande skulle anses som s å dan f ö rs ä kring. S å dan f ö rklaring
kunde meddelas p å ans ö kan antingen av utl ä ndsk medborgare som tecknat
f ö rs ä kringen f ö re eller under sin bos ä ttning i
Sverige eller av svensk medborgare som å ter bosatt sig h ä r i landet efter att ha
varit bosatt i utlandet under tre å r i f ö ljd och
Prop. 1979/80:68 94
under
denna tid hade tecknat f ö rs ä kringen. Hade f ö rklaring meddelats om att f ö rs ä kringen
skulle utg ö ra pensionsf ö rs ä kr ing, kunde den d ä refter inte ö verg å till
kapitalf ö rs ä kring. Reglerna inneh ö ll ä ven best ä mmelser
om inom vilken tid dispens senast skulle s ö kas i olika fall.
Vissa i huvudsak formella ä ndringar
i dispensbest ä mmelserna genomf ö rdes under å ren 1971
och 1974 (prop. 1971:162, SkU 1971:70, rskr 1971:290, SFS 1971:922 samt prop.
1974:130, SkU 1974:51, rskr 1974:304, SFS 1974:725). Den senare ä ndringen
innebar dels att tidsfristen f ö r ans ö kan av dispens avskaffades och dels att ä renden
som redan avvisats av RSV d ä rf ö r att ans ö kningen kommit in f ö r sent kunde tas upp p å nytt om
den skattskyldige kom in med en ny ans ö kan efter den nya regelns genomf ö rande (se
prop. 1974:130, s. 24).
Livf ö rs ä kringsskattekommitt é n (Fi
1971:07) ber ö rde i sitt delbet ä nkande (SOU 1975:21)
Pensionsf ö rs ä kring-Avdragsr ä tt vid inkomstbeskattningen f ö r f ö rs ä kringspremie
och kontoavs ä ttning m.m., fr å gan om avdrag f ö r premie
f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar (sid 151 f.). Kommitt é n framh ö ll att de
villkor den hade f ö reslagit f ö r att en f ö rs ä kring i beskattningsh ä nseende skulle godtas som
en pensionsf ö rs ä krijnq borde g ä lla ä ven f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar. Den hittillsvarande dispensm ö jligheten
betr ä ffande utl ä ndska f ö rs ä kringar borde enligt kommitt é n bibeh å llas men
h ä rvid borde g ä lla att dispens inte skulle medges fr å n andra
villkor ä n att f ö rs ä kringen skulle vara tecknad i Sverige. Kommitt é n menade
med andra ord att dispens skulle kunna medges endast om en utl ä ndsk f ö rs ä kring
uppfyllde de villkor som svensk r ä tt uppst ä llde f ö r att en f ö rs ä kring skulle godtas som pensionsf ö rs ä kring vid
tidpunkten for dispensansokningen.
4,3
Nuvarande ordning
Nu
g ä llande regler p å detta omr å de har utformats genom 1975 å rs
lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. Denna lagstiftning bygger p å livf ö rs ä kringsskattekommitt é ns n ä mnda bet ä nkande
men avviker fr å n kommitt é ns f ö rslag i denna del s å tillvida att m ö jligheten
att efter dispens f å g ö ra avdrag f ö r en utl ä ndsk f ö rs ä kring s å som f ö r pen-
Prop. 1979/80:68 95
sionsf ö rs ä kring har
avskaffats. I prop 1975/76:31 (s. 117) motiverades denna å tg ä rd med
att det torde vara praktiskt taget uteslutet att n å gon utl ä ndsk f ö rs ä kring
skulle kunna uppfylla alla de relativt detaljerade villkor som don nya
lagstiftningen uppst ä llde f ö r att en f ö rs ä kring skulle godtas som pensionsf ö rs ä kring.
Det p å pekades att man inte borde medge avsteg fr å n dessa
villkor. De nya reglerna inneb ä r dock att utl ä nsk f ö rs ä kring som tidigare godtagits som pensionsf ö rs ä kring ä ven forts ä ttningsvis
skall betraktas som s å dan samt att ans ö kningar om dispens som
inkommit till RSV senast den 31 december 1975 skulle pr ö vas
enligt ä ldre regler. Detta inneb ä r s å ledes att, om dispens inte s ö kts inom
n ä mnda tid,lagliga m ö jligheter numera saknas att medge avdrag f ö r premie
f ö r utl ä ndsk f ö rs ä kring s å som f ö r pensionsf ö rs ä kring.
4.4
Ö verl ä mnad
skrivelse
Regeringen
har genom beslut den 3 februari 1977 f ö rordnat att en av D.E. Gould till regeringen st ä lld
skrivelse skulle ö verl ä mnas till utredningen f ö r att
tagas under ö verv ä gande vid fullg ö rande av uppdraget. Av de
handlingar som fogats till skrivelsen framg å r bl.a. f ö ljande.
Gould ä r brittisk medborgare och bosatt i Sverige sedan 1971. Han har arbetat
som l ä rare b å de i Storbritannien och Sverige. Under tiden fram
till å r 1977 har han varit tvungen att gardera sin l ä rarpension
i Storbritannien genom att under tillf ä llig vistelse utomlands betala en viss procent av
sin s.k. shadow salary i Storbritannien. Vid tidigare inkomsttaxeringar i
Sverige har avdrag f ö r detta belopp medgivits s å som f ö r pensionsf ö rs ä kring. I
maj 1976 underr ä ttades emellertid Gould av vederb ö rande
taxeringsn ä mnd om att avdrag f ö r premie f ö r utl ä ndsk f ö rs ä kring
inte kunde medges d å dispens ej f ö rel å g. Yrkat avdrag vid 1976 å rs
taxering uppgick till 2 372 kr.
Prop. 1979/80:68 96
4.5
Avdragsr ä tt f ö r premie f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kr ingar
i vissa andra l ä nder
F ö r att f å ett mera
allsidigt underlag f ö r sina st ä llningstaganden har utredningen ansett det vara v ä rdefullt
att unders ö ka vilka regler som g ä ller i vissa andra l ä nder om
avdragsr ä tt f ö r kostnader f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringar.
De l ä nder som ber ö rts av unders ö kningen har varit Danmark, Norge, Finland,
Frankrike, F ö rbundsrepubliken Tyskland, USA, Storbritannien och
Belgien. Utredningen st ä llde f ö ljande fr å gor:
1.
F ö religger vid
inkomstbeskattningen avdragsr ä tt f ö r erlagda premier f ö r pensionsf ö rs ä kringar i
Edert land?
2.
Om svaret p å fr å ga 1 ä r ja vore
det v ä rdefullt att f å veta om denna avdragsr ä tt ä r begr ä nsad och
i s å fall p å vilket s ä tt. S ä rskilt intressant ä r att f å veta om
avdragsr ä tten ä ven g ä ller f ö r f ö rs ä kringar tecknade utomlands.
3.
Skulle en svensk medborgare som
tillf ä lligt (3-5 å r) vistas i Edert land kunna f å g ö ra avdrag
f ö r premie f ö r en pensionsf ö rs ä kring som han tidigare har tecknat i Sverige?
Av
svaren framg å r i huvudsak f ö ljande:
Danmark.
Avdragsr ä tten ä r obegr ä nsad f ö r premier f ö r f ö rs ä kringar med l ö pande utbetalningar och s.k. ratef ö rs ä k-ringar
(utbetalas i lika stora rater under minst tio å r) . F ö r premier
f ö r livf ö rs ä kringar som inte omfattas av pensionsbeskattningslagens
kapitel 1 samt f ö r bl.a. sjuk-och olycksfallsf ö rs ä kringspremier
ä r
avdragsr ä tten begr ä nsad till 3 000 kr. f ö r makar gemensamt. Ä ven
premier f ö r utl ä ndska livf ö rs ä kringar ä r avdragsgilla i den m å n de ryms
inom n ä mnda belopp. Om utfallande belopp ä r skatte-
Prop.
1979/80:68 97
pliktigt
endast i begr ä nsad omfattning f ö religger dock ej n å gon s å dan
avdragsr ä tt.
Finland.
Premier f ö r egen och familjemedlems "pensionsf ö rs ä kring"
ä r
avdragsgill med h ö gst 15 % av f ö rv ä rvsinkomstens belopp. Hinder anses inte f ö religga
att f å avdragsr ä tt f ö r premier f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar under f ö ruts ä ttning
att de kan likst ä llas med de pensionsf ö rs ä kringar
som avses i den finska skattelagstiftningen. Ä ven den som tillf ä lligt
vistas i Finland har under nyss n ä mnda villkor avdragsr ä tt f ö r premier
f ö r utl ä ndsk f ö rs ä kring, om han ä r skattskyldig i Finland.
Norge,
Kostnader f ö r tj ä nstepension ä r avdragsgill f ö r att trygga pension upp
till en viss niv å . Premier f ö r egen "pensionsf ö rs ä kring"
ä r
i princip avdragsgill med belopp motsvarande h ö gst 15 % av genomsnittet av
den skattskyldiges int ä kt under beskattnings å ret och de tv å n ä rmast f ö reg å ende å ren. S å dan f ö rs ä kring
skall vara tecknad i f ö rs ä kringsr ö relse i Norge eller i annan f ö rs ä kringstekniskt
uppbyggd pensionsanordning som ä r godk ä nd av Konungen. I s ä rskilda fall kan f ö rs ä kringsr å det efter
ans ö kan om "pensionsf ö rs ä kring" ä ven godk ä nna f ö rs ä kring som tecknats i utl ä ndsk f ö rs ä kringsr ö relse.
Storbritannien.
Premier f ö r "pensionsf ö rs ä kring"
ä r
avdragsgilla endast om f ö rs ä kringsavtalet ä r "godk ä nt" av Inland Revenue. F ö r att f å ett s å dant godk ä nnande m å ste
avtalet fylla en rad krav, bl.a. att f ö rs ä kring har meddelats av f ö rs ä kringsr ö relse i
United Kingdom (UK). F ö r premier f ö r f ö rs ä kring som tecknats utanf ö r UK
finns ingen m ö jlighet till avdragsr ä tt.
"Pensionsf ö rs ä kringar"
tecknade i UK indelas i tre kategorier. Den som mest liknar svensk pensionsf ö rs ä kring
(premiums paid on retirement annuity contracts) ä r avsedd f ö r
personer f ö r vilka ingen pensionsutf ä stelse
har gjorts av arbetsgivaren. Premier f ö r s å dana f ö rs ä kringar ä r avdragsgilla upp till 15 % av "net relevant
earnings" dock h ö gst £ 3 000.
1 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 98
F ö rbundsrepubliken
Tyskland. Avdragsr ä tt f ö religger f ö r premier f ö r lagenliga socialf ö rs ä kringar
och - upp till vissa maximibelopp - f ö r livf ö rs ä kringar. Premier till utl ä ndsk
socialf ö rs ä kringsgivare ä r alltid avdragsgilla. Premier f ö r livf ö rs ä kringar
till utl ä ndska f ö rs ä kringsgivare ä r avdragsgilla endast om det utl ä ndska f ö retaget f å tt tillst å nd att
driva f ö rs ä kringsr ö relse i V ä sttyskland, En s ä rskild f ö rteckning
har uppr ä ttats ö ver f ö retag som har s å dant tillst å nd. F ö rteckningen
inneh å ller s å vitt avser livf ö rs ä kringar,
inte n å gon svensk f ö rs ä kringsanstalt.
Belgien.
Avdragsr ä tt f ö r premier f ö r livf ö rs ä kringar f ö religger med 15 % av arbetsinkomster upp till 50
000 francs och 6 % av ö verskjutande del, dock h ö gst 45
000 francs. Kostnader f ö r s å dana f ö rs ä kringar synes normalt erl ä ggas av
arbetsgivaren genom ett avdrag p å den f ö rs ä krades l ö n. Ett villkor f ö r avdragsr ä tt ä r att f ö rs ä kringarna
f ö rvaltas i Belgien och att premierna erl ä ggs till belgiska f ö rs ä kringsr ö relser
eller utl ä ndska f ö retags belgiska filialer som till å tits att
bedriva livf ö rs ä kringsverksamhet i Belgien. Avdragsr ä tt f ö r premie
f ö r f ö rs ä kring tecknad utomlands kan inte f ö rekomma.
USA.
Enligt amerikansk r ä tt medges normalt inte avdrag f ö r livf ö rs ä kringspremier
eftersom dessa anses h ä nf ö rliga till icke avdragsgilla personliga
levnadskostnader. I vissa s ä rskilda fall kan dock avdrag medges f ö r
kostnader f ö r att bygga upp ett eget pensionsskydd. Ett s å dant fall
ä r
arbetsgivares betalningar f ö r de anst ä lldas r ä kning till en "kvalificerad
pensionsplan". Ett andra fall d ä r avdragsr ä tt kan uppkomma ä r om en egenf ö retagare
g ö r inbetalningar till en "kvalificerad plan" f ö r sin
egen eller sina anst ä lldas r ä kning. I b å da dessa fall g ä ller beloppsm ä ssiga
begr ä nsningar f ö r avdragsr ä tten samt dessutom att en rad kvalitativa villkor
m å ste vara uppfyllda. Avdragsr ä tt kan ä ven uppkomma i ett tredje fall, n ä mligen om
skattskyldiga som inte deltar i n å gon "kvalificerad plan" erl ä gger
premier f ö r att å stadkomma ett individuellt
Prop.
1979/80:68 99
pensionsskydd,
I sistn ä mnda fall ä r avdragsr ä tten i princip begr ä nsad till 1 500 $, dock h ö gst 15 %
av inkomsten. I princip kan en utl ä nning erh å lla avdragsr ä tt f ö r premier f ö r en utl ä ndsk pensionsf ö rs ä kring. Ett villkor f ö r s å dan
avdragsr ä tt ä r dock att den utl ä ndske f ö rs ä kringsgivaren
ä r
kvalificerad att driva verksamhet i USA. F ö r avdragsr ä tt m å ste vidare en utl ä ndsk f ö rs ä kring
uppfylla de detaljerade villkor som den amerikanska r ä tten
uppst ä ller. Det anses osannolikt att detta skall kunna intr ä ffa.
4.6
Utredningens ö verv ä ganden
Det
ä r
numera f ö rh å llandevis vanligt att utl ä ndska
medborgare arbetar i Sverige under kortare eller l ä ngre
perioder. I m å nga fall torde avsikten redan fr å n b ö rjan vara
att s å dana vistelser skall vara begr ä nsade och det ä r sannolikt att m å nga å terv ä nder till
sina heml ä nder n ä r den best ä mda tiden utl ö pt. Samtidigt g ä ller att det i vissa l ä nder,
t.ex. i V ä sttyskland, finns en frivillig f ö rs ä kring som
ä r
s å uppbyggd att den f ö r r ä tt till utbetalning kr ä ver att f ö rs ä kringstagaren
har varit ansluten under ett visst antal å r, t.ex, under minst femton å r. En
tysk medborgare som omfattas av en s å dan f ö rs ä kring har m ö jlighet att forts ä tta betalningen p å f ö rs ä kringen
under vistelse i annat land. Det ä r under s å dana f ö rh å llanden naturligt att det i m å nga fall
upplevs som angel ä get att vidmakth å lla f ö rs ä kringen
under en utlandsvistelse. Som framg å r av den skrivelse som har ö verl ä mnats
till utredningen har ä ven brittiska medborgare ett intresse av att
vidmakth å lla en brittisk f ö rs ä kring vid
arbete utomlands. Det ä r sannolikt att en liknande situation kan uppkomma ä ven f ö r
medborgare fr å n andra l ä nder.
Som framg å r av
redog ö relsen f ö r g ä llande r ä tt i avsnitt 4.3 saknas f.n. lagliga m ö jligheter
att f ö r inkomsttaxeringen meddela nya dispenser f ö r avdrag
f ö r kostnader f ö r f ö rs ä kringar som tecknats utomlands. Goda sk ä l kan i
och f ö r sig anf ö ras f ö r en s å dan ordning. Till en b ö rjan
Prop. 1979/80:68 100
kan
framh å llas att man genom att till å ta avdrag f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier
inte synes kiinna uppr ä tth å lla reciprc"itetspr incipen, vilket med andra
ord inneb ä r att man inte i samraa utstr ä ckning
som i fr å ga om svenska f ö rs ä kringar
kan p å r ä kna beskattning av utfallande f ö rs ä kringsbelopp.
H ä rut ö ver uppkommer administrativa problem, fr ä mst i
form av kontrollsv å righeter. Det f ö rtj ä nar ocks å p å pekas att
om man å nyo ö ppnar m ö jligheter att teckna f ö rs ä kringar i
utl ä ndska f ö rs ä kringsbolag, samma risk f ö r
skatteflyktstransaktioner uppst å r som tidigare ledde till att man avskaffade m ö jligheten.
Denna g å ng skulle, som senare skall belysas, m ö jligheten visserligen bara f å
utnyttjas efter dispens -och d å i princip endast av utl ä nningar -
men skatteflyktsproblemet ä r i princip kvar. Dessutom kan det f ö refalla
diskriminatoriskt att ha olika m ö jligheter ö ppna f ö r olika kategorier av skattskyldiga. Ytterligare
kan framh å llas - p å det s ä tt som skedde vid tillkomsten av nuvarande regler -
att det ä r osannolikt att n å gon utl ä ndsk f ö rs ä kring
skulle kunna uppfylla alla de villkor som den svenska lagstiftningen uppst ä ller f ö r att en
f ö rs ä kring skall godtas som pensionsf ö rs ä kring.
Trots
alla h ä r framf ö rda inv ä ndningar anser emellertid utredningen att det b ö r ö ppnas en
m ö jlighet f ö r utl ä ndska medborgare under vistelse i Sverige att kunna
med obeskattade medel fullf ö lja betalningarna p å redan tecknade utl ä ndska f ö rs ä kringar.
En viktig principiell f ö ruts ä ttning h ä rf ö r ä r att en svensk som bos ä tter sig
i utlandet d ä rst ä des kan p å r ä kna liknande behandling i vad avser f ö rs ä kring f ö r vilken
han betalar premier till ett f ö rs ä kringsbolag i Sverige.
N ä r det g ä ller den
tekniska utformningen av en avdragsr ä tt av l-, ä r n ä mnt slag har utredningen ö verv ä gt tv å alternati".
3et ena alternativet skulle inneb ä ra att premie
Prop.
1979/80:68 101
f ö r utl ä ndsk
pensionsf ö rs ä kring som tecknats av utl ä ndsk
medborgare f ö re bos ä ttning i Sverige, efter medgivande av t.ex. RSV i
varje s ä rskilt fall, skulle f å dras av i Sverige under en begr ä nsad tid,
t.ex. fem å r. En nackdel med ett s å dant
system skulle vara att en svensk medborgare som tecknat en f ö rs ä kring
utomlands inte skulle ha m ö jlighet att g ö ra avdrag i Sverige f ö r kostnaden f ö r denna f ö rs ä kring p å samma s ä tt som en
utl ä ndsk medborgare. Resultaten av utredningens unders ö kning av
ifr å gavarande beskattningsregler i vissa andra l ä nder ger
ocks å vid handen att m ö jligheterna att i dessa l ä nder f å avdrag f ö r premie
f ö r pensionsf ö rs ä kring som tecknats i Sverige ä r begr ä nsade.
Mot
denna bakgrund f ö resl å r utredningen d ä rf ö r en
annan l ö sning. Utg å ngspunkten f ö r utredningens ö verv ä ganden ä r h ä rvid att
premier f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar b ö r vara avdragsgilla s å som pensionsf ö rs ä kringspremier
i Sverige under f ö ruts ä ttning att motsvarande avdragsr ä tt kan
antas f ö religga f ö r en svensk pensionsf ö rs ä kring vid
beskattning i det land d ä r den utl ä ndska f ö rs ä kringen har tecknats. F ö religger
avdragsr ä tt i Sverige f ö r premier f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar b ö r allts å utfallande belopp vara skattepliktiga i det land d ä r f ö rs ä kringen
har tecknats om f ö rs ä kringstagaren sedermera flyttar dit. Stannar d ä remot f ö rs ä kringstagaren
i Sverige skall utfallande belopp sj ä lvfallet vara skattepliktigt h ä r. Den
tidigare ber ö rda reciprocitetsprincipen skulle d ä rmed
kunna anses vara uppr ä tth å llen.
Betr ä ffande
den n ä rmare utformningen av f ö rslaget vill utredningen anf ö ra f ö ljande.
Pr ö vningen av om premier f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringar skall medf ö ra avdragsr ä tt i
Sverige b ö r ske i tv å steg. I en grundl ä ggande pr ö vning b ö r en ö versiktlig
j ä mf ö relse g ö ras mellan svenska och utl ä ndska
skatteregler p å detta omr å de. I ett senare led b ö r en mera
teknisk j ä mf ö relse g ö ras mellan villkoren f ö r enviss
utl ä ndsk f ö rs ä kring och KL:s best ä mmelser. Enligt uredningens
mening b ö r den grundl ä ggande pr ö vningen ligga hos regeringen medan den andra mera
tekniska b ö r ut ö vas av annan myndighet, enligt utredningens f ö rslag av
RSV. Regeringen f ö resl å s s å lunda f å bemyndigande att fastst ä lla
Prop,
1979/80:68 102
att
i vissa l ä nder tecknade f ö rs ä kringar
skall i beskattningsh ä nseende kunna godtas som pensionsf ö rs ä kringar i
Sverige. Avsikten ä r d ä rvid inte att n å gon n ä rmare pr ö vning
skall ske av ds f ö rs ä kringsavtalsbest ä mmelser som till ä m.pas i
dessa andra l ä nder utan endast att konstatera att vissa andra l ä nders
lagstiftning ger m ö jlighet att g ö ra avdrag f ö r premier f ö r n å got som i stora drag liknar v å ra
pensionsf ö rs ä kringar och detta oavsett om f ö rs ä kringen
tecknats i en i landet bedriven f ö rs ä kringsr ö relse eller ej. En ytterligare f ö ruts ä ttning f ö r att
premier f ö r utl ä ndsk f ö rs ä kring skall medf ö ra avdragsr ä tt i
Sverige ä r - som tidigare n ä mnts - att den utl ä ndska f ö rs ä kringen
vid pr ö vning av svensk myndighet befinnes vara i huvudsak i ö verensst ä mmelse
med KL:s regler. Som redan har p å pekats f ö resl å s denna pr ö vning ankomma p å RSV, Om s å anses beh ö vligt b ö r verket
ha m ö jlighet att h ö ra annan myndighet, t,ex. f ö rs ä kringsinspektionen.
Det ä r inte utredningens avsikt att RSV vid sin pr ö vning i
detalj skall beh ö va j ä mf ö ra villkoren i en utl ä ndsk f ö rs ä kring med
de krav som den svenska lagstiftningen uppst ä ller. Pr ö vningen
avses i st ä llet innefatta att de utl ä ndska f ö rs ä kringsvillkoren
till sin huvudsakliga karakt ä r uppfyller de krav som g ä ller f ö r att en
pensionsf ö rs ä kring skall f ö religga enligt svenska regler. Av v ä sentlig
betydelse b ö r t.ex. vara hur kostnaderna f ö rdelar
sig p å de olika f ö rm å nerna. Ä ven en utl ä ndsk f ö rs ä kring som i vissa h ä nseenden skiljer sig fr å n svensk
pensionsf ö rs ä kring b ö r allts å kunna medf ö ra dispens om det kan antas att den i princip
fyller samma funktion som en svensk pensionsf ö rs ä kring.
Detta torde t.ex. g ä lla i fr å ga om de privata socialf ö rs ä kringarna
i V ä sttyskland. Normalt b ö r den utl ä ndska f ö rs ä kringen inte heller kunna å terk ö pas, i
vart fall inte inom viss tid. En utl ä ndsk f ö rs ä kring kan inneh å lla moment av b å de
pensions- och kapitalf ö rs ä kring. Enligt utredningens mening b ö r det - p å grund av
de praktiska sv å righeterna med ett s å dant arrangemang - i dessa
fall vara uteslutet att t ä nka sig en ordning d ä r premien f ö rdelas
mellan de b å da f ö rs ä kringsdelarna och d ä r avdrag
Prop.
1979/80:68 103
medges
endast f ö r vad son bel ö per p å pensionsf ö rs ä kringsdelen. Utredningen anser ist ä llet att
man b ö r till ä mpa en huvudsaklighetsprincip som inneb ä r att om
den st ö rsta delen av den utl ä ndska f ö rs ä kringen ö verensst ä mmer med svenska regler hela premien f å r dras
av. Enligt utredningens uppfattning b ö r huvudsaklighetskravet kunna preciseras s å att
avdrag medges om minst 75 % av premien f ö r den utl ä ndska f ö rs ä kringen avser f ö rm å ner som
motsvarar dem som utg å r enligt svensk pensionsf ö rs ä kring, I
s å dant fall skulle allts å utg å ende f ö rm å ner beskattas h ä r om f ö rm å nen utg å r till n å gon som ä r
skattskyldig h ä r i landet, och detta skall g ä lla ä ven om f ö rm å nen ä r av
typisk kapitalf ö rs ä k-ringsnatur. Skulle n ä mnda krav
inte vara uppfyllt blir konsekvensen att den utl ä ndska premien inte till n å gon del ä r
avdragsgill. De bed ö mningar som h ä r avses b ö r givetvis ing å som ett led i RSV:s pr ö vning av
ans ö kningar om avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska f ö rs ä kringspremier.
Fall
kan t ä nkas d å innehavare av en utl ä ndsk pensionsf ö rs ä kring
skulle kunna yrka avdrag f ö r premie f ö r s å dan f ö rs ä kring s å v ä l i sitt hemland som i Sverige. Detta kan bli
aktuellt om han bor i Sverige - vilket enligt 46 § 2 mom. KL utg ö r ett
villkor f ö r att avdragsr ä tt skall kunna bli aktuell h ä r i
landet - men har inkomster s å v ä l h ä r som i hemlandet. Avsikten ä r
givetvis inte att skapa ett system som kan medf ö ra dubbel avdragsr ä tt. I
sitt f ö rfattningsf ö rslag p å denna punkt har utredningen f ö reslagit
att RSV:s m ö jlighet att medge avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska
pensionsf ö rs ä kringspremier skall vara beroende av att s ä rskilda
sk ä l f ö religger (punkt 1 andra stycket av anvisningarna
till 31 § KL). Ett s å dant s ä rskilt sk ä l b ö r enligt utredningens uppfattning vara att den som
i Sverige yrkar avdrag f ö r premie f ö r utl ä ndsk pensionsf ö rs ä kring visar att avdrag f ö r premien
inte har å tnjutits eller kommer att å tnjutas i
annat land. RSV b ö r d ä rf ö r som villkor f ö r dispens ha m ö jlighet
att f ö reskriva att avdrag f ö r f ö rs ä krinqen
Prop.
1979/80:68 104
inte
konimer att yrkas i annat land. Skulle r ä tten till avdrag h ä rigenom g å f ö rlorad b ö r dock f ö rs ä kringen s å vitt
avser utfallande belcpp beh å lla sin karakt ä r av pensionsf ö rs ä kring vid taxering i Sverige. Ytterligare en viktig
dispensgrund b ö r vara att den utl ä ndska f ö rs ä kringen
har tecknats f ö re bos ä ttningen i Sverige.
Utredningen
anser att den f ö reslagna metoden f ö r att å stadkomma
avdragsr ä tt f ö r premier f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringar ä r att f ö redra
framf ö r mera tempor ä ra eller provisoriska l ö sningar.
Sk ä len h ä rtill ä r bl,a. att man h ä rigenom f å r logiskt
sammanh ä ngande regler f ö r behandlingen av fr å gor om avdragsr ä tt f ö r erlagda
premier och skatteplikt f ö r utfallande belopp. Den inv ä ndning
som kan g ö ras mot den f ö reslagna l ö sningen ä r givetvis att det å tminstone p å kort
sikt ä r sv å rt att i f ö rv ä g f ö rutse om avdrag i ett konkret fall kommer att
medges eller ej. Med h ä nsyn till de stora tekniska variationer som f ö religger
mellan f ö rs ä kringar i olika l ä nder torde det dock vara n ö dv ä ndigt att
knyta avdragsr ä tten till ett dispensf ö rfarande
f ö r att m ö jligg ö ra en viss flexibilitet i systemet. Enligt
utredningens uppfattning torde antalet dispens ä renden av ifr å gavarande
slag bli begr ä nsat.
Som
inledningsvis har p å pekats utg ö r fr å gan om utl ä ndska f ö rs ä kringar skall kunna godtas som pensionsf ö rs ä kringar
vid beskattning i Sverige endast en del av det mera allm ä nna problemet
om den skattem ä ssiga behandlingen av utl ä ndska
livr ä ntef ö rs ä kringar i allm ä nhet. Utredningen vill i denna del h ä nvisa
till vad som har anf ö rts i avsnitt 4.1. Det b ö r betonas
att dessa problem, som bl.a. orsakas av skillnader i kapital- och pensionsf ö rs ä kringsbegreppen
i olika l ä nder, kommer att kvarst å med of ö rminskad
styrka ä ven om de nu framlagda f ö rslagen leder till lagstiftning.
Prop.
1979/80:68 105
5
AVDRAGSKONSTRUKTIONEN F Ö R EGENF Ö RETAGARES PREMIER F Ö R PENSIONSF Ö RS Ä KRING
5.1
Inledning
Den
som driver r ö relse eller jordbruk i annan form ä n genom
aktiebolag eller ekonomisk f ö rening, dvs. den som i sin sj ä lvdeklaration
redovisar inkomst av inkomstslagen jordbruksfastighet eller r ö relse, f å r g ö ra avdrag
f ö r premie f ö r pensionsf ö rs ä kring som allm ä nt avdrag. Om d ä remot verksamheten bedrivs i
form av aktiebolag eller ekonomisk f ö rening, ä r premien avdragsgill som en kostnad i n å gon av
inkomstslagen r ö relse, jordbruksfastighet eller annan fastighet, ä ven om
aktierna eller andelarna innehas av en eller ett f å tal
fysiska personer (f å mansf ö retag). Detta f ö rh å llande,
att avdrag f ö r dessa kostnader i det ena fallet skall g ö ras san
allm ä nt avdrag och i det andra fallet i f ö rv ä rvsk ä llan, medf ö r att
underlaget f ö r socialf ö rs ä kringsavgifter - vid lika f ö rh å llanden i
ö vrigt
- blir h ö gre f ö r egenf ö retagaren och att skillnanden i princip kommer att
motsvaras av kostnaden f ö r pensionsf ö rs ä kringen i verksamheten. Det hela kan enklast
uttryckas s å att n ä r det g ä ller anst ä lld i aktiebolag - huvudaktie ä gare s å v ä l som
annan anst ä lld -kostnad f ö r pensioner inte utg ö r underlag f ö r
arbetsgivaravgifter. F ö r egenf ö retagare d ä remot g ä ller att arbetsgivaravgifter skall erl ä ggas f ö r hela
inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan, allts å ä ven f ö r den del av inkomsten som f å r utg ö ra premie
f ö r egenf ö retagarens pensionering.
I
f ö ljande avsnitt l ä mnas en redog ö relse f ö r h ä r aktuella skatteregler samt en ö versikt
av reglerna om socialf ö rs ä kringsavgifter bl.a. s å vitt g ä ller fr å gan om
avgiftsunderlag vid olika f ö retagsformer. I ytterligare ett avsnitt ber ö rs n å gra
exempel p å lagstiftning under senare tid d ä r egenf ö retagares
avdragsr ä tt f ö r vissa kostnader har konstruerats om fr å n att
avse typen allm ä nt avdrag till att avse typen avdrag i f ö rv ä rvsk ä lla.
Prop,
1979/80:68 106
5,2____ Nuvarande
ordning
5.2.1 Skatteregler
Arbetsgivare
kan - med vissa inskr ä nkningar betr ä ffande handelsbolag - trygga en pensionsutf ä stelse
till anst ä lld genom att teckna pensionsf ö rs ä kring
eller genom att g ö ra avs ä ttning till stiftelse eller till konto Avsatt till
pensioner. Avdragsr ä tt f ö religger f ö r dessa kostnader i f ö rv ä rvsk ä llorna r ö relse,
jordbruksfastighet och annan fastighet i den omfattning som anges i punkt 2,
b-e anvisningarna till 29 § KL (jfr punkt 1 sj ä tte och sjunde styckena av
anvisningarna till 22 § KL och punkt 6 av anvisningarna till 25 § KL). F ö r egenf ö retagare
g ä ller d ä remot att m ö jligheterna att å stadkomma ett eget pensionsskydd
ä r
inskr ä nkta till m ö jligheten att teckna pensionsf ö rs ä kring.
Som redan inledningsvis har framh å llits ä r kostnader f ö r s å dan f ö rs ä kring avdragsgill som allm ä nt avdrag
(46 § 2 mom. femte stycket KL). Betr ä ffande inneb ö rden av de regler som numera g ä ller om
arbetsgivares avdragsr ä tt f ö r pensioneringskostnader och egenf ö retagares
avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier h ä nvisar utredningen till den
redog ö relse f ö r g ä llande regler som har l ä mnats i
avsnitt 3.
5.2.2 Socialf ö rs ä kringsavgifter
m.m.
Arbetsgivare
och egenf ö retagare har skyldighet att erl ä gga olika
s.k. arbetsgivar- resp. egenavgifter. F ö r arbetsgivare stadgas s å ledes
skyldighet att erl ä gga avgifter till ett flertal socialf ö rs ä kringsgrenar.
Det å ligger ocks å arbetsgivare att erl ä gga vissa avgifter f ö r ä ndam å l som
ligger utanf ö r socialf ö rs ä kringen. Avgifterna ber ä knas i
princip p å summan av under å ret utgiven l ö n och
uppdragsers ä ttning. Underlaget f ö r avgiften till den allm ä nna till ä ggspensioneringen
utg ö r dock endast den del av l ö nen som f ö r arbetstagare och å r ligger mellan
Prop,
1979/80:68 107
det
vid å rets ing å ng g ä llande basbeloppet och 7,5 g å nger
detta belopp. Vid ber ä kning av sistn ä mnda avgift bortses fr å n l ö n till
arbetstagare som vid å rets ing å ng har fyllt 65 å r. En ren summering av
procentsatserna f ö r de olika arbetsavgifterna ger 32,72 % f ö r andra
halv å ret 1978, H ä rtill kommer byggnadsforskningsavgiften och sj ö manspensionsavgiften
som p å f ö rs endast arbetsgivare inom byggnadsindustrin resp.
arbetsgivare som syssels ä tter sj ö mansskattepliktiga sj ö m ä n. S ä rskilda
regler g ä ller dessutom f ö r uttag av vissa avgifter fr å n redare,
Egenf ö retagare ä r skyldig
att erl ä gga egenavgifter till sjukf ö rs ä kringen, folkpensioneringen, till ä ggspensioneringen
och arbetsskadef ö rs ä kringen. Egenavgifterna utg å r f ö r egenf ö retagare
med viss procent av i princip hans till statlig inkomstskatt taxeradg inkomst
av r ö relse eller jordbruksfastighet. Enligt 4 § femte
stycket f ö rordningen (1959:551) ang å ende ber ä kning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring g ä ller betr ä ffande f ö rs ä krad som
har inkomst av r ö relse i mer ä n en f ö rv ä rvsk ä lla att vid ber ä kning av inkomst av r ö relse
underskott å r ö relse skall avdragas. Motsvarande g ä ller vid
ber ä kning av inkomst av jordbruksfastighet om tv å eller
flera f ö rv ä rvsk ä llor f ö religger. N å gon avr ä kning av underskott mellan inkomstslagen r ö relse och
jordbruksfastighet skall d ä remot inte ske. Egenf ö retagares avgifter efter
den 1 juli 1978 framg å r av nedanst å ende sammanst ä llning.
Avgift
ä ndam å l %
Sjukf ö rs ä kring 96
Folkpensionering 8,3
Till ä ggspensionering 11,75
Arbetsskadef ö rs ä kringsavgift 0,25
Ut ö ver redan
n ä mnda avgifter har tidigare - med viss begr ä nsning - ä ven allm ä n
arbetsgivaravgift utg å tt f ö r s å v ä l arbetsgivare som egenf ö retagare.
Den allm ä nna
Prop. 1979/80:68 108
arbetsgivaravgiften
har avvecklats fr å n och med den 1 juli 1978 (prop. 1977/78:187, SkU
1977/78:56, rskr 1977/78:368, SFS 1978:434). Allm ä n arbetsgivaravgift i form
av egenavgifter skall erl ä ggas f ö r h ä lften av den f ö r å r 1978 ber ä knade inkomsten av annat f ö rv ä rvsarbete
ä n
anst ä llning.
Avgifter ber ä knas inte
p å inkomst som understiger 500 kr. eller p å inkomster som utg å r i form
av sjukpenning. Betr ä ffande storleken av de inkomster som grundar
avgiftsplikt f ö r egenf ö retagare g ä ller f ö ljande. N ä r avgifterna till sjukf ö rs ä kringen
och folkpensioneringen h ö jdes å r 1975 slopades ä ven det s.k. beloppstaket f ö r dessa
avgifter (prop. 1975:92, SfU 1975:17, rskr 1975: 127, SFS 1975:316). Detta
inneb ä r att en tidigare regel om att den del av f ö rv ä rvsinkomsten
som ö versteg 7,5 g å nger basbeloppet enligt AFL inte skulle inr ä knas i
avgiftsunderlaget upph ä vdes. Numera skall s å ledes dessa avgifter ber ä knas p å de
totala inkomsterna av annat f ö rv ä rvsarbete ä n anst ä llning. Egenavgiften till till ä ggspensioneringen
ber ä knas dock endast p å den pensionsgrundande inkomsten av annat f ö rv ä rvsarbete
ä n
anst ä llning.
Den
1 januari 1976 inf ö rdes nya regler f ö r ber ä kning av
socialf ö rs ä kringsavgifter p å uppdrags inkomster m.m.
(prop 1975/76: SfU 1975/76:17, rskr 1975/76:67, SFS 1975:1160-1162). Dessa
eegler inneb ä r att uppdragsgivare i princip har å lagts
skyldighet att erl ä gga socialf ö rs ä kringsavgifter f ö r uppdragsinkomster. Utg ö r ers ä ttning
f ö r uppdrag
inkomst av r ö relse eller jordbruk skall dock uppdragsgivaren
svara f ö r avgifterna endast om parterna genom ett s.k. likst ä llighetsavtal
har tr ä ffat ö verenskommelse h ä rom.
Avgiftsunderlag
och avgiftsuttag f ö r egenavgifter f ö r å r 1976
har inom riksf ö rs ä kringsverket uppskattats enligt f ö ljande
(se prop. 1975/76:178 s. 16 f).
Prop,
1979/80:68 109
Ändamål Avgiftsunder- Avgiftsut-
lag tag
(milj,
kr.) (milj, kr.)
Sjukf ö rs ä kringen
7 900 632,0
Folkpensioneringen
7 900 489,8
ATP 4 550 500,5
Allm ä n
arbetsgivar- 3 750 150,0
avgift
1 772,3
Det
totala avgiftsunderlaget f ö r å r 1976 ber ä knades samtidigt till 160 miljarder kr. och uttaget
till 43,5 miljarder kr. Egenavgifterna utgorde s å ledes enligt denna ber ä kning
drygt 4 % av det samlade avgiftsuttaget.
5.2.3
Effekten av nuvarande regler
Som
tidigare har angivits (se avsnitt 5.2.1) g ä ller f.n. att egenf ö retagare f å r g ö ra avdrag
f ö r premie f ö r pensionsf ö rs ä kring avseende sin egen pensionering som allm ä nt avdrag
medan arbetsgivare i ö vrigt skall g ö ra avdraget i f ö rv ä rvsk ä lla.
Detta medf ö r under lika f ö rh å llanden i ö vrigt och i f ö rening med de regler som g ä ller f ö r ber ä kning av
arbetsgivaravgifter att underlaget f ö r ber ä kning av dessa avgifter kommer att bli h ö gre f ö r egenf ö retagaren
ä n
f ö r den som t.ex. driver verksamheten i aktiebolagsform. Utredningen har
f ö rs ö kt ber ä kna vilka effekter dessa skillnader i avdragsregler
f å r genom att j ä mf ö ra de tv å fallen att egenf ö retagaren f å r avdrag
f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier som allm ä nt avdrag
resp. i f ö rv ä rvsk ä llan. Resultatet av dessa ber ä kningar
redovisas i bilagorna 1 och 2 till detta bet ä nkande. Som framg å r av
bilagorna blir egenavgifterna h ö gre om avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie
g ö rs som allm ä nt avdrag. Skillnaden mellan avgifter i de b å da fallen
ö kar
ocks å med stigande inkomst.
Prop. 1979/80:68 110
5.3
Lagstiftning under senare å r d ä r egenf ö retagares avdraq har flyttats till f ö rv ä rvsk ä llan
Genom
lagstiftningen å r 1976 (den s.k. pomperi-possalagstiftningen) har
statsmakterna i tv å fall beslutat att konstruera om egenf ö retagares
avdragsr ä tt f ö r vissa kostnader fr å n att g ö ras som
allm ä nt avdrag till att f å å tnjutas i f ö rv ä rvsk ä llan. Det kan i detta sammanhang vara av ett visst
intresse att i korthet erinra om motivet till dessa lagstiftnings å tg ä rder. H ä rut ö ver kan
ocks å noteras att livf ö rs ä kringsskattekommitt é n (Fi 1971:07) i sitt
slutbet ä nkande Kapitalf ö rs ä kring m.m. (Ds B 1977:4) har f ö reslagit
att egenf ö retagare skall f å g ö ra avdrag
i f ö rv ä rvsk ä llan f ö r premie f ö r s å dan gruppsjukf ö rs ä kring som
utg ö r pensionsf ö rs ä kring, dvs. f ö r invalidpensionsf ö rs ä kringspremie.
Bet ä nkandet har ä nnu inte f ö ranlett n å gon lagstiftning.
5.3.1
Egenavgifter
Egenf ö retagarens
egenavgifter ber ä knas i princip p å grundval av hans i sj ä lvdeklarationen
vid taxering till statlig inkomstskatt redovisade inkomst av jordbruksfastighet
eller r ö relse. Tidigare medgavs avdrag f ö r dessa avgifter vid inkomsttaxeringen som allm ä nt
avdrag. Genom lagstiftning p å v å ren 1976 ä ndrades dessa regler s å att
avdrag f ö r egenavgifter numera medges i f ö rv ä rvsk ä lla
(prop. 1975/76:178, SkU 1975/76:68, rskr 1975/76: 408, SFS 1976:460-461). Detta
har genomf ö rts p å det s ä ttet att f ö r beskattnings å ret elt schablonm ä ssigt avdrag f å r g ö ras f ö r
egenavgifter. N ä r de definitiva avgifterna senare har fastst ä llts sker
en korrigering i f ö rv ä rvsk ä llan. Som motiv f ö r lagstiftningen framh ö lls i
propositionen (s. 19) bl.a. att reglerna f ö r uttag av egenavgifter
under de senaste å ren hade ä ndrats i v ä sentliga h ä nseenden. Det p å pekades att samtidigt som
avgiftsskyl-
Prop.
1979/80:68 111
digheten
i stort sett hade slopats f ö r arbetstagare och uppdragstagare s å hade
avgifterna h ö jts f ö r arbetsgivare och egenf ö retagare.
Vidare framh ö lls att slopandet av beloppstaket f ö r sjukf ö rs ä kringsavgiften
och folkpensionsavgiften hade reducerat avgifternas f ö rs ä kringsm ä ssiga
inslag. Som ett sk ä l f ö r ö verflyttning av avdragsr ä tten
framh ö lls ocks å att det var ö nskv ä rt att socialf ö rs ä kringsavgifterna ber ä knades p å samma s ä tt
oavsett f ö retagsform. Inneb ö rden av de nya
avdragsreglerna angavs vara att egenf ö retagarens pensions- och sjukpenninggrundande
inkomst skulle komma att ber ä knas p å i princip samma s ä tt som f ö r l ö ntagare.
5,3.2
Grupplivf ö rs ä kring
Egenf ö retagare
kunde tidigare f å avdrag f ö r premier f ö r gruppliv- och gruppsjukf ö rs ä kringar
endast i den m å n premiebeloppet rymdes inom det till h ö gst 500
kr. begr ä nsade s.k. f ö rs ä kringsavdraget.
Nya
regler om arbetsgivares avdrag f ö r premie f ö r grupplivf ö rs ä kring genomf ö rdes p å h ö sten 1976 (prop. 1976/77:41, SkU 1976/77:12, rskr
1976/77:97, SFS 1976: 1094-1098). De nya reglerna inneb ä r att
premie f ö r egenf ö retagares grupplivf ö rs ä kring
skall r ä knas som driftkostnad i jordbruk eller r ö relse. Om ers ä ttning
kan utfalla efter f ö rm å nligare grunder ä n vad som g ä ller f ö r
befattningshavare i statlig tj ä nst skall dock premien endast delvis anses som en
driftkostnad i verksamheten. I s å dana fall skall den del av premien som bel ö per p å den ö verskjutande
f ö rm å nen vara avdragsgill endast i den m å n
beloppet ryms inom f ö r-s ä kringsavdraget.
5.4
Ö verl ä mnad
skrivelse
Genom
beslut den 3 februari 1977 har regeringen till utredningen ö verl ä mnat en
skrivelse av revisorn Sven Larsson f ö r att tagas under ö verv ä gande vid
fullg ö rande av utredningsuppdraget. I skrivelsen p å pekas
konsekvenser-
Prop.
1979/80:68 112
na
av att premie f ö r pensionsf ö rs ä kring f ö r egenf ö retagare ä r avdragsgill som allm ä nt avdrag
och hemst ä lla om besked hur str ä vandena efter r ä ttvisa
mellan olika f ö retagsformer skall komma till uttryck p å detta
omr å de.
5.
5 Utredningens ö verv ä ganden
De
ber ä kningar som utredningen har utf ö rt visar -som framg å r av nedanst å ende
tabell (1) - att egenavgifterna genomg å ende blir l ä gre om avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie
medges i f ö rv ä rvsk ä llan i st ä llet f ö r som allm ä nt avdrag. (Jfr. ä ven bilagorna 1 och 2 till
utredningens
bet ä nkande),
De ber ä kningar
som utredningen i det f ö ljande redovisar i tabellerna 1-4 och bilagorna 1-2
till bet ä nkandet bygger p å f ö ljande f ö ruts ä ttningar.
Som basbelopp har anv ä nts det senast aktuella, dvs. det som g ä ller f ö r september
1978, 12 600 kr. Egenavgiftemas storlek ä r ber ä knade enligt de regler som g ä ller
efter den 1 juli 1978, Vid ber ä kning av pensionsf ö rs ä kringspremiernas
storlek har genomg å ende f ö rutsatts att avdrag g ö rs med maximala belopp. Vid
skatteber ä kningena har utredningen i fr å ga om den
kommunala inkomstskatten r ä knat med en medelutdebitering av 28,71 kr. H ä nsyn har
inte tagits till ev. procentavdrag,
Den
omst ä ndigheten att egenavgifterna blir l ä gre om avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremien medges i f ö rv ä rvsk ä llan har
ocks å utgjort det fr ä msta motivet f ö r de ö nskem å l om ä ndring i nuvarande regler som i remissyttranden
och andra sammanhang har framf ö rts bl,a. fr å n vissa n ä ringslivsorganisationer. Det har d ä rvid ocks å framh å llits att
en ö verflyttning av avdragsr ä tten till f ö rv ä rvsk ä lla skulle medf ö ra att egenavgifterna kom
att ber ä knas p å samma underlag oavsett f ö retagsform.
Utredningen
delar uppfattningen att en ä ndring av nuvarande regler skulle bidra till att ö ka
neutraliteten i beskattningsh ä nseende mellan verksamheter som bedrivs i skilda f ö retagsformer.
Ut ö ver n ä mnda r ä ttvisesk ä l
Prop. 1979/80:68 113
kan
Som argument f ö r en omkonstruktion av avdragsr ä tten ä ven å beropas
att statsmakterna vid ett par tillf ä llen under senare å r i fr å ga om
egenf ö retagares avdragsr ä tt f ö r vissa kostnader beslutat att avdraget skulle
medges som avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan i st ä llet f ö r som allm ä nt avdrag och att en motsvarande omkonstruktion av
avdragsr ä tten f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier d ä rf ö r kan te
sig naturlig. Det kan ocks å p å pekas att ett sk ä l som å beropas f ö r ö verflyttning
av avdragsr ä tten f ö r egenavgifter just var att å stadkomma
neutralitet mellan olika f ö retagsformer (jfr, avsnitt 4.3,1).
S Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 6/1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
o o o
so VD
»r
CN 00
00
CO ro
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
o o o
m
(N
in
00
so v
o
m
n ro
o in
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o o
UO
CN
o in
as CO
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o o
n
VD
VO
ro
VO CO
r- o
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o
> »
o
VD
o
o
VO
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o CO
VD
m
VD
in
in o
opaginerad Kontrollera mot PDF
4J
o
Ji
CO
1
II
u
a
*-*
a
9*
.
>
0
a
u
,
:0
-I
o
j
(V
rH
I-l
U]
.Q
CU
o
1-1
rH
10
Xi
o
ra
(0
VO
X)
IJ
jQ
(0
m
:0
JO
CN
Eh
K
iH
r-
O
o
CN
in rM
4J
o
a:
Ul
I-l
0) ,-> *i :0 rH
cn a> rH c c; -H
u e :o o e; c
VO
VO
u
JJ
0
u
c
.w
:0
:ra
tn
lU
OJ
e
rH
to
01
.H
rH
c
ra
e
ra
O)
u
cu
OJ
o
V4
E
UH
>
a
o
-H
ra
tn
tT>
.
>
e
tn
10
Dl
(0
0
u
OJ
ns
c
:0
Dl
1.4
t3
UH
TS
Ti
cn
flj
1
O)
>
H
r;
a
E
ra
VO
rM
u
0
u
tn
JJ
:0
>
tn
UH
u
0)
:ra
to
Dl
H
>
c
ra
E
>H
0)
U
tu
:0
JJ
a
)H
UH
UH
>
a
H
ra
1
rH
Dl
.
>
a
to
tn
ra
o
u
tu
c
:0
Ol
o
Ji
UH
o
Dl
1
U
rH
a
e
o ra
c
j « :
Prop.
1979/80:68 115
En
ö verflyttning
av avdraget f ö r egenf ö retagares pensionsf ö rs ä kringspremier
f å r emellertid ä ven andra effekter ä n att avgifterna minskar. Eftersom
avgifterna f ö r varje enskild egenf ö retagare minskar medf ö r detta
givetvis ocks å att det allm ä nnas int ä kter minskar i motsvarande m å n. Ä ven f ö r den
enskilde egenf ö retagaren kan negativa konsekvenser uppkomma som en
f ö ljd av en regel ä ndring. Detta sammanh ä nger med att ett avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan medf ö r att den
inkomst som grundar r ä tt till ATP och sjukpenning sjunker och att dessa f ö rm å ner d ä rf ö r -
beroende p å inkomstens storlek - kan komma att minska. En ö verflyttning
av avdragsr ä tten f å r ä ven effekt p å storleken av de inkomstskatter som egenf ö retagare
kommer att erl ä gga. Utredningen vill i det f ö ljande n å got s ö ka belysa
konsekvenserna av en regel ä ndring i nu n ä mnda h ä nseenden.
Vad
f ö rst g ä ller effekten p å f ö rm å ner i
form av ATP och sjukpenning av en ö verflyttning av avdraget b ö r beaktas
att det ä r den samlade effekten under flera å r som kan
bli av betydelse.
Effekten
p å f ö rm å nssidan kan illustreras med f ö ljande
exempel. Den som har inkomst av r ö relse eller jordbruksfastighet med belopp motsvarande
7,5 basbelopp erh å ller ATP med 49 140 kr. om avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremie medges som allm ä nt avdrag
och med 29 534 kr. om avdraget medges i f ö rv ä rvsk ä llan (basbelopp = 12 600 kr.). (Vid ber ä kningen f ö ruts ä tts att
maximalt avdrag g ö rs f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie och att full ATP utg å r.) Det b ö r noteras
att de ATP-f ö rm å ner som f ö rloras vid avdrag i k ä llan ä r en
realf ö rlust som kommer att g ö ras varje å r.
Allm ä nt kan s ä gas att
om inkomsten i f ö rv ä rvsk ä llan ö verstiger 7,5 basbelopp efter avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremie s å f ö rloras inga f ö rm å ner i form av ATP och sjukpenning. Om inkomsten i f ö rv ä rvsk ä llan
betecknas som X och avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie antas vara
maximalt
kan gr ä nsv ä rdet best ä mmas som x - 35x = 7,5
100
Prop.
1979/80:68 116
vilket
ger x «» 11,54. Detta inneb ä r med andra or'
att
vid inkomster p å ca 11,5 basbelopp och h ö gre f ö rlorar
egenf ö retagaren
inga f ö rm å ner i form av ATP och sjukpenning om avdragsr ä tten
flyttas till k ä llan.
11,5 basbelopp motsvarar
f.n. 144 900kr. F ö r inkomster ö verstigande detta belopp blir en flyttning av
avdragsr ä tten en ren vinst. F ö r l ä gre
inkomster uppkommer dels l ä gre avgifter men ocks å minskade f ö rm å ner. Det
torde vara sv å rt att p å ett meningsfullt s ä tt st ä lla
effekten av dessa plus- och minusposter mot varandra i givna inkomstl ä gen.
Som
tidigare har p å pekats har vid den anf ö rda ber ä kningen f ö rutsatts
att avdrag f ö r egenavgifter g ö rs f ö re
avdraget f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier. Om avdragen ist ä llet sker
i motsatt ordning blir, som framg å r av f ö ljande tabell (2), effekten endast den att gr ä nsv ä rdet blir
n å got h ö gre. (Vid alternativet med avdragsr ä tt i f ö rv ä rvsk ä llan har
maximalt avdrag gjorts f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier i varje inkomstl ä ge, dvs.
med 35 % av inkomst upp till 20 basbelopp och med 25 % av inkomstdelar mellan
20 och 30 basbelopp. Jfr. ä ven bilagorna 1 och 2. Med r ö relse ö verskott
avses resultatet f ö re avdrag f ö r egenavgifter och premier f ö r
pensionsf ö rs ä kring) .
Som
framg å r av bilagorna 1 och 2 kommer det d ä remot att vara m ö jligt att
bygga upp en st ö rre privat pension om pensionsf ö rs ä kringspremierna
ä r
avdragsgilla i f ö rv ä rvsk ä llan.
Utredningen
har ä ven gjort en ber ä kning av vilken den totala likviditetsm ä ssiga
effekten blir enligt de b å da alternativen, allts å vilken l ö n som
blir m ö jlig att ta ut i b å da fallen. Med uttrycket uttagen l ö n avses h ä rvid
nettoint ä kt efter avdrag f ö r egenavgifter och pensionsf ö rs ä kringspremier.
Som framg å r av nedanst å ende tabell (3) blir skillnaderna i allm ä nhet
mycket sm å . Utredningen vill å terigen erinra om att man
vid bed ö mning av dessa siffror ä ven m å ste beakta bl.a. den skillnad i pensionsskyddets
struktur som kommer att g ä lla i de b å da fallen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o m
8 o
o ro
VO
8 in
Ol
o o in
CJl
opaginerad Kontrollera mot PDF
o «r
o o o
o m
o o un
o o in
q-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o ro
o o o
00
ro
o o m
Os
o o m
0\
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
tN
O O
O
CN
in
fM
o o in
> » o
o O m
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o o
CJl 00
o o
o
VO
CM
o o in
CJl
tn
o
. , ra Dj
o X > JO a
in ra
to o
e JJ in rH
O - tu en II e
r ja
in
0\
CD
oo
"ST VO
CM
ro
o
ro
opaginerad Kontrollera mot PDF
in t~
o o in
"a- Os
CO
00
00
ro 1
VO rM
00
rM
VO "T
in rM
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o o
ro VD
Os ro VD
Os v
VD VO
CN
ro
in os
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ch
a
1
0
tu
rH
.
I
ja
u
tn
ja
U
cu
ra
to
X
>
J3
ra
rM
:0
£
o
.M
o
rH
tn
VO
r-{
rH
JJ
r
V
tu
JJ
a
rM
ja
u
O
a
"
ra
-.0
Ji
0
Eh
«
to
r.4
II
O
o
o m
o o cn
r~ ro
o o
CM
in
CM
1
di
ij
C
C)
H
>
E
-.0
O
tu
C
tn
f-i
JJ
tu
JJ
Ih
O
:0
J
K
10
CJl
ro
Ol
ro
Cl
O
ro
ro
in
o
CM
a
Eh
Dl
1
C
(U
-I
-H
I-.
H
r
u
C
:0
E
ra
:0
c
UH
9)
Ol
UH
U
E
ro
a
01
a
O
1.1
Dl
j « :
ra
10
"C
ra
D
u
.
>
I-l
-r- »
C
to
to
ra
u
B)
>
u
0)
tu
ra
:0
Ol
JJ
c
J3
UH
tJ
c
c
0
E
1
tu
:ra
D
0
O
Q.
E
E
Ul
ro
VO
rM
in
o
o
OJ
t-
Oj
Eh
131
c
IU
-H
>H
H
1
I-l
C
:0
E
u
:0
c
UH
lU
:0
UH
m
Ih
UH
ra
a
Ol
Cu
rH
tJl
Ji
ra
rl
rH
ra
3
u
.
:ro
rH
m
o
to
10
Ji
U
01
>
u
tn
tu
ra
:0
Dl
>
o
Si
UH
a
IH
c
o
E
1
IU
:ra
D
0
0
a
E
>
o
CO
in
CO
o
o o\ r
T)
ra c
Ji
tn
opaginerad Kontrollera mot PDF
o m
ro
o o o
VO
vO
m 5
i
rM ro r-
o in
00 CM
i
5 VO
00
00
i
ro ro
rM
ro ro
1
00
so
s
00
Ol
8
I-
CM O
ja
*-*
VO
1
rs
o
TJI
Ol
00
sr
o
s
in
VO
rM
ro ve
rM
ro
1
O VD Ol
s
in rM
i
m m
VD
o
C3
ts in
fS
VD
r-
ro CM
o rM
ro
VO
TT
o rs
ro v o
ro
ro ro 00
in
cn
00 00
VO
VO rs
I-
00
VO VD
o> in ro
VO
rM
in o
o
CM
Ot
V
00
00 00
ro 00
m ro
00
o m
00
m
00
CN
I
VO
cn ro
cn
Ol
as ro
ro
Ol cn ro
ra
Ol
c
rl
u
:ra
to
IH
:0
UH
tn
c
O
rl
to
C
u :0
UH
e
IU
IH
a
j= u
O
OJ
JJ
UH rl tJl
>
ra c
0)
ö l
OJ
:0
UH
01
ra
>
ra
:0
UH JJ
V
JJ
ra jj i-\
3
tn
IU
1-1 tn
IU
tn >
ra
jj jj O Ji
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
jj
i
(
jj
o
JJ
o
1
0
e
IU
C
G
to
Ji
o
1
E
:ra
0
1
E
>
10
o
G
a
u
u
JJ
0)
rH
JJ
IU
:ra
9)
Ji
u
rt
.H
.1
u
H
>
>
:ra
0
G
ro
:ro
:0
6
I-l
ro
-.0
*J
UH
IU
JJ
UH
IU
:0
-o
IU
c
Ih
e
c
u
UH
lO
l-i
to
rl
Ol
a.
0
Ol
H
Ol
a
c
rH
rH
o
ra
tn
ro
c
ra
.
rl
ra
rH
OJ
fl)
JJ
IH
IQ
Vj
JJ
Ih
tn
rH
r-\
ja
U
JJ
-o
U
tn
o
JJ
a
Ih
(0
rH
H
ra
2
o
>
0
01
>
M a>
>
:0
OJ
:ro
.a:
Ci
M 2;
ra
UH
o>
ro
M 2
ra
UH
01
Ji
W
IU
>
:0 IU
to
rH
tu
IH
:0
O IU
2
Prop.
1979/80:68 119
utredningen
har ocks å f ö rs ö kt ber ä kna vilka effekter en ö verflyttning
av maximalt avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier skulle f å p å de
totala egenavgifterna. Det ligger i sakens natur att dessa siffror ä r mycket
os ä kra men utredningen anser ä nd å att de har sitt intresse eftersom de i vart fall
anger storleksordningen av de effekter som blir aktuella. Ber ä kningarna
visar att en ö verflyttning av avdraget skulle medf ö ra att de
totala egenavgifterna skulle minska med ca 1 000 milj. kr, per å r. Ber ä kningen
har utf ö rts p å f ö ljande s ä tt. Det har antagits att egenf ö retagare
har en genomsnittsinkomst av 40 000 kr. Som framg å r av bilagorna 1 och 2 kan
avgiftsminskningen vid en ä ndring av nuvarande regler ber ä knas till
ca 3 200 kr/ å r vid en s å dan inkomst. Enligt riksf ö rs ä kringsverkets
sjukpenningstatistik per den 30 juni 1977 uppgick antalet f ö rv ä rvsarbetande
med inkomst av annat f ö rv ä rvsarbete ä n anst ä llning till 264 000 personer och antalet med
inkomst av s å v ä l anst ä llning som annat f ö rv ä rvsarbete
till 57 000, eller totalt 321 000 personer. Det totala avgiftsbortfallet har d ä refter
ber ä knats som 321 000 x 3 200 « = 1 000 milj. kr. (En alternativ ber ä kning har
lett till samma resultat. Enligt riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska
unders ö kning avseende inkomst å ret 1976 uppgick den totala A-inkomsten av
jordbruksfastighet och r ö relse till ca 10 000 milj. Utredningens ber ä kningar i
bilagorna 1 och 2 visar att egenavgifterna minskar med i genomsnitt ca 10,1 % i
de vanligaste inkomstl ä gena om avdragsr ä tten flyttas till f ö rv ä rvsk ä llan. Det
totala avgiftsbortfallet kan d ä rf ö r uppskattas till 10,1 % av 10 000 milj., eller ca
1 000 milj. kr.).
I
bil. 1 har utredningen ä ven gjort en ber ä kning av vilken skatt som
skulle utg å i olika inkomstl ä gen om avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremie medgavs som allm ä nt
avdrag. Motsvarande ber ä kning har gjorts i bil. 2 f ö r det
fall att avdraget medges i f ö rv ä rvsk ä lla. I den senare bilagan g ö rs ä ven en j ä mf ö relse
mellan skatteutfallet enligt de b å da alternativen. Ett sammandrag av dessa uppgifter
har intagits i nedanst å ende tabell (4),
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
8
o
ro
VO
O o
o
o
in
o o o
00
ro
o o o
cs
in
IN
o o o
Ol
00
o o o
VD CM
O O
in Os
v
in o
CM CM
in rM ro
cs cn o
00
in cn
OM
rs
TT
ro
CO ro
00
00 rM ro
in
o >»
VD
ro cs
VO
00 00
ro
CM
in
cn
OJ
ro m
in
Ol
m cn
VO
in
cn VO ro
OM
VO
CM
ro
VO
Ol
cn
M
ra 01
C
H IH Ji
:ra
10
IH
:0 UH
to
C
o
rt
tn
c
IU
a
Ih :0
UH U
-H
E IU
u Dl
sz o o
u
Q) JJ
UH -H
Dl >
ra
c tu
01 0)
u :0
opaginerad Kontrollera mot PDF
O O O
ro
VO
O
o
o in
a\
VO
o o ro
VD VO 00
ro
rr
Dl
ra 1-1
>
10
IU u :0
UH
IU JJ
ra
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o
00
o o
CM
in rvi
IU
>
rr
:0 IU
rH
to
.
rH
i-t
JJ
tu
0)
JJ
ja
u
0
ra
-.0
Ji
Eh
«
in
cn ro rs
Ol
o
M
IU
rH
u
:0
-rt
ra
IU
UH
E
Ol
1
JJ
IU
G
ra
c
JJ
01
I-l
O
I-l
H
ra
ra
a
tn
73
Ji
u
>
ra
tn
O
tn
10
ra
rH
JJ
>
u
Cl
ra
tfi
ra
:0
Ol
JJ
JJ
E
UH
O
c
0
O
E
1
tu
:ro
Eh
.
0
a
E
E
o r ro
in rs
u
IU
1
u
:0
.1-1
u
UH
E
:0
1
JJ
tu
UH
ra
c
JJ
Ol
Ih
rH
r
ra
ra
Q.
rt
l-i
Ji
IH
:ra
ra
to
T3
to
to
j
rH
JJ
>
U
IU
tn
ra
to
ra
O
Dl
>
JJ
e
vtH
O
IH
0
0
e
1
:ra
Eh
Ji
0
Ol
E
>
ro CM
-o ra
c
Ji
3
to
IU Ih
to
IU >
ra
JJ O
Ji
tn
IH
>
:0 CU
tn
:0 Ih
a
IU
2
Prop, 1979/80:68 121
Som
framg å r blir skatten i allm ä nhet h ö gre om avdraget medges i f ö rv ä rvsk ä llan. Med
samma antagande som tidigare att genomsnittsinkomsten f ö r ber ö rda egenf ö retagare
uppg å r till ca 40 000 kr. kan skatten ber ä knas ö ka med
131 kr. vid ö verflyttning av avdragsr ä tten till
f ö rv ä rvsk ä llan. Om, likaledes i enlighet med vad som tidigare
har antagits, totalt 321 000 personer antas bli ber ö rda av en
regel ä ndring kan skatteint ä kterna f ö r stat och kommun ber ä knas ö ka med
totalt ca 40 milj. kr. (321 000 x 131 «« rf 40 milj.).
Utredningen
vill peka p å att en ö verflyttning av avdragsr ä tten till
f ö rv ä rvsk ä llan ä ven f å r andra ekonomiska effekter ä n dem som
har ber ö rts i det f ö reg å ende. Utredningen avser h ä r t.ex.
en s å dan omst ä ndighet som att statsverkets kostnader f ö r
pensioner i form av ATP skulle komma att sjunka om egenf ö retagare
fick g ö ra avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier i f ö rv ä rvsk ä llan.
Storleken av dessa effekter kan dock knappast ber ä knas med n å gon grad
av s ä kerhet och utredningen vill d ä rf ö r n ö ja sig med att peka p å att de kan f ö rekomma.
Mot
bakgrund av det anf ö rda vill utredningen framh å lla f ö ljande. Ä ven om
utredningens ber ä kningar om effekterna av att flytta avdraget f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremie fr å n allm ä nt avdrag
till f ö rv ä rvsk ä llan ä r f ö renade med stor os ä kerhet ä r det ä nd å
uppenbart att en regel ä ndring f å r flera andra effekter ä n att
minska egenavgifterna f ö r ber ö rda grupper. Enligt utredningens mening ä r d ä rf ö r fr å gan om en
ä ndring
av nuvarande regler b ö r ske snarast ett politiskt st ä llningstagande
d ä r det blir n ö dv ä ndigt att v ä ga betydelsen av olika effekter mot varandra.
Utredningen anser emellertid att ö verv ä ganden av politisk art ligger utanf ö r
utredningsuppdraget, som omfattar en teknisk ö versyn av lagstiftningen p å detta
omr å de. Av dessa sk ä l avst å r utredningen fr å n att ta st ä llning
till fr å gan om det ä r l ä mpligt att
Prop. 1979/80:68 122
g ö ra om
avdragskonstruktionen f ö r egenf ö retagares pensionsf ö rs ä kringspremier.
Utredningen anser sig med andra ord b ö ra skilja sig fr å n detta uppdrag genom att
redovisa det underlag som kr ä vs f ö r ett st ä llningstagande, I detta avseende ä r
emellertid, f ö rutom det hittills anf ö rda,
vissa ytterligare synpunkter v ä rda att beaktas.
F ö r den h ä ndelse
statsmakterna tar st ä llning f ö r en ö verflyttning av avdraget till f ö rv ä rvsk ä llan tillkommer
s å ledes vissa problem av administrativ och skatteteknisk natur. Ett s å dant
problem g ä ller fr å gan var i avdragskedjan pensionsf ö rs ä kringsavdraget
skall placeras. Int ä kten i f ö rv ä rvsk ä llan torde inte kunna godtas som underlag eftersom
denna int ä kt inte st å r i n å gon given proportion till vad egenf ö retagaren
f å r ut av sin r ö relse. A andra sidan skall avdraget i detta fall g ö ras i f ö rv ä rvsk ä llan,
dvs. f ö re ber ä kningen av inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan.
Samma resonemang f ö rdes ä ven i fr å ga om det å r 1976 inf ö rda schablonavdraget f ö r egenavgifter
(punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § KL).
Sistn ä mnda avdrag skall s å ledes ber ä knas p å ett underlag som motsvarar bruttoint ä kterna i
f ö rv ä rvsk ä llan efter avdrag f ö r andra omkostnader ä n
schablonavdraget. En ö verflyttning ä v avdraget f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier skulle d ä rf ö r medf ö ra att
man m å ste best ä mma i vilken ordnigg detta avdrag och schablonavdraget
f ö r egenavgifter skall ske. Enligt utredningens mening borde denna avv ä gning
leda till att underlaget f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier skulle motsvara int ä kterna i
f ö rv ä rvsk ä llan minskade med samtliga kostnader utom
schablonavdraget f ö r egenavgifter. Detta skulle s å ledes
medf ö ra att pensionsf ö rs ä kringsavdraget skulle komma att ske omedelbart f ö re
schablonavdraget. Inneb ö rden av en s å dan ordning skulle vara att avdragsutrymmet f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremier skulle ö ka i f ö rh å llande
till vad som nu g ä ller, n ä mligen med belopp motsvarande schablonavdraget.
Utred-
Prop. 1979/80:68 123
ningen
vill i detta sammanhang peka p å att den tidigare har lagt fram f ö rslag som
skulle leda till samma resultat (se Ds Fi 1976:6 s. 84-86). Mot denna bakgrund
anser utredningen att ö kningen i avdragsutrymmet f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremier skulle kunna anses vara motiverad.
Ytterligare
en sv å righet g ä ller hur avdraget skall ber ä knas och
kontrolleras om en skattskyldig har flera f ö rv ä rvsk ä llor. S ä rskilda
problem uppst å r om f ö rv ä rvsk ä llorna ä r bel ä gna i skilda kommuner. Det totala avdragsutrymmet
skall i dessa fall givetvis vara detsamma som n ä r endast en f ö rv ä rvsk ä lla f ö religger,
vilket inneb ä r att kommunikation m å ste ske mellan ber ö rda
taxeringsn ä mnder.I praktiken torde detta f å g å till s å att
taxeringsn ä mnden i hemortskommunen som handl ä gger den
statliga taxeringen och som har tillg å ng till uppgifter om int ä kterna i
samtliga f ö rv ä rvsk ä llor pr ö var avdragsr ä tten varefter denna n ä mnd underr ä ttar de
kommunala n ä mnderna om sitt beslut.
Som
ett tredje problem att beakta vid en omkonstruktion av pensionsf ö rs ä kringsavdraget
f ö r egenf ö retagare kan n ä mnas kravet p å ett st ä llningstagande
i fr å ga om det s.k. 10 %-avdraget. Nuvarande regler inneb ä r att egenf ö retagare
f å r g ö ra avdrag f ö r premier f ö r pensionsf ö rs ä kringar som allm ä nt avdrag med belopp motsvarande
35 % av A-inkomst av jordbruksfastighet och r ö relse upp till 20 basbelopp
och 25 % av s å dan inkomst som ö verstiger 20 men inte 30
basbelopp. Den som d ä remot i eget aktiebolag driver r ö relse f å r -
oavsett om han erh å ller ett uppbyggt pensionsskydd i bolaget eller ej
-g ö ra avdrag f ö r premie med 10 % av l ö nen upp
till 20 basbelopp. Vid en ö verflyttning av avdraget f ö r egenf ö retagaren
till f ö rv ä rvsk ä lla torde i konsekvensens intresse den nuvarande
avdragsr ä tten bland allm ä nna avdragen ä ndras.
Den som i aktiebolagsform driver r ö relse o.d. och som inte ä r
ansluten till allm ä n pensionsplan i bolaget ä ger tillgodof ö ra sig
avdragsgilla premier f ö r
Prop.
1979/80:68 124
tj ä nstepensionsf ö rs ä kring
efter angivna procenttal med utg å ngspunkt i sin l ö n under det att egenf ö retagare
med inkomst av jordbruksfastighet eller r ö relse, vid en omkonstruktion av avdragsr ä tten,
enligt utredningens f ö rslag f å r ber ä kna avdraget p å ett underlag som inkluderar pensionskostnader och
schablonavdrag f ö r egenavgifter. P å s å s ä tt
behandlas allts å denne egenf ö retagare f ö rm å nligare ä n den som driver r ö relse i aktiebolagsform.
Mot den bakgrunden b ö r enligt utredningens mening avdragsr ä tten s å som allm ä nt avdrag
p å grund av jordbruks- eller r ö relseinkomst i 46 § 2 mom, femte stycket
kommunalskattelagen helt slopas vid en ö verflyttning av avdraget till f ö rv ä rvsk ä lla. F ö r att motverka-
ö verkompensation
i fr å ga om pensionering b ö r vidare egenf ö retagare som i sin
deklaration redovisar inkomst av jordbruksfastighet eller r ö relse
anses som likst ä lld med arbetstagare som har pensionsr ä tt i anst ä llning.
En s å dan ordning kan emellertid medf ö ra att den egenf ö retagare som redovisar f ö rh å llandevis
l å g inkomst av r ö relse eller jordbruksfastighet och som d ä rut ö ver har
en tj ä nsteinkomst som inte medf ö r n å gon pensionsr ä tt skulle komma i ett besv ä rligt l ä ge. I
dessa fall b ö r egenf ö retagaren d ä rf ö r ä ven framledes efter dispens enligt 46 § 2 mom.
sj ä tte stycket, kunna f å avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie som allm ä nt avdrag. Avdraget kommer i
dessa fall att ber ä knas p å grundval av tj ä nsteinkomsten.
Ut ö ver vad
som nu n ä mnts tillkommer vissa fr å qor, t.ex.
valet av f ö rv ä rvsk ä lla vid beskattning av utfallande pension. Det b ö r bl.a.
beaktas att p å grund av utformningen av g ä llande
dubbelbeskattningsavtal utfallande belopp kommer att undantas fr å n
beskattning i Sverige om beloppet ä r skattepliktigt som inkomst av tj ä nst medan
beskattning d ä remot skulle ske h ä r i landet om utfallande
belopp ä r skattepliktiga i f ö rv ä rvsk ä llan.
Prop.
1979/80:68 125
6
F Ö RS Ä KRINGSTAGARE TILL PENSIONSF Ö RS Ä KRING
6.1
Inledning
I
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § KL har intagits n å gra
definitioner som ä r av grundl ä g--gande betydelse f ö r reglerna om beskattning av
pensionsf ö rs ä kringar. Som. redan tidigare har angivits
definieras d ä r pensionsf ö rs ä kring som en f ö rs ä kring som meddelats i en i Sverige bedriven f ö rs ä kringsr ö relse och
p å grund av vilken endast å lders-, invalid- eller efterlevandepension kan utg å . Andra
pensionsf ö rs ä kringar ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kringar kallas i det f ö ljande f ö r privata
pensionsf ö rs ä kringar.
N å gra
tekniska termer ä r av v ä sentlig betydelse f ö r reglerna om beskattning av
pensionsf ö rs ä kringar. Med f ö rs ä krad avses den p å vars liv f ö rs ä kringen
har tagits eller vars arbetsof ö rm å ga f ö rs ä kringen avser. F ö rs ä kringstagare
ä r
den som tecknat f ö rs ä kringen. Vissa m ö jligheter finns att g ö ra
utbetalning av f ö rs ä kringen beroende av annan persons liv, t.ex. make.
S å dan person brukar kallas medf ö rs ä krad. F ö rm å nstagare ä r den som skall uppb ä ra utfallande f ö rs ä kringsbelopp.
Genom
1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kring m.m. (prop, 1975/76:31, SkU 1975/76:20, rskr
1975/ 76:132, SFS 1975:1347) inskr ä nktes m ö jligheterna f ö r annan ä n den f ö rs ä krade att teckna privat pensionsf ö rs ä kring.
I detta kapitel behandlas fr å gan om utvidgning av m ö jligheterna
att teckna s å dan f ö rs ä kring i vissa fall.
6.2
Tidigare regler
Enligt
de regler som g ä llde f ö re genomf ö randet av 1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m.
- som i nu aktuellt avseende tr ä dde i kraft den 1 januari 1976 - kunde privat
pensionsf ö rs ä kring tecknas p å annans liv med de begr ä nsningar
som f ö ljde av
Prop.
1979/80:68 126
31
§
KL i dess d å varande lydelse. Enligt dessa regler var det t.ex.
m ö jligt f ö r d ö dsbo att teckna en pensionf ö rs ä kring p å den
avlidnes makes eller makes och barns liv. Situtationen var i regel den att den
avlidne hade drivit ett f ö retag men f ö rsummat att teckna f ö rs ä kring av
efterlevandepension till f ö rm å n f ö r sina anh ö riga och att d ö dsboet s å lt f ö retaget. Genom f ö rs ä ljningen
hade d ö dsboet f å tt en betydande eng ä ngsinkomst och d ö dsboet ö nskade
anv ä nda en"del av denna inkomst f ö r att teckna pensionsf ö rs ä kringar
som i m ö jligaste m å n tillgodos å g de anh ö rigas pensioneringsbehov. Innan f ö rs ä kring
tecknades i dylika fall brukade fr å gan huruvida pensioneringsbehov f ö rel å g underst ä llas pr ö vning av
Svenska livf ö rs ä kringsbolags skatten ä mnd. Detta f ö rfarande
var en av f ö rs ä kringsbolagen sj ä lvp å tagen restriktivitet
i samband med meddelande av dessa f ö rs ä kringar. Skatten ä mndens pr ö vning
hade s å lunda inte n å gon betydelse f ö r avdragsr ä tten. F ö rs ä kringen
inneh ö ll i regel en genast b ö rjande pension p å den avlidnes makes liv, och
till denna pension sattes maken in som f ö rm å nstagare,
6,
3 Nuvarande ordning
En
viktig princip i 1975 å rs lagstiftning cm pensionsf ö rs ä kringar m.m.
var att pension skulle ses som en form av uppskjuten l ö n eller
annan arbetsinkomst fr å n aktiv verksamhetstid. Detta syns ä tt ans å gs medf ö ra att
den som tecknade en privat pensionsf ö rs ä kring i princip tacks å skulle vara den som skulle
pensioneras, dvs. som skulle uppb ä ra utfallande belopp. Efter f ö rebild fr å n den
statliga pensioneringen inf ö rdes dock r ä tt att medf ö rs ä kra make och barn. Pension till make och barn och d ä rmed j ä mst ä llda
personer utg å r i form av efterlevandepension. I punkt 1 nionde
stycket av anvisningarna till 31 § KL definieras efterlevandepension som en pension
som efter den f ö rs ä krades d ö d utg å r till hans make, person med vilken han varit gift
eller sammanbott
Prop, 1979/80:68 127
under
ä ktenskapsliknande
f ö rh å llanden eller till barn till den f ö rs ä krade,
hans make eller d ä rmed j ä mst ä lld person. Efterlevandepension f å r utg å h ö gst s å l ä nge den
efterlevande lever. Efterlevandepension till barn skall i princip upph ö ra n ä r barnet
fyller 20 å r. Ytterligare best ä mmelser om storleken av utg å ende
efterlevandepension m.m. finns i tionde stycket av samma anvisningspunkt. Att ä ven s.k.
f ö rs ö rjningsr ä nta kan godtas som f ö rs ö rjningsr ä nta
kommer att behandlas i avsnitt 7.2.
Genom
1975 å rs regler inf ö rdes i ett fall ä ven m ö jlighet f ö r annan ä n den f ö rs ä krade att
teckna en privat pensionsf ö rs ä kring (prop. 1975/76:31 s, 115). Denna regel inneb ä r att pr
i va t pensionsf ö rs ä kring kan tecknas om f ö rs ä kringstagaren,
hans make eller person med vilken han sammanbor under ä ktenskapsliknande
f ö rh å llanden har barn under 16 å r (punkt
1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § KL). I s å dana fall f å r f ö rs ä kring avseende efterlevandepension tas p å makes
eller sammanboendes liv om barnet insattes som f ö rm å nstagare,
6.4
Utredningens ö verv ä ganden
De
regler som nu g ä ller om vem som kan teckna en privat pensionsf ö rs ä kring
inneb ä r - s å som anqivits i avsnitt 6.2 - bl.a. att s å dan inte
kan tecknas av d ö dsbo p å den avlidnes makes eller makes och barns liv.
Enligt utredningens uppfattning kan det alltj ä mt finnas ett legitimt behov
av att kunna teckna pensionsf ö rs ä kringar i dessa fall. Utredningen t ä nker h ä rvid i f ö rsta hand
p å de fall n ä r t.ex. en f ö retagare inte har ordnat n ä got
pensionsskydd f ö r sina efterlevande men n ä r d ö dsboet
efter en avveckling av f ö retaget skulle ha ekonomisk m ö jlighet
att g ö ra detta. Det b ö r i sammanhanget erinras om att n ä r f ö retagaren
i st ä llet sj ä lv avyttrar r ö relsen f ö re d ö dsfallet s å har han m ö jlighet att under vissa f ö ruts ä ttningar
och inom vissa gr ä nser g ö ra
Prop.
1979/80:68 128
avdrag
f ö r en eng å ngspremie f ö r pensionsf ö rs ä Kring. Enligt utredningens mening f ö religger
samma behov att kunna ordna ett pensionsskydd f ö r de nfterirw.--ry i ö -.t fall den avlidne inta p å ett betryggande s ä tt s ö rjt for
de efterlevandes pensionsskydd. Mot denna baKgrund f ö resl å r
utredningen att m ö jlighat inrz fc.r.
. ö dcbo nr.c teckna pensionsf ö rs ä kring p å den avlidnes
nnkof olDer barns liv. S å dan f ö rs ä kring b ö r dock Kunna tec!:nas endast efter dispens i varje
enskilt fall. Oo-s.n disprti--;- ä renden b ö r pr ö vas av RSV. En s å dan f ö rs ä kring som
h ä» . avses kan ses som en efterlevandepension d ä r pr ö vningen
omfattar det f ö rh å llandet att den avlidne inte var f ö rs ä krad. Den
avg ö rande dispensgrunden b ö r vara atc det framst å r som sannolikt att f ö rs ä kringen
kommer att tecknas i ett renodlat pensioneringssyfte. Ä ven i
dessa dispens ä renden b ö r f ö rm å nerna enligt ITP-planen kunna tas som utg å ngspunkt
f ö r ett godtagbart skyd ä . V ä Eerit-ligt i sammanhanget f å r dock
anses vara att f ö rm å nernas storlek i stort ö verensst ä mmer med efterlevandeskyddet
enligt n ä mnda plan. I ö vrigt b ö r dispens kunna medges under samma f ö ruts ä ttningar
som nu g ä ller f ö r att f ö retagaren sj ä lv skall kunna g ö ra avdrag f ö r en eng å ngspremie
som tecknas f ö re d ö dsfallet. Dispensmyndigheten skall ocks å kunna f ö reskriva
hur l ä nge pension till efterlevande barn skall kunna utg å . Utredningens
f ö rslag f ö ranleder ä ndring i 46 § 2 mom. sj ä tte stycket KL och punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 31 § KL. H ä rut ö ver b ö r en f ö ljd ä ndring g ö ras i nionde stycket av samma anvisningspunkt av innebc.:d
att definitionen av efterlevandepension utvidgas till att omfatta pension som
utg å r till efterlevande och f ö r vilken d ö dsbo har avdragsr ä tt enligt 46 § 2 mom sj ä tte
stycket KL. Som framg å r av den f ö reslagna lagtexten kommer dispens att kr ä vas i
samtliga de fall d å d ö dsbo vill g ö ra avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie fr å n
Prop. 1979/80:68 129
den
avlidnes inkomst av jordbruk, skogsbruk eller r ö relse. S å dan
dispens kommer s å ledes att kr ä vas ä ven om den avlidnes A-inkomst av n ä mnda slag
ger tillr ä ckligt utrymme f ö r avdraget. Det h ä r å syftade
fallet ä r
allts å n ä r d ö dsbo
under d ö ds å ret avser att teckna en pensionsf ö rs ä kring. F ö r d ö ds å ret
beskattas n ä mligen d ö dsboet s å v ä l f ö r av d ö dsboet uppburen inkomst som f ö r den
inkomst den avlidne uppburit under sin levnad. Utredningen vill slutligen peka
p å att ordalydelsen i f ö rsta raderna i 46 § 2 mom. f ö rsta
stycket KL kan tyda p å att avdragsr ä tten enligt momentet g ä ller
endast f ö r fysisk person. Av best ä mmelserna
i punkt 5 av anvisningarna till paragrafen framg å r emellertid direkt att
periodiskt underst ö d kan med avdragsr ä tt utges av juridisk person.
Med h ä nsyn till att ä ven avdrag f ö r periodiskt underst ö d regleras i 46 § 2 mom.
framg å r att inledningsorden i pragrafen inte synes vara begr ä nsade
till fysiska personer. Utredningen har d ä rf ö r inte funnit behov f ö religga att ä ndra f ö rsta
raderna i 46 § 2 mom. f ö rsta stycket KL i anledning av f ö rslaget
om d ö dsbos avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier.
Utredningen
vill i detta sammanhang ä ven ber ö ra ett problem ang å ende tj ä nstepensionsf ö rs ä kringar.
Nu g ä llande regler inneb ä r att anst ä llds arbetsgivare genom tj ä nstepensionsf ö rs ä kring kan
trygga anst ä llds och den- nes efterlevandes pensionering. Om
den anst ä llde avli-ier- kan emellertid arbetsgivaren inte d ä refter
trygga pension till de efterlevande genom pensionsf ö rs ä kring.
Med tj ä nstepensionsf ö rs ä kring avses n ä mligen endast pensionsf ö rs ä kring som
har samband med tj ä nst och f ö r vilken den f ö rs ä krades arbetsgivare å tagit sig att ansvara f ö r
premiebetalning. Vidare kan annan pensionsf ö rs ä kring ä n tj ä nstepensionsf ö rs ä kring
tecknas endast av den f ö rs ä krade eller i vissa fall den f ö rs ä krades
make.
9 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 130
I
vissa fall f ö reskrivs att upplupen del av pensionsutf ä stelse
skall tryggas genom k ö p av pensionsf ö rs ä kring. Detta g ä ller n ä mligen enligt 21 och 25 §§ tryggandelagen.
Enligt dessa lagrum skall allts å under vissa
omst ä ndigheter
medel anv ä ndas f ö r ink ö p av f ö rs ä kring f ö r anst ä llds och efterlevandes pensionsfordringar. M ö jlighet
att teckna pensionsf ö rs ä kring f ö religger emellertid endast om den anst ä llde
lever. Det har kommit till utredningens k ä nnedom att i n å gra fall av f ö retags ö verl å telser medel i pensionsstiftelse inte har kunnat anv ä ndas f ö r att
trygga anst ä llds efterlevande makes pensionering. Sj ä vfallet ä r det ur bl.a.
social synpunkt ö nskv ä rt att ä ven i dessa fall g ö ra det m ö jligt att
kunna teckna pensionsf ö rs ä kring. Med h ä nsyn till den n ä ra anknytning s å dan f ö rs ä kring har
till den f ö rs ä krades makes tidigare anst ä llning b ö r ä ven denna
f ö rs ä kring ha karakt ä r av tj ä nstepensionsf ö rs ä kring. I
likhet med vad utredningen har f ö reslagit betr ä ffande pensionsf ö rs ä kring
tecknad av d ö dsbo b ö r pension som utg å r p å grund av
s å dan tj ä nstepensionsf ö rs ä kring anses som efterlevandepension. Detta inneb ä r s å ledes att
den avlidne kommer att betraktas som den f ö rs ä krade. F ö rslaget inneb ä r ä ndring i punkt 1 andra ocn nionde styckena av
anvisningarna till 31 § KL.
Prop. 1979/80:68 131
7 DEN
SKATTEMÄSSIGA BEHANDLINGEN AV S.K.
FÖRSÖRJNINGSRÄNTA
7.1 Bakgrund
I
beskattningsh ä nseende indelas livf ö rs ä kringar i
pensionsf ö rs ä kringar och kapitalf ö rs ä kringar.
En livf ö rs ä kring f å r ntimera inte inneh å lla utf ä stelser
av b å de pensionsf ö rs ä krings- och kapitalf ö rs ä krings
natur Finns det utf ä stelse av kapitalf ö rs ä krings
natur medf ö r detta att hela f ö rs ä kringen
blir kapitalf ö rs ä kring. Pensionsf ö rs ä kring kan
utg å endast i form av å lderspension, efterlevandepension eller
invalidpension. Som efterlevandepension anses bl.a. viss form av s.k. f ö rs ö rjningsr ä nta. Med
f ö rs ö rjningsr ä nta avses en f ö rs ä kring som ä r f ö renad med å lderspension eller efterlevandepension till vissa
angivna personer och som under vissa f ö ruts ä ttningar skall utg å under ett garanterat antal
å r
oavsett om den p å vars liv f ö rs ä kringen har tecknats (den f ö rs ä krade)
eller annan i avtalet angiven person (medf ö rs ä krad) har
avlidit dessf ö rirman.
Best ä mmelser
om f ö rs ö rjningsr ä nta som pensionsf ö rs ä kring kan
s ä gas ha inf ö rts i svensk skatter ä tt genom 1932 å rs
lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. (prop. 1932:220, BeU 1932:42, rskr
1932:255, SFS 1932: 291). Lagstiftningen tillkom f ö r att å stadkomma
en s å vitt m ö jligt klar skiljelinje mellan de skatter ä ttsliga
begreppen pensions- och kapitailf ö rs ä kringar. Resultatet blev att pensionsf ö rs ä kringsbegreppet
utvidgades s å att det f ö rutom livr ä ntef ö rs ä kring i vissa fall ä ven kom att omfatta f ö rs ä kringar
som utgjorde en kombina-tion av livr ä nte- och kapitalf ö rs ä kring .
Bland de f ö ruts ä ttningar som m å ste vara uppfyllda f ö r att s å dana
Med
begreppen livr ä nte- och kapitalf ö rs ä kring avs å gs d ä rvid
dessa termers inneb ö rd enligt FAL vilket innebar att med livr ä ntef ö rs ä kringen
avs å gs en livf ö rs ä kring med periodisk utbetalning d ä r antalet
utbetalningar beror av n å gon persons liv och med kapitalf ö rs ä kring en
livf ö rs ä kring som skulle utbetalas i annan ordning.
Prop. 1979/80:68 132
kombinerade
f ö rs ä kringar skulle godtas som pensionsf ö rs ä kringar
kan n ä mnas att kapitalf ö rs ä kringens utbetalningstid skulle vara h ö gst 20 å r.
Å r 1950 genomf ö rdes å tskilliga ä ndringar i de regler som g ä llde f ö r
beskattning av livf ö rs ä kringar (prop. 1950:95, BeU 1950:49, rskr 1960:249,
SFS 1950:308).
En
nyhet var att termen f ö rs ö rjningsr ä nta f ö r f ö rsta g å ngen inf ö rdes i lagstiftningen. D ä rmed avs å gs den
del av kapitalf ö rs ä kringen (i civilr ä ttslig mening) som kunde
komma att betalas ut efter den f ö rs ä krades d ö d eller -om f ö rs ä kringen inte enbart inneh ö ll å lderspension
-efter det att i avtalet angiven medf ö rs ä krad hade avlidit. (Med medf ö rs ä krad
avses person av vars liv utbetalning av efterlevandepension beror.) Den
garanterade utbetalningstiden fick fortfarande uppg å till h ö gst 20 å r och
dessutom inf ö rdes en best ä mmelse om att n ä mnda tid inte fick ö verstiga
premiebetalningstiden med mer ä n fem å r. Sistn ä mnda best ä nmielse som var en inskr ä nkning i
de regler som tidigare g ä llt motiverades med att man ville f ö rhindra
ett missbruk av denna f ö rs ä kringsform (prop. 1950:93 s. 168 f). Att det
fortfarande skulle vara fr å ga om garanterade utbetalningar framh ä vdes med
uttrycket att f ö rs ö rjningsr ä ntan skulle utg å "oberoende av viss pensionstagares
liv",
7.2 Nuvarande regler
Nuvarande
regler om beskattning av f ö rs ö rjnings-r ä nta har tillkommit genom 1975 å rs
lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. (prop. 1975/76:31, SkU 1975/76: 20, rskr
1975/76:132, SFS 1975:1347). I propositionen (s. 122) hade dock f ö reslagits
att man skulle slopa m ö jligheten att teckna pensionsf ö rs ä kring i
form av f ö rs ö rjningsr ä nta. Detta st ä llningstagande motiverades med. att denna
pensioneringsform inte har n å gon motsvarighet i planpensioneringen eller den
allm ä nna pensioneringen och att den i regel inte torde fr ä mst fylla
ett pensio-
Prop. 1979/80:68 133
neringssyfte
utan tj ä na andra ä ndam å l. Skatteutskottet gjorde emellertid en annan bed ö mning och
f ö reslog att f ö rs ö rjningsr ä nta i princip skulle f å ing å bland pen-sionsf ö rs ä kringsformema,
l å t vara med annorlunda f ö ruts ä ttningar ä n vad som dittills g ä llt. Riksdagens beslut
fattades i enlighet med utskottets hemst ä llan. Som sk ä l f ö r sin st å ndpunkt anf ö rde utskottet (s. 46) att -med h ä nsyn till
lagstiftningens inneh å ll i ö vrigt -fr å gan om f ö rs ö rjningsr ä ntan borde bibeh å llas eller ej inte torde
vara av avg ö rande betydelse f ö r m ö jlighetema
att motverka skatteflykt och andra ej avsedda skattel ä ttnader.
Enligt utskottets uppfattning borde d ä rf ö r f ö rs ö rjningsr ä ntan kunna godtas som pensionsf ö rs ä kring om f ö rm å nstagarkretsen
begr ä nsades p å samma s ä tt som f ö r ö vriga pensionsf ö rs ä kringar
och m ö jlighetema f ö r f ö rs ä kringstagaren och hans efterlevande att ö verl å ta f ö rs ä kringen
inskr ä nktes.
De s å lunda
beslutade reglema om f ö rs ö rjningsr ä nta å terfinns i elfte-trettonde styckena av punkt 1 av anvisningama
till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) KL. De nya reglema
skiljer sig fr å n de tidigare g ä llande fr ä mst d ä rigenom
att den personkrets till vilken f ö rs ö rjningsr ä nta kan utg å har begr ä nsats. (Se punkt 2 nedan.) Irmeb ö rden av
de nya reglema ä r f ö ljande.
F ö rs ö rjningsr ä nta
definieras som en efterlevandepension som utg å r efter den f ö rs ä krades d ö d
oberoende av viss pensionstagares liv. F ö r att f ö rs ö rjningsr ä ntan skall godtas som pensionsf ö rs ä kring
skall emellertid f ö ljande villkor vara uppfyllda.
1.
F ö rs ö rjningsr ä ntan skall vara f ö renad med livsvarig å lderspension
eller med s å dan livsvarig efterlevandepension till make som
skall b ö rja utg å omedelbart efter den f ö rs ä krades d ö d. F ö rs ö rjningsr ä ntans å rsbelopp
f å r inte ö verstiga den livsvariga pensionens å rsbelopp.
(Vid till ä mpning av denna best ä mmelse anses en pension som
livsvarig ä ven om den skall upph ö ra vid omgifte.)
Prop, 1979/80:68 134
2.
F ö rs ö rjningsr ä nta skall
kunna utg å endast till den f ö rs ä krades
make - varmed ä ven f ö rst å s person med vilken den f ö rs ä krade
varit gift eller sammanbott under ä ktenskapsliknande f ö rh å llanden -
samt till bam till den f ö rs ä krade eller nyss angiven person.
3.
F ö rs ö rjningsr ä ntan
skall utg å under l ä gst fem och h ö gst tjugo å r. H ä rvid g ä ller dock den inskr ä nkningen att om r ä ntan ä r f ö renad med
livsva.rig å lderspension den inte f å r utg å l ä ngre ä n till
den tidpimkt d å den f ö rs ä krade skulle ha fyllt 90 å r.
4.
Premier f ö r f ö rs ö rjningsr ä ntan och
den med denna f ö renade livsvariga pensionen skall erl ä ggas
under en tid som med h ö gst fem å r tmderstiger den tid under vilken f ö rs ö rjningsr ä ntan
enligt avtalet l ä ngst skall utg å . Vidaire kr ä vs att -
vid utg å ngen av varje kalender å r under nyssn ä mnda tid - det sammanlagda beloppet av erlagda
premier inte ö verstiger det belopp som skulle
ha
erlagts om premien hade f ö rdelats j ä mnt under den tid som angivits inledningsvis i
denna punkt.
H ä rut ö ver g ä ller att
som f ö rm å nstagare till f ö rs ö rjningsr ä nta f å r ins ä ttas
endast person som angivits under 2 ovan. En best ä mmelse i tidigare regler om
inskr ä nkningar i r ä tten att å terk ö pa, bel å na eller f ö r ä ndra en f ö rs ä kring som Inneh å ller f ö rs ö rjningsr ä nta framg å r nu av
de regler som i dessa h ä nseenden g ä ller betr ä ffande pensionsf ö rs ä kringar i
allm ä nhet. (Se punkt 1 fjortonde stycket av anvisningama till 31 § KL. Jfr
3 § FAL.)
7.3
Utredningens f ö rslag
I
detta avsnitt l ä gger utredningen fram f ö rslag om
vissa ä ndringar i reglema betr ä ffande f ö rs ö rjnings-r ä nta. F ö rslagen ä r f ö ranledda av de praktiska erfarenheter som vunnits
vid till ä mpningen av de p å riksdagens initiativ inf ö rda reglema
om f ö rs ö rjningsr ä nta. Utred-
Prop, 1979/80:68 135
ningen
vill inledningsvis framh å lla att de f ö reslagna ä ndringama ä r av begr ä nsad omfattning och syftar dels till att undanr ö ja
oklarheter i g ä llande regler 1 ett par fall och dels till att i n å gra h ä nseenden
b ä ttre anpassa reglema om f ö rs ö rjningsr ä nta till de clvil-r ä ttsUga regler som g ä ller i bl.a.
arvsfallen. Detta inneb ä r ocks å att de f ö reslagna reglema har i huvudsak samma inneb ö rd som de
nu g ä llande.
7.3.1
Definitionen av f ö rs ö rjningsr ä nta
Som
tidigare angivits definieras f ö rs ö rjnings-r ä nta i punkt 1 elfte stycket av anvisningama till 31
§ KL som en pension som under vissa f ö ruts ä ttningar
utg å r oberoende av viss pensionstagares liv. En s å dan f ö ruts ä ttning ä r att f ö rs ö rjningsr ä nta skall
kunna utg å endast till make eller d ä rmed j ä mst ä lld
person eller till bam till s å dan person. (Se avsnitt 7.2 ovan.) Det har uppgivits
att dessa best ä mmelser av livf ö rs ä kringsbolagen
tolkas s å att pensionsf ö rs ä kring med f ö rs ö rjningsr ä nta efter den f ö rs ä krades d ö d f å r
utbetalas endast s å l ä nge n å gon i angiven personkrets medf ö rs ä krad ä r i
livet. Emellertid har det ansetts att lagtexten kan medf ö ra en
viss tveksamhet om riktigheten i ber ö rda tolkning. Tveksamheten anses bero p å att
uttrycket "oberoende av viss pensionstagares liv" har bibeh å llits i
nuvarande regler och att den tidigare har varit avsedd som ett uttryck f ö r att f ö rs ö rjningsr ä ntan
skulle vara garanterad.
Utredningen
vill f ö r sin del framh å lla f ö ljande. Vid genomf ö rande av 1975 å rs
lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. bibeh ö lls den inledande
definitionen av f ö rs ö rjningsr ä ntan of ö r ä ndrad ("oberoende av viss pensionstagares
liv") samtidigt som en ny f ö ruts ä ttning inf ö rdes som innebar att f ö rs ö rjningsr ä ntan
endast kunde utg å till personer i en viss angiven krets. Ef-
Prop,
1979/80:68 136
tersom
det senare kravet inneb ä r att f ö rs ö r.jningsr ä nta endast kan utg å beroende av vissa personers
1 iv ä r ber ö rda regler logiskt of ö renliga. Enligt utredningens
mening ä r det dock uppenbart at.t avsikten ä r att ifr å gavarande
regler skall ha den irmeb ö id som li-vf ö rG ä k-ringsbolagen f ö rutsatt, n ä mligen
att f ö r.s ö rjninf.sr ä nta skall kunna utg å endast till angivna
personkategorier. F ö r att undanr ö ja den oklarhet som nuvarande regler ä nd å inneb ä r f ö resl å r
utredningen att f ö rs ö rjningsr ä nta ä ven i framtiden definieras som en f ö rs ä kringsform
som medger utbetalning av pensionsbelopp oberoende av viss pensionstagares liv
men att man fastsl å r att en s å dan f ö rs ö rjningsr ä nta godk ä nns som efterlevandepension endast under de f ö ruts ä ttningar
som anges i punkt 1 elfte stycket av anvisningama till 31 § KL. F ö rslaget f ö ranleder ä ndring i
n ä mnda lagrum. Utg å ngspunkten f ö r f ö rslaget ä r s å ledes att f ö rs ö rjningsr ä nta ä r ett vidare begrepp som kan utg ö ra
antingen pensionsf ö rs ä kring eller kapitalf ö rs ä kring och
att det d ä rf ö r g ä ller att ange under vilka f ö ruts ä ttningar
den skall godtas som pensionsf ö rs ä kring. Det kan i sammanhanget p å pekas att
enligt de å r 1975 inf ö rda lagreglerna kan pensionsf ö rs ä kring
inte inneh å lla utf ä stelser som ä ven ä r av kapitalf ö rs ä k
ringsnatur .
7.3.2
Kretsen av medf ö rs ä krade och f ö rm å nstagare vid f ö rs ö rjningsr ä nta
Medf ö rs ä krad till
f ö rs ö rjningsr ä nta kan enligt punkt 1 elfte stycket av anvisningama
till 31 § KL endast vara make och vissa d ä rmed j ä mst ä llda
personer samt bam till den f ö rs ä krade eller make och likst ä llda.
Med bam j ä mst ä lls styvbarn och fosterbam. Enligt trettonde
stycket i samma anvisningspunkt ä r m ö jlighetema att s ä tta in f ö rm å nstagare
till f ö rs ö rjningsr ä nta begr ä nsad p å samma s ä tt.
Prop,
1979/80:68 137
Med
bam avses i ber ö rda best ä mmelser endast bam i f ö rsta led.
I motsats till vad som g ä ller betr ä ffande aiman efterlevandepension f å r
emellertid f ö rs ö rjningsr ä nta betalas ut till bam i f ö rsta led
oavsett bamets å lder. Detta medf ö r att f ö rs ä kringens
v ä rde kan f ö rdelas enligt arvsr ä ttsliga principer i de fall
d å den f ö rs ä krade inte efterl ä mnar andra br ö starvingar
ä n
bam i f ö rsta led och inget av bamen avlider under den tid f ö rs ö rjningsr ä ntan
betalas ut. Om det d ä remot vid den f ö rs ä krades d ö d finns br ö stairvingar
i senare led eller om ett bam till den f ö rs ä krade avlider under utbetalningstiden och d ä rvid
efterl ä mnar egna bam tilll å ter de nuvarande best ä mmelsema inte likformig f ö rdelning
av f ö rs ö rjningsr ä ntan mellan sl ä ktgrenarna. Att l ä mna del av f ö rs ö rjningsr ä ntan som
periodiskt underst ö d till den avlidnes barnbarn torde i dessa fall
inte vara m ö jligt redan med h ä nsyn till att dess barnbarn
i flertalet fall torde vara minder å riga. Anf ö rda f ö rh å llanden har p å pekats av f ö retr ä dare f ö r f ö rs ä kringsbranschen. Dessa har framh å llit att
nuvarande regler synes vara inkonsekventa i nu ber ö rt avseende.
Det har ocks å p å pekats att i 105 § tredje stycket FAL finns en
regel som inneb ä r att uttrycket "f ö rs ä kringstagarens
bam" skall tolkas s å att f ö rs ä kringsbeloppet skall f ö rdelas
mellan br ö starvingarna enligt arvsr ä ttsliga
principer.
Vid
genomf ö rande av 1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m.
framh ö lls att begr ä nsningen i f ö nn å nstagarkretsen till make, bam under 20 å r och
handikappat bam skulle ses mot den bakgrunden att den skattskyldige inte genom
f ö rs ä kringsavdrag skall kunna ö verflytta
beskattningen av en del av sin inkomst till annan person (SkU 1975/76:20 s.
47). Enligt utredningens mening b ö r utg å ngspunkten i dag vara densamma. Samtidigt b ö r emellertid
beaktas att f ö rs ö rjningsr ä ntan i v ä sentliga h ä nseenden skiljer sig fr å n annan efterle-
Prop, 1979/80:68 138
vandepension,
bl.a. d ä rigenom att den Innefattar en garanti f ö r att utg å under
viss tid s å l ä nge make (eller d ä rmed likst ä lld person)
eller bam lever. Denna skillnad mellan f ö rs ö rjningsr ä nta och annan efterlevandepension medf ö r att
arvsr ä ttsliga regler f ö r f ö rdelning av f ö rs ä kringens v ä rde f ä r v ä sentligt st ö rre betydelse vid f ö rs ö rjningsr ä nta ä n i andra
fall. P å grund av de begr ä nsningar som skattereglerna
inneh å ller i m ö jlighetema att ins ä tta f ö rm å nstagare
till f ö rs ö rjningsr ä nta ä r det f.n. inte alltid m ö jligt att
f ö rdela en f ö rs ö rjningsr ä ntas v ä rde enligt arvsr ä ttsliga principer. S å ledes g ä ller t.ex.
att om den f ö rs ä krade vid sin d ö d efterl ä mnar dels
bam och dels bam till ett avlidet bam (bambam till den f ö rs ä krade) de
sistn ä mnda inte kommer att f å n å gon del av f ö rs ö rjningsr ä ntans v ä rde. Enligt utredningens mening ä r denna
konsekvens otillfredsst ä llcuide. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att avkomling
till avlidet bam till den f ö rs ä krade skall kunna medf ö rs ä kras och ä ven s ä ttas in
som f ö rm å nstagare till f ö rs ö rjningsr ä nta. F ö rslaget f ö ranleder
ä ndring
i punkt 1 elfte och trettonde styckena av anvisningama till 31 § KL.
7.3.3
Kortaste utbetalningstid f ö r f ö rs ö rjningsr ä nta
Ä nda sedan s ä rskilda regler inf ö rdes å r 1950 om
beskattning av f ö rs ö rjningsr ä nta har funnits en best ä mmelse
om att f ö rs ö rjningsr ä nta - med visst undantag - skall kunna utg å under h ö gst 20 å r. Vid
genomf ö rande av 197-5 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m.
kompletterades denna best ä mmelse med en f ö reskrift om att f ö rs ö rjningsr ä ntan
skall utg å under l ä gst fem å r. Det har p å pekats att sistn ä mnda best ä mmelse
inte ä r helt entydig. Livf ö rs ä kringsbolagen uppges ha tolkat den nya best ä mmelsen p å s å s ä tt att
den tid under vilken f ö rs ö rjningsr ä ntan enligt avtalet l ä ngst skall utg å inte f å r
Prop, 1979/80:68 139
best ä mmas
kortare ä n fem å r. Det har d ä remot antagits att en kortare faktisk
utbetalningstid ä n fem å r -vilket kan intr ä ffa om den f ö rs ä lirade
avlider n ä r mindre ä n fem å r å terst å r till den tidpunkt d å r ä tten till
f ö rs ö rjningsr ä nta upph ö r - inte kan anses strida mot lagstiftningens
syfte.
Best ä mmelsen
om en l ä gsta utbetalningstid f ö r f ö rs ö rjningsr ä nta torde ha tillkommit f ö r att
anpassa reglema om f ö rs ö rjningsr ä nta till samtidigt genomf ö rda ä ndringar
betr ä ffande regler f ö r annan efterlevandepension (jfr SkU 1975/76:20 s.
46). I fr å ga om annan efterlevandepension som skall utg å till
make och d ä rmed likst ä llda g ä ller n ä mligen enligt punkt 1 tionde stycket av anvisningama
till 31 § KL att pensionen i regel ej f å r upph ö ra f ö rr ä n fem å r f ö rflutit
fr å n den f ö rs ä krades d ö d. Har den f ö rs ä krade avlidit mindre ä n fem å r f ö re den
tidpunkt d å f ö rs ä kringen eljest skulle ha upph ö rt f å r dock
pensionen upph ö ra vid s å dan tidpunkt. Detta inneb ä r att den
faktiska utbetalningstiden i dessa fall kan komma att imderstiga fem å r. Betr ä ffande f ö rs ö rjningsr ä ntan har
emellertid fr å n livf ö rs ä kringsbolagens sida uppgivits att efterfr å gan p å f ö rs ö rjningsr ä nta med
kortare utbetalningstid ä n fem å r saknas. Mot denna bakgrund finns det enligt
utredningens mening inte n å got reellt behov av en regel som stadgar en viss l ä gsta
utbetalningstid f ö r f ö rs ö rjningsr ä nta. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att den
nuv8u?ande regeln h ä rom i punkt 1 elfte stycket av anvisningama tili 31
§
KL slopas.
7.3.4
Å ldersgr ä nsen f ö r bam som
f ö nn å nstagare till f ö rs ö rjningsr ä nta
Som
f ö rm å nstagare till efterlevandepension f å r enligt
punkt 1 trettonde stycket av anvisningama till 31 § KL ins ä ttas
endast "person till vilken efterlevande-
Prop. 1979/80:68 140
pension
kan utg å enligt nionde och tionde styckena".
Vid
f ö rs ö rjningsr ä nta f å r dock som f ö rm å nstagare ins ä ttas "person som angivits i -icnde
stycket", vilket v ä sentligen inneb ä r att å ldersgr ä nsen f ö r bam
bortfaller. Nuvarande utformning av reglerna inneb ä r att den
vidare f ö rm å nstagarkretsen g ä ller endast under den tid
sj ä lva f ö rs ö rjningsr ä ntan betalas ut. Om f ö rs ä kringen -
s å som ofta ä r fallet - ä ven irmeh å ller annan efterlevandepension, m å ste d ä rf ö r f ö rm å nstagaref ö rordnandet
utformas s å , att ä ven villkoren enligt tionde stycket ä r
uppfyllda s å l ä nge den utbetalda efterlevandepensionen inte utg ö r f ö rs ö rjningsr ä nta. H ä rigenom
kan under pensionens utbetalningstid pensionsbeloppets f ö rdelning
komma att v ä xla p å ett egendomligt s ä tt. Nedanst å ende
exempel belyser detta. Exemplet bygger p å den tolkning av begreppet f ö rs ö rjnings-r ä nta som
Svenska livf ö rs ä kringsbolags skatten ä mnd givit uttryck å t i sitt
yttrande nr 349/1976.
En
man A tecknar en pensionsf ö rs ä kring enligt f ö rs ä kringsformen ED (f ö rs ö rjningsr ä nta f ö renad med
livsvarig efterlevandepension till make). Hans hustru H medf ö rs ä kras till
den livsvariga efterlevandepensionen. Han ö nskar att H skall erh å lla h ä lften av
pensionen och hans bam B.., B_ och B, å terstoden och uppr ä ttar ett f ö rm å nstagaref ö rordnande
i enlighet h ä rmed.
A
avlider n ä r B. ä r 17 å r, B2 15 å r och B, 11 å r. Pensionen b ö rjar d å utbetalas, varvid H erh å ller h ä lften och
B.., B2 och B_ vardera en sj ä ttedel av pensionsbeloppet. Eftersom H lever har
pensionen inte karakt ä r av f ö rs ö rjningsr ä nta, och n ä r B., tre å r efter A:s d ö d fyller 20 å r kan B d ä rf ö r inte l ä ngre vara f ö rm å nstagare. B- och B_ koinmer d å att erh å lla
vardera en fj ä rdedel av pensionsbeloppet. Tv å å r senare
uttr ä der av samma anledning Bp ur f ö rm å nstagarkretsen, och B, erh å ller d ä refter
Prop. 1979/80:68 141
halva
pensionsbeloppet. Efter ytterligare tv å å r (sju å r efter A:s d ö d) avlider H. D å blir pensionen f ö rs ö rjningsr ä nta, som
- om inte A f ö rordnat annorlunda - kommer att delas lika mellan B.j,
B- och B,. B., och Bp å terintr ä der allts å som f ö rm å nstagare, och B,:s andel i pensionen minskas.
Exemplet
visar enligt utredningens mening att den ordning som nu till ä mpas ä r mindre
l ä mplig. Det b ö r i ett fall av detta slag vara m ö jligt att
l å ta den ursprungliga f ö rdelningen best å hela tiden fram till H:s d ö d.
Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att best ä mmelsema om f ö rm å nstagare till efterlevandepension ä ndras p å s å
s ä tt att
barn eller p å s ä tt f ö reslagits i det f ö reg å ende
avlidet barns avkomling - oavsett å lder - f å r vara f ö rm å nstagare inte endast till f ö rs ö rjningsr ä nta utan ä ven till
annan efterlevandepension, om denna enligt samma f ö rs ä kringsavtal
senare kan komma att ö verg å i f ö rs ö rjningsr ä nta. I detta sammanhang vill utredningen betona att
en f ö rs ö rjningsr ä nta m å ste vara f ö renad med livsvarig å lderspension eller
livsvarig efterlevandepension. Detta inneb ä r att kravet p å att
pensioneringssyfte skall f ö religga kvarst å r med of ö r ä ndrad
styrka om utredningens f ö rslag genomf ö rs. F ö rslaget f ö ranleder ä ndring i punkt 1 trettonde stycket av anvisningama
till 31 § KL.
Prop. 1979/80:68 142
8 F Ö RS Ä KRADS
PREMIEAVDRAG D Ä F Ö RS Ä KRING HAR
TECKNATS
AV DEN F Ö RS Ä KRADES MAKE
8.1 Nuvarande
repjler
Utg å ngspunkten
f ö r nuvarande regler om beskattning av pensionsf ö rs ä kringar ä r att s å dan f ö rs ä kring f å r tecknas
endast p å f ö rs ä kringstagarens liv. S å som tidigare har angivits i
avsnitt 6.3 godtas dock enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningama till 31 § KL ett
undantag fr å n n ä mnda princip som inneb ä r att f ö rs ä kring
avseende efterlevandepension till bam f å r tas p å f ö rs ä kringstagarens makes liv om f ö rs ä kringen
upph ö r senast n ä r bamet fyller 16 å r och om bamet insattes som f ö rm å nstagare.
Med make j ä mst ä lls h ä r-vrid person som f ö rs ä kringstagaren
sammanbor med under ä ktenskapsliknande former.
8.2 Utredningens
ö verv ä ganden
Regeln
om f ö rs ä kring tecknad p å makes liv inneb ä r fr ä mst en m ö jlighet f ö r en f ö rs ä kringstagare
med minder å rigt bam att teckna en pensionsf ö rs ä kring p å hemmavarande
makes liv. Syftet med best ä mmelsen ä r att f ö rs ä kringen skall kunna kompensera f ö r
kostnads ö kning f ö r bamets sk ö tsel om maken avlider (prop. 1975/76:31 s. 115 f).
Avsikten med f ö reskriften torde endast ha varit att barnet skall
beskattas f ö r utfallande belcpp och allts å inte ber ö ras av f ö rs ä kringstagarens
marginalskatt. Lagstiftaren synes s å ledes fr ä mst ha t ä nkt p å det fall att den f ö rs ä krade
avlidit. Om f ö rs ä kringstagaren d å lever kommer barnet att lyfta
utfallande belopp eftersom det skall ha insatts som f ö rm å nstagare.
I
sammanhanget m å ste emellertid ä ven uppm ä rksarnmas
den situationen att f ö rs ä kringstagaren avlider medan den f ö rs ä krade
lever. Genom d ö dsfallet blir d å barnet s å som
Prop,
1979/80:68 143
f ö rm å nstagare ä gare till
f ö rs ä kringen. Nuvarande best ä mmelser ä r allts å s å
avfattade att endast barnet kan ins ä ttas som f ö rm å nstagare. Detta inneb ä r att barnet blir ä gare till
f ö rs ä kringen om f ö rs ä kringstagaren avlider. Regelm ä ssigt
torde det minder å riga barnet inte ha n å gon A-inkomst och d ä rf ö r sakna m ö jlighet
att f å avdrag f ö r premierna. Eftersom inte heller den f ö rs ä krade kan
f å avdrag kommer f ö rs ä kringen sannolikt att ä ndras
till fribrev varigenom en del av det avsedda pensionsskyddet g å r f ö rlorat.
Utredningen f ö resl å r att n ä mnda effekt motverkas genom att m ö jlighet
inf ö rs f ö r den f ö rs ä krade att efter f ö rs ä kringstagarens
d ö d g ö ra avdrag f ö r premie f ö r s å dan pensionsf ö rs ä kring som h ä r avses. Detta inneb ä r att f ö rs ä kringen ä ven i
forts ä ttningen kommer att fungera som en vanlig tempor ä r efter-levandef ö rs ä kring p å den f ö rs ä krades
liv. F ö rslaget f ö ranleder ä ndring i 46 § 2 mom. f ö rsta stycket.
Prop. 1979/80:68 144
9 ÖVRIGA FR.GOR
9.1
Avdragsr ä tt f ö r pensionsf ö rs ä kringspremie fr å n B-inkomst
9.1.1
Nuvarande regler
Vid
beskattningeri av makar delas de skattepliktiga inkomsterna upp i A-inkomst
och B-inkomst. Dessa begrepp har betydelse vid till ä mpningen
av flera olika skatteregler bl.a. reglema om avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremier. Med A-inkomst avses enligt 9 § 3 mom.
andra -Stycket SIL annan inkomst av tj ä nst ä n periodiskt underst ö d och d ä rmed j ä mf ö rliga
periodiska int ä kter samt inkomst av jordbruksfastighet och r ö relse-om
den skattskyldige har varit verksam i f ö rv ä rvsk ä llan i inte blott ringa omfattning. Ö vriga
inkomster utg ö r B-inlcomst. Detta inneb ä r att
till B-inkonst bl.a. kommer att h ä nf ö ras inkomst av annan fastighet, kapital och tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet
samt inkomst av r ö relse och jordbruksfastighet om den skattskyldige
inte har varit verksam i f ö rv ä rvsk ä llan i tillr ä cklig omfattning.
I
1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. betraktas pension som en uppskjuten
arbetsinkomst (prop. 1975/76:31 s. 130). Detta har ansetts b ö ra medf ö ra att
endast s å dan inkomst skulle grunda r ä tt till
avdrag f ö r pensionsf ö rs ä kringspremier. De inkomster som grundar r ä tt till
avdrag har d ä rf ö r inskr ä nkts till A-inkomster (46 § 2 mom.
femte stycket KL). I ett undantagsfall kan dock ä ven B-inkomst grunda r ä tt till
avdrag. Utredningen syftar h ä r p å ett av de dispensfall som beskrivs i 46 § 2 mom.
sj ä tte stycket KL, n ä mligen det att r ö relseidkare eller
jordbrukare som har upph ö rt med driften i f ö rv ä rvsk ä llan utan
att ha skaffat sig ett betryggande pensionsskydd kan f å g ö ra avdrag
f ö r pensionsf ö r-
Prop. 1979/80:68 145
s ä kringspremie
enligt de s ä rskilda regler som anges i lagrummet varvid ä ven B-inkomst
grundar r ä tt till avdrag. I praktiken kommer undantaget att
inneb ä ra att ä ven realisationsvinst som uppst å r vid avyttringen
av f ö rv ä rvsk ä llan grundar r ä tt till avdrag.
9.1.2 Ö verl ä mnad
skrivelse
I
skrivelse till utredningen har hemst ä llts att en ompr ö vning g ö rs av
nuvarande avdragsregler f ö r pensionsf ö rs ä kringar s å att avdrag f å r g ö ras fr å n s å v ä l. A- som B-inkomst. Alternativt p å pekas att
RSV:s dispensr ä tt kvmde ut ö kas till att omfatta de fall d ä r uppenbar
dubbelbeskattning f ö religger. Enligt skrivelsen b ö r d ä rvid s ä rskild h ä nsyn tas
till dem som av olika anledningar sakneir A-inkomst och som ocks å saknar r ä tt till
ATP och d ä rf ö r blivit tvungna att bygga upp ett eget beskattat
pensionskapital.
9.1.3 Utredningens
ö verv ä ganden
Till
grund f ö r 1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m.
l å g, son redan har p å pekats, bl.a. den uppfattningen att pension
utgjorde en form av en uppskjuten arbetsinkonst. En annan viktig princip var
att avdragsreglema skulle utformas s å att de motverkade att pensionsf ö rs ä kringar
kunde anv ä ndas f ö r andra ä ndam å l ä n pensionering. Enligt utredningens mening b ö r dessa
principer alltj ä mt ligga till grund f ö r lagstiftningen p å detta
omr å de. Utifr å n denna utg å ngspunkt finner utredningen inte sk ä l f ö religga
att f ö resl å n å gon utvidgning av avdragsr ä tten f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremier till att omfatta ä ven B-inkomster.
Utredningen vill ä ven erinra om att riksdagen i april 1977 har
avslagit en motion med yrkande bl.a. om att avdrag f ö r
pensionsf ö rs ä kringspremier skulle medges ä ven fr å n
kapitalinkomster. 1 sitt yttrande
lORUathigen 1979/80. 1 saml. Nr 68
Prop, 1979/80:68 147
9.2
Ä ndrad
-premiebetalning f ö r ä ldre pensionsf ö rs ä kringar
9.2.1
Nuvarande regler
Genomf ö randet av
1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar m.m. regleras i den s.k. ikrafttr ä dandelagen.
Ikrafttr ä dandebest ä mmelserna inneb ä r att skilda regler i
viktiga h ä nseenden g ä ller i fr å ga om f ö rs ä kringar som har tecknats i enlighet med ans ö kan som
kommit in till f ö rs ä kringsgivarens huvudkontor f ö re utg å ngen av å r 1975 ( ä ldre f ö rs ä kringar)
och s å dana som tecknas efter n ä mnda tidpunkt. En viktig skillnad g ä ller till ä mpligheten
av de nya kvalitativa best ä mmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL.
Enligt 2 § ikrafttr ä dandelagen f å r tidigare g ä llande regler under vissa f ö ruts ä ttningar
alltj ä mt till ä mpas betr ä ffande ä ldre f ö rs ä kringar. I lagrummet har emellertid d ä rf ö r ä ven intagits
en best ä mmelse om att varje ä ndring i ett avtal som medf ö r ö kad
premief ö rpliktelse "totalt eller f ö r å r r ä knat" skall anses som tecknande av ett nytt
avtal vilket allts å inneb ä r att de nya best ä mmelserna i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL blir till ä mpliga betr ä ffande f ö rs ä kringsavtalet. Detta inneb ä r att
betr ä ffande ä ldre f ö rs ä kringar som inte uppfyller de nya kvalitativa
villkoren n å qon oml ä ggning av premiebetalninqen i princip inte ä r till å ten ä ven om
kapitalv ä rdet av premierna ä r-of ö r ä ndrat
eftersom en s å dan oml ä ggning alltid medf ö r ö kning av
premien f ö r n å got å r.
Genom
uttalanden i lagstiftningens f ö rarbeten har emellertid stadgats vissa undantag fr å n
huvudregeln om att premiebetalningen inte fick ä ndras. S å lunda anf ö rdes i
propositionen (1975/76:31 s. 141) att en ä ldre pensionsf ö rs ä kring ä ven i forts ä ttningen skulle kunna ä ndras s å att den
avtalade premiebetalningstiden f ö rl ä ngdes och premien s ä nktes. Ytterligare ett
undantag f ö rordades av skatteutskottet. Enligt utskottet
skulle
Prop. 1979/80:68 148
best ä mmelsema
inte f ö rst å s s å att en f ö rs ä kringstagare som inte kunnat betala premien ett å r och p å grund d ä rav f å r ö kad
betalningsskyldighet f ö ljande å r, enbart p å grund d ä rav skulle anpes ha ing å tt nytt f ö rs ä kringsavtal
(SkU 1975/76:20 s. 58).
Med
utg å ngspunkt fr å n dessa uttalanden har Livf ö rs ä kringsbolagens
skatten ä mnd funnit (yttrande nr 348/1976 s. 3), att det vid en ä ldre
pensionsf ö rs ä kring ä r till å tet att
a)
ä ndra premiens f ö rfallodag eller premie betalningsterminens l ä ngd, f ö rutsatt
att det inte d ä rigenom kommer att erl ä ggas premie
f ö r mer ä n 12 m å nader under n å got kalender å r;
b)
str ä cka ut
premiebetalningstiden, f ö rutsatt att efter ä ndringen å rspremien
ä r
konstant under hela den tid premie skall erl ä ggas;
c)
bevilja premiefrihet eller
premiereduktion under viss tid, h ö gst ett å r, i anslutning till aktuell premief ö rfallodag.
Utanf ö r omr å det av
till å tna ä ndringar faller d ä remot exempelvis ä ndring fr å n halv å rs- till
hel å rspremie-betalning, om ä ndringen g ö rs \ jnder kalender å rets senare
h ä lft. Inte heller ä r det till å tet att p å en g å ng bevilja premiereduktion ( å tf ö ljd av
framtida premie ö kning) f ö r l ä ngre tid ä n ett å r.
9.2.?
Utredningens ö verv ä ganden
Den
m ö jlighet som genom 1975 å rs lagstiftning om pensionsf ö rs ä kringar
inf ö rdes att bevara gamla pensionsf ö rs ä kringar b ö r vara f ö renad med effektivt f ö rbud mot att ö ka den
totala premief ö rpliktelsen f ö r s å dana f ö rs ä kringar. Ett s å dant f ö rbud f ö religger ocks å i dag. D ä rut ö ver uppst ä ller lagstiftningen det ytterligare kravet att
premief ö rpliktelsen inte heller "f ö r å r r ä k-
Prop.
1979/80:68 149
nat"
f å r ö ka. Detta inneb ä r att ä ven s å dana
premieh ö jningar som inte leder till n å gon h ö jning av det f ö rs ä kringstekniskt ber ä knade kapitalv ä rdet ä r otill å tna.
Denna effekt intr ä der om premiebetalningsterminen f ö rkortas.
Eftersom premien alltid erl ä ggs f ö rskottsvis, medf ö r n ä mligen en
f ö rkortning av premiebetalningsterminen utan samtidig h ö jning av
premien f ö r å r r ä knat en r ä ntef ö rlust f ö r bolaget. Vidare m å ste bolaget vid best ä mmande av
terminspremiens storlek beakta kostnaderna f ö r dess inkassering. En halv å rspremie
uppg å r d ä rf ö r i regel till ca 51 % och en kvartalspremie till
ca 26 % av motsvarande hel å rspremie. Det har uppgivits
att om en f ö rs ä kringstagare ö nskar erl ä gga premie m å -, nadsvis, detta i allm ä nhet
ordnas p å s å s ä tt att han ger bolaget fullmakt att m å natligen
g ö ra ett uttag fr å n hans checkr ä kning, postgirokonto eller motsvarande. F ö r r ä ntef ö rlust och
omkostnader betingar sig bolaget d ä rvid en gottg ö relse enligt grunder som kan ä ndras fr å n tid
till annan. Ä ven p å detta s ä tt kan premien f ö r å r r ä knat
komma att h ö jas utan att kapitalv ä rdet p å verkas.
Enligt utredningens mening salaias varje anledning att fr å n skatte
synpunkt mots ä tta sig s å dana oml ä ggningar av premiebetalningama. Utredningen vill
ocks å framh å lla att den tolkning som Livf ö rs ä kringsbolagens
skatten ä mnd har gjort av ifr å gavarande best ä mmelser - och som utredningen inte finner
anledning att erinra mot - endast inneb ä r att den som vill ha premie-redtiktion f ö r l ä ngre tid ä n ett å r blir
tvungen att beg ä ra denna redtiktion f ö r ett å r i s ä nder i st ä llet f ö r betr ä ffande
hela tiden p å en g å ng. Det nuvarande f ö rfarandet synes s å ledes
endast medf ö ra ö kat arbete f ö r f ö rs ä kringstagare och f ö rs ä kringsbolag,
och d ä rmed ä ven ö kade administrationskostnader. Slutresultatet torde
d ä remot bli detsamma som om kravet p å att premien inte f å r ö ka f ö r å r r ä knat
slopades. Mot bakgrund av det an-
Prop.
1979/80:68 150
f ö rda
finner utredningen att n ä mnda krav inte l ä ngre fyller n å gon sj ä lvst ä ndig
betydelse. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att 2 § ikrafttr ä dandelagen ä ndras p å s å s ä tt att detta krav slopas. Detta inneb ä r att det
en da villkoret f ö r att en premieoml ä ggning skall godtas betr ä ffande ä ldre f ö rs ä kringar
kommer att vara att den totala premief ö rpliktelsen inte ö kar.
9.3
F ö rm å nstagare till tj ä nstepensionsf ö rs ä kring
Nuvarande
regler inneb ä r att till tj ä nstepensions-f ö rs ä kring skall anst ä lld vara f ö rm å nstagare
(punkt 1) sjunde stycket av anvisningarna till 31 § KL).
Rent spr å kligt kan denna best ä mmelse f ö ranleda
oklarhet p å s å s ä tt att den kan s ä gas g ö ra det m ö jligt att
ins ä tta annan anst ä lld ä n den f ö rs ä krade som f ö rm å nstagare. En s å dan inneb ö rd ä r givetvis inte avsedd. S å vitt
utredningen har sig bekant har regeln i den praktiska tilll ä mpningen
inte v å llat n å gra problem av angiven inneb ö rd. F ö r att ä nd å undanr ö ja den
formella oklarhet som m ö jligen kan f ö religga f ö resl å r utredningen att best ä mmelsen ä ndras s å att den
direkt anger att till tj ä nstepensionsf ö rs ä kring skall anst ä lld som ä r f ö rs ä krad vid
f ö rs ä kringsavtalets ing å ende vara f ö rm å nstagare.
Den f ö reslagna ä ndringen ä r enligt utredningens mening av eent redaktionell
natur.
Prop. 1979/80:68 151
10
IKRAFTTR Ä DANDE
Utredningens
f ö rslag har i flertalet fall karakt ä r av tekniska justeringar i g ä llande
regler. F ö r att g ö ra det m ö jligt att informera skattskyldiga och taxeringsmyndigheter
om de nya best ä mmelsema f ö resl å r utredningen att dessa - med ett undantag - skall
till ä mpas f ö rsta g å ngen vid 1980 å rs taxering. Undantaget g ä ller de f ö reslagna
nya reglema om avdragsr ä tt f ö r premier f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringar.
Inneb ö rden av de nuvarande reglerna i detta h ä nseende synes i m å nga fall
ha missuppfattats eller inte observerats av de skattskyldiga. Resultatet har d ä rf ö r i m å nga fall
blivit att en avdragsr ä tt som tidigare har f ö relegat har v ä grats.
Enligt utredningens mening b ö r dessa fall omfattas av de nya reglema. Utreilningen
f ö resl å r d ä rf ö r att de nya best ä mmelsema om avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier
skall till ä mpas redan fr å n och med 1976 å rs taxering. Skattskyldig
som vid 1976-1979 å rs irikomsttaxering - med till ä mpning av
nuvarande best ä mmelser - har v ä grats avdrag f ö r s å dan
kostnad b ö r f å m ö jlighet att genom besv ä r i s ä rskild
ordning .f ö ra talan om s å dan ä ndring av n ä mnda taxeringar som f ö ranleds av de f ö reslagna best ä mmelsema
om avdragsr ä tt f ö r utl ä ndska pensionsf ö rs ä kringspremier.
S å dan extra ordin ä r besv ä rsr ä tt b ö r l ä mpligen f ö religga intill utg å ngen av å r 1980.
O O
VO
I KA
tJN
UN O
O
o t
CJ KA
I
CJN
CO ON
CJ
5- VO
KA O
T
CO
o
CVJ
O
o
00
KN KN
t
KA KN
*
KN
CO
VD
KA UN
CO ON
VO
00
CVJ O
UN CVJ
oo
KA
UA VO
CJ
t
CJ KA
CJN ON
O
VO ON
KA
UA
-
CJ
CO UA
UA UA
VO
CJN UA
VD
8
KA
O
o
CO
I
m
9
t
t å
+>
:S B
E
U
s
:o
10.
fi
0) 0}
ä
c
.H C +> +>
10
:o
IO
I
>
ni
B O
Ii
1
O
UA
C\i tJN
VO t O
o
KA
O
t
UA CJ
UA
8
o
O
00 VO
UA
CJ KA
UN OO
00
T
§
o
CVJ
cvi
CO 00
t~-
00 t
NA
VO
KA
§
o
CVJ
t
UA 00
KA
PJ UA
CJ
VO
UA O CVJ
o o o
UA
CT\
CVJ
CO
00
t NA
UA
'
§
O
O UA
ON ON
CJ
CVJ
CO
fTv
I
o
UA
CJ VO
OO OO
CO
o
CJ
KA
8
o
UA
VO NA
CJN KN
VO
NA
NN
ON
8
*
VD
ON KA ON
o
UA
O
ON KA
I
K
VO UA
CJN KN CVJ
r
t
o
O
ON
r.-A
KA
O
C '
CJN
ON
O
O
VO
KA
CO
UA
CVJ
VO
UA
KA
lA
a-
O
t
KA
CVJ
CVI
k
tn
T-
+=
a
0)
u
V
P.
u
b £ .
:o
C
(i
'.Cj
C--
m
,M
O
I
tn
rH
ti
Pl
n
C-
t
.,>
'v
c
d)
XI
+
yi
U
:0
>
ID
.a
:o
r-l
:0
a
.H
+5
tH
0)
,a
!)0
c
bo
C
>
.H
>
1)0
(V
.-
rH
tU
o
te
.u
bO
0)
c
+>
c.
.
u
cJ
H
..J
1)
+>
c
<>o
d
.f>
S
c
t
(i.
M >
>
.*>
QS
B
a-
0)
D
O O CO
CJ
O t O
oo oo
O O
oo
CJN
UA
CVJ
r-KA
o o
CVJ
VO oo KA
UA VO
UA
'=3-
>*
ON CVJ
VO KN
00
O CVJ CVJ
o o
00 CVJ
CTN UA
UA CVJ KA
-a-o
CVJ
T -
CO
OO
UA
CVJ
r-
o o 00
>*
UA
00
t
cr\
CVJ
CO
CVJ
VD KN
00
C
'
o o
CJN UA KA
VO O
UA
t ON
TION
KN CVJ
t CVJ
ON
« a-
o o
UA
O KN O
CJ 00
o
CVJ
*
ON
UA
00
t--
Cvj
o o
UA
UA OO
CVJ
CJN CO
KN
KA
KA
CVJ
UA
o o
t
VO ON
KA UA CJN
ON VO
O
VO
t3-
O
UN
Tl-
Tt
UA
O
'd-
UA
OS
o
o
KA
KN
KA
KA
CVJ
VO
CVI
CJ
O
UA
KA
m a
O
g
O
o
10
u
I .v
ID
CI) 10
Bco
o CvJ
CVI CJN
VO
KA UA
00 CO KA
O
VO CO
00
oo VO UA
o
oo
00 CO NA
UA CO
VD
CO
CVJ
T
CVJ
TJ-CVJ CO
CO OO KA
VO VO
l>-
OO
VD VO
o
NA
UA 00
O UA UA
VO
TJ-
KA KA
KA
CVJ VO
o
UA
CJN 00
ON ON CJN
VO O
KA VO
VD
t
T
VD
VO
CO
KA
CVJ
,
o
OJ
o
VD
Tj-
O
cT
UA ._
O o
O KN O
ro
VO VO
cd
I-H O
CJN ON
r-
%
C
4J
.
H +>
t:-;
>!
b..
m
m :a)
3)
C
C +=
M
O)
Ol CVJ
u
H -H
fJ!
(U O
w
m
r-l
Cm
M
-H
-i-t Q)
H .o
o
fi c
B
ö
u
o
:o
o
i
ä
.H
CJ
s
T3
o
+ »
P
+>
ai
VI
m
:o
-p
tw
e
s
:0
h
Vi
ö
ol
>
to
a
.H
a
o
:o
B B
1
M
.
r-l
J ä
Vi
O
o
+ »
o
O
VO
10
Cvl
cd
t
g
II
o
-t
Pl
« H
Pl
.H
O
it
rH
>
a
s
.o
m
§
o
UA
8 t
§
VO KA UA
Tt VO
VO
CJN
T-
o
UA
VO 00
KN CVJ Tt
i
O
o o t
8
KN
O
CO
O CVJ
5
CTv
r-r-
KA
t-
VO
KA
8
o
KN
O O
t
8
KA
Tt
CVJ
OO
VO
t--
CO
t~
KN
ON
"5 UA
CVJ
t -t
O CVI
O
8
O CVJ
8
CVI
§ 00
t~- o
KN
KA ON
CVJ UN CVI
00 CO
KA VO
KA KN
O KN
r-
8
ITN
O UA
o
UA 00
O
KA KN
00
CJN co
VO
VO
CVJ OJ
CVI
UN CTV
'
'"
8
o
O
t
8
T-
1
CVI
c
00
eo
VO CVJ
Tt Tt
o ö
t
-t VO
T-
8
UA
UA
UA
UA CJ Tt
CJ\ ON ON
VO CVJ
Tt
s;
KN
VO
CVJ
OO
8
o
ITN
O UN
O
O UN CTV
VO OO CVJ
VD
KA VO
CJ CVJ
§
OO
CVI KA
O O
Tl-
« 1-
VD
O VO
O
Tt
CJN UA KN
o
UN
t
CVJ KN
VO
VO CJ
å
KN
o
KN CJ
O
C UN
VO UA
UN O
t
KA
KN
T-
CVJ
Tt
O CVI
8
CJ
CVJ
o
OJ CO
O CO KA
KA VO
CJN t-
UA CVJ
O Vi :o
Cn
!
O, Pl
O
u :o
Ch
o
;o a
m
rH
p.
Vh
Vi
.8.
U
a
i 4)
o>
P
XI
Vi
t,
+>
>!"
d
; »
ID
:o
:ea
+>
:o
ld
Ch
+>
"H
.H
.3 .
H
4)
x>
C M
«
13 llDI3
ID
tiO
.H
t »
>
-i > -
rH
3
n
sn
§
-3S .
Vi
-fi
ö
01
H.>
d> (lO
s
5
to tu > &; ID n)
8
CVI
VO OO CO
CVI UN KN
OO
KN OO
ON
T-TJt
CO o
CM
O CVI
CO CVI KA
O
o
VO
00 UN O
Tt
UA O
Tt
CVJ
f-
Tt
Ov CO
VO KA cvl
8
CJN
CVI t-
1
2-
CO
UA O CJ
ITN
CO
CJN
ITN
KN
Tt
å
t t ON
VO Tt
T-
KN CVJ
t
UA Cvl
CJV KA
VO KN
UA
t
O
o
KA
CJN
CJ CVI
CJ\
ON
Ki
VO CVJ
t
Tt
8
VO
Tt
VO
O
UA
t t
ON UA
00
C-
PJ
O O ON
CJN
VO
NA
5
VO
KN
t UA
KN Tt
KN
CVJ
UA
8
OO t CJN
CO
VO
o
VO VO
OO
PJ
CO
OO
o
CVJ UA
CJN UA PJ
KN St
o o
UA
o
CJ KA
o
UA
o
t
KN
UA
Tt
'"
8
OJ
Tt 00
T-Tt
VO
UA CVI
I
to
Vh
1
M a
iS
+> ol
HJ CO
8
Bco o
Pvl
00 KN
00
CO
Tt UA ON
00 CVJ KN
Cvl KN
UA
UA O
UA
Ti-
in
tjv
VO
KA CVI
O
OJ Pvl
UA
VO CO
00
UA
PJ
KN
VO UA
KN
CVI
Tt
T-
KA CVI CJ\
UA
CVI
CJ\ CJ\
I
CVJ
CJN Tt
KA VO
KA UA UA
VO VO CO
Tt KA
UA
CJv VO
CJN CJN
8
KN
KN Tt
CJN KA
CVJ
O KA
UA
CVI
KN
PJ
o
OJ
Tt
KA
> o
fi
O)
fi O
g
cA M O
Vi
ID
CD
CQ .o pi
Prop. 1979/80:68 154
Bilaga
2
Sammanställning
av remissyttranden över betänkandet Avdragsrätt för utländska
pensionsförsäkringspremier m. m. (DsB 1978:13)
1
Inledning
Utredningens
förslag om avdragsrätt för vissa utländska pensionsRirsäk-ringspremier har fått
ett blandat mottagande. Detsamma gäller de förslag som avser försörjningsränta.
Utredningens förslag i övrigt har överlag tillstyrkts. Flera remissinstanser
har diskuterat frågan om konstruktionen av egenföretagares avdrag för pensionsfbrsäkringspremier.
Förslagen
txh synpunkterna i betänkandet har i sin helhet lämnats utan erinran av
länsstyrelserna i Jönköpings och Västernorrlands län, FAR, Lands-Ungsförbundet
och Svensk Industriförening.
I
det följande redovisas de synpunkter som framförts beträffande de olika
delförslagen i betänkandet och beträffande konstruktionen av egenföretagares
avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier. Framställningen följer dispositionen
i betänkandet. Avslutningsvis redovisas dels ett antal frågor som väckts under
remissbehandlingen, dels vissa allmänna synpunkter som framförts beträffande
nuvarande avdragsregler för pensionsförsäkringspremier och andra kostnader för
tryggande av pensionering.
2
Avdragsrätt for utländska pensionsförsäkringspremier (avsnitt 4 i betänkandet)
2.1
Inledning
Flertalet
remissinstanser ställer sig positiva till tanken att åter införa möjligheter
till avdrag för premier för vissa utländska pensionsförsäkringar. Några
länsstyrelser motsätter sig dock att en sådan avdragsrätt införs.
Remissinstanser inom båda dessa grupper har från olika utgångspunkter riktat
kritik mot utredningsförslagets tekniska utformning.
2.2
Remissinstanser som tillstyrker att avdragsrätt införs i någon form
RSV:
RSV
har i princip inte något att erinra mot utredningens förslag att återinföra
möjligheterna att efter särskild prövning kunna fö utländsk försäkring ansedd
som pensionsförsäkring och att alltså premien för en sådan försäkring skall
kunna bli avdragsgill i samma utsträckning som gäller för svensk
pensionsförsäkring. Den föreslagna lagändringen ligger också i linje med de strävanden
som finns inom de nordiska länderna att utjämna skillnader i lagstiftningen
länderna emellan. RSV tillstyrker utredningens förslag under förutsättning att
följande synpunkter beaktas.
Avdragsrätten
har, såvitt RSV kunnat förstå, begränsats till utländska
Prop. 1979/80:68 155
medborgare.
Den föreslagna lagtexten är generellt utformad men utredningen har inte i
motiveringen berört den näriiggande frågan om svenska medborgare skall kunna fä
avdrag för premie för utländsk pensionsförsäkring idet fall han flyttar
tillbaka till Sverige efter att ha varit bosatt i utlandet under viss längre
tid i följd och under denna tid tecknat en pensionsförsäkring. Enligt de
bestämmelser som gällde t. o. m. 1975 års utgång kunde en svensk medborgare,
som efter en utlandsvistelse åter bosalt sig i Sverige, fh avdrag för premier
för utländsk pensionsförsäkring under förutsättning att han varit bosatt i
utlandet under tre år i följd och under denna tid tecknat pensionsförsäkringen.
Starka skäl talar, enligt RSV:s mening, för att under sådana förhållanden som
nyss nämnts låta svenska medborgare - efter dispens - fö avdrag för utländska
pensionsförsäkringspremier. RSV föreslår därför att avdragsrätten utvidgas i
enlighet härmed. Någon särskild reglering erfordras däremot inte för det fallet
att en utländsk medborgare, som har medgivits avdragsrätt, därefter blir svensk
medborgare. Enligt RSV:s bedömning torde den nyblivne svenske medborgaren inte föriora
sin avdragsrätt.
För
det fall att endast utländska medborgare skall kunna medges avdrag, boren sådan
begränsning komma till uttryck i lagtexten. Att så sker är enligt RSV:s mening
väsentligt med hänsyn till kravet på tydlighet i lagstiftningen.
Utredningen
föreslår att prövningen av om premier för utländska pensionsförsäkringar skall
medföra avdragsrätt i Sverige skall ske i två steg. Den grundläggande
prövningen skall ligga hos regeringen, som föreslås fö bemyndigande att
fastställa att i vissa länder tecknade försäkringar i beskattningshänseende
skall kunna godtas som pensionsförsäkringar i Sverige. Utredningen anger att
regeringen för lämna ett sådant godkännande endast under förutsättning att en
svensk, som bosätter sig i utlandet, kan påräkna avdrag i landet i fråga för
pensionsförsäkringspremier till ett försäkringsbolag i Sverige. RSV
ifrågasätter om riksdagen så hårt bör styra regeringens handlande. Enligt RSV:s
mening bör regeringen - om särskilda skäl föreligger - kunna frångå denna
princip.
RSV
anser sig i detta sammanhang böra nämna nägot om vilka utländska
pensionsförsäkringar som förekommit vid dispensprövningen enligt tidigare
lagstiftning. Av det totala antalet dispensansökningar avsåg ca 70 % västtyska
pensionsförsäkringar och då framför allt Bundesversicherungsan-stalt fiir Angestellte
(BfA). Premierna för denna försäkring eriäggs till hälften vardera av
arbetsgivare och arbetstagare. Den försäkrade måste fullfölja inbetalningar
under minst 15 år föratt över huvud taget komma i åtnjutande av pension.
Förhållandena har emellertid numera ändrats. Genom konventionen den 27
februari 1976 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social
trygghet (SFS 1977:740) för tysk medborgare som arbetar i Sverige minst ett år
rätt till ATP. Vid återkomst till Tyskland för han i kvalifikationstid för BfA
tillgodoräkna sig tiden i Sverige utan att under denna tid ha eriagt premier
för försäkringen. - Andra vid den tidigare dispensprövningen ofta förekommande
utländska pensionsförsäkringar var försäkringar tecknade - förutom i de
nordiska länderna - i Storbritannien, Holland och Frankrike.
Utredningen
föreslåratt -i de fall en utländsk försäkring efter dispens skall anses vara
pensionsförsäkring-detta skall gälla för försäkringen i dess helhet, dvs. även
för eventuell del av försäkringen som inte överensstämmer med reglerna för
svensk pensionsförsäkring. Vidare föreslår utredningen att vid dispensgivning huvudsaklighetsprincipen
skall tillämpas. Enligt RSV:s mening bör en sådan ordning i allmänhet förenkla
arbetet med utländska
Prop. 1979/80:68 156
pensionsförsäkringar
i förhållande till den uppdelning mellan pensionsförsäkring och
kapitalförsäkring som tidigare skedde. RSV vill dock framhålla att vid
tillämpning av huvudsaklighetsprincipen en ändring av försäkringsvillkoren som
görs efter det dispens givits kan medföra att den utländska försäkringen inte
längre skall anses som pensionsförsäkring. Utredningen har inte behandlat denna
fråga.
Utredningen
har i olika sammanhang framhållit vikten av att reciprocitelsprincipen
upprätthålls men har inte närmare behandlat dessa problem. En
försäkringstagare, som stannar kvar i Sverige när försäkringen faller ut, skall
självfallet beskattas här för utfallande belopp. Pensionen kan vidare komma
annan till del än den som eriagt premierna. Enligt RSV:s mening medför det
föreslagna systemet att kontrollsvårigheter uppkommer. För att kontrollera att
utfallande pensioner i Sverige kommer att tas upp till beskattning kan därför
ett bevakningssystem behöva införas - något som innebär ökade uppgifter för taxeringsmyndighetema.
Svårigheter föeligger dessutom att kontrollera att avdrag för
försäkringspremierna inte yrkas både i Sverige och i annat land. Enligt RSV:s
mening kan i sistnämnda hänseende från kontrollsynpunkt vara tillfyllest att
den skattskyldige i samband med att han yrkar avdraget i sin deklaration avger
en försäkran om att han inte har yrkat eller avser att yrka avdrag för
premierna jämväl i annat land.
Som
utredningen framhållit utgör frågan om utländska försäkringar skall kunna godtas
som pensionsförsäkringar vid beskattning i Sverige endast en del av ett större
problemkomplex nämligen om den skattemässiga behandlingen här i landet av
utländska livränteförsäkringar i allmänhet. Dessa problem kvarstår även om
avdragsrätt för utländska försäkringar införs. Det torde krävas internationella
ansträngningar för att åstadkomma enhetliga regler för att därmed upprätthålla reciprocitetsprincipen.
RSV anser det angeläget att man försöker lösa dessa problem.
Kammarrätten
i Göteborg:
Kammarrätten
vill peka på en konsekvens av förslaget som utredningen inte har berört.
Utländska försäkringar kan ha högre premier än som för dras av enligt de
bestämmelser som gäller för svenska försäkringar. Försäkringstagarna kan vara
tvungna att betala dessa högre premier under många år efter infiyttningen till
Sverige. Om riksskatteverket medger att sådan utländsk försäkring skall anses
som pensionsförsäkring, uppkommer frägan om premieavdrag för ske med högre
belopp än som ryms inom ramen för motsvarande svensk försäkring. Enligt
kammarrättens uppfattning bör avdragsrätten ej vara mera förmånlig än försvensk
pensionsförsäkring. Den föreslagna lagtexten innehåller emellertid inte någon
sådan begränsning och utredningens motivuttalanden ger heller inte någon
ledning för tolkningen. Det bör emellertid fö ankomma på riksskatteverket att i
dispensärendet bestämma hur stor del av premien som skall fö dras av.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län:
Länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning, att vissa möjligheter bör öppnas för i första
hand utländska medborgare att under vistelse i Sverige kunna fullfölja
betalningarna av redan tecknade utländska försäkringar. En viktig principiell
förutsättning härför bör dock - såsom utredningen framhåUit - vara att en
svensk bosatt i utlandet kan påräkna liknande behandling, när det gäller
försäkring för vilken han betalar premier till försäkringsbolag i Sverige.
Utredningen konstaterar emellertid, att en undersökning beträff-
Prop. 1979/80:68 157
ande
beskattningsreglerna i vissa länder visar, att möjligheterna för en svensk
medborgare att i dessa länder fö avdrag för premie för pensionsförsäkring som
tecknats i Sverige, är begränsade. Förutsättningen om lika behandling av
utländsk medborgare i Sverige respektive svensk medborgare i utlandet kan
därför inte uppfyllas. Länsstyrelsen anser, att denna omständighet talar för
stor restriktivitet när det gäller möjligheterna till dispens i Sverige.
Utredningen
föreslår, att premier för utländska pensionsförsäkringar bör vara avdragsgilla
såsom pensionsförsäkringspremier i Sverige under förutsättning att motsvarande
avdragsrält "kan antas föreligga" för en svensk pensionsförsäkring
vid beskattning i det land där den utländska försäkringen har tecknats. En ytteriigare
förutsättning är att utfallande belopp är skattepliktigt i det land där
försäkringen tecknats om försäkringstagaren sedermera fiyttar det. Om
försäkringstagaren stannar i Sverige skall utfallande belopp vara
skattepliktigt här. Prövningen av om premie för utländska försäkringar skall
medföra avdragsrätt i Sverige skall ske i två steg. Den grundläggande
prövningen göres av regeringen, medan RSV prövar dispensfrågan i det enskilda
fallet. Detta synes vara ett ändamålsenligt system.
RSV
bör enligt utredningen ha möjlighet att vid dispensprövningen föreskriva att
avdrag för försäkringen inte kommer att yrkas i annat land. Länsstyrelsen
ifrågasätter om inte det bör vara ett obligatoriskt krav att avdrag endast fär
yrkas i ett land.
Ett
skäl för dispens bör enligt utredningen vara att den utländska försäkringen
tecknats före bosättningen i Sverige. Länsslyrelsen ifrågasätter, om inte avdragsrällen
åtminstone lill att börja med, bör omfalla endast sådana fall där försäkringen
tecknats före bosättningen i Sverige. En person, som bosätter sig här några år,
bör ha möjlighet atl med avdragsrätl vidmakthålla det försäkringsskydd som han
redan lidigare har skaffal sig.
Folksam:
Som
framgår av belänkandel har reglerna beträffande avdragsrätl för premie för pensionsförsäkring
tecknad i utlandel skiftat genom åren.
F. n.
gäller alt någon avdragsrätl inte föreligger annat än för vissa äldre
försäkringar.
Det
blir allt vanligare att personer på grund av sitt arbete vistas uianför hemlandel
för kortare eller längre lid. Ulländska medborgare - i första hand från de
nordiska ländema - arbetar i Sverige och ett allt större antal svenska
medborgare har sin yrkesverksamhet i ullandel.
Mol
denna bakgrund och önskvärdheten av smidiga internationella regler på olika
områden förefaller det också vid elt försia påseende nalurligl med en ändring
av nuvarande bestämmelser. Frågan är emellertid-som utredningen också belyser -
mycket komplicerad.
Om avdragsrätl
för utländsk försäkring ska medges är det givetvis viktigi atl de fösäkringsformer
som kan komma att åberopas någol så när svarar mol den svenska lagstiftningens
mycket detaljerade definition på pensionsförsäkring. Ett sådant krav medför
ett omfattande kartläggningsarbete. Det är dessutom inte fråga om en engångsinsats.
För att kunna göra en så långl möjligt rättvisande bedömning krävs atl
förändringar av lagstiftningen i respektive land kontinueriigt följs.
Elt
annal krav som ulredningen för fram är alt avdragsrätl i Sverige för försäkring
tecknad i utländskt försäkringsföretag ska förutsätta möjlighet för avdrag av
premie för svensk pensionsförsäkring i aktuellt land. Detta förutsätter
överläggningar med berörda länder som torde bli både omfattande och
tidskrävande.
Prop. 1979/80:68 158
Även
om avdragsrätt för premier för i utlandet tecknade försäkringar inte torde
komma att beröra så stort antal personer och därmed heller inte belöpa sig till
så stora belopp, har frågan ändå en direkt skattepolitisk aspekt. Risk för
skatteflykt för heller inte uteslutas. Vi viil i sammanhanget peka på att
frågan berör såväl utländska medborgare som svenska medborgare som tecknat
försäkring i utländskt försäkringsbolag.
De
krav som utredningen fört fram i sammanhanget - och som för anses sakligt
rimliga - medför i förhållande till antalet ärenden ett omfattande
kartläggningsarbete och betydande arbetsinsatser. Man kan enligt vår mening
ändå inte räkna med att uppnå helt tillfredsställande överensstämmelse mellan
svenska och utländska pensionsförsäkringar. Skillnaderna mellan olika länders
regler är betydande. Det framgår av bl. a. utredningens egen enkät trots att
den bara berör åtta länder. Olika kontrollåtgärder borde också sättas in för
att t. ex. bevaka att utfallande belopp från utländsk försäkring upptas till
beskattning eller att avdrag för premier inte yrkas såväl i Sverige som
hemlandet.
Vi
är, trots vad som ovan anförts, för vår del positiva till en lagändring som gör
det möjligt för i första hand utländska medborgare att efter dispens från
Riksskatteverket fö rätt till premieavdrag så atl försäkringar tecknade före
bosättningen i Sverige kan fullföljas. För dispens börda endast förutsättas att
försäkringen i huvudsak motsvarar pensionsförsäkring i Sverige och att premien
ryms inom gällande avdragsramar. Av lagtexten bör klart framgå, att ny
pensionsförsäkring i utländskt försäkringsbolag med rätt till premieavdrag inte
kan tecknas under bosättning i Sverige.
Näringslivets
ska ttedelega tion:
Den
lagstiftning som tillkom 1969 och som innebar att avdragsrätt i princip
vägrades i Sverige för pensionsförsäkringar som tecknats i försäkringsanstall
som inte var svensk hade en mycket schablonmässig utformning. För att komma åt
vissa fö missbruk, som då nyligen förevarit, tillgrep man en lagstiftning som
fick mycket egendomliga konsekvenser. Man gjorde m.a.o. pensionsförsäkringar i
utländska försäkringsanstalter till kapitalförsäkringar såvitt gällde
beskattningen. Detta hindrade visseriigen dem som var bosatta i Sverige alt
teckna försäkring av denna art i utländsk anstalt och samtidigt behålla
avdragsrätten i Sverige. Däremot hindrade de självfallet inte ett svenskt
företag med verksamhet i utlandet att där teckna pensionsförsäkringar för sina
anslällda. De anställda har också under vistelse i utlandet kunnat själva
teckna sådana försäkringar och eventuelh erhålla avdrag i ullandet för eriagda
premier. För den händelse vederbörande återfiyttar till Sverige sedan
pensionerna börjat falla ut pä grund av försäkringen blir han garanterad en
löpande, skattefri inkomst.
Lagsliftningen
förenades med en möjlighet till dispens för att inte utlänningar som arbetade i
Sverige och hade försäkringar i hemlandet skulle drabbas. Denna
dispensmöjlighet upphävdes emellertid genom 1975 års lagstiftning rörande
beskattning av pensionsförsäkringar. 1 propositionen 1975/76:31 motiverades
slopandet med att del torde vara praktiskt taget uteslutet att någon utländsk
försäkring skulle kunna uppfylla alla de relativt detaljerade villkor som den
nya lagstiftningen uppställde föratt en försäkring skulle godtas som
pensionsförsäkring. Om dispensansökan inte inkommit till RSV senast den 31
december 1975, saknas lagliga möjligheter att erhålla avdrag för premier för
utländsk försäkring såsom för pensionsförsäkring. Utländska medborgare som
numera kommer till Sverige och tidigare inte haft
Prop. 1979/80:68 159
anledning
att söka dispens kan således inte under sin vistelse här över huvud taget
erhålla avdrag för premierna.
På
skäl som angivits i den remitterade promemorian föreslår utredningen att
dispensmöjligheterna skall återinföras.
Då
1975 års ändringar genomfördes slopades som nämnts de dispensmöjligheter som
förelegat sedan 1969 att fö pensionsförsäkringar i ulländsk försäkringsanstalt
behandlade på samma sätl som svenska pensionsförsäkringar. På åtskilliga andra
områden tvingades lagstiftaren atl tillgripa dispensregler för att inte verkningama
av de införda reglerna skulle bli helt orimliga. Dessa dispensregler infördes
utan att man i lagtext eller motiv närmare angav förutsättningarna för dispens.
Utredningen har nu föreslagit flera påbyggnader på detta dispenssyslem,
alltjämt utan att mer än antydningsvis motivera varför dispenser bör ges. Vi
har tidigare vänt oss mot det alltmer tilllagande oskicket att i skattelagstiftningen
hänskjula frågor om skatteplikt eller avdragsrätt i det enskilda fallet till en
dispensprövning. Sådana dispenser bör enligt vår mening endasi fö ifrågakomma i
situationer som lagstiftaren rimligen inte kunnat förutse. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det otillfredsställande att mera generellt i
lagstiftningen falla tillbaka på ett dispensförfarande. Det kan ifrågasättas om
en sådan lagstiftningsmetod står i samklang med grundlagens utgångspunkl att
det är riksdagen som har att besluta om beskattning.
De
praktiska erfarenheterna av det nuvarande regelsystemet med betydande inslag
av dispensförfarande är inte heller tillfredsställande. Det blir lätt en
anhopning av dispensärenden och f. n. är den så stor alt väntetiden uppgår till
fyra månader eller mer. Så långa vänteuder medför betydande olägenheter när det
är fråga om affärstransaktioner.
Vi
vill därför redan här uttrycka vår tvekan inför atl ytteriigare utbygga
dispensinstituten. Enligt vår åsikt bör utredningen under sitt fortsatta arbete
göra en genomgång av lagstiftningen. I första hand bör övervägas om inte sådana
undantagsregler kan införas som gör dispensprövning överflödig. 1 de delar man
alltjämt måste lita till dispenser bör övervägas, om inte förutsättningarna
kan bättre anges i lagen än vad som nu är fallet. Samtidigt vill vi understryka
att de föreslagna ändringarna är så angelägna att vi är beredda att i avvaklan
på att nyssnämnda utredning blir klar temporärt acceptera ett
dispensförfarande.
Ett
sådant dispensområde rör just pensionsförsäkringar i utländsk försäkringsanstalt.
Vi ansluter oss därför till utredningens förslag eftersom verkningarna blir
helt orimliga utan föreslagen dispensmöjlighet. Inte minst bör beaktas att de
negativa verkningarna av nuvarande ordning kan hämma de svenska företagens
möjligheter att tillfälligt anställa utländsk arbetskraft.
Utredningen
har inte föreslagit några dispensmöjligheter för svenska medborgare som innehar
pensionsförsäkringar tecknade i utländsk kapilalförsäkringsanstalt. Något
rimligt skäl att undanta dessa finns inte, snarare tvärtom. Vi åsyftar då
svenskar verksamma i utlandet under en period av sitt liv och som därefter
återvänder lill Sverige före pensionsålderns inlräde och som har intresse av
att vidmakthålla sitt försäkringsskydd. Dispensen bör - liksom lidigare var
fallet - därför omfalta även svenska medborgare.
Beträffande
svenska medborgare som innehar svensk pensionsförsäkring kan problem inträda om
vederbörande vill vidmakthålla försäkringen efler utflyttning. I normalfallet
kommer han då inte att kunna utnyttja avdragsrätten från svenska inkomster.
Del kan t. o. m. hända att han inte heller äger göra avdrag från inkomsten i
utlandet. Del är naturiigt att lagsliftaren i första
Prop. 1979/80:68 160
hand
ägnar sin uppmärksamhet åt de problem som svenskar verksamma utomlands kan
ställas inför. Det bör tillskapas en ordning som möjliggör för sådana försäkringshavare
att - i den mån han inte kunnat utnyttja avdragsrätten vare sig i Sverige eller
i utlandet - i efterskott fö utnyttja den i Sverige. I vart fall om vistelsen i
utlandet inte varat mer än några år bör en sådan ordning utan praktiska
svårigheter kunna genomföras. Den överensstämmer helt med grundtanken att hela
försäkringsbeloppet skall beskattas i Sverige, om vederbörande är bosatt där då
pensionen utfaller. Skulle vistelsen i utlandet vara förhållandevis lång tid
torde knappast finnas annan praktisk lösning än att man gör en uppdelning av
försäkringen i en P-försäkring och en K-försäkring. Vi föreslår att detta
övervägs under utredningens fortsatta arbete.
Som
nämnts bör förutsättningarna för dispens anges i lagtexten eller förarbetena.
Naturligtvis är det inte möjligt att kräva alt den utländska försäkringen i
detalj uppfyller alla kvalitativa villkor som ställs pä en svensk
pensionsförsäkring. Man bör emellertid ange att skillnadema inte för vara hur
stora som helst. En praktisk fråga är bl. a. hur utländska försäkringar med återköpsrätt
skall behandlas. Vi kan anslula oss till det huvudsaklighelskrav som
utredningen velat uppställa. Därutöver bör som kriterier uppställas att
sannolika skäl talar för att den utländske medborgarens vistelse här i landet
är tidsbegränsad och att - mot bakgrund härav - den övervägande delen av
försäkringens värde enligt försäkringsavtalet byggts upp eller kommer att
byggas upp i hans hemland.
1
promemoriorna har förutsättningarna utformats som en prövning i två led.
Regeringen skulle efter en mera översiktlig jämförelse mellan svenska och
utländska skatteregler på detta område - fö bemyndigande att fastställa att
försäkringar som har tecknats i vissa andra länder skall kunna behandlas som
pensionsförsäkringar i Sverige. 1 det andra ledet gör RSV, efler ansökan i
varje enskilt fall, en bedömning av om den utländska försäkringen i huvudsak
överensstämmer med KL:s regler. Sådan överensslämmelse föreslås bli ett villkor
för avdragsrätt i Sverige.
För
vår del finner vi att det första ledet - bemyndigande för regeringen -saklöst
kan undvaras. I stället bör i laglexlen anges alt dispens för ges om de
kvalitativa villkoren i den utländska försäkringen inte i väsentliga hänseenden
skiljer sig från vad som krävs av svensk pensionsförsäkring. Eflersom det är
RSV som bör handha dispensen bör denna jämförelse inle vålla så stora problem.
Den reciprocilet som utredningen eftersträvar genom sitt förslag om prövning
även i det försia ledet är mot bakgrunden av vad vi nyss anfört om
beskattningen av utfallande belopp inte ens önskvärd i alla lägen.
Enligt
utredningens förslag skall de nya dispensbestämmelserna lillämpas redan fr. o. m.
1976 års taxering. Vi finner detta vara helt i sin ordning då annars en
olycklig lucka i avdragsrätten skulle kunna uppkomma.
Svenska
Försäkringsbolags riksförbund:
Förslaget
att öppna möjlighet för till Sverige infiyllade utländska medborgare samt
svenska medborgare som återvänt till Sverige att kunna med obeskattade medel
fullfölja betalningarna på före bosättningen i Sverige tecknade utländska
försäkringar finner riksförbundet väl avvägt. Riksförbundet instämmer även i
att prövning huruvida avdragsrätl i Sverige bör medges för utländsk försäkring
bör anförtros Riksskatteverket (RSV). Enligt förslaget bör verket vid behov
kunna höra annan myndighet, t. ex. Försäkringsinspek-
Prop. 1979/80:68 161
tionen.
Det lorde i sådana fall från materiell synpunkt vara lämpligare alt som
remissinstans anlita Svenska Livförsäkringsbolags Skattenämnd. En svårighet
som kan befaras vid RSV:s prövning och som inte löses genom den föreslagna huvudsaklighetsprincipen
är att försäkring i ulländsk försäkringsanstalt, som eljest kunnat jämställas
med svensk pensionsförsäkring, ofta innefattar möjligheter till såväl återköp
som sådana ändringar av avtalet att försäkringen därefter för karaklär av
kapitalförsäkring. Det bör i en kommande proposition klargöras huruvida avdragsrätl
i Sverige i dylikl fall bör kunna medges under förutsätlning atl sådana
möjligheter först elimineras genom ett tillägg till försäkringsavtalet (även om
upprätthållandet av tillägget sedan knappast kan göras lill föremål för
kontroll från svensk sida). Riksförbundet har i övrigt inte någol alt erinra
mot de angivna ramarna för RSV:s prövning.
Riksförbundet
kan däremot inle instämma i utredningens förslag att avdragsrällen i Sverige
bör prövas i två sleg, varvid det första steget innebär att regeringen skall
göra en översiktlig jämförelse mellan svenska och utländska skatteregler på della
område. En sådan jämförelse skulle i de flesta fall sannolikt bli mycket vidlyftig
och skulle dessutom då och då behöva förnyas med hänsyn till ändringar i det
andra landets lagstiftning. Riksförbundet befarar därför att den föreslagna
lagändringen med elt sådant krav inte skulle komma att fö någon nämnvärd
praktisk betydelse. Det bör således enligt riksförbundets mening vara
tillräckligt med den prövning som ankommer på RSV.
SRS:
Samfundet
instämmer i ulredningens uppfattning att det bör öppnas en möjlighet för
utländska medborgare atl under vistelse i Sverige kunna med avdragsrätt vid
laxeringen fullfölja betalningarna på redan tecknade utländska försäkringar.
De föreslagna villkoren för avdragsrätt, innebärande en reciprok behandling för
premier för svensk pensionsförsäkring vid beskattning i det land där den
utländska försäkringen har tecknats, synes rimligl avvägda och tillstyrkes.
Däremot ifrågasätter samfundet värdet av del villkor, som riksskalleverket enligl
utredningens förslag bör ha möjlighet alt ställa för medgivande av dispens
nämligen att avdrag för försäkringen inte kommer att yrkas i annat land. Några
möjligheter lill generell konlroll av efterievnaden av ett sådanl villkor torde
inle föreligga. Villkoret har därför enligt SRS' uppfattning ingen praktisk
betydelse och bör därför inle uppställas.
TOR:
Utredningens
förslag i denna del innebär i stort en återgång till den ordning som gällde
före ingången av år 1976, nämligen att - efter särskilt medgivande - i utlandel
tecknad försäkring skall anses som pensionsförsäkring. TOR anser det moliverat atl
utlänningar som arbetar i Sverige bör ha möjlighet atl med obeskattade medel
fortsätta betalningar för sina i hemland för pensioneringen tecknade
försäkringar. TOR delar också uppfattningen alt recipro-citeten bör
upprätthållas på sätt utredningen föreslagil. Vidare finner TOR förslaget att
dispenserad försäkring i sin helhet skall anses som pensionsförsäkring - detta
även om viss del av försäkringen har karaktär av kapitalförsäkring - klart
vara ägnat att förenkla taxeringsarbetel. TOR tillstyrker därför förslaget i
denna del men vill samtidigt framhålla, all utredningen inle behandlat den siluationen
att försäkring under försäkringstagarens vistelse här i landet förändras så att
den huvudsakligen inte kommer atl ha karaktär
U Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 162
av
pensionsförsäkring. Enligt TOR.s mening bör försäkringen därvid, såvitt avser
utfallande belopp, alltjämt anses som pensionsförsäkring under det att avdragsrällen
för premiebetalningar bör upphöra. TOR vill också peka på de
kontrollsvårigheter, som finns beträffande ulländska försäkringar.
TCO:
Del
föreligger betydande olikheter mellan del svenska inkomstskattesystemet och
övriga länders. Det gäller inle minst nivån på beskattningen. Om försäkringar
som tecknats i annat land för tillgodoräknas som pensionsavdrag i Sverige för
att därefter bli beskattade i del land där de tecknats kommer med största sannolikhel
denna grupp av försäkringstagare atl bli betydligl favoriserade jämfört med de
som även beskattas försina utfallna försäkringar i Sverige. Denna påtagliga
vinst kan leda till att systemet kommer att missbrukas. TCO menar därför att
införandet av enhetligare skatteregler inte kan ske för isolerade företeelser
utan atl det också förutsätter en betydligt vidare skatteharmonisering. 1 annal
fall riskerar man att skapa ell nytt skatlefrälse.
Ändå
måste det anses angeläget alt göra det möjligt för dessa inkomsttagare att
teckna pensionsförsäkring på villkor som inte är sämre för alt deras inkomster
förtjänas i ett annat land än där försäkringen tecknats och där den för flertalel
också kommer atl utbetalas. Utan att här lämna något färdigt förslag vill TCO
ändå ange en riktning som vore möjlig. Med utgångspunkten atl de utfallande
pensionerna blir skattepliktiga i samma land där de tecknats bör avdraget för
försäkringspremien beräknas så att den skatlelindring som ges i möjligasle mån
skall anpassas till den skattesats som ulgår när försäkringen utfaller.
Om
försäkringen när den utfaller beskattas i Sverige måsle det givetvis beaktas atl
den skatlskyldige endasi erhållit partiell avdragsrätt. Vid beskatt-ningsiillföllet
för jusleringar göras för della.
Skäl
kan komma atl anföras mot att begränsa denna vidgade avdragsrätl till utländska
medborgare. Om avdragsrällen för utländska pensionsförsäkringar även skulle
komma att omfalla svenska medborgare blir de synpunkter som TCO här anförl än
mer väsentliga.
Ulredningens
förslag har vidare tillstyrkts ulan närmare kommentarer av försäkringsinspektionen,
LRF, Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund och Utländska
försäkringsbolags förening.
2.3
Remissinstanser som avstyrker att avdragsrätt införs
Länsstyrelsen
i Stockholms län:
Ulredningens
förslag avser enbart försäkringar som tecknas i utländsk försäkringsanstall av ulländsk
medborgare som är bosatt i Sverige. Förslaget om den avdragsrätt som skall
gälla och hur konlrollen av dessa premieavdrag skall genomföras är kompliceral.
Länsslyrelsen menar att vart och ett av de två leden för atl fastställa om rätt
lill avdrag föreligger skulle komma att leda till stora
tillämpningssvårigheter. De olika ländernas system för tryggande av en rimlig
försörjning för ålderdom, sjukdom m. m. lorde skilja sig från varandra i större
eller mindre utsträckning. Här spelar in hur en eventuell motsvarighet till de
svenska förmånerna enligt lagen om allmän försäkring ser ut, hur skattesystem
och skattetryck är i andra länder och framför allt vad
Prop. 1979/80:68 163
begreppet
pensionsförsäkring innebär i ett annat land. Länsstyrelsen vill särskill peka
på svårigheterna rent praktiskt att jämföra de olika detaljerna i
pensionsförsäkringsbegreppet i ett främmande land med de svenska bestämmelserna.
I synnerhet torde della gälla länder utanför den s. k. industrialiserade väriden.
Möjligheter att fö upplysningar från olika myndigheter torde också variera
kraftigt de olika länderna emellan.
En
mycket väsenllig fråga i sammanhanget är huruvida en aktuell ulländsk
medborgare har möjlighel alt fö avdrag för försäkringspremie även i sitt
hemland och hur man skall kunna kontrollera om utfallande pensionsbelopp kommer
att beskattas. Dessa kontrollproblem, som enligt ulredningens mening skall höra
till RSV:s del av prövningen av om avdragsrätt bör föreligga, lär i många fall
bli utomordentligt svära. De svenska myndigheterna kan fö stora svårigheter
att fö fram uppgifter frän det akluella andra landet, med bl. a. stor tidsutdräkt
som följd.
En
förutsättning för avdragsrält för utländsk premie synes enligt utredningens
förslag vara att svensk medborgare som är bosatt i del andra landet, skall fö
motsvarande avdragsrält i det landel. Länsslyrelsen tvivlar på att en sädan
ömsesidighet kan uppnäs i nägon större utsträckning. Vidare bör framhållas alt
del finns länder som hell eller delvis saknar skalt på inkomst och i sådant
fall blir avdragsrätten mer eller mindre illusorisk.
Länsstyrelsen
anser f ö. atl fråga om avdrag för utländsk pensionsförsäkringspremie är ett
litet problem som i sak mänga gånger bör kunna lösas pä andra sätt. Den
utländske medborgaren kan l. ex. under sin vistelse i Sverige anslutas till etl
svenskt pensioneringssystem antingen genom egen premiebetalning eller genom
att arbetsgivaren eriägger avgifterna. Etl annat alternativ är all leckna
kapitalförsäkring. Det kan ocksä finnas möjlighet att öka pensionsskyddet vid
återkomst till hemlandet.
Del
finns säledes redan utvägar att pä olika andra sätt bibehålla en från början
förutsedd pensionstrygghet utan att avdragsrätt tillskapas i Sverige för
utländska pensionsförsäkringspremier.
Länsstyrelsen
avstyrker utredningens förslag på denna punkt av säväl sakliga som
administrativa skäl och anser sig därför inte ha anledning att gå in pä de
föreslagna ikraftträdandebestämmelsema.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län:
Förslaget
gäller utländska försäkringar som tecknats av utländska medborgare bosatta i
Sverige. Begränsningen lill denna kategori har inle kommil till ultryck i
lagtexten (p 1 av anv 131 § KL). Dessa försäkringar skall kunna jämställas med
svenska pensionsförsäkringar i avdragshänseende, om vissa förutsättningar kan
uppfyllas. Denna prövning sker i tvä led, dels av regeringen, dels av riksskatteverket.
1 en grundläggande prövning görs en översiktlig jämförelse mellan svenska och
utländska skatteregler pä detta område, och i ett senare led skall en mera
teknisk jämförelse göras mellan villkoren för en viss utländsk försäkring och
kommunalskattelagens bestämmelser. Förslaget innebär, enligt länsstyrelsen, en
myckel komplicerad lösning och torde medföra stora praktiska problem för båda
prövningsinstanserna. Den tekniska prövningen lorde bli mycket schablonartad
speciellt när del gäller atl jämföra villkoren för en utländsk försäkring med
vad som gäller för en svensk pensionsförsäkring.
Avdragsrätten
föreslås vidare vara beroende av atl särskilda skäl föreligger. Ett av skälen
bör enligt ulredningen vara att den som i Sverige yrkar avdrag för premie för
utländsk försäkring visar att avdrag inte har yrkats i nägot
Prop. 1979/80:68 164
annat
land. Stora svårigheier kommer antagligen att uppstå, såväl konlroll-mässiga
som tidsmässiga, genom att nödvändiga kontakter mäste tas med andra länder.
Utredningen har inte närmare analyserat dessa problem.
1
belänkandet framhålls också, att en viktig principiell förutsättning måste
föreligga för alt avdrag för utländska premier skall medges, nämligen att en
svensk medborgare som bosätter sig i motsvarande land skall fö en liknande
avdragsrätt. Rätlen till avdrag för utländska pensionsförsäkringspremier synes
i åtskilliga länder vara liten och dessutom oftast starkt beskuren, varför
villkoret endast undantagsvis torde kunna uppfyllas.
Länsstyrelsen
avstyrker därför förslaget i första hand på grund av de bedömningsproblem som
måste uppslå vid prövningen av utländska skatteregler och försäkringar i
jämförelse med de svenska bestämmelserna. Någon egentlig likformighet torde bli
svårt att uppnå. Själva frågan om avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringar
synes vidare vara av så marginell belydelse atl den lämpligen bör kunna lösas
genom t. ex. svenska tilläggspensionsförsäkringar.
Om
emellertid avdragsrätt för utländska premier skall införas bör även beaklas
möjligheten atl genom dubbelbeskattningsavtal säkerslälla viss avdragsrält i
respektive land. Vidare kan ifrågasättas om inte någon tidsgräns bör aklualiseras,
när det gäller avdrag för utländska försäkringspremier, dä förslagel är avsett
för utländska medborgare under tillfällig vistelse i Sverige.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län:
Föreskrift
av regeringen
Regeringen
föresläs fö bemyndigande atl föreskriva atl i vissa länder tecknade
försäkringar skall i beskattningshänseende kunna godtas som
pensionsförsäkringar i Sverige. Förutsältning härför anges pä sidan 45 endast
vara atl del konstateras alt ifrågavarande lands "lagstiftning ger
möjlighet att göra avdrag för premier för något som i stora drag liknar våra
pensionsförsäkringar och detta oavsett om försäkringen tecknats i en i landet
bedriven försäkringsrörelse eller ej". På sidan 43 har emellertid som en viklig
principiell förutsätlning uppställts alt en svensk som bosätter sig i utlandel
därstädes kan påräkna liknande behandling i vad avser försäkring för vilken han
betalar premier till etl försäkringsbolag / Sverige. På sidan 44 anges
utgångspunkten också vara alt premier för utländska försäkringar bör vara
avdragsgilla säsom pensionsförsäkringspremier i Sverige under förutsältning att
motsvarande avdragsrält kan anlas föreligga för en svensk pensionsförsäkring
vid beskattning / det land där den utländska försäkringen har tecknats.
"Föreligger avdragsrält i Sverige för premier för utländska försäkringar
bör alltså utfallande belopp vara skattepliktiga i det land där försäkringen
har tecknats om försäkringstagaren sedermera flyttar dil." Utredningen
synes avse - oaktat detta ej fött ultryck i lagtexten - att regeringens
förskrift som sådan skall avse alla försäkringar som tecknats i
försäkringsrörelse bedriven i ett visst land, här betecknat A. På grund av ovan
återgivna uttalanden skulle för elt sådant medgivande föreligga följande förulsällningar
O-H):
I. Del
skall konstateras, att A:s lagstiftning skall ge möjlighet att göra
avdrag för premier "för något som i slora drag liknar våra pensionsförsäk
ringar".
II. En svensk som bosätter
sig i A skall kunna påräkna liknande
behandling beträffande försäkring för vilken han betalar premier lill försäk-
Prop. 1979/80:68 165
ringsbolag
i Sverige. Om denna förutsättning föreligger synes förutsättningen under 1
också uppfylld. -Med "liknande behandling" synes utredningen avse
inte endast att premien för den svenska försäkringen är (åtminstone till någon
del) avdragsgill i A utan också att utfallande belopp på grund av samma svenska
försäkring (åtminstone till någon del) är skattepliktiga inkomster i landet A.
En till visst belopp begränsad avdragsrält i A av det slag som den som i
Sverige gäller för premier för bl. a. kapitalförsäkringar (som allmänt avdrag)
bör alltså inte vara tillfyllest.
Vad
utredningen åsyftat med de allmänna ordalagen återgivna under 1 ovan, synes
oklart. Möjligen har man menat att det räcker med atl premier för vissa typer
av svenska pensionsförsäkringar är avdragsgilla i landel A med ålminstone vissa
belopp. Exempel på begränsningar i utländsk lagstiftning ges i redogörelsen för
ulländsk rätl på sid 39-42.1 Danmark, Norge och Finland finns sålunda vissa
begränsningar bl. a. till vissa belopp respektive viss proceni av
förvärvsinkomsten. I Finland fordras dessutom viss ej närmare angiven
likställighet med finska pensionsförsäkringar; i Norge förutsattes godkännande
av försäkringsrädet "i särskilda fall"; i Tyskland medges avdrag
endast för premier till "ulländsk socialförsäkringsgivare", däremol
inte för "premier för livförsäkringar till utländska
försäkringsgivare". Av redogörelsen synes framgå atl avdrag i Danmark kan
medges för svenska livförsäkringar endast i den mån de ryms inom beloppet 3000
kr. för makar gemensamt, och atl delta även gäller svenska
pensionsförsäkringar. Om så är fallet, kan starkt ifrågasättas huruvida så slor
reciprocilet kan anses föreligga att regeringen bör lämna generell föreskrift
om rätt till avdrag för alla danska pensionsförsäkringar (intill de i Sverige
gällande maximiavdragen). Beträffande Tyskland kan ifrågasättas huruvida avdragsrällen
där för "premier till utländsk socialförsäkringsgivare" har sådan
reell tillämpning på svenska försäkringar atl tillräcklig reciprocilet kan
anses föreligga. (Premier för socialförsäkringareriägges väl f ö. inte till
"försäkringsbolag i Sverige", jfr sid 43).
Enligl
länsstyrelsens mening bör del av motiven framgä huruvida den allmänna
formuleringen i lagtexten C'försäkring meddelad i försäkringsrörelse som bedrives
i ullandet") är avsedd att kunna utnytljas på så sätt att regeringens föreskrifi
beträlTande visst land kan begränsas lill vissa slag av försäkringar. Om viss arl
av försäkring godtas, synes däremot en begränsning av avdragsrällen lill visst
belopp för sädana försäkringar inte möjlig enligt lagtexten och torde med
hänsyn till beskaltningen av utfallande belopp inte heller kunna ifrågasättas.
Med
anledning av vad som anföres i betänkandet i redogörelsen för utländsk rätt
(Tyskland och USA) må framhållas att det vid regeringens bedömning inle synes
böra lillmälas nägon betydelse atl avdrag till äventyrs skulle kunna medges för
försäkringar som meddelats av svenskt försäkringsbolag pä grund av att det
främmande landet gett bolaget tillstånd atl driva verksamhet i samma land.
Sådana försäkringar för förulsällas ha meddelats i försäkringsrörelse som inte
bedrivits i Sverige och är i så fall inle att anse som pensionsförsäkringar enligl
svensk skatterätt.
Av
redogörelsen för utländsk rält synes framgå alt regeringen - om utredningens
intentioner skall följas - inte bör meddela föreskrift beträffande
pensionsförsäkringar tecknade i åtminstone tre av de sju undersökta länderna,
nämligen Storbritannien, Belgien och USA. Värdel av den föreslagna
lagstiftningen blir därigenom myckel begränsad, och den blir bl. a. inte
tillämplig i del fall som beröres i den till utredningen överiämnade
Prop. 1979/80:68 166
skrivelsen
från brittiske medborgaren C E Gould (jfr sid 38 och 42), eftersom ingen
möjlighet till avdragsrätt säges finnas för premier för försäkring som tecknats
utanför United Kingdom.
Riksskatteverkets
prövning (sid 45-47)
För
dispens i det enskilda fallet synes utredningen kräva följande förutsättningar
(A-D):
A. Den
utländska försäkringen skall befinnas i huvudsak överensstämma
med kommunalskaltelagens regler. Detta krav synes innefatta följande
delkrav:
a) "Normalt bör den utländska försäkringen inte
kunna återköpas i vart fall inte inom viss tid."
b) Det skall kunna "antas att den i princip fyller samma funktion
som en svensk pensionsförsäkring". Detta krav, som de "privata"
socialförsäkringarna i Västtyskland förmodas fylla, synes ulredningen inle ha
direkt preciserat.
c) När del gäller utgående förmåner av olika slag, skall
tillämpas en huvudsaklighetsprincip som preciseras på så sätt atl dispens kan
medges om minst 75 % av premien för den utländska försäkringen avser förmåner
som molsvarar dem som utgår enligt svensk pensionsförsäkring. Om endast 70 96
av premien skulle avse sådana förmåner, avses dispens inle kunna medges även om
avdrag inle önskas för mer än dessa 70 %. Hur man skall förfara i det fall alt
en viss försäkring, som fyller 75 9é - kravel beträffande förmånerna, i det
främmande landel skulle anses uppdelad pä en avdragsgill och skattepliktig
pensionsförsäkring och en icke avdragsgill och icke skattepliktig försäkring
(motsvarande den uppdelning som tidigare kunde tillämpas i Sverige) synes ej
klart.
B. Den
utländska försäkringen bör ha tecknats före bosättningen i Sverige.
Här synes uppkomma vissa av utredningen inte behandlade frägor i vad mån
avdragsrätt skall föreligga om försäkringen ändras Ofr 2 § i lgen 1975:1348).
Exempelvis bör premiernas åriiga belopp inle fö höjas för utnyttjande av det
större avdragsutrymme som kan föreligga i Sverige. Ej heller bör kretsen av
förmånstagare fö utökas utan begränsning.
Kravet på tecknande före
bosättningen synes vara uppfyllt, om en svensk -som ursprungligen varit bosatt
i Sverige - under bosättning utomlands tecknat en utländsk försäkring och därefler
äter bosätter sig i Sverige. Svenskar med utlandstjänstgöring under en tid kan
härigenom fö slörre möjligheter än andra svenskar atl välja försäkringsformer
och störte möjligheler att undandra sig beskattning med hänsyn till att
kontrolluppgifter uteblir. Vissa svårigheier uppkommer även när del gäller all
bedöma bosäitningsförhållandena med hänsyn till den s. k. treärsregeln.
C. Det
synes dessulom böra krävas att det är klart alt utfallande belopp kan
bedömas bli skattepliktiga i det land där försäkringen tecknats. (Jfr uttalande
på sid 44, mitlen.) För denna bedömning synes fordras någol slag av inlyg från
myndighet i detla land. Det kan också böra beaktas vilket slag av beskattning
som kommer alt träffa utfallande belopp. I Danmark finns ett system med
"kapitalpension", till vilken bidrag lämnas dels av arbetsgivaren,
dels av den
anställde. Endast löneinkomsten efter avdrag för dessa bidrag beskattas.
Kapilalpensioner kan kombineras med olika former av livförsäkringar, varav
vissa påminner om svenska pensionsförsäkringar. Utfallande belopp beskat
tas endasi med en avgift av 25 % till danska staten. En del i Sverige bosatta
s. k. gränsgångare som har arbete i Danmark torde ha sädana försäkringar.
(Fråga om den skattemässiga behandlingen av sådana bidrag till pensionering
Prop. 1979/80:68 167
föreligger
i ett ärende rörande förhandsbesked, som f. n. ligger under behandling hos riksskatteverket.)
D.
Dispensen tr inte möjliggöra dubbel avdragsrätt i flera länder för den som har
inkomster såväl i Sverige som i det land där försäkringen tecknats. (1
betänkandet användes ullryckel "hemlandet", men i övrigl synes i
betänkandet ej uppställas krav på atl försäkring skall ha tecknats i någol
land där den skattskyldige varit bosatt). Emellertid är det vid tillämpning av credit-of-tax-metoden
för viss utländsk inkomsl ofta utan betydelse huruvida avdrag erhålles i både
Sverige och det andra landet eller enbart i Sverige, med hänsyn till alt den
utländska skatten skall avräknas från den svenska. I regel torde dock dubbel
avdragsrätt kunna ifrågakomma endast i fall av s. k. dubbel bosättning.
1
betänkandet anföres alt RSV bör "som villkor för dispens ha möjlighel alt
föreskriva att avdrag för försäkringen inte kommer att yrkas i annat
land". Utredningen förutsätter atl i dylikt fall rätten till avdrag kan gå
förlorad men att utfallande belopp ändock skall behålla sin karaktär vid
taxering i Sverige. En sådan dispens synes säregen och knappast förenlig med
den föreslagna lagtexten, som inle skiljer på avdragsrält och skatteplikt. Ur
praktisk synpunkt synes det bli mycket svårt atl kontrollera att avdrag inle
yrkas eller framdeles kommer att yrkas i annal land (ev. i form av föriustavdrag
senare år). Det torde väl få underförstås att förbudet mot dubbelavdrag endast
avser visst beskattningsår. Sakligt sett synes det f. ö. rimligt atl
skattskyldig, som flyttat från Sverige i mitten av ett år, kan tillåtas fö avdrag
i annat land för den del av premien för årel som inle fär avdras i Sverige till
följd av stadgandet i 46 § 2 mom. iredje styckel kommunalskallelagen.
Administrativa
synpunkler på förslaget rörande utländska pensionsförsäkringar
För
regeringens del kan arbelel med undersökning av skattebestämmelserna i olika
länder väntas bli ganska omfattande. Resultatet av den enkät utredningen gjort
i älta länder synes otillräckligt för den bedömning regeringen har au göra
redan belräffande de sju länder för vilka svaren redovisats. Åtskilliga andra
länder var representerade vid det tidigare dispensförfarandet (t. ex.
Bulgarien, Island, Italien, Nederländerna, Schweiz och Österrike).
Arbelet
med dispenserna i del enskilda fallel kan bli ganska betungande. Till grund för
denna åsikl ligger till en del erfarenheterna av det tidigare dispenssyslemet
avseende utländska pensionsförsäkringar. Del var i en del fall -särskilt
beträffande socialförsäkringar och vissa danska pensionssystem - svårt all
erhålla fullsländiga och klara uppgifter om försäkringsvillkoren. Del utländska
fackspråket på omrädel var delvis besväriigt för tjänstemännen att penetrera, i
synnerhet som man inte - i vart fall ytterst sällan - ansåg sig böra åsamka det
allmänna kostnad för översättning. Del kan visseriigen invändas att det nu
föreslagna dispenssystemet i allmänhet inte förutsätter en så detaljerad
genomgång av försäkringsvillkoren. Ä andra sidan måste i fortsättningen göras
vissa allmänna bedömningar som ej förut behövde göras och vissa beräkningar vid
tillämpning av huvudsaklighetsprincipen. För dessa beräkningar lorde försäkringsleknisk
expertis bli nödvändig i en del fall. Vidare måste del i fortsättningen klariäggas
huruvida utfallande belopp pä grund av försäkringen blir skattepliktiga i det
land där försäkringen tecknats. Vidare synes i vissa fall fö undersökas om risk
föreligger för att avdrag för viss premie medges även i annat land. - Vissa vid
den lidigare dispensprövningen uppkommande problem kan väntas föreligga även
vid den nya dispenspröv-
Prop. 1979/80:68 168
ningen.
Som exempel härpå må anföras den - i avsaknad av definition på begreppet
försäkring - stundom svära gränsdragningen mellan å ena sidan premier för
försäkring och å aridra sidan "avgifter som skattskyldig i samband med sin
tjänst eriagt för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes än genom
försäkring" öfr punkt 1 anvisningama lill 33 § kommunalskattelagen). Till
avgifter av sistnämnda slag har rättsnämnden hänfört exempelvis inbetalningar
a) i Västtyskland till Pensionskasse der Angestellten der Farbenfabriken Bayer
AB (Versicherungsverein auf Gegenseiligkeit) b) i Danmark till Pensionskassen D.F.K(De
Forenede Kulimportorerog tillslut-tede virksomheder) och "Pensionskassen i
Dansk Esso", c) i USA till Standard Overseas Annuity Plan (SOAP) och US
Federal Social Security.
Länsstyrelsernas
besvärsenheter belastas redan nu med yttranden överallt fier dispenser,
däribland ett slort anlal dispenser avseende avdrag för pensionsförsäkringar,
som är svårbedömda och där länsstyrelserna vanligen saknar tillräckliga
kunskaperom linjema i rättsnämndens praxis föratt kunna tillföra ärendena något
av värde. De nu ifrågasatta dispensansökningarna blir också svåra för länsslyrelserna
att bedöma, i all synnerhet som dessa saknar försäkringsteknisk expertis och inle
själva kan vända sig till utländska myndigheter med begäran om utredning
rörande ulländsk skatterätt eller försäkringslagstiftning.
Enligt
utredningens uppfattning lorde antalet dispensärenden av ifrågavarande slag
bli begränsat. Det är svårt alt bilda sig en uppfattning härom innan man vel
vilka och hum många länder regeringens föreskrifter kan komma att omfatta. Det
är en stor brist att utredningen är så ofullständig alt man inte kan dra nägra
som helst närmare slutsatser i detta hänseende. För de länder som kommer att
omfattas av regeringens föreskrifier kan antalet vänlas bli större än vid det
tidigare dispensförfarandet med hänsyn lill alt del inte längre skall fordras
full överensslämmelse med försäkringsvillkoren för svenska pensionsförsäkringar.
Länsstyrelsens
ställningstagande Ullförslaget rörande utländska pensionsförsäkringar
I
det föregäende har länsstyrelsen sökt analysera förslagets innebörd och belysa
några tänkbara konsekvenser. Hithörande problem - av såväl försäkringsteknisk
som internationellt skallerättslig natur - är mycket komplicerade och svåra att
överblicka. Den föreliggande utredningen synes inte vara tillräckligt ingående
och klar för att man skall kunna bedöma värdet och konsekvenserna av förslaget.
De administrativa kostnaderna synes bli betydande, i vart fall i förhållande
till de i huvudsak mera ideella fördelar som förslagets genomförande kan väntas
medföra och vars räckvidd nu svårligen kan bedömas.
Utredningen
har själv anfört vissa synpunkler som talar emot förslaget. Den har sälunda
framhållit att den nu behandlade frägan endasi utgör en del av ett större
problemkomplex, nämligen om den skattemässiga behandlingen här i landet av
utländska livränteförsäkringar i allmänhet med därmed sammanhängande
konsekvenser för bl. a. bostadsbidrag och avdrag för nedsatt skalteförmåga (sid
35). Ulredningen betonar att dessa problem kommer att kvarstå med oförminskad
styrka även om de nu framlagda förslagen leder till lagstiftning (sid 47). Mot
den föreslagna lösningen kan enligt betänkandet invändas att det åtminstone på
kort sikt är svårt att i förväg förutse om avdrag i ett konkret fall kommer att
medges eller ej (sid 47). Man måsle vidare räkna med visst skattebortfall, på
grund av bristande reciprocilet, konlrollsvärigheter och risk för skatteflyktstransaktioner
(sid 43).
Prop. 1979/80:68 169
Beträffande
kontrollsvårigheterna för länsstyrelsen bl. a. anföra följande. Förhållandena i
andra länder på försäkringsområdet är ofta underkastade mindre konlroll än i
Sverige. Det är ofla omöjligt alt med bestämdhet veta vilka i etl avtal uppiagna
försäkringsvillkor, exempelvis beträffande återköp eller förändring av
försäkring, som verkligen kommer att upprälthållas. I avsaknad av
kontrolluppgifter är det svårt att övervaka att i Sverige utfallande belopp pä
grund av en utländsk pensionsförsäkring verkligen blir beskattade. En viss
kontroll skulle kunna åvägabringas med hjälp av ett hos riksskatteverket fört
register över personer som tidigare fött och framdeles för dispens. Det blir
dock även då svårt att kontrollera beskattningen av i Sverige utfallande
familjepensioner, vilkas mottagare kanske inte ens har reda på att dispens
medgivits och konsekvenserna av denna.
Det
må dessutom framhållas att vissa näriiggande pensionsfrågor inte fött sin
lösning. Bl. a. må nämnas följande.
1) Den i punkt 1 anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen medgivna
avdragsrätten (omnämnd ovan) för avgifter för pensionering annorledes än genom
försäkring kvarstår. Huruvida den numera har någon reell innebörd synes oklart
med hänsyn till villkoret atl pensioneringen skall ha "anordnats på sätt i
anvisningarna till 31 § föreskrives som villkor för alt livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring". (Jfr formuleringen av punkt 2e, tionde slycket
anvisningarna till 29 § kommunalskallelagen). Enligt punkt 1 anvisningarna till
31 § förstås emellertid med pension bl. a. "belopp som annoriedes än i
följd av försäkring ulgär på grund av föregående tjänsteförhållande" utan
alt uttryckligt undantag görs för det fall att avdrag för avgifter till
pensioneringen ej kunnat erhållas med hänsyn till att denna ej anordnals på det
föreskrivna sättet.
2) Om en person är bosalt i Sverige och arbetar i Danmark och på grund
härav är s. k. gränsgångare, kan det vara fördelaktigt för honom all acceptera etl
erbjudande från den danska arbetsgivaren om delaktighet i den danska
pensionsanordning eller pensionsförsäkring som lillämpas för de danskar som är
anställda i samma företag. 1 vissa fall betalar arbetsgivaren hela avgiften,
men i andra fall delas denna mellan honom och den anställde. Hithörande beskaltningsfrågor
beröres ej i betänkandel. Förslaget ger inte möjlighet till avdragsrätt för
dansk pensionsförsäkring för den anställde svensk, som fortfarande är bosatl i
Sverige. Arbetsgivarens bidrag till sådan pensionsförsäkring eller annan
pensionsanordning upptas -om sådana bidrag är skattefria för danskar i Danmark
- inte på kontrolluppgiften och torde därför ofta undgå beskattning i Sverige.
Stundom torde blott anges nettolönen efter avdrag även för den anställdes del
av avgiften. Även belräffande flygande personal kan liknande problem uppkomma.
(Det bör i detta sammanhang framhållas att dansk ATP är förhållandevis
obetydlig).
Med
hänsyn till det ovan anförda finner länsstyrelsen sig inle kunna på grundval av
föreliggande utredning tillstyrka det framlagda förslaget till lösning av nu
ifrågavarande delproblem rörande vissa utländska pensionsförsäkringar.
Länsstyrelsen finner anledning inslämma i vad utredningen (sid 35) anför om
lösning av problem av hilhörande slag genom gemensamma ansträngningar på
internationellt plan för att äsladkomma mera enhetliga regler. Det synes inte
uteslutet att vissa hithörande frägor - även i vad avser avdragsrätten - skulle
kunna i viss utsträckning regleras i dubbelbeskattningsavtal. En reglering av
förhållandena mellan de nordiska länderna synes härvid särskilt angelägen.
Prop. 1979/80:68 170
2.4
Övergångsbestämmelserna
Flera
remissinstanser har framhållit att extraordinär besvärsräll bör föreligga inte
bara för skatlskyldig som vägrats avdrag för ulländsk pensionsförsäkringspremie
utan även för skattskyldig som har avstått från att yrka avdrag.
Även
andra synpunkter har framförts i fråga om övergångsbestämmelserna.
RSV:
Regeringens
ställningstagande i första ledet av prövningen av utländska
pensionsförsäkringar förutsätter en genomgång av vilka regler som gäller i
andra länder beträffande avdragsrätt för kostnader för ulländska pensionsförsäkringar.
En sådan genomgång kan anlas bli tidskrävande. RSV ifrågasätter därför om inle
den tid, inom vilken besvär i särskild ordning skall kunna anföras, med hänsyn
härtill bör föriängas lill utgången av 1981.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län:
Utredningen
anför all innebörden av de nuvarande reglerna, som inte ger avdragsrätt för
premier för utländska pensionsförsäkringar, i många fall missuppfattats eller
inte observerats av de skattskyldiga och att "resultatet därför i många
fall blivit att en avdragsrätl som tidigare har förelegat har vägrats".
Orsaken till vägran har alltså varit att de skattskyldiga till följd av
okunnighet inte avstått från alt yrka avdrag. Med tidigare avdragsrätt måsle
väl rimligen åsyftas den avdragsrätl som förelåg till och med 1969 års taxering
ide fall en utländsk pensionsförsäkring (eller del därav vid uppdelning) lill
alla delar uppfyllde de krav som då gällde för svenska pensionsförsäkringar.
Vid 1970-1979 års taxeringar har ju avdragsrätt förelegat endasi i del fall riksskatteverket
(efter ansökan senast den 31 december 1975) givit dispens för den enskilda
försäkringen, vilken även då till alla delar skulle fylla kraven för svenska
pensionsförsäkringar enligt tidigare lagstiftning. Utredningen åsyftar uppenbariigen
inte fall där skattskyldig tidigare fött dispens men vid 1976-1979 ärs
taxeringar underlåtit all yrka avdrag pä grund av att han trott att de nya
bestämmelserna förhindrade fortsatt avdragsrätt. Om något dylikl fall verkligen
skulle ha förekommil, synes den nu föreslagna lagtexten om extraordinär
besvärsrätt (även bortsett frän ultryckel "vägrats") inte avse ett sådanl
fall, eftersom ändring av inkomsttaxeringen i dylikl fall inle skulle vara
föranledd av de nu föreslagna reglerna om dispenser av nytt slag.
I
de föreslagna övergångsbestämmelserna har intagits en bestämmelse om rätt för skatlskyldig,
som vid 1976-1979 ärs taxeringar med tillämpning av äldre bestämmelser
"vägrats" avdrag för premie för utländsk pensionsförsäkring, alt
anföra besvär i särskild ordning före utgången av år 1980 över 1976-1979 års
inkomsttaxeringar. Däremot införes inte någon sådan rätt beträffande äldre års
taxeringar i Sverige, vare sig (en ej sökt) dispens tidigare hade kunnat medges
eller ej. Det kan alltså bli en lucka mellan de tid vederbörande fött avdrag i hemlandel
och den nyinförda avdragsrällen i Sverige fr. o. m. 1976 års taxering.
Utfallande belopp på grund av försäkringen synes däremol i sin helhel bli
skattepliktig i Sverige eftersom dispensen innebär alt försäkringen skall anses
som pensionsförsäkring. En dispens kan därför i vissa fall bli oförmånlig för
den skattskyldige utan att han är klart medvelen om konsekvenserna när
dispensen sökes. Sedan dispens
Prop. 1979/80:68 171
medgivits,
kan den inte upphävas.
Kravet
på att avdrag skall ha vägrats synes egendomligt. Enligt vanligt språkbruk
innebär uttrycket att avdrag också skall hayrkats. Den som känl till och rätt
förstått innebörden av gällande lag har vanligen inte framställt något yrkande
om avdrag för premie. Meningen kan rimligen inte vara alt en sådan person skall
behandlas sämre än den som varit okunnig om beslämmelserna.
Valet
av uigången av år 1980 som slutpunkt för besvärstiden synes mindre lämpligt. Om
man i slällel hade vall utgången av år 1981, hade den sedvanliga liden av fem
år efter laxeringsårets utgång inte överskridits beträffande 1976 ärs taxering.
Den senare slutpunkten hade också varit lämpligare med hänsyn till att det kan
beräknas bli en tidsödande prövning av olika länders lagstiftningar innan
dispenser söks och av de enskilda försäkringarnas innehall innan dispenserna
kan medges. En del skallskyldiga kan väntas underiåla alt pä förhand
reservationsvis anföra besvär innan dispensbesluten kommil dem tillhanda. 1
detta sammanhang må erinras om det brislande förutseende i fråga om fatalietider
som visades vid tillkomsten av punkt 2 i övergångsbeslämmelserna (avseende
dispenser för utländska försäkringar) lill lagen den 17 december 1969 (nr 754),
vilken i delta hänseende senare mäste ändras genom såväl lag 1971:922 som lag
1974:725. Genom lagen 1971:922 infördes för övrigt en genomgående besvärstid(enligl
lOOoch 101 §§ taxeringslagen) av fem år efter respektive taxeringsår.
Beträffande
personer som inflyttat till Sverige så sent som under år 1978 synes föreligga
särskilda risker att de inte i tid uppmärksammar de nya bestämmelser som
tillkommer efler det atl deras första taxering åsattes år 1979. Den föreslagna föriängningen
av den vanliga besvärstiden med endast lio mänader i dylikt fall synes
speciellt snäv.
3
Avdragskonstruktionen för egenföretagares premier för pensionsförsäkring
(avsnitt 5 i betänkandet)
3.1
Inledning
Enligt
utredningens uppfattning har frågan om ändring av nuvarande regler pä detta
område snarasl politisk karaktär. Ulredningen har med hänvisning till delta
avstått från atl la slällning i frågan. I betänkandet redovisas emellertid
underlag för ett sådant ställningstagande. Utredningen pekar bl. a. pä vissa
problem som skulle uppkomma vid en överflyttning av avdraget för P-försäkringspremier
frän allmänt avdrag till avdrag i förvärvskällan.
Etl
stort antal remissinstanser har framfört synpunkter på hur egenföretagarnas
avdrag för P-försäkringspremier bör konslrueras. Från organisationer med
anknytning lill näringslivet förordas i allmänhet alt avdraget flyttas lill
förvärvskällan. Statliga myndigheler har däremot, med hänvisning bl. a. till de
taxeringslekniska problem som är förenade med en överflyttning av avdraget,
ställt sig avvisande till en ändring av nuvarande regler.
Prop.
1979/80:68 172
3.2
Remissinstanser som förordar överflyttning av avdraget till förvärvskällan.
Svenska
företagares riksförbund:
Beträffande
frågan om hur egenföretagares avdrag för premier för pensionsförsäkring skall
konstrueras delar Förbundet utredningens åsikt, att en omläggning från allmänt
avdrag till avdrag i förvärvskällan rymmer många och svåra överväganden.
Förbundet vill emellertid understryka vikten av, att neutralitet snarast skapas
i detta avseende mellan sådana näringsidkare som driver sin verksamhet i
aktiebolag eller ekonomisk förening och sådana som driver den utan förmedling
av sådan juridisk person.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund:
Riksförbundet
delar utredningens uppfattning att en neutralitet i beskattningshänseende
mellan olika företagsformer kräver att även avdrag för
pensionsförsäkringspremier - i likhet med vad som gäller för egenavgifter
-medges i förvärvskällan. En nödvändig förutsättning för en ifrågasatt
omläggning är emellertid enligt riksförbundets uppfattning att utfallande
pension inte bara till eflerievande (make och bam) utan även till den
försäkrade i form av ålders- eller sjukpension beskattas som inkomst av tjänst.
Skulle beskattning av dessa belopp ske i förvärvskällan kan den praktiska
hanteringen bli synneriigen komplicerad.
Vad
gäller de beräkningar som utredningen gjort i detta avsnill vill riksförbundet
framhålla att exemplet om maximalt utnyttjande av avdragsutrymmet för P-premier
enligt försäkringsbolagens erfarenhet inte är realistiskt. Del beräknade
bortfallet av egenavgifter och de olika effekterna härav för det allmänna och
den enskilda torde därför inte bli så stora som exemplet visar om diskuterad
ändring av avdragskonstruktionen skulle genomföras.
Sveriges
advokatsamfund:
I
tidigare avgivna remissyttranden över Ds Fi 1976:6 (TSA 1976 s. 474 ff.), DsB
1977:7 (TSA 1977 s. 481 fO och SOU 1977:86 och 87 (TSA 1978 s. 214 fO har
samfundet givit uttryck åt sin uppfattning att egenföretagaren, verksam som rörelseidkare
i enskild firma eller i handelsbolag, bör erhålla rätl lill avdrag för
pensionsförsäkringspremier i förvärvskällan. Vägledande för samfundets
inställning har varit principen om en skattemässig neutralitet mellan olika
företagsformer, som skulle innebära att valel av företagsform inte sker på
grundval av skatte- och avgiftsmässiga skäl utan efter vad som är motiverat
från företagsekonomiska, organisatoriska och liknande rationella synpunkter.
Sistnämnda
princip har även accepterats av statsmaktema, något som senast kommil till
uttryck genom 1976 års ändrade regler avseende avdrag för egenavgifter. Arbelet
med att modernisera handelsbolagsformen lorde heller knappast ha bedrivits med
nuvarande energi, om inte tanken därmed varit att stimulera till en övergång
till eller en nybildning av rörelser under denna företagsform. I detta sammanhang
kan det även ha sitt intresse att erinra om den år 1973 genomförda ändringen i
aktiebolagslagen, enligt vilken aktiekapitalet i ett bolag numera skall vara
minst 50 000 kronor. Ett av skälen härför var att motverka enbart skattemässigt
motiverade aktiebolagsbildningar. Effekten av den nuvarande ordningen att
avdragsrätt i förvärvskällen för egenföretagares pensionsavgifter inte
föreligger skulle, om en ändring inle
Prop. 1979/80:68 173
dessförinnan
sker, komma att beröra ett väsenlligt ökat antal egenföretagare fr. o. m. 1982,
eflersom samtliga aktiebolag, som då har lägre aktiekapital än 50 000 kronor
skall anses upplösta.
Samfundet
vill under hänvisning till det ovan anförda framhålla vikten av att frågan om
avdragsrätt i förvärvskällan för pensionsförsäkringspremier ses i ett vidare
perspektiv än enbart de statsfinansiella effekter och skaiterättsliga
följdverkningar i övrigt, som kan uppkomma vid en ändring av nuvarande system.
I fråga om de av utredningen i dessa hänseenden anmälda farhågorna önskar
samfundet emellertid framföra följande.
Den
av utredningen framhållna negaliva konsekvensen av atl det belopp på vilket
pensionsgrundande inkomst beräknas sjunker, kan i stor utsträckning
kompenseras av möjligheten att teckna större privata pensionsförsäkringar. Man
kan även - om sociala skäl anses motivera della - tänka sig ett system enligl
vilket egenföretagaren medges valrätt mellan avdrag i förvärvskällan och
allmänt avdrag för försäkringspremier. Vad gäller frågan var i avdragskedjan pensionsförsäkringsavdragel
skall placeras, delar samfundet utredningens ståndpunkt. Däremot är del
svårförståeligt, varför utredningen såsom ett särskilt problem i just denna
lagstiftningsfråga framhåller kontrollsvårigheterna om egenföretagaren har
förvärvskälla i skilda kommuner. 1 sådana fall för lagstiftningen liksom
hittills söka rätta sig efter verkligheten. Utredningen har även berört den
överkompensation för egenförelagare, som skulle uppkomma vid en omkonstruktion
genom att underiaget för pensionspremieberäkningen för dessa blir högre än för
dem, som bedriver sin rörelse i aktiebolagsform. Teoretiskt är utredningens konstalerande
riktigt. Problemet torde dock sakna praktisk belydelse. Om likformighet med
nuvarande system anses nödig, kan den lätt tillgodoses genom justering av
procentsatsen för löntagares avdragsrätt.
Det
avgörande skälet till alt utredningen inte tagil nägon egen ställning till
avdragsrättens konstruktion för pensionsförsäkringspremier synes dock vara de
av utredningen beräknade statsfinansiella effekterna av en sådan ändring. Ulredningen
framhåller själv, att dess beräkningar över avgiftsbortfallet är mycket osäkra.
Det kan enligt samfundets mening ifrågasättas om de ens någorlunda rätt anger
storleksordningen. Den alternativa beräkningsmetod, som åberopas
(Riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret
1976 jämfört med utredningens egna beräkningar över effekterna av en omläggning
av avdragskonstruktionen), torde visa inte bara beräkningarnas schematiska
karaktär ulan även, all avgiftsbortfallel rimligen måste vara väsentligt mindre
än vad som antas. Utredningen utgår nämligen från att samlliga egenförelagare
gör maximala avdrag för pensionsförsäkringspremier, något som långl ifrän kan
vara fallet.
Oberoende
av vilkel avgifisborlfall, som kan uppkomma vid en ändring av avdragskonsiruktionen,
kan dock samfundet inte anse, alt denna fräga över huvud taget bör tillmätas
avgörande betydelse. De skillnader, som sedan länge förefunnits mellan olika
företagsformer i fråga om avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier, har
enligt samfundets mening genom de under de senasle årens ökande avgiftsuttag nu
nått en sädan nivå, att det menligt påverkar företagsamhetens val av
företagsform. Skulle det likväl anses att kompensation för bortfall av egenavgifter
är motiverad, synes även den böra åstadkommas på sätl som är neutralt mellan
olika förelagsformer.
SRS
som i princip är positivt till att det öppnas en möjlighet för egenföretagare att
göra avdrag i förvärvskällan för premier för P-försäkringar
Prop. 1979/80:68 174
föreslår
att utredningen för i uppdrag att i sitt slutbetänkande utarbeta förslag om
ändrade regler.
Lantbrukarnas
skattedelegation och näringslivets skattedelegation förordar att avdraget för P-försäkringspremier
behålls som allmänt avdrag men att underiaget för beräkning av egenavgifter
minskas med avdragsbeloppet för försäkringspremier.
Lantbrukarnas
skattedelegation:
Av
utredningens beräkningar framgår att egenavgifterna blir väsentligt högre till
följd av att pensionsförsäkringspremien inte reducerar underlaget för avgifisberäkningen.
Emellertid har utredningen lämnat en oriklig bild av verkligheten när det
gäller att bedöma det avgiftsbortfall som skulle uppkomma om avdragsrätten för
premierna överflyttades lill förvärvskällan. Utredningen utgär i sin beräkning
av avgiftsbortfallet (s. 62) från att alla egenföretagare har egna
pensionsförsäkringar och att avdragsrätten för premien har utnyttjats maximall.
Pä grundval av denna beräkning kommer utredningen fram till ett avgiftsbortfall
på ca 1 miljard kronor. Samma synsätt kommer också fram när utredningen bedömer
det bortfall som skulle uppkomma i fråga om förmåner av ATP och sjukförsäkring.
Denna
bild stämmer som sagt inte med verkligheten. Enligt delegaiionens erfarenhet
förekommer normalt inte pensionsförsäkring om egenföretagaren har inkomst
understigande ATP-taket 7,5 basbelopp. Ligger inkomsten under ATP-taket har egenföretagaren
inget större intresse av att ta någon pensionsförsäkring eftersom ATP ulgör det
bästa och billigaste pensionsskyddet. Först om inkomsten överstiger ATP-taket
blir det i regel aktuelll all leckna pensionsförsäkring. Det rör sig därför
normalt om en relativt begränsad grupp egenförelagare.
1 en
speciell situation, som utredningen inte berört, förekommer emellertid
pensionsförsäkring i slörre omfattning, nämligen när egenföretagaren avvecklar
verksamheten. I avvecklingsfallen kan egenföretagaren - efter dispens av riksskatteverket
- teckna en engångsbetald pensionsförsäkring och härvid använda säväl
avvecklingsvinst i förvärvskällan som realisationsvinst. Har egenföretagaren inle
uppnått pensionsåldern skall han belala egenavgifter på nettointäkten i
förvärvskällan.
Delegationen
anser därför alt förekomslen av pensionsförsäkringar hos egenföretagare är
väsentligt mindre än vad utredningen antagit. Detta ulgör emellertid inget moliv
för alt underiåta alt lösa problemen. Det gäller alt se lill alt bestämmelserna
är neutrala och att s. k. Pomperipossaeffekter elimineras. Det bör också
understrykas alt de som drabbas av de alltför höga egenavgifterna i regel inte
har några förmåner som svarar mot avgifterna.
Emellertid
finns, såsom ulredningen påpekar, vissa skattetekniska komplikationer om man
generellt överflyttar avdragsrätten lill förvärvskällan. En sådan komplikation
gäller var i avdragskedjan som pensionsförsäkringsavdraget skall placeras. En
annan komplikation avser de fall då egenföretagaren har flera förvärvskällor.
En ytteriigare svårighet, som utredningen inte påpekal gäller
avvecklingsfallen, där pensionsförsäkringsavdraget kan avse bäde inkomst i
förvärvskällan och realisationsvinst.
Med
hänsyn härtill är det enligt delegaiionens uppfattning lämpligast att läla avdragel
för pensionsförsäkringspremier formellt sett ligga kvar som ett allmänt avdrag
men att / avgiftshänseende justera nettointäkten i för-
Prop. 1979/80.68 175
värvskällan
med premieavdraget. Härmed löser man de skattetekniska komplikationer som
påtalats av utredningen. Lösningen passar också bäst in på avvecklingsfallen.
Enligt
delegationens förslag skall nettoresultatet i förvärvskällan efler avstämning
av föregående års egenavgifter men före beskattningsårels schablonavdrag för egenavgifter
(saldot kallat nello 1) utgöra underlag för beräkning av del maximala
pensionsförsäkringsavdraget. Netto 1 reduceras därefler med det akluella
pensionsförsäkringsavdraget (saldot kallat netlo 2). Netto 2 läggs sedan lill grund
för beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. Nettointäkten i
förvärvskällan erhålles genom att minska netto 1 med schablonavdraget för egenavgifter
(saldot kallat netlo 3). De faktiska egenavgifterna beräknas på grundval av
netto 3 minskal med det aktuella pensionsförsäkr! ngsavdraget.
Näringslivets
skattedelegation:
Beträffande
beräkningarna i promemorian vill vi framhålla aft utredningens beräkning om
minskningar av de totala egenavgifterna med ca en miljard kronor saknar verklighelsanknytning.
För
vår del vill vi understryka att del kan vara svårt att ta ställning lill frågan
om den lämpligaste lösningen, innan det avgörs vad som händer med
pensionskommitténs förslag att vid ATP-beräkningen slopa ett basbelopp och
beräkna ATP-avgiften på hela inkomsten, dvs. slopa begränsningen av avgifterna
till de inkomsler som ligger under 7,5 gånger basbeloppet. Om dessa ålgärder
vidtas - vilket enligl vär mening är helt oacceptabelt med de konsekvenser
detta skulle medföra - blir situationen väsentligt förändrad. Enligt vad som
aviseras kommer ställning all tas till pensionskommitténs förslag redan
innevarande vär. Tills vidare bör därför ytteriigare ändringar i skattesystemet
inte genomföras utan frågan om att flylta avdragsrätten för
pensionsförsäkringspremier från allmänna avdrag till förvärvskälla bli föremål
för en förnyad teknisk bedömning om nyssnämnda åtgärder genomförs. 1 ett sådant
läge lorde enligl vår uppfattning fördelar uppstå från kostnadssynpunkt om
avdrag för pensionsförsäkringspremie medges i förvärvskällan före avdraget för
socialförsäkringspremier.
Om
avdragsrätten överförs från "allmänna avdrag" till avdrag i förvärvskälla
blir premiekostnaden till egenföretagares pensionsförsäkring automatiskt att
anse som kostnad i rörelse eller jordbruk. Därmed aklualiseras också frågan om
rätt lill förhandsavsätlning i verksamheten för framtida pensionskostnader.
Denna fråga är av såväl civilrättslig som skatterättslig karaktär och bör snarasl
tas upp till övervägande.
Den
rent avgiftsrättsliga problematiken skulle emellertid kunna lösas redan nu. Man
bör eftersträva en lösning som innebär all underlaget för beräkning av egenföretagarens
socialförsäkringsavgifter reduceras med erlagda pensionspremier upp till en procenlsals
som i huvudsak ger elt likvärdigt resultat med situationen för företagare som
driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Därvid bör beaktas att ett bolag har
att betala arbetsgivaravgifter även på den del av ägarens lön som går åt till belalning
i förekommande fall av premier avseende hans privata pensionsförsäkringar inom
ramen för 10 % av inkomsten upp lill 20 basbelopp.
Prop. 1979/80:68 176
3.3
Remissinstanser som avstyrker eller ifrågasätter det lämpliga i en ändring av
reglerna.
Riksförsäkringsverket:
Riksförsäkringsverket
anser att frågan om ändrad avdragskonsiruktion för egenföretagares premier för
pensionsförsäkringar inte är så väsenllig att den motiverar att reglerna för
beräkning av pensionsgmndande inkomst utsätts för ytteriigare en justering, som
innebär alt man ändrar på en punkt i reglerna men inte ser över dem i sin
helhet. Om reglerna skall ändras i ifrågavarande hänseende bör detta ske i
samband med en allmän översyn av reglerna om pensionsgrundande inkomst. Verket
har i remissyttrande 1977-11-11 över pensionskommitténs delbetänkande
"Pensionsfrågor m. m." föreslagit atl pensionskommittén i sitt
fortsatta arbete för i uppdrag att göra en sådan översyn. Verket anser
fortfarande atl detta är motiverat.
RSV:
RSV
anser sig - i likhet med utredningen - inte böra la slällning lill humvida avdragsrällen
för pensionsförsäkringspremier bör flyttas över till förvärvskälla. IISV har i
stället sett som sin uppgift att undersöka om de problem av administrativ och
skatteteknisk natur som utredningen pekat på kan elimineras om andra
avdragsmodeller väljs.
Oavsett
vilken modell som väljs - utredningens eller någon av de av RSV
redovisade
- kompliceras enligl RSV:s mening skattelagstiftningen på
området.
RSV vill i detla sammanhang peka på vad verket anförl i sitt
remissyttrande
1976-09-30 över utredningens delbetänkande Avdrag för
kostnader
för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allmän
pensionsplan
m. m. (Ds Fi 1976:6) vad angår nedan angiven modell 3.
"Vidare
framslår förslaget från systematisk synpunkl som mindre
lämpligl.
Del synes RSV inte nödvändigt att komplicera lagsliftningen
och
dess tillämpning med "justeringar" av detta slag. RSV anser
övervägande
skäl tala för atl inte genomföra ulredningens förslag på
denna
punkt."
RSV
ifrågasätter därför lämpligheten av att söka lösningar på egenföretagarnas
problem genom att ändra skattelagstiftningen.
ModeU
1
Enligt
denna modell förs försäkringsavdraget ut som ett allmänt avdrag och utnyttjas i
förvärvskällan endast som en justeringspost vid beräkning av egenavgifterna. Underiaget
för beräkning av avdrag för pensionsförsäkringspremier och för beräkning av
schablonavdraget för egenavgifter blir enligt modellen detsamma som enligt
utredningens beräkningar. Däremot elimineras de svårigheter av skatteteknisk nalur
som utredningen har pekal på genom att pensionsförsäkringsavdraget behälls som
ett allmänt avdrag.
ModeU
2
Enligt
denna modell beräknas pensionsförsäkringsavdraget på sätl som sker i dag och
utförs som allmänt avdrag. Underiaget för beräkning av schablonavdraget för egenavgifter
blir emellertid enligt modellen detsamma som enligt utredningens beräkningar.
De skattetekniska problemen försvinner här i samma ulsträckning som i modell
1. Blankettekniska svårigheter uppkommer däremot.
Prop. 1979/80:68 177
ModeU
3
Utredningen
hade i det nyssnämnda delbetänkande (Ds Fi 1976:6 s. 84-86) Avdrag för
kostnader för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allmän pensionsplan
m. m. föreslagit att behålla pensionsförsäkringsavdraget som ett allmänt avdrag
men att låta underlaget för detta bestå av nettointäkten av förvärvskällan
före schablonavdrag för egenavgifter. Enligt denna modell beräknas egenavgifterna
på samma underiag som görs i dag medan däremot underiaget för beräkning av
avdrag för pensionsförsäkringspremier kommer att bl i slörre. Genom alt
pensionsförsäkringsavdraget utförs som ell allmänt avdrag uppkommer inle - i likhel
med övriga av RSV redovisade modeller - problem av skatteteknisk natur av det
slag ulredningen nu pekat på.
Länsstyrelsen
i Stockholms län:
Länsstyrelsen
ansluter sig lill utredningens mening aU frågan om en flyttning av avdraget för
pensionsförsäkringspremie från allmänl avdrag lill förvärvskälla inte kan eller
bör bedömas isolerat i della sammanhang. Frågan är delvis av politisk natur och
som utredningen framhåller måste det göras en noggrann vägning av belydelsen av
olika effekter mot varandra. Länsslyrelsen vill dock betona atl varje komplicering
av det nuvarande avdragssystemet för premier för pensionsförsäkringar-som i en
detalj är enkel, nämligen att avdragsrätten för fysisk person sker som allmänl
avdrag - skulle göra kontrollarbetet för taxeringsmyndigheterna ännu svårare än
vad del nu är och därmed även mer tidsödande.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län:
I
likhet med utredningen anser sig länsstyrelsen inte böra ta ställning till
frågan om avdragsrätten för dessa premier bör flyttas över till förvärvskälla.
Länsstyrelsen instämmer i alt en eventuell ändring av konstmktionen av egenföretagares
avdragsrätt medför betydande och delvis svårbedömda effekler på många områden.
Länsstyrelsen vill emellertid påpeka alt en ändring av
pensionsförsäkringsavdragen frän allmänna avdrag lill förvärvskällan kommeratt
innebära ett merarbete för taxeringsmyndigheterna. Som exempel kan nämnas, atl
nuvarande regler för egenavgifter med schablonmässiga avdrag i förvärvskällan,
jämfört med tidigare regler, har medfört en väsenlligt ökad arbetsbörda, då
varje juslering av taxeringen medför en ändring av schablonavdragets storlek. I
princip kan ifrågasältas om inte ursprungligt schablonavdrag borde kunna
kvarstå under taxeringen för att korrigeras först när den definitiva avgiften har
fastställts.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län:
Utredningen
behandlar frågan om avdrag för egenföretagares premier för pensionsförsäkring
bör medgivas i förvärvskällan i stället för som för närvarande som allmänt
avdrag. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning, att en sådan ändring av
nuvarande regler skulle öka neutraliteten mellan olika förelagsformer.
Utredningen
konstaterar emellertid, atl frågan om en överflyttning av avdraget för egenföretagares
pensionsförsäkringspremier till förvärvskällan inte endast är en rättvisefråga
ulan att den även kräver ställningstaganden av politisk art, vilka utredningen
ansett ligga utanför dess uppdrag. Ulredningen lägger därför inte fram något
förslag utan redovisar endasi en del problem av
n Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 178
administrativ
och teknisk art, som måste lösas, om man vill överflytta avdragsrätten till
förvärvskällan. En del av dessa problem är av komplicerad art, exempelvis
frågan om i vilken förvärvskälla utfallande pension bör beskattas. Beskattningsresullalel
blir i flera avseenden helt olika beroende på om beskattning sker i
förvärvskällan eller som inkomst av tjänst.
Även
om det finns rättviseskäl som talar för en överflyttning av avdraget till
förvärvskällan så kan ett definitivt ställningstagande i denna fråga inte ske
utan ytteriigare överväganden från statsmakternas sida. Länsstyrelsen inslämmer
således i vad utredningen föreslagit under detta avsnitt.
Eftersom
det är möjligt för vissa förelag - t. ex. akiiebolag - att fö göra avdrag i
rörelsen för anställdas pensionering även i form av individuell
tjänstepensionsförsäkring, har frägan om en förändring av gällande avdragsregler
aktualiserats. Motivet är att uppnä en bätlre jämställdhet mellan egna företagare
oavsett i vilken form rörelsen bedrivs. En strävan i denna riktning är givetvis
också angelägen. Utredningen pekar emellertid på en rad problem som aklualiseras
om en ändring av nuvarande regler ska göras.
Om
de olägenheter som i dag föreligger rättas till enbart genom överflyttning av
premieavdraget frän allmänt avdrag till rörelseavdrag uppstår enligt vår mening
andra belydande nackdelar. En förändring av nuvarande regler motiverar därför
en vidare översyn som inte bara berör pensionsförsäkring utan även andra
försäkringsområden.
Övervägande
skäl synes därför tala för atl nuvarande regler bibehålles i avvaktan på att en
mer övergripande ulredning av för- och nackdelar hinner göras.
TOR:
Enligl
TOR:s mening är det viktigt all i största möjliga utsträckning sträva efter
neutralitet mellan olika företagsformer. En överflyttning av premieavdraget lill
egenföretagares förvärvskälla skulle innebära, atl egenavgifter inle skulle
erläggas för det belopp egenföretagaren utger för sin framtida pensionering.
Härigenom skulle uppnås neutralitet i förhållande till de i aktiebolagsform
bedrivna rörelserna. Ett system med premieavdrag i egenföretagares
förvärvskälla bör emellertid inte fö försvåra taxeringsarbelet. Ulredningen,
som inte lägger fram någol förslag i denna fråga säsom närmast varande beroende
av ett politiskt ställningstagande, har pekat på vilka komplikationer ett
premieavdrag i förvärvskälla skulle medföra. TOR delar utredningens
betänkligheter mol att avdraget göres i förvärvskälla. Vill man uppnå avsedd neutralitelseffekt
bör man enligt TOR:s mening pröva andra möjligheler. TOR kan inte direkt anvisa
någon lösning men vill peka på möjligheten att behälla nuvarande ordning med avdragel
som allmänl avdrag, beräknat med ulgångspunkt i inkomst av förvärvskälla, men
därefter minska underiag för egenavgifter m. m. med det såsom allmänt avdrag
yrkade premieavdraget.
TCO:
TCO
menar alt denna fråga inte kan lösas utan att också andra näriiggande problem
beaktas. Dit hör det faktum att samlliga socialförsäkringsavgifter för de
anställda utgår på bmtlolönesumman. Egenföretagarna har däremot som bas
rörelsens nettoresultat, dvs. när från intäkterna avräknats samtliga
avdragsgilla koslnader inklusive den schablonberäknade egenavgiften.
Egenföretagarnas
egenavgifter är dessulom väsenlligt lägre än de avgifter som utgär på
lönesumman. De förstnämnda består endast av fyra avgifter
Prop. 1979/80:68 179
medan
elva utgär på löner. Trots detta kan egenföretagarna tillgodogöra sig förmåner
från fler än de fyra försäkringar som man själv är med och finansierar.
Vidare
utgår inga som helst socialförsäkringsavgifter för de som har andra inkomster
än arbetsinkomster trots att också denna kategori inkomsttagare omfattas av ett
flertal av försäkringarna. Till dessa allmängiltiga förmåner hör folkpensionen,
vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen samt barnomsorgen. Till viss del
måste även sjukförsäkringen räknas dit, nämligen till den del som denna avgift
finansierar kostnaderna för den allmänna sjukvården.
Med
detta vill TCO endast visa att likformigheten vad gäller underiaget för
beräkningen av egenavgifterna inte bara inskränker sig till om pensionsförsäkringen
för egenföretagare skall behandlas som etl allmänt avdrag eller omkostnadsföras
i förvärvskällan. Problemen har en betydligt större vidd än så och bör därför
behandlas i sin helhel.
4 Försäkringstagare till pensionsförsäkring (avsnitt 6 i
betänkandet)
Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser.
Särskilda synpunkter framförs av följande remissinstanser.
RSV:
Utredningens
förslag tillstyrks. Den av utredningen föreslagna laglexlen till punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen bör dock ha följande
lydelse.
Med
tjänstepensionsförsäkring försläs ocksä pensionsförsäkring, som -
om
anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den
anställdes
efterlevande och för vilken pensionsförsäkring arbetsgivaren
åtagit
sig atl ansvara för betalning av hela avgiften.
Kammarrätlen
i Göteborg framhåller atl dödsboet efter en anställd ocksä bör ha rätt att leckna
P-försäkring:
Utredningen
föreslär alt dödsbo efter en jordbmkare eller rörelseidkare skall fö rätl att i
visst fall teckna en pensionsförsäkring med efterievnads-pension som faller ut
omedelbart. Pä molsvarande sätt föreslås en arbelsgivare fö möjlighet att
teckna en pensionsförsäkring lill förmån för en avliden anställds eflerievande.
Kammartätten vill ifrågasätta om inte samma möjlighet bör tillkomma dödsboet
efter en anställd. Om arbetsgivaren inte har tecknat något tjänstepensionsforsäkring
och inte heller vill (eller kan) begagna sig av möjlighelen atl efler den
anställdes död teckna en pensionsförsäkring i enlighel med förslaget, kan det
tänkas att den anställdes dödsbo bör fö möjlighel att leckna en försäkring
under samma förutsäitningar som dödsbo efter en jordbrukare eller rörelseidkare.
Detta synes böra övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Enligt
den föreslagna lydelsen av 46 §2 mom. ätte stycket kommunalskattelagen skall riksskatteverket
under vissa fömtsättningar kunna ge dödsbo möjlighel atl göra avdrag för
pensionsförsäkringspremie lill förmån för dödsbodelägare. Att dödsboet inte för
tillerkännas högre avdrag än som skulle
Prop. 1979/80:68 180
ha
kommit den avlidne till del om han tecknat försäkringen i sin livstid och själv
gjort avdraget, torde vara självklart. Detta bör emellertid komma till
utlryck
i lagtexten. Tillägget bör därför utformas så: "Om särskilda
betryggande
pensionsskydd. Dödsboet för dock icke tillerkännas högre avdrag än som skulle
ha medgivits, om den avlidne hade tecknat försäkringen."
Länsstyrelsen
i Stockholms län:
Länsstyrelsen
tillstyrker utredningens förslag under denna punkt och föruisätter då alt
dödsbos möjlighel att med avdragsrätt teckna pensionsförsäkring klariäggs
genom lydliga förarbeten så att RSV vid sin dispensprövning kan tillämpa en
enhetlig linje med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vid RSV:s
dispensprövning bör hänsyn självfallet tas till att en del av pensionspakelet
fallit bort i och med dödsfallet, nämligen behovet av ålderspensionsskydd för
den avlidne. Erforderiigt belopp i kronor räknat för en engångspremie bör
därför bli mindre för dödsboet än det skulle blivil om den avlidne själv
tecknat en pensionsförsäkring i samband med försäljning eller avveckling av
rörelse.
Lantbrukarnas
skattedelegation anser alt dispens bör kunna medges även i de fall då dödsboet
under en lid fortsätter att driva verksamheten:
Enligt
delegationens uppfattning bör dispensregeln främsl omfalla fall dä dödsboet
avvecklar den avlidnes verksamhet men dispens bör även kunna medges när
dödsboet fortsätter verksamhelen i avvaktan pä att denna skall övertas av någon
av dödsbodelägarna. Förslaget till lagtext har i denna del fött en oklar
utformning. På s. 16 görs en hänvisning till bestämmelsema i "föregående
mening". Eftersom föregående mening handlar om inskränkningar i
avdragsberäkningen vid dispens i avvecklingsfallen måste en omredigering ske av
lagtexten. Lämpligast synes vara alt de olika dispensfallen indelas styckevis.
Med
ovanstående reservation tillstyrker delegationen att de konkreta ändringsförslagen
läggs lill grund för lagstiftning.
Liknande
synpunkter framförs av näringslivets skattedelegatlon:
Utredningen
har utgått ifrån att dödsbo skall ha samma dispensmöjligheter som fysisk person
att leckna pensionsförsäkring på den avlidnes makes eller barns liv med rält
till avdrag för premie - eventuellt engångspremie - i de fall då rörelsen
avyttras. Denna avdragsrätt bör då kunna överskrida de ramar som eljesl gäller
för fysisk person i syfle att försäkringen skall räcka för all tillgodose pensioneringsändamålet.
Den omständigheten all vederbörande har egna försäkringar bör inle reducera
möjligheten lill dispens.
Det
kan emellertid inträffa atl dödsboet driver den avlidnes rörelse eller jordbruk
vidare. Då bör dödsboet ha rätt att åriigen göra avdrag för pensionsförsäkring
avseende eflerievande personer med de belopp som eljesl gäller för rörelseidkare
eller jordbrukare som är fysisk person. Detla bör direkt anges i lagen.
Vi
tillstyrker utredningens förslag atl arbelsgivare skulle kunna teckna
pensionsförsäkring till förmån för anställdas eflerievande, om den anställde
har avlidit och erforderlig pension till hans eflerievande inte har tryggals
genom försäkring.
Även
i andra situationer än de utredningen tänkt på hindrar gällande skattelagstiftning
ett tryggande genom försäkring i enlighet med tryggan-
Prop. 1979/80:68 181
delagens
bestämmelser. Som exempel kan nämnas det fall alt ett företag, som utlovat
pension intill viss ålder till anställd, lägger ner sin verksamhet vid en
tidpunkt då mindre än fem år kvarstår av den redan påbörjade utbetalningstiden.
I dylika fall bör möjligheter finnas för arbetsgivaren att använda sig av
pensionsförsäkring mol engångspremie.
I
anslulning till lagtextförslagen vill vi göra några påpekanden. Sålunda bör i
46 § 2 mom. KL sjätte stycket ordet "även" strykas. Vidare bör i
samma stycke orden "göra avdrag" utbytas mot "åtnjuta
avdrag". Samma ändring bör göras i tredje stycket av anvisningarna lill 31
§ KL och vid p. 3 i nionde stycket.
Även
Svenska försäkringsbolags riksförbund anser atl dispens bör kunna medges när
dödsboet fortsätter verksamheten. Även när del gäller förslaget om tjänslepensionsförsäkring
till förmån för anställds efterlevande önskar förbundet vissa kompletleringar
och ändringar.
Riksförbundet
instämmer i utredningens uppfattning att det finns ett legitimt behov av alt
dödsbo skall kunna leckna pensionsförsäkringar på den avlidnes makes eller
makas och barns liv. Utredningen framhåller atl denna möjlighel bör föreligga
om en företagare inle har ordnat nägot pensionsskydd för sina efterlevande men
dödsboet efter en avveckling av företaget har ekonomiska resurser alt göra
detta. Enligt riksförbundels mening bör dispensmöjligheten gälla även för det
fall att företagel består. Det kan nämligen föreligga sådana förhållanden atl
de efterlevande under en övergångstid tvingas driva ett företag vidare under
ett anlal år, t. ex. för att minska eventuell föriust vid en för tidig
försäljning. Riksförbundet ulgår även ifrån att -säsom f n. är fallet vid
upphörande av rörelse under livstiden - dispensmöjligheten skall gälla även för
del fall att verksamheten drivits i aktiebolagsform.
Riksförbundet
konstaterar med tillfredsställelse att den föreslagna lagstiftningen kommer atl
medge att tjänstepensionsförsäkring kan tecknas för att trygga efterlevandes
pensionering även efler den anställdes frånfälle. Av betänkandets text (s. 3)
kan man dock fö intrycket atl ulredningen endast har tänkt pä sådana fall då elt
pensionslöfte givits före den anställdes död. En sådan begränsning vore enligl
riksförbundels mening mindre lämplig. Den avgörande omständigheten bör vara att
försäkringen behövs för att tillgodose ett rimligt pensioneringsbehov. Elt
klarläggande på denna punkl vore önskvärt.
Det
lorde för denna lyp av tjänstepensionsförsäkring vara mest ändamålsenligt att
låta den efterlevande vara ägare och företaget premiebetalare. Med hänsyn
härtill föreslår riksförbundet att i den av utredningen föreslagna lydelsen av
punkt 1, andra slycket (sist) och nionde stycket (4.) av anvisningarna till 31
§ kommunalskallelagen (KL) orden "tages" resp. "tagits"
utbytes mot "bekostas" resp. "bekostats".
5 Den skattemässiga behandlingen av s. k.
försörjningsränta (avsnitt 7 i lietänkandet)
5.1
Inledning
Utredningens
förslag i detta avsnitt tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalel remissinsianser.
1 några yttranden riktas dock kritik mot förslaget att
Prop. 1979/80:68 182
utvidga
kretsen av medförsäkrade och förmånstagare till försörjningsränta samt mot
förslaget att åldersgränsen för efterievandepension inte skall gälla i de fall
då sådan pension kan övergå i försörjningsränla.
5.2
Remissinstanser som tillstyrker förslagen i deras helhet
Länsstyrelsen
1 Stockholms län:
De
av ulredningen föreslagna ändringarna synes delvis vara av rent teknisk natur
och i övrigt avse förtydliganden och tillrättalägganden av tidigare oklarheter.
Någon egentlig utvidgning av avdragsrällen i sak är del inte fråga om. Även om
behovet av institutet försörjningsränta - som medtogs 1975 först på skalteulskotlets
initiativ - möjligen kan diskuleras, tillstyrker länsstyrelsens förslaget, eflersom
försörjningsräntan har lagfästs och godtagits i skattelagstiftningen om
pensionsförsäkring.
Inte
heller länsstyrelsen 1 Södermanlands län vill motsätta sig förslagen:
Principiellt
anser länsslyrelsen att försörjningsränla inte bör utgöra nägon alternativ
pensioneringsform, då den huvudsakligen för sägas tillgodose andra syften än pensionering.
Länsstyrelsen vill dock f n. inte motsätta sig utredningens förslag till
tekniska justeringar.
Folksam:
Den
nuvarande lagstiftningen har gett upphov till en del oklarheter och
missförstånd när det gäller reglerna för s. k. försörjningsränla. De förslag
som utredningen för fram är avsedda atl undanröja de oklarheter som funniis.
Med
liknande motivering tillstyrks förslagen av näringslivets skattedelegation.
Förslagen tillstyrks
vidare utan närmare kommentarer av länsstyrelsen i Malmöhus län, lantbrukarnas
skattedelegation. Svenskaföretagares riksförbund och Svenska försäkringsbolags
riksförbund.
5.3
Remissinstanser som helt eller delvis avstyrker forslagen
Försäkringsinspektionen:
Inledningsvis
konstaterar inspektionen alt man med utredningens förslag avseende
försörjningsräntor avlägsnar sig från det grundläggande kravet atl
pensionsförsäkring skall tillgodose ett pensioneringssyfte.
Vad
beträffar detaljförslagen vill inspektionen anföra följande.
Definitionen
av försörjningsränta
Utredningens
förslag innebär i detta avseende ingen materiell ändring utan endast en omformulering.
Inspektionen anser det emellertid onödigt och missvisande att bibehålla
uttrycket "oberoende av viss pensionstagares liv". Inspektionen vill
därför föreslå en annan formulering, som inte avser någon materiell ändring men
som klarare preciserar försäkringens omfattning (1 l:le styckel av anvisning 1 lill
31 § KL):
"Är
fråga om pension, som efler den försäkrades död skall kunna ulgå endast lill
person som avses i nioende stycket, villkoret i tionde stycket - att efterievandepension
till bam, som avses i nionde stycket 2, skall upphöra
Prop. 1979/80:68 183
senast
när barnet fyller 20 år -ej uppfyllt, skall sådan pension likväl anses som efterievandepension
under förutsättning
a) alt pensionen är förenad med livsvarig
ålderspension eller med sådan livsvarig efterievnadepension till make, som
skall börja utgå omedelbart efter den försäkrades död, samt atl pensionens årsbelopp
icke överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,
b) att pensionen skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen
atl, då pensionen är förenad med livsvarig ålderspension, pensionen dockej för ulgå
längre än lill den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och ej
heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar
skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,
c) alt premier för pensionen och den med denna
förenade livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som icke med meva än
fem år understiger den tid under vilken pensionen enligt avtalet längsl skall
utgå, samt att icke vid utgången av något kalenderår under förstnämnda lid det
sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma
tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som
med fem är understiger den tid under vilken pensionen längst skall utgå.
Pension,
som uppfyller förutsällningarna i föregående stycke, benämnes
"försörjningsränta".
Kretsen
av medförsäkrade och förmånstagare vid försörjningsränta
Utredningen
har konstaterat, alt det uppkommer vissa problem vid fördelning av arvet efter
en avliden försäkringstagare, särskilt om den avlidne endasi efterlämnar en
pensionsförsäkring. Försäkringsförmåner, som skall utgå helt eller delvis till
barn, kommer om något barn är avlidet att fördelas på de kvarlevande förmånstagarna.
Del avlidna barnets avkomlingar för däremot ingenting ur försäkringen. (Laglottsanspråk
kan dock medföra all utbetalning sker till det avlidna barnels avkomlingar. Se
nedan.) Denna konsekvens har ifrägasatts mot bakgrund av arvsrättsliga
principer, dvs. lika arvsrätt för barnen.
Ulredningens
lösning pä det ifrågavarande problemel är atl föreslå att avkomling till
avlidet barn till den försäkrade skall kunna medförsäkras och även sällas in
som förmånslagare till försörjningsränta. Såvitt inspektionen kunnal finna, har
ulredningen icke presenterat någon på pensioneringssyfte stödd motivering för
sitt förslag.
1
sitt remissyttrande 1975-06-06 över Livförsäkringsskattekommitténs betänkande
"Pensionsförsäkring" (SOU 1975:21) stödde inspektionen kommitténs
förslag att slopa den s. k. garanlin inom P-försäkringen.
Att
införa barnbarn som medföTsäkrade och förmånstagare innebär att fdrsörjningsräntebegreppet
närmar sig den äldre garantikonstmktionen. Vid riksdagsbehandlingen 1975 av P-försäkringsskattefrågan
avvisades förslagel att låta barnbarn bli förmånslagare till försörjningsränla.
Mol
bakgrund av del ovan anförda anser inspektionen att utredningens förslag icke
bör genomföras.
Inspektionen
har härvid även beaktat, att laglottsanspråk jämlikl 104 § andra slycket
försäkringsavtalslagen kan medföra att barn och/eller barnbarn som icke är förmånstagare
erhåller utbetalning pä grund av pensionsförsäkring. Inspektionen
ifrågasätter, om del för att erhålla de för förmånslagare avsedda arvsskatteförmånema
även i detta fall räcker med den lydelse som anvisning 1 till 31 § KL nu har. I
annat fall bör anvisningen förtydligas på sådanl säll all della framgår eller
alternativt en motsvarande bestämmelse införas i arvsskattelagstiftningen. I
anslutning härtill mä erinras om att
Prop. 1979/80:68 184
inspektionen
i remissyttrande över Livförsäkringsskattekommitténs betänkande "Kapitalförsäkring
m. m." (Ds B 1977:4) tillslyrkl förslaget om arvsskattefrihet för
pensionsförsäkring.
Kortaste
utbetalningstid för försörjningsränta Inspektionen lillslyrker den föreslagna
författningsändringen.
Åldersgränsen
för barn som förmånstagare tiUförsörjningsränta
Utredningen
har belyst hur tillämpningen av gällande lagstiftning beträffande
förmånstagarnas pensionsandelar kan bli i ett visst exempel. Antalet fall,där
av ulredningen i exemplet behandlade olägenheter uppkommer torde dock vara förhållandevis
ringa. Inspektionen vill även påpeka att det av utredningen exemplifierade förmånstagarförordnandet
endast är ett av flera möjliga alternativ. Elt annat förordnande skulle kunnat
ge barnen en jämnare inkomslutveckling. Inspektionen har ej kunnal finna de
föreslagna författningsändringarna angelägna. Att vidga möjlighelerna alt konstmera
pensionsförsäkring lill fall, då pensionen kommer atl lyftas av vuxna barn,
kan inte karakteriseras som angelägel om pensioneringssyftet skall vara gmndläggande.
Inspektionen avstyrker de föreslagna ändringama. Att laglottsanspråk jämlikt
försäkringsavtalslagen kan medföra jämkning till förmän för annan än förmånstagare
och atl inspektionen anser att detta bör kunna ske på samma villkor som om den laglottsberälligade
även vore förmånslagare, har berörts ovan
RSV:
RSV
tillstyrker utredningens förslag att förtydliga begreppet försörjningsränta
och slopa kravel på viss utbetalningstid för denna försäkringsform.
RSV
ifrågasätter om krelsen av medförsäkrade och förmånstagare bör utökas till
barnbarn. De skäl som ulredningen åberopat lill slöd för en lagändring -
nämligen att nuvarande bestämmelser inte tillåter en likformig fördelning av
försörjningsräntan mellan släktgrenarna - väger enligt RSV:s mening inte tillräckligl
tungt när fråga är om en försäkringsform som i beskattningshänseende godtagits
som pensionsförsäkring. Vid genomförandet av 1975 års lagstiftning sökle man
utforma bestämmelser som i möjligaste mån överensstämde med vad som gällde för ITP
och liknande pensionssystem på det privala tjänslepensionsområdet. Reglema för
ITP är fortfarande normgivande på detla område. Kretsen av medförsäkrade och förmånstagare
bör därför enligt RSV:s mening - i likhet med vad som gäller beträffande andra
pensionsförsäkringar - i princip avse försäkringstagarens familj i egentlig
bemärkelse, dvs. make och barn. Med hänsyn lill det anförda avstyrker RSV
utredningens förslag.
Efterievandepension
kan utgå till make (och likställd person) saml till den försäkrades eller makes
(och likställd persons) barn. Sädan pension till barn som nyss nämnts skall
upphöra senast när barnet fyller 20 arom inte barnet är varaktigt oförmöget lill
arbete. Vid försörjningsränta däremot gäller inte åldersgränsen för bam.
Utredningen har nu föreslagil att åldersgränsen för barn slopas också vad
gäller efterievandepension om denna enligl samma försäkringsavtal senare kan
komma att övergå i försörjningsränta. RSV delar ulredningens uppfattning atl
förslaget i arvshänseende är tilltalande. Som RSV emellertid framhållit i
föregående stycke släller sig verket tveksamt till om en
pensionsförsäkringsform med kapitalförsäkringsinslag bör gynnas. De skäl som
motiverar barnpensionen som sådan lorde i de flesta fall föriora
Prop. 1979/80:68 185
betydelse
när barnet fyllt 20 år. Om ulredningens förslag genomförs skulle vidare efterievandepension
enligt denna försäkringsform komma att bli mer förmånlig än annan efterievandepension.
En sädan ordning kan enligt RSV:s mening inle anses eftersträvansvärd. RSV
avstyrker utredningens förslag.
Kammarrätten
i Göteborg:
Kammartätten
har i och för sig inget alt erinra mol förslaget att bestämmelserna om
försörjningsränta anpassas till arvsbestämmelserna och till tolkningsreglerna i
försäkringsavlalslagen. Det är emellertid iveksamt om försörjningsränta har elt
klart pensioneringssyfte. Räntan kan ulgå till fullt arbetsföra personer i sina
bästa år. Man har därför svårt för alt värja sig mot tanken att motivet för en
försörjningsränta i väsentlig utsträckning är att åstadkomma etl från
beskattningssynpunkt förmånligt sparande och ej att lillgodose etl
pensioneringsbehov. Kammartätten vill därför ifrågasätta om man inle bör
inrikta ändringama på att förenkla och förtydliga skattereglerna och inte ändra
bestämmelserna så alt försörjningsränta blir ett vidare begrepp än nu.
Kammartätten
gör även ett förfatlningslekniskt påpekande: Enligt tionde stycket av
anvisningarna tiH 31 § kommunalskattelagen skall eflerievnadspension till barn
upphöra när bamel fyller 20 år. Utredningen föreslår ingen ändring av denna
bestämmelse. Av ulredningens förslag till samordning av efterlevnadspension och
försörjningsränta framgår emellertid att efterlevnadspension till barn skall
kunna utgå också efter 20-årsåldern i avvaktan på att pensionen skall övergå i
försörjningsränta. Om förslaget i denna del skall genomföras, kan eflerievnadspension
till barn inle definieras på sätt som anges i tionde styckel av anvisningarna lill
31 § kommunalskallelagen. Elt lillägg bör ske till delta lagrum, t. ex. genom
alt orden "såvida efterievnadspensionen ej är förenad med försörjningsränla"
tillfogas i slutet av fjärde meningen efler orden "fyller 20 år".
Försäkringsrättskommittén:
Den
föreslagna definitionen av "försörjningsränla" framslår som i huvudsak
lika otillfredsställande som den nu gällande. Försäkring, som uppfyller det i
den föreslagna lagtexten under b) angivna inskränkande villkoret, svarar inte
mot den inledningsvis givna definitionen. Även frän redaktionell synpunkt
(särskilt att begreppet försörjningsränta utsträcks till atl avse försäkringar
som är kapitalförsäkring) kan invändningar riktas mol förslagel. I anslulning
till frågan om hur kretsen av medförsäkrade och förmånstagare skall bestämmas
kan ifrågasättas om inle lagsliflningen borde innehålla en utlrycklig erinran
därom, att del i 3 § försäkringsavtalslagen (FAL) och anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (KL) stadgade överlålelseför-budet inte hindrar jämkning
enligt 104 § FAL.
TOR:
I
sitt yttrande över livförsäkringsskattekommitténs betänkande angående
avdragsrätt för försäkringspremie och kontoavsätlning anslöt sig TOR i princip
till den av kommitén framförda synpunkten, att pensionsförsäkring skall f
utnyttjas endast för pensioneringssyfte (jfr Skattenytt 1975 sid. 473). Enligt TOR:s
mening torde försörjningsräntan i allmänhet tjäna andra ändamäl än alt fylla elt
pensioneringssyfte. Nägon motsvarighet till försörjningsränla finns inte
heller i de allmänna pensionsplanema. Dessa har utgjort mönster för ulformningen
av nuvarande pensionsförsäkring. Med hänsyn härtill anser TOR att ökad
tillämpning av försörjningsränta eller ökat
13 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 68
Prop. 1979/80:68 186
utnyttjande
av försäkring innehållande försörjningsränta inte bör medges, om inte starka
motiv talar härför.
TOR
tillstyrker förslaget i fråga om förlydligande av begreppet försörjningsränta
och slopande av kortaste utbetalningstid av sådan ränta.
En
utökning av kretsen av medförsäkrade och förmånstagare till barnbarn eller avkomling
till barnbarn anser TOR böra komma ifråga endast då speciella skäl föreligger.
Två fall kan härvid tänkas. Om risk för laglottskränkning föreligger, dvs.
försörjningsräntan utgör den huvudsakliga tillgången i boet, och ett barnbarn
är närmast arvinge, bör självfallet hinder inte föreligga atl medge barnbarnet
rätt alt erhålla del av utfallande belopp. En annan situation är om
försäkringstagaren avlidit och boet efter honom skiftats. Utgår då
försörjningsränta till den avlidnes barn och något av dessa bam avlider bör
givelvis arvingarna fö inträda i den sist avlidnes ställe. Enligt TOR:s mening
bör denna ordning kunna upprälthållas med ett dispensinstitut. Antalet ärenden
torde bli mycket begränsat.
TOR
anser för sin del anledning knappast föreligga att låta efterievandepension
utgå till vuxna barn även om pensionen kan komma att övergå i försörjningsränla.
TOR finner därför iveksamt om bestämmelserna om förmånslagare lill efterievandepension
bör ändras i den riklningen.
TCO:
Vidare
föreslås en utvidgning av kretsen medförsäkrade och förmånstagare vid
försörjningsränta så att avkomling lill avlidet barn för samma ställning som
barn. Det framhålls att de nuvarande reglerna inte medger likformig fördelning
av försörjningsränla mellan släktgrenar om del vid den försäkrades död på en
släktgren inte finns barn utan endasi arvingar i andra led. TCO delar inte
utredningens uppfattning i denna fråga. De frågor som här åsyftas ärenligt TCO:s
uppfattning inte av den belydelsen atl efterievnadsbegreppet för denna lyp av
pensionsförsäkring skall fö en annan och därmed också förmånligare utformning i
jämförelse med andra pensionsförsäkringar.
I
betänkandet föreslås också att bestämmelserna om förmånstagare till
efterlevandepension ändras så att barn eller deras avkomling - oavsett ålder
-för vara förmånstagare inte bara till försörjningsränla utan även till annan efterievandepension,
om denna enligt samma försäkringsavtal kan komma att övergå i
försörjningsränta. TCO menar dock att man även i denna fråga måste slå vakt om
att inte dessa pensionsförsäkringar, som också har inslag av kapitalförsäkring,
blir förmånligare än vanliga pensionsförsäkringar.
6
Försäkrads premieavdrag dä försäkring har tecknats av den försäla-ades make
(avsnitt 8 i betänkandet)
Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samlliga remissinstanser ulom
försäkringsinspektionen och försäkringsrältskommitlén.
Försäkringsinspektionen:
Enligl
Livförsäkringsskattekommitténs betänkande "Pensionsförsäkring" (SOU
1975:21) avsåg man att den ifrågavarande försäkringen skulle kunna ge
kompensation för sädan kostnadsökning för barns skötsel, som kan uppkomma om
den hemmavarande maken avlider. Utredningen föreslår att den försäkrade skall
kunna få avdrag för premien efter försäkringstagarens död.
Prop.
1979/80:68 187
Det
behandlade problemel torde vara relativt marginellt. 1 fiertalet fall kan den
försäkrade teckna en egen försäkring med barnet som förmånstagare och därmed kompleltera
det fribrev, som uppkommit genom den försäkrades makes premiebetalning. För de
få fall då den försäkrade vid makens död är oförsäkringsbar, trots att den
försäkrade vid den ursprungliga försäkringens tecknande var försäkringsbar,
skulle man kunna överväga en dispensvis medgiven avdragsrätt för den försäkrade
i stället för att följa utredningens förslag.
Försäkringskommittén:
Förslagel
om rätt för försäkrad att dra av premie för försäkring som tecknats av hans
avlidne make ger upphov till frågor både om förhållandet lill borgenärerna och
om förhällandet mellan å ena sidan försäkringsgivaren och å andra sidan dels premiebetalaren,
dels försäkringens ägare. Är det avsikten att eflerievande maken skall stå i
något eget rättsförhållande till försäkringsgivaren eller skall
premiebetalningen ses som en ren (skattepliktig?) gåva till barnen?
Även
Svenska försäkringsbolags riksförbund, som tillstyrker förslaget, tar upp
frågan om evenluell gåvobeskattning av förmånstagaren:
Den
försäkrades premiebelalningar efter försäkringstagarens död torde i regel
utgöra gåvor från den försäkrade till barnel, som i egenskap av förmånstagare
ju blivit ägare till försäkringen vid försäkringstagarens frånfälle. Huruvida
sådan gåva är skattepliktig eller ej torde inte vara fullt klariagt.
Elt
sätt att undgå gåvosituationen men nå önskat resultat i övrigl skulle vara att
tillåta insättande av den försäkrade som förmånstagare vid försäkringstagarens
frånfälle före den försäkrade. Detta skulle fordra en ändring av anv. 1 till 31
§ KL tredje slycket, som ju f. n. endast tillåter barn som förmånslagare till
här avsedd försäkring.
Riksförbundel
föreslär med hänsyn till ovanstående följande ändrade formulering av sista
meningen i nyssnämnda lagrum: "Har försäkringslaga-ren... eller nyss
avsedd persons liv, om som förmånstagare insattes, vid den försäkrades död, sådanl
bam och, vid försäkringstagarens död, sådant barn eller den försäkrade".
7
Avdragsrätt för pensionsförsäkringspremie från B-inkomst (avsnitt 9.1 i
betänkandet)
Utredningen
lägger i detla avsnitt inte fram något förslag om ändrade regler men framhåller
att det i vissa fall kan vara motiverat att låta även inkomst av annan
fastighet grunda rätt till avdrag för P-försäkringspremier. Enligl utredningens
mening torde den naturligaste lösningen vara att vidga A-inkomstbegreppet men
detta har ansetts förutsätta ett utredningsarbete som ligger utanför
utredningens uppdrag.
Ett
stort antal remissinstanser har behandlat denna fråga. I allmänhet förordas att
möjligheler ges lill avdrag för P-försäkringspremier för den som
Prop. 1979/80:68 188
har
sin huvudsakliga inkomst av annan fastighet. Flertalet remissinstanser är dock
ense med ulredningen om att frågan behöver utredas närmare. Följande synpunkter
har framförts.
Försäkringsinspektionen:
Elt
problem, som utredningen här berör men ej löser, är möjlighelen för en person
som lever pä att förvalta egna fastigheter att med avdragsrätt teckna
pensionsförsäkring. Inspektionen är medveten om att problemet har avvisats av Livförsäkringsskattekommittén
(SOU 1975:21) med åberopande av prakliska skäl. Inspektionen vill likväl
ifrågasätta om del inte vore möjligt att lösa problemel dispensvägen. Då skulle
man inte behöva avvakla resultatet av en eventuell utredning om A-inkomstbegreppel.
RSV:
RSV
anförde i sitt remissyttrande den 26 augusti 1975 över
livsförsäkrings-skattekommitténs tidigare nämnda betänkande bl. a. följande.
RSV
- som inte ingår på frågan om vad som skall förstås med pension -anser atl
frågan om vad som skall anses med arbetsinkomst inte kan besvaras med en enkel
hänvisning till begreppet A-inkomst. Detta begrepp har tillskapats med andra
ändamål för ögonen och inte avselts fii konsekvenser i etl sammanhang som det
förevarande. Begreppet A-inkomst är en schablon, som delvis täcker annan
inkomst än arbetsinkomst, delvis lämnar arbetsinkomst utanför.
Det
sistnämnda förhållandet skulle emellertid enligt RSV:s mening medföra direkt
slötande konsekvenser. Så skulle t. ex. en fastighetsägare, som ariDetal med
skötseln och förvallningen av sin fastighet, av skalleskäl inte kunna
pensionera sig, medan en person som utfört motsvarande arbete åt en fastighetsägare
av skatteskäl inte hindras till pensionering.
Mol bakgmnd
av vad RSV anfört i tidigare remissyttrande ställer sig RSV posiliv till att frägan
om avdragsrätt för pensionsförsäkring förutsättningslöst uireds.
RSV
vill också peka på att den aktuella frågan behandlats i riksdagens
skatteutskott. Utskottet framhöll i sitl betänkande 1975/76:20 s. 49 med
anledning av en motion i denna fråga i samband med riksdagsbehandlingen av prop.
1975/76:31 om ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar m. m. bl. a.
följande.
"Visserligen
kan inkomst av fastighetsförvaltning ibland delvis anses som arbetsinkomst.
Denna fråga rör emellertid i första hand gränsdragningen mellan vad som är att
anse som A-inkomst och B-inkomst och bör lösas i annat sammanhang."
1
en motion 1978/79:346 av Ingegerd Troedsson m. fl. har denna fråga ånyo
aktualiserats. I motionen har bl. a. framställts krav på utredning.
Länsstyrelsen
i Stockholms län däremol ifrågasätter om en ändring är motiverad:
Prop. 1979/80:68 189
Beträffande
frågan om avdrag för pensionsförsäkringspremie från inkomst av annan fastighet
hänvisar länsslyrelsen till vad som anfördes i denna fråga i förarbetena till
1975 års lagstiftning och önskar vidare framhålla följande. En ägare av en
hyresfastighet kan ofta behälla fastigheten långt ulöver normal pensionsålder
och för därvid frän fastigheten ett bidrag till sin försörjning på ålderdomen.
Likvidtillskottet genom avdrag för värdeminskning saknar inte betydelse i
sammanhanget. Vid en försäljning av fastigheten på gmnd av hög ålder, sjukdom
eller dödsfall erhålls ofla elt relativt stort skattefritt belopp som en följd
av skattereglerna om beräkning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet.
Detta belopp kan till en del användas för inköp av livränta om särskild
trygghet önskas för den framtida försörjningen. Premien är visseriigen inte
avdragsgill men utfallande belopp beskattas inte heller och livräntebeloppet
enligt den ursprungliga utfästelsen justeras i regel upp genom återbäring.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län:
Enligt
länsstyrelsens uppfattning bör pensioner ses strikt som en uppskjuten del av
arbetsinkomst och kostnaderna för att bygga upp en pension, bör således täckas
av detta slags inkomster. Som utredningen funnit kan inkomsl av
fastighetsförvaltning i vissa fall åtminstone delvis ses som arbetsinkomst. Länsslyrelsen
delar ulredningens uppfattning atl denna fräga i första hand rör
gränsdragningen mellan vad som är att anse som A-inkomst och B-inkomst och
därför bör prövas i annat sammanhang. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla
att en eventuell ulvidgning av A-inkomstbegteppet att omfatta vissa
skattskyldiga med inkomst av annan fastighet sannolikl medför yllerst
besvärliga gränsdragningar.
Lantbrukarnas
skattedelegation:
Delegationen
har vid flera tidigare tillfallen ullalat sig kritiskt mot att inkomsl av
fastighetsförvaltning generelll beiraktas som B-inkomsl och att som en effekt
härav den som ägnar sig åt skötsel av egna fastigheter inte kan skaffa sig etl
pensionsskydd.
När
nu frägan kommit upp på nytt vill delegationen slarkl understryka behovet av en
översyn av begreppen "A- och B-inkomst".
Näringslivets
skattedelegation:
Från
vär sida har vi - senast i vårt remissyttrande över 1972 års skalleulrednings
förslag "Översyn av skattesystemet" (SOU 1977:91) -framfört vår sländpunkl
att den i lagstiftningen gjorda uppdelningen mellan A-inkomster och B-inkomster
bör slopas. Några principiella skäl mot en individuell beskattning hos makar av
sådana inkomsler föreligger enligl vår mening inte. Enligt vår mening är det
knappast möjligt för lagstiftaren att hävda att den nuvarande uppdelningen
mellan s. k. arbetsinkomster och andra inkomster är vare sig rationell eller
odiskutabel. Vi vidhåller i första hand vårt yrkande om att gränsdragningen
slopas. I andra hand yrkar vi att en ändring sker i den riktning som ulredningen
antytt.
Vi
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten pä det förhällandet att medgiven avdragsrätl
för pensionsförsäkringspremier med anledning av uppkommen realisationsvinst i
samband med förelagsförsäljningen görs såsom allmänl avdrag. Eriagd premie
skall därför i första hand dras av från A-inkomsl. Detta leder till egendomliga
resultat i sambeskatlningssilualio-
Prop. 1979/80:68 190
ner,
vilka rimligen inte kan ha åsyftats av lagstiftaren. Följande fall som nyligen
förevarit visar detta.
Mannen
arbetsinkomst 100 000 kr.
realisationsvinst 300
000 kr.
medgivet
avdrag 300 000 kr.
taxerad
inkomst 100 000 kr.
Hustrun
arbetsinkomst 40000 kr.
Mannens
taxerade inkomst blir i sin helhet B-inkomst och kommer därmed att vid
skatteberäkningen läggas till hustruns inkomst. Detta bör rättas till.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund:
Riksförbundet
finner liksom utredningen att det inte finns skäl att generelll utvidga
avdragsrätten till alt omfatta även B-inkomster.
Riksförbundet
inslämmer även i utredningens uppfattning om att verkligt pensioneringsbehov
dock kan anses föreligga för fastighetsägare som har sin totala inkomst från
fastighetsförvaltning. Sädan inkomst redovisas som inkomst av annan faslighet
och är därmed B-inkomst. Enligt utredningens mening bör man överväga om man
inte kan ulvidga A-inkomstbegreppet till att omfatta även de inkomster som här
avses. Riksförbundet inslämmer i utredningens uppfattning alt en ingående
analys först måste göras av de effekter som ett sådant förslag skulle medföra.
Enligt riksförbundets mening bör man dock i avvaktan på en eventuell utvidgning
av A-inkomstbegreppet tillåla RSV att efter dispensansökan besluta om avdrag
för pensionsförsäkring i de fall den skattskyldige är verksam med
fastighetsförvaltning i ej ringa omfattning.
Riksförbundet
vill i detta sammanhang även ta upp frågan om inte skattskyldig som erhållil
uppskov med beskattning av realisationsvinst på grund av försäljning av jordbmksfastighet
skall kunna använda realisations-vinslen som gmnd till avdrag för
pensionsförsäkringspremie om han inte senare skaffat ersättningsfastighet. Har
sådan skattskyldig ej ordnat etl belryggande pensionsskydd under
verksamhetstiden bör även denne enligt riksförbundets mening kunna fö dispens
enligt 46 § KL. Frågan har tagits upp i skatteulskottets belänkande 1978/79:16 (s.
21) där utskottet förutsätter atl regeringen förelägger riksdagen ett förslag lill
lösning av frågan.
Även
Folksam och TOR förordar att frågan om gränsdragningen mellan A-och B-inkomst uireds.
8
Ändrad premieinbetalning för äldre pensionsförsäkring (avsnitt 9.2 i
betänkandet)
Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom
försäkringsinspektionen som förordar en annan lösning:
Utredningen
tar här upp till diskussion bestämmelsen att varje ändring i ett avtal som
medför ökad premieförpliktelse "lotalt eller för år räknat" skall
anses som tecknande av ett nytt avtal med påföljd att de nya bestämmelsema
Prop. 1979/80:68 191
i
anvisning 1 till 31 § KL blir tillämpliga på försäkringsavtalet.
Vissa
tolkningsregler har givits i några olika sammanhang. Dessa har nu åberopats som
elt stöd för utredningens förslag, som innebär att bestämmelsen ändras så, att
en premieomläggning skall godtas om den totala premieförpliktelsen icke ökar.
Förslaget
skulle t. ex. innebära att försäkringen kan slutbetalas på en gång. Inspektionen
anser, att en så långt gående liberalisering står direkt i strid med
intentionerna, då den diskuterade regeln tillkom, och ej heller går i linje med
de lagtolkningsregler som åberopats.
Ett
mera begränsat förslag, som inspektionen för sin del vill förorda är
nedanstående. 1 detta förslag ser man till att det lekniska återköpsvärdet
enligt det ändrade avtalet icke vid någon tidpunkt överstiger det tekniska återköpsvärdet
enligt det urspmngliga avtalet:
"Överenskommelse,
som totalt medför ökad premieförpliktelse, skall vid tillämpning av denna
paragraf anses som nytt försäkringsavtal. Som nytt försäkringsavtal skall även
anses överenskommelse om tidigareläggning av premiebelalningsskyldigheten.
Sådant tidigareläggande skall anses föreligga, om kapitalvärdet av de premier,
som belöper pä tiden från det överenskommelsen träffas till en framtida
tidpunkt - före försäkringstidens slut - ökas. Kapitalvärdet beräknas enligt
för försäkringsgivaren gällande gmnder."
Med
kapitalvärde avses härvid kapitalvärdet av de mot försäkringspremierna
svarande helårspremierna.
9 Förmånstagare till pensionsförsäkring (avsnitt 9.3 i
betänkandet)
Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utan närmare
kommentarer.
10
Frågor som väckts under remissbehandlingen
Etl
antal remissinstanser har tagit upp frägor som inte behandlas i utredningens
betänkande.
RSV:
RSV
vill i detta sammanhang framhålla att förhöjt avdrag efter dispens även borde
kunna medges den som erhållil avgångsvederiag. Enligt nuvarande regler är möjlighelen
begränsad att teckna pensionsförsäkring med ett avgångsvederiag som underiag.
Den som helt saknar pensionsrält i anställning och erhåller avgångsvederiag i
samband med att ett anställningsförhållande upphör för göra avdrag för
pensionsförsäkringspremier enligt 46 § 2 mom. femle stycket kommunalskattelagen
med 35 % respektive 25 % av A-inkomst. Den som i huvudsak saknar pensionsrält i
anställning kan -efter dispens - medges motsvarande avdrag om han redovisar
inkomst, som är all anse som A-inkomst och som dessutom är hänföriig till
inkomstslaget tjänst. Livförsäkringsskattekommittén föreslog i det tidigare
nämnda betänkandet Pensionsförsäkring (SOU 1975:21 s. 146)att förhöjt
premieavdrag i dessa fall skulle kunna medges efter dispens. Frågan togs inte
upp i propositionen (prop. 1975/76:31). Frågan har aktualiserats i de
dispensärenden som avgjorts hos RSV. 1 ett ärende hade sökanden sedan 25 är varil
anställd i bolag, frän
Prop. 1979/80:68 192
vilket
han vid uppnådd pensionsålder erhöll avgångsvederiag på 150 000 kr. Med detta
belopp önskade han teckna en pensionsförsäkring. Han saknade pensionsrätt i
anställning. Dispens medgavs med 30 % av A-inkomst (enligt då gällande regler).
Flera liknande fall har förekommit.
Länsstyrelsen
i Stockholms län tar upp två problemställningar som berör fömansbolag och som
enligt länsstyrelsens mening bör behandlas i utredningens fortsatta arbete:
I)
Mot bakgrund av följande dom av regeringsrätten den 29 januari 1979 vill
länsstyrelsen ställa under debatt gränsdragningen mellan huvuddelägare och
andra anställda.
Götaälvdalens
Akeriakliebolag ang. inkomsttaxering 1973. L. C. ägde från början alla aktier i
bolagel (aktiekapital 5 000 kr.). Den 15 november 1971 sålde han hälften av
aktierna till en broder för 2 500 kr. Brodern har inte haft något ekonomiskt
utbyte av sitt aktieinnehav genom lön, arvode eller aktieutdelning. Enligt 1967
års lagstiftning, som gällde vid 1973 års taxering, fanns ingen möjlighet för ett
aktiebolag all göra avsättning till pensionskonto för huvuddelägare, om inte
bolaget var anslutet till allmän pensionsplan. Sådan anslutning förelåg ej i
detta fall. Efler L.G:s försäljning av halva aktiestocken till brodern har L.
G. betraktats som "icke huvuddelägare" och bolaget har medgivits
avdrag för avsättning till pensionskonto t. o. m. 1973 års taxering för
sammanlagt 698 188 kr. för att trygga pension till L. G. Det vid 1973 års
taxering tvistiga beloppet var 397 652 kr. - Länsstyrelsen vill påpeka atl
bolaget uppenbariigen varit mycket vinstgivande och aktieöverlåtelsen för 2 500
kr. kan vara med hänsyn till omständigheterna inte anses vara affärsmässigt
betingad.
Även
om 1975 ärs skattelagstiftning syftar lill alt lägga ett avdragstak motsvarande
pensionsskuld enligt allmän pensionsplan, genombryts detta tak enligt särskilda
övergångsbestämmelser för s. k. äldre pensionslöften, dvs. löfte som lämnats
före 1976 till andra anställda än huvuddelägare. Gränsdragningen mellan
huvuddelägare och andra anslällda bereder emellertid rättstillämpningen
svårigheter och den myckel formella lolkning av denna gränsdragning, som
framgår av regeringsrättens ovan redovisade dom, kan inte ha varit avsedd, vare
sig av 1967 års eller 1975 års lagstiftning och detta oavsett vad lagrådet
uttalat i samband med 1967 års lagstiftning. Man har i lagstiftningsarbetet
inte räknal med att avdragsrättens konstruktion lockar lill skenöverlålelser av
aktier och till överlåtelser som inte är affärsmässigt eller ekonomiskt
betingade.
Det
förekommer i ganska många fall all en ensam aktieägare såsom i det refererade
målet, överlåter halva aktiestocken till en utomstående, som antingen saknar
eller som kan ha beroende slällning lill säljaren, för enbart nominella värdet.
Säljaren kan därigenom - ifall ett formelll betraktelsesätt anläggs - skaffa
sig avdragsrätt för flera milj. kr. för alt trygga pensionering genom
pensionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse. Eftersom kravet pä
kreditförsäkring vid kontoavsättning inte gäller för gamla pensionslöften, kan
även kontoavsättning bli aktuell. Enligl länsstyrelsens uppfattning bör en aktieöveriåtelse
som inte är affärsmässigt betingad inte godtas i förevarande sammanhang. Delta
bör på nägot sätl komma till uttryck i lagstiftningen eller i motivuttalanden.
Chefen för budgetdepartementel har visseriigen uttalat i prop. 1976/77:48 s.
63, atl huvuddelägares avyttring av aktier efler uigången av 1975 inte bör ge
honom slällning av "icke delägare" i
Prop. 1979/80:68 193
fråga
om avdragsrätt för äldre pensionslöfte. Länsstyrelsen, som noterat uttalandel
med tillfredsställelse, anser att ytteriigare åtgärder behövs för atl förhindra
missbruk av avdragsrätten.
2)
Den 1976 införda möjligheten till avdrag för arbetsgivares avdragsrätt för
kostnader för att "citera" pensionsplan synes ibland ha utnyttjats på
ett inte avsett sätt. Med påstådd citeringav t. ex. ITP-planen beräknas
pensionsskuld även för förfluten lid med utgångspunkt i lönen under
beskattningsåret, trols alt ITP-planen ger pensionsrätt exakt efter de
faktiska löneförhållandena under beskattningsåret och under förfluten tid. Eflersom
en huvuddelägare oftast kan beslämma lönen själv varje är- här föreligger ju
inte ett verkligt tväpartsförhållande - kan ett plötsligt slort lönepåslag ge
en mycket belydande pensionsskuld, om "nulönen" för användas också
för förfluten tid. Ett sådant förfarande har givetvis inte varit lagstiftarens
avsikt. Ett förtydligande på denna punkt bör ske.
Länsstyrelsen
framför vidare önskemål om ändring i reglerna om tvångs-aviappning av
disponibla pensionsmedel på konto.
Skattereglerna
om tvångsavtappning av disponibla pensionsmedel pä pensionskonlo är enligt
gällande rätt olika för nya avsättningar och fbr avsättningar som skett och
sker enligl äldre regler. Skillnaderna avser dels avtappning för
pensionsförsäkringspremier och dels värdering av pensionsstiftelses
förmögenhet i den mån en sädan stiftelse är inblandad i avtapp-ningsproblemaliken.
Dessa skillnader kan vid rättstillämpningen ge upphov till svårigheter.
Länsstyrelsen är angelägen om alt avtappningsreglerna synkroniseras, så att
samma regler gäller både för äldre och yngre avsättningar.
Slutligen
ifrågasätter länsstyrelsen om det inte bör övervägas att avveckla
pensionsstiftelserna:
Lagstiftningen
på detta område är inte så ulformad alt en tillfredsställande kontroll kan
utövas. Detta beror bl. a. på all intressena i fråga om lillsyn och taxering i
viss mån är motstridiga.
Länsstyrelsen
ifrågasätter om pensionsstiflelseinstitutel verkligen behövs i elt framtida
system för tryggande av pensionsförmåner. Bristen på regler om avlappningstvång
för pensionsstiftelser och alltför generösa värderingsregler för aktier kan
påpekas på skallesidan. Andra problem har uppstått i fråga om
pensionsstiftelsernas utlåning av medel både lill stiftaren och lill utomstående.
Del kan inte uteslutas alt stiftelsepengar pä omvägar kommil huvuddelägare
tillgodo. Länsstyrelsen anser atl kravel på trygghet för pensionsborgenärerna
tillgodoses på etl bättre sätt genom pensionsförsäkring än genom avsättning lill
stiflelse. För varje år som går ökar den allmänna försäkringen och olika
pensionsplaner i betydelse och dessa pensionsformer täcker snart hela området
för en rimlig försörjning för ålderdom och vid sjukdom. Enligt länsstyrelsens
mening bör det övervägas all avveckla pensionsstiftelserna.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län tar upp avdragsrätten för livränta i samband med
egendomsförvärv saml beskattningen av pensioner enligt vissa
dubbelbeskattningsavtal:
När
det gäller livräntor i samband med egendomsförvärv har länsslyrelsen i annat
sammanhang framfört den uppfattningen, att vägande skäl lalar för att
Prop. 1979/80:68 194
avdragsrätten
i vissa fall bör slopas. Länsstyrelsen har därvid ifrågasatt om inte livräntor
som utgår på grund av köpeavtal om överiåtelse av annan fastighet och aktier,
eventuellt även jordbruksfastighet och rörelse, bör behandlas som kontant
köpeskilling. Ur en vidare aspekt framstår det dessutom som klarl
otillfredsställande au en säljare efter utflyttning ur riket, omedelbart efter
försäljningen, helt kan undgå beskattning av köpeskillingen. Länsstyrelsen
anser det värdefullt om denna frågeställning kunde tas upp i lämpligt
sammanhang.
Det
är likaledes, enligt länsstyrelsens mening, inte acceptabelt att Sverige i
gällande dubbelbeskattningsavtal, exempelvis såsom i avtalet med Spanien avslår
från beskattningsrätten då det gäller enskilda tjänstepensioner som tryggats på
annat sätt än genom pensionsförsäkring eller direktutbetalts från förutvarande
arbetsgivare utan att åtagandet tryggats. Det är angeläget med en översyn av
dubbelbeskattningsavtalen på denna punkl. Syftet bör härvid självfallet vara
att eliminera befintliga möjligheler till omotiverade skattelättnader i
samband med att skattskyldig efter pensioneringen bosätter sig utomlands.
Lantbrukarnas
skattedelegation begär vissa klarlägganden beträffande s. k.
avvecklingsdispenser:
Enligt
bestämmelserna i 46 § 2 mom. KL om s. k. avvecklingsdispenser skall
dispensgivaren, RSV:s nämnd för rättsärenden, pröva om sökanden har ett
betryggande pensionsskydd. Härvid skall en allsidig bedömning göras av
sökandens verkliga inkomst under de senaste åren och hans faktiska
pensionsskydd.
Enligt
vad delegationen erfarit har det vållal problem för dispensgivaren alt avgöra
vad som är en rimlig pensionsnivå i de talrika fall då sökanden haft en
förhållandevis läg inkomst och där pensionsskyddet enbart består av allmän
pension. Det rör sig i dessa fall vanligen om engångsbetalda pensionsförsäkringar
med belopp upp till drygt 100 000 kr. som medför en åriig pension på upp till 8
000 kr. Vanligen föreligger i dessa fall ocksä andra ömmande omständigheter
såsom sjukdom. Det är enligt delegationens uppfattning önskvärt att elt
uttalande görs av innebörd att dispens skall kunna medges i dessa fall upp till
etl visst belopp, förslagsvis 10 basbelopp, utan närmare prövning av
inkomstnivån. Rätlsnämnden skulle då enbart behöva la slällning till om
omständigheterna är sådana att dispens av nu nämnt slag skall medges.
Näringslivets
skattedelegatlon hemställeratt försäkringsrätlslig expertis ska ingå i
skatterätt när domstolen avgör mål om försäkringsbeskattning.
Det
är inte möjligt för den enskilde skatlskyldige alt ur det konglomerat av regler
dra fram del väsentliga i hans situation. Del krävs såväl kunskap om
skattelagstiftningen som kännedom om hur olika försäkringssystem fungerar och
vilket innehåll kollektivt träffade pensionsavtal har.
Dessvärre
saknar också de lägre skatteinslanserna personal som behärskar den nu angivna
lagstiftningen. Detta är utomordentligt beklagligt med hänsyn till att
långvariga skatleprocesser kan bli följden av t. ex. länsskatterätternas
osäkerhet då det gäller att döma i de fall där lagstiftningen äger tillämpning.
Det
är därför elt starkt önskemål alt länsskatterätlerna och mellankommunala
skatterätten, då sådan rält handlägger mål på ifrågavarande område, förstärks
med särskild försäkringsrättslig expertis.
Prop. 1979/80:68 195
Svenskaförsäkringsbolags
riksförbund tar upp ett flertal frågor som det enligt förbundets mening vore
önskvärt att fö behandlade i detta sammanhang:
Invalidpension
För
alt sjukförsäkring före 1976-01-01 skulle fö skatteklassificeras som
pensionsförsäkring (invalidpension) krävdes att pensionen utgick högst så länge
den försäkrade var arbetsoförmögen eller hade nedsatt arbetsförmåga. Om
pensionen enligt avtalet skulle upphöra eller nedsättas viss tid efter det
arbetsoförmågan inträtt, fick denna lid inte undersliga 5 år.
Sjukförsäkring,somendastgav
ersättning undersjukpenningtid,ansågs av Svenska Livförsäkringsbolags
Skattenämnd uppfylla lagens krav för att fö klassificeras som P-försäkring.
(Nämndens yttrande nr 623.)
Efter
1975 års ändringar av kommunalskattelagen krävs följande för att invalidpension
skall fö klassificeras som P-försäkring. "Med invalidpension förstås
pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension för upphöra tidigast fem år
efter det försäkringsavtalet träffades." 1 fråga om förmånstagare gäller
särskilda regler.
Riksförbundet
anser atl den nya lagstiftningen inte är ändamålsenlig på denna punkt. Man
anknyter en kortaste tid för invalidpension till tidpunkten för avtalets
ingående. 1 stället borde man anknyta lill tidpunkten för arbetsoförmågans inlräde,
vilket också gjordes i tidigare lagstiftning. Dock bör del tillåtas att
pensionen upphör vid avtalets sluttidpunkt (i regel pensionsåldern) även om
arbetsoförmågan inträtt mindre än fem år dessförinnan. Det vore även praktiskt
om Skaltenämndens ovan nämnda tolkning angående invalidpension som ger
ersättning under sjukpenningtid skulle kunna komma till direkt uttryck i
lagtexten. Termen "invalidpension" bör generellt i KL ersättas med
förslagsvis "sjukpension". Den förstnämnda lermen kan felaktigt föra
tanken till en försäkringsform avseende enbart beslående arbetsoförmåga och kan
även uppfattas negativt rent språkligt selt.
Mot
denna bakgmnd föreslår riksförbundel att ifrågavarande laglext utformas enligl
följande (Anvisning 1 till 31 § KL, 8 styckel):
Med
sjukpension förslås pension som utgår högsl så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension fär upphöra eller nedsättas när
den försäkrade beviljas förtidspension eller sjukbidrag enligl lagen (1962:381)
om allmän försäkring men i annat fall - så länge arbetsoförmågan beslår - ej
förrän fem år förflutit efter del alt arbetsoförmågan inträtt. Inträder
arbetsoförmåga mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen eljest skulle
ha upphört, får dock sjukpensionen upphöra vid sistnämnda lidpunki. I fråga om
förmånstagare har föreskrifterna i föregående slycke motsvarande tillämpning.
Utrymmet
för premieavdrag vid tjänstepensionsförsäkring
Enligt
punkt 2 e åttonde slycket av anvisningarna till 29 § KL fär arbetsgivare under
vissa förutsättningar avdrag för premie för tjänstepensionsförsäkring intill
viss proceni av den anställdes lön. Avdragsulrymmel baseras på den lön
arbetsgivaren utgivit till den anställde aniingen under beskattningsåret eller
under det närmasl föregående beskattningsåret. Med kontant ulgiven lön lorde få
jämställas naturaförmåner i form av kost eller boslad. För flertalet
individuellt tecknade ijänslepensionsförsäkringar gmn-
Prop. 1979/80:68 196
das
arbelsgivarens avdragsrätt på bestämmelserna i detta stycke (den s. k.
alternativregeln).
Om
den anställde blir sjuk, torde lönen i allmänhet minskas åtminstone med det
belopp den anställde kan beräknas erhålla som sjukpenning. Därigenom minskas
även arbetsgivarens avdragsutrymme enligt allernalivregeln. Om sjukdomen blir
långvarig (mer än tre månader) träder i regel det i försäkringen ingående premiebefrielsemomentet
i funktion, varigenom arbetsgivaren befrias från fortsatt premiebetalning så
länge den anställde är sjuk. Avdragsutrymmet kommer därigenom i regel att räcka
till även under år då lönen reducerats på grund av sjukdom.
Individuell
tjänstepensionsförsäkring omfatlar emellertid inte alltid rätt till
premiebefrielse. En försäkringssökandes hälsotillstånd kan vara sådant alt
dödsrisken bedöms vara normal eller i vart fall försäkringsbar, medan däremot
risken för arbetsoförmåga bedöms vara alltför stor för att premiebefrielseförsäkring
skall kunna beviljas. Försäkring avseende ålders- och efterievandepension
beviljas då utan rätt lill premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Om även
dödsfallsrisken är oförsäkringsbar, beviljas försäkring avseende enbart
ålderspension.
Om
en tjänstepensionsförsäkring har tecknats utan premiebefrielsemo-menl och den
anställde blir långvarigt sjuk kan det enligt nuvarande bestämmelser inträffa
att avdragsutrymmet inte täcker premien. Detta synes otillfredsställande.
Riksförbundet föreslår därför att punkt 2 e 8 stycket av anvisningarna till 29
§ KL ändras på sä sätt att löneavdrag, som är avsett atl motsvara sjukpenning
från försäkringskassan, medräknas i underiaget för arbetsgivarens avdragsulrymme.
Löneavdraget bör medräknas oavsett om sjukpenning utges enligt lagen om allmän
försäkring eller enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. I fråga om anställd
delägare i fömansföretag, vars slutgiltiga lön ofta lorde bestämmas först vid
årets slut varför något löneavdrag inle kan påvisas, lorde man i stället kunna
begagna sig av den faktiskt utgivna sjukpenningen, gmndad på inkomst av
ifrågavarande anställning. Med sjukpenning bör i detta sammanhang
föräldrapenning kunna jämställas.
Förmånstagare
till efterlevandepension enligt tjänstepensionsförsäkring för vilken
premieavdrag yrkas enligt den s. k. huvudregeln
För
individuell tjänstepensionsförsäkring yrkar arbetsgivaren i allmänhet
premieavdrag enligt den s. k. allernalivregeln (29 § KL anv 2 e 8 stycket).
Försäkringens egenskap av tjänslepensionsförsäkring anses då inte medföra att
andra krav behöver ställas pä försäkringsavtalets eller förmånstagareför-ordnandels
ulformning än vad som enligt 31 § KL anv 1 gäller för pensionsförsäkring i
allmänhet. Försäkringen för således innehålla försörjningsränta, och som förmånslagare
lill efterievandepension för insättas inte endast den försäkrades make och arvsberättigade
barn utan även exempelvis sammanboende, styvbarn och fosterbarn.
Någon
gång tecknas emellertid individuell tjänstepensionsförsäkring för vilken
arbetsgivaren avser atl yrka premieavdrag enligt den s. k. huvudregeln (29 § KL
anv 2 e första-sjätte styckena, senaste lydelse SFS 1978:187). I de flesta
sådana fall är den anställde inte ansluten till ITP-planen eller annan
etablerad allmän pensionsplan, och avdragsrätten grundas då på första styckel
fjärde meningen a) av nämnda anvisningspunkt. Det krävs alltså att
pensionsförmånerna "rymmes inom" vad som är sedvanligt enligt den med
hänsyn till den anställdes arbetsuppgifter närmast tillämpliga allmänna
Prop. 1979/80:68 197
pensionsplanen.
I andra fall är den anställde redan ansluten till exempelvis ITP-planen, men
avdragsrätt föreligger för en kompletterande försäkring. Situationen kan t. ex,
vara den atl ITP-förmånerna har beräknats med reducerad ijänstetidsfaktor men
att full tjänsietidsfaklor skulle ha kunnat gälla om en tidigare anställning (i
vilken pensionsrält saknades) hade beaktats. Avdragsrätten för den
kompletterande försäkringen grundas i det nu nämnda fallet pä fjärde stycket.
Avdragsutrymmet torde - ehum det inle klarl framgår av lagtexten - böra
bestämmas med utgångspunkt från skillnaden mellan de ITP-förmåner som skulle ha
gällt om den tidigare anställningstiden hade tillgodoräknats och de faktiskt
gällande ITP-förmå-nema. Om engångspremie skall erläggas, tillämpas vidare den
av departementschefen i prop. 1976/77:47 sid. 59 angivna
proportioneringsregeln.
Föreskriften
alt pensionsförmånerna skall rymmas inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan
har tolkats så, att ålders-, invalid- och efterievandepensionen var för sig
skall jämföras med motsvarande planförmåner. 1 fråga om ålders- och invalidpension
synes lagens innebörd på denna punkl vara någorlunda klar, även om exempelvis
förekomsten av tidigare tecknade individuella ijänslepensionsförsäkringar kan
medföra praktiska tillämpningssvårigheter. I fråga om efterlevandepension torde
del vara klart att sädan pension inte för utgå till barn som fyllt 20 år
(bortsett från varaktigl arbetsoförmögna barn) och att försörj ni ngs ränta
därför inte kan ingå i försäkringen. Vidare torde efterievandepensionens lotala
årsbelopp inte fö överstiga vad som skulle gälla enligl planen med hänsyn till
förekomsten av make och/eller arvsberättigade barn. Däremol bör det enligt
riksförbundets mening inle krävas att efterievandepensionen för varje mottagare
för sig ryms inom planförmånerna. Det bör säledes exempelvis vara tillätet att
låta hela efterievandepensionen tillfalla maken, även om dess storiek bestämts
med hänsyn till atl barn finns. Det kan tilläggas alt reglema för hur
familjpensionen enligt ITP-planen skall fördelas mellan make och barn inte
framgår av planen ulan endast av SPP:s allmänna försäkringsvillkor. Ett klariäggande
pä denna punkt vore önskvärt.
Om valfrihel
medges i fråga om efterievandepensionens fördelning mellan de enligl ITP-planen
pensionsberättigade, uppkommer frägan om pensionen hell eller delvis kan fö
tillfalla även andra personer som tillhör den i 31 § KL anv 1 9 stycket angivna
kretsen. Är det exempelvis möjligt att i sammanboendefall läla
efterlevandepensionen helt eller delvis tillfalla den sammanboende, trots att
en motsvarande förmån från SPP skulle ha fördelats enbarl mellan den anställdes
barn?
Slutligen
uppkommer frägan om efterievandepension för tillfalla efterlevande make även
sedan maken gift om sig. Detta är inte fallet enligt ITP-planen. Inom
individuell försäkring skulle emellertid en motsvarande begränsning medföra
försäkringstekniska svårigheter, eftersom nägot antagande om omgiftesfrekvens
inte ingår i premieberäkningen och inte heller gärna kan införas för den
begränsade del av individuallivrörelsen som härar i fräga.
Riksförbundet
hemställer om förklarande uttalanden i dessa frågor.
Även
Folksam aktualiserar reglerna om avdrag för premie för tjänslepensionsförsäkring
vid arbetstagares sjukdom:
I
sammanhanget ber vi fö peka pä ett problem som rör tjänstepensionsförsäkring
och som utredningen inle alls berör. För att avdrag för premie för tjänslepensionsförsäkring
ska kunna medges gäller alt den anställde erhållit
Prop. 1979/80:68 198
lön
från arbetsgivaren. Om den anställde blir långvarigt sjuk upphör som regel
löneutbetalningen och något underiag för premieavdrag föreligger inte Det vore
i ett sådant fall önskvärt om den anställdes ersättning från allmän försäkring
fick åberopas. Exemplet gäller sådana fall där rätt till premiebefrielse vid
sjukdom inte finns.
11
Allmänna synpunkter på utformningen av avdragsreglerna för pensionsförsäkringspremier
och andra kostnader för tryggande av pensionering
Länsstyrelsen
i Stockholms län:
Länsstyrelsen
vill inledningsvis framhålla, att 1975 års lagstiftning om avdrag för
pensioneringskostnader med ändringar 1976 och 1978 -och med tillämpning vid
taxeringen i vissa delar retroaktivt - har gett ett regelsystem som lill stora
delar är mycket sväriäst. Till detta kommer atl förarbetena på vissa punkter är
alltför kortfattade och svårtolkade. Lagstiftningen har härigenom lett till ytleriigl
besväriiga tillämpningsproblem för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndighetema.
Länsstyrelsen
1 Södermanlands län:
1
betänkandet läggs fram förslag som i huvudsak innebär modifieringar av 1975 års
lagstiftning på pensionsfbrsäkringsområdet. 1975 års regler tillämpades första
gången vid 1976 års taxering. På grundval av delbelänkanden från utredningen
har lagstiftningen senare ändrats vid ett par tillföllen med verkan fr. o. m.
taxeringarna 1977 resp. 1978. Genom riksdagsbeslut förra året antogs nya regler
om avdrag för pensionsförsäkringspremier och arbetsgivares avdrag för koslnader
för atl trygga anställdas pensionering att lillämpas försia gängen vid 1979 års
taxering. Länsslyrelsen vill här peka på de betydande problem som dessa
ständiga ändringar och lillägg till en i övrigt mycket komplicerad lagsliflning
utgör för taxeringsmyndigheterna. En omfattande övergångsreglering skapar
dessutom betydande problem i det prakliska taxeringsarbetel.
Förhållandet
torde i dag vara sådant alt inom de regionala skatteförvaltningarna ytterst fö
handläggare är i delalj insalta i dessa frågor. För taxeringsnämnderna är helt naturiigt
svårigheterna ännu större att på egen hand söka klara av en nöjaktig granskning
och konlroll av aktuella frågor på delta område av beskattningen. Länsstyrelsen
menar därför atl fortsatta ändringar i regelsystemet inte för innebära att
lagstiftningen kompliceras ytteriigare. Det är i stället nödvändigt att snara
insatser görs enbarl i syfte att systematisera och förenkla befintliga
lagregler så att dessa blir möjliga att överblicka för såväl allmänhet som
tillämpande myndigheter och naturiigtvis också skattedomstolarna. Med den
sakkunskap på detta beskaltningsavsnitt som finns företrädd inom utredningen
för denna anses särdeles lämpad att ta itu med denna angelägna uppgift.
Länsstyrelsen vill därför uttrycka en förhoppning att utredningen i sitt
fortsatta arbele bereds tillfälle härtill.
Lantbrukarnas
skattedelegatlon:
Delegationen
har i flera tidigare sammanhang uttalat sig starkt kriliskl mot 1975 års
pensionsförsäkringslagstiftning. Bestämmelserna har ändrats varje
Prop.
1979/80:68 199
år
och är så krångliga att knappastens försäkringsspecialisterna behärskar alla
detaljer. Behovet av en allmän översyn i syfte att förenkla bestämmelserna är
därför uppenbari. Emellertid härden nu förevarande utredningen inte haft till
uppgift alt göra en sådan allmän översyn.
Näringslivets
ska ttedelega tion:
Den
år 1975 genomförda lagstiftningen om pensionsförsäkringar m. m. blev beklagligtvis
både onyanserad och ofullständig. De nya reglerna har därför krävt
kompletterande utredningar och flera förslag till ändrade regler har lagts
fram. Vissa av dem har redan genomförts medan andra är föremål för övervägande.
Nämnda ulredning har i den nu remitterade promemorian behandlat ytteriigare
frågor. Meningen är alt den skall fortsätta sitt arbete.
Då
1975 ärs ändringar genomfördes slopades som nämnts de dispensmöjligheter som
förelegat sedan 1969 att fö pensionsförsäkringar i utländsk försäkringsanstall
behandlade på samma sätt som svenska pensionsförsäkringar. På åtskilliga andra
områden tvingades lagstiftaren att tillgripa dispensregler för att inte verkningama
av de införda reglerna skulle bli helt orimliga. Dessa dispensregler infördes
utan att man i lagtext eller motiv närmare angav förutsättningarna för dispens.
Utredningen har nu föreslagit flera påbyggnader pä delta dispenssystem,
alltjämt utan att mer än antydningsvis motivera varför dispenser bör ges. Vi
har tidigare vänt oss mot det alllmer tilltagande oskicket att i
skattelagstiftningen hänskjula frågor om skatteplikt eller avdragsrält i det
enskilda fallel till en dispensprövning. Sädana dispenser bör enligt vår mening
endast fö ifrågakomma i situationer som lagstiftaren rimligen inte kunnal
förutse. Från rättssäkerhetssynpunkt är det otillfredsställande att mera
generellt i lagstiftningen falla tillbaka på ett dispensförfarande. Det kan
ifrågasättas om en sådan lagstiftningsmetod slär i samklang med grundlagens utgångspunkt
atl det är riksdagen som har att besluta om beskattning.
De
praktiska erfarenheterna av det nuvarande regelsystemet med betydande inslag
av dispensförfarande är inte heller tillfredsställande. Del blir lätt en
anhopning av dispensärenden och f. n. är den så stor att väntetiden uppgår till
fyra månader eller mer. Så länga väntetider medför betydande olägenheter när
det är fråga om affärstransaktioner.
Vi
vill därför redan här uttrycka vår tvekan inför att ytteriigare utbygga
dispensinstituten. Enligt vår åsikt bör utredningen undersitt fortsatta arbete
göra en genomgång av lagstiftningen. 1 första hand bör övervägas om inle sådana
undanlagsregler kan införas som gör dispensprövning överflödig. 1 de delar man
alltjämt måste lila till dispenser bör övervägas, om inte förutsättningarna
kan bättre anges i lagen än vad som nu är fallet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (13)
13 kopplingar i 10 dokument.
- SOU 2015:68 Tjänstepension - tryggandelagen och skattereglerna s. 127 · s. 250 om s. 37 i texten
- Bet. 1999/2000:LU17 Insolvensrättsliga frågor i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- Prop. 1995/96:231 Fortsatt reformering av beskattningen av utländska kapitalförsäkringar s. 45 om s. 21 i texten
- Prop. 1993/94:85 Vissa skattefrågor rörande livförsäkring s. 46 om s. 21 i texten
Doktrin (11)
11 kopplingar i 2 dokument.
- Alhager, Dispens från inkomstskatt, 1999 s. 205 om s. 25 · s. 206 om s. 27 · s. 206 om s. 28 · s. 207 om s. 28 · och 5 till i texten
- Brattström, Makars pensionsrättigheter, 2004 s. 120 · s. 335 i texten