Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bestämning av volym och vikt, m.m.

1971 · 57 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 57 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:164, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bestämning av volym och vikt, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1971 Prop. 1971:164

Nr 164

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om bestämning av volym och vikt, m. m.;
given Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en lag om bestämning av volym och vikt i stället för
nuvarande lag om mått och vikt. Den föreslagna lagen syftar främst till att
tillgodose konsumenternas behov av skydd mot oriktig mätning och vägning. Färdigförpackade
varor föreslås bli kontrollerade genom stickprovsundersökningar av offentlig
myndighet. Vågar och volymmätningsredskap som används i detaljhandeln vid uppmätning
av andra varor än sådana som säljs i färdigförpackat skick skall som nu vara
justerade. I livsmedelsbutiker skall vidare finnas särskilda justerade vågar
för köparens kontroll av varor. Mätning och vägning på andra områden än i
detaljhandeln behöver enligt förslaget inte ske med justerade redskap.
Möjlighet tUl justering eller annan bestämning av redskapen skall dock finnas.
För redskap som används i offentlig verksamhet föreslås att bestämmelser om
justering i mån av behov meddelas i administrativ ordning.

Lagen
om bestämning av volym och vikt föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.
Ledningen av justeringsväsendet och de uppgifter som ankommer på avdelningen
för mått och vikt hos mynt- och justeringsverket föreslås bli överförda till
statens provningsanstalt den 1 juli 1972.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 164

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164

Förslag
till

Lag
om bestämning av volym och vikt

Härigenom
förordnas.som följer.

1 §
Denna lag äger tUlämpning på yrkesmässig handel med vara som

säljes efter volym eller vikt eller som är märkt med uppgift om sådan

kvantitet.

Med
färdigförpackad vara förstås i denna lag vara som utan omedelbart samband med
överlämnande tiU konsument inneslutits i förpackning, avsedd att brytas först
av konsumenten.

Med
justerat redskap avses i denna lag redskap som undersökts och godkänts av
myndighet samt försetts med bevis därom. Bestämmelser om justering meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

2 § Riktigheten av volym- eller viktuppgift på färdigförpackad
vara kontrolleras genom stickprovsundersökning. Sådan undersökning göres av
myndighet, som Konungen bestämmer, och får företagas hos tUlverkare, importör,
förpackare, grossist och detaljhandlare.

3 § Säljes i detaljhandeln vara efter volym eller
vikt på annat sätt än som avses i 2 §, skall justerat redskap användas.
Redskapet skall därvid användas så att kunden utan svårighet kan avläsa
mätningsresultatet.

4 § I lokal för detaljhandel av livsmedel skall
affärsinnehavaren tUlhandahålla kunderna en särskild, justerad våg för den vägning
som kunderna vill företaga. Sådan våg skall ha ett för ändamålet lämpligt
utförande och vara uppställd på en för kunderna lätt tillgänglig plats.

5 § Tillsyn över efterlevnaden av 3 och 4 §§ utövas
av myndighet som Konungen bestämmer.

6 § För undersökning enligt 2 § eller tillsyn enligt
5 § äger tillsynsmyndigheten tillträde tUl område eller lokal, där vara
förpackas, förvaras eller säljes eller där mätningsredskap är uppställt.

Den
hos vilken undersökning eller tillsyn sker är skyldig att därvid lämna
erforderligt biträde.

7 § Förpackare eller
importör som uppsåtligen eller av grov oaktsam

het utbjuder tUl försäljning färdigförpackad vara med oriktig volym-

eller viktuppgift dömes tUl böter, om ej gärningen är belagd med straff

i brottsbalken.

Den
som uppsåtUgen bryter mot 3 eller 4 § eller underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 6 § dömes tUl böter.

Har
flera medverkat tUl gärning som avses i första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken motsvarande tillämpning.

8 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge

undantag från 3 eller 4 §.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1973, då lagen (1934: 162) om mått och vikt skall
upphöra att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Krotiprinsen-Regenfen
i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Närvarande:
Statsministem PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny lagstiftning om mått och vikt och
anför.

1
Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1962 tiUkal-lade jag sakkunniga
med uppdrag att se över gällande lagstiftning om metrologiska enheter m. m.

De
sakkunniga, som antagit namnet utredningen (Fi 1963: 34) om meti:oIogiska
enheter (UME)i, lade i delbetänkandet (SOU 1965: 5) Måttenheter fram förslag
till författningar om måttenheter. Betänkandet, som remissbehandlades, har inte
lett till lagstiftning.

I
ett slutiigt betänkande (SOU 1971:18) Mått och vikt föreslår utredningen en ny
lagstiftning om mått och vikt samt vissa organisatoriska ändringar av
justeringsväsendet och den metrologiska verksamheten i övrigt. Betänkandet
innehåller förslag till en ny lag om mått och vikt. Lagförslaget torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen, försvarets
forskningsanstalt, sjöfartsverket, luftfartsverket, statskontoret, mynt- och
justeringsverket (MJV), generaltullstyrelsen, uni-versitetskanslers'ämbetet,
skogsstyrelsen, statens jordbruksn'ämnd, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens pris- och
kartellnämnd (SPK), statens institut för konsumentfrågor (konsumentinstitutet),
lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, statens provningsanstalt,
förenade fabriksverken. Nordiska rådets svenska delegation, länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens
län, Sveriges standardiseringskommission, Vefenskapsakade-

'
Ledamöter justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande, departementsrådet Karl-Ingmar
Edstrand och hovrättsrådet Åke Åhström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 4

mien.
Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska nationalkommittén för fysik. Svenska landstingsförbtmdet.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) gemensamt med Sveriges allmänna
exportförening och Sveriges industriförbund (SAF m. fl.). Föreningen Statens
justerare av mått och vikt. Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund
(SR), Svenska elverksföreningen. Svenska gasverksföreningen, Svenska Petroleum
Institutet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges mekanförbund och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Särskilda
yttranden har vidare avgetts av försvarets materialverk, statens planverk,
Svenska nationalkommittén för radiovetenskap. Svenska teknologföreningen.
Svenska elektriska kommissionen. Svenska elektronikindustriföreningen och
Sveriges handelsagenters förbund.

MJV
har överlämnat särskilt yttrande av föreståndaren för verkets avdelning för
mått och vikt.

Universitetskanslersämbetet
har överVämnat yttranden av matema-tisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid
universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, tekniska
fakulteterna vid universitetet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm samt
Chalmers tekniska högskola.

Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från handelskamrarnas nänmd, handelskammaren i
Göteborg, Smålands och Blekinge, Gotiands, Skånes samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare. Smålands och Blekinge samt Skånes
handelskammare har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt Skånes
handelskammare m. fl.), till vUket handelskamrarnas nänmd, Gotlands handelskammare
och handelskammaren i Göteborg anslutit sig.

Vid
remissvaren från några av länsstyrelserna har vidare fogats yttranden från
vederbörande länspolischef, länsveterinär, hemkonsulent och priskontor.
Länsstyrelsen i HaUands Tän har därjämte överlämnat yttranden från
kommunstyrelsen i Halmstads kommun och Hallands köpmarmaförbund.

Yttranden
har slutligen överlänmats, av SHIO från Rörlednings-firmornas riksorganisation,
av Lantbrukarnas riksförbund från Svenska mejeriernas riksförening och Sveriges
slakteriförbund samt av TCO från HushåUslärarnas riksförening (Svenska
facklärarförbundet), Statstj'änstemannaförbundet och Svenska industritjänstemannaförbun-det.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 5

2
Nuvarande ordning

2.1
Författningar med bestämmelser om mått och vikt

De
grandläggande bestämmelserna om mått och vikt finns i lagen (1934: 162) om mått
och vikt (LMV). I lagen anges måttenheter för användning i Sverige och
uppställs allmänna regler för mätning och kontroll av de mätnings- och vägningsredskap
som används i handeln.

Tillämpningsföreskrifter
tiU LMV finns i kungörelsen (1935:158) om befrielse från justeringsplikt för
vissa mätnings- och vägningsredskap (befrielsekungörelsen), kungörelsen
(1934:364) angående de mätnings- och vägningsredskap, som må justeras, m. m.
(justeringskungörelsen) samt kungörelsen (1934:367) med vissa bestämmelser
angående mätning och vägning.

Justeringsförfarandet
regleras i instruktioner för MJV och för statens justerare av mått och vikt
samt i taxebestämmelser.

Härutöver
finns författningar där mätning på specieUa områden behandlas, bl. a.
skeppsmätning och virkesmätning.

I
livsmedelslagen (1971: 511) finns bestämmelser om nettovikt och nettovolym vid
märkning av livsmedel.

För
de närmare bestämmelsema har redogjorts i betänkandet Mått och vikt (s. 1826).
I det följande ges en sammanfattning av de viktigare reglerna.

2.1.1
Måttenheter

LMV
omfattar mätning av längd, yta, rymd och vikt (massa). Måtten är baserade på
metersystemet med metern och kilogrammet som grundenheter för längd resp.
massa. I lagen anges metern och kilogrammet vara representerade av de
internationella prototyperna för metern och kilogrammet vilka sanktionerats av
Allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av
internationella byrån för mått och vikt i Sévres. De kopior av dessa prototyper
som överlämnats till Sverige skall enligt lagen som riksprototyper tjäna till
yttersta efterrättelse för bestämning av enheterna längd, yta, rymd och vikt.
Riksprototyperna förvaras hos MJV. Utom riksprototyperna skall vidare finnas huvudlikare
med högsta vitsord för bestämning av enheterna, om inte Kungl. Maj:t förordnar
att riksprototyperna skall användas. 1 LMV anges vidare de ur metern härledda
enheterna för yta och rymd, nämligen kvadratmetern och kubikmetern samt den ur
kilogrammet härledda enheten för rymd, dvs. litern. Decimala Över- och underenheter
till grundenheterna och de härledda enheterna anges och bestäms till storleken
i LMV.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 6

2.1.2 Kontroll
av mätnings- och vägningsredskap

Om
mätning eller vägning företas för att ligga till grund för beräknande av
ekonomiskt anspråk efter mått eller vikt får enligt LMV inte användas andra
mätnings- eller vägningsredskap än sådana som justerats i Sverige för den
användning det är fråga om. Förbudet gäller mätning och vägning på allmänt tillgängUg
försäljningsplats, i statlig verksamhet eller i yrkesmässig handel eller
rörelse. Justerade redskap behöver dock inte användas vid mätning som sker i rymdmärkt
förvarings-eller transportredskap, i vUket varan förvaras eller levereras, och
inte beUer vid den mätning som sker genom att varan förpackas i sedvanligt
emballage. Vidare undantas redskap, som används vid beräkning av
avlöningsförmåner i förhållande till storleken av arbetsprodukten, under föratsättning
att justerade redskap finns att tillgå för kontroll. YtterUgare imdantag från
justeringskravet får enligt LMV medges av Kungl. Mai:t för bestämda slag av
rörelse, handel med besfämda slag av varor och mätning med bestämda slag av
redskap. Med stöd av denna dispensregel har i befrielsekungörelsen föreskrivits
att åtskilliga redskap och apparater får anv'ändas ojusterade, bl. a. gas- och
vattenmätare, taxametrar, vissa lantmäteriredskap, vissa redskap inom trävaruhandeln,
mätband för skeppsmätning, ytmätningsredskap inom läder- och skinnhandeln,
redskap som är inrättade enbart efter andra än metriska mått- och viktenheter
och som används uteslutande vid handel med utlandet, vissa band- och vagnvågar
samt elektroniska vågar. En dd av dispenserna har meddelats under viUkor bl. a.
att justerade kontrollredskap finns att tillgå vid mätning.

Den som säljer varor efter
mått och vikt på allmänt tillgänglig försäljningsplats är enligt LMV skyldig
se till att justerade mätnings- och vägningsredskap finns att tillgå. Också
från denna regel har Kungl. Maj:t meddelat dispenser, bl. a. i beslut den 23
oktober 1959 för mejeriförpackad mjölk.

2.1.3 Justering
och efterföljande kontroll av redskap

I
justeringskungörelsen ges närmare föreskrifter om vilka redskap som får
justeras, hur de skall vara beskaffade och vilken noggrannhet de skall ha.
Redskapen indelas i allmänna redskap, som får användas i samtliga fall då enUgt
LMV justerat redskap skall användas, och särskilda redskap, som endast får
användas på det s'ätt och de vUlkor som anges då redskapet godkänns till
justering. Justering av ett redskap får ske endast om redskapets avvikelse
från det rätta faller inom de felgränser, som faststäUts för redskapet
(remedier). I kungörelsen finns en förteckning av de längd-, yt- och rymdmätningsredskap,
vikter och vågar som kan justeras som aUmänna redskap. TiUåtna remedier vid
ny- och omjustering anges. I kungörelsen upptas vidare de olika slag av
särskilda redskap som får justeras samt deras använd-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 7

ningsområde
och remedier. MJV har enligt kungörelsen rätt att som särskilt redskap ytterUgare
justera bestämda slag av redskap, vilka är avsedda att tillgodose särskilda
behov. Sådan justering har förekommit i betydande omfattning, bl. a. i fråga om
genomströmningsm'ätare för oljor och bensin.

Justering
av mätnings- och vägningsredskap är enligt LMV en åtgärd av myndighet
varigenom redskapet undersöks och godkänns samt stämplas med justeringstecken.
Justering kan vara antingen nyjuste-ring dvs. justering av ojusterat redskap
eller av justerat redskap som reparerats efteråt eller omjustering. För att
kunna justeras skall mätnings- och vägningsredskap vara inrättade enbart efter
de i LMV angivna enheterna och dessutom uppfylla övriga fordringar, som
uppställts av Kungl. Maj:t eller MJV. Undantagna från denna regel är enligt
befrielsekungörelsen bl. a. vissa redskap som är inrättade både efter svenska
och utländska enheter och som används uteslutande vid export inom
pappersindustrin samt inom järn- och stålmanufaktur. Dessa redskap får justeras
i fråga om de svenska enheterna.

Omjustering
skall enligt LMV ske av längdmått vart sjätte år och av övriga redskap med
undantag av vågar vart tredje år. För vågar är ingen periodisk omjusteringsplikt
föreskriven. Den som önskar kan emellertid få våg omjusterad.

Besfämmelserna
om omjustering får ändras i vissa hänseenden av Kungl. Maj:t eller MJV. I
befrielsekungörelsen föreskrivs sålunda att omjusteringspUkten tills vidare
inte skall gälla för mätningsredskap som är helt tillverkade av glas, porslin
eller liknande material. Vikter under ett decigram samt vissa lantmäteriskalor
och kontrollstänger är också undantagna från omjusteringsplikt.

Med
stöd av bestämmelse i justeringskungörelsen har MJV vidare föreskrivit årlig omjustering
av vissa mätningsredskap som i betydande omfattning används inom handel och
industri, t. ex. bensinmätare, prismärkningsvågar och längdmätningsapparater
för textilier.

För
vågar har som nämnts inte föreskrivits periodisk omjusteringsplikt. I
kungörelsen (1934: 367) med vissa bestämmelser om mätning och vägning
föreskrivs emellertid att justerade vikter skall finnas att tillgå för kontroll
av andra vågar än Ukarmad våg, besman och pyn-dare. I samband med av riksdagen
godkända riktlinjer för omorganisation av justeringsväsendet (prop. 1948: 190,
SU 1948: 136, rskr 1948: 296) har statens justerare vid mynt- och
justeringsverket ålagts viss skyldighet att inspektera handelsvågar. Genom
denna våginspektion är vågar som används i butiker, på postanstalter och
järnvägsstationer föremål för en viss efterkontroll.

Tillsyn
över att justeringsföreskrifterna efterlevs utövas enligt justeringskungörelsen
av MJV, statens justerare och poUsmyndighet. MJV och justerarna har rätt att
inspektera redskap på allmänt tillgängliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 8

försäljningsplatser
och på platser där tull-, post- eller fraktavgifter bestäms efter mått eUer
vikt. I fabriker och lagerlokaler m. m., där justerade redskap skall anv'ändas,
t. ex. vid emballering i konsumentförpackningar, har myndigheterna däremot
inte formell inspektionsrätt. Polismyndighet skall enligt kungörelsen bl. a.
en gång om året se till att justerade redskap hålls tillgängliga på allmän
försäljningsplats enUgt särskilda föreskrifter i LMV.

I LMV
stadgas straff för övertr'ädelse av bestämmelsema om användning av justerat
redskap, tillhandahållande av sådant redskap och förbud mot användning av vissa
redskap som undergått förändring.

2.1.4
Märkning av livsmedel

Enligt
livsmedelslagen (1971:511) skall färdigförpackat livsmedel dvs. Uvsmedel som
utan omedelbart samband med överlämnande till konsument inneslutits i
förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten vara m'ärkt bl. a. med
livsmedlets nettovikt eller nettovolym vid förpackningstillfället.

2.2
El-, gas- och vattenmätare ni. m.

LMV:s
tillämpningsområde är som tidigare angetts begränsat till m'åtning av Tängd,
yta, rymd och vikt. Mätning av andra storheter, som tid, temperatur, elektrisk
energi, ljusstyrka m. m. har inte reglerats i lag. Justeringsplikten omfattar
därför inte bl. a. elmätare och mätare av telesamtal. Vissa mätare har vidare
genom särskilda bestämmelser i befrielsekungörelsen undantagits från
justeringsskyldighet. Så är som n'ämnts fallet med gas- och vattenm'ätare samt
taxametrar.

Viss
kontroll av mätning, som sker genom apparater hos konsumenter vid distribution
av elektricitet, vatten och gas, förekommer emellertid. Leverantörföretagen,
som vanligen drivs i kommunal regi, gör interna kontroller, i allmänhet av
distributörens egen personal. Krav på särskUd kontroll av elm'ätare framfördes
i mot. 1962:11: 622. Motionen föranledde dock ingen riksdagens åtgärd (ABU
1962: 44, prot. 1962:1: 20 s. 157 och 1962: II: 21 s.
91).

Antal
samtalsmarkeringar vid telesamtal mäts av televerket och ligger till grund för
avgiftsberäkningen. Samtalsmätarna är uppsatta på telefonstationerna och d'ärigenom
i och för sig utanför abonnentens kontroll. På begäran av abonnent kan
emellertid samtalsmätare uppsättas även i abonnentens bostad. Möjlighet finns
också att inkoppla särskUd utrustning s. k. trafikavläsare för kontroll av
att samtalsmätare fungerar.

Taxametrar
kontrolleras av Aktiebolaget Svensk Bilprovning i samband med den rämplighetsbesiktning
av taxibilar som sker innan bilarna tas i bruk.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 9

2.3
Sl-systemet

Mot
bakgrund av den s. k. meterkonventionen år 1875, ratificerad av Sverige den 12
augusti 1875 (SFS 1875: 104), arbetar ett flertal organ för det metriska
systemets utbredning och förbättring, bl. a. Allmänna konferensen för mått och
vikt.

Som
tidigare nämnts (se under 2.1.1) anges i LMV två grundenheter, nämligen metern
för längd och kilogrammet för massa. Defi-nitionema av enhetema är i lagen
knutna till de internationella prototyper som faststäUdes år 1889 av Allmänna
konferensen för mått och vikt. Lagens meterdefinition är emellertid numera
föråldrad. Den internationella definitionen på metern är efter beslut av 1960
års konferens en fysikalisk bestämning i ljusvåglängder. Enheten för massa representeras
alltjämt av den internationella kilogramprototypen.

Allmänna
konferensen för mått och vikt fastställde vid konferenser åren 1954 och 1960
ett internationellt måttsystem, benämnt "Systéme International d'Unités",
förkortat "SI". Systemet är baserat på de internationellt antagna grundenhetema
meter för längd, kilogram för massa, sekund för tid, ampere för elektrisk
ström. Kelvin för temperatur och candela för ljusstyrka. En sjunde grundenhet,
mol för materiemängd, har fastställts av Allmänna konferensen under hösten
1971. Grundenhetema och därav härledda enheter är Sl-enheter. Systemet omfattar
Sl-enheterna och multipelenheter av dessa.

Internationella
organisationen för legal metrologi (OIML), som huvudsakligen syftar tUl att
åstadkomma enhetliga regler inom medlemsstaterna för de redskap som omfattas
av de olika staternas justeringsområden, har Sl-systemet som utgångspunkt för
sitt arbete.

Nordiska
rådet antog den 17 februari 1971 en rekommendation angående gemensamt
införande av Sl-systemet (nr 12/1971). I denna rekommenderas regeringarna för
de nordiska länderna att i samarbete genomföra nödvändiga ändringar i och
komplettering av gäUande lagstiftning i syfte att vid en och samma tidpunkt
under 1970-talets första hälft införa måttenheter enligt Sl-systemet i de
nordiska länderna samt att i samband därmed också överväga förutsättningarna
för ett vidgat nordiskt samarbete i frågor som anknyter till Sl-systemets införande.
Rekommendationen är föremål för samråd mellan regeringarna.

3
Mått- och viktkontroUen

3.1
Utredningen

3.1.1
Inledning

I
detaljhandeln dominerade ännu in på 1930-talet den försäljningsform som
innebar att varumängden mättes upp i butiken i köparens

'
Uttrycket "mätning" används i det följande både för uppmätning och uppväg-ning,
där inte annat särskUt anges eller framgår av sammanhanget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 10

närvaro.
Parterna kunde därför under förutsättning att redskapet var tillförlitligt
tillsammans bestämma den riktiga varumängden. Om vikten av ett emballage inte
var utan betydelse kunde köparen se till att den avräknades vid uppvägningen.
Redskapens riktighet säkerställdes genom justeringen. Successivt skedde
emellertid en övergång till den handelsform som sedermera kommit att helt
prägla detaljhandeln, nämligen förs'äljning av förpackningar som före förs'äljnings-tillfället
iordningställts i fabrik, förpackningscentral, lagerlokal eller utrymmen bakom
butiksdisken. Ännu vid tillkomsten av 1934 års lag såldes ett förhållandevis
litet varusortiment bl. a. produkter från kvarnindustrin, socker, smör,
kakao, kaffe och öl i färdigförpackat skick.

Den nutida
försäljningen av livsmedel sker enligt UME:s uppskattning till 8090 % i
konsumentförpackning. Många andra dagligvaror säljs på samma sätt, bl. a.
rengöringsmedel, hygieniska preparat och färger. Allmänhetens inköp av
dagligvaror uppgår till avsevärda belopp. UME beräknar att omsättningen för
detaljhandeln år 1968 översteg 36 miljarder kr. Av genomsnittsfamiljens totala
konsumtion beräknas kostnaden för livsmedel uppgå tUl omkring 30 %.

UME framhåller att
handelns struktur utvecklas mot allt större butiker som varuhus, stora
självbetjäningsaffärer och stormarknader, medan antalet butiker minskar, främst
genom nedläggning av mindre detaljhandelsföretag.

Också inom partihandeln,
påpekas det, sker en utveckling mot färre och större enheter. Samtidigt omdanas
varudistributionen. Varuhante-ringen rationaliseras genom långtgående
mekanisering, som medger snabbare lastning och lossning av större varumängder.
Tekniskt sett har emellertid mätningen av bulkvaror i handeln mellan företag
inte undergått någon större förändring. Inom främst grav- och cementindustrin
har dock tillkommit en ny metod för mätning av större kvantiteter bulkvaror,
nämligen kontinuerlig vägning på mekaniska eller elektroniska bandvågar. I
dessa speciella fall har tillämpningen av de nuvarande justeringsbestämmelserna
medfört särskUda problem.

Mot bakgrand av den strakturomvandling
inom handeln som redan skett och som kan väntas fortsätta finner UME att det
konsumentskydd som kontrollsystemet i LMV erbjuder inte är tiUfredsställande.
Också på andra mätningsområden fyller LMV numera inte den funktion som avsågs
vid lagstiftningens tillkomst. Bristerna i kontroUsystemet är enligt UME särskUt
framträdande n'är det gäller mätning av varor som säljs i detaljhandeln.

3.1.2
Kvantitetskontroll inom detaljhandeln

Som
nämnts (se avsnitt 2.1) skall enligt LMV redskap för mätning och vägning av
yta, längd, volym resp. vikt i princip vara justerade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 11

I
praktiken är emellertid huvudsakligen vikt- och volymredskap underkastade
justeringsplikten, medan ytmätningsredskapen som regel endast använda inom
läder- och skinnhandeln är befriade från justeringskontroll. Sådan befrielse
gäller också för längdmätningsredskap på skilda verksamhetsområden, bl. a. vägmätare,
vissa lantmäteriredskap, redskap för skeppsmätning och virkesmätningsredskap
som används inom trävaruhandeln. I detaljhandeln används justerade längdmätningsredskap
vid uppmätning av textilvaror och virke. Längdmätningen i detaljhandeln sker
vanligen inte så noggrant. UME påpekar att en noggrannhet som motsvarar remediema
vilka vanligen är 12 promille som regel är omöjlig att uppnå i den
dagliga verksamheten. Särskilt gäller detta elastiska varor, t. ex. textilier.
I regel tillämpas också enligt handelsbruk ett visst övermått.

UME
finner att den nuvarande dispensen från justeringskravet för ytmätningsredskap,
vilka endast förekommer i speciella sammanhang i detaljhandeln, inte synes ha
medfört någon olägenhet. Inte heller finns det som regel behov av mera exakt
mätning av en varas längd inom detaljhandelsledet.

Enligt
UME:s bedömande behövs inte offentlig kontroll av detaljhandelns yt- och längdmätningsredskap.
Obligatorisk justering bör därför kunna begränsas tUl att avse redskap som
används för mätning av vikt och volym. UME räknar emellertid med att de som nu
använder obligatoriskt justerade längdmätningsredskap i fortsättningen i inte
obetydlig omfattning kommer att frivUligt låta justera sina redskap.

Det övervägande antalet
dagligvaror i detaljhandeln säljs numera i färdigförpackat skick. Vid maskinell
förpackning skall enligt huvudregeln i LMV mätningsapparater, som används för tUlverkning
av konsumentförpackningar, vara justerade. Emellertid har föreskriften inte
kommit att medföra någon garanti för riktig uppmätning vid all tUlverkning,
därför att en betydande del av de förpackningar som säljs i butikerna inte
berörs av bestämmelserna i LMV. Varusortimentet i handeln utgörs tUl en del av
importvaror, som säljs i förpackningar tillverkade i utiandet. De utländska
företagarnas förpackningsapparater kan inte kontrolleras av svensk myndighet.
Ofta är dessutom den apparatur som används för tillverkning av export-förpacknmgar
undantagen från justeringsplikt i exportlandet. UME uppskattar andelen
importerade originalförpackningar, som säljs inom livsmedelsområdet, till
inemot 5 % av försålda konsumentförpackningar men framhåller att andelen är
betydligt större inom vissa sektorer. Försäljningen av importerade varor kan
väntas öka till följd av den pågående liberaliseringen av den internationella
handeln. Garantin för en riktig mätning i tiUverkningsledet är vidare försvagad
genom att vissa mätningsredskap, som används i Sverige vid tillverkning av konsumentförpackningar
i fabriker och på andra förpackningsställen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 12

inte
omfattas av besfämmelserna i LMV och således inte är justeringspliktiga. Detta
är fallet med bl. a. vissa doseringsapparater. Många varor som enligt särskilda
föreskrifter eller handelsbruk säljs i detaljhandeln med uppgift på emballaget
om varans m'ängd i viktenhet vägs inte upp när de förpackas. I stäUet fylls
förpackningen med en viss volym som efter tidigare prov anses motsvara den vikt
som anges. På detta sätt förpackas varor som t. ex. majonnäs eller spackel.
Andra maskiner avskiljer en viss mängd av en vara som matas fram i en ändlös sträng.
Maskinen är instäUd så att varje producerad enhet motsvarar en viss vikt, som
anges på emballaget. Anledningen till att justerings-plikt inte ansetts
föreligga för dessa doseringsapparater är att uppmätningen av viss varumängd
inte sker i samma enhet som anges på förpackningen. På en del förpackningar
återigen anges vikt eller volym utan att någon direkt mätning av mängden skett
vid tillverkningen. Som exempel anger utredningen att en flaska eller .burk
fylls tUl en nivå, som erfarenhetsmässigt ger en bestämd volym. Vidare kan ett
hölje vara avpassat så att det rymmer ett bestämt antal bitar av en vara. UME
konstaterar att, trots att i själva verket en viss uppm'ätmng äger rum, de
redskap som används inte ansetts vara underkastade justeringspUkt.

De
mätningsredskap som används i förpackningstillverkningen och som i och för sig
skall vara justerade enligt LMV står inte under fortiöpande kontroll av
justeringsmyndigheten, eftersom denna inte har någon formell rätt att företa
inspektion i fabriksledet. Det är därför inte möjligt att utröna i vad mån justeringsbestämmelserna
efterlevs betr'äffande sådana redskap. UME konstaterar sammanfattningsvis att
det inte finns något fullständigt offentligt kontrollsystem i fråga om
justering i tillverkningsledet. Det framhålls emellertid att många tillverkare
av m'ärkesvaror har en föredömlig intern kontroll som syftar till att
åstadkomma ett riktigt mätningsresultat.

I
detaljhandeln säljs många konsumentförpackningar efter mått och vikt utan att
innehållets mängd anges. Köparen kan då ha svårt att få upplysning om mängden
och att jämföra priset med liknande produkter. Andra förpackningar åter är mängdmärkta
på grand av lagbestämmelse (livsmedel) eller handelsbruk,
branschöverenskommelse eller liknande (t. ex. färgbranschens varor). I sådana
fall kan köparen lättare göra prisj'ämförelseri För att en kontroll av varum'ängden
skall kunna ligga till grund för en reklamation om undermål måste kontrollen
som regel göras i butiken vid köptillfället. Köparens möjligheter till detta är
emellertid i praktiken starkt begr'änsade. Med ledning av den varumängd som
redovisas kan köparen med en butiksvåg eller ett målkärl som enligt LMV skall
finnas på försäljningsstället kontrollera att innehåUets vikt eller volym
stämmer överens med den uppgift som lämnats. Vikten av emballaget är emellertid
som regel

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 13

inte
angiven. Är emballaget av papp, metall eller glas, vilka material dominerar i
marknaden, kan det vara svårt för köparen att beräkna emballagevikten.
Kontrollen måste ske genom att förpackningen öppnas och innehållet eUer
emballaget vägs för sig. Även om en sådan kontroll kan utföras i butiken, drar
sig allmänheten för att göra det. I praktiken är det ogörligt att öppna
exempelvis burkar av papp eller plåt för kontroll eftersom förpackningen
förstörs och innehållet kan skadas.

I detta sammanhang nämner UME
två undersökningar om förhållandet meUan uppgiven och tillhandahåUen
varumängd, som utförts av konsumentinstitutet i samarbete med SPK.
Undersökningarna utförda i Uppsala år 1964 och i Falun år 1967 avsåg
varamängden i livsmedelsförpackningar, som förpackats i butiksledet dels
maskinellt och dels manueUt, men omfattade inte varor som förpackats i
fabriks-ledet. Undersökningsresultaten från Uppsala gav vid handen att felaktig
mätning i ett flertal fall resulterat i skillnader mellan begärt pris och det
pris som rätteligen borde åsatts varan. Skillnaderna var ofta betydande. I det
övervägande antalet fall understeg den verkliga varamängden den uppgivna men
också motsatsen förekom. Felvägning eller felräkning skedde sålunda långt ifrån
alltid tUI kundens nackdel. Enligt konsumentinstitutet var skillnaden i
noggrannhet påtaglig mellan förpackningar som vägts och prismärkts maskinellt
och förpackningar eller varor i lös vikt som vägts och prismärkts för hand.
Man uppnådde avgjort större noggrannhet vid maskinell uppvägning och märkning
av varorna. Även vid undersökningen i Falun år 1967 fann man skillnader mellan
begärt pris i förhållande till varumängden. I några fall var skUlnaden
betydande. Över- och underpriser som orsakats av fel i vägning och
prismärkning förekom både för varor i lös vikt och för maskinellt förpackade
och prismärkta varor. I fråga om livsmedel i lös vikt framhöll institutet att
skillnaderna mellan uppgivet och verkligt kilopris syntes vara slumpartade. Det
erlagda kilopriset var nämligen ibland högre och ibland lägre än det uppgivna.
För maskinellt märkta vakuumpaketerade varor och för andra centralt eller i
butiken förpackade livsmedel hade däremot ofta tagits ut ett visst överpris
genom att prismärkningen grundats på förpackningsinnehållets vikt plus embaUagets
vikt.

UME konstaterar att
fortfarande en inte helt obetydUg del av varusortimentet säljs i lös vikt med uppvägning
av varan i kundens närvaro. De vågar som används vid uppvägningen skall, som
framgår av den tidigare redogörelsen, vara justerade. I regel skall också kontrollvikter
finnas tiUgängliga. För att vägningen i butiken skall bli effektiv måste vågama
vara rättvisande. Inspektion av vågarna har emeUertid gett vid handen att dessa
inte sällan är i mindre gott skick. Även andra faktorer, t. ex. en felaktig
uppställning, kan ge ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 14

oriktigt
mätresultat. Av våginspektionen framgår att ett förhållandevis stort antal av
de inspekterade vågarna vanligen omkring 15 "to visat sig inte
uppfylla föreskrivna omjusteringsremedier. Omfattningen och resultatet av
företagna våginspektioner under åren 196569 framgår av följande uppställning.

1965 1966 1967 1968 1969

Antal
inspekterade vägar

8 041

9 140

9 453

12 230

10 473

Godkända
utan åtgärd

6 627

7 262

8 004

10 003

8411

Omjusterade

75

145

57

78

133

Nyjusterade

208

379

230

366

324

Kasserade

1 131

1354

1.177

1777

1572

Kassationsprocent

14,1 %

14,8 %

12,4 %

14,5 %

15,0 o/o

Kassationsprocenten
avser felaktiga vågar som inte kunnat rättas av justeraren. I det nyjusterade
antalet ingår även en del felaktiga vågar som justeraren kunnat rätta. Antalet
felaktiga vågar är därför något högre än kassationen ger vid handen.
Avvikelserna utöver de medgivna gränserna är dock vanligen inte stora.

För
att säkerställa att en köpare skall ha tUl hands riktiga redskap för kontroll
av volym av en vara föreskrivs i LMV att detaljister skall tillhandahålla
allmänheten justerade målkärl. Volymmätning sker numera i förhållandevis ringa
omfattning i detaljhandeln men förekommer bl. a. i kemikalieaffärer och på
bensinstationer.

UME
framhåller att utvecklingen på konsumentområdet under efterkrigstiden
komplicerat konsumentens situation och framkallat krav på åtgärder från det
allmänna. En rad åtgärder har också vidtagits, bl. a. utbyggandet av statens
pris- och kartellnämnd, inrättandet av konsumentinstitutet och
varudeklarationsnämnden, samt tillsättandet av en utredning
(konsumentutredningen, H 1968: 9) med uppdrag att framlägga förslag om
samordning av den statliga och statsunderstödda konsumentupplysningen och
föreslå riktlinjer för den framtida konsumentpolitiken. Konsumentutredningen
har avlämnat en lägesrapport (Ds H 1969: 5) och befänkandet (SOU 1971: 37)
Konsumentpolitik, riktlinjer och organisation. UME finner det angeläget att
söka skapa ett effektivt konsumentskydd på mått- och viktområdet och
diskuterar olika möjligheter att nå detta syfte.

UME
anser att det skulle vara värdefullt från konsumentskyddssynpunkt om på alla
konsumentförpackningar angavs innehållet genom mängdmärkning. Vikt- eller
volymmärkning ger köparen möjUghet att jämföra priset på en viss vara med
priset på liknande produkter. Utan mängdangivelse är en sådan jämförelse i
praktiken utesluten på grund av de varierande former av förpackningar som förekommer.
UME har därför övervägt att föreslå införande av obligatorisk skyldighet för
producenter av varuförpackningar även utanför livsmedelssektom att märka
förpackningarna med uppgift om innehållets mängd. Emellertid skulle
märkningsområdet bli mycket stort även

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 15

om
man begränsade varusortimentet till rena konsumtionsvaror. Åtskilliga varor
spelar dessutom en tämligen obetydlig roll i den enskilde konsumentens budget. Mängdangivelserna
kan också i vissa fall vara utan intresse för denne. Av dessa skäl har UME
avstått från att rekommendera en mera omfattande obligatorisk märkning än vad
som redan gäller inom livsmedelslagstiftningen. Frågor om mängdmärkning bör
enligt UME:s mening lösas på frivUlighetens väg. Man kan, framhålls det, på
goda grunder räkna med att efter hand allt fler varor förses med vikt- eller
volymuppgift. Det ökade intresset för konsumentupplysning, som framträtt på
olika håll, kommer att påskynda denna utveckling. Ett smidigt sätt att lösa
frågan utan ingripande från det allmännas sida är enligt UME att inom ramen för
varudeklarationsnämndens eUer konsumentinstitutets verksamhet få till stånd
Överenskommelser mellan berörda branschorganisationer. Endast om det inte
visar sig möjligt att nå en tillfredsställande lösning på denna väg skulle man
behöva överväga föreskrifter om en obligatorisk märkning. Ett tänkbart sätt att
förbättra möjligheterna till riktig mätning i fråga om konsumentförpackningar
anger UME vara att bygga ut justeringskontrollen i förpackningsledet av de
mätningsredskap som används vid tillverkningen. Men om en sådan kontroll skall
bli effektiv måste den göras rätt omfattande. Den nuvarande justeringen av
redskap skulle behöva byggas ut så att den avser samtliga förpackningsmaskiner
som används i tillverkningen och alltså även sådana som inte är att betrakta
som egentUga mätnings- eller vägningsredskap. En sådan utbyggnad medför
kostnader för det allmänna, vilka måste bedömas mot bakgranden av det resultat
som kan förväntas. Utredningen anser det emellertid diskutabelt om ens en
väsentligt utbyggd kontroU av förpackningsmaskinerna ger garanti för riktigt
mått i konsumentförpackningarna. Även om redskapen i och för sig är riktiga beror
ett korrekt mätningsresultat också på hur apparaturen används. Det är bl. a.
viktigt att redskapen inställs rätt vid tarering, att vågbryggor och andra
delar av redskapen hålls rena och att den dagliga skötseln i övrigt är
noggrann. Förpackningsmaskiner av doseringstyp, där volym ligger till grund för
viktangivelsen, fordrar en individuell inställning före praktiskt taget varje
användning. En effektiv övervakning kr'äver en efterhandskontroll exempelvis i
den formen att de färdiga förpackningama får passera en våg. UME anser det
tveksamt om ens en sådan kontroll blir tillräcklig. Både volymmätningsredskap
och vågar måste i så fall omfattas av den granskning av offentligt organ som
redskapsjustering innebär. En på detta sätt utbyggd redskapskontroll medför
ökade kostnader, bl. a. en personalförstärkning hos justeringsmyndigheten.
Enligt UME:s uppfattning kan man inte säkerställa riktig mätning av
förpackningarna enbart genom att bygga ut kontrollen av mätningsredskapen i
förpackningsledet. Många andra faktorer

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 16

bl. a. den mänskliga faktorn påverkar riktigheten av m'ätnings-resultatet.
Inte heller står de fördelar som skulle vinnas med en utbyggnad i rimlig
proportion till kostnaderna. Från produktionssynpunkt är det önskvärt att
företagens val av lämpliga apparater och maskiner vid tillverkningen inte
onödigt begränsas. I annat fall kan kostnader uppkomma som inte kan kompenseras
av rationaliseringar utan måste belasta produkten. En utbyggd kontroll skulle
enligt UME:s åsikt hindra industrin och handelns naturliga och önskvärda
rationaliseringssträvanden. UME föreslår därför att den nuvarande
justeringsplikten för mätningsapparater i förpackningsledet avskaffas och
ersätts med andra former av kontroll.

På
grund av det anförda finner utredningen att en kontroll av färdigförpackade
varor 1'ämpUgast bör ske i efterhand och förordar ett system med stickprovsundersökningar.
UME anför att den utveckling som medfört att största delen av detaljhandelns
dagligvaror nu säljs i konsumentförpackningar kommer att fortsätta, eftersom
fördelarna med dessa är påtagliga. Hanteringen av den konsu-mentförpackade
varan stäUer sig vanligen avsevärt billigare än hanteringen av lösviktsvaran.
Den moderna konserveringstekniken kan inte helt utnyttjas utan denna typ av
förpackningar. Även från andra synpunkter, t. ex. hygieniska, estetiska och
förpackningstekniska, har konsumentförpackningen betydande fördelar framför lösviktsvaran.
Man måste därför räkna med att varusortimentet i framtiden i ännu högre grad
kommer att utgöras av färdigförpackade varor. Man kan visserligen ha anledning
förmoda att uppmätningen av varumängd i konsumentförpackningar i fabriksledet i
allmänhet är noggrann bl. a. torde konkurrensen mellan företagen göra förpackarna
vaksamma. Tillverkare inom den svenska industrin kontrollerar själva i stor
utsträckning varumängden i sina produkter genom stickprovsvis utförda
undersökningar bland de färdiga förpackningarna. Vid förpackning med hjälp av
doseringsapparatur kontrollerar fabrikanterna den förpackade varumängden ofta
medelst särskUda vågar, s. k. över- och undervågar. Dessa är i aUmänhet
justerade. De rådande förhållandena kan emellertid vara en följd av en gynnsam
situation, bl. a. på konkurrensområdet, som lätt kan ändras.

Utredningen
anser att köparens egen kontroll av varan i den nuvarande varudistributionen
måste anses som en undantagsföreteelse. Så komplicerad som varudistributionen
är i dag bör köparen kunna förUta sig på att kontrollorgan, som är utrustade
med nödvändig apparatur, tillvaratar hans intressen. UME framhåller att även om
de undermål som kan förekomma i konsumentförpackningar vanligen inte innebär
något ekonomiskt avbräck för den enskilde köparen är det från allmän synpunkt
otillfredsställande att det säljs varuförpackningar där varumängden är mindre
än som anges. UME förordar därför en kontroU

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 17

av
varum'ängden i konsumentförpackningar som kan utgöra grundval för en
kontinuerlig övervakning av marknaden. Kontrollen, som föreslås ske i form av
stickprov, bör om möjligt omfatta samtiiga varor som försetts med volym eller
viktuppgift och sålunda också import-. varor. Kostnaderna för
mätningskontrollen bör stå i rimligt förhållande till det resultat som kan
beräknas. Den bör erbjuda ett lämpligt skydd för allmänheten utan att samtidigt
ställa orimliga krav på den som träffas av kontrollen.

Stickprovsundersökningarna
skall enligt förslaget göras både i detaljhandeln och i bakomliggande led,
dvs. hos grossister, tillverkare och särskilda förpaclcningsföretag
allteftersom det visar sig praktiskt lämpligt. Efter hand kan undersökningarna
koncentreras till de varuområden där kontroll visar sig särskilt behövas och
inskränkas eller göras mera rutinmässiga på andra. Självfallet, framhåller UME
vidare, skall undersökningar kunna initieras av klagomål från allmänheten.
Den flexibilitet som stickprovssystemet medför anser UME vara en påtaglig
fördel, bl. a. därför att kostnaderna kan hållas inom en rimlig ram.

Kontrollmetoden
föreslås bli tUlämpad på aUa slags varor som säljs i konsumentförpackningar med
uppgift om vikt eller volym. Ansvaret för riktig varamängd i de förpackningar
som tillverkas i Sverige skaU enligt förslaget åvUa förpackaren. Mängdmärkning
på importvaror, som inte sällan är undantagna från tillverkningskontroll i
exportlandet och ibland märkta i andra enheter än de som används i Sverige, kan
dock medföra speciella problem. Det synes UME därför rimligt att importören
svarar för riktigheten av mängdangivelsen, eftersom denne bör ha möjlighet att
genom garanti- och skadeståndsklausuler i samband med inköp skydda sig mot
undermål och övervältra en del av ansvaret på leverantören.

Beträffande
frågan om handhavandet av stickprovsundersökningarna anser UME att denna
uppgift bör kopplas samman med andra åtgärder som företas till skydd för
konsumenterna och erinrar om att konsumentutredningen föreslagit inrättande av
ett konsumentverk, som skulle överta huvuddelen av de uppgifter som åvilar bl.
a. konsumentrådet, konsumentinstitutet och varudeklarationsnämnden. Det nya
centralorganet avses få tillgång till lokala enheter i form av kommunala
nämnder. Även de regionala insatserna bör enligt konsumentutredningen
förstärkas genom påbyggnad av priskontorens och hemkonsulenternas verksamhet.
Enligt UME:s uppfattning bör stickprovsundersökningar på
konsumentförpackningar planeras av ett centralt organ men utföras på det
kommunala eller regionala planet. Om den av konsumentutredningen föreslagna organisationen
genomförs och ett konsumentverk eUer liknande inrättas anser UME det därför
lämpligt att detta ges resurser även för att ha hand om stickprovskontrollen.
På

2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 164

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 18

livsmedelsområdet
bör undersökningarna ske i samråd med livsmedelsmyndigheterna. Det bör enligt UME
ankomma på tillsynsmyndigheten att utarbeta närmare föreskrifter om hur
stickprovskontrollen skall utföras.

Undersökningarna
av konsumentförpackningar kommer enligt UME att medföra vissa kostnader. F. n.
synes förhållandena inom näringslivet inte påkalla någon större
kontrollapparat för stickprov. Behovet av kontroll kan emellertid utrönas först
efter en närmare undersökning av konsumentförpackningar. Eftersom kontrollen
enligt UME:s förslag inte skaU utföras inom justeringsväsendets ram utan
kopplas samman med andra konsumentpolitiska åtgärder kommer kostnaderna för
stickprovskontroller på varusidan att belasta utgiftssidan hos de konsumentskyddande
organen.

De
nuvarande föreskrifterna i LMV att säljaren på allmän försäljningsplats skall tillhandahåUa
våg (k u n d v å g) ger köparen möjlighet att kontrollera vikten hos varor som
säljs både i lös vikt och i konsumentförpackningar. I denna kontrollmöjlighet,
framhåller UME, ligger ett inte oväsentligt konsumentskydd, som bör
tillvaratas. UME föreslår därför att de nuvarande besfämmelserna om kontrollvåg
skall behållas i viss utsträckning. Till utredningens närmare resonemang i
denna fråga hänvisas till s. 58 i betänkandet.

Kravet
på att kundvågar skall stå till allmänhetens förfogande bör enligt UME:s mening
sfällas endast i fråga om livsmedelsbutiker. Till stöd härför åberopas dels att
de från konsumentsynpunkt ekonomiskt mest betydelsefulla varorna säljs i dessa
affärer, dels att varusortimentet i livsmedelsbutikerna är sådant att det
praktiskt går att kontrollera en väsentlig del av varorna med hjälp av våg.
Föreskrifterna kan dock inte tiUämpas för företag som distribuerar varorna
enbart genom hemsändning och bör inte heUer gälla för kiosk- och
automathandeln. Undantag från skyldigheten att hålla kundvåg bör slutligen
kunna medges för butiker där utrymme för en sådan saknas och där kunderna med
lätthet kan använda samma vågar som butikspersonalen.

Handelns
kostnader för kundvågar blir enligt UME förhållandevis obetydliga. Från
köpmannahåll har framhållits att man är positiv till att som ett led i
kundservicen tillhandahålla kunderna kontrollvågar, även om handelns erfarenhet
är att köpare sällan använder de vågar som finns i butikerna för kontroll av
varumängden eller begär att få tillgång tUl sådana.

Köparens
möjUgheter att i butiken kontrollera volymen av en förpackning genom
kontrollmätning i de justerade målkärl som enligt LMV skall finnas tiUgängliga
är, påpekar UME, vanligen små, eftersom förpackningen förstörs och innehållet
kan skadas. För volymkontroll föreslås därför inte någon motsvarighet till
kundvågar i butikerna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 19

Även
om allt fler varor i framtiden kommer att konsumentförpackas kan enligt UME:s
bedömning den äldre formen av handel med uppmätning i kundens närvaro i någon
omfattning komma att finnas kvar i vissa specialbutiker och i sådana större
butiker, där t. ex. kött, ost, frukt och fisk säljs vid särskilda diskar. Också
inom bensinhandeln kommer mätningen i stor utsträckning fortfarande att ske i
köparens närvaro. Denna form av mätning har traditionellt reglerats i
lagstiftningen om mått och vikt. Om en sådan mätning sker pä våg eller genom t.
ex. bensinmätare, har köpare och säljare som regel goda möjUgheter att riktigt
bedöma vilken kvantitet som skall ligga till grund för fastställande av köpeskillingen.

UME
förordar med hänsyn härtill att justeringskontrollen behålls för de vågar och
volymredskap som används vid uppmätning i kundens närvaro.

3.1.3
Kvantitetskontroll inom andra områden än detaljhandeln

Också
utanför detaljhandelsområdet är mätnings- och vägningsredskap av skilda slag i
stor utsträckning föremål för kontroll. Redskap i handeln mellan näringsidkare
och redskap som används vid bestämmande av lön och ersättning för olika slag
av tjänster är sålunda underkastade justeringsplikt. I särskild ordning märkta
förvarings- och transportredskap samt gas- och vattenmätare och taxametrar är
däremot undantagna från föreskrifterna om justering. El- och tdemätare
omfattas inte av lagstiftningen, eftersom storheterna elektrisk energi och tid
inte regleras i LMV.

Även
om den mätning som sker i handeln mellan näringsidkare från allmänna
synpunkter självfallet bör utföras korrekt, finner UME att en omfattande
justeringsplikt på detta område kan bli ett hinder för nödvändiga och önskvärda
rationaliseringar inom företagen. Som exempel nämner UME avancerade bandvågar
och elektroniska apparater för kontinuerlig vägning av bulkvaror. I fråga om
billiga råvaror, t. ex. kalk eller grus, där hanteringskostnaden är större än
råvarukostnaden, är det många gånger inte påkallat att mätningen sker med
särskild noggrannhet. Varan kan onödigt fördyras om mätning måste ske med
justerat redskap. Värdet av ett justerat redskap är vidare diskutabelt vid
handelsköp om en tvist om levererad mängd skulle uppkomma. Handelsuppgörelser
mellan näringsidkare skiljer sig vanligen avsevärt från de inköp som den enskilde
köparen gör, vilkens kontroUmöjUgheter oftast är begränsade. I ett yrkesmässigt
affärsförhållande har parterna på ett annat sätt möjlighet att träffa avtal om
vilka mätinstrument som skall användas och vilka m'ätmetoder som skall
tillämpas. Parternas organisationer spelar ofta en betydande roll genom att de
utarbetar principer eller normer för mätning. UME påpekar emeUertid att
förhållandena kan vara så-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 20

dana
att de näringsidkande parterna inte kan anses vara jämspelta. Företagens egna
resurser att utöva kontroll kan vara mycket olika. Vanligt är emellertid att företagen
genom sina branschföreningar har möjlighet att få bistånd. Ett område som bör
nämnas i sammanhanget är den inmätning som sker i andelsföreningar, såsom invägning
av mjölk, potatis och livdjur. Eftersom leverantörerna är medlemmar i
andelsföreningarna, har de möjligheter att vid föreningsmöten ta upp fråga om
tillvägagångssättet vid invägningen och påyrka att exempelvis justerade
redskap skall användas. UME kommer till slutsatsen att det inte är lämpligt att
genom lagbestämmelser reglera mätning i affärstransaktioner mellan
näringsidkare och föreslår att justeringstvång-et avskaffas för denna handel.

Emellertid
finner UME det angeläget att näringsidkare, om de önskar, skall kunna få sina
mätningsredskap justerade även om justerings-plikt inte föreligger. H'ärigenom
kan de skaffa sig den grundläggande förutsättningen för riktig mätning och
risken för tvister om en levererad varas kvantitet minskas. Det torde också i allm'änhet
uppfattas som god handelssed att använda justerade mätningsredskap, särskilt om
de UppstäUda justeringsvUlkoren grandar sig på internationella rekommendationer.
En annan möjlighet är att redskapsägaren begär en bestämning av felangivelsen
av sitt redskap.

Med
hänsyn tiU den internationella handeln med såväl mätningsredskap som varor
finner UME det angeläget att justeringssystemet omfattar mätning av åtminstone
längd, yta, rymd och vikt. I den mån det bedöms önskvärt för exempelvis landets
export bör justeringsmyndigheten därutöver ha möjlighet att utföra justering
av mätredskap som omfattas av verksamheten inom den internationeUa
organisationen för legal metrologi.

Reglerna
om att justerade redskap skall finnas att tillgå vid mätning för bestämmande
av arbetstagares lön har, såvitt UME kunnat fmna, i praktiken varit utan
betydelse. Sedan lång tid bestäms lönes'ättningen efter förhandlingar mellan
arbetsgivare och arbetstagare inom både den allmänna och den privata sektorn.
Då särskilda lagregler för detta slag av m'åtning numera inte torde behövas,
föreslår UME att de avskaffas.

Mätning
vid tjänster förekomrner bl. a. vid bestämmande av fraktavgifter. Också
tvättinrättningar och renhållningsföretag debiterar ofta sina tjänster efter
vikt. UME anser att eftersom mätningen i dessa faU mte behöver vara noggrann
i vissa fall görs endast en grov uppskattning behöver inte redskapen vara
justerade. Den obligatoriska justeringskontrollen föreslås därför slopad. UME
förutsätter dock att frivUlig justering i viss omfattning kommer att ske och
att justeringsmyudigheten med uppmärksamhet följer utvecklingen på området.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 21

På
de flesta områden utanför den egentUga varuhandeln, där justerade redskap
enligt LMV f. n. skall användas, räknar UME med att det också i framtiden
kommer att vara angeläget att mätningsredskapen är tillförlitiiga. Det gäller
främst mätning i offentlig verksamhet m. m., t. ex. vid uppbörd av tull eller
skatt och när staten tillgodoräknar sig ersättning för tjänster, t. ex. porto-
och fraktavgifter.

EmeUertid bör enligt UME
en allmän författning om mätning och vägning inte belastas med föreskrifter för
speciella fall. I stället föreslås att bestämmelser om kontroll av
mätningsredskap inom den offentiiga verksamheten införs i de olika
författningar, där verksamheten i övrigt regleras. På detta sätt kan
bestämmelserna också anpassas bättre efter behoven i de särskUda fallen. Det
bör kunna ske beträffande mätning inom post-, tull-, polis- och apoteksväsendet
och inom sjukvården samt på transportområdet. För att åstadkomma enhetiiga och
tekniskt lämpliga föreskrifter bör enUgt UME:s mening justeringsmyndigheten
medverka vid utformningen av dessa. Föreskrifterna bör ansluta till vUlkoren
för justering och utformas som en justeringsplikt.

Systemet i LMV att undanta
uppmätta och märkta förvårings-och transportredskap från justeringspUkt anser UME
vara bristfälligt, eftersom redskapen kan undergå förändringar och ingen efterkontroll
är påbjuden. UME föreslår därför att märkningsförfarandet avskaffas och att
redskapen bedöms som övriga volymmätningsredskap. Detta innebär att förvarings-
och transportredskap som används i handeln med allmänheten skall obligatoriskt
justeras, medan de redskap som endast används i handel mellan näringsidkare kan
bli föremål för frivillig justering eller för metrologisk bestämning.

I
fråga om gas- och vattenmätare, taxametrar samt c 1- och telemätare påpekar UME
att, även om de mätare som i dag används i Sverige är av god kvalitet, det är
ofrånkomligt att apparaterna kan komma i olag genom förslitning eller på annat
sätt. Mätnoggrannheten hos mätarna förändras olika hastigt. Mätfelen kan
ibland vara till fördel och ibland tiU nackdel för avnämarna. Leverantörerna
är vanligen företag som står under tillsyn av det allmänna. Det är enligt UME:s
uppfattning omöjligt att utan en ingående utredning bedöma hur en organisation
för obligatorisk kontroll av dessa företags mätningsredskap bör vara uppbyggd.
Det står emellertid enligt UME klart, att obUgatorisk kontroll över hela linjen
av mätarna skulle medföra avsevärda kostnader, vilka ytterst skulle få bäras av
konsumenterna. Eftersom UME inte finner det sannolikt att fördelarna av en
kontroll för konsumenterna skulle motsvara utgifterna, föreslås inte någon
ändring av den nuvarande ordningen. Däremot påpekas det att någon form av tiUsyn
-r- t. ex. stickprovskontroll av dessa mätare skulle kunna införas. Med
hänsyn till att det i aUmänhet är fråga om

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 22

företag
med offentlig anknytning kan en sådaii kontroll genomföras utan lagstiftning. UME
framhåller emellertid att kontrollproblemet torde komma att minska i den mån
nya former för taxesättningen genomförs på de olika områdena och nämner som
exempel att debiteringen för gas som levereras till hushållen i Stockholm och
Göteborg numera sker utan mätare. Vid eldebitering har vidare tyngdpunkten i
ökad omfattning lagts på en grandtaxa.

3.1.4
Justering och efterföljande kontroll av redskap

Som
av det tidigare anförda framgår, är justeringsplikten förhållandevis
vittgående. I princip krävs att sådana redskap skall vara justerade, som
används yid mätning och vägning som sker för att ligga tUl grand för ekonomiskt
anspråk efter mått eller vikt. För vissa redskap krävs endast att redskapet är
justerat innan det tas i bruk (nyjustering). För andra föreskrivs periodisk omjustering.
UME:s förslag innebär att vågar, vikter och målkärl som används i detaljhandeln
skall vara nyjusterade.

Nuvarande
regler betr'äffande omjustering gäller inte vågar. De är emellertid
underkastade våginspektion. Vid denna som justerarna skall utföra i mån av
tid har det visat sig att en betydande del av vågama inte uppfyller
fordringarna för omjustering. För att vågarna skall kutma fylla de krav på
rättvisande som också måste finnas i framtiden förordar UME att justeringens gUtighetstid
begränsas och att omjustering skall ske vart tredje eller åtminstone vart femte
år. Samtidigt föreslås att våginspektionen avskaffas.

Justerade
vikter används numera huvudsakUgen vid kontroll av vågar, även om vägning med
hjälp av vikter förekommer. Förslitningen av kontrollvikter är i allmänhet obetydUg,
medan vikter som mera regelbundet används slits mera. UME anser att vikter Uksom
f. n. bör vara underkastade omjusteringsplikt. Eftersom huvudparten är kontrollvikter
bör emeUertid giltighetstiden kunna göras 1'ängre än nu.

Vid
mätning främst i kemikaUeaffärer och på bensinstationer används målkärl.
Dessa, som i aUmänhet är gjorda av metallplåt och används för mätning av
flytande varor, är ganska ömtåliga och skadas lätt vid ovarsam behandling. Inte
säUan sker mätningen utom synhåll för köparen. I praktiken måste man därför
räkna med att kontrollen av att målkärlen är i fullgott skick nästan helt vilar
på säljaren. UME anser trots detta att några väsentliga olägenheter inte skulle
uppstå om den nuvarande treåriga giltighetstiden för justeringen förlängs, dels
därför att mätning med målkärl i detaljhandeln vanligen inte kan göras med
någon större noggrannhet och dels därför att målkärl används i ganska ringa
utsträckning.

Inkomsten
av justeringsverksamheten, som justerarna inlevererar till MJV och som tUlgodoförs
riksstaten, avses täcka de utgifter som 'är förenade med verksamheten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 23

Kostnadema för justering av mätningsredskap täcks nu av
avgifter. Våginspektionen är däremot avgiftsfri och täcks av överskott på justeringsverksamheten.
I nedanstående uppställning redovisas MJV:s intäkter av justering av redskap
under kalenderåren 1959 och 1960 samt budgetåren 1968/69 och 1969/70. TiU följd
av omläggning av MJV:s redovisningssystem kan någon uppdelning av intäkterna
inte göras för de redovisade budgetåren.

(1 000 kr.)

1959 1960 1968/69 1969/70

203

220

99

166

104

54

1480

1612

18

23

60

67

147

145

239

240

959

1062

57

75

Justering vid MJV, därav 203 220 273 205

precisionsjustering bestämning av längd etc.

Handdsjusteringen, därav 1480 1 612 3
218 3172

längdmått

mälkärl, mätning av torra varor vikter vågar

mätapparater för vätskor t. ex. bensin märkning (förvar,
o. transp.)

1 683 1 832 3
491 3 377

3.1.5 Förslagets författningstekniska utformning

De grundläggande bestämmelserna om mått och vikt i
yrkesmässig handel föreslås samlade i en lag med föreskrifter om varukontroll
och tUlsyn samt straffbestämmelser. De alhnänna villkoren för justeruigen och
bestämmelser om justeringsmyndighet föreslås utfärdade i administrativ
ordning. För att få en smidig anpassning till den tekniska utvecklingen på
mått- och viktområdet anser UME att de närmare be-' stämmelserna om redskapens
konstruktion bör meddelas av justeringsmyndigheten. Erfarenheten av nuvarande
ordning visar enligt UME att sådana detalj föreskrifter med hänsyn till den
snabba utvecklingen inte lämpligen bör ges i författningsform. UME påpekar att
justerings-myndigheten redan nu bestämmer justeringsvillkoren för en stor grupp
mätningsredskap, nämligen för de s. k. s'ärskilda redskapen enligt gällande
justeringskungörelse.

Som tidigare n'ämnts (se under 3.1.3) föreslås beträffande
mätning i offentUg verksamhet att bestämmelser om kontroll av mätningsredskap
tas in i författningar som reglerar verksamheten i övrigt.

3.1.6 Förslaget i internationellt sammanhang

3.1.6.1 Sl-systemet

I betänkandet (1965: 5) Måttenheter föreslog UME att
bestämmelser skulle införas i svensk lagstiftning också om andra enheter i det
internationella enhetssystemet SI än metern och kilogrammet. UME framhöll

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 24

att
även om Sveriges medverkan i det intemationella arbetet på mått-och viktområdet
gjorde det naturligt att Sverige anslöt sig till SI, detta i och för sig inte
innebar att särskild lagstiftning behövde genomföras. Den pågående utvecklingen
i praktiken mot genomförande av SI på olika områden kunde väntas fortsätta utan
lagstiftningens medverkan. Men då redan två av grundenhetema i systemet,
metern och kilogrammet, var lagfästa, tedde det sig inkonsekvent att inte
övriga enheter reglerades på samma sätt. Behov av justering av redskap som var
indelade i andra Sl-enheter torde komma att finnas även i fortsättningen. Andra
sk'äl för lagstiftning åberopades också, bl. a. att statens provningsanstalt i
sin provningsverksamhet använde samtliga enheter i SI och att det fanns
bestämmelser om måttenheter i åtskilliga författningar utan att enhetens
storlek angivits. Utredningen hade utarbetat ett förslag till förordning om
måttenheter, i vilken systemets grundenheter för mätning angavs. Innebörden av
grundenheterna skulle enligt förslaget fastställas av Kungl. Maj:t i
överensstämmelse med de definitioner som antas av Allmänna konferensen för mått
och vikt. Samtidigt föreslogs vissa ändringar i lagen (1934: 162) om mått och
vikt. Betänkandet har inte föranlett lagstiftning.

I
betänkandet (SOU 1971: 18) Mått och vikt vidhåller UME sin uppfattning att
Sveriges principiella anslutning till SI bör komma till uttryck i
lagstiftningen men föreslår att detta sker genom bestämmelser utfärdade av Kungl.
Maj:t. I ett av UME upprättat förslag till justeringskungörelse föreslås
sålunda att mätnings- och vägningsredskap för att kunna justeras skall vara
inrättade efter enheter som ingår i det av Allmänna konferensen för mått och
vikt antagna internationella enhetssystemet.

3.1.6.2
Övrigt internationellt samarbete

Den
av UME föreslagna mått- och viktkontrollen är av väsentligt mindre omfattning
än vad som gäller i de flesta europeiska länder, UME bar undersökt om förslagen
är förenliga med Sveriges åtaganden i intemationella organisationer. Av
intresse i sammanhanget är främst Sveriges medlemsskap i organisationen för
legal metrologi OIML och samarbetet mellan de nordiska länderna. Som
tidigare nämnts arbetar OIML för enhetliga regler inom medlemsstaterna i fråga
om de redskap som omfattas av de olika staternas justeringsområden, bl. a. för
att underlätta handeln med mätningsredskap mellan länderna. OIML:s mål kan
sägas vara att på det område, inom vilket resp. medlemsland uppr'ätthåller justeringspUkt,
söka uppnå en viss samordning av det materiella innehållet i lagstiftningen
genom rekommendationer om hur reglerna bör utformas. Omfattningen av området
för juste-, ringsplikt enligt en ny lagstiftning kan därför ett medlemsland
bestämma utan att ta hänsyn till beslut av OIML. -v Det nordiska ekonomis-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 25

ka samarbetet har ännu inte lett till konkreta uttryck på
mått- och viktlagstiftningens område. I Norge står man inför en revision av den
gällande lagstiftningen. EnUgt UME:s uppfattning torde sålunda internationeUa
överenskommelser inte hindra ett genomförande av förslagen. Ingenting tyder i
övrigt på att UME:s förslag skulle vara till olägenhet för enskilda länder
eller det fortsatta nordiska samarbetet.

3.2 Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser delar UME:s uppfattning att LMV
inte längre fyller den funktion som avsågs när lagen kom till. Avvikande mening
har Skånes handelskammare m. fl., som vänder sig mot utredningens uppfattning
att ändrade distributions- och konsumtionsvanor och strakturomvandlingen inom
detaljhandeln radikalt ändrat förat-sättnmgama för lagstiftningen på detta
område. Hur samhällsförhållandena än skiftat, är enUgt remissinstansernas
övertygelse de centrala problemställningarna aUtjämt desamma. Liknande
synpunkter framförs av Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, SHIO,
SR och Sveriges köpmannaförbund. Förbundet framhåller dessutom, att
flexibiliteten inom detaljhandeln medför en successiv anpassning efter
konsumenternas önskemål. Även om den nuvarande lagstiftningen inte är helt
modern, fungerar de mät- och vägningsmetoder som finns i dag på ett godtagbart
sätt.

MJV riktar
kritik mot att förslaget till lag om mått och vikt inte omfattar mätning av
längd och yta. MJV anser att tUlsynen i detaljhandeln bör inbegripa också
sådan mätning, i första hand genom stickprovskontroll. I fråga om längdmätning
som sker i köparens närvaro framhåller verket att, även om det varusortiment
som längdmäts värdemässigt kan vara av obetydligt omfång jämfört med de varor
som underkastas volym- och viktbestämning, en felmätning kan ha till följd att
hela den inköpta varan blir obrukbar. Föreningen Statens justerare av mått och
vikt och SR förordar att obligatorisk justering bibehålls för längdmätningsredskap.

3.2.1 Kvantitetskontroll inom detaljhandeln

UME:s förslag att i en kommande lagstiftning lägga
tonvikten på konsumentskyddet har med några undantag allmänt vunnit anslutning.
Man anser att förslaget ger ett väsentiigt bättre skydd för konsumenterna än
den nuvarande lagstiftningen med hänsyn till de förändringar av
konsumentvanorna och den strukturomvandling av detaljhandeln som ägt rum.

Negativa till förslaget i denna del är Skånes
handelskammare m. fl., som anser att lagstiftningens huvuduppgift Uksom
hittills bör vara att skänka rättsskydd åt aUa kategorier. Även om den statliga
tillsynen innefattar konsumentpolitiska aspekter, måste den primära
samhällsuppgiften

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 26

vara
att upprätthålla det väsentliga för all köpenskap där det är fråga om kvantitetsbesfämning,
nämUgen de fasta normer som våra mått och vikter utgör. Målsättningen för de
statliga instanserna måste i främsta rummet vara att nå möjligast
tillförlitliga underlag för vägningen. Norrbottens och Västerbottens läns
handelskammare och SHIO uttrycker samma uppfattning.

Förslaget
att kontrollera varaförpackningar genom stickprov av offentiigt organ
tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av så gott som alla
remissinstanser. Man framhåller det värdefulla i att systemet är smidigt och
efter hand kan koncentreras till områden där kontroll visar sig särskilt
angelägen.

Några
instanser, bl. a. MJV och Ingenjörsvetenskapsakademien, påtalar emellertid som
en allvarlig brist att utredningen inte närmare preciserat omfattningen av och
kostnadema för stickprovskontrollen. MJV anser att utredningens förslag skulle
varit mera välgrundat om det baserats på åtminstone en begränsad undersökning
av i vad mån färdigförpackade varor till sin mängd inte överensstämmer med
åsätt mängdmärkning, kombinerad med en undersökning av hur stor dd av dagligvarorna
som mängdbestäms med justerade redskap. Också Ingenjörsvetenskapsakademien
efterlyser en närmare diskussion av omfattningen och utförandet av
stickprovskontrollen, t. ex. något om formerna och regler för urval. Även om
kontrollen av lagens efterlevnad hänskjuts till det föreslagna konsumentverket
torde stickprovskontroll kräva stora resurser, speciellt utbildad personal och
inte minst ett mycket ingående samarbete med berörda tillverkare, grossister
och detaljister, så att stickprovskontrollen kan genomföras på ett för alla
parter acceptabelt sätt. Kostnaden för konttollen bör stå i proportion till
konstaterade risker för brott mot lagen och den skada sådana överträdelser
vållar konsumenter.

Föreningen
Statens justerare av mått och vikt föreslår att stickprovskontrollen utövas
huvudsakligen i tillverknings- och importleden. Även SACO och Svenska teknologföreningen
påpekar att stickprovskontrollen bör göras så nära tillverkningsledet som
möjligt. En stickprovskontroU i detaljhandelsledet är onödigt kostnadskr'ävande,
eftersom den för att bli statistiskt relevant måste innefatta en geografiskt
och tidsmässigt utspridd provtagning.

Kostnadsfrågan
uppm'ärksammas också av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund och Skånes handelskammare m. fl. Grossistförbundet ställer
frågan vem som skall stå för de olika kostnader som uppkommer vid brytning av
förpackningar m. m. och påpekar att kostnadsfaktorn borde vara viktig vid en
avvägning mellan olika möjligheter att få en lagstiftning som är anpassad till
den tekniska utvecklingen. Sveriges köpmannaförbund understryker vikten av att
medel stäUs till förfogande så att stickprovskontroll kan utformas på sådant
sätt att detaljhandelsledet och andra led inte i onödan blir störda i den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 27

dagliga
verksamheten. Skånes handelskammare m. fl. framför liknande synpunkter som de
förstnämnda instanserna och finner det tveksamt om de resultat man kan vänta av
kontrollen står i rimlig proportion tUl den nya organisation som måste byggas
upp.

Frågan om obligatorisk
märkning även av andra konsumentförpackningar än färdigförpackade Uvsmedel
berörs i några remissvar. Konsumentinstitutet är ense med UME om att mängdmärknbg
bör åstadkommas på frivUlig väg och framhåller att ett stort antal förpackningar
utanför livsmedelsområdet redan nu är försedda med mängduppgift. Genom
överenskommelser inom berörda branscher eller genom utökad
varudeklarationsverksamhet torde efter konsumentönskemål denna märkning komma
att få en allt större omfattning. KO delar inte UME:s uppfattning och påpekar
att det främst inom det kemisktekniska området finns ett behov av
obligatoriska märkningsföreskrifter. Den av UME anvisade förhandlingsvägen kan
inte väntas ge tillräckliga resultat inom rimlig tid. En obUgatorisk
märkningsskyldighet bör kunna leda till enhetUgare förpackningar. Kontroll av
märkningen kan ske genom stickprovsvisa undersökningar av samma slag som UME
föreslagit. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Husmodersförbundet Hem och
Samhälle anför liknande synpunkter. Även matematisk-naturveten-skapliga
fakulteten vid Stockholms universitet förordar obligatorisk mängdmärkning även
av varaförpackning som inte innehåller livsmedel. Ingenjörsvetenskapsakademien
framhåller vikten av att förpackningarna obligatoriskt märks med
tillverkningsdatum och kontrollkod eller liknande, så att felaktigheter som
upptäcks vid kontroll kan följas bakåt i tillverkningskedjan och rättas till.

I
några remissyttranden föreslås att redskapen i förpackningsledet skall vara
underkastade obligatorisk justering. Statens provningsanstalt anser att
producenterna för att uppnå korrekta mätresultat måste ha sina redskap under
kontinuerlig översyn och kontroll och även svara för de därmed förenade
kostnaderna. Ett slopande av den obUgatoriska red-skapskontrolien skulle därför
innebära risk för oUka kvalitetsnivåer mellan företagen i mätningshänseende.
Kostnaderna för justering inom tiUverkningsledet bedöms som låga, sannolikt
mindre än 0,01 "to av de mängdbestämda varornas försäljningsvärde.
Provningsanstalten föreslår därför justeringspUkt på områden där allmänheten är
berörd. En rationalisering av tillsynen skulle kunna uppnås genom att i vissa
fall införa en auktoriserad kontroll inom företagen själva. I företag som har
från produktionsavdelningarna fristående kontrollavdelningar vilket vanligen
är fallet hos producenter med stor serietillverkning skulle kontrollavdelningarna
kunna få en form av auktorisation. De skulle därvid själva få ombesörja
kontrollen under viss övervakning under föratsättning att kontrollverksamheten
uppfyller vissa minimikrav. En sådan anordning skulle få till följd att
stickprovskontrollen i första hand kan in-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 28

riktas
på produkter som ej är underkastade en auktoriserad kontroll i
tillverkningsledet.

SHIO
påpekar att, om man som UME vill sätta konsumentskyddet i främsta rummet, det
hade varit konsekvent att låta även mätinstrumenten i tidigare led än
konsumentledet bli föremål för obligatorisk kontroll.

Skånes
Itandelskammare m. fl. förordar att justeringsplikten utvidgas till att
omfatta alla automatiska vägningsinstrument som används vid förpackning av
livsmedel avsedda för förs'äljning i butikshandeln. Våginspektionen bör
intensifieras. Befogenhet bör ges i lag för statens justerare att utöva tillsyn
över apparaturen och kontroll över att därmed förenad vikt- och prism'ärkning
fungerar tillfredsstäUande. UME:s påstående att en sådan kontroll skuUe hindra
rationaliseringssträvandena inom industrin saknar enligt remissinstansernas
mening fog. Även Västerbottens och Norrbottens läns handelskammare och SR anför
Uknande synpunkter.

Också
Sveriges köpmannaförbund, föreståndaren för MJV:s avdelning för mått och vikt
samt Föreningen Statens justerare av mått och vikt förordar obUgatorisk
justering eller godkännande av mätredskap i tillverkningsledet. Sistn'ämnda
förening anser att justerade kontrollredskap skall finnas i alla lokaler där
mätning görs i förpackningar.

MJV
anser det inte nödvändigt att fordra att justerad utrustning skall användas för
masspaketering om man samtidigt tiUåter paketering utan mängdbestämning i
vanlig bemärkelse och tiUåter försäljning av varor som förpackats i utlandet.
En frivillig justering eller annan kontroll av justeringsmyndigheten bör
däremot kunna ge förpackningsföretagen en information om kvaUteten hos den
paketeringsutrustning som man använder eller avser att anskaffa.

Ingenjörsvetenskapsakademien
anser att stickprovskontroll jämte konkurrens inom de olika leden i varuhanteringen
och handeln samt den skadliga publicitet som kan förväntas om systematiska fel
i förpackningsmängden upptäcks bör vara ett tillräckligt starkt motiv för de
flesta tillverkare att även i förebyggande syfte upprätthålla tillräckliga
kvalitetsfordringar och system för intem kvalitetskontroU.

När
det gäller frågan, vilken myndighet som skall leda. stickprovskontrollen,
anser flera instanser, bl. a. statskontoret och SPK, att stickprovskontrollen rämpUgen
bör handhas av det konsumentverk som kan komma att inrättas.

Konsumentinstitutet
finner det tveksamt om ett blivande konsumentverk är den lämpligaste
myndigheten för stickprovskontrollen. För denna behövs instanser som planerar
undersökningarna, samlar in prover, utför vikt- och volymbestämningar,
bearbetar och utvärderar resultaten samt föranstaltar om eventuella åtgärder.
Dessa funktioner kan åvila en eUer flera myndigheter. Regionala och lokala
instanser

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 29

fordras
för insamlingen av proverna och då det är fråga om färskvaror också
för vikt- och volymbestämningarna. Det nya livsmedelsverket kommer att behöva
utöva en omfattande stickprovskontroll för att kontrollera riktigheten av obUgatoriska
uppgifter på livsmedelsförpackningar. TiU verket skall vara knutet lokala och
regionala instanser. Man bör därför enligt institutets mening överväga om inte
stickprovskontrollen av färdigförpackade livsmedels nettomängd kan handhas av
livsmedelsverket. I fråga om färdigförpackade varor utanför livsmedelsområdet
syns SPK lämpligen helt eller delvis kunna utöva funktionerna vid en
stickprovskontroll. Nämnden har en kontroUerande verksamhet och en regional
utbyggnad i priskontoren vid länsstyrelserna.

Också
länsstyrelsen i Uppsala län finner det mindre lämpligt att kontrolluppgiften
anförtros ett blivande konsumentverk och ifrågasätter om den inte bör knytas
till SPK.

Några
remissorgan, bl. a. statens jordbruksnämnd och KO, förordar att
livsmedelsförpackningar kontrolleras av livsmedelsverket och att övriga
förpackade varor kontrolleras av konsumentverket.

Förslaget
att justerade kundvågar skall finnas i livsmedelsbutikerna för konsumentens
kontroll av förpackningar och andra uppvägda varor möter i allmänhet ingen
erinran från remissinstansernas sida. Sveriges köpmannaförbund ser tUlhandahållandet
av kundvågar som ett önskvärt led i den kundservice som detaljhandeln vill
upprätthålla.

Kommerskollegium
och länsstyrelsen i Hallands län anser att kund-vågarna torde bli av relativt
begränsat värde från konsumentsynpunkt. Också SPK ställer sig tveksam till
effekten av en sådan anordning och tror att denna kontrollmöjlighet av bl. a.
psykologiska skäl inte kommer att bli utnyttjad i den omfattning utredningen
väntat. Nämnden ifrågasätter om inte systemet först borde prövas i mindre
skala, t. ex. på några få utvalda orter, innan det genomförs över hela landet.

Flera
remissinstanser understryker UME:s uttalande att undantag från skyldighet att
hålla kundvåg bör kunna göras i mindre butiker där utrymme saknas och där
kunderna lätt kan använda samma våg som butikspersonalen samt i kiosker.

Skånes
handelskammare m. fl. föreslår att lagtexten utformas så att den mindre
detaljhandeln undantas från skyldigheten att hålla särskild våg.

Husmodersförbundet
Hem och Samhälle anser att kundvågar skall finnas inte bara i större butiker
och snabbköp utan i alla livsmedelsbutiker. Många kunder kan finna det
besvärande att behöva begära hos expediten att få väga varan. Ätt kunden skulle
kontrollväga på en våg som är uppställd vid kassan förefaller förbundet helt
orealistiskt, då det oftast fördröjer andra konsumenter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 30

Svenska
mejeriernas riksförening anser begränsningen till livsmedel vara väl snäv. I
princip borde samma fordringar på viktkontroll gälla alla konsumentförpackade
varor. Föreningen framhåller att stora krav ställs på information till
konsumenterna och bedömningen av vikt- och volymangivelserna på resp.
förpackningar. Det är enligt föreningens mening angeläget att myndigheterna i
samråd med bl. a. livsmedelsindustrin i tillämpningsanvisningar fastställer
fordringarna rörande vikt- och volymangivelser, vikttoleranser m. m.

Även
Skånes handelskammare m. fl. fäster uppmärksamheten på att vägningen lätt kan
te sig missvisande för konsumenten till följd av svårigheten att bestämma taran
och påpekar att det också kan ifrågasättas om allmänheten kan använda
apparaturen utan hjälp.

Remissinstanserna
tUlstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att redskap som används för mätning
i köparens närvaro liksom nu skall vara justerade.

3.2.2
Kvantitetskontroll inom andra områden än detaljhandeln

Förslaget
att begränsa den obligatoriska justeringsplikten till områden där särskilt
skydd kan behövas tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. I flera yttranden framhålls att onödig reglering och
kontroll på området bör slopas.

Ingenjörsvetenskapsakademien
framhåller vikten av att sådana förutsättningar skapas i vårt land att riktiga
mätresultat om möjUgt uppnås på alla områden såväl inom handel som teknisk
verksamhet. I likhet med UME anser akademien att detta kan uppnås genom ökad
information och frivilliga åtaganden av berörda parter. Betydelsen av konkreta
mätningar och rättvisande instrument skall därför normalt inte behöva
inskärpas i form av lagstiftning och justeringspUkt med straffbestämmelser.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län ifrågasätter om inte också anspråk på kontroll över
kvantitetsbestämningar från andra parter än konsumenterna bör tUlgodoses.

Vissa
instanser avstyrker att justeringsplikten begränsas. Skånes handelskammare m.fl.
anser sålunda att kontrollsystemet liksom hittills väsentligen bör vara
preventivt och framför allt ta sikte på de anv'ända vägningsredskapen. Behovet
av justering är fortfarande framträdande, t. ex. inom jordbruksområdet, där
leveranser av många produkter betalas efter mottagen vikt, och inom
sjöfartsområdet, där vid bulklaster konosssementets rättsverkningar för det
mesta regleras efter utlossad vikt och där vägningsredskapen enligt
internationell kutym skall vara godkända av offentlig myndighet för att vägningen
skall äga vitsord. Även för de offentliga stadsvågarna, påpekas det, är
justeringen väsentlig. Föreningen Statens justerare av mått ocli vikt och SR
finner det vara av största vikt att samtliga mätningsredskap är godkända av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 31

justeringsmyndigheten.
Även SHIO anser att justeringsplikten skall ha samma omfattning som f. n.
Föreståndaren för MJV:s avdelning för mått och vikt anser att man i princip bör
behålla justeringsplikten men ge justeringsmyndigheten befogenhet att
successivt avveckla justeringen på de områden där den eventuellt visar sig
överflödig.

Utredningens
förslag att justering av redskap som används i handeln mellan näringsidkare skall
vara frivillig vUket innebär att justeringsplikten upphävs tillstyrks
eller lämnas utan erinran av mer än två tredjedelar av remissinstanserna, bl.
a. av Sveriges grossistförbund och KF.

SAF m.
fl. uppger att man inom bl. a. verkstadsindustrin, den kemisk-tekniska
industrin och livsmedelsindustrin anser att frågan om justeringspliktens
slopande i handeln mellan näringsidkare inte har någon större praktisk
betydelse och att man inte motsätter sig förslaget. Inte heUer från
gruvindustrin har några erinringar framförts. Organisationerna har för egen
del ingen erinran mot förslaget.

I
flera yttranden framhålls att den frivilliga justeringen kan väntas få
betydande omfattning och att tillräckliga resurser för detta måste finnas. MJV
betonar sålunda att en förutsättning för att en frivillig justering skall
fungera är att den kan ske snabbt och smidigt. Framför aUt fordras en bättre utrastning
än nu för den ekonomiskt betydelsefulla kontrollen av mycket stora vågar och
volymmätare (genomström-iiuigsm'ätare). Skogsstyrelsen finner det angeläget att
möjligheter till justering erbjuds särskUt i fråga om kontrollredskap för
mätningsapparatur vid vederlagsmätning. Även Sveriges grossistförbund och
Svenska mejeriernas riksförening framhåller vikten av adekvata resurser.

Vissa
särskilda synpunkter framförs i detta sammanhang. MJV anser att det vid lagens
utformning måste markeras att det hör till god affärssed att alltid använda
justerade redskap. UME:s förslag ger möjligheter tiU val av de sätt att
mängdbestämma och av de noggrannhetskrav som kan anses lämpliga för olika
transaktioner. Det synes verket också vara rimligt att inte kriminaUsera att två
företag av fri vilja i sina mellanhavanden använder mängdbestämningsredskap som
inte justerats. Även om det fulla värdet vid användandet av justerade redskap
kommer fram först när mätrungen sker i båda parternas närvaro, vUket vanligen
inte är fallet vid handel mellan rörelseidkare, föratsätter dock en
felbestämning vid användningen av justerade redskap att dessa medvetet eller
av oaktsamhet användes på felaktigt sätt. Enligt MJV ger UME:s
författningsförslag inte intryck av att UME ansett den frivilliga justeringen
vara värdefull. Verket anser det värt att pröva en sådan utformning av regeln
att det åtminstone i ett övergångsskede skall fordras någon form av
överenskommelse för att man inte skaU behöva använda sig av s. k.
industrijustering.

Ingenjörsvetenskapsakademien
anser att information och upplysning

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 32

från
ett offentligt organ med ansvar för kalibrerings- och justeringsverksamheten
bör leda till att det blir förenligt med god affärssed att endast anv'ända mätredskap
vUka kontrolleras regelbundet av offentlig myndighet eller annat auktoriserat
organ.

Sveriges
slakteriförbund ställer sig tveksamt till förslaget och anser att lagen borde
ge möjlighet att införa obUgatorisk justering. Förbundet bedömer det som
sannolikt att avnämare av vågar kommer att kräva av leverantörerna att de vågar
som installeras skall vara justerade av statlig myndighet.

Flera
remissinstanser avstyrker förslaget om frivillig justering, däribland
kommerskollegium. Föreningen Statens justerare av mått och vikt och SR, vilka
som sk'äl för sitt sfållningstagande åberopar att parterna vid en
affärstransaktion inte alltid är jämspelta och att branschorganisationer och
liknande inte alltid har möjlighet att ta till vara den enskilde medlemmens
rätt. Dessa instanser, liksom även Skånes handelskammare m. fl., befarar
dessutom att möjligheterna till frivillig justering inte kommer att utnyttjas i
tUlräcklig utsträckning och att detta kan medföra risk för undermåliga och
efter hand allt sämre redskap. Man pekar även på olägenheter som kan uppkomma
för näringsidkarna på det praktiska planet, som bevissvårigheter vid tvist om
varas mängd, bristande kontrollresurser hos den ena parten i ett affärsförhållande
och problem i den internationella handeln.

Förslaget
avstyrks även av Västerbottens och Norrbottens läns handelskammare. SAF m. fl.
och Sveriges mekanförbund framhåller att företag, som tUlverkar vågar och andra
mätinstrument, anser att obligatorisk justering bör behållas.

SHIO
utgår ifrån att den friviUiga kontrollen kommer att bli omfattande och anser
att man därför inte har något att vinna på att undanta näringsidkarens
mätinstrument från den obligatoriska kontroU som nu finns.

UME:s
uppfattning att den nuvarande föreskriften om redskapskontroll vid mätning för
bestämmande av arbetstagares lön är föråldrad har inte mött någon gensaga vid
remissbehandlingen. Förslaget att slopa bestämmelsen h'ärom har inte föranlett
några kommentarer.

Så
gott som aUa remissinstanser godtar förslaget att redskap som används för mätning
vid tjänster inte skall vara underkastade justeringsplikt. MJV tillstyrker
emellertid att mätning på detta område undantas endast under förutsättning att
justeringsmyndigheten får i uppdrag att noga följa utvecklingen. Föreningen
Statens justerare av mått och vikt och SR avstyrker förslaget.

Med
få undantag godtas UME:s förslag att justeringsföreskrifter vid mätning i offentlig
verksamhet inte skall ingå i lagen om mått och vikt utan införas i de särskilda
författningar eller anvisningar som reglerar verksamheten i andra h'änseenden.
I några

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 33

yttranden
betonas lämpligheten av att sådana föreskrifter utarbetas i samråd med
kontrollmyndigheten.

Behovet av föreskrifter på
särskilda områden berörs av några myndigheter. Enligt luftfartsverket finns
inom luftfarten behov av justerade redskap på flera områden. I vissa fall
motiveras justeringen inte av ekonomiska skäl utan av säkerhetskrav. Som regel
föreligger inte något behov att reglera justeringsplikten i lag. På ett område
i fråga om tankningsanläggningar och tankfordon för flygdrivmedel kan det
enligt verkets mening komma på ett ut om bestämmelserna skrivs in i lag eller
utfärdas av verket.

Lantmäteristyrelsen
påpekar att en stor del av lantmäteriväsendets resurser tas i anspråk för m'ätningsteknisk
verksamhet vid kartframställning m. m. Verksamheten regleras i- väsentliga
delar av bestämmelser som måste betecknas som föråldrade. Utarbetande av nya
mätningsföreskrifter pågår emellertid sedan några år inom styrelsen.

Förslaget om mätning i
offentlig verksamhet avstyrks av Föreningen Statens justerare av mått och vikt,
SR och matematisk-naturvetenskap-liga fakulteten vid Stockholms universitet.
Föreningen Statens justerare av mått och vikt anser det vara riktigare att
införa föreskrifter om mätning för bestämmande av tull, skatt samt porto- och
fraktavgifter i lagen om mått och vikt. Mätning för bestämmande av
fraktavgifter är en värdemässigt mycket stor hantering, som ombesörjs av såväl
statUga som privata företag. Föreningen finner det väsentligt att samma
bestämmelser gäller för alla. Enligt justerarnas erfarenhet används inte sällan
undermåliga redskap i detta sammanhang och intresset för justering är ringa. Att
frivillig justering skuUe kunna helt eller delvis ersätta den obligatoriska
finner föreningen verklighetsfrämmande. SR framför liknande synpunkter. Även
fakulteten är av uppfattningen att kontrollen över mätning i offentiig
verksamhet bör ingå i den föreslagna nya lagen men med möjligheter att bevilja
undantag i fall där likvärdiga föreskrifter för justeringsverksamheten
utarbetats.

Förslaget att avskaffa det
nuvarande märkningsförfarandet beträffande förvarings- och transportredskap
och låta redskapen följa samma regler som övriga volymmätningsredskap har vid remissbehandlingen
mött erinran endast hos Föreningen Statens justerare av mått och vikt samt SR,
vilka visserligen anser att märkningsförfarandet kan avskaffas men förordar
att samtliga volymmätningsredskap underkastas justeringsplikt.

De hörda remissinstanserna
ställer sig i allmänhet inte avvisande till att gas-, vatten- och elmätare, taxametrar
och telemätare även i framtiden skall vara undantagna från obligatorisk kontroU.
Flera instanser ansluter sig dock till UME:s tanke att man bör överväga att
införa någon kontroll i form av stickprov eller annan tillsyn för dessa mätare.

3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 164

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 34

önskvärdheten
av en mer ingående kontroll för samtUga slag av mätare påpekas av bl. a. matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms universitet och länsstyrelsen i Hallands län.

MJV
kritiserar att någon uppfattning om mätredskapens kvalitet vid el-, vatten- och
gasmätning som hör till de för allmänheten ekonomiskt betydelsefulla delarna
av mättekniken inte redovisas. Verket förutsätter emeUertid att
justeringsmyndigheten ges möjUghet att studera de verkliga förhållandena så att
nödvändiga åtgärder kan sättas io.

Också
KO anser att en mer ingående analys av kontrollbehovet bör företas. KO erinrar
om att det inom elsektorn finns ett betydande antal privatägda företag som
betjänar enskilda konsumenter. Inte bara beträffande dessa utan också i fråga
om statliga och kommunala företag bör kontroll genom en fristående statlig
myndighet kunna skapa bättre garantier än f. n. för att konsumenten inte drabbas
av oriktiga debiteringar.

Statens provningsanstalt
förordar en offentlig kontroll för elmätare och framhåller att, även om
standarden på dessa mätare vanligen är god är situationen otUlfredsställande.
En tiUsyn tiU rimlig kostnad kan åstadkommas, om kontrollen inriktas på mätare
där distributörens egen kontroll är bristfällig, medan redan befintUg godtagbar
kontroll auktoriseras. Också elenergins kvaUtet och tillförlitligheten i
elförsörjningen bör beaktas.

Svenska elverksföreningen insfämmer
med UME i att en obligatorisk kontroll av elmätare inte skulle medföra fördelar
för konsumenterna som motsvarar kostnaderna. Fdvisningama är i det helt
dominerande antalet fall obetydliga och sker till abonnentens
"fördel", eftersom mätaren av tekniska skäl med tiden tenderar att gå
långsammare.

Rörledningsfirmornas
riksorganisation konstaterar att kontroUbeho-vet beträffande gas- och
vattenmätare måste minska ytterligare genom införande av förenklade
taxebestämmelser och genom den tekniska utvecklingen, som medför en förbättrad
automatik och ökad säkerhet i beräkningen av förbrukad mängd.

Svenska
gasverksföreningen understryker UME:s uttalande att mätning av gas hos
konsumenterna kommer att få allt mindre betydelse genom att debiteringen
tenderar att i ökad omfattning läggas på grandavgiften.

SACO
och Svenska teknologföreningen kritiserar utvecklingen inom taxesättningen. Vid
övergången från individuell till kollektiv mätning har det visat sig att
förbrukningen av vatten och el blivit mycket större än beräknat. Med hänsyn
till att miljöresurser och andra naturresurser på ett alltmer oroande sätt
behöver tas i anspråk för framställning av färskvatten och energi anser
remissinstanserna att det är viktigt att förbrakningen inte övergår i slöseri
genom att prisets ransone-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 35

rande funktion sätts ur spel. Vatten- och energiproduktion
anstränger dessutom också kapital- och arbetskraftsresurser. Utvecklingen bör
därför gå i motsatt riktning möt den som UME gör sig till tolk för. Vatten-
och energimätare bör placeras så nära konsumenten som möjligt. Organisationerna
har inte något att invända mot UME:s förslag att tillsyn kan ske genom
stickprov och att detta kan genomföras utan lagstiftning. Någon form av auktorisation
av tUlverkare eller distributör är även tänkbar.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle förordar att
taxametrar underkastas kontroll genom bestämmelser i lag.

3.2.3 Justering och efterföljande kontroll av redskap

MJV framför vissa synpunkter på innebörden av
justeringsbegreppet och framhåller att tekniskt komplicerade konstruktioner
används vid t. ex. vägning för att tillfredsställa andra krav än noggrannhetslcravet.
Om justeringen skall inskränka sig till i huvudsak en kontroll av redskapens avläsbarhet
och rättvisande vid justeringstiUfället, är justeringen enkel att utföra. Om
man däremot fordrar att justeringsmyndigheten skall bedöma tillförlitligheten
hos elektroniska komponenter och att en elektronisk konstruktion stämmer
överens med ett medgivande till justering, blir justeringen i praktiken omöjlig
att genomföra. Verket hävdar att begreppet justering skall innebära en
bedömning utöver om redskapet vid kontrolltillfället är rättvisande inom
tillåtna gränser, främst att redskapet utan några korrigeringar kan förväntas
fungera tillfredsställande under en lämplig justeringsperiod. Med denna definition
kan justeringen bli omöjlig att tUlämpa på en del f. ö. rationella vägningsredskap
som bandvågar och vissa paketeringsvågar. Justeringsmyndigheten bör emellertid
kunna stå till tjänst med annan metrologisk undersökning än formell justering.

Remissinstanserna har allmänt godtagit UME:s förslag om
efterföljande kontroll av de vågar, vikter och målkärl som är underkastade obUgatorisk
justering.

Förslaget att avskaffa våginspektionen har mött erinran
från Skånes handelskammare m. fl., som anser att inspektionen i stället bör
intensifieras.

Föreningen Statens justerare av mått och vikt och SR
finner det väl motiverat att förvarings- och transportredskap omjusteras.

Mot förslaget att gUtighetstiden för omjustering av
målkärl förlängs har inte gjorts några invändningar.

3.2.4 Förslagets författningstekniska utformning

Lagförslagets karaktär av ramlagstiftning med befogenhet
för justeringsmyndigheten att utfärda närmare bestämmelser om redskapens
noggrannhet och utförande finner KF medföra flera fördelar genom att

3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 164

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 36

lagen blir lättillämpad och tillräckligt elastisk för
framtida behov. Skånes handelskammare m. fl. anser däremot att området för
justeringsplikten liksom hittills bör slås fast i lag.

3.2.5 Förslaget i internationellt sammanhang 3.2.5.1 Sl-systemet

Vissa remissinstanser uttalar att Sverige officiellt bör
ansluta sig till Sl-systemet och att anslutningen bör få en författningsmässig
förankring på det sätt UME föreslagit. Några instanser anser emellertid att
erkännandet av SI som officiellt måttsystem bör ske i form av definitioner i
en lag. Sålunda framhåller MJV att trots att det i fråga om måttenheter finns
en väl utvecklad standard, både svensk och internationell det fortfarande i
viss omfattning används engelska och amerikanska måttsystem i Sverige. En
lagstiftning skulle påskynda övergången till Sl-enheter. MJV anser därför att
det hade varit värdefullt om UME hade tagit upp sina förslag tUl författningar
om måttenheter i betänkandet (SOU 1965: 5) Måttenheter tUl förnyad diskussion i
relation till de senaste författningsförslagen. Nämnda betänkande bör enligt MJV:s
mening tas upp tUl prövning i samband med behandlingen av en ny lag om mått och
vikt. Liknande synpunkter anförs av Vetenskapsakademien och tekniska
fakulteterna vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola. Även
försvarets forskningsanstalt anser att systemet bör ha sin plats i en lag och
pekar bl. a. på betydelsen av att systemets ställning i förhållande till
internationella konventioner fastläggs.

Statens provningsanstalt tycker att det bör framgå av
lagtexten att Sl-systemet skall användas för all mätning som utförs i offentlig
verksamhet samt att systemet också skall användas i statliga och kommunala
föreskrifter och rekommendationer.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att, om lagen
kompletterades med föreskrift att vikt- och volymuppgift skall vara angiven i Sl-enheter,
man skulle få en garanti för att inte främmande och för konsumenten svårförståeUga
enheter används.

Sveriges standardiseringskommission framhåller att de
beslut om SI som fortiöpande fattas av Allmänna konferensen för mått och vikt
ingår i svensk standard, som ständigt hålls aktuell i dessa avseenden. Enligt
kommissionens mening skidle behandlingen av frågan cm lagstiftning för mått och
vikt underlättas om man tUfämpade principen att referera till standard.
Härigenom skulle i lagen begreppet stadgad måttenhet komma att företrädesvis
avse sådan enhet som är svensk standard, fastställd av standardiseringskommissionen
antingen på grundval av beslut av Allmänna konferensen för mått och vikt eller
med internationell standard som grund.

Nordiska rådets svenska delegation erinrar om att besluten
om införande av Sl-systemet i de nordiska länderna enligt Nordiska rådets

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 37

rekommendation
bör ske i nordiskt samråd och understryker vikten av att planläggningen av en
lagstiftning sätts i gång snarast med sikte på ett förverkligande kring
1970-talets mitt.

3.2.5.2
Övrigt internationellt samarbete

UME:s
uppfattning att Sveriges åtaganden i internationella sammanhang inte hindrar
ett genomförande av förslaget till mått- och viktkontroll lämnas utan eriman
vid remissbehandlingen. SR anser emellertid att förslaget stämmer mindre väl
överens med de harmo-niseringssträvanden som präglar det europeiska
marknadssamarbetet. Flera organisationer, bl. a. Sveriges köpmannaförbund och
Föreningen Statens justerare av mått och vikt, betonar angelägenheten av att
förslagen står i linje med den internationella utvecklingen.

Betydelsen
av ett nordiskt samarbete också i övrigt på mått- och viktlagstiftningens
område framhålls av bl. a. Ingenjörsvetenskapsakademien och tekniska
fakulteten vid tekniska högskolan.

4
Den framtida verksamheten på det metrologiska området 4.1 Utredningen

4.1.1
Samordning av den metrologiska verksamheten

Inledningsvis
anför UME att behovet av allt finare mätinstrument och noggrannare mätmetoder
kraftigt har ökat. I länder med avancerad industri måste finnas fysiska normaler
som utgångspunkt för utvecklandet av nya mätmetoder och instrument. Det behövs
också experter som kan utföra komplicerade provningar. I flera länder, t. ex.
England, Frankrike, Schweiz, Tyskland och USA, har sådan verksamhet
koncentrerats till särskilda statliga centralanstalter. Vid dessa anstalter
bedrivs också ett betydande forskningsarbete, vilket anses vara en nödvändig
förutsättning för att anstaltema skall hålla jämna steg med den snabba
utvecklingen och vara rustade för att lösa viktiga uppgifter för landets
industrier och forskning i sin helhet.

På
UME:s uppdrag har inom Ingenjörsvetenskapsakademien utförts en undersökning av
befintlig metrologisk utrustning, behovet av ytterUgare sådan utrustning och
av personal för dess användning (IV A-rapport 8, se
betänkandet s. 6568). I rapporten konstateras att det i stort sett finns
resurser för kalibrering av mätningsredskap i Sverige. Ka-Ubreringsverksamheten
är emellertid splittrad på ett orationellt sätt. Det finns också behov av
ytterligare kollektiva resurser. Flera institutioner har fört fram olika
konkreta önskemål om förbättrade mättekniska metoder och utrustningar för reproduceringen
av vissa fysikaUska storheter. I IVA-rapporten föreslås åtgärder för att
samordna och centralisera verksamheten. Förutsättningarna för en nordisk
samverkan på området anses också böra undersökas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 38

Med
den utveckling som sker inom teknikens område anser även UME att en fortgående
förstärkning av det allm'ännas resurser inom den fysikaliska mättekniken är
oundgänglig. En förbättrad service åt näringslivet liksom på en rad andra
områden som sjukvård, forskning och olika offentliga verksamheter bör vara till
stor fördel. UME för dock inte nu fram några konkreta önskemål om utbyggnad av kalibre-ringsresurserna.
Takten för en utbyggnad bör enligt UME bedömas på grundval av framställningar
från berörda institutioner.

UME
diskuterar tänkbara åtgärder och lägger fram förslag som syftar till att
åstadkomma en rationellare ordning på kalibreringsområdet.

En effektivisering
av den framtida metrologiska verksamheten kan, framhåller UME, åstadkommas på
olika sätt. Ett sätt är att tillskapa en väl utrustad, central institution som
kan handha all normalieverksamhet och bedriva mätteknisk forskning och
provning. Ett annat sätt är att samordna den verksamhet på skilda mättekniska
områden som redan pågår.

UME
finner i likhet med vad som framförts i IVA-rapporten att det inte är
nödvändigt för ett litet land som Sverige att skapa en central metrologisk
anstalt liknande dem som finns på vissa håll i utlandet. För att komma till
rätta med olägenheterna i den rådande institutionella splittringen föreslås
därför att en samordning sker genom att dels justeringsväsendet förs tUl
statens provningsanstalt, dels ett metro-logiskt råd inrättas.

4.1.1.1
Justeringsväsendets överförande till statens provningsanstalt

Statens
provningsanstalt är den ledande offentliga provningsinstitu-tionen i Sverige.
Dess huvuduppgifter är att på uppdrag av myndigheter och enskUda göra
provningar och undersökningar av material och konstruktioner samt att utföra
besiktningar och kontrolluppdrag.

Vid
en avdelning hos provningsanstalten förekommer viss m'ätnings-verksamhet som är
likartad med arbetsuppgifter inom avdelningen för mått och vikt hos MJV, dvs. kalibrering,
normalieverksamhet, forskning och provning. Däremot utövar provningsanstalten
ingen verksamhet som är helt jämförbar med den tillsyn som handhas av
justerings-väsendet.

UME
anför att ett samgående av avdelningen för mått och vikt hos MJV och
provningsanstalten kan förutsättas verka stimulerande på verksamheten inom båda
enheterna.

Ett
genomförande av förslaget om ändrad lagstiftning om mått och vikt kommer att
medföra bl. a. organisatoriska konsekvenser. UME:s synpunkter i detta hänseende
framgår närmare av s. 61 i betänkandet. Den föreslagna omläggningen kommer
enligt UME:s bedömande sannolikt att medföra någon minskning av justerarnas
arbetsuppgifter. Justeringsmyndighetens verksamhet bör även i fortsättningen i
princip vara

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 39

självfinansierande.
I stort sett anser UME dock att samma personalstyrka som f. n. kommer att
behövas. Det anses dock inte osannolikt att justerarpersonalen kan minskas
något.

Frågan
om justeringsväsendets organisation och lokalisering aktualiseras även i
samband med den beslutade utflyttningen av MJV:s mynt-och medaljtUlverkning tiU
Eskilstuna (prop. 1971: 29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196). UME framhåller att
det administrativa sammanförandet av avdelningen för mått och vikt med statens
provningsanstalt bör ske vid samma tidpunkt som utflyttningen av mynt- och
medaljtillverkningen. Riksprototypen för kilogrammet, som nu förvaras hos MJV,
bör enligt UME överföras till provningsanstalten.

Det
av UME framlagda förslaget till rättsUg reglering av mätning och vägning i form
av en ramlagstiftning lägger åtskUUga nya befogenheter på
justeringsmyndigheten, som innebär utvidgningar av dess arbetsuppgifter.
Sålunda kommer en del av den beslutsverksamhet med föreskrifter om justeringen
som nu sker på departementsplanet att förläggas till den centrala
justeringsmyndigheten. Handläggningen av justeringsfrågor får därigenom en i
viss mån annan karaktär än f. n. Bl. a. kan svårbedömda avvägningsfrågor av
betydelse för allmänheten och näringslivet uppkomma. Vid dessa kan
justeringsmyndigheten få beakta synpunkter som inte har omedelbar anknytning
till myndighetens ämbetsområde utan måste inhämtas från andra myndigheter och
från företrädare för konsumenter, handel och industri. UME finner att justeringsmyndigheten
bör ges möjlighet tiU kontinuerligt samråd med företrädare för
samhällsintressen som berörs av myndighetens beslut. När det gäUer avgörande av
särskilda frågor, bl. a. giltighetstid för justering av vågar och vikter,
fordringar för godkännande av mätningsredskap, justerbarhet hos redskap och
medgivande av undantag från justeringsbestämmelserna, föreslår UME därför att
företrädare för olika samhäUsintressen knyts till den centrala
justeringsmyndigheten. Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj:t för viss tid och
omfatta representanter för industri, handel och konsumenter.

4.1.1.2
Metrologiskt råd

En
möjlighet att överbrygga den rådande splittringen på det metrologiska området
är enligt UME att låta vissa metrologiska frågor beredas av särskUt
sakkunniga. UME föreslår att ett metrologiskt råd med huvudsakligen rådgivande
funktioner inrättas. Ett sådant råd skulle kunna verka för en samordning inom
det mättekniska området och för en effektiv kontakt mellan olika nationella och
internationella organ. Huvuduppgiften bör vara rådgivning, men rådet bör även
kunna förmedla mättekniska uppdrag för olika praktiska behov och ge anvisningar
om var reproducering av metrologiska enheter och kalibrering av mätredskap kan
utföras. Som andra uppgifter för rådet nämner

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 40

UME
att följa utveckUngen på det metrologiska området och samla och förmedla
informationer om m'ättekniska resurser och specialkunskaper inte bara i Sverige
utan även utomlands, bl. a. inom de intemationella organen för mått och vikt i
Paris. I rådets verksamhet skulle vidare ingå bl. a. att överföra definitioner
och erfarenheter om måttenheter på svenska förhållanden. Som ett särskUt
område där rådets medverkan skulle vara påkallad nämner UME tillämpningen och
genomförandet av SI. Det metrologiska rådet bör handha definhionerna av
enheterna och lämna förslag till fastställande och reproducering av sådana
enheter.

I
rådet bör finnas representanter för industri, näringsliv, mättekniska
institutioner och laboratorier samt högskolor och universitet. Administrativt
bör rådet knytas till det statUga organ som främst svarar för metrologiska
frågor. Denna myndighet bör också utgöra rådets kansli. Det bör enligt UME:s
mening ankomma på den myndighet som har att ansvara för handläggningen av
metrologiska frågor att avge förslag hur rådet närmare skall organiseras.

4.1.1.3
Nordiskt samarbete

Metrologiska
centralanstalter finns inte heller i de övriga nordiska länderna. UME anser det
inte otänkbart att ett internordiskt samarbete i frågor som h'änger samman med
centralanstalternas verksamhet skulle medföra fördelar, t. ex. genom en
fördelning mellan länderna av metrologisk verksamhet på vissa områden. Resurser
som närmar sig de större ländernas skulle kanske därigenom kunna skapas.

Avslutningsvis
erinrar UME om att 1969 års utredning (I 1970: 14) för samordnad forskning den
21 augusti 1970 till chefen för industridepartementet överlämnat betänkandet (Ds
I 1970: 2) Samordnad teknisk forskning med bl. a. förslag om samordnande av
resurserna för metrologin. I betänkandet föreslås åtgärder för att skapa en
metrologisk verksamhet i Sverige. Verksamheten föreslås fördelad på olika
organ, som skall utnyttja befintliga personella och materiella resurser. Vissa
centrala funktioner skall utövas av ett mätcentrum, knutet till styrelsen för
teknisk utveckling. I organisationen ingår ett antal riksmätplatser för olika
måttenheter. Vid sidan härav föreslås att en nationalkommitté för metrologi
inrättas för att fungera som ett rådgivande organ för mätcentrum. Kommittén
skall ge råd i fråga om riksmätplatser, förändring av måttsystem, Sveriges
representation och ståndpunkt vid internationella metrologiska konferenser, m.
m. UME framhåller att dess förslag utom såvitt gäller ledningen för den
metrologiska verksamheten i huvudsak stämmer överens med de förslag som
framlagts av 1969 års utredning för samordnad forskning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 41

4.2 Remissyttrandena

Det föreslagna sammanförandet av justeringsväsendet med
statens provningsanstalt tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Behovet av en samordning av de nuvarande institutionella
resurserna vitsordas aUmänt. Man anser att en lämplig kalibreringsverksam-het
kan byggas upp med provningsanstalten som central förvaltningsmyndighet.

Förslaget att till justeringsmyndigheten knyta ett organ
med företrädare för olika samhällsintressen har inte heller mött erinran.
Konsumentinstitutet finner det värdefullt med ett sådant organ eftersom UME:s
förslag i övrigt innebär förändringar som berör såväl producenter,
distributörer som konsumenter.

UME:s
förslag om inrättande av ett metrologiskt råd för samordning inom mättekniken
och för internationella kontakter har i allmänhet godtagits av
remissinstanserna. Vissa av de hörda myndigheterna och organisationerna anser
emellertid att rådet bör kopplas samman med den nationalkommitté för metrologi
som föreslagits av 1969 års utredning om samordnad forskning. Denna
uppfattning har bl. a. statens provningsanstalt. Svenska
elektronikindustriföreningen och försvarets forskningsanstalt. Sistnämnda
myndighet förordar tillskapande av en nationalkommitté med ansvar under Kungl. Maj:t
för internationellt representativa och nationeUt prioriterande uppgifter.

Vetenskapsakademien och Svenska nationalkommittén för
fysik föreslår att, eftersom större delen av sakkunskapen inom metrologin
finns representerad hos nationalkommittén, i stället fÖr ett råd inrättas en
nämnd hos denna.

Ingenjörsvetenskapsakademien
påpekar att det tidigare föreslagits att Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien skulle bUda en nationalkommitté för metrologi, som
skulle verka för samordning, underlätta kontakten mellan olika nationella och
internationella organ och även vara kontaktorgan för den internationella byrån
för mått och vikt i Paris. Akademien föreslår att möjligheterna att sammanföra
rådet och nationalkommittén utreds.

När det gäller synpunkter på rådets funktion och
sammansättning anser Svenska teknologföreningen och SACO att rådet bör knytas
nära den primära kontrollinstitutionen. Uppsala universitets matematisknaturvetenskapliga
fakultet betonar att rådet bör ha nära kontakt med Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien.

Förenade fabriksverken och SAF m. fl. betonar vikten av
att rådet uppfattas som fullt objektivt och får en sådan sammansättning att risken
för snedprioriteringar meUan oUka fackområden kan undvikas.

Flera renussinstanser föreslår också representation i
rådet för de tek-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 42

niska
högskolorna och försvarets forskningsanstalt samt vissa branschforskningsinstitut,
fotogrammetrin, geodesin (vetenskapen om jordytans uppmätning), industrin m. m.

I
en del remissyttranden berörs behovet av tillräckliga resurser för
provningsanstaltens nya uppgifter. MJV framhåller att en frivillig justeringsverksamhet
fordrar såv'äl goda tekniska och personella resurser som en god marknadsföring
av dessa. MJV anser det rimUgt att staten tillhandahåller även sådan utrustning
som viktvagnar för provning av stora vågar. Med en god utrastning finns det
enligt verkets uppfattning stora möjUgheter att få den icke justeringspliktiga mått-och
viktverksamheten att anlita justeringsmyndighetens tjänster och därigenom hålla
en god standard. Det är vidare angefäget att justeringsmyndigheten får möjlighet
att studera förhållandena inom hela den legala metrologin såsom den vanligen
definieras i internationella sammanhang. Ekonomiskt inneb'är detta att den
kostnadstäckning som i dag karakteriserar justeringsverksamheten inte längre
kan uppehållas. Verket förutsätter emellertid att nödvändiga ekonomiska
resurser ställs till justeringsmyndighetens förfogande för information om
förhållandena inom i första hand den del av metrologin som ligger tUl grund
för ekonomiska anspråk.

Också
Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller nödvändigheten av att
provningsanstalten redan från början ges resurser för rådgivning och assistans
till näringslivet i metrologiska frågor och i frågor som har anknytning till
justeringsverksamheten. Provningsanstalten bör aktivt marknadsföra den
frivilliga redskapskontroll som krävs för att ge kvalitetskontrollen i tiUverkningsledet
stadga och anknytning till offi-cieUt godkända kalibreringsnormer. Vid
bedömningen av en fortgående förstärkning och utbyggnad av kalibreringsresurserna
måste tas hänsyn till forsknings- och utvecklingsarbetet.

Statens
provningsanstalt understryker att en satsning på ökade kollektiva resurser är
angelägen. Liknande synpunkter framförs av Vetenskapsakademien och tekniska
fakulteten vid tekniska högskolan.

Möjligheterna
till internationell och nordisk samverkan beträffande kalibreringar som inte
kan utföras i Sverige påpekas av bl. a. Ingenjörsvetenskapsakademien, matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms universitet och tekniska fakulteten vid Chalmers tefiniska
högskola. Högskolan framhåller att begränsade finansiella resurser inom vart
och ett av de nordiska länderna torde omöjUggöra uppbyggande av nationella
provningsinstitutioner av sådan tyngd att certifikatgivningen får ur industriell
synvinkel önskad effekt. Högskolan föreslår att officiella nordiska kontakter
tas på ett tidigt stadium för en eventuell utbyggnad av statens
provningsanstalt till en nordisk provningsinstitution.

Några
av remissinstanserna tar upp s'ärskUda frågor i anledning av överförandet av
justerings väsendet till statens provningsanstalt. Enligt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 43

MJV
kommer den beslutade utflyttningen till Borås att medföra svårigheter för den
metrologiska verksamheten. Verket anser att frågan om flyttningen ånyo bör
övervägas. Också tekniska fakulteten vid tekniska högskolan framhåller
svårigheterna att organisera ett samarbete inom olika mättekniska områden, om
den centrala förvaltningsmyndig heten flyttas till Borås.

I fråga om övergångsskedet
framhåller MJV att genomförandet av den nya lagstiftningen med
tillämpningsföreskrifter och sammanförandet av justeringsmyndigheten med
statens provningsanstalt fordrar en avservärd arbetsinsats på myndighetsplanet.
Uppbyggnaden av den ändrade justeringsverksamheten bör enligt verkets mening
föregås av ändringen av myndighetstillhörighet. Någon samtidig ändring av den
direkt med justeringsverksamheten sysselsatta personalen och dess arbetsuppgifter
behöver inte ske. Det särskilda organet med företrädare för samhället bör träda
i funktion på ett tidigt stadium för att kunna ge synpunkter på
tillämpningsföreskrifterna redan innan dessa trätt i kraft.

5
Departementschefen 5.1 Inledning

En offentUg
mått- och viktkontroll finns sedan gammalt i de flesta europeiska länder.
Kontrollen är i allmänhet uppbyggd på likartat sätt men har olika räckvidd. I
vissa länder har lagstiftningen till syfte att skydda allmänheten mot undermål
och avser huvudsakligen mätning som sker i handeln. Med mätning avser jag här
och i det följande också vägning, om annat inte följer av sammanhanget. I en
del länder omfattar kontrollen även mätning i samband med myndighetsutövning. Kontrollen
kan också tiUgodose andra syften, t. ex. skydd för personlig säkerhet och
hälsa. Enligt den svenska lagen (1934: 162) om mått och vikt (LMV) skall i
princip justerat redskap användas vid all mätning som sker i handel och statlig
verksamhet för att ligga tiU grund för ekonomiskt anspråk. Detta innebär dock
inte förbud mot försäljning av varor efter mått eller vikt utan föregående
mätning av varorna utan endast att om mätning sker, måste de redskap som
används vid mätningen vara justerade.

Ännu
vid lagens tillkomst på 1930-talet försiggick huvudparten av detaljhandeln på
traditionellt sätt med uppmätning av varor i kundens närvaro. Försäljningen av
varor i färdigförpackat skick hade då en förhållandevis liten omfattning.
Numera dominerar försäljningen av färdigförpackade varor helt när det gäller dagligvarorna.
Av Uvsmedel som kostnadsmässigt uppgår tUl omkring 1/3 av genomsnittsfamUjens
konsumtion torde närmare 90 Vo försäljas i färdigförpackat skick. På
motsvarande s'ätt saluförs i stor utsträckning andra dagligvaror, bl. a.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 44

hygieniska
preparat, rengöringsmedel och färger. Åtskilliga skäl talar för att denna förs'äljningsform
kommer att utvecklas ytterligare, eftersom den visat sig ha väsentliga
fördelar framför lösviktsförsäljningen för både handeln och de enskUda
konsumenterna.

Man
har sålunda enligt min uppfattning anledning räkna med att försäljningsformen
med färdigförpackade varor kommer att prägla detaljhandeln under lång tid
framöver. Den äldre formen av handel med mätning och vägning av varor i
kundens närvaro torde sannolikt komma att begränsas till vissa specialaffärer
och butiker där t. ex. färskvaror som kött, fisk och frukt säljs vid särskilda
diskar. Man bör dock samtidigt komma ihåg att den distributionstekniska
utvecklingen sker snabbt och nya förs'äljningsformer kan uppkomma.

En
strukturomvandling sker också i andra avseenden genom en utveckling mot allt
större butiker och varuhus. Totalt sett har antalet butiker minskat kraftigt.
Under perioden 19631969 upphörde sålunda omkring 23 000 butiker. Antalet
verksamhetsställen inom detaljhandeln har uppskattats tiU omkring 54 000 år
1970. Varuhusens andel av den egentliga detaljhandelns omsättning uppgick år
1969 till omkring 20 "to. Denna marknadsandel beräknas öka, varvid den
kraftigaste utbyggnaden kan väntas ta formen av stormarknader.

En
UtveckUng mot större och färre enheter sker också inom partihandeln.
Verksamhetsställen med anställda inom partihandeln minskade med omkring 3 000
under åren 19631969. Är 1970 beräknas partihandeln ha haft omkring 9 000
sådana verksamhetsställen.

Självfallet
har den nuvarande lagstiftningen haft en stor funktion att fylla i den aUmänna
handeln och inom näringslivet i övrigt. De ändrade konsumtionsvanorna och den
fortlöpande strukturomvandlingen liksom utvecklingen på det mättekniska området
har emellertid medfört en förskjutning i fråga om de krav som bör ställas på
en rationell utformning av en lagstiftning om mått och vikt. Det kan sålunda
med fog göras gällande att konsumentskyddet på senare tid trätt alltmera i
förgranden samtidigt som behovet i övrigt av lagreglering på mått- och
viktområdet minskat i betydelse. Den förskjutning som sålunda ägt rum ställer
samtidigt krav på en delvis annan form av kontroll framför allt i detaljhandeln.
I det följande kommer jag att först ta upp dds denna fråga, dels frågan om
omfattningen av den framtida redskapskontrollen i handeln och på andra områden.
Härefter behandlas vissa frågor rörande den framtida utformningen av
verksamheten på det metrologiska området och slutligen berörs frågan om en
anpassning till det internationella måttsystemet SI.

5.2
Kvantitetskontroll inom detaljhandeln

Med
hänsyn främst till den omdaning som skett och som alltjämt pågår inom
detaljhandeln har utredningen om metrologiska enheter

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 45

(UME)
i sitt betänkande (SOU 1971: 18) Mått och vikt och flertalet remissinstanser
som yttrat sig över betänkandet anfört att LMV inte längre är ändamålsenlig.
Lagens huvudsyfte att främja en riktig mätning i affärstransaktioner och Uknande
verksamhet torde numera tUl stor del kunna åstadkommas på andra vägar än
genom reglering i lag. Mestadels ligger det i alla parters intresse att
mätningen är riktig. Konkurrens och risk för skadlig publicitet utgör därvid
bidragande orsaker till att korrekta mätningar sker utan att lagbestämmelser
behöver åberopas. På ett område har utvecklingen emellertid medfört att mått-
och viktlagstiftningen inte längre ger samma skydd som tidigare. Jag syftar här
på konsumentområdet, där försäljningen av varor i konsumentförpackningar helt
förändrat dagligvarahanddn. Den enskUde kunden kan inte längre som vid lösviktsförsäljning
köpa en vara och genom mätningen, som sker i hans närvaro, själv kontrollera
att vägningen utförs på en justerad våg och att han verkligen får den uppgivna
mängden. Konsumenten är sålunda i fråga om mängdinnehållet i konsumentförpackningar
i stort sett hänvisad tUl att Uta på att mängduppgiften på förpackningen
verkligen är riktig. Mått- och viktiagstiftningen har sålunda delvis satts ur
spel.

Av
bl. a. företagsekonomiska och konkurrensmässiga skäl torde företagen själva
ofta ha en tillfredsställande intern kontroll av innehållsmängden i
förpackningarna. Några undersökningar av offentlig myndighet om uppgiven och
verklig mängd i konsumentförpackningar som framställts i fabriksledet
överensstämmer har emellertid inte gjorts. De begränsade undersökningar som
under 1960-talet gjorts i Uppsala och Falun avsäg livsmedel som förpackats i
butiksledet. Enligt dessa undersökningar förekom åtskilliga avvikelser från
det pris som rätteligen skulle ha tagits ut. Även om säkra slutsatser inte kan
dras av dessa undersökningar, anser jag det dock från konsumentskyddssynpunkt
vara motiverat att införa särskild kvantitetskontroll i fråga om färdigförpackade
varor.

UME
föreslår en lagstiftning som innebär möjlighet att genom stickprov komma till
rätta med kontrollproblemet vid konsumentförpackningar. UME förordar härvid
ett system med stickprovsundersökningar, utförda av en offentlig myndighet.
Undersökningarna, som avses skola ske kontinuerligt, skall enligt förslaget
gälla alla varuförpackningar som är försedda med uppgift om vikt eller volym
och skall kunna företas både i detaljhandeln och hos tillverkare, importör, förpackare
eller grossist.

Förslaget
om stickprovskontroll har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.
Några remissinstanser har visserligen satt i fråga om inte kostnaderna for
stickprovsundersökningarna kommer att bli för stora. För egen del anser jag, i
likhet med UME och övervägande antalet remissinstanser, att en tUlfredsställande
lösning när det gäller att

4
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 164

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 46

skydda
allmänheten mot saluförande av oriktig rnängd i konsumentförpackningar erhålls
genom stickprovsvis gjorda kontroller. Sådana kontroller kan göras selektivt
och anpassas efter rådande behov. I flera fall torde redan möjligheten av att
en kontroll kan ske medföra att företagen ägnar särskild uppm'ärksamhet åt m'ätningen
vid förpackningstUl-fället. Den publicitet som kan följa vid avvikelser i
större omfattning från den rätta mängden torde också ha en positiv effekt i
förevarande avseende.

Omfattningen
av stickprovskontrollen torde få bli beroende av de aktuella förhållandena
inom förpackningsledet och handeln i övrigt. Med hänsyn härtill och till
behovet av en smidig kontroll bör det överlämnas åt kontrollmyndigheten att
närmare bestämma hur undersökningarna skall bedrivas.

Hur
kostnaderna för dessa undersökningar skall täckas får prövas tillsammans med
övriga kostnader för vederbörande myndighets verksamhet.

UME
anser att uppgiften att leda och låta utföra stickprovsundersökningarna bör
kopplas samman med andra konsumentskyddsåtgärder. I samband därmed erinrar UME
om att konsumentutredningen lagt fram förslag om inrättande av ett centralt
konsumentverk, till vUket skulle knytas vissa regionala och lokala enheter. Om
denna organisation genomförs bör enligt UME konsumentverket ges resurser för
att ta hand om stickprovskontrollen. Remissinstanserna har i allniänhet inte
rest invändningar mot UME:s förslag i denna del. Några instanser har emellertid
funnit det lämpligare att lägga uppgiften på statens pris- och kartellnämnd
eller att ansvaret fördelas så att livsmedelsförpackningar kontrolleras av
livsmedelsverket och övriga förpackningar antingen av statens pris- och
kartellnämnd eller av den av UME föreslagna myndigheten.

Konsumentutredningens
förslag om inrättande av ett konsumentverk bereds f. n. inom
handelsdepartementet. Innan beredningen slutförts bör slutlig ställning inte
tas till frågan vilken myndighet som skall svara för stickprovskontrollen. Jag
avser att senare anm'äla denna fråga.

I
livsmedelslagen (1971: 511) föreskrivs märkning i fråga om färdigförpackat
livsmedel. Märkningen skall innehålla uppgift om bl. a. livsmedlets nettovikt
eller nettovolym vid förpackningstillfället. För övriga färdigförpackade varor g'äller
dock inte sådan m'ärkningsplikt. Några remissinstanser anser att obligatorisk
märkningsskyldighet borde införas för aUa slag av konsumentförpackningar. Jag
kan inte ansluta mig till denna uppfattning. Varusortimentet utanför
livsmedelsområdet är varierande. Många förpackningar säljs inte efter mått
eller vikt. I stor utsträckning förekommer dessutom redan nu på frivillig väg
en märkning av andra varuförpackningar än livsmedel. Denna utveckling kan
väntas fortsätta. I likhet med utredningen finner jag därför inte an-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 47

ledning
att i detta sammanhang förorda en utvidgad märkningsplikt.

UME har som altemativ till
stickprovskontrollen av varuförpackningar övervägt en offentlig kontroll av de
redskap som kommer tiU användning i förpackningsledet men ansett att en sådan
åtgärd skulle kräva en väsentlig utbyggnad av redskapskontrollen med ökade
kostnader för det allmänna. Även om en sådan utbyggnad kom till stånd skulle
det dessutom enligt UME:s mening vara tvivelaktigt om kontrollen skulle bli
effektiv. Enligt UME:s uppfattning skulle också ett krav på att redskapen i
tillverkningsledet skall vara justerade kunna hindra en önskvärd rationalisering
inom industri och handel. I flera remissyttranden föreslås dock som ett led i
konsumentskyddet att redskap som används i tiUverkningsledet fortfarande skall
vara underkastade obligatorisk justering. Jag ansluter mig till LTME:s
uppfattning och vill sålunda inte förorda en utbyggd obligatorisk kontroll av
redskapen inom förpackningsledet.

En kontrollmöjlighet som
redan nu formellt står konsumenten till buds är att på inköpsstället själv mäta
varan. Enligt LMV skall sålunda justerade mätnings- och vägningsredskap finnas
att tUlgå på allmän försäljningsplats för uppmätning eller uppvägning av de
varor, som saluförs. Konsumenterna har hittills inte i någon större
utsträckning kontrollerat sina inköp på detta sätt, sannolikt beroende på att
bestämmelsen varit helt okänd för dem. UME föreslår att särskUda kundvågar i
fortsättningen skall finnas i livsmedelsbutikerna men anser inte att
motsvarande kontrollmöjlighet obligatoriskt skall finnas inom övriga områden
av detaljhandeln. Kundvågarna skall enligt UME vara uppställda så att köparen
själv utan svårighet kan kontrollera vikten både av konsumentförpackningar och
av varor, som vägs upp i hans närvaro. Vågarna skall vara justerade och ha ett
för ändamålet lämpligt utförande. Enligt förslaget skall undantag kunna medges
från skyldigheten att hålla kundvåg, t. ex. i fråga om kiosker. Förslaget har
i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Vissa instanser tvivlar
emellertid på att kontrollmöjligheten kommer att utnyttjas i större omfattning.
I flera remissyttranden framhålls att undantag från skyldigheten att ha kundvåg
bör göras för den mindre detaljhandeln. Synpunkter framförs också på
svårigheten för kunderna att rätt använda vågar med kompUcerad konstruktion.

För egen del anser jag att
konsumenten aUtjämt bör ha möjlighet att själv kontrollera vikten av den vara
han köper såvitt gäller Uvsmedel, som, enligt vad jag nyss sagt, svarar för
omkring 1/3 av genomsnittsfamiljens konsumtionskostnader. Härtill kommer, som UME
framhållit, att varusortimentet i livsmedelsbutikerna är sådant att det
praktiskt går att kontrollera en väsentlig del av varorna på våg. Jag
tillstyrker därför förslaget att justerade kundvågar skall finnas i
livsmedelsbutikerna. Skyldigheten att tillhandahålla kundvåg kan emellertid
inte gälla vid alla

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 48

former
av livsmedelsförsäljning. Företag som distribuerar varor enbart genom
hemsändning bör sålunda undantas från denna skyldighet. Även andra fall kan
tänkas där undantag från skyldigheten bör göras. Jag förordar därför att Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, får medge sådant undantag.
Jag tillstyrker också de föreslagna besfämmelserna om att vågen skall ha ett
lämpligt utförande och vara uppställd på en för köparen lättillgänglig plats.

Som
ett ytterligare led i konsumentskyddet föreslår UME att vågar och volymredskap
som används vid uppmätning i köparens närvaro liksom nu skall vara underkastade
justeringsplikt. Förslaget har inte mött erinran vid remissbehandlingen. Även
jag anser att redskap som används vid mätning omedelbart i samband med köp
skall vara justerade. Jag föreslår därför justeringsplikt för redskap som används
för mätning av volym eller vikt vid försäljning av andra varor än sådana som
säljs i färdigförpackat skick.

Några
instanser riktar inv'ändningar mot att UME:s förslag till kontroll i
detaljhandeln inte omfattar yt- och längdmätning. Den ytmätning som förekommer
i detaljhandeln avser huvudsakligen handeln med skinn. Dessa är i stor
utsträckning uppmätta med ytmätningsredskap, som nu är befriade från
justeringsplikt. Detaljhandeln med skinn har obetydlig omfattning. Någon
olägenhet med de nuvarande förhållandena har inte påtalats. I fråga om
längdmätning, som görs i butiken, påpekar MJV, att en felmätning kan göra hela
varan obrukbar för köparen, och att därför längdmått och helst också andra längdmätningsapparater
bör vara justerade. Som UME framhåUit, används längdmätningsredskap främst vid
mätning av textilier. Också heltäckande mattor, slangar, li-noleum, m. m. mäts
i allmänhet efter längd. I de fall där materialet är elastiskt blir en riktig m'ätning
i hög grad beroende av det s'ätt på vUket den utförs. Huruvida redskapet är
justerat eller ej torde däremot ha förhållandevis mindre betydelse. I regel
sker mätningen i butiken dessutom med ett visst övermått. Det sagda visar
enligt min mening att en justeringsplikt för redskap för yt- och längdmätning
inom detaljhandeln knappast skulle medföra en effektiv kontroll på detta
område. Jag ansluter mig därför tUl UME:s förslag att yt- och längdmätningsredskap
inte skall behöva vara justerade inom detaljhandelsledet. UtveckUngen på
området bör dock följas. Som MJV antytt, kan t. ex. stickprovskontroll av färdiguppmätta
konsumentförpackade varor införas, om det skulle visa sig av behovet påkallat.

Om
innehavare av yt- och längdmätningsredskap önskar en justering eller annan besfämning
av dem, bör de emellertid ha möjlighet härtill. Anvisningar härom får meddelas
av justeringsmyndigheten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 49

5,3
Kvantitetskontroll inom andra områden än detaljhandeln

När
det gäUer övriga delar av mätningsområdet föreslår UME väsentliga
begränsningar av justeringsplikten i förhållande tUl nuvarande bestämmelser.

I fråga om handeln mellan näringsidkare
anser UME att justeringstvånget kan slopas, eftersom parterna i regel har ett
eget intresse av exakta varumängder och därför kan förväntas själva se till att
mätningen sker med rättvisande redskap. Enligt förslaget skall företagarna ha
möjlighet att på friviUig väg låta justera redskapen eller få dem undersökta av
myndighet.

Den övervägande delen av
remissinstanserna delar UME:s uppfattning att en offentUg kontroU inte behövs
på detta område. Av remissvaren framgår bl. a. att man inom stora delar av
industrin och handeln inte mots'ätter sig att nuvarande krav på obligatorisk
justering avskaffas. Flera instanser avstyrker emellertid förslaget. Bl. a.
befarar man att möjligheterna tiU friviUig justering inte kommer att utnyttjas
i tillräcklig utsträckning. För egen del vUl jag framhåUa att det vid handel
mellan näringsidkare måste anses höra tUl god affärssed att använda redskap
varigenom garanteras att köparen erhåller den avtalade varumängden. För
parterna torde det vidare i de flesta fall vara angeläget att vid reklamation
om brist i godset kunna anföra att mätning av detta skett med justerade
redskap. Med hänsyn härtUl och tUl att ett justeringstvång på ifrågavarande
område för att bli meningsfullt skulle kräva en utvidgad och kostsam
inspektionsverksamhet från samhällets sida ansluter jag mig till UME:s uppfattning.
Jag förordar alltså att redskap, som används i handeln mellan näringsidkare,
inte skall vara underkastade obligatorisk justering. Möjlighet bör dock finnas
för innehavare av redskapen att få dessa justerade eller undersökta genom
justeringsmyndighetens försorg.

De nuvarande
föreskrifterna att justerade kontrollredskap skall finnas tillgängliga vid
mätning som sker för bestämmande av arbetstagares lön har inte på länge kommit
till användning, eftersom hithörande frågor numera löses genom överenskommelser
mellan parterna på arbetsmarknaden. UME föreslår att föreskrifterna skall
upphävas. Någon erinran mot detta har inte gjorts vid remissbehandlingen. Beträffande
mätning vid tjänster, som förekommer bl. a. i samband med viss
transportverksamhet, föreslår UME också att justeringstvånget slopas. Ett par
remissinstanser avstyrker förslaget. Eftersom dessa slags mätningar vanligen
inte behöver vara så noggranna, finner jag i likhet med UME att det inte är
nödvändigt att kräva att redskapen på detta område skall vara justerade. Jag
tillstyrker alltså att justeringsplikten avskaffas i fråga om mätning vid
bestämmande av löneförmåner och tjänster.

Mätning
i offentlig verksamhet förekommer bl. a.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 50

vid
beräkning av tull och skatt och vid vissa tjänster, t. ex. porto- och fraktavgifter.
Justerade redskap används också på andra statliga områden, t. ex. inom
luftfarten och lantmäteriverksamheten. Enligt UME:s förslag skall bestämmelser
om användning av justerade redskap inte finnas i en allm'än lag om mått och
vikt utan i de föreskrifter eller anvisningar i övrigt som lämnats för
verksamheten i fråga. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Från några håll anförs emellertid att
justeringsplikten i princip bör slås fast i lag. Enligt min uppfattning bör
föreskrifter om användning av justerat redskap vilka i många fall betingas av
krav på allmän säkerhet eller teknisk noggrannhet lämnas i administrativ väg
så som UME föreslagit.

För
förvarings- och transportredskap, som f. n. får användas ojusterade om de är på
visst sätt rymdmärkta, skall enligt UME gälla samma regler som för övriga
redskap. De blir sålunda underkastade justeringspUkt om de används i
detaljhandeln eller, på grund av särskild föreskrift, i offentlig verksamhet.
Remissinstanserna har inte haft erinran mot förslaget. Jag förordar att det
genomförs.

Vissa
särskUda slag av mätare som nu är undantagna från obligatorisk
justeringskontroll, nämligen gas-, vatten- och elmätare, taxametrar och telemätare,
föreslås av UME också i fortsättningen vara fria från justeringsplikt. Vid
remissbehandlingen har emellertid från flera håll framhållits önskvärdheten av
en obligatorisk kontroll eller någon annan slags tUlsyn för dessa slag av
mätare. Kritiska synpunkter framförs också på den nuvarande utvecklingen mot
kollektiv mätning och debitering av förbrakningen av gas, vatten och elkraft.
Även jag anser att någon form av kontroll kan behöva övervägas för nu
ifrågavarande typer av mätare. Tillräckligt underlag för att lägga fram förslag
i denna fråga föreUgger emellertid inte f. n. Jag har för avsikt att
ytterligare utreda frågan.

I
fråga om kvantitetskontrollen på andra områden än detaljhandeln föreslår jag
alltså sammanfattningsvis att den obligatoriska justeringsplikten slopas för
redskap, som används dels inom handeln mellan näringsidkare, dels vid mätning
för bestämmande av arbetstagares lön och av vederlag vid tjänster. För redskap
som används i offentlig verksamhet bör föreskrifter ges i annan ordning än i
allmän lag. Förvarings- och transportredskap bör vara underkastade samma regler
som övriga mätningsredskap.

De
i det föregående framlagda förslagen innebär delvis vittgående liberaliseringar
i förhållande tUl nuvarande bestämmelser. Jag anser det bl. a. med hänsyn
härtill viktigt att utvecklingen följs med uppmärksamhet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 51

5.4 Justering
och efterföljande kontroll av redskap

Inkomsterna
av justeringsverksamheten tUlgodoförs statsverket och avses täcka de utgifter
som är förenade med verksamheten. De begränsningar av den obligatoriska
justeringsplikten som i det föregående föreslagits kommer sannolikt att
innebära en minskning av justerarnas arbete. Omfattningen av den frivilliga
justeringen torde inte kunna beräknas med tillförlitlighet. I fråga om den
efterföljande kontrollen av justerade redskap anser UME att vikter och målkärl
också i fortsättningen bör vara underkastade sådan kontroll. Även för vågar
föreslås en efterkontroll. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
förslaget. En vågkontroll i denna form gör den särskUda våginspektion obehövlig,
som ålagts statens justerare i samband med en omorganisation av justeringsväsendet
år 1949 (prop. 1948: 190, SU 1948: 136, rskr 1948: 296). UME föreslår att
våginspektionen avskaffas. Förslaget har med få undantag godtagits vid
remissbehandlingen.

Också
jag finner förslagen i fråga om den efterföljande justerings-kontrollen
välmotiverade och jag förordar att våginspektionen slopas. Justeringsverksamheten
bör även i fortsättningen vara självfinansierande.

5.5 Förslaget
i internationellt sammanhang

I
sitt betänkande (SOU 1965: 5) Måttenheter föreslog UME en förordning om
måttenheter, i vilken angavs grundenheter för mätning enligt det av Allmänna
konferensen för mått och vikt antagna internationella enhetssystemet SI. I nu
förevarande betänkande vidhåller UME sin uppfattning att Sveriges principiella
anslutning till Sl-systemet bör komma till uttryck i lagstiftningen. Enligt ett
av utredningen upprättat förslag till kungörelse föreslås därför bl. a. att
mätnings- och vägningsredskap för att kunna justeras skall vara inrättade
efter enheter som ingår i nämnda system.

Självfallet
kan flera skäl tala för att en tillämpning av Sl-systemet, som i praktiken
redan förekommer på olika områden i vårt land, får en officiell förankring i
lag. Möjligen skulle ett sådant ställningstagande redan nu från statsmakternas
sida underiätta användningen av systemet i vissa fall. Frågan kräver emeUertid
ytterligare undersökning och kartläggning av mätningen på olika områden och
bör inte avgöras i nu förevarande sammanhang. Jag vill vidare erinra om
Nordiska rådets rekommendation att vid en och samma tidpunkt införa systemet i
de nordiska länderna. Detta samarbete kräver också förberedelser. Om ledningen
av den metrologiska verksamheten anförtros en central förvaltningsmyndighet,
kommer frågan om tillämpningen av Sl-systemet att ligga inom den myndighetens
arbetsområde.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 52

5.6 Den
framtida verksamheten på det metrologiska området

I
enlighet med den beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet (prop.
1971: 29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196) kommer mynt-och medaljtUlverkningen vid
mynt- och justeringsverket att flyttas tUl Eskilstuna. Med anledning härav
aktualiseras frågan om myndighetstillhörighet för de återstående delarna av
verksamheten, nämligen 'ädelmetallkontrollen och justeringsväsendet. Jag
kommer senare denna dag att anmäla fråga om ny lagstiftning om handel med ädelmetallarbeten.
Jag avser därvid att föreslå att verksamheten med äddmetallkontroll förs över tUl
statens provningsanstalt. När det gäller justeringsverksamheten, dvs.
ledningen av justeringsväsendet samt handläggningen av ärenden om mått och
vikt och utförande av justeringar, föreslår UME att den förs över tUl
provningsanstalten. Jag tillstyrker förslaget och förordar att överföringen
sker den 1 juli 1972.

Det
ankommer på chefen för industridepartementet att lägga fram de förslag som
behövs för de sålunda planerade organisatoriska ändringarna i fråga om ädelmetallkontrollen
och justeringsverksamheten. Frågan om ett inrättande av ett metrologiskt råd m.
m. torde få tas upp i detta sammanhang. UME:s förslag i detta hänseende
föranleder därför inte nu något ställningstagande från min sida.

5.7 Förslagets
författningstekniska utformning

Författningstekniskt
förordar jag i enlighet med UME:s förslag en lag som innehåller regler för
kontroll av mått och vikt inom handeln, föreskrifter om tiUsyn över
efterlevnaden samt straffbestämmelser. Bestämmelser om justering bör enligt
bemyndigande i lagen meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Härigenom kan föreskrifter om de allmänna villkoren lämnas av Kungl.
Maj:t och mera detaljerade villkor för justeringen bestämmas av justeringsmyndigheten.

I enUghet
med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om
bestämning av volym och vikt.

I
1 § anges tUfämpningsområdet vara yrkesmässig handel med vara som säljs efter
volym eller vikt. Härigenom utesluts dels m'ätning som inte sker i handel, t.
ex. i statlig förvaltningsverksamhet, dels mätning i privata förhåUanden. Med
uttrycket att en vara "säljes efter volym eller vikt" avses det
förhållandet att varan säljs efter ett visst pris per liter eller kilogram.
Lagen omfattar också vara som är märkt med uppgift om volym eller vikt. Härmed
avses både vara som enligt lag skall vara märkt med sådan uppgift och vara som frivUligt
märkts i detta hänseende.

I
2 § föreskrivs att stickprovskontroll skall företas från det allmännas sida i
fråga om riktigheten av volym- eller viktuppgift på konsument-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 53

förpackningar.
I paragrafen anges vidare hos vilka kontrollen kan företas och att den skall
utföras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Kvantitetsuppgiftens
riktighet bör bedömas efter förhållandena vid förpackningstillfället.

I fråga om det krav som
bör ställas på riktigheten av en mängduppgift och de felmarginaler som kan
tolereras vid en stickprovsundersökning enligt paragrafen bör den
genomsnittsprincip vara vägledande som förordats vid märkning med
kvantitetsuppgifter enligt livsmedelslagen (prop. 1971: 61, s. 193) och som
innebär att den genomsnitUiga vikten eller volymen för ett visst antal
förpackningar av en vara skall överensstämma med den genom märkningen uppgivna
kvantiteten för den enskilda förpackningen. Såväl från den enskUde
konsumentens som från allmän synpunkt är det angeläget att den varumängd en
förpackning uppges innehålla är riktig inom rimliga gränser. Ytterst får detta
dock bli en tillämpningsfråga. Enligt 6 § skall den som utför stickprovsundersökning
enligt 2 § ha fritt tUlträde till område eller lokal där vara förpackas,
förvaras eller säljs. Detta innebär att kontroll skall kunna ske i alla led av
distributionskedjan.

I 3 § finns bestämmelser
om försäljning av varor som inte är färdigförpackade. I sådana fall skall
justerat redskap användas. Närmast avses sådana situationer när t. ex. kött,
ost eUer frukt vägs upp i butik i kundens närvaro eller då bensin mäts upp på
en bensinstation. Bestämmelsen är också tillämplig när varor säljs eller
levereras i eller vid konsumentens bostad, t. ex. yrkesmässig kringföring av livsmedel
från butiksbuss eller leverans av eldningsolja till fastighet. Vidare
föreskrivs att redskapet skall användas så att köparen utan svårighet kan
avläsa mätningsresultatet, dvs. vågen eller volymmätaren skall vara placerad på
en plats där både kunden och försäljaren kan avläsa redskapet.

Bestämmelserna
i 4 § om kundvåg har kommenterats under avsnitt 5.2.

I 5 § ges föreskrifter om
tillsyn över att bestämmelserna i 3 § om redskap och i 4 § om tillhandahållande
av kundvåg efterlevs. Tillsynen avses i första hand utövas av den myndighet som
har att företa stickprovsundersökningar enligt 2 §.

Enligt 6 § första stycket
skall, utöver vad tidigare angetts, tillsynsmyndigheten ha fritt tillträde
till område eller lokal där mätningsredskap är uppställt. I andra stycket
föreskrivs att den, hos vilken undersökning eUer tUlsyn sker, därvid skall
lämna erforderligt biträde.

UME föreslår att ansvaret
för att en här i landet framställd konsumentförpackning innehåller den mängd
som anges på förpackningen skall åvila förpackaren, och att ansvaret i fråga om
importerade varor skall läggas på den svenske importören. Enligt
livsmedelslagen (1971: 511) åvUar ansvaret för märkning av livsmedel som färdigförpackats
inom landet förpackaren. Beträffande annat livsmedel har motsvarande ansvar
lagts på den som först saluhåller livsmedlet inom landet. Bestäm-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 54

melserna
om märkning i livsmedelslagen och därtill knutna ansvarsbestämmelser fullföljer
emellertid väsentligen andra syften än den kvantitetskontroll varom här är
fråga. I likhet med UME anser jag det lämpligt att ansvaret för riktigheten av m'ängdangivelsen
på importvaror läggs på importören, eftersom denne i regel har större möjlighet
att påverka och kontrollera varutillverkarens volym- och viktuppgifter än den som
i ett senare led saluhåller varan till allmänheten. I 7 § lagförslaget har
därför upptagits de bestämmelser som UME föreslagit. Den som uppsåtligen lämnar
oriktig mängduppgift på varuförpackning skall självfallet kunna bestraffas
efter förevarande paragraf. FaU kan emellertid tänkas förekomma då gärningen i
stället bör bli straffbar enligt brottsbalken.

Vidare kan fråga uppkomma
om tUlämpning av straffbestämmelsen i livsmedelslagen (1971:511), enligt vUken
(30 §) oriktiga uppgifter vid märkning av färdigförpackat Uvsmedel kan
straffbeläggas. För att nå en lämplig gränsdragning vid tillämpningen av
sistnämnda bestämmelse och den av mig nu föreslagna straffbestämmelsen bör
följande riktpunkter gälla. Sker undersökning som inte bara avser volym- eller
viktuppgift på ett färdigförpackat Uvsmedel utan omfattar också t. ex. varans
sammansättning och hållbarhetstid, bör straffbestämmelsen i livsmedelslagen
bli tUlämplig. Sker kontrollen däremot uteslutande av varans vikt eller volym,
bör straffbestämmelsen enligt den av mig nu föreslagna lagen tUlämpas, allt
under förutsättning att brottsbalken inte är tillämplig.

Förutom importör och förpackare
bör också tillverkare, grossist och detaljhandlare kunna ådömas ansvar i de
fall då de enligt brottsbalkens medverkansregler är att anse som medverkande
till brottet. I paragrafens tredje stycke föreskrivs sålunda att brottsbalkens
medverkansbestämmelser är tiirämpliga.

Enligt
paragrafens andra stycke kan den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 3
eller 4 § eller inte fullgör vad som åligger honom enligt 6 § dömas tUl böter.

I
detta sammanhang vUl jag erinra om de möjligheter till ingripande som lagen
(1970: 412) om otUlbörlig marknadsföring erbjuder, om en förpackning kan anses
vilseledande. Med stöd av denna lag kan KO hos marknadsrådet utverka förbud för
en näringsidkare att använda eller distribuera en förpackning som är
vilseledande t. ex. i fråga om mått-dier viktangivelser.

Den
nya lagstiftningen kommer att kräva ett betydande förberedelsearbete på det
administrativa planet. Lagen om bestämning av volym och vikt bör därför träda i
kraft först den 1 juli 1973.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 55

6
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår
riksdagen att

1) antaga
förslaget till lag om bestämning av volym och vikt,

dels föreslår riksdagen att

2) besluta att de uppgifter som f. n. ankommer på
avdelningen för mått och vikt hos mynt- och justeringsverket skall överföras
till statens provningsanstalt den 1 juli 1972,

3) godkänna den omorganisation i övrigt av
justeringsväsendet som jag förordat.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:164 56

Bilaga
UME:s förslag till lag om mått och vikt

1 § Denna lag äger tillämpning på yrkesmässig handel
med vara som säljes efter volym eller vikt (massa) eller som är märkt med
uppgift om sådan mängd.

2
§ Riktigheten av volym- eller
viktuppgift på vara, som är avsedd att tillhandahållas allmänheten i förpackat
skick, kontrolleras av [konsumentverket] genom stickprovsundersökning. Sådan
undersökning får företagas hos tillverkare, importör, förpackare, grossist
eller detaljhandlare.

3
§ Bestämmes i detaljhandeln volym
eller vikt på vara i konsumentens närvaro skall justerat redskap användas.
Redskapet skall därvid användas så att konsumenten utan svårighet kan avläsa
mätningsresultatet.

Att
redskap är justerat innebär att det undersökts och godkänts av myndighet samt
försetts med bevis därom.

Bestämmelser
om justering meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

4
§ I lokal, där livsmedel säljes, skall
affärsinnehavaren tillhandahålla en särskild, justerad våg för den vägning som
konsumenten vill företaga. Sådan våg skall ha ett för ändamålet lämpligt
utförande och vara uppställd på en för konsumenten lätt tillgänglig plats.

5
§ Tillsyn över efterlevnaden av 3 §
första stycket och 4 § utövas av [konsumentverket].

6
§ Den som utför undersökning enligt 2
§ eller utövar tillsyn enligt 5 § skall äga tillträde till område eller lokal,
där vara förpackas, förvaras eller säljes eUer där mätningsredskap är
uppställt.

Den
hos vUken undersökning eller tUlsyn sker är skyldig att därvid lämna
erforderligt biträde.

7 § Förpackare eUer
importör som uppsåtiigen eller av grov oaktsam

het utbjuder till försäljning med oriktig volym- eller viktuppgift försedd

vara som avses i 2 § dömes till böter om ej för gärningen är stadgat

svårare straff i brottsbalken.

Har
flera medverkat tUl gärning som avses i första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken motsvarande tillämpning.

Till
böter dömes även den som uppsåtligen åsidosätter bestämmelserna i 3 § första
stycket, 4 eller 6 §§.

8 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge

undantag från 3 § första stycket och 4 §.

Denna
lag träder i kraft den

Genom
lagen upphäves lagen (1934: 162) om mått och vikt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:164 57

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen .................................................. .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet
den 29 oktober 1971.. 3

1 Inledning......................................................... 3

2 Nuvarande ordning............................................ 5

2.1 Författningar
med bestämmelser om mått och vikt 5

2.1.1 Måttenheter......................................... 5

2.1.2 Kontroll av mätnings- och vägningsredskap 6

2.1.3 Justering och efterföljande kontroU av redskap 6

2.1.4 Märkning av livsmedel............................. 8

2.2 El-, gas- och vattenmätare m. m.................... 8

2.3 Sl-systemet ............................................ 9

3 Mått- och viktkontroUen.................................... 9

3.1 Utredningen
9

3.1.1 Inledning.............................................. 9

3.1.2 KvantitetskontroU inom detaljhandeln ..... 10

3.1.3 KvantitetskontroU inom andra områden än
detaljhandeln 19

3.1.4 Justering och efterföljande kontroll av redskap 22

3.1.5 Förslagets författningstekniska utformning 23

3.1.6 Förslaget i internationellt sammanhang....... 23

3.1.6.1 Sl-systemet ............................. 23

3.1.6.2 Övrigt internationellt samarbete....... .. 24

3.2 Remissyttrandena 25

3.2.1 Kvantitetskontroll inom detaljhandeln ..... 25

3.2.2 KvantitetskontroU inom andra områden än
detaljhandeln 30

3.2.3 Justering och efterföljande kontroll av redskap 35

3.2.4 Förslagets författningstekniska utformning 35

3.2.5 Förslaget i internationeUt sammanhang...... 36

3.2.5.1 Sl-systemet .............................. 36

3.2.5.2 Övrigt intemationellt samarbete........ .. 37

4 Den framtida
verksamheten på det metrologiska området 37

4.1 Utredningen 37

4.1.1
Samordning av den metrologiska verksamheten 37

4.1.1.1 Justeringsväsendets överförande till statens provningsanstalt
38

4.1.1.2 Metrologiskt råd ......................... 39

4.1.1.3 Nordiskt samarbete ..................... 40

4.2 Remissyttrandena 41

5 Departementschefen......................................... 43

5.1 Inledning ................................................. 43

5.2 Kvantitetskontroll inom detaljhandeln ........... .. 44

5.3 KvantitetskontroU inom andra områden än
detaljhandeln .. 49

5.4 Justering och efterföljande kontroll av redskap . 51

5.5 Förslaget i internationellt sammanhang............. 51

5.6 Den framtida verksamheten på det metrologiska
området . . 52

5.7 Förslagets författningstekniska utformning........ 52

6 HemstäUan ................................................... 55

Bilaga.
UME: s förslag till lag om mått och vikt.......... 56

MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710478

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (15)

15 kopplingar i 11 dokument.

  1. Prop. 1986/87:8 om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt s. 24 i texten
  2. Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten
  3. Bet. 1972:NU60 Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om definition av måttenheterna enligt Sl-systemet s. 2 · s. 5 i texten
  4. Prop. 1972:1 Statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1972/73 i texten
  5. Prop. 1972:32 Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisations- och anslagsfrågor inom finasdepartementets verksamhetsområde s. 17 i texten

Visa alla 11

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Bernitz, Consumer protection in Sweden, 1986 s. 212 i texten