Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
1971 · 27 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:168, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj :ts proposition nr 168 år 1971 Prop. 1971:168
Nr 168
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om
ändring i byggnadsstadgan (1959:612); given Stockholms slott den 29 oktober
1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, inhämta riksdagens yttrande
över vad föredragande departementschefen förordat.
Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro:
CARL GUSTAF
SVANTE LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas vissa frågor om tätortsmiljöns
utformning med hänsyn till bl. a. barns utomhusverksamhet. Komplettering av
bestämmelserna i byggnadsstadgan om tomts ordnande förordas. De föreslagna
bestämmelserna innebär att på tomt till byggnad med mer än två
bostadslägenheter skall finnas tillräckligt stora friytor som är lämpliga för
lek och utevistelse.
Ändringen är avsedd träda i kraft den 1 juli I 972.
1-Riksdagen 1971. 1 saml Nr 168
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:168
Forslag till
Kungörelse om ändring 1 byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom
förordnas i fråga om byggnadsstadgan (I9.'i9:6 1 2) dels att 55 § 1 mom. skall
ha nedan angivna lydelse, dels att i stadgan skall införas ett nytt moment, 53
§ 4 mom., av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
53
4 mom. Inrymmer byggnad mer än två bostadslägenheter, skaU
tillräckligt stor och för lek och utevistelse lämplig friyta finnas på
tomten, om sådan friyta kan beredas för rimlig kostnad och utan synnerlig
olägenhet. Byggnadsnämnden kan medgiva undantag från denna bestämmelse om särskilda
skäl föreligga.
55
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.
Ansökan om byggnadslov göres skriftligen hos byggnadsnämnden.
Vid
ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig
byggnad skola fogas situationsplan över tomten, utvisande befintliga byggnaders
och tillämnad byggnads läge, samt ritningar rörande företaget med erforderlig
beskrivning. Inom område, varest byggnadsnämnden tillhandahåller nybyggnadskarta,
skall situationsplanen vara grundad å sådan karta. Där ej särskilda
omständigheter föranleda annat, skola situationsplan och ritningar ingivas i tre
exemplar.
Vid ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts
skola fogas erforderliga ritningar och beskrivningar.
1 mom. Ansökan om byggnadslov göres skriftligen hos
byggnadsnämnden.
Vid
ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig
byggnad skola fogas situationsplan över tomten, utvisande befintliga byggnaders
och tillämnad byggnads läge, samt ritningar rörande företaget med erforderlig
beskrivning. Avser ansökningen byggnad som inrymmer mer än två bostadslägenheter,
skall situationsplanen dessutom utvisa utrymmen avsedda för lek och
utevistelse, för parkering samt för tillfartsvägar för biltrafik. Inom område, varest
byggnadsnämnden tillhandahåller nybyggnadskarta, skall situationsplanen vara
grundad å sådan karta. Där ej särskilda omständigheter föranleda annat, skola
situations-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:168
plan och ritningar ingivas i tre exemplar.
Vid ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts
skola fogas erforderliga ritningar och beskrivningar.
Denna kungörelse träder i kraft den I juli 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:168
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29
oktober 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
vissa ändringar i byggnadsstadgan m. m. för att möjliggöra en bättre utformning
av utemiljön och anför.
Inledning
Genom beslut den 30 juni 1967 bemyndigade Kungl. MaJ:t
dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga med
uppgift att utreda frågor rörande tätortsmiljöns utformning med hänsyn till
barns utomhusverksamhet. Detta bemyndigande har senare genom Kungl. MaJ:ts
beslut flyttats över till chefen för civildepartementet. De sakkunniga, som
antog namnet Kommittén för barns utemiljö,' avlämnade i februari 1970
betänkandet (SOU 1970:1) Barns utemiljö.
1 sitt betänkande söker kommittén formulera mål för samhällsbyggan-det
med hänsyn till barns uteverksamhet i bostadsområden. Dessa mål avser dels den
fysiska utformningen av bostadsmiljön, dels lek- och fritidsaktiviteternas
inriktning i det färdiga bostadsområdet.
Med utgångspunkt i dessa mål lämnar kommittén förslag till
riktlinjer för planering av bostadsområden med hänsyn till barns uteverksamhet
och deras förmåga att uppträda i trafiken samt för lokalisering, dimensionering
och utformning av anläggningar för barns utelek. Dessa förslag till riktlinjer
är avsedda att utgöra underlag för kommunala planprogram och för anvisningar
som utfärdas av berörda statliga myndigheter. Vidare ges rekommendationer i
fråga om den öppna fritidspedagogiska verksamhetens organisation i kommunerna
och dess samordning med andra verksamheter, om den fysiska miljöns utformning
med hänsyn till barnen i översikts- och detaljplanering, i projektering av
markanläggningar och i mark byggandets olika faser samt i fråga om lekutrymmens
och leklokalers utformning och utrustning.
Kommittén lägger vidare fram förslagom statsbidrag till fritidspedago-gisk
verksamhet och ökad utbildning av fritidspedagoger, om ändringar i gällande
byggnadsstadga och bostadslånekungörelse samt om kontroll av
1 Riksdag.sinan Göran Karlsson, ordförande, överarkitekten
Hans Wohlin och filosofie licentiaten Inger William-Olsson.
Prop. 1971:168 5
lekutrustning från säkerhetssynpunkt.
Ett av kommitté'ns förslag avser bl. a. belåningsregler
för markanläggningar. Som jag närmare skall redogöra för senare har syftet med
kommitténs förslag i detta hänseende tillgodosetts i väsentlig omfattning genom
beslut av Kungl. Maj:t tidigare denna dag.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen, sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRl),
arbetarskyddsstyrelsen, statens handikappråd, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, statens trafiksäkerhetsråd, skolöverstyrelsen, statens
ungdomsråd, lantbrukshögskolan, Alnarpsinstitutet, statens naturvårdsverk,
bostadsstyrelsen, statens nämnd för samhngslokaler, statens institut för
byggnadsforskning, statens planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län - länsstyrelserna efter hörande av sammanlagt 43 kommuner -
1968 års barnstugeutredning, socialutredningen, servicekommittén,
bygglagutredningen, centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av
dag- och fritidshem, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Svenska Riksbyggen,
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars Riksförbund (HSB), Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas
Riksförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikors Centralorganisation (SACO), Svenska Förskollärares
Riksförbund (SFR), Föreningen Svenska trädgårds- och landskapsarkitekter (FSTL),
Kooperativa förbundet (KF), Samarbetskommittén mot barnolycksfall, Riksförbundet
Hem och Skola, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar och
Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF).
Remissinstanserna har bifogat yttranden, socialstyrelsen
från en ledamot av socialstyrelsens vetenskapliga råd, skolöverstyrelsen från
förskoleseminarierna i Södertälje, Umeå och Örebro, bostadsstyrelsen från länsbostadsnämnderna
i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län,
länsstyrelsen i Malmöhus län från vägförvaltningen och länsarkitekten i länet samt
från Svenska kommunförbundets länsavdelning i länet, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län från länsarkitekten i länet och länsstyrelsen i Örebro län från
länsläkaren och länsarkitekten i länet samt från Örebro läns landsting.
Därutöver har skrivelser inkommit från Sveriges
Nationalkommitté' av Organisation Mondiale pour TEducation Préscolaire (OMEP),
Liberala förbundet. Arbetsgruppen för forskning om trafiksäkerhet vid Chalmers
Tekniska Högskola (SCAFT) samt från Husmodersförbundet Hem och Samhälle.
Som framgår av vad jag nyss har sagt har kommittén lagt
fram förslag och rekommendationer som täcker flera i detta sammanhang
väsentliga områden och som skulle innebära kraftigt ökade insatser frän
samhällets sida när det gäller åtgärder som kan leda till en förbättrad och mer
meningsfull utemiljö för barn. Det är enligt min mening, och Jag har
1*-Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 168
Prop. 1971:168 6
därvid stöd av flera remissinstanser, nödvändigt att flera
av kommitténs förslag bl. a. de som rör ökad fritidspedagogisk utbildning och
statsbidrag till öppen fritidspedagogisk verksamhet prövas i annat sammanhang.
Jag anser det emellertid vara angeläget att så snabbt som
möjligt, i anslutning till vissa andra av kommitténs överväganden som rör
fysisk planläggning och markplanering, föreslå åtgärder i syfte att förbättra
förutsättningarna inom samhällsbyggandet för en miljöutformning enligt
kommitténs intentioner. Jag anser det vidare vara lämpligt att i det
sammanhanget redovisa skälen till att vissa förslag bör prövas i annat
sammanhang.
GäUande rätt
1 53 § BS föreskrivs att tomt skall, vare sig den tagits i
anspråk för sitt ändamål eller inte, hållas i vårdat skick och att växtligheten
inte får hindra sikten för trafiken. Beträffande bebyggd tomt föreskrivs
dessutom att den beträffande lutning och höjdläge samt plantering och inhägnad
skall vara anordnad på lämpligt sätt med hänsyn till särskilt ljustillförseln
och stads- eller landskapsbilden. Byggnadsnämnden ges i paragrafen befogenhet
att föreskriva att på tomten skall anordnas och vidmakthållas plantering eller
liknande anordning samt att stängsel skall hållas mot gata. 1 paragrafen anges
även att på tomt skall inom- eller utomhus finnas tUlräckligt stort utrymme
till parkering, lastning och lossning av fordon för dem som bor eller vistas på
tomten samt för verksamhet som bedrivs där, om sådant utrymme kan beredas för
en rimlig kostnad och utan synnerlig olägenhet i övrigt. Byggnadsnämnden får
under vissa förutsättningar medge undantag från dessa bestämmelser.
1951 års byggnadsutredning anförde i sitt 1957 avgivna
betänkande (SOU 1957:21) Förenklad byggnadslagstiftning, vilket låg till grund
för 1959 års BS, bl. a. följande i fråga om principerna för parkeringsutrymme m.
m. Skyldighet stadgas för tomtägare att ordna parkeringsplatser på tomten i den
mån så behövs för dem som bor eller vistas på tomten. Skyldighet skall också
föreligga att vid behov ordna plats för lastning och lossning av motorfordon på
själva tomten. Utredningen uttalade dessutom att bestämmelserna avsåg envar
tomtägare och att de inte var avsedda att kunna tillämpas blott i samband med
nybyggnad på tomten. Detta skulle dock bara gälla om det med hänsyn till
tomtutrymmet var möjligt att vidta några åtgärder. Departementschefen ansåg (prop.
1959:168) att de föreslagna bestämmelserna gjorde det möjligt att på ett
smidigt sätt ta hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Vid
ingripanden utan samband med nybyggnad eller annan åtgärd, vartill byggnadslov
fordras, torde det enligt departementschefens mening i allmänhet inte kunna
påfordras mera än att lediga utrymmen ställdes till förfogande. Riksdagen hade
inte något att erinra med anledning av de föreslagna bestämmdserna (3LU 1959:26,
rskr 1959:358).
Skulle fastighetsägaren inte uppfylla sina förpliktelser
enligt nu nämnda bestämmelser, kan byggnadsnämnden med stöd av 70 § andra
stycket BS vid vite förelägga honom att vidta erforderliga åtgärder.
Prop. 1971:168 7
Kommitténs förslag
Fysisk planläggning
Kommittén erinrar inledningsvis om att kravet på effektivt
markutnyttjande ökat under senare år. Detta har fått till följd att
bebyggelsen blivit mer koncentrerad än den varit tidigare. Denna utveckling har
varit både på gott och ont. Koncentrerad bebyggelse medför att befolkningsunderlag
skapas för skolor, barnstugor och andra gemensamhetsanläggningar inom relativt
kort avstånd från bostaden. För barn, som är mycket lokalt bundna, innebär
detta uppenbara fördelar. Denna typ av bebyggelse medför emellertid även att
de inre friytorna blir mer begränsade och att markslitaget ökar. För att det
skall vara möjligt att ta till vara de fördelar som följer med en koncentrerad
bebyggelse och samtidigt minska dess negativa effekter är det nödvändigt att
såväl den översiktliga planeringen som detaljplanläggningen sker med största
omsorg.
Bostadsområdenas struktur avgörs i den översiktliga
planeringen och i detaljplanläggningen sker den vidare differentieringen. Det
är därvid enligt kommitténs mening vanligt att friytorna avgränsas i samband
med bebyggelsegrupperingen och utformningen av trafiksystemet. Bostadsområdets
friyta måste emellertid planeras med hänsyn till en mängd särskilda faktorer,
bl. a. topografi, vegetation m. m., vilket är en plan-och projekteringsuppgift
jämförbar i svårighet med bebyggelseplaneringen.
1
planeringens olika skeden måste enligt kommittén barnens behov av bilfria
lekutrymmen och trafiksäkra förbindelser särskilt beaktas. En viktig princip är
att separationsgraden i olika delar av trafiksystemet väljs med hänsyn till den
trafikantgrupp som är mest oskyddad. Kommittén hänvisar i detta sammanhang till
planverkets och vägverkets "Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till
trafiksäkerhet" (SCAFT 1968). 1 dessa riktlinjer rekommenderas en
fullständig åtskillnad mellan körtrafik och lekutrymmen i områden med
flerfamiljshus genom att parkeringsutrymmen och angöringsplatser anordnas
utanför lekområdet. 1 småhusområden baseras däremot trafiksystemen på
önskemålet att varje hus skall kunna nås med bil och att garage och
parkeringsplats anordnas på varje tomt. Kommittén hävdar att trafikolycksfallsstatistiken
tyder på att den relativa olycksfallsfrekvensen är särskilt stor i
småhusområden. Kommittén anser därför att den rekommenderade planstandarden
för småhusområden ej ger tillräcklig trafiksäkerhet för småbarn och andra med
begränsad förmåga att reda sig i trafiken. Strängare separering och större
gångavstånd krävs normalt för att småhusområden skall få samma
trafiksäkerhetsstandard som.eftersträvas i flerfamiljsbebyggelse. Kommittén
föreslår mot denna bakgrund en översyn av planverkets och vägverkets
anvisningar i syfte att förbättra trafiksäkerheten i småhusområden.
Kommittén diskuterar även planeringen och placeringen av
lokaler m. m. som skall utnyttjas gemensamt av bostadsområdets
invånare.
Prop.
1971:168 8
Kommittén anser det angeläget att gemensamhetslokaler
planeras i ett sammanhang. Behovet av sådana lokaler och placeringen av dessa
inom bostadsområdena bör övervägas redan vid den översiktliga planeringen. Vid
dimensioneringen av friytor bör man vidare enligt kommitténs mening utgå från
det största beräknade barnantalet i området. När barnantalet minskar kan
friytornas överdimensionering tillgodogöras som standardhöjning. 1 detta
sammanhang framhåller kommittén att det är synnerligen angeläget att gemensamhetslokaler,
friytor o. d. färdigställs om möjligt samtidigt med bostadsbebyggelsen så att
de kan brukas under de år då barnantalet är störst.
Beträffande befintlig bebyggelse anför kommittén bl. a.
att huvuddelen av det äldre bostadsbeståndet särskilt i tätorternas centrala
delar är uppfört under en tid då standardkraven var lägre än i dag. Stadsplanestandarden
är låg om den bedöms med nutida krav på hur trafiksystem skall vara utformade
och vUka friytor och serviceanläggningar som bör finnas. Barnolycksfall av
olika slag är vanliga i sådana bostadsområden. När områden av denna karaktär
skall förnyas är det enligt kommitténs uppfattning viktigt att planeringen görs
för stora områden och i ett sammanhang, även om genomförandet sker successivt.
För att tillgodose barns behov av trafiksäkerhet, lekmöjligheter och sociala
kontakter är därvid trafiksanering, gårdssanering och komplettering av parker
och fritidslokaler de mest angelägna åtgärderna för att förbättra den yttre
miljön. Förnyelseområden behöver inte erbjuda en lägre standard för barns
uteverksamhet. Även dessa områden kan erbjuda en stimulerande utemiljö genom
att verksamheternas och miljöns kvalitet får uppväga utrymmesbristen. 1
flertalet tätorter är det enligt kommittén motiverat att göra en total
genomgång av friområdena, inte minst av kommunens egen parkmark, och att med
ledning härav upprätta en plan för modernisering och komplettering av
bostadsområdenas lek- och rekreationsområden.
Kommittén anför beträffande den fysiska planeringen
slutligen att planförslag ofta utformas på ett sätt som gör förslagen
svårtillgängliga för lekmän. Därför anser kommittén det angeläget att de
formella plan-handlingarna, karta, beskrivning och bestämmelser, kompletteras
med lättfattligt illustrationsmaterial som beskriver bebyggelsens funktion och
gestaltning. Kommittén anser vidare att illustrationerna skall ge anvisningar
om hur efterföljande projektering och plangenomförande skall ske, även om de
inte är bindande. Hittills har det enligt kommittén vid jämförelser mellan
fastställda och förverkligade stadsplaner visat sig föreligga en mycket dålig
överensstämmelse mellan den illustrerade markplaneringen och den sedermera
genomförda. Kommittén föreslår därför att bindande föreskrifter skall ges om
att detaUplan skall kompletteras med illustration och att illustrationen skall
åtfölja planförslaget under såväl samrådsförfarande som fastställelseprövning.
Kommittén redovisar vidare vad som enligt dess mening bör återfinnas på
illustrationen, bl. a. markens topografi, planerade nivåförändringar, ytor för
lekplatser m. m.
Prop.
1971:168 9
Markplanering
Kommittén anför inledningsvis att markplaneringen, dvs. förarbeten
för markutformningen, bör utföras samtidigt med byggnads- och
anläggningsprojekteringen. För själva anläggnings-och byggnadsarbetenas
planering och utförande är det angeläget att samordna arbeten för hus, gator,
ledningar, mark, terräng och planteringar, varigenom man kan undgå störningar
och trafikrisker, som orsakas av tunga transporter och arbetsmaskiner.
Kommittén erinrar vidare om fördelarna med en tidig kostnadskalkylering av
friytor, planteringar och uteutrustning och vikten av att dessa kostnader ingår
i en totalbudget. 1 annat fall finns risk att markplaneringen blir en restpost
som blir avhängig det ekonomiska utfallet av övriga arbeten.
Eftersom
ägande, planering och anläggning av mark ofta är fördelade på ett stort antal
intressenter, måste kommunen medverka vid erforderlig samordning mellan de
olika intressenterna. Denna uppgift ankommer enligt kommittén i första hand på
kommunens parkförvaltning, men även byggnadsnämnd och fastighetsnämnd eller
motsvarande myndighet måste verka för teknisk, administrativ, ekonomisk och avtalsmässig
samordning.
Beträffande
generella föreskrifter för markplanering m. m. erinrar kommittén om att lagen
om gemensamhetsanläggningar i vissa fall ger möjligheter att styra anläggning
och drift av de gemensamma anordningar som är av betydelse i detta sammanhang.
Kommittén påtalar vidare att det vid ansökan om byggnadslov endast krävs en på
situationsplan schematiskt visad disposition av tomten. Kommittén anser att
detta visat sig vara otillräckligt för att garantera en god utemiljö och för
att hävda kraven på trafiksäkra lekutrymmen gentemot andra krav på markanvändning,
i synnerhet kraven på parkeringsutrymme. För att ge utemiljön en standard som
står i ett rimligt förhållande till den Inre bostadens måste därför hus och
mark Jämställas. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att för alla tomter som
skall bebyggas med fler än två lägenheter huvudritningar för mark likaväl som
huvudritningar för hus skall ingå i byggnadslovshandlingarna och granskas på
likvärdigt sätt.
Huvudritningar
för mark bör enligt kommittén innehålla bl. a. kontur av byggnader, gator och
körvägar, bilplatser fördelade pä garage och parkeringsplatser, lekutrymmen Inkl.
ytbeläggningar och utrustning m. m. Ritningar för hus och mark bör upprättas
parallellt och granskningen ske samtidigt. I kommuner med mera omfattande
plan- och byggnadsverksamhet kan det enligt kommitténs mening vara motiverat
att till byggnadsnämnden I en eller annan form knyta experter på markplanering.
Kommittén
finner att kommunens möjligheter att påverka markplaneringen i befintlig
bebyggelse är starkt begränsade. Kommunen kan, med undantag för tomträttsmark
som upplåtits på särskilda villkor, inte kräva förändringar och
standardförbättringar av friytan på tomtmark. För fastigheter som saknar
lekplatser eller där friytan är feldisponerad kan inget föreläggande utfärdas
att ändra markanvändningen. I praktiken har
Prop. 1971:168 10
föreskrifterna i BS 53 § 2 mom. angående tomts anordnande m.
m. enligt kommittén ringa betydelse i sin nuvarande utformning. Kommittén anser
det därför motiverat med en översyn av byggnadsstadgans bestämmelser angående
tomts ordnande. Denna fråga bör enligt kommittén uppmärksammas av bygglagutredningen.
Den fastighetsägare som själv vUl ändra markplaneringen
kan i dag göra detta utan att ansöka om byggnadslov. Fastighetsägaren kan när
som helst sedan byggnadslov för nybebyggelse meddelats och slutbesiktning ägt
rum ändra markplaneringen. Lek- och planteringsytor kan omändras till
bilparkering, vilket enligt kommitténs uppfattning inte är ovanligt i äldre
bostadsområden. Kommittén föreslår därför att varje förändring av
markplaneringen på tomter till hus med flera än två lägenheter, som väsentligt
påverkar friytans funktion eller utseende blir föremål för byggnadslo vsprövning.
Kommittén anser att de tilläggsbelopp för finplanering som
kan utgå enligt nu gällande bostadslånekungörelse inte är tillräckligt höga för
att markanläggningar skall kunna utföras med önskvärd standard. Även
möjligheterna att belåna parkeringsplatser är för obetydliga för att det skall
vara möjligt att täcka de verkliga kostnaderna, vilket innebär att kostnaderna
för de obligatoriska bilplatserna inkräktar på det ekonomiska utrymmet för
icke obligatoriska anordningar. Kommittén föreslår därför att lånereglerna
omarbetas så att låneunderlaget grundas på en godkänd markplaneringsritning. 1
avvaktan på en sådan mera genomgripande omarbetning föreslår kommittén att tilläggsbeloppet
för finplanering, räknat per m tomtyta, och låneunderlaget för bUplatser
höjs.
Kommittén redovisar slutligen studier som gjorts av barns
lekvanor i lekparker och ger rekommendationerom hur lekutrymmen bör utformas
och utrustas. Kommittén uttalar i detta sammanhang att lekplatsernas utrustning
f. n. inte är underkastad någon offentlig kontroll men att det finns skäl att
införa en sådan kontroll med hänsyn till de risker, som är förknippade med
olämpliga redskapstyper och brister i material, utförande eller montering.
Kommittén betonar emellertid att granskningen av lekredskapen inte ensidigt får
inriktas pä säkerhetsfrågor eftersom ökad säkerhet inte bör vinnas på bekostnad
av lekvärde och pedagogisk kvalitet. Kommittén föreslår att huvudansvaret för
granskningen av lekredskap läggs på socialstyrelsen och att
arbetarskyddsstyrelsen anlitas för kontroll av den tekniska kvalitén. Dessutom
bör byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden ges möjlighet att bevaka att
elementära krav på säkerhet och hygien i lekmiljön uppfylls. Det är vidare
enligt kommittén angeläget att barnavårdsnämnderna följer vad som görs för att
förebygga barnolycksfall.
Remissyttranden
Remissinstansernas allmänna inställning
Kommitténs allmänna synpunkter, förslag och rekommendationer
har i huvudsak mottagits positivt av flertalet remissinstanser. Många remiss-
Prop. 1971:168 11
instanser påpekar emellertid att utredningens direktiv
omöjliggjort en genomgång av samtliga krav som från bostadskonsumenternas sida
ställs på utemiljöns utformning. Ett sådant bredare grepp skulle ha varit till
fördel för förslagens utformning och bör enligt remissinstanserna beaktas vid
förslagens fortsatta behandling. Flera remissinstanser efterlyser en utföriigare
redovisning av förslagens totala kostnadskonsekvenser. Några remissinstanser,
bl. a. flera kommuner, ifrågasätter realismen i kommitténs förslag till
utbyggnadsplaner för bl. a. den fritidspedagogiska verksamheten och anser att
denna utbyggnad måste vägas mot andra angelägna kommunala insatser. Några
kommuner förutsätter vidare att kommitténs förslag ges villkorlig utformning.
Enligt Svenska landstingsförbundet finns det inom ramen
för den förebyggande barn- och ungdomsvården ett behov av alternativa åtgärder
av skilda slag, eftersom den institutionella barntillsynen ännu ej är
tillräckligt utbyggd för att alla barn skall kunna tas emot för sådan tillsyn.
Den öppna fritidspedagogiska verksamheten kan då vara en väg att ge också barn
utanför institutionerna möjlighet till stimulerande, meningsfylld och
utvecklande sysselsättning och även vara ett komplement till skolans elevvård
och målinriktade och schemabundna pedagogik.
Flera remissinstanser förutsätter att kommitténs förslag
samordnas med förslag från pågående utredningar Inom angränsande områden,
framför allt från 1968 års barnstugeutredning, servicekommittén, saneringsutredningen,
socialutredningen och bygglagutredningen.
Fysisk planläggning
Kommitténs diskussion om de yttre betingelserna för barns
utevistelse, vilka binds för lång tid vid bebyggelseplaneringen m. m., berörs
av några remissinstanser. Socialutredningen, liksom SFR m. fl., framhåller vikten
av att de organ som handhar lek- och fritidsverksamheten inom kommunerna
bereds tillfälle att göra sina synpunkter gällande på ett tidigt stadium av det
kommunala planeringsarbetet och därigenom medverka till att bebyggelsen får en
för barnens utevistelse så lämplig utformning som möjligt. Till frågan hur en
sådan medverkan lämpligen bör ske förklarar sig socialutredningen få anledning
återkomma, eftersom spörsmålet om socialvårdens framtida roll i bebyggelse-
och miljöplaneringen liksom i samhällsplaneringen i stort är en av de mest
betydelsefulla frågorna inom utredningens arbetsområde.
Kommitténs uppfattning om trafiksystemens lämpliga
uppbyggnad, trafiksäkerhetsprinciper, trafikstandard m. m. kommenteras av bl.
a. HSB. HSB anför bl. a. att det är väsentligt att anspråken på trafikstandarden
anpassas till lokala förhållanden. Kostnaderna för trafikanläggningar påförs
nämligen ofta exploateringsområden, vilket kan medföra en hårdare exploatering
för att minska boendekostnaderna. Detta kan enligt HSB:s mening försämra
förutsättningarna för en god utemiljö.
Kommitténs förslag om översyn av riktlinjerna för
trafiksäkerhet
Prop. 1971:168 12
m. m. godtas i princip av de flesta remissinstanserna. Ett
tiotal remissinstanser, däribland statens vägverk, bostadsstyrelsen och
statens planverk samt/yra kommuner, framför av bl. a. ekonomiska skäl vissa
invändningar mot förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län, Märsta kommun och
HSB ställer sig mycket tveksamma till behovet av den föreslagna översynen,
medan statens trafiksäkerhetsråd, länsstyrelsen i Västmanlands län och SCAFT
avstyrker förslaget och i stället förordar kraftigare Insatser för
trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder i äldre bebyggelseområden.
Statens trafiksäkerhetsråd och SCAFT finner att förslaget
om översyn av riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet inte
förefaller grundat pä aktuell statistik över barnolyckor i småhusområden, vilka
planerats med lägre krav på trafikseparering m. m. än vad som fordras i dag. 1 SCAFT:s
utredning "Barnolyckor i Göteborg 1964-66 stadsdelvis" konstateras
att småhusområden generellt visar låga olyckstal för barn, och att
småhusområdens trafiksäkerhet mera är en funktion av hela tätortens struktur än
av trafikmiljöns detaljutformning i ett visst småhusområde.
Socialutredningen, Svenska Riksbyggen och två kommuner
anser bl. a. att de nuvarande riktlinjerna ger tillräcklig trafiksäkerhet i
småhusområden förutsatt att de efterföljs, vilket enligt några av dessa
remissinstansers erfarenhet Inte alltid är fallet.
Kommitténs krav att parker, lekområden, lekparker med
personal osv. färdigställs samtidigt med bostadsbebyggelsen understryks av de
remissinstanser som berört denna fråga.
Kommitténs synpunkter på sanering m. m. med utgångspunkt i
barns behov av bl. a. trafiksäkerhet, lekmöjligheter osv. liksom kommitténs
uppfattning att planeringen för denna sanering bör omfatta stora områden delas
av länsstyrelsen i Västmanlands län, SFR och två kommuner. Enligt lantmäteristyrelsen
kan i befintliga bostadsområden väsentliga standardförbättringar beträffande
lekytor och lekanläggningar behöva komma till stånd Jämsides med andra starkt
önskvärda standardförbättringar inom andra områden.
Kommitténs förslag om illustration till detaljplan som
obligatorisk planhandling tihstyrks i huvudsak av majoriteten bland
remissinstanserna. Några remissinstanser framhåller kostnadskonsekvenserna för
kommuner och enskilda av förslaget. Andra remissinstanser anser att generella
krav på Ulustrationen inte bör uppställas nu med hänsyn till bl. a. bygglagutredningens
arbete.
Bland de remissinstanser som tillstyrker kommitténs
förslag finns bl. a. statens institut för byggnadsforskning, som framhåller att
den föreslagna illustrationen underlättar för olika i beslutsprocessen
inblandade parter att ta ställning till innebörden av framlagda planförslag.
Institutet hänvisar till egna studier av beslutsprocessen som ger belägg för
att skillnaden är stor mdlan det åsyftade och det förverkligade. Länsstyrelsen
i Värmlands län påpekar att det, för att intentionerna i den föreslagna
Illustrationen skall följas, är nödvändigt att byggnadsnämndens besiktning
även avser markplaneringen. Svenska Byggnadsentreprenörföre-
Prop. 1971:168 13
ningen finner att förslaget om illustration blir ett
konkret bevis på att stadsplanen och dess bestämmelser går att realisera, men
det måste enligt föreningen klart framgå av en reglering av planhandlingarnas ställning
att Illustrationsmaterialet är enbart exemplifierande och Inte får betraktas
som bindande byggnadsbestämmelser. Materialets främsta uppgift torde enligt
föreningens mening, vilken i huvudsak delas av Svenska Riksbyggen och FSTL,
vara att förbättra möjligheterna till meningsutbyte mellan planeringsexperter
och lekmän.
Några remissinstanser delar i princip kommitténs
uppfattning om värdet av illustrationer, men anser att ett generellt krav på
illustration inte behövs. Till dessa remissinstanser hör bl. a. statens
planverk. Planverket konstaterar att illustration till plan inte utgör
obligatorisk handling enligt gällande byggnadslagstiftning. Med de krav som
numera bör ställas på en välordnad och funktionell bebyggelse har emellertid
illustrationsmaterial till planer fått ökad betydelse Inte minst beträffande s.
k. elastiska stadsplaner och för markplanering. I planverkets anvisningar
angående handläggningen av plan- och byggnadsärenden (publikation nr 29), vari
bl. a. erinrats om betydelsen av illustrationsmaterial såsom hjälpmedel för en
breddning och fördjupning av den medborgerliga insynen i planeringen, har
förordats att till planer av nämnvärd storlek fogas en illustration som utvisar
friytornas avsedda funktion och karaktär.
Planverket, liksom länsstyrelsen i Stockholms län och
länsarkitekten i Malmöhus län, biträder således kommitténs uppfattning att illustration
bör ges en starkare ställning i planeringsproceduren. Dessa remissinstanser
finner dock att skäl att uppställa generellt krav pä Illustration Inte
föreligger med hänsyn bl. a. till att planändringar i många fall är av ringa
betydelse och att det stundom kan vara ogörligt att på planläggningsstadiet
binda sig för en bestämd markplanering. Krav på illustration av friytornas disponering
skulle därför enligt verkets mening kunna begränsas till de fall då en sådan
är erforderlig för klarläggande av den med planen avsedda markanvändningen. Initiativ
till den ändring av byggnadsstadgan som skulle bli erforderlig vill planverket,
liksom länsstyrelsen i Stockholms län, överlåta åt bygglagutredningen.
Planverket anför vidare att verket utan lagändring med
stöd av 76 § 2 mom. byggnadsstadgan kan utfärda råd och anvisningar angående illustrationens
innehåll. Planverket kan även I anslutning till 16 § byggnadsstadgan begära
särskild kompletterande planutredning, t. ex. beträffande uterekreation för
barn och vuxna. Anvisningar kan utfärdas för sådan redovisning på samma sätt
som nu sker för trafik, vatten och avlopp och grundförhållanden. Det kan
eventuellt stå kommunerna fritt att redovisa utredningen på illustrationsplan eller
I separata handlingar. Detta förfarande förutsätter dock att anvisningar för
sådana planutredningar för uterekreation utarbetas av planverket.
Bygglagutredningen finner de av kommittén framförda
synpunkterna på illustration som obligatorisk planhandling väl motiverade med
hänsyn till nuvarande lagstiftning och de möjligheter denna erbjuder. Eftersom
Prop. 1971:168 14
den modell till planlag som utredningen försöksvis prövar
i vissa kommuner Innefattar andra lösningar än dem kommittén föreslagit finner
utredningen det vara tveksamt om man nu bör vidta de av kommittén föreslagna
ändringarna i byggnadslagstiftningen. De olika frågorna bör enligt utredningens
mening först få prövas I det större sammanhang som bygglagutredningens arbete
innebär.
Vissa
remissinstanser som godtar kommitténs förslag, däribland Svenska
kommunförbundet och tre kommuner, framhåller att kommitténs förslag kan
innebära en avsevärt tyngre administration och betydligt ökade krav på
byggnadsnämndernas granskningsåligganden. Detta medför ökade kostnader för
kommuner och enskilda och även förlängning eller försening av hela
byggnadsprocessen.
SABO anför, i likhet med Uddevalla kommun, att de
plannormer som kan komma att utformas med anledning av kommitténs förslag bör
vara av sådan karaktär att barns lekmöjligheter i alla åldrar tillgodoses i
alla bebyggelsetyper, småhus resp. flerfamiljshus, höghus resp. låghus. Enligt SABO:s
mening förefaller det Inte vara ovanligt att den kommunala planeringen hittills
differentierat kraven på ett ej underbyggt sätt.
Markplanering
Ett fåtal remissinstanser kommenterar kommitténs
synpunkter på samtidig mark-, byggnads- och anläggningsprojektering.
Motsvarande gäller kommitténs diskussion om kommunens ansvar för samordning av
ägande, planering och anläggning av mark. Dessa remissinstanser, bl. a. några
kommuner, delar i huvudsak kommitténs uppfattning på dessa punkter, men påpekar
kostnadskonsekvenserna och den tyngre administration som då krävs.
Kommitténs synpunkter på lagen om gemensamhetsanläggningar
berörs av lantmäteristyrelsen och Sveriges Fastighetsägareförbund. Lantmäteristyrelsen
anför bl. a. att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar ger byggnadsnämnderna
speciell vetorätt med plansynpunkter som grund. Enligt Sveriges
Fastighetsägareförbunds mening är orsaken till att lagen om gemensamhetsanläggningar
Inte kommit att utnyttjas I någon större utsträckning för bl. a. gårdssanering m.
m. i första hand svårigheterna att finanslera de investeringar som behövs.
Flertalet
remissinstanser godtar i princip kommitténs förslag att för alla tomter som
skall bebyggas med fler än två lägenheter huvudritningar för mark skall ingå i
byggnadslovshandlingarna och granskas på samma sätt som dessa. Likaså tillstyrker
flertalet remissinstanser I huvudsak kommitténs förslag att varje förändring av
markplaneringen på tomter till hus med fler än två lägenheter, vilken
väsentligt påverkar friytans funktion eller utseende, blir föremål för
byggnadslovsprövning.
Länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska kommunförbundet,
SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen
och åtta kommuner finner att kommitténs båda förslag rörande byggnadslovsprövning
kommer att medföra ökade administrativa kostnader
Prop. 1971:168 15
för kommuner och byggföretag som följd av bl. a. den
intensifierade granskningsverksamheten och det utökade antalet handlingar.
Några kommuner anför att befintliga personalresurser måste förstärkas med
experter på markplaneringsfrågor och uttalar farhågor för att byggnadslovsavgifterna
kan behöva höjas. Några remissinstanser påpekar att det regionala och kommunala
planläggningsarbetet kan försvåras och fördröjas.
Beträffande kommitténs begränsning av sina båda förslag
rörande byggnadslovsprövning till att gälla endast tomter med fler än två
lägenheter råder delvis olika uppfattningar bland remissinstanserna. En del
anser att kommitténs förslag inte är tillräckligt långtgående utan bör omfatta
även gruppbyggda småhus m. m. Andra menar att förslagen bör begränsas till att
avse nybyggda områden eller de fall byggnadsnämnden bestämmer.
Till den
första gruppen av remissinstanser hör bl. a. LO, Svenska Riksbyggen, FSTL och
fyra kommuner. Malmö kommun anför att av kommittén föreslagna formuleringar kan
leda till inkonsekvenser. De föreslagna bestämmelserna blir sålunda tillämpliga
på gruppbygge av småhus-radhus, kedjehus eller friliggande hus - om dessa
uppföres i bostadsrättsform och med alla hus på en tomt. Om tomtindelning av i
övrigt samma område äger rum, så att varje hus kommer att ligga på egen tomt
blir inte förslagen tillämpliga. Falu kommun anför, i likhet med LO och Svenska
Riksbyggen, att det även torde finnas skäl att reglera friytan vid byggen av
skolor, barnstugor, köpcentra osv. Reformen bör därför enligt Falu kommun
omfatta även byggnader för allmänt ändamål och byggnader där allmänheten äger tillträde,
vilket kan motiveras bl. a. med hänsyn till möjligheterna att beakta de
handikappades problem.
Länsarkitekten i Malmöhus län finner att
byggnadslovsprövning av bostadsbebyggelsens yttre miljö I många fall är ytterst
önskvärt. Emellertid torde detta gälla även för den yttre miljön kring
arbetsplatsen.
Till de remissinstanser som anser kommitténs båda förslag alltför
omfattande hör bl. a. bostadsstyrelsen, Sveriges Fastighetsägareförbund och
Kristinehamns kommun. Bostadsstyrelsen är i princip positiv till syftet med
kommitténs förslag beträffande huvudritningar för mark m. m. men anser bl. a.
att de boendes möjligheter att Inom ramen för markens I byggnadslovshandlingen
redovisade användningssätt göra mindre , förändringar Inte bör försvåras.
Styrelsen finner att sådana förändringar inte bör förutsätta byggnadslov.
Enligt
Sveriges Fastighetsägareförbund kan komiTiitté'ns förslag beträffande
huvudritningar för mark m. m. möjligen anses befogat när det gäller nya
bostadsprojekt. Förbundet anser emellertid att kommitténs förslag att varie
förändring av markplaneringen osv. skall bli föremål för byggnadslovsprövning
är ett alltför kraftigt ingrepp. En vidlyftig reglering i enlighet med
kommitténs förslag kan ge upphov till komplicerade avvägningsproblem och
tolkningsfrågor. Uttalade farhågor för att fastighetsägarna - utan den
föreslagna kontrollen missbrukar de fria ytorna inom den befintliga
bebyggelsen synes enligt förbundet inte vara grun-
Prop. 1971:168 16
dade på någon tillförlitlig undersökning av faktiska
förhållanden.
Beträffande kommitténs förslag till utvidgning av
byggnadslovsskyldigheten påpekar statens planverk att detta förutsätter en
ändring av gällande byggnadsstadga. Planverket stöder kommitténs uppfattning
att denna fråga bör behandlas av bygglagutredningen. Redan nu föreligger dock
enligt verket vissa möjligheter att med stöd av 53 § BS direkt verka för en
önskvärd markplanering. Genom komplettering av denna paragraf skulle
byggnadsnämndernas befogenheter i detta hänseende klarare kunna understrykas.
Bygglagutredningen anför att utredningen enligt sina
direktiv utarbetat en modell till planlag. Med hänsyn härtill finner
bygglagutredningen det vara tveksamt om man nu bör företa de föreslagna
ändringarna i byggnadslagstiftningen. De olika frågorna bör först få prövas i
det större sammanhang som utredningens arbete medger.
Departementschefen
Samhällsutvecklingen under efterkrigstiden har medfört att
så gott som all nybebyggelse i tätorterna blivit alltmer koncentrerad, vilket
fått till följd att tillgången pä friområden som är lämpliga för de boendes
rekreation över huvud taget och kanske särskilt för barns lek och andra
aktiviteter blivit alltmer begränsad. Även om det skulle finnas naturliga
lekområden i närheten av bostadsområdet har dessutom dagens intensiva trafik
begränsat barnens möjligheter att lämna tomtområdet kring bostadshuset. Dessa
förhållanden påkallar skärpt uppmärksamhet på barnens behov av en från social
synpunkt utvecklande sysselsättning, vilket måste beaktas vid utformningen och
utnyttjandet av närmiljön inom bostadsområdena.
Kommittén för barns utemiljö lägger I sitt betänkande fram
förslag och rekommendationer som syftar både till att göra tätortsmiljön bättre
anpassad för barns behov och till att göra uteverksamheten utvecklande och
stimulerande. Kommittén behandlar sålunda bl. a. frågor om fysisk planering och
markanvändning, fritidspedagogisk verksamhet, belåningsregler för
markanläggningar och olycksförcbyggande åtgärder. Det övervägande flertalet av
remissinstanserna intar en positiv inställning till de flesta av kommitténs
synpunkter och förslag till åtgärder på olika områden. 1 likhet med många
remissinstanser finner Jag att betänkandet ger en god överblick över det
samlade kunskapsunderlag som finns tillgängligt och innehåller många värdefulla
praktiska exempel på hur utemiljön I bostadsområden kan utformas.
Som Jag har anfört Inledningsvis anser Jag det vara
angeläget att pä grundval av kommitténs förslag åtgärder vidtas för att
förbättra förutsättningarna för en god utformning av miljön i bostadsområdena.
Jag vill emellertid Innan Jag närmare behandlar dessa frågor något beröra vissa
av kommitténs förslag och rekommendationer i övrigt.
Prop.
1971:168 17
Som Jag tidigare har anfört anser Jag att en prövning av
vissa av kommitténs förslag bör samordnas med behandlingen av förslag från
andra utredningar inom angränsande ämnesområden. 1 likhet med flera
remissinstanser anser Jag sålunda att ställningstagande till kommitténs förslag
rörande utökad fritidspedagogisk verksamhet och statsbidrag till sådan
verksamhet liksom till förslaget om utökad fritidspedagogisk utbildning och
rekommendationerna om utökad helårsanställd personal inom den öppna
fritidspedagogiska verksamheten och om huvudmannaskapet för kommunernas lek-
och fritidsverksamhet bör anstå till dess resultatet av 1968 års barnstugeutredning
föreligger. Kommitténs förslag kan då prövas med utgångspunkt i en samlad
överblick över åtgärder ägnade att bredda och fördjupa samhällets insatser inom
barn- och ungdomsvården och får då med hänsyn till kostnadskonsekvenserna för
stat och kommun vägas mot andra angelägna samhällsinsatser inom detta område. 1
dessa frågor har Jag samrått med statsrådet Odhnoff.
Jag vill
emellertid I detta sammanhang erinra om att vissa åtgärder som nära ansluter
till kommitténs nyssnämnda förslag redan har vidtagits. Kungl. Maj:t har
uppdragit åt socialstyrelsen att i samråd med vissa andra myndigheter och
organisationer upprätta förslag till program för en försöksverksamhet med ökade
fritidsaktiviteter för barn, företrädesvis i åldrarna 1- I 2 år. Åtgärderna är
ett led i den utveckling inom den öppna fritidspedagogiska verksamheten, som
kommitténs förslag avser att befrämja.
Kommittén finner det angeläget att bl. a. behovet och
placeringen av gemensamma lokaler m. m. inom bostadsområdena övervägs redan vid
den översiktliga planeringen. Jag förutsätter att kommitténs synpunkter m. m. i
denna del beaktas av servicekommittén.
1 fråga om
kommitténs synpunkter och förslag beträffande belånings-regler för
markanläggningar får Jag anföra att Kungl. MaJ:t tidigare denna dag på förslag
av chefen för inrikesdepartementet har beslutat om vissa ändringar av Kungl. Maj:ts
bestämmelser till 19 och 27 §§ bostadslånekungörelsen. Ändringarna Innebär att
gränsen i belåningshänseende mellan markkostnader och byggnadskostnader dras
på ett sätt som bättre än tidigare ansluter till nuvarande planläggningspraxis
och exploaterings-teknik. Beloppet för markkostnader kommer att Innefatta bl.
a. nuvarande belopp för öppna bilplatser och de delar av nuvarande belopp för
finplanering som avser vissa ledningar för vatten och elektrisk ström samt
vissa vägar. Vidare föreslås ett nytt tillägg i låneunderlaget för vissa
anordningar, bl. a. lekanordningar, på kvartersmark. Detta tillägg svarar i
huvudsak mot de delar av nuvarande tillägg för finplanering som hittills ingått
endast i pantvärdet.
Dessa
ändringar ansluter till kommitténs krav på yttre anordningar och tillgodoser i
väsentlig omfattning kommitténs önskemål beträffande belåningsreglerna. Jag
vill särskilt framhålla att överförandet till låneunderlaget av kostnaderna
för lekplatser och andra anordningar på kvartersmark gör att dessa anordningar
i belåningshänseende blir jämställda med bostäder.
Prop. 1971:168 18
När det gäller olycksfallsförebyggande åtgärder har
kommittén föreslagit att socialstyrelsen får huvudansvaret för granskning av
lekutrustning från pedagogisk synpunkt och säkerhetssynpunkt och att
arbetarskyddsstyrelsen anlitas för granskning av lekredskapens tekniska
kvalitet. Vidare rekommenderar kommittén att byggnads- och hälsovårdsnämnderna
ges möjligheter att bevaka elementära krav på säkerhet och hygien I lekmiljön
samt att barnavårdsnämnderna följer utvecklingen vad gäller åtgärder som är
ägnade att förebygga barnolycksfall och registrerar svårare sådana olycksfall.
Uppgifter som sålunda registreras bör enligt kommittén insamlas och bearbetas
av socialstyrelsen.
Det är av stor vikt att säkerhetsfrågorna i samband med
barns lek och utomhusverksamhet i övrigt noga uppmärksammas för att det skall
bli möjligt att minska riskerna för olycksfall och skador. Jag delar således
kommitténs uppfattning vad avser behovet av säkerhetsåtgärder och betydelsen av
att detta beaktas. Emellertid har ett organ redan skapats för central bevakning
av bl. a. säkerhetsfrågor vid lek. Jag syftar här på Kungl. MaJ:ts beslut att
hos socialstyrelsen Inrätta ett lekmiljöråd som bl. a. skall ha till uppgift
att verka för att skydds- och säkerhetssynpunkterna beaktas.
Kommittén behandlar också riskerna för barnolycksfall i
trafiken och föreslår en översyn av planverkets och vägverkets anvisningar
angående trafiksäkerhetsfrågor vid stadsplanering för att förbättra
trafiksäkerheten i småhusområden. Remissopinionen är beträffande dessa förslag
delvis splittrad. Hithörande frågor beaktas redan av flera myndigheter, bl. a.
planverket och vägverket, som har att utfärda vissa anvisningar i ämnet. Efter
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner Jag därför framför
allt mot bakgrund av vad SCAFT anför i sitt yttrande över kommlttd'ns förslag
Inte skäl att ta något initiativ till särskilda åtgärder i anledning av
kommitténs förslag i denna del.
Jag övergår nu till att redovisa mina ställningstaganden
till kommitténs övriga förslag och synpunkter rörande fysisk planläggning och
markplanering.
De faktorer som är av betydelse för en god bostadsmiljö
skall beaktas såväl vid översiktlig planläggning som vid detaljplanläggning. 1
den översiktliga planeringen bestäms I grova drag var trafikleder skall gå fram
och var bebyggelse skall ske. Den översiktliga planeringen har under senare tid
tillmätts allt större betydelse. I detta planeringsskede skapas de
grundläggande förutsättningarna för en god miljö. I översiktsplaner regleras
emellertid i regel inte den särskilt för barnen betydelsefulla närmiljön inom
bostadsområdena, dvs. hur byggnader skall placeras inom de för bebyggelse
avsedda områdena och hur lekplatser och friytor skall förläggas. Detta sker vid
den efterföljande detaljplanering då stadsplan eller byggnadsplan upprättas.
Det är i denna planeringsfas som friytorna avgränsas och de yttre betingelserna
för barns uteverksamhet binds för lång tid. Vissa typer av detaljplaner, de s.
k. elastiska eller rörliga planerna, reglerar emellertid inte byggnadernas
placering utan anger endast ett högsta tillätet exploateringstal. Den slutliga
prövningen av ett
Prop. 1971:168 19
bostadsområdes utformning sker i samband med
byggnadslovsprövningen. Särskilt inom områden med rörlig stadsplan är det
därför angeläget att närmiljön beaktas vid byggnadslovsprövningen. Det ankommer
på kommunerna att beakta att utemiljön och friytorna i bostadsområdena får en
utformning som motsvarar barns behov och kan stimulera barnens utveckling i
fysiskt och psykiskt avseende.
Vissa regler om hur tomt skall vara ordnad finns i 53 § BS.
Sålunda föreskrivs att tomt beträffande bl. a. lutning, höjdläge och
planteringar skall vara anordnad på lämpligt sätt med hänsyn till särskilt
ljustillförseln och stads- eller landskapsbilden. Dessutom skall på tomt finnas
tillräckligt utrymme till parkering, lastning och lossning av fordon för dem
som bor eller vistas på tomten samt för verksamhet som bedrivs där.
Kommittén anför att granskningen i dessa hänseenden vid
byggnadslovsprövningen sker på ett mycket varierande sätt och att markplaneringens
kvalitet vanligtvis inte har någon inverkan på byggnadslovsgiv-ningen.
Kommittén anser att nu gällande bestämmelser som reglerar utemiljön på tomtmark
är otillräckliga för att garantera en god miljö för barn och andra och att de
bör ändras så, att samma krav ställs på utemiljön som på den inre bostaden.
Kommittén föreslår därför att för alla tomter, som skall bebyggas med
bostadshus innehållande mer än två lägenheter, huvudritningar för mark likaväl
som huvudritningar för hus skall ingå i byggnadslovshandlingarna och granskas
på likvärdigt sätt.
Kommittén påtalar vidare att fastighetsägaren när som
helst sedan byggnadslov meddelats och slutbesiktning ägt rum kan ändra
friytornas användning utan att någon form av tillstånd av byggnadsnämnden
behövs. Yta som är värdefull för lek och annan rekreation kan alltså tas i
anspråk för parkeringsändamål e. d. utan att byggnadsnämnden får tillfälle att
pröva om det ändrade ändamålet är lämpligt. För att förhindra detta föreslår
kommittén att bestämmelser om byggnadslovsprövning för varje förändring av
markplaneringen som väsentligt påverkar friytans funktion eller utseende införs
i vad avser tomter till hus med mer än två lägenheter.
Kommitténs förslag i dessa delar har i remissbehandlingen
fått ett övervägande positivt gensvar. Från flera håll har dock framhållits att
förslagen kan komma att medföra kostnadsstegringar. Några kommuner har dessutom
invänt att personella resurser f. n. saknas för en utvidgad
byggnadslovsprövning av den typ kommittén föreslagit. Vissa remissinstanser
har framfört kritik mot att de föreslagna bestämmelserna endast skall avse
tomter till hus med mer än två lägenheter. Man har därvid hävdat att samma
behov av granskning av utemiljöns utformning även föreligger i vad avser gruppbyggda
småhus m. m. Några remissinstanser anser å andra sidan att förslaget är alltför
långtgående och att de föreslagna bestämmelserna bör begränsas till att avse nyexploaterings-områden.
Jag delar kommitténs åsikt att man i princip bör ställa
samma krav på den yttre miljöns standard kring bostäderna som man ställer på
bostadens
Prop. 1971:168 20
Inre standard. Reglerna i 53 § BS kan i sin nuvarande
lydelse inte anses tillräckligt effektiva för att säkerställa att de krav som
samhället kan ställa på hur tomt skall ordnas verkligen blir uppfyllda.
Eftersom byggnadslov inte behövs för ändring av tomts markplanering, blir en
sådan åtgärd inte föremål för kontroll av byggnadsnämnden. En mer genomgripande
översyn av dessa regler bör ske i samband med bygglagutredningens pågående
arbete med översyn av byggnadslagstiftningen. Jag anser emellertid att det är
möjligt att redan nu genomföra vissa förbättringar med utgångspunkt I
kommitténs förslag.
Det är därvid mest angeläget att komplettera gällande
bestämmelser med en föreskrift om att det på tomt skall finnas tillräckliga
friytor som är lämpade för lek och utevistelse för barn och andra. Olika
meningar kan anföras om hur omfattande en sådan föreskrift bör vara. Enligt min
mening ligger det närmast till hands att begränsa bestämmelsens räckvidd till
att enbart avse tomter som är bebyggda med bostadshus med mer än två
lägenheter. Det är I allmänhet de barn som bor i flerfamiljshus som är sämst
lottade I fråga om tillgången till naturliga, lekvänliga friområden i
anslutning till bostaden. Det finns därför ett särskilt starkt behov av att tillgodose
dessa barns behov av en god utemiljö. I enlighet med vad Jag nu anfört förordar
jag att i 53 § BS införs en bestämmelse om att på tomt, som är bebyggd med
bostadshus med mer än två lägenheter, skall finnas i förhållande till
lägenhetsantalet tillräckliga friområden som är lämpade för lek och annan
utevistelse.
Bestämmelsen bör utformas som ett principstadgande som
gäller såväl befintlig bebyggelse som nybebyggelse och som är tillämpligt även utan
samband med nybyggnad eller annan åtgärd, vartill byggnadslov erfordras. För
att en sådan bestämmelse Inte skall bli onödigt betungande bör, i likhet med
vad som gäller för bl. a. kravet pä att parkeringsutrymme skall finnas på
tomt, gälla att utrymmet skall kunna anordnas till rimliga kostnader och utan
synnerlig olägenhet. Dessutom bör byggnadsnämnden kunna medge undantag om
särskilda skäl finns därtill. Vid Ingripanden utan samband med nybebyggelse
eller sanering av äldre bebyggelse torde i allmänhet inte kunna påfordras mera
än att utrymmen på tomten, som är lediga eller eljest lätt kan göras
tillgängliga, ställs till de boendes förfogande för att användas som lek- och
rekreationsområden. Skulle en fastighetsägare genom någon åtgärd omöjliggöra
att befintliga friområden används som lekområden, kommer den förordade
ändringen i .53 § BS att medföra att byggnadsnämnden, om skäl är därtill, kan
med stöd av 70 § andra stycket BS förelägga honom vid vite att tillse att det I
53 § BS intagna kravet på lekområden uppfylls.
I fråga om nybebyggelse eller sanering av äldre bebyggelse
blir Innebörden av de föreslagna bestämmelserna att byggnadsnämnden vid
byggnadslovsprövningen skall pröva om tillräckliga och lämpliga friområden
avsatts för barnens lekbehov precis på samma sätt som nämnden nu har att pröva
om bestämmelserna om parkeringsutrymme är uppfyllda. Jag vill emellertid särskilt
framhålla att prövningen skall avse Inte bara
Prop. 1971:168 21
friytornas storlek utan också frågan om de är väl belägna.
För att
byggnadsnämnden skall få möjlighet att pröva om utrymmen som är avsedda för lek
och annan utevistelse är tillräckligt stora och förlagda till lämpligast
möjliga ställe på tomten, fordras att byggnadslovshandlingarna ger tillräckligt
underlag för denna prövning. Enligt 55 § 1 mom. BS skall vid ansökan om
byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig
byggnad fogas bl. a. situationsplan över tomten som skall utvisa befintliga
byggnaders och tillämnad bebyggelses läge. Enligt 55 § 2 mom. får nämnden
förelägga sökanden att vid visst äventyr komma in med den ytterligare utredning
som nämnden anser behövs och som den lämpligen inte kan skaffa genom egen
försorg.
Gällande
bestämmelser om vad situationsplan skall utvisa säkerställer i nuvarande
utformning enligt min mening inte att byggnadsnämnden får tillräckligt underlag
för sin prövning. Jag förordar därför att 55 § 1 mom. kompletteras med en
föreskrift av innebörd att situationsplanen skall utvisa även läget av utrymmen
avsedda för lek och annan utevistelse, parkering samt tillfartsvägar avsedda
för biltrafik i de fall byggnadslovsansökningen avser bostadshus med mer än
två lägenheter. Genom att utrymmen som avses användas till parkeringsplatser
och tillfartsvägar skall anges på planen, får byggnadsnämnden möjlighet att
bedöma om de utrymmen som avses för lek m. m. är lämpligt placerade i
förhållande till platser på tomten där trafik kan förekomma.
Den
förordade bestämmelsen bör liksom den nu gällande endast avse ansökan om
byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller för tillbyggnad. Det kan även i
vissa andra fall, särskilt vid ombyggnad, vara motiverat att situationsplan
företes i byggnadslovsärendet. Byggnadsnämnden har då möjlighet att med stöd
av 55 § 2 mom. infordra sådan plan. Jag finner inte skäl att utöver nu förordad
komplettering av 55 § 1 mom. föreslå någon bestämmelse om att huvudritningar
för markplanering skall fogas till ansökan om byggnadslov.
Vid
tillämpningen av bestämmelsen om krav på friområden som är lämpade för lek och
utevistelse skall, som framgår av det anförda, byggnadsnämnden väga dessa krav
mot andra anspråk på tomtmark. Planverket bör följa tillämpningen av de
föreslagna bestämmelserna. Om behov av råd och anvisningar därvid skulle visa
sig föreligga, skall verket enligt kungörelsen (1970:641) om begränsning I
myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd underställa Kungl.
MaJ:t frågan huruvida sådana råd eller anvisningar skall meddelas, om dessa i
väsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar.
En
särskild fråga är hur behovet av lekområden o. d. lämpligen bör tillgodoses i
samband med sanering av äldre bostadsbebyggelse. De föreslagna bestämmelserna
blir självfallet tillämpliga för saneringsfall. Kommittén för också fram
metodiska och andra synpunkter på utformningen av friområden vid sanering.
Kommitténs och remissinstansernas synpunkter i detta ämne kommer att övervägas
I samband med beredningen av de förslag som lagts fram av saneringsutredningen
i dess
Prop. 1971:168 22
betänkande (SOU 1971:64-65) Sanering.
De av mig
förordade reglerna innebär att fastighetsägarna kan åläggas att för rimhga
kostnader skapa en god utemiljö för barnen. När det gäller ny bebyggelse,
planeras och anläggs redan nu i allmänhet lekplatser o. d. 1 fräga om äldre
bebyggelse innebär de förordade bestämmelserna att det endast kan krävas att
befintliga friytor, som i allmänhet på ett tämligen enkelt sätt kan göras
tillgängliga för lek och annan utevistelse, ställs till förfogande. Självfallet
kan detta krävas bara under förutsättning att området kan ordnas utan synnerlig
olägenhet. De regler jag förordat får sin största betydelse genom att samhäUet
får möjlighet att påverka den yttre miljöns utformning och innehåll.
För att kommuner och andra berörda skall få skäligt rådrum
att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ändringarna inte träda i kraft
förrän den I Juli I 972.
Kommittén
för också fram synpunkter och förslag i fråga om det material som bör ligga
till grund för bedömningar i planärenden. Kommittén anför sålunda att de
plankartor på vilka planförslag åskådliggörs ofta är så utformade att de är
svårtolkade för lekmän och att det illustrationsmaterial som brukar upprättas i
form av ritningar eller modeller ofta inte åtföljer planförslaget längre än
till byggnadsnämnden. För att förbättra informationen föreslår kommittén att
illustrationsritning blir en obligatorisk planhandling som skall åtfölja
planförslaget under hela handläggningsproceduren vid såväl samrådsförfarande
som planfastställelse. Kommittén anser det däremot inte nödvändigt att fastställelsebeslutet
även omfattar illustrationen. Kommittén betonar i detta sammanhang att det inte
får bil något självändamål att illustrera planförslag utan att detta arbete
skall föregås av noggranna studier och överväganden. Kommitténs förslag i denna
del tillstyrks av majoriteten av remissinstanserna.
1 likhet
med kommittén anser Jag det angeläget att de mera tekniskt betonade delarna av
planförslag vid behov kompletteras med illustrationsmaterial för att
underlätta debatt och lekmannagranskning. Planverket har i sin publikation nr
29, som innehåller anvisningar rörande handläggning av plan- och byggnadsärenden,
anfört att illustrationsmaterial, om sådant finns, skall bifogas planärende
när det överlämnas till länsstyrelsen för fastställelseprövning. Detta är
enligt planverket särskilt angeläget när fråga är om elastisk stadsplan.
Planverket har även anfört att det enligt dess mening ofta är nödvändigt att
planförslag redovisas åskådligt genom illustrationsmaterial för att det skall
kunna bedömas även av icke fackutblldade.
Enligt min
mening bör det i första hand ankomma på planförfattaren och ytterst på
byggnadsnämnden att tillse att planförslaget'vid behov åskådliggörs genom
illustration eller på annat lämpligt sätt så att det är begripligt för envar
när det presenteras. Detta anser jag vara så självklart, att någon särskild
bestämmelse härom i BS inte behövs. Dessutom är ett stort antal planförslag av
så enkel beskaffenhet att det inte är nödvändigt med särskild illustration för
att förstå dem. 1 dessa fall skulle bindande
Prop. 1971:168 23
bestämmelser vara olämpliga. SjälvfaUet skall förefinthgt
illustrationsmaterial medfölja planförslaget under hela dess behandling. Jag
finner alltså inte skäl att förorda någon författningsföreskrift i ämnet.
1 enlighet med det anförda har inom civildepartementet
upprättats förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612). Jag
hemställer att Kungl. MaJ:t inhämtar riksdagens yttrande över förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta GyUensten
Prop. 1971:168 24
InnehåUsförteckning sid.
Propositionen.................................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. .... 1
Författningsförslag ......................................................... .... 2
Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 oktober 1971 .. .... 4
Inledning ....................................................................... .... 4
Gällande rätt...................................................................... .... g
Kommitténs förslag ........................................................ .... 7
Fysisk planläggning........................................................ .... 7
Markplanering................................................................ .... 9
Remissyttranden ............................................................. .. 10
Remissinstansernas allmänna inställning .................... 10
Fysisk planläggning........................................................ .. 11
Markplanering................................................................. 14
Departementschefen ...................................................... Ig
Hemställan ..................................................................... .. 23
G ö teborgs Offsettrvcken AB, Sthlm
71.467 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Prop. 1975:83 Regeringens proposition med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) s. 18 om s. 20 i texten
- Prop. 1972:1 Statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1972/73 i texten
- Bet. 1971:CU31 Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) i texten
- Prop. 1976/77:31 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) s. 26 om s. 20 i texten
- Prop. 1977/78:50 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m.m. s. 105 om s. 20 i texten