Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning
1971 · 120 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 107 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:37, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1971 Prop. 1971:37
Nr 37
Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning; given Stockholms
slott den 26 februari 1971.
Kungl.
Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
över ulbildningsärenden
dels
föreslå riksdagen anta härvid fogat förslag till lag om ändring i
sludiemeddsförordningen (1964: 401),
dels
föreslå riksdagen bifalla de förslag i övrigt om vars avlålande lill riksdagen
föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN
MOBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Vuxenutbildningen
har nått en betydande omfattning. Mer än 1 milj. vuxna deltar i någon form av
utbildning. De skiftande förkunskaperna liksom de skilda behoven av förbättrad
utbildning har gjorl det nödvändigt all erbjuda de vuxna flera alternativa
studiemöjligheter. Folk-bildningsorganisalionerna liksom folkhögskolan har en
lång tradition på utbildningsområdet. På 1960-talel har tillkommit bl. a.
arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning i radio och TV samt statlig och kommunal
vuxenutbildning. Totalt satsar staten ca 1 miljard kr. på vuxenutbildning
innevarande budgetår.
De
ökade statliga insatserna har skapat utrymme för en snabb expansion av bl. a.
den kommunala vuxenutbildningen. Ar 1968 anordnade endast 30 kommuner
vuxenutbildning. I dag anordnas sådan utbildning i mer än 300 kommuner. Av
deltagarna i kommunal vuxenutbildning är närmare en tredjedel över 35 år,
medan medianåldern är inemot 30 år. I propositionen framhålls all del likväl
återstår väsentiiga mål alt förverkliga.
Formellt
slår den kommunala vuxenutbildningen öppen för alla. Men erfarenheter visar alt
sludiehindren är betydande för stora grupper av
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop. 1971:37 2
medborgare. Vuxenutbildningen når fortfarande inte dem som
har del största behovet av sådan utbildning.
Mot denna bakgrand framstår en starkare styrning av den
fortsatta utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen som önskvärd. Tillgängliga
resurser måste i större utsträckning ställas lill förfogande för dem som är
utbildningsmässigl mest missgynnade. Därför bör en prioritering av
grandskolutbildningen i fortsättningen äga rum. Kursema på gymnasieskolans nivå
föreslås öka med 10 %.
Frågan om
intagning av studerande lUl vuxenutbildning måste enligt vad som framhåUs i
propositionen ägnas ökad uppmärksamhet. Särskilda intagningsnämnder för
vuxenutbildning kommer alt inrättas av kommunerna. Ett statsbidrag om totalt 2
% av statsbidraget till lärare och skoUedare föreslås ulgå liU
kommunerna som bidrag liU utgifter för inlagningsverksamhelen m. m.
I
propositionen föreslås också vissa åtgärder för den kommunala vuxenutbildningen
i glesbygdsområdena. Minimiantalet elever för inrättande av kurs föreslås bli
sänkt från tolv lill åtla. Vidare föreslås bidrag liU resekostnader och
traktamente för sludiehandledare vid allmän studiecirkel och lärare i kommunal
vuxenutbildning. Slutligen kommer bestämmelser atl meddelas som inom glesbygd
gör del möjligt för lärare i ungdomsskolan atl i sin tjänst inräkna
tjänstgöring i kommunal vuxenutbildning.
I
propositionen behandlas i anslulning till förslag från läromedelsutredningen
och 1968 års studiemedelsulredning även vissa sludiesociala frågor. Bl. a.
införs möjlighet för deltidsstuderande atl erhålla studiemedel.
Förslag till
Lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401)
Härigenom förordnas atl 5, 8, 9, 11 och 15 §§
studiemedelsförordningen (1964: 401)1, gjajj jj nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Studiemedel ulgå till svensk studerande så ock till annan
studerande, som är bosatt i riket.
Till den som ej är heltidsstuderande utgå studiemedel
endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund av förvärvs-
' Omtryckt 1970: 266.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Den som icke är svensk medborgare äger dock icke rätt
till studiemedel, om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte alt här
vinna utbUdning.
Föreslagen
lydelse
arbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej
kan bedriva studier på heltid.
Den som icke är svensk medborgare äger icke rätt lill
studiemedel, om han bosall sig i riket huvudsakligen i syfte alt här vinna
utbildning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Studiemedel beviljas efter ansökan.
Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den
ordning som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligga,
må ansökan prövas även om den inkommit för sent.
Studiemedel beviljas för högst två eller i fall, för vilka
centrala studiehjälpsnämnden så förordnar, högst tre terminer i sänder.
9 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Studiemedel
beräknas för termin och ulgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller
16 §, med sjuttio procent av basbeloppet.
Studiemedel
beräknas för termin och ulgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller
16 §, för heltidsstuderande med sjuttio procent av basbeloppet och för deltidsstuderande
med trettiofem procent av basbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Del belopp
som följer av 9 och 10 §§ minskas med två tredjedelar av den del av den
studerandes inkomst för terminen, som överstiger fyrtio procent av
basbeloppet, saml, om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte
med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, .som överstiger
ellhundrafyrlio procent av basbeloppet.
För
heltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 §§ med två
tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger
fyrtio procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor
med maken, därjämte med en tredjedel av den del av maken= inkomst för terminen,
som överstiger ellhundrafyrlio procent av basbeloppet. För deltidsstuderande
minskas det belopp som följer av 9 och 10 §§ med två tredjedelar av den del av
den studerandes inkomst för terminen, som överstiger etthundratjugofem procent
av bas-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:37
Föreslagen lydelse
beloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor
med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen,
som överstiger tvåhundrafemtio procent av basbeloppet.
Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som ban
kan antagas komma alt åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid elt och
samma tiUfäUe skola beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan
antagas komma atl åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet
av naturaförmåner uppskattas efter regler som fastställas av Konungen.
Studiemedel, doktorandslipendium och allmänt barnbidrag anses icke såsom
inkomst.
Vad i andra styckel sägs skall äga motsvarande tillämpning
vid beräkning av makes inkomst.
Nuvarande lydebe
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
I studiemedel, till vilka den studerande enligt 5-går
studiebidrag med följande belopp, nämligen
a) om han är berättigad till studiemedel motsvarande
minst sjuttio procent av basbeloppet, åttahundrasjuttiofem kronor eller.
b) om han är berättigad till studiemedel med lägre
belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor, som svarar mot förhållandet
mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio procent av basbeloppet.
-14 §§ äger rätt, in-
a)
för
heltidsstuderande, om han är berättigad lill studiemedel motsvarande minst
sjuttio procent av basbeloppet, åttahundrasjuttiofem kronor, eller, om han är
berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem
kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är
berättigad och sjuttio procent av basbeloppet,
b)
för
deltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel motsvarande minst
trettiofem procent av basbeloppet, fyrahundrafyrtio kronor, eller, om han är
berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av fyrahundrafyrtio
kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är
berättigad och trettiofem procent av basbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utgående studiemedel utgöra i första hand studiebidrag.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1971.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:37
Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1971.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL,
ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT.
Statsrådet
Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan
angående vuxenutbildning och anför.
I
prop. 1971: 1 (bU. 10 s. 394) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen alt, i
avvaktan på särskild proposilion i ämnet, för budgetåret 1971/72 beräkna
a)
lill Bidrag till driften av
kommunala skolor för vuxna ell förslagsanslag av 130 000 000 kr.,
b)
tiU Bidrag till
studiecirkelverksamhet ell förslagsanslag av 130 000 000 kr.,
c) lill
Bidrag UU studieförbund ett anslag av 8 900 000 kr.
Jag anhåUer all nu få la upp dessa frågor.
1 Inledning
Under
de senaste åren har en rad vikliga beslut fallals på vuxenutbildningens
område. I prop. 1970: 35 angående ökat stöd tUl vuxenutbildningen (SU 1970:
107, rskr 1970: 273) gjordes en redovisning härav. Jag pekade i denna
proposition på det pågående omfattande utredningsarbetet på vuxenutbildningens
område. I del följande kommer jag alt ge en redogörelse för nuvarande studie-
och utbildningsmöjligheter för vuxna liksom av forskningsinsatserna på området
saml den aktuella debatten.
Under
det gångna året har önskemål om förändringar i villkor för och organisation av
vuxenutbildning förts fram, både i form av kom-millébelänkanden och skrivelser
från myndigheter och organisationer.
Den
27 januari 1966 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen
Prop.
1971:37 6
för ecklesiastikdepartementet att lUlkalla sakkunniga' för
all utreda frågan om produktion och granskning av läroböcker och andra
pedagogiska hjälpmedel ra. m. Utredningen har antagit namnet
läromedelsulred-ningen.
En av utredningens uppgifter har varit atl behandla frågan
om införande av fria läromedel för utbildningsväsendet ovanför grundskolan.
Med skrivelse den 12 februari 1970 har utredningen överlämnat betänkandet (SOU
1970: 10) Fria läromedd.
Efter remiss har yttranden avgelts av skolöverstyrelsen
(SÖ), universitetskanslersämbetet (UKÄ), lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen,
centrala studiehjälpsnämnden (CSN), statens läroboksnämnd, statskontoret och
riksrevisionsverket (RRV). Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet.
Svenska landstingsförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Elevförbundet TLE, Sveriges
folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Sveriges förenade studentkårer (SFS),
Vuxenstuderandes riksorganisation (VRO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS),
FolkbUdningsförbundet, Svenska bokförläggareföreningen. Föreningen svenska
skolproducenter. Svenska bokhandlareföreningen. Moderata ungdomsförbundet
(MUF), Folkpartiels ungdomsförbund (FPU), Centerns ungdomsförbund (CUF),
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Statens handikappråd och
Uppsala studentkår.
1968 års
studiemedelsulredning har med skrivelse den 7 september 1970 lagt fram
betänkandet (Ds U 1970: 13) Vissa frågor rörande studiemedel, vari behandlas
frågor om studiestöd för deltidsstuderande och sista ansökningsdag för
studiemedel. Efter remiss har yttrande avgelts av kommittén för studiestöd åt
vuxna (SVUX). Yttranden över belänkandet jämte yttrandet från SVUX har avgelts
av UKÄ, SÖ, CSN, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), överbefälhavaren,
samarbetsnämnden för socialhögskolorna, samarbetsnämnden för
journalisthögskolorna, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna,
handikapputredningen, LO, SACO, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), TCO, SFS,
MUF, FPU, SSU, Riksidrollsförbundet och Statens handikappråd.
I förevarande sammanhang anmäls även skolöverstyrelsens
anslagsframstäUningar för budgetåret 1971/72 i vad avser vissa anslag inom
vuxenutbUdningsområdet.
* Vid liden för avlämnandet av SOU 1970: 10 riksdagsmannen
Hilding Johansson, ordförande, direktören Birger Beckman, landstingsrådet Ruth
Kärnek, studeranden Jan-Eric Fumbo, avdelningsdirektören Erland Ringborg och
avdelningsdirektören Bengt Dahlbom.
' Förre riksdagsmannen Börje Nilsson, ordförande, rektor
Stig Andersson, byråchef Slig Mattsson, civilekonomen Bengt Oberger och
riksdagsledamoten Ingrid Sundberg.
Prop.
1971:37 7
Pedagogikulredningen'
har överlämnat en sammanfattning från diskussionerna vid en av utredningen
anordnad konferens om forskning och utveckling inom vuxenutbildningen (Ds U
1970: 22).
I
fråga om många av de framlagda förslagen erfordras inte beslut av riksdagen.
För överblickens och sammanhangets skull lämnas dock för vissa av dessa förslag
en kortfattad redovisning.
2 Nuvarande utbildningsvägar för vuxna
I
prop. 1967; 85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m.
samt prop. 1970: 35 angående ökat stöd tUl vuxenutbildningen gavs en översikt
av de studie- och utbildningsmöjligheter som stod till de vuxnas förfogande.
Jag finner det ändamålsenUgt alt i denna proposition göra en förnyad
redovisning.
2.1
Kommunal vuxenutbildning
Inom
den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läroplanerna för
grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet (ämneskurser) och yrkesskolan
(yrkesskolkurser). Den kommunala utbildningen får dessutom omfatta särskilda
yrkesskolkurser och yrkesskolkurser i form av studiecirklar. UtbUdningen
anordnas huvudsakligen som ddlidsundervisning. Eleven kan vad gäller
ämneskurser välja atl antingen läsa enstaka ämnen eller för fullständig
kompelens i den aktuella skolformen. Undervisningen är organiserad som
koncentrations-läsning, vilket innebär all eleven vanligtvis läser ell eller
tvåtre ämnen samtidigt.
Särskild
skolenhet för ämneskurser får inrättas om ämneskurserna beräknas varaktigt
motsvara minst 16 poäng, varvid en poäng beräknas för varje påbörjat 550-tal
lektioner. Vid sådan skolenhet skall finnas en ordinarie tjänst som rektor och
i vissa fall en ordinarie tjänst som studiereklor. I de faU vuxenutbildningen
är förlagd lill skolenhet för ungdomsutbUdning skall finnas en arvodestjänst
som studiereklor för ämneskurserna.
1967
års reform har medfört en kraftig expansion av den kommunala
vuxenutbildningen. Läsåret 1967/68 fanns kvällsgymnasier i ca 30 kommuner medan
läsåret 1970/71 ca 300 kommuner anordnar vuxenutbUdning. Gymnasie- och/eUer
fackskolulbildning på icke-gymnasieorl har på gmnd av särskilda skäl medgetts
på ca 35 orter.
'
Statssekreterare Lennart Sandgren, ordförande, byråchef Håkan Berg, professor
Kjell Härnqvisl, professor Karl-Gustaf Stukat och byråchef Nils-Eric Svensson.
Prop. 1971:37 8
Omkring
23 000 elever deltog läsåret 1969/70 i ämneskurser på grundskolans högstadium
och ca 38 500 i ämneskurser på gymnasiet och i fackskolan. Särskilda
skolenheter för vuxenutbildning finns på tio orter, nämligen Gävle, Göteborg
(tre enheter), Helsingborg, Malmö (två enheter), Norrköping, Stockholm (fem
enheter), Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro. (EnUgl beslut den 12 febmari 1971
även i Växjö och Karlstad samt den 26 februari 1971 i Sollentuna fr.o.m.
läsåret 1971/72.)
I kommunala och enskilda
yrkesskolkurser dellog ca 92 000 elever läsåret 1969/70 fördelade på huslig
utbildning 28 400, kontor och handel 29 300, industri och hantverk 18 700,
teknisk utbUdning 9 700 (därav 6 600 i teknisk aftonskola), vårdyrken 4 800 och
övriga områden 1 200, Av de nyssnämnda 92 000 eleverna gick ca 80 000 i kommunala
skolor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 bör skolöverstyrelsen
verka för avveckling av teknisk aftonskola, dock under förutsättning atl
jämförbara altemativ skapas inom den kommunala vuxenutbildningen.
Statsbidrag
utgår med 100 % av utgifterna för löner lill lärare och skolledare.
Bestämmelser om utbildningen har meddelats i stadgan (1967: 452) för gymnasial
vuxenutbUdning (ändrad senast 1970: 971).
De
största ämnena, dvs. de som läses av det största antalet studerande, var
läsåret 1969/70 i tur och ordning: engelska, matematik, svenska,
samhällskunskap, företagsekonomi och historia. Vid yrkesskoUcurserna ges
utbildning för ett stort antal yrken inom industri, hantverk, handel och kontor
liksom för vårdyrkena. I enlighet med Kungl. Maj:ls beslut den 15 mars 1968
(ändrat den 19 april 1968) har en gränsdragning skett meUan yrkesskolans
dellidskurser och studieförbundens kurser. Som en följd härav har vissa kurser
i t. ex. språk och konsthantverk överförts tUl studieförbunden.
En
praktisk pedagogisk utbildning om två terminer som är särskilt avpassad för
lärare för den statliga och kommunala gymnasiala vuxenutbildningen anordnas
fr. o. m. vårterminen 1971 vid lärarhögskolan i Stockholm. Antalet intagningsplatser
beräknas vara ca 25 per termin. Praktikterminen för dessa lärarkandidater skall
helt eUer delvis förläggas tiU kommunal gymnasial vuxenutbildning. Vid
antagningen liU denna särskilda utbildning gäUer samma villkor som för övriga
ämneslärarkandidater.
2.2
Statlig vuxenutbildning
Vid
de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand meddelas utbildning
enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium.
Undervisningen är en kombination av brevskolstudier och undervisning vid
resp. skola, s. k. varvad undervisning.
Prop.
1971:37 9
Fr.
o. m. vårterminen 1968 anordnas vid norrköpingsskolan även undervisning enbart
per korrespondens, vilken i likhet med den varvade undervisningen är helt
kostnadsfri. Läsåret 1970/71 beräknas elevantalet i den varvade undervisningen
uppgå till ca 3 900 vid de båda skolorna. Staten svarar för personalkostnader,
utgifler för de studerandes studiematerial och därutöver för bl. a. viss
utrustning och undervisningsmaterial.
Bestämmelserna om den
statliga VuxenutbUdningen har meddelats i stadgan (1967: 452) för gymnasial
vuxenutbildning (ändrad senast 1970: 971).
2.3
Folkhögskola
Statsbidrag
utgår liU 105 folkhögskolor och tiU ell tiotal fiUaler till dessa. Dessa
folkhögskolor kan med hänsyn till huvudmannaskapet indelas i tre grupper,
landstingsskolor, slödföreningsskolor och rörelseskolor. Slödföreningsskolorna
får vanligen betydande landstingsbidrag och landstingen är representerade i
skolornas styrelser. Rörelseskolorna utgör ingen homogen grupp. Den
folkrörelse som är huvudman är starkt representerad i dessa skolors styrelser.
Det är dock vanligt att plats i styrelsen ges åt representant för landstinget
och för den kommun där folkhögskolan är belägen.
Målet för folkhögskolans
verksamhet är att meddela allmän medborgerlig UtbUdning, ofta med inriktning
mol ett visst intresseområde. Under senare år har en ökande andel av
folkhögskolans elever sökl sig dit för att få vidareutbildning av allmänt slag
som en grund för forlsall utbildning. Några folkhögskolor har speciallinjer
som i vissa fall ger direkt yrkesutbildning. Del finns speciallinjer för
estetiska ämnen (musik, teater, konst) samt linjer för massmediautbildning och
u-landsfrågor. UtbUdning av ungdomsledare, studieledare och föreningsledare m.
m. sker också vid speciallinjer. Flera folkhögskolor har vidare gett sådan
undervisning som direkt förbereder eleverna för inträde i socialhögskolor.
Tre olika slags kurser får
enligt fotkhögskolestadgan (1958: 478, ändrad senast 1969: 599) ordnas vid
folkhögskolan, nämligen vinlerkurs, sommarkurs och ämneskurs. Vinlerkursen, som
är den i fråga om elevantalet dominerande kurslypen, omfattar 2230 veckor.
Sommarkurs skaU omfatta minst 13 veckor. Ämneskurs skaU omfatta minst en vecka.
Vinterkurserna kan ingå i en utbildning om två ofta tre årskurser. Arbetsåret
1969/70 hade 83 skolor tre årskurser. Är 1969 uppgick antalet elever vid
vinterkurserna till ca 12 800 och antalet elever i ämneskurser tiU ca 10 000.
För
folkhögskolorna finns ingen centralt faststäUd läroplan. Varje skola får inom
de gränser folkhögskolesladgan anger själv utforma sitt program. Endast ämnet
musik är obligatoriskt i alla årskurser. I övrigt
Prop.
1971:37 10
föreskriver
stadgan obligatoriska ämnen bara i den första årskursen. Dessa är svenska,
litteratur, historia, samhäUslära, psykologi, kemi och biologi med hälsolära.
Under senare år har försök gjorts med alt slopa årskursindelningen och i släUet
använda nivå- och sloffgruppering. Genom kungörelsen (1966: 24) om
grundskolans kompetensvärde m. ra. (ändrad senast 1970: 605) har folkhögskolans
kompelensvärde i viss utsträckning definierats. Folkhögskolekurserna kan under
vissa betingelser jämstäUas med grundskolans högstadium eUer fackskola. I vissa
faU ger folkhögskolestudier möjlighet tiU studier vid universitet eUer
högskola.
Statsbidrag
utgår enUgl kungörelsen (1966: 758) om statsbidrag tiU driftkostnader för
folkhögskolor (ändrad senast 1970: 610) lill kostnader för löner m. m. åt
lärare och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna, liU kostnader för
viss annan personal samt tiU pedagogisk utrustning m. m. Efter
skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall kan även utgå bidrag lill
personlig assistens åt handikappade elever vid folkhögskolor. Vidare utgår
statsbidrag tiU dyrare pedagogisk utrustning och för sanering av
folkhögskolornas ekonomi och lill byggnadsarbeten vid folkhögskolor.
Vid
lärarhögskolan i Linköping har sedan vårterminen 1970 anordnats en särskild
praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer av lärare för folkhögskola och
övrigt folkbildningsarbete. TiU utbUdningen har antagits dels sådana som avlagt
filosofie kandidatexamen eUer motsvarande, dels sådana som på annat sätt, t.
ex. aktivt arbete inom del fria och frivilliga folkbUdningsarbetet, ansetts ha
förutsättningar atl genomgå UtbUdningen. Intagningskapaciteten för denna
särskilda utbildning är 30 studerande per termin. Äv dessa 30 har 8 å 10 varit
»icke-akademi-ker».
Folkhögskolan
har tidigare endast i begränsad utsträckning haft tiUgång till lärare med en
längre, systematisk lärarutbildning. I den mån till folkhögskola och övrigt
folkbildningsarbete sökt sig lärare som genomgått lärarhögskolornas för
grundskola och gymnasium anpassade ämneslärarutbildning, har man kunnat
konstalera alt i denna inte beaktats de speciella förhållanden som
sammanhänger med atl eleverna/ kursdeltagarna är vuxna, friheten från
fastställda kursplaner, mlernal-miljö m. m. All döma av de erfarenheter man
hittiUs haft av den nya utbildningen är de som nu genomgått denna i dessa
avseenden väsentligt bättre förberedda.
HittUlsvarande
erfarenheter lyder också på att de som antagils på grundval av redovisade
erfarenheter från arbete inom folkbUdning och folkrörelser och som inle
tidigare bedrivit akademiska studier kunnat tUlgodogöra sig både den teoretiska
och den praktiska undervisningen lika bra som grappen med
universitetsutbildning. Del har också visat sig alt behovet är stort av
pedagogiskt och metodiskt utbUdade lärare inom folkbildningsarbetet med
omfattande erfarenheter från folkrörel-
Prop.
1971:37 II
ser
och arbetsmarknad. Della gäller inle minst inom ramen för den centrala
utbildningsverksamhet som löntagarorganisationerna bedriver med statsbidrag fr.
o. m. innevarande budgetår.
2.4 Studieförbund
Det
finns i dag tolv av staten godkända studieförbund, av vilka de flesta har
anknytning tiU någon folkrörelse. Studieförbunden bedriver en omfattande
studiecirkelverksamhel. För alt statsbidrag skall ulgå lill en studiecirkel
krävs bl. a. alt den har lägst fem och högst tjugu deltagare, all den omfattar
minst tjugu studietimmar, fördelade på minst fyra studieveckor, att den har
högst två sammankomster per vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst.
Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Vissa undanlag från
dessa bestämmelser är möjUga.
Läsåret
1969/70 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar tiU ca 158 000
och brulloantalel deltagare till ca 1,5 milj.
Statsbidrag utgår enligt
kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag tiU del fria och frivUliga
folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329) med 75 % av kostnaderna för
ledararvode och studiemateriel, dock högst 30 kr. per studietimme. Av detta
belopp får högst 24 kr. avse ledararvode. För allmän studiecirkel i svenska,
engelska, matematik eller samhäUskunskap som i huvudsak motsvarar utbildning
enligt läroplanen för grandskolan utgår dessutom ett tiUäggsbidrag om högst 10
kr. per studietimme. Av tiUäggsbidraget får högst 8 kr. avse ledararvode. Dessutom
utgår visst statsbidrag för administration och pedagogisk verksamhet.
En
särskUd studieform utgör universitetscirklarna. En sådan cirkel skaU omfatta
minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. I fråga om
deltagarantalet gäUer samma villkor som för allmän studiecirkel. Ledaren för
en universitetscirkel skall ha kompetens för undervisning vid universitet.
Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel,
dock högst med 75 kr. per studietimme. Av della belopp får högst 60 kr. utgå
till ledararvode. Vidare utgår bidrag med 75 % av kostnaderna för
resekostnadsersättning och traktamente till ledaren.
2.5 Kurser
i radio och television
Våren
1967 tiUsatles kommittén för television och radio i utbUdningen (TRU). En av
kommitténs huvuduppgifter är att bedriva försöksverksamhet med eterförmedlad
vuxenutbUdning.
Höstterminen
1968 startade i radio och television de första kurserna som TRU producerat en
kurs i engelska och en i förelagsekonomi.
Prop. 1971:37 12
Båda
kurserna är på gymnasienivå. Vidare har kurser genomförts i ämnena matematik,
socialkunskap och psykologi. Sändningstiden för TRU-programmen i radio och
television uppgår vårterminen 1971 tiU ca 14 timmar i veckan. Kungl. Maj:t har
genom beslut den 4 september 1970 faststäUt produktionsplan för TRU för
budgetåret 1970/71. Flera nya kurser bl. a. i arbelsmarknadskunskap på finska
och en kurs i fackUga frågor kommer härigenom all framställas för utsändning
via etermedierna.
Avsikten
med TRU-programmen är att de vuxna skall kunna följa dem individuellt och
själva arbeta med del kursmaterial som framstäUs till programmen. TRU
samarbetar dock även med övriga kursanordnare av vuxenutbildning.
Inom
bl. a. den kommunala vuxenutbildningen ges möjlighet all della i lärarledd
undervisning i anslutning till TRU-kurserna. Samverkan förekommer också med
studieförbunden, som anordnar studiecirklar i anslulning lill programmen.
Vidare förekommer samverkan med korre-spondensinstitul och den som vill kan
sända in svarsuppgifler och få dem rättade. Elt flertal av TRU:s kurser svarar
mot hela eller delar av ämnena matematik, svenska och samhällskunskap på
grundskolans högstadium och kan därför användas i den studiecirkelverksamhel
som vänder sig lill vuxna med kort och bristfällig utbildning. Kursema i
arbetsmarknadskunskap, matematik på nytt och svenska nu används i del arbete
som FÖVUX bedriver.
Genom
Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning görs dagliga
undersökningar om antalet TV-lillare. Äv dessa undersökningar framgår bl. a.
alt del genomsnittliga antalet TV-lillare per program under hösten 1970 för
kursen i u-landskunskap var ca 600 000, för kursen i psykologi ca 235 000 och
kursen matematik på nytt ca 225 000.
Sveriges
Radio producerar sedan många år tillbaka kurser för vuxna, t. ex. i språk.
Under senare år har även sänts kurser i svenska för invandrare. Dessutom
kommer bl. a. att sändas kurs i samhällsorientering för invandrare och kurs i
studieteknik som riktar sig lill alla vuxna som studerar eller tänker börja
studera.
2.6
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning
är beteckningen på utbildning som beviljas på sysselsättningspolitiska grunder.
Berättigade lill arbetsmarknadsutbUdning och UtbUdningsbidrag är personer som
är arbetslösa, hotade av arbetslöshet eller som är svårplacerade på
arbetsmarknaden. Vederbörande skaU ha fyllt 20 år och vara sökande vid
arbetsförmedlingen. Från denna 20-årsregel görs dock undanlag för bl. a.
ensamslående mödrar, handikappade och flyktingar. Arbelslöshetskravel
gäUer ej den s. k.
Prop. 1971:37 13
brislyrkesulbUdningen. Denna ger utbildning i yrken, inom
vilka det med hänsyn liU rådande arbetsmarknadsläge eller eljest är av
väsentlig betydelse alt snabbi öka tillgången på utbildad arbetskraft.
De vanligaste
formerna av den i egen regi anordnade arbetsmarknadsutbildningen är
omskolningskurser, som ger grundläggande utbildning för ett nytt yrke,
fortbildningskurser, vilka ger utbildning inom det egna yrkesområdet, saml
nybörjarkurser. Vidare anordnas reaklive-ringskurser för personer som tidigare
varit yrkesverksamma och vill återuppta förvärvsarbetet. Kursernas längd
varierar från några veckor upp till flera år. Av de personer som 1969 påbörjade
arbetsmarknadsutbildning gick ca 42 % i särskilda kurser anordnade av
skolöverstyrelsen. Ca 25 % gick i del reguljära utbildningsväsendet, ca 10 % i
företagsutbildning och ca 20 % i övriga kurser.
För
planeringen svarar arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens volym och inriktning bestäms genom
en för varje budgetår faststäUd ramplan, som justeras alltefter behov under
året. Tillverkningsarbete är det största enskilda utbildningsområdet.
Servicearbete i vid mening såsom vård och kontorsarbete och inte direkt
yrkesinriktade kurser är andra stora områden. Den största åldersgruppen, 2534
år, svarar för ca 30 % av elevantalet.
Effekten av utbildningen bedöms som god, och
undersökningar visar atl över 70 % som avslutat yrkesinriktad utbildning fåll
anställning efter en månad.
Arbetsmarknadsutbildningens omfattning har under de
senaste tio åren nästan liodubblals. Budgetåret 1959/60 deltog ca 11 000
personer i arbetsmarknadsutbildningen medan den innevarande budgetår beräknas
komma all omfatta ca 100 000.
Höstterminen 1969 inleddes en försöksverksamhet med
allmänna ämnen i kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Syftet är all ge
kursdel-lagarna, som i allmänhet har förkunskaper endast motsvarande
sex-sju-årig folkskola, en kompletterande allmän utbildning. Tolv kurscenlra utsågs
liU försöksorter. På dessa har försöksverksamheten huvudsakligen bedrivits i
kurser inom det verksladsmekaniska området omfattande en kurstid av minst 20
veckor. Utbildningen har omfattat sammanlagt 336 lektioner i följande ämnen: svenska
96 lektioner, samhällskunskap 24 lektioner, engelska 48 lektioner, matematik 96
lektioner och fysik/kemi 72 lektioner. Deltagarna i försöksverksamheten har
erhållit motsvarande förlängning av den totala kurstiden för all tiden för den
egentiiga yrkesutbildningen inle skuUe reduceras.
Inom ramen för den forskningsverksamhet som
arbetsmedicinska institutet under budgetåret 1969/70 bedrivit inom
arbetsmarknadsutbUdningen har en uppföljning skett av den aUmänna utbUdningen
på sex av de tolv försöksorterna.
Prop.
1971:37 14
Enligt
vad som erfarits såväl från kursföreståndarna på försöksorterna som genom
arbetsmedicinska institutets undersökningar har den allmänna UtbUdningen fåll
ell övervägande positivt mottagande från kursdeltagarnas sida och intresset
för densamma har i aUmänhet varit stort.
Mot
bakgrunden av de positiva erfarenheterna har skolöverstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen i samråd beslutat alt utbildning i allmänna ämnen skall
ingå som en del av den arbetsmarknadsutbildning som bedrivs vid samtliga
centra och avses tillämpas vid alla dessa kursorter senast den 1 april 1971.
Utbildningen
skall omfatta ett stort antal kurser och förlänger den individuella kurstiden
för deltagare i dessa med åtta veckor. Utbildningen skall omfatta sammanlagt
288 lektioner i följande ämnen: svenska 80 lektioner, samhällskunskap 48
lektioner, engelska 32 lektioner, matematik 80 lektioner och fysik/kemi 48
lektioner.
2.7
Eftergymnasial vuxenutbildning
Under
senare år har personer ulan formell behörighet getts ökade möjligheter till
eftergymnasiala studier. På grundval av förslag från kompetensutredningen har
Kungl. Maj:l i kungörelsen (1969: 68) om vidgat tiUträde till högre utbildning
(omtryckt 1970: 371) meddelat bestämmelser om försöksverksamhet med vidgat
tillträde tiU grundläggande utbildning inom vissa ämnesområden vid fUosofisk
fakultet. Behörig all inskrivas vid universitet är enligt dessa bestämmelser
den som fyller 25 år senast under del år han begär inskrivning och som varit
yrkesverksam under minst fem år eUer på annat sätt förvärvat motsvarande
erfarenhet. Den studerande skall uppfylla de krav på förkunskaper som
oundgängligen fordras för alt han skall kunna tillgodogöra sig utbildningen.
Försöksverksamheten omfattar studier för sammanlagt 60 poäng, varav högst 40
poäng inom ett och samma ämnesområde. Hittills har under tiden den 1 juli 1969
t.o.m. den 30 september 1970 2 400 elever skrivits in. Pedagogik är del
vanligast förekommande ämnet, men även ämnen som företagsekonomi, psykologi, sociologi
och engelska är populära.
En
annan möjlighet för vuxenstuderande av olika kategorier ulan formell behörighet
utgör den försöksverksamhet med yrkesinriktade kurser om normall en termins
längd vid universiteten som påbörjades läsåret 1969/70 bl.a. i
arbelsmarknadsleknik. För läsåret 1971/72 planeras UtbUdning i första hand i
administrativ teknik, arbelsmarknadsleknik med personaladministration,
informationsteknik, museiteknik, undervisningsteknologi, dramatik,
u-landsfrågor med biståndsteknik, skoglig produktionslära samt en kurs i
miljövård om två terminer.
Dessutom
anordnas s. k. extern universitetsutbildning, dvs. kursverksamhet med
anknytning lill universitet och högskolor men utanför dessas reguljära
verksamhet. Se vidare under avsnittet 5.3.3 (s. 60).
Prop.
1971:37 15
2.8
Korrespondensundervisning
Skolor
och institut som sysslar med korrespondensundervisning är få i vårt land. Trots
delta har korrespondensundervisningen som studieform för vuxna haft stor
betydelse. Vartefter som andra möjligheter lUl vuxensludier byggts ut, har
korrespondensundervisningen delvis ändrat form. Den har alltmer kommit att ingå
som en del i större undervisnings-enheter.
Kombinationer
med korrespondensundervisning och kortare interriat-kurser blir aUl vanligare.
Samma gäUer med kombination korrespondensundervisning och studiecirklar.
Utbudet
av kurser för korrespondensundervisning är stort. De omfattar dels enskUda
ämnen eUer delar av ämnen och dels större kombinationer som ger en viss
kompetens. Utvecklingen har i stort gått från större ämneskombinationer till
enskilda ämnen. Anledningen är atl de flesta studerande numera använder
korrespondensstudier för att komplettera punktvisa brister i kunskaperna.
Korrespondensstudier är
atl betrakta som en relativt svår studieform som kräver ett stort mått av
planering. Även om studierna medger en återkoppUng i form av brev och svar
medför brislen på den direkta kontakten med undervisaren svårigheter.
Så snart
korrespondensstudierna kombineras med andra former, ger de dels större effekt,
dels mindre bortfall från studierna. Undersökningar som gjorts på Brevskolan
har bekräftat detta. Studieformen har varit aftonbrevskola. Detta innebär atl
en del av studierna bedrivs i form av grupparbete i studiecirkel och en del i form
av enskilda studier, där varje deltagare sänder in svar till Brevskolan.
Kombinationen enskilda studier och cirkelstudier ger således bättre
studieresultat och mindre bortfall. BorlfaUet i aftonbrevskolorna torde ligga
på ca 15 %.
Under
den senaste tioårsperioden har kurserna för korrespondensundervisning
förändrats märkbart. Detta gäller både språkligt och pedagogiskt. Många kurser
är utformade både som gruppsludiematerial och som kurser för enskilda studier.
De
olika instituten och skolorna har elt brett ämnesregisler. Huvudinriktningen
varierar dock. Av följande presentation framgår olikheterna.
Hermods
korrespondenlinslitul är en stiftelse. Under 1967 uppgick NKI-skolan i Hermods.
Delägarna i stiftelsen är i stort sett olika företag. Hermods kurser har
därför tiU stor del inriktats på atl utbilda anställda inom företagen.
Kurserna är i huvudsak kompetensinriktade. Delta innebär atl Hermods i sitt
bestånd har kurser som är läroplans-anpassade. De överensstämmer med såväl
grandskolan som gymnasiet. Hermods har ca 95 000 nyanmälningar per år.
Brevskolan
ägs av de stora folkrörelserna. I första hand bör nämnas Kooperativa förbundet
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), fack-
Prop.
1971:37 16
förbunden.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Arbetarnas bildningsförbund (ABF)
och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB). Brevskolans
kursbestånd är tiU stor del inriktat på delägarorganisationernas behov. Ofta
spedalproduceras kurser för en bestämd målgrupp. Utöver detta har skolan ett
brett allmänt kursbestånd.
Verksamheten
inom delägarorganisationema är både kompelensinrik-lad och allmänorienterande.
Inom KF-seklorn bedrivs en omfattande personalutbildning. Inom de övriga
organisationerna bedrivs verksamhet av mera punklmässigt slag. Här dominerar
utbUdning av fackligt och politiskt förtroendevalda. På studiecirkelsidan, där
en viss del av verksamheten bedrivs i form av studiecirklar med
svarsgranskning, finns också svenska, främmande språk och konsthanlverksämnen.
Brevskolans
kurser är i huvudsak inriktade på de fyra ämnesgrupper som är prioriterade för
högre statsbidrag i studiecirklar. Brevskolan har ca 50 000 nyanmälningar per
år.
Lantbrukets
korrespondensskola (LTK) är i huvudsak inriktad på utbildning inom jordbrukels
område. Den ägs av jordbruksorganisationerna. På så sätt har också LTK en viss
folkrördseinriktning. LTK har ca 15 000 anmälningar per år.
Försvarets
brevskola meddelar lill befäl på aktiv stat och i reserven m. fl.
korrespondensundervisning i militära ämnen, totalförsvars-, samhäUs- och
utrikespolitiska frågor m. m.
2.9
Löntagarorganisationernas utbildning
Löntagarorganisationer
är bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) saml Sveriges arbetares
centralorganisation (SAC).
Den studieverksamhet som
bedrivs av dessa organisationer har flera syften. Den vill ge medlemmarna
insikter i fackliga och samhälleliga frågor. Studieverksamheten har vidare till
uppgift att tUlfredsställa det stora behovet av skolning av dem som skall
företräda medlemmarna i olika situationer. Sådana förtroendevalda, t. ex.
ordförande i verkstads-klubbar eller tjänstemannaklubbar, måste för alt fylla
sina uppgifter ha betydande kunskaper inom en rad ämnesområden. De skall bl. a.
företräda medlemmarna vid förhandlingar med arbetsgivaren, vilket kräver
kunskaper om de lagar och avtal, som reglerar förhållandena på arbetsmarknaden,
men också insikter i samhälls- och företagsekonomi. På arbetsplatserna finns
numera olika och ofta ganska komplicerade syslem för lönesällning, vilka den
fackUge förtroendemannen måste vara väl förtrogen med. Denne får också ofta
vara ett slags kurator på arbetsplatsen; för della kan kunskaper i
sociallagsliftning vara nödvändiga. Della gäller inle minst för del ökade
inslaget av utiändsk arbetskraft.
Prop.
1971:37 17
Den
äldsta och mest kvalificerade av de allmänna LO-kurserna har varit den s. k.
tremånaderskursen, som under senare år erhållit benämningen Facklig huvudkurs.
Endast en begränsad del av denna kurs ägnas fackliga frågor. Den andra längre
typen av kurser, de s. k. sexveckors-kurserna, ger större utrymme ål aUmänna
fackliga frågor, såväl fackföreningsrörelsens historiska bakgrund som dess
nutida omfattning och organisation. De aUmänna styrelsekurserna om två veckor
koncentrerar sig i huvudsak på det praktiska arbetet inom en avdelning.
Därutöver anordnas ett antal kurser om två veckor specieUt avsedda för
invandrare. LO anordnar vidare ett antal specialkurser, bl. a.
arbelarskyddskurser, kurser i företagsdemokrati och kontakt- och
informalionskurser. Under studiesäsongen 1971/72 kommer fackföreningsrörelsen i
samarbete med ABF, Brevskolan och TRU alt genomföra sm hitintills största
vuxen-ulbildningssalsning. Syftet är att nå 100 000150 000 LO-medlemmar som
man inle tidigare lyckats aktivera, vare sig för fackliga frågor eller
sludiefrågor.
Den
längsta TCO-kursen är den s. k. månadskursen. Vidare anordnar TCO ell antal
specialkurser som ger kvalificerad utbildning inom olika ämnesområden.
De
övriga löntagarorganisationernas kursverksamhet omfattar i regel veckokurser
samt två- och Iredagarskurser.
Löntagarorganisationerna
tillsammans anordnade under 1968 ca 285 kurser och 562 kursveckor. Siffrorna
avser kurser om minst en vecka och antalet deltagare i dessa kurser uppgick tiU
närmare 10 000.
Enbart
LO som är den största löntagarorganisationen med ca 1,6 milj. medlemmar satsar
årligen ca 30 milj. kr. på studieverksamheten.
Statsbidrag utgår fr.o.m.
budgetåret 1970/71 liU löntagarorganisationerna för deras centrala
kursverksamhet enligt stalsmaklemas beslut år 1970 (prop 1970: 35, SU 1970:
107, rskr 1970: 273). Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1970: 272) om
statsbidrag lill löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår
statsbidrag tUl kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till
ersättning för undervisningskostnader utgår statsbidrag med 100 % av de
faktiskt utgående ersättningarna, dock högst 100 kr. per elewecka. Till
kostnader för deltagares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska
kostnadema och för inackordering med 30 kr. per elevdygn.
2.10
Statlig personalutbildning
Många
av de större statliga myndigheterna anordnar sedan länge grundläggande
fackutbildning jämte påbyggnadsulbildning för sina anställda. Syftet är att
säkerställa myndigheternas behov av specialutbildad arbetskraft, när della
behov inte kan tillgodoses inom del allmänna utbildningsväsendet. Sådan
utbildning förekommer framför allt inom
2
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop. 1971:37 18
försvaret
och affärsverken men också hos andra stora myndigheter som vägverket,
tullverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen.
Som exempel på här aktuell fackutbildning kan nämnas postverkels administrativa
kurs, SJ:s assistentulbildning, televerkets tele-grafbiträdeskurs och
telegrafexpeditörskurs, tuUverkels kammarskrivarkurs, kurser vid polisskolan
saml socialstyrelsens och kriminalvårdsstyrelsens gemensamma vårdarulbildning.
Också den av länsstyrelsernas ulbUdningsnämnd bedrivna landskanlistutbildningen
kan räknas hil liksom på olUca håll förekommande aspiranlutbildning.
I
övrigt beslår inomverksutbildningen huvudsakligen av skilda slag av introduktionskurser
och fortbildningskurser. De sistnämnda är i stor utsträckning inriktade på
komplettering av fackkunskaper jämte arbetsledning och administrativa
tekniker.
Utbildningen
bedrivs i många olika former, t. ex. i »skolform», på intematkurser eUer som
korrespondensstudier (helt eller delvis på fritid).
Inomverksutbildningen
är, sedd i sin helhet, omfattande. Över 1 000 olika kurstyper finns i dag i
statsförvaltningen.
Genom
inrättandet år 1967 av statens personalutbUdningsnämnd (PUN) markerade slalsmaklema
den vikt man fäster vid statUg personalutbildning. Härigenom skapades elt för
hela statsförvaltningen centralt personalutbildningsorgan. Nämnden har enligt
sin instruktion bl. a. liU uppgift alt undersöka behovet av statlig
personalutbildning, planera och genomföra sådan för flera myndigheter gemensam
utbildning, bistå statliga myndigheter i ulbUdningsfrågor, främja samordningen
av statlig personalutbildning.
Nämnden
ser som sin främsta uppgift att skapa större enhetlighet i och få lill slånd en
bättre samordning av statiig personalutbildning. För att närma sig della mål
har nämnden dels börjat framställa kurspaket avsedda att användas i
inomverksutbildningen, dels vidgat ramen för sin konsultalionsverksamhet.
Nämnden bedriver själv sådan personalutbUdning som riktar sig lill
statsanställda, oberoende av vilken myndighet de tillhör, och som lämpligen bör
anordnas centralt. Som exempel på nämndens kurser kan anföras kurs för
ekonomipersonctl, kurs i berednings-och föredragningsleknik, allmän chefskurs
och kanslislkurs. Nämnden ordnar också utbildning av ledamöter i
företagsnämnderna.
Omfattningen
av den kursverksamhet som PUN avser all genomföra under budgetåret 1970/71
framgår av följande sammanställning (s. 19).
Central
stalUg personalutbildning bedrivs också av statskontoret och
riksrevisionsverket. Slalskonloret bedriver utbildning i rationalisering,
automatisk databehandling och planeringsteknik, medan riksrevisionsverket
anordnar kurser f. n. bl. a. i programbudgetering. Liksom perso-nalulbildningsnämnden
ger båda myndigheterna ul program med detaljerade uppgifter om sin
utbildningsverksamhet.
Vad
beträffar innehållet i den framtida statliga fortbildningen är del
Prop.
1971:37 19
Antal
Antal
Antal
Olika
slag av utbildning
kurser
deltagare
persondagar
Introduktionsutbildning
biträdespersonal
71
180O
5 400
handläggande personal
10
225
2 900
Fortbildning
bilrädespersonal
17
380
2 800
handläggande personal
17
380
3 100
Vidareutbildning
3
75
5 300
Utbildning
av företags-
nämndsledamöter
6
200
60O
Övrig
utbildning
7
150
450
Summa
131
3 210
20 550
rimligt
alt räkna med ökade insatser framför allt i fråga om arbets- och
personalledning, arbetarskydd samt förvaltningsdemokrati.
Vidare
kan nämnas att pågående stmkturomvandling och rationalisering inom
statsförvaltningen kommer alt ställa särskUda krav på insatser för omskolning.
Kostnadema
för den ulbildrungsverksamhet som PUN bedriver uppgår till drygt 2 milj. kr.
per år (exkl. lönekosntader för kursdeltagare och nämndens administrationskostnader).
2.11
Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet
Förberedelserna
för den kommunindelningsreform som trädde i krafl med 1952 års ingång
initierade centrala åtgärder för fortbUdning av kommunala funktionärer.
Dessutom inverkade det förhåUandet att kommunerna under åren närmast efter
andra världskriget fått nya och vidgade uppgifter. Nämnda faktorer gjorde att
behovet av fortbildning för kommunala förtroendemän blev särskUt framträdande.
En
central nämnd med representation från kommunförbund och staten inrättades. I
nämndens regi organiserades korrespondenskurser med början 1948, Dessa kurser,
som följdes av konferenser där korrespondenskursernas innehåU diskuterades mot
bakgrund av deltagarnas praktiska erfarenheter, omfattade bl. a.
bostadsförsörjning, samhäUsplanering, socialvård, skoladministration, kommunal
ekonomi. Kursema var ursprungligen avsedda för kommunala förtroendemän. Elt
framspringande fortbUdningsbehov gjorde dock alt även tjänstemän inom
kommunalförvaltningens olika grenar började anmäla sig som kursdeltagare.
Kommunerna fick på detta sätt relativt tidigt en fortbUdning för
administratörer. Sedan 1952 års kommunindelningsreform genomförts överlogs
verksamheten av de primärkommunala förbunden och bedrevs under namnet
Kommunskolan. Från 1956 lokaliserades verksamheten till en särskild
internatskola i Sigtuna. Central kursverksamhet för förtroendemän och
tjänstemän bedrevs i Kommunskolans regi fram tUl förbundssammanläggningen den
1 juli 1968. De båda primärkommunala förbunden som
Prop. 1971:37 20
ägde
skolan hade dessutom viss egen kursverksamhet såväl centralt som regionalt. Vid
omorganisationen 1968 sammanfördes den kursverksamhet, som tidigare bedrevs av
de båda förbunden var för sig och av den gemensamt ägda Kommunskolan, i del nya
Svenska kommunförbundets utbildningssektion. Genom all sektionen ingår i den
personaladministrativa avdelningen samordnas utbUdningen med förbundels övriga
verksamhet för kommunernas personaladministration. Redogörelsen i det följande
avser verksamheten inom den nya organisationens ram.
Muntliga
kurser indelas med hänsyn till lokaliseringen i följande typer: centrala (C),
regionala (R) och länskurser (L). De centrala och regionala kurserna, som
omfattar 13 veckor, planeras och genomförs av personal vid förbundskansliel
och Kommunskolan. Länskurserna, som i allmänhet omfattar 13 dagar, planeras
och genomförs vanligen av resp. sekreterare hos länsavdelningarna.
C-kurserna
förläggs lUl Kommunskolan i Sigtuna och R-kurserna lill fem förhyrda internat i
Sollefteå, Borlänge, Eskilstuna, Uddevalla och Ronneby.
C-kurserna
1970 vänder sig till följande kategorier. Förtroendemän: kommunalråd,
kommunernas styrelser, lönenämnder, revisorer, brandstyrelser,
bosladsförmedlingsnämnder, byggnadsnämnder, fritidsnämnder, skolstyrelser,
kulturnämnder, sociala nämnder, hälsovårdsnämnder, förtroendemän och
anställda: kommunal information, markfrågor, samhällsplanering; anställda:
förvaltningsjurister, kommunal- och utredningssekreterare, föl'vallningschefer,
ralionaliseringspersonal, personal vid rådgivningsbyråer för alkoholskadade.
R-kurserna
1970 vänder sig tUl följande kategorier. Förtroendemän och anställda: turism.
Anställda: kommunalekonomer, drälselkamrerare och kamrersassistenter, lönesekrelerare,
personalfunklionärer, statistiker, avlöningsförrättare, brandchefer,
brandmäslare, bostadsförmedlingspersonal, skolchefer, skoladministratörer,
skolkamrerare och assistenter, skolkuratorer, bibliotekschefer, musikledare,
kontorister vid skolkontor och bibliotek, socialchefer, socialassistenter,
föreståndare vid ålderdomshem, övrig personal vid ålderdomshem,
hälsovårdsinspektörer.
Begreppen
centrala kurser (C) och regionala kurser (R) avskaffas dock fr.o.m. 1971.
Samtliga kurser är förbundskurser och skall vara kvalitativt jämförbara.
Avgörande för om en kurs genomförs på annan plats än Kommunskolan bör i
framtiden enligt förbundet vara huruvida den till sin karaktär är lämpUg alt
lokalisera lill sådan plats, t. ex. genom alt den är lätt alt administrera,
kräver relativt sett mindre kursledarinsals etc.
Kursverksamhetens
omfattning framgår av följande sammanstäUning (s. 21).
AnsläUda
erhåller i aUmänhet sin lön i vanlig ordning under den tid kurs pågår och
förtroendemän får vanligen förrällningsarvode. För båda
Prop. 1971:37
Centrala
och regionala kurser 1970
21
opaginerad Kontrollera mot PDF
292
Antal
Förvaltningsområde kurser
Central
förvallning .......... 76
Rätts-
och samhäUsskydd samt folk
bokföring och beskattning 7
Fastighetsförvaltning
och bostadsför-
sörining
...................... 4
Byggnads-
och planväsen, galu- och
parkförvaltning, sport och frilufts
liv ............................ 24
Undervisning
och annan kulturell
verksamhet
................. 21
Socialvård och
socialförsäkring .... 32
Hälso- och sjukvård.......... 4
Summa ....................... . 168
Antal
deltagare
Antal kursdagar
Antal studiedagar
Förtroendemän
Anställda
Summa
722 2 459
3181
342
12 546
78 157
235
25
835
75 87
162
18
742
492
784
113
3 641
383
449
832
103
3 746
417
807
1224
168
6 402
133
36
169
17
737
2 300
4 287
6 587
786
28
649
opaginerad Kontrollera mot PDF
kategorierna
gäUer att kommunen betalar kostnaderna för resa och uppehäUe.
Kommunförbundels
länsavdelningar har vid sina L-kurser en verksamhet som torde motsvara 32 000
studiedagar per år. Kommunerna, i synnerhet de största, har också egen
utbUdningsverksamhet. Dessutora används externa kursarrangörer för utbUdning av
kommunala funktionärer.
Brevkurserna
som var verksamhetens ursprung är nu av blygsam omfattning. Följande
brevkurser är dock fortfarande aktuella: Kommunal ekonomi del I Budgetering
(utgiven 1969), Kommunal medelsförvaltning II (utgiven
1966), Barnavårdslagstiftningen (utgiven 1967), Fosterbamsvård (utgiven 1968).
En
allt större del av fortbildningen och vidareutbildningen inom den kommunala
sektorn avser Svenska kommunförbundet att lösa genom produktion av kurspaket.
Dessa produceras centralt inom förbundskansliel, som också ombesörjer
utbildning av handledare. Fyra kurspaket har producerats, ell för utbUdning av
lagförmän (Lagbasen), elt för utbUdning av kontoristpersonal (KUB), ett för
utbUdning av ledamöter i företagsnämnder (Samverkan) samt ell lUl utbUdning i
elevregistreringssystemet för grandskolan (Elev G). Dessa kurspaket, i
förhåUande tUl varandra olika både liU omfattning och uppbyggnad, utgör tiUsammans
med handledarulbUdningen, vilken sker som inlernalkurs, en form av
utbUd-ningssystem.
F.
n. arbetas raed ytterUgare tre kurspaket; ArbetarskyddArbetsmUjö, Personal
samt Föredragningsleknik. Inora kort börjar arbetet med ett paket avsett för
arbetsledare inom kommunernas bygg- och anläggningsverksamhet. Den
decentraUsering av genomförandet som kurspaket-
Prop.
1971:37 22
produktionen
innebär gör det möjUgt att systematiskt utbUda även de liU antalet stora
arbetstagargrapper som inte kan nås med en central eUer regional
kursverksamhet. Muntliga kurser kan nämligen bara täcka en del av
utbildningsbehovet för de ca 60 000 förtroendemännen (exkl. suppleanter), 96
000 tjänstemännen och 182 000 övriga arbelslagama. I dessa siffror ingår inte
lärarpersonal.
Kommunala
jrkesnämnden (KYN) är elt samarbelsorgan meUan Svenska kommunförbundet och
Svenska kommunalarbetareförbundet. Inom nämnden har diskuterats kartläggning av
utbildningsbehovet för grappen övriga arbetstagare och lämplig organisation av
kursverksamheten för följande grupper: vårdhemspersonal,
skolbespisningspersonal, städpersonal, slädledare, maskinförare, lagförmän,
sprängare och drift-maskinister. En stor del av nämnda kursverksamhet genomförs
av bl. a. statens institut för företagsutveckling (SIFU) på uppdrag av Svenska
kommunförbundet.
Kommunförbundets
kostnader för utbildningsverksamheten torde uppgå till ca 3,5 milj. kr. per år.
Härutöver kommer kommunemas utgifter för resor, traktamenten m. m. i samband
med utbildningsverksamheten.
2.12
Svenska landstingsförbundets utbUdningsverksamhet
Landstingsförbundet
påbörjade 1964 kurs- och konferensverksamhet av mer betydande och kontinuerlig
art. Verksamheten fick i inledningsskedet en stark prägel av grund- och
vidareutbildning för bl. a. tjänslemän inom organisations- och
personalfunktionerna.
En
särskild utbUdningsavdelning för handläggning av utbUdningsfrågorna (grand-
och vidareutbUdning saml fortbildning) tiUskapades inom förbundet 1965. Samma
år förvärvade förbundet en egen kursgård Landstingsskolan Högberga, Lidingö.
Kursgården togs i brak 1966.
1965
påbörjades den s. k. regionala och lokala ulbUdningsservicen från förbundets
sida. Genom att framställa utbildningsmodeller och material medverkade
förbundet liU en initiering, aktivering och samordning av kurser i
landslingens regi.
Vid
ungefär samma tidpunkt påbörjades inom utbildningsavdelningen en kontinuerlig
bevakning och utveckling av pedagogiska metoder och tekniker. Detta arbete har
i stor utsträckning inriktats på alt utveckla intern TV, som hjälpmedel för
fortbUdning och information lill olika personalgrupper inom sjukhusen och
landslingen.
Landstingsförbundets
fortbUdning har dubbla syften. Den skaU dels ge möjligheter tiU kontinuerlig
informations- och erfarenhetsutbyte mellan landslingen och förbundet, dels
vara ett viktigt led i utvecklingen av landstingens olika personalgrupper.
Verksamheten kan i princip uppdelas på tre huvudområden: centrala kurser,
regional och lokal ser-
Prop.
1971:37 23
vice
samt samplanering och prioritering av externa arrangörers kurser. De centrala
kurserna ordnas och genomförs av utbildningsavdelningen. Som regel förläggs
dessa till Landslingsskolan Högberga. Antalet kursveckor per år uppgår till
totalt 4045. Totala antalet deltagare per år vid centrala kurser uppgår till
ca 1 000 och vid regionala och lokala kurser tiU ca 12 000 per år. Anställda
erhåller i aUmänhet sin lön i vanlig ordning under den lid kurs pågår och
förtroendemän får vanligen förrältningsarvode. För båda kategorierna gäller all
landstinget betalar kostnaderna för resa och uppehäUe.
Tonvikten i förbundels
forlbildningsverksamhel har på senare år i aUl högre grad lagts på regional och
lokal verksamhet utbildnings-modeller och utbildningsmateriel. Den centrala
kursen är ofta bara en del, om än en viktig del, av en ulbildningsmodell inom
visst funktionsområde. En central kurs måste som regel följas upp av regionala
och lokala aktiviteter om önskad bredd och effekt skall kunna nås. Den snabba
utvecklingen inom del regionala och lokala området har för förbundets
utbUdningsavdelning medfört ell aUl större förlags- och distributionsansvar.
Della har blivit faUet trots all elt omfattande samarbete med bl. a. olika
korrespondensinslilul har inletts när del gäller produktion av utbildningsmaterial
för större målgrupper.
Även
om landstingens och förbundels resurser och möjligheter all arrangera
fortbildning för landstingspersonalen har ökat starkt under de senaste åren
kvarstår enligt förbundet behovet av kurser som anordnats av externa
arrangörer (personalorganisationer, statiiga myndigheter, branchföreningar
etc). Om huvudmannen skall kunna stödja ekonomiskt i vissa fall helt bekosta
denna verksamhet är det givelvis av största intresse alt kurserna i
möjligaste mån svarar mol de behov och krav som huvudmannen har.
Utbildningsavdelningens strävan är här att i så god tid som möjligt få kontakt
med de viktigaste utbildningsarrangörerna för all ur såväl innehållsmässig som
pedagogisk synpunkt få tillfäUe alt bedöma planerade kurser.
Aktuella
ämnesområden inom landstingsförbundets fortbildningsverksamhet under 1971 är
bl. a. följande: chefsutbildning, ekonomi, försvars- och kataslrofmedicin,
information, kulturfrågor, omsorger, organisation och rationalisering,
personalljänsl och administration, rehabi-Ulering, revision,
sjukvårdsadministration, teknisk tjänst samt sjukhusplanering, byggnads- och
utrustningsfrågor.
För
atl ulbUdningsavdelningens forlbildningsverksamhel skall få en så adekvat och
verklighetsnära utformning som möjligt har olika referensgrupper utsetts för
utbUdningsplaneringen. I dessa referensgrupper och arbetsgrupper ingår dels
företrädare för landslingen (förtroendemän, chefsadministratörer,
målgruppsrepresentanter), dels företrädare för socialvårdens och sjukvårdens
planerings- och ralionaliseringsinslilut (Spri), statliga myndigheter och
personalens fackliga organisationer.
Prop. 1971:37 24
Här
kan nämnas att utbUdningsavdelningen har ett kontinuerligt samarbete i
UlbUdningsfrågor med personalens fackUga organisationer. Som exempel kan nämnas
landslingskommunala yrkesnämnden (LYRK) som är ett samarbetsorgan i
utbildningsfrågor meUan Svenska landstingsförbundet och Svenska
kommunalarbetareförbundet.
Referensgruppens
uppgift är dels att medverka i planeringen och produktion av bestämda projekt
(kurspaket, kursmodeUer), dels atl medverka i utarbetandet av långsiktiga
riktlinjer för utbildningsverksamheten inom vissa ämnesområden.
Utbildningsavdelningen har f. n. ett 20-lal referensgrapper och arbetsgrupper
aktuella inom fortbildnings-området. Antalet ledamöter i dessa grapper uppgår
till ca 150.
Landstingsförbundets
kostnader för fortbildningsverksamheten uppgår f. n. till ca 2 milj. kr. per
år. Härtill kommer landstingens utgifter för lönekostnader under utbUdningen,
vikariekostnader i förekommande fall, resor, traktamenten m. m. i samband med
utbildningsverksamheten.
2.13
Utbildningen inom det privata näringslivet
En
omfattande vuxenutbUdning bedrivs sedan länge inom det privata näringslivet.
Främst är det utbildning av de anställda för deras nuvarande eller planerade
befattningar som kommer i fråga, dvs. yrkesinriktad utbildning, saml sådan
nivåhöjande allmän utbUdning som behövs för vidareutbildning, omskolning etc.
Utbildningsinsatserna varierar starkt meUan olika branscher men också meUan
förelag i samma bransch. Något mått på all vuxenutbildning inom denna sektor
finns f. n. inte. Utbildningen sker dels inom de enskilda förelagen, dels genom
alt anstäUd personal deltar i exlem utbildning.
De
flesta större företag har särskilda ulbUdningsavdelningar som utarbetar och
genomför utbildningsplaner. Utbildningen inom de små och medelstora företagen
drivs ofta i samarbete med olika organisationer såsom Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) och dess förbund, Sveriges Hantverks- och Industri
organisation (SHIO) samt Statens Institut för förelagsutveckUng (SIFU). SAF,
som är den största näringslivsorganisationen med ca 24 000 delägarföretag,
driver genom sill ulbildningsorgan Arbetsledareinstitutel-Ralionaliseringslekniska
institutet (ALl-RATI) ca 700 kurser om året med omkring 17 000 deltagare.
Kurserna omfattar UtbUdning i chefsarbete, personalorganisation och
produktionsekonomi och genomförs lill ungefär lika delar vid internat och i
företagen. Kursema står öppna även för den offentliga sektorn. De olika
förbunden inom SAF ägnar sig främst åt utbildning inom arbelarområdel samt den
mera branschspecifika utbUdningen.
SAF,
Handelshögskoleföreningen i Stockholm, Svenska Civilekonomföreningen, Sveriges
Industriförbund och Svenska Teknologföreningen är huvudmän för Institutet för
Företagsledning (IFL) som tillkom 1968.
Prop.
1971:37 25
IFL
har 46 veckors kurser i förelagsledning, ekonomi, marknadsföring, redovisning
och finansiering samt seminarier om 25 dagar för slyrdsdedamöter och
verkställande direktörer. Hösten 1970 startade IFL-skolan, ett sammanhängande
studieprogram om ell år med internatundervisning i 16 veckor uppdelade på 6
avsnitt som skaU ge kompletterande basutbildning i ekonomiska och administrativa
ämnen för personer i 30-årsåldern med några års praktisk erfarenhet. Även IFL
lar emot elever från den offentliga sektom.
Flera samarbetsorgan
mellan arbelsmarknadsparter t. ex. Arbetsmarknadens Yrkesråd (SAFLO), Rådel
för TjänslemannautbUdning Lnom Industrin (SAFSIF) och SAFSALF-kommillén för
arbetsledareutbildning har tUl uppgift atl främja vuxenutbildningen inom olika
sektorer inom arbetsUvet. Rådel för TjänslemannautbUdning inom Industrin (RTI)
utger årligen en kursmarknadskalalog som är den mest omfattande förteckningen
över vuxenutbildningen inom Ijänstemannaområdet. Inom arbetslivets olika
samarbelsområden anordnas dessutom särskild vuxenutbildning. Utvecklingsrådet
(samarbelsorgan inom förelagsnämndsom-rådet meUan SAFLOTCO) bedriver t. ex.
en omfattande kursverksamhet främst för förelagsnämndsledamöler. Under 1970
presenterades sålunda ett ulbildningspakel i personaladministration »Personal»,
vilket utarbetats av de tre organisationerna. Gemensam utbildning ordnas vidare
bl. a. inom ajbelarskyddsområdel.
UtbUdningen
inom näringslivet för invandrare kommer också all intensifieras bl. a. till
följd av den överenskommelse som träffats hösten 1970 mellan SAF och LO om
invandraralbildningen.
3 Vuxenutbildningen och forskningen
3.1
Inledning
Utbyggnaden
av vuxenutbildningen har följts av elt ökat intresse av att belysa olika
företeelser och problem inom vuxenutbildningen. Under de senaste åren har en
rad undersökningar avslutats eller påbörjats. I många faU har della arbete ägt
rum i anslulning lill statligt utredningsarbete. Jag har funnit del lämpligt
all redovisa en del av del befintliga materialet i förevarande proposilion.
Redogörelsen har sin tyngdpunkt på de studerande inom vuxenutbildningen, vilka
har studerats med avseende på ålder, kön, förutbildning, yrke, studieresultat
och -inriktning m. m. Jag vill i detta sammanhang nämna atl
pedagogikulredningen inom kort väntas lägga fram en rapport om utbildning i
pedagogik för dem som ar verksamma som lärare m. m. inom VuxenutbUdningen saml
om forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogik.
Prop.
1971:37 26
3.2
Elever i kommunal vuxenutbildning
Statistiska
centralbyrån redovisar sedan läsåret 1968/69 årligen uppgifter om eleverna i
de kommunala vuxenskolornas ämneskurser. I avsnillet 5.1 ges en sammanfattning
av dessa uppgifter. I della avsnUl redovisas även vissa andra undersökningar
om eleverna vid kommunal vuxenutbildning.
Ur
statistiska centralbyråns material 1970 kan man, när det gäller
könsfördelningen, utiäsa all kvinnorna utgör den största andelen, men mindre
markerat i åldersgrupperna 2125 år. Ändelen kvinnor är störst i åldrarna under
21 år och över 31 år (över 60 %).
De
kommunala vuxenskolorna tillkom den 1 juli 1968. Tidigare fanns s. k.
kvällsgymnasier med i stort sett liknande uppgifter. Vissa undersökningar har
gjorts om eleverna i dessa skolor. Även här har andelen kvinnor konstant varit
något större än männens andel, vilket är mest markant i åldersgruppen under 20
år och över 30 år.
Statistiska
centralbyråns material visar, när det gäUer elevernas åldersfördelning, alt
andelen elever över 25 år 1968 var knappt 60 % och år 1969 nära 67 %. Hösten
1969 var drygt 10 % under 21 år, omkring 23 % meUan 21 och 25 år, knappt 20 %
2630 år, drygt 15 % 31 35 år och drygt 31 % över 35 år. Totalt i den
kommunala vuxenutbildningens ämneskurser våren 1970 utgjorde andelen elever
över 25 år 67 % medan andelen i endasl den gymnasiala utbUdningen utgjorde 60%.
En
undersökning vid Stockholms kommunala vuxenskolor år 1969 belyser bl. a.
förekomsten av studieavbrott. Undersökningen visar atl medianåldern för dem som
avbrutit studierna var omkring 25 år jämfört med 27 år för övriga elever. Av
dem som avbrutit studierna är 82 % 33 år eUer yngre jämfört med 73 % av de
elever som går kvar.
Av
undersökningar som gjorts beträffande elever i s. k. kvällsgymnasier, som
fanns före den 1 juli 1968, framgår alt medianåldern för vuxenstuderande i
dessa skolor är omkring 25 år. I oUka undersökningar uppges här ca 65 % vara
under 30 år.
Dessa
tidigare undersökningar bland kvällsgymnasiels elever visar all drygt hälften
har yrkesarbete på heltid vid sidan av studierna samt 10 % deltidsarbete
och/eller förvärvsarbetande make/maka. Della gäller för tre fjärdedelar av
männen och knappt hälften av kvinnorna.
I
undersökningen från Stockholm angående bl. a. studieavbrott framgår att ca 80
% av dem som avbrutit studierna hade yrkesarbete. Av dessa har 38 % uppgett
arbetsskäl som den främsta orsaken till all de slutat. På den direkta frågan om
hur del gick all kombinera arbetet och studierna svarade 44 % atl det medfört
problem. 60 % av dessa uppgav arbetsskäl som orsak lill bortfallet. De som
ansåg att del gick dåligt alt arbeta och studera samtidigt fick precisera vad
del framför allt var som
Prop.
1971:37 27
gjorde
denna kombination svår. 74 % angav brist på lid. I lidsbrist låg ofta
övertidsarbete, skiftarbete och tjänsteresor. Den högt uppdrivna takten på
lektionerna kan medföra alt elever som är frånvarande ofta får svårt alt följa
med.
Kvinnor
har i större utsträckning än män deltidsarbete eller sköter hemmet vid sidan av
studierna, medan män i högre grad heltidsarbetar än kvinnor. Elever som enbart
studerar är förhållandevis få, uppskattningsvis var tionde elev.
I fråga om den sociala bakgrunden
visade det sig all eleverna vid kvällsgymnasier (före 1967 års reforrn) kom
från hem där faderns utbUdning till ca 70 % var folkskola. Detta samband är
tydligare ju äldre eleven är. De vuxenstuderande kommer i hög utsträckning från
miljöer där familjefäderna av elevema redovisas som lågutbildade. Faderns yrke
eller sysselsättning vid slutet av elevernas folkskole- eller grundskoletid
visar sig i första hand ha agrar eller industriell/hantverksmässig anknytning.
Statistiska centralbyråns
material visar beträffande elevernas utbildningsbakgrund att år 1969 hade 25 %
folkskola som utbildning och 51 % en utbildning motsvarande grundskola,
folkhögskola, yrkesskola, flickskola eller realskola. Äv dem som deltog i
gymnasiekurser hade ca 13 % tidigare genomgått gymnasial utbildning och ca 6 %
bedrivit gymnasiestudier som inte slutförts. Mellan 13 och 17 % av gymnasieeleverna
hade som tidigare utbildning folkskola eller grundskola.
Stockholmsundersökningen
år 1969 om bl. a. studieavbrott visar att den vanligaste utbildningsbakgrunden
är real-, fack- eller yrkesskola. Denna utbildning var vanligare bland elever
som var kvar i utbildningen jämfört med studieavbrytarna medan förhåUandet var
det motsatta för studerande med folk- och grundskola. Folk- och grundskola var
den näst vanligaste utbildningsbakgranden.
Ur
materialet om elever i kvällsgymnasier framgår att kvinnor i större
utsträckning än män hade längre utbUdning än folkskola. Framför allt gäUde att
många kvinnor var gifta med män som har längre utbildning. Ungefär var femte
elev har folkskola som tidigare utbildning, vilket i högre utsträckning är
faUet för män. Andelen elever med folkskola som utbildningsbakgrand ökar med
stigande ålder.
Stockholmsundersökningen
från år 1969 visar samband mellan studieförutsättning och studieavbrott. Som
orsak tUl studieavbrott angavs oftast (34 %) skäl som hade med förvärvsarbete
att göra och skäl med anknytning lill studiesituationen (25 %). En fjärdedel av
dem som avbröt studierna upplevde sina förkunskaper som dåliga och över hälften
hade önskat få en kurs i studieteknik före kursens början. Cirka hälften av dem
som avbrutit studierna fann hemarbetet alltför arbetsamt och cirka två
tredjedelar ansåg att det innebar svårigheter all kombinera förvärvsarbete och
studier. Bland dem som avbrutit studierna anser sig äldre
Prop.
1971:37 28
elever
i större utsträckning än yngre ha alltför dåliga förkunskaper. Språk och
matematik är de ämnen där eleverna främst fann kravet på goda förkunskaper ej
uppfyllt. En jämförelse mellan dem som hade tiUräckliga förkunskaper och dem
som inle ansåg sig ha det visar alt flera i den senare gruppen tyckte alt
hemarbetet var för arbetsamt. I den senare gruppen fanns det också fler som var
missbelåtna med stu-dielakten. Förkunskaperna bidrar också till önskemål om
stödundervisning. Ca 60 % med otillräckUga förkunskaper ville ha
stödundervisning mot 18 % i den andra gruppen.
De
som ingick i denna undersökning studerar vid sidan av sin vanUga
sysselsättning, vilket medför all en stor del av fritiden måste avsällas för
studier om de studerande skall nå de uppsatta studiemålen. Delta kan innebära
stora påfrestningar för den studerandes familj, då den fritid man får
tillsammans minskas betydligt. Det har visat sig all del är väsentligt för den
studerande all känna all han har familjens slöd. De allra flesta (72 i%) ansåg
alt de fått slöd och uppmuntran från familjen. Vad gäller den övriga
omgivningens inställning upplevdes även den av de flesta som positiv.
En faktoranalys av
elevernas begåvningsvariabler utfördes inom projektet »Vuxenstuderande 1968»,
vilken genom begåvningsprov undersökte elever i kväUsgymnasier, statens
gymnasier för vuxna, folkhögskolor och korrespondensinslilul våren 1968.
Vuxenelever har på begåvningsprov presterat resultat som ligger något över
normgruppemas resultat i de faU där normgrupperna i åldershänseende är
jämförbara (21 år). Den kategori elever som har 6- eller 7-årig folkskola som
sludiebakgrand presterar resultat som ligger betydligt över motsvarande kategorier
inom normgrapperna. Detta tolkas på oUka sätt. Man kan säga atl vuxenstuderande
med folkskola är en välbalanserad gmpp, som har begåvningsmässiga
föratsättningar men som tidigare av skilda anledningar inte haft möjlighet all
bedriva studier. Man kan även dra den slutsatsen att undersökta former av
vuxenutbildning endasl attraherar sådana bland de lågutbildade, som känner sig
säkra på att de verkligen kan klara av studier och som har motivation och
karaktär all fuUfölja vuxenstudier.
Samma
undersökning konstaterar även att elevema på real- och gmndskolenivå bl. a.
strävar efter en förbättrad skolunderbyggnad och tycks utgöra en grapp, som
haft vissa svårigheter alt anpassa sig eller kunna konkurrera i den
tradilioneUa skolform som de lämnat. I den yngsta kategorin vuxenelever finns
studerande som visar tecken på brister i den personliga anpassningen.
Av
undersökningen Vuxenstuderande 1968 framgår alt de elever som anger att de
avbrutit sina studier har erhålUt goda resultat i begåvningsproven, varför
orsaken lill deras tidigare studieavbrott inle lorde ha varit bristande
begåvning.
Prop. 1971:37 29
Stockholmsundersökningen
angående studieavbrott visar all kvinnor i mindre utsträckning än män avbryter
studierna. Av de elever som avbrutit sina studier ansåg 83 % all de blivit
placerade i lämplig kurs med avseende på formell kompelens och önskemål. Av
dessa angav 23 % missnöje med studieförhållanden som skäl till avbrott och 25 %
ansåg atl de hade för lång resväg. Endast 20 % av de elever som av något skäl
slutat log kontakt med skolan för att meddela sitt beslut.
3.3
Elever i annan vuxenutbildning
Är
1969 fanns ca 12 800 elever i folkhögskolorna. Något mer än hälften var
kvinnor. Drygt 25 % av eleverna är enligt SCB:s material samma år över 23 år och
drygt 10 % 30 år eller äldre. Elevernas utbildningsbakgrand är enligt
»Vuxenstuderande 1968» lill 54 % folkskola, medan endast ca 3 % har realexamen.
Eleverna rekryteras i hög grad från hem där faderns utbildning är folkskola.
I folkhögskolorna finansieras,
enligt »Vuxenstuderande 1968», studierna utöver statiiga studiebidrag och
tUlägg i myckel stor utsträckning (2030 %) av elevernas föräldrar och en
nästan lika stor del av eleverna använder sparmedel eller erhåller
arbelsmarknadsutbild-ningsbidrag. Cirka var fjärde elev finansierar sina
studier huvudsakligen med studielån.
Folkhögskolans
elever rekryteras lill över 60 % från landsbygden. Folkhögskoldeverna har i
förhållandevis liten omfattning etablerat sig i något yrke före studietiden.
Elever i folkhögskolan bedriver studier i syfte att byta yrke, förbereda
yrkesutbildning eller förbättra kunskaperna inom sill nuvarande yrkesområde.
Mycket få avser bedriva högre teoretiska studier efter studierna vid
folkhögskolan.
Eleverna
i korrespondensimdervisningen vid Hermods är något oftare män än kvinnor och
förhållandevis unga (medianålder 23 år). Enbart folkskola som
utbildningsbakgrund har ungefär var fjärde elev och ungefär Uka många har
realexamen. Männen har bättre utbildningsbakgrund än kvinnoma. Olika
undersökningar visar atl Hermodseleven har högre grundutbildning än den totala
befolkningen i genomsnitt.
Varannan
elev finansierar sludiema genom heltidsarbete, medan ungefär var sjätte elev
får studierna bekostade av föräldrarna. I övrigt finansieras studierna
huvudsakligen genom make/makas inkomster eUer deltidsarbete. Före studiernas
början saknar ungefär var femte elev anställning, medan drygt hälften
förvärvsarbetade hellid och de återstående antingen var hemmafruar eller
deltidsarbetande. Ca 40 % av eleverna bor i föräldrahemmet. Nära 60 % studerar
för att senare bedriva akademiska studier eller tillfredsställa
studieintresse. En stor del av eleverna
Prop. 1971:37 30
har
avbrutna realskole- eller gymnasiestudier bakom sig eller slutbetyg från
grund-, real- eller flickskola.
Studieavbrottens
omfattning och orsaker kartlades i en undersökning inom Hermods 1968. Andelen
elever som avbröt studier var drygt 26 % av 952 elever som anmält studier lill
fullständig gymnasiekompetens.
Nära
61 % (154 st.) av dessa studieavbrott utgjorde annulleringar av
kursbeslällningar. Ca 10 % av avbrotten utgjordes av elever som avkortade sina
kursprogram. Drygt 25 % påbörjade aldrig sludiema eUer läste inle aktivt på ett
år. Avbrottsanledningama uppgavs vara bl. a. lidsbrist, ekonomiska
svårigheter, personlig problem, koncentrationssvårigheter, militärtjänst,
sjukdom, övergång tiU annan skolform eller verksamhet, övergång tUl annan
Hermodsulbildning, dåliga förkunskaper och brister i material och rådgivning.
Elever
i exlem eftergymnasial utbildning beskrivs i SAMSUS-rappor-len (1969) och en
undersökning inom TBV (1964). I eftergymnasiala studiecirklar är elevernas
genomsnittsålder i bägge undersökningarna ca 30 år. Andelen män dominerar i
åldersgrupper under 35 år, varefter en successiv utjämning vidtar. Totalt
deltar här tre gånger så många män som kvinnor. Drygt varannan deltagare har
utbildningsbakgrand med studentexamen eUer motsvarande och knappt 10 % har
tidigare avlagt akademisk examen. De övriga dellagarna, vilka således utgör
cirka en tredjedel, har någon form av förgymnasial utbildning som i så fall
endast är folkskola eller motsvarande. En myckel stor del av eleverna
förvärvsarbetar (80 % enligt SAMSUS) och de flesta har en avsevärd
yrkeserfarenhet (minst fem år). Oftast är studiesyftet förkovran inom yrket
eller komplettering och sammanfattning av tidigare kunskaper. Studieresultaten
kan mycket generellt sägas vara alt cirka vardera en tredjedel av deltagarna
avlägger examen i resp. avbryter studiekursen medan de återstående klarar
någon eller några deltentamina eller bedriver studierna under avsevärt längre
lid än studieplanen avser.
En
annan form av eftergymnasial utbildning är den inom ramen för vidgat tillträde
lill högre utbildning för personer med minst fem års yrkesverksamhet och som är
25 år. Undersökningar genom bl. a. kompetensutredningen 1969 och uppsats vid
sociologiska institutionen i Lund 1970 visar alt drygt var Iredje studerande är
under 30 år. Kvinnorna är genomsnillUgt äldre än männen. Cirka var femte elev
är 45 år eller äldre. Knappt hälften av eleverna har högre utbildning än realexamen,
vilket är vanligare bland kvinnorna. Ca 40 % har realexamen eUer motsvarande
medan endasl var åttonde elev har lägre utbildning än realexamen. De äldre
(över 30 år) manliga eleverna har kortare utbildning än de yngre, men de äldre
kvinnUga eleverna har längre utbildning än de yngre. Tre av fyra elever har
någon form av yrkesutbildning utöver sin grundutbUdning, varvid lärarutbUdning
är vanUgast.
Var
femte person var lärare av något slag, varav en större andel var
prop. 1971:37 31
kvinnor.
Bland männen var del största yrkesområdet tekniskt (27 %, ingenjörer,
programmerare e. d.). Var femte studerande hade konlors-eller affärsbetonade
yrken. Cirka var tionde person kan hänföras liU yrkeskategorin medicinskt
eller socialt arbete. Ungefär hälften av de studerande har varit
yrkesverksamma under kortare tid än 10 år, en fjärdedel under en tid av 1014
år och en fjärdedel under 15 års tid eller längre.
Social
härkomst fördelar sig bland eleverna enUgt följande: 12 % i socialgrupp I, 58 %
i socialgrupp II och 27 % i socialgrapp III. Den sociala mobiliteten
bland elevema med utgångspunkt från elevemas första resp. senare yrken ger vid
handen att socialgrapp III är starkt mobil räknat både enligt egen socialgrupp
och härkomst. De flesta kvinnorna tillhörde från början (första yrket)
socialgrapp II och de flesta männen socialgrapp III. Socialgrupp II är
överrepresenterad i alla avseenden.
Drygt
40 % studerar på heltid, de övriga på deltid. Kvinnorna studerar i större
utsträckning på deltid (72 % resp. 41 % för männen). Lärarna studerar mindre
på hellid och mera på deltid än övriga studerande.
Ungefär
40 % finansierar sina studier med studiemedel, av männen exakt hälften och
bland kvinnorna knappt en tredjedel. Ca 40 % förväntar sig ekonomiska fördelar
av sina studier främst genom bjte av yrke.
Drygt
hälften avser studera vid sidan av parallell sysselsättning eller
förvärvsarbete, medan de övriga studerar på heltid. Studieresultaten är ungefär
lika för hel- och deltidsstuderande. Personer med högst formell utbildning har
nått de sämsta studieresultaten medan personer med lägst formell utbildning har
nått de bästa studieresultaten.
I
en rapport år 1968 från Landsorganisationens arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor
(LOVUX) avhandlas bl. a. de vuxna LO-medlemmar-nas studiehinder, vilka grovt
indelas i sociala, ekonomiska och geografiska hinder. Studiebenägenhetens
variation med inkomstens storlek belyses därvid. Andelen sludieverksamma
uppges till 13 % i gmpper med en månadsinkomst under 900 kr. Den ökar därefter
till 30 % studieverksamma bland dem som har inkomster om minst 2 200 kr. i
månaden. Åldersfaktorn belyses likaledes i förhållande till
sludiebenägenhe-ten. Andelen kursdeltagare är högst i 2125-årsåldem (34 %),
för all därefter successivt avla till 45-årsåldern (25 %) och därefter hastigt
krympa till drygt 5 % i 60-årsåldern.
Över
hälften visar positivt intresse på frågan huravida de skuUe önska della i
studier om 80 % av inkomstbortfallet ersattes. Den andel som är intresserad av
jfllerligare utbildning sjunker snabbt efter 45-årsåldern. LOVUX uppger med
stöd av vissa jämförelser i della sammanhang all LO-medlemmarna sannoUkt inle
har skäl att räkna en stor lönemässig fördel (s. k. ulbildningsvinst) av
ytteriigare yrkesutbildning, varför de ekonomiska motiven för studier får anses
svaga.
Prop. 1971:37 32
Man
fäster således uppmärksamheten på andra sludiemoliv än de ekonomiska, såsom yrkesbyle
eller bättre yrkesskicklighet genom studier, personkonlaktbebov och
fritidssysselsättning. Studiemotivationen synes ej vara olika mellan yngre och
äldre medlemmar, dock åberopar de äldre mer säUan hobbymoliv eller »alt kunna
sköta jobbet bättre». Undersökningen visar all äldre särskilt starkt upplever
vissa studie-hinder, såsom känslan av otillräcklighet inför studierna, för
stora krav på förkunskaper, för snabbt sludielempo och ovana vid studier.
Bland
de studieakliva har två tredjedelar valt kväUsundervisning som önskad form.
Under fömlsällning av 80 % kompensation av inkomst-bortfaUel är dock ca 80 % av
de sludieakliva benägna för hel- eller del-tidsstudier. I regel tänker sig de
yngre något längre, mer tidskrävande studier eller fler kurser än de äldre.
Drygt 40 % av de
undersökta medlemmarna har genomgått yrkesmässig påbyggnadsutbildning, medan
drygt 20 % anmält atl de bevistat någon kurs, yrkesinriktad eller inle, under
loppet av de senaste tre åren. I genomsnitt redovisas två kurser (avslutade
eller pågående) under tre år per studieaktiv person. Yrkesämnen är vanligast
(41 %), dämäsl sam-häUsämnen (31 %) och skolämnen (18 %).
Kommunalarbetareförbundets
avdelning 25 startade hösten 1969 ell försök med uppsökande verksamhet i
Skaraborgs län bland sina medlemmar i samarbete med ABF. Efter en enkät och
direktkontakter på arbetsplatsen nåddes i rant tal 1 900 av avdelningens ca 2
800 medlemmar. Härvid förklarade sig över 1 100 medlemmar intresserade att
delta i någon form av vuxenutbildning. Medlemmarna hade till övervägande delen
en bristfällig utbildning: över 200 hade enbart 6-årig folkskola bakom sig,
ytterUgare 200 hade längre folkskola som grund. Genomsnittsåldern för
avdelningens medlemmar är 25 år. Ca 95 % av avdelningens medlemmar är kvinnor.
Mest efterfrågade ämnen var svenska, samhällskunskap, matematik, språk samt
psykologi.
Inom
TBV har en undersökning om tjänstemännen redovisat en åldersfördelning
liknande den i LOVUX-rapporlen. Även här är åldersgrapper kring 25 år de
största i studiekurser. Stora andelar kursdeltagare finns upp i
45-årsgrapperna. Utbildningsbakgranden hos TBV:s kursdeltagare är dock
väsentligt bättre än bland LO-medlemmarna: omkring 35 % uppges ha en tidigare
utbildning motsvarande realskola, 11 % har folkskola och omkring 15 %
studentexamen. Man bör dock i detta sammanhang beakta alt detta studieförbund
ombesörjer en stor del av den externa universitetsutbildningen.
Bland elever vid
kurscentra i arbetsmarknadsutbildning har undersökningar utförts av arbetsmedicinska
institutets arbetspsykologiska avdelning. Tre kursorters elever undersöktes.
Materialet omfattade åldersgrupper från 17 år tiU 62 år; genomsnittsåldern var
3032 år. Del kvinnUga inslaget var myckel litet. Cirka hälften av eleverna
hade högst
Prop.
1971:37 33
7-årig folkskola som tidigare utbildning. Del framgår bl.
a. att kursdeltagare över 30 år tenderar atl i högre grad än de yngre anse att
undervisningen anpassas för myckel till de »snabbaste», att kursdeltagare över
30 år i högre grad upplever bekymmer förorsakade av ovana vid studier och
bristande förkunskaper än yngre, att ekonomi förorsakar störst bekymmer under
utbildningstiden och dämäsl bristande förkunskaper och ovana vid studier, att
bekymmer förorsakade av bristande sludiero i hemmet upplevs starkast av
kursdeltagare i åldern 3039 år.
En rapport
redovisar lärarnas bedömningar av eleverna som mått på utbildningsframgång. Här
framgår bl. a. att var tredje kursdeltagare i åldersgmppen 1739 år och var
sjunde i äldre åldersgrapper bedömdes ha goda förkunskaper, att varannan
kursdeltagare i åldern 4062 år bedömdes ha otillräckliga eller myckel dåliga
förkunskaper, att var tredje kursdeltagare i åldern 3062 år och var sjätte i
den yngsta (
En rapport
analyserar 180 kvinnors konlorskursstudier (1-årig kurs) i Stockholm vid oUka
tidpunkter. Här framgick bl. a. all åldern varierade meUan 18 och 55 år och
alt genomsnittsåldern varierade mellan 30 och 35 år. Andelen gifta kvinnor
varierade från var tredje lill varannan kursdeltagare på de olika kurserna.
Nästan samtliga kvinnor hade hemmavarande barn under 17 år och närmare hälften
av kvinnorna hade barn under skolåldern. Mer än varannan deltagare hade mer än
7-årig folkskola, men enbart ell fåtal hade genomgått någon form av
yrkesutbildning. Ungefär hälften förvärvsarbetade innan de började på kursen
och nästan samtliga hade någon gång varit yrkesverksamma. Två tredjedelar av
dellagarna angav atl de haft koncentrationssvårigheter under studietiden samt
närmare hälften hade haft bekymmer med bristande förkunskaper och ovana vid
studier.
En uppföljningsundersökning visar all 64 % av kvinnorna
ansåg sig ha fått det ekonomiskt bättre efter genomgången kurs, men 11 % ansåg
sig ha fått det sämre.
En rapport behandlar kursavbroll, varvid framgår att de
personer som avbryter kurserna i genomsnitt är något yngre än de som fullföljer
utbildningen, att kvinnorna avbryter kurserna i något mindre utsträckning än
männen.
Vid
Pedagogiskt centrum gjordes en undersökning vilken avser all belysa elevemas
inställning lill arbetsmarknadsutbildningens försöksverksamhet med införande
av aUmänna ämnen (svenska, engelska, samhällskunskap, matematik, fysik, kemi)
som komplement till yrkesutbildningar. Undersökningen avser belysa attityder
vid kursstarterna. Sammanlagt 169 kursdeltagare medverkar i undersökningen.
Dessa data är inhämtade från 6 olika kursorter utanför storstadsregionerna.
Genomsnittsåldern var 35 år och åldern varierade mellan 18 och 59 år. Tre
fjärdedelar av eleverna hade högst 7-årig folkskola. Endast ell fåtal hade
3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop.
1971:37 34
tvekat
att genomgå utbildningen (industri- och hantverksyrken) när de nåtts av
informationen om atl allmänna ämnen ingick i kursen. Om deltagandet i studiet
av aUmänna ämnen skulle ha varit friviUigt hade ändå något mer än hälften av
kursdeltagarna valt att läsa de allmänna ämnena. Över hälften av dellagarna
förväntade sig bU mer allmänbildade. En tredjedel av kursdeltagarna tyckte dock
alt studiet av de aUmänna ämnena egentligen är slöseri med tid även om det är
intressant.
4 Problem och debatt
I
föregående års proposition angående ökat slöd liU VuxenutbUdningen redogjorde
jag bl. a. för den livliga debatt kring vuxenutbUdningsfrågor-na som hade ägt
rum de senaste åren. Jag påpekade all specielll intresse hade ägnats dem som
har en mycket kort och bristfäUig utbUdning och för viUca spärrar av ekonomisk,
geografisk, social och psykologisk natur försvårar dellagande i och
genomförande av studierna. En central roll i debatten intog tanken på
återkommande utbildning.
Under det senaste året har
debatten präglats av i stort sett samma frågeställningar. U 68 har gett ut
ytterligare en debattskrift som handlar om hur den nya gymnasieskolan skaU
utformas i elt syslem med återkommande utbildning. Kompetensutredningen har
lagt fram sitt huvudbetänkande med förslag till nya behörighetsregler för
tillträde till högre utbildning. Yrkesutbildningsberedningen har avgelt förslag
om yrkesteknisk högskolutbUdning. Vidare har låginkomstutredningen publicerat
elt kapitdutkasl angående utbildning, som skall ingå i ell betänkande om
svenska folkels levnadsförhållanden. I det följande kommer jag alt la upp några
frågeställningar som behandlats av dessa utredningar och som kan ha relevans
för den fortsatta utvecklingen av vuxenutbildningen samt några andra aktueUa
vuxenulbildningsproblem.
De reformer som beslutades
av föregående års riksdag på vuxenutbildningens område var främst riktade liU
grupper med kort och bristfäUig utbildning. Besluten innebar bl. a. särskUt
kraftig höjning av statsbidragen tUl vissa typer av studiecirklar, slöd lill
den fackliga centrala kursverksamheten och förstärkt stödundervisning i den
kommunala vuxenutbildningen.
4.1
Uppsökande verksamhet
I
debatten kring VuxenutbUdningen har gång på gång påpekats viklen av att med
olika former av uppsökande verksamhet nå grupper med kort grundutbUdning. I
1970 års proposition redovisades del försök med
Prop. 1971:37 35
uppsökande
verksamhet som påbörjats av kommittén för försöksverksamhet med viss
vuxenutbildning. Jag kommer senare i denna proposition alt redovisa hur detta
arbete har fortskridit. Flera lokala initiativ har också tagils med s. k.
uppsökande verksamhet. Som jag tidigare nämnt har Kommunalarbetareförbundets
avdelning 25 i samarbete med Skaraborgs ABF-dislrikt påbörjat ell försök med
uppsökande verksamhet bland sina medlemmar. Även ABF i Stockholm bedriver
uppsökande verksamhet på några arbetsplatser. TRU har en programserie, som
skaU vända sig direkt tUl hemmavarande kvinnor i syfte all stimulera dem att
via vuxenutbildningen gå ut på arbetsmarknaden.
Kvinnorna
kan betraktas som en specieU målgrupp för den uppsökande verksamheten, då man kan
förmoda alt det för många hemmakvinnor är bristen på utbildning som hindrar
dem alt gå ut på arbetsmarknaden.
TCO:s
famUjepolitiska grupp har tagit upp detta problem i rapporten Familj och
samhäUe. I rapporten hävdar man att många kvinnor tvingats avbryta sin
yrkesutbildning eller avstått från att börja en sådan utbildning på grund av
familjeplikler med skötsel av småbarn. Delta hade inte behövt ske om de haft
tillgång till barntillsyn och det måste enligt författarna vara samhäUets
skyldighet att så långt möjUgt gottgöra dessa försummelser mot kvinnorna. Det
kan ske främst genom ökade insatser inom VuxenutbUdningen.
I
rapporten tas även upp andra specieUa grupper som bör prioriteras inom
VuxenutbUdningen t. ex. sådana inom arbetslivet som är särskilt utsatta och
hotade av arbetslöshet vid rationaliseringar och konjunkturnedgång. Detta
gäUer särskilt äldre och handikappade med svag utbUdning. Hil bör enligt TCO:s
familjepolitiska grupp också räknas ensamstående föräldrar.
LO:s
arbetsgrupp för vuxenutbUdningsfrågor LOVUX har också påtalat några
kategoriers specieUa behov av vuxenutbUdning. Enligt LOVUX är VuxenutbUdningen
av intresse för alla vuxna människor vilket dock inte hindrar alt vissa
grupper måste bli föremål för specieUa vuxenulbildningsinsalser för alt få en
med övriga medborgare likvärdig del av samhäUsgemenskapen. I LOVUX: s rapport
säger man att vuxenutbildningen självfaUet inle är ett radikalmedel att lösa
problemen men den är en viktig initialfaktor, som kan hjälpa tiU all få i
gång en positiv utveckling för de människor del rör sig om. LOVUX nämner fyra
grapper där särskUda insatser är angelägna de handikappade, kvinnorna,
invandrarna och pensionärerna.
Enligt
vad jag har inhämtat hjälper i dag flera kommuner de studerande föräldrarna
med barntillsyn. Så anordnar t. ex. Stockholms barnavårdsnämnd barntillsyn för
barn till vuxenstuderande vid två av kommunens vuxenskolor. Den pågår måndag
t. o. m. torsdag. De flesta barnen vistas där 2 å 3 timmar per dag. Avgift
uttas efter lekskoletaxa.
Prop. 1971:37 36
I
en rapport från skolforskningsprojektet Utbildning år 2000 utgiven av
skolöverstyrelsen antas all arbetsmarknaden år 2000 ulbildnings-raässigt
komraer att bestå av:
700
000 högskolutbildade
1
200 000 personer
med gymnasial utbildning
2
900 000 personer
med grundskolulbUdning 1 300 000 personer med folkskolutbUdning
Summa:
6 100 000 personer i åldrarna 1867 år
Ännu
vid nästa sekelskifte kommer vi aUtså atl ha nästan dubbelt så många personer
med högst folkskolutbUdning som personer med hög-skolutbildning. Det framstår
som fullt klart att del blir de underutbU-dade, de äldre och de i övrigl på
skilda sätt handikappade, som kommer att utgöra problemen på utbildnings- och
arbetsmarknaden. I rapporten hävdas bl. a. att dessa problem måste lösas genom
uppsökande vuxenutbildning och något Syslem för återkommande utbildning, där
man har löst bl. a. studiefinansieringsfrågan.
4.2
Informationsfrågor
För
rekryteringen tiU vuxenutbildningen spelar informaiionen om de möjligheter till
vuxen-studier som finns en avgörande roll. Således har medel beräknats i
statsverkspropositionen för information om vuxenutbildning under
reservationsanslaget Information om skolreformerna. Vidare har TRU producerat
en rad informationsprogram om vuxensludier. Många kommuner bedriver genom
vuxenutbildningsråden en omfattande informationsverksamhet till sina invånare.
Av intresse i detta sammanhang är även den promemoria som utarbetats inom
utbildningsdepartementet (Ds U 1970: 16) och i vilken föreslås en gemensam organisation
för studie- och yrkesorientering (syo) i del kommunala skolväsendet. Enligt
förslaget skall ett system med särskUd syo-funktionär införas i hela
skolväsendet. För alt vidga del kommunala inflytandet bör kommunerna få använda
resurserna för syo mer flexibelt än nuvarande system ger utrymme för. I
promemorian påpekas att systemet med heltidsfunktionär går lätt att kombinera
med syo inom den kommunala VuxenutbUdningen.
Befattningshavaren bör
vara kommunall anstäUd och staten föreslås svara för lönekostnaderna. Varje
kommun bör oavsett storleken få resurser för minst en syo-funktionär. Om
antalet elever i grundskolans årskurs 69 och gymnasieskolan tiUsammans
överstiger 800 skaU ytterligare resurser utgå med hänsyn tUl elevunderlagets
storlek. EnUgt förslaget medför resurstilldelningssystemel all de något större
kommunerna i raånga faU tilldelas bråkdelar av schablonbelopp. De har då bl. a.
möj-
Prop. 1971:37 37
lighet
all kombinera syo-funktionen för grund- och gymnasieskola med andra funktioner.
Den närmast tiU hands liggande kombinationen är enligt förslaget syo i kommunal
vuxenutbildning.
I promemorian förordas all
utbildningen lill syo-funktionär får en sådan bredd all den inte bara
attraherar personer som planerar att ägna sig åt syo i skolan utan också blir
en god förberedelse för arbete som yrkesvägledare, arbetsvårdare eller
arbetsförmedlare inom arbetsmarknadsverket, yrkesvägledare eller
utbildningsadminislratör inom näringslivet, inom olika organisationer etc.
Utbildningen bör vidare konstrueras så alt den också kan bli ett led i en
återkommande utbildning. Den särskilda UtbUdningen föreslås få formen av en
ettårig s. k. DYRK-kurs i studie- och yrkesvägledning som också kan ingå som 40
poäng i filosofie kandidatexamen. Den bör starta budgetåret 1971/72 och
förläggas till lärarhögskola.
4.3
Motivation för studier
Ett
av de problem som måste studeras i samband med uppsökande verksamhet är
individens motivation att skaffa sig mer utbildning. Della har lagils upp av
Lena Johansson i elt utkast till kap. 7 Utbildning resonerande del i
låginkomslutredningens betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden. Där
används begreppet kontrollrdevant kunskap om resurser med vilkas hjälp
individen kan konlroUera och medvetet styra sina levnadsvillkor. All kunskap
utgör inle resurser i denna mening och vilka kunskaper som hör hit beror på
vilka typer av levnadsvillkor individen lever under. Melvin H. Seeman har i ett
flertal studier påvisat samband mellan alienationskomponenlen maktlöshet och
benägenhet att tillägna sig kontroUrelevant kunskap. I ju mindre utsträckning
individen uppfattar all han har möjligheter all påverka sill eget öde, i desto
mindre utsträckning är han benägen all skaffa sig sådan kunskap som skulle göra
det lättare för honom alt styra sina levnadsviUkor. Del är tydligen här fråga
om en ond cirkel. Som ell exempel nämner Lena Johansson alt ell vanligt
argument mot företagsdemokrati är att arbetarna saknar kunskaper all sätta sig
in i de komplicerade frågor som rör elt företags skötsel och all de inle kan
tiUgodogöra sig den information de får. I ett sådant perspektiv skulle det
enligt författaren bara betyda all arbetarna inte finner det lönt atl tillägna
sig kontrollrdevant kunskap, när de faktiskt saknar möjUghet alt utöva
kontroll.
I
utkastet påpekas vidare atl dålig utbUdning ofta betraktas som orsak till att
en del individer har svårt atl få arbete. Med bättre utbUdning skulle det bli
lättare för dem att få arbete. Samtidigt kommer emellertid någon annan att få
svårare atl få arbete. Någon är aUtid sämst stäUd vad gäUer utbUdning, hur
myckel den allmänna utbUdningsnivån än höjs. Utbildning i och för sig skapar
enligt författaren inga arbetstUlfäUen
Prop.
1971:37 38
annat
än för utbildningspersonal, och genom all hålla folk borta från arbetsstyrkan
raedan de är under utbildning och på en del andra sekundära sätt. Ora man
tänkte sig möjligheten av en så väl utbyggd vidare-ulbildningsorganisation, alt
ingen kunde förkastas på arbetsmarknaden på grand av bristfäUig eller inadekvat
utbildning skulle elt tänkbart resultat enUgt Lena Johansson vara att
arbetsgivarna i stället skuUe tiU-lämpa andra urvalskriterier, som är i mindre
utsträckning eller inle alls manipulerbara, t. ex. ålder, kön, hälsoliUstånd. I
så fall skulle knappast löntagamas resurser gentemot arbetsgivarna öka, ulan
vad man åslad-korarait vore en omfördelning av resurser inom lönlagarkalegorin.
Förfallaren
menar vidare all utbildning ger individen resurser, som gör att han kan hävda
sig bättre i konkurrensen med andra individer om sådana värden, som det råder
knapphet på. Han har då större chanser alt hävda sig i konkurrensen om
konsumtionsutrymme, status och raakt. Utbildning blir här ett medel att nå
andra värden, värden som det råder knapphet på. Genom att verka
produklionshöjande ökar en höjd allmän UtbUdning tiUgången på konsumtionsvaror
att fördela, men ökar naturligtvis inte »tUlgången» på prestige och makt. Det
är enligt författaren värt att lägga märke tUl att om utbildning fördelas efter
principen all de raer begåvade får raer utbUdning än de mindre begåvade, så
ökar de initiala skillnaderna mellan individerna.
4.4
Läromedel för vuxna
I
en motion till föregående års riksdag (mot. 1970:1: 582, 1970: II: 677) hävdas atl det är en angelägen uppgift för
utbildningsmyndigheler-na all stimulera fram lämpliga kursböcker för
vuxenutbildning. Del bör enligt motionärerna kunna ske bl. a. genom att en del
av de medel som för skolöverstyrelsens del anslås för läromedelsutvedding för
ungdomsskolan styrs över till att gäUa utveckling av läroböcker anpassade tUl
de vuxnas förutsättningar och behov. Vidare påpekas alt utarbetande av särskUda
läroplaner för den kommunala vuxenutbildningen skulle vara ett slöd för
framlida läroboksframslällning från förlagens sida. Sådana kompletterande
läroplaner bör självfaUet även vara vikliga för en utformning av den lärarledda
undervisningen som bättre svarar mot de vuxnas behov.
I förra årets
vuxenulbildningsproposilion redogjorde jag för del arbete med studiehandledningar
som utförts av skolöverstyrelsen. Sedan dess har överstyrelsen startat två nya
projekt som gäller läroplansanpassning och läromedelsutveckUng inom
vuxenutbildningen. Syftet med denna verksamhet är att lägga fram förslag tiU
studieplaner avpassade för de vuxenstuderandes mål och studiesituation saml att
i anslulning därliU låta utarbeta försöksversioner av läromedel för hela eller
delar av i projektet ingående ämnen.
Prop.
1971:37 39
4.5
Tjänstledighet för studier
För
många arbetstagare som önskar studera kan del vara ett problem att få
tjänstledighet för all studera. Diskussioner pågår f. n. meUan LO, TCO och SAF
om hur man avlalsvägen skaU kunna få en lösning lill slånd på della problem.
Vidare har regeringen utfärdat nya anvisningar, cirkulär (1970: 388) om
tjänstiedighet med C-avdrag m. m. Bland nyheterna märks all ledighet för
studier får beviljas i sammanlagt tre år under en tioårsperiod, vilket bl. a.
underlättar de anstäUdas deltagande i viucenulbildning. Sommaren 1970 gav SAF
ul ett ddägarcirkulär angående ledighet för studier. SAF rekommenderar att
företagen intar en välviUig insläUning till de anstäUdas önskemål om ledighet
för studier även om dessa avser utbildning som i första hand syftar liU alt
tillfredsställa den enskildes önskemål och ambitioner. Cirkuläret innehåller
dock vissa reservationer som t. ex. att ledighet för studier inle innebär någon
garanti för den anställde all få återgå lUl samma arbete eUer erhåUa samma
förtjänst efter avslutad utbildning.
4.6
Vägar till högre utbildning
Kompetensutredningen
(KU) lade i juli 1970 fram sitt huvudbetänkande med förslag om behörighels-
och urvalskriterier för tillträde tiU högre utbildning (SOU 1970: 21).
Förslagel innebär alt för aUmän behörighet tiU studier inom högskolan skall krävas
mkist två års gymnasial utbUdning (motsvarande). För sökande utan gymnasial
utbildning föreslår KU all den försöksverksamhet med utvidgad behörighet som
avser begränsat studiemål vid filosofisk fakultet skall utsträckas till all
högre UtbUdning ulan begränsning av sludiemålet. Delta innebär att var och en
som fyllt 25 år och som varit yrkesverksam under minst fem år samt genomgått en
särskilt anordnad orienteringskurs äger allmän behörighet tiU högre studier.
Vissa slag av utbildning,
särskUt inrättade för eUer utnyttjade av vuxna, bör kunna ge allmän behörighet
i den mån de kan bedömas som gymnasiala. Klart gymnasial är
foUchögskolutbUdning om minst två årskurser, i den mån dessa bygger på
grundskola (motsvarande), eller tredje årskurs oavsett förutbildning, KU har
vidare funnit, att del utanför del reguljära utbildningsväsendets ram finns ett
stort antal utbildningsvägar av olika slag, som med hänsyn till längd och
innehåll kan betraktas som gymnasiala. KU föreslår därför atl kravet på minst
tvåårig gymnasial utbildning skaU kunna anses uppfyUt jämväl av den som kan
dokumentera viss annan, i huvudsak motsvarande utbildning. Sådan utbildning
kan utgöras av t. ex. mUilär utbildnmg, personalutbUdning i samband med
statlig, kommunal eller enskUd anstäUning eUer utbildning i anslutning till
facklig verksamhet, vidare också arbetsmarknadsutbUdning, hel-
Prop. 1971:37 40
eUer
deltidskurs vid yrkesskola saml utbildning vid korrespondensskola, via radio
eller TV eller inom folkbildningsverksamheten. Vid bedömningen av frågan om
utbildningen kan anses gymnasial bör mindre hänsyn tas till den skolmässiga
grund på vilken utbildningen bygger än lill vederbörandes ålder då utbildningen
påbörjades. Utbildning som kan påbörjas först vid 18 års ålder eller senare
bör normalt enligt KU anses vara lägst gymnasial. För samtliga
behörighetsgrunder tUlkommer krav på vissa kunskaper i engelska.
Den sökande skall för alt
vara behörig ha kunskaper i engelska motsvarande två årskurser i
gymnasieskolan. Övergångsvis skaU dock läs-kunskaper i engelska svarande mol
denna utbildningstid kunna godtas. Sådana läskunskaper skall dokumenteras genom
särskilt intyg. Den statliga och kommunala VuxenutbUdningen bör enligt KU
tillhandahåUa kurser i engelska avsedda all uppöva förmågan all läsa och förslå
engelsk fackinriktad litteratur. Inom VuxenutbUdningen liksom inom gymnasieskolan
bör möjUgheter ges lill prövning av sådana läskunskaper.
För den decentraliserade
universitetsutbildningen på 20-poängsnivån och den s. k. externa universitetsutbildningen
bör alltjämt inga allmänna behörighetsviUkor uppsläUas.
De särskilda
förkunskapskravens roU i behörighetssyslemet är all garantera all den sökande
besitter vissa för den sökta utbildningen nödvändiga förkunskaper i ett eller
flera ämnen. Studier på gymnasial nivå skall således regelmässigt inte
förekomma inom den högre utbildningen.
När det gäUer
urvalsprinciperna föreslår KU alt proportionell kvotering skall tillämpas
mellan olika sökandegrupper samt all resultat av sludielämplighetsprov samt i
förekommande faU även arbetslivserfarenhet skall vara urvalsinstrument som
kompletterar skolbetygen.
Genom de av KU föreslagna
behörighetsreglerna skulle högskolan öppnas för betydligt många fler än vad som
nu är fallet och detta skulle då i första hand gälla olika kategorier av
vuxenstuderande.
Remissbehandlingen
av betänkandet har nyligen avslutats.
4.7
Gymnasieskolans framtida struktur
I
sin senaste debattskrift tar U 68 upp frågan hur en ny gymnasieskola skall se
ul som svarar mol valfrihelskraven. De riktlinjer för gymnasieskolans
studieorganisation som dras upp utgår från gymnasieskolans roll i elt system
med återkommande utbildning. Ett grundläggande krav på organisationen blir då
att den skall skapa möjligheter för den som gått igenom gymnasieskolan atl
kunna välja mellan yrkesverksamhet och fortsatta studier. Ell annat krav är alt
den skall förbereda för återgång tiU utbildning efter en tids yrkesverksamhet
för aUa som så önskar. Detta innebär organisatoriskt att förhåUandet meUan förberedelser
för näraliggande yrkesuppgifter och förberedelser för avlägsnare uppgifter
inom
Prop. 1971:37 41
studier
och yrkesverksamhet blir jämnare för aUa elever, än vad som nu är fallet.
I studieorganisationen
återkommande utbildning blir bl. a. graden av specialisering i
yrkesutbildningen en väsentlig avvägningsfråga. Enligt U 68 är det rimligt all
den allra mest specialiserade utbildningen förs lill inskolningen på
arbetsplatsen och atl det i flertalet fall är naturligt alt arbetsgivaren
svarar för denna. Den grundläggande utbildningen bör å andra sidan enligt U 68
i princip ligga hos samhället.
I skriften används
termerna basutbildning och yrkesinriktad utbildning. Med basutbUdning menas då
en utbUdning vars innehåll främst är sådant stoff som är gemensamt för flera
sektorer av yrkeslivet, medan med yrkesinriktad utbildning avses sådan
utbildning vars innehåll är mera specifikt för en viss yrkesseklor, visst
yrkesområde eUer visst yrke. EnUgl U 68 är det väsentiigt att basulbUdningen
görs så bred och allmängiltig som möjligt, eftersom de återkommande
ulbildningsperioder-na med hänsyn till såväl ovissheten i den enskUdes studie-
och yrkesval som den snabba utvecklingen inom olika områden kan komma att inriktas
mol vitt skUda yrken. Detta utesluter enligt U 68 dock inte att basutbildningen
kan utformas så all den också är anpassad till de yrkesinriktade
UlbUdningsmomenl som följer omedelbart på basulbildningsmomen-tet. Innehållet
kan enligt utredningen väljas så att det förbereder för de yrkesinriktade
studierna, medan terminologi, strukturer och metoder kan väljas mera genereUt
För
atl ge eleven största möjliga valfrihet inom studieorganisationen med
återkommande utbildning bör gymnasieskolan ge en basutbildning, dvs. en
utbUdning som är användbar inom flera yrkesseklorer. Från vissa synpunkter vore
del önskvärt att alla elever fick samma startmöjligheter och därmed samma
möjligheter atl välja utbildning inom högskolan. Ett sätt all förverkliga den
önskvärda friheten i valet är all gymnasieskolan ger dels breda grundkurser,
dels möjligheter för elevema att relativt sent inom gymnasieskolan bestämma del
snävare området för en yrkesverksamhet. En studieorganisation som är uppbyggd
med successiv specialisering kan delvis tiUgodose sådana önskemål.
Kraven
på smidig anpassning efter elevernas önskemål och förutsättningar kan enligt
utredningen vara ell skäl för att närmare studera möjligheten att bygga upp
gymnasieskolan av relativt väl avgränsade enheter av större eUer mindre
omfång. Genom ell syslem med studieenheler kan behovet hos många studerande alt
relativt sent bestämma sin yrkesinriktning tillgodoses, om samma
basulbUdningsenheter ingår i ulbild-ningsUnjer med varierande yrkesinriktning.
Vidare kan kompletteringar av särskUda förkunskaper efter gymnasieskolan lätt
ske genom atl studie-enheter från gymnasieskolan också erbjuds inom
vuxenutbildningen. Detta skulle underlätta för de elever som under sin
yrkesverksamhet önskar byta studie- eller yrkesinriktning men saknar
erforderliga förkunskaper
Prop. 1971:37 42
för
den nya inriktningen. Dessutom hävdar utredningen atl vuxenutbildningen på
gymnasieskolnivå lättare skuUe kunna placeras in i den åter-koraraande
utbUdningen.
I
rapporten från skolforskningsprojektet Utbildning år 2 000 finns ett avsnitt
som författats av U 68: s sekreterare Gunnar Bergendal som diskussionsunderlag
för en av projektets konferenser. Bergendal utgår från att nuvarande erfarenhet
av vuxenutbildning är att den i stor utsträckning utnyttjas av de »starka»
människorna med god utbildningsbakgrund. En återkommande utbUdning kan enligt
Bergendal i ogynnsamma fall förstärka denna effekt. En uppsökande verksamhet,
som stimulerar aUa dera som inle spontant söker sig tiU utbUdning, bUr en
väsentlig fråga.
Denna
verksamhet måste kombineras med en utveckling av utbildningens innehåU och
verksamhetsformer och med reviderade behörighets- och urvalsregler.
Uppmärksammas bör då också att de mest viltgående distributionsformerna för
utbildning, t. ex. genom TV- och brevundervisning, är mycket krävande och kan
behöva kompletteras med »tyngre» och mer individinriktade tmdervisningsmsalser.
Bergendal
framhåUer vidare att den återkommande utbUdningen bl. a. är ett försök att
bättre tillgodose de krav som arbetslivet släUer på utbUdningen. Denna kommer
å andra sidan att släUa krav på arbetsmarknaden. Unga människor, som söker en
första anstäUning, kommer i större utsträckning än i dag alt vara inställda på
fortsatta studier efter någon tid. Många av dem kommer att ha mindre omfattande
yrkesförberedelser bakom sig än de som har gått igenom yrkesskola i dag. Detta
aktuaUserar enligt Bergendal frågor som gäller omfördelning av arbetsuppgifter
meUan befallningar, anstäUningsviUkor med krav på trygghet under studieperioder
osv.
4.8
Yrkesteknisk högskolutbildning
Den
av yrkesulbUdningsberedningens (YB) föreslagna yrkestekniska högskolulbUdningen
(SOU 1970: 8) kan sägas bygga på principen om återkommande utbUdning. YB
framhåller alt arbetslivets behov av kvalificerade medarbetare med grundUg
såväl yrkesutbildning som erfarenhet från anställning är stort och brislen på
eftergymnasiala studievägar för personer med yrkesskola och anställning bakom
sig i samma mån är besvärande. Vidare hävdar YB alt det för utbUdning av
lärare i yrkeslek-nUc föreligger ett behov av atl yrkesteknisk vidareutbildning
tillskapas.
YB
redovisar nuvarande möjligheter tiU viss vidareutbUdnmg sora s. k. kvotelev i
fackskola och gymnasium, men framhåller samtidigt det mindre ändamålsenUga i
att elev med flerårig jrrkeserfarenhet skall bedriva studier tiUsammans med
16-åringar i en skolform direkt lUlskapad för dessa senare. Det bör enligt YB
vara svårt att i undervisningen ta tUlräcklig hänsyn till de äldre elevernas
föregående erfarenhet och i varje
Prop.
1971:37 43
fall
måste del för dessa bli fråga om upprepningar av relativt många redan kända
moment. Dessutom kan nuvarande linjer i fackskola och gymnasium endast täcka en
del av behovet av yrkesteknisk vidareutbUdning.
Som målsättning för
yrkesleknisk högskolutbildning (YTH) anger YB att den skaU erbjuda den som
genomgått gymnasial yrkesutbUdning och därpå inhämtat erfarenhet från
arbetsUvet, en påbyggnad i syfte att ge kompelens för kvalificerade
arbetsuppgifter inom arbetslivet. Den skall också ge blivande lärare en
kompletterande utbUdning före den grundläggande läramtbUdningen. AUmänna ämnen
skaU ingå i yrkesleknisk högskolutbUdning. Omfattningen måste emeUertid avvägas
med hänsyn tiU utbildningens karaktär av vuxenutbildning, under vilken eleverna
helt eUer delvis gör uppehåll i pågående yrkesverksamhet. YB har därför funnit
det riktigt all begränsa de aUmänna ämnenas omfattning.
För
att möjUggöra även för den som vall annan än yrkesteknisk linje i
gymnasieskolan atl få anställning i arbetslivet och därmed också indirekt
möjUghet lUl yrkesteknisk högskolutbildning, ger YB förslag till koncentrerad
yrkesteknisk utbUdning (KYT).
Denna,
som avses följa omedelbart efter annan gymnasial utbildning, omfattar endast de
yrkestekniska momenten av motsvarande yrkeslek-niska linje vid skolan. KYT bör
i de flesta fall kunna genomföras på en tid motsvarande elt läsår.
YB
gör också ett försök till prognos rörande dimensioneringen av den yrkestekniska
högskolulbUdningen. Slutmålet anser YB härvid vara att ca 25 % av alla som
genomgått yrkesleknisk grundutbildning inkl. KYT skall efter arbetsleknisk
fördjupning i arbetslivet kunna erbjudas högskolutbildning.
5 Förslag på vuxenutbildningens område m. m.
5.1
Kommunal vuxenutbildning
Som
redovisats i 2.1 kan kommun anordna vuxenulbildiung enUgl läroplanerna för
grandskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Verksamheten
regleras av stadgan för gymnasial vuxenutbildning. I del följande lämnas en
redogörelse för verksamheten samt för vissa frågor som aktualiserats inom den
kommunala VuxenutbUdningen.
5.1.1
Anordnande av vuxenutbildning
Det
ankommer på skolöverstyrelsen alt meddela beslut om tiUstånd för kommun att
anordna vuxenutbildning. Länsskolnämnden fattar be-
Prop. 1971:37 44
slut
om vilka kurser som skall få anordnas. Som regel ger länsskolnämndema
kommunerna tillstånd att anordna önskade kurser.
Kursema
enligt kursplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet
kallas i vuxenulbildningssladgan ämneskurser, kurserna enligt kursplanen för
yrkesskolan yrkesskolkurser. De senare ingår i yrkesskolorganisalionen i
kommunen och även de förra kan ingå i ungdomsskolans organisation. Om
undervisningens omfattning är tiUräckligt stor, kan ämneskursema ingå i en
särskild enhet för vuxenutbildningen under egen skolledning.
För
all en kurs skall få komma till stånd fordras all sluderandeanlalet varaktigt
utgör minst tolv. Kungl. Maj:l kan dock bevilja dispens härifrån. Så har skett
bl. a. i fråga om glesbygdskommuner. Ny kurs i samma ämne får upprättas om
studerandeantalet överstiger 35.
Eleverna
vid teknisk linje i fackskola och gymnasium blir ofta tvingade liU uppehåU i
sina studier på grund av för få anmälda elever tiU specialämnena. Göteborgs
arbetarekommun har lill följd härav i en skrivelse anhållit deb all
dispensförfarandel beträffande elevantalet underlättas, dels atl 13 § i
vuxenulbildningssladgan ändras så att minimiantalet sänks från nuvarande
varaktigt tolv liU varaktigt åtta.
Länsskolnämnden
i Gävleborgs län har i en framställning bl. a. anhåUit att 13 §
vuxenulbUdningssladgan ändras så atl länsskolnämnden om särskilda skäl
föreligger kan medge alt kurs får påbörjas även om tolv elever inle kan
sammanhållas i gemensam kurs, att sådant medgivande kan gäUa hela eUer del av
hela antalet undervisningstimmar i kurs och att som särskilda skäl bör kunna
betraktas bl. a. följande omständigheter: skiftarbete, olika förkunskaper hos
elevema och därav föranledda behov av särskild anordning av undervisningen
(stödundervisning e. d.) samt långa och svåra resvägar till annan i övrigt
möjlig kursort.
5.1.2
Utbildningsprogram
Som
nyss sagts omfattar den kommunala vuxenutbildningen kurser enligt grandskolans
högstadium och de nuvarande gymnasiala skolformerna. På grundval av de
riktiinjer som drogs upp i prop. 1967: 85 har Kungl. Maj:t den 29 mars 1968
faststäUt i vilka ämnen i högstadiet, gymnasiet och fackskolan som undervisning
får meddelas. Samtidigt reglerades del högsta antal lektioner som får tas i
anspråk för varje ämne. Som exempel återges i tabell 1 beslutet vad avser
högstadiet och gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga och
naturvetenskapliga studievägar. I vissa ämnen, nämligen bl. a. främmande språk
i grundskolan och vissa övningsämnen, får dock undervisning anordnas först efter
skolöverstyrelsens godkännande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 1. Högsta antal lektioner vid lokal vuxenutbildning
Gymnasiet: Hum, Sh, Na
Antal
undervisningstimmar
Ämne
Hum
Sh
Na
Svenska
140 (16)
140 (16)
140 (16)
Engelska
175 (12)
\
B-språk
175 (12)
1
508 (36)
368 (36)
C-språk
193
1
Allmän
språkkunskap
35
Latin
[245]
Grekiska
[140]
Historia
70
70
70/35
Religionskunskap
35
35
18
Filosofi
35
35
35
Psykologi
35
35
18
Samhällskunskap
123
123
53
Socialkunskap
[70]
[70]
Matematik
105 (8)
245 (16)
315 (32)
Fysik
210 (20)
Kemi
123
Biologi
105
Naturkunskap
105
105
Konst-
och musikhisloria
Musik/Teckning
53
53
53
Estetiskt
specialämne
[70]
[70]
1508/
Summa
1279
1349
1473
( ) = högsta antal lektioner av det totalt för ämnet
angivna antalet som får användas för obligatoriska skriftliga prov [ ] = ämnen
ingående i varianter
Grundskolans högstadium
Ämne
Antal undervisnings-timmar
Svenska
175
Matematik
270
Engelska
Tyska/Franska
Kristendomskunskap
Samhällskunskap
Historia
230
230
50
40
40
Geografi
Biologi
Kemi
65 80 80
Fysik Teckning
90
35
Prop.
1971:37 46
När det gäUer kurser inom yrkesskolans ram fastställde
Kungl. Maj:t den 15 mars 1968 (ändrad den 19 april 1968) en fördelning av
kursan-ordnande meUan å ena sidan de kommunala vuxenskolorna och å andra sidan
studieförbundens cirkelverksamhet. Dellidskurser inom industri och hantverk
anordnas enUgl reglerna om statsbidrag lill kommunal vuxenskola i praktiken
enbart av kommunal vuxenskola, medan detta t. ex. ej får ske beträffande vissa
språkkurser. Inom det hemlekniska området kan vissa kurser anordnas med
nyssnämnda statsbidrag av kommun, andra däremot ej.
Inom den kommunala vuxenutbildningen studerar deltagama
som regel på dellid, dvs. följer undervisningen i elt eUer två ämnen. Det har
emeUertid blivit vanligare att läsa på heltid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.1.3 Dimensionering och ämnesval
Statistiskt material föreligger som belyser antalet
studerande m. m. i kommunal vuxenutbildning (högstadiet, fackskola och gymnasium)
den 15 oktober 1968, 1969 och 1970 (preliminära uppgifter). I tabell 2 ges en
sammanfattning av sluderandeantalets utveckling.
Tabell 2. Antal studerande i kommunal vuxenutbildning
19681970
Skolform 1968 1969 1970
23 222
37 438
3 667
5 004
34 882
44 523
61771
86
965
Grundskolans högstadium m.m. 11 400
Fackskolan 660
Gymnasiet 25 300
Totalt 37 360
Preliminära uppgifter.
Av de ca 87 000 dellagarna i ämneskurserna hösten 1970 var
över 51 000 eller ca 59 % kvinnor. Den kvinnliga andelen var störst i grund-skolekursema
(62 %) men utgjorde endast ca 40 % i fackskolekurscrna.
Som framgår av redovisningen under 5.1.2 erbjuds inom den
kommunala vtixenutbildningen en lång rad ämnen. I fråga om grandskolans
högstadium var det mest valda ämnet i oktober 1970 engelska (ca 30 % av
kursdeltagarna), matematik (19 %), svenska (13 %) och tyska (8 %). Inom
fackskola och gymnasium dominerade Ukaså dessa ämnen men svarade för en mindre
total andel.
Kurser enligt kursplanema för grandskolans högstadium,
fackskolan och gymnasiet anordnades under innevarande budgetår (hösten 1970) av
300 kommuner. Antalet kommuner utgjorde vid denna lidpunkt 848. Räknat efter
s.k, g-region (gymnasieregion) fanns utbildning i 116 av 120 regioner.
Hösten 1970 var antalet nybörjare enligt preliminära
uppgifter i yrkes-
Prop.
1971:37 47
skolans
dellidskurser 79 032. Därav var ca 51 000 eller cirka två tredjedelar kvinnor
och en tredjedel män.
Deltagarnas
ålder i yrkesskolans dellidskurser redovisas i statistiska centralbyråns
material för elever som inskrevs hösten 1970, se tabell 3.
Tabell
3. Andelen studerande i yrkesskolans deltidskurser hösten 1970 efter ålder
Ålder
Andel
20
23
2125
20
2630
17
3135
13
36
27
När
det gäUer uppgifter om föregående utbildning har närmare en tredjedel inte
uppgelt någon utbildning. En trolig slutsats är alt en stor andel av elevema
har folkskola som föregående utbildning.
Hösten
1970 fanns totalt ca 166 000 elever i den kommunala vuxenutbildningens ämnes-
och yrkesskolkurser. Av dessa var ca 62 % kvinnor.
5.1.4
Urval bland sökande
I
prop. 1967: 85 anfördes beträffande reglerna för intagning bl. a. att inga
andra krav bör stäUas upp för rätt till inträde än att sökanden skall vara
behörig för studier i vald ämneskurs. Behörigheten skall därvid enUgt
propositionen grundas på en bedömning av sökandens reella föratsättningar att
tUlgodogöra sig undervisningen. Den som önskar genomgå flera kurser eller den
för vilken studierna är av betydelse för yrkesverksamhet eller yrkesval skall
ges företräde vid intagningen. Annan sökande får tas in endast om det ej medför
ökning av antalet kurser.
EnUgt
uppgift lär det vara mycket ovanUgt att någon avvisning av sökande sker.
Däremot förekommer alt sökande hänvisas liU kurser på lägre nivå. F. n. är
således intagningen till kommunal vuxenutbildning praktiskt taget fri.
I
detta sammanhang kan det finnas skäl atl erinra om de uppgifter som den
officieUa statistiken över ämneskurserna redovisar beträffande deltagarnas
ålder och föratbildning. Av dessa uppgifter framgår bl. a. att ca 40 % av
dellagarna i gymnasiekurser var över 30 år, medan motsvarande andel för
fackskolekurser var 49 % och för grandskolekurser 57 %. I labeU 4 redovisas
åldersfördelningen hösten 1970.
Prop. 1971:37 48
Tabell 4. Andelen studearnde i ämneskurser hösten 1970
efter ålder
Typ
av
ämneskurser
Ålder
Gymnasi
ium
Fackskola
Grundskola
20
11
11
9
2125
26
21
16
2630
22
20
19
3135
14
17
17
36
26
32
40
Deltagarnas tidigare utbildning varierar naturligt nog i
de olika studieformerna. 1 gymnasie- och fackskolekurscrna dominerar deltagare
med realskola eller flickskola, medan i grundskolekurserna den övervägande
delen av dellagarna enbart har obligatorisk skolutbildning bakom sig. De
närmare uppgifterna framgår av tabell 5.
Tabell 5. Andelen studerande i ämneskurser hösten 1970
efter föregående utbildning inkl. oavslutad utbildning
Typ
av
ämneskurser
Föregående
utbildning
Gymnasi
ium
Fackskola
Grundskola
Gymnasium,
fackskola
27
12
4
Realskola,
flickskola
40
30
16
Yrkesskola
6
19
10
Folkhögskola
4
4
4
Obligatorisk
skola
17
27
59
Annan
utbildrung
5
9
7
5.1.5 Organisatoriska frågor
I prop. 1967: 85 förutsattes alt undervisningen inom den
kommunala vuxenutbildningen skuUe ombesörjas av timlärare. Ordinarie tjänster
har endast inrättats för skolledningen vid de särskilda enheterna, arvodestjänster
för skolledningen vid dessa och övriga enheter.
I och med alt de s. k. kompletteringskursema i yrkesskolan
inordnats i den kommunala vuxenutbildningen har frågan om fyllnadstjänstgöring
för lärare som tidigare undervisat i dessa kurser aktualiserats. Kungl. Maj:t
har genom beslut den 5 febraari 1971 medgett alt sådan lärare får fullgöra
fyllnadstjänstgöring i de kommunala vuxenskolorna.
Mot bakgrand av alt frågan om läramas anställningsform
aktualiserats i skilda sammanhang har utbildningsdepartementet inhämtat
synpunkter härom från länsskolnämnderna i Östergötlands och Gävleborgs lan. Som
fördelar med nuvarande anställningsform pekas bl. a. på att osäkerheten om studerandeinlresset
gör en planering i förväg svår. Vid en växande
Prop. 1971:37 49
organisation
och en ökad stabilitet i denna kan enligt andra synpunkter delta problem väntas
avla. I mindre kommuner med begränsat elevantal i grundskolans högstadium kan
elt inräknande av tjänstgöring i kommunal vuxenutbildning medföra elt breddat
och säkrare underlag för lärartjänst. Del anges också all vissa lärare av olika
motiv kan föredra att få tjänstgöra även inom vuxenutbildningen. Önskemål om
atl få disponera dagtid för annan verksamhet kan därvid vara ell motiv.
Vid sidan av synpunkterna
på frågan om fyUnadsljänslgöring i vuxenutbildning har man i vissa fall också
pekat på behovet av lärartjänster enbart avsedda för vuxenutbildning.
Ämneskursema inom den
kommunala vuxenutbildningen förläggs till skolenheter med ungdomsutbildning. I
den mån kursema beräknas varaktigt motsvara 16 poäng (1 poäng ges för varje
påbörjat 550-lal lektioner) kan Kungl. Maj:t medge all en s. k. särskild
skolenhet inrättas. Särskilda enheter är f.n. inrättade i 10 kommuner fördelat
på 17 enheter. Som elt mått på utbildningens omfattning under höstterminen
1970 kan nämnas alt det sammanlagda antalet poäng i de kommunala vuxenskolorna
(ämneskurserna) i Stockholm utgör 268, i Göteborg 139, i Malmö 91, i Norrköping
80, i Örebro 56, i Uppsala 46, i Västerås 44, i Gävle 37, i Helsingborg 27 och
i Umeå 23.
Yrkesskolkurserna
ingår däremot i yrkesskolan i kommunen.
Vid de särskilda
skolenheterna finns en ordinarie tjänst som rektor och dessutom, beroende på
utbildningens omfattning, eventuellt en ordinarie tjänst som studiereklor
och/eller en arvodestjänst som studierektor. I de fall vuxenutbildning ingår i
skolenhet med ungdomsutbildning finns för ämneskurserna en särskild
studierektor. För yrkesskolkurserna ingår uppgiflen alt svara för
vuxenutbildningens skolledning i den reguljära skoUedningens arbetsuppgifter. I
prop. 1970: 159 angående gymnasieskolan (SU 1970: 222, 2LU 1970: 95, rskr
1970: 437, 460) har någon ändring i dessa bestämmelser ej aktualiserats.
I en framställning av
SkoUedarförbundet sägs alt en förändring av det nuvarande poängsystemet är
erforderlig om den kommunala VuxenutbUdningen bättre skall kunna motsvara de
krav och förväntningar som de vuxenstuderande ställer på utbildningen. Vidare
framförs all det inom den kommunala vuxenutbildningen saknas fasta
lärartjänster huvudlärare, institutionsföreståndare och tekniker,
bibliotekarier saml materialförvaltare, vilket medför all dessa
arbetsuppgifter måste ulföras av skolledningen. Delta, menar SkoUedarförbundet,
talar för en genomgripande översyn av hela vuxenulbildningssladgan. I avvaktan
på en eventueU översyn hemsläller förbundet atl vuxenulbildningssladgan ändras
så atl man vid beräkning av skolväsendels omfattning räknar 1,5 poäng för varje
påbörjat 500-lal lektioner av dels ämneskurser och dels yrkesskolkurser.
4
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop. 1971:37 50
5.1.6
Övriga frågor
Staten
svarar tUl 100 % för kostnaderna för löner m. m. tiU lärare och skoUedare inom
kommunal vuxenutbildning. Övriga med verkscun-heten förenade utgifter bestrids
av kommunerna. I prop. 1967: 85 (s. 86) berörde dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet frågan om interkommunal ersättning inom
vuxenutbildningen och framhöU alt någon sådan inte borde införas. Denna fråga
hade tidigare varit föremål för överläggningar med kommunförbunden.
Svenska
kommunförbundet har nu aktualiserat denna fråga och anser atl elt syslem med
interkommunal ersättning bör finnas för kommunal vuxenutbildning. För
ungdomsutbildningen finns redan elt regelsystem. Svenska kommunförbundet
påpekar all den kraftiga expansionen av VuxenutbUdningen och tendenserna till
ökad satsning på dagundervisning medfört väsentliga kostnadsökningar för
kommuner som anordnar vuxenundervisning. Erfarenhetema hittills har visat atl
antalet elever i den lokala gymnasiala vuxenutbildningen som är hemmahörande i
annan kommun är väsentligt större än väntat, i vissa fall så högt som 2530 %
av det totala elevantalet i vuxenutbildningen. Styrelsen för kommunförbundet
hemstäUer all vuxenulbildningsstadgans 91 § ändras, så alt kommunen liksom
inom ungdomsutbildningen äger rätt att uppbära ersättning för vissa kostnader
av elevens hemkommun.
I
del följande redogörs för vissa skrivelser angående handikappade i
vuxenutbildning. Skolöverstyrelsen har hemslälll att bestämmelserna om
specialundervisning motsvarande 11 kap. 28 § skolstadgan, införs i stadgan för
gymnasial vuxenutbildning, men med den ändringen alt dels elevantalet i
speciell ämneskurs och yrkesskolkurs för hörselskadade, synskadade och
rörelsehindrade elever får utgöra lägst fem, dels del-ningslalel för sådan kurs
får följa det tal som gäller för hörselklass i barn- och ungdomsskolan, dels
all ullrycken speciell ämneskurs och speciell yrkesskolkurs för hörselskadade,
synskadade och rörelsehindrade elever får i vad avser gymnasial vuxenutbildning
ersätta de inom barn-och ungdomsskolan förekommande uttrycken hörsdklass,
synklass och klass för rörelsehindrade, att bestämmelserna om tekniska
stödåtgärder m. m. för enstaka hörselskadade, synskadade samt rörelsehindrade
elever gällande för ungdomsskolan (jfr prop. 1971: 1 bil. 10 s. 191) skall få
till-lämpas inom den gymnasiala VuxenutbUdningen.
En
skrivelse har även inkommit från länsskolnämnden i Gävleborgs län, där
länsskolnämnden understryker det angelägna i skolöverstyrelsens förslag saml
dessutom föreslår atl bestämmelserna om särskild undervisning motsvarande
skolstadgan 5 kap. 4749 §§, 11 kap. 29 §, 15 kap. 22 § samt 20 kap. 27 § ges i
fråga om kommunal gymnasial vuxenutbildning och all bestämmelsema beträffande
gymnasial vuxenutbildning på grundskolans högstadium skall utformas så alt
vissa intellektuellt
Prop. 1971:37 51
ulvecklingshämmade
elever kan beredas undervisning i mindre grupper och med avkortade kurser
(hjälpundervisning).
Riksdagen understryker
kraftigt (SU 1970: 190, rskr 1970: 380) önskvärdheten av atl man på lämpligt
sätt söker tiUgodose behov av en särskilt anpassad vuxenundervisning för dem
som varit specialklasselever och särskolelever. Riksdagen förutsätter alt denna
fråga beaktas av ut-bUdningsmyndigheterna.
Skolöverstyrelsen
framhåUer i sin anslagsframstäUning för budgetåret 1971/72 del angelägna i alt
de förslag som redovisades i skrivelsen angående specialbestämmelser saml
tekniska stödåtgärder inom den gymnasiala vuxenutbildningen genomförs.
Skolöverstyrelsen pekar på all många personer som har handikapp i fråga om
hörsel, syn och rörelseförmåga som ett led i annan utbildning behöver
fördjupade teoretiska kunskaper i visst eller vissa ämnen. Många har just på
grand av sitt handikapp fåll en bristfällig utbildning. Den gymnasiala
VuxenutbUdningen erbjuder därvid goda möjligheter liU målinriktade studier.
Enligt överstyrelsen bör den handikappade i första hand undervisas i vanliga
kurser eventuellt med utnyttjande av tekniska hjälpmedel av olika slag liksom
av stödundervisning inom ramen för schablonlilläggel. Då antalet handikappade
av en viss kategori är så stort vid en skola all de kan få utgöra en speciell
kurs, bör emellertid sådan kurs anordnas.
Det
är enUgt överstyrelsen angelägel all speciell kurs för handikappade får
anordnas vid ett så lågt elevantal som fem och atl ddningslalel är delsamma som
gäUer för hörselklass i barn- och ungdomsskolan bl. a. eftersom den lärarledda
undervisningen i gymnasial vuxenutbildning är betydligt lägre än i
ungdomsskolan.
Det
är enligt överstyrelsen svårt all ange hur många handikappade elever som kan
komma all della i den gymnasiala vuxenutbildningen med de föreslagna ändringama
i bestämmelserna. I de fall där skollokal används gemensamt för elever i
ungdoms- och vuxenutbildning och där skolan är utrustad med avsedda tekniska
hjälpmedel uppstår ingen merkostnad för tekniska hjälpmedel. Överstyrelsen
räknar med alt antalet specieUa ämnes- och yrkesskolkurser kommer all bli
myckel Ulet med hänsyn dels tiU integreringen av elevema i vanliga kurser, dels
alt de svårast handikappade eleverna i första hand kommer att söka sig tUl
folkhögskolorna med deras speciella resurser.
5.2
Statlig vuxenutbildning
Som
redovisats i 2.2 meddelas vid de statUga skoloma i Norrköping och Härnösand för
vuxna utbildning enligt läroplanema för grandskolans högstadium, fackskolan och
gymnasiet. Även verksamheten vid dessa skolor regleras av stadgan för gymnasial
vuxenutbildning.
Prop. 1971:37 52
De
båda skoloma erbjuder i princip fullständig utbUdning för resp. skolform. Det
ankommer på skolöverstyrelsen alt besluta om vUka kurser som skaU anordnas
liksom om omfattningen av kursverksamheten. Liksom i fråga om den kommunala
vuxenutbildningen gäller kravet om lägst tolv deltagare för anordnande av kurs.
Differentieringen i det nuvarande gynmasiel, särskilt i fråga om den tekniska
linjen, har i förening med ett bortfall av elever i vissa fall fört med sig
problem att anordna kurs i slutskedet av en studieväg. Kungl. Maj:t har
meddelat dispens från tolvtalet i vissa fall.
Kungl.
Maj:t har den 1 december 1967 fastställt i vilka ämnen som undervisning får
meddelas. Samtidigt reglerades det högsta antal lektioner som får tas i
anspråk för varje ämne. Dessa timtal överensstämmer i princip med dem som
redovisats för den kommunala vuxenutbildningen eUer utgör i vissa ämnen elt
något lägre antal.
Antalet
studerande vid de statliga skolorna för vuxna är begränsat. Det skall för
innevarande budgetår utgöra högst 3 750 i enbart brevskol-undervisning.
Skolöverstyrelsen fastställer en ram beträffande antalet ämneskurser som får
anordnas per läsår. För urval bland sökande gäUer samma regler som för den
kommunala vuxenutbildningen. En särskild intagningsnämnd finns för de statliga
skoloma.
Samarbetsnämnden
vid statens skola för vuxna i Norrköping har i en skrivelse hemställt alt
maximiantalet elever i ämneskurs inom den statliga vuxenutbildningen sänks från
talet 35 lill det inom ungdomsskolan gällande 30. Även Vuxenstuderandes
Riksorganisation har tillsammans med Elevkåren vid statens skola för vuxna i
Härnösand i en skrivelse föreslagit att talet 35 bör sänkas. I samma skrivelse
föreslås bl. a. också att ddningslalel 12 bör sänkas tiU 10.
5.3
Folkbildningsarbetet 5.3.1 Studiecirkelverksamheten
Läsåret
1969/70 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 158 000
och bralloanlalet deltagare liU ca 1,5 milj. Av samtliga cirklar (ca 180 000
inkl. cirklar utan statsbidrag) behandlade omkring 14 % ämnet musik, 24 % språk
och 17 % litteratur, konst, teater och fUm. Omkring 11 % cirklar anordnades i
ekonomiska ämnen och 20 % i SamhäUsvetenskapUga ämnen. Ca 5 % återfanns i
gruppen religion, filosofi och psykologi samt omkring 5 % i naturvetenskap,
medicin och idrott.
ABF
svarar för drygt en tredjedel av det totala antalet statsbidragsberättigade
studiecirklar 1969/70 med ca 56 600 cirklar. De tre därefter största
studieförbunden är Studieförbundet Vuxenskolan med ca 27 700 cirklar.
Studieförbundet Medborgarskolan med ca 18 600 cirklar och TBV med ca 12 400
curklar.
Prop.
1971:37 53
Av
det totala antalet statsbidragsberättigade studiecirklar 1969/70 om ca 158 000
var I 050 universitetscirklar. Antalet deltagare i universitets-cirklarna
uppgick lill omkring 14 500. För del största antalet universitetscirklar
svarar TBV, Folkuniversitetet och ABF.
På
grundval av prop. 1970: 35 beslöts att lUläggsbidrag om högst tio kr. per
studietimme skulle ulgå lill vissa studiecirklar fr. o. m. den 1 juli 1970. TiU
den s. k. prioriterade cirkelverksamheten hör ämnena svenska, engelska,
matematik och samhäUskunskap på en nivå som svarar mot högst grundskolans
årskurs nio samt studiecirkelverksamhel som avser att utveckla
kommunikationsfärdighelen hos handikappade.
Under
hösten 1970 har uppgifter inkommit från de tolv studieförbunden som visar hur
många prioriterade studiecirklar och antalet deltagare i dessa samt fördelning
på ämnen, som startat t. o. ra. den 1 november 1970. (Studieförbundet
Vuxenskolan t. o. m. den 31 december 1970.)
Det
visade sig att totalt 17 500 prioriterade cirklar hade startat och att antalet
deltagare uppgick tiU 172 314. Antalet cirklar och deltagare fördelat på de
olUca ämnena framgår av följande tabeU.
Tabell
6. Antalet cirklar och deltagare fördelat på ämnen
Ämne Antal cirklar Antal deltagare
Engelska
.......................... 8 862 88 694
Svenska.............................
707 5 892
Matematik.......................... 2 131 22
873
Samhällskunskap
............... 5 599 53 307
Kommunikationsfärdighet.......
201 1548
Summa
.......................... 17 500 172 314
Engelska
svarar för ungefär hälften av det totala antalet prioriterade cirklar. Därnäst
utgör samhällskunskap den största grappen.
Dessutom
har statistiska centralbyrån gjort en undersökning av deltagare i studiecirklar
med tiUäggsbidrag under hösten 1970. Denna undersökning kommer att ges ut i
statistiska centralbyråns PM-serie. Här ges en redogörelse för undersökningens
huvudsakUga innehåU.
Undersökningen
omfattar studiecirklar i engelska, svenska, matematik och samhäUskunskap.
Undersökningen begränsades tiU alt omfatta de fyra största studieförbunden inom
detta område, näraUgen Arbetamas BUdningsförbund (ABF), Tjänstemännens
Bildningsverksamhet (TBV), Studieförbundet Vuxenskolan (SV) och Studieförbundet
Medborgarskolan (SFM). Dessa fyra hade inemot 90 % av samtUga studiecirkeldeltagare
i den berörda typen av cirklar bland de cirklar som startades under hösten 1970
fram t. o. m. den 1 november. Av praktiska skäl begränsades undersökningen liU
att omfatta ett urval av de studiecirklar som påbörjats t. o. ra. oktober.
Urvalet gjordes som elt systematiskt urval
Prop. 1971:37 54
av
de tUl studieförbundens kanslier förrapporterade cirklarna. Ett 50-tal cirklar
per studieförbund och ämne uttogs för undersökning.
Undersökningsresultaten
gäller bara de cirklar som förrapporlerals lill studieförbundens kanslier fram
lill november. Man bör alltså vara försiktig med vittgående generaUseringar.
SpecieUt bör uppmärksammas alt det kan finnas skiUnader meUan de cirklar som
startar tidigt och de som startar sent under terminen. Dessutom förekommer ett
bortfall av cirklar, individer inora cirklarna och på enskUda frågor. Alla
dessa typer av bortfaU är emeUertid av begränsad omfattning. Varje
cirkdddlagare fick besvara frågor om kön, ålder, föregående utbildning,
tidigare dellagande i studiecirkel, tidigare sludiecirkelämne och
förvärvsarbete.
När
del gäller könsfördelning kan man se att kvinnorna överväger. Det enda
undanlaget är samhällskunskap i ABF där deras andel är så låg som 37 %. Mest
markerad är skillnaden mellan könen i engelska där kvinnornas andel varierar
mellan 64 och 80 % av samtliga deltagare.
Beträffande
de båda könens fördelning över oUka åldersgrupper finns inga entydiga
skiUnader. Över hälften av aUa deltagare i de undersökta cirklar är meUan 25
och 44 år. Denna åldersgrupp är starkast representerad i ämnet matematik.
Huvuddelen av kurserna i detta ämne är matematik för föräldrar. Deltagarna i
samhällskunskap är genomgående äldre än deltagarna i de andra ämnena. SärskUt
markerat är detta inom ABF där nästan en tredjedel är 55 år och äldre. ABF:s
deltagare utgör ungefär två tredjedelar av aUa deltagare i samhällskunskap.
TBV har för samtliga ämnen betydligt färre deltagare i åldem 55 år och uppåt än
de övriga studieförbunden.
Det
kan ha ett visst intresse att jämföra deltagama i studiecirklar på
grundskolenivå med den kommunala vuxenutbildningen på grundskolenivå,
lämförelsen måste av praktiska skäl göras så all varje ämne för sig jänaförs
med totalresultaten inom den kommunala VuxenutbUdningen. Det visar sig att det
genomgående är mycket markerade skiUnader i åldersstraktur meUan deltagare i
den kommunala vuxenutbildningen och studiecirkeldeltagarna. Sålunda är 40 % i
den kommunala VuxenutbUdningen 36 år och äldre mot i storleksordningen 60 % i
studiecirklarna.
EnUgl
beslut år 1970 utgår tilläggsbidraget tUl studiecirklar i engelska, svenska,
matematik och samhäUskunskap sora i huvudsak svarar mol läroplanen för
grandskolan. Della medför att kursinnehållet i ämnena engelska, svenska och
matematik är relativt homogent. Ämnet samhällskunskap däremot innehåller en
mängd olika typer av kiu"ser. Några exempel på områden som berörs:
arbetsUv, fackliga organisationer, enklare psykologiska frågor,
privalekonomiska frågor; mötesteknik, samhällsekonomi, miljövård, narkotika,
trafikfrågor, internationella frågor.
ABF:s
kurser i samhällskunskap berör tiU mycket stor del arbetsliv, fackliga
organisationer, föreningskunskap och konsumentdebatt.
Prop.
1971:37 55
Tabell
7. Studiecirkeldeltagarna sammanvägda ämnesvis och totalt efter
studieförbundens relativa andel av samtliga deltagare i cirklar påbörjade t. o.
m. den 1 november och procentuellt fördelade efter ålder
Ämne
Alder
Summa
20
2125
2630
3135
3614
4554
55
Engelska
.....
2
4
10
17
26
27
14
100
Svenska.......
2
8
13
17
27
24
9
100
Matematik
....
1
3
13
25
41
15
2
100
Samhällskunskap
7
7
9
7
17
25
28
100
Totalt
........
3
5
10
15
25
25
17
100
Kommunal
vuxenutbUdning,
gmndskolenivå
"
Hl 70............
9
16
19
17
40
101
TBV:s
kurser är tiU tre fjärdedelar (av de undersökta) fackliga kurser för kommunala,
statUgt anställda och andra tjänstemän. Drygt 20 % av kursema har titeln
»Sjuksköterskor studerar fackligt».
För
SV:s del ligger huvudvikten vid kurser som behandlar konsumentfrågor. Även
kurser som rör miljö och mUjövård är relativt frekvenla. När det gäUer
Medborgarskolans cirklar saknas uppgifter om ämnesinriktning. Skillnadema i
ämnesprofil meUan studieförbunden är naturligtvis en faktor som medför att
deltagarna rekryteras ur grapper med bl. a. olikartad utbUdningsbakgrand.
Cirklarna
i matematik rör lill helt övervägande dd matematik för föräldrar. Dessa
cirklar syftar främst tiU all göra föräldrar bekanta med den »nya» matematiken
i grandskolan. Av de undersökta cirklama är 57 % av ABF:s cirklar i »Ny
matematik för föräldrar», för TBV 67 % och SV 95%.
Deltagarnas
utbildningsbakgrund varierar starkt mellan studieförbunden. ABF har den högsta
andelen med enbart folkskola, omkring 60 %. Denna andel är för TBV runt 40 %,
utom i samhällskunskap där den är 20 %. Av SV:s kursdeltagare har 5065 %
enbart foUcskola. SFM uppvisar den klart lägsta andelen med enbart folkskola, i
samhäUskunskap endasl 14 %. De minsta skillnaderna mellan studieförbunden redovisas
i engelska där andelen genomgående är 5060 %. Endast några få procent har
grundskolulbUdning, vUket dellagamas åldersfördelning redovisar.
Inom
både ABF och TBV har 1015 % en minst 2-årig yrkesskolutbildning utöver folkskola.
Denna andel är något lägre för SV och väsentUgt mindre för SFM.
Grappen
realskola, folkhögskola, flickskola har visat sig vara myckel stor, inom SFM t,
o. m. den största med andelar från 30 tUl 40 % i de fyra ämnena. Denna grupp är
mest dominerande i ämnet samhäUskunskap inom TBV där drygt hälften av
deltagarna har denna utbildning.
För
övrigt är skUlnaderna små meUan TBV och SV med andelar kring 2530 %. Däremot
har en betydligt mindre andel av ABF:s deltagare sådan utbildning inle i
något ämne över 20 %.
När
det gäUer deltagare med mmst studentexamen skUjer sig TBV och SFM markant ifrån
ABF och SV. Omkring 15 % av TBV:s studiecirkeldeltagare har sådan utbildning.
Andelen är ändå högre inom SFM raedan den för ABF och SV rör sig kring 25 %.
Ämnet engelska skiljer sig från de övriga genom att där endasl några få procent
inom alla studieförbund har studentexamen.
Tabell
8. Studiecirkdddtagarna procentuellt fördelade efter föregående utbildning
Föregäende utbildning
Studieför-
Folk-
Folk-
Grund-
Real-
Stu-
Upp-
Summa
bund
skola
skola
skola
skola,
dent-
gitt
Procent
och ämne
och
och
nick-
examen
saknas
yrkes-
eventueU
skola
utbild-
yrkes-
och
ning
skol-
folkhög-
minst
utbild-
skola
tvä är
ning
ABF
Eng .
62
12
4
19
2
1
100
Sv ...
63
14
6
12
3
1
99
Mat .
59
11
6
19
4
1
100
Sam .
66
10
7
13
2
1
99
TBV
Eng .
47
15
6
26
5
1
100
Sv ...
34
14
6
27
18
1
100
Mat .
40
12
4
31
13
1
101
Sam .
20
9
4
50
17
1
101
SV
Eng .
64
12
3
18
2
1
100
Sv ...
53
11
4
28
4
0
100
Mat .
54
9
2
29
5
0
99
Sam .
62
4
7
20
6
1
100
SFM Eng
.
50
12
3
31
2
2
100
Sv ...
21
6
8
39
26
1
101
Mat .
36
9
3
43
10
0
101
Sam .
14
3
7
41
35
1
101
Det
är betydande skUlnader meUan könen beträffande föregående utbildning.
Yrkesutbildning minst två år är mer än dubbelt så vanlig bland män som bland
kvinnor. Medan en utbildning tillhörande gruppen realskola, flickskola,
folkhögskola endasl förekommer hälften så ofta. Studentexamen är avsevärt
vanligare bland männen. Det verkar som om deltagarna i svenska och matematik
totalt sett har något bättre förutbildning än andra.
Den
mest markerade skillnaden vid jämförelsen med den kommunala vuxenutbildningen
är den betydligt större andelen med grandskolutbild-ning inom komraunal
vuxenutbildning, vilket beror på en större andel yngre elever.
En
jämförelse med den totala befolkningens utbUdning antyder att
Prop. 1971:37 57
ingen
större skiUnad föreUgger vad avser deltagarnas förutbildning. Dellagarnas
utbildning beskriver således i stort sett ett tvärsnitt av den totala
befolkningens utbUdning.
I fråga om tidigare
studiecirkeldeltagande uppger omkring 2530 % att de inle tidigare har deltagit
i studiecirkel. Del är svårt att bedöma denna andel då referenspunkt saknas.
Del finns påtagliga skiUnader mellan ämnena. Matematik har genomgående den
högsta andelen som tidigare inte deltagit i studiecirkel 3040 %,
samhällskunskap har, utom för TBV, de klart lägsta siffrorna under 20 %. Det
föreUgger inga mer betydande och entydiga skUlnader mellan män och kvinnor.
Omkring
hälften av studiecirkeldeltagarna har deltagit i studiecirkel de senaste två
åren. I samhällskunskap en väsentligt större andel, nämligen för SFM 77 %, SV
70 %, TBV 46 % och ABF 63 %.
En jämförelse meUan dem som
tidigare deltagit i studiecirkel och dem som inte gjort det med avseende på
förutbildning visar all de som tidigare deltagit i studiecirkel förefaUer atl
ha något bättre förutbUdning än de nyrekryterade. Andelen med enbart folkskola
är något högre bland de nyrekryterade medan gruppen med realskola, flickskola
och folkhögskola är påtagligt lägre. Däremot är andelen med grundskolutbildning
genomgående högre. Exceptionellt hög andel med grandskolulbUd-ning bland de
nyrekryterade i samhällskunskap har ABF (13 %) och SV (25 %).
De som tidigare deltagit i
studiecirkel ombads ange inom vUkel ämnesområde de senast studerade. Det
förefaUer som om rörligheten mellan ämnena varierar för män och kvinnor. Av
kvinnorna har mer än två tredjedelar som läser engelska gjort det i närmast
föregående cirkel mot endast hälften av männen. Det skulle kunna tyda på att
kvinnorna som läser engelska har sina studieambilioner mer bestämt inriktade
mot detta ämne. Det är också möjligt atl kvinnorna i större utsträckning börjar
med engelska medan männen mer börjar med fackliga kurser samhällskunskap e. d.
Cirka tre gånger så många män som kvinnor som läser matematik studerade
matematik i sin föregående cirkel. Kvinnornas andel i matematik för föräldrar
är emeUertid påtagligt högre än i annan matematik (ABF 58 resp. 43 %, TBV 68
resp. 45 %).
Deltagama i samhäUskunskap
har i mycket hög utsträckning deltagit i studiecirklar tidigare (omkring 80 %).
Nära tre fjärdedelar av dessa studerade samhäUskunskap. Något flera av
kvinnorna än av männen dellog tidigare i annat än samhällskunskap. Särskilt
markerat är detta bland kvinnorna i TBV där hela 44 % studerade språk närmast
före hösten 1970.
Deltagama fick i
undersökningen uppge om de haft förvärvsarbete veckan 814 november 1970. Vid
bearbetningen har de som uppnått folkpensionsåldern skilts från övriga
deltagare. Ett problera är att det är helt omöjligt att avgöra hur många
pensionerade under 67 år som finns
Prop.
1971:37 58
med i undersökningen. Som väntat finns det betydUgt fler
icke förvärvsarbetande bland kvinnorna än bland männen. Högsta andelen
förvärvsarbetande män har TBV, 9599 %. TBV har även högsta andelen förvärvsarbetande
kvinnor. Den i särsklass högsta andelen noteras för samhällskunskap, 95 %. I
della sammanhang är del värt att notera all TBV:s kurser i samhäUskunskap lill
helt övervägande del är fackliga kurser. ABF som också har många kurser av
denna karaktär har också en relativt hög andel förvärvsarbetande kvinnor i
samhäUskunskap (69 %), den högsta i något ämne i ABF. För SV och SFM däremot är
andelen förvärvsarbetande både bland män och kvinnor lägre än i de övriga ämnena.
Andelen förvärvsarbetande kvinnor i svenska ligger genomgående kring två
tredjedelar. I övrigt uppvisar resultaten över ämnen ingen större samstämmighet
mellan studieförbunden. Beträffande fömlbUdningen för dem som hade resp. ej
hade förvärvsarbete under mälveckan är tendenserna myckel splittrade men det
förefaUer inte finnas några entydiga skillnader mellan de båda grupperna.
De
undersökta studiecirklarna har fördelats på grupperna landskommuner, köpmgar
och städer efter den ort där studiecirkeln sammanträder. En indelning av denna
typ är naturligtvis myckel grov men kan ge något grepp om hur de undersökta
studiecirklarna fördelar sig över städer och mindre orter. Omkring tre
fjärdedelar av cirklarna är lokaliserade till städer. Framför allt TBV:s
cirklar är starkt koncentrerade till städer, ca 90 % av de undersökta, medan SV
är det av studieförbunden som har den största andelen i landskommuner, ca 40 %.
Uppgifterna som gäUer SFM:s cirklar i svenska och samhällskunskap är mycket
osäkra då bortfaUet för dessa cirklar är stort.
Även om
det systematiska urvalet av cirklar lorde medföra en ganska god
representativitet med avseende på cirklamas lokalisering bör man håUa i minnet
att urvalet gjorts från de tidigast förrapporterade cirklarna under hösten och
detta kan ha gett upphov till betydande snedvridningar i förhållande tiU
samtUga cirklar som påbörjats under hösten.
5.3.2 Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning
(FÖVUX)
I prop. 1970: 35 anmäldes all LO och ABF i en skrivelse
till utbildningsdepartementet hemställt om medel tiU viss försöksverksamhet
med vuxenutbildning.
Med slöd
av Kungl. Maj:ls bemyndigade tiUkallades den 6 februari 1970 åtta sakkunniga'
med uppgift all bedriva försöksverksamhet med viss vuxenutbUdning.
Riksdagsmannen Sven Ekström, ordförande,
utbildningsintendenten Evert Brandgård, direktörsassistenten Margareta
Dahlgren, departementssekreteraren Berndt Johansson, studierektorn Inge
Johansson, sekreteraren Henry Persson, kanslirådet Åke Sanell och
undervisningsrådet Gösta Vestiund.
Prop. 1971:37 59
Av
direktiven för de sakkunniga framgår bl. a. följande: »En av de viktigaste
frågoma vid del fortsatta reformarbetet med VuxenutbUdningen är hur raan skall
utveckla lämpliga uppsökande åtgärder som riktar sig tiU de utbildningsmässigl
sämst tUlgodosedda. För detta ändamål finns behov av oUka former av
försöksverksamhet. En försöksverksamhet bör nu komma tiU slånd för all man
skall undersöka vilka förhållanden som medverkar till att personer med kort och
bristfällig grundutbildning inle utnyttjar möjligheterna tiU vuxenutbildning.
Därvid bör man pröva åtgärder som kan medverka liU att undanröja sludiehindren
för sådana personer. Verksamheten bör anordnas i studiecirkelns form för
personer som inte redan kompenserat brister i sin grundutbildning genom studier
inom det aUraänna utbUdningsväsendet, folkbildningen e. d.».
Kommittén
för försöksverksamhet med vuxenutbUdning (FÖVUX) har under budgetåret startat
försöksverksamhet i Malmö, Borås, Surahammar, Hagfors, BoUnäs, Sundsvall,
Piteå, Kalix och Malmberget. Vid försöken i Malmö och Sundsvall deltar även
tjänstemän i studiecirklarna. Försöksverksamheten omfattar totalt ca 1 000
personer. Starten skedde i september 1970 och kurserna pågår fram tUl maj 1971.
Varje kurs omfattar i stort sett 60 timmar. Eleven har kunnat välja mellan fyra
olika ämnen: svenska, matematik, samhäUskunskap och engelska. För atl skapa
intresse och propagera för studierna har på varje ort minst en
studieorganisatör på arbetstid fått informera de anställda. Denna studieorganisatör
har specialutbildats för sin uppgift och fåll full ersättning för förlorad
arbetsförtjänst under sin uppsökande verksamhet.
Platserna
har valls så alt de anställda kommer från något eller några företag, vUka kan
anses vara representativa för arbetsplatser med fysiskt tungt arbete och/eUer
oregelbundna arbetstider eller som domineras av kvinnlig arbetskraft eller som
ligger i glesbygd. Tre olika studieformer prövas, nämligen studier på arbetstid
och fritid, studier på frilid med stimulansbidrag saml studier på fritid ulan
stimulansbidrag. Stimulansbidraget utgör 300 kr. För att det skaU utgå måste
eleven har varit närvarande vid huvuddelen av lästimmarna. För läckande av
eventueUa extra kostnader som föranleds av studierna kan eleven i samtliga tre
studieformer efter särskUd ansökan erhålla ett studiestöd. Studiestödet avser
bl. a. alt ersätta elev som går miste om arbetsförtjänst genom extra arbete,
som behöver hjälp med barntiUsyn, som haft kostnader för resor eller utgifter
för mållid i samband med studierna.
Under
den pågående försöksverksamheten har kommittén funnit många situationer och
händelser-som försvårar dellagande i vuxenutbildningen. En sådan situation
utgör skiftarbetet. De som sysselsätts i skiftarbete har stora svårigheter all
kombinera målmedvetna studier med sitt arbete.
Försöksverksamheten
har dock pågått allt för kort tid för atl kommittén nu skaU kunna lämna någon
utförligare redogörelse kring pågå-
Prop. 1971:37 60
ende
försök. Dessa måste först utvärderas, ett arbete som utförs av publik- och
programforskningsavddningen vid Sveriges Radio.
Kommittén har
uppmärksammat all stora grupper i samhället är missgynnade beträffande
dellagande i vuxenutbildningen. Bl. a. gäller detta för hemarbetande kvinnor,
handikappade och invandrare. Dessutom bör nämnas att omfattande lokala
aktiviteter med uppsökande verksamhet bedrivs både inom studieförbund och
vuxenulbildningsråd vid sidan av den statliga försöksverksamheten. Kommittén
avser alt i elt betänkande under hösten 1971 redovisa det arbete som ulförts
under innevarande budgetår.
5.3.3
Extern universitetsutbildning
En
av UKÄ tiUsatt arbetsgrupp med representanter för studieförbunden, SÖ och UKÄ
(SAMSUS) har i en rapport i oktober 1969 (Extern universitetsutbildning
rapport från SAMSUS, UKÄ:s skriftserie nr 9) lagt fram förslag om den externa
universitetsutbildningens organisation och formerna för samarbete mellan
universitet och folkbUdnings-organisationer.
Som
sammanfattande krav för all undervisning som bedrivs i anknj-ning lUl
universitet och högskolor men utanför deras reguljära administration har
arbetsgruppen vall extern universitetsutbildning. Den externa
universitetsutbildningen kan indelas i följande grupper.
Decentraliserad
universitetsutbildning anordnas utanför orter med universitet eUer
universitetsfilial inom ell begränsat antal ämnesområden. Utbildningen avser i
regel grundkurser om 20 poäng men även kurser om 40 poäng förekommer.
Kursanordnare är de lokala skolstyrelserna och universitetskanslersämbetet är
central myndighet.
Slalsbidragsberältigade
universitetscirklar anordnas av studieförbunden. Universitetscirklarna kan
indelas i två undergrupper, nämligen cirklar som ansluter tiU gällande
studieplaner vid universitet eller högskolor och cirklar som har en friare
uppläggning.
Universitetsutbildning
per korrespondens arrangeras av korrespondensinstiluten Hermods och
Brevskolan.
Flertalet
av Hermods kurser avser 20-poängskurser men i några ämnen ges även
40-poängskurser. Brevskolans kurser följer socialhögskolans studieplaner för
den SamhäUsvetenskapUga gnmdkursen.
Är
1963 utfärdades nya bestämmelser för folkbildningsarbetet och studieförbunden
fick tillfäUe alt själva administrera kursverksamheten. MeUan åren 1965 och
1968 har antalet imiversitetscirklar nästan tredubblats och antalet deltagare
mer än tredubblats.
Decentraliserad
universitetsutbUdning anordnas sedan hösten 1962. Då gäUde det
naturvetenskapliga ämnen som matematik (åtta orter) och
Prop. 1971:37 61
nationalekonomi
(en ort). Är 1963 liUkom kemi, fysUc och statskunskap. Kurserna hade då främst
karaktären av vidareutbildningskurser för folkskollärare, vilket senare har
ändrats. Kurs- och deltagarantal ökade snabbi tiU en början. Under de två
senaste åren har antalet kurser varit i det närmaste oförändrat medan
deltagarantalet dock fortsatt alt växa kraftigt. Antalet deltagare per kurs har
så gott som fördubblats sedan denna verksamhels början.
Universitetsutbildning
per korrespondens inleddes 1953 med en kurs i engelska vid Hermods.
Verksamheten utökades så småningom. Undervisningen utgör en kombination av
korrespondensundervisning och undervisning vid sommarkurser. Från 1956 har
antalet ämnen ökat från fyra tUl tio och antalet (anmälda) deltagare från 368
lill 1 835 år 1967.
Arbetsgruppen
har gjort en kartläggning av den externa universitetsutbUdningen. Vid
undersökningstUlfäUel, hösten 1967, uppgick del totala antalet deltagare inom
decentraliserad universitetsutbildning och statsbidragsberättigade
studiecirklar tiU närmare 8 000, vartill kommer uppskattningsvis 2 000
deltagare inom utbildning per korrespondens. Som jämförelse kan nämnas all
antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor vid samma tidpunkt
var ungefär 97 600 (varav vid filosofisk fakultet ungefär 63 000).
Vid
elt mindre antal folkhögskolor bedrivs i samverkan med universitet studier på
universitetsnivå. I dessa faU medverkar i aUmänhet universitetslärare även om
huvuddelen av undervisningen leds av lärare vid folkhögskolan. De ämnen som
förekommer är pedagogik, psykologi, sociologi med samhäUsplanering,
statskunskap, historia och engelska.
Beträffande
den geografiska spridningen visar det sig all Norrbollens och Gotlands län har
del största deltagarantalet i förhållande till länens totala invånarantal. De
norrländska glesbygdslänen har över lag en högre deltagartälhel än t. ex.
flertalet västsvenska län. En närmare analys av kursorternas karaktär visar bl.
a. alt 15 % av kursorterna utgörs av de tio största städema, att 82 % av
kursorterna utgörs av orter med över 15 000 invånare och alt 10 % av
kursorterna utgörs av orter som ej är städer. Vid undersökningstillfället
bedrevs någon form av extern universitetsutbildning på 67 orter. Åtskilliga
deltagare reser, ofta långa vägar tiU kursorten.
Beträffande
arvoden tUl lärare inom extern universitetsutbildning skall vid undervisning
inom decentraliserad universitetsulbildning samma arvoden ulgå som vid
motsvarande intern undervisning. Kartiäggningen visar att arvodena inom
statsbidragsberättigade universilelscirklar inte följer enhetliga principer.
Vid undersökningstiUfäUel hade 60 % av lärama inora studieplansbundna
universilelscirklar elt arvode som översteg vad en ordinarie
universitetslektor vid denna tidpunkt erhöll vid undervisning inom de
fUosofiska fakulteterna. Andelen högre arvoderade lärare är avsevärt större
inom studieplansbundna universilelscirklar än
Prop. 1971:37 62
inom
fria universilelscirklar. Andelen doktorer och Ucentiater inom decentraliserad
universitetsutbildning är sammanlagt 57 % inom studieplansbundna
universilelscirklar 50 % och inom fria universilelscirklar 41 %. Arbetsgruppen
konstaterar att andelen doktorer med lägre arvoden inom fria
universilelscirklar är markant vid en jämförelse med förhåUandena inom
studieplansbundna universitetscirklar.
Någon
organisation i egentlig mening av kontakten mellan universitet och
folkbildningsorganisationer existerar f. n. inte utom vid Stockholms
universitet, där en särskild samarbetsdelegation sedan några år varit i
funktion. Denna delegation har lill uppgift att samplanera studieförbundens
universitelscirklar och föreläsningar i stockholmsområdet. Den har under terminerna
sammanträtt i regel en gång i månaden. Bland resultaten av överläggningarna kan
nämnas, all studieförbunden överenskommit atl använda ett gemensamt intyg för
deltagare i sludieplansbund-na universitetscirklar i de fall deltagarna saknar
behörighet att inskrivas vid universitetet. Enligt en överenskommelse bör samma
arvode utgå för de i verksamheten engagerade lärama vid undervisning vid
studieförbunden som vid undervisning för universiteten.
En
byrådirektör har som universitetets representant i delegationen biträtt
studieförbunden vid anskaffande av lärare och experter liU universilelscirklar,
föreläsningar etc. Från studieförbundens avdelningar i landsorten har inkommit
elt stort antal förfrågningar beträffande möjligheten att erhålla lärare tUl universitelscirklar.
I
del följande redogörs för arbetsgruppens förslag. FolkbUdningsorga-nisationerna
har elt behov av att kontinuerligt följa utvecklingen inom universitet och
högskolor. Arbetsgruppen föreslår därför, atl permanenta organ för kontakt mellan
universiteten med filialer och folkbUdnings-organisationerna inrättas i första
hand vid universiteten. Dessutom bör regelbundna kontaktkonferenser anordnas.
Konkreta problem för arrangörer av universitelscirklar är t. ex. konstruktion
av studieplaner samt rekryteringen av ledare och experter. Ofta består
problemet i alt nå kontakt med rätt institution och rätta personer. Detta har
bl. a. lett tiU uppkomsten av mellanhänder mellan universiteten och
folkbUdningsor-ganisationerna i form av konsultföretag av viss typ.
Arbetsgruppen
föreslår författningsförändringar på vissa punkter beträffande
universilelscirklar.
Cirklarnas
längd. En universiletscirkel skall f. n. omfatta minst 48 limmar och minst 16
sammankomster saml löpa över minst 16 studieveckor. Arbetsgruppen föreslår att
minimitimanlalel för en universitets-cirkel sänks tUl 20, minimiantalet
sammankomster till 10 och minimiantalet studieveckor tiU 10. I de fall där
särskUda skäl kan anföras för ännu kortare universilelscirklar bör
bidragsfrågan prövas av SÖ från faU tiU faU.
Ledarens
kompetens. Den nuvarande författningen föreskriver alt le-
Prop.
1971:37 63
dåren
skall ha en kompelens som motsvarar kompetensen hos den som upprällhåUer tjänst
som lektor vid aUmänt gymnasium. Detta krav bör enligt arbetsgruppen ersättas
mol ett mer aUmänt formulerat krav på all ledaren skaU äga erforderliga
ämnesmässiga kunskaper och besitta tiUräcklig skickUghet att leda en
universiletscirkel. Arbetsgruppen anser det mindre lämpligl all låta kraven på
formeU kompelens hos lärare inom en undervisningsform som är så olika
universilelscirkdns vara vägledande vid fastställandet av ledarkompetens.
Bidragets
storlek. Sedan 1963 är taket för bidrag tiU lärararvode 60 kr. per timme.
Andelen statsbidrag har senare ökat tiU 75 % av arvodes-kostnaden. Detta har
emellertid enligt arbetsgrappen relativt ringa betydelse då arvodesnivån i ett
mycket stort antal faU är så hög att mindre än 75 % av arvodet är täckt då
bidragstaket 60 kr. per timme uppnåtts. Arbetsgruppen anser alt bidragstakel ej
bör låsas lill ett i författning eller lillämpningsbeslämmelser fixerat
krontal, ulan utgöras av en viss procentandel av det limarvode som utgår för en
viss kategori av universitetslärare. Arbetsgruppen föreslår, all bidragstakel
utgörs av 75 % av högst del limarvode som utgår liU universitetslektor som
avlagt dispula-tionsprov. Även bidraget lill studiematerial bör göras rörligt.
Arbetsgruppen föreslår, all bidrag till studiematerial kan ulgå med högst det
belopp som motsvarar en fjärdedel av högsta bidragsgrundande lärararvode.
Bidrag
lill kostnader för resor och traktamenten för kursledare utgår f. n. med 75 %
av brutlokostnaden. Men hänsyn tUl önskvärdheten av en ökad geografisk
spridning föreslår arbetsgruppen alt bidrag skall ulgå med 100 % av
bruttokostnaderna.
Antalet
deltagare. För att statsbidrag skall ulgå får deltagarantalet f. n. inle
översliga 20. Enligt arbetsgrappen bör gränsen höjas tUl 25 deltagare med
hänsyn liU svårigheten att få lag i kompetenta lärare.
Med
hänsyn till den starka utveckling som kan förväntas i fråga om avancerade
läromedel, är det enligt arbetsgrappens mening av specieU betydelse att öppna
möjligheter för cirkelarrangörerna alt i viss utsträckning kunna utbyta
lärartimmar mol t. ex. radio- eller TV-burna avsnitt. Arbetsgrappen föreslår
all SÖ medges möjlighet all försöksvis tUlåta sådan användning av de bidrag
som normalt avser lärarkostnader, för att vinna sådana erfarenheter som kan
ligga till grund för en mer genomgripande revidering av bidragsreglerna.
I
UKÄ:s anslagsframställning för 1971/72 framgår följande i samband med SAMSUS:s
första rapport från oktober 1969.
Under
våren 1970 har universiteten, folkbildningsorganisationerna m. fl. jfttrat sig
över rapporten. UKÄ anser i likhet med arbetsgruppen och remissinstanserna atl
universiteten kan och bör spela en aktiv roU i det allmänna bildningsarbetet
och alt resurser bör anvisas för att möjliggöra en bättre kontakt meUan
universitet och folkbUdningsorganisa-lioner. UKÄ föreslår för budgetåret 1971/72
all särskUda kontaktorgan
Prop.
1971:37 64
inrättas
vid universiteten för samråd meUan representanter för universiteten och
arrangörer av olika typer av extern universitetsutbUdning.
Skolöverstyrelsen
föreslår i 1971/72 års anslagsframställning att överstyrelsen medges möjlighet
all försöksvis tiUåta alt bidrag avsedda för täckningen av lärarkostnader i
stället får utnyttjas för atl täcka kostnader för radio- och TV-burna avsnitt i
undervisningen, att antalet deltagare i en universiletscirkel ökas tUl högst
25, att antalet studietimmar i en universiletscirkel skaU vara minst 20 fördelade
på minst 10 sammankomster saml
att
kravet på ledarens kompelens formuleras så, alt ledaren skaU äga erforderliga
ämnesmässiga kunskaper och besitta tillräcklig skicklighet alt leda en
universiletscirkel.
5.4
Fria läromedel
5.4.1
Avgränsning av utredningsuppdraget
Läromeddsulredningens
uppdrag innefattar i princip de statliga, kommunala och statsunderstödda
enskilda utbildningar som omfattas av det statliga studiesociala stödet. I
grundskolan har eleverna redan fria läromedd.
En
stor del av läromedlen utgörs av mer eUer mindre dyrbar utrustning som används
endasl i utbildningsenheten. Denna utrastnmg tillhandahålls normalt av
huvudmannen. Vissa läromedel lUlhandahålls de studerande som gåva eUer lån
eller åläggs dessa till inköp. Detta gäller huvudsakligen läroböcker och
förbrukningsmateriel. Det är denna senare grapp av läromedel som utredningen
behandlar i delta betänkande.
Med
fria läromedel avser utredningen alt de studerande i princip ulan egen kostnad
har tUlgång till den materiel som behövs för inlärningen. Fria läromedel
behöver enligt utredningens mening inle innebära att varje studerande erhåller
egna exemplar av läroböcker o. d. som gåva. Vissa läromedel tillhandahåUs som
nämnts vid utbUdningsenhelen och utnyttjas kollektivt, andra läromedel får de
studerande låna individuella exemplar av i själva undervisningen, åter andra
får lånas hem för kortare eller längre tid. I sistnämnda fall kan läromedlen
tillhandahållas genom bibliotek, läromedelscentraler eUer motsvarande, vilka
inte behöver vara direkt knutna tiU utbUdningsenhetema. För att det i
verkligheten skaU finnas »fria läromedel» krävs enligt utredningen givetvis
alt läromedlen är tUlgänghga i tUlräckligt antal . exemplar.
Enligt
direktiven skaU läromedelsutredningen beträffande den högre utbildningen endast
syssla med »läroböcker av renodlad kurslitteratur-karaktär», såvida utredningen
inle finner tungt vägande skäl att beakta
Prop.
1971:37 65
även
andra slag av läromedel. Med högre utbUdning torde i detta sammanhang,
framhåller utredningen, ha avsetts universitets- och högskolutbUdning. Mot
bakgrund av den helhetssyn på den eftergymnasiala utbildningen som kommit tiU
uttryck bl. a. i direktiven till 1968 års utbUdningsutredning (U 68) och 'i
deimas arbete finns enligt läromedels-utredningens mening inle vägande skäl all
vad gäller frågan om fria läromedel behandla universitet och högskolor på annat
sätt än den eftergymnasiala utbUdningen i övrigt.
Vid
vissa eftergymnasiala utbUdningar är läroböcker av »renodlad
kurslitteraturkaraktär» av mindre betydelse jämfört med andra slag av läromedd.
Mot bakgrund av att utredningen föredrar att betrakta det eftergymnasiala
ulbUdningsområdet som en helhet, inom vUken en och samma princip bör gäUa i
fråga om fria läromedel, finner utredningen det nödvändigt att i princip
behandla även andra slags individueUa läromedel än kurslitteratur.
Vid
en del utbUdningar måste de studerande köpa utrastning som inte har karaktär av
läromedel. Utgifterna för sådan utrastning kan i en del fall vara betydande.
Här måste dock beaktas att utrustningen delvis kan användas i kommande yrkes-
och fritidsverksamhet. Utredningen har inte funnit frågan om läckande av
utgifter för detta ändamål ligga inora ramen för utredningsuppdraget.
Läromedelsutredningen
har funnit det naturligt att vid behandlingen av frågan ora fria läromedel ulgå
ifrån den indelning av ulbUdningsområdet som kommer tUl ullryck i det
sludiesociala systemet. I den mån denna kommer atl förändras på gmndval av U
68:s eUer kompetensutredningens förslag bör enligt utredningens mening vid den
fortsatta behandlingen av frågan om fria läromedel därav påkallade ändringar
göras i de av utredningen föreslagna anordningama.
5.4.2
Läromedelsutredningens undersökningar
Genom
enkäter har läromedelsulredningen sökt kartiägga i vUken utsträckning de
studerande själva (föräldrarna) får bekosta läromedel.
Under
1950-talet införde ett flertal kommuner fria läroböcker för realskola och
flickskola. Under 1960-talet har aUt fler kommuner med gymnasium infört fria
läroböcker också för denna skolform.
För
atl kartlägga förekomsten av fria läroböcker m.m. för elevema vid
gymnasieskolan (exkl. enskilda skolor) genomförde läromedelsutredningen i
slutet av 1968 en enkät till samtliga 121 kommuner med gymnasium. Även frågor
rörande den kommunala VuxenutbUdningen i dessa kommuner medtogs. Undersökningen
avsåg förhåUandena den 1 januari 1969 Oäsåret 1968/69). Uppgifterna kompletterades
hösten 1969.
Situationen
beträffande fria läroböcker i gymnasiets ungdomsutbildning läsåret 1969/70
anges i tabeU 9.
5
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop.
1971:37 66
Tabell 9. Förekomsten av fria läroböcker i gymnasiet
läsåret 1969/70
Procentuell Procentuell
Antal fördelning fördelning
kommimer av
kommuner av elever
Fria läroböcker
(gåva och
lån)" 78 64 62
Penningbidrag 19 16 19
Varken
fria eller penningbidrag 25 20 18
Summa 122 100 100
' I regel tillhandahälls böckerna som gåva. En del
kommuner har valt att i största möjliga utsträckning tillhandahålla
läroböckerna som län.
Kommunerna tillämpar samma principer för gymnasiet och
fackskolan. Däremot förekommer del att yrkesskolan behandlas särskilt. I några
fall har man fria läroböcker i yrkesskolan men inte i gymnasiet, i något faU
tvärtom.
Av de 25 kommuner som vid undersökningstiUfäUet inte hade
någon form av fria läroböcker hade 12 hösten 1969 beslutat införa fria läroböcker
eller penningbidrag fr. o. m. läsåret 1970/71.
Förbrukningsmateriel
var beträffande gymnasiet fri i nära hälften av kommunerna läsåret 1968/69.
Fria räknestickor, fria ritbestick och fria skyddskläder var däremot mindre
vanliga.
Ett
samband meUan förekomst av fria läroböcker och fria individuella läromedd i övrigt
kan konstateras. De kommuner som har fria läroböcker har sålunda ofta också
fria läromedel generellt.
Endast ett
fåtal kommimer gav enligt enkätsvaren elevema den skönlitteratur som är
obligatorisk i ämnena svenska och främmande språk samt bredvidläsningslitteratur
och lexika som gåva. Det var dock vanligt alt skolan tillhandahöll dessa
böcker som lån.
Endast elt
mindre antal av kommunerna med vuxenutbildning hade läsåret 1968/69 fria
läroböcker. När det gäUer utbUdning enligt gymnasiets läroplan var antalet
tio. I samtiiga fall var det därvid fråga om kommuner som samtidigt hade fria
läroböcker för eleverna i gymnasiets ungdomsutbildning. Fr.o.m. läsåret
1969/70 har Stockholm och flera andra kommuner rant Stockholm infört fria
läroböcker för vuxna.
I tre län
förekom med något undantag fria läroböcker vid landstingets skolor läsåret
1968/69. På några håll har elevema möjUghet alt köpa kurslitteraturen tUl
reducerat pris. För andra utbUdningar huvudsakligen folkhögskolor,
lanthushåUsskolor och lantbruksskolor gäller i regel att huvudmannen inte
tUlhandahåller fri kurslitteratur eller fri förbrukningsmateriel.
Genom
olika undersökningar har läromedelsutrednmgen sökt uppskatta även målsmännens
resp. de studerandes utgifter för läromedel vid olika utbUdningar.
Undersökningarna avser i regel läsåret 1968/69. De omfattar bortsett från
gymnasieskolan endast ett fåtal typfall inom varje utbildning. De resultat
som redovisas av utredningen
Prop.
1971:37 67
utgör
därför inle några säkra medelvärden för de olika utbUdningarna.
Läromedelsutredningens
kommunenkät. Läromedelsutredningen genomförde våren 1969 en enkät till de 52
kommuner som 1968 utnyttjade Kommun-Data AB för sin ekonomiska redovisning.
Enkäten avsåg bl. a. utgifterna för läroböcker och övrig fri skolmateriel åren
1967 och 1968 för grundskolan och gymnasieskolan. En del av kommimer-na
utnyttjade dock Kommun-Data AB först fr.o.m. år 1968. De deltagande kommunerna
utgör aUtså inte ett slumpmässigt urval.
Av
de 52 kommunema besvarade 45 enkäten. Av dessa hade hösten 1968 samtliga
grundskola (i en del fall dock inte helt genomförd), 38 gymnasium, 25 fackskola
och 41 yrkesskola.
Tabell
10 visar medelvärden för utgiftema på kontona »fria läroböcker» och »övrig fri
skolmateriel». Den sista posten är vad som brakar kallas förbrakningsmateriel.
Tabell
10. Utgifterna per elev för fria läromedel 1968 (kr.) enligt utredningens
enkät
övrig Läroböcker skolmateriel Summa
91
28
119
336
20
356
311"
443
355
151
45
196
Grundskolan"
Gymnasiet' Fackskolan Yrkesskolan'
"
Endast kommuner med minst årskurs 8 har medtagits här. ' Inkl. fackskola i en
del fall. ' Medeltal för sex kommuner.
'
Vid beräkningama har för varje kommun de totala kostnaderna slagits ut på
antalet elever i hellidskurser. Detta innebär att dessa elevers genomsnittliga
utgifter har blivit överskattade, eftersom även deltidsstuderande ofta
förekommer.
Vid
beräkningama av de angivna värdena har av olUca anledningar inte aUa kommuner
med aktueU skolform ingått. Beträffande »övrig fri skolmateriel» har för
gymnasieskolans del vid beräkningarna endast de kommuner som redovisat
utgifter medtagits. Då omfattningen av den materiel som är fri i gymnasieskolan
varierar ger uppgiftema här inte medelutgiften för tillhandahållande av all
förbrukningsmateriel fritt.
Kostnadema
för läroböcker i yrkesskolan varierar kraftigt meUan olika UtbUdningslinjer.
Vid vissa av dessa förekommer läroböcker i ringa utsträckning.
En
del kommuner med fria läroböcker i form av gåva eUer med penningbidrag har
beräknat lärobokskostnaderna per elev och år för olika årskurser och linjer
(grenar) i gymnasiet och fackskolan samt i en del faU även för yrkesskolan. De
beräkningar som utredningen tagit del av tyder på att kostnaden per elev i t.
ex. gymnasiet i regel varierar mellan ca 250 och 450 kr., främst beroende på
skiUnader mellan
Prop.
1971:37 68
linjer
och årskurser. Den tekniska linjen har högre lärobokskostnader än övriga
linjer. Det är svårt att ange ett genomsnittsvärde för hela gymnasiet. Ett sådant
torde dock ligga meUan 300 och 400 kr. per elev och år.
Ersättningar
vid kommunal samverkan på skolväsendets område. Enligt skoUagen är kommun som
mottar elever från annan kommun berättigad lUl ersättning för kostnaderna för
undervisningen från de berörda kommunema. Ersättningsbeloppen faststäUs av
Kungl. Maj:t och justeras årligen. Kommunförbundet ger förslag till beloppens
storlek på grundval av egna undersökningar av kostnaderna. Ersättning för fria
läroböcker och annan fri undervisningsmateriel i gymnasium och fackskola utgår
läsåret 1969/70 med nedan angivna belopp per elev och läsår, om inte kommunerna
kommer överens om andra ersättnings-bdopp. För yrkesskolan finns inte
ersättningar faststäUda.
Kr.
Gymnasiet, teknisk tillvalsgmpp eller
teknisk Unje 440
Fackskola,
teknisk linje 440
Gymnasium
och fackskola i övrigl 365
Beträffande
hellidskurser i yrkesskolan har kommunförbundet rekommenderat kommunerna alt
använda ersättningsbeloppet 165 kr.
För
den kommunala gymnasiala VuxenutbUdningen är det svårt att ange de studerandes
utgifter för läromedel. Endasl elt fåtal kommuner har som nämnts infört fria
läromedel här. Eftersom omfattningen av studierna varierar starkt mellan olika
deltagare är del svårt atl uppskatta en genomsnittskostnad.
Stockholms
stad beräknade våren 1969 kostnadema 1970 för fria läromedel inom
VuxenutbUdningen. För elever vid vuxengymnasium har elevkostnaden uppskattats
tUl 180 kr. för läroböcker och 10 kr. för förbrukningsmateriel. För
yrkesskolans deltidskurser är motsvarande belopp 35 kr. i båda fallen.
För
vissa övriga kvantitativt mera betydande utbildningsvägar redovisas de
studerandes läromeddsutgifler i tabell 11.
Tabell
11. Elevernas genomsnittliga utgifter per år för läromedel vid vissa
utbildningar läsåret 1968/69. Belopp i kr.
Studie-
övriga
Skola
litteratur
läromedel
Summa
Folkhögskolor
200
50
250
Tandsköterskeskolor
260
LanthushåUsskolor
180
30
210
Lantbraksskolor
300
50
350
Skogsbraksskolor
100
100
Anm.
Uppgifter har inhämtats från endast elt fåtal skolenheter för varie skolform.
Prop.
1971:37 69
Utöver i tabeUen angivna utgifler för läromedel har
elevema i flera fall utgifter för skyddskläder, studieresor m. m.
Utredningen
redovisar även vissa undersökningar som avsett alt belysa läromedelsutgifterna
för de studerande vid högre utbildningsanstalter. Utredningens material är
hämtat bl. a. från egna undersökningar beträffande utbildningslinjer vid vilka
de studerande erhåller studiemedel.
Uppgifteraa
för universUetens filosofiska fakulteter och flertalet högskolor avser i regel
förhållandena läsåret 1967/68. I redovisningen har i princip endasl medtagits
grandlilteralur (»grundbok», »slombok»). Resultaten från de aktueUa
undersökningarna redovisas i tabellerna 12 och 13. Då utgifterna för kurslitteratur
för en viss utbUdning eUer ett visst universitetsämne kan variera starkt mellan
olika läroanstalter är det svårt alt ange några säkra medeltal, särskilt för de
fUosofiska fakulteterna. Även här gäUer att de studerande kan ha med
utbUdningen förenade utgifter för annan materiel än läromedel, t. ex. viss
personlig utrastning.
Tabell 12. Nominella kostnader per år för kurslitteratur i
vissa universitetsämnen och vid vissa högskolor m. m. läsåret 1967/68 enligt
uppgifter inhämtade av läromedebutredningen. Belopp i kr.
Skola/utbildning Kostnad
Allmän språkvetenskap 300
Nordiska
språk 400
Engelska 350"
Historia 250
Statskunskap 450
Nationalekonomi 300
Kulturgeografi 600
Psykologi 600
Pedagogik 350
Sodologi 650
Matematik 250
Medicinsk fakultet 450''
Teknisk fakultet 350
Ekonomulbildning 400
Lantbrukshögskola 200
Skogshögskola 350
Veterinärhögskola 500
Socialhögskolor 250
Journalisthögskolor 200
Gymnastik- och idrottshögskolor 500
Lärarhögskolor: klassläramtbildning
600700*
Konsthögskola 300
Musikhögskola 100
" Inkl. 120 kr. för 6 000 sidor skönlitteratur.
' Uppgifterna avser de två första åren i utbildningen.
" Uppgifterna avser det första läsåret och innebär
troligen en överskattning.
Anm. De angivna beloppen är avrundade till närmaste
50-tal. De bygger på elt litet urval. I flera fall är uppgifterna osäkra. I en
del fall utgör beloppen uppskattningar gjorda av utredningen med utgångspunkt i
vissa inhämtade uppgifter.
Prop.
1971:37 70
Tabell 13. Elevernas genomsnittliga utgifter per år för
läromedel vid vissa utbildningar med studiemedel läsåret 1968/69 enligt
läromedelsutredningens undersökningar. Belopp i kr.
Kurs- övriga
Skola/utbildning litteratur läromedeli Summa
Förskoleseminarier 200 125" 325
180
60
240
360
480'
840
210
720'
930
240
540 »
780
260
30
290
220
50
270
190
50
240
240
130
370
165
20
185
1 000
150
1150
450
25
475
530
140
670
325
50
375
425
75
500
Seminarium för huslig utbildning utbildning av
barnavärdslärare hushållslärare textiUärare ekonomiföreständare
Sjuksköterskeskolor
Utbildning av medicinsk-tekn.ass.'' laboralorieass."
arbetsterapeuter' °
Sjukgymnastinstilut'
Sjöbefälsskolor
utbildning av styrmän
sjökaptener maskintekniker sjöingenjörer
radiotelegrafister
Anm. Uppgifter har inhämtats frän endast ett fätal
skolenheter per skolform.
" Skrivmateriel m. m.
' Inkl. materiel för målning och modellering, slöjd m. m.
°
Huvudsakligen matavgifler
* Huvudsakligen materiel för vävnad och sömnad.
" Ingår i yrkesskolan.
° Huvudmannen betalar i en del fall helt eller delvis
studieUlteraturen.
' Ingår delvis i yrkesskolan.
5.4.3 Läromedelsutredningens förslag
Utredningen erinrar om att en grundläggande strävan i
svensk utbUd-ningspolitUc varit att ge aUa barn och ungdomar reella möjligheter
tUl studier, bl. a. genom insatser på det studiesociala området. En princip for
den statiigt eller kommunalt ordnade utbUdningen har länge varit att
tUlhandahåUa denna kostnadsfritt. Fria läroböcker och andra läromedel har
införts i den obligatoriska skolan och i många kommuner också i gymnasieskolan.
Inom högskolutbildningen förekommer praktiskt taget inte aUs fria läromedd.
Utredningen anför flera skäl för ett system med helt fria
läromedel.
Beträffande ungdomsulbUdningen kan enligt utredningen anföras
önskemålet att ekonomiskt stödja föräldrar med studerande ungdom. Det framstår
vidare som en orättvisa att eleverna i gymnasieskolan endast i vissa kommuner
har fria läromedel. När det gäUer vuxenutbildningen är det enligt utredningens
mening av vikt atl så långt möjligt undanröja de ekonomiska hindren för
studier. Elt införande av fria läromedel kan därtUl medföra
rationaliseringsmöjligheter genom bättre in-kÖpsvUlkor och effektivare
distribution tUl följd av samlade inköp.
Prop.
1971:37 71
Det
principiella huvudargumentet för utredningen i frågan om fria läromedel är dock
att läromedlen är en integrerad del av utbUdnings-resursema. Detta innebär
eitiigt utredningens uppfattning alt de studerande bör ha tUlgång tUl
nödvändiga läromedel på samma sätt som till övriga för utbUdningen erforderliga
resurser. Ett allmänt mål bör härvid vara ätt de studerande inte skall behöva
ha några egna utgifter för läromedel, samtidigt som de ulan svårigheter skaU
kunna få tiUgång tiU sådana då det erfordras för genomförande av utbUdningen.
Den rätt tiU läromedel för elevema som gäUer i grundskolan bör enligt utredningens
uppfattning gälla även inom övriga delar av utbUdningsväsendet.
Läromedelsutredningens
principieUa uppfattning är således att de för UtbUdningen nödvändiga läromedlen
i lUchet med övriga resurser bör tUlhandahåUas de studerande kostnadsfritt.
Delta bör gälla inom såväl den gymnasiala som den eftergymnasiala utbUdningen
och såväl img-domsstuderande som vuxenstuderande.
Läromedelsutredningen
föreslår alt fria läromedel införs i samtliga gymnasiala skolformer för såväl
ungdomsutbUdning som vuxenutbildning. Utredningen innefattar häri även
enskilda skolor Uksom folkhögskolan.
Det
bör ankoinma på huvudmannen att avgöra vUken form för fria läromedel som i
varje enskUt fall är den mest rationella.
Utredningen behandlar
därefter två huvudformer för finansieringen av läromedelskostnaderna. Den ena
är penningbidrag tUl målsmännen eUer de studerande för köp av läroböcker m.m.,
dvs. höjda studiebidrag dier specieUa bidrag. Den andra är att huvudmaimen
direkt köper in läromedlen.
Läromedelsutredningen
förordar att huvudmannen kostnadsfritt tillhandahåller läromedlen. Detta
behöver enligt utredningen givetvis inte innebära att huvudmannen helt står för
kostnaderna.
Utredningen tar härefter
upp frågan om fördelning av läromedels-kostnaderna och erinrar därvid, vad
gäller kommunala utbildningar, bl. a. om den översyn av statsbidragssystemet
som pågår samt förhällandet mellan ett system med fria läromedel och
skatteutjämningssystemet. Med hänsyn till dels den starka integrationen meUan
kostnaderna för läromedel och övriga UtbUdningskostnader, dels de pågående
överläggningarna om statsbidragen tUl del kommunala skolväsendet har
utredningen inle ansett det möjligt att lägga fram förslag om fördelningen av
de finansieUa insatserna för fria läromedel meUan stat och kommun.
Vid
enskUda utbUdningar bör enligt utredningen möjUghetema att tUlhandahåUa och
finansiera läromedel tiUgodoses inom ramen för statsbidraget. Vid statliga
utbUdningar där studiehjälp utgår bör likaså fria läromedel införas.
Prop. 1971:37 72
Läromedelsutredningen
anser att fria läromedel i princip bör införas också inom den eftergymnasiala
utbUdningen. För denna gäller en eventuell utvidgning av de samhäUeliga
insatserna huvudsakligen kurslitteratur. Övriga läromedel bekostas och
tiUhandahålls i regel av huvudmannen.
Sammanfattningsvis
anför utredningen beträffande fria läromedel på studiemedelssystemets område
följande. Oberoende av själva frågan om finansieUa insatser från det allmännas
sida för att minska de studerandes läromedelskostnader är det av grundläggande
betydelse för att fria läromedel i realiteten skall kunna förehgga att elt
system skapas som möjliggör att adekvata läromedel finns tUl hands vid rätt
tidpunkt och i erforderlig omfattning. Utrednuigen har i avvaktan på resultaten
av vissa pågående undersökningar m. m. och utredningens egna fortsatta
överväganden i hithörande frågor inte ansett sig kunna lägga fram konkreta förslag
rörande fria läromedel på eftergymnasial nivå. Utredningen avser all senare
återkomma tiU dessa frågor.
Utredningen
redovisar i ett särskUt avsnitt vissa beräkningar av de kostnadsmässiga
effekterna av ett syslem med fria läromedel. För utbUdningen inom
sludiehjälpssyslemets område uppskattas därvid de totala kostnaderna
budgetåret 1971/72 tUl ca 82 mUj. kr. Huvudparten härav fäUer på
primärkommunala utbildningar. Utredningen framhåller dock alt merkostnaderna
bUr mindre eftersom fria läromedel f. n. är införda i det övervägande antalet
fackskolor och gymnasier.
5.4.4
Remissyttranden
Det
råder enighet bland remissinstanserna om utredningens motiv för ett system med
fria läromedel. Svenska kommunförbundet delar utredningens uppfattning all de
för utbildningen nödvändiga läromedlen i likhet med skolans andra resurser bör
tillhandahållas eleverna kostnadsfritt. Kommunerna har också i praktiken visat
att man lokalt har samma synsätt. Centrala studiehjälpsnämnden noterar med
särskild tillfredsställelse den föreslagna förbättringen i studiesocialt
avseende för de vuxenstuderande. TCO delar utredningens principiella
uppfattning. Samma betraktelsesätt måste självfallet gäUa för såväl den
gymnasiala som den eftergymnasiala utbUdningen och för såväl ungdoms- som
vuxenstuderande. Svenska landstingsförbundet gör sitt tillstyrkande beroende
av att överenskommelse kan träffas om fördelningen av reformens kostnader.
Utredningen
har föreslagit atl fria läromedel införs i gymnasieskolan samt i de kommunala
skolorna för vuxna. Den föreslagna omfattningen har vunnit giUande hos
remissinstanserna. Förslagel tillstyrks av bl. a. Svenska kommunförbundet,
skolöverstyrelsen, statens läroboksnämnd, riksrevisionsverket, statskontoret,
lantbruksstyrelsen och TCO. LO tUlstyrker förslaget vilket organisationen dock
anser ha en begränsad räckvidd.
Prop. 1971:37 73
Centrala
studiehjälpsnämnden pekar på att det inle framgår av betänkandet om förslagen
avses all omfatta även deltidsstuderande och kortlidsstuderande. Enligt nämndens
mening bör även dessa grupper inbegripas i systemet med fria läromedel.
Frågan
om formerna för fria läromedel har föranlett uttalanden från flera
remissinstanser. Utredningens uttalande att del bör ankoinma på huvudmannen att
avgöra vUken form för fria läromedel som i varje enskilt fall är den mest
rationeUa har fåll slöd av bl. a. Svenska kommunförbundet. Förbundet
framhåller all läromedlen i princip bör betraktas som en gemensam resurs i
skolan. Det måste få bli en lokal bedömning i kommunen vilka läromedel som
eleverna skall ha som gåva och vilka läromedel som efter användandet kan återgå
till det centrala läromedelsförrådet. Svenska landstingsförbundet förutsätter
all den enskilde huvudmannen själv får avgöra vilket system som är del lämpligaste.
Skolöverstyrelsen
anser all vissa läromedel bl. a. av sludietekniska skäl bör ges som gåva.
Penningbidrag tUl anskaffande av läromedel är däremot enligt överstyrelsens
mening inle ell lämpligt alternativ, överstyrelsen understryker också all material
för produktion som kan ge inkomster genom försäljning inte lämpligen bör
tillhandahållas som fria läromedel. Sveriges folkhögskoleelevers förbund anser
all för folkhögskolan penningbidrag bör utgå till fria läromedel. Moderata
ungdomsförbundet anser att erfarenheterna från det obligatoriska skolväsendet,
speciellt högstadiet, talar starkt emot all dela ut böcker direkt.
Utredningens
uttalande all statsbidrag lill fria läromedel bör ulgå vid olika enskilda
skolor har tillstyrkts bl. a. av Svenska kommunförbundet. Enligt förbundet är
del angeläget all även folkhögskolans elever erhåller fria läromedel. Svenska
landstingsförbundet och TCO anför liknande synpunkter. Folkbildningsförbundet
framhåUer alt ett statiigt slöd för tillhandahållandet av fria läromedd bör
ulgå till folkhögskolans hela kursverksamhet, dvs. även kortare kurser.
Förbundet frågar sig när det gäller den statsunderstödda
studiecirkelverksamheten om inte det rimliga skulle vara all staten bar
kostnadema för tillhandahållandet av läromedel.
Tidpunkten
för reformens ikraftträdande har kommenterats av bl. a. Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet. Båda dessa remissinstanser anser att
åtgärderna bör genomföras fr. o. m. budgetåret 1972/73. Invändningen grundas på
all kommunema bör ha möjlighet all ta hänsyn tUl de ekonomiska konsekvenserna i
sina stater. Även skolöverstyrelsen anför tveksamhet om ett ikraftträdande den
1 juli 1971. övriga remissinstanser har tiUstyrkt eller inle kommenterat
utredningens förslag.
Utredningen
har nu inle lagt fram förslag om fria läromedel vid de utbildnLngslinjer som
omfattas av studiemedelssystemet. Della beklagas
Prop.
1971:37 74
av
bl. a. SACO och SFS. Enligt skolöverstyrelsen är det angeläget alt frågan
löses.
Universitetskanslersämbetet
anser alt fria läromedel bör införas även på högskolenivå. Insatser för alt
tillförsäkra de studerande god tillgång till den grundläggande kurslitteraturen
har en väsentiig betydelse för utbildningens effektivitet. Ämbetet diskuterar
vidare de olika formerna för all tillhandahåUa fria läromedel. Flera skäl talar
därvid enligt ämbetet för att den grundläggande kurslitteraturen ställs lUl
förfogande ulan kostnad för den studerande. Enligt ämbetets bedömning bör man i
det fortsalla arbetet pröva möjligheterna all successivt förverkliga rätlen
lill fria läromedel på högskolenivån genom en fortlöpande förstärkning av
läroanstalternas driflkostnadsanslag.
Centrala
studiehjälpsnämnden erinrar om att det ordinarie studiemedelsbeloppet har
avpassats för att läcka in normala kostnader i studierna, dvs. även för
studielitteratur. Nämnden pekar på all vissa studerande har särskilda
kostnader för bl.a. utrastning, vilken torde tillhandahållas av
läroanstalterna. Läromedelsulredningen bör pröva denna fråga i sill fortsatta
arbete.
Statskontoret ifrågasätter
om inte de praktiska problem av teknisk karaktär som återstår för utredningen
på della område får anses som alltför stora för all lösas inom ramen för
utredningens uppdrag. Inle ens efter en avsevärd uppräkning av medlen till
bokinköp skulle del vara möjligt alt på så sätt tUlhandahålla kurslitteratur åt
aUa studerande. Del grundläggande materialet måste den studerande av praktiska
skäl disponera själv. Den enskildes kostnader för dessa läromedel ingår nu som
en del av de kostnader för vilka studiemedel utgår. Statskontoret förordar för
sin del all 1968 års studiemedelsulredning får i uppdrag alt utreda frågan
vidare.
Riksrevisionsverket
anser all frågan om fria läromedel inom högskolområdet bör utredas i ell
större sammanhang innan slutlig ståndpunkt las.
Enligt Svenska
kommunförbundet har utredningen beräknat kostnaderna för reformen lill alltför
lågt belopp. För gymnasieskolan inkl. de kommunala vuxenskoloma bör
beräknas elt belopp om ca 100 milj. kr. Enligt förbundet är tillhandahållande
av fria läromedel en ål-gärd som har familjepoUtiska aspekter. Ett klart
statiigt ekonomiskt ansvar för reformen anses föreligga, varför förbundet
föratsätter att överläggningar kommer till slånd i kostnadsfrågan.
Som nämnts i det tidigare
har Svenska landstingsförbundet ullalat alt förbundet inle är berett att
tillstyrka förslaget med mindre än all överenskommelse först träffals om hur
kostnaderna för reformen skall fördelas.
Statens läroboksnämnd
redovisar nuvarande system för prisgranskning av läromedel. Enligt nämndens
mening bör prisutvecklingen på läroböcker närmare utredas.
Prop.
1971:37 75
I
Svenska kommunförbundets yttrande påpekas alt det torde vara nödvändigt att
vidta åtgärder för att dämpa kostnadsutvecklingen beträffande både produktion
och distribution. Riksrevisionsverket understryker önskvärdheten av samordnat
upphandlingsförfarande.
5.5
Studiestöd åt deltidsstuderande 5.5.1 Nuvarande regler
Genom
riksdagens beslut i anledning av prop. 1969: 4 (SU 1969: 34, rskr 1969: 101)
har formeUa möjligheter skapats för att bedriva studier på dellid vid fUosofisk
fakultet. Denna nya ordning innebär alt den studerande kan registrera sig
antingen som heltids- eller deltidsstuderande. Då frågan om studiemedel lill
deltidsstuderande ej reglerats i gällande författning, uppdrogs ål 1968 års
studiemedelsulredning all behandla och lägga fram förslag på detta område.
Även om de formella
möjligheterna tUl ddtidssludier är av sent datum vet man bl. a. genom olika
undersökningar att förekomsten av deltids-studier varit och är relativt
omfattande. I den studentekonomiska undersökningen från 1968 behandlades bl.
a. vissa frågeställningar rörande studielid och förvärvsarbete. Av
undersökningarna framgår alt studietiden per vecka var ungefär densamma för
studerande vid de filosofiska fakulteterna vid universiteten i Göteborg, Lund,
Umeå och Uppsala. Ca 40 % av de studerande använde 35 timmar eller mer per
vecka för studier, omkring 50 % använde 1534 timmar för studier medan ca 10 %
studerande O15 timmar per vecka. I Stockholm var studietiden per studerande
genomsnittligt något lägre. Andelen studerande som bedrev studier 35 timmar och
mer per vecka var således i Stockholm endasl ca 30 %. Ungefär 50 % hade en
studielid per vecka av 1534 timmar. Andelen som bedrev studier mindre än 15
timmar per vecka var 20 %.
Studerande inom de bundna
eftergymnasiala utbUdningslinjerna hade emeUertid en betydligt högre studielid
per vecka än studerande vid de filosofiska fakulteterna. Frekvensen
förvärvsarbete vid sidan av studierna framgår i begränsad omfattning från den
nämnda undersökningen. Vid Stockholms fUosofiska fakulteter utgjorde andelen
studerande som förvärvsarbetar mer än 15 limmar per vecka 15 %, medan samma procentandel
i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala var resp. 12, 6, 11 och 8%.
Undersökningen
är av begränsat värde eftersom uppgifterna begränsar sig tiU de senaste
studerandeårgångarna och inkluderar personer som inte aktivt bedrev studier.
Man får föratsatta alt den nya organisationen vid de filosofiska fakiUleterna
medfört en ökad studieinsals från de studerandes sida, vilket kan ha minskat
förvärvsintensiteten.
Att
studera på deltid har således varit och kommer sannolikt även i framtiden om än
i begränsad omfattning atl vara relativt vanligt.
Prop. 1971:37 76
EnUgt
nu gäUande ordning utgår studiemedel per termin med 70 % av basbeloppet eUer 4
410 kr. vid det basbelopp, 6 300 kr., som gäller för höstterminen 1970. Har den
studerande barn utgår elt lUlägg med 12,5 % av basbeloppet per barn och termin
eUer f. n. 788 kr.
Studiemedlen
reduceras enligt vissa givna regler med hänsyn till egen och makes inkomst och
förmögenhet. För den som studerar under en avsevärt mindre del av termin än
normalt för utbildningslinjen, skaU studiemedlen reduceras med hänsyn tiU
studietiden skäligt belopp. Om den studerande erhållit fuUa studiemedel men
bedrivit studier på deltid och därigenom inle uppnått tillfredstäUande
studieresultat, beviljas som regel inte fortsatta studiemedel. Vid direkta
studieavbrott återkrävs som regel studiemedlen.
Studiemedelsnämnderna
skall vid sin prövning av studiemeriterna la hänsyn tUl förhåUanden av
personlig natur, t. ex. sjukdom, barnsbörd, studentkårsuppdrag, förvärvsarbete
o. d.
Ora
deltidsstudierna således har haft sin orsak i t. ex. någon av de nyss näranda
faktorerna har studiemedelsnämnderna översett med otUlfredsstäUande
studieresultat. I praktiken har således fulla studiemedel utgått även tiU den
som bedrivit ddtidssludier och orsaken härtiU varit förhållanden av personlig
natur. Regler har emellertid saknats för reducering av studiemedlen då den
studerande fortlöpande bedrivit deltids-studier.
5.5.2
1968 års studiemedelsutrednings direktiv
Som
grund för utredningens förslag ligger en inom UtbUdningsdepartementet
upprättad promemoria i vUken vissa utgångspunkter för arbetets bedrivande
angetts.
En
riktpunkt för arbetet var atl begränsa rälten all dellidsstudera till dem som
kunde ange rimliga skäl för alt bedriva sina studier på dellid. Det skulle ankomma
på utredningen all precisera vad som skuUe anses som rimliga skäl.
En
annan utgångspunkt var att studiemedel tUl deltidsstuderande skaU utgå med
reducerat belopp. Reduktionens storlek skuUe vara beroende av den tid den
studerande ägnar åt studier. Reglerna för reducering borde enligt promemorian
utformas så all antalet varianter blev begränsat.
Vidare
angavs, all antalet varianter av deltidsstuderande skulle vara begränsat.
5.5.3
Studiemedelsutredningens förslag
Utredningen
framhåller inledningsvis att den nya organisationen vid fUosofisk fakultet
inneburit atl det nu finns möjlighet alt registrera sig
Prop. 1971:37 77
som
deltidsstuderande vid dessa fakulteter. Vid övriga eftergymnasiala
UtbUdningslinjer salaias emeUertid formellt denna möjlighet. I rUcsdagens
beslut rörande deltidsstuderande vid filosofisk fakultet saknas emellertid
definition av begreppet deltidsstuderande. Såväl utbildningsnämnder som
studiemedelsnämnder är betjänta av en närmare definition av deltidsstuderande
för alt kunna pröva rätlen tiU undervisning resp. rälten lill studiemedel.
Utredningen framhåUer att
det finns olika grader av sludieintensilet, t. ex. kvartslidsstuderande,
halvtidsstuderande, trekvartstidssluderande. Utredningen har stannat för alt
föreslå all antalet grupper studiemedels-berättigade deltidsstuderande
begränsas tiU en enda nämligen deltidsstuderande, vars studier omfattar minst
halvlid. Utredningen föreslår alt halv normal studietakt skall krävas för all
studiemedel skaU kunna utgå.
Den som vid sidan av
studierna har en verksamhet som kräver mer än halvtid bör kunna använda delar
av fritiden för alt komma upp tiU en studietakt motsvarande halvtid.
Avgörande skäl talar
vidare enligt utredningen mot alt acceptera en trekvartstidssluderande som
deltidsstuderande. Därmed skuUe man uppmuntra heltidsstuderande med svaga
studieresultat atl registrera sig som deltidsstuderande för alt få garanti för
all klara minimipoäng för rätten tiU fortsatta studier.
Utredningen har funnit alt
nu gäUande poängsystem med en viss modifiering bör kunna användas för all
definiera en hellids- resp. deltidsstuderande. Eftersom normalstudietakten är
20 poäng per termin är normal studielakt för en deltidsstuderande den som
uppnår mellan 10 20 poäng per termin.
Utredningen föreslår alt
den studerande vid ansökan om studiemedel själv får ange om han önskar heltids-
eller dellidsstudera. En förutsättning för rätten att bedriva deltidsstudier
är alt rimligt skäl finns härför. Vad sora skaU anses som rimligt skäl kan
enUgt utredningen inle besvaras entydigt. Utredningen har därför valt all
genom exemplifiering redovisa sin uppfattning av vad som bör räknas som
rimliga skäl. En förul-sältning för alt en studerande skall få bedriva
deltidsstudier är all den aktueUa verksamheten vid sidan om studierna skaU ha
en sådan omfattning alt heltidsstudier omöjliggörs. Det får således inte röra
sig om en aktivitet som kan betraktas som fritidsverksamhet.
Beträffande
förvärvsarbete säger utredningen, att den visserligen hyser betänkligheter mol
vissa kombinationer av studier och förvärvsarbete men finner det svårt att dra
gränser mellan olika slags förvärvsarbete.
Utredningen framhåUer, att
kombinationen av studier och arbete i vissa faU kan vara stimulerande specieUt
då förvärvsarbetet har elt samband med studierna. I andra fall kan emellertid
förvärvsarbete förhindra och försena sludiema. Detta gäller framför allt då
studerande befinner
Prop.
1971:37 78
sig
i början av de eftergymnasiala studierna. Utan tvekan har deltids-studier
större aktualitet för vuxenstuderande än för ungdomssluderande.
En
begränsning av förvärvsarbetet som ett skäl för ddtidssludier skulle på ett
olyckligt sätt kunna drabba de vuxenstuderande. Av den anledningen har
utredningen inte velat föreslå någon begränsning, ulan avsett att
förvärvsarbete bör betraktas som ett rimligt skäl för ddtidssludier.
Angående
uppdrag i studerandeorganisationer m. m. föreslår utredningen att omfattande
verksamhet i studentkår eUer raotsvarande skaU anses som ett rimligt skäl för
ddtidssludier. Verksamheten bör dock ha en sådan omfattning all heltidsstudier
omöjliggörs. Utredningen anser all engagemang i föreningar utanför
sluderandevärlden är angelägel. Som rimligt skäl för deltidsstudier bör därför
också betraktas föreningsaktiviteter som ligger utanför studenternas
omedelbara intresseområde.
Utredningen föratsätter
alt arvode eller ersättning utgår för omfattande föreningsuppdrag.
Studiemedlen får därför inte utgå för annan tid än den del som ägnas åt
studier. Om fulla studiemedel skall utgå för deltidsstudier skuUe detta
innebära en förhöjd skuldsättning för de studerande.
Enligt utredningen
föreligger rimUga skäl tiU deltidsstudier om orsaken härtiU sammanhänger med
faktorer som helt eller delvis ligger ulan-för den studerandes kontroll. Som
sådant skäl anger utredningen vård av nära anhörig (t. ex. föräldrar, syskon
och bam) vars vårdbehov ej kan tiUgodoses på annat sätt, framskridet
havandeskap, svårare handikapp, långvarig sjukdom.
Utredningen
har bl. a. mot bakgrunden av idroltsutredningens betänkande (SOU 1969: 29)
Idrott ål aUa diskuterat elitidrottsutövning som rimligt skäl för
ddtidssludier. Idrollsulredningen har en mol 1968 års studiemedelsulredning
något avvikande uppfattning. Den förra anser all elitidrottsutövning kan accepteras
som en studieförsenande faktor och anser att fuUa studiemedel bör ulgå för en
lägre sludiepreslation. 1968 års studiemedelsulredning menar, att
eUtidrotlsutövning bör betraktas som ett rimligt skäl för att bedriva studierna
på deltid. Med della menas då också att studiemedel bör utgå för bestridande
av de verkliga studiekostnaderna. Kostnaderna för idrollsulövningen förutsätts
bli läckta på annat sätt än genom studiemedel.
Utredningen
finner också skäl all ge några exempel på fall då studiemedel inte bör utgå.
Aktiviteter av hobby- och förströelsekaraktär anses således ej vara skäl för
deltidsstudier och bör ej berättiga till reducerade studiemedel.
Beträffande
värnpliktstjänstgöring som skäl för ddtidssludier menar utredningen att det som
regel är omöjligt att under värnpUklstjänstgö-ringen bedriva studier av en
sådan omfattning att de berättigar till deltidsstudiemedel enligt de regler
som utredningen tidigare släUt upp. Eftersom de studerande f. n. i vissa fall
kan erhåUa ell mindre sludieme-
Prop.
1971:37 79
delsbelopp
(i regel en femtedel av fuUt studiemedel) under sin värn-pliktsljänstgöring
innebär utredningens förslag i denna del en mer restriktiv inställning i fråga
om studiemedelstilldelning för de värnpliktiga.
Utredningens
uppfattning styrks av tidigare erfarenheter, som ges vid handen alt mycket få
studerande under sin värnpliktstjänstgöring lyckas genomföra det studieprogram
de föresatt sig. Misslyckade studier under vämpliklstjänslgöring kan sedan få
återverkningar i form av uteblivna studiemedel för kommande terminer.
Utgångspunkten
för utredningens stäUningstaganden beträffande studiemedlens storlek vid
deltidsstudier har varit att dessa bör ulgå med reducerat belopp. Utredningen
har mol förenämnda bakgrand och med hänsyn tagen tUl sin definition av
deltidsstuderande föreslagit atl studiemedel för deltidsstuderande normalt bör
utgå med hälften av vad som utgår för heltidsstuderande, dvs. med 35 % av
basbeloppet per termin. Bidragsdelen bör vara hälften av 875 kr. per termin.
Avrundat föreslås att 440 kr. per termin utgår i studiebidrag.
Utredningen
har förutsatt att den sysselsättning eUer omständighet som utgör hindret för
heltidsstudier ger kompletterande intäkter. Om den studerande t. ex.
förvärvsarbetar på deltid utgår lön. För uppdrag inom föreningslivet bör enligt
utredningens uppfattning ersättning ulgå. Kostnader för eUtidrotlsutövning bör
täckas på annat sätt än genom studiemedel.
När
det gäUer studerande sora har vård om anhörig, har barn all la hand om eUer är
handikappad konstaterar utredningen att förhåUandena är mer besvärliga.
Utredningen anser det vara samhällets skyldighet alt se lUl alt personer av
denna kategori inle tvingas leva på en alltför låg nivå för alt kunna bedriva
studier. Det vore emeUertid fel menar utredningen att uppnå den nivån genom
ett förhöjt studiestöd eftersom skuldsättningen i så faU skulle bli orimUgl
stor. Utredningen finner del därför nödvändigt att de sociala reformer som
planeras direkt för studerande, t. ex. obUgalorisk sjukförsäkring, liksom
reformer som skall gälla alla och då också studerande, t. ex. organiserad
barntiUsyn, bättre hjälp tUl handikappade ra. ra., snarast kommer tiU stånd.
F.
n. gäUer att utbUdningsbidrag enUgt arbetsmarknadskungördsen kan ulgå tiU
handikappade studerande som på grund av otiUräckliga studieresultat ej kunnat
erhåUa fortsatta studiemedel om orsaken därlUl är handikappet. Utredningen har
raot bakgrunden av nu gäUande bestäraraelser övervägt en särbehandling av
handUcappade studerande. Denna skuUe i så faU innebära att fulla studiemedel
skulle kunna ulgå trots att vederbörande inte bedriver heltidsstudier.
Utredningen har emeUertid funnit att skuldsättningen skulle bli aUtför hög. Den
merkostnad som uppkoraraer på grund av handikappet bör enligt utredningens
mening i släUet täckas raed bidrag från samhäUets sida i särskUd ordning.
Prop. 1971:37 80
Sammanfattningsvis
föreslås således att en deltidsstuderande erhåUer hälften av fulla studiemedel
och att kostnaden för den sysselsättning eUer omständighet sora är orsaken tiU
hindret för heltidsstudier ersätts på annat sätt t. ex. genom lön, ersättning
från studerandeorganisation, idrotlsorganisation, samhället, försäkring etc.
Utredningen
framhåUer dock att deltidsstuderande som inle kan klara sig på deltidsstudiemedel,
bör kunna få förhöjda studiemedel för någon enstaka termin om synnerUga skäl
föreligger. Som synnerliga skäl skaU räknas då den studerande tvingas inskränka
sig till dellidssludier av omständigheter som slår utanför den studerandes egen
kontroll och om studierna inte kan finansieras på annat sätt än genom extra
studiemedel. BevUjandet av extra studiemedel föraisätts ske i undantagsfaU.
Beträffande
barntillägg föreslår utredningen alt bamtUlägget skaU utgå tUl
deltidsstuderande. All reducera bamtUlägget i överensstämmelse med reduktionen
av ordinarie studiemedel för deltidsstuderande skuUe, menar utredningen,
medföra administrativa problem och merarbete för studiemedelsnämnderna, vUket
inle skuUe slå i relation tiU vinster som reduktionen skuUe medföra.
BarnliUägget bör därför vara Uka stort för heltids- som för deltidsstuderande.
Enligt
nuvarande reduktionsregler får en heltidsstuderande studiemedelstagare ha ett
fribelopp av 5 040 kr. per år (utgörande 40 % av basbeloppet) vid ett basbelopp
på 6 300 kr. Studiemedlen reduceras avtrapp-ningsvis vid högre inkomst för all
vid en årsinkomst av 18 270 kr. vara reducerade till O kr.
Studiemeddsulredningen föreslår all deltidsstuderande (som aUtså får sina
studiemedel reducerade) lUlåls ha ett högre fribelopp än de heltidsstuderande.
Utredningen föreslår ett fribelopp av 12 600 kr. utgörande 100 % av basbeloppet
per termin. Om studiemedel för deltidsstuderande skulle vara reducerade tiU noU
vid samma totala inkomst per termin som studiemedel för heltidsstuderande,
skuUe fribeloppet vara något lägre eUer 92,5 % av basbeloppet. Utredningen har
av praktiska skäl höjt det nämnda procenttalet tiU 100 %.
Vidare
föreslås att fribeloppel per termin för reduktion av dellidsstu-diemedel mot
makes inkomst sätts tUl 250 % av basbeloppet.
Utredningen
föreslår alt samma regler skall gäUa för deltidsstudiemedel som för
heltidsstudiemedel vad gäUer reduktion av studiemedel mol egen eller makes
förmögenhet, dvs. studiemedlen per termin skaU reduceras raed en femtedel av
den del av resp. förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet. Med hänsyn
lill fribeloppels storlek finns det enligt utredningens mening ej anledning tiU
att sätta delta högre för deltidsstuderande.
Utgångspunkten
för utredningens förslag beträffande studielämplig-hetsregler har varit den i
direktiven uttryckta uppfattningen att studie-lämplighetsprövningen för
fortsalla studiemedel till deltidsstuderande bör ske på samma grunder som för
heltidsstuderande men med hänsyn
Prop. 1971:37 81
tagen
tiU deltidsstudiernas omfattning. Av utredningens uppfattning om all en
deltidsstuderande är en halvtidsstuderande följer atl kraven på studiemeriler
för en deltidsstuderande blir hälften av dem som krävs av en heltidsstuderande.
Enligt utbUdningskungördsen
skaU en heltidsstuderande uppnå minst 40 poäng på 3 terminer för att behåUa
rätten tiU undervisning. Ställs detta i relation tUl en deltidsstuderande blir
kravet 20 poäng.
För fortsatta studiemedel
föreslår utredningen atl deltidsstuderande vid utgången av andra terminen skaU
ha uppnått minst 10 poäng och deltagit i undervisningen i kurser motsvarande
ytterligare närmare 10 poäng. Den som har 1015 poäng bör få studiemedel för
endasl en termin.
Den som vid slutet av
andra sludielerminen inle uppfyllt kraven för erhåUande av studiemedel bör ges
möjUghet atl ansöka om sådana med hänvisning tiU uppnådda studiemeriler vid
ingången av tredje terminen. Enligt utredningens mening bör studerande som vid
ingången av Iredje terminen uppnått 1315 poäng få studiemedel för en termin,
medan den som har 16 poäng och mer bör beviljas för två terminer.
Den som efter tre
terminers studier ej uppnått 20 poäng bör ej bevUjas studiemedel för fortsatta
studier. Har den studerande efter tre terminer uppnått 20 poäng, bör studiemedel
bevUjas men då blott för en termin.
För att studiemedel skaU
utgå under de följande terminerna, bör den studerandes sludieprognos peka på
alt han uppnår minst 20 poäng på tre terminer. För all undvika aUtför
schabloniserade uppfattningar bör vid bedömningen av studiemeriterna hänsyn tas
liU förhåUanden av personUg natur, delstudieresursernas poängtal, samt den
totala studiesituationen.
Utredningen har diskuterat
frågan om övergång från heltidsstudier till deltidsstudier. Någon begränsning i
denna möjlighet finns inte enUgt den nya studieordningen vid fUosofisk
fakultet. Utredningen anser att täta byten i studielakt förorsakar elt
omfattande merarbete för studiemedels-nämnderna speciellt om byle sker från
heltidsstudier lill dellidssludier. Byle av studielakt från heltids- tiU
dellidssludier i studiemedelsavseende bör därför endast tUlåtas vid början av
en termin. Om särskUda skäl förelegat för byte av studielakt t. ex. barnsbörd
eller sjukdom bör studiemedelsnämndema vid sin merilprövning av förnyad
ansökan ta hänsyn härtUl. Utredningen föreslår däremot alt del under pågående
termin skall vara möjUgl att erhålla fuUa studiemedel för resterande del av
termin vid byle från dellidssludier liU heltidsstudier.
Ledamoten Oberger har i
vad avser studiemedlens storlek avgetl ett särskilt yttrande.
6
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop. 1971:37 82
EnUgt
Oberger bör de av utredningen föreslagna reglerna för bevU-jande av extra
studiemedel upp tiU nivån för fulla studiemedel för vissa deltidsstuderande
nämligen de som vårdar anhörig, har sjukdom eller handikapp ges en generös
tillämpning. Oberger uistämmer i utredningens uppfattning att fulla
studiemedel enligt nuvarande ordning skuUe ge dessa grupper en ovanligt hög
skuldsättning men understryker att studiemedel ofta är den enda inkomstkällan
för dessa studerande. I avvaktan på sociala förmåner förordar därför Oberger
en generös tilldelning av extra studiemedel.
Oberger
framhåUer också alt oförmånliga återbetalningsregler råder för vissa kategorier
av studerande. Handikappade studerande men även andra kategorier studerande
försenas ofta i studierna med åtföljande högre studieersällning. Oberger anser
all utredningen i sill kommande arbete bör överväga möjligheten alt lösa
problemet med den orimligt höga sludieskuldsättningen för vissa studerande
genom införande av förmånligare återbetalningsregler i särskUda faU.
5.5.4
Kommitténs för studiestöd åt vuxna (SVUX:s) yttrande
Över
sludiemedelsutredningens belänkande har SVUX avgett yttrande i de delar som
rör frågor om studiemedel till deltidsstuderande.
SVUX
diskuterar inledningsvis frågan om en avgränsning mellan ungdoms- och
vuxenstuderande. SVUX har för sitt eget utredningsarbete ännu inte tagit
stäUning lUl denna gränsdragningsfråga. Alternativa lösningar finns. Som vuxen
skulle man kunna betrakta den som uppnått viss levnadsålder eller den som har
en tids yrkesverksamhet och således erfarenheter av yrkesarbete och arbetsliv.
SVUX
har för sitt yttrande över sludiemedelsutredningens belänkande valt att med
vuxenstuderande avse den som före studierna haft en för vuxna typisk social roU
i arbetslivet eller på annat sätt. De vuxna som f. n. av ekonomiska skäl i
praktiken är utestängda från studier är tUl stor del de som befiimer sig ute i
arbetslivet och tiU följd av sina arbetsinkomster gjort ekonomiska åtaganden
som inte kan klaras med det studiesociala stöd som i dag kan erbjudas. SVUX har
därför föreslagit ändringar av sludiemeddsförordningen vilka skulle göra det
möjligt för personer med mera normala förvärvsinkomster all med bibehåUande av
halvtidsarbete ändå kunna erhåUa ett visst studiesocialt stöd. Detta
förulsätler lättnader i de nuvarande behovsprövningsreglerna.
Med
de regler studiemedelsutredningen föreslår kommer det enligt SVUX:s uppfattning
all bli nära nog omöjligt atl kombinera halvtidsarbete och studier eftersom
den inkomst som följer av halvtidsarbete medför att studiemedlen kraftigt
reduceras.
Kommittén
framhåUer dock all en följd av SVUX:s förslag kan län-
Prop.
1971:37 83
kas
bli all universitets- och högskolstuderande som ej tidigare förvärvsarbetat
genom generösare regler för behovsprövningen i större utsträckning skuUe ta
deltidsarbete. Därmed skuUe sludieeffekliviteten minska liksom också
genomströmningshaslighelen. Bakom en sådan studieordning skulle då ligga en
önskan från den studerandes sida atl under studietiden om än förlängd få
en högre levnadsstandard. Frågan om det är effektivt eUer inle alt
heltidssludera kan emellertid inte ses entydigt. För många individer kan det
innebära pedagogiska och psykologiska fördelar alt bedriva studier på deltid
om man upplever kontakter med andra mUjöer än studierna som stimulerande. För
denna kategori kan heltidsstudier i värsta faU leda tUl försämrade
studieresultat. SVUX understryker emellertid all en av förutsättningarna för
att ddtidssludier skall bli lika effektiva som heltidsstudier är atl
läroanstalterna anordnar kurser specieUt för deltidsstuderande. Där så har
skett synes erfarenheterna vad sludieeffekliviteten beträffar inte vara dåliga
vid en jämförelse med heltidsstudier.
SVUX lar också upp en
annan aspekt på frågan om hel- eUer ddtidssludier. Samhället verkar i dag
totalt sett styrande tiU förmån för heltidsstudier, bedrivna i ungdomsåren. Den
som studerar koncentrerat i ungdomsåren har som regel bättre möjligheter till
goda arbets- och lönevillkor än den som börjar förvärvsarbeta tidigt. Dessutom
förstärks den nämnda styreffekten genom de regler som gäller för beviljande av
studiestöd.
SVUX
ifrågasätter således mot den här angivna bakgrunden om man inle bör lätta på
den starka styrning mol heltidsstudier i ungdomsåren som f. n. råder. De
eventuella nackdelar som finns med en sådan ändring anser SVUX uppvägs av de
samtidiga fördelar som en kombination av arbete och studier ger.
Studiemeddsulredningen har
föreslagit alt som villkor för deltidsstudier skaU finnas rimUgl skäl. SVUX
däremot anser att det bör överlåtas åt de studerande själva alt avgöra om de
vUl bedriva studierna på hel-eller dellid. Om del i det enskilda faUel är en
bra eller dålig lösning att bedriva dellidssludier kan knappast avgöras av en
myndighet. SVUX understryker emellertid all den studerande självfallet bör få
hjälp av studierådgivare eller liknande. En annan begränsning kan beslå i det
faktum all deltidskurser inle finns organiserade på universiteten; elt problem
som emellertid måste lösas av universitetsorganisationen.
SVUX har kommenterat
studiemeddsutrednuigens förslag innebärande atl svårare handikapp, långvarig
sjukdom eUer konvalescens skaU berättiga till deltidssludiemedel. SVUX utgår
här ifrån att man inte avser att sådana studerande med svårare handikapp, som
nu erhåUer utbildningsbidrag genom länsarbetsnämndema, i framliden i stället
skuUe försörja sig med deltidssludiemedel. SVUX skuUe finna det olyckligt om
sjuka och konvalescenter i framliden hänvisats tiU alt försörja sig
Prop.
1971:37 84
på
deltidssludiemedel. Denna lösning borde i så fall vara förbehållen de faU då
halv sjukpenning utgår.
SVUX
har som bakgrand för sina förslag beträffande reduceringsregler för
studiemedel vid deltidsstudier gjort vissa beräkningar på basis av
sludiemedelsutredningens förslag. Av dessa framgår att heltidsarbetande (gift,
elt barn, make saknar inkomst) med en årsinkomst av upp tUl 18 000 kr. erhåUer
en högre levnadsstandard om dessa personer i StäUet deltidssluderar, och därvid
bibehåUer halva årsinkomsten kompletterat raed halvt studiemedel. Den som haft
inkomster över 18 000 kr. (gift, ett bam, make saknar inkomst) såsom heltidsarbetande
får däremot vid halvtidsarbete och halvtidsstudier vidkännas en sänkning av
levnadsstandarden. SärskUl stor blir denna standardsänkning vid inkomstnivåer
(avseende halvtidsarbetet), då även studiemedlen börjar reduceras.
De
nyssnämnda reglema kommer enligt SVUX:s uppfattning inle alt underlätta för dem
som redan befinner sig i förvärvslivet all övergå till studier på deltid.
Därtill är den levnadsslandardsänkning som redan i låga inkomstiägen drabbar
den studerande aUtför stor.
EnUgt
SVUX:s uppfattning finns det därför skäl att väsentligt höja den gräns för den
egna inkomsten vid vilken deltidsstudiemedlen börjar reduceras. Vidare bör det
procenttal sänkas varmed studiemedlen reduceras vid höjning av den egna
inkomsten. SVUX:s förslag innebär atl fribeloppet vad avser egen inkomst för
deltidsstudiemedel bestäms till tre basbelopp per år, dvs. elt och ett halvt
basbelopp per termin. Vid elt basbelopp på 6 300 kr. bUr fribeloppet 18 900 kr.
per år resp. 9 450 kr. per termin. Studiemedlen bör därefter reduceras med 30%
av den del av den egna inkomsten som överstiger fribeloppel.
SVUX:s
förslag bör också ses i förhåUande till dem som är heltidsstuderande. Om en
heltidsstuderande kan förvärvsarbeta i en omfattning som gör att han kan ha en
brutloårsinkomst av t. ex. 15 000 kr., så skulle han blott erhåUa 2 150 kr. i
studiemedel (enligt de reduktions-regler som fortfarande skuUe gäUa för
heltidsstuderande). Om han däremot vore deltidsstuderande och behandlades
enligt de regler SVUX föreslår skulle han erhåUa 4 410 kr. SVUX anser att
sådana skillnader inte är rUnliga raen framhåUer att del knappast är
realistiskt alt länka sig förvärvsarbete i en sådan utsträckning med följande
årsinkomst all inte den aktueUa sysselsättningen inverkar på studierna i sådan grad
att det faktiskt blir fråga om deltidsstudier. SVUX föreslår därför att heltidsstuderande
med inkomster över en viss nivå nämligen den där deltidsstuderande eljest
skulle erhåUa det bättre studiestödet bör- erhålla studiestöd som om de vore
deltidsstuderande. SVUX föreslår att den nivån faststäUs till två basbelopp. De
fribelopp som f. n. gäUer för heltidsstuderande, nämligen 0,8 basbelopp per år
eller med elt basbelopp av 6 300 kr. 5 040 kr. per år, föreslår SVUX bli
bibehåUna.
SVUX
har vidare framlagt förslag till förändring av reglerna för re-
Prop.
1971:37 85
duktion
av studiemedel vid heltidsstudier. Enligt nuvarande regler gäller att
studiemedlen reduceras med två tredjedelar av den del av den egna inkomsten som
överstiger fribeloppel. SVUX anser att dessa regler slår hårt eftersom en
ensamstående därigenom får sina studiemedel reducerade redan vid inkomster
över fribeloppet. För gifta studerande med barn där make saknar inkomst
startar samma reduktion vid inkomst som överstiger 10 000 kr. SVUX föreslår atl
heltidsstudiemedel skall reduceras med 60 % av den del av den egna inkomsten
som överstiger fribeloppel.
SVUX:s
förslag avseende reduceringsreglerna kan sammanfattas: för heltidsstuderande
gäller oförändrat fribelopp. Studiemedlen reduceras därefter med 60 % i stället
för två tredjedelar av den del av inkomst som överstiger fribeloppet.
För
deltidsstuderande gäUer ett nytt fribelopp nämligen tre basbelopp per termin
mot av studiemeddsulredningen föreslagna två. Reduktions-reglerna för
deltidsstuderande föreslår SVUX utformas så alt studiemedlen reduceras med 30
% av den del som överstiger fribeloppel (tre basbelopp) mot av
studiemeddsulredningen föreslagna två tredjedelar av den del av inkomsten som
överstiger basbeloppet (två basbelopp). För att inle alla heltidsstuderande
skall registrera sig som deltidsstuderande med därav följande förmånligare
ekonomiska viUkor föreslår SVUX att aUa studerande med egen inkomst över två
basbelopp skaU erhålla studiemedel som om de vore deltidsstuderande.
Beträffande
behovsprövningen mot makes inkomst samt egen och makes förmögenhet har SVUX t.
v. ingen erinran. Nämnda frågor behandlas närmare under SVUX:s fortsalla
arbete.
Beträffande
studiemeritkraven ansluter sig SVUX tUl sludiemedelsutredningens
definitionsmelod, nämligen alt ulgå ifrån alt den studerande skall uppnå viss
sludiepreslation per termin.
Studiemedelsulredningens
förslag all som heltidsstuderande räkna den som avser att uppnå 20 poäng per
termin vid filosofisk fakultet ansluter sig SVUX tiU i princip. SVUX förordar
samtidigt alt denna regel till-lämpas med urskiljning. Särskilt vad gäUer
vuxenstuderande kan viss toleransgräns vara önskvärd eUer nödvändig. För
somliga kan del vara problem med att erhåUa full tjänstledighet under, perioder
som exakt sammanfaUer med terminsgränserna alt erhålla barnpassning under exakt
samma period osv.
De
omständigheter som nämnts i det föregående äger än större giltighet när del
gäller dellids- än heltidsstudier. Del torde snarare vara regel än undantag att
den som vid filosofisk fakultet vill bedriva halvtidsstudier inte kan
åstadkomma en kombination som under vardera terminen ger precis 10 poäng.
Troligen kan han åstadkomma kombinationen 9 + 11 eller 8 + 12 poäng. Med
studiemedelsulredningens förslag skuUe han därvid bara kunna få
halvlidsstudiemedel under en av terminerna, nämligen då han når över 10 poäng.
Däremot finner SVUX det rimligt alt
Prop. 1971:37 86
deltidsstudiemedel
endast beviljas den som under en termin nått 8 poäng eller som under två
terminer i följd avser att uppnå minst 20 poäng.
SVUX
har också berört situationen för de korttidsstuderande. F. n. saknar de
korttidsstuderande möjligheter all erhålla studiemedel. SVUX anser att denna
fråga bör behandlas samtidigt som förslaget om studiestöd tiU
deltidsstuderande bereds. Eftersom behovsprövningsreglerna är uppbyggda så att
hänsyn las lill den inkomst en studerande har under hela kalenderhalvåret,
undanröjs som regel möjligheten all under en kortare period erhålla
studiemedel. SVUX:s behovsprövningsregler sådana de föreslagils tidigare ger
effekter även för de kortlidsstuderande som enligt SVUX är godtagbara.
SVUX
har i sill yttrande begränsat sig tUl att beröra de deltidsstuderande inom
studiemedelssystemet. SVUX framhåller emeUertid all del även inom de skolformer
som sorlerar under sludiehjälpssyslemet finns stora grapper deltidsstuderande,
som vore betjänta av att motsvarande förändringar vidtas inom
sludiehjälpssyslemet. Särskilt gäUer detta vuxenstuderande, dvs. personer som
räknas som s. k. äldre studerande. SVUX har dock avstått från alt ta upp denna
fråga eftersom arbetet f. n. pågår för atl överföra s. k. äldre studerande inom
studiehjälpssystemet lUl studiemedelssystemet.
TUl SVUX:s yttrande har
ledamoten Ulf Larsson avlämnat elt särskilt yttrande. Larsson föreslår i della
atl i avvaktan på hur sludiefinansieringen för vuxna skall lösa utvidgningen
av studiestödet enligt det generella regelsystem som kommittén förordat
skall avse de personer som efter en längre tids förvärvsarbete återupptar
studierna. En anknytning till en åldersgräns (förslagsvis 25 år), eventueUt
också krav på viss tids yrkesverksamhet, där därför ske. En sådan provisorisk
avgränsning stämmer med de principer som följts i fråga om kompelensutredningens
förslag.
När
det gäller vUka kategorier som inom ungdomsutbildningen bör få studiemedel för
deltidsstudier bör man enligt Larssons mening följa förslaget från 1968 års
studiemedelsulredning.
5.5.5
Sista ansökningsdag för studiemedel
1968
års studiemedelsutredning har haft i uppdrag atl med förtur behandla frågan om
sista ansökningsdag för studiemedel. Bakgrunden tUl uppdraget är den stora
anhopningen av studiemedelsansökningar vid slutet av terminerna då nämnderna
samtidigt har alt behandla ärenden för den iimevarande och kommande terminen.
Ansamlingen av ansökningar har stundom medfört stora förseningar, vilket lett
tiU stark kritik från studenternas sida. Såväl centrala studiehjälpsnämnden som
studiemedelsnämnderna har framfört önskemål om att utredningen lägger frara
förslag på detta område.
Prop.
1971:37 87
Enligt nuvarande regler kan ansökan om studiemedel
inlämnas när som helst under terminen. Studiemedlen måste dock lyftas före
utgången av den termin för vilken de beviljats. Denna bestämmelse har föranlett
centrala studiehjälpsnämnden atl utfärda vissa tillämpningsföreskrifter enligt
vilka sludiemeddsansökan för vårterminen skall vara ingiven lill
sludiemeddsnämnden före den 1 juni och för höstterminen före den 1 december.
Utredningen
har för sina stäUningstaganden undersökt vilka kategorier av studerande som
företrädesvis inlämnar sin ansökan i slutet av den termin för vilka studiemedel
söks. Utredningen har därvid funnit olika motiv för en sen ansökan. Det är för
det första studerande som på grand av svaga studieresultat väntat med att lämna
in ansökan i hopp om alt meritera sig under pågående termin för all erhålla
studiemedel för densamma. Det är för del andra studerande som på grund av
OtiUräckliga studiemeriler fåll avslag på ansökan tidigare under terminen och
önskar göra ännu ell försök sedan ytterligare studiemeriler uppvisals. För del
tredje är det studerande som tidigare trott sig kunna klara sig helt ulan
studiemedel eller tidigare sökt och erhållit partiella studiemedel.
Av de sent
inkomna ansökningarna är merparten att hänföra liU de två första kategorierna.
Utredningen hänvisar till redan tidigare uttalade principer att studiemedel
beviljas för kommande prestationer inle som premie för redan utförda.
Utredningen vill dock inte bortse ifrån att meriter som åstadkommits under en
termin kan visa på en god sludieprognos. Utredningen menar emellertid all
ansökan ändå inte bör kunna inlämnas så sent på terminen som nu är fallet.
Beträffande den tredje kategorin är utredningen av den uppfattningen alt det är
vUctigt att den enskUda studerande planerar sin ekonomi. Utredningen tror inle
alt det skulle vara av någon avgörande betydelse för denna kategori om sista
ansökningsdalum sattes en eUer elt par månader före terminsskiflet.
Utredningen
har undersökt frekvensen sludiemeddsansökningar vid skilda månader under
terminen. Av undersökningen framgår alt antalet ansökningar efter den 31 mars
resp. den 30 september är relativt litet. Utredningen har emellertid vall alt
skapa en extra marginal och föreslår all sista ansökningsdatum i
sludiemeddsförordningen fastställs lill den 15 april resp. den 31 oktober.
Inom
studiemedelssystemet finns utbildningslinjer vid vilka studierna påbörjas efter
den 15 april resp. den 31 oktober. Vidare förekommer det att studerande även i
andra faU påbörjar sina studier efter den 15 aprU resp. den 31 oktober. Det är
då rimligt atl ansökan får inges efter nämnda data. Utredningen föreslår att
ansökan i dessa fall får inlämnas inom 14 dagar från det att studierna påbörjades.
Annan studerande bör också, om särskilda skäl föreUgger, kunna få ansökan, som
ingells efter den 15 april resp. den 31 oktober, upplagen till prövning.
Prop. 1971:37 88
5.5.6
Remissyttranden
Sludiemedelsutredningens
förslag att studiemedel i framliden skall kunna ulgå för deltidsstudier
tillstyrks av remissinstanserna. UKÄ framhåller bl. a. att en närmare
precisering av de sludiesociala villkoren för de deltidsstuderande är angelägen
mot bakgmnd av en förväntad ökning av antalet deltidsstuderande. LO betonar
starkt all de föreslagna ökade valmöjligheterna meUan deltids- och
heltidsstudier i huvudsak kommer de studerande på eftergymnasial nivå till del.
Dessa utgör en ytterst begränsad andel av de vuxenstuderande. LO anser därför
att samma möjligheter som de föreslagna bör tillkomma även dem som bedriver
ddtidssludier på förgymnasial och gymnasial nivå.
Studiemedelsutredntngen
och SVUX har stannat på olika ståndpunkter när det gäller frågan om rimliga
skäl skall krävas för rälten att få studiemedel för ddtidssludier.
Studiemeddsulredningen har förordat att sådana skäl skall krävas, medan SVUX
har ansett all det skall överlåtas åt den enskUde att avgöra om sludiema skall
bedrivas på hel- eUer deltid. Inom SVUX har i elt särskilt yttrande förordats
all för ungdomsstuderande bör en prövning göras av om rimliga skäl föreligger.
Flertalet
remissinstanser stöder förslagel att den enskUde själv skall få avgöra denna
fråga. SÖ anser alt studiemedelsutredningen gjort en alltför snäv bedömning och
atl en prövning av sludiemedelsansökning-arna tiU dellidssludier skulle föra
med sig en alltför stor arbetsbelastning för studiemedelsnämnderna. Bland
övriga remissinstanser .
SFS
anför bl. a. följande.
Enligt
SFS:s mening är det omöjUgl all avgöra vilka aktiviteter som i kombination med
studier är de mest önskvärda ur såväl individens som samhällets synpunkt. 1968
års sludiemedelsulrednings exemplifiering och överväganden i samband därmed
visar också tydligt svårigheten att fastställa rimliga skäl. Utredningen har
själv anfört alt det inte går att enkelt och entydigt ange vad som kan
betraktas som rimliga respektive orimliga skäl. Det blir studiemedelsnämnderna
som, utöver den uppräkning som finns i utrednmgen kommer alt tvingas avgöra
vilka skäl som kan anses rimliga. SFS anser därför i enlighet med SVUX' förslag
att man bör överlåta ål den enskilde individen all avgöra om han vill bedriva
Studier på hel- eller deltid. Studiemedel vid ddtidssludier bör ulgå till den
som vid ansökningstillfället själv anger alt ansökan gäller dellidssludier.
CSN
pekar i sitt yttrande på all det är möjligt all ell genomförande av SVUX:s
förslag skulle medföra ökat upplagande av förvärvsarbete bland
ungdomsstuderande. För många skulle della säkerligen innebära enbart positiva
effekter. Erfarenhetema från sludiemedelsnämndernas verksamhet talar å andra
sidan för att förvärvsarbete vid sidan av studier i många fall är splittrande.
Den bristande planering som ofta följer av engagemang åt olika håll kan bidra
till mindre god studieframgång. Hu-
Prop. 1971:37 89
vudparlen
av de ungdomsstuderande torde enligt CSN behöva ägna en heltidsinsats åt sina
studier för all nå bästa resultat. Studiehjälpsnämnden anför vidare.
Registreringssystemet
vid fil. fak. gör det möjligt för heltidsstuderande att när han så önskar
övergå till dellidssludier. SVUX förslag kommer att stimulera tUl
dellidssludier. I ett skede, när den nya studieordningen vid fU. fak. är under
uppbyggnad, kan konsekvenserna av ett ökat skiftande mellan hel- och
ddtidsstudier bli olyckliga.
F.
n. förekommer kurser för deltidsstuderande endast i mycket liten utsträckning
vid fU. fak.; vid andra lärosäten inte annat än i undanlagsfaU. Den
undervisning som aUlså är uppbyggd för heltidsstudier kan den deltidsstuderande
knappast tillgodogöra sig på ett tiUfredsstäUande sätt. Planeringen av de
kommande sludiema är därför särskilt viktig för denna grapp. Det är önskvärt
all man i informaiionen om möjlighetema tUl ddtidsstudier även framhåller
vikten av kontakt med studievägledaren innan studierna påbörjas.
CSN
anser del synnerligen angeläget, att en utvidgning av det studiesociala stödet
sker lUl vuxengrappema. SVUX har inle begränsat sitt förslag tiU någon viss
kategori. Motivet härför har ingående belysts i yttrandet. Av detta framgår
vilka svårigheter som infinner sig, så snart man närmar sig
avgränsningsproblemel. Med hänsyn tiU svårigheterna all åstadkomma en rättvis
gränsdragning mellan de båda gruppema finner CSN att SVUX:s alternativ är den
lösning som raan bör välja med tanke på de vuxenstuderande.
Även
UKÄ diskuterar de problem som kan uppslå vid universiteten och framhåller bl.
a. följande.
Vid
ell StäUningstagande i denna fråga måste enligt UKÄ:s mening beaktas dels
kostnadsaspekterna, men dels även önskvärdheten all erbjuda vuxna
förvärvsarbetande sådana sludieekonomiska betingelser, att de ser sig kunna ta
tillvara de vidgade möjligheter tiU högre studier, som samhället vill erbjuda
dem. Från den sistnämnda synpunkten sett ter sig SVUX' förslag rimligt avvägt.
Atl å andra sidan låta de av SVUX föreslagna, relativt liberala reglema gälla
alla deltidsstuderande, sålunda även studerande i 20-årsåldern, blir dels
kosmadskrävande, dels knappast helt rättvist med hänsyn lill grappen
heltidsstuderande ungdomar. Vid en vägning av dessa synpunkter mot varandra har
UKÄ efter viss tvekan likväl stannat för all förorda SVUX' förslag. UKÄ:s
tveksamhet beror dels på att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget inle
utretts, dels på att heltidsstuderande därigenom kan stimuleras att övergå tiU
ddtidssludier. Den senare konsekvensen av SVUX' förslag kan dock ur andra
aspekter te sig positiv, nämligen med hänsyn lill att förvärvsarbete paralleUt
med sludiema kan göra dessa mer meningsfulla. A andra sidan skulle SVUX'
förslag, om det anknyts till viss ålder och eventuellt även krav på viss tids
yrkesverksamhet, skapa svåra gränsdragningsproblem och medföra alt studiemedel
för studerande i samma studiesociala situation men i olika ålder beräknas
enligt olika regler.
TiU
de remissinstanser som ställer sig tveksamma till att generellt utvidga rätten
lill dellidssludier på sätt SVUX föreslagit hör LO som dock tillstyrker
förslaget från SVUX i fråga om de vuxenstuderande.
Prop. 1971:37 90
I
flera yttranden har frågan om studiestödet tUl de handikappa-d e tagils upp.
Handikapputredningen påpekar alt frågan om de handikappades studiefinansiering
behandlas i en arbetsgrapp, vari ingår företrädare från riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden och
handikapputredningen. Utredningen finner det för sin del mest naturligt att en
handikappad som på grund av sill handikapp studerar på deltid bör få
oförminskade studiemedel. CSN anser att personer som på grund av handikapp
måste hålla en lägre studielakt bör hänföras till gruppen heltidsstuderande för
vilka särskilda hänsynstaganden skall kunna ske. Nämnden anser all
möjligheterna för dessa studerande att erhålla utbildningsbidrag bör vidgas.
Vad
gäller reduktionsreglerna tillstyrker flertalet remissinstanser förslaget från
SVUX.
TCO
anser alt många vuxnas möjligheter tiU ddtidssludier inle kommer att kunna
infrias om man tillämpar sludiemedelsutredningens förslag. TCO understryker
att de av SVUX framlagda förslagen måste betraktas som en provisorisk
anpassning inom ramen för nuvarande studiemedelssystem.
Som
nämnts i det tidigare pekar UKÄ i sitt yttrande på de kostnadsmässiga
konsekvenserna av SVUX:s förslag. Även CSN håller för troligt alt detta förslag
innebär en väsentlig förstärkning av studiestödet.
SACO
har i sitt yttrande lagt fram en altemativ lösning tUl reduktionsregler.
Enligt organisationen får man med de av SVUX föreslagna reglerna räkna med all
personer, som annars skulle ha studerat på hellid, lockas till dellidssludier.
Det kan inle, framhåller SACO, ligga i samhäUets intresse att stimulera tiU
förlängningar av utbildningstiden.
SACO
föreslår en enhetlig avtrappningsregel för heltids- och deltidsstuderande. För
heltidsstuderande bör fribeloppet höjas tiU 1,0 basbelopp per år. Studiemedlen
bör sedan reduceras med 50 % av del överskjutande beloppet. De upphör då att
ulgå vid en inkomst av ca 24 000 kr. för ogift i nuvarande penningvärde.
Avtrappningsreglema för deltidsstuderande ansluter liU dem för
heltidsstuderande, varvid fribeloppet sätts tUl 2,4 basbelopp per år.
Meritprövningen
för deltidsstuderande bör enligt CSN ansluta sig till de regler som f. n.
gäUer för heltidsstuderande och stå i proportion tiU dessa. Från denna
synpunkt är studiemedelsutredningens förslag tiU meritvärderingsregler något
hårdare än de regler som CSN utfärdat för heltidsstuderande. Dessa regler
byggde på förslag av 1968 års studiemedelsulredning. Det bör ankomma på CSN atl
utfärda anvisningen om meritprövningen för deltidsstuderande. I sak
motsvarande synpunkter har anförts även av andra remissinstanser.
Förslagel
om att införa sista ansökningsdag för studiemedel har i allmänhet godtagits av
remissinstansema. Förslaget tillstyrks helt av bl. a. CSN. Studiemedelsnämnden
i Uppsala framhåller alt de ansök-
Prop.
1971:37 91
ningar
som kommer in efter den 15 april resp. 31 oktober är av sådan art att de
fordrar en mer ingående prövning än vad som normall är faUet. Nämnden
tillstyrker därför utredningsförslaget men anser alt sista ansökningsdalum bör
vara den 15 april och 15 november. Även UKÄ bar förordat denna lidsgräns.
SFS anser atl man främst
bör pröva möjligheten att genom ökade resurser liU studiemedelsnämnderna komma
tUlrätla med problemen. Om det, efter en undersökning av resultatet, visar sig
alt det absolut inle går att lösa de långa behandlingstiderna på annat sätt,
kan SFS till nöds acceptera en förändring av sista ansökningsdag enligt
förslaget.
6 Föredraganden 6.1 Inledning
Under
1960-talet har det svenska skolväsendet undergått en genomgripande omdaning
som lett lill bl. a. en väsentiigt höjd utbildningsnivå hos ungdomama.
ParaUellt härmed har samhället gjorl stora insatser för att bygga ut de vuxnas
möjligheter till utbildning. Syftet är därvid främst att brygga över
ulbUdningsklyflorna mellan de unga som har en minst nioårig utbildning och de
något äldre av vilka flertalet har en endast sex- lill sjuårig grandutbildning.
Genom de insatser som gjorts har skapats förutsättningar för ett mångsidigt
utbud av utbildning som väl kan tiUgodose de ulbUdningssökandes önskemål.
VuxenutbUdning har nått en betydande omfattning. Sålunda samlade
sludiedrkelverksamhelen budgetåret 1969/70 drygt 1,5 milj. deltagare (brutto).
Elevantalet vid de statliga skolorna i Norrköping och Härnösand uppgår till ca
6 000. Kommunal vuxenutbildning samlar omkring 166 000 elever. Arbetsmarknadsutbildningen
har under de senaste tio åren nästan liodubblals och omfattar ca 100 000
deltagare per år. Folkhögskolan har numera uppnått elt elevantal om ca 22 000
(inkl. ämneskurser). Totalt deltar mer än 1 milj. vuxna i någon form av
vuxenutbildning.
Men
många av de vuxna som har störst behov av utbildning nås fortfarande inte av
vuxenutbildningen. Statsmakternas insatser för förbättrad vuxenutbildning har
därför under senare år i hög grad inriktats mol all stödja sådana aktiviteter
och insatser som riktar sig till dem som har den svagaste skolunderbyggnaden.
Den alltmer omfattande arbetsmarknadsutbildningen, den betydande satsningen på
vuxenutbildning via radio och TV, den kraftiga höjningen av statsbidragen till
folkbildningsverksamheten (specieUt tiU cirklar i ämnen på grundskolnivå),
stödet till fackföreningsrörelsens studieverksamhet samt försöksverksamheten
med uppsökande verksamhet i syfte alt förbättra metoderna atl nå ul till nya
grupper allt detta är insatser för alt åstadkomma ändamålsenligare
utnyttjande av viixenutbildningsresurserna.
Prop. 1971:37 92
Slödel
tUl den kommunala vuxenutbildningen är en betydande del av statens insatser för
förbättrad vuxenutbUdning. Denna studieform har ökat mycket markant i
omfattning. I dag anordnar mer än 300 kommuner vuxenutbUdning motsvarande
grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet mol ca 30 för tre år sedan.
Till de kommunala vuxenskoloma söker sig allt fler personer, en raycket stor
del efter jämförelsevis lång yrkesverksamhet. Av deltagarna är närmare en
tredjedel över 35 år. Medianåldern är inemot 30 år. Likväl finns avsevärda
brister. Formellt slår utbUdningen öppen för alla. Erfarenheterna visar att utbildningsmässigl
redan gynnade grapper utnyttjar möjligheterna i betydande utsträckning medan
de som har det största behovet av utbildningen är förhållandevis få. Jag anser
del mot denna bakgrund nödvändigt att mer målmedvetet inrikta den kommunala
vuxenutbildningens resurser för all tUlgodose dem som bäst behöver
utbildningen. Detta kräver dels en prioritering av utbildningen på
grundskolstadiel, dels aktivare insatser vid intagningen av de studerande. Jag
återkommer härtill i del följande.
Frågor
som berör vuxenutbildningen har som jag redovisat i det föregående i icke
obelydUg utsträckning behandlats inom forskningen. Ell stort intresse har också
visals i den allmänna debatten. Inom kort lämnas ytterligare bidrag som kan ge
värdefiUla impulser för det fortsatta arbetet. Jag avser dels en ny LO-rapporl
om VuxenutbUdningen, dels pedagogikulredningens kommande belänkande om
forskning och utvecklingsarbete på vuxenutbildningens område.
Enligt
min mening hör en fortsatt utbyggnad av utbUdningsmöjligheter för de vuxna
lill de mest centrala uppgifterna inom ulbUdningsområdet. Stora frågor
återstår all lösa inom vuxenutbildningens område. Del är angeläget all
samhället successivt, i takt med att våra resurser ökar, löser dessa problem.
Flera
utredningar behandlar frågor av central betydelse inom vuxenutbUdningsområdet.
I samband med U 68:s och SVUX:s arbete kan vittgående ändringar i
utbildningssystemets och studiestödets struktur aktualiseras. Genom della
utredningsarbete sker en kontinuerlig översyn av vuxenutbildningen. Såsom jag
anfört i prop. 1970: 35 överväger man inom skolöverstyrelsen en enhetUg
organisation för handläggningen av vuxenutbUdningsfrågor. Om en sådan
organisation genomförs kan vuxenutbildningen i framliden främjas på ett bättre
sätt än hittills.
6.2
Kommunal och statlig vuxenutbildning
På
grandval av stalsmaklemas beslut år 1967 fattades bl. a. beslut om atl inom det
kommunala skolväsendet anordna vuxenutbildning enligt läroplanema för grundskolans
högstadium, fackskola och gymna-
Prop.
1971:37 93
slum;
deltidskurser inom yrkesskolans ram ordnades redan tidigare av många kommuner.
Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet berörde i prop. 1967: 85 frågan
om kommunerna skuUe åläggas skyldighet att anordna vuxenutbildning. Han
framhöll att han hyste tilltro till de kommunala organens vilja och förmåga all
ulan elt formligt åläggande i lag skapa studie- och utbUdningsmöjligheter även
för de vuxna. Vi kan nu överblicka resultaten av tre års verksamhet. Läsåret
1967/68 fanns kommunala kväUsgymnasier på ca 30 orter. I dag anordnas kommunal
vuxenutbildning på ca 300 orter. Nelloantalet elever i ämneskurserna utgjorde
hösten 1970 ca 87 000 och i yrkesskolkurserna ca 79 000. Den kvantitativa utvecklingen
har sålunda gått mycket snabbi. Kommunerna har alltså engagerat sig starkt
även för denna del av vuxenutbildningen.
Det
finns en rad olika motiv för alt anordna utbildning för vuxna. De vuxna som i
unga år inte fick del av de då begränsade utbildningsmöjligheterna är en
självklar målgrupp. Som redovisats tidigare i samband med redogörelsen för
åldersfördelningen inom den kommunala vuxenutbildningen, söker sig en betydande
andel äldre till denna utbUdning. Många av dem har behov av att förbättra sin
utbildning för alt möta strukturförändringarna i samhället. Men även bland de
yngre finns det många som kan åberopa goda skäl för att vinna inträde i den kommunala
eller statiiga vuxenutbUdningsorganisationen. Jag vill peka på dem som viU ha
förlängd undervisning efter det alt de fåll slutbetyg från mindre studiekurs i
gymnasieskolans treåriga linjer liksom på dem som behöver komplettera för alt
få behörighet tiU högre utbildning. Del bör i della sammanhang påpekas alt även
under den senare hälften av 1960-talel åtskilliga ungdomar lämnat
utbildningsväsendet med endast sju- eUer åttaårig folkskola.
Som
jag ofta framhållit är det angeläget att våra tillgängliga resurser i första
hand riktas in mol sådana grupper som har en ofta kort och otillfredsställande
grundutbildning. Beslutet i anledning av prop. 1970:35 om prioriterade
studiecirklar var ett viktigt steg all nå detta syfte. Det är angelägel att
också genom insatserna inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen nå
dessa grupper. Detta mål kan enligt min bedömning lättast nås på två vägar.
För det första bör man ge företräde åt kurser på grundskolnivå. Därvid bör man
i första hand vända sig lill personer med kortare utbildning än nio år. För det
andra bör införas elt inlagningssystem för kurser på gymnasieskolnivå som
gynnar de ut-bildningsmässigt eftersatta. Jag återkommer härtiU i del följande.
De
kommunala vuxenskolornas utbildningsprogram bör fr.o.m. budgetåret 1972/73
anpassas tUl de förändringar som för ung-domsulbUdningens del beslutats för
grundskolan och gymnasieskolans tvååriga ekonomiska, sociala och telcniska
linjer. Några ändringar i övrigt avser jag f. n. inle all föreslå i
utbildningsprogrammet. Jag avser
Prop. 1971:37 94
att
i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra ål skolöverstyrelsen alt
komma in med förslag lill härav föranledda ändringar.
Del
bör ankomma på skolöverstyrelsen atl medge kommun alt anordna vuxenutbildning.
Inom de ramar som jag avser att föreslå bör det däremot stå kommunen fritt att
besluta vilka kurser som skall anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen.
Jag förordar därför att rätten att besluta i dessa avseenden decentraliseras
tUl skolstyrelsen.
Utbildningsvolymen
inom vuxenutbildningen har som jag redovisat i del föregående vuxit starkt.
Detta gäller särskilt om grund-skolkurserna, ett förhållande som jag finner
glädjande.
Även
om grundskolkurserna vuxit mycket utgör de en relativt liten del av den totala
volymen inom den kommunala vuxenutbildningen. Som jag i det föregående
framhållit är det angeläget alt särskUt inrikta sig på de lågutbildade.
Grundskolkurserna bör därför ytterligare prioriteras. För atl göra detta
möjligt är del enligt min mening nödvändigt alt hålla igen expansionen på det
gymnasiala stadiet. När det gäller grundskoUcurser anser jag att tillträdet
skall vara fritt för sökande med kortare utbildning än nio år och för sökande
som har nioårig utbildning men behöver komplettera sin utbildning. Detta kan t.
ex. gälla personer som genomgått tvåbokslavig linje på grundskolan enligt 1962
års läro-plcm. Däremot bör de som redan har utbildning från flickskola, folkhögskola,
gymnasium, fackskola eller motsvarande inle las emot annat än om del inte
medför extra kostnader för statsverket.
För
vuxenutbildningen på gymnasieskolnivå räknar jag med en ökning av resurserna
med 10 % för nästa budgetår. Tekniskt bör della ske så att ökningen beräknas i
förhåUande till antalet undervisningslimmar under läsåret 1970/71. Vad jag här
anfört avser den genomsnittiiga ökningen i hela riket. Utbyggnaden varierar
emellertid beträffande den kommunala vuxenutbildningen på gymnasieskolsladiel
mellan olika kommuner. Del är angeläget all man når en jämnare fördelning inom
landet. På gymnasieskolsladiel bör man vidare särskilt inrikta sig på alt yrkesinriktade
kurser kommer till stånd. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser i dessa frågor.
Det
bör ligga i kommunemas hand inle bara alt bestämma utbudet av kurser utan också
alt besluta om själva intagningen. Jämfört med vad som gäller i fråga om
ungdomsutbildningen måste vid intagningen beaktas ytterligare en rad
förhållanden. Hänsyn till tidigare studieresultat i form av betyg bör i första
hand tas när det gäller att informera den sökande om hans förutsättningar att
följa en viss kurs. Med hänsyn tiU utbUdningens uppgift är del vid urval mellan
konkurrerande sökande nödvändigt all beakta främst den enskildes behov av och
syfte med den avsedda utbUdningen. I en sådan bedömning kommer bl. a. ålder och
brister i tidigare utbildning all ha betydelse.
Prop. 1971:37 95
Vad
jag här anfört visar all det, är förenat med stora svårigheter atl ge enkla och
schabloniserade regler för intagningen liU vuxenutbildningen. Det måste bli
fråga om en prövning som tiUåler atl individuella hänsyn kan las. En sådan
prövning ställer krav på kunskaper om den sökandes personliga och sociala
situation, liksom kännedom om lokala förhåUanden. Dessa syften torde bäst nås
genom en lokalt förankrad inlagningsprocedur. Det bör därför vara en uppgift
för kommunerna atl med ledning av de allmänna riktlinjer, till vilka jag
återkommer i det följande, svara för intagningen. I takt med att erfarenheter
vinns kan det naturligtvis bli aktuellt all meddela mer generella bestämmelser.
Intagningen
till ämneskurserna handhas f. n. av ungdomsutbildningens inlagningsnämnd. Med
hänsyn till vad jag nyss anfört bör man nu gå över lill elt syslem med en
särskUd inlagningsnämnd för vuxenutbildning inom kommunerna. I denna nämnd, som
bör svara för intagningen för hela det kommunala vuxenutbUdningsområdet, bör
ingå personer med erfarenhet från vuxenutbUdningsområdet. Flera kommuner har i
dag upprättat s.k. vuxenutbUdningsråd, en utveckling som jag i prop. 1970: 35
ställt mig positiv tiU. Utveckluigen beträffande inrättande av vuxenutbildningsråd
är emellertid ojämn. Jag finner det angelägel alt kommunerna inrättar sådana
organ. I syfte att större likformighet skall nås i fråga om
vuxenulbUdningsrådens verksamhet har jag för avsikt all i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:l all uppdra ål skolöverstyrelsen alt ta initiativ lill en
konferens mellan berörda myndigheter. Svenska kommunförbundet och andra berörda
organisationer i denna fråga. Resultatet av en sådan konferens kan måhända bli
en rekommendation om rådens uppgifter och verksamhet. Däremot anser jag del
inle - med hänsyn lill kommunernas skiftande förhållanden lämpligt alt i författning
ålägga kommunerna att införa vuxenutbildningsråd. Del bör stå skolstyrelsen
fritt alt avgöra om man vUl låta ett sådant vuxenutbUdningsråd få hand om
inlagningsverksamhelen eller skapa ett nytt organ.
Till
grundskolkurser bör som jag redan angett sökande med kortare utbildning än nio
år och de som har nioårig grundskolulbUdning men som behöver
behörighelskomplellera las in i första hand. Däremot bör endast i mån av plats
och i den mån det är fråga om behörighelskom-plettering sökande intas som
genomgått Unje 9 g i grundskola, eller genomgått flickskola, realskola,
folkhögskola (minst två årskurser), fackskola, gymnasium eller gymnasieskola.
Sökande med yrkesskolutbildning men med kort grundutbUdning i övrigt bör tas in
före sökande som kan hänföras lill sistnämnda grupp. Vid konkurrens om
studieplats inom grundskolkurs mellan sökande inom samma grupp bör företräde
ges den som redan påbörjat studier i kommunal vuxenutbUdning.
Vid
intagning till gymnasieskolkurser bör i första hand de tas in som är i störst
behov av utbildningen. Delta gäller bl. a. för dem som befin-
Prop. 1971:37 96
ner
sig i en utsatt social situation. Det är vidare angeläget att de äldres behov
tillgodoses. Dessutom finns behov för vissa studerande all
behö-righelskomplettera för all kunna komma in vid högre utbildning. De som
haft mindre studiekurs i tre- eUer fyraårig gymnasieskollinje har t. ex. rätt
tiU förlängd undervisning. Som hittiUs bör självfaUet gälla atl sökande skaU ha
föratsättningar att följa utbUdningen. Beträffande bedömningen härav viU jag
erinra om departementschefens uttalanden i prop. 1967: 85 (s. 85), vilka
riksdagen lämnat ulan erinran (SU 1967: 117 och 129).
Det finns å andra sidan
sådana sökande lUl gymnasieskolkurser som inle bör beredas plats i
vuxenutbildningen, t. ex. de sora viU komplettera för atl höja elt tidigare
erhållet betyg i ämnet. Inte heller bör den som går i en gymnasieskola
samtidigt få läsa visst ämne i kommunal vuxenutbUdning. Den som inte kommit in
i en gymnasieskola eUer avbrutit sin gymnasieskolulbUdning bör inte heller
omedelbart därefter beredas plats inom vuxenutbildningen, om inte särskilda
skäl föreligger. Ell sådant skäl kan vara ett dokumenterat behov alt följa en
från ungdomsutbildningen avvikande studieform, t. ex. innebärande
kombinationen studier förvärvsarbete.
Vad
jag här förordat om intagningen kommer att alt släUa ökade krav på kommunerna.
Att främja de lågulbildades behov av utbildning är inle enbart en fråga om att
stäUa platser tiU förfogande ulan kräver också atl man aktiverar dem som bäst
behöver utbUdning. Jag räknar med att skolstyrelserna här skaU göra
betydelsefuUa insatser. Jag finner del angeläget att staten bidrar tiU
kommunernas utgifter för intagningsverksamheten och därmed samraanhängande
åtgärder vid de kommunala vuxenskolorna. Detta bidrag bör utgöra 2 % av det
sammanlagda statsbidraget till lönekostnader för skoUedare, biträdande skolledare
och lärare inom den kommunala vuxenutbildningen (ämneskurser och yrkesskolkurser).
Bidraget bör beräknas även på del statsbidrag som beräknas för
sludiehandledning saml studie- och yrkesorientering men ej på statsbidrag som
utgår till avgifter för sociala ändamål ra. ra. Behovet av bidrag lill
kostnader för intagning m. ra. växlar från kommun till kommun. Del bör
övervägas om bidraget bör avvägas även med hänsyn härtiU. Det lorde få ankomma
på Kungl. Maj:l att faststäUa reglema för bidragets fördelning raellan
kommunema.
Det
har visat sig att många vuxna, bl. a. beroende på bristande studie-tradition,
är i stort behov av information om frågor rörande studie-och yrkesvalet.
Enligt
1970 års beslut höjdes det schablonbidrag som används bl. a. lill
sludiehandledning och studie- och yrkesorientering från 13 % till 25 % i fråga
om ämneskurser på grundskolnivå. Inom kort kommer proposilion angående
organisationen av studie- och yrkesorientering
Prop.
1971:37 97
i det kommunala skolväsendel alt läggas fram. I nämnda
proposilion kommer även frågan om studie- och yrkesorientering i de kommunala
vuxenskolorna atl beröras.
Jag övergår så lill alt behandla vissa övriga frågor om de
ekonomiska villkoren för en kommunal vuxenutbildning. Enligt 1967 års beslut
utgår en fullständig statiig täckning av kostnader för skolledare och lärare.
De statliga insatserna har som en följd härav stigit starkt. För all möta de
utgifter som de nya inlagningsnämndernas verksamhet m. m. för med sig bör
kommunerna som jag nyss förordat häratöver tillerkännas ell bidrag med 2 % av
nämnda statsbidrag (exkl. sociala kostnader).
Som jag tidigare omtalat har Svenska kommunförbundet
anhållit om all ett syslem med interkommunal ersättning skall införas för
kommunal vuxenutbildning. Kommunförbundet pekar på atl den ökade satsningen på
dagundervisning har medfört väsentiiga kostnadsökningar för kommuner med
vuxenundervisning. Erfarenheterna har visat atl antalet elever i den lokala
gymnasiala vuxenutbildningen som är hemmahörande i annan kommun är väsentiigt
större än väntat. Jag delar kommunförbundets uppfattning. Kungl. Maj:t bör
inhämta riksdagens bemyndigande atl meddela de bestämmelser som fordras för atl
ett system med interkommunal ersättning skall kunna införas på den kommunala
vuxenutbildningens område.
Jag har i prop. 1970; 35 berört tillämpningen av gällande
regler om minimiantal elever för inrättande av kurs. F. n. krävs ell
stadigvarande antal om tolv elever. Detta har i vissa fall förorsakat problem
för glesbygdskommuner. Kungl. Maj:l har därför medgett ett stort antal
dispenser. Enligt min mening bör framdeles elevantalet i kurs vara lägst åtta i
orter utanför s. k. g-orl i del allmänna stödområdet. Däremot bör del liksom
hittills vara tolv i övriga fall.
En viktig grapp som bör nås med vuxenutbildning utgör de
handikappade. Del är angelägel att personer med handikapp kan beredas
möjlighet all della i den kommunala vuxenutbildningen, eftersom många just på
grund av sitt handikapp fått en bristfäUig utbildning. Självfallet bör
handikappade elever i största möjliga utsträckning integreras i vanliga
kurser. För alt hörselskadade, synskadade, rörelsehindrade och psykiskt sjuka
lättare skall kunna genomföra studier i kommunal vuxenutbildning anser jag i
likhet med skolöverstyrelsen all bestämmelser om specialundervisning bör
meddelas. Elevantalet i speciell ämneskurs och yrkesskolkurs för handikappade
bör få utgöra lägst fem och del-ningsbeslämmelserna bör följa det tal som
gäller för hörselklass i ungdomsskolan. Dessutom bör de bestämmelser om
tekniska stödåtgärder m. m. för enstaka hörselskadade, synskadade och
rörelsehindrade elever som gäller för ungdomsskolan få tillämpas även inom den
gymnasiala vuxenutbildningen. Jag avser all i senare sammanhang anmäla frågan
7 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 37
Prop.
1971:37 98
angående
uppdrag åt skolöverstyrelsen all komma in till Kungl. Maj:l med förslag när det
gäUer frågan om särskUd undervisning inom kommunal vuxenutbildning.
Jag
vUl i della sammanhang även beröra vissa frågor av organisatorisk karaktär.
Den kommunala vuxenutbildningen är en del av del kommunala skolväsendet. F. n.
gäUer att ämneskurserna förläggs till en skolenhet med grandskola eller
fackskola/gymnasium. Yrkesskolkurserna är däremot en del av yrkesskolan i
kommunen. Om ämneskursemas omfattning varaktigt utgör 16 poäng, kan en
särskild skolenhet för vuxenutbildning inrättas.
Inom
ungdomsulbUdningen ersätter den 1 juli 1971 gymnasieskolan de tte nuvarande
skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola. På motsvarande sätt bör
ämneskurser och yrkesskolkurser ersättas från samma dag av gymnasieskolkurser
inom vuxenutbildningen.
I
fråga om organisatorisk anknytning av dessa kurser bör kommunerna lämnas en
betydande frihet att välja den lämpligaste formen. I de fall utbUdningen har
mindre omfattning bör den knytas lill resp. skolen-hel för ungdomsutbildningen.
Är den av större omfattning bör den kunna få förläggas lUl en särskild
skolenhet för vuxenutbildning. Därvid bör dock ej längre göras någon skiUnad
mellan olika slag av kurser. Ett sådant sammanförande av oUka kurser tUl en
särskild skolenhet kommer på detta sätt att leda till en integration av samma
slag som statsmakterna beslutat för ungdomsulbUdningen. Vad jag här senast
föreslagit gör del nödvändigt atl göra vissa jämkningar i nuvarande
bestämraelser om skolledningen och om poängberäkningen vid de särskUda
skolenheterna. Beslut om inrättande av särskild skolenhet bör liksom hittUls
kräva tillstånd. Tillståndsfrågan bör dock kunna decentraliseras till
skolöverstyrelsen.
Lärama inom den kommunala
vuxenutbildnuigen är f. n. anställda som limlärare. Lärare i yrkesskolan kan
dock i sitt tjänsteunderlag inräkna yrkesskolkurser. Som framgått av den
tidigare redovisningen har synpunkter hämtats in från ett par länsskolnämnder
beträffande frågan om lärares fyUnadsljänslgöring i fråga om ämneskurser inom
VuxenutbUdningen. Vad som anförts har övertygat mig om att man nu utöver
eixsterande raöjligheter bör medge lärare i ungdomsutbildning i kommun i det
allmänna stödområdet utanför s. k. g-orl möjlighet att i tjänsten inräkna
undervisning i kommunal vuxenutbildning. Underlaget för lärartjänster i dessa
kommuner blir därmed större.
De
statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand är riksrekryterande.
Elevantalet har ökat successivt under hela 1960-lalet. Liksom beträffande den
komraunala vuxenutbildningen bör vid sistnämnda skolor förändringar i
utbildningsprogrammet genomföras fr.o.m. budgetåret 1972/73. KungL Maj:t bör
uppdra åt skolöverstyrelsen all komma in med förslag till erforderliga
förändringar.
Prop. 1971:37 99
Dimensioneringen
av utbildningen vid de statliga vuxenskolorna bör liksom hittills avgöras genom
beslut av statsmakterna från år lill år. I fråga om den muntliga undervisningen
har det med nuvarande bestämmelser vid vissa tillfällen varit svårt att på
förhand veta om en kurs kan komma tiU stånd på grund av att antalet anmälda
elever varit för lågt. Della har medfört stor osäkerhet för eleverna i den
varvade undervisningen beträffande möjligheten atl kunna fuUfölja sina
studieplaner. Jag anser därför att formerna för resursanvisning tUl de statliga
skolornas muntliga undervisning bör omprövas. Det bör därvid undersökas om det
är möjUgt all tiUämpa t. ex. elt syslem för resursanvisning motsvarande det som
finns i folkhögskolan. Inom skolöverstyrelsen finns f. n. en arbetsgrupp som
har tUl uppgift att se över den statiiga vuxenutbildningen. Kungl. Maj:t bör
uppdra åt skolöverstyrelsen all i samband med anslagsframställningarna för
budgetåret 1972/73 komma m raed förslag till ändrad resurstUldelning för
statens skolor för vuxna.
6.3
Folkbildningsarbetet m. m.
Sora
jag redovisat i det föregående beslöt statsmakterna år 1970 alt öka stödet lill
det fria och frivilliga bildningsarbetet. Stödet är så utformat all högre
statsbidrag utgår lill utbUdningsverksamhet som kan medverka till en utjämning
av utbildningsklyftan meUan yngre och äldre. Intresset för de s. k.
prioriterade cirklarna har visat sig stort. Omkring 17 500 sådana cirklar har
startat under hösten 1970. Ämnena engelska och samhäUskunskap svarar för del
största antalet av dessa studiecirklar. Det åvilar utbildningsmyndighelema att
följa upp de beslut som fallats.
I prop. 1970: 35 (s. 42)
anmälde jag att Kungl. Maj:l tiUkallat sakkunniga för all leda en
försöksverksamhet inom vuxenutbildningen med syfte att undersöka vUka
förhåUanden som medverkar lill att personer med kort gmndutbildning inle
utnyttjar möjligheterna tiU studier. Som framgått av vad jag anfört under
5.3.2 bedriver kommittén (FÖVUX) under innevarande budgetår försöksverksamhet
på ett tiotal orter. Erfarenheter från verksamheten visar alt försöksperioden
bör förlängas för alt få del underlag för en säkrare bedömnuig av de
kort-utbildades ulbUdningssilualion som fordras för raer systematiska insatser.
Jag förordar all kostnaderna för försöksverksamheten får bestridas med medel
från reservationsanslaget Koraraittéer ra. ra. under åttonde huvudtiteln även
budgetåret 1971/72.
Samarbelsgruppen mellan
skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och studieförbunden (SAMSUS)
har i en särskild rapport lagt fram olika förslag om samarbete mellan
folkbildning och universitet. Samarbetet avser bl. a. universitetscirklarna.
I
likhet med SAMSUS anser jag all universiteten kan och bör spela
Prop.
1971:37 100
en aktiv roll i del allmänna bildningsarbelet och all
resurser bör anvisas för all kontakterna mellan universitet och
folkbildningsorganisalioner skall förbättras. lag anser därför all elt särskUt
samarbetsorgan mellan universitet och studieförbund bör inrättas vid vart och
ett av universiteten för olika samarbelsfrågor, bl. a. alt medverka vid
förmedling av handledare lill statsunderstödda universilelscirklar. Medel för
all börja sådan verksamhet budgetåret 1971/72 har beräknats under anslaget Förvaltningar
m. m. vid universiteten och vissa högskolor. Del ankommer på
utbildningsmyndighelema atl hålla erforderlig kontakt med studieförbunden i
dessa frågor.
SAMSUS har föreslagit en rad ändringar i
slatsbidragsreglerna, vilka tagits upp av skolöverstyrelsen i verkets
anslagsframställningar för nästa budgetår.
lag är f. n. inle beredd alt föreslå någon höjning av
bidragen tiU universitetscirklarna. Förslaget om höjning av antalet deltagare
från högst 20 lUl högst 25 tillstyrker jag. Den av SAMSUS föreslagna
minskningen av antalet studielimmar och sammankomster per cirkel skulle enligt
min mening leda lUl att del blir svårt alt i en universiletscirkel nå önskad
fördjupning av kunskaperna saml erforderliga insikter. Jag är därför inle
beredd att förorda en ändring av gällande bestämmelser. Minimiantalet
studielimmar bör alltjämt vara 48, fördelade på minst 16 sammankomster.
Nuvarande krav på ledarens kompelens bör behållas. Jag vill emellertid i della
sammanhang erinra om att skolöverstyrelsen har rätt alt medge dispens från
della krav. Det bör vara möjligt alt försöksvis tillåta alt bidrag lill
lärarkostnader utn3flljas för kostnader för radio-och TV-burna avsnitt i
undervisningen.
Beträffande statsbidrag lill lärares resor har riksdagen
tidigare fastslagit (prop. 1970: 35, SU 1970: 107, rskr 1970: 273) att
ulbUd-ningsmyndighetema i samband med sin prövning av omfattningen och
inriktningen av del statliga stödet till studiecirkdverksamhet skall överväga
frågan om önskvärdheten av särskilda åtgärder för att underlätta anskaffandet
av handledare lill studiecirklar i glesbygder.
Jag anser del angelägel atl stimulera lill vuxenutbildning
i glesbygder, varför jag föreslår atl statsbidrag bör ulgå lill resekostnader
och traktamente för sludiehandledare vid allmän studiecirkelverksamhet och
lärare inom den kommunala vuxenutbildningen i det allmänna stödområdet utanför
s. k. g-ort. Statsbidraget bör beslämmas till 75 % av resekost-nadsersätlning
och traktamente enligt allmänna resereglemenlet (1952: 735, ändrat senast 1970:
872).
Jag vill slutligen i detta sammanhang också beröra den
lärarutbildning för folkhögskola och folkbildning som fr. o. m. budgetåret
1969/70 anordnas i Linköping. Denna utbildning har mötts av stort intresse,
inte minst bland dem som genom aktivt arbete i folkbildningen kan anses ha
särskilda fömtsättningar atl tillgodogöra sig utbUdningen.
Prop. 1971:37 101
För
urvalet av sökande tillämpas f. n. en provisorisk anordning. Jag uttalade i
prop. 1969: 52 alt erfarenheten av dessa försök bör avvaktas innan en
definitiv ställning las till intagningsreglerna. Kungl. Maj:t bör uppdra åt
skolöverstyrelsen all senast den 1 november 1971 redovisa erfarenheterna av
hittillsvarande inlagningsbestämmdser.
6.4 Pedagogiskt
forsknings- och utvecklingsarbete
I
prop. 1970: 35 framhölls att den ökade satsningen på utbildning för vuxna
ställer krav på större resurser för beaktande av dessas behov inom ramen för
del pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Pedagogik-utredningen har
lämnat ell betänkande (SOU 1970: 22) som berör bl. a. allmän pedagogisk
utveckling och forskning. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag fallat beslut om
en proposition i della ärende. Pedagogikulredningen har under hösten 1970
redovisat en diskussion från en konferens om forskning och utveckling inom
vuxenutbildningen och kommer enligt vad jag inhämtat inom kort all lägga fram
elt särskilt förslag som berör vuxenutbildningens område. I samband med
vuxenutbildningens expansion kan man konstatera ett ökande forskningsintresse
för vuxenutbUdningsfrågor. F. n. pågår åtskilliga olika forskningsprojekt på
vuxenutbildningens område. Del är angeläget att man inom ramen för resurserna
lUl pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ger ökat utrymme ål
vuxenutbildningen. Behovet av läromedel specielll för vuxna bör, som jag
tidigare nämnt följas mycket uppmärksamt. Inom skolöverstyrelsen har projekt
startat som gäller läroplansanpassning och läromedelsutveckUng inom vuxenutbUdning.
Även
den verksamhet som bedrivs av TRU-kommittén är ett led i arbetet alt finna nya
metoder för undervisning av bl. a. vuxna. Till kommitténs verksamhet hör också
atl producera läroböcker anpassade för vuxna. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att kommitténs belänkande om den framtida organisationen av den
verksamhet som kommittén i dag svarar för lorde komma all publiceras inom de
närmaste månaderna.
6.5 Fria
läromedel
Under
de senaste decennierna har studiestödet byggts ut successivt i de frivilliga
skolformerna. Systemet med avgifter för undervisning har avskaffats. Det
sludiesociala slödel blev föremål för en genomgripande reform år 1964.
Ett
betydelsefuUt led i strävandena att lindra den enskildes ekonomiska belastning
imder utbildning har varit tillhandahållandet av fria läromedel. Sedan länge är
della genomfört i den obUgatoriska skolan. I de frivilliga skolformerna började
kommunerna införa fria läroböcker under 1950-talel. Läromedelsulredningen fick
som en av sina uppgifter att överväga
Prop. 1971:37 102
frågan
om en eventueU vidgning av de indirekta sludiesociala stödåtgärderna i form av
fria läroböcker m. m. tiU studerande inom nya områden av UtbUdningsväsendet.
Utredningen har nu föreslagit (SOU 1970: 10) alt läromedel skaU tillhandahållas
de studerande utan kostnad vid aUa de utbUdningsanstalter där studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet utgår. Kostnaderna härför skaU enligt förslaget
bäras av huvudmännen.
Som
utredningens egna undersökningar visar har den övervägande delen av priraärkommunerna
redan nu infört fria läromedel för sina studerande. Svenska koramunförbundet
har pekat på att det torde vara betydligt raindre än 10 % av gymnasiekommunemas
elever sora läsåret 1970/71 ej fick fria läromedel. Även om bl. a.
kommunförbundet anslutit sig tiU utredningens förslag om lagstiftning, har
utvecklingen och dagens läge övertygat raig om att lagstiftning inle behövs för
alt man skaU nå utredningens syften. Kommunerna kan då också få full frihet all
beträffande de utbUdningar för vilka de är huvudmän eller eljest har ell
betydande ansvar, välja den lämpligaste formen för att tillhandahålla fria
läromedel.
Utredningen
har föreslagit att fria läromedel skall införas också vid vissa statliga utbildningsanstalter
som tiUhör sludiehjälpssyslemets område. Det gäUer bl. a. om trädgårdsskolan i
Norrköping, vissa kurser vid sjöbefälsskoloma och statens brandskola samt om
vissa utbUdningar som föreslagits bli kommunaliserade (t. ex. landsköterske-
och tandtekniker-skolor). Vid de StatUga vuxenskolorna i Norrköping och
Härnösand tiUhandahålls redan fria läromedel. EnUgt rain raening bör medel
anvisas fr. o. ra. budgetåret 1972/73 för att ge de skolor, för vUka organisatoriska
ändringar nu ej är aktueUa, möjUghet att tUlhandahåUa fria läromedel.
Utgångspunkt för raedelsberäkningar bör vara de av utredningen beräknade
kostnaderna för reformen. Det ankommer på resp. tillsynsmyndigheter att begära
erforderliga medel i anslagsframställningarna för budgetåret 1972/73.
Utredningens förslag ora ökat statsbidrag till enskUda huvudmän är jag ej
beredd att tiUstyrka.
6.6
Studiesociala frågor
Även
på det studiesociala området bör åtgärder vidtas för atl förbättra
utbildningsmöjligheterna för de vuxenstuderande. Det förslag som 1968 års
studiemedelsutredning nyUgen har lagt fram (Ds U 1970: 13) innebär att
vuxenstuderande och även andra studerande inom studiemedelssystemet skaU få
rätt liU studiemedel vid deltidsstudier. Enligt utredningen bör studiemedel
utgå liU den som bedriver studier på minst halvlid. Förutsättningen härför
skall dock vara att den aktivitet som den studerande bedriver vid sidan av
studierna är sådan att den kan anses utgöra rimligt skäl för dellidssludier.
Denna
Prop.
1971:37 103
verksamhet
skall vidare vara av sådan omfattning alt den omöjliggör heltidsstudier. I
övrigt innebär utredningens förslag följande. Studiemedel lill
deltidsstuderande bör ulgå med hälften av vad som utgår lill heltidsstuderande.
BamtiUägg bör utgå med samma belopp som för heltidsstuderande. Hänsyn lUl egen
och makes inkomst bör las enligt samma principer som för heltidsstuderande.
Hänsyn till förmögenhet bör tas i samma utsträckning som för heltidsstuderande.
Remissinstanserna är eniga
om alt studiestöd bör ulgå lUl deltidsstuderande. Däremot råder oenighet om
vilka grupper som bör få rätt lill studiestöd och om viUca förmåner som bör
utgå. Kommittén för studiestöd ål vuxna (SVUX) har lagt fram ett förslag som
innebär att någon prövning av skälen för dellidssludier ej skall ske.
Utredningen är dock inte enig på denna punkt. Förslagel av SVUX innebär vidare
generösare regler än vad studiemeddsulredningen föreslagit för reduktion av
studiemedel med hänsyn lill egen inkomst.
EnUgt min mening bör rätt lill
studiemedel för deltidsstudier i fortsättningen medges för den som studerar på
minst halvtid. LO anser alt även de deltidsstuderande som studerar vid
läroanstalter där studiehjälp utgår, dvs. främst studerande vid gymnasial vuxenutbildning,
bör få rätt lill studiestöd enligt samma principer som föreslås för studerande
inom studiemedelssystemet. Centrala studiehjälpsnämnden (CSN) har emeUertid
nyligen lagt fram elt förslag om överförande av VuxenutbUdningen från studiehjälps-
tUl studiemedelssystemet. Förslaget kommer att skickas på remiss. I avvaktan
på resultatet av remissbehandlingen bör rätten lill studiestöd vid dellidssludier
avse endast utbildningsvägar som i dag läcks av studiemedelssystemet.
Frågan om man i enlighet
med studiemeddsulredningen skaU kräva all den studerande som vill utnyttja
studiemedel skall kunna ange rimliga skäl för all han bedriver ddtidsstudier
har tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen. SVUX:s förslag härom
har tillstyrkts av de flesta remissinstanserna. Bl. a. LO, UKÄ och CSN pekar
dock på alt SVUX:s förslag kan få icke önskvärda konsekvenser för ungdomsutbildningens
del. PrincipieUa skäl talar visserUgen för all den studerande själv bör få
avgöra om han skaU studera på hellid eller halvtid, men enligt min uppfattning
bör såsom villkor för studiemedel liU deltidsstuderande åtminstone t. v. gäUa
att han har rimUga skäl för all begränsa sina studier tiU dellidssludier. Som
sådant skäl bör kunna godtas förvärvsarbete som är av sådan omfattning alt del
omöjliggör heltidsstudier. Andra skäl kan vara vård av egna barn eller
sjukdom. Den närmare prövningen härav bör ankomma på studiemedelsnämndema. I
stort bör därvid gälla vad studiemeddsulredningen föreslagit. Vad jag nu har
förordat leder till atl studiemedelsnämnderna skall undersöka i vad mån skäl
för dellidssludier föreligger. Denna prövning kommer alt gäUa i huvudsak sådana
personer som bedriver studiemedelsberät-
Prop.
1971:37 104
tigade
dellidssludier i mer eller mindre direkt anslutning lill sin ungdomsutbildning.
För vuxenstuderande torde
däremot tiUräckliga skäl för dellidssludier kunna anses föreligga generellt.
Någon närmare prövning behöver därför inte göras i sådana fall. Som vuxenstuderande
bör räknas personer som börjar studera först efter ett inle alltför obetydligt
uppehåll i studierna och som under uppehållet ägnat sig ål förvärvsarbete,
vård av egna barn eUer motsvarande. För handikappade studerande bör nuvarande
praxis tUlämpas även i fortsättningen.
Studiemedelsulredningens
förslag lill förmånsregler innebär atl studiebidrag och ålerbelalningspliktiga
studiemedel skall ulgå med 50% av vad som utgår till heltidsstuderande. Jag
tillstyrker detta förslag liksom förslagel all barntillägget till
deltidsstuderande bör utgå med oreducerat belopp.
Reduktionsreglerna med
hänsyn lill egen inkomst föreslås av studiemeddsulredningen ändrade så alt fribeloppel
skall utgöra 100 % av basbeloppet för termin (heltidsstuderande 40 %). SVUX
har föreslagit ett fribelopp om 150 % saml dessutom ändring av de procentsatser
varmed studiemedlen reduceras. Enligt min mening bör fribeloppel för
deltidsstuderande fastställas till 125 % av basbeloppet för termin i vad avser
egen inkomst och till 250 % av basbeloppet för termin i vad avser makes
inkomst. Överskjutande del bör reduceras enligt nuvarande regler för
heltidsstuderande, eller med två tredjedelar resp. en tredjedel.
Meritprövningen för
deltidsstuderande bör som CSN framhåller ansluta sig tUl de regler som f. n.
gäller för heltidsstuderande. Det ankommer på CSN atl meddela anvisningar om merilprövning
för deltidsstuderande. Nu gällande regler om maximitid för studiemedel bör
gälla även för deltidsstuderande.
Studiemeddsulredningen har
även föreslagit atl en sista ansökningsdag för studiemedel skall fastställas.
Nuvarande syslem har enligt utredningen inneburit betydande ölägenheter vid
behandlingen av sludiemeddsansökningar. Beviljandet av studiemedel för fortsatta
studier skall i princip granda sig på de studieresultat som uppnåtts under
tidigare terminer. Den studerande bör dock få åberopa studieresultat som
redovisas i början av den termin som ansökan om studiemedel avser. Vad utredningen
och remissinstanserna har ullalat har övertygat mig om alt studiemedelsförordningen
(1964: 401) bör kompletteras med en bestämmelse om när och hur ansökan om
studiemedel skall inges. Ansökan som inges efter ansökningstidens utgång bör få
prövas endast om särskilda skäl föreligger. Som sådant särskilt skäl bör
räknas t. ex. sjukdom eller utlandsvistelse eller alt sökande börjar sina
studier efter ansökningstidens utgång och därför begär studiemedel endast för
del av terminen. Med hänsyn härtUl anser jag all beslut om ansökningstiden bör
få fattas av centrala studiehjälpsnämnden.
Prop. 1971:37 105
Vad
jag nu har föreslagit i fråga om studiestöd åt deltidsstuderande och om
ansökningstid bör träda i kraft den 1 juli 1971. Mina förslag föranleder
ändringar i 5, 8, 9, 11 och 15 §§ i studiemedelsförordningen (1964: 401).
I
enlighet med del anförda har inom UtbUdningsdepartementet upprättats förslag liU
lag om ändring i sludiemeddsförordningen (1964: 401).
7 Hemställan
Jag
hemsläller, atl Kungl. Maj:l föreslår riksdagen all
1)
antaga förslaget lill
lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401),
2)
bemyndiga Kungl. Maj:l all
meddela de bestämmelser som behövs för all införa ett system med interkommunal
ersättning på den kommunala vuxenutbildningens område,
3)
godkänna vad jag i del
föregående förordat i fråga om inrättande av och skolledning för särskild
skolenhet med kommunal vuxenutbildning m. m.,
4)
medge all reservationsanslaget
Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln får tas i anspråk under budgetåret 1971/72
för försöksverksamhet med viss vuxenutbildning,
5)
godkänna vad jag i övrigt
förordat om kommunal vuxenutbildning, studiecirklar och fria läromedel vid
statliga läroanstalter.
8 Anslagsberäkningar för budgetåret 1971/72
G
5. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna
1969/70
Utgift 65 180 540 1970/71 Anslag 98 000 000 1971/72 Förslag 130000000
Kommunal
gymnasial vuxenutbildning omfattar enligt beslut av 1967 års riksdag (prop.
1967: 85, SU 1967: 117 och 129, 2LU 1967: 45, rskr 1967: 277 och 290)
utbildning motsvarande läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan,
gymnasiet och yrkesskolan. Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner
tiU lärare och skolledare. Bestämmelser om utbetalningen har meddelats i
stadgan (1967: 452) för gymnasial vuxenutbildning (ändrad senast 1970: 971).
Nya bestämmelser beräknas
bli utfärdade i samband med bestämmelserna om den nya gymnasieskolan.
Skolöverstyrelsen
1.
Överstyrelsens anslagsberäkning för budgetåret 1971/72 framgår av följande sammanstäUning.
Prop. 1971:37 106
Skolöverstyrelsen
Lönekostnadspålägg
m. m. 17 304 000
Gymnasial
utbildning 56 748 600
Förgymnasial utbildning 33 192 500
Skolledare
m.m. 7 873 700
Tekniska
aftonskolor 7 683 800
Övriga
yrkesskolkurser 50 400 000
173
202 600
+ 75
202 600
Avrundat
-|- 75 000 000
2.
För budgetåret 1971/72 räknar
skolöverstyrelsen med en fortsatt expansion av såväl den förgymnasiala som den
yrkesinriktade och mer teoretiska gymnasiala utbUdningen genom att
organisationen bl. a. ytterligare utvidgas lill framför aUl glesbygdskommuner.
3.
För budgetåret 1971/72 beräknar
skolöverstyrelsen medel för 18 tjänster som rektor, 15 tjänster som sludiereklor
vid särskilda skolenheter samt 290 arvodestjänster som sludiereklor. Dessutom
föreslår överstyrelsen all sammanlagt 180 arvodestjänster som huvudlärare
inrättas vid de särskilda skolenheterna.
4.
EnUgl ämbetsskrivelse den 15
mars 1968 bör skolöverstyrelsen verka för avveckling av skolformen teknisk
aftonskola, dock under förul-sällning alt jämförbara utbildningsalternativ
skapas inom den lokala VuxenutbUdningen. Sedan fackskola nu införts på samtUga
gymnasieorter är de tekniska aftonskoloma till största delen helt eller delvis
avvecklade. På vissa orter har dock av särskilda skäl medgetts intagning av
elever även läsåret 1970/71. Överstyrelsen uppskattar antalet undervisningsavdelningar
läsåret 1971/72 lUl ca 160.
5.
När det gäller handikappade
vuxenstuderande föreslår överstyrelsen med hänvisning bl. a. till en skrivelse
till Kungl. Maj:t den 16 mars 1970, att bestämmelsema om specialundervisning
samt tekniska stödåtgärder m. m. som nu gäller inom barn- och ungdomsskolan
blir tiU-lämpliga även inom den gymnasiala VuxenutbUdningen.
I nämnda skrivelse
hemställer överstyrelsen att bestämmelserna om specialundervisning, såsom de
framgår ur 11 kap. 28 § skolstadgan, införs i Kungl. Maj:ts stadga för
gymnasial vuxenutbildning, men med den ändringen att dels elevantalet i
speciell ämneskurs och speciell yrkesskolkurs för hörselskadade, synskadade och
rörelsehindrade elever får utgöra lägst fem, dels ddningslalel för sådan kurs
får följa del tal som gäller för hörselklass i barn- och ungdomsskolan, dels
att de nyssnämnda uttrycken speciell ämneskurs och speciell yrkesskolkurs för
hörselskadade, synskadade och rörelsehmdrade elever får i vad avser gymnasial
vuxenutbildning ersätta de inom barn- och ungdomsskolan förekommande uttrycken
hörselklass, synklass och klass för rörelsehindrade, alt bestäramelserna om
tekniska stödåtgärder ra. m. för en-
Prop.
1971:37 107
staka
hörselskadade saml rörelsehindrade elever gällande ungdomsskolan (jfr prop.
1971: 1 bU. 10 s. 191) skall få tiUämpas inom den gymnasiala vuxenutbildningen.
Föredraganden
I
det föregående har jag förordat vissa riktlinjer för utbyggnaden av och
intagningen lill den kommunala vuxenutbildningen m. m. Jag beräknar de totala
kostnaderna tiU 130 mUj. kr.
Jag
hemställer, att Kungl. Maj;t föreslår riksdagen
att
tiU Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1971/72
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kr.
G
6. Bidrag till studiecirkelverksamhet
1969/70
Utgift 77 966 714 1970/71 Anslag 98 000 000 1971/72 Förslag 130000000
Enligt
bestämmelserna i kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag tiU det fria och
frivilliga folkbUdningsarbetet (omtryckt 1970: 329) utgår statsbidrag tiU
studiecirklar i allmänhet med högst 75 % av de bidragsgrandande kostnaderna.
Bidragets storlek bestäms av följande regler.
För
alknän studiecirkel kan bidraget lill kostnadema för ledare och studiemateriel
för varje studietimme utgöra högst 30 kr., varav högst 24 kr. för ledararvode.
Statsbidrag kan i aUmänhet inte utgå för mer än tte studielimmar vid varje
sammankomst. Medverkar expert eUer fackman i allmän studiecirkel, som han ej
tillhör, utgår statsbidrag tiU kostnaderna för arvode, resekostnadsersättning
och traktamente lUl högst 30 kr. för varje studietimme.
För
studiecirkelverksamhel i vissa ämnen och på en nivå som svarar mot högst
grundskolans årskurs 9 utgår elt tilläggsbidrag av högst 10 kr. per
studietimme. Bidraget får användas tiU kostnader för såväl ledararvode som studiemateriel.
Bidrag till dessa cirklar kan utgå med 100 % av verifierade kostnader för ledararvode
och studiemateriel, dock högst med 40 kr. per studietimme.
För
universiletscirkel kan bidraget lill kostnaderna för ledararvode och studiemateriel
utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, varav högst 60 kr. kan avse ledararvode.
Skolöverstyrelsen
1.
För budgetåret 1971/72 räknar
skolöverstyrelsen med en forlsall ökning av antalet allmänna studiecirklar och universitelscirklar.
2.
Skolöverstyrelsen föreslår all
bidraget lill experlmedverkan i allmän studiecirkel höjs till högst 54 kr. per
timme (+450 000 kr.).
Prop.
1971:37 108
3.
Vidare föreslår
skolöverstyrelsen atl bidraget lill universilelscirklar höjs från 75 kr. per
timme till 90 kr. per timme, varav högst 75 kr. till kostnader för ledararvode
samt att bidraget lill rese- och traktamentskostnader för cirkdledare höjs
från 75 % lill 100 % (+2 200 000 kr.).
4.
Överstyrelsen
föreslår alt bidrag får ulgå lill intematkurser för information tUl lärare och
andra rådgivare saml lill kostnader föi resor, inackorderingsavgifler, material
m. m. vid utbUdningskurser för lärare främst i vuxenpedagogik (+60 000 kr.).
För alt bereda ökade möjligheter lill kvalificerade
studier inom ett begränsat område föreslår skolöverstyrelsen vidare all samma
bestämmelser bör gälla för universilelscirklar som för allmänna studiecirklar.
Beträffande bestämmelsen om högsta tillåtna antal deltagare i universitelscirklar
förordar överstyrelsen en höjning lill 25 för att möjliggöra ett ökat
dellagande på orter där del föreligger svårigheter all få tillräckligt många
kompetenta ledare. Vidare föreslår överstyrelsen att kraven på ledarens
kompelens utformas så alt även den som saknar i författningen angiven
kompetens men äger erforderliga ämnesmässiga och pedagogiska kunskaper skall
kunna godkännas som ledare i universiletscir-kd.
Överstyrelsen föreslår alt överstyrelsen medges möjlighet atl
försöksvis tillåta all bidrag avsedda för täckningen av lärarkostnader i
stället får utnyttjas för all täcka kostnader för radio- och TV-burna avsnitt i
undervisningen samt all antalet studielimmar i en studiecirkel skall vara
minst 20 fördelade på minst tio sammankomster.
Föredraganden
Antalet statsbidragsberättigade studiecirklar har ökat
myckel starkt under 1960-lalel. Läsåret 1968/69 uppgick antalet tiU ca 136 000
och 1969/70 till ca 158 000. SamhäUets slöd har varit av stor vikt för denna
snabba ökning. Under de senaste åren har statsbidragen förbättrats. Beslut
härom har fallals vid 1963, 1964, 1965, 1967 och 1970 års riksdagar. Inom
vuxenutbildningen spelar folkbildningen en viktig roll, något som betonats bl.
a. i prop. 1970: 35. Statsmakterna beslöt förra året (prop. 1970: 35, SU 1970:
107, rskr 1970: 273) om förbättrade arbetsvillkor för studiecirklarna. Stödet
differentierades så atl högre bidrag utgår lill sådan studieverksamhet som kan
medverka lill utjämning av utbildningsklyftan.
Jag är inte nu beredd alt förorda en höjning av bidraget tiU
expertmedverkan i allmän studiecirkel eller en höjning av bidraget lill universitelscirklar.
Överstyrelsens förslag om bidrag till kurser ra. m. för
lärare inom extern universitetsutbildning har jag ingen erinran mol. Jag utgår
emellertid från all anslaget Lärares fortbildning m. m. (F 16) tas i anspråk
för denna verksamhet.
Prop.
1971:37 109
Frågan om ändringar i bestämmelserna för universilelscirkdverksam-helen
har jag berört i det föregående.
Vid anslagsberäkningen har jag tagit hänsyn lill förslaget
om statsbidrag för resor till handledare för allmän studiecirkel i glesbygd.
Jag hemställer, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt till Bidrag till studiecirkelverksamheten för
budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 130
000 000 kr.
G 7. Bidrag till studieförbund
1969/70 Utgift 6 869 000
1970/71 Anslag 8 400 000 1971/72 Förslag
8900000
Enligt de principieUa grander som godtagils av 1963 års
riksdag (prop. 1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 190) utgår bidrag tiU av
skolöverstyrelsen godkända studieförbund (f. n. tolv). Bidraget utgår dels
till orga-nisationskoslnader dels lill kostnader för pedagogisk verksamhet.
Bidraget liU
organisationskoslnaderna skall fördelas mellan studieförbunden med hänsyn dels
tiU kostnaderna för studiecirkelverksamhel, dels till den bidragsberättigade sludiecirkelverksamhelens
geografiska spridning. Till de poster som får beaktas vid beräkningen av delta
bidrag, hör utgifterna för instruktörer och centralt anställd personal även
den personal som sysslar med pedagogiska uppgifter , förbundsledningens
lokaler, inlernalionella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor,
konferenser och studiepropaganda.
Bidraget lill pedagogisk verksamhet skall fördelas meUan
förbunden i proportion till genomsnittliga antalet slalsbidragsberältigade
studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för
åtgärder av pedagogisk natur inom sludiedrkelverksamhelen, i första hand lill
utgifter för utbildning av ledare för studiecirklar, framställning av studiemateriel
och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt brak samt
pedagogisk försöksverksamhet.
Sedan budgetåret 1967/68 utgår ell särskilt belopp liU
studieförbundens pedagogiska verksamhet bland handikappade. Medlen skall fördelas
mellan studieförbunden med hänsyn liU deras insatser för att utveckla
studiehjälpmedel och sludiemeloder för handikappade.
Skolöverstyrelsen
1.
överstyrelsen
föreslår all bidraget lill studieförbundens organisa-tionskoslnader höjs med
700 000 kr. till 4,9 milj. kr.
2.
Bidraget till
studieförbundens pedagogiska verksamhet bör ökas med 500 000 kr. lUl 4,4 milj.
kr.
3.
Bidraget till
studieförbundens pedagogiska verksamhet för handi-
Prop. 1971:37 110
kappade
bör enUgt överstyrelsens förslag höjas med 300 000 kr. till 600 000 kr.
Föredraganden
Studieförbundens
verksamhet utgör en väsentlig del av VuxenutbUdningen. Jag förordar alt
anslaget höjs med 500 000 kr. från nuvarande 8,4 mUj. kr. tiU 8,9 mUj. kr. Jag
har därvid beräknat 4,4 raUj. kr. liU organisalionskostnader, 4,1 milj. kr. tUl
pedagogisk verksamhet och 400 000 kr. tiU pedagogisk verksamhet för
handikappade. Jag hemställer, all Kungl. Mai:t föreslår riksdagen
alt
tiU Bidrag till studieförbund för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 8 900 000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposilion av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1971:37 111
Innehåll
Sida
1
Inledning 5
2
Nuvarande utbildningsvägar för
vuxna 7
2.1
Kommunal vuxenutbildning 7
2.2
Statlig vuxenutbildning 8
2.3
FoUdiögskola 9
2.4
Studieförbund 11
2.5
Kurser i radio och television 11
2.6
Arbetsmarknadsutbildning 12
2.7
Eftergymnasial vuxenutbildning 14
2.8
Korrespondensundervisning 15
2.9
Löntagarorganisationernas
utbildning 16
2.10
Statlig personalutbildning 17
2.11
Svenska kommunförbundels
utbildningsverksamhet 19
2.12
Svenska landstingsförbundets
utbildningsverksamhet 22
2.13
Utbildningen inom det privata
näringslivet 24
3 Vuxenutbildningen och
forskningen 25
3.1
Inledning 25
3.2
Elever i kommunal
vuxenutbildning 26
3.3
Elever i annan vuxenutbUdning 29
4 Problem och debatt 34
4.1
Uppsökande verksamhet 34
4.2
Informationsfrågor 36
4.3
Motivation för studier 37
4.4
Läromedel för vuxna 38
4.5
Tjänstledighet för studier 39
4.6
Vägar lUl högre utbildning 39
4.7
Gymnasieskolans framlida
struktur 40
4.8
Yrkesteknisk högskolutbUdning 42
5 Förslag på
vuxenutbildningens område m. m. 43
5.1 Kommunal
vuxenutbildning 43
5.1.1
Anordnande av vuxenutbildning 43
5.1.2
UtbUdningsprogram 44
5.1.3
Dimensionering och ämnesval 46
5.1.4
Urval bland sökande 47
5.1.5
Organisatoriska frågor 48
5.1.6
Övriga frågor 50
5.2
StalUg vuxenutbildning 51
5.3
Folkbildningsarbetet 52
5.3.1
Studiecirkel verksamheten 52
5.3.2
Kommittén för försöksverksamhet
med vuxenutbildning (FÖVUX) 58
5.3.3
Extern universitetsutbUdning 60
5.4 Fria
läromedel 64
5.4.1
Avgränsning av
utredningsuppdraget 64
5.4.2
Läromedelsutredningens
undersökningar 65
5.4.3
Läromeddsulredningens förslag 70
5.4.4
Remissyttranden 72
Prop. 1971:37 112
5.5
Studiestöd ål deltidsstuderande 75
5.5.1
Nuvarande regler 75
5.5.2
1968 års sludiemedelsulrednings
direktiv 76
5.5.3
Studiemedelsutredningens
förslag 76
5.5.4
Kommitténs för studiestöd åt
vuxna (SVUX:s) yttrande 82
5.5.5
Sista ansökningsdag för
studiemedel 86
5.5.6
Remissyttranden 88
6 Föredraganden 91
6.1
Inledning 91
6.2
Kommunal och statiig
vuxenutbildning 92
6.3
FolkbUdningsarbetet m. m. 99
6.4
Pedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete 101
6.5
Fria läromedel 101
6.6
Sludiesociala frågor 102
7
Hemställan 105
8
Anslagsberäkningar för budgetåret
1971/72 105
TRYCKERIBOLAGET IVAR HGGSTROM AB.
STOCKHOLM 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
38 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (38)
38 kopplingar i 25 dokument.
- SOU 2020:33 Gemensamt ansvar - en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning s. 294 i texten
- Prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen s. 114 i texten
- Prop. 1983/84:169 om kommunal och statlig utbildning för vuxna s. 24 om s. 94 · s. 39 · s. 41 i texten
- Prop. 1981/82:113 om program för regional utveckling och resurshushållning i texten
- Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 s. 406 om s. 93 · s. 406 om s. 97 i texten