Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623), m.m.
1972 · 44 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:145, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Majrts proposition nr 145 år 1972 Prop. 1972:145
Nr 145
KungL
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxerings-förordningen
(1956: 623), m. m.; given Stockholms slott den 10 november 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över fmansärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I propositionen föreslås att folkpensionärer med
enkla inkomstförhållanden befrias från deklarationsskyldighet.
Förslag läggs vidare fram om ålgärder i syfte att
förenkla taxerings-arbetet och förbättra deklarationskontrollen. Sålunda
förordas bl. a. att fysiska personer m. fl. som äger aktier i fåmansbolag skall
kunna taxeras av samma taxeringsnämnd som bolaget och att taxeringsassistenl
skaU kunna förordnas i sådan nämnd. Vidare föreslås ändringar för att få effektivare
taxeringsrevision i vissa fall och öka möjlighetema att ingripa mot aktiebolag
som inte fullgör sin deklarationsskyldighet. Det förenklade förfarandet vid
fättelse av fel vid taxeringen avses få vidgad an-vändnmg. En förlängning av
kommunemas tid för besvär över taxeringsnämndemas beslut föreslås också.
1
Riksdagen 1972.1 saml Nr 145
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
och
levt tUlsammans under slörre delen därav, var för sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn
till makamas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Skall skattskyldig enligt förordningen om stotUg
förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan,
skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid
tillämpning av vad i första Vid tillämpning av vad i första
stycket
vid 3) är stadgat, skall stycket vid 3) är stadgat, skall
svensk medborgare, som
under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller
lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och
som på grund av sin tj'änst varit bosatt utomlands, anses hava varit bosatt
här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons hustru samt bam under 18 år,
därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under
beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eUer lönade
konsulat eller beskickningens eller konsulatels betjäning och som icke varil
svensk medborgare, så ock sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda
tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses
däremoi vid tillämpningen av vad i försto stycket vid 3) är stadgal icke hava
varit h'är i riket bosatta.
svensk medborgare, som
under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller
lönat svenskt konsulat eUer be-skicknmgens eller konsulatets betjäning och som
på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses hava varit bosatt här i
riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt bam under 18 år, därest de
varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under
beskattningsåret tUlhört främmande makts härvarande beskickning eUer lönade
konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit
svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskUda
tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot
vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här
i riket bosatta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
fråga om deklarationsskyldighet fÖr oskift dödsbo efter skattskyldig, som
avlidit under beskattningsåret, skall tUlämpas vad som skolat gälla för den
avlidne.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i
sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av
bestämmelserna i 1 mom. försia stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik
inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar lapp avgiva
uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i
självdeklaration, vilken avlämnas i van-
3
mom. Same är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i
sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom. försto stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik inkomst eller
förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar same avgiva uppgift om
inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i självdeklaration,
vilken avlämnas i vanlig
Prop. 1972:145 5
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
lig
ordning, eller ock särskild upp- ordnmg, eller ock särskUd uppgift
gift angående renskötsel avgivas på angående renskötsel avgivas på
sätt i 32 § stadgas. sätt i 32 § stadgas.
Skattskyldig som uppburit folkpension och
därutöver bruttointäkt på högst 1 500 kronor och som icke har skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstigande 50 000 kronor är, om han varit bosatt i
riket under hela beskattningsåret, skyldig att utan anmaning avlämna
självdeklaration för inkomst endast om garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar tillämpas 1
mom. tredje stycket. 25 § Allmän självdeklaration skall upplaga:
1)
den skattskyldiges namn och
postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist d'ärstädes,
personnummer saml nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för
årel näst före taxeringsåret ävensom belräffande utlänning nationalitet,
beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sill säte,
samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av
beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft
bostad härstä-des,
2)
alla förvärvskäUor, belräffande
vUka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skaltskyldige; och skall
därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått,
särskilt angivas dels beskaffenheten av den skallskyldiges mnehav av
fasligheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest
antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke
ingått i förvärvskäUan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått
däri endast till viss del, hum lång tid eller lill vilken del fastigheten
sålunda ingått i förvärvskällan,
3)
de intäkter och de avdrag, som
äro alt hänföra tUl varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt
bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej
heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4)
de allmänna avdrag, som den
skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5)
den skaltskyldiges tUlgångar
och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår
till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för
förmögenhet åligger honom,
6)
beloppet av den preliminära
skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året nast före taxeringsåret,
ävensom
7)
garantibelopp, vilket skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes
hemortskommun.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän
självdeklaration skaU d'ärjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall
föreskrivas i denna förordning eller som erfordras för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ha
makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under delta
år levt tUlsammans, var för sig inkomst att taxera enligt förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva humvida inkomst av
förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 2 mom. nämnda
förordning. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).
Ha
makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta
år levt tiUsammans, var för sig inkomst alt taxera enligt förordnmgen (1947:
576) om statiig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva humvida inkomst av
förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkpmst enligt 9 § 3 mom. nämnda
förordning. Vad nu sagts om makar skall i tUlämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skattskyldig under beskattningsåret varil gift,
skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och
förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tUlkommit honom. Åligger
skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då
skattskyldig skall taxeras för bams eller annans förmögenhet, skall uppgift
lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola
utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
31 § 2 m o m. Efter anmaning är envar skyldig alt i
den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar,
som finnas erforderUga för kontroU av egen deklarations riktighet eller eljest
för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat
angivits i anmaningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deklaralionsskyldig
skall lillUca efler anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller
annan därmed jämförlig handling, som finnes erforderlig för kontroll av
deklarationen.
Deklarationsskyldig
skall tillika efter anmaning förele alla handlingar, som finnas erforderliga
för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SärskUd
uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skaU avfattas å blankett
enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den 31 januari avlämnas
antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock lill ordningsmannen i den
lappby, uppgiftsläm-naren tiUhör.
Särskild
uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skaU avfallas å blankett
enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den 31 januari avlämnas
antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock till ordningsmannen i den
sameby, uppgifts-lämnaren tillhör.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Del åligger ordningsman i lappby atl granska lill
honom avlämnade uppgifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna
renar och skötesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast
upprättade renlängd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han
finner av omständighetema påkallade. Uppgifterna skola därefter av
ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom
en vecka efler avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.
Föreslagen lydelse
Det åligger ordningsman i sameby att granska till
honom avlämnade uppgifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna
renar och skölesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast
upprättade renlängd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han
finner av omständighetema påkallade. Uppgifterna skola därefter av
ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom
en vecka efter avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
56
§
1 mom. För kontroll av att deklarations- och
uppgiftsskyldighet enligt denna förordning rikligt och fullständigt fullgjorts
eller för atl eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid
beslul om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar
deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga mm hos
myndighet eller annat organ, som avses i 46 § första stycket.
Taxeringsrevision
må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan
verksamhet av sådan beskaffenhet, atl uppgifter av betydelse för
laxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som
föras vid verksamhetens bedrivande.
Vid
taxeringsrevision må gransk- Vid taxeringsrevision må gransk-
ning
i den omfattning, som finnes ning ske av räkenskaper och an-
teckningar med därtill
hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar
rörande verksamheten.
erforderlig,
ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom
av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.
Taxeringsrevision
får verkställas för kontroU även av det löpande beskattningsårets räkenskaper
och handlingar.
Då taxeringsrevision för visst eller vissa
beskattningsår verkställes, må jämväl del löpande årets räkenskaper och
handlingar granskas.
Vid taxeringsrevision hos bokföringspliklig
skattskyldig må även verkställas kassainventering och granskning av varulager.
2 m
o m. Den som har att verk- 2 m o m. Den som har att verk-
ställa
taxeringsrevision må påförd- ställa taxeringsrevision äger rätt att
genast taga del av
handlingar som skola granskas.
ra
att i den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda
syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.
Prop. 1972:145 8
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Vid taxeringsrevision är den, hos vUken revisionen
sker, pliktig att lämna de upplysningar som erfordras för revisionens
verkställande, att lämna tUlträde lill de lokaler, som användas i vederbörandes
verksamhet, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och
vamlager.
57
§
Beslut om taxeringsrevision meddelas av
skattechefen. Finner han taxeringsrevision böra verksfällas i annat län, skall
han framstäUa begäran därom hos skattechefen i det länet.
Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara
erforderlig, har nämnden att göra framställning därom tUl skattechefen.
Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman,
som skattechefen därtiU förordnar. Taxeringsrevision må j'ämv'äl uppdragas åt
annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av
länsstyrelsen.
Tjänsteman vid länsstyrelse, som i taxeringsnämnd
deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 4 § 3
förvaltningslagen (1971:290) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om
särskilda skäl föreligga. Detsamma gäller sådan tfänsteman som avses i 16 § 2
mom.
72
a §3
Har taxering för inkomst eller förmögenhet som
beslutats av taxeringsnämnd icke införts i laxeringslängd inom föreskriven tid
eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller
eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som
ombesörjt längdföringen beslula om rättelse av taxeringslängden i denna del.
Har beskattningsbar inkomst enUgl 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
eller det antal perioder om trettio dagar för vUka skattskyldig uppburit sådan
inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för
inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till
följd av
1)
uppenbar felräkning eller
uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,
2)
uppenbar felaktighet i fråga 2)
uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets om
uppgift till ledning för påfö-laxeringsvärde eller avdrag som rande av
skogsvårdsavgift eUer om medgives skattskyldig utan s'är- fastighets
taxeringsvärde eller avskild utredning, drag som medgives skattskyldig
utan
särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga 3) uppenbar
felaktighet i fråga
om allmänt avdrag, vars rätta be- om allmänt avdrag, vars rätta be
lopp framgår av debkering, eller lopp framgår av debUering, eller
avdrag för premier och andra av- avdrag för premier och andra av-
»
Senaste lydelse 1972: 83.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3)
kommunalskaltelagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra
stycket förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom.
nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag,
4) uppenbar felaktighet, varigenom Ä-inkomst enligt 9 §
3 mom. förordningen om statlig inkomst-skall betecknats som B-inkomsl,
Nuvarande lydelse
gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3)
kommunalskaltelagen eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket
förordningen om statlig inkomstskatt eUer avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag
eller 4 § 2 mom. nämnda förordning,
4) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag eller i fråga om avdrag enligt 50 § 2 mom. kom-inunalskattelagen
eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då
den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de
skattskyldigas inkomster helt eller till helt övervägande del utgjorts av
folkpension,
5) uppenbarligen för lågt avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt
förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst
eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt
eller delvis utgjorts av folkpension,
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om
ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om
rättelse i denna del.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse må ske i fråga om grundavdrag endast om den beskattningsbara
inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som avses i 4 endast om
därigenom beskattningsbar inkomst icke uppkommer för den skattskyldige eller
makarna.
Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten
även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens
taxering i ovan angivna hänseenden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Efter utgången av mars månad året efler taxeringsåret må
rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om
felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den
som har att besluta om rättelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt,
yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifråga-
Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande
inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd en-
Prop. 1972:145 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
satt
åtgärd enligi andra stycket ligt andra eUer tredje stycket höj
höjning av taxering, skall den ning av taxering, skall den skalt-
skattskyldige beredas tillfälle yttra skyldige beredas tiUfälle yttra sig
sig innan rättelse sker, om hin- innan rättelse sker, om hinder
der härför ej möter. härför ej möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den
skaltskyldige yrkat, skall, om detla ej är uppenbart Överflödigt, beslutet inom
två veckor tiU-ställas den skaltskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra
stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna
paragraf må ej föras särskill. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet
avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och
101 §§.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse
enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.
76 § Besvär av skattskyldig skola hava inkommit
senasi den 15 augusti under taxeringsåret.
Kommuns
besv'är skola anföras Kommuns besvär skola anföras
före
utgången av september må- före utgången av mars månad året
nad under taxeringsåret. efter taxeringsåret.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intiU
utgången av april månad året efler taxeringsåret. Han skall inom samma tid
angiva yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till
utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl skatlerätlen medgiver
anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.
Inkomma skattskyldigs besvär efter den i första
stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter
taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om laxeringsintendenlen hell
eller delvis biträder besvären i sak.
Har skatterätten avgjort besvär över viss
skatlskyldigs taxering må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma
taxering.
116 c §
Har skattskyldig underlåtit att Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som avlämna självdeklaration, som
skall avgivas utan anmaning, eller skaU avgivas utan anmaning, eUer
avlämnas sådan deklaration först avlämnas sådan deklaration först
efter utgången av den i 34 § 1 efter utgången av den i 34 § 1
mom. eller med stöd av 34 § 2 mom. eller med stöd av 34 § 2
mom. föreskrivna tiden, påföres mom. föreskrivna tiden, påföres
honom särskild avgift (förse- honom särskUd avgift (förse
ningsavgift) med en procent ningsavgift). Sådan avgift
av den högsta beskattningsbara in- påföres annan skattskyldig än ak-
komsten vid taxeringen av den tiebolag med en procent av den
skattskyldige för inkomst i kom- högsta beskattningsbara inkomsten
munen, samt med tre tiondels pro- vid laxeringen av den skattskyldi-
cent av den vid laxeringen fast- ge för uikomst i kommunen, samt
släUda skattepliktiga förmögenhe- med tre tiondels procent av den
Prop.
1972:145 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
len i den mån den överstiger skat- vid taxeringen
fastställda skatte-
tefritl belopp som tillkommer den pliktiga förmögenheten i den mån
skattskyldige vid förmögenhetsbe- den överstiger skattefritt belopp
skattningen. Förseningsavgift en- som tillkommer den skattskyldige
ligt detta stycke för en skaltskyl- vid förmögenhetsbeskattningen,
dig utgår dock med högst 300 kro- dock med högst 300 kronor för en
nor vid en och samma taxering. skattskyldig
vid en och samma
taxering. Aktiebolag påföres för
seningsavgift enligt detta stycke
med 500 kronor.
Har skattskyldig trots anmaning Har
skattskyldig trots anma-
icke avgivit självdeklaration inom ning icke avgivit
självdeklaration
föreskriven tid, bestämmes förse- inom föreskriven lid, bestämmes
ningsavgiften till två gånger det förseningsavgiften till två gånger
belopp som utgår enligt första det belopp som utgår enligt första
stycket, dock minst tUl 100 kro- stycket, dock lägst tUl 100 kronor
nor. för annan skattskyldig än aktiebo-
lag.
Har skattskyldig inom föreskriven
tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår
förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom
tid som föreskrives i anmaning. 1 sådant fall beräknas avgiften enligt andra
stycket.
116 d§
Skattetillägg må helt eftergivas,
om felaktigheten eller
underlåtenheten med hänsyn tUl den skaltskyldiges ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed
jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Första stycket gäller i tillämpliga
delar belräffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.
Har skattskyldig avlidit, äger 75 §
1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) motsvarande tilllämpning i fråga om
befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.
Vid tUlämpning av 72 § 2 mom.
kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eUer 20 §
2 mom. förordningen om statiig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:l meddela
befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 116 c § gäller fortfarande i fråga
om förfarande eUer underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.
2 Riksdagen 1972.1 saml Nr 145
Prop. 1972:145 12
2
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att 69 § och 70 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
69
§1
Svensk medborgare som tillhört svensk beskickning
hos utländsk makt eUer lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller
konsiUatets betjäning och som på gmnd av sin tjänst varit bosatt utomlands, är
icke skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst.
I övrigt tUlämpas beträffande skattskyldig som
avses i första stycket vad i denna lag föreskrives angående här i riket bosatt
person. För inkomst som skall beskattas i Slorkyrkoförsamlingen i Stockholm på
gmnd av sådan skattskyldigs mantalsskrivning därsfådes utgår kommunal
inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.
Vad ovan sagts gäller i tillämp- Vad ovan
sagts gäller i tiUämp
liga delar jämväl sådan persons liga delar jämväl sådan persons
hustru samt barn under 18 år, make samt bam under 18 år, där-
därest de varit svenska medbor- est de varit svenska medborgare
gare och bott hos honom. och bott hos honom.
(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
70 § 1 m o m.2 Person, som tillhört främmande makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eUer beskickningens eller
konsulatels betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i
beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. För inkomster, vUka
enligt föreskriftema i denna lag beskattas i hemortskommunen, skall skatt av
sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under det år, som
n'ärmast föregått taxeringsåret, först haft sitt egentiiga bo och hemvist
eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vislats.
Vad
ovan sagts gäller jämväl Vad ovan sagts gäller jämväl
sådan
persons hustru, barn under sådan persons make, barn under
18
år och enskUda tjänare, därest 18 år och enskUda tjänare, där-
de
bott hos honom och icke varit est de bott hos honom och icke
svenska
medborgare. varit svenska medborgare.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
'
Senaste lydelse 1972: 77. ' Senaste lydelse 1945: 897.
Prop. 1972:145 13
3
Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 17 § och 18 § 1 mom.
förordnmgen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Å svensk medborgare, som tillhört svensk
beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tj'änst varit bosatt
utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket
bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl så- Vad nu
sagts g'äller jämv'ål så
dan persons hustru samt bam un- dan persons make samt bam un
der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, därest de varit svenska
medborgare och bott hos honom, medborgare och bott hos honom.
18 §
1 m o m. Person, som tiUhört främmande makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eUer
konsulatets betjäning och som icke varil svensk medborgare, anses i
beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person
åtnjuter, fömtom den inskränknmg i skattskyldigheten som följer av vad nu
sagts, fri-kaUelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i
svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga,
utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft
sitt egentUga bo och hemvist eUer, utan att sådant faU förelegal,
sladigvarande vistots.
Vad ovan sagts g'åller jämväl så- Vad ovan
sagts gäller jämv'äl så
dan persons hustru, bam under 18 dan persons make, bam under 18
år och enskilda tjänare, därest de år och enskUda tjänare, därest de
bott hos honom och icke varit bott hos honom och icke varit
svenska medborgare. svenska medborgare.
Denna förordnmg träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Prop. 1972:145 14
4
Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 577) om statUg förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 17 och 18 §§ förordningen
(1947: 577) om StatUg förmögenhetsskatt skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Å svensk medborgare, som tillhört svensk
beskickning hos utiändsk makt eUer lönat svenskt konsulat eUer beskickningens
eller konsulatels betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt
utomlands, skaU tUlämpas vad i denna förordning stadgas angående har i riket
bosalt person.
Vad nu sagts gäUer jämväl så- Vad nu
sagts gäUer jämväl så
dan persons hustru samt bam un- dan persons make samt barn un
der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, d'årest de varit svenska
medborgare och bott hos honom, medborgare och bott hos honom.
18 §
Person, som tillhört främmande makts härvarande
beskickning eUer lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende
icke hava varit här i riket bosalt. Sådan person åtnjuter, fömtom den inskränkning
i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikaUelse från skattskyldighet
för förmögenhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt
skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han
under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att
sådant fall förelegat, stodigvarande vistats.
Vad
ovan sagts gäller jämväl Vad ovan sagts gäUer jämväl
sådan
persons hustru, bam under sådan persons make, bam under
18
år och enskUda tjänare, därest 18 år och enskilda tjänare, därest
de
bott hos honom och icke varit de bott hos honom och icke varit
svenska
medborgare. svenska medborgare.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Prop. 1972:145 15
5
Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. förordningen
(1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4§
3 mom. Utiänning, som vid 3 mom. Utiänning, som vid
sin död tiUhörde främmande makts sin död lUlhörde främmande makts
härvarande beskickning eller löna- härvarande beskickning eller löna
de konsulat eUer beskickningens de konsulat eUer beskickningens
eller konsulatels betjäning, anses eller konsulatets betjäning, anses
icke hava varit bosatt här i riket; icke hava varit bosatt här i riket;
ej heller sådan persons hustru, ej heller sådan persons make, bam
bam under 18 år och enskUda tjä- under 18 år och enskUda tjänare,
nare, därest de vid sin död bodde därest de vid sin död bodde hos
hos honom och voro utlänningar, honom och voro utiänningar.
För sådana aktier och andelar i ekonomiska
föreningar, som avses i 1 mom. 2 d), föreligger icke skyldighet att erlägga
arvsskatt, därest de efterlämnats av utlänning, varom i föregående stycke
förmäles.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
6
Förslag tiU
Lag
om ändring i förordningen (1966:138) om skyldighet för tandläkare att föra
vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen
(1966:138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag
för taxering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8§
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skall icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enUgt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Prop. 1972:145 16
7
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för päls-djursnppfödare,
kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 10 § förordnuigen
(1966:139) om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att
föra vissa räkenskaper som underlag för toxeruig skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skall icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.
Denna lag tfåder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
förfatlningssamUng.
8
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen'(1966:140) om skyldighet för den som driver
taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen (1966:
140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper
som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6§
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skäll icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift UtkommU från trycket i Svensk
författningssamling.
Prop. 1972:145 17
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.
Närvarande:
statsministem PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, stolsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam berednmg med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), m. m. och anför.
Inledning
En förenkling av deklarationsskyldigheten för
folkpensionärerna har länge varit ett angeläget önskemål. Jag anhåller att nu
få anmäla denna fråga. Jag viU också ta upp frågor om åtgärder för att
förbättra toxe-ringsmyndighetemas möjligheter att upptäcka skatteundandragande
och om en utvidgning av det förenklade förfarandet vid rättelse av fel vid
taxeringen. Härför krävs ändringar främst i taxeringsförordningen (1956: 623).
För att ge en bakgrund tUl de förslag jag lägger
fram i det följande viU jag i korthet redovisa det arbete som pågår i syfte alt
förenkla deklarationsförfarandet och effektivisera taxeringsorganisationen.
Av stort intresse är de undersökningar som g'äUer
möjligheten att införa en definitiv källskatt. Utredningen om definitiv
källskatt har i början av detta år avlämnat ett betänkande (SOU 1972: 11) med
principförslag till förenklad löntagarbeskattning. Utredningsuppdraget har varit
av teknisk natur och har inle omfattat överväganden om mera djupgående
förändringar i de materiella beskattningsreglerna.
Förslaget innebär att källskatt i princip skall
innehållas vid all utbetalning av inkomst av tjänst. KäUskatt betalas på
huvudinkomst enUgt tabell och på biinkomst med ledning av ett särskUt skattekort
enligt en procentsats som den lokala skattemyndigheten fastställer i varje
enskUt fall. Alla avdrag skall i princip tiUgodoföras löntagaren redan vid
käll-beskattningen. Detta avses ske genom att arbetsgivaren på löntagarens
beg'äran tUlgodoräknar denne avdragen eller genom särskUda jämkningsbeslut av
den lokala skattemyndigheten. Källskatt skall betalas också på sidoinkomst av
kapital och vUlafastighet genom jämkningar av skatten på huvudinkomsten.
Det
föreslås vidare att den lokala skattemyndigheten med ledning av
Prop. 1972:145 18
uppgifter
från arbetsgivama efter inkomstårets utgång sammanstäUer en preUminär
slutovräkning som utsänds tUl den skattskyldige. Denne granskar och
kompletterar slutovräkningen och återställer den tUl skattemyndigheten som
därefter gör en slutiig skattebefäkning. Någon taxering avses inte behöva ske i
dessa fall. Förfarandet beräknas bli tillämpligt för ca 4,5 mUjoner
inkomsttagare.
Utredningsförslaget har remissbehandlats. H'ärvid
har de hörda myndighetema och organisationema uttalat sitt slöd tUl
utredningens allmänna syfte att förenkla beskatlnmgsförfarandet. I stort sett
har emellertid rått enighet om att betydande ändringar och schabloniseringar
av de materiella skattereglerna krävs för att elt system med förenklad löntagarbeskattning
skall kunna göras praktiskt användbart. Remissorganen har därför genomgående
avvisat det förslag utredningen lagt fram på gmndval av nuvarande skatteregler.
En annan viktig fråga som uttetls under senare tid
är taxeringsorganisationen i första instans. Utredningsarbetet har här
bedrivits främst av statskontoret (statskontorets utredningsrapport den 22 juni
1970 med principförslag om ändrad organisation av taxeringen i första instans).
En huvudtanke i statskontorels förslag är att
taxeringsnämndema bör avlastas den stora mängden rutinarbete som i stället bör
utföras av tjänstem'dn vid 1'ånsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare
föreslås i rapporten att taxeringsperioden förlängs väsentiigt och att ADB
används i ökad utsträckning. Resurserna för kontroll av komplicerade deklarationer
bör också förslärkas. Den förordade reformen syftar tUl att ge taxeringsnämnderna
mera tid åt taxeringamas materiella innehåll och att öka möjlighetema att
upptäcka skattefusk och skatteflykt.
Utredningsrapporten har remissbehandlats. Härvid
har förslaget om tjänstemannabiträde åt taxeringsnämnderna vunnit allmän
anslutning. Även i övrigt har de förordade ändringarna tillstyrkts fullt ut
eller i huvudsak av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det har
emellertid framhåUits att en omprövning av toxeringsorganisationen inte bör
ske separat utan samtidigt med att man tar ställning till frågan om definitiv
källskatt.
1 detta sammanhang vUl jag också nämna alt en
försöksverksamhet kommer att påbörjas som avser ökad medverkan av tjänstemän
vid granskning av deklarationer i lokal taxeringsnämnd. Verksamheten sker vid
1973 års taxering.
Nuvarande
ordning Deklarationsskyldigheten
Bestämmelsema om deklarationsskyldighet för inkomst
och förmögenhet ges i 22 § taxermgsförordningen (1956: 623-TF). De har i huvudsak
följande innebörd.
Prop. 1972:145 19
Fysisk person som varit bosatt i riket hela
beskattningsåret och inte eriagt sjömansskatt är skyldig att utan anmaning
avlämna sj'älvdeklara-tion om hans bmttoinläkter av en eUer flera
förvärvskällor uppgått tUl sammanlagt minst 4 500 kr. För skattskyldig som
varit bosatt här bara en del av beskattningsåret eller som under året eriagt
sjömansskatt är deklarationspliktsgränsen i stäUet 100 kr.
Fysisk person skaU vidare deklarera ulan anmaning
om hans skattepliktiga tUlgångar enligt 3 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt under beskattningsåret haft elt värde överstigande
150 000 kr. Deklarationsskyldighet utan anmaning åvilar också den för vilken
garantibelopp för fastighet skall tos upp som skattepliktig inkomst.
Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten tos
hänsyn enbart till skattepliktig inkomst och förmögenhet.
I fråga om personer som laxeras enligt de för gift
skattskyldig gällande bestämmelsema skall vardera makens deklarationsskyldighet
bedömas med h'änsyn till makamas sammanlagda inkomst och förmögenhet. Belräffande
den som skaU taxeras också för barns förmögenhet skall hänsyn tas h'årtill då
deklarationsskyldigheten bestäms.
Efter anmaning skall också den, som eljest är
befriad från deklarationsskyldighet, länma deklaration.
Deklarationskontrollen
Indelning
i taxeringsdistrikt m. m.
I varje län skaU finnas lokala taxeringsdistrikt
och särskilda taxeringsdistrikt. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall
finnas en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet i den
mån detto inte ankommer på annan taxeringsnämnd.
I fögderi skaU finnas minst ett särskUt
taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsn'ämnd verkställer taxering av
fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser med
inkomstförhållanden av mera invecklad beskaffenhet.
I län skaU finnas ett eller flera s'ärskilda
taxeruigsdistrikt, där särskild taxeruigsnämnd verkställer taxering av andra
skattskyldiga än fysiska personer, oskiftade dödsbon och famUjestiflelser. Bl.
a. aktiebolag taxeras i sistnämnda slags nämnder (4 § TF).
Indelningen
i taxeringsdistrikt beslutas av länsstyrelsen (5 §).
För särskUd taxeringsnämnd, som taxerar fysiska
personer, oskiflade dödsbon och familjestiftelser med inkomstförhåUanden av
mera invecklad beskaffenhet, skall länsstyrelsen förordna en eller flera
taxeringsassistenter att biträda nämnden (6 § 2 mom.).
Prop. 1972:145 20
Uppgiftsskyldighet
Var och en bör, utöver vad deklarationsformuläret
föranleder, lämna de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara
av betydelse för taxeringen (31 § 1 mom. TF).
TF ålägger vidare var och en att efter anmaning och
i den omfattning, som anges i anmaningen, lämna de ytterligare upplysningar som
behövs för kontroll av egen deklaration eller eljest för egen taxering. Den som
'är deklarationsskyldig skall efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag,
räkning, kvitto eller annan jämförlig handling, som behövs för kontroll av
deklarationen (31 § 2 mom.).
Taxeringsrevision
Taxeringsrevision får äga mm hos envar för att
kontrollera att deklarations- eller uppgiflsskyldighet enligt TF fullgjorts
eller för att eljest bereda beskatlningsmyndighet upplysning till ledning vid
beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får dock ej göras hos
statligt eUer kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.
Vid taxeringsrevision får granskning avse
fäkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer samt
korrespondens, prolokoll och andra handlingar rörande verksamheten, allt i den
omfatlning som finns erforderlig. I fråga om bokföringspliklig skattskyldig får
även göras kassainventering och lagerinventering.
Då taxeringsrevision sker beträffande visst
beskattningsår får också del löpande årets räkenskaper och handlingar granskas
(56 § 1 mom. TF).
Den som verkställer taxeringsrevision får påfordra
att i den utsträckning, som behövs för del med granskningen avsedda syftet,
genast få ta del av handlingar som skaU granskas. Den hos vilken revision sker
är skyldig att lämna de upplysningar som fordras för revisionens verkställande,
alt lämna tillträde tiU de lokaler, som används i verksamheten, samt lämna
nödigt bilräde för granskning av handlingar och vamlager (56 § 2 mom.).
Taxeringsrevision skall så långt möjligt ske så att
den inte hindrar verksamheten för den som undergår revision.
Skattechefen får, när det är påkallat, bestämma lid
och plats för revisionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall
granskas.
Böcker och andra handlingar som överlämnats för
taxeringsrevision får inte vara tUlgängliga för annan än den som utför
revisionen och biträden till honom samt den som har att övervaka revisionen
(56 § 3 mom.).
Den som verkställer taxeringsrevision får la del av
handUng av betydelse för revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos
den skatt- eller uppgiftsskyldige. ViU denne åberopa s'ärskUda omständighe-
Prop. 1972:145 21
ter
som sk'äl för att utlämna handlmgen får länsskatterälten på ansökan besluta att
handlmgen skall undantas från revisionen. Mot skatterättens beslut får talan
inte föras (56 § 4 mom.).
Beslut om taxermgsrevision meddelas av
skattechefen. Denne får uppdra sådant beslut åt bl. a. chefen för
revisionsenheten (57 §).
Underlåter den hos vilken taxeringsrevision sker
att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar får den som beslutat
revisionen förelägga vite på högst 5 000 kr. (58 och 123 §§). Vite utdöms av
länsskatterälten (124 §).
Departementschefen
Allmänt
Förfarandet vid deklaration och taxering är f. n.
föremål för en översyn. Jag har inlednmgsvis i korthet redogjort för de
undersöknmgar som redan utförts. Enligt min mening bör utredningsarbetet nu
fortsätto med en fördjupad analys av de framlagda principförslagen om förenklad
löntagarbeskattning och ny taxeringsorganisation i första instans. Härvid bör
förslagen konkretiseras och föras ut i detalj. Även frågor inom angränsande
delar av beskattningsorganisationen torde böra tos upp. Jag avser att uppdra
den fortsatta utredningen åt statskontoret och riksskatteverket. Jag beräknar
att utredningsarbetet mot slutet av år 1973 förts så långt att en mera samlad
bedömning av de olika frågorna kan göras.
Översynen av deklarations- och taxeringsförfarandet
syfiar lUl en effektivare skattekontroll samt ökad rättvisa och likformighet
inom beskattningen. Hittills vunna erfarenheter tyder på alt påtagliga förbättringar
i dessa hänseenden kan vinnas genom förenkling av deklarationsskyldigheten och
ökat biträde av tjänstemän vid deklarationsgranskningen.
I awakton på resultatet av utredningsarbetet bör
emellertid nu göras sådana ändringar som bedöms angelägna och som ligger i
linje med den ulveckling som eftersträvas. Så är fallet med de åtgärder som jag
förordar i det följande.
Deklarationsskyldigheten
Källskatteulredningens arbeie och
remissbehandlingen därav har utvisat att en definitiv k'ällskatt för det stora
flertalet inkomsttagare inte är möjlig med nuvarande materiella skatteregler.
Huruvida en sådan beskattning kan genomföras i samband med en genomgripande
reform av hela skattesystemet får prövas om en sådan reform blu akluell.
För
folkpensionärerna är frågan om en förenkling av deklarations-
Prop. 1972:145 22
skyldigheten
i ett annat läge. Etl stort antal folkpensionärer har visserligen pension som
överstiger deklarationspliklsgfänsen 4 500 kr. De 'är därför skyldiga att
avlämna självdeklaration. Men de har samiidigt rätt till extra avdrag vid
laxeringen med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst inte
uppkommer. Någon skatt påförs alltså inte i dessa faU.
Att denna gmpp inkomsttagare är deklarationsskyldig
'är helt onödigt. I viss utsträcknmg förekommer i praktiken att deklaration
inte avges i dessa faU. Många i denna gmpp fuUgör emellertid sin deklarationsskyldighet.
Sj'älvdeklarationerna är visserligen tämligen enkla att utföra och att
kontrollera. Men de medför ändå besvär för inkomsttagama och elt merarbete för
myndighetema vid sortering och granskning av deklarationsmaterialet. Jag
föreslår att hela denna gmpp undantas från deklarationsskyldighet ulan
anmaning.
I fråga om avgränsningen av den gmpp som bör
befrias från deklarationsplikt vill jag anföra följande.
Rätten till skattefrihet genom extra avdrag vid
taxeringen gäller i försia hand personer med enbart folkpension inklusive
pensionstillskott. Rätten till skattefrihet gäller emellertid även om
pensionären har en mindre inkomst vid sidan om folkpensionen. Sidoinkomsten kan
här uppgå till högst 1 500 kr. för ensamstående och högst 2 000 kr. för makar
gemensamt. Från kommunalt bostadstillägg bortses eftersom detta numera inte är
skattepliktigt.
FörmögenhetstUlgångar på upp till 50 000 kr.
påverkar inte rätten till exlra avdrag och därmed inte heller skattefriheten
för pensionsinkoms-len. Vid förmögenheler överstigande 50 000 kr. minskar det
extra avdraget successivt och skatt kan uppkomma även på folkpensionen.
I fråga om gifta pensionärer bedöms rätlen lill
extra avdrag med hänsyn tUl båda makarnas inkomst- och
förmögenhetsförhållanden. Det innebär att en gift person med enbart
folkpension inte behöver betala skatt om även maken har enbart folkpension och
den sammanlagda sidoinkomsten utgör högst 2 000 kr. Men har maken, fömtom
folkpension t. ex. full tUläggspension beskattas båda makamas inkomst i princip
fullt ut. I fråga om förmögenhet reduceras regelmässigt det extra avdraget om
summan av makamas nettoförmögenhet överstiger 50 000 kr.
Befrielsen från deklarationsskyldighet bör
självfallet omfatta enbart de fall där någon skatt normalt inte uppkommer. Jag
föreslår därför att befrielsen omfattar ensamstående foUcpensionär med inkomst
av folkpension och därutöver sidoinkomst före avdrag på högst 1 500 kr. samt
gifta pensionärer där sådana inkomstförhållanden g'åller för makarna tUlsammans.
Som ytterligare fömtsättning bör gälla att de skattepliktiga
för-mögenhetstUlgångama mte överstiger 50 000 kr. för ensamstående eller för
makarna tUlsammans. Vidare bör pensionären ha varit bosatt i landet hela
beskattningsåret.
Prop. 1972:145 23
Med angivna utformning av deklarationspliktsgränsen
bortfaller den obUgatoriska deklarationsskyldigheten i fråga om inkomst för
över 300 000 folkpensionärer.
En pension"är som ensam eUer tillsammans med
sin make har högre sidoinkomst än 1500 kr. eller förmögenhelstUlgångar
överstigande 50 000 kr. skaU deklarera på samma sätt som hittUls. Detsamma
gäller i fråga om deklarationsskyldighet på gmnd av fastighets- eller
förmö-genhelsinnehav.
Slopandet av deklarationsskyldigheten leder, som
framgått av det föregående, inte till någon minskning av den tolala
beskattningsbara inkomsten eller förmögenheten i landet. Något skattebortfall
uppkommer därför inte.
Förslaget
i denna del föranleder ändring i 22 § 3 mom. TF.
Deklarationskontrollen
Indelningen
i taxeringsdistrikt
Som framgår av vad jag tidigare anfört sker
taxeringsarbelel i försto instans inom tre olika slags laxeringsdislrikl.
Flertalet inkomsttogare taxeras i lokalt taxeringsdistrikt. Fysiska personer,
dödsbon och fanulje-slUlelser med mer invecklade inkomstförhållanden taxeras i
särskilda taxeringsdistrikt. Övriga skattskyldiga, främst aktiebolag och ekonomiska
föreningar, hänförs likaledes till särskilda toxeringsdistrikt.
1 fråga om aktiebolag med ett fåtal delägare
innebär gäUande uppdelning i taxeringsdistrikt att delägama och bolagen
taxeras av skilda toxe-ringsnämnder. De olika nämnderna bör visserligen samråda
i dessa fall men samarbetet är svårt att upprätthålla i praktiken. För alt få
en riktig taxering av f åmansbolagen och deras defågare är det emellertid
nödvändigt att deras taxeringar handläggs i ett sammanhang. Dessa bolag bedriver
givetvis i flertalet fall normal ekonomisk verksamhel. Men del förekommer i
viss utsträckning att bolagen begagnas för skatteundandragande i olika former.
Som exempel kan nämnas transaktioner i syfte att fördela inkomst på flera personer,
förskjuta inkomst framåt i tiden, uttaga rörelseöverskott som lån i stället
för rätteligen skattepliktig inkomst.
Det är sålunda från kontroUsynpunkt av väsentiig
betydelse att fåmans-bolagens och deras ägares taxeringar handläggs i ett
sammanhang. Det bör därför öppnas möjlighet att hänföra ägare av fåmansbolag
tUl samma taxeringsdistrikt som bolaget. Med fåmansbolag har jag h'är avsett
bolag med sådan ägarkrets som åsyftas i 54 § femte stycket kommunalskattelagen
(1928: 370 KL). Detsamma bör gälla även i fråga om ägare av ekonomisk förening.
Den närmare fördelningen av deklarationer ankommer sedan enligt TF på den
lokala skattemyndigheten efter samråd med skattechefen i länet.
Samordningen
av taxeringarna bör emellertid mte nu vara obligatorisk
Prop. 1972:145 24
eftersom
det i vissa fall kan vara svårt att i praktiken genomföra en sådan ordning, t.
ex. i fråga om skattskyldiga i olika län. Vid statskontorels och
riksskatteverkets fortsatta utredningsarbete rörande taxeringsorganisationen
bör man söka finna lämpliga mtiner i detta hänseende som kan möjliggöra en
generell samordning.
Jag vill erinra om att hela frågan om beskattningen
av fåmansbolagen utreds av företagsskalteberedningen.
Jag föreslår att ägare av fåmansbolag och personer
som ensamma eller tiUsammans med etl fåtal andra äger andelama i ekonomisk förening
där så kan ske hänförs till samma taxeringsdistrikt som bolaget eller föreningen.
Förslaget föranleder ändring av 4 § fjärde och femte styckena TF.
Taxeringsassisten
terna
De s'ärskilda taxeringsnämnder, som enUgt vad jag
nyss sagt taxerar fysiska personer m. fl. med invecklade inkomstförhållanden,
biträds av taxeringsassistent. Denne är tjänsteman hos länsstyrelsen och
placerad hos länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten. Bland hans
arbelsuppgifter ingår granskning av deklarationer, upprättonde av förslag till
taxeringar och föredragning i nämnden. Han är däremot inte ledamot av nämnden
och deltar inte i dess beslut. Ordningen med taxeringsassislenter som biträde
åt toxeringsnämndsordföranden infördes vid 1958 års taxering. Den har fungerat
bra och förbättrat kvaliteten på taxeringsarbetet i de nämnder d'är assistent
förordnats.
För de särskUda taxeringsnämnder som enligt 4 §
femte stycket TF taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska föreningar förordnas
inte taxeringsassistent. Skälet härtill torde ursprungligen ha varit att dessa
n'ämn-der fömtsätts vara sammansatta så att erforderlig sakkunskap fanns hos
nämndens ordförande och lo-onoombud. Emellertid har det under senare tid visat
sig svårt att få elt tUlräckligt antal bolagsnämnder med lämplig
sammans'ättning. Behov finns därför att tillföra även sådana nämnder den
sakkunskap som en laxeringsassistent representerar. Med hänsyn härtUl föreslår
jag att länsstyrelsen får möjlighet att förordna taxeringsassistent 'även för
de s'ärskUda taxeringsn'ämnder som taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
Förslaget syftar inte i och för sig tUl en utökning
av antalet Ijänster som taxeringsassistent utan avser bara att låta
länsstyrelsema inom ramen för tillgängliga resurser fördela tUlgänglig
arbetskraft på lämpligaste sätt.
Mitt
förslag i detta hänseende föranleder ändring i 6 § 2 mom. TF.
Taxeringsrevision
m.m.
För att taxeringama skall kunna bli i möjlig mån
likformiga och rättvisa har de skattskyldiga ålagts en vidsträckt
upplysningsplikt gentemot taxeringsmyndigheterna. Upplysningsplikten omfattar
ytterst alla uppgif-
Prop. 1972:145 25
ter
som behövs för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen
taxering. Även i fråga om andra skallskyldiga finns en omfattande
uppgiflsskyldighet. För att kunna kontroUera riktigheten av lämnade uppgifter
för egen och andras taxering får taxeringsmyndigheterna ta del av handUngar
och verifikationer som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållanden. I regel
sker kontrollen genom enstaka förfrågningar eller uppmaningar att förele en
eller annan handling.
Om mera ingående kontroll behövs kan
taxeringsrevision tillgripas. En taxeringsrevision kan i vissa fall vara
partiell och avse bara en del av den skattskyldiges verksamhet. 1 andra fall
kan en fullständig revision göras som omfattar hela den skattepliktiga
verksamheten och i fråga om fysiska personer den skallskyldiges totala
ekonomiska förhållanden. Även den skaltskyldiges famUjesituation och personliga
förhållanden omfattas ibland av granskningen. En ingående granskning av en
skattskyldigs förhållanden är emellertid ibland den enda möjligheten att
upptäcka kvalificerat skatteundandragande i olika former. Erfarenheten från
senare år visar alt betydande skattefusk och skatteflykt kunnat uppdagas först
sedan fullständig taxeringsrevision företogits och man därvid granskat såväl
den skattskyldiges förvärvsverksamhet som hans ekonomiska transaktioner av
mera privat natur. Taxeringsrevision hos rörelseidkare och bolag omfattar i
princip också momsbeskattningen och har en kontrollfunktion också beträffande
den indirekta beskattningen. Taxeringskon-Iroll genom revision är alltså många
gånger nödvändig för att uppnå en riktig taxering i det enskilda fallet. Jag
vill i sammanhanget framhålla att självdeklarationer och handlingar som
upprättas vid taxeringsrevision är sekretesskyddade och att
taxeringsmyndighetema har en långt gående tystnadsplikt.
Erfarenhetema från det praktiska taxeringsarbetet
ger vid handen att de skattskyldiga normalt fullgör sin uppgiftsskyldighet och
alt myndighetema bereds tillfälle att utföra den gransknmg som behövs. I de
faU den skattskyldige undandrar sig skyldigheten att ställa kontrollmaterial
tiU förfogande eller att medverka vid taxeringsrevisionen har del emellertid
visat sig att den som verkställer kontrollen kan ha svårighet att skaffa sig de
uppgifter han behöver. Jag vUl här ta upp frågor om ökade möjUgheter för
taxeringsrevisorema att fuUgöra sina uppgifter. Jag vUl understryka att de
åtgärder jag kommer att förorda inte innebär någon ändring för det stora
flertalet skattskyldiga som lojalt fuUgör sma åligganden då de blir föremål
för taxeringskonlroll. De riktar sig bara mot dem som utnyttjat nuvarande
bestämmelser för att undandra sig sina skyldigheter.
Enligt 56 § 1 mom. tredje stycket TF får vid
taxermgsrevision granskning ske av räkenskaper, handlingar m. m. som rör
verksamheten "i den omfatlning som finnes erforderlig". Genom den
bestämning i granskningsrälten som ligger i orden "i den omfattning som
finnes er-
Prop. 1972:145 26
forderlig"
har man velat skapa möjlighet att begränsa revisionen tiU de delar av
verksamheten som varit aktueUa för granskning. I många fall kan nämligen det
med kontrollen avsedda syftet nås genom stickprovsundersökningar eller endast
partiell revision.
Bestämmelsen har emellertid i vissa fall berett
svårigheter vid till-läinpningen. Det har hänt alt skattskyldiga, då
taxeringsrevisor begärt att få del av en handling, gjort gällande atl
handlingen inte varit erforderlig för revisionen och därför inte behövde
tillhandahållas. Det 'är emellertid helt klart alt bestämmelsen föruls'ätter
att ifrågavarande bedömning görs av taxeringsrevisom.
Jag förordar mot bakgrund av det anförda att 56 § 1
mom. tredje stycket TF ändras så atl det klart framgår alt den som verkställer
taxeringsrevision i princip har rätt att to del av alla räkenskaper, handlingar
m. m. som hör till verksamheten. En begränsning så långt möjligt av
revisionens omfattning torde ändå erhållas genom föreskriften i 3 mom. första
stycket.
Taxeringsrevision sker normalt först sedan den
deklarations- eller uppgiflsskyldige underrättats om revisionen och på lid som
partema kommit överens om. Det har emeUertid förekommit att skattskyldig, sedan
revision beslutals, förhalat tidpunkten för dess verkställande. För alt hindra
sådant förfarande har i 56 § 2 mom. TF lagits in en bestämmelse enligt vUken
taxeringsrevisor får påfordra att i den utsträckning, som är erforderlig för
det med granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall
granskas. Häri ligger också att skattechefen då han utnyttjar sin befogenhet
att redan från början bestämma tid och plats för revisionen kan göra detta utan
att den skattskyldige underrättas i förväg om revisionen.
Vid granskningens utförande är den skattskyldige
pliktig att tUlhandahålla handlingar, lämna tillträde tUl lokaler m. m. så att
granskningen kan utföras. Även i detta h'änseende torde bestämmelsen om att
taxeringsrevisor får påfordra alt omedelbart få ta del av handlingar vara
tiUämplig.
Bestämmelsemas nuvarande utformning har emellertid
i vissa fall berett svårigheter i det praktiska revisionsarbetet. Uttrycket
"påfordra att genast få taga del av handlmgar" har av en del
skattskyldiga tolkats så att taxeringsrevisor visserligen kan begära att genast
få ta del av handlingama men att han mte har någon ovillkorlig rätt att genast
ta del av materialet. Taxeringsrevisom har i sådana faU haft svårt att
omedelbart få tillgång tUl handlingama i fråga och den skattskyldige här ibland
beretts en tidsfrist som gett honom möjlighet alt justera handlingarna,
exempelvis för att dölja skatteundandragande.
Också den begränsnuig som ligger i att
taxeringsrevisoms gransk-nmgsfätt g'åller "i den utsträckning, som är
erforderlig för det med gransknmgen avsedda syftet" har utnyttjats av de
skattskyldiga i lik-
Prop. 1972:145 27
nande
syfte. Det har sålunda gjorts gällande från skattsk-yldigas sida att en
handling som granskningsmannen velat la del av inte kunde anses vara
erforderlig för revisionens syfte och därför inle behövde utlämnas. För
taxeringsrevisorn innebär bestämmelsen att han tvingas på etl tidigt stadium av
revisionen bestämma vUka handlingar han skall begära att få del av. Detta är
självfallet svårt eftersom han inte i förväg vet vilka handlingar som kan
finnas i verksamheten.
De svårigheter som uppkommit genom den nuvarande
utformningen av bestämmelsen bör undanröjas. Jag föreslår därför alt 56 § 2
mom. TF ges en lydelse som direkt anger att taxeringsrevisor har rätt atl
genast ta del av alla handlingar som hör till verksamheten. Presumlionen bör
här vara att alla handlingar som finns i lokal med anknytning lill verksamheten
eller hos den granskades ombud i dennes lokaler anses höra till densamma.
Enligt 56 § 1 mom. fjärde stycket TF får vid
taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår också det löpande årets
räkenskaper och handlingar granskas. Bestämmelsen innebär att taxeringsrevision
beträffande det löpande året inte får göras för sig utan enbart i samband med
alt deklarations- och uppgiftsskyldighet för förflutet beskattningsår
kontrolleras. Bestämmelsens utformning sammanhänger med att den deklarations-
och uppgiftsskyldighet som skall kontrolleras normalt uppkommer först efter
utgången av etl beskattningsår.
I vissa fall behöver också det löpande årets
räkenskaper granskas utan samband med kontroll av ett redan förflutet
beskattningsår. Som exempel kan jag nämna den situation som föreligger då ett
nybildat aktiebolag startar eller övertar en verksamhet. Bolagets räkenskapsår
kan då bestämmas så alt deklaration inte skall avges för ett visst taxeringsår.
Aktieägaren som redovisar intäkt av tjänst från bolaget skall emellertid
taxeras för kalenderår. För att kunna kontrollera del-bägarens taxering är det
i ett sådant fall av väsentlig betydelse alt kunna ha tillgång till bolagets
räkenskaper redan innan det avlämnat sin första deklaration. Även i fråga om
bolagets egen framtida taxering är det av vikt för taxeringsmyndigheterna att
kunna ta del av de löpande räkenskaperna. Erfarenheten har visat att
oriktigheler eller försök till skatteundandragande ofta sker i samband med att
verksamhet överförs från enskild person till aktiebolag eller från ett
"äldre aktiebolag lill ett nybildat sådant.
Det finns sålunda ett påtagligt behov av att i
vissa fall verkställa taxeringsrevision av det löpande årets räkenskaper. Jag
förordar att 56 § 1 mom. TF ändras så att detta blir möjligt.
Enligt 31 § 2 mom. andra stycket TF skall
deklarationsskyldig efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, kvitto m. m.
för kontroll av deklaration. Jag föreslår en redaktionell ändring av lagmmmet
för att klargöra att mer än en handling av angivet slag kan infordras.
Prop. 1972:145 28
I detla sammanhang vill jag också la upp en fråga
om jäv för laxe-ringsfunktionärer. På detta område gäller fr. o. m. den 1 juli
1971 förvaltningslagens (1971: 290) bestämmelser. Enligt 4 § 3 nämnda lag är
den som har alt handlägga ärende jävig bl. a. om ärendet blivit anhäng-igt hos
myndigheten efler överklagande eller understäUning eller på grund av tiUsyn
över annan myndighet och han tidigare hos den underordnade myndigheten
deltagit i den slutliga handläggningen av ärende som rör saken (tvåinstansjäv).
Enligt 4 § 5 föreligger jäv också om eljest s'ärskUd omsfändighet föreligger
som 'är ägnad att mbba förtroendet till tjänstemannens opartiskhet i ärendet
(grannlagenhetsjäv).
För att få kvalificerad personal i de särskilda
taxeringsnämnderna brukar länsstyrelserna som taxeringsnämndsordförande och
kronoombud förordna egna befattningshavare, vanligen taxeringsrevisorer och
erfarna taxeringsassislenter. Särskilt i mindre län kan därigenom en
taxeringsrevisor eller assistent komma att taxera en betydande del av t. ex.
aktiebolagen i länet. När dessa personer i sitt ordinarie arbete förordnas att
utföra taxeringsrevision kommer förordnandet många gånger att g'älla
skattskyldig som de tidigare taxerat.
Skulle jävsbestämmelsen i 4 § 3 förvaltningslagen
tillämpas i nyssnämnda fall uppkommer emellertid betydande svårigheter vid
arbetet inom länsslyrelsemas revisionsavdelningar, eftersom den för revision
avsedda personalen i stor utsträckning blir ur stånd alt fullgöra sina sedvanliga
uppgifter. Möjligheterna att successivt omfördela revisionsuppdragen med
hänsyn till uppkommande jäv torde i regel vara små. Resultatet skulle
självfallet bli att kontrollen av framför allt rörelseidkares deklarationer och
därmed möjligheten att åstadkomma en riktig taxering av dessa skattskyldiga
försämrades eller äventyrades.
Enligt
min mening bör dessa personer i förevarande fall kunna utföra
taxeringsrevision. Detsamma g'äller i fråga om kommunal taxeringsrevisor som
handlagt taxering i taxeringsnämnd. Jag förordar därför att en regel av denna
innebörd tas in i TF. Regeln bör emellertid endast gälla för det fall att
arbetssituationen inom revisionsavdelningen inte lämpligen medger att annan
person förordnas att verkställa revisionen. Enligt min uppfattning behöver inga
allvarliga betänkligheter hysas mot en regel av denna innebörd. I det helt
övervägande antalet fall torde handläggningen i toxeringsnämnden ha varit
rutinbetonad eller över huvud taget okontroversiell. Det lorde i en sådan
situation inte finnas anledning anta att den som förordnats verkställa
revisionen skulle bedriva arbetet på ett för den skattskyldige oförmånligt
sätt. Härtill kommer att den som utför taxeringsrevision inte fattar beslut om
taxeringen. Frågan huruvida det material, som kommit fram vid
taxeringsrevisionen, skall läggas till grund för yrkande angående laxeringen
och hur elt sådant yrkande skall avfattas, bestäms av skattechefen eUer den
han förordnat därtill.
Prop. 1972:145 29
Även om möjlighet öppnas att i vissa fall göra
undantag från reglerna om tvåinstansjäv gäller i princip bestämmelserna om
grannlagenhetsjäv. Som JO framhållit och som påpekats i prop. 1971: 60 (s.
8081) kan emellertid shuationen vara sådan att jäv mte kan anses föreligga t.
ex. om flera år förflutit eller om den skattskyldige flyttat till annat
laxeringsdislrikl eller om det tidigare ärendet varit helt okontroversiellt.
Mitt
förslag i detla hänseende föranleder ändring i 57 § TF.
Förenklat
rättelseförfarande
Som ett led i strävandena att förenkla
taxeringsförfarandet och göra det snabbare infördes år 1965 möjlighet för den
myndighet som för taxeringslängderna att självmant rätta vissa uppenbara
felaktigheter i taxeringsnämnds beslul. Det rörde sig här om felräkningar eller
felöverföringar i deklaration eller uppenbara felaktigheter i fråga om
avdragsbelopp av schablonkaraklär och vidare om uppenbar felaktighet i fråga
om oitsavdrag, allt såvitt rättelserna ej medförde höjning av den
beskattningsbara inkomsten. Sedermera har rättelsemöjligheten utvidgats till
att avse även s. k. extra avdrag för folkpensionärer, vUket även del medges
schablonmässigt (prop. 1969: 147, SFS 1969: 709). Utom såvitt avsåg ortsavdrag
eller extra avdrag borttogs samtidigt den begränsning som låg i villkoret att
rättelse inte fick ske om höjning av taxeringen skulle bli följden. 1 fråga om
exlra avdrag innebar ändringen att rättelse fick göras endast om därigenom
beskattningsbar inkomst inte uppkom för den skattskyldige eller de samtaxerade
skattskyldiga. Bestämmelserna i delta hänseende finns intagna i 72 a § TF.
Som synes avser rältelsemöjligheterna felaktigheter
av i huvudsak teknisk karaktär. Med hänsyn till både det allmännas och de skattskyldigas
intressen är det i sådana fall angeläget att rättelse sker snabbt och utan
omgång och, som fallet ofta är i praktiken, på initiativ av skattemyndighet
ulan att den skattskyldige behövt påtala felet. Erfarenheterna av delta syslem
är också mycket goda. Det lorde knappast ha förekommit fall där rättelse har
föranlett besvär till prövningsnämnd eller numera länsskatterätt. I Stockhohns
fögderi har 3 070 taxeringar år 1971 rättats i denna ordning. Fördelen av att
länsskatlerätter-na avlastas blir särskilt markant mot bakgmnden av den i
övrigt ökade arbetsbelastningen på dessa domstolar.
Vad som i första hand ger mig anledning att föreslå
vissa ändringar av de gällande reglerna i förevarande hänseende är det läge som
blivit följden av att grundavdrag skall avtrappas på visst sätt med stigande
inkomst. Som framgått kan felaktighet i fråga om gmndavdrag f. n. rättas endast
om den beskattningsbara inkomsten därigenom sänks. Själva avtrappningen av
grundavdraget är emellertid direkt knuten till storleken av den stalligl
taxerade inkomsten. Det saknas här anledning all
Prop. 1972:145 30
inle
låta längdförande myndighet företa rättelse om grundavdraget blivit felaktigt
vid ADB-behandlingen eller om en ändring av gmndavdraget måste vidtas på grund
av rättelse som i sig ger höjd taxerad inkomst. Före avtrappningen är
grundavdraget lika för alla fysiska personer, som varit bosatta här i landet
under slörre delen av beskattningsåret. Vid bosättning under kortare tid medges
grundavdrag med Vägre belopp. Jag anser del inle ligga något betänkligt i atl
låta rättelse ske även när grundavdraget blivit felaktigt i fall som sist
avses, såvitt det rör sig om uppenbara felaktigheter. Grundavdragets belopp
framkommer h'är som resultatet av en rent teknisk beräkning. Jag förordar
således att rättelse av gmndavdrag skall få ske även om den beskattningsbara
inkomsten därigenom höjes. I fråga om extra avdrag för folkpensionärer
förordar jag endast den ändringen att rättelsemöjligheten utvidgas lUl att
omfatta alla fall som medför sänkning av beskattningsbar inkomst, således även
fall där den beskattningsbara inkomsten inte helt undanröjs genom rättelsen.
Det rör sig här ofta om en schablonmässig tillämpning av regler enligt
riksskatteverkets anvisningar.
Även i elt annat avseende bör 1970 års skatteregler
föranleda en utvidgning av rättelsemöjligheterna. Skattereformen upptog bl. a.
olika beskattningsregler för inkomst av arbete. A-inkomst, och inkomst av
kapital och liknande, B-inkomst. De skattskyldiga markerar i självdeklarationen
humvida en inkomst enligt deras uppfattning är A- eller B-inkomst. Beslut om
inkomstens karaktär fattas av taxeringsnämnden och är en del av
taxeringsbeslutet. Ändring bör i princip kunna ske endast genom beslut av
länsskattefålt eller högre instans. Emellertid har del visal sig att vissa
skattskyldiga av misstag markerat inkomst av jordbmksfastighet eUer rörelse
som B-inkomst i deklarationen, trots att del uppenbarligen varit fråga om en
inkomst som grundat sig på den skaltskyldiges eget arbete i mer än ringa
omfattning, dvs. en A-inkomst. I en del fall har taxeringsnämnderna inte
observerat detta. Följden har blivit att dessa inkomster även vid taxeringen
rubricerats som B-inkomst. I vissa fall kan detla leda till högre skatt än om
inkomsten bedömls som A-inkomst. Enligt min mening bör det förenklade
rättelseförfarandet omfatta även en omrubricering från B-inkomst till A-inkomst
där taxeringsnämndens beslut om inkomstens karakfär är uppenbart felaktigt.
Av vad jag uttolat har framgått att rättelse i ett
avseende, t. ex. av en felräkning beträffande ett inkomstbelopp, kan ha som
följd att ändring bör vidtas i den skaltskyldiges eller makens taxering även i
något annat avseende. Som exempel kan jag nämna det fall alt en ändring av ett
uikomstbelopp föranleder ändrat belopp för den skattskyldiges eget
förvärvsavdrag eller att sådant avdrag som numera tUlkommer den make som har
den lägsta inkomsten övergår till den andre maken. En ändring av anteckning
om antal dagar för sjöinkomst kan påverka
Prop. 1972:145 31
rätten
till grundavdrag för landinkomst. Sådana följdändringar bör få göras av
myndigheten endast om ändringen är sådan som skulle kunna företas självständigt
som rättelse av uppenbar felaktighet, vilket ju är fallet i de av mig anförda
exemplen. Blir det nödvändigt med en följdändring av annat slag, bör däremoi
gälla, att frågan om rättelse skall överiämnas till skalter'åtten för
bedömning. Jag föreslår att en bestämmelse införs i TF enligt de riktlinjer
jag nu angett.
Rättelsemöjligheten bör också avse uppenbar
felaktighet i fråga om uppgift i inkomstlängden till ledning för påförande av
skogsvårdsavgift. De värden som här avses framgår av fastighetslängden och
rättelsen kan alltså endasl avse en klar felöverföring.
Jag vill slutligen la upp en fråga om
handläggningen av rättelseärenden. I 72 a § femte stycket TF föreskrivs alt
yttrande skall, om detla ej är överflödigt, inhämtas från
taxeringsnämndsordföranden innan rättelse beslutas. Det torde vara sällsynt
att ett sådant yttrande kan vara till någon egentlig ledning när det gäller att
rätta fel av den art som avses i 72 a §. Ett iakttagande av
kommuniceringsföreskriften är därför i de flesta fall bara ägnat att medföra
extraarbete och förlängd handläggningslid. I praktiken torde också yttrande
begäras relativt sällan. Jag förordar därför alt bestämmelsen ändras så alt
yllrande skall inhämtas bara i det fall det behövs för ulredningen.
Kommuns
besvärsrätt
Enligt 74 § TF har kommun besvärsrätt över
taxeringsnämnds beslut i fråga om kommunal inkomstskatt. Den kommunala
besvärsrätten motiveras bl. a. av att kommunema har elt självständigt intresse
att bevaka vissa frågor, t. ex. fördelningen av inkomst mellan olika kommuner,
vilken fördelning saknar betydelse för den stolliga beskattningen.
Kommun kan f. n. anföra besvär till
länsskatterätten intill utgången av september månad under taxeringsåret och har
således en och en halv månad längre besvärstid än skattskyldig, som skall ha
inlämnat sådana besvär senast den 15 augusli. Den längre besvärstiden för
kommunen motiveras givetvis av att kommunen har särskUda intressen att bevaka i
fråga om taxeringen lill kommunal inkomstskatt, vilket kräver att tUlräcklig
tid står till förfogande för granskning av taxeringen (jfr prop. 1969: 96 s.
28).
Det har emellertid i praktiken visat sig alt många
kommuner skulle behöva avsevärt längre besvärslid för att kunna tillvarata sin
rätt. Detla gäller särskilt för de kommuner, där kommunalt anställd taxeringsrevisor
har att bevaka kommunens skatteintressen och det således kan utföras en mer
ingående granskning av laxeringarna från kommunens sida under en längre
lidrymd. De önskemål om förlängning av besvärs-tiden som framförts från
kommunalt håll anser jag därför böra beaklas.
Prop. 1972:145 32
Lämpligen
bör förlängningen dock bestämmas så, all vederbörande taxeringsintendent har
tidsutrymme atl efter utgången av besvärstiden även för kronans räkning
framställa det yrkande om ändring i taxeringarna, som kan anses påkallat.
Taxeringsintendentens besvärstid går ut den 30 aprU.
Jag föreslår att besvärstiden för kommun förlängs
till utgången av mars månad året efler taxeringsåret. Förslaget föranleder
ändring i 76 § TF.
Skattetillägg
och förseningsavgift
Bestämmelser om förseningsavgift och skattetillägg
vid underlåtenhet att i rätt tid lämna självdeklaration resp. vid felaktig
uppgift i deklaration m. m. infördes år 1971 och tillämpas försia gången vid
årets taxering.
Förseningsavgiften utgår, lika för alla skattskyldiga,
med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten och med tre tiondels
procent av den del av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger skattefritt
belopp. Avgiften är maximerad lill 300 kr. Lämnas inte deklaration efter
anmaning, fördubblas avgiften och ulgår då med minst 100 kr.
I stort sett synes avgiften ha fyllt sin funktion
att förmå de skattskyldiga att lämna deklarationer i rätt eller i varje fall
rimlig lid. Beträffande en bestämd grapp skattskyldiga kan emellertid avgiften
sägas ha fungerat otillfredsställande. Det rör sig om den stora mängd
aktiebolag, som kommit tUl under de senaste åren, och som ägs av bara en eller
ett fåtal personer. Dessa bolag driver i en del fall inte någon verksamhet men
de är likväl utan undantag deklarationsskyldiga. Bolagen underlåter i ökande
antal konsekvent att avlämna någon självdeklaration eller på annat sätt ta
kontakt med taxeringsmyndigheterna. Eftersom dessa bolag ofta inte åsälls
taxering kan enkel förseningsavgift inte påföras med nuvarande bestämmelser.
Bolagen anmanas givetvis att deklarera men mycket ofta utlöses inle den
försändelse som innehåller sådan anmaning. 1 sådant fall kan inte heller dubbel
förseningsavgift påföras. Om taxering inte kan ske i brist på underlag, vilket
är normalfallet, kan således förseningsavgift inle påföras bolaget.
Det är angeläget att denna grupp av skattskyldiga
kommer in med material till grund för taxering. Förseningsavgiftens funktion är
särskilt väsentiig gentemot dessa. För att den påtryckning som avgiften utgör
verkligen skall fungera föreslår jag att ett belopp om 500 kr. skall utgå i
förseningsavgift för aktiebolag. Direkt tredska från elt bolags sida kommer då
inte att utesluta påföring av avgift. Vid ursäktiig försening kan här liksom
eljest medges befrielse från eller neds'ättaing av avgiften.
Prop. 1972:145 33
Jag vill också ta upp en fråga som rör reglerna om
befrielse från skattetillägg eller förseningsavgift. Sådana avgifter påförs
debetsedel och kan därför få formen av kvarstående skatt eller tillkommande
skatt. I fråga om befrielse från sådan skatt finns s'ärskilda regler i 75 § 1
mom. KL, 15 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt och 15 §
1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Befrielse kan medges från
skyldigheten att erlägga kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstskatt och
förmögenhetsskatt, som ingår i kvarstående eller tillkommande skatt, i fall den
skaltskyldige avlidit och efterlämnat bo-delägare som vid hans frånfälle varit
beroende av honom för sin försörjning och ömmande omständigheter föreUgger.
Beslut i fråga om befrielse meddelas av skatterätt efter ansökan, som skall
lämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.
Enligt min mening bör i situationer av berörda slag
samma möjlighet föreligga till befrielse i fråga om skattetillägg och
förseningsavgift som i fråga om skatt. Jag föreslår därför att 116 d § TF
ändras i enlighet därmed.
Övriga
frågor
Jag vill slutiigen anmäla några
författningsändringar av mer redaktionell natur.
Genom 1970 års skallereform slopades vissa
skUlnader i bestämmelserna beroende på om den skattskyldige är man eller
kvinna. I konsekvens härmed bör ordet hustru utbytas mot make i vissa lagmm.
Det gäller 22 § 1 mom. TF, 69 § och 70 § 1 mom. KL, 17 § och 18 § 1 mom.
förordningen (1947: 576) om slallig mkomstskatt, 17 och 18 §§ förordningen
(1947: 577) om slallig förmögenhetsskatt och 4 § 3 mom. förordningen (1941:
416) om arvsskatt och gåvoskatt. Vidare bör ordet lapp i 22 § 3 mom. och 32 §
TF bytas ut mot det numera bmkliga ordet same. I 25 § TF hänvisas till 9 § 2
mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt. Hänvisningen skall
rätteligen vara till 9 § 3 mom. Slutligen bör föreskrifterna om särskild
bokföringsplikt för vissa skattskyldiga ändras redaktionellt i överensstämmelse
med vad som i prop. 1972: 120 föreslagits i fråga om 1 § tredje stycket förordningen
(1951: 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra
räkenskaper såsom underlag för taxering.
Vid omtryckning av TF (SFS 1971: 399) fick 33 § 2)
en felaktig lydelse till följd av etl skrivfel. Ordet pensionsstiftelse kom
sålunda att ersätla ordet personalstiftelse. Vid promulgationen av de
'ändringar i TF som jag h'är har förordat avser jag att med analog
tillämpning av förvaltningslagen (1971: 290) byta ut ordet pensionsstiftelse
mot ordet personalstiftelse.
Prop. 1972:145 34
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att
Kungl. Maj;l föreslår riksdagen
atl
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om 'ändring i
taxeringsförordningen (1956: 623),
2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),
3.
förordning om ändring i förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt,
4.
förordning om ändring i
förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
5.
förordning om ändring i
förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
6.
lag om ändring i förordningen
(1966: 138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som
underlag för taxering,
7.
lag om 'ändring i förordningen
(1966:139) om skyldighet för p'dls-djursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att
föra vissa räkenskaper som underlag för toxering,
8.
lag om ändring i förordningen
(1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen atl tih riksdagen skall
avlålas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1 971 720S69
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 1980/81:SkU3 om vissa frågor rörande taxeringsförfarandet s. 4 i texten
- Prop. 1975:87 Regeringens proposition om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m. s. 6 i texten
- Prop. 1974:159 Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272), m.m. s. 79 i texten
- Bet. 1973:SkU21 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder mot skatteflykt s. 3 i texten
- Rskr. 1972:341 i texten