Regeringens proposition om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m.
1975 · 148 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 142 av 148 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:87, Regeringens proposition om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 87 år 1975 Prop. 1975: 87
Nr 87
Regeringens
proposition om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i
första instans, m. m.;
beslutad
den 13 mars 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade uldrag
ur regeringsprolokoll.
OLOF
PALME
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås en ändrad organisalion av laxeringen i första instans.
Alla deklarationer skaU enligt förslaget granskas och föredras inför
taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skaltemyndighet.
Taxeringsnämndens beslutsrätt behålls vid all årlig taxering och nämndernas
beslutsområde utvidgas att avse även skattetillägg, förseningsavgift,
ackumulerad inkomst och s. k. dödsbobefrielse. Taxeringsperioden förlängs från
den 30 juni till den 30 november.
Skatteadministrationen
föreslås bli effektiviserad bl. a. genom införande av elt väl utbyggt ADB-stöd
som underlag för granskningen och laxeringen. Skattekontrollen ökas särskilt
vid rörelsetaxeringen och vid granskningen av andra komplicerade deklarationer.
40 000 s. k. partiella revisioner föreslås bli utförda varje år i samband med
granskningen av deklarationerna. Länsstyrelsernas skalleavdelningar omorganiseras
med en särskild taxeringsenhet för ledning och verkställande av den årliga
laxeringen.
Det
nya systemet föreslås 1 huvudsak bli genomfört lill 1978 års taxering. Under
liden fram till övergången föreslås ätt fortsatt utrednings- och
utvecklingsarbete skall bedrivas. En successiv utbyggnad föreslås ske av den
nya granskningsorganisallonen. Utbyggnaden påbörjas i år genom rekrytering av
ca 150 tj'änstemän som gransknings-assistenter med placering hos länsstyrelser
och lokala skattemyndigheter.
Förslag
om den närmare utformningen av skatteadministrationen och förfaltningsförslag
avses senare skola föreläggas riksdagen.
1
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 87
Prop.
1975: 87
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-03-13
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carisson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Sträng
Proposition om riktlinjer för ändrad skatteadministration
och taxering i första instans, m. m.
1 Inledning
Riksskatteverket (RSV) och statskontoret fick den 12
januari 1973 i uppdrag av Kungl. Maj:t atl gemensamt göra en översyn av skatteadministrationen
i första instans m. m. Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp som
bildats inom de båda verken och som antagit namnet RS-utredningen.
RS-utredningen har upprättat en rapport med förslag till rationalisering av
skatteadministrationen (i del följande oe-tecknad utredningsrapporten).
I enlighet med direktiven utgör utredningsarbetet en
fördjupad analys av tidigare framlagda förslag om förenklad löntagarbeskattning
och ny taxeringsorganisalion i första instans. RS-utredningens förslag innebär
omfattande administrativa för'åndringar såväl betr'äffande uppbörd och
debitering som årlig taxering och medför sammantaget en viss utökning av
skatteadministrationen. Utökningen kan i sin helhet hänföras till skärpt
skattekontroU och förstärkt organisation vid taxeringen i första instans. Detta
sker fr'ämst genom en utvidgad medverkan i den årliga taxeringen från de lokala
skallemyndigheternas och länsstyrelsernas sida med bl. a. granskningsassislans
ål taxeringsnämnderna. Förslagen är i vissa delar principiellt utformade och
ytterligare utredningsarbete och överväganden fordras före beslut om reformens
slutliga utformning.
1 Generaldirektören Gösta Ekman, överdirektören Eric
Hallman, skatle-direktören Karl-Johan Nilsson, skattedireklören Carl-Gustaf
Pettersson, skalle-direktören Christer Jarenius, överdirektören Gösta Bmno och
avdelningschefen Gunnar Ekstam har varit ledningsgrupp för RS-utredningen.
Prop. 1975: 87 3
Efter
remiss har yttranden avgivits över utredningsrapporten av riksåklagaren,
kammarrätterna i Slockholm och Sundsvall, riksförsäkringsverket (RFV),
poststyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen,
riksrevisionsverket (RRV), allmänna ombudet hos meUankommunala skatterätten,
siatens personalpensionsverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON),
riksbanken, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, utredningen om företagens
uppgiftsphkt (UFU), företagsskatteberedningen, 1972 års skalteutredning.
Föreningen auktoriserade revisorer, Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän.
Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrakarnas riksförbund. Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska företagares
riksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges redovisningskonsulenters
förbund. Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Ett
flertal länsstyrelser har bifogat yttranden från lokala skattemyndigheter.
Lantbrukarnas riksförbund hänvisar i sitt yttrande till ett inom Lantbrukarnas
skattedelegation upprättat utlåtande. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
bankföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar
ett inom Näringslivets skattedelegation upprättat utlåtande. Yttrande har
vidare inkommit från riksdagens ombudsmän (JO), Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges
grossistförbund. Grossistförbundet ansluter sig till det utlåtande som
upprättats inom Näringslivets skattedelegation.
Remissinstanserna
har i allmänhet en positiv inställning till förslagen i utredningsrapporten.
Även statskontoret och RSV biträder de principförslag som lagts fram. Enligl
de båda verken bör resurserna för skattekontrollen utökas successivt. Vidare
bör en successiv anpassning ske av personalstrukturen hos de lokala
skattemyndigheterna och länsstyrelserna. Pågående försök med utvidgad
medverkan från lokala skattemyndigheternas sida i den årliga taxeringen bör
fortsättas och utvidgas. I skrivelse den 11 febmari 1975 till
finansdepartementet har RSV lämnat förslag tUl en första etapp av utbyggnad av
organisationen för utökad granskningsassistans åt taxeringsnämnderna. Jag
avser att närmare beröra denna skrivelse i det följande.
Prop. 1975: 87 4
De
föreslagna ändringarna avser skatteadministrationens samtUga huvudfunktioner.
Även om man f. n. inte kan ta slutlig slällning till samtliga förslag eller
ange den slutiiga utformningen av organisationen m. m. bör man nu fatta
principbeslut om skatteadministrationen och taxeringen i första instans. Det
slår enligt min mening klart alt man bör öka skattekontrollen vid den årliga
taxeringen och taxeringsnämndernas möjlighet alt åstadkomma en kvalitetsmässigt
förbättrad taxering. Dessa reformer bör genomföras oavsett hur ett kommande
ståndpunktstagande blir till övriga förslag som framlagts av RS-utredningen, i
fortsättningen betecknad ulredningen. För att underlätta utredningsarbetet och
den fortsatta planeringen och möjliggöra en successiv uppbyggnad av orga
nisalionen bör principförslag nu föreläggas riksdagen angående utformningen av
skattekontrollen och lekmannamedverkan i taxeringsarbetet i första instans saml
om granskningsa.ssislans åt taxeringsnämnderna. Huvudlinjerna bör även beslutas
beträffande sådana områden som är styrande för den närmare utformningen av
organisationen. Därmed avses i första hand utökat slöd av automatisk
databehandling (ADB) vid taxeringen, förlängning av taxeringsperioden och ett
snabbare avräkningsförfarande.
Jag
kommer sålunda i det följande att framlägga förslag om principbeslut i dessa
frågor och vidare förslag om den första utbyggnadsetappen av
granskningsorganisationen. Jag vill här förutskicka att jag inte nu avser att
ta upp frågan om utvidgad skyldighet att betala preliminär skatt eUer om
inskränkning för vissa pensionärer att lämna deklaration.
2
Allmän orientering
2.1
Bakgrund till reformförslagen
Med
samhällsutvecklingen har följt en ökande betydelse för den enskilde och det
allmänna av taxeringsbesluten och taxeringsutfallet. Detta har fört med sig
fortgående förändringar av taxeringsverksamheten och krav på en successiv
utveckling av taxeringsorganisationen. Är 1971 omorganiserades förvaltningsrätlsskipningen
hos regeringsrätten och kammarrätt. Antalet kammarrätter har från nämnda
tidpunkt ökat från en till tre. Samtidigt genomfördes en omorganisation av
skatteförvaltningen i länen och centralt. I länen ersattes prövningsnämnden av
läns-skatterätten, som fick slällning av förvaltningsdomstol. En skatteavdelning
inom länsstyrelsen övertog i huvudsak landskontorets tidigare uppgifler. Den
centrala skatteförvaltningen koncentrerades till en myndighet, RSV. Genom
förvaltningsprocesslagen (1971: 291) och lagen (1971: 52) om skatterätt och
Tänsrätt tiUgodosågs behovet av förbättrade handläggningsformer.
Prop. 1975:87 5
Taxeringsverksamheten
och laxeringsorganisationen i första instans har på senare tid inte varit
föremål för reformer i sådan omfattning som överinstanserna. Vid tiden för
tillkomsten av 1928 års skatte- och taxeringsförfaitningar fick stat och kommun
tillräckligt skatteunderlag för sina uttaxeringsbehov utan omfattande
taxeringskontroU. Gransk-ningsarbetel utfördes regelmässigt helt som
fritidssyssla av taxeringsnämndernas ordförande. Prövningsnämnderna var då
inte överinstans utan skulle överpröva alla taxeringar. Taxeringsnämnderna
fungerade som elt beredningsorgan till prövningsnämnderna.
Som det allmännas ombud i
prövningsnämnden fungerade chefen för dåvarande landskontoret, landskamreraren.
För granskningsarbetet fanns inte andra tjänstemän anslällda. Landskontorets
övriga tjänstemän ansågs emellertid på fritid skola mot ersättning medverka i
taxeringsarbetet. Taxeringsnämndemas arbete skulle vara avslutat den 15 maj
under taxeringsåret och prövningsnämndernas huvudsakliga arbete i början av
oktober samma år. Taxeringsarbetet var inriktat på teknisk granskning, taxering
efter normer exempelvis för värdet av förmån av bostad samt taxering efter
skön. Utredningarna i skattemålen var genomgående enkla och bristfälliga.
Taxeringen av rörelseidkare präglades av slor osäkerhet. Normer av nyss angivet
slag kunde i allmänhet inte tillämpas vid rörelsetaxeringen och åsatta skönstaxeringar
blev mycket osäkra.
I
mitten av 1930-talet fick varje landskontor tUlgång till ett helårs-anställt
bokföringskunnigt biträde, sedermera taxeringsrevisor. Underlaget för
rörelsedeklarationerna blev föremål för mer ingående granskning. Såsom
förberedelse inför kommande omorganisation tilldelades länsstyrelserna år 1942
för taxeringsarbete viss ytterligare arbetskraft, på en medelstor länsstyrelse
en extra ordinarie länsbokhållare och en extra ordinarie taxeringsrevisor. På
grund av det ökande arbetet med utredningar i skaltemål omorganiserades
skatteförvaltningen inom länsstyrelserna år 1944. Då tillskapades en särskUd
taxeringsavdelning inom landskontoret. Landskamreraren blev ordförande i
prövningsnämnden, medan det allmännas talan fördes av chefen för
taxeringsavdelningen, laxeringsintendenten, med hjälp av taxeringsinspektörer,
taxeringsrevisorer samt landskanslist- och biträdespersonal.
Redan
tidigare hade önskemål framkommit om atl även taxeringsnämnderna borde
tUlhandahållas taxeringskunnig personal som kunde biträda med förgranskning av
deklarationerna. Av kostnadssk'ål och med hänsyn till de korta
taxeringsperioderna ansåg man sig inle kunna hellidsanställa personal för detta
'ändamål. I sfället öppnades möjligheten att förordna taxeringskonsulenter att
på fritid granska rörelsedeklarationer åt taxeringsnämnderna.
.-\r
1956 infördes den nuvarande taxeringslagen (1956: 623), TL. I samband därmed
imättades bl. a. taxeringsassistentorganisationen, fr. o. m. den 1 januari 1975
taxeringsinspeklörsorganisationen.
Prop. 1975: 87 6
Under
åren 1969 och 1970 genomförde statskontoret i samarbele med dåvarande
riksskattenämnden och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden en utredning
om taxeringsorganisalionen i första instans. Statskontoret avlämnade i juni
1970 en rapport med principförslag till omorganisationen av taxeringen i
första instans. Enligt rapporten skulle granskningen av självdeklarationerna
ulföras av de lokala skattemyndigheterna. Taxeringsnämndema skulle alltjämt
vara beslutsorgan. Vidare föreslogs en kraftig förlängning av
taxeringsperioden, utökad användning av ADB i granskningsarbetet samt ökad
satsning på kontroll av komplicerade deklarationer, främst rörelser och
juridiska personer. Rapporten fick ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. AtskUliga remissinstanser ansåg emellertid att den då
pågående utredningen om definitiv källskatt borde avvaktas, innan man tog
ställning till rapporten.
Utredningen
om definitiv källskatt avgav ett betänkande (SOU 1972: 11) Förenklad
löntagarbeskattning vintern 1972, vilket remissbehandlades. I prop. 1972: 145
anförde departementschefen att utredningsarbetet borde fortsätta med en
fördjupad analys av framlagda principförslag och alt frågor inom angränsande
delar av beskattningsorganisationen också skulle tas upp. Härefter erhöll
statskontoret och RSV det nu aktuella uppdraget att utreda vissa frågor
angående taxeringsorganisalionen i första instans m. m.
2.2
Sammanfattning av utredningsrapporten m. m.
RSV
och siaiskontoret skulle enligt utredningsuppdraget i första hand behandla elt
antal angivna utredningsområden. Man skulle försöka att finna meloder för ökad
inbetalning av preliminär skatt på extrainkomster. Möjligheten att slopa
deklarationsplikten för flera inkomsttagare än f. n. och att förlänga
taxeringsperioden skulle vidare undersökas liksom ansvars- och
arbetsfördelning mellan länsstyrelse, lokal skattemyndighet och taxeringsnämnd
inom taxerings- och beskattnings-områdena. Formerna för debitering av slutiig skatt,
avräkning av preliminär skatt och uppbörd av kvarstående skatt vid olika
utformning av taxeringsförfarandet skulle utredas liksom möjligheterna att
använda ADB som hjälpmedel i granskningsarbetet.
I
uppdraget framhölls att utredningsarbetet borde samordnas med då pågående
undersökningar om del framtida ADB-systemet inom folkbokföring och beskattning,
översynen av lokal skattemyndighets organisalion och försöksverksamheten med
utökad medverkan från lokal skattemyndighet vid beredningen av taxeringsnämnds
beslutsunderiag.
I
utredningsrapporten behandlas hela det skatteadministrativa förloppet, dvs.
såväl preliminärskalle- och taxeringssystemen som debiteringssystemet. I det
föregående har framhållits alt de nu aktuella för-
Prop.
1975: 87 7
slagen till riksdagen bör avse främst vissa
organisatoriska frågor. Som en bakgrund till dessa förslag anges här i korthet
det huvudsakliga innehållet i utredningsrapporten. I de därefter följande
avsnitten lämnas en närmare redogörelse för de delar av utredningsrapporten som
man enligl min mening bör ta ställning lill nu.
Preliminärskattesystemet
Ulredningen föreslår en utvidgad preliminär beskattning i
form av bl. a. källskatt på extra inkomster (E-skatt) med 40 % oavsett om
skatlskyldig har A- eller B-skatt.
Preliminär arbetsgivaravgift debiteras enligt utredningen
efter en för varje arbetsgivare beräknad procentsats på utbetald bruttolön.
Summarisk skalteredovisning införs för samtiiga arbetsgivare. Kontrolluppgiften
som förtrycks skall registreras och lämnas enligt fastställt formulär.
Kontrolluppgiften skall tjäna som underlag för taxering och kreditering av
innehållen skatt och för debitering av arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaruppgift
I och 2 slopas.
Taxeringssystemet
Deklarationsplikten slopas enligt utredningen vid taxering
i annan kommun än hemortskommun (s. k. utbor) och för ytterligare omkring 250
000 pensionslagare. Skattskyldigs samtiiga taxeringar bestäms av en enda
taxeringsnämnd och på grundval av en enda självdeklaration.
Ökad granskningsassislans åt taxeringsnämnderna lämnas
enligt utredningen i fråga om slora företag av länsslyrelsen och för övriga
skattskyldiga av lokal skallemyndighet.
ADB-stöd föreslås för deklaralionsgranskningen med
maskinella kontroller av bl. a. deklarerade uppgifter mot kontrolluppgifter.
Resultatet av testerna redovisas maskineUt på taxeringsregistreringsavi (TRA),
som utgör underlag för beslutsregistreringen. Pensionsgrundande inkomst (PGI)
beräknas samtidigt med taxeringen.
Ambitionsnivån i deklaralionsgranskningen inriktas enligt
utredningen på att upptäcka fall av väsentiigt skatteundandragande och alt undvika
bagatelländringar. Granskningen av löntagardeklaralioner prioriteras så alt så
gott som aUa sådana deklarationer är färdiggranskade omkring den 20 maj då
även 25 % av det övriga materialet skall vara granskat. Rörelsedeklarationerna
föreslås bli granskade branschvis. De-klaralionsgranskarna företar fördjupade
kontroller av näringsidkares deklarationer med omkring 40 000 s. k. partiella
revisioner om året.
Behandlingen av deklarationerna för fåmansbolag och deras
aktieägare föreslås bli samordnad. Vidare införs enligt ulredningen uppgiftsskyldighet
för fåmansbolag beträffande aktieägarna och de penningtransaktioner som ägt
rum mellan dem och bolaget.
Taxeringsperioden föreslås bli förlängd till utgången av
november.
Prop. 1975: 87 8
Nuvarande
deklaralionstidpunkter behålls. Möjligheterna tiU anstånd med att lämna
självdeklaration vidgas.
Lekmannamedverkan
i laxeringen föreslås bli fördjupad. Taxerings-n"ämndernas beslutsområde
utvidgas att även omfatta bl. a. skattetillägg och förseningsavgift.
Taxeringsnämndens
beslutsrätt bör enligt förslaget delegeras tiU nämndens ordförande då
deklaration godtas eller rättas endast tekniskt. Kronoombud skall inle längre
ingå i nämnden, där de förtroendevaldas antal ökas tUl minst fem och högst
åtta. Taxeringsnämndema blir av enhetiig typ.
Den
ordinära besvärsliden för de skattskyldiga utsträcks enligt förslaget lill den
28 febraari året efter taxeringsåret.
Debiteringssystemet
Debiteringen
av slutiig skatt tidigareläggs enligt förslaget så att de skattskyldiga får
slutskattesedel i mitten av juni under taxeringsåret med omedelbar
återbetalning av överskjutande skatt. Kvarskatteupp-börd sker i november samma
år med skatteavdrag under september och oktober.
3
Skatteadministration och taxering i första instans 3.1 Nuvarande ordning
Organisation
I
varje län skall finnas lokala och särskilda taxeringsdistrikt. Lokall
taxeringsdistrikt utgörs av kommun eller del därav. Två eller flera kommuner
kan sammanföras lill elt lokalt taxeringsdislrikt, när särskilda skäl
föreligger. Taxering i lokalt taxeringsdislrikt verkställs av lokal
taxeringsnämnd i den mån detta inte ankommer på annan laxerings-nämnd i
enlighet med vad särskilt anges (4 § TL).
I
varje fögderi skall finnas minst elt särskUt taxeringsdistrikt, inom vilket
särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvsk'äUans
art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet (s. k. rörelsenämnd) (4 §
TL).
I
varje län skall vidare finnas ell eller flera särskUda taxerings-distrikt, där
särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska
personer, dödsbon och famUjestiftelser. Till sådan n'ämnd (s. k. bolagsnämnd)
skall, där så kan ske, hänföras även fysisk person, dödsbo eller
familjestiftelse som ensam eller tUlsammans med etl fåtal andra skallskyldiga
äger aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening (4 § TL).
Ordförande
1 taxeringsnämnd förordnas av länsslyrelsen (6 § 1 mom.
Prop. 1975: 87 9
TL).
För särskild taxeringsnämnd förordnas samtidigt en eller flera
taxeringsinspektörer att biträda särskild taxeringsnämnd (6 § 2 mom.). I taxeringsnämnd
för vilken inspektör inte förordnats utser länsstyrelsen vidare entre
kronoombud (6 § 1 mom.).
Det
totala anlalel taxeringsnämnder är f. n. drygt 4 200.
Taxeringsinspektörerna
är placerade dels vid länsstyrelsernas revisionsenheter, dels vid vissa större
lokala skattemyndigheter, de s. k. taxeringsinspektörsgrupperna.
Taxeringsinspektörerna liksom deras biträden är samtiiga tjänstemän vid
länsstyrelsen.
Lokal
skattemyndighet skaU enligt 16 § 1 mom. TL bl.a. välja ut de deklarationer som
skall behandlas av särskild taxeringsnämnd och, i den mån länsslyrelsen
förordnar, vaka över att taxeringsinspektör och hans biträden fullgör sina
åligganden. Lokal skattemyndighet verkställer längdföring som inle ombesörjts
av länsstyrelsen och biträder i laxeringsarbelet i den ulslräckning, som
regeringen eUer länsslyrelsen föreskriver.
Skallefrågor
handläggs hos länsstyrelsen på skatteavdelningen som leds av skattechefen.
Skatteavdelningen är normalt uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten,
revisionsenheten, mervärdeskatteenheten, uppbördsenheten och dataenheten.
Skattechefen bevakar det aUmännas rätt i taxeringsfrågor och verkar för alt
taxeringarna blir likformiga ocb rättvisa inom länet (17 § TL). Länsstyrelsen
har att vaka över alt laxeringsarbelet i första instans inom länet ordnas och
bedrivs ändamålsenligt (59 §).
RSV
skall genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av de
författningar enligt vilka taxering sker (18 § TL).
Lekmannaledamöter
i taxeringsnämnd
Valet
av lekmannaledamöter i taxeringsnämnd verkställs i huvudsak av
kommunfullmäktige. Antalet ledamöter i lokal nämnd skall vara minst tre och
högst åtta. I särskild taxeringsnämnd får högst tolv ledamöter väljas. Minst
en ledamot skall väljas för varje kommun. Antalet bestäms i princip av dem på
vilka valet ankommer. För varje ledamot skall utses en suppleant (6 § 3 mom.
TL),
Enligt
13 § 1 mom. TL skall tUl ledamöter utses personer som kan anlas besitta nödig
insikt och erfarenhet. Vidare skall tillses att taxe-ringsnämndsledamöterna i
lokal nämnd väljs så att det inom nämnden kommer att finnas kännedom om olika
grupper av skattskyldiga och olika delar av taxeringsdislriktel. Till ledamot i
särskild taxeringsnämnd skall vidare utses personer med särskild insikt och erfarenhet
i de taxeringsfrågor som ankommer på nämnden.
Prop. 1975: 87 10
Handläggning
i taxeringsnämnd
I
1 § TL föreskrivs bl. a. att laxeringarna skall vara i överensslämmelse med
skatleförfaitningarna och i möjligaste utsträckning likformiga och rättvisa.
Taxeringsnämndens
ordförande sköter främst det egentliga taxeringsarbetet, dvs.
deklaralionsgranskningen (7 § TL). I nämnder med taxeringsinspektör ombesörjer
denne en väsentiig del av granskningsarbetet och expeditionella göromål samt
vissa kontakter med de skattskyldiga (10 §). Ordföranden eller
taxeringsinspektör föredrar inför nämnden förslag lill taxering. Beslut om
inkomst- och förmögenhetstaxering fattas i princip årligen av nämnden (66 §).
Taxeringsinspektör deltar inte i nämndens beslut (61 § 2 mom.). Endast ett
kronoombud får delta i omröstningen (63 §).
Deklarationstidpunkt
är den 15 februari under taxeringsåret. Anstånd med självdeklarations
avlämnande tUl den 31 mars får åtnjutas av staten, landstingskommun, kommun och
annan sådan menighet samt bokföringsskyldig, vars räkenskapsår avslutas senare
än den 31 oktober året före taxeringsåret och delägare i handelsbolag,
kommanditbolag eller rederi (34 § 1 mom. TL). Den som visar hinder på grund av
särskilda skäl att lämna deklaration inom föreskriven tid kan vidare få anstånd
med avlämnandet till senare tidpunkt (34 § 2 mom.). Senaste dag för
taxeringsnämnds taxeringsbeslut är den 30 juni under taxeringsåret.
Taxeringsnämnd
får efter samråd med skattechefen tillkalla sakkunnig för utredning av
taxeringsfråga som kräver särskild sakkunskap (15 § TL).
När
del gäller taxeringsnämndens kontakter med de skattskyldiga anges i 61 § 4 mom.
i TL att skattskyldig har rätt att inför nämnden lämna upplysningar tUl ledning
för sin egen taxering och i 65 § att skattskyldig skall beredas lillfälle att
yttra sig då det finns anledning atl åsatta taxering med avvikelse från
självdeklaration.
Normalt
brukar taxeringsnämnden sammanträdda 48 gånger under perioden marsjuni. Under
dessa sammanträden skall den lokala nämnden besluta om alla taxeringar inom
sitt distrikt med undantag för dem som åvilar s'ärskUd nämnd. I genomsnitt rör
det sig om 12 000 taxeringar per lokal nämnd.
Taxeringsrevision.m.
m.
Kontrollmedlen
vid taxeringen är främst taxeringsrevision enligt 56 § TL, som är förknippad
med tvångsmedel, och editionspUkt enligt 31 § 2 mom. i fråga om handlingar för
kontroll av deklaration. Editionsplikten enligt 31 § 2 mom. är inte förenad
med tvångsmedel.
Taxeringsrevision
får äga rum hos envar för att kontrollera att deklarations- eller
uppgiftsskyldighet enligt TL fullgjorts riktigt eller för alt
Prop. 1975:87 H
eljest
bereda beskatlningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering
eller eftertaxering. Vid taxeringsrevision får granskning avse räkenskaper och
anteckningar med därtUl hörande verifikationer samt korrespondens, protokoll
och andra handlingar rörande verksamheten. I fråga om bokföringspliklig
skattskyldig får även göras kassainventering och lagerinventering samt
granskningar av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Taxeringsrevision
får också ske för kontroU av det löpande årets räkenskaper och handlingar (56 §
1 mom. TL). Den som verkstäUer taxeringsrevision har rätt att genast få ta del
av handlingar som skall granskas. Den hos vilken revision sker är skyldig alt
lämna de upplysningar som fordras för revisionens verkställande, att lämna
tiUträde till de lokaler, som används i verksamheten, samt lämna nödigt biträde
för granskning av handlingar, varulager, maskiner och vissa inventarier (56 § 2
mom.).
Taxeringsrevision
skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten för den som
undergår revision. Skattechefen får, när det är påkaUat, bestämma tid och plats
för revisionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas.
Böcker och andra handlingar som överlämnats för taxeringsrevision får inte
vara tillgängliga för annan än den som utför revisionen och biträden till honom
saml den som har alt övervaka revisionen (56 § 3 mom. TL).
Den
som verkställer taxeringsrevision får la del av handling av betydelse för
revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller
uppgiftsskyldige. VUl denne åberopa s'drskilda omständigheter som skäl för att
inte utlämna handlingen, får länsskatlerätten på ansökan besluta att handlingen
skall undantas från revisionen. Mot skatterättens beslut får talan inle föras
(56 § 4 mom. TL).
Beslut
om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Denne får uppdra sådant beslut
åt bl. a. chefen för revisionsenheten (57 § TL). Underlåter den hos vilken
taxeringsrevision sker att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar
får den som beslutat revisionen förelägga vite (58 och 123 §§).
Enligl
31 § 2 mom. TL gäller vidare alt var och en är skyldig alt i den omfattning som
angetts i anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som ansetts nödvändiga
för kontroll av egen deklaration eller taxering. Vidare skall
deklarationsskyldig efter anmaning förete alla handlingar, som behövs för
kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvhlo.
Prop. 1975: 87 12
3.2
Utredningsrapporten
3.2.1 Allmänna
synpunkter
Utredningen
framhåller att förslagen i rapporten fått utformas pä grandval av det
materiella regelsystem som nu gäller på beskattnings-området. Det har nämligen
inte ankommit på utredningen att föreslå förändringar i materiella regler.
Utvecklingen på det materiella området inom beskattningen går snabbi och
utredningen har därför försökt åsladkomma flexibla lösningar som är
anpassningsbara till utvecklingen på området.
3.2.2 Granskningsassistans
åt taxeringsnämnderna
Utredningen
anför att förslag alt överföra själva granskningsdelen av den årliga taxeringen
tUl skattemyndigheterna har framförts vid flera tillfällen. Ulredningen erinrar
om skallelagssakkunnigas betänkande (SOU 1954:24), taxeringssakkunnigas
betänkande (SOU 1955:52) och statskontorels utredningsrapport 1970. Vid
införandet av nuvarande ordning anförde departementschefen bl. a. (prop. 1956:
150 s. 164) att en huvudinvändning mot en genereUt genomförd
tjänstemannataxering hade varit all den, med hänsyn tUl nödvändigheten att
iaktta de begränsningar som betingades av tillgång tUl personal och även av
kostnadshänsyn, i allt för liten grad skulle främja det grundläggande syftet
med taxeringsreformen, n'ämligen att nå en sk'ärpl kontroll av rörelseidkare
och andra svårkontrollerade skattskyldiga. Med en organisation, som innefattade
tjänstemannataxering över hela linjen, skulle man enligt departementschefen
bl, a, ha bättre möjligheter att förverkliga det i och för sig självklara
önskemålet att ett kvaUficerat taxeringsarbete sker redan i första instans.
Departementschefen förordade emellertid en utbyggnad av laxeringsorganisationen
endast i den mer begränsade omfattning, som direkt hängde samman med
granskningen av de svårkontrollerade deklarationerna. Det var enligt
departementschefen knappast görligt att vinna detta väsentliga mål samtidigt
med en över hela linjen utbyggd tjänstemannataxering,
Uttedningen
anför att vissa av de hinder som tidigare förelegat för en mera fullständig
övergång till medverkan i granskningsarbetet frän lokal skattemyndighets och
länsstyrelses sida numera har reducerats eller helt bortfallit främst genom
möjligheten att använda ADB.
Utredningen
anser att man nu nått del läge där möjligheterna att ytterligare utveckla
dagens organisation är starkl begränsade. Förfarandet att sprida ut
deklaralionsgranskningen på bortemot 5 000 tillfälligt förordnade funktionärer
under en kort period varje år ler sig enligt utredningen alltmer otidsenligt.
Beräkningen
av PGI sker nu i en särskUd rutin efter det att ordföranden behandlat
deklarationerna. Enligt utredningen föreligger goda möjligheter att i betydande
omfattning samordna detta arbete med sj'ålva granskningsarbetet.
Prop.
1975: 87 13
Försöksverksamhet
med granskningsbiträde åt vissa lokala taxeringsnämnder har vidare enligl
utredningen visat att kravel på likformighet i behandlingen av deklarationerna
kan tUlgodoses i långt större omfattning i en organisalion där nämnderna
biträds av tjänstemän. Försöksverksamheten har också visat att servicegraden
gentemot allmänheten ökar i en organisation med en utbyggd
kontorsorganisation,
Ulredningen
hävdar vidare att den utformning av kontrollverksamheten som den föreslagna
satsningen på över 40 000 partiella revisioner innebär i väsentlig grad
förbättrar skattekontrollen av deklarationerna för rörelseidkare och andra,
svårkontrollerade skattskyldiga. De rationaliseringsvinster som nämnts finansierar
delvis detta.
Slutiigen
framhåller utredningen alt den tidigareläggning av den slutliga debileringen
som föreslås kräver en fullt utbyggd medverkan i taxe ringsarbetet från
skattemyndigheternas sida.
Mot
bakgrund av det anförda föreslår utredningen att tjänstemän, av ulredningen
benämnda granskningsassislenler, hos länsstyrelserna och de lokala
skattemyndigheterna skall biträda taxeringsnämnderna med granskning och
föredragning av deklarationerna.
3.2.3
Lekmannamedverkan
Lekmännen
har, framhåller ulredningen, kommit att spela rollen som dels företrädare för
den enskilde individen eller allmänheten, dels representanter för olika
intressegrupper i samhället. Båda rollerna finns företrädda inom
beskattningsväsendet, den förra bl. a. genom lekmannamedverkan i
taxeringsarbetet i första instans som är av gammal hävd, den senare genom
lekmannarepresentation i länens styrelser och i RSV:s styrelse.
Målet
för lekmannamedverkan i taxeringen i första instans kan enligl utredningen
sägas vara att allmänheten skall ha insyn i och inflytande på
taxeringsarbetet.
Lekmannamedverkan
i ta.xeringsarbetet sker i dag i taxeringsnämnderna, vUka beslutar om
taxering. Beredning av underlaget för taxeringsbeslut görs av
taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsinspektör. F. n. pågår enligt
ulredningen försök i vilka själva granskningen av självdeklarationerna utförs
genom lokal skattemyndighets försorg. De förslag till ändring av
taxeringsorganisation som redovisas i utredningsrapporten bygger på att
självdeklarationerna i princip kommer att granskas på delta sätt. Utredningen
understryker vikten av alt taxeringsnämndens funktion som beslutsorgan
utvecklas genom att den tillförs bättre beslutsunderlag och ges etl vidare
beslutsområde.
Ulredningen
framhåller att taxeringsnämnden i princip skall fatta beslut om taxering för
samtiiga skattskyldiga, oavsett om någon ändring vidtagits i den
skattskyldiges deklaration eller ej. Lekmännen får
Prop. 1975: 87 14
bl.
a. på grund av det stora antalet ärenden ofta begränsade möjligheter att
tränga in i frågor där deras synpunkter kan ha betydelse för taxeringsbeslutet.
De
ur lekmännens synpunkt viktiga besluten är enligt utredningen de som gmndas på
bedömningar och lekmännens insatser bör prioriteras mol att avse sådana beslul.
Styrning av beslutsfördelningen bör enligt utredningen ske genom anvisningar
för när nämnden bör kunna delegera beslutanderätten tUl ordförande. Beslut som
är delegerade till ordförande benämner utredningen i detta sammanhang
"enmansmål". Beslut om taxering som är av rent teknisk natur bör
enligt utredningen delegeras till ordförande. Andra typer av beslut som bör
kunna delegeras gäller sådana frågor där anvisning föreligger t. ex. till
ledning för värdering av förmån.
Vid
utformningen av anvisningar om delegation är det enligt utredningen lämpligl
att ange vilka typer av beslut som inte bör delegeras till enbart ordförande.
Detta gäller enligt utredningen bl. a. följande beslut:
1)
Beslut om taxering då
skattskyldig gjort erinran mot föreslagen avvUcelse i självdeklaration.
2)
Beslut om taxering då avvikelse
gjorts från självdeklaration och beslutet om avvikelsen är gmndat på en
bedömning och innebär en viss minsta beloppsmässig höjning av den
beskattningsbara inkomsten, t. ex. 500 kr.
3)
Beslut om skönstaxering.
4)
Beslul i övrigt då det är fråga
om bedömningsfaU.
5)
Beslut om taxering då lekmännen
i det enskilda fallet begär att få ta del av beslutsunderlaget.
Det
kan enligt utredningen mycket grovt uppskattas att om de här föreslagna typerna
av beslut skall fattas av nämnden i plenum så innebär del alt antalet
deklarationer som blir föremål för taxeringsbeslut av lekmän i genomsnitt
kommer att utgöra ca 20 % av löntagarnas deklarationer och elt något större
procenttal för övriga skattskyldigas deklarationer.
Utöver
de nu n'åmnda besluten bör enligt utredningen lekmännen kunna hemställa om att
utredning skall göras, innan taxering beslutas för enskild skattskyldig.
Taxeringsnämndernas
beslutsområde är i dag begränsat lill alt gälla den årliga taxeringen.
Två
ärendetyper har under senare år överförts från taxeringsnämnden till
länsstyrelsen och länsskatterätten, nämligen beslut som rör allmän varuskatt
(mervärdeskatt) resp. beslut angående dödsbos befrielse från att erlägga
kvarskatt. Tidigare har taxeringsnämnd även beslutat om
Prop. 1975: 87 15
eftertaxering
som nu handläggs av länsskatterätten. Då det gäller frågan om lekmannamedverkan
är det enligt utredningen i första hand två ärendetyper som är av intresse
nämligen skattetillägg och förseningsavgift som handläggs av lokal
skattemyndighet samt eflertaxeringar. Delsamma gäller enligt utredningen i
viss mån också ärenden som avser ackumulerad inkomst och dödsbos befrielse från
att erlägga kvarskatt.
I
fråga om skattetillägg och förseningsavgift anför utredningen att
skattestrafflagutredningen, som föreslog införande av skattetiUägg (SOU 1969:
42), ansåg att frågan om t)eslutande organ i första instans borde omprövas om
taxeringsnämndsorganisationen blev föremål för översyn. Om
tjänstemannagranskning av självdeklarationer nu införs, blir enligt utredningen
läget något annorlunda än dä reglerna om skattetillägg antogs. Taxeringsnämnden
får också vid en förlängning av taxeringsperioden, som utredningen föreslår,
mer tid för taxeringsarbetet och likformigheten kan upprätthållas genom att
skatttilläggs-ärenden även i fortsättningen kommer att beredas av
skattemyndighet.
Utredningen
föreslår alt beslut om skattetillägg förs över från lokal skattemyndighet till
taxeringsnämnden. Därigenom skulle enligt utredningen nämnden få större
betydelse som beslutsorgan och nämndens verksamhet skulle också få större
tyngd. Eftersom skattetiUägg och förseningsavgift ofta drabbar den
skattskyldige samtidigt är det enligt utredningen motiverat att även beslut om
förseningsavgift fattas av taxeringsnämnd. Dessa beslut har dessutom inte
sällan inslag av bedömningsnatur.
I
fråga om eftertaxeringarna anför utredningen att det skulle medföra en
samordnad handläggning av årets och tidigare års deklarationer, om dessa beslut
fattas av taxeringsnämnd. A andra sidan är enhgt utredningen reglerna för
eftertaxering komplicerade. Med hänsyn bl. a. härtill är utredningen inte
beredd alt förorda att beslut om eftertaxering skall fattas av
taxeringsnämnderna.
Antalet
ansökningar om beräkning av skatt enligt reglerna om ackumulerad inkomst är ca
3 000 per år. Dessa handläggs av länsskatterätten. Själva skatteberäkningen är
relativt komplicerad. Besluten kan ha karaktär av bedömning och det torde
enligt utredningen finnas skäl atl, då tjänstemannagranskning införts, föra
över besluten från länsskatterätten till taxeringsn'åmnd.
Då
det gäller ärenden om dödsbos befrielse från kvarskatt torde enligt utredningen
personkännedom i vissa fall ha avgörande betydelse. Utredningen föreslår därför
att beslut om s. k. dödsbobefrielse fattas av taxeringsnämnd.
Utredningen
anför angående verksamheten i taxeringsnämnderna bl. a. att ordföranden i ett
system med tjänstemannagranskning fr'ämst kommer att leda nämndens arbete samt
besluta i enmansmål. Detta arbete
Prop. 1975: 87 16
kommer
även i fortsättningen atl kunna utföras som ett fritidsuppdrag. Genom att
ordförandens arbete med själva granskningen i stort sett bortfaller, tonas
dennes fiskala roll ned samtidigt som roUen av objektiv domare förstärks.
Det
är vidare enligt utredningen angeläget att verksamheten i taxeringsnämnderna i
vissa avseenden sker i likartade former. Föredragningarna i nämnden bör göras
av den tjänsteman som granskat deklarationerna eller berett de ärenden i
övrigt som nämnden skall handha. Föredragningarna bör följa ett visst mönster
som ger lekm'ärmen möjlighet att aktivt ta del i beslutsprocessen. En viktig
uppgift för ordföranden blir därför att se lill att nämnden i bl. a. detta
avseende fungerar tillfredsställande.
Den granskning
som kronoombudet nu utför kommer vid införande av Ijänsiemannagranskning av
självdeklarationer alt överföras till den tjänsteman som föredrar
deklarationerna i nämnden eller bilräder densamma.
Antalet
förtroendevalda nämndledamöter föreslås vara minst fem och högst åtta.
Föredragande skall enUgt förslaget inte delta i nämndens beslut men äga rätt
alt i protokollet anteckna avvikande mening. Ordförande bör ha utslagsröst.
Suppleant i taxeringsnämnd bör ha rätt att närvara vid nämndens sammanträde
men' inte i dess beslut så vida han inte inträtt i ordinarie ledamots ställe.
För
alt nå ett gott taxeringsresultat är det enligt utredningens mening nödvändigt
att skattemyndigheten ger lekmännen tiUfälle att genomgå en kortare
introduktionskurs, där frågor som skattetekniska begrepp, vissa skatteregler
och skattemyndigheternas arbetsformer behandlas. Kontinuerligt arbetande
nämnder bör vidare enligt utredningen öka förutsättningarna för ledamöterna
att vinna erforderlig insikt i de aktuella frågorna.
Utredningen
föreslår då det gäUer organisationen av taxeringsnämnderna alt dessa i princip
omfattar ett granskningsdislrikt, del därav eller flera distrikt beroende på
antalet deklarationer i varje distrikt, distriktets geografiska omfattning och
strulcturen i deklarationsmaterialet. Antalet nämnder minskas enligt
utredningens bedömning från nuvarande 4 200 till 1 500. Granskningen av
löntagardeklarationerna kommer såsom framgår av följande avsnitt att i allt
väsentiigt ske under tidsperioden februarimaj. Gransknhigen av övriga
deklarationer förläggs i huvudsak lill tiden därefter. Med hänsyn härtUl och
till en förväntad aktivering av lekmännens medverkan bör enligt utredningen
framdeles endast elt slags nämnd handha taxeringen i första instans. Nuvarande
indelning i lokala och särskilda distrikt blir sålunda normalt inte erforderlig.
Prop. 1975: 87 17
3.2.4
Taxeringsperiod
Med
taxeringsperiod avses tiden fr. o. m. dagen efter den dag då självdeklaration
skall vara avgiven t. o. m. den sista dag som beslut för ett års taxering kan
fattas av taxeringsnämnd. Dessa tidpunkter är f. n. den 15 februari resp. den
30 juni under taxeringsåret.
I
utredningsrapporten framhålls som faktorer som styr taxeringsperiodens längd
fr'ämst hänsyn till skattemyndigheternas arbetsbelastning, de skattskyldigas
krav på en snabb handläggning av deklarationerna och statistikinlressenternas
kommuner, RRV, SCB m. fl. tids- och kvalitetsmässiga krav på uttag av
stalislikprodukter, grundade på deklarationsmaterialet. Bland fördelarna för
de skattskyldiga med en längre ta.Keringsperiod nämner utredningen bl. a. ökade
förutsättningar för individuell service från lokal skattemyndighet och
länsstyrelse i form av rådgivning m. m. Vidare finns det då bl. a. möjUghet tUl
mer generös anståndsgivning med avlämnande av deklaration och längre rådrum vid
skriftväxling.
Frågan
om taxeringsperiodens längd sammanhänger vidare, framhåller utredningen, med
formerna för avräkning av slutlig skatt mot preliminär skatt. En tidig
avräkning som utredningen föreslår minskar till inte oväsentlig del nackdelarna
med en förlängning av taxeringsperioden, trots att en sådan avräkning i viss
utsträckning måste bygga på självdeklarationer som visserligen är
maskintestade men i övrigt inte är färdiggranskade. Slutlig avräkning med
besked från skattemyndigheten kan ske successivt. De sista avräkningsbeskeden
bör dock inte expedieras senare än vad som f.n. gäUer, dvs. den 15 december
under taxeringsåret. Därvid måste enligt utredningen taxeringsperioden av
tekniska skäl avslutas senast den 30 november.
Utredningen
har övervägt en senareläggning och andra förändringar av deklarationstidpunklen
men har funnit att man i ett system med bibehållen deklarationstidpunkt och
kraftigt utvidgade anståndsmöjligheter kan tUlgodose såväl de skattskyldigas
som skattemyndigheternas intressen. Rätlen alt lämna deklaration den 31 mars
föreslås emellertid bli knuten till att den skattskyldige fört räkenskaper och
att dessa avslutats med vinst- och förlusträkning i stäUet för som nu till
bokföringsskyldigheten. Vidare föreslås fåmansbolagsägare och skattskyldig,
som är sambeskattad med person som äger rätt lämna deklaration senast den 31
mars, få deklarera senast sistnämnda dag. Utredningen föreslår vidare i detta
sammanhang bl. a. alt anstånd med alt lämna självdeklaration skall kunna ges
till den 15 juni och att vissa stora förelag skall kunna få anstånd tiUs
vidare, dvs. beslut kan fattas att anståndet skall gälla även för kommande år.
Vidare föreslås att skattskyldiga, som för deklarations upprättande anlitar
revisionsbyrå e. d. skall på ett förenklat sätt kunna erhålla anstånd genom
byrån. Denna åtar sig härvid att
2
Riksdagen 1975.1 saml Nr87
Prop. 1975:87 18
lämna
klienternas deklarationer enligt en av byrån upprättad och av myndigheten
godkänd leveransplan.
Deklarationsgranskningen
bör enligt utredningen ur rent arbetsmäs-siga synpunkter fördelas över hela
eller i stort sett hela taxeringsåret.
Enligt
utredningens uppläggning av deklarationsgranskningen vartill framstäUningen
återkommer i det följande bör handläggningen av de enkla deklarationerna ca
75 % av deklarationsmaterialet prioriteras vid granskningsarbetet. Dessa
blir då klara vid ungefär samma tidpunkt som f. n. Samtidigt bör 25 % av övriga
taxeringar vara färdiga. De återstående taxeringarna beslutas successivt under
senare delen av taxeringsperioden.
Med
hänsyn till granskningsmyndighetens behov av en jämn arbetsbelastning bör
vidare en så stor förlängning av perioden som möjligt eftersträvas. Om den 30
november väljs som slutpunkt, skulle det enligt utredningen för personalens
sysselsättning innebära att det egentliga taxeringsarbetet i praktiken kommer
att pågå oavbrutet till omkring den 20 november, då arbetet avlrappas. Förutom
avslutande arbeten är december enligt utredningen en lämplig tid för
kompensationsledighet för övertidsarbete under taxeringen. För en
deklarationsgranskare skisserar utredningen följande fördelning av arbetstiden
under decemberden 15 februari (50 arbetsdagar).
UtbUdning 10 arbetsdagar
Kompensationsledighet 5
Information
till allmänhet 5
Efterbehandllng
av deklaralionsmaterial 5
Kontrollaktioner
av initiativkaraktär, såsom arbets-
givarkontroU,
taxerings- och skatterevision samt
medverkan
i förberedelserna för kommande års
revisionsverksamhet
på riks- och regionalnivå med
t.
ex. insamling av kontroUmaterial o. d. 25
För
kanslipersonal tUlkommer fömtom biträde åt deklarations-granskarna arbetet
med mottagning och sortering av kontrollmaterial och deklarationer. Dessutom
kan denna personal medverka i arbetet med jämkning av A-skatt och preliminär
debitering av B-skatt.
Utredningen
föreslår sammanfattningsvis att taxeringsperioden slutar den 30 november.
Utredningen anser emeUertid att det i praktiken, sedan tiUräckliga erfarenheter
vunnits, kan finnas skäl att förlänga taxeringsperioden tiU den 15 eUer 31
december. Utredningen bedömer en sådan förlängning som fullt möjlig och ser det
som naturligt att frågan om periodens längd noga följs upp under de första åren
efter en eventuell reform.
Prop. 1975: 87 19
3.2.5
Ambitionsnivå
Utredningen
framhåller alt det i en administration där lusentals tjänstemän och lekmän har
att ta ställning till ett beslutsunderlag, omfattande i runda tal 5,5 milj.
deklarationer, var och en innehållande flera inkomst- och avdragsposler, är
nödvändigt med en klar vägledning i arbetet i fråga om ambitionsnivå och
inriktning.
Bestämmelsen
i TL om likformig och rättvis taxering torde enligt ulredningen innebära alt
alla fel som påverkar beskattningsbar inkomst bör åtgärdas. En sådan inriktning
är enligt utredningen resurskrävande. De materiella reglerna liksom RSV:s
anvisningar innefattar emellertid vissa schabloner som bl. a. syftar till att
förenkla uppgiften att deklarera och att granska deklarationer. Schablonerna
medför att någon helt exakt beloppsmässig rättvisa inte uppnås. Förenklingarna
kan enligt utredningen sägas vara ett uttryck för att man godtar vissa
individuella oj'ämnheter till följd av schablonerna.
Ulredningen
har kommit fram till att det är angeläget att man i den framtida
taxeringsorganisalionen har resurser för att kunna svara mot målet att rätta
alla direkt konstaterbara fel tUl den skattskyldiges fördel såvitt dessa inte
är av rent obetydlig storlek. Det ADB-stöd i granskningen som föreslås gör det
överflödigt att manuellt behandla vissa enkla deklarationer. Utredningen ser
det som naturligt att man i den framtida administrationen inte skall behöva gå
igenom dessa deklarationer manuellt enbart av det skälet att det i en liten
del av dessa kan finnas något fel som om det rättas skulle sänka taxeringen
med belopp, som regelmässigt understiger 100 kr.
Som
en allmän gmndregel torde enligt utredningen numera i huvudsak g'älla atl
bagaleU'ändringar i höjande riktning inle vidtas, även om de innebär en höjning
med någon skattekrona.
Utredningen
förordar en målsättning i dessa avseenden som innebär att klart konstaterbara
fel rättas, om det är till fördel för den skattskyldige och beloppet inte är
rent bagaleUartat. Vidare bör klart konstaterbara fel och klart oberättigade
yrkanden rättas normalt först när felet eller yrkandet överstiger visst
minimibelopp i de fall ändringen går deklaranten emot. Slutligen bör
undersökning om eventueUa fel inte vidtas med mindre del är sannolikt att
resultatet av undersökningen kan beräknas medföra ändrad taxering normalt
överstigande ett visst preciserat belopp.
Det
är enligl utredningen lämpligt alt rekommendationer om aktuella beloppsgränser
utvecklas gemensamt av RSV och länens skattechefer. Det är emellertid
väsentiigt alt slå fast att en effektivt arbetande skatteförvaltning kräver en
viss frihet, när det gäller behandlingen av de många bagatellfelen till
deklarantens nackdel.
Utredningen
föreslår, att nu angiven ambitionsnivå i taxeringen skall godtas av riksdagen
genom elt vägledande principuttalande.
Prop. 1975: 87 20
3.2.6
ADB-stöd vid taxeringen
För
att underlätta och effektivisera den manuella granskningen av deklarationerna
förutsätter utredningen att ett väl utbyggt ADB-stöd skall finnas tillgängligt.
ADB-mässig registrering skall därvid ske av deklarationer och kontrolluppgifter
före granskning. På kontrolluppgift redovisade uppgifter om preliminär skatt,
lön, traktamenten, förmåner o. d. avses bli använda vid taxeringen liksom vid
flera andra funktioner inom skatteadministrationen. Registrerad uppgift om
preliminär skatt avses utgöra underlag för kreditering av prelimin'år skatt.
Registrerade uppgifler om lön, traktamenten o. d. avses komma till användning
vid datortester av de från deklarationerna registrerade tjänsteinkomsterna, vid
maskinell PGI-beräkning och vid beräkning av underlag för påfö-ring av
arbetsgivaravgifter.
Efter
registreringen datortestas deklarationsmaterialel, innan granskningsarbetet
påbörjas. Datortesterna avses bli relativt omfattande och kräva tillgång till
en slor mängd data från olika register bl. a. personregister,
fastighetsregister, uppbördsregister, arbetsgivarregister, föregående års
taxerings- och debiteringsregister, merv'ärdeskatteregister och register över
sociala avgifter. Resultatet av maskineUa kontroUer och tester m. m. skrivs ut
på TRA, vUken sorteras in i deklarationen och används vid den manuella
granskningen.
Genom
att alla kontrolluppgifter avseende löntagare registreras undviks enligt
utredningen huvuddelen av nuvarande manuella arbete med kontrolluppgifterna och
avstämning av dessa mot deklarationen. En avstämning mellan registrerade
uppgifter från kontrolluppgifterna resp. registrerade inkomster enligt
deklaration skall nämligen enligt förslaget göras maskinellt. Vid misstämning
och då kontroUuppgift innehåller uppgift om bl. a. icke kontanta förmåner skall
enligt utredningen innehållet i registrerade kontrolluppgifter skrivas ut på
TRA för manuell kontroll. Vid överensstämmelse sker ingen utskrift av
innehållet i kontrolluppgifterna.
Med
ledning av nämnda information framstäUs på TRA maskinellt ett förslag till
taxering, extra avdrag i förekommande fall och debitering liksom uträkning av PGI.
Felaktigheter eller orimligheter som framkommer vid de maskinella kontrollerna
redovisas på TRA som underlag för manuell granskning. Därvid koncentreras i
huvudsak granskningen på att manuellt kontrollera utskrivna fel och till
prövning av bedömningsfall.
I
systemet har vidare för att underlätta taxeringsnämndemas arbete byggts in
möjlighet att besläUa maskinella utskrifter av underrättelse om PGI,
förseningsavgift, skattetillägg och taxering. Avsikten är därvid enligt
utredningen att man vid tekniska rättelser regelmässigt skall skriva ut
underrättelse om avvikelse i form av datapost eller liknande förfarande.
Beskedet distribueras direkt till skattskyldig ulan vidare hand-
Prop. 1975: 87 21
läggning
av granskaren. Även när det gäller bedömningsfall och liknande torde enligt
ulredningen en slor del av underrättelserna om avvikelse från deklaration
kunna framställas ADB-mässigt på motsvarande sätt med ledning av ett system av
mallar. Då särskild motivering krävs i underrättelsen skall man enligt utredningen
i stället skriva ut stomme till underrättelse, som kompletteras av granskaren
före distributionen.
Fördelarna
med ADB-stödet kommer enligt utredningen inte bara granskningen av
löntagardeklarationerna ulan också i allt väsentligt rörelsegranskningen till
del. Utvecklingen av elt ADB-stöd vid rörelsegranskningen bör emellertid
enligt utredningen med fördel organiseras så att detta sker steg för steg under
beaktande framför allt av de erfarenheter som nås hos de lokala
skattemyndigheterna och länsstyrelsema. Utredningen pekar i detta sammanhang
på det organisa-lionsregisler som föreslagits i ett principförslag avseende ADB
inom folkbokföring och beskattning som utarbetats av RSV i samråd med
statskontoret, den s. k. ADB-utredningen, och som avgivils samtidigt med
utredningsrapporten. Registret avses komma att innehålla samtliga juridiska
personer, vilka driver rörelse eller annan verksamhet, och samtliga fysiska
personer som har någon anställd eller driver rörelse. Ett sådant register ger
enligt utredningen förutsättningar för ett enkelt informationsutbyte mellan
skatteförvaltningens olika enheter, vUka handlägger skilda ärenden beträffande
ett företag.
Utredningen
understryker ett par fördelar med organisalionsregist-ret som i detta
sammanhang enligt utredningen är av särskild betydelse. Detta gäller bl. a. i
samband med den avstämningsrutin mellan mervärdeskatt och inkomsttaxering som
utredningen föreslår.
Organisalionsregistret
utgör vidare enligt utredningen en utmärkt grund för en prioritering bland
skatteobjeklen, så att kontrollresurserna sätts in där de bäst behövs. Vidare
ger registret fömtsättning för den överblick över rörelseidkarnas
inkomstförhållanden som behövs för alt länsstyrelsen löpande skall kunna svara
för den planering och styrning av kontrollverksamheten som erfordras för en
rationell användning av tillgängliga resurser. Registret kommer vidare att
innehålla elt värdefullt planeringsunderlag vid beslut om regionala
kontrollaktioner i första instans. En väsentlig fråga är vilka uppgifter ur
rörelsernas redovisning som bör registreras i ADB-registren. Mycket talar
enligt utredningen för att omsättningen registreras. Såvitt utredningen kan bedöma
bör utvecklingen av denna del av organisationsregistret ske bl. a. genom försöksverksamhet
i vilken successivt utvärderas vilka fördelar som ur kontrollsynpnnkt nås genom
det nybildade registret.
Utredningen
föreslår vidare att vid granskningen gjorda ändringar av deklarationsdata skall
ske genom särskild ändringsregistrering. Denna avses enbart omfatta de belopp,
koder o. d. som ändrats vid taxeringsarbetet.
Prop. 1975: 87 22
Ändringarna
kan i ett direktminnesorienterat ADB-system ske enkelt genom att även enstaka
poster kan bearbetas. I nuvarande magnetbandsorienterade ADB-system måste
däremot ändringsaktualiseringen ske med vissa tidsintervaller tUl följd av att
elt helt register måste genomlöpas vid varje bearbetningstillfälle. Ett
relativt stort antal poster måsle därför datorbearbelas samtidigt.
Rältelsesyslemet blir därför i ett sådant system svåradministreral och
långsamt.
I
elt direktminnesorienterat ADB-system blir enligt utredningen
be-arbelningstiden i stort sett beroende enbart av antalet poster som skall
bearbetas. Bearbetning kan således utföras dagligen också för enstaka poster.
ADB-systemet kan härigenom på ett smidigt sätt anpassas tiU det manuella
granskningsarbetet.
Utredningen
anser vidare att förslaget om registrering av kontrolluppgifter kräver
tillgång tiU ett direktminnesorienterat ADB-system, I ell magnetbandssystem bör
förslaget inte genomföras. Detta innebär bl. a. alt kontrolluppgifterna måste
sorteras in i deklarationerna, att datorkontrollen av deklarerade
tjänsteinkomster försämras, alt möjligheten alt maskinellt ulföra en korrekt
PGI-beräkning minskar och att möjligheten atl använda kontrolluppgifterna som
underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter bortfaller.
Det
direktminnesorienterade ADB-systemet som således är en förutsättning för
ulredningens förslag ger också möjlighet att öka servicen gentemot aUmänheten,
arbetsgivare m. fl. Ett genomförande i ett mag-netbandsorienterat ADB-system
synes vidare enligt utredningen i förhållande till ett direktminnesorienterat
system överslagsvis innebära en årlig merkostnad på 1015 milj. kr. Det
fortsalla utvecklingsarbetet, vid vUket sekretessfrågor får ägnas särskild
uppmärksamhet, kommer enligt utredningen att bedrivas i samarbete med bl. a.
datainspektionen.
3.2.7
Granskning av löntagardeklaralioner 3.2.7.1 Strukturering av
löntagargranskningen
Ulredningen
anför att flertalet löntagare har enkla inkomst- och förmögenhetsförhållanden,
varför granskningen av deras deklarationer vållar väsentligt mindre besvär än
de mer komplicerade rörelse- och jord-bruksdeklaralionema. Enhgt gjorda
undersökningar i två distrikt som ingick i 1973 års försöksverksamhet med
tjänstemannagranskning av löntagardeklaralioner är ca 75 % av totala antalet
löntagardeklaralioner helt okomplicerade, varmed förstås att ingen som helst
utredning erfordras vid handläggningen. 25 % är något mindre okomplicerade.
Vad som framkommit vid de angivna undersökningarna stämmer enligt utredningen
erfarenhetsmässigt med vad som torde gälla rent allmänt. De enkla
deklarationerna kräver endast en teknisk granskning, medan övriga löntagardeklarationer
innehåller uppgifter som fordrar bedömning-
Prop. 1975: 87 23
ar
och ofta utredningar. Sistnämnda deklarationer är dessutom inle begränsade
till inkomstslaget tjänst utan omfattar även andra slag av inkomster, såsom
inkomst av hyresfastighet, mera betydande kapitalinkomster och inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet. Till de rena löntagardeklarationerna bör enligt
utredningen hänföras fömtom dem som avser endast inkomst av tjänst även
deklarationer som avser inkomst av tjänst och/eller inkomst av
schablonbeskattad annan fastighet och/ eller inkomst av kapital av ej betydande
omfattning. Undantag bör dock enligt ulredningen i nämnda faU göras för
deklarationer som avser delägarskap i fåmansbolag, inkomstberäkning som
fordrar speciell utredning, skattepliktig förmögenhet, dubbelbeskattningsavtal
och ackumulerad inkomst.
Med
hänsyn till att rena löntagardeklaralioner generellt sett är lätt-kontrollerade
och till att så många deklarationer som möjligt enligl ulredningen bör hinna
granskas, innan avräkning sker den 15 juni, föreslår ulredningen att
granskningen av löntagardeklarationerna prioriteras, så att aUa rena
löntagardeklaralioner är färdiggranskade den 31 maj. Härigenom kommer endast ca
10 % av totala antalet löntagardeklarationer att kvarstå ogranskade efter
nämnda tidpunkt.
Utredningen
föreslår vidare att varje deklarationsgranskare betjänar en eller flera nämnder
beroende på antalet löntagardeklaralioner som ankommer på varje nämnd,
Löntagardeklarationerna
föreslås bli granskade i stort sett i den turordning som de kommer i
distriktet. Enkla deklarationer varvas således med något mer komplicerade
under hela granskningsperioden. En sådan arbetsordning torde enligt utredningen
bli mer omväxlande än om materialet stmktureras sfi att alla enkla
deklarationer granskas med förtur, medan bedömnings- och utredningsfallen
sparas till slutet av perioden eller tvärtom.
Utredningen
bedömer att fördelar ligger i att samme granskare har samma distrikt flera år,
3,2,7.2
Dimensioneringsfrågor
Ambitionen
bör enligt utredningen som nämnts vara att ha löntagardeklarationerna
granskade och taxerade i allt väsentligt redan den 31 maj. Granskningsperioden
för dessa deklarationer har därför beräknats till ca 50 effektiva arbetsdagar.
Någon längre semesterledighet infaller normalt inte före den 31 maj.
Utredningen räknar med att varje deklarationsgranskare med kompetens
motsvarande nuvarande taxeringsinspektörs skall hinna med ca 4 500
löntagardeklarationer under perioden, vilket skulle innebära en genomsnittlig
granskningstakt av ca 90 deklarationer per arbetsdag under tiden den 25
februariden 20 maj.
Som
skäl för det angivna produktionslalet anför utredningen bl, a, att
handläggningsrutinen underlättas, eftersom fjolårets deklaration normalt
Prop. 1975: 87 24
inle
behöver las fram för jämförelser då det gäller enkla deklarationer. Enligt
utredningen skall nämligen erforderliga uppgifler finnas registrerade på TRA,
som skall bifogas varje deklaration.
Genomströmningshastigheten
bör öka för de okomplicerade deklarationerna, eftersom ulredningen föreslår
att tekniska ändringar och andra ändringar av enkelt slag av deklarationer
skall kunna meddelas skattskyldig genom ett förenklat ADB-mässigt förfarande.
Granskaren behöver därför inle avbryta granskningsrutinen för manuell utskrift
av underrättelser om avvikelser i dessa fall.
De
arbetsmoment i granskningen som bör överföras på datasystemet får enligt
utredningen bedömas vara relativt tunga. De är också delvis av rätt ensidig och
enkel natur. Detta ökar fömtsättningarna för att en snabb behandling av
löntagardeklarationerna skall bli en stimulerande arbetsuppgift. Arbetet kommer
enligt utredningen att koncentreras till de bedömningsfall som deklarationerna
innehåUer,
Vidare
bör enligt utredningen kanslipersonalen bli en god förstärkning vid
granskningen av löntagardeklarationerna. Med utgångspunkt i de erfarenheter
1973 års försöksverksamhet med tjänstemannagranskning av löntagardeklarationer
givit samt med kännedom om biträdenas arbetsuppgifter i nuvarande
taxeringsinspeklörsorganisation bedömer utredningen, att varje
deklarationsgranskare av denna kategori i huvudsak självständigt kan hinna med
ett dagspensum av ca 65 löntagardeklarationer. Ett dagspensum i fråga om något
mer komplicerade löntagardeklarationer av ca 40 deklarationer för granskare av
denna typ torde enligt utredningen vara realistiskt att räkna med.
3.2.S
Granskning av små och medelstora rörelser o. d. 3.2.8.1 Branschvis granskning
En
branschvis ordnad granskning av rörelsedeklarationema förekommer redan i
dagens system på vissa håll. En sådana granskning har enligt utredningens
uppfattning vissa fördelar. Granskaren blir snabbare insatt i de speciella
räkenskaper och deklarationsunderlag som förekommer i branschen och kan därför
lättare ställa relevanta frågor angående i deklarationen redovisade uppgifter,
ökat kunnande inom några branscher och erfarenhet härifrån ger ocksä ett
säkrare uppträdande och agerande vilket kan till en del kompensera den mtin som
den yngre personalen saknar.
Vid
fördelningen av deklarationsmaterialet mellan granskarna är det enligt
utredningen naturligt att även beakta personalens önskemål den enskilda
tjänstemannens intresseinriktning för att uppnå tUlfreds' ställelse och
trivsel i arbetet. I detta sammanhang bör det pekas på att vissa
taxeringsfrågor är av så specieU art, t. ex. skogsvärdeminsknings-avdrag och
stora reparationsavdrag på byggnader, att de kräver spe-
Prop. 1975: 87 25
cialislkompetens.
Det synes därför enligt utredningen vara rationellt alt sådana frågor
specialbevakas kontinuerligt av en granskare tUl vUka övriga granskare kan
vända sig för råd och upplysningar.
De
arbetsformer som nu beskrivits underlättas enligt utredningen väsentligt om
det nuvarande förfarandet att förordna viss tjänsteman att biträda nämnden
slopas. Skattemyndigheten bör i stället biträda nänmden och därvid fördela
granskningsarbetet inom myndigheten på bästa sätt med beaktande av materialels
struktur och personalens fömtsättningar.
3.2.8.2 Traditionella
överslagsberäkningar
En
sedan gammalt tillämpad metod att bedöma en rörelsedeklarations
liUförlitiighet är att beräkna den redovisade bruttovinsten och det
procentuella förhållandet mellan den och deklarerad omsättning. Sådan beräkning
görs i regel för rörelser, som tillhör bransch för vilken brut-tovinststatistik
finns tillgänglig. BmltovLnstberäkningen är emeUertid enligt utredningen ett
ganska tmbbigt medel för bedömning av deklarationens tiUförlitlighet. I
synnerhet gäller detta när omsättningen i företaget överstiger 500 000 kr.
Kontantberäkning
är ett annat hjälpmedel vid bedömandet av en deklarations tillförlitlighet. En
sådan beräkning anses vara obligatorisk vid granskning av deklarationer för
jordbmkare, rörelseidkare och andra fysiska personer med komplicerade
deklarationer, Kontantberäk-ningen är en sammanställning av en skattskyldigs
deklarerade kontanta inkomster och utgifter och hans förmögenhetsförändringar
under ett år.
Enligt
utredningens mening kommer de traditioneUa överslagsberäkningarna,
bmttovinstanalys och kontantberäkning, att alltmer mista sin betydelse för
deklarationskontrollen allt eftersom de komplicerade deklarationerna blir
bättre i formellt hänseende. Bokförings- och revisionsbyråer gör numera som
regel dessa kontroller själva, innan deklarationerna lämnas in, och allt fler
rörelseidkare och jordbmkare anlitar sådana deklarationsmedhjälpare.
3.2.8.3 Partiella
revisioner
Nuvarande
förfarande präglas enligt utredningen av att underlaget för nämndens beslut är
bättre ju enklare inkomst- och avdragsförhållanden som föreligger.
Utredningens förslag syftar tUl att fördjupa beslutsunderlaget för
komplicerade deklarationer och därigenom komplettera det numera mindre
verkningsfulla kontrollmedlet bmttovinstanalys och i viss mån även
kontantberäkning.
Taxeringsrevision
är, anför utredningen, en kontrollåtgärd som vidtas i syfte att kontrollera
riktigheten av uppgifter i självdeklaration eller andra uppgifter tUl ledning
för taxering eUer för att i övrigt skaffa underlag för att besluta om riktiga
taxeringar. Taxeringsrevision företas
Prop. 1975: 87 26
f,
n., om särskild anledning till närmare undersökning föreligger, men måsle även
i sådana faU ofta underiålas på grund av bristande resurser. Beslul om
taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Denna befogenhet har dock som
regel delegerats till revisionsdirektören. Finner taxeringsnämnd
taxeringsrevision vara erforderlig, skall nämnden göra framställning om detla
till skattechefen. Nämnden kan således inte själv föranstalta om
taxeringsrevision. Vid taxeringsrevision får räkenskaper och anteckningar med
därtill hörande verifikationer m. m. granskas. Taxeringsrevision får omfatta
kontroll även av det löpande beskattningsårels räkenskaper. Omkring 10 000
revisioner utförs f.n. per år. Antalet revisionsobjekt, dvs. skattskyldiga med
sådana inkomstförhållanden att materiell kontroU av deklarationerna kräver
granskning av räkenskaperna, beräknas till omkring 350 000.
Taxeringsrevision
utförs f. n. mycket sällan som underlag för taxeringsnämndens beslut.
Flertalet revisioner sker först sedan skattskyldig anförl besvär i andra
instans över åsalt taxering eller när skattemyndighet i efterhand kontrollerar
tidigare taxeringar.
Vid
1973 års taxering har försöksverksamhet bedrivits i Västerbot-lens län med
taxeringsrevisioner till ledning för taxeringsnämnds beslut. Revisionerna har
utförts av revisionspersonal från länsstyrelsens revisionsenhel. Liknande
försök har år 1974 genomförts i Södermanlands län.
Allmänt
kan sägas, anför ulredningen, att försöksverksamheten visat att
taxeringsrevisioner under pågående taxeringsperiod till ledning för
taxeringsnämnds beslut är elt effektivt instrument för taxeringskontrollen.
Det måste därför anses vara en angerågenhet av vikt att denna typ av kontroll
används i ökad omfattning. Utredningen tillmäter det sådan betydelse att detta
i väsentlig grad bör vara styrande såväl adminstra-livt-organisatoriskt som
resursmässigt.
Taxeringsmyndighetens
möjlighet f. n. att genom infordrande av handlingar ta del av underlaget för
deklaration utan att taxeringsrevision sker innebär, framhåller
utredningen, endast att kontroll kan ske av huruvida de i deklarationen och i
dess bilagor upptagna posterna stämmer överens med underlaget. Däremot kan inte
själva underlagets riktighet kontrolleras härigenom. Om så anses erforderligt,
måste detta ske genom taxeringsrevision. Bestämmelsema ger således inte
taxeringsmyndigheten befogenhet att kontrollera, om noteringarna i rörelseidkares
räkenskaper och annat grundmaterial om influtna rörelseintäkter stämmer överens
med inkomna kontrolluppgifter. En sådan kontroll måste därför ske genom
taxeringsrevision.
Enligl
utredningens mening får det anses uppenbart att om en effektiv och samtidigt i
förhållande till den skattskyldige smidigt arbetande skattekontroll skall
kunna komma tiU stånd, skattemyndigheterna bör ges möjlighet att få ta del av
räkenskaper och övrigt deklarations-
Prop. 1975: 87 27
underlag
vid besök hos den skattskyldige. Syftet med dessa partiella revisioner är
enligt utredningen att vidga och fördjupa kontrollen av rörelse- och
jordbruksdeklarationer från enbart en granskning av dem vid skrivbordet till en
kontroll också av deklarationsunderlaget i så många fall som möjligt.
Utredningen
föreslår, vUket redovisas i det följande, en dimensionering av
taxeringsorganisationen så att utrymme ges för över 40 000 partiella revisioner
årligen. Utredningen stryker särskUt under det slora värde som ligger i de
partiella revisionerna genom att ett besök på platsen innebär reeUa
förutsättningar för alt sondera de förhållanden under vilka verksamheten
bedrivs.
Utredningen
framhåller kontrolluppgifternas betydelse vid skattekontrollen. Inhämtade
kontrolluppgifter bör distribueras mellan länen enligl av RSV utarbetade
anvisningar och rutiner. Utredningen anser att en satsning på kontrolluppgifter
med efterföljande partiella revisioner utgör en viktig väg för en effektivare
skattekontroll i första instans.
Utredningen
bedömer att ett ökat kontroUmaterial fordras, om de partiella revisions|na
skall få full effekt. Detta föratsätter att RSV leder viss insamling av
kontrolluppgifter under inkomståret för vissa branscher, som avses bli
specialgranskade i första instans. Systematisk insamling av kontrolluppgifter
på regional nivå (regionala aktioner avseende elt eller ett par län) bedöms
också vara nödvändig, inte minst därför att erfarenheten därifrån utgör en
viktig grund för beslut om framlida riksaklioner.
Det
dimensioneringsförslag utredningen lägger fram innebär alt de partiella
revisionerna blir avsevärt fler än i dagsläget. De kommer att utgöra ett
naturligt led i granskningsarbetet. Att vid sådant förhållande bryta loss
revisionsdelen från deklarationskontrollen innebär att granskaren kan komma
att vara benägen att skjuta ifrån sig de deklarationer som kan kräva en mera
omfattande undersökning. Ulredningen förordar därför alt partiella revisioner
beslutas av den myndighet som ansvarar för deklarationsgranskningen, dvs. i det
helt övervägande antalet fall av lokal skaltemyndighet. De partiella
revisionema kommer sålunda att utföras i huvudsak av tjänstemän vid de lokala
skattemyndigheterna. Då det gäller revisioner av de verkligt stora objekten,
som enligl ulredningens förslag granskas av länsstyrelsetjänstemän, utför dessa
de partiella revisionerna och besluten därom fattas i princip av skattechefen.
Med
hänsyn till de krav som ställs på en person som skall utföra en partiell
revision är det enligt utredningen ytterligt väsentiigt att förutsättningar
att rekrytera kompetent granskningspersonal kommer att föreligga. Utredningen
anser att rekryleringsproblemen skall bedömas utifrån de förutsättningar som
kan beräknas föreligga på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Såvitt nu
kan bedömas finns det enligt
Prop. 1975: 87 28
ulredningen
anledning räkna med att de tjänster som nu berörs kommer att vara attraktiva
för gymnasieekonomer och akademiker, dvs. samma rekryteringsbas som för
nuvarande revisorskår.
Skönstaxeringar,
trots att deklaration avgivits, bör enligt utredningen som regel inte åsättas
utan föregående partiell revision för att undvika obefogade sådana taxeringar.
Gjorda undersökningar av 1963, 1964, 1965 och 1969 års taxeringar inom vissa
särskilda taxeringsdistrikt i Västernorriands län visar att ca 30 % av totala
antalet skönstaxeringar överklagats i andra instans. Av dessa besvär har 65 %
medfört sänkt taxering i prövningsnämnden. I ca 60 % av antalet besvär har
taxeringsrevision verkställts.
Granskningspromemoria
skaU enligt utredningen normalt inte upprättas över vad som iakttagits vid
partiell revision. Granskaren gör dock minnesanteckningar därom tUl stöd för
föredragningen i nämnden. När taxering åsätts skallskyldig med avvikelse från
deklaration på grund av vad som iakttagits vid en partiell revision, torde
enligt utredningen erforderlig redogörelse härför kunna lämnas i preliminärt
beslut om taxering. Den partiella revisionen måste mynna ut i förslag tiU ställningstagande
till taxeringen, så långt den partiella revisionen ger underlag.
Revisionsdirektören
skall enligt utredningen underrättas om alla planerade partiella revisioner.
Vidare skall revisionsdirektören fortlöpande håUas informerad om resultatet av
dessa revisioner, övergripande planering, ledning och uppföljning av de partiella
revisionerna skall enligt utredningen handhas av chefen för revisionsenheten i
samråd med den som närmast under skattechefen skall leda det årliga
taxeringsarbetet. Bedömer granskaren vid en partiell taxeringsrevision
deklarationsunderlaget vara så bristfälligt och otillförlitligt att en
fullständig revision bör komma till stånd, dvs. komplett genomgång av inkomst-
och utgiftsredovisningen, uppkommer frågan om när och av vem denna skall
utföras. Utredningen gör den bedömningen att behovet av fullständiga revisioner
är relativt sett avsevärt större beträffande deklarationer avseende medelstora
och stora företag. De partiella revisioner som utförs av lokal skattemyndighet
avser mindre och medelstora rörelser. Den partiella revisionen måste drivas så långt
att underlag för ett preliminärt beslut av nämnden föreligger. I enstaka fall
bör det vara möjligt för den lokala skattemyndigheten att med egna resurser
fullfölja även en fullständig revision efter samråd med revisionsdirektören.
Det normala blir emellertid att länsstyrelsens revisionspersonal måste kopplas
in. Mot denna bakgrund ter det sig naturiigt att chefen för revisionsverksamheten
i länet gör ifrågavarande prioriteringar och beslutar om samtliga fullständiga
revisioner. Skall en sådan revision göras av den lokala skattemyndighetens
personal bör beslutet tas i samråd med länsstyrelsen. Till ledning för sin
prioritering och planering bör chefen
Prop. 1975: 87 29
för
revisionsenheten erhålla en kort beskrivning över skälen lUl att en partiell
revision bör fullföljas. Den partiella revisionen har härvid delvis karaktär
av förstudie. Med den överblick revisionsdirektören härigenom får, skapas goda
förutsättningar för denne att åstadkomma en adekvat inriktning av
resursanvändningen. Den omständigheten alt gränsen mellan en parlieU och
fullständig revision är flytande understryker behovet av en kontinuerlig
tillsyn regionalt av verksamhetens utveckling och inriktning.
Som
ett alternativ till förslaget om partiella taxeringsrevisioner för atl åstadkomma
en intensifierad granskning i första instans av rörelse-och
jordbmksdeklaralioner har utredningen övervägt en annan kontrollform,
betecknad skaltekontrollbesök. Sådant besök skulle enligt utredningen få ske
hos den skaltskyldige först sedan denne lämnat sitt medgivande till besöket.
Vid skattekontrollbesök skuUe granskaren få ta del av aUa räkenskaper,
anteckningar och handlingar som erfordras för kontroll av deklarationen.
Granskaren skulle däremot inte äga rätt att föra med sig den skattskyldiges
räkenskaper, såsom fallet är vid revision, för fortsatt kontroll annorstädes
än hos den skattskyldige. Vid sitt slutliga ställningstagande har utredningen
inte ansett sig böra förorda sistnämnda förslag, eftersom det bedömts att
momentet av frivillighet på sikt skulle göra denna kontrollform verkningslös.
Ulredningen
motiverar sammanfattningsvis de partiella revisionerna för mindre och
medelstora företag av följande fyra skäl:
1. Avstämning
av kontrolluppgifter.
2.
Kontroll av bokslut.
3.
Bedömning av räkenskapemas
allmänna kvalitet.
4.
Bedömning av rörelsens
driftsmässiga förutsättningar.
För
kontrollen av de verkligt stora företagen framträder enligt ulredningen också
andra behov. Inkomstredovisningen minskar i intresse allt eftersom den interna
kontrollen är utbyggd. Resultatregleringsposter, avdragsposter och förmåner
till anställda träder mera i förgrunden. Det är emellertid enligt utredningen
helt klart att behovet av partiella revisioner är minst lika omfattande
beträffande de större företagen i all synnerhet som i denna grupp flertalet
företag har sådan ägarstraktur att inkomstredovisningen är elt ytterst
väsentligt kontrollområde. Räkenskapernas omfattning gör emellertid att man
får räkna med, genomsnittligt sett, längre tid för dessa revisioner än beträffande
de mindre rörelserna.
För
de största företagen i landet (av utredningen beräknade till omkring 5 000)
föreslår utredningen att det nuvarande granskningsförfarandet ersätts med en
mtin som innebär en tekniskt inriktad kontroll varje år kombinerad med en
partiell revision hos företagen efter ett bestämt mönster t. ex. vart tredje
år. Vid sådan partiell revision bör det
Prop. 1975: 87 30
åligga
förelagsledningen att presentera bokslutet, de värderingar som ligger till
grand härför, vissa bokslutsposler samt övrigt underlag för deklarationen.
Härutöver bör vid revisionen vissa ur fiskal synpunkt angelägna konton gås
igenom.
3.2.8.4
Fåmansbolag ägare
över
80 % av aktiebolagen eller ca 100 000 utgör enmans- eller fåmansbolag. Ur
kontrollsynpunkt och för att kunna åstadkomma en riktig taxering är det enligt
utredningen av väsentlig betydelse att fåmans-bolagens och deras ägares
taxeringar handläggs i ett sammanhang.
Enligt
nu gällande bestämmelse i 4 § TL har en fullständig samordning av deklarationerna
från fåmansbolag och deras ägare inle föreskrivits utan endast "där så
kan ske". F. n. föreligger formeUa hinder för samordnmg i de fall då
bolaget och 'ägarna finns i olika län.
Nuvarande
regler, som trädde i kraft i slutet av år 1972, innebär möjlighet för den
taxeringsnämnd (bolagsnämnd) som handlägger få-mansbolags allmänna
självdeklaration att också handlägga självdeklarationer från de av bolagens
aktieägare som är bosatta inom det län där bolaget har sitt säte. Elt
bolagsdislrikt kan därför exempelvis omfatta samtliga fåmansbolag inom en av
länets kommuner jämte alla aktieägare i dessa fåmansbolag, hemmahörande i
länet.
Lltredningen
påpekar att den beskrivna samordningen av taxeringarna för fåmansbolag och
ägare ännu vid 1974 års taxering inle genomförts i samtliga län såvitt är
bekant för utredningen. Orsaken torde bl. a. vara bristande personella
resurser.
En
generell samordning av taxeringarna för fåmansbolag och deras ägare, oavsett
hemort i riket, är enligt utredningens mening önskvärt ur
effektivitetssynpunkt. Bristen på lokalkännedom vid taxeringen uppvägs mer än
väl av de fördelar samordningen medför. När lokalkännedom kan tänkas vara
erforderlig, t. ex. i fråga om beräkningen av hyresvärdet enligt ortens pris,
bör möjlighet firmas att påkalla biträde av taxeringsnämnd på aktieägarens
hemort.
För
att åstadkomma en effektiv kontroll och en riktig taxering av fåmansbolag och
deras ägare föreslår ulredningen obligatorisk skyldighet för fåmansbolag att i
bilaga till sin inkomstdeklaralion lämna uppgift om
a)
aktieägarnas personnunmier och
deklarationsnummer, aktieägarnas fullständiga namn och mantalsskrivningsadress
för kalanderåret före taxeringsåret samt det antal aktier var och en 'äger och
b)
samtliga ekonomiska
transaktioner avseende utbetalningar, förmåner och andra transaktioner som ägt
rum mellan bolaget och aktieägarna eller anhöriga till dessa under
räkenskapsåret eller om räkenskapsåret omfattar annan tid än kalenderår även
under kalenderåret närmast före taxermgsåret, i den mån uppgifterna inte
medtagits på kontrolluppgift till ledning för aktieägares taxering.
Prop. 1975: 87 31
Vidare
föreslår utredningen alt när det är fråga om fåmansbolag aktieägarnas
deklarationer i möjligaste mån skall sammanföras med bolagets deklaration i det
fögderi där bolaget har sitt säte för gemensam granskning och taxering. Finns
flera huvudaktieägare, spridda över flera lokala skattemyndigheter inom ett
län, kan detta utgöra skäl för att länsstyrelsen ombesörjer granskningen.
I
alldeles övervägande antalet fall är aktieägama bosatta på den ort där bolaget
har sitt säte eller i varje fall inom samma län. Fall kan, anför utredningen,
givetvis förekomma där aktieägarna äger aktier i flera fåmansbolag inom
och/eller utom länet. När aktieägarskapet är begränsat till ett län men
fördelat på flera fögderier torde samordningsfrågan kunna lösas utan större
svårigheter. När aktieägarna däremot äger del i fåmansbolag med säte i skilda
län får det enligt utredningens mening ankomma på skattechefen att efter samråd
med annan berörd skattechef avgöra hur samordningen skall ske. Den föreslagna
ökade uppgiftsskyldigheten för fåmansbolag kommer enligt utredningens uppfattning
att väsentligt underlätta samordningen av bolagens och ägarnas laxeringar. Om
det uppstår praktiska svårigheter alt genomföra en gemensam
deklarationsgranskning för fåmansbolag och aktieägare, kan nämligen den
taxeringsnämnd, som har tillgång till bolagets deklaration med bifogade
uppgifter om tidigare angivna transaktioner m. m., underrätta andra berörda
taxeringsnämnder härom.
3.2.8.5
Granskningsintensitet
Vid
en bedömning av deklarationsgranskningen är det enligt ulredningen särskilt
viktigt att håUa i minnet alt en näringsidkares deklaration bygger på hans
egna noteringar under året om inkomster och utgifter. Till grund för en
löntagardeklaralion ligger däremot, framhåller utredningen, vanligen
kontrolluppgifter från arbets- och uppdragsgivare. Någon skyldighet att lämna
motsvarande uppgifter föreligger f. n. inte ulan anmaning för näringsidkares
kunder bortsett från vissa köpare av jordbraksprodukter, husdjur, virke m. m.
Bästa form för en någorlunda tillfredsstäUande kontroll av näringsidkares
deklarationer är f. n. enligt utredningen därför revision av räkenskaperna och
övrigt deklarationsunderlag, kombinerat med ett omfattande
konlroUuppgiftsmaterial som inhämtas från kunder och leverantörer. Graden av
grundlighet i granskningen kan också styras på så sätt att olika delar av
deklarations-materialet prioriteras olika år. Generellt sett når granskningen
nu ett visst djup varje år. De skattskyldiga vet därför på förhand ungefär hur
långt deklarationskontrollen kommer att sträcka sig. Utredningen bedömer, att
en variation i granskningsintensiteten mellan olika år skulle få en större
preventiv verkan än vad nuvarande granskningsordning har.
Prop. 1975: 87 32
3.2.8.6
Dimensioneringsfrågor
Utredningen
anför att nuvarande taxeringsinspektörsorganisation enligt tillgängliga
uppgifter omfattar 521 tjänster som taxeringsinspektör per den 1 juli 1974.
I
organisationen kommer dessutom att ingå ca 450 biträdestjänster. Genomsnittligt
antal granskade deklarationer per inspektör och taxeringsperiod har varit 1
400 år 1969, 1 320 år 1971 och 1 322 år 1972. I vissa fall har inspektörerna
enligt uppgift fått tUlgripa övertid bortsett från den tid som åtgått för
sammanträden med taxeringsnämnderna för att hinna med sina arbetsuppgifter.
Några taxeringsrevisioner har inspektörerna inle utfört under
granskningsperioden. Utredningen beräknar antalet granskningsdagar till ca
5560. Normalt arbetspen-sum per dag har därvid utgjort ca 2025 deklarationer.
Biträdena
sorterar deklarationer och annat material, utför kontrollräkning, utskrifter
av förfrågningar, meddelanden och underrättelser samt leverans av
färdigbehandlat material till lokal skattemyndighet. Vidare utför biträdena
viss materiell granskning av deklarationema, såsom avstämning av
kontrolluppgifter, avbockning av balansposter och i de enklare fallen en så
gott som fullständig granskning av förvärvskälloma tjänst, schablonbeskattad
fastighet och kapital samt allmänna avdrag.
Genom
en förlängning av taxeringsperioden till den 30 november kommer antalet
effektiva arbetsdagar att öka tiU ca 140. Eftersom tidsåtgången för löntagardeklarationerna
uppskattats till ca 50 arbetsdagar, ålerslår ca 90 arbetsdagar för rörelse- och
jordbruksdeklarationerna samt vissa andra deklarationer som fordrar speciell
undersökning.
Utredningen
föreslår att granskningen vid skrivbordet av nu ifrågavarande deklarationer i
möjligaste mån kombineras med partiella revisioner av deklarationsunderlaget.
Det är således tänkt att den framtida granskningsassistenten skall utföra dessa
revisioner jämsides med skrivbordsgranskningen. Utredningen anser det väsentligt
att den nya organisationen dimensioneras så att utrymme för partiella
revisioner i första instans skapas. Ulredningen anför alt det
dimensioneringsförslag utredningen för fram innebär en så kraftig ökning av
revisionsverksamheten alt fråga i själva verket är om en genomgripande
omläggning av skattekontrollen i första instans.
Vid
den försöksverksamhet som under utredningens gång bedrivits i Västerbottens län
vid 1973 års taxering med taxeringsrevisioner under pågående taxeringsperiod
till ledning för taxeringsnämndernas beslut har tidsåtgången per revision varit
i genomsnitt 3,5 dagar. Detta har då gällt vad som normalt brukar beskrivas som
fullständiga såväl taxerings- som skatterevisioner. Vid partiella revisioner
skall endast några områden i deklarationen stämmas av mot räkenskaperna eUer
annat underiag. Med hänsyn härtill och enligt vad utredningen erfarit vid kon-
Prop. 1975: 87 33
takter
på fältet kan en partiell taxeringsrevision genomsnittligt tänkas ta två hela
arbetsdagar i anspråk, om den är v'äl förberedd.
Den
kraftigt ökade satsningen på partiella revisioner innebär att de mest
komplicerade och i nuläget mest tidskrävande ärendena tas om hand genom
revision. Det övriga materialet tuimas sålunda ut något vilket bör beaktas vid
en diskussion om genomsnittligt produktionstal av granskade
rörelsedeklarationer per dag.
Vidare
bör nämnas de fördelar som ADB-stödet ger liksom den förbättrade Information
för granskaren som det planerade organisations-registret utgör.
En i
det följande föreslagen avstämningsrutin meUan mervärdeskalte-deklaralionen och
rörelsebilagan kommer å andra sidan att kräva ökad tid.
Sammantaget
bedömer utredningen att man bör kunna räkna med 20 rörelsedeklarationer per dag
som en rimlig genomsnittssiffra.
Beträffande
biträdesstödet åt granskarna bedömer utredningen att detta kan minskas genom de
rationaliseringar som ADB-stödet och det förenklade underrättelseförfarandet
innebär. Vidare är det i dagsläget ett visst dubbelarbete mellan assistent och
biträde. Utredningen ser behovet av biträdesstöd for granskarna närmast som en
ren kanslifunktion utan något mera påtagligt inslag av granskning.
Mot
denna bakgrund räknar utredningen med att ett bitr'åde skall kunna ge
erforderlig service åt två granskningsassistenter.
Ulredningen
bedömer det sannolikt att ca 20 % av rörelse- och jord-braksdeklarationerna
föreligger färdiggranskade i tid tiU den första av-räkningstidpunkten som
utredningen föreslår eller den 15 juni.
3.2.9
Granskning av stora rörelser o. d.
Till
gruppen stora företag hänför utredningen skattskyldiga med
mångmiljonomsättning, speciella företag och sådana som driver handel med
värdepapper och fastigheter. Deklarationer för sådana företag bör enligt
länsstyrelsen behandlas av granskare vid länsstyrelsen. Som skäl anger
utredningen bl. a. att granskningen av deklarationer för stora rörelser har
delvis annan karaktär än granskningen av deklarationer för mindre och
medelstora rörelser, jordbrukare samt löntagare. Närheten tUl de skattskyldiga
samt person- och lokalkännedom är av väsentlig betydelse för en effektiv
kontroll av sistnämnda gmpper, medan nämnda faktorer spelar mindre roll vid
granskningen av de stora företagen.
Granskningen
av deklarationerna för de stora företagen släller vidare enligt utredningen
framför aUt krav på goda kunskaper i redovisnings-och revisionsteknik och
speciella beskattningsregler för vissa juridiska personer, t. ex. beträffande
fondavsättningar o. d. Granskningen av deklarationema för de stora rörelserna
m. fl. kan påbörjas redan omkring den 25 februari och pågå tiU omkring den 20
november eller under ca 140 effektiva arbetsdagar.
3
Riksdagen 1975.1 saml Nr 87
Prop. 1975: 87 34
Det
bör enligt utredningen ankomma på RSV alt meddela närmare anvisningar om hur
fördelningen av rörelsedeklarationerna bör ske mellan länsstyrelse och lokal
skattemyndighet. Skattechefen i länet bör enligt ulredningen göra den närmare
bedömningen av vilka skattskyldiga som inom länet bör behandlas av granskare
vid länsstyrelsen. Totalt uppskattar utredningen alt omkring 50 000
deklarationer bör granskas regionalt.
När
intensivgranskning skall ske av viss bransch enligt beslut på riksplanet eller
regionalt kan det i vissa fall vara rationeUt att koncentrera granskningen av
samtliga deklarationer inom branschen till länsstyrelsen. Detla gäller 1
synnerhet när fråga är om en liten bransch med speciella problem. I fråga om
revisionsbehovet för de slora företagen anför utredningen bl. a. alt revision,
trots ökade uppgifler i deklaration, är den form av taxeringskontroll,
varigenom näringsidkares deklaration bäst kontrolleras. Detta gäller i särskilt
hög grad deklarationer för stora företag, vUka av naluriiga skäl inte kan lämna
lika detaljerade uppgifler vare sig i deklaration eller efter anmaning som de
mindre eller medelstora förelagen. Vidare blir det enligt utredningens mening
lämpligt att granskningen av vissa typer av deklarationer t. ex. stora aktiebolag,
stora ekonomiska föreningar, försäkringsanstalter och sparbanker samt byggnads-
och entreprenadbranschen handläggs av någon eller några få specialister hos
länsslyrelsen. Det synes enligt ulredningen finnas ännu bättre förutsättningar
på en regional nivå för en ganska långt driven branschspecialiserad
deklaralionsgranskning än på lokal nivå.
Utredningen
anser vidare att det från kontrollsynpunkt krävs mer detaljerade uppgifler i
deklarationen än vad som lämnas i dag. 1971 års utredning om
bokföringslagstlftningen har lagt fram förslag tUl ny bokföringslag (SOU 1973:
57). Enligt 15 § lagförslaget skall i fortsättningen som resultaträkning
användas ett schema "eller annan uppställningsform som ger en
tiUfredsställande överblick över rörelsens intäkter, kostnader och
resultat". Utredningen anser atl nämnda schema inte är tUlräckligt
specificerat vad gäller "rörelsens kostnader". Enligt lagförslaget
skulle dessa få anges i en huvudpost. Utredningen föreslår en obligatorisk
uppdelning av poslen "rörelsens kostnader" i åtminstone fyra
delposter: arbetslöner, varuinköp (alt. materialkostnader och övriga tiUverkningskostnader),
försäljningskostnader och administrationskostnader.
Åtminstone
en tredjedel av deklarationsmaterialel hos länsstyrelsema beräknas av
utredningen vara färdiggranskat i tid tiU den första avräk-ningstidpunkten den
15 juni. Av hela deklarationsmaterialel, således både del som handläggs hos
lokal skattemyndighet och det som ankommer på länsstyrelsen, beräknas ca 75 %
vara färdiggranskat vid nämnda tidpunkt.
Utredningen
bedömer alt deklarationsgranskarna hos länsstyrelsen
Prop.
1975:87 35
skall hinna utföra ca 45 partiella revisioner per man och
taxeringsperiod. Eftersom varje sådan revision beräknas avklarad på i
genomsnitt två arbetsdagar, återstår 50 arbetsdagar för skrivbordsgranskning av
deklarationer. Granskningstakten härvidlag uppskattas av utredningen till ca
fem deklarationer per dag. Den angivna produktionen är beräknad mot bakgrund av
att fråga är om slora, svåröverblickbara deklarationer. Totalt arbetspensum
per laxeringsperiod och granskare hos länsstyrelsen skulle därför bli ca 300
deklarationer (45 -f 50 X 5)
avseende de största skatteobjeklen inom länet.
Göromålen för kanslipersonalen kommer huvudsakligen atl
bestå i sortering av materialet, utskrifter av olika slag samt kontakter med
lokal skattemyndighet och länsstyrelsens dataenhet. Det synes därför enligt
ulredningen inte vara orealistiskt att räkna med att varje biträde dagligen
hinner förbereda 4050 deklarationer åt granskarna.
3.2.10 Befogenheter i granskningsarbetet
Utredningen föreslår att den tjänsteman som biträder
taxeringsn'ämnd med granskning av deklarationer och som tar fram
beslutsunderlag åt taxeringsnämnd skall få rätl att utfärda anmaningar.
Taxeringsnämnden skall dock vara oförhindrad att själv komplettera sitt
beslutsunderlag. Utredningen föreslår sålunda alt de befogenheter som en
taxerings-n'ämndsordförande har f. n. också ges den tjänsteman som bitr'åder
nämnden. Beslut om revision bör fattas av skattechefen, den som skattechefen
delegerat denna beslutsrätt till och chef för lokal skattemyndighet.
Utredningen anför att gränsen mellan partiell och
fullständig revision är flytande. Anledning saknas dock enligt utredningen att
i lagen införa definitioner av de båda begreppen. De förordnanden som utfärdas
gäller utförande av revision. I administrativ ordning tillses att lokal skattemyndighet
begränsar sig till partiella revisioner. RSV och länsstyrelsen bör utarbeta
anvisningar för hur en partiell revision i första instans skall ulföras i
normalfallet.
3.2.11 Avstämningsrutin mervärdeskatt inkomsttaxering
Det administrativa förfarandet beträffande mervärdeskatt
skiljer sig markant i förhållande till vad som g'ällde för dess föregångare,
den allmänna varuskatten. I varuskaltesystemet ingick ett förfarande med en
årlig taxering som utfördes av taxeringsnämnderna. I fråga om mervärdeskatten
sker ingen årlig taxering och därför bör en normal granskningsåtgärd enligt
utredningen vara all avstämma omsättningen enligt mervärdeskattedeklarationerna
mot den omsättning som anges i den allmänna självdeklarationen.
Utredningen har initierat viss försöksverksamhet för
avsfämning mel-
Prop. 1975: 87 36
lan
mervärdeskatt och inkomsttaxering. Syftet med försöksverksamheten har varit
att kartlägga behovet av informationsutbyte meUan taxeringsnämnd och
mervärdeskatleenhelema och alt undersöka möjligheterna att inordna någon form
av avstämning mellan mervärdeskatt och inkomsttaxering i en
taxeringsorganisation med en längre taxeringsperiod.
Försöksverksamheten
har omfattat en jämförelse av omkring 6 000 slumpmässigt uttagna
mervärdeskatteregistrerade. En avstämning har därvid genomförts mellan den
direkta och indirekta beskattningen.
Beloppsm'ässigt
har den bedrivna försöksverksamheten givit ett gott resultat. Ytterligare
mervärdeskatt med ca 1 milj. kr. har faststäUts att betala i tillhopa ca 785
fall berörande omkring 520 skattskyldiga och taxeringen till statlig
inkomstskatt har föreslagits höjd med ca 490 000 kr. i ca 130 iall. Ca 25 % av
mervärdeskattehöjningen har framkommit genom de skatlerevisioner som initierats
av försöken.
Nedlagd
lid för granskningen utgör ca 320 mandagar effektiv tid med en kompetens i
huvudsak molsvarande en rutinerad taxeringsinspektörs eller motsvarande.
Mot
bakgrund bl. a. iv erfarenheterna från försöksverksamheten föreslår
utredningen att en avstämningsrutin skapas för jämförelse meUan
mervärdeskatteredovisning och inkomstdeklaralion.
Utredningen
har under hand informerat mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05) om de
erfarenheter som försöksverksamheten givit samt utredningens förslag tUl
administrativ lösning av avslämningsmtinen. Denna har utformats så att
preliminära beslut om mervärdeskatt kommer att beröra ett hell räkenskapsår.
Det är av många skäl olyckligt om härvid meddelade beslut om ändring måste
fördelas på mervärdeskatte-deklaralionerna för ifrågakommande inkomstår.
Utredningen har framfört dessa synpunkter tUl mervärdeskatteutredningen och
anfört att det måsle anses vara en angelägenhet av vikt att
mervärdeskatleförfarandet ändras pä denna punkt.
3.2.12
Samarbete skattemyndighetdeklarationsmedhjälpare
Informationen
till de skattskyldiga om gällande skatteregler och deklarationsteknik är
enligt utredningen av avgörande betydelse för deklarationernas kvalitet, ökad
information ger bättre deklarationer och därmed riktigare taxeringar.
Utredningen föreslår att en ökad och bättre informaiion om gällande
beskattningsrätt och förekommande ändringar i skattelagstiftningen riklas till
deklarationsbyråer och andra yrkesmässiga deklarationsmedhjälpare för alt åstadkomma
riktigare rörelse- och jordbmksdeklaralioner. Det bör enligt utredningen vara
angeläget för länsstyrelsen att årligen anordna en eller flera konferenser för
länets deklarationsbyråer inför taxeringsperioden, varvid bl. a. nyheterna i
skat-
Prop. 1975: 87 37
telagstiftningen
gås igenom, överenskommelse kan t. ex. då träffas med deklarationsmedhjälparna
att dessa bifogar kontantberäkningar och bruttovinstberäkningar till
deklarationerna.
3.2.13
Organisation och dimensionering 3.2.13.1 Bakgrund
Utredningen
anför att utredningsarbetet enligt direktiven skulle avse en fördjupad analys
av framlagda principförslag i SOU 1972:11 om förenklad löntagarbeskattning
(FLB) och i statskontorets förslag år 1970 om taxeringen i första instans.
Dessutom borde frågor inom angränsande delar av beskattningsorganlsationen
behandlas.
I
organisatoriskt hänseende gick principförslaget om FLB ut på att beskattningen
av sådana löntagare, som omfattades av FLB-syslemet, i sin helhet skulle
handhas av lokal skattemyndighet. Taxering i taxeringsnämnd av dessa
skattskyldiga skulle inte ske. Andra inkomsttagare, dvs. sådana som hade
inkomst av annat än tjänst, skulle taxeras i vanlig ordning i taxeringsnämnd
med ledning av avråmnad självdeklaration. I statskontorets förslag anfördes att
en betydande effektivisering skulle åstadkommas om samtliga taxeringsnämnder
vid granskningen biträddes av lokal skattemyndighet.
I
utredningsrapporten hänvisas i detta sammanhang till den pågående
ADB-utredningen, som avser en översyn av ADB-systemet för folkbokföring och
beskattning. ADB-utredningen genomförs av RSV i samarbete med statskontoret.
Ett prmcipförslag om framtida utfomming av ADB-systemet inom folkbokföring och
beskattning har presenterats samtidigt med utredningsrapporten.
I
samarbete med statskontoret utför RSV vidare på statsmakternas uppdrag
organisationsundersökningar hos lokal skattemyndighet med syfte att utarbeta
förslag om dels generella organisationsmodeller, dels normer som kan läggas tUl
grund för beräkning av personalorganisation för lokal skattemyndighet och dels
detaljerad arbets- och personalorganisation för lokal skattemyndighet i
Stockhohns fögderi. Förslagen, som redovisades beträffande lokal
skattemyndighet i Stockholm i oktober 1973 och i övrigt tiUförts RS-utredningen
underhand år 1974, utgör enligt utredningen ett väsentUgt underlag för
utredningens överväganden om organisation av taxeringsarbetet. En rapport,
benämnd Organisationsutveckling vid de lokala skattemyndighetema och daterad
den 15 maj 1974, har redovisats.
Utredningen
anför alt försöksverksamhet med ökad medverkan i taxeringsarbetet från lokal
skattemyndighets sida har bedrivits under år 1973. Denna försöksverksamhet har
även pågått under år 1974.
Utredningen
pekar i detta sammanhang slutligen på den år 1970 tillsatta Länsberedningen
som behandlar vissa frågor rörande den regionala
Prop. 1975: 87 38
samhällsförvaUningens
uppgifter och organisation. Resultaten av detla utredningsarbete och
ställningstagandet därtill kan enligt RS-utredningen leda till att den framtida
organisatoriska utformningen av den regionala och lokala skatteförvaltningen
ändras. Om RS-utredningens förslag genomförs, anser utredningen emellertid
detta inte negativt påverka förutsättningarna för eventuella framtida organisatoriska
förändringar.
3.2.13.2
Vissa organisationsgrundande faktorer Geografisk närhet och lokalkännedom
Utredningen
anför att del vid RSV:s försöksverksamhet framgått att allmänheten har ett
visst behov av att komma i kontakt med deklarationsgranskaren dels innan
deklarationerna skall lämnas, dels under taxeringsperioden. Sådant
kontaktbehov föreligger även vid andra tillfällen, exempelvis i frågor som rör
skallereklamationer, jämkningar, anstånd m. m. Kontaktema för att inhämta råd
och upplysningar i deklarationsfrågor tycks huvudsakligen ske per telefon,
medan en hel del kompletterande uppgifter i anledning av granskarens
förfrågningar och ifrågasatta avvikelser lämnas vid personligt besök hos
denne. Besöken avser ofta att verifiera deklarerade uppgifter med kvitton e. d.
eller att egenhändigt underteckna en tidigare inle underskriven deklaration.
Utredningen
anför att en organisation med lokal anknytning ger avsevärt lägre traktaments-
och resekostnader. Ännu väsentligare är dock enligt utredningen att förluster
av effektiv arbetstid i och för resor reduceras. Granskaren drar även påtaglig
nytta av kännedom om den skatlskyldiges lokala förhållanden. Normalt torde
bedömningen av en deklarations tillförlitlighet underlättas, om den
skattskyldiges verksamhet är känd för granskaren. Vidare bör enligt
utredningen det preventiva v'ärde, som en lokalt baserad kontrollorganisation
har, också framhållas. Avlägsna organ har klart sämre förutsättningar att vara
synliga och aktiva på de orter d'är folk bor. Det kan n'ämnas att detta
förhållande tillmäts stor vikt i såväl Finland, Norge som Danmark, vilka
samtiiga har ett mera vittförgrenat lokalt skatteväsende än vad Sverige har.
Alhnänt
torde enligt utredningen kunna sägas att värdet av granskningspersonalens
lokalkännedom är större i fråga om deklarationer som avser löntagare, mindre
och medelstora företagare än beträffande de verkligt stora företagen.
Granskningspersonalens
möjligheter att skaffa sig lokalkännedom är enligt utredningen begränsade i
storstadsområden men är rätt goda på mindre eller medelstora orter. Detta
förhållande bör i den framtida organisationen beaktas på så sätt att utrymme
för flera partiella revisioner relativt sett ges i storstadsområdena.
Sammantaget
konstaterar utredningen att geografisk närhet är värde-
Prop. 1975: 87 39
full
för såväl de skallskyldiga som granskningspersonalen. Vid uppbyggnaden av en
granskningsorganisation bör därför enligt ulredningen denna aspekt tillmätas
betydelse.
Funktionssainband
mellan granskning och övriga arbetsuppgifter inom .skatteförvaltningen
Ulredningen
har genomfört en analys av de samband mellan de viktigaste funktionerna som
karaktäriserar nuläget eller som kommer att gälla framdeles. De typer av
samband som utredningen arbetat med i analysen är beslutssamband,
registersamband, informationssamband, tidssamband kapacitetsutjämning och
vice versa samt personalsamband.
Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen att följande funktioner har så nära samband alt
arbetsuppgifterna bör hållas ihop organisatoriskt, nämligen
deklaralionsgranskn
ing,
PGI-beräkning,
skalletillägg,
partiella
revisioner,
längdföring
och
debitering
av slutlig och tillkommande skatt.
I
fråga om den föreslagna nya funktionen partiella revisioner i första instans anför
utredningen i detta sammanhang bl. a. att det väsentligaste underlaget för
beslul om en partiell revision utgör innehåUet i deklarationen, uppgifter från
det framtida organisationsregistret och resultatet av kontakter med den
skattskyldige. Utredningen har sålunda funnit att register- och
informationssambanden är betydelsefulla samt att ett väsentligt
personalsamband föreligger.
Specialiseringskrav
Taget
som en helhet stäUer deklarationsmaterialet enhgt utredningen varierande krav
på kompetens vid handläggningen inför nämndens beslut.
Ett
av de v'äsentligaste målen för utredningen är, anförs det, att förbättra
fömtsättningama för en effektiv kontroll av de komplicerade deklarationema.
Vissa komplicerade deklarationer handläggs redan f. n. av ett relativt fåtal
befattningshavare vid länsstyrelsen, om än på fritid. Det anses vara en styrka
i dagens organisation att sådana deklarationer granskas av väl utbildad
personal.
Utredningen
har, efter kontakter med olika länsstyrelser, kommit till den uppfattningen att
en effektiv granskning ay de mera komplicerade deklarationerna underlättas, om
denna typ av kontroll koncentreras till ett relativt begränsat antal
kvalificerade befattningshavare. De skäl som härvid har framhållits är bl. a.
följande:
Prop. 1975: 87 40
Behovet av specialutbUdning för
att möta upp mot de mera avancerade formema av skatteundandragande och
skattebrott.
Vikten av att den kvalificerade
granskningspersonalen konlinueriigt deltar i arbetet med fullständiga
revisioner.
Förutsättningar för att styra och prioritera verksamheten förbättras
beträffande de komplicerade deklarationema.
Beträffande
mindre och medelstora rörelser, komplicerade löntagardeklarationer och vanliga
löntagardeklarationer är inte kravet på specialisering lika uttalat. För
rörelse- och jordbmksdeklarationer bedömer utredningen att den tidigare nämnda
branschvisa fördelningen av materialet tiUgodoser de krav på specialisering
som finns. För löntagardeklarationerna föreligger inte några särskilda krav på
specialisering.
Sammanfattningsvis
gör utredningen den bedömningen att komplicerade rörelser ställer sådana krav
på specialisering att detta utgör skäl för en regional organisation av arbetet.
Utredningen anser att man som ett riktmärke kan räkna med att omkring 50 000
deklarationer är av så komplicerad natur att en regional handläggning är
nödvändig.
3.2.13.3
Styrnings- och ledningskrav
Utredningen
finner det lämpligt alt särskilja två typer av styrning och ledning, n'ämligen
materiell styrning och administrativ styrning.
Den
materiella styrningen omfattar bl. a. utveckling av anvisningar till ledning
för granskningsarbetet, ledning av och tillsyn över ambitionsnivån i
granskningsarbetet och det partiella revisionsarbetet i första instans samt
utbildning av granskningspersonal och övriga taxeringsfunktionärer i
materiellt hänseende.
Utredningen
anser det nödv'ändigl att denna form av ledning koncentreras. Det är naturligt
att denna funktion i den framtida organisationen skall vila på skattechefen i
länet. Omfattningen och betydelsen av detta arbete beräknas öka inle minst med
hänsyn till kravet att nå högre effektivitet vid granskningen av komplicerade
deklarationer. Ur ren ledningssynpunkt torde det vara fördelaktigast alt all
rörelsegranskning organiseras regionalt.
Den
administrativa styrningen gäller bl. a. följande områden:
1.
Utarbetande av planer för
registrering, granskning m. m.
2.
Löpande uppföljning av
granskningsverksamhetens omfattning.
3.
Indelning i taxeringsdistrikt.
4.
Tillsyn över
taxeringsnämnderna.
5.
Fördelning av deklarationer
meUan olika typer av distrikt.
6.
UtbUdning av personal i
administrativt hänseende.
Den
administrativa styrningen sker dels på ett övergripande plan, dels löpande i
direkt kontakt med arbetet. TUl skattechefens övergripande planering hör bl.
a. frågor om distriktsindelning. Den löpande styrningen av verksamheten bör
ankomma på de olika enhetscheferna och måste också delegeras ytterligare inom
berörda enheter.
Prop. 1975: 87 41
Den
övergripande styrning som avses ske regionalt både materiellt och
administrativt ställer enligt utredningen i och för sig krav på att
skattechefen skall ha direktivrätt över lokal skattemyndighet t. ex. för alt
kunna omfördela personalresurser. Med nuvarande organisatoriska lösnmg med
självständiga lokala skattemyndigheter är detta krav svårt att tUlgodose fullt
ut. Redan nuvarande regler i TL ger emellertid enligt ulredningen utrymme för
'länsstyrelsen att styra lokal skattemyndighets insatser på taxeringsområdel.
Utredningen konstaterar i detta sammanhang att planering och styrning av
verksamheten i första instans i dagsläget fungerar bra på många håll genom ett
nära samarbete mellan skattechef och fögderichefer. Mot bakgmnd härav anför
utredningen att en ulbyggnad av taxeringen i första instans släller ökade krav
på samarbete mellan de regionala och lokala myndigheterna på
beskattningsområdet samt att skattechefens ansvar och ställning måste göras
klarare.
Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen att såväl den materiella som den administrativa
styrningen av verksamheten stäUer stora krav på skattechefen och på nivåer
under denne. Verksamhetsplanering och information från det framtida
datasystemet kommer att utgöra väsentliga hjälpmedel i detta arbete. I
organisatoriskt hänseende finns det enligt utredningen anledning att närmare
överväga om de redovisade kraven bör medföra att arbetsuppgiften att leda
arbetet i första instans så långt möjligt bör hållas samman inom en enhet under
skattechefen på sådant sätt att det organisatoriskt inte konkurrerar med andra
viktiga funktioner inom skatteavdelningen.
3.2.13.4
Befattningsstruktur
Personalen
för arbetet med att biträda taxeringsnämnderna kommer enligt vad utredningen
överslagsvis beräknat att uppgå till omkring 1 700 personer varav ca 400
biträden. Bl. a. krav på lämpliga befordringsvägar kan enligt utredningen vara
av sådan betydelse att de är organisationsgrundande.
Genom
den tidsmässiga prioriteringen' av granskningen av löntagardeklarationer ges
enligt utredningen möjlighet i huvudsak att dimensionera organisationen så att
man i botten får ett antal rekryteringstjänster för löntagargranskning.
Relativt snart bör vidareutbildning i rörelsegranskning och partiell
revisionsverksamhet ske för denna personal.
Utredningen
anför vidare att det med denna lösning ges möjlighet att få en
befattningsstraktur i vilken personalen rekryteras med sikte på att utbildas
till tjänst som rörelsegranskare med revisionsuppgift och att det under denna
utveckling sker en successiv befordran. Om endast de verkligt komplicerade deklarationerna
behandlas regionalt, kommer goda föratsättningar att föreligga för att skapa en
karriär för granskningsassistenterna inom lokal skattemyndighet.
För
personal som når de högsta posterna inom granskningskarriären
Prop.
1975: 87 42
kommer enligt utredningen två vägar att stå öppna. Den ena
utgörs av de högre tjänster som finns inom lokal skattemyndighet och vars sluttjänst
naturligen utgörs av fögderichefsposlen och den andra utgörs av högre tjänster
vid länsslyrelsen, framför alll för revisionsverksamhet men även för
tjänstgöring i andra instans.
Kommer nuvarande rekryteringssituation alt gälla när den
föreslagna organisationen byggs upp, finns enligt utredningen anledning räkna
med alt akademiker kommer att satsa på en karriär från botten med början som
granskare av enkla rörelser och löntagardeklarationer. Vid sådant förhållande
finns anledning anta att rekryteringen för tjänsterna som granskare av
komplicerade deklarationer med befordringsmöjligheler till rent revisionsarbete
kommer att i relativt stor utsträckning ske från den kår granskare som handhar
granskningen av de mindre och medelstora rörelserna. Detta medför att granskare
med ett antal års tjänst vid lokal skattemyndighet kan komma att söka högre
tjänst vid länsstyrelsen.
3.2.13.5 UtbUdnings- och utvecklingskrav
Utredningen anför att, oaktat vilken skolunderbyggnad den
nyrekry-terade personalen kommer att ha, måste med hänsyn till de materiella
reglernas invecklade beskaffenhet och de kunskaper och egenskaper som krävs för
att utföra bl. a. partiella revisioner, en successiv utbildning av denna
personal ske framför allt under de första årens tjänstgöring. Utredningen
finner emellertid inte de krav som utbildningsinsatserna medför vara sådana
att de bör beaktas organisatoriskt.
Utredningen anför vidare att ett relativt ofta framfört
skäl för en koncentration av framför allt revisionsverksamhet är att de dagliga
kontakterna med kolleger och överordnade som i stort sett helt ägnar sig åt
kvalificerad skattekontroU är starkt utvecklande i synnerhet för den mindre
rutinerade personalen. Härvid pekas ofta på att verksamheten vid de
inspektörsgrupper som är placerade utanför residensstaden inte präglas av samma
intensitet, som den verksamhet som bedrivs vid länsstyrelsen. Utredningen anser
att det i och för sig finns viss bärkraft i argumentet men enligt utredningens
uppfattning har ibland stödet från Tänsstyrelsen i dessa fall varit begränsat
och inte heller har någon hjälp från lokal skattemyndighets sida erhåUits. I de
län där man satsat och verkligen försökt utveckla gmpperna kan konstateras att
resultatet 'är gott.
Utredningen har tidigare framhållit att den övergripande
planeringen och styrningen av revisionsverksamheten inom länet måste vila på
skattechefen. Härav följer att länsstyrelsen i betydande utsträckning måste
hålla kontakt med den lokalt placerade personalen och i samråd med
fögderichefen verka för en utveckling av personalens kunnande och i anslutning
härtill ge råd och anvisningar för det partiella revisionsarbetet. Hänsyn
härtill bör tas när konsekvenserna för skatteavdelningen av den föreslagna
omorganisationen undersöks.
Prop.1975:87 43
3.2.13.6
Organisationsstruktur
Arbetsfördelning
lokal skattemyndighetlänsstyrelse
Bland
de organisalionsgrundande faktorer som redovisats har ulredningen fäst störst
vikt vid kravet på närhet tUl skattemyndigheterna för skattebetalarna, kravet
att lokalisera granskningsarbetet nära skattesubjektet och kravet att
tillgodose behovet av kvalificerad personal vid handläggning av komplicerade
deklarationer.
Tre
principiellt olika organisationslösningar står enligt utredningen lill buds.
1)
All granskning placeras lokall.
2)
All gra,nskning placeras
regionall.
3)
Blandformer.
Utredningen
anser att alternativ 2 är otänkbart sett ur synpunkten att allmänheten måste ha
nära till den myndighet som handlägger självde-klaralionen. Alternativ 1
motsvarar statskontorets förslag år 1970, dock att denna utredning fömtsatte
möjlighet att remittera verkligt svåra deklarationer till länsstyrelsen.
Oaktat att flertalet remissorgan inte haft något att invända mot den då
föreslagna lösningen, finns enligt utredningen starka skäl som talar för att
en blandform bör väljas. Vad som enligt utredningen främsl talar för detta är
kravel på kompelens beträffande de verkligt komplicerade deklarationerna samt
att behovet av närhet inte är så starkt uttalat för skattskyldiga med dessa
deklarationer.
I
fråga om fördelningen av deklarationsmaterialel mellan det regionala och lokala
planet anser utredningen att samtliga löntagardeklarationer i princip bör
hanteras lokalt. Undantag från denna regel s'ägs rent undantagsvis kunna vara
motiverat. Även jordbruksdeklarationerna bör enligt utredningen med fördel
granskas på lokalplanet. Kännedom om lokala förhållanden är här värdefull.
Deklarationerna är normalt inte heller särskilt komplicerade.
Deklarationer
för rörelser behandlas i nuvarande organisation olika beroende på vilken
företagsform det är fråga om. Utredningen anser att del väsentliga är alt de
verkligt komplicerade deklarationerna kan granskas av specialutbildad personal.
Utredningen
anser att utgångspunkt för hur rörelsedeklarationer och motsvarande skall
behandlas bör vara vilken grad av kompetens granskningen kräver. Härutöver bör
beaktas att det föreligger vissa fördelar både ur företagens och
skattemyndigheternas synpunkt om de mindre och medelstora rörelserna kan
behandlas på lokalplanet. Dessa företagare har ofta ett visst behov av service
hos skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna å sin sida har fördelar av att ha
sin granskningspersonal för dessa skattskyldiga så lokalt placerade som
möjligt. En sådan organisatorisk lösning har också en viss preventiv effekt.
Vidare föreslås att skattekontrollen i ökad omfattning skall ske på fältet.
Härvid ligger det
Prop. 1975: 87 44
också
en fördel i att granskningsmannen har nära tiU den skattskyldige eller dennes
ombud.
Utredningen
har mot bakgrund av det anförda kommit fram till att övervägande skäl talar för
att mindre och medelstora företag m. fl. behandlas lokalt, medan de verkligt
stora företagen tas om hand regionalt.
De
juridiska personernas deklarationer har inte någon enhetlig struktur vad
gäller graden av komplexitet. Vissa föreningars deklarationer "är sålunda
av sk'åligen enkel natur. Inte heUer kan hävdas att de mindre
fåmansaktiebolagens deklarationer är särskUt invecklade.
Utredningen
anser att de mest komplicerade deklarationerna oavsett företagsform bör
hänskjutas till länsstyrelsen för granskning. Utredningen anser det inte vara
nödvändigt att mera i detalj precisera vilka typer av deklarationer som bör
behandlas regionalt. Allm'änt kan sägas att utdelande aktiebolags och
meUankommunala företags deklarationer ofta är av sådan komplexitet. Andra
typer kan vara deklarationer som irmefattar handel med värdepapper, taxering
till utskiftnings-skalt o. d. Även vissa föreningars och stiftelsers
deklarationer bör sannolikt handläggas regionalt.
Enligt
de förutsättningar som angivits för den regionala granskningen konstaterar
utredningen att denna per län räknat blir av relativt begränsad omfattning.
Delta medför i sin tur att de med deklarationsgranskningen nära knutna
uppgifterna PGI-beräkning, längdföring samt debitering av slutiig och
tillkommande skatt inte utan olägenhet kan utföras regionalt. Utredningen
föreslår därför att dessa uppgifter i sin helhet utförs av lokal
skattemyndighet. Däremot är det enligt utredningen naturligt att
handläggningen av skattetUlägg, förseningsavgift och partiella revisioner för
skattskyldiga, vars deklarationer behandlas av länsstyrelsen, också sker hos
länsstyrelsen.
I
fråga om taxeringen av de skattskyldiga vars deklarationer granskats regionalt
kan enligt utredningen två alternativ tänkas. Antingen skapas ett mindre antal
regionala nämnder som biträds av länsstyrelsen eller också fungerar
länsstyrelsen som ett stöd för lokal skattemyndighet i granskningen av de
angivna deklarationema. I det sistn'ämnda fallet granskas deklarationerna hos
länsstyrelsen men deklarationen bryts inte ur sin ordinarie nämnd på
lokalplanet. Föredragning i nämnden görs av länsstyrelsetjänstemannen. Med
tanke på att fråga är om ett relativt begränsat antal deklarationer som
behöver granskas av specialist på regionalplanet är den senare lösningen enligt
utredningen att föredra.
3.2.13.7
Granskningsarbetets organisation inom lokal skattemyndighet och länsstyrelse
Lokal skattemyndighet
Vid
den organisationsöversyn av lokal skattemyndighet som RSV genomför i samarbete
med statskontoret har utgångspunkten varit nuvarande arbetsuppgifter inom
myndigheten. Emellertid har också viss hän-
Prop. 1975: 87 45
syn
tagits till de krav som en ökad medverkan i taxeringsarbetet i första instans
ställer på myndighetens organisation. Ulredningen gör den bedömningen att de
tillkommande arbetsuppgifter som föranleds h'ärav lämpligen bör inordnas i den
skatte- och ATP-enhet som föreslås vid denna översyn.
Det
finns enligt utredningen anledning räkna med alt behov av viss förstärkning av
ledningsresurserna på de medelstora och slörre fögderierna kan visa sig
erforderlig främst då i fråga om den materieUa styrningen.
Länsstyrelsen
i
de nuvarande fem enheterna inom skatteavdelningen är arbetet med taxeringen i
första instans delat meUan revisions- och taxeringsenheterna under ledning av
skattechefen. Härvid har revisionsenhelerna den direkta ledningen över
taxeringsinspektörerna i de särskUda taxeringsdistrikten. Inspektörsgrupperna
är sålunda organisatoriskt inordnade i denna enhet. Normalt svarar
revisionsdirektören också för de anvisningar och den ledning som berör de
särskilda taxeringsdistrtkten.
Taxeringsenheten
svarar normalt för de anvisningar, som utfärdas för arbetet i lokal nämnd.
Enheten utför eftergranskning som aktualiseras i dessa distrikt. Personal inom
denna enhet sysslar också med frågor som gäller distriktsindelning och
förordnande av taxeringsfunktionärer.
Utredningen
anser att det finns vägande skäl för att hela arbetet med taxeringen i första
instans inordnas i en ny enhet inom skatteavdelningen. Inom enheten skulle den
direkta ledningen av arbetet i första instans ulföras såväl vad avser den
styrning som skall ske beträffande de lokala skaltemyndigheternas del i
granskningen som beträffande den del som enligt förslaget skall ankomma på
länsstyrelsen. Den personal som inom skatteavdelningen blir engagerad i arbetet
i första instans inordnas i enheten.
Lokal
skattemyndighet får då en kontaktyta inom skatteavdelningen för hela sitt
bestyr med den årliga taxeringen. Vidare blir det en viss organisatorisk
åtskillnad mellan arbetet i första instans och funktionen som det allmännas
ombud i skatleprocessen. Organisatoriskt är det också en fördel att det
direkta ansvaret för den årliga taxeringen samlas i en enhet. Detta ger goda
möjligheter till en adekvat avvägning av hur resursema för kontroll vid den
årliga taxermgen utnyttjas. Slutligen blir också skattechefens behov av en
kanslifunktion för administrationen och ledningen av hela arbetet i första
instans tillgodosett. En nackdel är däremot att personalen och
revisionsresurserna fördelas på flera enheter, vilket kan försvåra en i och för
sig ändamålsenlig disposition av resurserna.
Utredningen
diskuterar ytterligare två lösningar i fråga om organisationen hos
länsstyrelsen. Enligt den ena skulle ansvaret för och arbetet
Prop. 1975: 87 46
i
första instans fördelas mellan de nuvarande taxerings- och revisionsenhelerna.
Enligt det andra skulle hela arbetet med första instans inordnas i
revisionsenheten.
Utredningen
anser att det 'är en mindre god lösning att dela ledningen och arbetet med den
årliga taxeringen på flera enheter. Alternativet att inordna hela arbetet med
första instans i revisionsenhelen har d'äremot flera fördelar, bl. a.
underlättas prioriteringen av resursanvändningen meUan första instans och ren
revisionsverksamhet. Vidare kan de problem som kan uppstå, n'är en partiell
revision i första instans bör utvidgas, lösas inom en och samma enhet.
Alternativet har emeUertid enligt utredningen vissa klara nackdelar.
Revisionsenheten blir tungrodd genom den påtagliga arbetsökningen. Den
ordinarie revisionsverksamheten, som i sig kräver en omfattande planering och
ledning, blandas med deklarationsgranskning med risk för alt den löpande
verksamheten kan komma att kräva resurser från revisionsverksamheten och alt
ledningen av den ordinarie revisionsverksamheten blir eftersatt. Vidare är
ledningen och uppföljningen av de lokala nämndernas arbete relativt artskUd
från revisionsverksamheten.
Under
hänvisning till dessa överväganden förordar ulredningen att den årliga taxeringen
vid länsstyrelsen organisatoriskt inordnas direkt under skattechefen i en ny
separat enhet, betecknad taxeringsenheten. De övriga enheter som i första hand
skulle beröras av det nu aktuella förslaget är revisionsenheten och en ny
besvärsenhet, övriga enheter skulle i normalfallet liksom nu vara
mervärdeskatteenheten, uppbördsenhelen och dalaenheten.
I
fråga om den nya taxeringsenheten anför utredningen att den får två
huvudsakliga uppgifter. Den ena är ledning, planering och uppföljning av
arbetet med den årliga laxeringen inom länet. Den andra är medverkan i det
årliga taxeringsarbetet beträffande de verkligt komplicerade deklarationerna.
Arbetet inom enheten blir i väsentlig grad av administrativ art. Ulredningen
gör den bedömningen att ett effektivt arbete i första instans kräver resurser
för ledning och uppföljning av denna verksamhet inte minst genom alt åtskillig
del av medverkan i det årliga taxeringsarbetet sker genom de lokala
skattemyndigheternas försorg. Till detta kommer ledningen av arbetet i första
instans i materiellt hänseende. Tidigare har pekats på ambitionsnivåfrågorna.
Den direkta ledningen av de partiella revisionerna i första instans bör också
handhas inom enheten. Enheten skall också svara för utbUdningsplanering för
taxeringen i första instans liksom genomförande härav, i den mån detta inte
ombesörjs av RSV.
Besvärsenheten
skulle i den föreslagna organisationen tUl en del motsvara den nuvarande
taxeringsenheten. Flera betydelsefulla skillnader skulle emellertid uppkomma.
Bl. a. skulle besvärsenheten till skillnad mot nuvarande taxeringsenhet inte ha
någon beröring med ledningen av arbetet i första instans. Därigenom nås den
fördelen att aUmänna om-
Prop.
1975: 87 47
budsfunktionen, som ju är en ren partsfunktion, hålls
organisatoriskt skild från den årliga taxeringen. Till den nybildade enheten
bör föras övriga aUmänna ombudsfunktioner bl. a. för uppbörd och mervärdeskatt.
Verksamheten inom revisionsenhelen skulle enligl
organisationsförslaget renodlas i viss utsträckning genom alt arbetet med
ledning och anvisningar för den årliga taxeringen förs över till den nya
taxeringsenheten. Därigenom skulle ökat utrymme skapas för ledning av själva
revisionsverksamheten .
Utredningen framhåUer att syftel med de partiella revisionerna
är att förbättra beslutsunderlaget för taxeringsnämndema. Det finns enligl utredningen
anledning räkna med att dessa partiella revisioner i många fall kommer att
avslöja sådana brister atl en fullständig revision omfattande flera
taxeringsår och mervärdeskatt bör utföras. Vid sådant förhållande mynnar den
partiella revisionen ut i taxeringsförslag baserat på vad som framkonunit under
denna undersökning. Samtidigt upprättas en kort redogörelse över de
omständigheter, som talar för all en fullständig revision bör utföras. Detla
medför att den partiella revisionen får karaktär av förstudie.
Ställningstagande till eventuellt fortsatta åtgärder tas av
revisionsdirektören.
3.2.13.8 Indelning i taxeringsdistrikt
Faktorer som styr indelningen i taxeringsdistrikt
En avgörande faktor vid indelning i taxeringsdistrikt är
enligt utredningen att åsladkomma ett lagom stort arbetspensum för
taxeringsnämnden. En taxeringsnämnd lorde f. n. normalt sammanträda 48 gånger
under perioden marsjuni. Under dessa sammanträden skall nämnden i princip
besluta om alla taxeringar inom sitt distrikt med undantag för dem som åvilar
annan nämnd. I genomsnitt rör det sig om ett ä tvåtusen taxeringar per nämnd.
Normalt omfattar ett lokalt taxeringsdislrikt f. n. ett valdistrikt.
Enligt ulredningens förslag bör antalet taxeringsnämnder
minska relativt kraftigt. Därigenom ser ulredningen en möjlighet att renodla
nämnderna så att de nuvarande tre typerna av nämnder i princip upphör. Antalet
nämnder blir inte mer omfattande än att det normalt bör vara möjligt för en
nämnd att behandla aUa förekommande deklarationer inom sitt distrikt. Den
uppläggning av själva granskningsarbetet som föreslagils och som innebär att
företrädesvis löntagardeklarationer behandlas på våren medan verksamheten
efler den 1 juni koncentreras på rörelser och motsvarande, talar enligt
utredningen också härför.
Genom all nämndema i stort sett kommer att vara verksamma
året runt ökar, anför utredningen vidare, förutsättningama för ledamölerna alt
vinna insikt i taxerings- och granskningsfrågor. Utredningen bedömer därför
att behov av en tudelning i lokala och särskilda nämnder normalt inte längre
kommer att föreligga.
Prop. 1975: 87 48
Den
tjänsteman som granskat en deklaration bör enUgt utredningens mening också
föredra deklarationen inför taxeringsnämnden, som fattar beslut. Denna ordning
tillämpas f. n. som regel i de särskUda taxe-ringsn'änmder som biträds av
taxeringsinspektör.
Utredningen
har föreslagit en branschspecialiserad granskning av nä-ringsidkarnas
deklarationer. Om taxeringsdistrikten samtidigt delas in efter geografisk
grund, kommer detta som regel att innebära att en taxeringsnämnd kommer att
biträdas av flera deklarationsgranskare och därmed flera föredragande.
För
att åstadkomma största möjliga förutsättningar för lokal skattemyndighet att
fördela granskningsarbetet inom myndigheten på granskningspersonal med olika
kunskap och erfarenhet är det enligt utredningen mindre lämpligt att behålla
nuvarande ordning med s'årskUt förordnade inspektörer för varje nämnd.
Skattemyndigheten bör biträda n'åmn-den och det får ankomma på myndighetens
chef att fördela granskningsarbetet på bästa sätt. Med dessa arbetsformer ökar
enligt utredningen förutsättningarna att organisera arbetet inom myndigheten
på gmpper sammansatta av personal med olika utbildning och erfarenhet. Den
närmare utformningen av dessa gmpper, deras arbetsförhållanden och ansvar utgör
enligt utredningen ett väsentligt område i det fortsatta utredningsarbetet.
Utredningen
anser sålunda att nuvarande splittrade distriktsorganisation kan slopas.
Endast mera undantagsvis bedöms det bli motiverat att ordna specialdistrikt för
särskilda typer av deklarationer. Företagsform eller om skattskyldig är fysisk
eller juridisk person bör enligt utredningen inte utgöra grunder för
distriktsindelning.
Förslag
till distrikt
Utredningen
har gjort cn ÖversiktUg bedömning av antalet framtida taxeringsnämnder. Denna
gmndas på att nämnderna normalt kommer att sammanträda varannan vecka med en sammanträdestid
om högst tre timmar per tillfälle. Ulredningen bedömer att högst 20 % av
löntagardeklarationerna blir behandlade av nämnden in plenum. Beträffande
rörelser och liknande bedöms slörre delen bli föredragen i nämnden.
Med
dessa förutsättningar har utredningen kommit fram till att omkring 1 500
nämnder i stället för nuvarande ca 4 200 erfordras i den framtida
organisationen. Varje nämnd skulle därvid som ett genomsnitt omfatta ca 3
000 löntagardeklarationer och 800 rörelser, jordbruk, bolag och liknande.
3.2.13.9
Resurskrav Deklarationsmaterialets omfattning
På
basis främst av antalet registrerade taxeringsuppgifter vid 1973 års taxering
har utredningen beräknat deklarationsmaterialets omfattning enligt följande.
Prop.
1975: 87 49
Antalet rena löntagardeklarationer som endast omfattar
inkomst av tjänsl, inkomst av schablonbeskattad annan fastighet och/eller
inkomst av kapital av obetydlig omfattning har beräknats till ca 4 000 000.
Antalet löntagardeklaralioner som är mer komplicerade därför
att de t. ex. kräver mer omfattande komplettering i form av utredning eller
omfattar realisationsvinst, inkomst av större hyresfastighet eller betydande
kapitalinkomst och förmögenhet har uppskattats till ca 600 000.
Antalet deklarationer som omfatiar inkomst av rörelse,
inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av s. k. fria yrken eUer där
inkomstberäkningen fordrar speciell utredning samt juridiska personers
deklarationer har bedömts utgöra ca 1 100 000.
Utredningen framhåller att det är naturligt att
ulredningens kalkyler angående resursbehovet måste betraktas som i viss män
osäkra. På detta stadium har utredningen ansett det vara riktigast att göra en
försiktig kalkyl som snarast innefattar en överskattning av personalbehovet.
Personalbehov för deklarationsgranskning
Ulredningen redovisar först de produktionslal per dag och
gransk-ningsassistenl som utredningen lagt till grund för sina kostnadsberäkningar.
Utredningen anför att försök pågår med granskning av löntagardeklarationer
genom taxeringsinspektörers försorg. Hillills ligger dagsproduktionen kring 70
deklarationer. De kontakter utredningen haft med inspektörerna ger stöd för
antagandet att fortsatt verksamhet med tjänstemannamedverkan ger en snabbare
handläggning. Vidare kommer ADB-stödet i det framlida systemet och det
förenklade underrättelseförfarandet alt medföra påtagliga fördelar i det
manuella arbetet.
Utredningen gör den bedömningen att en dagsproduktion om
90 rena löntagardeklarationer innebär ett försiktigt antagande utifrån de omständigheter
som nämnts i det föregående.
För kategorin komplicerade löntagardeklarationer finns
inget direkt jämförelsematerial i försöksverksamheten. Någon större skillnad
mellan de rena löntagardeklarationerna och denna grupp torde enligt utredningen
inte föreligga. Utredningen ber'äknar resursbehovet efter en produktion om 50
deklarationer per dag.
I nuvarande inspektörsorganisation räknar man enligt
utredningen med en dagsproduktion om i genomsnitt 2025 rörelsedeklarationer
per taxeringsinspektör. Häri ingår då såväl enkla som mer komplicerade
rörelser. Detta talar enligt utredningen för att man torde kunna räkna med
åtminstone samma produktionstal i fortsättningen. Ett annat skäl för delta är
att de svårbemästrade ulredningsfallen ligger utanför dessa beräkningar, genom
att de kommer att .granskas i samband med partiella revisioner. Den tid det tar
att ulföra dessa beräknas för sig och ligger sålunda utanför de produktionstal
som anges för själva granskningsarbetet. Sammantaget anser utredningen alt dagsproduktionen
kan beräknas tUl 20 deklarationer per dag.
4 Riksdagen 1975. 1 saml Nr87
1 fråga om de större rörelserna, aktiebolagen o. d. anför
utredningen att det vid länsstyrelsen i Stockholms län finns viss erfarenhet av
tjänstemannamedverkan vid den årliga taxeringen av aktiebolag. Antalet deklarationer
per dag i snitt för dessa granskare utgör enligt utredningen 20 25. Härvid bör
enligt utredningen beaktas att ett inte obetydligt anlal vilande bolag ingår i
siffrorna. Utredningen beräknar 5 deklarationer per dag med hänsyn lill alt
materialet enligl ulredningens förslag utgörs av de 50 000 mest komplicerade
deklarationerna i landet.
För granskare med lägre utbildning bedömer utredningen
alt 65 rena löntagardeklaralioner per dag bör kunna läggas lill grund för
dimensioneringen,
I fråga om komplicerade löntagardeklarationer har
ulredningen för dessa granskare räknat med ett genomsnitt om 30 deklarationer
per dag, vilket är 20 deklarationer färre per dag än vad som beräknats för
övriga granskare.
Utredningen bedömer att det totala antalet biträden som
hjälper granskningsassistenteraa kan beräknas bli inte oväsentligt lägre än f,
n. Utredningen har ansett att relationen meUan biträde och assistent som i
mitten av år 1974 var 4,3: 5 bör kunna ändras tiU 1:2. De komplicerade
rörelserna beräknas sammanlagt erfordra 10 000 arbetsdagar för
skrivbordsgranskning. Utredningen har beräknat 4 900 biträdesdagar som stöd för
denna verksamhet.
Ulredningen sammanfattar de gjorda övervägandena i
följande tabell 1,
Tabell 1. Deklarationsgranskning
Personalkatego;
ri
Antal
Antal granskningsdagar
Produktion
Typ av
deklara-
Totalt
för
per dag
tion
perioden
LSM'
02-25-
-05-20
Assistent
727
50
90
ren löntagar-dekl
3 271 500
Biträde
225
50
65
"
731 250
ca 4 000 000
Assistent
323
44
20
rörelse
285 000
Biträde
155
50
40
Assistent
50
50
50
kompl lön-tagardekl
120 000
LSM 05-21-
-11-20
Assistent
1 100
35
20
rörelse
765 000
Biträde
200
90
42
"
Biträde
180
90 istenter
30
kompl lön-tagardekl
Summa
480 000
Summa
1 100 Ass
5 650 000
380 Biträden
LST'
02-25-
-11-20
Assistent
200
50
5
större rörelser, AB m fl
50 000
Biiräde
35 140 200 Assistenter
10
Summa
Summa
50 000
35 Biträden
1 Lokala skattemyndigheterna = Länsstyrelserna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Resurser
för partiella revisioner
Med
den dimensionering av organisationen som ulredningen redovisat skapas enligt
utredningen resurser för partiella revisioner tUl ledning för taxeringsbeslut i
första instans i enlighet med uppställningen i tabell 2,
Tabell
2. Resurser för partiella revisioner
Personalantal
Anlal revi-
Antal revi-
Totalt antal
sionsdagar
sioner per dag
partieUa revisioner under perioden
opaginerad Kontrollera mot PDF
LSM
02-2505-20 Assistent 323
LSM
05-21-11-20 Assistent 1 100
55
LST
02-2511-20
Assistent 200 90
0,5
1000
0,5
30 200
0,5
9000
Cirka
40 200
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antalet
partieUa revisioner förhåller sig enligt utredningen till beräknat antal
revisionsobjekt enligt vad som anges i tabeU 3.
Tabell 3.
Partiella revisioner i förhållande till antalet revisionsobjekt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beräknat antal
revisionsobjekt
Beräknat
antal Partiella revisioner
partiella revisioner i
förhåUande till antalet
revisionsobjekt
opaginerad Kontrollera mot PDF
LSM 02-2505-20 60000
1000
2%
LSM 05-2111-20 250 000
30 200
12%
LST 02-2511-20 40000
9 000
22%
350
000
Det
största utrymmet för partiella revisioner har utredningen föreslagit för de
mest komplicerade fallen, som handläggs på regional nivå. Det största antalet
partiella revisioner har beräknats för de "verkliga" rörelse- och
jordbruksdeklarationerna, som huvudsakligen kommer att granskas under perioden
den 21 majden 20 november.
Antalet
revisionsobjekt har beräknats med utgångspunkt i det av SCB förda centrala
företaregistret där det vid slutet av år 1972 faims 419 000 företag
registrerade. Antalet reella objekt har beräknats vara något lägre.
Prop. 1975: 87 52
Sammanjattning
Sammanfattningsvis
fordrar enligt utredningen den årliga taxeringen överslagsvis de resurser som
anges i labell 4,
TabeU
4. Totalt resursbehov
LST
LSM
Totalt
Assistent Biträde
200
35
235
1100 380
1300 415
Summa
1480
1 715
3.2.14
Övriga frågor
3,2,14,1
Debitering och omräkning av slutlig skatt
Enligt
direktiven skall ulredningen, inom ramen för en fördjupad analys av
statskontorets utredning år 1970 och FLB-betänkandet bl. a, utreda formema för
debitering av slutlig skatt, avräkning av preliminär skatt och uppbörd av
kvarstående skatt vid olika utformning av taxeringsförfarandet. De förslag
till lösningar av avräkningsfrågoma som skisserades av de angivna utredningarna
skilde sig sinsemellan i v'äsenthg grad. Statskontoret byggde på ett
bibehållande i stort av nuvarande ordning med omkring nio månader från det deklaration
lämnas tUl slutavräkning sker. FLB-syslemet byggde på en preliminär
slutavräkning och en slutiig. Den preliminära, som skulle framställas genom
skattemyndigheternas försorg, skulle tillställas de skattskyldiga omkring
mitten av mars. Efter kontroll och underskrift av den skaltskyldige skulle
avräk-ningsbeskedet sändas tillbaka tUl skattemyndigheten. På grandval av den
preliminära avräkningen och med beaktande av den skatlskyldiges noteringar på
avräkningsbeskedel skulle slutlig debitering ske i maj månad.
Formerna
för avräkning har enligt RS-utredningen ett nära samband med
preliminärskattesystemels utfomming. Generellt sett kan man enligt utredningen
uttrycka det så att kravet på snabb avräkning ökar ju sämre precision som
vidlåder preliminärskattesystemet. I Sverige sker jämkning av den preliminära
skatten före eller under inkomståret för omkring var tionde skattskyldig mot
var femte i Norge och Danmark, Utredningens förslag om en utvidgad
källbeskattning har utarbetats utan sikte på annat än alt i huvudsak träffa
rätt med källbeskattningen.
Man
kan enligt ulredningen anta att skattskyldiga i viss utsträclcning inte är
obenägna att avstå från jämkning under inkomståret, om återbetalning sker
redan under juni månad året efter inkomståret. Är staten dessutom beredd att
ge viss räntegottgörelse vid en återbetalning redan i juni, skulle sannolikt
antalet jämkningar under inkomståret reduceras ytteriigare.
Prop. 1975: 87 53
Elt
snabbt avräkningsförfarande minskar vidare enligt utredningen såväl
skatlemyndighelemas som de skattskyldigas och arbetsgivarnas arbete med
preliminärskatlen under inkomståret samtidigt som det eliminerar behovet av en
särskild rutin under våren påföljande år för återbetalning av överskjutande
preliminär skatt efter ansökan.
Det
lorde enligt utredningen vara allmänt bekant att många uppfattar själva
skatteulräkningen som en invecklad procedur. Mycket talar alltså för att en
snabbare debitering uppfattas som en värdefull förbättring. För den enskilde är
det en fördel av mera allmän natur att snabbare erhålla besked om eventuella
skatteskulder och -fordringar för det gångna inkomståret. Han får därigenom ett
bättre underlag för sin ekonomiska planering och konsumtion än vad han f. n.
har. Det är enligt utredningen uppenbart att en förändring av formerna för
debitering av slutlig skatt liksom en utvidgad källbeskattning inverkar på
inkomstskattesystemets effekter sedda ur stabiUseringspolitiska synpimkter.
Utredningen
har övervägt olika lösningar av avräkningsfrågoma. Enligt den metod som
utredningen förordar sker debitering av slutlig skatt för i princip alla
skattskyldiga i mitten av juni månad. Denna debitering är baserad på taxeringar
för samtliga rena löntagardeklarationer liksom för omkring 2025 % av övriga
deklarationer. För återstående dvs. närmare 80 % av rörelseidkarna och de
juridiska personerna grundas debiteringen av slutlig skatt i princip på
deklarerade belopp efter beaktande av resultaten av deklarationernas behandling
vid föregående års taxering. Återbetalningar som överstiger 2 000 kr. skall
emellertid grundas på beslut av taxeringsnämnd och kontroll hos kronofogdemyndighet.
För
cirka 2 % av samtliga skallskyldiga beräknas inte debitering av den slutliga
skatten kunna ske i juni av det skälet att underlag härför saknas eller är så
bristfälligt att det inte kan godtas. Dessa erhåller i juni besked om att
debitering ej kunnat göras samt att s. k. försenad debitering av slutlig skatt
sker senare för dem.
Skattskyldiga
vars deklarationer genom beslul i nämnden kommer alt ändras efler den 1 juni
erhåller omräkningsbesked. Framställning av detta komnier alt ske ADB-mässigt.
Uppbörd
av kvarskatt sker för så gott som alla skallskyldiga i septemberoktober med
inbetalning i november.
Vid
valet mellan metoderna har utredningen fäst avgörande vikt vid att den
förordade metoden ger bl. a. samtidig återbetalning av överskjutande skatt och
snabbare kvarskatleuppbörd.
3.2.14.2
Statistik och längdföring
Taxeringarna
registreras dels i maskinläsbar form (magnelbandsregis-ter), dels i visuellt
läsbar form (taxeringslängder). Eftersom taxeringsregistren, som förvaras
länsvis, efter taxeringsperiodens slut den 30 juni
Prop. 1975: 87 54
utvisar
den mest aktuella och fullständiga inkomstbilden i riket, används de bl. a. som
underlag för inkomst- och förmögenhetsstatistik, taxeringsstatistik och för
budgetarbete hos stat, landsting, kommuner m. fl. samt för behandling av vissa
inkomstgrandade bidragsärenden (t. ex. studiebidrag och bostadstiUägg).
Huvuddelen
av slatistikprodukterna från taxeringsregistren framtas f. n. i juli och
augusti under taxeringsåret. En förlängning av taxeringsperioden medför att
underlaget för produkterna i viss mån innehåUer deklarerade inkomst- och
förmögenhetsuppgifter, som ej beslutats av taxeringsnämnd. Detta kommer att
resultera i en viss kvalitetsförsämring av statistikprodukterna mot dagsläget,
eftersom uttagen av produkterna måste ske i huvudsak vid samma tidpunkter som
nu för all till-fredssfäUa statistikanvändarnas tidskrav.
I
dagens system görs ett första uttag av statistikprodukter omkring den 10 juli
under taxeringsåret. Detta gäller bl.a. andelstabeller åt RRV, magnetband med
inkomst- och förmögenhetsuppgifter åt SCB samt uppgifter om antalet
skattekronor och skatleören till landsting, kommuner, församlingar, SCB och
stiftsnämnder. Produkterna är vanligen preliminära och kompletteras sedan
taxeringsregistret justerats per den 10 augusti taxeringsåret. Då lämnas
slutliga uppgifter om skattekronor och skatteören och den 15 augusti erhåller
SCB uppgift därom för beräkning av medelskattekraften i riket. Denna används
bl. a. för uträkning av skatteutj'ämningsbidrag.
Vecka
42 uttas debiteringsslatistik som länsvis utvisar antal och summor av påförda
skatter och avgifter m. m. Uppgiften lämnas till finansdepartementet via RRV
för statsverkels budgetarbete.
För
att utröna kraven på statistikprodukter i del nya systemet och finna godtagbara
lösningar har ulredningen haft kontakter med berörda myndigheter och
organisationer, nämligen SCB, RRV, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
finansdepartementet, centrala studiehjälpsnämnden, bostadsstyrelsen och
kammarkollegiet. I några fall har kontakterna endast avsett att fortiöpande
informera om utredningens förslag.
Kontakterna
har i huvudsak visat att elt gemensaml problem föreligger för samtiiga
statistikinlressenter, nämligen den kvalitetsförsämring som uppstår genom
uttag av produkter ur ett delvis ogranskat deklarationsmaterial. I avsikt att
utreda möjligheterna att statistiskt ta fram korrektionsfaktorer att applicera
på statistikprodukterna har en undersökning genomförts och förslag utarbetats
tUl justering av statistik-produkter. Undersökningen visar att den totala
statligt taxerade inkomsten enligt taxeringsnämndernas beslut var 1,5 % högre
än motsvarande deklarerade inkomster. Utredningens förslag innebär att man för
att erhålla en korrektionsfaktor för justering av preliminära statistikprodukter
årligen genomför ett stickprov enligt i utredningsrapporten lämnad
Prop.
1975: 87 55
beskrivning. Utöver nämnda stickprov kommer resultaten av
fortsatta undersökningar fram till tidpunkten för ett genomförande samt erfarenhetsvärden
av systemet i drift att bli vägledande.
Utredningen föreslår i samråd med statislikintressentema
alt i princip samma produkter tas ut i elt nytt system som i dagens system
dock med tidigareläggande av uttagen med ca en månad. Dessuiom föreslås
möjlighet att framställa produkter vid flera tidpunkter, om detta gagnar
statislikintressentema, liksom alt slutliga produkter av kontrollskäl tas ut
efter taxeringsperiodens slut. Utredningens förslag innebär vidare en utökad
registrering av uppgifterna i deklarationerna främst avseende förvärvskällan
tjänsl. Vidare innebär det registrering av kontrolluppgifternas innehåll.
Utökningen av antalet registrerade uppgifter kan få användning för olika
statistiska ändamål.
Utredningen föreslår att flera olika typer av
undersökningar i fråga om statistikproduktionen, t. ex. angående
taxeringsnämndernas höjningar/ sänkningar i några mindre regioner, genomförs
fr. o. m. taxeringsåret 1974 och framåt.
Inkomstlängder framstäUs i juli varefter de tillförs vissa
ändringar och justeras per den 10 augusti. Justerade längder förvaras i två
exemplar hos skattemyndighet och ett exemplar tillstäUs resp. kommun.
För behandling av ansökningar om bidrag, lån m. m.,
bestyrkande av uppgifter o. d. behöver de kommunala myndigheterna fortiöpande
ha tillgång till aktuella inkomstlängder. I det följande anges vissa återkommande
ärenden, för vars behandling uppgifter hämtas ur inkomstlängden:
Familjebidrag ål värnpliktiga,
fri rättegång,
statliga och kommunala bostadstillägg,
förbättringslån,
bostadslån.
bos'ätlningsl3n,
kostnadsfritt biträde vid lantmäteriförrättning enligt
ensiltarlagen.
statlig studiehjälp,
kommunala stipendier för utbildning,
underhållsbidrag till barn,
bidragsförskott,
fastställande av dagavgifter för socialvård och service
samt
husmoderssemester.
Utredningen föreslår att inkomstlängd skall framställas
omkring den 25 juni och innehålla alla skallskyldiga varvid anges om taxering
beslutats av taxeringsnämnd eller inte. Inkomstlängd framställs i två exemplar
ell för skattemyndighet och ett för kommunen.
Kommunerna behöver främst kännedom om de taxerade
inkomsterna för behandling av bl. a. inkomstgrandade bidrag. Därför lorde
enligt
Prop.1975: 87 56
ulredningen
inkomstiängden utan olägenheter kunna reduceras atl omfatta förutom persondata
endast uppgift om taxerade och beskattningsbara inkomsler. Enligt ulredningens
bedönming bör kommunen kunna lägga de uppgifler som redovisas i inkomstlängd
tUl grund för inkomst-prövade bidrag.
I
detta sammanhang påpekar utredningen att alla kommuner i landet genom
bostadsslyrelsens försorg fr. o. m. taxeringsåret 1973 har tillgång tUl
uppgifter som motsvarar de nyssnänmda, antingen i form av längder, s. k.
inkomstförteckningar eller på s. k. mikrofisch. Uppgifterna framställs som
servicebearbetning från länsstyrelsernas taxeringsregister i slutet av
september taxeringsåret, men intresse föreligger att tidigarelägga
framställningen. Dessa uppgifter används idag vid kommunernas behandling av
ansökningar om bostadstillägg. Vid ett tidigareläggande av förenämnda uppgifter
till augusti är en kombination med inkomstlängd möjlig, så att endast en av
produkterna framställs.
En
fullständig längd föreslås bli framställd efter taxeringsperiodens utgång.
Sådan längd föreslås innehålla både uppgift om taxeringar och debileringar och
benämnas skattelängd.
I
samband med alt i inkomstiängd redovisas ett antal skattskyldiga med deklarerad
taxerad inkomst vilka i skattelängd redovisas med av taxeringsnämnd beslutad
taxerad inkomst, uppkommer, framhåller utredningen, en integrilelsfråga. Då
båda längderna är offentiiga kan ut-1'äsas den 'ändring som gjorts av
taxeringsn'ämnd vid beslut efter det alt inkomstiängd tryckts. Av längderna
framgår dock endast summan av ändringen och inte någon fördelning på
förvärvskällor e. d., varför utredningen inte bedömer förfarandet som särskUt
allvarligt ur integritets-synpunkt.
3.2.14.3
Genomförande
Utredningen
framhåUer att etl fortsatt utvecklingsarbete erfordras så snart statsmakterna
lagit stäUning lill de principiella lösningar som redovisats i
utredningsrapporten. Utvecklingsarbetet syftar till att detaljul-forma
organisationen inom lokal skallemyndighet och länsstyrelses skalleavdelning,
blanketter, ratiner, register, bearbetningar, anvisningar för berörda
intressenter m. m. Ett sfällningstagande tUl utredningens lösningar erfordras
vidare som underiag för utvecklingen av det tekniska systemet. Ett genomförande
av utredningens förslag är tidsmässigt helt kopplat tUl utvecklingen av det
framtida ADB-systemet.
I
.A.DB-ulredningen har redovisats en preliminär tidsplan. Av denna framgår atl
de delar av det framlida systemet som skall betjäna den årliga taxeringen och
debileringen av slutiig skatt ber'äknas tidigast kunna las i drift
taxeringsåret 1978. Fortsatta försök med medverkan av tjänstemän vid den årliga
taxeringen kommer att successivt alt förbättra underlaget för
dimensioneringen av resurserna för den årliga
Prop.
1975: 87 57
taxeringen. Detaljutformningen av det administrativa
systemet tUlsammans med del förbättrade underlag som verksamhetsplaneringssyslemet
ger, skapar enligt utredningen förutsättningar för att precisera inbesparingar
i nuvarande organisation.
I ADB-utredningen har föreslagits elt stegvis genomförande
av del nya tekniska systemet med början år 1978 för laxerings- och
debiterings-avsnitten. Ett successivt genomförande är fördelaktigt ur den
synpunkten att det ger bättre förutsättningar att förbereda och genomföra
förändringarna hos berörda myndigheter.
De starka samband som enligt förslaget föreligger mellan
granskningen av självdeklarationerna och debileringen av slutlig skatt kräver
enligt utredningen att skattemyndigheterna vid en övergång tUl ell nyll
förfarande år 1978 i väsentlig uisträckning kan ta över granskningsarbetet
avseende löntagardeklarationerna så att debitering kan ske i juni månad. Det nu
anförda ställer enligt utredningen krav på alt den ökning av resurserna för
skattekontroll, som erfordras, sker successivi åren 19751978. Flera skäl
utöver vad nu nämnts talar för delta. Hit hör behovet av bredare
försöksverksamhet under de närmaste åren. En sådan försöksverksamhel bör enligt
ulredningen ligga i botten för de slutliga ställningstagandena till
dimensioneringen av myndigheterna för den nya arbetsuppgiften.
För skattemyndighetemas del är det angeläget att
nyrekryteringen av personal sker över flera år. Den minskning av biträdeskåren
vid lokal skaltemyndighet som aktualiseras beräloias delvis kunna mötas redan
genom den naturliga avgång som sker under åren 19751978.
Ulredningen finner alt den nyrekrytering som erfordras i
den nya organisationen utgör elt värdefullt komplement tiU nuvarande resurser
under åren 19751977. Genom att personalökningen i sin helhet avser en kategori
som skall utbildas för granskning av komplicerade deklarationer och revision
av räkenskaper kan personaltillskottet under övergångsåren dels vara engagerat
i de breddade försöken under taxeringsperioden och i övrigt delta i lokal
skattemyndighets arbete, dels utföra revisioner och arbetsgivaravgiftskontroll
under övrig del av året, dels medverka i arbetet med gemensam kontroll av
inkomstskatt och mervärdeskatt.
Utredningen bedömer att detaljutredningsarbete och
planering av fortsatta, breddade försök måste startas hösten 1974 för all del
skall vara möjUgt att utveckla system och organisalion, utbilda personal m. m.
inför en omläggning år 1978 av taxering och debitering.
Del fortsatta utvecklingsarbetet inom det aktuella området
avses sålunda bli bedrivet i tre projekt, nämligen ADB-utredningen, RS-utredningen
och översynen av lokal skaltemyndighets organisation. Det fort-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975: 87 53
satta
utredningarbetet bör enligt förslaget liksom hittills göras gemensamt av RSV
och statskontoret under medverkan av personal från länsstyrelserna och de
lokala skattemyndigheterna.
3.2.14.4
lnt'äkter och kostnader
Ulredningen
har funnit del angeläget att försöka ge en bild av de samlade effektema av de
framlagda förslagen. Effekterna är av skilda slag såsom mätbara
rationaliseringar inom förvaltningen, förbättringar i servicen gentemot
allmänheten och förbättrade möjligheter att använda inkomstbeskattningen som
ett medel i slabiliseringspoliliken. Vidare pekas bl. a. på den preventiva
effekten av en ökad skattekontroll.
Utredningens
förslag har utarbetats utifrån den- fömtsättningen att möjlighet till direktåtkomst
av data skall föreligga i en utsträckning som gör del praktiskt och ekonomiskt
möjligt att genomföra förslagen. ADB-kraven svarar mot alternativen i
ADB-utredningen.
Utredningen
har gjort en sammanställning av de konsekvenser av förslagen som ulredningen
ansett vara möjliga att uttrycka belopps-mässigt. 1974 års pris- och lönenivå
anv'änds i sammanställningen. Utredningen understryker att osäkerheten i
bedömningarna varierar väsentligt för de olika posterna. Sammansfällningen
hänför sig lill effekterna av olUta reformförslag och innehåller i sammandrag
följande. Beloppen anges per år i miljoner kronor.
Besparingar
och ökade intäkter Milj. kr,
1.
Ny kontrollmetod för avstämning
inkomstskatt mervärdeskatt 70
2.
Partiella revisioner .................................. 60
3.
25 överskjutande arbetsdagar
per granskningsassistenl för revisionsarbete 30
4.
Bortfall av beredningen av
deklarationsmaterialel inför dataregistreringen 9
5.
Rationalisering av
PGI-beräkning.................... .... 9
6.
Minskat
eftergranskningsarbete ................. 10
7.
Minskat antal taxeringsnämnder
och taxeringsfunktionärer. (Genomsnittligt arvode lill nämndordförande beräknat
lill
8
000 kr.) Kronoombuden slopas ................... .. 21
8. Förenklat
skatferedovisningsförfarande ........ .... 2
9. Minskat
antal förtida återbetalningar............. .... 5
10.
Minskade portokostnader o. d..................... 6
222
Prop.
1975: 87 59
Kostnader
1.
ökat antal
granskningsassislenler........................ 55
2.
Tjänster vid
länsstyrelserna och de större fögderierna för ledning, planering och ulbildning 10
3.
Kostnad för
personal under utbUdning ............. 3
4.
Rese- och
traktamentskostnader vid partiella revisioner 4
5.
Period iserad
kostnad för nya arbetsplatser och inventarier 2
6.
ökat antal
jämkningar vid utvidgad källskatt........ ..... 3
7.
Ökade kostnader
för omräkning av slutUg skatt vid nytt debiteringsförfarande 1
8.
ökad
fällkontroll för bl. a. utökat antal arbetsgivare .... 2
80
Sammanfattning av kalkylen:
Besparingar och intäkter .......................................... 222
Kostnadsökningar ................................................... 80
överskott ................................................................. 142
Utredningen anför all reformen kräver vissa
utvecklingskostnader. Vidare medför genomförandet vissa störningar i den befintliga
organisationen. Dessa två kostnader bör enligt ulredningen periodiseras över
en längre tidsrymd. Utredningen har beaktat detta genom att runda av det
kalkylerade överskottet till 140 milj. kr.
Utredningen har med hänsyn till den varierande kvaliteten
på kalkylunderlaget presenterat en alternativ kalkyl i vilken de större
kostnadsbesparingarna reducerats med 20 % och där personalkostnaderna för
deklarationsgranskningen lagts 15 % över de belopp som angivits i kalkylen.
Därvid har de intäkter och besparingar som angetts vid punkterna 13 ovan
räknats bort.
MUj. kr.
Underskott i utgångsläget..........................................
20
Minskade kostnadsbesparingar .............................. 10
ökade personalkostnader genom atl själva
deklarationsgransk
ningen kräver 15 % längre tid än beräknat (endast personal
kostnad för liden marsjuni har medtagits)................ 5
35
Beloppet 35 milj. kr. motsvarar kostnaden för de utökade
revisionsresurserna, som ulredningen inräknat i kalkylen.
3.3 Remissyttrandena
3.3.1 AUmänna synpunkter
Utredningen utgår i sina förslag från nu gällande
materiella beskattningsregler. Möjligheten att anpassa de föreslagna reformema
till eventuella förändringar av det materiella regelsystemet har även diskuterats.
Företagsskatteberedningen anser att den organisation som föreslås
Prop. 1975: 87 60
för
skatteförvaltningen torde ha en sådan elasticitet att den relativt väl gär att
anpassa till ändrade materieUa regler, vare sig dessa kan komma att innebära
mer betydande förenkUngar eller en förskjutning av tyngdpunkten från direkt
beskattning till förmän för andra skatteformer. RRV understryker vikten av att
pågående utredningar inom skatte- och avgiftsområdet i görligaste mån beaktar
utredningens önskemål om förenkling och samordning av de materiella reglema på
skatte- och avgiftsområdet. Därigenom skulle ytterUgare rationaliseringar aV
skatteadministrationen möjliggöras. Skatte- och avgiftskontrollen kunde därvid
förstärkas med tyngdpunkten förlagd till de områden där effektema kan förväntas
bli de största. 1972 års skatteutredning finner att förslaget på ett
tillfredsfällande s'ätt beaktar önskemålet att förenkla skatteadministrationen
och att det samtidigt också lämnar möjligheterna öppna till en förenkling av
de materiella reglema.
3.3.2 Granskningsassistans
åt taxeringsnämnderna
Förslaget
om tjänstemannagranskning av deklarationerna har vurmit allmän anslutning
bland remissinstanserna. Positiva till förslaget är bl. a. kammarrätterna i
Stockholm och SundsvaU, RRV, företagsskatteberedningen, länsstyrelserna i
Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands
och Västernorrlands län, de lokala skattemyndigheterna i Enköping, Luleå och
Malmö, Föreningen Sveriges fögderichefer, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
skattedelegation, LO, Näringslivets skattedelegation. Svenska kommunförbundet,
TCO och TOR. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåUer att rekryteringen av
lämpade personer, som är villiga att åta sig uppdrag som fritidsgranskare av
deklarationer, är svår och att omsättningen av funktionärer har varit av sådan
omfattning, att fara uppkommit för kontinuitet och konsekvens i
granskningsarbetet.
Förslaget
om en slörre samordning av oUka funktioner inom skatteförvaltningen och
närliggande områden, t. ex. inkomsttaxering samt PGI- och avgiftsberäkning
tillstyrks allmänt av remissinstanserna, bl. a. RRV, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Kopparbergs län. Föreningen Sveriges
fögderichefer och SHIO. Man framhåller att tjänslemannagransknmg ger
förutsättningar för en bättre sådan samordning.
3.3.3 Lekmannamedverkan
i taxeringsarbetet
Förslaget
om fördjupad lekmannamedverkan i taxeringsnämndema med bibehållen
beslutsfunktion för nämnderna vid all inkomst- och för-mögenhelslaxering har
genomgående mottagits positivt vid remissbehandlingen. Detta gäller bl. a.
länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län saml Föreningen Sveriges
fögderichefer. TOR finner de föreslagna ändringar-
Prop.
1975: 87 61
na
i taxeringsnämndens arbetssätt och beslutsområde vara etl ullryck för en
strävan att förstärka lekmannainflytandet i taxeringsarbetet. Kammarrätten i
Sundsvall anför att taxeringsledamöternas uppgift vid,sidan av alt förmedla
insyn och medbestämmande fortfarande bör vara att tillhandagå med person- och
ortskännedom. Den senare uppgiften var visserligen mera framträdande förr men
har likväl långt ifrån spelat ut sin roll. Den särskilda kunskap
nämndledamöterna har om de skattskyldiga och om förhåUandena inom distriktet
torde i inte ringa grad påverka taxeringsarbetet. Företagsskatteberedningen
framhåller värdet a:v all lekmän deltar i arbetet i taxeringsnämnderna. Både
principieUa och praktiska synpunkter talar enligt beredningen för en sådan
lekmannamedverkan vid de årliga taxeringarna. Taxeringsnämndens beslutsfattande
får inte reduceras tiU en formalitet. Garantier måste skapas för alt
taxeringsniimnden och inte dess tjänstemän i verkligheten kommer att a\'göra
r.T.\eringarna. Liknande synpunkter framförs av kair.-marrätten i Stockliolin,
som vidare anför bl. a. att den föreslagna omläggningen och efiektiviseringen
av taxeringskontrollen och över huvud av arbetet i första instans är så
långtgående och till sin innebörd så omstrukturerande, att kammarrätten ställer
frågan om taxeringsnämndens nuvarande status som en formellt fristående och
beslutande taxeringsinstans kan bibehållas.
Sveriges advokatsamfund
finner den föreslagna ytterligare fördjupningen av lekmannainflytandet ägnad
att inge betänkligheter. Samfundet anför att lekmannainslaget i
taxeringsnämndema kan ha sitt värde genom den insyn i taxeringsarbetet som
därigenom bereds allmänheten. Detta fömtsätter dock att lekmännen orienteras
på skatte- och taxeringsområdet i betydligt större omfattning än vad
utredningen förutsatt.
Förslaget
om "enmansmål" tillstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl. a. länsstyrelserna i Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Kopparbergs län, en del
lokala skattemyndigheter. Landstingsförbundet och TOR. Länsstyrelsen i Blekinge
län anför bl. a. att tvistiga och mera invecklade deklarationer alltjämt kommer
att avgöras av nämnden i plenum. Genom att arbetet i nämnderna koncentreras
till det mera invecklade deklarationsmaterialet kommer lekmännens inflytande
att öka avsevärt. Lekmännens insatser kommer framför allt att inriktas pä
beslut grundade på bedömningar vilkel måste leda tiU en fördjupad
lekmannamedverkan. TOR anför att förslaget i stort sett innebär en legitimering
av nuvarande förfarande i många taxeringsnämnder.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser att förslagel bör justeras så att delegationen av
beslutanderätten blir villkorlig.
Några
remissinstanser är negativa till förslaget om delegation av beslutanderätten.
Bland dessa är länsstyrelsen i Hallands län, skilfaktiga
Prop. 1975: 87 62
ledamöterna
i länsstyrelsen i Kopparbergs län Sven Bergström och Rolf Rämgård samt
Lantbrukarnas skattedelegation. Länsstyrelsen i Hallands län anför bl. a. att
den utökade tjänstemannaberedningen av deklarationema inte får förändra
karaktären av det demokratiska inflytande pä taxeringsarbetet, som de
nuvarande taxeringsnämnderna ger utrymme för. De nuvarande formema för
lekmannabehandlingen av deklarationerna bör därför bibehållas.
Förslaget
om en utvidgning av taxeringsnämndernas beslutsområde har mottagits positivt
av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att den
utökade kompetensen medför att lekmannainflytandet över taxeringen får större
betydelse. Länsstyrelsen bedömer detla som mycket tillfredsställande. TCO anser
att förslaget innebär en smidigare handläggning av frågor om skattetillägg m.
m. och att det stärker nämndens status.
Negativa
till förslaget är bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt den
lokala skattemyndigheten i Göteborg. Länsstyrelsen anför bl. a. att nämndens
huvuduppgift att åsatta likformiga och rättvisa taxeringar redan är
tillräckligt krävande och omfattande. En fullt genomförd
tjänstemannagranskning i föreiung med den förlängda taxeringsperioden kommer
att tUlföra taxeringsnämnden en betydande ökning av antalet undersökningsfall
med ett omfattande utredningsmaterial. Nämndens arbetsprogram kan därför även
inom huvuduppgiftens ram väntas bli pressat och bör därför inte i onödan
belastas ytterligare. Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig särskilt om
förslagen om skattetillägg och förseningsavgift. Av dessa tiUstyrker
flertalet förslaget att överföra ifrågavarande ärenden till taxeringsnämnden.
Positiva till förslaget är bl, a, företagsskatteberedningen. länsstyrelserna
i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och
Gävleborgs län, de lokala skattemyndigheterna i Enköping, Fcdköping, Malmö och
Tierp, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund,
TCO och TOR. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att om å ena sidan
starka skäl talar för att avgiftsärendena i rättssäkerhetens intresse läggs i
händerna på taxeringsnämnderna synes det å den andra sidan i Ukformighetens
intresse nödvändigt att ärendena förbereds och föredras av endast ett fåtal
särskilt väl kvalificerade assistenter. Dessa bör då samtidigt föredra
taxeringsfrågorna. Det kan inte hjälpas att dessa assistenter måste delta i
sammanträden hos relativt mänga taxeringsnämnder. Vissa processuella
komplikationer, som i dagens system hänger samman med att lokal
skattemyndighet ingår i instanskedjan, försvinner om taxeringsnämnd får ta över
rollen som första instans. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den
föreslagna utvidgningen av tjänstemannamedverkan bör skapa förutsättningar för
en likformig och rättvis till-
Prop. 1975: 87 63
lämpning
av sanktionsbestämmelserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bl. a. att
reglema i avgiftshänseende inom det administrativa sanktionssystemet inrymmer
mycken problematik och föranleder en mångfald mycket svårbemästrade avgöranden.
Ett genomförande av utredningens förslag är tUlfredsställande från flera
utgångspunkter, inte minst därigenom att i så fall frågorna kommer att prövas
också i första instans under medverkan av lekmän.
JO
anser skälen för den föreslagna reformen väga något över de skäl som talar emot
densamma. I sin nuvarande organisation är taxeringsnämnderna enUgl JO:s mening
inte lämpade att fatta beslut om skattetillägg och förseningsavgift. Även om
nämndema skulle reformeras, kvarstår en del betänkligheter. TUl grund för
prövningen ligger efter-taxeringsrekvisiten. Därvid måste en väl utvecklad men
svårbedömd praxis rörande eftertaxering beaktas. De lokala skattemyndigheterna
har många gånger bedömt dessa frågor felaktigt. Det är här fråga om bedömningar
som fordrar kvalificerad personal och det är tveksamt om nämnderna i en
reformerad organisation skall få de personalresurser som fordras för uppgiften.
I allt fall skulle systemet med kontaktmän hos länsstyrelserna i frågor om
skattetillägg behöva utformas betydUgt fastare än för närvarande. Som skäl för
reformen anför JO att prövningen av befrielsegrunderna lämpar sig väl för
beslutsorgan i vilka lekmän medverkar.
Några
remissinstanser bl. a. Föreningen Sveriges fögderichefer är Iveksamma till
förslaget och anser att frågan bör tas upp till fömyad prövning då den nya
organisationen vunnit mera stadga. Länsstyrelserna i Hallands och Örebro län
anser att de materiella reglerna om skattetillägg och förseningsavgift bör ses
över innan ärendena förs över till taxeringsnämndernas kompetensområde.
Liknande synpunkter anförs av RRV, Sveriges redovisningskonsulters förbund, KF,
Föreningen auktoriserade revisorer och SHIO.
Några
remissinstanser bl. a. kammarrätten i Stockholm och Lantbrukarnas
skattedelegation anser att päföring av skattetillägg i första hand bör
behandlas av länsskatterätt. Enligt kammartätten är ärenden om skalletillägg av
den natur och svårighetsgrad att de bör avgöras av skattedomstol.
Skattedelegationen anser att den nuvarande ordningen alt lokala
skattemyndigheten påför skattetillägg och förseningsavgift visat sig olämplig.
Delegationen anser principiellt att förfarandet bör läggas på länsslyrelsen.
Praktiskt sett torde det emellertid nu vara svårt att flytta handläggningen
till denna nivå. I valet mellan lokala skattemyndigheten och taxeringsnämnden
föredrar delegationen taxeringsnämnden, främst av det skälet att det i denna
finns ett lekmannainflytande.
Några
remissinstanser anser att besluten om skattetillägg och förseningsavgift även
i fortsättningen bör fattas av lokal skattemyndighet.
Prop.
1975: 87 64
Bland dessa 'år lilnsstyrehen i Göteborgs och Bohus län
samt de lokala skattemyndigheterna i Göteborg, Kimgälv, Piteå, Solna, Vetlanda
och Västerås.
Förslaget att överföra ärendena om s.k. dödsbobefrielse
från länsskatlerätten till taxeringsnämnderna tillstyrks eller lämnas utan erinran
av bl. a. kammarrätten i Stockholm, förelagsskatteberedningen, länsstyrelserna
i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Malmöhus och Kopparbergs län, de lokala skattemyndigheterna i Enköping, Köping
och Piteå, KF, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska
kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, TCO och TOR. Den lokala
skattemyndigheten i Köping anför att dödsbobefrielserna avser ärenden där
lekmannasyn-punkter kan vraa värdefulla vid beslutsfattandet. Länsstyrelsen i
Kalmar län framhåller all RSV bör utfärda anvisningar, så att ärenden av denna
typ får en likformig behandling i det nya systemet.
ÅtskiUiga remissinstanser anser att ärendena om s. k.
dödsbobefrielse även i fortsättningen bör avgöras av länsskatterätten. Bland
dessa är R.RV. länsstyrelserna i Gotlands, Hallands, Göteborgs öch Bohus, Skaraborgs,
Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför bl. a. att befrielse frän kvarstående eller tiUkommande skall
för dödsbo i realiteten innebär en form av avskrivning av skatt. Ärenden av
detta slag har föga gemensamt med taxeringsfrågor. De lämpar sig väl för
specialisering och bör därför inte spridas ut på taxeringsnämnderna.
Förslaget att överföra ärendena om ackumulerad inkomst
från länsskatterätten till taxeringsnämnden har föranlett delade meningar hos
remissinstanserna. Bland de remissinstanser som tUlstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran är kammarrätten i Stockholm, företagsskatteberedningen,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Blekinge, Malmöhus och Kopparbergs län, några lokala skattemyndigheter, KF,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, TCO och TOR. Länsstyrelsen i
Östergötiands län anför att som bestämmelserna och ansökningsförfarandet
fungerar i dag ar det knappast någon skatlskyldig som hinner fä
länsskatterättens beslul inom sådan tid att den särskilda skatteberäkningen kan
iakttas vid debiteringen av slutlig skatt i november/december taxeringsåret.
Förslaget torde medföra att lokala skattemyndigheten på taxeringsnämndens
förfrågan tar fram aktuella uppgifter om tidigare års taxeringar, medan nämnden
fattar beslut i ärendet.
Åtskilliga remissinstanser är negativa till förslaget att
överföra ärendena om ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden. Bland dessa är
RRV, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Västmanlands och Västerbottens län, de lokala skattemyndigheterna i
Eslöv, Göteborg och Köping samt Sveriges advokat-
Prop.1975: 87 65
samfund.
Advokatsamfundet anför att det endast är fräga om ca 3 000 ärenden per år.
Dessa är ibland av komplicerad art och mer lämpade att handläggas av
länsskatterätten, som även tUl skillnad från taxeringsnämnden kan
handlägga dessa ärenden året om. De övriga nyssnämnda remissinstanserna
framför Uknande synpunkter.
Utredningens
uppfattning att eftertaxeringarna även i fortsättningen bör avgöras av
länsskatterätten och inte överföras till taxeringsnämnderna delas av bl. a.
kammarrätten i Stockholm, länsstyrelsen i Skaraborgs län och den lokala
skattemyndigheten i Köping. Länsstyrelsen anför bl. a. alt beslut om
eftertaxering innebär alt en lagakraft-vunnen taxering rivs upp och innefattar
en bedönming av humvida taxeringsnämnden vid taxeringen för det år för vilket
eftertaxering ifrågasätts blivit vUseledd av de uppgifter den skaltskyldige
lämnat eller underlåtit att lämna. Det Ugger i öppen dag att taxeringsnämnden
själv inte är den lämpliga instansen att träffa sådana avgöranden.
Taxeringsnämndernas
handläggningsformer och organisation har tagits upp i några remissyttranden.
Valet
av ordförande i taxeringsnämnd bör enligt bl. a. kammarrätten i Stockholm och
Lantbrukarnas skattedelegation ägnas särskUd uppmärksamhet. Man anser att
kravet på opartiskhet medför att tjänstemän inom taxeringsorganisationen eller
med nära anknytning till denna inte bör ifrågakomma för uppdrag som taxeringsnämndsordförande.
Några
remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län, anser
att förhållandena i samband med en önskad rekrj'lering av kunniga personer i
den nya organisationen med nära nog åretrunt-arbete gör att frågoma om
utbUdning av och ersättning ät ordförandena måsle ägnas stor uppmärksamhet
före organisationens genomförande. Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR
anser att det bl. a. med hänsyn till den föreslagna taxeringsperiodens längd
finns behov av en ersättare för ordföranden. Därigenom skapas, anser man, en
rekryteringsbas för ordförandekåren.
Det
helt övervägande antalet remissinstanser anser liksom utredningen att den
tjänsteman som granskat en deklaration ocksä skall vara föredragande inför
nämnden. Företagsskatteberedningen anser emellertid att det för att ytterligare
öka nämndens inflytande är till fördel om ordföranden själv i viss utsträckning
svarar för föredragningen.
Förslaget
att kronoombud inte skaU ingå i den nya organisationen lämnas utan erinran av
remissinstansema.
Förslaget
att utöka antalet förtroendevalda ledamöter i taxeringsnämnden frän minst tre
tUl minst fem tiUstyrks av bl. a. Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet. Därigenom torde enligt Landstingsförbundet större garanti
skapas för att det
5 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 87
Prop. 1975: 87 66
inom
nämnderna kommer att finnas kännedom om olika grupper skattskyldiga och olika
delar av laxeringsdistrikten.
Den
lokala skattemyndigheten i Göteborg anser att det inte föreligger skäl att
höja minimiantalet ledamöter i taxeringsnämnden från tre tiU fem.
För
ett högre antal nämndledamöler än åtta uttalar sig länsstyrelserna i Blekinge
och Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att antalet ledamöter i
nämnderna bör ökas tUl förslagsvis högst tolv. Nämndledamöterna bör enligt
länsstyrelsen även geografiskt företräda hela distrikten. De bör inkallas
gruppvis till tjänstgöring efter samma modell som nämndledamöterna i t. ex.
länsskatlerätten.
Förslaget
att granskningstjänstemannen skall äga rätt att i protokollet anteckna
avvikande mening godtas i stort sett över lag. Kammarrätten i Stockholm
ifrågasätter emellertid förslaget dä granskarens StäUning närmast synes böra
likställas med motpart till den skaltskyldige. Den lokala skattemyndigheten i
Göteborg anser att även annan tjänsteman hos taxeringsmyndighet än
föredraganden bör få närvara vid nämndens sammanträden.
Den
helt övervägande delen av remissinstansema lämnar utan erinran förslaget att
suppleant i taxeringsnämnd skall ha rätt att närvara vid nämndens aUa
sammanträden. TOR anser att nämndens fortsatta arbete därigenom torde komma att
underlättas i vissa a,vseenden.
Åtskilliga
remissinstanser föreslår att ledamötema i taxeringsnämnd får en längre
mandatperiod än den nuvarande. Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Kalmar, Blekinge, Örebro, Gävleborgs och Västernorriands län anser att tre år
är en lämplig mandattid för ledamöterna i taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i
Södermanlands län anför bl. a. att en längre period bör gälla för att
ledamöterna skall ha möjlighet att dra nytta av sina förvärvade kunskaper och
sin erfarenhet. Länsstyrelsen föreslår vidare att valet samordnas med den
tidpunkt dä ledamöter i övriga kommunala nämnder utses. Genom treårsval uppnår
man bättre kontinuitet och stadga i taxeringsnämndema.
Förslaget
om utbildning av ledamötema i taxeringsnämndema har mottagits positivt av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Kalmar län anför bl. a. att det bör ankomma
pä länsstyrelsen att i större omfattning än tidigare kontinuerligt informera
nämndema om ny lagstiftning, ny praxis inom nänmdens verksamhetsområde samt
avgörande i högre instans av mål som tidigare avgjorts av taxeringsnämnden.
Sammanfattningsvis innebär detta att uppdraget som ledamot i taxeringsnämnd i
framtiden kommer att bli intressantare och mera meningsfyllt än tidigare.
Den
inverkan som den föreslagna minskningen av antalet taxeringsnämnder kan ha på
lekmannainflytandet vid taxeringen behandlas i en del remissyttranden. Några
remissinstanser, bl. a.
Prop.
1975:87 67
länsstyrelsen
i Stockholms län anför att 7 000 valda ledamöter och suppleanter årligen
medverkat i laxeringsarbelet i första instans i länet. Enligt förslaget skulle
de valda ledamöterna uppgå till ca 4 000, således en betydande minskning av de
förtroendevalda lekmännens antal och därmed en reducering av
lekmannainflytandet. Länsstyrelsen anser inle alt allmänhetens reella
inflytande i laxeringsarbelet bör reduceras på ett så påtagligt sätt. Även
länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län, Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet är tveksamma till den kraftiga reduceringen av
taxeringsnämnderna med omkring två tredjedelar. Landstingsförbundet framhåUer
att ett vidgat och fördjupat förtroendemannainflytande i vissa delar av
taxeringsarbetet inte fär motverkas av alt antalet förtroendemän som engageras
i detta arbete beskärs i alltför hög grad totalt sett. Kommunförbundet anför
att en ganska betydande reducering av antalet taxeringsnämnder bör vara
naturlig i och med att gransknings-, kontroll- och undersökningsarbetet
överförs på heltidsanställda tjänstemän. Förbundet kan dock inte acceptera den
myckel kraftiga reduceringen av taxeringsnämnderna från 4 200 tUl endast 1 500.
3.3.4
Taxeringsperiod
Den
föreslagna förlängningen av taxeringsperioden tiUstyrks eller lämnas utan
erinran av den helt övervägande delen av remissinstansema, bl.a. RRV,
företagsskatteberedningen, UFU. länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar,
Gotlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län, de
lokala skattemyndigheterna i Luleå, Malmö, Norrköping och Solna, KF,
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas skattedelegation. Föreningen Sveriges
fögderichefer, Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundet,
Sveriges redovisningskonsulters förbund och TOR. RRV anför att månaderna kring
årsskiftet bör såsom föreslagits disponeras för utbUdning av
granskningspersonalen samt förberedelser för den kommande taxeringsperioden
och för centrala och regionala kontrollaktioner av offensiv karaktär.
Företagsskatteberedningen anser att förlängningen bör leda till att den
tidspress under vilken i synnerhet de särskilda nämnderna f. n. arbetar
väsentligt reduceras. Från materiell synpunkt angelägna utredningar mot i
första hand företag i oUka former kan dä inledas och fullföljas.
Landstingsförbundet anför att förlängningen av taxeringsperioden får betydelse
för landstingens budgetarbete samt för avräkning av landstingsskatt samt
faststäUande av skattebortfaUs- och skatteutjämningsbidrag. Landstingen skall
senast under oktober ocb kommunerna under november faststäUa utdebiteringen för
nästkommande år. Det är enligt förbundet önskvärt med en och samma tidpunkt
för såväl landsting som kommuner vilket kräver ändring av
Prop.
1975: 87 68
landstingslagen (1954: 319) och kommunallagen (1953: 753).
Ett förslag med delta syfte behandlas f. n. av kommunallagsutredningen (C 1970:
30). Kommunförbundet anser alt den föreslagna förlängningen bör ge tUlräckligt
tidsutrymme för att i rätt tid upprätta redovisningsräkning för kommunalskatt
med hänsynstagande till det slutliga taxeringsutfallet.
Några remissinstanser anser att taxeringsperioden borde
avslutas senare än den 31 november. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser att perioden borde utsträckas tUl förslagsvis den 31 januari påföljande
år. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att man bör utreda om inte en
ytterligare förlängning till förslagsvis 15 december eller 15 januari kan ske.
Helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker
eller lämnar utan erinran förslaget att behåUa nuvarande deklarationstidpunkt,
den 15 februari, och regeln om anstånd tiU den 31 mars för vissa
bokföringsskyldiga m. fl. Bland dessa är RRV, länsstyrelserna i Kalmar,
Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län, ett tiotal lokala
skattemyndigheter och KF.
Föreningen auktoriserade revisorer anser dock att det är
ytterst olyckligt atl behålla den 15 februari som deklarationstidpunkt med
hänsyn tUl bl. a. den uppgiftsskyldighet som åligger företagen i januari månad
då många andra arbetsuppgifter får bli liggande på grund av bristande
personella resurser.
Förslaget att knyta rätten till anstånd tUl den 31 mars
för skattskyldig vars räkenskapsår gär ut senare än den 31 oktober året före
taxeringsåret tiU om den skattskyldige alvslutat räkenskaperna med vinst- och
förluslr'åkning i stället för som nu till om han är bokföringsskyldig har
godtagits av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frägan. Bland dessa är
länsstyrelsen i Örebro län, vissa lokala skattemyndigheter och Föreningen
Sveriges fögderichefer. Man framhåller bl. a. atl såväl de skattskyldiga som
taxeringsmyndigheterna då fär en klarare gränsdragning vUket är betydelsefullt
i flera hänseenden, bl. a. vid påförandet av förseningsavgift.
Några remissinstanser framför egna förslag om vilka
fömtsättningar som bör föreUgga för rätt till anstånd till den 31 mars.
Länsstyrelsen i Hallands län anför att utredningens förslag innebär en
skärpning för många näringsidkare, som inte har räkenskapsavslutning med vinst-
och förlustkonto. Detta gäller exempelvis beträffande tandläkare m. fl., som
enligt särskild förordning är skyldiga att föra räkenskaper. Länsstyrelsen
förordar därför i stäUet att anstånd till den 31 mars skall medges alla
skattskyldiga med förvärvskäUa, vars inkomst skaU beräknas enligt
bokföringsmässiga gmnder. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i .ålvsborgs
län som anför bl. a. att det knappast ligger i den fiskala sidans intresse alt
allt fler skattskyldiga går över till redovisning enligt bokföringsmässiga
gmnder med avslutning mot särskild
Prop. 1975: 87 69
resultaträkning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår all samtiiga skattskyldiga som är
rörelseidkare eUer jordbmkare och som avslutar räkenskapema efter 31 oktober
under beskattningsåret, oavsett om räkenskaperna avslutas med vinst- och
förlustkonto eUer ej, skall åtnjuta generellt anstånd tiU 31 mars.
Lantbrukarnas skattedelegation och SHIO anser att automatiskt anstånd bör
medges vid bokslut efter utgången av augusti. Delegationen anser att viUkoret
om avslut med vinst- och förlusträkning därvid bör utgå.
Förslaget
att anstånd tUl den 31 mars skall medges delägare i fåmansbolag och den som är
sambeskattad med skattskyldig som har rätt tiU anstånd till nämnda dag lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. En negativ inställning till
förslaget redovisas bl. a. av länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län.
Länsstyrelsen i Kalmar län pekar på de svårigheter som därvid kan uppkomma med
att bereda granskarna en konlinueriig sysselsättning. Länsstyrelsen i Örebro
län framhåller atl delägarna i fåmansbolag såsom löntagare redovisar inkomst av
tjänst enligt kontantprincipen och alt någon justering vid bokslutet numera
inte fär göras beträffande under inkomståret gjorda kontantuttag. En
förskjutning till den 31 mars kan befaras animera till otUlätna efterhandsjusteringar.
Förslaget
att anstånd skall kunna medges till den 15 juni tillstyrks eller lämnas utan
erinran av den övervägande delen av remissinstanserna, bl. a. UFU,
länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län, flera lokala
skattemyndigheter, Föreningen Sveriges fögderichefer, KF, Lantbrukarnas
skatteddegation och Sveriges redovisningskonsulters förbund. Man anser att
förslaget är en naturUg konsekvens av att taxeringsperioden förlängs och att
det bör underlätta arbetet för bl. a. de större deklarationsbyråerna.
Några
remissinstanser är tveksamma till eller avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i
Blekinge län och den lokala skattemyndigheten i Visby pekar på de svårigheter
vid en generösare anståndsgivning som kan uppkomma med hänsyn till
bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift. Den lokala
skattemyndigheten i Enköping anser att anstånd tUl den 15 juni bör komma i
fråga endasl när särskilda skäl föreligger. RRV förordar viss restriktivitet
med hänsyn tUl bl. a. den försening av arbetet med deklarationer av invecklad
beskaffenhet som eljest blir följden. TCO framför liknande synpunkter och anser
att nuvarande anstånds-system i stort sett bör bibehållas.
Förslaget
om anstånd tills vidare har mötts med tveksamhet av flertalet remissinstanser.
Den lokala skattemyndigheten i Enköping anser dock att den föreslagna
möjUgheten är smidig ur administrativ synpunkt och bör prövas.
Anslåndstidpunkten kan då enligt myndigheten lämpUgen aviseras ADB och
maskinellt anges på kommande års TRA. Några lokala skattemyndigheter är
tveksamma tiU
Prop. 1975: 87 70
förslaget
med hänsyn till bestämmelserna om skattetUlägg och förseningsavgift.
Den
föreslagna möjligheten för revisionsbyråer att lämna in deklarationer enligt
leveransplan tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser
bl. a. kammarrätten i SundsvaU, företagsskatteberedningen, länsstyrelserna i
Kronobergs, HaUands och Värmlands län, vissa lokala skattemyndigheter,
Lantbrukarnas skattedelegation, SHIO och Sveriges advokatsamfund. Kammarrätten
påpekar att tidsmässiga problem också kan uppkomma för skattskyldiga utanför de
större tätortema (framför allt mindre företagare och jordbrukare) som biträds
av personer som inte varaktigt under hela året ägnar sig åt sådan verksamhet.
Denna kategori av medhjälpare som ofta har ett ansenUgt antal kunder som
återkommer varje år utgörs exempelvis av banktjänstemän och olika
förtroendemän med stor vana vid skriv-och räknegöromål. Även denna typ av
deklarationsmedhjälpare bör kunna inrymmas i ett förenklat anständssystem.
Företagsskatteberedningen
anför att de generösa anståndsregler som föreslås aktualiserar frågan om en
begränsning av rätten att använda s. k. brutet räkenskapsår, önskemålen från
revisionsbyråer och liknande konsultföretags sida om att kunna sprida arbetet
med bokslut och deklarationer tUlgodoses i förslaget genom ett enkelt och
smidigt anstånds-förfarande. En återgång till kalenderåret som räkenskapsperiod
torde vara möjlig för flertalet företag.
Åtskilliga
remissinstanser är tveksamma till förslaget med hänsyn tiU de svårigheter som
kan uppkomma vid tillämpning av bestämmelsema om skattetillägg och
förseningsavgift. Sådana synpunkter framförs bl. a. av länsstyrelserna i
Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs län. Länsslyrelsen i Malmöhus län anför att
de skattskyldiga intill den 31 mars då byrån senast skall lämna in
leveransplanen saknar klarhet i anstånds-frågan. En skattskyldig bör emellertid
ha rätt att på ett tidigare stadium kunna bedöma huruvida just han fått anstånd
för att i förekommande fall själv tiUse alt deklaration lämnas i tid och
inte yara helt hänvisad till att Ula på byrån. Det kan ifrågasättas om inte de
skattskyldiga dessutom borde underrättas om beslutet med hänsyn till att de
själva står för ansvaret i fråga om förseningsavgift. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län anför atl förslaget är diskutabelt med hänsyn till frågan om
ansvaret när tidsplanen inte hålls. Frågan har inte behandlats av utredningen
men måste enligt länsslyrelsens mening överv'ägas i det fortsatta arbetet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att förslaget kan medföra slor os'åkerhet
hos granskningsmannen beträffande vilka han skall anmana att deklarera. Utan
namngivna skattskyldiga kan den lokala skattemyndigheten inte avgöra var de
flesta aV dessa skall taxeras. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt ansökan
om anstånd bör lids-
Prop. 1975: 87 71
bestämmas
för varje skallskyldig och meddelas denne eller behörig företrädare.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att skattechefen och inle lokal skattemyndighet, som
föreslagits, skall faststäUa leveransplan.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att leveransplan endast skall kunna uppta företag
vars räkenskapsår gått tiU ända efter den 31 oktober året före taxeringsåret.
Därigenom kan de högst kvaUfice-rade assistenterna tillförsäkras tillräckUgt
arbetsunderlag redan från taxeringsarbetets start.
3.3.5
Ambitionsnivå
Den
föreslagna ambitionsnivån vid taxeringen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Bland dessa är RRV, 1972 års skatteutredning,
länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro,
Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, KF, Lantbrukarnas skattedelegation
och SHIO. RRV anför att den föreslagna ambitionsnivån ger skattemyndighetema
möjlighet att koncentrera gransknings- och kontrollresurserna pä skattskyldiga
som erfarenhetsmässigt konstaterats ha möjlighet till betydande skattefusk och
skatteundandragande. Även länsstyrelsen i Gollands län framhåller att mindre
resurser än f. n. utan olägenhet torde kunna ägnas ät att rätta den stora
mängden småfel bl. a. därför att resursinsatsen merendels blir
oproportionerligt stor i förhåUande tUl uppnådda resultat. Länsstyrelsen anser
att förslagen om sänkning av ambitionsnivån endast innebär en anpassning till
vad som nu i allmänhet tillämpas i taxeringsnämnderna. Lantbmkarnas
skattedelegation anför bl. a. att en del av den irritation som nu förekommer
bland de skattskyldiga säkerUgen kan tillskrivas det förhållandet att utredning
nedläggs och avvikelse görs även då det gäller obetydliga belopp. Tendensen liU
sådana avvikelser har snarare tilltagit än avtagit sedan ell visst inslag av
tjänstemanna-medverkan tillkommit. Det är därför angeläget all den praktiska
ambitionsnivån som ulredningen förordar vid ett genomförande också upprätthålls.
En
del remissinstanser är tveksamma om man bör ange minimibelopp som inte bör
ändras, bl. a. kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
saml Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att en
officiell precisering av beloppsgräns bör undvikas, efiersom delta skulle kunna
uppfattas bland allmänheten som en tillålen ram för mer eller mindre avsiktliga
felaktigheter. Även om en viss växlande praxis i delta hänseende skulle kunna
bli följden, bör det i vart fall lUls vidare få ankomma på taxeringsnämndernas
goda omdöme alt undvika bagatellrätlelser. Den föreslagna
tjänstemannagransk-nineen får antas komma att bidra till atl olikheterna inle
blir av alar-
Prop. 1975: 87 72
merande
storlek. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och Gävleborgs län förordar alt
hithörande frågor löses genom införande av högre schablonavdrag. Kammarrätten
i SundsvaU anser att frågoma om ambitionsnivå är av stor principiell betydelse
och att det är tveksamt om det material ulredningen förebringat utgör
tUlräckligt underlag för ett mera definitivt ställningstagande. Kammarrätten
förordar därför all dessa frågor blir föremål för en mer ingående analys än söm
skell.
Några
remissinstanser är negativa tiU förslaget om ambitionsnivå vid taxeringen.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser alt förslaget inte är förenligt med regeln
om i möjligaste mån likformiga och rättvisa laxeringar. En del remissinstanser
framför synpunkter pä hur den föreslagna ambitionsnivån bör regleras.
Kammarrätten i Stockholm anser att principer av här aktueUt slag bör regleras i
författning och inte såsom föreslagits genom aUmänt håUna principuttalanden av
riksdagen. Även länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län förordar att
föreskrifter lämnas om ambitionsnivån. Lagstiftning i frågan avstyrks däremot
av länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län samt av den lokala
skattemyndigheten i Sollentuna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker att
vägledande officieUa uttalanden Överhuvudtaget görs. Även länsstyrelsen i
Uppsala län uttalar sig mot vägledande principuttalande av riksdagen. Ett
sådant uttalande kan föranleda missbmk från skattskyldigas sida och därigenom
föranleda en inte avsedd skattesänkning med åtskilliga miljoner kronor.
Centrala skriftliga direktiv att underlåta avvikelse från en deklaration trots
att uppenbara fel e. d. gjorts i densamma kan också leda till att allmänhetens
förtroende för beskattningsmyndigheternas arbete rubbas. Länsstyrelsen i
Västerbottens län är däremot positiv till ett principuttalande av riksdagen men
finner det mindre lämpligt att såsom föreslagits beloppsgränser fixeras av RSV
och länens skattechefer. Det kan nämligen befaras att en sådan fastslagen
beloppsgräns avsiktligt utnyttjas av de skattskyldiga. Liknande synpunkter i
fräga om rekommendationer av RSV och skattecheferna framförs av
länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och Norrbottens län. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anför bl. a. att uttalanden vid muntUga överläggningar med
skattechefema inte torde anses offentliga, och underhandsrekommendationer vid
dessa torde vara att föredra. Det kan ocksä finnas behov av skilda gränser inom
olika områden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att det bör ankomma på
skattechefen att med RSV:s stöd för taxeringsnämnderna framhålla angelägenheten
av att inte onödigtvis vidta obetydliga rättelser eller infordra utredningar
som gr.Iler ringa belopp.
TOR
framhåller att reglerna om ambitionsnivå måste få sådan utformning att fräga
inte i detta sammanhang kan uppkomma om skade-ståndsskyldighet för
taxeringsfunktionär.
Prop. 1975: 87 73
3.3.6
ADB-stöd vid taxeringen
Principförslaget
om ett väl utbyggt ADB-stöd för deklarationsgranskningen har mottagits väl vid
remissbehandlingen. SamtUga remissinstanser tillstyrker eller länmar förslaget
utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåUer bl. a. att åtskilUga
mtinmässiga arbetsuppgifter kan ulföras på maskineU väg vid ökat datorstöd och
alt detta torde medföra såväl effektivitetshöjning som personalbesparing.
Även
den föreslagna tekniska uppläggningen av den ADB-mässiga registreringen har
tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran av den helt övervägande delen av
remissinstanserna. Detta gäUer bl. a. den föreslagna förregistreringen utan
beredning av uppgifterna i deklarationema. ÅtskiUiga lokala skattemyndigheter
uttalar sig positivt om förslaget bl. a. de lokala skattemyndigheterna i Enköping,
Göteborg, Kalix, Malmö, Solna och Tierp. Den lokala skattemyndigheten i
Göteborg anför bl. a. att det med hänsyn till det värdefuUa stöd TRA ger
granskaren och svårighetema att behöva jämföra granskad deklaration med senare
erhållen TRA, vore önskvärt att alla deklarationer registrerades före granskningen.
Redan i början av febmari har en del deklarationer inlämnats. Viss del av
detta material kan redan då utan sortering lämnas för registrering
samtidigt som sortering av övrigt material pågår. Föreningen Sveriges
fögderichefer gör samma ställningstagande och anför vidare bl. a. att
registreringsarbetet måste påbörjas omedelbart när deklarationerna kommit in
och sedan bedrivas med största möjliga snabbhet. För att genomföra detta måste
enligt föreningen registreringsarbetet breddas genom att förläggas även till
lokal skattemyndighet. Om detta skall ske via terminalsystemet eller på annat
sätt bör utredas vidare.
Förslagen om registrering
av och avstämning mot kontrolluppgifterna samt om datortester med samköming
med bl. a. fastighetsregister och om framtagandet ay TRA tUlstyrks eller lämnas
utan erinran av den helt övervägande delen av remissinstansema. En del kritiska
påpekanden i fråga om registreringen av kontrolluppgifter görs av länsstyrelsen
i Stockholms län som anför bl. a. att om förregistreringen skall rätt tjäna
sill syfte måsle samtliga kontroUuppgifter komma in i rätt lid. Så kan erfarenhetsmässigt
långt ifrån alllid antas bli fallet. En enda saknad kontrolluppgift till en
deklaration synes medföra att granskningen i det fallet måste ske helt manuellt
och utan något ADB-stöd. Den föreslagna anordningen och rutinen i och för sig
teoretiskt riktig och rationell kan sålunda befaras i verkligheten inte komma
att fungera i ett avsevärt antal fall. Detta måste beaktas vid den närmare utformningen
av system och granskningsrutiner, vid bestämmandet av handläggningstider m. m.
och vid personaldimensioneringen. I fråga om de uppgifter
Prop. 1975: 87 74
som
föreslagits bli inhämtade genom samköming med andra register anför
länsstyrelsen i Kopparbergs län att förslaget om förtryckning av uppgifter om
civilstånd liksom uppgift om antal henunavarande bam accepteras helt. De
rubriker och registreringar som föreslagits vid inkomst av tjänst godtas ocksä
utan ändringar. Förslaget om att skattepliktig förmögenhet skaU registreras är
ett led i en förbättrad service mot behöriga intressenter. Länsstyrelsen
fömtsätter dock alt förmögenhetsuppgifterna även i fortsättningen blir
sekretessbelagda.
Den
föreslagna metoden för ändringsregistrering lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Några bl. a. de lokala skattemyndigheterna i Enköping, Malmö
och Tierp samt Föreningen Sveriges fögderichefer anser emellertid att det
föreslagna förfarandet med anteckning på TRA är orationellt. Föreningen anför
att det föreslagna förfarandet innebär ett dubbelarbete, dä i deklarationen
vidtagna ändringar måste överföras manuellt. Här föreligger också risk för
fel-överföringar. Den föreslagna metoden är visserligen bättre än den
nuvarande, i vilken hela deklarationsmaterialet måste översändas från
granskarna till datakontoren, men den är enligt föreningen ändå klart
otillfredsstäUande. I ett effektivt och rationellt system bör lokal skattemyndighet
själv handha ändringsregistreringen och denna bör ske i nära anslutning till
granskningen.
Några
remissinstanser, bl.a. länsstyrelsen i Skaraborgs lån, anser att ulredningens
beräkningar om lidsåtgången för registrering och kodning varit väl
optimistiska. Länsstyrelsen anför att registreringarna enligt utredningen skall
utföras på knappt två och en halv månad. I dagens system står åtminstone tre
och en halv månad till buds och ändå är personalen hårt ansträngd under denna
tid.
Förslaget
om elt direktminnesorienterat ADB-sys-t e m tUlstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser. Den lokala skattemyndigheten i Göteborg berör i
detta sammanhang vikten av att frågor om säkerheten i systemet och om
integritet och sekretess blir omsorgsfullt studerade före genomförandet.
Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att en s'ärskild utredning bör
tillsättas beträffande tillgång till och sekretessen kring de register som
uppläggs, i synnerhet som registren föreslås få riksåtkomst.
3.3.7
Granskning av löntagardeklarationer
Flertalet
remissinstanser godtar utredningens uppläggning av löntagargranskningen.
Åtskilliga remissinstanser gör emellertid invändningar mot de produktionslal
per granskare som utredningen beräknat. Bland övriga frågor som i delta
sammanhang berörts vid remissbehandlingen är ADB-stödet vid
löntagargranskningen och urvalet av granskare för löntagardeklarationema.
Prop.
1975: 87 75
I
fråga om ADB-stödet anför länsstyrelsen i Värmlands län att detta säkerligen
kommer att medföra betydande rationaliseringsvinster. Tekniska rättelser och
andra ändringar av enkelt slag kan meddelas de skattskyldiga genom ett starkt
förenklat ADB-mässigt förfarande. ADB-mässigt framställda meddelanden måste
emellertid normalt utformas efter ett mönster som tar föga hänsyn till den
skattskyldiges personUga förhållanden. En övergång i stor skala till ett
underrättelseförfarande genom dator får sannolikt också den effekten att
granskningspersonalen måste ägna mycken tid åt att lämna allmänheten
upplysningar om vad dessa tekniska rättelser innebär. Kammarrätten i Stockholm
anför bl, a. att det kan ifrågasättas om inte huvudparten av kontrollen av löntagardeklarationerna
skulle kunna ske helt med hjälp av ADB och inom ramen för lokal
skattemyndighets debiteringsverksamhet,fGransk-ningsassistentens uppgift borde
därvid vara att endast granska de deklarationer där särskild kontroll ansågs
erforderlig. Bl, a, länsstyrelserna i Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt
den lokala skattemyndigheten i Göteborg anser att en större del av
löntagargranskningen bör läggas på biträdespersonal än som föreslagits.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att löntagargranskningen kan
skötas av arbetsgmpper bestående av deklarationsgranskare med lägre kompetens
och av granskningsbiträden. En betydande del av löntagardeklarationema är av så
enkel natur, alt taxeringsarbetet med det planerade datastödet och lämpliga
granskningsresurser i övrigt kan beräknas genomfört till omkring 90 % vid
månadsskiftet maj/juni. Denna målsättning bör kunna bibehållas även i ett
system där löntagardeklarationer och övriga deklarationer granskas parallellt.
Granskningsarbetet med återstående del av deklarationsmaterialet bör fullföljas
under resten av taxeringsperioden. Organisationen bör göras så flexibel, att
granskningspersonal lätt kan flyttas över till andra angelägna uppgifter efler
det egentliga taxeringsarbelets slut. Så skulle löntagargranskare under senare
delen av taxeringsperioden kunna erhålla nyttig praktik genom att under lämplig
ledning biträda vid t, ex. granskning av rörelsedeklarationer.
Behovet
av skärpt skattekontroll i fråga om löntagardeklarationer berörs bl. a, av
länsstyrelsen i Kopparbergs län. Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges
advokatsamfund. Delegationen anser att underdeklaration kan vara lika frekvent
hos löntagarna som hos andra grupper skattskyldiga och att skattekontrollen
skall utformas från denna utgångspunkt. Advokatsamfundet anför att man bortsett
väl mycket från att ett avsevärt skattesvinn finns även hos löntagarna.
3.3.8
Granskning av små och medelstora rörelser o. d. 3.3.8.1 Branschvis granskning
Förslaget
om en branschvis granskning av små och medelstora rörelser m. m. tillstyrks av
åtskilliga remissinstanser bl. a. länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och
Bohus samt Västmanlands län, den lokala
Prop. 1975: 87 76
skattemyndigheten
i Malmö och Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän. Länsstyrelsen i
Hallands län framhåller att antalet verksamhetsområden som tillförs varje
"branschgmpp", inte bör vara alltför snävt. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att granskningen av rörelsedeklarationer bör organiseras
efter likformiga grunder och inte bli föremål för annan uppdelning än som
betingas av en önskvärd specialisering med hänsyn till branschtillhörighet,
företagsform, krav på specialistkompetens osv. Föreningen anför att en
branschvis granskning är en sedan länge eftersträvad ordning som hittills inte
kunnat genomföras på grund av administrativa hinder.
Några
remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads och
Värmlands län samt den lokala skattemyndigheten i Arvidsjaur, framhåller att
möjligheten att genomföra branschvis granskning hänger samman med
granskningsdistriktens storlek. Länsstyrelsen i Värmlands län anför att i länet
är Karlstads fögderi så stort att det skulle kunna firmas möjligheter till en
branschspecialiserad granskning av rörelsedeklarationema. Länets övriga sex
fögderier är avsevärt mindre. Minst är FUipstads fögderi som vid 1974 års
taxering hade 1 248 taxerade inbor i de särskilda taxeringsdistrikten. En
branschvis ordnad granskning ter sig inle meningsfull med ett så litet
underlag. Med nuvarande fögderiindelning vore det föga rationellt att splittra
resurserna för granskning och kontroll av rörelsedeklarationerna på det sätt
ulredningen föreslagil. Länsslyrelsen i Södermanlands l'ån anför att om
största möjUga effekt av branschgranskningen skall kunna uppnås krävs att varje
granskningsassistent får ägna sig åt en enda eUer etl fåtal branscher. Detta är
genomförbart i de större fögderierna men inte i de mindre. I de små fögderierna
är antalet skattskyldiga inom de olika branscherna alltför litet för att
branschgranskning i egentlig mening skall kunna genomföras. I sådana fall
måste det enligt länsstyrelsens mening finnas möjlighet för länsstyrelsen att
indela länet i taxeringsdistrikt som är praktiska och ändamålsenliga ur
granskningssynpunkt även om man därvid skulle överskrida fögderigränserna.
Branschgranskning i de av utredningen föreslagna lokala taxeringsdistrikten
blir mycket svåradministrerad.
3,3,8,2
Traditionella överslagsberäkningar
Förslaget
att bmttovinstanalys och kontantberäkningar bör användas med försiktighet
lämnas i stort sett utan invändningar vid remissbehandlingen. Bl, a. Sveriges
redovisningskonsulters förbund delar utredningens uppfattning. Lantbrukarnas
skattedelegation anser att utredningen ändå fäster för stort avseende vid de
traditionella överslagsberäkningarna. Vissa företag driver genomgående
lågprislinje, andra arbetar med pris-nedsättningar på vissa varor, andra åter
saluför ett mera differentierat varusortiment. Bruttovinstjämförelser är i
dessa fall meningslösa. Kon-
Prop.
1975: 87 77
tantberäkningar
kan vara till ledning om underlaget för beräkningen är riktigt och nämnden
besitter en ingående lokalkännedom. Utvecklingen mot slörre taxeringsdistrikt
minskar emellertid lokalkännedomen. Kontantberäkningar torde därför i framtiden
spela mindre roll. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser däremot att man
inte skall underskatta den betydelse som de traditionella överslagsberäkningar
har vid kontrollen av deklarationers tUlförlitlighet. Bmttovinstanalys och kontantberäkning
är enligt länsstyrelsen utmärkta hjälpmedel vid deklara-tionskonfrollen.
3.3.8.3
Partiella revisioner
Förslaget
om flera partiella revisioner vid taxeringen i första instans har i huvudsak
mottagits positivt av den övervägande delen av remissinstanserna. Bland dem
som uttalar sig för förslaget är kammarrätten i SundsvaU, RRV,
bankinspektionen, företagsskatteberedningen, UFU, länsstyrelserna i Uppsala,
Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och
Västernorrlands län, flera lokala skattemyndigheter. Föreningen landsstatens
förvaltningstjänstemän. Föreningen Sveriges fögderichefer, KF, Lantbrukarnas
skattedelegation, SHIO, TCO, och TOR. RRV anför bl. a. att partiella revisioner
som ett komplement till skrivbordsgranskningen bör höja
granskningsverksamhetens effektivitet. Försöksverksamheten visar att de
utvalda revisionsobjektens deklarationer varit behäftade med felaktigheter som
inte kunnat uppdagas vid normal skrivbordsgranskning. Det i förhällande till
resursinsatsen goda resultatet av revisionerna i form av höjningar av inkomsttaxering
och mervärdeskatt är enligt RRV:s mening ett tungt vägande skäl för en ökad
satsning pä denna form av kontrollverksamhet. Bättre beslutsunderlag och
konstaterat lågt antal skattskyldigbe-svär över beslut som fattats av
taxeringsnämnden på gmndval av vid försöksverksamheten utförda revisioner är
ytterligare omständigheter som talar för en sådan ordning. En kontroll genom
besök hos den skattskyldige bör dessutom ge goda möjligheter till information
och rådgivning i taxerings- och redovisningsfrågor. Företagsskatteberedningen
anför bl. a. att tanken på partiella revisioner av det slag som utredningen
avser är god och bör realiseras. Dessa revisioner är enligt utredningen väl
ägnade att vidga och fördjupa kontroUen av företagsdeklarationerna och därmed
förbättra taxeringsnämndens beslutsunderlag. Länsstyrelsen i Kalmar län anför
bl. a. att genom utvidgad skattekontroll tillgodoses bättre det krav på ökad
rättssäkerhet som ställs pä taxeringsarbetet i första instans från de
skattskyldigas sida. PartieUa revisioner torde vidare kunna användas för
kontroll av skattskyldiga som tidigare endast i mycket begränsad omfattning
blivit föremål för taxeringsrevision. Som exempel härpå nämner länsstyrelsen
besiktning av fastigheter med stora reparationsavdrag eller kontroll av
avskriv-
Prop. 1975: 87 78
ningsunderlag,
utredning av realisationsvinstberäkningar, kontroll av underlag för utbetalda
traktamentsersättningar samt avskrivningsunderlag för lantbrukare som övergår
från kontant till bokföringsmässig redovisning. Föreningen Sveriges
fögderichefer anser att förslaget innebär ett välkommet nytänkande, som
betydligt skuUe öka taxeringsorganisationens effektivitet. För att dra full
nytta av en sådan verksamhet bör även redovisningen av mervärdeskall,
arbetsgivaravgifter och verkställda skatteavdrag kunna granskas i detta sammanhang.
Lantbrakarnas skattedelegation anför att revisioner utförda under den löpande
taxeringsperi-den säkeriigen är ett lämpligl kontroUinstrument.
Bankinspektionen understryker starkt viklen av att utredningens intentioner på
denna punkt genomförs. Nuvarande ordning, som tiUåter att ett betydande anlal
skattskyldiga lämnas utan någon som helst reell kontroll, är uppenbart
otillfredsställande.
Länsstyrelsen
i Göteborg och Bohus län anser att praktiska erfarenheter har givit vid handen
att deklarationsgranskning inte bör kombineras med taxeringsrevision. Däremot
rekommenderar länsstyrelsen att möjlighet till kontrollbesök utan tidsödande
räkenskapsgranskning införs. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att resultatet
av försöksverksamheten måste ses mot bakgrunden av att urvalet och
planläggningen av revisionerna gjorts inom revisionsenheten. Resultaten kan
inte direkt överföras pä den annorlunda organisation med bl. a. inbördes
likartade taxeringsdistrikt som förslaget innebär.
Det
föreslagna antalet partiella revisioner, omkring 40 000 per år, tas upp av en
del inslanser. RRV delar utredningens uppfattning att revisioner bör utföras i
sådan omfattning att en revisionskontroll ses som en absolut påtagUghet. Den
preventiva effekten av ett stort antal revisioner bör enligt RRV:s mening
tUlmätas stort värde. Av väsentUg betydelse från preventiv synpunkt är
emellertid även innehåUet och kvaliteten i den revisionella insatsen. I det
fortsatta utredningsarbetet bör därför innehållet i revisionen klarläggas och
de krav preciseras som måste ställas på de personer som skall ulföra revisionerna
i första instans. En revision av översiktlig karaktär har enligt RRV:s mening
begränsat om ens något värde frän effektivitets- och preventiv synpunkt.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala och Jämtlands
län.
Kammarrätten
i Stockholm ifrågasätter det lämpUga i den mängd partiella revisioner som
utredningen anser böra ifrågakomma. Kammarrätten anser att taxeringsrevision
normalt inte bör ifrågakomma annat än när särskilda skäl för en sådan kan anses
föreligga. Revisionen bör knappast ingå såsom ett mtinmässigt led i
kontrollförfarandet på sätt utredningen föreslagit. För en tätare granskning
uttalar sig bl. a. bankinspektionen. Inspek-
Prop. 1975: 87 79
tionen
anför att granskningsintensiteten också efter förslagets genomförande blir låg
och att det bör övervägas att skapa resurser för en tätare granskning.
Förslaget
alt beslut om partiell revision i det helt övervägande antalet fall skall fattas
av lokal skattemyndighet har väckt diskussion vid remissbehandlingen. Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan bl. a. bankinspektionen,
länsstyrelsen i Kopparbergs län och vissa lokala skattemyndigheter tillstyrker
förslagel. Bankinspektionen anför emellertid alt förslagel aktualiserar vissa
rättssäkerhetspro-blem. Inspektionen framhåller sålunda alt
taxeringsrevisionerna är kringgärdade med vissa rättsskyddsgarantier bl. a.
att skattechefen ansvarar för urvalet både av revisionsobjekten och av dem som
i varje särskilt fall skall verkställa revision.
Sveriges
advokatsamfund anser att partiell revision bör fä beslutas endast av
skattechefen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det i den organisation
som föreslås blir naturligt att chefen för den nya taxeringsenheten beslutar om
partiella revisioner. Samråd kan dä ske med revisionsdirektören. Några
remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, förordar att
revisionsdirektören ansvarar för besluten om partiell revision.
Några
remissinstanser föreslår att granskningsassistenten skall tillläggas
befogenhet att besluta om partiell revision. Bland dessa är länsstyrelserna i
Malmöhus, Älvsborgs och Örebro län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför bl. a.
att i den mån granskningen inskränks tUl ett besök hos den skattskyldige för
kontroll av vissa uppgifter, analys av omkostnadskonto eller genomgång av ett
enklare bokslut, kan granskningen inte betecknas som taxeringsrevision i
vedertagen bemärkelse. I stället för formella beslut om taxeringsrevision i
varje enskilt fall bör granskarna ges generella förordnande alt ta del av
skattskyldigs räkenskaper och annat underlag för kontroll av de uppgifter som
lämnats i deklaration. Därigenom elimineras riskema för sammanblandning med den
mera ingående revisionsverksamhet, som bedrivs vid länsstyrelsens
revisionsenhet. Länsstyrelsen erinrar om att ett system med kontrollanter
utrustade med liknande befogenheter fanns på omsättningsskattens tid och sedan
funnits för kontroll av punktskatter. Länsstyrelsen i Örebro län framför
liknande synpunkler.
Bankinspektionen
förordar att befogenheterna för dem som verkstäUer partiell revision efter
förordnande av chef för lokal skattemyndighet begränsas till vad som erfordras
för att tillgodose ändamålet med revisionen. Inspektionen anför att dessa
revisioner normalt inte bör aktualisera rättsskyddsproblem. Undersökarna fär
emellertid, om inte särskilda bestänunelser ges alla de befogenheter som
tillkommer dem som gör fullständiga revisioner, t. ex. att granska
korrespondens.
Prop. 1975:87 80
verkställa
kassainventering och granska varulager. Med ett sä brett fördelat ansvar som
till samtliga chefer för de lokala skattemyndigheterna och med de massvis
verkställda revisioner det här gäller finns det enligt inspektionen risk för
att befogenheterna inte aUlid utövas med önskvärd urskUlning. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser att frågan om vem som skall besluta om partiell revision
är viktig bl, a, ur rättssäkerhetssynpunkt. Lånsstyrelsen anser att frågan
kräver fortsatt överv'ägande. Förslaget att de lokala skattemyndighetema skall
verkställa den huvudsakliga delen av de partiella revisionerna tillstyrks av
åtskilliga remissinstanser bl, a, UFU och TCO. UFU anför att därigenom erhålls
förutsättningar för goda närkontakter meUan företagare och revisionstjänstemän.
En lämplig form för samordning av de revisioner som skall utföras av å ena
sidan länsstyrelsen och å andra sidan lokal skattemyndighet bör emeUertid
skapas.
En
del remissinstanser anser att mindre djupgående kontrollbesök bör utföras av
personal från lokal skattemyndighet men att revisioner i övrigt bör utföras av
tjänstemän från länsstyrelsen. Bland dessa är länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län.
Några
remissinstanser bl. a. företagsskatteberedningen, länsstyrelsen i
Östergötlands län och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer förordar att
såväl mindre djupgående kontrollbesök som revision alltid utförs av
revisionstjänstemän frän länsstyrelsen. Företagsskatteberedningen är tveksam
till om det är möjligt att uppdra revisionema åt samma tjänsteman som skall
svara för deklarationsgranskningen och dessutom ombesörja allmänna
kanslifunktioner och löpande göromål i nämnden. Det förefaller knappast
onaturligt, anför beredningen, om granskningsmannen upplever kombinationen av
dessa arbetsuppgifter som en splittringsfaktor och inte anser sig få tid över
för revisioner i tillnärmelsevis den utsträckning som fömtsätts.
Flera
remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Skaraborgs, Västmanlands och
Kopparbergs län samt Lantbrukarnas skatteddegation, understryker betydelsen av
att de tjänstemän som skall verkställa partiella revisioner är lämpliga för
uppdraget och har en god praktisk och teoretisk utbildning. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anför att rekryteringen såsom föreslagits bör ske
företrädesvis bland civil- och gymnasieekonomer.
Förslagel
att skönstaxering om möjligt bör föregås av partiell revision tas upp av några
instanser. Länsstyrelsen i Kalmar län är positiv lill utredningens förslag.
Kammarrätten i Stockholm anför att ett önskemål är att skönstaxering av inkomst
av rörelse över huvud inte bör ifrågakomma utan att en fullständig revision
företagits. Utsträckt taxeringsperiod och utökade personalresurser borde ge
möjligheter att iaktta önskemålet.
Prop. 1975: 87 81
Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att det bör vara möjligt att i vissa fall tUlämpa
skönsuppskattning, även om revision inte medhinns. Man bör dock gå försiktigare
fram än hittUls, F. n, åsätts i många fall orealistiska skönstaxeringar. Vid
skönstaxering utan deklaration bör upplysningar inhämtas från
kronofogdemyndigheten, som ofta kan lämna värdefulla upplysningar angående den
skattskyldiges ekonomi och levnadsförhållanden.
Företagsskatteberedningen
avvisar förslaget. Taxeringsnämnderna skulle därvid vara förhindrade att
använda skönstaxeringsinstitutet, då deklaration avlämnats, beträffande mer än
90 % av antalet näringsidkare och företag. Enligt beredningen måste
taxeringsnämnden också fortsättningsvis kunna besluta om att frångå
deklarationen och fastställa inkomsten skönsmässigt, då anledning därtUl
förekommer.
Frågan
om utförande och dokumentation av partiella revisioner diskuteras i ett
flertal remissyttranden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker vikten av
noggrannhet och omsorg vid urvalet av revisionsobjekt liksom planeringen av
varje enskild revision samt granskningspersonalens utbUdning, erfarenhet och
ambition. Meningen synes vara att granskningsassistenterna själva skall göra
urvalet av revisionsobjekten. Länsstyrelsen är emellertid inte övertygad om att
granskningsassistentemas urval och planläggning av revisionema kan göras med
tillräcklig omsorg. Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl, a, att
målsättningen för partiella revisioner bör vara att ta fram ett säkert
beslutsunderlag för nämnden. För att en partiell revision skall vara
meningsfull får den inte vara alltför översiktlig, emedan den då endast kan bli
till men för taxeringsverksamheten.
Länsstyrelsen
i Uppsala län anser att det är nödvändigt att den personal, som utför
fältkontroller även utför mera fullständiga revisioner. Annars får personalen
inte den erfarenhet av revisioner i allmänhet som måste anses nödvändig för att
relativt snabbt och säkert kunna göra en allmän bedömning av räkenskapernas
kvaUtet. Fältkontrollverksamheten måste annars för att ge avsett resultat
förses med alltför stora ledningsresurser. Länsstyrelsen kan tänka sig att
partiella revisioner utfördes för nämndema av en gmpp granskningsassistenter,
som föredrog samma ärenden inför nämndema och dessemellan sysselsattes med
annan revisionsverksamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att om
förslaget genomförs skulle framdeles etableras tvä parallellt arbetande
revisionsenheter under administrativt oUka ledning. Även om tillfredsställande
samordning dem emellan kan komma till stånd, är en sådan organisationsform tiU
skada för ett effektivt utnyttjande av tUlgängUga resurser. Ett för de
skattskyldiga sä genomgripande kontroU-förfarande som även partieU
taxeringsrevision utgör måste vidare ocksä handhas med största graimlagenhet.
6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 87
Prop. 1975: 87 82
Svenska
företagares riksförbund framhåller vikten av att revisionerna utförs sä att de
inte inkräktar på företagarens eller företagets verksamhet. De måste sålunda
företas med varsamhet och väl anpassas i företagens egna mtiner.
Förslaget
att granskningspromemoria normalt inte skall upprättas över företagen partiell
revision avstyrks av den övervägande delen av de remissinstanser som yttrat sig
i frägan, bl.a. kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län,
åtskilliga lokala skattemyndigheter. Föreningen auktoriserade revisorer, KF.
Lantbrukarnas skattedelegation, SHIO, Svenska företagares riksförbund.
Sveriges advokatsamfund och Sveriges redovisningskonsulters förbund.
Kajmmar-rätten anser att promemoria bör upprättas och delges den skattskyldige,
innan beslut fattas om hans taxering och oavsett om revisionen gett anledning
tUl anmärkning mot räkenskapema eller ej. Länsstyrelsen i Kristianstads län
anser att den skattskyldige skall beredas tillfälle att inkomma med erinringar
över promemorian, innan nämnden beslutar att avvika från deklarationen på gmnd
av vad som iakttagits vid en sådan revision. Flera remissinstanser, bl. a.
länsstyrelsema i Uppsala och Blekinge län framhåller betydelsen av skriftUg
dokumentation av revisionen som ett säkrare underlag för en eventueU framtida
skatteprocess. Länsstyrelsen i Västmanlands län emscr att promemorian kan bli
värdefull när man senare, eventuellt om något år, skall besluta humvida
taxeringsrevision skall företas hos samma rörelseidkare. Advokatsamfundet
riktar allvarliga erinringar mot förslaget. Detta innebär visserligen, anför
samfundet, att granskaren muntiigen kan gå igenom med deklaranten vad han
konstaterat vid den partieUa revisionen men att deklaranten dock inte vet vad
granskaren kommer att säga eUer har sagt inför nämnden. De erinringar som
deklaranten kan ha framfört till granskaren kan han inte själv framföra till
nämnden, ocb det är inte säkert att granskaren framför dessa erinringar. Han
får även svårare att föra besvärstalan, då han inte med säkerhet får veta vad
nämnden gmndat sitt beslut på. Liknande synpunkter framförs av Föreningen
auktoriserade revisorer, Lantbmkarnas skattedelegation och Sveriges
redovisningskonsulters förbund.
Förslaget
att fullständig revision som följer en partiell revision i vissa fall bör
utföras av granskaren behandlas av några remissinstanser. Länsstyrelsen i
Kalmar län anför bl. a. att det inte bör vara något hinder att
granskningsassistenten själv utför revisionen eUer därvid biträds av annan
kvaUficerad granskare hos lokal skattemyndighet som får till huvudsakUg
arbetsuppgift att utföra sådana taxeringsrevisioner. Följden kan annars bli att
dessa revisioner lyfts över till revisionsenheten, där personalresursema skulle
kunna bindas upp pä ett inte önskvärt sätt
Prop.
1975: 87 83
med
åtföljande svårigheter att planera arbetet med offensiva revisioner.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det reaUstiskt att räkna med att de
partiella revisionema kommer att initiera ett stort antal fullständiga
revisioner omfattande inte enbart det aktuella året utan även tidigare är.
Dessa revisioner måste utföras på revisionsenheten.
Det
alternativa förslaget om skattekontrollbesök, gmndat på friviUig medverkan av
den skattskyldige, har endast behandlats av enstaka remissinstanser. Bland
dessa är bankinspektionen som avstyrker förslaget och anser att tvångsmedel bör
få användas. Revisionen bör dock enUgt inspektionen begränsas till själva
bokföringen och sådana handlingar som kan begäras uppvisade enligt 31 § 2 mom.
andra stycket TL.
Kammarrätten
i Stockholm anser att särskilda regler bör lämnas om vad slags beslut
taxeringsnämndema har att fatta då partiell revision inte hunnit avslutas innan
taxeringsperiodens utgång. Det kan ifrågasättas om inte ärendet i sådant fall
bör underställas länsskatterätten, eventueUt med deklarationen eller ett
delbeslut av taxeringsnämnden som preliminärt debiteringsunderlag.
ÅtskiUiga
remissinstanser anser att beteckningen partiell revision borde bytas ut mot
någon annan benämning. De förslag som främst framförs är kontrollbesök,
skattekontroUbesök, fältkontroller, skattebesök och skattekontroU.
3.3,8.4
Fåmansbolagägare
Förslagen
för att effektivisera taxeringen av fämansbolagen och deras ägare har allmänt
mottagits med tillfredsställelse av de remissinstanser som yttrat sig i frågan,
bl. a. 1972 års skatteutredning. UFU och länsstyrelsen i Älvsborgs län.
Förslaget om en utökad
uppgiftsskyldighet i fråga om ägarna i fämansbolagen tUlstyrks i princip men
remissinstanserna förordar överlag en precisering av uppgiftsskyldighetens
omfattning. Detta gäller bl. a, länsstyrelsen i Älvsborgs län som anser att
innebörden i begreppet ekonomiska transaktioner som utredningen använder
närmare bör anges. Länsstyrelsen anser att uppgiftsskyldigheten bör omfatta t.
ex, inköp av varor i bolagets namn för privat bmk, försäljning tUl bolaget av
privata tillgångar, utköp av anläggningstillgångar. Föreningen auktoriserade
revisorer anför att det i fåmansbolag inom detalj- och dagUgvamhandeln t. ex,
kan uppkomma fråga om humvida ägarens eUer honom närståendes inköp av
dagUgvaror skall redovisas och i så fall i vilken omfattning.
Den
föreslagna utökade samordningen av taxeringen av fämansbolagen och deras ägare
tillstyrks eller lämnas utan erinran
Prop. 1975: 87 84
av
remissinstansema bl. a. kammarrätten i Stockholm, företagsskatteberedningen.
UFU, länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län.
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och SHIO. Länsstyrelsen i HaUands län
anser att den samordnande granskningen skall ske pä länsstyrelsen. Några
remissinstanser anför att en samordnad granskning redan sker i viss omfattning
och att den visat sig värdefull. Företagsskatteberedningen anför bl. a. att den
s. k. kombinerade taxeringen av delägama och bolaget i samma nämnd innebär ett
viktigt steg mot en förbättrad taxering av dessa kategorier. Förfarandet är
emeUertid under nuvarande organisatoriska förhåUanden tungarbetat, resurskrävande
samt åtminstone i storstadslänen relativt besvärUgt att administrera. Ännu vid
innevarande års taxering har flertalet länsstyrelser endast i mindre omfattning
gått över till denna metod, främst på grand av bristande personalresurser. I
sitt fortsatta arbete bör utredningen enligt beredningens mening komma med
preciserade förslag om hur vissa kvarstående formeUa hinder för den kombinerade
taxeringen bör undanröjas. Beredningen har föreslagit att den kombinerade
taxerings-metoden skall gäUa även delägare i handelsbolag. Beredningen utreder
med förtur frågan om ändrade regler för beskattning av fåmansbolag och delägare
i dessa bolag. Även Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att i
förlängningen av det nu aktuella förslaget ligger en samgranskning av delägare
i handelsbolag. Kammarrätten anser att en liknande samordning i mänga fall
skuUe vara lämplig dä ett och samma jordbmk eller rörelseföretag bedrivs eller
ägs av flera delägare.
Sveriges
advokatsamfund anser att samordningen mellan taxeringen av fåmansbolag och
deras ägare bör begränsas tUl sådana fall där fråga är om huvudaktieägare, som
dessutom har sin huvudsakUga verksamhet knuten till fåmansbolaget i fråga.
3.3.8.5 öranskningsintensitet
Förslaget
om en variation av granskningsintensiteten mellan olika år lämnas utan erinran
av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker
bedönmingen att en årUg variation i granskningsintensiteten skulle fä en
avsevärd preventiv effekt.
3.3.8.6 Dimensioneringsfrågor
Utredningens
tidsmässiga uppläggning av granskningen av rörelsedeklarationerna behandlas av
flera remissinstanser. KF anför att det visserligen kan ligga en fara i att
skjuta på granskningen av de svårare deklarationema och att tidsnöd för
behandlingen av dem uppstår. Med hänsyn till den förlängda taxeringsperioden
och till vikten av att få så mänga deklarationer som möjUgt färdigbehandlade
tUl debiteringstidpunkten i juni, anser förbundet fördelama med förslaget
överväga och
Prop. 1975: 87 85
tUlstyrker
detta. ÄtskUliga remissinstanser, bl. a. företagsskatteberedningen,
understryker starkare än utredningen att hela den förlängda taxeringsperioden
bör utnyttjas även för granskningen av rörelsedeklarationema som alltså bör
påbörjas tidigt under taxeringsperioden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anser alt det är orealistiskt atl kräva in deklarationer för näringsidkare
den 31 mars för att sedan låta dessa Ugga ogranskade tiU frampå sommaren. Med
hänsyn tUl semestrar kan granskningen för dessa kategorier inte beräknas bli
påbörjad förrän mot slutet av augusti, dvs. fem-sex månader efter inlämningen.
För detta material skulle då den effektiva granskningstiden 15 augusti15
november inte bli längre än motsvarande period 15 mars15 juni enligt nuvarande
ordning. Länsstyrelsen anser att deklarationsgranskningen för å ena sidan
löntagare och ä andra sidan näringsidkare i stäUet bör separeras och bedrivas
paraUeUt med olika personal under hela taxeringsperioden.
ÅtskilUga
remissinstanser gör invändningar mot de beräknade produktionstalen per
granskare och löntagardeklaration och liknande frågor. TiU detta återkommer
framställningen i avsnitt 3.3.12.8.
3.3.9 Befogenheter
i granskningsarbetet
Vad
utredningen föreslagit om anmaningsrätt för granskningsassistent m. m. har
lämnats utan erinran av remissinstanserna.
3.3.10 Avstämningsrutin
mervärdeskattinkomsttaxering
Förslaget
om en rutin för avstämning meUan mervärdeskatt och inkomsttaxering har i
allmänhet mottagits positivt vid remissbehandlingen. Vad utredtiingen anfört i
frågan tillstyrks eUer lämnas utan erinran av bl. a. åtskilliga länsstyrelser,
t. ex. länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Hallands, Kopparbergs,
Gävleborgs och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län imderstryker
att avstämningen bör göras av granskningsassistenten. Länsstyrelsen i Hallands
län anför att avstäm-ningsmetodiken kan synas svår under inlämingsskedet men
att även tjänstemän med kortare praktisk erfarenhet av mervärdebeskattning
efter kort tid som regel behärskar denna teknik på ett godtagbart sätt.
Länsstyrelsen i Blekinge län har funnit att jämförande granskning mellan
mervärdeskatt och inkomsttaxering är mycket lönsam. Denna bör ske med ledning
av bl. a. mervärdeskatteprocenttalet.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser att de föreslagna avstämnlngarna är så komplicerade att
de inte kan göras rutinmässigt för ett större antal skattskyldiga. Upprättade
sammanställningar måste också diskuteras vid besök hos den skaltskyldige i
stäUet för att sändas tUl honom.
Lantbrukarnas
skatteddegation framhåller att de skattskyldiga har svårt att förstå
avstämningstekniken. Delegationen ifrågasätter lämplig-
Prop. 1975: 87 86
heten
av att sådan kontroU sker i samband med partiell revision och anser att
oförklarad differens vid avstämningen aldrig bör föranleda skönsuppskatlning.
3.3.11
Samarbete skattemyndighetdeklarationsmedhjälpare
De
flesta remissinstansema tillstyrker eUer lämnar utan erinran förslaget om ökad
information m. m. från taxeringsmyndigheterna tiU deklarationsbyråer och andra
yrkesmässiga deklarationsmedhjälpare. Detta gäller bl. a. kammarrätten i Stockholm,
länsstyrelserna i Blekinge samt Göteborgs och Bohus lån. Lantbrukarnas
skattedelegation, SHIO och TOR. Kammarrätten anser att väsentliga
rationaUseringsvinster kan uppnås om ett öppnare samarbete etablerades.
ÅtskilUga rutinavstäm-ningar kunde överlåtas på deklarationsmedhjälparen så att
taxerings-kontroUen frän myndighetens sida kunde inriktas på andra områden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a. att redan i dagens läge
förekommer ett inte obetydUgt samarbete i form av information, rådgivning och
konferenser. En viktig insats har på detta område redan gjorts av centrala
myndigheter, främst RSV. Hos de lokala myndighetema kan däremot i regel inte
avvaras någon särskild personal för service gentemot allmänheten och samarbetet
måste därför ofta bedrivas under tidspress i konkurtens med andra
arbetsuppgifter. Det är därför angeläget, att bättre servicemöjUgheter skapas
vid utformningen av den nya organisationen. Även länsstyrelsen i Blekinge län
understryker vikten av att skatteavdelningama får möjlighet att årligen
anordna konferenser för länets deklarationsbyråer m. fl. Lantbmkarnas
skattedelegation anser att det vore positivt om överläggningar kunde komma tUl
stånd redan i anslutning tUl genomförande av ny lagstiftning. SHIO som driver
en samverkande kedja av f. n. ca 40 redovisnings- och revisionsbyråer,
instämmer i det betydelsefulla i ett samarbete mellan skattemyndigheter och
deklaratlonsmedhjälpare. Organisationen föreslår att samarbetet utvidgas
därhän att i utbUdningen för deklarationsgranskare inläggs besök på
redovisnings- och revisionsbyråer för studium av arbetsmetodik, ADB-hjälp, m.
m.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att länsstyrelsen under de senaste åren inbjudit
bokföringsbyråer, revisionsbyråer och deklarationsbyråer till sammanträden om
olika frågor beträffande taxeringsarbetet. Gensvaret från de inbjudnas sida
har visat sig relativt svagt och samman-komstema har hittUls inte motsvarat
förhoppningarna på dem.
3.3.12
Organisation och dimensionering 3.3.12.1 Vissa organisationsgrandande faktorer
Utredningens
uppfattning att geografisk närhet meUan granskaren och de skattskyldiga samt
lokalkännedom hos granskaren i vissa avseenden bör vara organisationsgrandande
delas av
Prop. 1975: 87 87
åtskiUiga
remissinstanser, bl. a. RRV samt länsstyrelserna i Skaraborgs och Kopparbergs
län. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att dessa faktorer väger timgt när
det gäller taxeringen av löntagare, jordbrakare och mindre rörelseidkare. Pä
större orter är dock enligt länsstyrelsen person- och lokalkännedomen av
naturliga skäl begränsad och när det gäUer större företag är sådan kännedom och
den geografiska närheten regelmässigt av ringa eller ingen betydelse.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att den geografiska närheten medverkar
tiU en förbättrad service och information gentemot allmänheten. Lokalkännedom
är också värdefull för granskningspersonalen i dess strävan att åstadkomma en
likformig och rättvis beskattning. Därtill kommer alt en lokal placering av
granskningspersonalen ger stora organisatoriska fördelar, inbesparad tid och
kostnader tiU följd av kortare resor vid partieUa revisioner.
Några
remissinstanser anser att den geografiska närheten och lokalkännedomen bör
tUlmätas mindre betydelse än vad utredningen gjort. Bland dessa är
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att taxeringsinspektörerna i Stockholms
län har varit placerade dels inom länsstyrelsens lokaler i Stockholm, dels i
lokala skattemyndighetemas lokaler. Oberoende av inspektöremas placering har
frekvensen av besök varit låg. I praktiken torde det vara mera sällan som mera
ingående lokalkännedom kan fömtsättas föreligga hos granskningspersonal. I
fråga om såväl lokal- som personkännedom lär taxeringsnämnden enligt
länsstyrelsens mening även fortsättningsvis komma att fä Uta tiU de valda
ledamöterna. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför bl. a. att inom länet har
sedan ett antal år under tiden januarimars ärligen anordnats mottagning för
aUmänheten pä några större orter utanför residensstaden. Skattemyndigheterna
har därvid företrätts av resp. häradsskrivare och taxeringsinspe-tör. De
skattskyldiga har endast i ytterst ringa omfattning utnyttjat denna möjUghet
tiU rådgivning och service i olika ärenden inom beskatt-ningsomrädet, möjligen
beroende på att annonser om mottagningarna inte bUvit tiUräckligt observerade.
Utredningens
uppfattning att funktionssambandet meUan granskningen, taxeringen och övriga
arbetsuppgifter inom skatteförvaltningen sä långt möjUgt bör vara
organisationsgrandande lämnas oemotsagd av remissinstanserna. Den lokala
skattemyndigheten i Göteborg anser att utredningens katalog över
organisationsgrundande funktionssamband mellan granskningen och övrigt arbete
hos de lokala skattemyndigheterna bör fuUständigas med ytterligare
betydelsefulla samband. Bland de funktioner som myndigheten nämner är
beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter, rättelser av felavier,
taxeringsrättelser, anstånd, debitering av preliminäravgift,
arbetsgivarkonlroll, skatlerekla-mationer och J-aviregistrering,
Vad
utredningen anfört om specialiseringskravets be-
Prop. 1975: 87 88
tydelse
för organisationens uppbyggnad lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser alt det är viktigare att deklarationema
för de stora och besvärliga rörelserna bUr granskade av verkligt kvalificerad
personal än att person- och lokalkännedomen tillgodoses vid denna granskning.
Länsstyrelsen framhåller i detta sammanhang vikten av att
granskningspersonalen inte alltför hårt låses till en bestämd lokal
skattemyndighet. Detta skulle också försvåra den planering och styming av
granskningsverksamheten som avses skola ske från skatteavdelningen.
3,3,12,2
Styrnings- och ledningskrav
Förslaget
att den materieUa och administrativa styrningen av taxeringen och
granskningsassistenternas arbete skall utövas av skattechefen tUlstyrks eUer
lämnas utan erinran av remissinstansema. Länsstyrelsen i Stockholms lån
framhåller att någon tudelning av ansvaret mellan skattechefen och den lokala
skattemyndigheten inte synes möjlig och inte bör komma i fråga. Det bör sålunda
anses som en självklarhet att skattechefen skall äga ge allmänna direktiv för
taxeringsarbetets uppläggning och inriktning samt ha hela det operativa
ansvaret för taxeringsarbetet i länet. Liknande synpunkter framförs bl.a. av
de flesta andra länsstyrelsema.
Åtskilliga
remissinstanser framhåller att bestämmelserna om skattechefens
ledningsfunktion bör göras klarare. Denna uppfattning framförs av bl. a. RRV
och LON samt länstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län som anser att
bestämmelserna bör innefatta befogenheter att för den årliga taxeringen
omfördela personalresurser hos lokala skattemyndigheter. Liknande synpunkter
framförs bl. a. av länsstyrelsen i Kalmar län som ifrågasätter om inte i TL
uttryckligen måste slås fast att skattechefen har dispositionsrätt över den
granskningspersonal som är anstäUd hos lokal skattemyndighet. Dispositionsrätten
förutsätts tas i anpråk endast dä särskUda förhållanden sä påkallar, t. ex.
för temporär omflyttning av personal i händelse av snedbelastning mellan tvä
fögderier.
Frägan
om de lokala skattemyndighetemas ställning i en framtida skatteorganisation tas
i detta sammanhang upp av en del remissinstanser. Länsstyrelsen i Kalmar län
anför att de lokala skattemyndighetemas inlemmande i länsstyrelsens
skatteavdelning ter sig som en naturUg utveckling. Därvid skulle å ena sidan
skattechefens ledning av taxeringsarbetet i länet förenklas och å andra sidan
de lokala skattemyndighetema få en ökad kontakt med länsstyrelsens olika
enheter och vidgad möjlighet att vid behov ställa anspråk pä länsstyrelsemedverkan.
Även åtskUUga andra remissinstanser pekar på organisatoriska fördelar i en utveckling
där de lokala skattemyndigheterna helt eUer delvis ändrar ka-
Prop.
1975: 87 89
raktär
frän fristående myndigheter till lokala enheter inom den regionala skattemyndigheten.
Uttalanden i denna riktning har gjorts av bl. a, företagsskatteberedningen,
länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län samt Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer.
Flera
remissinstanser är kritiska mot den föreslagna utformningen av lednings- och
styrningsfunktionen. Bland dessa är företagsskatteberedningen, länsstyrelsen i
Östergötlands län och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Länsstyrelsen
anför bl. a. att befogenheter och ansvar inom skatteadministrationen enligt
förslaget skall delas mellan olika självständiga myndigheter, länsstyrelserna
och ett stort antal lokala skattemyndigheter. Systemet torde komma att medföra
konflikter särskilt med avseende pä arbetsledning, befogenheter, ansvar och
resursfördelning. Ansvaret men även befogenheterna bör enligt länsstyrelsen i
princip tilläggas en och samma myndighet. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer
anser att skattechefens ledningsuppgift enligt förslaget kommer att bli ganska
omöjUg.
Utredningens
uppfattning att skattechefens ledningsfunktion kan fullgöras genom samarbete
med de lokala skattemyndighetema delas av de lokala skattemyndigheter som
yttrat sig i frägan. Flera av dem imderstryker dock de lokala
skattemyndighetemas ställning som självständiga myndigheter. Föreningen
Sveriges fögderichefer anför bl. a. att de lokala skattemyndigheternas chef bör
ha fulla ansvaret för resursdimensioneringen inom sitt fögderi och någon
tvekan får inte uppkomma vid gränsdragningen meUan myndigheternas
kompetensområden. Genom samarbetet mellan de oUka myndigheterna kommer också
frågor av denna art att lösas på ett naturligt och praktiskt sätt utan att
någon oklarhet i ansvarsfrågan uppkommer. Kommer frägan om en stadigvarande
omfördelning av vissa personalresurser upp, bör denna lösas Uksom hittUls via
petita och regleringsbrev. Den lokala skattemyndigheten i Visby anför bl. a.
att kravet pä att skattechefen skall kunna omfördela resurserna hos lokal
skattemyndighet innebär en radikalt ändrad syn pä lokal skattemyndighet som
självständig myndighet. Om skattechefen skuUe ha direktivrätt i fråga om
personalanvändningen, skulle detta försvära varje självständig planering av
verksamheten inom myndigheten vad gäller de arbetsuppgifter som inte har ett
direkt samband med taxeringen i första instans.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att det lokala ledningskravet kan tillgodoses om man mera
stadigvarande placerar en erfaren revisor som handledare och rådgivare hos
varje lokal skattemyndighet.
3.3.12.3
Befattningsstraktur
Den
föreslagna fördelningen av tjänsterna på granskningsassistenter och biträden
har behandlats av flera remissinstanser. Flertalet remissinstanser lämnar
förslaget utan erinran. Lånsstyrelsen
Prop. 1975: 87 90
i
Västernorrlands län förklarar sig inte ha några större betänkligheter mot
förslagel. Länsslyrelsen anför bl. a. alt det från taxeringsinspektörshåll har
yppats betänkligheter mot alt använda kvalificerade befattningshavare till
granskningen av löntagardeklaralioner. Även länsstyrelsen känner viss tvekan
inför förslaget i denna del. Emellertid kommer granskningen enligt
länsstyrelsens mening att få en annan karaktär än f. n. genom den dalahjälp som
är skisserad i rapporten. Vidare kommer assistentkåren att ur utbildnings- och
erfarenhelssynpunkt ligga på olika nivåer, varvid de mest erfarna kommer att
anlitas allenast för granskning av rörelseidkares och andra svårbedömda
deklarationer.
ÅtskilUga
remissinstanser är kritiska mot den föreslagna fördelningen av tjänstema, bl.
a. LON samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Norrbottens län. LON ifrågasätter
om utredningens förslag att relativt minska biträdesstödet till
granskningspersonalen är principiellt riktigt. Detta innebär att en rationell
användning av personalresursema försvåras. Vidare minskar möjUghetema att nå
eftersträvad flexibiUtet. Flera andra remissinstanser, bl. a. länsstyrelsema i
Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län, och åtskilliga lokala
skattemyndigheter anser att en större del av deklarationerna bör kuima
behandlas av biträden än vad utredningen beräknat. Länsstyrelsen i Stockholms
län anför bl. a. att det måste anses vara att misshushälla med samhäUets
utbUdnings-resurser att sätta in akademiker för utförande av föga kvalificerade
uppgifter. Arbetsuppgifter, som inte motsvarar kvalifikationerna hos den som
har att utföra dem, är inte attraktiva. Den lägre
gransknings-assistentkarriären, där ju i stor utsträckning avses ingå
granskning av löntagardeklarationer, kommer därför sannolikt att ha föga
dragningskraft för akademiker. Motviljan mot arbetsuppgifter som uppfattas som
för lågt kvalificerade har framkommit vid en nyUgen genomförd rekryteringsdrive
vid länsstyrelsen. Härvid hade år 1973 42 akademiskt utbildade ungdomar i
Stockholms län fått arbetsuppgifter i stort motsvarande
taxeringsinspektörerna. Efter ett år finns endast 29 av dessa kvar på
länsstyrelsen. Avgången har i stor uisträckning berott på missnöje med
arbetsuppgifterna och att möjligheter erbjudits hos andra arbetsgivare att
b'ättre utnyttja genomgången utbildning. Länsstyrelsen i Uppsala län anför bl.
a. att även om elt ökat dalastöd innebär alt vissa rutinuppgifter kan
rationaliseras bort, så kvarstår Ukväl ett väsentligt antal kontroll- och
utredningsuppgifter, vilka utan olägenhet kan utföras av befattningshavare på
biträdesplanet. Länsstyrelsen har goda erfarenheter av att utnyttja
kvaUficerad biträdespersonal såväl för taxerings-nänmdsordförandeuppdrag i
lokal nämnd som för utredningar och kontroUer i revisions- och
intendentsverksamheten. Assistentema bör kunna få ökad tid för kvalificerade
göromål om löntagardeklarationema skjuts över till kvalificerade biträden
utöver vad utredningen beräknat.
Prop.
1975: 87 91
Karriärmöjligheterna
och lönesättningen för granskama tas upp av några remissinstanser. Den lokala
skattemyndig' heten i Uppsala anser att behovet av befordringsmöjligheter inom
lokala skattemyndigheten för granskningsassistentema har beaktats av utredningen.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att man vid inrättandet av de nya tjänsterna
bör pröva systemet med inplacering i högstlönegrad. Nuvarande olägenheter med
en alltför stor personalomsättning inom taxeringsinspektörsorganisationen
måste reduceras liksom hittUlsvarande olägenheter av att tjänster måste hållas
vakanta på grund av att kvaU-ficerade sökande inte funnits i tUlräcklig
utsträckning. Den lokala skattemyndigheten i Umeå framhåUer att tjänster hos
lokal skattemyndighet måsle göras attraktiva. Nuvarande lönesättning av
fögderiassi-stenttjänster hos lokal skattemyndighet stimulerar inte till
förflyttningar. Även Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän betonar
viklen av alt biträdespersonalens befordringsmöjligheter främjas. Biträden,
som visat faUenhet för granskningsarbete, bör ges tUlfälle tiU internutbildning
för att kunna anförtros mera kvalificerade arbetsuppgifter. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anför att den slutliga lösningen av personalorganisationen väl
ännu får anses rätt diffus, men utredningen synes likväl vara för optimistisk
beträffande successiv befordran inom karriären. Det kommer att bU en stor kader
av tjänstemän, som i huvudsak fär en kort befordringsgång i lönegrader på
meUannivå. Mycket få i denna kader får enligt länsstyrelsen praktisk möjlighet
att avancera vidare utöver granskningsmannanivån.
Behovet
av cirkulation meUan tjänster i den regionala och den lokala
skatteadministrationen framhålls av några remissinstanser bl. a.
länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Örebro och Jämtlands län. Länsstyrelsen i
Örebro län anför att personal som arbetar inom det vittomfattande skatteområdet
bör beredas möjlighet att avancera i karriären inom hela området, oavsett var
de urspmngligen anställts. Förutsättning för att så skall kunna ske är dock
dels att de får sådan utbildning att de behärskar hela omrädet, dels att de
bereds möjUghet att praktiskt verka hos såväl lokal skattemyndighet som pä de
olika en-hetema på länsstyrelsens skatteavdelning och även på länsskatterättens
kansli. Tvärtemot vad ulredningen uttalat härom anser länsstyrelsen att sådan
cirkulationstjänstgöring bör komma tUl stånd. HittUls vunna erfarenheter av
sådan tjänstgöring, vilken huvudsakligen förekommit inom den tidigare s. k.
landskanslistkarriären, är mycket goda.
Förslaget
att rekrytera akademiker till den föreslagna granskarkarriären har tagits upp
av några remissinstanser. Flera remissinstanser redovisar en positiv
inställning tiU förslaget. Detta gäller bl. a. den lokala skattemyndigheten i
Uppsala. Samma uppfattning framförs av t. ex. länsstyrelsen i Örebro län som
anför att det med det nuvarande arbetsläget bör bli möjligt att anskaffa
kvalificerade granskningsas-
Prop. 1975: 87 92
sistenter
och granskningsbiträden. Denna granskningspersonal bör i viss uisträckning
kunna rekryteras inte bara från den nuvarande taxeringsinspektörsorganisationen
utan också från de nuvarande lokala skattemyndigheterna. Åtskilliga personer
inom den s. k. biträdeskarriären hos lokal skattemyndighet torde vara Tämpliga
för befattning som granskningsassistent då det gäller beredning och
föredragning av löntagardeklarationer.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anför bl. a. att tillgången på akademiker f. n. är god.
TUlströmningen tiU de högre utbUdningsanstaltema har emellertid minskat och fär
f. n. anses låg. Liksom tidigare synes länsstyrelsen främst komma att få hämta
personal lill assistentkarriären från den kategori som har utbUdning
motsvarande gymnasieekonom. Inriktning på rekrytering av akademiker bör därför
främst gälla tjänster med rena revisionsuppgifter av kvalificerat slag,
tjänster som granskare av deklarationer i de särskilda taxeringsnämnderna
samt, i vissa speciella fall, i befattning som gruppledare och rådgivare för
mindre kvalificerade deklarationsgranskare. Sådana tjänster bör kunna framstå
som attraktiva och kräva kvalificerad utbUdning.
LON
anför att det av förslaget inte framgår helt entydigt hur rekryteringen i
princip skaU ske. LON föreslår att till grund i detta hänseende läggs principen
att länsstyrelsema och de lokala skattemyndighetema själva skall rekrytera sin
personal. Befattningsbeskrivningar och perso-naltypsspecifikalioner bör
preciseras i det fortsatta utredningsarbetet sä att de kan läggas tiU grund för
rekryteringen.
3.3.12.4
Utbildnings- och utvecklingskrav
Förslaget
om specialutbildning av personalen i den nya organisationen lämnas utan
erinran vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser, bl. a. LON,
länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län samt de lokala
skattemyndigheterna i Kalix och Sollentuna, understryker behovet av sådan
utbildning. LON anför att den nuvarande utbUdningen av skatteadministrationens
personal sker inom ett utbUdningssystem som består av två delar där LON svarar
för en allmän gemensam del, den s. k. AG-kursen, och RSV för specialutbUdning
och vidareutbildning. Det är därför angeläget att utbildningskrav och -behov
snarast preciseras bl. a. för beräkningen av antalet elevplatser. Den lokala
skattemyndigheten i SoUentuna anför att den föreslagna utbildningen för granskningsassistenterna
bör utökas genom specialkurser för att göra granskningsassistenterna bättre
skickade att utföra det grannlaga arbete som granskningen av alla typer av
deklarationer innebär. Även taxeringsbiträdena bör ges högre utbUdningsnivå än
de biträden som f. n. ger service åt taxeringsinspektörerna.
Prop. 1975: 87 93
3.3.12.5
Organisationsstruktur
Frägan
om arbetsfördelningen mellan de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelsen
samt om granskningspersonalens placering har föranlett delade meningar vid
remissbehandlingen. Förslaget att alla deklarationer utom ett relativt fätal av
de mest kompUcerade rörelsedeklarationema skaU granskas av
granskningsassistenter vid de lokala skattemyndighetema tillstyrks i princip
eller lämnas utan erinran av åtskilliga remissinstanser. Bland dessa är
länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Älvs-borgs och Örebro län, många lokala
skattemyndigheter. Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän och TCO.
Länsstyrelsen i Örebro län anför att genom att den nya organisationen tiU
väsentligaste delen får en lokal anknytning vinnes bl.a. bättre
kontaktmöjlighet mellan granskningspersonal och skattskyldiga, större
lokalkännedom hos granskningspersonalen och bättre utnyttjande av befintUga
personalresurser hos lokal skattemyndighet. I fråga om mer kvalificerade deklarationer,
vissa aktiebolag m. fl., bör dock såsom utredningen också framhållit
granskningspersonalen placeras regionall, i regel på länsslyrelsen. Föreningen
landsstatens förvaltningstjänstemän anser att det är lämpligt att såsom
föreslagits inte bestämt ange vilka deklarationer som skall granskas pä lokal
skattemyndighet och länsstyrelse utan att hälla företagsform och andra tänkbara
grunder för fördelning öppna liksom att ge skattechefen rätt att frän år tUl år
närmare fatta beslut om fördelningen.
Den föreslagna grunden för
fördelningen av rörelsedeklarationema på länsstyrelse och lokal
skattemyndighet, dvs. å ena sidan stora, å andra sidan små och medelstora
rörelser behandlas av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborg och
Bohus län ifrågasätter de rationella grunderna för en sådan uppdelning ur såväl
principiell som praktisk synpunkt. Den faktiska omfattning, i vilken en
verksamhet vid elt visst tillfälle bedrivs, är inte i och för sig avgörande för
de slag av problem, som företag och myndigheter har att lösa. De bestämmelser,
som reglerar redovisning och beskattning, är tUl största delen gemensamma för
små och slora företag. Det kan med fog befaras, alt en sådan indelning av rörelser
med olika handläggning alltefter storleken skulle medföra bristande
Ukformighet. Företagsskatteberedningen anför att den föreslagna uppdelnmgen
förefaller administrativt tungrodd och inte torde bidra till den eftersträvade
effektiviseringen av arbetet. En hel del gränsdragningsproblem kan väntas
uppkomma. I praktiken låter sig rörelsedeklarationema inte på förhand delas in
i svåra resp. okomplicerade deklarationer. En deklaration för elt större
företag med
Prop. 1975: 87 94
exempelvis
en brutloomsättning på flera 10-lal milj. kr. som storleksmått är i de
flesta fall tekniskt välgjord och granskningen kan ofta ske utan
komplikationer. Däremot kan mindre och medelstora rörelser vara svårbemästrade,
i synnerhet dä verksamheten bedrivs i fåmansbolag och taxeringen sker
samordnat med bolagsägama, dvs. enligt den kombinerade metoden. Förslaget kan
därför fä vissa negativa effekter pä rörelsetaxeringen, viUcet inte kan
accepteras.
Lokal
granskning av alla deklarationer föreslås av några remissinstanser, bl. a.
länsstyrelsen i Kalmar län, de lokala skattemyndigheterna i Göteborg, Malmö och
Uddevalla samt Föreningen Sveriges fögderichefer. Länsstyrelsen anser att
stora organisatoriska fördelar kan vinnas om praktiskt taget all förgranskning
av deklarationsmaterialet utförs av samma myndighet.
Regional
granskning av en större del av deklarationerna än som föreslagits förordas av
åtskUliga remissinstanser. En sådan instäUning redovisar bl. a. länsstyrelsen
i Östergötlands län och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Även
länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att utredningens beräkning av antalet
besvärliga deklarationer, 50 000, som kräver granskning på länsstyrelse är
snävt tilltagen. Länsstyrelsen anser att person- och lokalkännedomen på större
orter av naturliga sk'äl är begränsad och när det gäller störte företag är
sådan kännedom och den geografiska närheten regelmässigt av ringa eller ingen
betydelse. Viktigare är att deklarationema för de stora och besvärliga
rörelserna blir granskade av verkligt kvalificerad personal.
RRV och länsstyrelsen i
Hallands län anser att skattskyldiga som omfattas av B- och C-längden samt
större rörelser och större jordbruk bör granskas regionalt. RRV anser att man
därigenom uppnår bäst Ukformighet i granskningen av dessa deklarationer. Något
behov av lokalkännedom för denna granskning torde enligt RRV inte föreligga.
Länsstyrelsen i Gotlands län anser att granskare vid länsstyrelsen bör handlägga
deklarationer för B- och C-längdens skattskyldiga, aktieägare i fåmansbolag och
liknande ekonomiska föreningar, skattskyldiga med kompUcerade deklarationer
eller tillhörande vissa branscher. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att
granskningen av deklarationer bör i största utsträckning förläggas lokalt.
Juridiska personer, aktieägare i fåmansbolag och andra mycket svärhanterUga
deklarationer bör dock granskas regionalt. Praktiska skäl talar för att
deklarationer för alla juridiska personer skall granskas på länsstyrelsen där
bl. a. aktievärdering sker. Även bolagsdirektörernas deklarationer bör
granskas på länsstyrelsen. Den omständigheten att beräkning av PGI skall ske på
lokal skattemyndighet bör inte utgöra något hinder. Urvalet av granskningsobjekt
bör ankomma på skattechefen utan särskilda anvisningar från RSV. Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att deklarationer för aktiebolag, delägare i
fåmansbolag, ekonomiska föreningar, skattskyl-
Prop. 1975: 87 95
dlga
som omfattas av C-längden samt större rörelser bör granskas av specialister vid
lansstyrelsen. Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län anser att
främst deklarationer för aktiebolag, delägare i fåmansbolag, skattskyldiga som
omfattas av B2- och C-längderna samt större rörelser och jordbrak bör
handläggas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför bl. a.
att även om en större del av deklarationsmaterialel granskas regionalt bör
ändock en full syssel-sältningsnivå kunna uppnås för den till lokal
skaltemyndighet knutna granskningspersonalen som även bör kunna utföra
fullständiga revisioner under taxeringsperioden.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att löntagardeklarationer och deklarationer för
mindre jordbmk och enklare rörelser bör granskas hos lokal skattemyndighet och
övriga hos länsstyrelsen. Granskarna hos länsstyrelsen bör vara regionalt
lokaliserade.
Länsstyrelserna
i Stockholms och Värmlands län anser att de taxeringar som enligt deras
uppfattning bör beslutas av särskUd taxeringsnämnd bör förberedas av granskare
vid länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl. a. att det kommer
att stäUas stora krav på utbildning och handledning av granskningsassistentema.
Även om grundutbildningen förutsätts ske centralt genom RSV:s försorg, kommer
kvalificerad personal på revisionsenhetema att i betydande omfattning bindas
för utbildning, rådgivning och handledning. Denna handledning måste finnas lätt
gripbar för granskningsassistentema. Det får inte bli sä att särskild tid måste
avsättas för att uppsöka handledaren ulan denna liksom granskningsassistenten
bör finnas inom samma lokal, dvs. inom länsstyrelsen. Annan placering skulle
lägga hinder i vägen för rationellt bedrivande av detta betydelsefulla arbete.
I fråga om placeringen av nämnda granskare anför länsstyrelsen vidare att om
geografiska eller andra speciella förhållanden motiverar att aessa bör vara
stationerade utanför residensstaden, bör de Ukväl vara länsstyrelsens
tjänstemän men givetvis, om möjligt, vara placerade i eUer i anslutning tUl den
lokala skattemyndighetens lokal och samverka med dess personal.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att alla deklarationer utom
löntagardeklarationer bör granskas av tjänstemän vid länsstyrelsen.
Länsstyrelsen anser att dessa granskare bör erhåUa en regional placering vid
länsstyrelsen, antingen i residensstaden eller i ett begränsat antal
granskningscentra ute i länen.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser det vanskUgt att redan i detla stadium binda upp
fördelningen av assistent- och biträdeskären mellan länsstyrelsen och lokal
skattemyndighet. En viss flexibiUtet i fördelningen bör åstadkommas.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att bl. a. genom erfarenheterna från
uppbyggnaden av nuvarande inspektörsorganisation vet man att betydande
rekryteringssvårigheter kan uppkomma på mänga håll, om personalen placeras ute
på fögderiema.
Prop. 1975: 87 96
3,3,12,6
Granskningsarbelels organisation inom lokal skattemyndighet och länsstyrelse
Frågan
om lokal skattemyndighets organisation vid ett genomförande av utredningens
förslag har berörts av några remissinstanser. Bl. a. länsstyrelserna i
Södermanlands, Blekinge, Hallands och Örebro län samt de lokala
skattemyndigheterna i Enköping och Tierp har därvid understrukit behovet av
ökade ledningsresurser och handledartjänster hos de lokala skattemyndigheterna.
Den
föreslagna organisationen av skatteavdelningarna med sex enheter tillstyrks
eUer länmas utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Bland dessa
är kammarrätten i Sundsvall samt länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands,
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och
Västernorrlands län. Dessa remissinstanser godtar i stort den föreslagna fördelningen
av arbetsområden meUan de olika enheterna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser
dock att det inte är lämpUgt att revisioner verkställs vid den nya
taxeringsenheten utan att sådana bör utföras av revisionsenhetens speciaUster.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser att den övergripande kontrollen över
revisionsverksamheten i länet bör Ugga pä revisionsdirektören.
Negativa
mot förslaget att utöka antalet enheter vid skatteavdelningarna är
länsstyrelserna i Östergötlands, Värmlands och Västerbottens län. Dessa
länsstyrelser liksom länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår inrättandet av
ett kansU till skattechefens förfogande. Länsstyrelsen i Östergötlands län
anför att elt sådant kansli får anses nödvändigt för att underlätta och
effektivisera bl. a, arbetsledning, samordning, extem och intem information och
ett fleral andra arbetsuppgifter. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att
kansliet skulle biträda skattechefen med distriktsindelning, utarbetande av
anvisningar, anordnande av kurser, kontinuerUg anslags- och
personaluppföljning, remissyttranden m. m. Kansliet skulle endast ha
stabsfunktioner och inte utöva beslutsrätt över någon enhetschef eller dennes
personal.
Revisionsenheten
föreslås av bl. a. RRV samt länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens
län verkstäUa all länsstyrelsens granskning av årets deklarationer och
revisioner som hänger samman därmed. Nämnda remissinstanser godtar den
föreslagna indelningen av skatteavdelningarna på sex enheter. RRV anför att
inordnande av länsstyrelsens gransknings- och revisionsverksamhet under revisionsenheten
är lämpligt mot bakgrund av att chefen för revisionsenheten föreslås svara för
den övergripande planeringen, ledningen och uppföljningen av de partiella
revisionerna samt för samordningen av dessa med revisionsenhetens revisioneUa
verksamhet. En sådan ordning torde underlätta en önskvärd samordning av
kontrollema av inkomsttaxeringen, mervärde-
Prop. 1975:87 97
skatten,
arbetsgivaravgifterna och källskatten. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anför bl, a. att ett alternativ till den föreslagna taxeringsenheten såsom
ledningsorgan skulle kunna tänkas vara en särskUd byrå närmast under
skattechefen men utan karaktär av enhet. De inom länsstyrelsen placerade
granskningsassistentema kunde i så fall placeras inom revisionsenheten.
Förslaget
om en besvärsenhet tillstyrks aUmänt av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det vara mycket
värdefullt med den renodling av arbetet som ett inrättande av en särskild
besvärsenhet kommer att medföra. Genom att samtliga allmänna ombud placeras
inom denna enhet kan mångsidighet ernås samtidigt som möjUgheterna tiU önskvärd
specialisering kan tas till vara.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser all ett överförande av efter-granskningsarbelet till
taxeringsenheten medför klara organisatoriska fördelar.
3.3.12.7
Indelning i taxeringsdislrikt
Förslaget
att endast en typ av taxeringsnämnder normalt skaU förekomma och att indelning
i specieUa taxeringsdistrikt skall ske endast undantagsvis har föranlett delade
meningar vid remissbehandUngen. Bland de remissinstanser som är positiva till
förslaget är länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Gävleborgs län, den lokala
skattemyndigheten i Enköping, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Bankinspektionen
delar i huvudsak utredningens uppfattning om distriktsindelningen men anser
liksom länsstyrelserna i Jönköpings och Kristianstads län att det bör finnas en
möjlighet att bibehålla viss distriktsindelning efter funktionella gmnder.
Bl.a. framhåUs svårigheterna att annars få tillräckligt kunniga
laxeringsnämndsordförande och nämndledamöter.
Några
remissinstanser är tveksamma till förslaget. Länsstyrelsen i Norrbottens län
anser att granskningen av vissa deklarationer även fortsättningsvis
aktualiserar specifika frågeställningar, vars handläggning kräver särskUd
sakkunskap. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att ytterligare erfarenheter av
den fortsatta utrednings- och försöksverksamheten bör avvaktas innan ställning
definitivt tas till frågan om specialnämnder kan undvaras. Även länsstyrelsen i
Malmöhus län anser det angeläget att en närmare undersökning sker av behovet av
och fömtsättningama för att inrätta ett större eller mindre antal särskilda
taxeringsdistrikt med lämpUg sammansättning för vissa grupper av skattskyldiga
med mera invecklade inkomstförhåUanden.
ÅtskiUiga
remissinstanser avstyrker förslaget och förordar en indel-
7
Riksdagen 1975.1 saml Nr 87
Prop. 1975: 87 98
ning
i distrikt för lokala och särskilda taxeringsnämnder. Bland dessa är RRV,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,
Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västernorrlands och
Västerbottens län, åtskilliga lokala skattemyndigheter, Föreningen
auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och
TOR. RRV anför bl. a. att taxeringen med hänsyn till ändrade samhällsförhållanden
m. m. inte i någon större uisträckning sker på grundval av enskUda
taxeringsnämndsledamöters kännedom om de skattskyldigas inkomst- och
förmögenhetsförhållanden. Detta gäller speciellt B- och C-längdens
skattskyldiga inkl. aktieägare i fåmansbolag samt större rörelser och jordbruk.
En sådan geografisk indelning av samtliga taxeringsdistrikt innebär att
flertalet taxeringsnämnder kommer att behandla endast ett fåtal deklarationer
frän skattskyldiga av nämnda slag. MöjUghetema för ledamöterna att vinna insikt
i de specieUa taxerings- och granskningsfrägor som gäller dessa deklarationer
blir därmed alltför begränsade. Övriga remissinstanser som avstyrker förslaget
framför liknande synpunkter.
Förslag
om gmnderna för indelning i särskilda distrikt lämnas av åtskilliga
remissinstanser. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län
anser att nuvarande typer av nämnder i princip bör behållas. Länsstyrelsen i
Västemorrlands län anser dock att det inte finns någon anledning att begränsa
taxeringen av juridiska personer till länsnämnder.
RRV
anser att den ringa betydelse som lokalkännedomen har vid taxeringen av B- och
C-längdens skattskyldiga inkl. aktieägare i fåmansbolag samt större rörelser
och jordbrak talar för att dessa deklarationer behandlas av särskild
taxeringsnämnd. En sådan ordning ger bättre möjligheter att åstadkomma en
likformig taxering av dessa skattskyldiga jämfört med om deklarationerna
fördelas på ett stort antal lokala nämnder.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att det ur arbetssynpunkt är helt nödvändigt att den
deklarationsgranskning, som länsstyrelsens personal kommer att utföra, sker i
särskilda taxeringsdistrikt. Länsstyrelsen måste vidare ha möjlighet att
bestämma distriktsindelningen med beaktande av länets speciella karaktär och
fögderiernas oUka storlek. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det inte är
en metod att vidga lekmannainflytandet om man tUl samma nämnd för ihop
deklarationer av de mest skiftande slag och svårighetsgrad. Tvärtom måste det
nuvarande systemet med särskUda taxeringsnämnder för svårare deklarationer
och med ledamöter som äger särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrägor
som ankommer på sådana nämnder från denna synpunkt vara överlägset.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att taxeringen av fysiska per-
Prop. 1975: 87 99
söner
med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden skall ombesörjas av
lokala taxeringsnämnder. De särsldlda taxeringsnämnderna bör sköta taxeringen
inom distrikt där taxeringen inle ombesörjs av lokal taxeringsnämnd.
Länsstyrelsen anför vidare att det f. n. inom Stockholms län tUl båtnad för en
rättvis och likformig taxering organiserats ett antal specialnämnder för
taxering av enbart skattskyldiga som tillhör vissa yrkeskategorier (läkare,
tandläkare, handelsresande, advokater, artister m. fl.). Före år 1936
tillämpades inom Stockholms stad systemet att samma taxeringsnämnd taxerade
alla skattskyldiga inom ett slags distrikt. Systemet ansågs ineffektivt och man
övergick tiU ordningen med taxeringsnämnder med differentierade uppgifter.
Förslaget skulle innebära en återgång tiU en tidigare prövad och förkastad
metod.
ÅtskUliga
remissinstanser anser att det beräknade antalet taxeringsnämnder är för lågt
bl. a. med hänsyn tiU betydelsen av att lekmannainflytandet vid taxeringen inte
skall minska.
3.3.12.8
Resurskrav
Vikten
av att tillräckliga resurser tillskapas så att inte idén om effektivare och
rättvisare beskattning förfelas understryks av åtskUliga remissinstanser bl.
a. länsstyrelsen i Västmanlands län, den lokala skattemyndigheten i
Trelleborg, Sveriges köpmannaförbund och TCO.
Några
remissinstanser bl. a. de lokala skattemyndigheterna i Piteå och Uppsala saml
Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän anser att ytterligare
undersökningar behövs innan en riktig bedömning av personalbehovet kan göras.
Många
remissinstanser anser att den beräknade resursåtgängen är alltför snäv. Bland
dessa är länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands. Göteborgs och Bohus samt
Västmanlands län, de lokala skattemyndigheterna i Sollentuna och Stockholm
samt Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför bl. a. att utredningen i dimensioneringsfrågan har försökt att
med utgängsptmkt från en antagen arbetskapacitet per granskare och dag beräkna
behovet av personalresurser för den kombinerade verksamheten med deklarationsgranskning
och partiella revisioner i första instans. Erfarenhetsmässigt är det
synnerUgen vanskUgt att med sådana metoder åstadkomma resursberäkningar, som
också är hållbara på längre sikt i det praktiska arbetet. Detta gäller i all
synnerhet i här föreliggande fall med hänsyn till den svårbedömbara
arbetsåtgången vid deklarations-granskning enligt det nya programmet med ä ena
sidan datorstöd och förenklat underrättelseförfarande och ä andra sidan
partiella revisioner. Den bedrivna försöksverksamheten med
tjänstemannagranskning av löntagardeklarationer har skett under begränsad tid
med pressade arbetsförhållanden. Endast särskilt utvald biträdespersonal har
deltagit. Det
Prop. 1975: 87 100
är
därför orealistiskt att räkna med att den redovisade granskningstakten skulle
kunna upprätthållas kontinuerUgt. Tidsåtgången för partiella revisioner har
vidare genomgående uppskattats till två dagar. Detta utgör dock
erfarenhetsmässigt ett minimum, som i ett stort antal fall torde komma att
överskridas. Mot bakgrunden härav framstår utredningens kalkyler av
resursbehovet som utslag av en överdriven optimism. Betydligt större
personalresurser än som förutsatts torde med all sannolikhet komma att krävas.
Länsstyrelsen anser att man överslagsvis kan kalkylera med ytterligare minst
300 årsarbetskrafter. Liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de
nyssnämnda remissinstanserna att utredningen lagt ett för högt produktionstal
per granskare till grand för sina resursberäkningar. Denna uppfattning delas
vidare av bl. a. företagsskatteberedningen, länsstyrelserna i Södermanlands,
Skaraborgs, Älvsborgs, Örebro och Norrbottens län, de lokala
skattemyndigheterna i Göteborg, Kalix, Kungälv, Landskrona, Malmö, Sollentuna,
Solna, Trelleborg, Uddevalla och Ystad samt Föreningen Sveriges fögderichefer.
Föreningen anför att man är mycket tveksam tiU beräkningarna avseende
granskningstakten för olika slag av deklarationer, då dessa genomgående synes
vara alltför optimistiska. En fortsatt försöksverksamhet under realistiska
former är nödvändig för att erhålla godtagbara bedömningsgrunder. Under
försöksverksamheten bör även utredas om de föreslagna proportionerna mellan
kanslipersonal och personal med taxeringsinspektörskompetens är riktig. LON
finner de metoder som använts för resursberäkningen av personal inte helt
tillfredsstäUande. Det material och de resonemang, som ligger till grand för
beräkningama, har inte närmare redovisats. Även om beräkningama grundar sig på
viss försöksverksamhet, anser LON att för ett slutligt ställningstagande
resursberäkningarna måste vara mer motiverade och fördjupade än vad som nu är
fallet. Riskerna för felbedömningar är annars uppenbara.
En
del remissinstanser framhåller att till grund för resursberäkningen också måste
läggas granskarnas utökade arbetsfält i fråga om bl. a. PGI-beräkning,
skattetiUägg och förseningsavgift samt lokal skattemyndighets ökade kontakt
med allmänheten som förutses i en ny skatteadministration. Bland dessa
remissinstanser är de lokala skattemyndigheterna i Motala, Norrköping, Solna
och Ystad.
Vissa
remissinstanser pekar på bl. a. att ökad användning av ADB bör beaktas vid
resursberäkningen. Länsstyrelsen i Örebro län anser atl det är föga
meningsfullt att redan nu gå in på frågan om de personella resurserna då den
helt blir beroende av de rationaliseringsvinster som kan uppnås och det
ADB-stöd som skall komma taxeringsnämnderna tUl del. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län anför bl. a. att en samlad bild av ADB-stödet saknas och att det är därför
svårt att bedöma om utredningens beräkningar är realistiska. Enligt
länsstyrelsens mening har
Prop. 1975: 87 101
utredningen
överskattat ADB-stödet. Ett ytterligare skäl för uppfattningen att
utredningens beräkningar av personalbehovet är väl optimistiska är enligt
länsstyrelsen att en ovanligt stor personalavgång under senare tid har
konstaterats vid skatteavdelningen, särskUt inom inspeklörsgrupperna.
Befattningshavare har övergått tUl nya tjänster inte endast inom länsstyrelsen
utan också inom den privata sektorn. En fortsatt utveckling i samma riktning
kan komma att betänkUgt tunna ut den föreslagna organisationen. Även Föreningen
landsstatens förvaltningstjänstemän anför att det, eftersom granskningen skall
underlättas på flera sätt, kan vara svårt att rätt bedöma resursåtgången innan
ytterligare försök gjorts. Rent allmänt bör det vara lönande för det allmänna
att inte beräkna antalet deklarationer per granskare för högt, varigenom
tillräckUg granskning inte kan medhinnas.
3.3.13
Övriga frågor
3.3.13.1
Debitering och omräkning av slutiig skatt
Förslaget
om ett tidigareläggande av den slutliga skatteavräkningen tillstyrks eller
lämnas utan erinran av den övervägande delen av remissinstansema. Bland dem
som i princip uttalar sig för ett tidigareläggande är kammarrätten i
Sundsvall, JO, RRV. riksbanken, UFU, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,
Kalmar. Blekinge. Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, åtskilliga lokala
skattemyndigheter. Föreningen auktoriserade revisorer, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer, KF, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets
skattedelegation, SACO, Svenska företagares riksförbund, Sveriges
advokatsamfund, TCO och TOR. RRV anför bl. a. att ett tidigareläggande av
slutavräkningen innebär en värdefull förbättring för såväl
skatteadministrationen som skattskyldiga och arbetsgivare. Advokatsamfundet
anför bl. a. att en tidigare återbetalning av överskjutande skatt länge varit
ett önskemål frän de skattskyldigas sida. TCO understryker att
tidigareläggningen av debiteringen av slutlig skatt innebär ett berättigat krav
pä återbetalning av eventuell överskjutande skatt så nära inkomståret som
möjUgt.
En
positiv inställning tUl de stabiliseringspoUtiska effektema av en tidigarelagd
slutavräkning redovisas bl. a. av riksbanken. Riksbanken framhåller ocksä den
positiva effekt som tidigarelagda avräkningstid-punkter kan ha pä likviditeten
i banksystemet. Även RRV anser att en tidigarelagd avräkning bidrar till att
göra skattesystemet bättre ägnat att tjäna som instrument för
stabiliseringspolitiken. En tidigareläggning av slutavräkningen bidrar sålunda
till en utjämning av de nuvarande sä-songvarialionerna i konsumtionen.
Den
föreslagna avräkningsmetoden 3 förordas av flertalet av de remissinstanser som
är positiva tUl en tidigarelagd avräkning. Några av dem som tillstyrker
tillämpning av avräkningsmetod 3 föror-
Prop. 1975: 87 102
dar
att den första avräkningen läggs någon eller några månader senare än som
föreslagils. Bland dessa är länsstyrelserna i Östergötlands, Älvsborgs och
Jämtlands län samt den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser att den första avräkningen bör flyttas fram till
september. Det kan ifrågasättas om taxeringsarbetet kan ha framskridit så långt
vid den föreslagna avräkningstidpunkten som utredningen förutsatt. För att
genomföra taxeringsarbetet sä snabbt som utredningen beräknat torde en sådan
resursinsats krävas och en sådan snedbelastning inom skatteadministrationen
uppkomma att det måste ifrågasättas om eftersträvade fördelar står i rimlig
proportion till kostnadema. Vidare kommer alltför många skattskyldiga att få
sin taxering ändrad efter taxeringsnämndsbehandlingen.
En
del remissinstanser som i och för sig är positiva tUl avräknings-förslaget
anser att man bör vänta med att införa avräkningsmetod 3 någon tid.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför att införandet av metod 3 kan avvaktas
tills vidare intill dess den föreslagna omläggningen av taxeringen i första
instans prövats något år. Föreningen Sveriges fögderichefer anser att följdema
av systemet är svåröverskådUga, och att alla dess konsekvenser bör utredas, bl.
a. genom en ingående försöksverksamhet. Innan sä skett anser föreningen att
metod 1, dvs. i stort sett nuvarande system, bör tillämpas såsom en
övergångsform. Liknande synpunkter framförs av bl.a. SACO och TOR. SACO anser
dock att man för att undanröja olägenhetema för allmänheten med nuvarande
system snarast bör överväga att införa ett förenklat och snabbare förfarande
vid återbetalningen av överskjutande skatt.
Poststyrelsen
anser det angeläget att huvuddelen av skattsedlarna kan distribueras före den 1
juni med hänsyn tUl personalens semester-perioder och den stora
arbetsbelastningen vid halvårsskiftet.
ÅtskiUiga
remissinstanser förordar att avräkningen sker efter den altemativt angivna
avräkningsmetoden 2 eller en modifierad sådan metod. Bland dessa är
kammarrätten i Sundsvall och länsstyrelsen i Västerbottens län. Kammarrätten
anför bl. a. att frekvensen av omräkningar och påförande av tilläggsskatt kan
anlas komma alt bil hög för de kategorier för vilka debitering skett utan annat
underlag än avgivna deklarationer. Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer
sig tveksam tUl ett system med en "preliminär" debitering av slutUg
skatt och efterföljande återbetalning av överskjutande skatt. Det är riktigare
att använda en metod, där den slutiiga debiteringen gmndas på äsatt taxering,
1972 års skatteutredning anför att det från många synpunkter är angeläget att
söka tidigarelägga debiteringen av slutlig skatt. Förslaget tUlstyrks därför
såvitt avser skattskyldiga som har sådana inkomstförhållanden att den
tidigarelagda debiteringen kan grundas på taxering. Däremot ifrågasätter
utredningen om det är lämpligt att för övriga skattskyldiga välja den
föreslagna ordningen med en "prelimi-
Prop. 1975: 87 103
när"
debitering som måsle ändras då avvikelse från deklarationen sker vid den
efterföljande taxeringen.
Några
remissinstanser är kritiska mot en tidigareläggning av den slutliga
skatteavräkningen, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, den lokala
skattemyndigheten i Stockholm och Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer. Länsstyrelsen anför bl. a, att återkrävande av utbetald
överskjutande skatt sannolikt inte i allmänhetens ögon ger intryck av stadga
utan snarare av osäkerhet eller rent av lättsinne. Till denna oönskade effekt
torde även den starkt begränsade tiden för krediteringen av preUminärskatten
komma att bidra. En påtaglig ökning kan befaras av sådana fall, där
preliminärskatt gottskrivits med felaktigt belopp utan att rättelse hinner ske
före debiteringen av den slutUga skatten. "Klagomuren" i samband med
utsändandet av slutskattesed-larna skuUe vidare komma att infalla dels under
semesterperioden, dels vid den tidpunkt senare under året, då besked utsänds om
den slutiiga skattens storlek pä grund av verkställd deklarationsgranskning.
Det kan enligt länsstyrelsen ifrågasättas om en tidigareläggning av återbetalningar
fyller någon väsentUg funktion eller motsvarar något allmänt uttalat önskemål.
Till
förslaget att kvarskatteuppbörd vid tiUämpning av metod 3 i huvudsak skall ske
i septemberoktober med inbetalning i november intar åtskilliga
remissinstanser en kritisk eller tveksam hållning. En del av dessa bl. a,
kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län.
Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation anser att
kvarskatteuppbörden bör ske enligt nuvarande system med fördelning på fyra
månader och med tvä uppbördsterminer. Länsstyrelsen i Örebro län anför bl, a,
att det inte synes osannoUkt att åtskilUga löntagare kan komma att påföras
kvarskatter med betydande belopp. Dessa skattskyldiga kan få svårt alt betala
skatten på så kort tid som två månader. Lantbrukarnas skaltedelegation framför
liknande synpunkter. Kvarstående skatt bör enligt delegationen fä betalas in
vid tvä uppbördstillfällen.
3.3.13.2
Statistik och längdföring
Den
föreslagna statistikproduktionen i ett nytt skatteadministrativt system har
behandlats av bl, a. SCB, RRV. länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län.
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. SCB anför bl. a. att
förslaget ger möjligheter till nya och förbättrade statistikprodukter samt i
vissa fall minskad uppgiflslämnar-börda. Det kan emellertid också medföra risk
för försämringar bl, a, genom att viss information inte längre kommer att
finnas tillgänglig, dubbla bearbetningsomgångar, förseningar m, m. RSV:s data
har och kommer i framtiden att ha stor betydelse som underlag för SCB:s register,
databaser och statistikproduktion för samhällsplaneringen. För
Prop. 1975: 87 104
att
säkerställa underlagsdata för statistikproduktionen är det av central betydelse
att SCB bereds tUlfäUe att påverka innehåll, kvalitet och teknik i de
ADB-registreringar och uttag som planeras ske i det nya skatteadministrativa
systemet. Ett fortsatt nära samarbete mellan SCB och RS-utredningen under
genomförandefasen är nödvändigt för att närmare penetrera detaljerna i
utredningsförslagen. Ovissheten, åtminstone i inledningsskedet,
beträffande säkerheten i justeringarna för ogranskat material vid
bearbetning på kommunnivå, gör alt SCB inte nu kan bedöma om denna redovisning
kan grundas på uttag per den 15 juni. SCB konstaterar med tillfredsställelse
den ökade uppgiftsregistrering som föreslagils och som skulle underVätta
skatteinäktsberäk-ningar och förbättra prognoser som bl. a. utarbetats av
Svenska kommunförbundet. RRV anför bl. a. att verket vid överläggningar med
RS-utredningen framhållit att de statistikprodukter som bildar underlag för
verkets beräkningar i ett nytt system skall kunna tas ut i samma omfattning och
vid samma tidpunkt som nu. Tillgodoseendet av dessa krav är en förutsättning
för att RRV skall kunna fullgöra sina uppgifter på inkomstberäkningens område.
Landstingsförbundet anför bl. a. att det kommer att bli en kvalitetsförsämring
av de statistikprodukter som kommer att tas fram under juliaugusti. För de
stora regioner, som landstingen utgör, blir felmarginalerna vid tillämpning av
statistisk metod dock relativt små. Svenska kommunförbundet godtar förslaget om
uttag av statistik. Förbundet anför att det är värdefullt för kommunerna att
som komplettering eller justering av den först framtagna uppgiften avseende ett
beräknat taxeringsutfall få uppgifter om det verkliga utfallet i sådan tid att
detta kan beaktas vid fastställande av utdebiteringssatsen. Vidare är det
nödvändigt att möjlighet tUl justering av skatteutjämningsbidrag och
skattebortfallsbidrag finns, då avvikelse av viss storlek föreligger mellan
det preliminära och det slutliga taxeringsutfallet.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län tar upp en fråga om integritetsskydd i samband med
framstäUning av taxeringslängdema. Länsstyrelsen anför att både den
preliminära och den slutliga inkomsträng-den är offentiiga handlingar.
Taxeringsnämndens ändringar av deklarationerna efter den preliminära
längdföringen kan därför lätt tas fram av den som är intresserad. En tänkbar
lösning är enligt länsstyrelsen att den preliminära inkomstiängden genom
undantagsbestämmelse inle blir offentlig.
3.3.13.3
Genomförande
Förslaget
om ett successivt genomförande av den föreslagna organisationen och övriga
reformförslag har tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran av remissinstansema.
Bland dem som tUlstyrker förslaget är RRV. länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus, Västernorrlands,
Prop, 1975: 87 105
Västerbottens
och Norrbottens län, åtskUliga lokala skattemyndigheter. Föreningen Sveriges
fögderichefer och TOR. RRV anför att en successiv ökning av resursema för
tjänstemannagranskning och skattekontroll möjliggör en smidig övergång till det
nya systemet. Ett successivt genomförande ger dessutom underlag för en
erfarenhetsmässigt grundad precisering av det kvaUtativa och kvantitativa
resursbehovet såväl för det årliga taxeringsarbetet med hithörande kontroll-
och granskningsrutiner som för länsstyrelsernas och de lokala
skattemyndigheternas planering, styming och uppföljning av granskningsarbetet i
första instans. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det
successiva genomförandet inte bör präglas av onödig brådska utan i stället
karaktäriseras av en serie partiella reformer baserade på praktiska erfarenheter.
Behovet
av en successiv utbyggnad av personal- och lokalresurserna och genomförande av
planerad försöksverksamhet under en övergängs-tid understryks av många
remissinstanser bl.a. länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, åtskilliga lokala skattemyndigheter samt SACO. Den lokala
skattemyndigheten i Stockholm betonar behovet av en brett upplagd
försöksverksamhet och av utbildning av personal. Vidare måste lokal
skattemyndighets lokalbehov bU tUlgodosett. Större uppmärksamhet bör också
ägnas personalens arbetsförhållanden än vad som tidigare gjorts vid införandet
av nya eller utökade datasystem i statsförvaltningen. SACO Uksom länsstyrelsen
i Malmöhus län understryker vidare behovet av information om det nya systemet i
god tid lUl arbetsgivare och skattskyldiga.
ÅtskiUiga
remissinstanser ifrågasätter om det nya systemet kan genomföras år 1978. Detta
gäller bl. a. kammarrätten i SundsvaU samt länsstyrelserna i Stockholms samt
Göteborgs och Bohus län. Kammarrätten anser att genomförandet bl. a. påverkas
av överväganden inom 1972 års skatteutredning. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län framhåller datasystemets dominerande roU för en funktionsduglig
utformning av skatteadministrationen. Länsstyrelsen pekar på sambandet med den
s. k. ADB-utredningen och anför bl. a. att det tiU varje pris måste undvikas
att strävandena efter en snabb omorganisation av skatteadministrationen
framdriver en panikartad lösning av datasystemet och vice versa. Den skisserade
tidsplanen för genomförande av den föreslagna nya organisationen redan är 1978
framstår som helt orealistisk.
En
förskjutning i tiden av genomförandet med något eller några år förordas av bl.
a. länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs och Kopparbergs län samt
Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen anför bl. a. atl det med hänsyn
till fortsalt utvecklingsarbete, nödvändig försöksverksamhet, personal- och
lokalfrågor m. m. är mycket tveksamt, om omläggningen kan ske redan år 1978.
Datastödet torde inte bli fullt utbyggt förrän i början av 1980-lalet. Tiden
dessförinnan bör användas till intrimning av personal och anpassning tiU det
nya systemet.
Prop. 1975: 87 106
3.3.13.4
Intäkter och kostnader
ÅtskilUga
remissinstanser understryker, liksom utredningen, att kostnadskalkylen för
reformerna i vart fall i vissa delar är osäker. RRV anför alt en närmare analys
av beräkningarna inle är möjlig utifrån ulredningens summariska
sammanställning. Beräkningarna torde behöva omprövas allt eftersom resultaten
av den fortsatta försöksverksamheten och den föreslagna successiva övergången
lill etl nytt syslem kan utvärderas.
Det
beräknade ekonomiska resultatet av reformerna bedöms vara realistiskt av bl. a.
bankinspektionen och Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän.
Bankinspektionen anför bl. a. att utredarna lagt ned mycken möda på att
åsladkomma tUlfredsställande kalkyler. Enligt dessa ger den föreslagna reformen
ett påtagligt netto för det allmänna i form av förhöjda skatteintäkter. Att
kalkylerna i den delen är realistiska står utom allt tvivel. Däremot kan
frågetecken s'ättas för enstaka poster. Om statsmakterna t. ex. får vara
beredda att på vissa punkter öka den föreslagna personalorganisationen,
påverkar detta inte de uppgjorda kalkylerna i princip. Reformen blir utan
tvivel även rent ekonomiskt en lönande investering för det allmänna.
En
del remissinstanser bl. a. länsstyrelsen i Hallands län och TOR anser att den
beräknade nettointäkten av reformen är för stor.
Några
remissinstanser anser vissa poster i kalkylen vara felberäknade. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anför bl. a. att de ökade intäktema enUgt kalkylen främst
skulle Ugga på avstämning mellan inkomsttaxering och mervärdeskatt med 70 mUj.
kr., partiella revisioner med 60 mUj. kr. och effektivare granskning med 30
mUj. kr. SamtUga belopp avser beräknade skatteintäktsökningar. De två första
posterna är enligt länsstyrelsen svåra att närmare dokumentera. I fråga om
värdet av en effektivare granskning har länsstyrelsen endast resultatet av
1973 års försöksverksamhet i de lokala nämndema att jämföra med. EnUgt upprättad
projektrapport kunde några nettohöjningar utöver vad som framkom med nuvarande
laxeringsorganisation inte konstateras. Den lokala skattemyndigheten i
Falköping anser att den beräknade minskningen av bestyret med beräkning av PGI
är betydligt överdriven. Föreningen landsstatens förvaltningstjänstemän anför
däremot att de uppskattade inkomsterna av den förbättrade kontrollen förefaller
alt ha beräknats alltför lågt. Särskilt de preventiva effekter som följer av en
förbättrad administration måste enligt föreningen tillmätas avsevärd
betydelse.
Prop.
1975: 87 107
4
Föredraganden
4.1
Allmäima synpunkter
Lekmän
har av tradition medverkat i taxeringsarbetet här i landet. Taxeringarna i
första instans har sedan lång tid tillbaka beslutats av taxeringsnämnder och
liknande lekmannaorgan. Arbetet med att förbereda taxeringarna liksom
föredragningarna inför nämnden har i regel skötts av nämndordföranden som också
varit lekman. Taxeringsdistrikten var ursprungligen enbart lokalt bestämda och
endast en typ av nämnder förekom. I dessa behandlades all årlig taxering.
Den beskrivna ordningen
ansågs länge vara tillfredsställande. Med tiden kom emellertid främst
rörelselaxeringarna att kompliceras mer. Ar 1943 inrättades därför särskilda
taxeringsnämnder för taxeringen av bl. a. de juridiska personema. Även dessa
nämnder bestod av lekmän. Vid införandet av nu gällande taxeringslag (1956:
623), TL, hade man uppmärksamheten riktad särskUt på granskningen av de svårare
deklarationerna. SärskUda taxeringsnämnder inrättades då för de juridiska
personerna (s. k. bolagsnämnder) och för fysiska personer med invecklade
inkomstförhållanden (s. k. rörelsenämnder). Samtidigt tiUfördes
rörelsenämnderna assistans i utrednings- och beredningsarbetet av
taxeringsinspektörer, som är tjänstemän hos länsstyrelserna. Beslutanderätten
tillkommer dock helt nämndernas ledamöter och tjänstemännens uppgift är endast
att biträda nämnderna. De lokala taxerings-n'ämnderna som utgör det helt
övervägande antalet arbetar ulan sådant biträde.
Det
nuvarande systemet har ansetts fungera i huvudsak väl. För att öka
taxeringsarbetets effektivitet har emellertid vid flera tillfällen lagts fram
förslag om ökad medverkan av tjänstemän vid det årliga granskningsarbetet.
Administrativa och tekniska svårigheter liksom kravel på personella resurser
har emellertid tidigare ansetts hindra en sådan reform.
Ulvecklingen
bl. a. det växande antalet deklarationer, den alltmer utvecklade
skattelagstiftningen och ett ökat skaltelänkande har medfört alt den
nuvarande taxeringsorganisationen och taxeringsperioden vållat vissa problem
vid taxeringen i första instans. En tendens till ökat skatteundandragande hos
många grupper skattskyldiga har bidragit till att komplicera taxeringsarbetet.
Särskilt granskningen av rörelser av olika slag är tidsödande och kräver
betydande granskningsresurser. Det är utomordentligt viktigt att man i en
framtida organisation tillgodoser behovet av kvalificerad kontroll av rörelser
och andra svårgranskade deklarationer.
Den
integrerade granskningen i bolagsnämnderna av deklarationer för fämansbolagen
och deras delägare har varit ett viktigt steg mot
Prop. 1975: 87 108
effektivare
och mera likformig taxering. Det ekonomiska resultatet av denna granskning har
också varit mycket gott. Denna ordning för granskningen bör snarast byggas ut
hell.
Det
är en allmän uppfattning att tiden nu är mogen för en översyn av
skatteadministrationen och taxeringsorganisationen i första instans. En
arbetsgrupp inom riksskatteverket (RSV) och statskontoret, den s. k.
RS-utredningen, har haft i uppdrag alt göra en sådan översyn och har redovisat
resultatet av sitt arbete i utredningsrapporten Rationalisering av
skatteadministrationen. I utredningsrapporten föreslås i huvudsak följande.
Källskatt
på extrainkomster (E-skatl) tas ut med 40 %.
Deklarationsplikt slopas för ytterligare omkring 250 000 pensionslagare.
Samtliga taxeringsnämnder
biträds i förberedelse- och utredningsarbetet och vid föredragning av
tjänstemän från taxeringsmyndighet. Ett väl utbyggt stöd genom automatisk
databehandling (ADB) skaU finnas vid granskningen. Ambitionsnivån fastläggs så
alt bagatelländringar undviks. Granskningsarbetet inriktas mer mot de
svårkontrollerade deklarationerna och väsentUga skatteundandragandena.
Skattekontrollen skärps bl. a.
genom att omkring 40 000 s. k. partiella revisioner utförs varje år.
Uppgiftsskyldlgheten ökas för fämansbolagen som i stort sett genomgående
taxeras av samma nämnd som taxerar bolagets ägare.
Taxeringsperioden förlängs till
den 30 november. MöjUgheten till anstånd med att lämna deklaration vidgas.
Taxeringsnämnderna får
befogenhet att besluta om bl. a. skattetillägg och förseningsavgift. Otvistiga
taxeringsärenden o. d. avgörs som enmansmål av ordföranden.
Nämnderna blir av enhetlig typ.
De förtroendevalda ledamöternas antal ökas till högst åtta.
Avräkning av den slutUga
skatten sker i mitten av juni under taxeringsåret för samtliga skattskyldiga.
Utredningsrapporten
har varit föremål för en mycket omfattande remissbehandling. I rapporten och
vid remissbehandlingen understryks sambanden mellan förslagen i rapporten och
det principförslag angående ADB inom folkbokföring och beskattning som RSV i
samråd med statskontoret lagt fram samtidigt med utredningsrapporten (den s. k.
ADB-utredningen).
Remissinstanserna
har i stort sett anslutit sig till RS-utredningens aU-m'änna målsättning om
effektivare skattekontroll och rationalisering av skatteadministrationen.
Detsamma gäller huvuddragen av den föreslagna granskningsorganisationen.
Utformningen av organisationen har emellertid mött invändningar på flera
punkter.
Även
jag anser det påkallat med en omläggning av taxeringen i första
Prop. 1975: 87 109
instans
och av skatteadministrationen. Elt syslem som i huvudsak bygger på
utredningens förslag bör medföra ökad rättvisa och Ukformighet vid taxeringen.
Den bör också ge ökad effektivitet genom en skärpt kontroll av de komplicerade
deklarationerna och generell granskningsassistans åt nämnderna av tjänstemän.
Den föreslagna organisationen är vidare flexibel och kan anpassas tUl
förändringar av de materiella skattereglerna.
Speciella komplikationer
och avgränsningsproblem skulle emellertid enligt min mening uppkomma vid
införande av den föreslagna E-skatten och ett slopande av deklarationsplikten
för ytterligare grupper pensionärer. I fråga om E-skatten skulle i åtskilliga
fall uppslå stora svårigheter att bedöma frågan om skatteavdragen. En slopad
deklarationsplikt för ytterligare pensionslagare av den omfattning som har
föreslagits förutsätter ställningstaganden som är förhållandevis svåra att
göra och som i många fall kan leda till osäkerhet bland de skattskyldiga och i
laxeringsarbelet. Jag är därför inte beredd att nu lägga fram förslag 1 de
nämnda hänseendena.
De förslag som läggs fram
i det följande innefattar riktlinjer för den nya organisationen samt dess
uppbyggnad och verksamhet. I övrigt behandlas de delar i utredningsrapporten
som bör ligga till grund för RS-utredningens fortsatta utredningsarbete.
Frågorna har samband med det förslag rörande nytt ADB-system för folkbokföring
och beskattning som jag kommer att anmäla senare denna dag. Förslag rörande
taxeringsorganisationens och skatteadministrationens närmare utformning samt
beträffande områden i utredningsrapporten som inte behandlas här Uksom
författningsförslag avses skola föreläggas riksdagen successivt efter
ytterligare överväganden och undersökningar. Detta gäller förutom frågan om
kostnaderna för den utökade skatteadministrationen bl. a. ulredningens
förslag om beslut och besvär i vissa debiterings- och uppbördsfrågor samt
beträffande behandlingen av arbetsgivares uppgifter.
Ett
genomförande av förslagen kräver utökade personalresurser. Den samlade effekten
av den nya organisationen och reformerna i övrigt beräknas av utredningen
emellertid ge elt nettoöverskott för det allmänna av omkring 140 milj. kr. per
år.
I det följande avser jag
att ta upp de olika delfrågorna i utredningsförslaget var för sig.
4.2
Granskningsassistans åt taxeringsnämnderna
F.
n. får som jag har nämnt endast de särskUda taxeringsnämnderna assistans av
myndighetema i granskningsarbetet. För att få ökad effektivitet föreslår
utredningen att nuvarande förfarande där deklarationerna granskas av ca 5 000
tillfälligt förordnade funktionärer ersätts med
Prop. 1975:87 110
granskningsassistans
åt alla taxeringsnämnder från de lokala skattemyndigheterna och
länsstyrelserna. Enligt förslaget skall tjänstemän granskningsassistenter
vid dessa myndigheter granska samtliga deklarationer och föredra alla
laxeringsärenden inför nämnderna.
Vid
remissbehandlingen har förslaget om generell granskningsassistans mottagits med
stor tUlfredsställelse. Som särskilt positivt har man noterat att förslaget om
Ijänsiemannagranskning är förenat med ett behållet lekmannainflytande och att
sådan granskning ger föruts'ättningar för en bättre samordning mellan olika
funktioner inom skatteförvaltningen och närliggande områden.
För
egen del vill jag säga följande. Under senare år har överinstanserna i
taxeringsärendena varit föremål för omfattande översyn och reformverksamhet.
Regionalt har länsskatterätter och fastighetstaxerings-rätter tillskapats.
Kammarrättsorganisationen har förstärkts bl. a. genom tillkomsten av två nya
kammarrätter och förvaltningsrättsskipningen över huvud taget har vidare
reformerats och moderniserats. Taxeringsnämnderna har däremot i stort sett
varit oförändrade.
Vid
övergång tiU en ordning för generell tjänstemannaassistans åt nämnderna krävs
för att personalen skall utnyttjas rationellt att det finns möjlighet att arbeta
en längre period med taxeringarna än f. n. Vid 1956 års reform ansågs det
emellertid inte möjligt att förlänga taxeringsperioden längre än till slutet av
juni. Vid denna tidpunkt måste nämligen vissa för förvaltningen nödvändiga
längder och statistikuttag från taxeringsregistren föreligga. Det önskade
materialet kunde då inle tas fram förtän taxeringarna var slutligt åsatta och
taxeringsarbetet avslutat. Detta tekniska hinder kan numera undanröjas genom
utnyttjande av ADB-teknik.
En
längre arbetsperiod är vidare nödvändig för att granskningspersonalen med
hänsyn bl. a. till det ökande antalet kompUcerade deklarationer skall hinna
med en tUlfredsställande kontroll. Denna personal får vidare som utredningen
också föreslagit tas i anspråk för närUggande uppgifter såsom beräkning av
pensionsgrundande inkomst (PGI) och granskning av underlaget för
arbetsgivaravgifter. Kostnadsskäl som vid tidigare tillfällen anförts mot en
övergång till alt ge taxeringsnämnderna granskningsassistans av tjänstemän
torde numera knappast kunna åberopas. Del föreslagna systemet för
rationalisering av skatteadministrationen bygger som helhet på generell
tjänslemannamedverkan. Spännvidden av de arbetsuppgifter som föreslås för
granskningstjänstemännen och del avsevärda netto för det allmänna som den
föreslagna reformen beräknas medföra ger förslaget om generell granskningsassistans
ekonomisk bärkraft. Skäl mot att låta granskningsarbetet även i fortsättningen
utföras som fritidssyssla är vidare de kompUcerade skattereglerna och
tidspressen i arbetet.
Prop.
1975:87 111
Svårigheter
att rekrytera ett tillräckligt antal fritidsgranskare är vidare elt vägande
skäl för att ge nämnderna tjänslemannahjälp vid granskningen. 1 detla
sammanhang vill jag emellertid understryka det synnerligen förtjänstfulla
arbete som under årens lopp utförts av fritidsgranskarna. I vart fall under en
övergångsperiod om åtskilliga år som fordras för att alla nämnder skall kunna
ges tjänslemannahjälp kommer det alltjämt att finnas ett omfattande behov av
fritidsgranskare.
Jag
förordar sålunda alt taxeringsnämnderna vid deklaralionsgranskningen skall
biträdas av tjänstem'än hos skattemyndighetema. Frågan om genomförande av
förslaget behandlas närmare i avsnitt 4.9.
4.3
Lekmannamedverkan i taxeringsarbetct
Lekmannamedverkan
är som jag inledningsvis nämnt en tradition i det svenska skattesystemet. I
modem tid har taxeringsbesluten i första instans fattals av lekmannanämnderna.
I både de lokala och de s'är-skilda taxeringsnämndema utses ordföranden som
är lekman av länsslyrelsen. I de lokala taxeringsnämnderna ingår vidare minst
tre och högst åtta förtroendevalda ledamöter. I särskUd taxeringsnämnd får de
förtroendevalda ledamöterna vara högst tolv. Särskilda taxeringsnämnder har i
regel biträde av taxeringsinspektör när det gäller granskning och beredning. I
övriga nämnder utses ett till tre kronoombud av länsstyrelsen. Ledamölerna i
nämnderna skall besitta nödig insikt och erfarenhet. I lokal nämnd skall
ledamöterna väljas så att det kommer att finnas kännedom om olika grupper av
skattskyldiga och olika delar av taxeringsdistriktet. Ledamöterna i s'ärskild
nämnd skall ha särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor som ankommer
på nämnden.
Enligt utredningsförslaget
bör lekmännen genom delegation avlastas beslut av formell natur och otvistiga
frågor. Dessa ärenden bör avgöras av ordföranden som enmansmål. Förslaget
syftar bl. a. till att ge lekmännen möjlighet att medverka mer ingående i
beslut som grundar sig på avgöranden i bedömningsfrågor.
Utredningen föreslår
vidare alt taxeringsnämndernas beslutsområde utvidgas att omfatta även ärenden
om skattetillägg, förseningsavgift, ackumulerad inkomst och dödsbos befrielse
från kvarskatt. I sådana ärenden är bedömningsfrågor ofta avgörande.
Den
föreslagna utformningen av fördelningen av beslutskompetensen i första instans
har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Man anser allmänt att
det är riktigt att lekmännens arbete koncentreras till bedömningsfrågor där
deras insatser är s'ärskUt värdefuUa. En remissinstans förordar emellertid alt
delegationen av beslutanderätten blir villkorlig. Några remissinstanser vill
behålla nuvarande ordning.
I
allmänhet har även förslaget om en utvidgning av taxeringsnämn-
Prop. 1975:87 112
dernas
beslutsområde godtagits av remissinstanserna. Man anser att lekmannainflytandet
därigenom skulle ökas och att nämndens ställning skulle stärkas. Några
remissinstanser är negativa tUl en utökning av nänmdens kompetens bl. a. med
hänsyn till att nämndernas arbetsprogram även inom huvuduppgiftens ram kan
väntas bil pressat.
Det
största intresset vid remissbehandlingen av frågan om ett utvidgat
beslutsområde för n'ämnderna har knutits tUl förslaget om skattetilläggen och
förseningsavgifterna. Även i denna del tillstyrks förslaget av flertalet
remissinstanser. Man framhåller att det är tUl fördel att lekmän deltar i
behandlingen av dessa ärenden som också kan innehålla bedömningsfrågor. En del
remissinstanser anser att dessa ärenden bör avgöras av domstol med hänsyn till
de regler som gäller för dem och som man finner komplicerade. Några anser att
ärendena bör ligga kvar hos lokal skattemyndighet.
Då
det gäller de s. k. dödsbobefrielserna tillstyrker flertalet remissinstanser
en överflyttning till taxeringsnämnden. En del är dock negativa till
förslaget. Man anför att det här i realiteten rör sig om en form av avskrivning
av skatt och att sådana ärenden liksom övriga ärenden angående avskrivning av
skatt bör handläggas av länsstyrelsen.
Förslaget
alt överföra ärenden om ackumulerad inkomst till taxeringsnämnd har föranlett
delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet godtar förslaget bl. a. med
hänsyn till den snabbare behandling ärendena då allmänt får. Åtskilliga
remissinstanser anser att dessa ärenden bör vara kvar hos länsskatterätten, då
det rör sig om ett begränsat antal ärenden totalt 3 000 per år av ibland
komplicerad art.
Min
uppfattning i dessa hänseenden 'är följande. Lekmännens erfarenheter och
kunskaper bör nyttiggöras i taxermgsarbetet på bästa sätt. Det sker om
nämnderna koncentrerar sitt arbete på de viktiga bedömningsfrågorna i
taxeringen. Liksom flertalet remissinstanser anser jag det därför rationellt
att beslut beträffande otvistiga deklarationer och ärenden om småbelopp liksom
frågor av rent teknisk och formell natur avgörs som enmansmål av ordföranden
efter förberedelse av granskningsassistent. Förfarandet med enmansmål gäller
för övrigt även för länsskatterälterna och faslighetstaxeringsrätterna. Tyngden
i nämndernas arbete läggs med en sådan ordning vid de avgörande bedömningsfrågorna.
Lekmännens inflytande ökar härigenom. Även elt utvidgat beslutsområde för
taxeringsnämnderna bör bidra till att stärka nämndens ställning. I de ärenden
som avses bli tillförda nämnderna spelar ofta bedömningsfrågor en betydelsefull
roll. Detta gäller skattetillägg och förseningsavgifter som aktualiseras i
samband med att inkomst-och förmögenhetstaxeringen skall bestämmas. Jag har i
denna fråga samma uppfattning som de flesta remissinstansema, nämligen att man
bör föra över dessa ärenden från lokal skattemyndighet till näranderna.
Möjligheten till en omläggning av detta slag fömtskickades redan i
Prop. 1975:87 113
samband
med tillkomsten av det administrativa sanktionssystemet (prop. 1971: 10 s.
215). Taxeringsnämndema i den nya organisationen blir enligt min mening väl
skickade att bedöma dessa ärenden. Några remissinstanser har varil tveksamma
till förslaget eller avstyrkt det. Man har då ansett atl reglerna för
skattetilläggen är komplicerade och förordat en översyn av dem. Härtill vill
jag säga atl en översyn av dessa regler kommer atl ske inom den utredning om
det skatteadministrativa sanktionssyslemet som tillsätts i dagarna.
Även
ärendena om dödsbobefrielse rymmer många gånger bedömningsfrågor som lämpligen
bör prövas av taxeringsnämndema. Ärenden om ackumulerad inkomst är mera sällan
tekniskt komplicerade. Även de bör enligt min mening avgöras av
taxeringsnämnden. Båda dessa grupper ärenden bör sålunda också föras över till
taxeringsnämnderna.
I
fråga om nämndens organisation m. m. föreslås vidare att kronoombud inte
längre skall utses, att antalet förtroendevalda ledamöter skall vara minst fem
och högst åtta och atl föredraganden bör vara den tjänsteman som granskat
deklarationen. Denne föreslås inte få delta i nämndens beslut men få anteckna
avvikande mening. Ordföranden föreslås få ulslagsröst. Suppleant bör enligt
förslaget få närvara vid nämndens samtiiga sammanträden. Vidare föreslås att
lekmäimen ges lillfälle till viss utbildning i skattefrågor.
De
nyssnämnda förslagen om taxeringsnämndernas handläggningsformer och
organisation lämnas i huvudsak utan erinran vid remissbehandlingen. Vissa
synpunkter framförs dock i fråga om detaljer. Bl. a. föreslår åtskilliga
länsstyrelser att nämndemännens mandattid skall förlängas till tre år.
Jag
delar de flesta remissinstansernas uppfattning att utredningsförslagen om
taxeringsnämndernas organisation m. m. är ändamålsenliga och bör genomföras.
Jag anser också att en förlängning av mandatperioden för de kommunvalda
nämndledamöterna till tre år är lämplig och bör genomföras. Härvid når man
överensslämmelse ined den mandatperiod som i regel gäller för val till
kommunala nämnder. I övrigt är jag inte beredd att nu ta ställning tUl de
delaljförslag om organisationen som framförts vid remissbehandlingen. Dessa
förslag får prövas av utredningen i dess fortsatta arbete.
4.4
Taxeringsperiod
Nu
gällande taxeringsperiod sträcker sig från deklarationstidpunkten, den 15
februari, till den 30 juni imder taxeringsåret. Under denna tid skall
granskningen av deklarationerna ske och årets taxeringar beslutas. Anstånd med
att lämna deklaration medges till den 31 mars i fråga om staten, kommun, annan
menighet samt skattskyldig som är bokföringsskyldig och som avslutat sitt
räkenskapsår efter den 31 oktober året före taxeringsåret.
8
Riksdagen 1975.1 saml Nr 87
Prop. 1975: 87 114
Utredningsförslaget
innebär följande. Deklaralionstidpunkten den 15 febraari behålls.
Taxeringsperioden förlängs däremot. Sista dag för taxeringsbeslut blir den 30
november under taxeringsåret. Statislikuttag och längder görs redan i juni
liksom slutavräkning av skatten. Anstånd med deklaration kan medges till den 15
juni. Vissa stora företag kan få anstånd tills vidare även för kommande år. För
skattskyldig som anlitar revisionsbyrå för att upprätta deklaration kan anstånd
medges enligt en leveransplan för byrån som skattemyndigheten godkänt. Rätten
till anstånd för vissa bokföringsskyldlga knyts tiU om den skattskyldige
avslutat sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto och inte till
skyldigheten att föra räkenskaper. Fåmansbolagsägare och skattskyldiga som är
sambeskattade med person som äger rätt att lämna deklaration den 31 mars
föreslås få samma rätt.
De
flesta remissinstanserna delar ulredningens uppfattning att den 15 februari bör
behållas som deklarationstidpunkt. På något håll anser man dock att
deklarationstidpunkten bör förskjutas.
Förslaget
om förlängning av taxeringsperioden lämnas utan erinran av den helt övervägande
delen av remissinstansema. Några anser dock alt taxeringsperioden borde
förlängas ytterligare. Utredningens förslag att rätten till anstånd för
skattskyldig som avslutat räkenskaperna senare än den 31 oktober under
beskattningsåret skall knytas till om han faktiskt avslutat räkenskaperna med
vinst- och förlusträkning i stället för om han är bokföringsskyldig har i
allmänhet lämnats utan erinran. Detsamma gäller den föreslagna rätten till
anstånd till den 31 mars för delägare i fåmansbolag och den som är sambeskattad
med skatlskyldig som fått anstånd till nämnda dag. Några länsstyrelser är
negativa till förslaget. Man framhåller att det kan befaras animera till
otillåtna efterhandsjusteringar. Förslaget att anstånd skall kunna medges tUl
den 15 juni tillstyrks i allmänhet vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser pekar emellertid på de svårigheter som kan uppstå vid en
generösare anståndsgivning med hänsyn till bestämmelserna om skattetUlägg och
förseningsavgift. Andra förordar viss restriktivitet med hänsyn till den försening
av granskningsarbetet som annars följer. Förslaget om anstånd till vidare i
vissa fall anses kunna skapa administrativa svårigheter och avstyrks i
allmänhet vid remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser anser däremot att det
föreslagna förfarandet med leveransplaner för revisionsbyråer är till fördel
för en smidig administration. Även andra deklaratlonsmedhjälpare föreslås kunna
inrymmas i det förenklade an-ståndssystemet.
För
egen del vill jag säga följande i fråga om deklarationstidpunkter och
anståndsbestämmelser. Den 15 febraari har hävd som deklarationstidpunkt. Det
föreslagna systemet för granskningen och taxeringen har också anpassats till
att huvudparten av deklarationema skall vara av-
Prop. 1975:87 115
lämnade
denna dag. Jag anser att denna deklarationstidpunkt bör behållas.
Vidare
anser jag liksom utredningen och remissinstanserna att taxeringsperioden bör
förlängas. Som jag har anfört i avsnUt 4.2 undanröjs tidigare tekniska hinder
för en sådan förlängning vid användning av lämpligt ADB-system. Granskningen
och taxeringsnämndernas arbete kan planläggas och utföras rationellare och
noggrannare med en längre arbetsperiod, som också i stort sett befrämjar
kontinuitet och enhetlighet i arbetet. Utredningen har som slutdag för
taxeringsperioden valt den 30 november. Elt skäl för detta har varit att
slutavräkning av skatten inte skall ske senare än f. n., om avräkning får ske
endast på färdigtaxerat material. Som jag kommer att redovisa i avsnitt 4.8
anser jag att avräkningen skall grundas på färdigbehandlade deklarationer.
Såvitt nu kan bedömas bör därför den 30 november vara lämplig såsom sista dag
för taxeringen. Taxeringsnämndema bör dock även mellan taxeringsperioderna ha
behörighet att avgöra ärenden angående ackumulerad inkomst, dödsbobefrielse,
skattetUlägg m. m. Härigenom undviks förseningar i handläggningen av dessa
ärenden.
I
fråga om de ökade möjligheterna till anstånd med deklaration anser jag att de
bör utnyttjas med viss restriktivitet. Anstånd bör enligt min mening kunna
medges till den 15 juni, om synnerliga skäl föreligger. Normalt bör dock
anstånd inte medges längre än till den 15 maj så att granskningen av
deklarationerna kan påbörjas i god tid före semesterperioden. Liksom utrednmgen
anser jag all rätten till anstånd för bl. a. rörelseidkare bör knytas till om
den skaltskyldige avslutat sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto.
Jag
anser inte att rätt till anstånd till den 31 mars automatiskt bör medges
delägare i fåmansbolag eller den som är sambeskattad med skattskyldig som äger
anstånd till nämnda dag. Dessa skattskyldiga deklarerar i allmänhet enligt
kontantprincipen och bör i regel inte ha några problem med att prestera en
redovisning av sina inkomster under beskattningsåret till den 15 febmari.
Eftersom ett uppskov i dessa fall under vissa förutsättningar kan utnyttjas
otillbörligt, bör anstånd medges restriktivt.
Inte
heller anser jag att anstånd bör medges vissa företag tills vidare. Ansökan om
anstånd bör göras varje år. Däremot torde en hel del fördelar finnas i
förslaget om anstånd i enlighet med leveransplan för deklarationsbyråer.
Ytterligare överväganden bör emellertid ske i fråga om hur denna anståndsrätt
närmare bör vara utformad. Anledning härtill är bl. a. de komplikationer som i
detla sammanhang kan tänkas uppkomma vid tillämpningen av reglema om
förseningsavgift. Detta liksom i övrigt konsekvensema av ett ändrat
anståndssystem bör även beaktas av utredningen om det skatteadministrativa
sanktionssystemet.
Prop. 1975:87 116
4.5
Granskningsarbetet m. m.
Ambitionsnivå
I
TL föreskrivs att taxeringarna skall åsättas i överensstämmelse med
skatleförfatlningarna och alt de skall bli i möjligaste utsträckning likformiga
och rättvisa. Detla innebär enligt utredningen i princip att alla fel som
påverkar beskattningsbar inkomst skall 'ändras.
Ulredningen
förordar lill viss del med hänvisning till de schablonregler som redan nu
finns vid beskattningen alt man inskränker sig lill alt rätta klara fel, om
det är till fördel för den skaltskyldige och beloppet inle är rent
bagaleUartat. Klara fel och klart oberättigade yrkanden föreslås vidare, i de
fall ändringen går deklaranten emot, bli rättade normalt först när felet eller
yrkandet innefattar visst minimibelopp. Den angivna ambitionsnivån föreslås
bli godtagen av riksdagen genom ett vägledande principuttalande. Enligt
utredningen bör lämpligen rekommendationer om aktuella beloppsgränser senare
utvecklas gemensamt av RSV och skattecheferna.
Den
föreslagna ambitionsnivån lämnas utan erinran av.flertalet remissinstanser.
Riksrevisionsverket (RRV) framhåUer alt förslaget ger möjlighet alt koncentrera
gransknings- och kontrollresurserna på skattskyldiga som erfarenhetsmässigt
konstaterats ha slora möjligheter till skattefusk och skatteundandraganden. Man
anser också alt förslaget kommer atl minska friktionen mellan
skaltemyndigheterna och de skattskyldiga. På sina håll är man tveksam tUl om
minimibelopp bör anges för felaktigheter som skall ändras. Olika uppfattningar
framförs också om huruvida ambitionsnivån bör regleras genom principuttalande
av riksdagen, författning eller anvisningar.
Enligt
min mening är frågan om ambitionsnivån vid taxeringen så väsentlig att den bör
underställas riksdagen. Förslaget har i princip an setts ändamålsenligt for en
effektiv taxering. Även jag anser det riktigt att man undviker ändringar som är
utan fiskalt intresse och som inte inkräktar på en rimligt tolkad rättvise- och
likformighetsprincip vid taxeringen. Utredningens förslag torde i stora drag
motsvara dessa anspråk. Det ger vidare som bl. a. RRV framhållit en möjlighet
att koncentrera gransknings- och kontrollresurserna mot de väsentiiga skatteundandragandena.
En sådan inriktning bör enUgt min mening vara en huvudsak för den
taxeringsreform som jag nu föreslår. En ambitionsnivå som ligger i linje med
utredningens förslag bör läggas tUl gmnd för programmen för det ADB-stöd för
taxeringen som jag kommer att föreslå i det följande. Om en ambitionsnivå
bestäms enligt vad jag nu förordar anser jag det emellertid mindre lämpligt att
det sker i form av att man fixerar en beloppsmässig toleransgräns som alltid
skall iakttas av taxeringsmyndighetema. En sådan bestämmelse kan i praktiken
komma att utnyttjas för t, ex. medvetna felräkningar upp till toleransgrän-
Prop. 1975:87 117
sen.
Taxeringsnämnderna bör ha möjlighet att rätta 'även mindre felaktigheter, om
det kan anses: påkallat. Frågan om närmare föreskrifter om ambitionsnivån får
tas upp i samband med författningsregleringen av ulredningens övriga förslag.
ADB-stöd
vid granskningen
F.
n. sker i huvudsak inte någon datamässig registrering eller bearbetning före
beslutsregistreringen vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Visst
ADB-mässigt slöd lämnas för deklaralionssorteringen.
Ulredningen föreslår att
ADB-mässig registrering skall göras av uppgifterna i deklarationer och
kontrolluppgifter. Dessa skall liksom åtskilliga andra uppgifter t. ex.
fastighelsuppgifler, personuppgifter, debiteringsuppgifter och uppgifter om
föregående års taxering redovisas på en taxeringsregistreringsavi (TRA) för
varje deklaration. Uppgifterna i deklarationen och kontroHuppgifterna stäms av
maskinellt och resultatet redovisas på TRA. På denna utskrivs maskinellt
förutom uppgifter för laxeringen även uppgifter för beräkning av PGI och för
päföring av arbetsgivaravgifter.
Maskinellt framställs
vidare förslag till taxering med eventuellt extra avdrag liksom lill debitering
och uträkning av PGI. Även underrättelserna tUl de skattskyldiga föreslås till
största delen framställas ADB-mässigt. TUl särskild fördel för
rörelsetaxeringen kommer enligt utredningen i delta sammanhang att vara ett
organisationsregisler som föreslagits av RSV och som avses komma att innehålla
samtliga juridiska personer, som driver rörelse eller annan verksamhet, och
samtliga fysiska personer som har någon anställd eller driver rörelse.
En
fömtsättning för förslaget om ADB-stöd vid granskningen är enligt utredningen
tillgång till ett direktminnesorienterat ADB-system vilket föreslås av
ADB-utredningen.
Förslaget
om ADB-stöd tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av samtliga
remissinstanser. Även den tekniska uppläggningen av förregistrering,
avstämning mot kontrolluppgifter, datortester och ändringsregistrering har
mottagits positivt. Från vissa håll anser man ändringsregistreringen skulle
bli rationellare om lokal skattemyndighet hade hand om den. Vikten av atl
skatteområdet tillförs elt direktminnesorienterat ADB-system understryks av
remissinsianserna.
För egen del vill jag
framhålla följande. ADB-stödet vid taxeringen är en av förutsättningarna för
den rationalisering av skatteadministrationen som utredningen föreslår. Liksom
remissinstanserna anser jag alt förslaget om ADB-stöd bör genomföras. Jag avser
att senare denna dag föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om
riktlinjer för elt fortsatt utvecklingsarbete med ett nytt
direktminnesorienterat ADB-system för skalleväsendet och folkbokföringen. Jag
återkommer till detta i avsnitt 4.9 om genomförandet av reformen.
Prop. 1975:87 118
ADB-stödet
kommer att underlätta granskningen av deklarationerna. För ett stort antal
löntagardeklarationer kommer däratöver att behövas en begränsad
granskningsinsats. ADB-stödet kommer att underlätta arbetet även inom andra
områden av taxeringen, t. ex. underrättelseför-farandet till vilket jag ämnar
återkomma i ett senare sammanhang, och vidare inom taxeringen närliggande
områden, t. ex. PGI-beräkningen.
Granskning
av löntagardeklarationer
Antalet
rena löntagardeklarationer uppskattas av utredningen tiU ca 4 000 000. Till
dessa har förts deklarationer som endast omfattar inkomst av tjänst, inkomst
av schablonbeskattad villa och/eller inkomst av kapital av obetydlig
omfattning. De mer komplicerade löntagardeklarationerna har utredningen
uppskattat tUl ca 600 000.
Utredningen
föreslår att granskningen av löntagardeklarationerna prioriteras tidsmässigt,
så att alla rena löntagardeklaralioner är färdiggranskade den 31 maj. Av
övriga löntagardeklarationer föreslås ca 125 000 vara färdiggranskade vid
nämnda tidpunkt. Skäl till förslaget om prioritering av löntagardeklarationema
är bl. a. att dessa genereUt sett är lättkontrollerade och den tidigarelagda
avräkning av skatten som utredningen föreslår (se avsnitt 4.8). Granskningen av
enkla och mer kompUcerade löntagardeklaralioner föreslås varvas. Arbetsperioden
till den 31 maj omfattar ca 50 arbetsdagar. Varje granskningsassistent bör
enligt ulredningen under denna tid med hänsyn bl. a. till det föreslagna
ADB-stödet kunna hinna med 4 500 rena löntagardeklarationer eller 90
deklarationer per dag. Dagsproduktionen av komplicerade löntagardeklarationer
beräknas till 3050 per dag. Utförs granskningen av biträden bör dessa hinna
med 65 rena löntagardeklarationer per dag.
Flertalet
remissinstanser godtar utredningens uppläggning av löntagargranskningen. Man
anser dock allmänt att utredningen räknat med för höga produktionslal per
granskare. Några remissinstanser framhåller vidare behovet av skärpt
skattekontroll även för löntagare.
Även
jag accepterar grunddragen i förslaget om löntagargranskningen. Denna får i
huvudsak vila på granskningsassistenter som är i början av kartiären eller på
kvalificerade granskningsbiträden. Löntagardeklarationema fordrar givetvis
alltid en viss manuell granskning men i det slora flertalet fall bör denna
kunna kräva en förhållandevis ringa arbetsinsats. Detla synsätt präglar
utredningens beräkning av produktionstalet för granskarna, vilket
remissinstanserna allmänt ansett vara alltför optimistiskt.
Det
torde inte vara möjligt att med krav på exakthet nu ange produktionstal för
granskama. Genom erfarenheter från ytterligare försöksverksamhet och en
successiv övergång till det nya systemet kan
Prop. 1975:87 119
produktionstalen
bedömas noggrannare. Även om utredningens beräkningar i detta avseende nu
synes väl optimistiska, är det min uppfattning att man har anledning att räkna
med ett betydande produktionstal per granskare med hänsyn till dels att
granskama förutsätts bil väl-kvalificerade för sin uppgift, dels att granskarna
får ett omfattande ADB-stöd i sitt arbete.
Även jag anser sålunda att
granskningen av löntagarnas deklarationer bör prioriteras tidsmässigt under
den första delen av taxeringsperioden. Grunden för min uppfattning i denna
fråga är att ett tillräckligt material måste vara färdiggranskat i början av
sommaren för att ligga till grund för de statislikuttag och inkomstiängder som
måste framställas vid denna tid för användning inom förvaltningen. Prioriteringen
bör dock enligt min mening göras endast i den utsträckning som behövs för
nämnda ändamål. Detta innebär att jag förordar en mera parallellagd granskning
av löntagar- och rörelsedeklarationer än vad utrednmgen har föreslagit.
Härigenom kan man bättre utnyttja den förlängda taxermgsperioden även för
rörelsedeklarationerna. Jag återkommer lill denna fråga i det följande.
Granskning
av rörelsedeklarationer
I
fråga om granskningsorganisationen skiljer utredningen mellan å ena sidan små
och medelstora företag och å andra sidan stora företag. Till gruppen stora
företag räknar ulredningen bl. a. skattskyldiga med mångmiljonomsättning,
sådana som driver handel med värdepapper och fastigheter samt vissa andra
företag. Utredningen uppskattar dessa skattskyldiga till omkring 50 000. Dessa
föreslås av utredningen bli granskade regionalt av tjänstemän vid länsstyrelsen
medan övriga rörelsedeklarationer enligt förslaget bör granskas av tjänstemän
vid den lokala skattemyndigheten. Ulredningen föreslår att RSV skall meddela
anvisningar om hur fördelningen av rörelsedeklarationerna bör ske mellan
länsstyrelse och lokal skattemyndighet och att skattechefen bör göra den
närmare bedömningen av vilka skattskyldiga som skall granskas av länsstyrelsen.
Remissbehandlingen av
frågan om fördelning av deklarationsmaterialet mellan lokal skattemyndighet
och länsstyrelse liksom min uppfattning om det framlagda förslaget i denna del
avser jag att redovisa i avsnitt 4.6. Redan nu viU jag emellertid i likhet med
ulredningen understryka att en väsentlig målsättning för den nya
organisationen bör vara att åstadkomma en påtaglig förbättring av
rörelsetaxeringen och granskningen av de svårkontrollerade inkomsttagarna. För
alt åstadkomma detta krävs enligt min mening att en betydligt större del av de
kompUcerade deklarationerna än som har föreslagits granskas av regionalt
placerade särskilt kvalificerade granskningsassistenter. Jag anser så-
Prop. 1975: 87 120
lunda
alt det av ulredningen beräknade antalet 50 000 deklarationer för regional
granskning är för lågt och inle motsvarar antalet svårkontrollerade
deklarationer. Jag återkommer till frågan i det följande.
I
fråga om de rörelsedeklarationer som enhgt utredningen bör granskas på lokal
nivå framläggs förslag om bl. a. branschvis granskning och användning av
traditionella överslagsberäkningar. Bland fördelarna med branschvis granskning
framhåller utredningen bl. a. granskarens ökade möjligheler att snabbt bli
insatt i de speciella förhållandena i de olika branscherna. Ulredningen
föreslår därför alt rörelsegranskningen bedrivs branschvis men att ärenden spm
är av speciell natur, överlämnas till granskare med specialistkompetens. För
kontroll av rörelsedeklarationer används enligl utredningen sedan gammalt
brulto-vinslanalys och kontantberäkningar. Utredningen anser att dessa överslagsberäkningar
är trubbiga medel för deklaralionskontrollen och att de alltmer kommer att
mista sin betydelse men alt de dock kan ha viss preventiv effekt.
Remissinsianserna
är i aUmänhet positivt inställda till förslaget om branschvis granskning. En
del framhåller emellertid att sådan granskning endast kan administreras i de
större fögderierna. Utredningens uppfattning alt de traditionella
överslagsberäkningarna skall användas med försiktighet lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser.
Liksom
remissinstanserna i allmänhet delar jag utredningens uppfattning alt
branschvis granskning är värdefull och leder till ökad likformighet i
taxeringen. Jag anser emellertid alt denna granskning i stor uisträckning bör
ske regionalt inom länsstyrelserna där större erfarenhet och
specialistkompetens finns att lUlgå. I fråga om bruttovinslanalys och
kontantberäkning anser jag att utredningen underskattat det v'ärde de
fortfarande kan ha vid deklarationskontrollen. Dessa meloder synes mig med det
föreslagna ADB-stödet kunna utvecklas och förbättras.
För
att skärpa kontrollen vid rörelsetaxeringen föreslår utredningen att ett stort
antal partiella revisioner skall göras vid den årliga granskningen.
Taxeringsrevision kan f. n. innefatta granskning av räkenskaper, anteckningar,
verifikationer, korrespondens, protokoll o. d. Även kassa- och lagerinvenlering
samt granskning av maskiner och vissa inventarier kan förekomma.
Taxeringsrevision kan enligt gällande bestämmelser avse det löpande årets och
även tidigare års räkenskaper och handlingar. Skattskyldig vars räkenskaper
blir föremål för revision skall bl. a. lämna tUllräde tUl sina lokaler och
nödigt biträde vid granskningen. Vite kan anv'ändas om den enskUde underlåter
att fullgöra sin skyldighet vid revisionen. Material som lämnats för taxeringsrevision
får endast vara tillgängligt för revisorn och hans biträden. Beslut om
taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Beslutsrätten kan och brukar
delegeras åt bl. a. chefen för skatteavdelningens revi-
Prop. 1975: 87 121
sionsenhet,
revisionsdirektören. F. n. utförs omkring 10 000 revisioner per år. Dessa avser
emellertid endast sällan det löpande årets taxering. Varje revision omfattar i
regel mer än ett beskattningsår.
Ulredningen
har redovisat viss försöksverksamhet med taxeringsrevision till ledning för
taxeringsnämndsbeslut. Dessa revisioner har enligt ulredningen visat sig vara
ell effektivt instrument för taxeringskontrollen. Utredningen' föreslår därför
alt omkring 40 000 revisioner av deklarationsunderlaget företas i samband med
granskningen av årets deklarationer. Skaltemyndigheterna bör enligt utredningen
vid dessa revisioner få ta del av räkenskaper och övrigt deklarationsmaterial
vid besök hos den skattskyldige. Kontrollen kan också ske genom alt
räkenskapema sänds lill myndigheten. Härvid kan t. ex. kontroll ske av några
poster i deklarationen eller kontrolluppgifterna stämmas av mot räkenskaperna.
Dessa kontroller motsvarar enligl ulredningen vad som f. n. betecknas som en
partieU revision och utredningen har valt denna beteckning för de avsedda
kontrollerna. Tidsåtgången per partiell revision beräknas till i genomsnitt två
arbetsdagar, om revisionen är väl förberedd.
De
partiella revisionerna föreslås bli beslutade av den myndighet som ansvarar för
granskningen av deklarationer.' De partiella revisionema av de verkligt slora
objekten kommer därvid enligt utredningen att beslutas av skattechefen och i
övrigt av lokal skattemyndighet. Hos de ca 5 000 slörsla företagen bör
granskningen varje år innebära en teknisk kontroll kombinerad med partiell
revision, utformad på angivet sätt, t. ex. vart tredje år. Skönslaxering bör
enligt utredningen som regel inle åsättas ulan föregående partieU revision.
Endast minnesanteckningar och inte granskningspromemorior föreslås normalt
behöva upprättas. Den partiella revisionen måste dock enligt förslaget mynna
ut i ett ställningstagande till taxeringen. Revisionsdirektören bör handha den
övergripande planeringen, ledningen och uppföljningen av de partiella
revisionerna. Om granskaren vid partiell revision bedömer alt fuUständig
revision bör komma till stånd, blir det normala enligt ulredningen att
länsstyrelsens revisionspersonal kopplas in.
Vid
remissbehandlingen har förslaget om partiella revisioner i huvudsak mottagits
positivt. Sådana revisioner anses höja granskningsverksamhetens effektivitet.
Kvaliteten av revisionen har emellertid stor betydelse, framhålls det. Delade
meningar förekommer om vem som skall besluta om partiell revision. Några
remissinstanser föreslår att gransk-ningsassistenlen skall ges denna
befogenhet. Även frågan om vem som skall verkställa de partiella revisionerna
har föranlett diskussion. Flertalet remissinstanser tillstyrker att huvudparten
av dessa utförs av tjänstemän vid de lokala skattemyndigheterna. Några
länsstyrelser förordar att mindre djupgående kontrollbesök utförs av personal
vid lokal skattemyndighet och att övrig revision utförs av länsstyrelsens
tjänste-
Prop. 1975: 87 122
män.
Bl. a. företagsskatteberedningen anser att all den ifrågavarande verksamheten
bör utföras av revisionstj'ånstemän från länsstyrelsen.
Förslaget
att skönstaxering i regel bör föregås av partiell revision lämnas utan erinran
av de flesta remissinstansema. Företagsskatteberedningen avstyrker förslaget.
Flertalet remissinstanser föreslår i motsats till utredningen att
granskningspromemoria skall upprättas över företagen partiell revision.
ÄtskUliga anser vidare att beteckningen partiell revision bör ersättas av något
annat.
Min
egen åsikt är följande. Utredningen har enligt sina direktiv arbetat med att
ta fram medel för att effektivisera skattekontrollen. Förslaget om en
omfattande användning av partiella revisioner är ett medel att förbättra
skattekontrollen. Jag har redan tidigare understrukit att ett huvudsakligt mål
för den nya taxeringsorganisationen bör vara att förbättra granskningen av
rörelse- och svårkontrollerade deklarationer och verka för minskade möjligheter
till illojala skatteundandraganden. Revisionsobjekten beräknas i dag utgöra ca
350 000. Nuvarande 10 000 revisioner per år gör det alltså sannolikt för ett
företag att bli närmare granskat endast vart trettiofemte år varvid emellertid
bör observeras att detla antal ofta omfattar granskning av flera år. Det säger
sig självt att detta är ett oacceptabelt förhållande. Den föreslagna ordningen
innebär en väsentlig förbättring i detta hänseende. Förslaget innebär att en
kontakt skaU tas med 50 000 företag varje år. På så sätt skulle alltså varje
företag kontrolleras vart sjunde år. Även detta får anses vara en frekvens i
underkant och på sikt bör man eftersträva en ökning.
Den
föreslagna kontrollåtgärden kan lämpligen betecknas partiell revision såsom
föreslagits. Sådana revisioner bör kunna utföras av både länsstyrelsens och den
lokala skattemyndighetens granskare. Revisionerna kan dock bli av varierande
omfattning. Omfattningen av varje revision får givetvis bestämmas med hänsyn
till den verksamhet som skall kontrolleras. Som utredningen har understrukit
bör denna form för kontrollverksamhet utnyttjas även för mer informell kontakt
mellan skattemyndigheterna och rörelseidkama och vice versa. Större ömsesidig
förståelse för den andra partens verksamhet bör därigenom kunna uppnås till
nytta för båda parter. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag sålunda i
princip förslaget om partiella revisioner i samband med den årliga granskningen
enligt de huvudlinjer som utredningen dragit upp. Den närmare utformningen av
denna del av taxeringsarbetet bör behandlas i det fortsatta utredningsarbetet.
Härvid bör övervägas bl. a. om det är lämpligt att låta vissa granskare ägna
förhållandevis större del av tiden åt partieUa revisioner medan andra i
huvudsak sköter det rena granskningsarbetet. Jag vill understryka
kontrolluppgifternas betydelse för att de partiella revisionerna skall ge gott
resultal. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete ägna uppmärksamhet åt frågan
om vidgad skyldighet alt lämna uppgifter till ledning för egen och annans
taxering.
Prop. 1975: 87 123
Jag
delar utredningens uppfattning att skönstaxeringar så långt möjligt bör
föregås av partiella revisioner. SjälvfaUet bör dock inte ställas krav på att
revision utförts innan skönstaxering åsätts. Det gäUer bl. a. i många fall då
taxering måste åsättas i avsaknad av deklaration. Jag anser i motsats till
utredningen att alla revisioner bör dokumenteras och alt dokumentationen bör
tillställas den skattskyldige. Någon fuUständig revisionspromemoria bör dock
normalt inte behövas. Jag anser det också lämpligt att som utredningen
förordat variera granskningsintensiteten mellan olika år. Den närmare
utfornmingen av revisionens innehåll, vem som skall besluta om revision m. m.
avser jag att la upp efter ytterligare försöksverksamhet i samband med
författningsregleringen av reformen i övrigt.
Dimensioneringen av
kontrollresurserna bör enligt utredningen ske med målsättningen att
granskningen av rörelsedeklarationerna kombineras med partiella revisioner. De
partiella revisionerna beräknar utredningen som nyss har nämnts skall ta i
genomsnitt två arbetsdagar i anspråk, om de är väl förberedda. Mot bakgrand
bl. a. av det föreslagna ADB-stödet för granskningen räknar utredningen med ett
produktionslal av 20 deklarationer för små och medelstora företag per dag och
granskare hos lokal skattemyndighet.
Produktionstalet per
granskare hos länsstyrelsen beräknar utredningen till fem deklarationer för
stora företag per dag. Vidare beräknas en sådan granskare kunna utföra 45
partiella revisioner under en taxeringsperiod. TUlhopa beräknas en
länsstyrelsegranskare kunna hinna med 300 deklarationer under
taxeringsperioden. En tredjedel av länsstyrelsens deklarationsmaterial, enligt
utredningens förslag 50 000 deklarationer, beräknas vara färdiggranskat den 15
juni. Av det totala antalet rörelse- och jordbmksdeklarationer bör enligt
utredningen 25 % vara färdiggranskat den 15 juni. Detta innebär bl. a. att av
de ca 1 050 000 rörelse- och jordbruksdeklarationer som enligt förslaget skall
granskas hos lokal skattemyndighet ca 285 000 skall vara färdiga fram till den
20 maj, då lokal skattemyndighets tjänstemän också skall ha granskat ca 4 120
000 löntagardeklarationer. Resten av rörelse- och jordbmksdekla-ralionerna hos
lokal skattemyndighet, ca 765 000, skall enligt förslaget granskas under tiden
från den 21 maj till slutet av taxeringsperioden.
Vid remissbehandlingen har
förslaget om tidsmässig uppläggning av rörelse- och jordbruksgranskningen hos
lokal skattemyndighet föranlett delade meningar. Flertalet remissinstanser
lämnar förslaget utan erinran. Många anser emellertid att hela den förlängda
taxeringsperioden bör utnyttjas även för granskningen av
rörelsedeklarationerna. Åtskilliga remissinstanser invänder vidare att de
beräknade produktionstalen per granskare är för höga.
För
egen del viU jag framhålla följande. En effektivisering av granskningen av
svårkontrollerade deklarationer är ett väsentiigt mål i den nya
Prop. 1975: 87 124
organisationen.
Jag har tidigare angett att en tidsm'ässig prioritering av
löntagardeklarationerna bör ske endast i den utsträckning kravet på
slalistikutlag, grundat på färdigbehandlat deklarationsmaterial, gör det
nödvändigt. Min inställning är sålunda att en parallellgranskning av samtliga
deklarationer bör ske i större utstr'äckning än vad utredningen har föreslagit.
Jag delar sålunda uppfattningen att hela den förlängda taxeringsperioden i så
slor utsträckning som möjligt bör utnyttjas även för granskningen av
svårkontrollerade deklarationer. Organisationen får anpassas lill denna
uppläggning av granskningen liksom lill att en betydande del av de
svårkontrollerade rörelserna bör granskas regionalt. Produktionslalen för olika
granskare och deklarationstyper som en grund för resursberäkningen kan inte
fastställas nu utan får bestämmas senare på grund av erfarenheter från
ytterligare försöksverksamhet och en successiv uppbyggnad av
granskningsorganisationen.
Övrigt
Anmaning
får enligt TL utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsinten-denl samt
taxeringsrevisor. Den sistnämnde får dock inte anmana någon att avge
deklaration. Ratt att besluta om taxeringsrevision har endast skattechefen
eller den han delegerat rätlen till. Även skattechef får utfärda anmaning i
vissa fall.
Utredningen
föreslår att också granskningsassistenl skall få rätt att utfärda anmaning.
Rätt alt besluta om taxeringsrevision föreslås tillkomma förutom skattechefen
och den han delegerat sin beslutsrätt till, även chef för lokal
skattemyndighet.
Förslagen
om anmaningsrätt för granskningsassistent m. m. har lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. För remissinstansernas uppfattning i fråga om rätten att
besluta om främst partiell revision har redogjorts i det föregående. Även jag
anser alt granskningsassistent bör få rätt att anmana i den utsträckning som f.
n. gäller för taxeringsnämnd.
Utredningen
har bedrivit viss försöksverksamhel för avstämning mellan merv'ärdeskatt och
inkomsttaxering. Denna har givit ett gott resultat. Utredningen föreslår att en
avstämningsrutin skapas för jämförelse mellan mervärdeskalleredovisning och
inkomstdeklaration.
Remissinstanserna
är aUmänt positiva till en sådan avstämningsrutin som föreslagits. Även jag
tillstyrker förslaget.
Utredningen
föreslår att en ökad och bättre information om gällande beskattningsrätt riktas
till deklarationsbyråer och andra yrkesmässiga deklarationsmedhjälpare.
Länsstyrelserna föreslås en eller flera gånger om året i detta
informationssyfte anordna konferenser för länets deklarationsbyråer.
Remissinstanserna
har allmänt en positiv inställning till förslaget om ökad information till och
om samarbele med deklarationsbyråer och
Prop. 1975: 87 125
andra
yrkesmässiga deklarationsmedhjälpare. Sådan verksamhet förekommer redan nu i
viss utsträckning enligt vad några länsstyrelser uppger. Erfarenheterna har i
allmänhet varit goda. En länsstyrelse framhåUer dock att anslutningen varit
ringa.
Jag
delar utredningens uppfattning att den kommande reformen genom en modern och
smidig administration och en ökad serviceberedskap hos myndigheterna bör kunna bana
väg för ett öppnare samarbete i olika former mellan myndigheterna och de
skattskyldiga. Det nu aktuella förslaget ligger i linje med detta synsätt. Den
närmare omfattningen av den här aktuella informationsverksamheten får bedömas i
sedvanlig ordning vid prövningen av länsstyrelsernas och/eller RSV:s årliga anslagsframställningar.
4.6
Taxering av fåmansbolag och deras ägare
Med
fåmansbolag avses här bolag i vilka det bestämmande inflytandet innehas av i
regel högst tio aktieägare. Det totala antalet aktiebolag var vid utgången av
år 1972 omkring 125 000, varav hälften var rörelsedrivande. 80 % av
aktiebolagen eller ca 100 000 var fåmansbolag. Genom den nyligen beslutade
höjningen av lägsta tillåtna aktiekapital till 50 000 kr. väntas fämansbolagen
inte oväsentligt minska i antal. A andra sidan torde då annan företagsform, t.
ex. handelsbolag, bli aktuell för verksamheten i fråga. Som jag påpekat i det
föregående skall numera enligt TL så långt möjligt integrerad taxering ske av
fämansbolagen och bolagsägama. Detta skall ske i den särskilda nämnd där
bolaget taxeras.
Utredningen
föreslår att en obligatorisk samordning skall ske av fåmansbolagens och deras
delägares taxering. Detla avses gälla även i de fall ägarna är bosatta utanför
det län där. bolaget är beläget. När aktieägarna äger del i fåmansbolag med
säte i skilda län får det enligt utredningen ankomma på skattecheferna i
berörda län att avgöra hur samordningen skall ske. För alt ytterligare
effektivisera taxeringen av fämansbolagen och av deras delägare föreslås att
bolagen får obligatorisk skyldighet att i bUaga tUl sin deklaration lämna
uppgift om bl. a. samtliga ekonomiska transaktioner mellan bolaget och
aktieägarna eller anhöriga till dessa.
Vid
remissbehandlingen har förslagen om utökad uppgiftsskyldighet och samordnad
taxering för fämansbolagen och deras ägare mottagits positivt. Man förordar
dock allmänt en precisering av uppgiflsskyldighelens omfattning. Sveriges
advokatsamfund anser att samordningen av taxeringen bör begränsas till huvudaktieägare
som har sin huvudsakliga verksamhet knuten till bolaget i fråga.
Liksom
utredningen förordar jag en integrerad taxering av fämansbolagen och deras
ägare. Frågor inom detta område övervägs också av
Prop. 1975: 87 126
företagsskatteberedningen
och samråd mellan utredningarna bör ske i delta hänseende. Förslag om
integrerad taxering även i fråga om andra skattesubjekt och deras ägare har
aktualiserats. Vid 1974 års taxering hade integrerad granskning av
fämansbolagen och deras ägare genomförts endast i åtta län. Det är synnerligen
angeläget att utbyggnaden av denna granskning påskyndas. Jag vill i detta
sammanhang framhåUa vikten av att i den nya organisationen 'även aktiebolagens
personal- och pensionsstiftelser omfattas av den integrerade granskningen.
Vidare bör enligt min mening en utökad uppgiftsskyldighet för fämansbolagen
genomföras i huvudsak enligt utredningens förslag. Det n'ärmare innehållet av
uppgiftsskyldigheten får preciseras i samband med det förfaltningsförslag
avseende reformen som jag avser att framlägga i ett senare sammanhang.
4.7
Organisationen
Organisationsgrundande
faktorer m. m.
Sitt
organisationsförslag grandar utredningen på en analys av olika förhållanden som
bör ha inflytande på organisationens uppbyggnad. Bland de faktorer som
utredningen därvid har behandlat är geografisk närhet mellan de skattskyldiga
och granskningspersonalen, vissa funktionssamband inom skatteadministrationen
och specialiseringskravet. Utredningen har här även behandlat kravet på
styrning och ledning av taxeringen och granskningsarbetet,
befattningsstrakturen samt utbildnings- och utvecklingskrav då det gäller
granskningspersonalen.
Enligt
utredningen är geografisk närhet mellan de skattskyldiga och
granskningspersonalen av betydelse och denna faktor bör beaktas vid
uppbyggnaden av granskningsorganisationen. Granskaren har, säger utredningen,
särskilt då det gäller löntagare samt mindre och medelstora företag nytta av
kännedom om den skattskyldiges lokala förhållanden. Allmänheten har vidare ett
visst behov av kontakt med granskaren. Det funktionssamband som föreligger
mellan granskningen och åtskUliga andra arbetsuppgifter inom
skatteförvaltningen, främst PGI-beräkning, skattetillägg och partiella
revisioner bör också tiUmätas betydelse i sammanhanget.
Utredningen
anser att det inte föreligger något specialiseringskrav för
löntagardeklarationema och att branschgranskningen tillgodoser specialiseringskravet
för de mindre och medelstora rörelsema. Endast för de komplicerade rörelsema
bör specialiseringskravet enligt utredningen beaktas vid
organisationsutformningen. För sådana rörelsedeklarationer är därför enligt
utredningen en regional handläggnuig nödvändig.
Även
remissinstansema tillmäter i allmänhet den geografiska närheten och lokalkännedomen
betydelse i organisationshänseende. Betydelsen anses dock ringa i större
städer och då det gäUer stora företag.
Prop. 1975: 87 127
Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att besöksfrekvensen hos de
taxeringsinspektörsgmpper som varit placerade i lokal skattemyndighets lokaler
varit låg. Betydelsen för organisationen av det funktionssamband som finns
mellan granskningen, taxeringen, arbetsgivarkontrollen och övriga
arbetsuppgifter inom skatteförvaltningen understryks vid remissbehandlingen.
Detsamma gäller specialiseringskravet för de komplicerade granskningarna.
I
huvudsak delar jag utredningens uppfattning om de faktorer som bör vara
avgörande för organisationens utformning. Behovet av lokalkännedom och
geografisk närhet torde dock enligt min mening främst göra sig gällande vid
granskningen i fråga om jordbmken och de mindre rörelserna även om det i fråga
om de sistnämnda torde vara begränsade möjligheter att uppnå lokalkännedom i
storstadsregioner. Krav på särskUd erfarenhet och kunskap i rörelselaxeringen
väger enligt min mening tyngre då det gäller de medelstora och större förelagen
liksom i fråga om övriga mer komplicerade deklarationer.
Utredningen
föreslår att såväl den materieUa som den formella styrningen av
taxeringsarbetet skall vila på skattechefen. Den materiella styrningen omfattar
bl. a. utveckling av anvisnmgar, ledning av granskningsarbetet och det
partiella revisionsarbetet samt utbildning av granskningspersonal och
taxeringsfunktionärer. Den administrativa styrningen avser indelning i
taxeringsdistrikt, utarbetande av planer för granskning, löpande uppföljning av
granskningsarbetet m. m. Den övergripande styrningen medför enligt utredningen
att skattechefen skall ha direktivrätt över lokal skattemyndighet. Med hänsyn
till de lokala skattemyndigheternas ställning som självständiga myndigheter är
detla krav enligt utredningen svårt att tillgodose fullt ut. Detta släller i
sin tur ökade krav på samarbete mellan de regionala och lokala
skattemyndighetema.
Remissinstansema
har ingående behandlat frågan om slymingen och ledningen av taxeringen och
granskningsassistenternas arbete. Man delar utredningens uppfattning att det
övergripande ansvaret i dessa hänseenden helt skall ligga på skattechefen. Bl.
a. flera länsstyrelser anser dock att även en längre gående direktivrätt för
skattechefen bör finnas. En allmän uppfattning är att innehållet i och
bestämmelserna om skattechefens lednuigsfunktion måste göras klarare.
Åtskilliga fögderichefer framhåller i detta sammanhang de lokala
skattemyndigheternas ställning som självständiga myndigheter och att
verksamheten som föreslagits skall gmndas på samarbete mellan lokal
skattemyndighet och länsstyrelse. Man framhåller också att de lokala
skattemyndighetemas chef bör ha fulla ansvaret för resursdimensioneringen i
sitt fögderi.
Åtskilliga
remissinstanser har bl. a. i detta sammanhang behandlat sambandet meUan den nya
granskningsorganisationen och den framtida utformningen av den regionala
skatteförvaltningen. Man har pekat på organisatoriska fördelar bl. a. i fråga
om ledningsfunktionen om de
Prop. 1975: 87 128
lokala
skattemyndigheterna helt eller delvis ändrade karaktär från fristående
myndigheter till lokala enheter inom den regionala skaltemyndigheten. Flera
förordar också att en sådan omorganisation kommer till stånd.
Enligt
min uppfattning är det väsentligt för en effektivt arbetande
skatteadministration att det föreligger klarhet i fråga om ansvar och
slyrningsrält inom organisationen. Jag anser det uppenbart att chefen för den
regionala skatteförvaltningen skall vara den som inom länet leder och styr
taxeringen och granskningen. Skattechefen bör också kunna sätta in
granskningspersonalen i länet på speciella uppgifter som t. ex. koncentrerade
kontrollinsatser på vissa områden. Jag avser all återkomma till denna fråga i
det följande då jag behandlar organisationens utformning.
Krav
på lämpliga befordringsvägar för granskama kan enligt utredningen vara
avgörande för frågan hur organisationen bör utformas. I botten av den nya granskningsorganisallonen
bör finnas elt antal rekryteringstjänster för löntagargranskning. Dessa bör
rekryteras med sikte på att utbildas till tjänst som rörelsegranskare med
revisionsuppgift och för en successiev befordran till de högsta posterna inom
granskarkarriären. Härefter bör finnas möjlighet tUl befordran till de högre
tjänsterna inom lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Med nuvarande
rekryteringssituation bör enligt utredningen akademiker kunna rekryteras för
granskarkarriären. En successiv vidareutbildning måsle vidare enligt
utredningen ske av granskningspersonalen. Skattechefens verksamhet avseende en
utveckling av den lokalt placerade personalens kunnande genom planerings-,
styrnings- och kontaktverksamhet bör enligt utredningen beaktas vid
överväganden om skatteavdelningens organisation.
Vid
remissbehandlingen har,den föreslagna kartiären för granskarna tagits upp. OUka
meningar framförs därvid, både att behovet av befordringsmöjligheter beaktats
av utredningen och att utredningen varit för optimistisk beträffande successiv
befordran inom kartiären. De flesta är positiva till förslaget att rekrytera
akademiker till granskarkarriären. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det
dock sannolikt att granskarna får hämtas främst bland gymnasieekonomer. Man
anser på något håll att det är en misshushållning med utbildningsresursema att
sätta in akademiker på vissa föga kvalificerade uppgifter. Vidare framhålls
att lämpliga granskningsbiträden bör ha möjlighet att avancera till granskare.
En del länsstyrelser anser att det föreligger ett behov av cirkulation mellan
tjänster i den lokala och regionala skatteförvaltningen. Länsstyrelsernas
organisationsnämnd anser att länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna
själva skall rekrytera sin personal och att befattningsbeskrivningar och
personalspecifikationer bör preciseras i det fortsatta utredningsarbetet.
Vikten av vidareutbUdning och
Prop. 1975:87 129
specialutbildning
av granskningspersonalen understryks av åtskilliga remissinstanser.
Jag
ansluter mig i stort till de huvudlinjer som utredningen har dragit upp i fråga
om befattningsslrukturen för och utbildningen av granskningspersonalen med den
modifikation som följer av min ståndpunkt att väsentiigt flera deklarationer
bör granskas regionalt. Det får ankomma på utredningen atl presentera
preciserade befattningsbeskrivningar och personalspecifikalioner efler
ytterUgare ulredningsarbele.
Den
nya granskningsorganisationen
Mot
bakgrund bl. a. av vad som har anförts om de faktorer som bör vara vägledande
när det gäller organisationens utformning föreslår utredningen alt
deklarationsgranskningen skall ske såväl lokall som regionalt. Samtiiga
lönlagar- och jordbruksdeklaralioner föreslås bli granskade av lokal
skattemyndighet. Dessa deklarationer är enligt utredningen normalt inte
särskilt komplicerade och lokalkännedom är här värdefull. Behovet av
granskarkompetens och service till de skattskyldiga samt en viss preventiv
effekt talar enligt utredningen för att även mindre och medelstora rörelser
behandlas lokalt. Detta gäller även vissa föreningar och vissa mindre
fåmansbolag. Till granskningsassistenter knutna tUl länsstyrelsen bör
hänskjutas de mest komplicerade deklarationerna oavsett företagsform. Hit bör
hänföras t. ex. utdelande aktiebolag och företag som driver handel med
värdepapper eller som taxeras tUl utskiftningsskatt o. d. samt vissa föreningar
och stiftelser. Dessa deklarationer beräknas av utredningen till omkring 50
000.
Den
regionalt placerade granskaren bör enligt utredningen bereda ärendena även
beträffande skattetillägg, förseningsavgift och partiella revisioner samt
föredra ärendena inför taxeringsnämnden. PGI-beräkning, längdföring och
debitering bör dock i dessa fall utföras lokalt. Granskama som är placerade hos
lokal skattemyndighet bör förbereda ärendena i samtliga angivna avseenden och
föredra dem inför nämnden.
Utredningen
föreslår vidare en minskning av antalet taxeringsdistrikt och nämnder från
omkring 4 200 till omkring 1 500. Antalet beslutade taxeringar per nämnd är f.
n. ett å två tusen. Därvid hålls 48 sammanträden den nuvarande arbetsperioden
marsjuni. Beräkningarna om antalet nämnder i den nya organisationen utgår från
att dessa sammanträder varannan vecka. Vidare räknar utredningen med att endast
20 % av löntagardeklarationerna behandlas av hela nämnden. Bl. a. som en följd
av det minskade antalet nämnder anser utredningen behov inte längre föreligga
annat än undantagsvis av mer än en typ av nämnd. Varje nämnd bör normalt kunna
behandla alla förekommande deklarationer inom sitt distrikt. Av administrativa
skäl föreslås att lokal skattemyndighet och länsstyrelse åläggs att biträda
nämnderna i stället för att förordna granskare för varje nämnd.
9
Riksdagen 1975.1 saml Nr 87
Prop. 1975:87 130
Vid
remissbehandlingen har förslaget om arbetsfördelning meUan de lokala
skattemyndigheterna och länsstyrelserna samt granskningspersonalens placering
föranlett delade meningar. Många remissinstanser delar utredningens uppfattning
om en förankring av personalen och arbetet hos lokal skaltemyndighet och att
endast de mest komplicerade deklarationerna skall handläggas av personal hos
länsstyrelse. Några instanser, främst lokala skattemyndigheter, anser att all
granskning skall utföras av sådan skattemyndighet. RRV,
företagsskatteberedningen och flera länsstyrelser anser emellertid i varierande
grad att en avsevärt större del av deklarationerna bör granskas regionalt 'ån
som föreslagits. Härvid sägs bl. a. alt alla juridiska personer, delägare i
fåmansbolag, större rörelser och jordbruk oavsett företagsform bör granskas
regionalt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att endast
löntagardeklarationerna bör granskas lokalt.
Förslaget
att normalt endast en typ av taxeringsnämnder skall finnas i den nya organisationen
lämnas utan erinran av många remissinstanser. Åtskilliga instanser avstyrker
emellertid förslaget och framhåller starkt alt en effektiv rörelsetaxering
fömtsätter såväl lokala som särskilda taxeringsnämnder. Man lämnar härvid olika
förslag om vilka deklarationer som skall taxeras i särskild nämnd. Allmänt
anses att juridiska personer, ägare i fåmansbolag, större rörelser och störte
jordbmk bör taxeras i sådan nämnd. En uppfattning är att om deklarationsgranskningen
utförs av granskningsassistenter placerade hos länsstyrelsen så bör från
arbetssynpunkt också föredragningen och beslutet fattas i särskild nämnd. Man
framhåller även att länsstyrelsen måste ha möjlighet att bestämma
distriktsindelningen med beaktande av länets speciella karaktär och
fögderiernas storlek. Åtskilliga remissinstanser anser vidare att utredningen
beräknat antalet taxeringsnämnder för lågt.
För
egen del vill jag säga följande. Den allmänna inriktning i förslaget att
förstärka den lokala skatteorganisationen och att föra ut en stor del av den
nya granskningsorganisationen tUl lokalplanet är enligt min mening riktig.
Någon minskning av antalet fögderier, f. n. 120, synes inte böra ske i den
organisation som jag h'är diskuterar. De lokala skattemyndigheterna är en god kontaktyta
med allmänheten i olika frågor inom skatteadministrationen. Möjligheten att ge
ökad service bör bidra till bättre förståelse mellan de skattskyldiga och
skattemyndigheterna. För granskningspersonalen är även lokalkännedom i vissa
fall av betydelse.
Som
jag har anfört i det föregående är det ett huvudsyfte med taxeringsreformen
att göra taxeringen av företag i olika former effektivare. Detta mål bör enligt
min mening tUlmätas en väsentiig betydelse vid utformningen av organisationen.
Rörelsetaxeringar bereder ofta betydande svårigheter. Det. gäller såväl de
50.000 större företag utredningen avsett skola granskas hos länsstyrelsen som
mindre och medel-
Prop. 1975:87 131
stora
förelag. Numera granskas ungefär en miljon av ca 6,3 milj. deklarationer (1974
års taxering) i särskilda nämnder. Förutom deklarationer för juridiska personer
och delägare i fåmansbolag granskas där i huvudsak deklarationer för fysiska
personer med invecklade inkomstförhållanden. Härmed avses bl. a. skattskyldiga
med inkomst av rörelse och av jordbruk som redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder, läkare, advokater, konsulterande ingenjörer, författare, till ullandet
utflyttade skattskyldiga, m. fl. Dessa mer kvalificerade deklarationer
handlades vid 1974 års taxering i ca 860 särskUda taxeringsnämnder. Av dessa
var ca 270 bolagsnämnder. En del av dessa taxerade endast ideella föreningar
eller fonder eller aktiebolag. Av de ca 590 rörelsenämnderna taxerade ett anlal
endast särskilda yrkesgrupper eller jordbruk med bokföringsmässig redovisning.
Min uppfattning är att en
slor del av de deklarationer som nu handläggs i särskUda nämnder är så
komplicerade att de bör granskas av regionalt placerade tjänstemän. Jag anser
sålunda att granskningen av svårkontrollerade deklarationer bör hållas samman
och verkställas av kvalificerad granskarpersonal som bör placeras hos
länsslyrelsen.
Jag är inte nu beredd att
ta slutiig ställning till grunderna för fördelningen av
deklarationsmaterialel. I fråga om grunderna för fördelningen av
deklarationsmaterialel innebär utredningsförslaget att ca 50 000 deklarationer
granskas regionalt vid länsstyrelserna och återstoden hos de lokala
skattemyndighetema. Vissa instanser, främst lokala skattemyndigheter, har
ställt sig positiva till en sådan fördelning. Många instanser, bl. a.
företagsskatteberedningen och en del länsstyrelser, har däremot ansett att en
väsentligt större del av de svåra deklarationerna bör granskas regionalt. På
något håll anser man alt alla de deklarationer som nu behandlas av särskild
nämnd, dvs. över 1 000 000, bör granskas regionalt. För egen del anser jag att
det antal deklarationer som lämpligen bör granskas regionalt ligger någonstans
emellan de nu nämnda talen. Bl. a. bör alla fåmansägda aktiebolag och deras
delägare samt de personal- och pensionsstiftelser som hör till dessa bolag
granskas regionall. Frågan om fördelningen av granskningen bör behandlas vid
utredningens fortsatta undersökningar som i detta hänseende bör bedrivas i nära
samråd med finansdepartementet. När detta utredningsarbete slutförts avser jag
att lägga fram förslag i ämnet.
Jag vill betona att
fördelningen av granskningen bör vara i viss utsträckning flexibel. Det kan
vara lämpligt att grupper av deklarationer som normalt granskas lokalt ett år dras
samman för regional granskning för att sedan åter behandlas lokalt.
Skattechefen bör här ha relativt stor frihet att göra gränsdragningen med
hänsyn till de speciella förhållandena i länet. De deklarationer som inte
behandlas regionalt bör som jag nämnt förberedas och föredras av tjänstemän som
är placerade hos de lokala skattemyndigheterna. De partiella revisioner som
företas i fråga
Prop. 1975: 87 132
om
dessa skattskyldiga skall då normalt utföras av den som granskar deklarationen.
Detta system ger enligt min mening möjlighet för granskningsassistentema hos
lokal skattemyndighet till vidareutveckling för att senare handha uppgifler med
svårare rörelsegranskning och revision. Jag vill i sammanhanget erinra om vad
jag tidigare anfört om alt vissa granskare kan böra ägna en relativt sett
större tid åt partiella revisioner än andra.
Jag
anser det vidare lämpligt alt de mer komplicerade deklarationema behandlas i
nämnder med särskild sakkunskap och erfarenhet i rörelse-taxeringsfrågor och
liknande. Särskilda taxeringsnämnder bör alltså behållas för de svårare
deklarationema. I sådana nämnder bör granskningsassistenter antingen de är
placerade hos länsstyrelsen eller lokal skaltemyndighet kunna vara
föredragande.
Som
framgått av vad jag nyss sagt bör den kategori deklarationer som skall
behandlas i särskild nämnd kunna minskas jämfört med nu. Bl. a. med hänsyn till
förslagen om förlängning av arbetsperioden och mandatperioden för
n'ämndledamöterna bör de lokala nämndema vid ett genomförande av reformen kunna
avgöra en del av de löntagar- och jordbmksdeklarationer som nu handläggs i
särskUd nämnd och dessutom en del av rörelsedeklarationerna. Antalet särskUda
nämnder bör därför kunna minska något. Då det gäller det totala antalet
nämnder anser jag det från effektivitetssynpunkt men också med hänsyn till lekmannainflytandet
inte vara lämpligt att nedbringa antalet n'ämnder från ca 4 200 tUl 1 500. Jag
anser att distriktsindelningen bör inriktas mot ett totalt antal av 2 000 till
3 000 nämnder. Närmare preciseringar på denna punkt får göras efter ytterligare
utredningsarbete.
Frågan
om regional och lokal placering av granskama har ett omedelbart samband med de
förslag om skattechefens ledning och styrning av granskningsassistenternas
arbete som jag har redovisat i det föregående. Jag framhöll därvid alt
direktivrätten gentemot de granskningstjänstemän som enligt förslaget skulle
höra till lokal skattemyndighet måste vara klar. För att organisationen skall
bli effektiv krävs bestämmelser som ger skattechefen möjlighet att styra och i
vissa situationer förfoga över hela granskningsorganisationen i länet. Det bör
understrykas att skattechefen har det yttersta ansvaret för taxeringen i
länet. Samtidigt vill jag understryka vikten av samråd och samarbete mellan
skattechefen och chefen för de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet.
Det får ankomma på utredningen att lägga fram förslag om den närmare
utformningen av skattechefens befogenheter i förevarande hänseende.
Jag
vill samtidigt framhålla att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för
taxeringsarbetet inom länen liksom andra hithörande administrativa frågor
skulle vinnas genom att inordna den lokala skattemyndigheten som en lokal
enhet i den regionala förvaltningen. Jag vUl också peka på de gemensamma
uppgifter som länsstyrelsernas skatteav-
Prop. 1975: 87 133
delningar
och de lokala skattemyndigheterna torde komma att tUldelas då det gäller den
framtida kontrollen av arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Denna fråga kan
emellertid prövas först efler ytterligare överväganden som lämpligen bör ske i
särskild ordning. Jag avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
Länsstyrelsemas
skatteavdelning leds av skattechefen i länet. Skatteavdelningen är normalt
uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten, revisionsenheten,
mervärdeskalteenheten, uppbördsenheten och dataenheten. Taxeringsenheten svarar
för administrativa frågor som distriktsindelning och förordnande av
taxeringsfunktionärer. Enheten utför eftergranskning i de lokala distrikten
och svarar för anvisningarna åt nämnderna i dessa distrikt. Revisionsenheten
svarar utom för revisionsverksamheten också för ledningen av
taxeringsinspektörsgruppema, som är inordnade i denna enhet. Chefen för
revisionsenheten svarar normalt också för granskningarna av en del av de s. k.
bolagsdistrikten.
Utredningen
förordar i fråga om skatteavdelningarnas organisalion att ledningen av och
arbetet med den årliga taxeringen inordnas i en ny särskild enhet, betecknad
taxeringsenheten. Vid enheten föreslås sålunda all den administrativa och
materiella ledningen av det årliga taxeringsarbetet ske. Granskningspersonalen
på länsstyrelsen placeras på denna enhet där också den direkta ledningen av de
partiella revisionerna vid den ärliga taxeringen bör handhas. Revisionsenheten
renodlas till revisionsverksamheten. En ny besvärsenhet övertar arbetet inom
nuvarande taxeringsenhet med besvärsärenden. Till besvärsenheten föreslås
också allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt bli förda. I övrigt
berörs inte skatteavdelningens nuvarande organisation av förslaget. Vid lokal
skattemyndighet kan enligt utredningen komma att behövas viss förstärkning av
ledningsresursema på gmnd av de utökade arbetsuppgiftema.
Vid
remissbehandlingen har förslaget om organisationen av skatteavdelningarna i
allmänhet fått ett positivt mottagande. Några länsstyrelser anser dock inte
att antalet enheter på skatteavdelningarna behöver utökas. Behovet av elt
kansli för skattechefen framhålls dock. En del remissinstanser som i princip
tillstyrker förslaget förordar en annan fördelning av arbetsuppgiftema mellan
revisionsenheten och den nya taxeringsenheten. RRV och några länsstyrelser
vill sålunda förlägga länsstyrelsens hela arbete med granskning och revision
till revisionsenheten i stället för den föreslagna taxeringsenheten.
Liksom
den helt över\'ägande delen av remissinstansema ansluter jag mig till förslaget
om ny organisation av skatteavdelningarna. Den föreslagna taxeringsenheten,
tiU vilken enligt min mening bör knytas avsevärt fler granskningsassistenter
än utredningen har föreslagit, svarar väl mot de tidigare framlagda förslagen
om skattechefens ledningsfunktion vid granskningsarbetet. Det ger också den
lokala delen av gransknings-
Prop. 1975: 87 134
organisationen
bättre kontaktyta mot länsstyrelsen än om verksamheten med den årliga
taxeringen fördelades på mer än en enhet. Vissa fördelar kan vara att vinna om
all årlig taxering och revision handläggs inom samma enhet. Jag förordar
emellertid att den djupgående revisionsverksamheten renodlas och förs till
revisionsenheten. Jag vill här framhålla vikten av samordning i fråga om all
revisionsverksamhet i länet.
Resursbehovet
Utredningen
föreslår att den totala granskningsorganisationen skall innefatta 1 300
granskningsassislenler och 415 granskningsbilräden. Utredningen grundar sina
beräkningar om resurskrav på 1973 års laxerings-uppgifter. Enligt dessa var de
rena löntagardeklarationerna ca 4 000 000, de mer komplicerade
löntagardeklarationema ca 600 000 samt rörelse-och jordbraksdeklarationerna och
andra komplicerade deklarationer 1 100 000. Utredningen utgår vidare frän de
produktionstal per granskare som jag tidigare har angett, dvs. för granskama
hos lokal skattemyndighet 90 rena löntagardeklarationer eller 50 mer
komplicerade löntagardeklarationer eller 20 rörelsedeklarationer allt per dag.
För granskare med lägre utbUdning hos lokal skattemyndighet har utredningen
räknat med ett produktionslal per dag av 65 rena eller 30 mer komplicerade
löntagardeklarationer. Produktionslalet per dag för granskarna hos länsstyrelsen
har beräknats tUl fem rörelsedeklarationer. En partiell revision har beräknats
bli utförd på två dagar i genomsnitt.
På
grundval av dessa produktionstal och den prioriteringsordning i fråga om
granskningen som utredningen förordar har utredningen beräknat att 727
granskningsassistenter och 225 granskningsbilräden hos lokal skattemyndighet
under 50 arbetsdagar fram till den 20 maj granskar 3 271 500 resp. 731 250,
tillhopa 4 000 000, rena löntagardeklarationer. Samtidigt granskar 50
granskningsassistenter hos lokal skattemyndighet 120 000 komplicerade
löntagardeklarationer samt 323 granskningsassistenter hos myndigheten 285 000
andra deklarationer. Från den 21 maj till den 20 november granskar det totala
antalet granskningsassistenter hos lokal skattemyndighet, 1 100, med hjälp av
biträdena, som föreslås uppgå till ett antal av 380, 765 000
rörelsedeklarationer och 480 000 komplicerade löntagardeklarationer. Lokal
skattemyndighets produktion uppgår därigenom till 5 650 000 deldarationer.
Granskningsassistentema hos länsstyrelsen beräknar utredningen till 200 som
under 50 arbetsdagar med hjälp av 35 biträden granskar 50 000 komplicerade
rörelsedeklarationer o. d. Utredningen har bedömt att relationen mellan
biträde och assistent som i mitten av år 1974 var 4,3: 5 bör kunna ändras tUl
1:2.
En
hel del remissinstanser anser att utredningen beräknat resursbehovet för
snävt. Man anser på vissa håll att metoden att utgå från beräk-
Prop.
1975: 87 135
nade produktionstal per granskare är vansklig. Vidare är
det en ganska allmän uppfattning bland remissinstanserna att utredningen räknat
med för höga produktionstal per granskare. ÄtskUliga remissinstanser anser att
ytterligare undersökningar behövs innan en riktig bedömning av personalbehovet
kan göras. Man framhåller svårigheterna att vid bedömningen av
produktionstalen väga in dels nya arbetsuppgifter i fråga om t. ex.
PGI-beräkning och skattetillägg, dels rationaliseringseffekten av ADB-stödet.
RSV har lill en skrivelse den 11 februari 1975 till
regeringen om utbyggande av taxeringsorganisationen fogat en av ulredningen upprättad
PM. I denna framhålls bl. a. följande.
PersonaltUlgången i nuvarande
taxeringsinspektörsorganisalion uppgick den 1 juli 1974 till 522 inspektörer
och 415 biträden som ingick i länsstyrelsernas revisionsenheter.
Taxeringsinspektörerna skall f. n. biträda taxeringsnämnderna under
taxeringsperiod och därefter syssla med revisionsverksamhet. Inspektörerna
används i nuläget även för andra arbetsuppgifter, såsom eftergranskning av
deklarationer samt handläggning av skattetillägg och förseningsavgift.
Meningen är att länsstyrelsernas revisionsresurser skall behållas intakta. TiU
följd härav har endast 352 av inspeklörsljänslerna hänförts till den årliga
taxeringen. Biträdena inom taxeringsinspektörsorganisationen deltar f. n. i
den årliga taxeringen under knappt halva året. Övrig tid utförs arbetsuppgifter
inom revisionsenhelen och andra arbetsuppgifter hos både länsstyrelse och lokal
skallemyndighet. Utredningen hänför 300 årsarbetskrafter lill den årliga
taxeringen. De sammanlagda resurserna inom länsstyrelser och lokala
skallemyndigheter för arbete med eftergranskning har beräknats molsvara 200
årsarbetskrafter. Den minskning av bi-irädestjänster hos lokala
skattemyndigheter, som bedöms bli följden av atl arbetet med beredning av
deklaralionsmalerialet bortfaller och att arbetet med all beräkna PGI minskar,
uppgår till ca 400 tjänster. Sammanfattningsvis anges i promemorian följande
antalsmässiga förändringar av personalen hos lokala skattemyndigheter och
länsstyrelser.
Lokala , Länssty- Totalt
skattemynd: r relser
A'v organisation
1 150 190 190
300'
35
1,450 ' 190
225
1530
335
1 865
'
- 352 '
- 300 .
- 352
- 300
Granskningsassistenter (handläggare)
Granskningsassistenter Granskningsbiträden
Tillgänglig personal inom nuvarande
granskningsorganisation Taxeringsinspektörer Granskningsbiträden
Summa nettoökning av gransknings- .
personal 1530 - 317 1213
' Härav 200 för granskningsverksamheten och 100 för
ledning, planering och utbildning m. m. inom den nya taxeringsenheten.
Prop. 1975:87 136
Lokala Länssty- Totalt
skattemynd:
r relser
Avgår
för minskat behov till följd av
rationaliseringar beträffande bered
ning m. m. (biträdespersonal) 400 400
Minskat behov av eftergranskare m. m.
(handläggare och biträden) 100
100 200
Förändring
i personal 1 030 417 -f 613
För
min del vill jag anföra följande. Det är ofrånkomligt att beräkningarna av
personalbehovet och personalfördelningen i den nya granskningsorganisationen i
detta skede av reformarbetet präglas av osäkerhet. Produktionslalen för
granskarna kan inle säkert bedömas. Som jag tidigare antytt anser jag liksom
många remissinstanser att utredningens bedömning av granskarnas produktionstal
är aUtför optimistisk. Vidare föreUgger svårigheter vid bedömning av de
arbetsvinster som kan uppnås genom ökad användning av ADB och andra
förenklingsåtgärder i laxeringsarbelet. De av utredningen beräknade
totalramarna för resursbehovet bör enligt min mening i dagens läge accepteras.
Erfarenheter från ytterligare utredningsarbete och försöksverksamhet samt en
successiv uppbyggnad av organisationen får komplettera den nu framlagda
utredningen för en slutgiltig beräkning av personalbehovet. Redan nu
föranleder emellertid mitt ställningstagande i fråga om placeringen av
granskningsassistentema att man i det fortsatta arbetet med
organisationsmodellen bör föra över en del av de granskningsassistenter som
ulredningen har föreslagit vara lokall placerade liU de nya taxeringsenheterna
på skatteavdelningama. Jag vill också betona vikten av att länsstyrelsernas resurser
för kvalificerad revisionsverksamhet behålls intakta.
4.8
Övriga frågor
Debitering
och omräkning av slutlig skatt
F.
n. sker avräkning av slutlig skatt i november månad under laxeringsåret.
Debetsedeln för slutlig skatt sänds ut i slutet av november eller början av
december samma år. För högt inbetalad preliminär skatt återbetalas därvid.
Kvarstående skatt inbetalas till statsverket under de två första
uppbördsterminema det påföljande året. Avdrag för kvarskatt görs för löntagare
i samband därmed under fyra månader.
Utredningen
föreslår att skatteavräkningen skall tidigareläggas tUl mitten av juni under
taxeringsåret. Avräkningen skall då i princip göras för samtliga skattskyldiga.
I de fall taxering inte åsatts vid denna tidpunkt sker avräkningen på gmndval
av deklarerade inkomster. Återbetalning av överskjutande skatt över 2 000 kr.
skaU emellertid gmndas på taxc-
Prop. 1975:87 137
ring.
Ändrar taxeringsnämnden underlaget för avräkningsbeslutet efter
avräkningstidpunkten skall den skattskyldige erhålla omräkningsbesked.
Kvarskatteuppbörd skall enligt förslaget i huvudsak ske i september och oktober
med inbetalning i november.
Den
övervägande delen av remissinstanserna lämnar förslaget om tidigare avräkning
utan erinran. På flera håll anser man det riktigt att överskjutande skatt
återbetalas så snart som möjligt. Man anser också att en tidigarelagd avräkning
har positiva siabiliseringspolitiska effekter. Flertalet remissinstanser
tillstyrker också den föreslagna metoden för avräkningen. Förslaget om
kvarskatteuppbörd under två månader anses dock på en del håll kunna innebära
en för stor påfrestning på många skattskyldiga. Åtskilliga anser emellertid att
avräkning skall ske successivt sedan taxering åsatts. Några remissinstanser är
kritiska mot förslaget att tidigarelägga avräkningen och anser att denna bör
ske vid taxeringsperiodens slut eUer vid i stort sett samma tidpunkt som f. n.
Enligt
min mening är en avräkning på gmndval av inle taxerat material olämplig. En
sådan ordning innebär bl. a. att överskjutande skatt som återbetalats på
sommaren under taxeringsåret på grundval av uppgifter i deklarationen några
månader därefter dä de återbetalade medlen måhända förbrukats kan komma att
återkrävas enligt ett då fattat taxeringsbeslut. Ett syslem med sådana
konsekvenser anser jag inte bör införas. Inte heller en successiv avräkning
efter hand som taxeringarna åsätts, eventuellt med en första avräkning i mitten
av juni, är enligt min mening att föredra framför nuvarande system. Bland olägenheterna
med en successiv avräkning är att de skattskyldiga inte vet när avräkningen för
deras del kommer att ske. Vidare sker avräkning och eventuell återbetalning av
överskjutande skatt för olika skattskyldiga vid skilda tidpunkter vilket kan
väcka irritation. Jag är sålunda inte beredd att förorda en övergång till en
tidigarelagd avräkning av den slutliga skatten utan anser att nuvarande syslem
bör behållas.
Statistik
och längdföring
Taxeringarna
registreras länsvis i magnetbandsregister och taxeringslängder. Inkomstlängder
framställs i juli och justeras den 10 augusti. De registrerade
taxeringsuppgifterna används av statistiska centralbyrån (SCB) för inkomst-,
förmögenhets- och taxeringsstatistik m. m. samt av bl. a. RRV,
landstingskommuner och kommuner för budgetarbete. Vidare utnyttjas uppgiftema
i vissa inkomstgrundande bidrags'ärenden (t. ex. studiebidrag och
bostadstUlägg).
Utredningen
framhåller att överväganden om det föreslagna systemets inverkan på statistiken
skett i samarbete med flertalet användare av statistiken och att sådant
samarbete fömtsätts ske även under ett fortsatt utvecklingsarbete. Med det nya
systemet kommer nya uppgifter att tillföras registreringen. Statistiken kommer
vidare att kunna tas fram om-
Prop. 1975: 87 138
kring
en månad tidigare än vid nuvarande system. Den kvalitetsförsämring som
inträffar genom att statistiken i juni har såväl granskade som ogranskade
uppgifter som underlag skall enligt utredningen motverkas genom en
korrektionsmodell som utarbetas för justering av statistikpro-duktema. En
preliminär inkomstlängd föreslås bli framställd den 25 juni. Denna kan enligt
utredningen utgöra underlag för bedömningen i vissa bidragsärenden. Efter
taxeringsperiodens slut föreslås en fullständig längd, skattelängd, bli framställd.
Vid
remissbehandlingen har förslaget till statistikproduktion i det nya systemet
lämnats utan erinran. SCB understryker behovet av elt fortsatt samarbete med
RS-utredningen. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet godtar
förslaget om slatistikuttag. Kommunförbundet anser emellertid att det är
angeläget att kommunema får uppgifter om det verkliga utfallet i sådan tid att
detta kan beaktas vid faststäUande av utdebiteringssatsen. Kommunförbundet
anser att det också är nödvändigt att möjlighet finns till justering av
skatteutjämningsbidrag då avvikelse av viss storlek föreligger mellan det
preliminära och slutliga taxeringsutfallet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
anser att vissa integritetsskyddsfrågor uppkommer i samband med framställningen
av taxeringslängder och föreslår att den preliminära inkomstlängden inte blir
offentlig.
Jag
godtar liksom remissinstansema de föreslagna riktlinjema för statistik- och
rängdproduktionen. Med den tidsprioritering jag har förordat för granskningen
kommer ett större antal löntagardeklarationer än utredningen föreslagit att
vara ogranskade då statistikuttaget sker. Statistiken får alltså i något
större utsträckning bygga på deklarerade och inte på taxerade inkomstbelopp.
Genom att införa korrektion härför kan man dock få en fullt tillfredsstäUande
kvalitet på statistikuttaget. Kommunförbundets synpunkter då det gäller tid för
redovisning av det slutliga taxeringsutfallet m, m, får övervägas under det
fortsatta utredningsarbetet. Även integritetsfrågor i samband med register,
längder m, m, får beaktas under det kommande arbetet med utveckling av det nya
systemet.
4.9
Genomförande
Utredningen
beräknar att det föreslagna systemet för taxering och debitering kan tas i
drift tidigast taxeringsåret 1978. Efter ett principiellt StäUningstagande till
förslagen från statsmaktema får ytterUgare försöksverksamhet och
utvecklingsarbete äga mm för att bl.a. få fram underlag för förslag lill
detaljutformnmg av organisationen och olika mtiner. Utredningen förordar att resursema
för skattekontrollen ökas successivt. Rekrytering till och utbildning för den
ökade granskningsorganisationen bör ske under åren 19751978. Det fortsatta
utredningsarbetet föreslås bedrivas gemensamt av RSV och statskontoret under
medverkan av personal från länsstyrelsema och de lokala skattemyndighetema.
Prop. 1975: 87 139
ÅtskilUga
remissinstanser ifrågasätter om det nya systemet kan genomföras år 1978. En
förskjutning av reformen något år förordas på flera håU. Remissinstanserna har
aUmänt uttryckt tillfredsstäUelse med förslaget om ett successivt genomförande
av den föreslagna organisationen och övriga reformförslag. Detta gäller särskUt
utbyggnaden av personalresurserna,
RSV
har som tidigare angetts i skrivelse tUl regeringen av den 11 febraari 1975
lämnat förslag till utbyggnad av organisationen för ökad granskningsassistans
åt taxeringsnämnderna. Till skrivelsen har fogats en PM av utredningen.
Promemorian har berörts något i avsnitt 4.7 om organisationen, I promemorian
har i fråga om genomförandet av taxeringsreformen anförts bl. a. följande.
Den
nya taxeringsorganisationen föreslås bli uppbyggd etappvis för att i huvudsak
vara utbyggd år 1978. Den första etappen bör genomföras tUl 1976 års taxering.
Utbyggnaden under budgetåret 1975/76 bör vara koncentrerad och begränsas tUl
vissa län och fögderier. Härvid får hänsyn tas till bl. a, lokala
förutsättningar. Det bör ankomma på RSV att efter samråd med länsstyrelserna
bestämma vilka fögderier som skall ingå i den första utbyggnadsetappen. Den nya
granskningsorganisationen föreslås under budgetåret 1975/76 genom rekrytering
tiUföras 150 tjänster med placering hos lokala skattemyndigheter. Samtidigt
uppkommer hos berörda länsstyrelser behov av resurser för planering, ledning
och uppföljning av granskningsverksamheten samt för regional utbildning. Under
budgetåret 1975/76 bör en tjänst inrättas härför i vart och elt av de åtta län
som föreslås ingå i första årets utbyggnadsetapp. Utöver dessa tjänster bör
det antal tjänster inom den nuvarande taxeringsinspektörsorganisationen
överföras vars irmehavare söker och erhåller tjänsl i den nya
granskningsorganisationen. ..
Vid
1976 och 1977 års taxeringar bör enligt promemorian där så är lämpligt
granskare kunna förordnas som kronoombud i lokalt taxerings-distrikt eller som
taxeringsinspektör i särskUt taxeringsdistrikt. Under icke taxeringsperiod åren
1976 och 1977 bör vidare granskningspersonalen fömtom i vidareutbUdning
delta i kontroUarbete, huvudsakligen i form av partiella revisioner och i
kontroll av underlaget för arbetsgivaravgifter. Personalen kan också komma att
medverka i arbetet med gemensam kontroll av inkomstskatt och mervärdeskatt.
Granskningspersonalen bör delta i taxeringsarbetet i första instans fr. o. m.
februari 1976. Utbildningen av denna personal behöver då inledas under: november
1975. För alt detta skall kunna ske bör ifrågavarande tjänster tillsättas
under september 1975. .
I
promemorian framhåUs vidare.att den planerade utbildningen med anledning av den
utbyggda granskningsorganisationen under uppbygg.-nadsfasen innebär en
tredubbling av hittills bedriven utbildning inom skatteadministrationen och-,
därefter, mer än en fördubbling av verksam-
Prop.
1975: 87 140
heten. Genom utbUdningens omfattning och uppräggning bör
en stor del av skatteutbildningen genomföras regionsvis. Härvid bör bUdas fem
ut-bUdningsregioner med 45 l'än i varje. Inom varje region erfordras en
tjänsteman som svarar för utbildningsorganisationen inom regionen. Fem sådana
tjänster bör tillkomma under budgetåret 1975/76. Eftersom de ändringar i
arbetsuppgifterna för de lokala skattemyndighetema som föreslås av utredningen
medför ett minskat behov av biträdesarbetskraft bör enligt promemorian en
anpassning härtUl ske successivt i fögderierna. Medel bör, anförs det, anslås
för att ersätta ledigblivna biträdes-tjänster vid de lokala skattemyndighetema
med tj'änster som är avpassade för de kommande arbetsuppgiftema. Enligt
promemorian beräknas 100 tjänster bli aktuella för detla under budgetåret
1975/76, Merkostnaderna härför beräknas till ca 1 350 000 kr.
Kostnadema för den första utbyggnadsetappen av
granskningsorganisationen och för atl ersätta ledigblivna bilrädestjänster hos
lokala skattemyndigheter med tjänster avsedda för kommande arbetsuppgifter beräknas
i promemorian uppgå till 12,5 milj. kr, för budgetåret 1975/76. Genom
granskningsassistansen uppnås emeUertid samtidigt en besparing av
taxeringsarvodena i taxeringsnämndema i storleksordningen 1,5 milj. kr. De
kostnader som uppstår för kommande budgetär bör enligt promemorian beräknas i
samband med länsstyrelsemas och RSV:s ärliga anslagsframställningar.
Kostnaderna för budgetåret 1975/76 sammanfattas i promemorian i följande tablå.
Lönekostnader för
6 200
000 kr.
1 200
000 "
1 350
000 "
1 950
000 "
200 000
"
300 000
"
500 000
"
800 000
"
12 500
000 kr.
handläggare och granskningsassistenter hos lokala skattemyndigheter
(150 tjänster)
handläggare hos länsstyrelser (8 tjänster för ledning av
granskningsverksamheten och 5 tjänster för regionsvis utbildning)
tjänster hos lokala skattemyndigheter som ersätter
ledigblivna biträdestjänster (merkostnad för 100 tjänster)
utbildningskostnader
konsultkostnader i samband med rekryteringstest
rese- och traktamentskostnader
lokalkostnader
expenser, inventarier m. m.
I RSV:s skrivelse den 11 febraari 1975 har verket med
hänvisning tUl promemorian den 10 februari 1975 hemstäUt att den framtida
taxeringsorganisationen i första instans byggs upp successivt i enlighet med
riktlinjema i promemorian. Vidare har RSV hemställt att medel för budgetåret
1975/76 12,5 milj. kr. ställs till verkets förfogande samt att de angivna
resursema initialt används för kontroll av arbetsgivaravgiften.
För egen del vUl jag anföra följande. Utredningens förslag
att det nya
Prop. 1975: 87 141
systemet
skall införas vid 1978 års taxering och att granskningsorganisationen skall
byggas upp successivt godtas i allmänhet av remissinstanserna. Även jag anser
att man bör inrikta sig på att i huvudsak genomföra reformen till 1978 års
taxering. Detta skulle ge en godtagbar takt för en successiv uppbyggnad av
personalresursema och en samordning med ett nytt ADB-system för beskattningen
som jag avser att föreslå senare denna dag. Under den successiva uppbyggnaden av
organisationen och fram till dess reformen har genomförts bör som utredningen
föreslagit ytterligare försöksverksamhet samt utrednmgs- och utvecklingsarbete
bedrivas. Resultatet därav får Ugga till grand för preciseringar i frågor som
man tagit principiell ställning till, för närmare spe-cificering av
resursbehovet och för utformande av rutiner m.m. Under den etappvisa
uppbyggnaden av den nya granskningsorganisationen bör granskningspersonalen som
utredningen har föreslagit snarast möjligt medverka i det årliga
taxeringsarbetet. Insatser bör givetvis också kunna komma i fråga på
närliggande områden såsom granskning av underlaget för arbetsgivaravgifter.
Utredningen
har beräknat att kostnaderna för den successiva uppbyggnaden av den nya
taxeringsorganisationen i första instans kommer att uppgå tiU ca 80 milj. kr. i
1974 års pris- och lönenivå. Det är givelvis inte möjligt att nu i detalj
beräkna dessa kostnader, som uppkommer hos såväl RSV som länsstyrelser och
lokala skattemyndigheter. De av RSV beräknade kostnadema ger dock en ungefärlig
uppfattning om de resurser som kommer att behövas för uppbyggnaden av den nya
organisationen. I samband med de årliga anslagsframställningarna för berörda
myndigheter får statsmaktema tillfälle att närmare pröva resursbehoven.
RSV
har framhålUt betydelsen av att uppbyggnaden av den nya taxeringsorganisationen
kan påbörjas redan under nästa budgetår. Jag delar denna bedömning och ansluter
mig till att den första etappen i uppbyggnaden får i huvudsak den omfattning som
RSV har föreslagit. Riksförsäkringsverket har i sitt yttrande den 18 februari
1975 över 1972 års skatteutrednings delbetänkande (SOU 1974: 103)
Skatteomläggning 1976 framhållit att det behövs kvalificerad
granskningspersonal för konttollen av arbetsgivaravgifter. Enligt verket bör
länsstyrelsema tillföras 25 Ijänster för avgiftsrevision utöver dem som RSV
föreslagit.
Uppbyggnaden
av den första etappen bör ske med hänsyn tiU mitt ställningstagande tUl bl. a.
fördelningen av granskningsarbetet mellan länsstyrelse och lokal
skattemyndighet. Vidare bör behovet av ökade resurser för kontroll av
arbetsgivaravgifterna beaktas. Jag vill understryka att den effektivaste
kontrollen i detta hänseende uppnås vid integrerad revision i fråga om såväl
direkt och indirekt skatt som arbetsgivaravgifter.
Mot
bakgrund av vad jag nu sagt bör de 150 granskningsassisten-
Prop. 1975: 87 142
terna
fördelas mellan länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Jag
lillstyrker att länsstyrelserna tillförs de sammanlagt 13 tjänster som RSV
föreslagit. Däremot ar jag inte beredd att nu förorda den ytterligare utökning
med 25 tjänster som riksförsäkringsverket föreslagit. RSV får efter samråd med
riksförsäkringsverket inkomma med delaljförslag tUl personalfördelning på olika
myndigheter inom den regionala och lokala organisationen. Det är, som jag
tidigare nämnt, angeläget att den nyrekrylerade personalen så fort det
lämpligen kan ske också sätts in i deklaralionsgranskningen.
Kostnaderna
för uppbyggnaden av den nya taxeringsorganisalionen hänför sig till elt flertal
anslag på statsbudgeten och ett stort antal anslagsposter hos
skatteförvaltningens olika organ. Av praktiska skäl förordar jag alt behövliga
medel ställs till RSV:s disposition för budgetåret 1975/76 för atl användas av
verket för att täcka kostnader hos länsstyrelsema och de lokala
skattemyndigheterna. Ett sådant förfarande innebär att sjunde huvudtitelns
förslagsanslag Riksskatteverket kommer att merbelaslas med ca 12,5 milj. kr. i
förhållande till vad som har anvisals på statsbudgeten för nästa budgetår
(prop. 1975: 1 bil. 9 s. 111, SkU 1975: 4, rskr 1975: 18). Minskade kostnader
för arvoden till ordförande och kronoombud inom taxeringsnämndsorganisationen
kommer emellertid att samtidigt resultera i en lägre medelsförbrukning under
sjunde huvudtitelns förslagsanslag Kostnader för årlig taxering m. m.
5
Hemställan
Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1. godkänna
de riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans som jag har förordat,
2. godkänna
vad jag har förordat angående bestridandet av kostna
derna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande av den nya taxerings
organisationen i första instans.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1975: 87 143
Innehåll
Propositionen....................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... 1
Uldrag ur protokoll vid regeringssammanlräde
1975-03-13 2
1
Inledning ....................................................... .. -
2
Allmän orientering ............................................ .. 4
2.1
Bakgrund till
reformförslagen ....................... .. 4
2.2
Sammanfattning av
utredningsrapporten m. m..... .. 6
3 Skatteadministration och
taxering i första instans ... .. 8
3.1
Nuvarande ordning ...................................... 8
3.2
Utredningsrapporten ................................. .. 12
3.2.1
Allmänna synpunkter.............................. .. 12
3.2.2
Granskningsassistans åt
taxeringsnämnderna 12
3.2.3
Lekmannamedverkan .......................... 13
3.2.4
Taxeringsperiod ................................ 17
3.2.5
Ambitionsnivå ..................................... 19
3.2.6
ADB-stöd vid taxeringen ..................... 20
3.2.7
Granskning av löntagardeklarationer.......... 22
3.2.7.1
Strukturering av löntagargranskningen
.... 22
3.2.7.2
Dimensioneringsfrågor ................ .. 23
3.2.8 Granskning
av små och medelstora rörelser o. d 24
3.2.8.1
Branschvis granskning ................. .. 24
3.2.8.2
TraditioneUa
överslagsberäkningar... 25
3.2.8.3
PartieUa revisioner ................... 25
3.2.8.4
Fåmansbolag ägare................... 30
3.2.8.5
Granskningsintensitet ............... . 31
3.2.8.6
Dimensioneringsfrågor ............... . 32
3.2.9
Granskning av stora rörelser o.
d............... . 33
3.2.10
Befogenheter i
granskningsarbetet............ . 35
3.2.11
Avstämningsrutin
mervärdeskattinkomsttaxering .. 35
3.2.12
Samarbete
skattemyndighetdeklarationsmedhjälpare 36
3.2.13
Organisation och
dimensionering ............. 37
3.2.13.1
Bakgrund ................................ 37
3.2.13.2
Vissa organisationsgrundande
faktorer 38
3.2.13.3
Styrnings- och ledningskrav........... 40
3.2.13.4
Befattningsstruktur .................. . 41
3.2.13.5
UtbUdnings- och
utvecklingskrav . 42
3.2.13.6
Organisationsstruktur ............... . 43
3.2.13.7
Granskningsarbetets
organisation inom lokal skattemyndighet och länsstyrelse 44
3.2.13.8
Indelning i taxeringsdistrikt............ . 47
3.2.13.9
Resurskrav ................................ 48
3.2.14......................................................... Övriga
frågor 52
3.2.14.1
Debitering och omräkning av
slutlig skatt .. 52
3.2.14.2
Statistisk och längdföring.............. . 53
3.2.14.3
Genomförande .......................... . 56
3.2.14.4
Intäkter och, kostnader................ . 58
Prop. 1975: 87 144
3.3
Remissyttrandena ....................................... 59
3.3.1
Allmänna synpunkter ............................ 59
3.3.2
Granskningsassislans åt
taxeringsnämnderna 60
3.3.3
Lekmannamedverkan i laxeringsarbelet
.. . 60
3.3.4
Taxeringsperiod ................................ 67
3.3.5
Ambitionsnivå ..................................... 71
3.3.6
ADB-stöd vid taxeringen ..................... 73
3.3.7
Granskning av löntagardeklarationer........... 74
3.3.8
Granskning av små och
medelstora rörelser o. d 75
3.3.8.1
Branschvis granskning ................ 75
3.3.8.2
Traditionella
överslagsberäkningar... 76
3.3.8.3
Partiella revisioner .................... .. 77
3.3.8.4
Fåmansbolag ägare................... .. 83
3.3.8.5
Granskningsintensitet ............... 84
3.3.8.6
Dimensioneringsfrågor ................ 84
3.3.9
Befogenheter i
granskningsarbetet............ 85
3.3.10
Avstämningsrutin
mervärdeskattinkomsttaxering .. 85
3.3.11
Samarbete
skattemyndighetdeklarationsmedhjälpare 86
3.3.12
Organisalion och dimensionering................ 86
3.3.12.1
Vissa organisationsgrandande
faktorer .... 86
3.3.12.2
Styrnings- och ledningskrav........... 88
3.3.12.3
Befattningssttuktur .................. .. 89
3.3.12.4
Utbildnings- och
utvecklingskrav . .. 92
3.3.12.5
Organisationsstruktur ................ 93
3.3.12.6
Granskningsarbetets
organisation inom lokal skattemyndighet och länsstyrelse 96
3.3.12.7
Indelning i taxeringsdistrikt............. .. 97
3.3.12.8
Resurskrav ................................ .. 99
3.3.13......................................................... Övriga
frågor 101
3.3.13.1
Debitering och omräkning av
slutlig skatt .. 101
3.3.13.2
Statistik och längdföring .............. . 103
3.3.13.3
Genomförande .......................... 104
3.3.13.4
Intäkter och kostnader................. 106
4 Föredraganden..................................................
107
4.1
Allmänna synpunkter .................................... . 107
4.2
Granskningsassistans åt taxeringsnämndema
... . 109
4.3
Lekmannamedverkan i
taxeringsarbetet .......... 111
4.4
Taxeringsperiod ........................................ 113
4.5
Granskningsarbetet m. m................................. 116
4.6
Taxering av fåmansbolag och
deras ägare ......... 125
4.7
Organisationen ............................................ 126
4.8
Övriga frågor ............................................. 136
4.9
Genomförande ............................................. 138
5 Hemställan
.................................................... 142
Beslut................................................................ 142
MARCUSBOKTR.STOCKHOmltrS 750Ui
Doktrin (2)
- Utredningar, FT 1976 nr 2 s. 100 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Utredningsuppdrag, FT 1976 nr 2 s. 99, på s. 100 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
70 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (68)
68 kopplingar i 37 dokument.
- Prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m. s. 264 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Prop. 1981/82:59 om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt s. 12 · s. 28 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- FT 1976 s. 100 Utredningar s. 100 i texten
- FT 1976 s. 99 Utredningsuppdrag s. 100 i texten