Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.

1972 · 97 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:146, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 146 år 1972 Prop. 1972:146

Nr 146

Kungl.
]V[aj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m. m.; given
Stockholms slott den 24 november 1972.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av
bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets
protokoU, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande lill
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåU

Propositionen innehåller förslag tiU ändrade
bestämmelser om tiU-godoräknande av straffprocessueUa frihetsberövanden.

Tillgodoräknande föreslås bli obligatoriskt och
fuUständigt. Vid lUl-godoräknandet skall hänsyn inle las tiU den dömdes
uppträdande under fömndersökningen och rättegången. En dags frihetsberövande
skall i princip motsvara en dags verkställighet i anstalt av ådömd påföljd. I
fråga om avräkning från böter, suspension och discipUnstraff bibehålls den
nuvarande fakultativa bestämmelsen.

Tillgodoräknande föreslås skola ske även vid
påföljderna ungdomsfängelse och internering. I fråga om dessa påföljder kommer
tUlgodo-räknandel atl inverka på samtliga verkslällighelstider.
Slraffprocessuellt frihetsberövande i mål i vilket den dömde erhåller
villkorlig dom eUer skyddstillsyn skall kunna tUlgodoräknas om påföljden
undanröjs i senare mål och ny påföljd av annan art ådöms i stäUet.

TUlgodoräknande föreslås skola ske, fömtom av
häktningstid, även av lid för anhållande, lid under vilken någon har varit
lagen i förvarsarrest och tid tmder vilken någon har varit Ivångsintagen på
rältspsykialrisk klinik med stöd av 9 § lagen om rältspsykialrisk undersökning
i brottmål. I fråga om kortvariga frihetsberövanden föreslås en begränsning på
så sätt att frihetsberövanden som understiger 24 timmar inte skall
tUlgodoräknas.

De nya avräkningsbestämmelserna skall tillämpas
även i högre rätl beträffande häktningslid som infaller efter lägre rätts dom.
Hänsyn skall sålunda inte las till utgången av den fullföljda talan. FuUföljs
inte talan mol domen eller leder inle sådan fullföljd tUl prövning i högre
rätt, skall

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 2

häktningstid
efter domen tUlgodoräknas genom att häktningstiden räknas som tid under vUken
påföljden har verkställts.

1 den mån det prövas skäligt med hänsyn tUl
omständigheterna skall avräkningsbestämmelserna tiUämpas även beträffande
straffprocessuella frihetsberövanden som har ägt rum utomlands.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
aprU 1973. TUlgodoräknande av frihetsberövande som har föregått vUlkorlig dom
eller dom på skyddstUlsyn skall dock ske endast om domen har meddelats efter
nämnda datum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 3

1
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 33 kap. 3 § skall upphöra alt gäUa,
dels att 26 kap. 8 § skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall
införas fyra nya paragrafer, 33 kap. 58 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26
KAP.

8§i

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall
vid tUlämpning av 6 § hänsyn tagas lUl den sammanlagda fängelsetiden. Som
fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkställighetstiden, enligt vad därom är
stadgat, förlängts genom disciplinär bestraffning, skall förlängningen icke
medtagas vid beräkning av tid för vUlkorlig frigivning, och må frigivning ej
ske förrän bestraffningen verkställts.

Såsom
avtjänad tid räknas även Såsom avtjänad tid räknas även

tid
vamnder straffet skall anses tid varunder straffet skaU anses

verkstäUt
på grund av domstols verkställt på grund av domstols

förordnande
som i 33 kap. 3 § förordnande som i 33 kap. 57 §§

sägs. sägs.

33
KAP.

3§

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till
fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff, må om med
hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall
anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits
i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå ungdomsfängelse,
internering eller, efter dom å skyddstillsyn, behandling varom stadgas i 28
kap. 3 § i stället straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn till
omständigheterna så prövas skäligt förordnas att straffet skall anses till
viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i
anstalt.

Senaste lydelse 1965: 620.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut i fråga som avses i denna
paragraf må vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras,
ändå att talan ej fullföljts mot beslutet.

5§

Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 §
l,att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning
av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en
sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rältspsykialrisk klinik
enligt 9 § lagen (1966: 301) om rätts-p.sykiatrisk undersökning i brottmål,
skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt
skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal
dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att
fängelsestraffet skall anses helt verkställt egnom frihetsberövandet.

Undanröjes vUlkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om
frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstUlsyn
eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall
avse även ytterligare brott. Delta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet
icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 v5V 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dömes någon till böter, suspension
eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som
prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på salt som angives i första
stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd
genom frihetsberövandet.

6§

Bestämmelserna i 5 § om tillgodoräknande
av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljd må, i den mån det
med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, tUlämpas även i fråga om
frihetsberövande som ägt rum utom riket.

7 §

Har någon börjat undergå fängelse,
ungdomsfängelse, internering eller, efter dom på skyddstillsyn, sådan
behandling som avses i 28 kap. 3 §, och dömes han i högre rätt i stället till
annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är
föreskrivet om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande motsvarande tilllämpning
i fråga om tid under vilken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om tid
varunder verkställighet skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga
domen eller domen på skyddstillsyn slutligen meddelades.

8 §

Vid prövning i högre rätt av klagan
angående ådömd påföljd må beslut i fråga som avses i 57 § ändras även om talan
ej fullföljts mot beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 6

Föreskrifterna i 33 kap. 5 § andra stycket och 7 §
andra stycket gäller ej vid undanröjande av viUkorlig dom eller skyddstUlsyn
som meddelats före ikraftträdandet. Nya lagen skaU dock gälla beträffande
frihetsberövande som föregått dom, som meddelats efter ikraftträdandet och genom
vilken förordnats atl påföljd som nyss sagts skall avse ytterligare brott.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom
förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964; 541) om behandhng i
fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
verkställighet av fängelse skall strafftiden, om ej annat följer av vad nedan
stadgas, räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må
verkställas och i annal fall från den dag då han för straffels undergående
intages i fångvårdsanstalt eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den
dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom
tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den
dagen.

Vid verkställighet av fängelse skall strafftiden
räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må
verkställas och i annat fall från den dag då han för straffels undergående intages
i fångvårdsanstall eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den dag då
domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Tid, under vilken den dömde hållits i häkte i målet
efter det att slutlig dom däri meddelades, skall räknas som tid varunder straffet
verkställts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
domstol enligt 33 kap. 5 7 brottsbalken förordnat att fängelse skaU anses
tUl visst antal dagar verkställt, skall först beräknas slutdag utan avseende
därå och avdraget räknas från den dagen.

Har domstol förordnat alt fängelse skall anses tiU
viss del verkställt genom att den dömde håUits i häkte eller undergått ungdomsfängelse
eller internering eller behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken,
skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den
dagen. Ingå dagar i avdraget skola de frånräknas sist.

Har avbrott i verkstäUigheten av fängelse ägt rum,
skall tiden för avbrottet läggas tiU slutdagen, i den mån ej annal följer av
vad nedan i denna lag stadgas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 * 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 §1 Vad i detta kapitel är stadgat om beräkning
av tid för fängelse skaU i tiUämpliga delar gälla i fråga om tid för behandling
varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller
intemering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller
internering i mål, vari han hållits häktad och undergått rättspsykiatrisk undersökning,
skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen avgivits
senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den 16 juni
1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den överskjutande
tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som tid under vilken
påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om den, beträffande
vilken i mål som nu sagts förordnats att ungdomsfängelse eller internering
som ådömts tidigare skall avse ytterligare brott.

Denna
lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
dom som meddelats före ikraftträdandet.

3
Förslag till

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, alt 45 kap. 4 §
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

45
KAP.

4 §2 I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:

1.
den tUltalade;

2.
målsäganden, om sådan finnes;

3.
den brottsliga gämingen med
angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som
erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagmm, som äro
tillämpliga;

'i
Senaste lydelse 1969: 42. »Senaste lydelse 1969: 588.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4.
de bevis han viU åberopa och
vad han vill styrka med varje särskUt bevis; samt

5.
de omständigheter, som betinga
domstolens behörighet, om ej denna framgår av vad eljesl anföres.

Vill åklagaren i samband med åtalets väckande
enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskUt anspråk, skaU han i ansökan uppgiva
anspråket och de omständigheter, vara det grundas, samt de bevis, som åberopas,
och vad han viU styrka med varje särskUt bevis.

Ar
den tilltalade anhållen eUer Om den tilltalade är eller har

häktad,
skall det angivas. varit anhållen, häktad eller tagen i

förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet,
skall åklagaren angiva detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas
om tiden för frihetsberövandet.

Ansökan
skall vara undertecknad av åklagaren.

Denna
lag träder i krafl den 1 april 1973.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om avräkning av häktningstid m. m. och anför.

1
Inledning

Mellan de nordiska ländema förekommer ett
omfattande samarbete i fråga om verkställighet av straff. För Sveriges del
finns bestämmelser om detta samarbete i lagen (1963: 193) om samarbele med
Danmark, FiiUand, Island och Norge angående verkstälUghet av straff m. m. I
detla samarbete har vissa svårigheter uppstått tUl följd av att reglerna om
avräkning av häktnuagstid, dvs. om möjligheter och fömtsättningar för beslul
att ådömd påföljd skall anses tUl viss del eller i sin helhet verkställd genom
att den dömde hållits i häkte, f. n. inle är enhetiiga inom Norden. Delta
förhållande har påtalats av bl. a. de nordiska ländemas kriminalvårdschefer.

En översyn av reglema om avräkning av häklningslid
framstår som motiverad även av andra skäl. Del har sålunda i andra sammanhang
ifrågasatts om inte avräkning av häktningslid över huvud taget bör ske i större
utsträckning än f. n. Vid prövning av ärenden om nåd i brottmål har jag vidare
kunnat konstatera viss oenhetUghet i tillämpningen av avräkningsreglerna i 33
kap. 3 § brottsbalken (BrB).

De reformfrågor som sålunda aktualiserats har
ansetts böra förberedas på nordiskl plan. Kontaktmännen för nordiskl
lagsamarbete beslöt därför den 13 november 1970 atl överlämna frågan om
översyn av reglema om avräkning av häklningstid till Nordiska
slraffrällskom-mittén (NSRK).

NSRK har i oktober 1971 avlämnat betänkande (NU
1971: 9) om avräkning av häktningstid m. m. På gmndval av betänkandet har inom
justitiedepartementet upprättats en promemoria (Ds Ju 1971: 22) i ämnet. I
promemorian läggs fram förslag till lag om ändring i BrB och lag om ändring i
lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 10

(behandlmgslagen).
Lagförslagen torde få fogas vid detta protokoll som bilagal.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts
av riksåklagaren (RA), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre
Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, intemeringsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden, kriminalvårdsnämnden, Sveriges advokatsamfund.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Föreningen Sveriges tingsrätts-domare (domareföreningen). Föreningen
Sveriges länspoUschefer, Föreningen Sveriges åklagare och Föreningen Sveriges
polismästare. RA har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs
och Malmö distrikt.

Gällande rätt 2.1 Straffprocessuellt
frihetsberövande m. m.

Huvudbestämmelserna om straffprocessuellt
frihetsberövande finns i 24 kap. rättegångsbalken (RB), som iimehåller regler
om häktning och anhållande. Den som är på sannolika skäl misstänkt för brott
kan häktas på vissa gnmder (12 §§). I vissa faU skall övervakning i hemmet
eller på lämpUg anstalt ordnas i stället för häktning (3 §). Häktning beslutas
av rätten (4 §).

När det finns skäl tUl häktning, kan den misstänkte
anhållas i avbidan på rättens beslut. AnhåUande kan också ske, när det inte
finns fulla skäl lUl häktning men det finnes vara av synnerlig vikt alt den
misstänkte tas i förvar i avbidan på ytterligare utredning. Beslut om anhållande
meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren (5 §).

Finns skäl tiU anhåUande men kan beslut därom inte
utan fara avvaktas, får polisman även utan beslut gripa den misstänkte. Även
en privatperson har rätl atl under vissa omständigheter gripa den som anträffas
på bar gäming eUer flyende fot eller den som är efterlyst för brott. Den gripne
skall i sådant fall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman (7 §).

Den som har anhållits eller gripits skall inställas
för förhör inför an-hållningsmyndigheten eUer särskilt förordnad polisman så
snart del kan ske. I fråga om gripen skaU anhåUningsmyndigheten omedelbart
besluta om han skaU anhåUas eUer friges (7 och 8 §§).

AnhåUnmgsmyndigheten skaU i princip sist dagen
efter det att an-hållningsbeslutet verkställts tiU rätten avlåta framställning
om den anhållnes häktande. Framställningen kan anstå i ytterligare fyra dagar,
men om framstäUning inte sker senast på femte dagen efter den då
an-hållningsbeslutet meddelades skall den anhållne omedelbart friges (12 §).

När
häktningsframstäUning har kommit in till rätten, skall häktnings-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 11

förhandling
hållas så snart det kan ske och, om synnerliga hinder inte möter, senast på
fjärde dagen efter del att framstäUningen kom in. Sätter rätlen ut målet liU
huvudförhandlmg inom en vecka, kan häktningsförhandlingen anstå lUl dess (13
§). Häktningsförhandling skall i princip fortgå utan avbrott. När förhandlingen
är avslutad, meddelas omedelbart beslut i häktningsfrågan (15 och 16 §§).

Är den tilltalade häktad, när rätten efter
huvudförhandling meddelar dom i målet, kan rällen beslula all han i häkte skall
avbida alt domen vinner laga kraft. Är den tUltalade på fri fot, kan rätten
förordna att han skall häktas (21 §).

Den som är misstänkt för brott kan utan alt vara
anhållen eller häktad hållas kvar för förhör i högst 12 timmar (23 kap. 9 §
RB).

Enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål kan den som skaU genomgå rättspsykiatrisk undersökning
och är på fri fot tvångsvis tas in på rättspsykiatrisk klinik, om del finns
skäl atl anta att han inte kommer att friviUigt medverka till undersökningen.
Rätten beslutar om sådan intagning. I beslutet skall fastställas den längsta
tid, högst tre veckor, under vilken den misstänkte får hållas kvar på kliniken.
Vid behov kan rätlen förlänga denna lid med ytterligare högst tre veckor.

2.2
Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt huvudregeln om avräkning av häklningstid i
33 kap. 3 § BrB kan domstol i samband med atl den dömer till fängelse på viss
tid, böter, suspension eller disciplinstraff förordna all påföljden skall anses
till viss del eller i sin helhet verkställd genom all den tilltalade har varit
häktad i målet. Hänsyn tas inte tUl häktningstid som infaller efter domens
meddelande. Avräkning kan inte ske vid ådömande av annan påföljd än de nu
nänmda, t. ex. villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering
eUer överlämnande till särskild vård. Visst undantag från denna regel gäller
dock enUgt vissa bestämmelser i verkställig-helslagstiftningen. Dessa regler
berörs närmare i det följande.

Den nämnda avräkningsregeln är fakultativ. Domstol
kan förordna om avräkning, om det prövas skäligt med hänsyn till
omständigheterna. Avräkning av häktningstid sker även i högre instans. Sådan
avräkning följer i princip samma regler som a'vräkning i första instans.

I 33 kap. 3 § andra stycket BrB fmns en
specialregel om avräkning av annat frUietsberövande än häklnmg. Bestämmelsen
avser det fall att lägre instans har dömt någon lill ungdomsfängelse,
internering eller skyddstillsyn i vUken ingår anstaltsbehandling enligt 28 kap.
3 § BrB och högre rätt efter fullföljd talan i stäUet dömer till påföljd vid
vUken avräkning kan ske enligt huvudregehi, nämligen fängelse på viss tid,
böter, suspension eller disciplinstraff. Har den av underinstansen ådöm-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 12

da
påföljden börjat verkstäUas på gnmd av nöjdförklaring eUer förordnande om
omedelbar verksläUighet, får överinstansen, om det prövas skäligt med hänsyn
till omständighetema, förordna atl det nya straffet skall anses tUl viss del
eUer i sin helhet verkstäUt genom vården eller behandlingen i anstalt.

Högre rätt är inte bunden av vad lägre rätt har
beslutat i fråga om avräkning ulan kan ändra sådant beslut, även om talan inte
har fullföljts i den delen.

I 22 § behandlingslagen finns en bestämmelse om
avräkning av häktningstid vid verkställighet av ungdomsfängelse och
internering. Bestämmelsen avser dem som efter atl som häktade ha undergått
rättspsykiatrisk undersökning döms tUl ungdomsfängelse eller internering. Har
utlåtande över undersökningen avgetts efter den i lagen om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål föreskrivna sexveckorstidens utgång, skall den
överskjutande tiden enligt den angivna bestämmelsen anses som tid under vUken
ungdomsfängelse eller internering har verkstäUts i anstalt. Avräkningsregeln
har sålunda betydelse för beräknande av såväl minsta som längsta tid för
anslallsvård vid dessa påföljdsformer. Regeln verkar automatiskt och
avräkningen sker på verkställighetsstadiel genom beslut av ungdomsfängelse-
resp. interneringsnämnden.

2.3
Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft

Bestämmelser om doms befordran tUl verkställighet
och om beräkning av strafftid finns i behandlingslagen. Dom, varigenom någon
har ådömts fängelse, ungdomsfängelse eller intemering kan i princip verkstäUas,
när den vinner laga krafl mot den dömde, alltså utan hinder av fullföljd från
åklagare eller målsägande (4 § första siycket och 11 §).

1 vissa faU skall dom verkstäUas omedelbart utan
hinder av alt den inte '/unnit laga kraft, antingen på gmnd av domstols
förordnande, t. ex. i fråga om dom på ungdomsfängelse enligt 29 kap. 1 § BrB,
eller direkt på gmnd av föreskrift i lag, t. ex. vid förändring av påföljd på
verkstäUighetsstadiet enligt 38 kap. 9 § jämförd med 34 kap. 10, 12 och 13 §§
BrB (4 § andra stycket behandlmgslagen).

För den som är häktad börjar strafftiden löpa, när
domen får verkställas. Tiden dessförinnan räknas alltså som häktningstid och
ingår inte i strafftiden (16 § första stycket och 22 § första siycket). Den
dömde har möjlighet att genom nöjdförklaring avstå från talan mot domen såvitt
avser den ådömda påföljden och medge att påföljden får verkställas.
Nöjdförklarmg avges i viss form och är bindande. Har talan mot domen fullföljts
innan nöjdförklaring avges, anses denna talan återkallad genom förklaringen (5
och 10 §§).

Avges
nöjdförklaring, får domen verkställas omedelbart. Är den döm-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 13

de
häktad i målel, börjar strafftiden löpa från dagen för nöjdförklaringen. Om
häktad avger nöjdförklaring inom tio dagar från den dag domen meddelades,
räknas emeUertid strafftiden redan från den dagen (16 § andra siycket och 22 §
första siycket).

3
Avräkning av häktnlngstid i Danmark, Finland och Norge

3.1
Danmark

3.1.1
Straffprocessuellt frihetsberövande m. m.

Huvudbestämmelsema om slraffprocessueUl
frihetsberövande finns i retsplejelovens kapitel 71 om "Anholdelse"
och kapitel 72 om "Faengs-ling".

"Anholdelse" av en person som är
misstänkt för brott kan antingen beslutas av rätten eUer företas av
poUsmyndighet eUer i vissa fall av privatperson.

Den som anholdes skall senasi 24 timmar efler
gripandet inställas inför rällen för "grundlovsforhör", om han inte
friges dessförinnan (gmndlovens § 71 och retsplejelovens § 774). Har anholdelse
skett för en gärning för vilken faengsling inle är utesluten, kan rätlen
beslula att anholdelsen skaU beslå t. v. Senast inom 72 limmar efler
gmndlovsfor-hörels slut skaU dock frigivning ske eller beslut meddelas om
faengsling eUer annan åtgärd som kan ersätta faengsUng.

Faengsling beslutas av rätlen efter förhandling
("relskendelse") när de i retsplejeloven angivna villkoren är
uppfyllda. I stället för faengsling kan vissa mindre ingripande ålgärder
beslutas, t. ex. tUlsyn, bevakning i hemmet eller föreskrift om uppehållsort.
I praxis används alternativen lill faengsling endast beträffande imga
lagöverträdare.

I samband med beslul om faengsling bestämmer rätlen
viss lid inom vilken "fomndersögelse", som sker vid rätten, skall
begäras eller åtal väckas. Denna tid kan förlängas. Om fasngsUng beslutas efler
del atl fomndersögelse har begärts eller åtal väckts, finns däremot inte någon
bestämmelse om viss tidsfrist. När fomndersögelsen är avslutad, utsätter
rätlen viss tid inom vilken faengslingen hävs om inte åtal väcks dessförinnan
eUer rätlen får sådana upplysningar alt gmndad anledning finns till förlängning
av liden.

Är den dömde faengslad när dom meddelas, kan
faengslingen fortgå även efter domen.

3.1.2
Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt slraffelovens § 86 skaU den tid som den
tUUalade har varil faengslad avräknas när domstol ådömer straff i målet.
Avräkningsregeln omfattar också tid då den tUltalade har varit intagen för
"menlalobser-vation" i målet, oavsett om han då har varit faengslad
eller ej.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 14

Avräkning kan beslutas vid ådömande av faengsel,
"ha;fte" eller böter samt vid de tidsobestämda påföljderna
"ungdomsfaengsel, arbejdshus och sikkerhedsforvaring". Domstolen
utmäter straffet utan hänsyn till faengslingstiden men i domen anges att
straffet tUl viss del eller i sin helhet skall anses verkställt genom att den
dömde har hållils faengslad. När avräkning av faengslingstid sker i samband med
ådömande av ungdomsfaengsel, arbejdshus eller sikkerhedsforvaring, inverkar
avräkningen på föreskrivna minimi- och maximitider. Också i vUlkorlig dom med
utsatt straff görs avdrag för faengsel. Om domen endast delvis är villkorlig,
sker avdraget från den oviUkorUga delen av straffet. I fråga om villkorlig dom
utan utsatt straff beslutas avräknung av faengslingstid först om och när domen
undanröjs och ersätts av påföljd från vilken avräkning kan ske.

När vUlkoren i straffelovens § 86 är uppfyUda, är
avräkning obligatorisk. Domstolen har dock möjUghet att skönsmässigt bestämma
hur stor del av straffet som skall anses verkställt genom frihetsberövandet. Sålunda
kan domstolen förordna alt hela straffet skall anses verkställt. Beslut därom
kan bli aktuellt särskilt när straffet beslämls till böter. I fråga om
fängelsestraff är det numera praxis alt låta den dömde få tiUgodoräkna sig
hela faengslingstiden.

Avräkning är utesluten om den tiUtalades "eget
forhold under sägen" har medfört atl faengsling har kommit lill stånd eUer
alt faengslingstiden har förlängts. Från praxis före år 1968 finns flera fall
då avräkning inte har skett därför att den tUltalade aktivt motverkat
utredningen i målel, i. ex. genom lögnaktiga uppgifter som lett tUl onödiga
undersökningar, genom simulation av sinnessjukdom eller liknande, genom atl
påverka vittnen, genom flyktförsök m. m.

Avräkning av fxngslingstid kan ske även i högre
instans. Samma regler som vid avräkning i första instans gäller för
a"vräkning vid fullföljd av talan.

3.1.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som
sedermera vinner laga kraft

Bestämmelserna om verkställighet av brotlmålsdom
finns i retsplejelovens kapitel 90. Enligt dessa bestämmelser kan brotlmålsdom
inte verkställas förrän tiden för talan mot domen enligt lagens allmänna
regler har gått ut eller "ankeafkald" har meddelats.

Del ankommer på politimesleren att ombesörja
domsverkstäUigheten. Justitieminisleriet har meddelat närmare föreskrifter om
strafftidens beräkning när den dömde har varit faengslad efter domens
meddelande (bekendtgörelse nr 11 den 14 januari 1964 ändrad genom
bekendtgö-relse nr 408 den 13 december 1968). Strafftiden räknas då från dagen
för domens meddelande i de faU då en person, som i första instans har dömts
till ovUlkorligt frihetsstraff, är faengslad och domen inle överklä-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 15

gas.
Överklagas domen, räknas strafftiden som påbörjad den dag dä målet är slutiigt
avgjort i högre instans. Om fuUföljdstalan awisas eller återkaUas, beslutar
högre rätt enligt avräkningsregeln i straffelovens § 86 om avräkning av
faengslingstid som infaller efter dom i lägre instans.

3.2
Finland

3.2.1
Straffprocessuellt frihetsberövande m. m.

Den som har ertappats eller på sannoUka skäl är
misstänkt för brott kan häktas under vissa i lag angivna fömtsättningar.
Häktning beslutas av poUsmyndighet eller sedan målet har förevarit vid
domstol av domstolen.

Om fömtsättningarna för häktning är uppfyUda, kan
den misstänkte anhållas i awaktan på beslul om häktning. AnhåUande kan ske även
om sannolika skäl till misstanke om brott inte föreligger. Beslut om anhållande
meddelas av poUsmyndighet.

Enligt huvudregeln bör den som har anhåUits
antingen häktas eller försältas på fri fot senast tre dygn efler det att han
berövades friheten. Om det är av synnerUg vikt, kan anhåUandet dock, trots all
full anledning till häktning inte föreUgger, förlängas med högsl fjorton dygn.
Utöver denna tid kan anhållande inte förlängas ens med den anhållnes samtycke.
Till anhållningstiden räknas inle den lid som har åtgått för den anhållnes
transport tiU gärningsortens rannsaknmgsmyndighel. Sådan tid får dock uppgå
till högst fyra dygn. Den absoluta maximitiden för anhållande är således 21
dygn. Så länge den misstänkte är anhållen hålls han i förvar hos polisen. När
beslut om häktning har fattats, bör han översändas tiU allmänl fängelse och
samtidigt skaU vederbörande domstol underrättas om häktningsbeslutet. Domstolen
måsle därefter utan dröjsmål ta upp målet tUI behandling, i stad senast åtta dygn
och på landel en månad efter det alt domstolen har fått del av beslutet.

3.2.2
Avräkning av frihetsberövande före dom

Bestämmelsema om avräkning av frihetsberövande före
dom finns i 3 kap. 11 § strafflagen. Den tilltalade har i princip rätt att få
straffet reducerat med den lid han har varit berövad friheten före dom i målel.
Avräkning beslutas av domstol i samband med utdömande av straff. Enligt
lagmmmets ordalydelse kan avräkning ske från frihetsstraff på viss tid,
skiljande från utövning av tjänst (suspension) och bötesstraff. I praxis görs
avräkning även vid utdömande av fängelse eUer böter som surrogatstraiff för
avsättning enUgt strafflagen 2 kap. 9 §.

Avdrag kan göras såväl för den tid som den
tiUtalade har suttit häktad som för anhållningstiden. I praxis gör domstolama
dock inle avdrag för korta anhållningslider.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 16

I första instans skall avräkning göras, om del inte
föreligger gmndad anledning att inte göra avräkning. Domstolen kan underlåta
att avräkna tid för anhållande och häktning t. ex. om den dömde själv ulan
giltigt skäl har förlängt rannsakningstiden. Avräkning bör däremot göras om
förlängningen beror på omständigheter som den tilltalade inte kan anses svara
för, t. ex. om rannsakningstiden har förlängts på gmnd av sinnesundersökning.

I högre instans får avdrag göras för
frihetsberövande som infaller efter dom i lägre instans, om den dömde har sökt
ändring och får domen mildrad eller det annars föreUgger synnerliga skäl tUl
avdrag. Sådana skäl föreligger t. ex. när det har dragit ut på tiden mellan
underrättens och överrältens dom utan att dröjsmålet har berott på den dömde.

När lagens fömtsättningar är uppfyllda, är
avräkning obligatorisk. Del tillkommer emeUertid domstolen atl bestämma hur
lång lid som får avräknas. EnUgl strafflagen 3 kap. 11 § skall avräkning göras
i skälig omfatlning. Hela rannsakningstiden räknas i regel av när den tilltalade
döms till fängelsestraff, men ofta bara tre fjärdedelar av tiden, om han döms
tiU lukthusslraff. Detla beror på atl domstolama analogi tUl-lämpar regeln i
strafflagen 7 kap. 5 § mom. 2 punkt 2, enUgt vilken fängelsestraff som
förvandlas liU lukthusslraff skall reduceras med en fjärdedel. Den
omständigheten att det straff som återstår efter avdraget underskrider
ifrågavarande straffarts eller latituds minimum, ulgör inle hinder för
avräkning.

3.2.3
Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft
Bestämmelserna om beaktande av tid i häkte vid beräkning av strafftid finns i
1889 års förordnmg om verkställighet av straff. För den som är häktad räknas
strafftiden senast från den dag domen vinner laga krafl. Strafftiden börjar
löpa tidigare, om den dömde samtycker tiU della. Om sådant samtycke lämnas inom
"tiden för anmälan av missnöje", räknas strafftiden från den dag
domen meddelades, över underrätts dom skaU missnöje anmälas inom en vecka och
över överrälts dom inom 21 dagar från det domen gavs.

3.3
Norge

3.3.1
SlraffprocessueUl frihetsberövande m. m.

Bestämmelser om processueUt frUietsberövande i
awaktan på rättegång och dom saml om verkställighet av domen finns i
slraffeprosess-lovens 19 kap. om "Paagribelse og Faengsling". Den som
är på skälig grund misstänkt för brott kan "pågripes", när vissa i kapitlet
angivna förutsätlnmgar är uppfyllda. Enligt huvudregehi i straffeprosessloven
be-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 17

slutar
rällen om pågripelse. Om det är fara i dröjsmål, kan åklagarmyndigheten
förordna om pågripelse.

När pågripelse har skett, skall den pågrepne
snarast möjligl och senast dagen efter pågripelsen inställas inför rätlen som
vid särskild förhandling prövar frågan om den pågrepne skaU underkastas
"varetekts-fengsel". Beslut i frågan meddelas genast vid förhandlingen.
Om rätlen beslutar att fengsla den misstänkte, skaU fastställas en tidsperiod
för "fengslingen". Denna period kan förlängas. Döms den tUltalade för
brottet och är han fengslad vid domstUlfäUet, skall han hållas kvar i varelekt,
om inle rätten förordnar att han skaU friges.

Enligt straffeprosesslovens § 210 kan misstänkt
tvångsinlas på sjukhus för rättspsykiatrisk undersökning och observation enUgt
beslut av rätten.

3.3.2
Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt straffelovens § 60 kan domstol besluta att
den tid som den dömde har varit underkastad varetektsfengsel skall dras av från
det straff som utdöms i målet. Uttrycket "varetektsfengsel" omfatter
inte bara sådant processueUt frihetsberövande som har beslutals av rätten utan även
den "pågripelse" som vanligen har föregått vareleklsfengs-lingen,
aUtså varje frihetsberövande som den tilltalade har undergått enligt
bestämmelserna i kap. 19 i straffeprosessloven om pågripelse och fengsling.
Avräkningsregeln i slraffeloven omfattar dessulom den tid som den tilltalade
har varil tvångsinlagen på sinnessjukhus för rättspsykiatrisk undersökning
enligt straffeprosessloven § 210.

Enligt ordalagen i straffeloven § 60 bör avdrag
göras för tid i varelekt men i praxis innebär bestämmelsen att avdrag skall
ske. Det är fast praxis att ge den tUltalade fuUt avdrag för varje dag av
frihetsberövande före domen. I lagen anges också som vUlkor för rätten tUl
avräkning, alt det är fråga om varetektsfengsel som den tUltalade "ikke
ved sitt forhold under saken har pådratt sig". Denna begränsning kan leda
lUl all den tUltalade bara får delvis avdrag t. ex. vid flyktförsök.

1 praxis
ges dock nästan utan undantag fullt avdrag.

Avräkning kan göras vid utdömande av
"straff" dvs. fängelse, ungdomsfängelse och böter. Om tiden för det
processueUa frihetsberövandet är lika lång eller längre än det frihetsstraff
som senare ådöms, förordnas regelmässigt alt straffet skall anses avtjänat i
sin helhet genom frihetsberövandet. Om detta är något kortare än det straff som
brottet förskyller, händer det att domstolama likväl anser hela straffet
avtjänat genom liden i varelekt. Vid utdömande av böter som enda straff kan man
teoretiskt först bestämma bötesstraffet och därefter göra avräkning, men i
praxis tar man hänsyn lUl liden i varelekt direkt vid straffmätningen. När
ungdomsfängelse ådöms, fastställer domstolen den tid som skall avräknas och
denna tid beaklas sedan när man i administrativ ordning beräknar minimi- och
maximitider för uppehåll i anstalt.

2 Riksdagen
1972.1 saml. Nr 146

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 18

Varetektsavdrag görs också vid vUlkorlig dom, som
kan ha formen av anstånd med straffverkstälUgheten helt eUer delvis eller av
anstånd med ådömande av straff ("domsutsettelse"). När den dömde får
anstånd med verksläUighet av frihetsstraff, görs avräkning på samma sätt som
vid ovillkorUgt straff. Är domen delvis vUlkorlig, görs som regel avdrag i den
ovUlkorliga delen av straffet. Vid domsutsettelse anges i domsskälen den tid
den dömde har varil underkastad varetektsfengsel så atl avdrag kan göras om
straff senare utdöms. Avdrag görs också om den dömde under prövotiden begår
nylt brott och får ett gemensamt straff för detta brott och den brottslighet
som omfattas av den vUlkorUga domen.

1 högre instans görs också avdrag för
varetektsfengsel som den dömde har varit underkastad i tiden mellan domen i
första instans och det slutUga avgörandet. Detta gäUer oberoende av om
åklagaren eller den dömde har fört talan mol domen och oberoende av utgången i
målet.

3.3.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som
sedermera vinner laga kraft

Enligt straffeprosessloven § 475 inräknas
vareteklstid efter dom som sedermera vinner laga kraft oavkortad i verkställighetstiden,
om inte den dömde "selv har foranlediget oppholdet" i
varetektsfengsel. Beslul om avdrag enligt derma bestämmelse meddelas av
åklagarmyndigheten. För avräkning på verkstäUighetsstadiet uppstäUs i
realiteten samma vUlkor som för det avdrag som beslutas av domstol enligt
straffeloven § 60. Riksadvokaten har i cirkulärskrivelse tiU stalsadvokalema
uppmanat dem att följa den praxis domstolama har vid tillämpningen av nämnda
paragraf.

Straffeprosessloven § 475 tillämpas på det sättet
alt den dömde får fuUt avdrag för vareteklstid som infaUer efter dom som inle
överklagas av någondera parten. Delta gäUer också om tiden i varelekt har
blivit förlängd därför atl den dömde inle bestämt sig för att avstå från atl
överklaga förrän fullföljdstiden nästan gått ut. Även i de fall då den dömde
har fullföljt talan, men denna inte tas upp till behandling i högre instans,
t. ex. när hans talan bUvit "awist som gmnnlös" av
"H0yeste-relts kjaeremålsutvalg", får den dömde fuUt avdrag för den
tid han har varil fängslad efter meddelande av den dom som sedermera vinner
laga kraft och fram tiU beslut om verksläUighet.

4
Nordiska straffrättskommittén

4.1
Allmänna synpunkter

Kommittén erinrar om att det mom Norden finns ett
praktiskt betydelsefullt samarbete i fråga om straffverkstäUighet. Samarbetet
bygger på enhetlig lagstiftning och innebär i princip att brottmålsdom som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 19

har
meddelats i etl nordiskt land kan verkställas i något av de andra. Del är uppenbart
att olikheter i de nordiska ländemas regler om avräkning av häktningstid o. d.
är tUl klar nackdel för detla samarbete. Kommittén finner det därför angeläget
att skapa enhetliga regler för Norden i fråga om avräkning av tid för
straffprocessuella frUietsberö-vanden.

Kommittén framhåller atl anhållande och häktning är
processuella tvångsmedel som får tillgripas när del med skäl kan befaras att
den som är misstänkt för brott skaU avvika, försvåra brottsutredningen eller
fortsätta sin brottsliga verksamhet. Sådant frihetsberövande är alltså till
sitt syfte en processuell åtgärd och inte elt straff. Straffprocessuellt
frihetsberövande har dock faktiskt sådan karaktär all den anhållne eller häktade
upplever det som straff. Kommittén anser därför att likformiga nordiska
avräkningsregler bör grundas på principen att tid i arrest eller häkte skall
jämstäUas med frihetsstraff. Avräkningsreglerna bör vara så utformade att
reaktionen mot brottet totalt sett inte blir strängare för den som har varit
anhållen eller häktad än för den som har varit på fri fot.

4.2
Avräkning av frihetsberövande före dom

4.2.1
Avräkning vid olika påföljder

Kommittén anser att avräkning av straffprocessuellt
frihetsberövande före dom i princip bör göras vid varje påföljd som är så
bestämd till sitt måti all det finns gmnd för atl beräkna avdrag för
häktningstid e. d. Därför förordas att det danska och norska systemet görs tUl
förebUd i detla avseende. Avräkning bör sålunda vara möjlig förutom vid
böter och tidsbestämt fängelsestraff vid sådana relativt tidsobe-slämda
påföljder som ungdomsfängelse och internering liksom vid villkorUg dom med
utsatt straff. Vid ådömande av vUlkorlig dom utan utsatt straff eUer
skyddstiUsyn kan avräkning visserligen inte ske från sådan påföljd.
Straffprocessuellt frihetsberövande i mål, vari sådan påföljd ådömts, bör
däremot kunna tillgodoräknas den dömde i senare mål.

Avräkning bör enUgt kommitlén beslutas av domstol i
samband med ådömande av påföljden, och avdragets omfattning bör anges i domen.
Vid ungdomsfängelse och internering bör avräkningen som nu redan sker i
Danmark och Norge tas i beaktande vid beräkning av minimi-och maximitider för
omhändertagande i anstalt. Vid villkorligt anstånd med straffs ådömande och vid
skyddstiUsyn kommer avdraget atl aktualiseras först vid elt undanröjande av
påföljden. Detla bör gälla även om del i domen föreskrivs behandUng i anstalt
under viss del av prövotiden. Redan i den första domen bör emellertid utsägas
med vilken tid sådan avräkning får ske, om den ådömda påföljden senare skulle
komma att ersättas av påföljd vid vilken avräkning kan ske.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 20

4.2.2
Avräkning vid olika former av straffprocessuellt frihetsberövande Kommittén
anser att varje form av frihetsberövande före dom i princip bör avräknas när
påföljden bestäms. Del frihetsberövande som i tiden kan sträcka sig längst,
nämligen häktning, är redan avräknings-bart enligt lagstiftningen i samtUga
nordiska länder. Med häktning bör i detla sammanhang Ukställas sådant
omhändertagande på anstalt som i vissa fall kan tjäna som ersätlning för
häktning.

Anhållningslidema är som regel korta och en regel
om avräkning även för sådan tid skulle endast innebära atl straffet kan avkortas
med ytterligare några få dagar. Även en sådan mmdre avkortning är emellertid
betydelsefuU för den som har varit berövad friheten. Kommiltén anser därför ått
man som mönster för enhetiiga nordiska bestämmelser bör välja den finska och
norska regleringen och tUlgodoräkna den tilltalade även tid för anhållande.
Kommittén menar att sådan avräkning i princip bör ske också i de faU då
anhållande inte har följts av häktning. Ä andra sidan är kommittén medveten om
att det i praktiken uppkommer svårigheter att låta varje kort frihetsberövande
leda till avräkning. Kommitlén anser sig därför inte vUja förorda alt Danmark,
Finland och Sverige, som nu inle har regler om avräkning av helt korta
frihetsberövanden, inför regler om avräkning av lid för anhållande som har
varat i mindre än 24 timmar.

Vid rättspsykiatrisk undersökning i brottmål
förekommer tvångsvis genomfört frihetsberövande som inte har sin gmnd i de
vanliga straffprocessuella tvångsmedlen anhållande och häktning. Sådant
frihetsberövande bör liksom f. n. gäller enUgl dansk, finsk och norsk rätt
kunna avräknas efler samma grunder som häktningslid.

4.2.3
Obligatorisk eller fakultativ avräkning

I dansk, finsk och norsk rätt kan
avräkningsreglerna sägas vara obligatoriska, medan så inte är fallet enligt
svensk rätt.

Enligt kommittén talar flera skäl för att avräkning
av tid för sådant frihetsberövande före dom som har berörts i det föregående
skaU vara obligatorisk vid utdömande av straff. Sålunda kan man från rent principieUa
synpunkter hävda att tid, vamnder den tUltalade varit berövad friheten i
avvaktan på lagföring, alltid skall tUlgodoräknas honom och inte få fungera som
ett tUläggsstraff. Ett tungt vägande skäl är vidare att elt sådant system redan
fungerar väl i större delen av Norden. I både Danmark, Finland och Norge har
man positiva erfarenheter av obUgatoriska regler om avräkning av
frihetsberövande före dom. Den svenska fakultativa regeln däremot kan befaras
ha lett tUl bristande enhetlighet i domstolarnas praxis. Detta är en nackdel
som skulle kunna undanröjas med en fast regel om avräkning. På skäl som nu
anförts förordar kommittén en i princip obligatorisk avräknmgsregeL

Kommiltén
diskuterar även om avräkning bör ske helt undantagslöst

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 21

eller
bör kunna underlåtas om särskUda skäl talar emot all den tilltalade får
tillgodoräkna sig tiden för frihetsberövande, t. ex. flyktförsök, undanröjande
av bevis eller simulation av sinnessjukdom. Kommiltén förordar en helt
automatisk regel ulan undantag. En sådan regel stämmer bäst med principen atl
man inle bör använda sanktioner mol tilltalad som motarbetar lagföringen.
Vidare anser koinmittén att en undanlagslös regel är bäst ägnad att skapa
rättslikhet i Norden.

Kommittén förordar med den begränsning som
lidigare har nämnts i fråga om kortare tid för anhåUande än 24 timmar atl
avdrag görs för hela den tid som den dömde har varit berövad friheten före dom
efter principen alt en dags frihetsberövande motsvarar en dags straffverkställighet
i anstalt. En smidig tiUämpning av avräkningsinslitulet fömtsätter dock att
frihetsstraff som är endast obetydligt längre än tid för avräkningsbart
frihetsberövande bör kunna anses verkställt i sin helhet genom frihetsberövandet
före dom. I fråga om tidsobeslämda påföljder bör avdraget inverka på minimi-
och maximitiderna. Vid bötesstraff får domstolen göra en skälighetsbedömning.
Fasta skalor för beräkning av avdrag från sådant straff lorde inte ha någon
funktion atl fylla. När böter förekommer i kombination med annan påföljd, t.
ex villkorlig dom eller skyddstillsyn, bör avräkning inle göras från
bötesstraffet utan från den andra påföljden, om denna är av sådant slag all
avräkning kan ske, och i annat fall om och när påföljden undanröjs i senare
dom.

4.2.4 Avräkning
i högre instans

Enligt kommittén finns det risk för att frekvensen
av överklagade mål ökar, om rätten att avräkna häktningstid efter underrätts
dom utvidgas. Detla kan komma att medföra en ökad belastning på åklagar- och
domstolsväsendets resurser. Kommittén anser del dock vara principiellt
oriktigt att begränsa tUlströmningen av mål lill högre rätt genom restriktiva
avräkningsregler. För den som är på fri fot gäUer inte några sådana
restriktioner. Den häktade är således med en sådan ordning betydligt sämre
ställd än den som är på fri fot. Kommittén förordar därför, alt avräkning av
häktningstid i högre instans skaU vara obligatorisk och ske ulan hänsyn till
resultatet av användningen av rättsmedel.

4.2.5 Avräkning
av frihetsberövande i utlandet

I samband med lagföring för brott kan också
uppkomma fråga om avräkning av frihetsberövande som på gmnd av brottet har ägt
rum utomlands. Detta blir särskiU aktuellt vid lagföring efter
utlämnings-förfarande.

I samband med begäran om utlämning för brott kan
sålunda den som i annat land begärs utlämnad bU omhändertagen i det landel i
avbidan på prövning av utlämningsfrågan eller verksläUighet av utläm-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 22

ningsbeslut.
Sådant omhändertagande kan på grund av efterlysning ske redan innan
framställning om utiämning görs. FrUietsberövande av detta slag kan bli
långvarigt, upp lUl flera månader. Lagföring för brott kan även överföras från
etl land tiU ett annat utan samband med ul-lämningsförfarande. Också i sådana
fall kan den misstänkte ha varil berövad friheten i annal land än domslandet
på gmnd av misstanke om brottet.

Frihetsberövande i utlandet på gmnd av misstanke om
det brott som senare leder tUl ådömande av påföljd i det egna landel bör enligt
kommitténs uppfattning i princip avräknas efter samma grunder som gäller för
anhållande eller häktning som har verkställts i domslandet. De
straffprocessuella frihetsberövanden som förekommer i utomnordiska länder kan emellertid
skilja sig avsevärt från vad som gäller inom Norden. Kommittén anser därför
alt man inle bör ställa upp någon generell regel om att straffprocessuellt
frUietsberövande i utlandet skall avräknas efler samma precisa regler som bör
gälla för inhemskt frihetsberövande. Kommittén förordar i stället att
avräkningsreglerna på grund av de skiftande förhållanden som kan förekomma i
sådana fall skall medge avräkning i skälig omfatlning. Därvid förutsätter dock
kommittén, att frihetsberövande, som har skett i annal nordiskt land, med hänsyn
lUl den nordiska rättslikheten på området regelmässigt avräknas fullt ul i
enlighel med den fömt förordade obligatoriska avräkningsregeln. Detsamma bör
gälla sådant frihetsberövande i utomnordiskt land som har varil likartal med
del frihetsberövande som äger rum i de nordiska länderna efter anhållnings-
eller häktningsbeslut.

4.3
Avräkning av häktningstid efter dom som sedermera vinner laga kraft

Som en konsekvens av förslaget om obligatorisk
avräkning av häklningstid före dom bör enligt kommitlén följa all också
häklningstid efter dom som sedermera vinner laga kraft tillgodoräknas den dömde
vid verkställighet av frihetsstraff. Sådan avräkning bör ske utan krav på
bindande förklaring av den dömde att han avslår från fullföljd i målet.

Vidare bör den som vid fullföljd av talan tUl högre
instans får avslag på sin begäran att få målel upptaget till prövning få räkna
häktningstid efter dom i lägre instans som strafftid. Detta får enligt
kommiltén anses som en nödvändig följd av den föreslagna regeln att den som
fullföljer talan utan framgång får straffet reducerat med häktningstiden.

5
Departementspromemorian

I departementspromemorian framhåUs atl det för
svensk del krävs vissa lagändringar för atl NSRK:s rekommendationer skall kunna
föl-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 23

jas.
I promemorian läggs fram förslag lill ändringar i BrB och behandlingslagen.
Dessutom diskuteras vissa frågor om verkan av nöjdförklaring, när domen
mnehåUer beslut om avräkning av häktningstid o. d.

5.1
BrB

I promemorian föreslås alt tillämpningsområdet för
33 kap. 3 § BrB utvidgas i enUghet med NSRK:s rekommendationer. Avräkning bör
således kunna ske förutom vid böter, fängelse på viss tid, suspension eller
disciplinstraff även vid villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och
internering. Vidare bör det vara möjligl att tiUgodoräkna den dömde inte bara
häktningstid utan även tid för anhåUande. Anhållningstid bör avräknas, även om
anhållande inte har följts av häktning. Däremot bör som framhållits i
betänkandet helt korta frihetsberövanden inte föranleda avräkning. För
Sveriges del bör en sådan begränsning medföra att de former av
frihetsberövande som kan ha föregått beslut om anhållande inle blir
avräkningsbara. Kvarslan-nande för förhör enligt 23 kap. 9 § RB och sådant
gripande som avses i 24 kap. 7 § samma balk bör sålunda inte tillgodoräknas
den tilltalade. Tid för anhåUande bör dock alltid avräknas, även om den anhållne har frigetls efler atl ha varit anhållen
endast kort lid.

Tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik med stöd
av 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål bör enUgt promemorian
likställas med häktning.

Avräkning bör ske för frihetsberövande som den
tUltalade har varit underkastad med anledning av misstanke om brott som
omfattas av domen. Det bör sålunda, liksom f. n. gäller i fråga om avdrag för
häktningstid, vara möjUgt all avräkna frihetsberövande även om den tilltalade
frikänns från ansvar för den gäming som har föranlett frihetsberövandet men i
samma mål döms för annat brott.

Avräkning bör i enlighel med vad kommittén har
föreslagit vara obligatorisk.

Promemorian ansluter sig till NSRK:s förslag att
avdrag bör göras för hela det frihetsberövande som har föregått dom efter
principen att en dags frihetsberövande motsvarar en dags straffverkställighet i
anstalt. Om frihetsstraffet är endast obetydligt längre än det frihetsberövande
som skall avräknas, bör det dock liksom f. n. kunna anses verkställt i sin
helhet genom frihetsberövandet före domen. När det gäller ungdomsfängelse och
internering bör avdraget bestämmas i domen och sedan inverka vid fastställandet
av minimi- och maximitiderna för vård i anstalt. I fråga om villkorUg dom och
skyddstUlsyn bör det anges i domen hur lång tid som skall avräknas. Som har
framhåUits i kommitténs betänkande kan avräkning i dessa faU dock inle ske
från den nämnda påföljden utan först om påföljden undanröjs och den vill-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 24

korliga
domen eller skyddstiUsynen därvid ersätts med sådan påföljd vid vilken
avräkning kan göras. I det senare målet bör den dömde få räkna sig till godo
det tidigare frihetsberövandet. Denna ordnmg bör gälla även i faU då domstolen
i domen på skyddstiUsyn har förordnat om an-3taltsbehandling enUgt 28 kap. 3 §
BrB. Vid bötesstraff bör domstolen reducera bölema med vad som kan anses
skäligt. Ådömes mer än en påföUd i samma mål (1 kap. 5 och 6 §§, 27 kap. 2 §
och 28 kap.

2 §
BrB), bör det ankomma på domstolen att med hänsyn till omständig

hetema i det enskilda fallet förordna från vilken påföljd avräkning

skall ske.

I enlighet med kommitténs förslag bör den dömde
tUlgodoräknas häktningstid efter lägre rätts dom och fram tiU dom i högre
instans efter samma principer som gäller för avräkning i första instans. Högre
rätt bör sålunda medge avdrag för häktnmgstid utan hänsyn lill resultatet av
den fullföljda talan.

Som en konsekvens av förslaget att frihetsberövande
före dom skall kunna avräknas också vid utdömemde av vUlkorlig dom,
skyddstUlsyn, ungdomsfängelse eUer intemering föreslås i promemorian all 33
kap.

3 §
andra stycket BrB ändras så att högre rätt blir skyldig alt avräkna

påbörjad verksläUighet av fängelse, ungdomsfängelse, intemering eller

anstaltsbehandling vid skyddstiUsyn, när påföljden ändras liU någon av

de påföljder från vilka häktningstid m. m. skall räknas av enligt huvud

regeln i kommitténs förslag.

I svensk rätt saknas uttryckliga bestämmelser om
avräkning av frihetsberövande i utlandet på grand av misstanke om brott för
vilkel påföljd senare ådöms här i landet. Del torde vara tveksamt om 33 kap. 3
§ BrB är tUlämplig i sådana fall. Det föreslås i promemorian alt i nämnda
paragraf införs en bestämmelse som reglerar frågan om avräkning av
straffprocessuella frihetsberövanden utom riket. Sådan avräkning bör enligt
promemorian ske i den utsträckning som anges i kommittébetänkandet. Detta
innebär att sådant frihetsberövande i annal nordiskt land som motsvarar
anhållande, häktning eller tvångsintagning på psykiatrisk klinik för
rättspsykiatrisk undersökning skall avräknas fullt ut, om den omhändertagne
döms här i landet för det brott som har föranlett frihetsberövandet samt att
frihetsberövande i annan främmande stal skall avräknas i skälig omfatming.

5.2
Behandlingslageo

I fråga om 16 § behandUngslagen föreslås i
promemorian den ändrmgen att strafftiden, när den dömde hålls häktad i målel,
räknas från den dag då domen meddelades. Den särskUda regeln om verkan av
nöjdförklaring som avges inom tio dagar efter domen blir då överflödig och bör
utgå. Om 16 § ändras pä detta sätt, kommer häktnings-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 25

tid
efler dom som sedermera vinner laga kraft alt automatiskt inräknas i
strafftiden oberoende av nöjdförklaring.

Belräffande 19 och 22 §§ behandlingslagen föreslås
vissa följdändringar som är betingade av de föreslagna ändringama i 33 kap. 3
§ BrB.

5.3
Verkan av nöjdförklaring

De
föreslagna ändringarna av avräkningsreglerna ger anledning lill vissa
överväganden i promemorian rörande verkan av nöjdförklaring avseende dom som
innehåller beslut om avräkning av häktningstid m. m. Nöjdförklaring enligt 5 §
behandlingslagen avser fängelse, ungdomsfängelse eller internering och innebär
atl den dömde förklarar "att han avslår från talan mot domen såvitt angår
den ådömda påföljden och medgiver att den må verkstäUas". Den som avger
nöjdförklaring är oförhindrad alt fullfölja talan mol domen beträffande annan
påföljd eller rättsverkan som har ådömts honom, t. ex. förverkande av egendom,
avsättning eller förvisning. I fråga om förvisning kan nöjdförklaring avges
enligt 48 § utlänningslagen (1954: 193).

Enligt gäUande rätt får nöjdförklaring enUgt 5 §
behandlingslagen anses omfatta även sådant beslut om avräkning av häklningslid
som med stöd av 33 kap. 3 § BrB har meddelats vid ådömande av fängelse. Den
"ådömda påföljden" är således i detta sammanhang vad som återstår
efter avräkningen. Om den föreslagna utvidgningen i 33 kap. 3 § BrB genomförs,
får nöjdförklaring enligt 5 § behandlingslagen samma innebörd vid
ungdomsfängelse och internering som den f. n. har vid fängelse, dvs. beslut om
avräkning kommer inte atl kunna överklagas om nöjdförklaring har avgetts. Delta
är enligt promemorian en lämplig lösning.

Enligt 38 kap. 1 § BrB kan den som har ådömts
vUlkorlig dom eller skyddstillsyn avge nöjdförklaring i vad gäller den ådömda
påföljden. I paragrafen föreskrivs att nöjdförklaringen skall avse även böter
som har ådömts med slöd av 27 kap. 2 § eUer 28 kap. 2 § BrB liksom föreskrift
om anstaltsbehandlmg vid skyddstiUsyn.

Enligt promemorieförslagel kommer avräkningsregeln
vid villkorlig dom eller skyddstiUsyn atl få en annan innebörd än vid övriga
påföljder. I domen kommer alt förordnas att -viss lid skall tillgodoräknas, om
och när den vUlkoriiga domen eUer skyddstiUsynen undanröjs och ersätts med
annan påföljd vid vUken avräkning kan ske. En förklaring av den dömde alt han
är nöjd med domen "i vad gäller den ådömda påföljden" kan i det här
faUel knappast anses omfatta avräknings-beslulet. Detta har ju ingen inverkan
på den ådömda påföljden utan får betydelse först om påföljden undanröjs.

När
det gäUer avräkningsbeslul i samband med villkorlig dom eller

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 26

skyddstUlsyn,
bör sålunda enligt promemorian den som är missnöjd enbart med beslutet kunna
förklara sig nöjd med den ådömda påföljden men ändå fullfölja talan mot domen
såvitt avser avräknmgsbeslutet. Ett sådant resultat bör kunna nås utan ändring
av 38 kap. 1 § BrB.

5.4
Övergångsbestämmelser

I promemorian föreslås att lagändringarna träder i
kraft den 1 juli 1972.

De nya bestämmelsema i 33 kap. 3 § BrB om domstols
avräkning av frihetsberövande före dom bör enligt promemorian tillämpas också i
fråga om frUietsberövande som har ägt rum i mål som anhängiggjorts men ej
avgjorts före lagens ikraftträdande. Däremot bör de nya bestämmelsema inte
tUlämpas i fall då efter ikraftträdandet uppkommer fråga om undanröjande av
villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts genom dom meddelad före
ikraftträdandet och den dömde varit berövad friheten i det mål vari påföljden
ådömts. Frihetsberövanden i mål som avgjorts före ikraftträdandet bör inte
heller beaktas av internerings- och ungdomsfängelsenämnden vid beslut rörande
minimi-och maximitider för internering eller ungdomsfängelse. Vad som nu sagts
lorde inte kräva någon särskild bestämmelse.

Bestämmelserna i 16 § behandlingslagen bör enligt
promemorian till-lämpas i sin äldre lydelse, när efter ikraftträdandet
uppkommer fråga om verkställighet av dom som har meddelats före
ikraftträdandet. En särskild övergångsbestämmelse härom bör enligt promemorian
tas upp i den nya lagstiftningen.

6
Remissyttrandena

Huvudlinjerna i NSRK:s förslag och i
departementspromemorian om en obligatorisk och fullständig avräkning av
StraffprocessueUa frihetsberövanden från ådömda straff tillstyrks eller lämnas
utan erinran av så gott som alla remissinstanser.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller atl det är en
klar nackdel vid samarbetet mellan de nordiska länderna i fråga om
verkställighet av straff att avräkningsreglerna är olika i de olika länderna.
Det är därför betydelsefuUt atl del skapas enhelUga bestämmelser på detla
område. Styrelsen anser i likhet med NSRK att del finns ytterligare två tungt
vägande skäl för de föreslagna avräkningsreglerna. Del ena är alt tillämpningen
av dem inom landet kan vänlas bli enhetiig, och det andra att en obligatorisk
avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden kommer att te sig mera
tUlfredsstäUande från den dömdes synpunkt. Vidare framhåller styrelsen att
antalet nådeärenden i vUka den dömde begär att häktningstid skall avräknas kan
väntas bli ytterst litet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 27

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att de
nuvarande bestämmelserna är olämpliga även bortsett från önskvärdheten av
enhetiiga regler inom Norden. En fakultativ avräkning efler skälighetsbedömning
leder i alltför hög grad tUl oenhetlighet och kan därför uppfattas som
godtycklig. SärskUt oskäligt ter del sig att den dömde, när han överväger om
han skall överklaga lill högre rätt, måste kalkylera med att han därigenom kan
få frihetsberövandet föriängl därför alt den längre häklningsliden inte alltid
avräknas. Del är inle tillräckligt att domstolarna vid straffmätningen ofta
kan nå samma faktiska resultat utan avräkning. Påföljdens syfte är atl påverka
den dömde och andra. Därför är det väsentligt att den också upplevs som
rättvis. Detta når man enligt hovrätten endast om straffprocessueUa
frihetsberövanden obligatoriskt och fullständigt avräknas från frihetsstraff.

Kritiska synpunkter förs fram av överåklagaren i
Malmö, Föreningen Sveriges polismästare och kriminalvårdsnämndens ordförande
som har reserverat sig mot nämndens jollrande.

Överåklagaren i Malmö anser att den tid som går åt
för slutförande av fömndersökning och rättegång i elt brottmål i stor
utsträckning är beroende av den misstänktes vilja att medverka tUl utredningen.
Tendensen alt försöka försvåra förfarandet genom atl neka och undanröja bevis
har år för år blivit alltmer uttalad. Vetskapen om atl häktnings-tid helt eller
delvis inte kommer alt avräknas har varil ett återhåUande moment. Om avräkning
blir obligatorisk, försvinner detla. Den misstänkte har alll alt vinna och
intet all förlora på atl försvåra utredningen. Fömndersökningarna kommer alt
bli mer tidskrävande. Polisens utredningsavdelningar hinner med färre
utredningar, och uppklarings-procenten kommer att sjunka. När risken för
påföljd minskar, minskar också betänkligheterna mol att begå brott. Faran för
att delta skall leda till en accelererad stegring av brottsligheten är
påtaglig. En sådan utveckling kan endasl mölas med kostnadskrävande
personalförstärkningar inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet.

Föreningen Sveriges polismästare godtar förslaget
såvitt gäller utvidgning av området för avräkning men motsätter sig tanken på
obligatorisk avräkning. Föreningen anser att de nuvarande fakultativa avräkningsreglerna
motsvarar vad som i del allmänna rättsmedvetandet uppfattas som rätt och
riktigt. Har den tUltalade fördröjt utredningen t. ex. genom att förvanska
bevis eUer dylikt, skulle det uppfattas som stötande om därav föranlett
processuellt frihetsberövande får avräknas. Obligatorisk avräkning kommer
enligt föreningen att med slor sannolikhet försvåra polisens utredningsarbete.
Vetskapen om atl anhållande och häktning kan ske och atl avräkning inte bmkar
förekomma, om frihetsberövandet har föriängls på grund av den misstänktes
förvållande, är en viktig faktor när det gäller att påverka en misstänkt alt
samarbeta vid fömndersökningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 28

Ordföranden
i kriminalvårdsnämnden påpekar att NSRK visserligen konstaterat, atl anhållande
och häktning tiU sitt syfte är processueUa åtgärder, men i fortsättningen har
bortsett från detta förhåUande. Inte heUer i departementspromemorian redovisas
någon närmare prövning från processrättsliga synpunkter. NSRK:s
rekommendationer och promemorieförslaget innebär att man i Sverige skall
lagfästa en ordning som har utvecklats i praxis i Norge och i viss mån även i
Danmark vid sidan om där gäUande lagstiftning. Som motiv anförs främst att nordisk
enhetUghet är önskvärd. Den enhetUghet som man eftersträvar synes emellertid
väsentiigen vara av formeU art. För att man skaU tillskapa en ordning som för
den enskilde ler sig likartad i de olika länderna krävs uppenbarligen att man
jämför och prövar utformningen, innebörden och användningen av dessa
frihetsberövanden inpassade i det processueUa förfarandet i de olika länderna.
Någon utredning i dessa hänseenden föreligger inte. Reservanten erinrar vidare
om att utformningen av reglema om straffprocessueUa tvångsmedel är ett
resultat av en lång rättsutveckling. Erfarenheterna av tUlämpningen av gällande
regler måste betecknas som goda. De straffprocessuella tvångsmedlen utgör
hjälpmedel i förfarandet för att utreda förekomsten av brott samt för att
genomföra lagföring och ålägga straffrättslig påföljd. Den mest ingripande
åtgärden, häktning, har tiU syfte bl. a. att, om så är nödvändigt, göra den
misstänkte mera benägen att medverka under förfarandet. NSRK har såtUlvida rätt
i sina uttalanden, att den som blir föremål för åtgärden upplever den som elt
straff, alt frihetsberövandet sker under liknande former som elt frihetsstraff
och atl åtgärden inte skulle ha vidtagits om brottet inte hade begåtts. När
åtgärden sätts in på någon av de grander som anges i
häktningsföralsältningama, uppfattas åtgärden emellertid av den som berörs av
den främst som etl korrektiv mot del sätt på vilket han förhåller sig till del
judicieUa förfarandet. I systemet ligger att syftet med åtgärden tillgodoses
inle endasl genom frihetsberövandet ulan till stor del redan på det preventiva
planet. Enligt reservanten ingår den fakultativa avräkningen av häktningstid i
rådande system och bidrar därvid tUl att upprällhålla effekten av häktningen
som tvångsmedel. En reform som innebär atl avräkning av häktning blir
obligatorisk måste få till resultat atl häktningens användbarhet som
tvångsmedel försvagas. Det är svårt alt bedöma i vilken grad detta konamer att
ske, men det kan befaras alt häktningens funktion som tvångsmedel för att
främja den brottsliges medverkan i förfarandet kommer att nära nog försvinna
belräffande en del av del klientel som redan har allvarlig brottslig
belastning. Sådana personer kommer sannolikt att betirakta en häktning som ett
önskvärt påbörjande av del straff som kan fömtses. Den föreslagna reformen är
därför enligt reservanten ägnad att försämra möjUgheterna att
tiUfredsställande beivra brottsligheten i vårt land. Att det närmast gäller den
grövre brottslig-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 29

heten
inger särskilda betänkligheter. Enligt reservanten medför den föreslagna
ändringen av principema för avräkning av häktningstid klara nackdelar. Med
hänsyn härtill är ändringen inte tiUräckligt motiverad av del begränsade
intresse som den har för den nordiska straffverkställigheten. Man kan vidare
fråga sig om materialet i nådeärenden erbjuder tUlräckligt underlag för
slutsatser om bristande enhetlighet i domslolspraxis. Vid prövning av påföljd
måsle etl vissl utrymme för varierande bedömningar godtas. Om ett verkligt
behov av slörre enhetlighet föreligger, kan man utnyttja möjligheterna att få
tUl stånd vägledande avgöranden i högsta instans.

I några yttranden las upp frågor som rör andra
verkningar av den föreslagna reformen. Överåklagaren i Stockholms distrikt betonar,
att det måste noga följas upp atl de nya avräkningsreglerna inte medför alt
anhåUnings- och häklningsinstitulen utnyttjas i utsträckt omfattning. LO
framhåUer alt den föreslagna lagstiftningen inte får medföra alt domstolama
tUlgriper häktning i större utsträckning än hittills. Kriminalvårdsstyrelsen
utgår ifrån atl häktningsinslitulet även i fortsättningen tillämpas med
hittiUsvarande restriktivitet och att mål mol häktade handläggs med samma
skyndsamhet som nu. Styrelsen, som godlar NSRKrs bedömning att det finns en
risk för att antalet överklagade mål ökar, erinrar om att en sådan ökning
också medför en förlängning av häklningstidema. Styrelsen understryker atl man
måsle ta med i beräkningen alt detta får konsekvenser för häktesorganisationen.
Antalet platser på de s. k. allmäima häktena är dimensionerat efter en
tillströmning enligt nu gällande regler. Dessa häkten kan inle utan vidare
byggas ut, i varje fall inle ulan betydande koslnader. Även om behovet av
platser på fångvårdsanslalterna kommer att minska någol genom de föreslagna
reglerna, kompenserar detta inte utan vidare den befarade bristen på
häktesplatser, eftersom häktad enligt 24 kap. 22 § RB skall förvaras i allmänl
häkte. Enligt styrelsen finns det därför synnerUg anledning att aktualisera
frågan om hur behovet av etl ökat antal häktesplalser skaU lUlgodoses. En
väntad förlängning av häklningstidema ger också förnyad aktualitet och ökad
tyngd åt styrelsens yrkanden om bättre personella vårdresurser vid häktena.

Även LO anser att antalet överklagade mål kommer
att öka. Det är därför nödvändigt atl häktesorganisationen, som redan är hårt
ansträngd, ses över och atl erforderliga medel släUs tUl förfogande. Resurser
i form av kurators- och assistenlpersonal saknas, varför vårdpersonalen, fömtom
all den ofta arbelar i hårt nerslitna lokaler, tyngs av en orimligt slor
arbetsbörda. Det sociala rehabUileringsarbetet bör enligt LO kutma påbörjas
redan under häklningsliden oavsett den slulliga utgången i målet.

Förslaget att utvidga tillämpningsområdetför avräkning
liU de relativt tidsobestämda påföljdema ungdomsfängelse

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 30

och
internering godtas av de remissinstanser som yttrar sig i frågan.

I fråga om avräkning vid villkorlig dom och
skyddstill-sy n är meningama delade. Förslaget godtas av bl. a. hovrätten för
Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen och SACO. Hovrätten anser emellertid
atl regeln om avräkning vid villkorlig dom och skyddstiUsyn bör tas upp i en
särskUd bestämmelse i 33 kap. 3 § BrB. Regeln kunde ulformas så att i de fall
domstolen med tillämpning av 34 kap. BrB dömer tUl fängelse, ungdomsfängelse
eller internering i stället för tidigare meddelad villkorlig dom eller dom på
skyddstUlsyn, förordnande skaU meddelas om att vad den dömde har undergått i
form av frihetsberövande före den lidigare domen skall avräknas. Del räcker då
atl domstolen vid vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn i domen anger hur lång tid
den dömde har varit underkastad frihetsberövande. Kriminalvårdsstyrelsen utgår
ifrån att häklningstid inte i något fall skall kunna avräknas från
anslallsbehandling som ingår i skyddstillsyn.

Hovrätten över Skåne och Blekinge awisar bestämt
den föreslagna avräkningsregeln vid villkorlig dom och skyddstUlsyn. Enligt
hovrättens mening bör Sverige ta avstånd från den även om därigenom en skUlnad
skulle uppslå mellan de nordiska länderna. Hovrätten framhåller atl när domstol
dömer till vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn såväl domstolen som den dömde är
Övertygad om att påföljden skall lyckas. Det vore ett missgrepp att i delta
skede föra in något om vilken avräkning som skall göras, om påföljden senare
måsle undamöjas. Någol beslut om avräkning bör inte meddelas förrän etl
förverkande biir aktueUt. Det förekommer att domstol i domskälen åberopar
häktningen som motiv för att i det särskUda fallet tillämpa kriminalvård i
frihet. Det är enligt hovrätten inte förenligt med detta alt samlidigl tala om
atl häktningstiden skall avräknas från ett eventuellt framtida fängelsestraff.
Det enda syftet med alt ange avräkningen i den första domen är att för framlida
bmk bevara kunskapen om häklningstidens längd. Detta är emeUertid en uppgift
för rättsväsendets informationssystem.

Även interneringsnämnden och domareföreningen är
kritiska mot förslaget i denna del. Intemeringsnämnden ifrågasätter om
tillräckUga skäl föreligger att i dessa fall tillämpa obUgatorisk avräkning. Om
skyddstillsyn tillgrips för att den åtalade har varit häktad och sedan
skyddslUl-synen undanröjs i samband med att annan påföljd ådöms, kan etl tillgodoräknande
av häktningstid i det första målel sägas ske två gånger. Enligt
interneringsnämndens mening bör övervägas om inte frågan om tUlgodoräknande
skaU få avgöras efter en skälighetsbedömning i samband med att påföljden
undanröjs enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 1 § 3 BrB.
Intemeringsnämnden påpekar atl den i promemorian föreslagna ordningen inte
leder lill att häktningstid, som har föregått villkoriig dom eller
skyddstillsyn, alltid blir lUlgodoräknad vid senare

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 31

verkställighet
av annan påföljd. Om domstol i elt senare mål, i stället för atl undanröja
påföljden, dömer särskUt lill påföljd med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB, blU
häktningstiden inte tillgodoräknad. Delsamma gäUer i fall då bestämmelserna i
34 kap. 12 eller 13 § BrB är tillämpliga.

Doinareföreningen erinrar om atl tyst avräkning
äger mm vid kanske fiertalet av ifrågavarande domar. 1 vissa fall är ell visst
frihetsberövande en föratsättning för att inte döma tiU strängare påföljd än
villkorlig dom eller skyddstUlsyn. Mycket ofta tar domstolen hänsyn tUl
frihetsberövandet, när det gäller att avgöra om någon
"tiUäggspåföljd", anstalts-behandling eller böter, är motiverad.
Enligt domareföreningen är det lämpligast och mera ägnat att skapa förståelse
för domstolens avvägningar, om hänsynstagande till frihetsberövande utan
uttrycklig avräkning kan ske i samband med den första domen. Man skulle emellertid
ändå ta hänsyn till frihetsberövandet, när ny påföljd bestäms i en senare dom.

Förslaget atl utvidga avräkningsreglernas
tillämpning även till tid för anhållande tillstyrks av bl. a RÅ, hovrätten för
Nedre Norrland, domareföreningen och Föreningen Sveriges åklagare. Enligt RA
saknas anledning atl skilja meUan anhållande och häktning. Omständigheter som
den misstänkte ofta inte kan påverka avgör om anhållande består en dag eller
närmare två veckor. RA framhåller i detta sammanhang vikten av att den
myndighet som skall bestämma eller verkställa avräkningen har etl lUlförlilUgl
underlag lUl sill förfogande. I fråga om tid för anhållande anser RÅ alt
uppgift bör lämnas av åklagaren i stämningsansökan. Hovrätten för Nedre
Norrland anser att anhållandetider som understiger 24 timmar inte skall få
avräknas. Som skäl härför åberopar hovrätten, dels alt avräkning av kortare
tid än etl dygn inte torde fyUa någon funktion vid straffverkställigheten utan
endast vålla tiUämpningssvårigheter, dels all gränsdragningen mot ej
a-vräkningsbara frihetsberövanden eljest ter sig svårförståelig.
Domareföreningen förordar samma begränsning i fråga om avräkning av tid för
anhållande. Föreningen Sveriges åklagare föreslår i detta hänseende att tiden
för anhållande räknas från dagen efter den då beslul om anhållande meddelas
eller verkstäUs vid anhållande enhgt 24 kap. 6 § RB.

Interneringsnämnden stäUer sig tveksam tUl
förslaget att tid för anhållande skall kunna avräknas, främst med hänsyn tUl
de praktiska svå righeter som kan väntas komma upp i tiUämpningen. Anhållande
beslutas inte av domstol och lorde inle säUan förekomma utan samband med att
den misstänkte häktas. Ofta kan det dröja avsevärd lid från del atl
anhållningsbeslutet hävs till dess att åtal väcks. Ovisshet kan uppslå om det
brott för vUket åtal väcks är delsamma som del vUket har föranlett anhåUandet.
Det kan enligt interneringsnämndens mening inte anses vara en angelägenhet av
synnerlig vikt all den korta lid det här är fråga om

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 32

tUlgodoräknas.
Förslaget medför ändå att straffprocessuellt frihetsberövande i åtskilliga
sammanhang inte kan tillgodoräknas den dömde. Liknande synpunkter framför en
ledamot i kriminalvårdsnämnden i elt särskUt yttrande. Enligt detta yttrande
bör endast häktningstid få avräknas. Förslaget att ta med intagning på
rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål och övervakning i anstalt som ersätlning för häktning bland de frihetsberövanden
för vilka avräkning skall ske godtas av bl. a. interneringsnämnden. Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att 33 kap. 3 § BrB inte bör belaslas med en hänvisning
lUl 9 § lagen om rältspsykialrisk undersökning i brottmål. De fall det här
gäller är så sällan förekommande att det torde vara tUlräckligt alt i
sistnämnda lagrum ta in en särskUd föreskrift i vilken anges alt vad som är
stadgat om avräkning av tid för häktning skall gälla också om tid på
rättspsykiatrisk klinik. Hovrältten anser del inte vara motiverat att göra
avräkning för övervakning som ersätter häktning, inle ens om övervakningen
skett i anstalt. Vad som vid sidan av ungdomsvårdsskola avses med anstalt är
enligt ho'vrälten alltför obestämt för att uttrycket skall kunna läggas tUl
grund för avräkning.

Domareföreningen anser atl konsekvensen kräver atl
även frUietsberövande enligt 28 kap. 11 § BrB avräknas från frUietsberövande
påföljd som kan komma atl ådömas i anledning av ingripandel. SACO redovisar
samma uppfattning och förordar att avräkning bör kunna ske även vid de
tillfäUen då ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden har förordnat om
omhändertagande, innan påföljd ådöms. Hovrätten för Nedre Norrland erinrar om
att som tvångsmedel mot krigsman kan liUgripas förvarsarrest enligt 6 kap.
mUitära rättegångslagen. Hovrätten ifrågasätter om inte förvarsarrest bör
hänföras til! den katerogi av frihetsberövanden som skall avräknas.

Flertalet remissinstanser godtar förslaget atl
avräkning skall göras av domstolen. RÅ, hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen
och interneringsnämnden förordar att det uttryckligen föreskrivs i lagtexten,
att domstolen skall ange den lid som har avräknats i månader och/eller dagar.

Hovrätten över Skåne och Blekinge däremot anser all
avräkningen bör förläggas till verkstäUighetsstadiet. Så länge en avräkning
innehåller något moment av skälighet är domstolens medverkan behövlig, men när
så inte längre är fallet har enligt hovrätten avräkning genom föreskrift i
domen bestämda nackdelar. Om något fel uppkommer vid uträknandet, är det
betydligt svårare att få det rättat än om avräkningen görs direkt på grund av
föreskrift i en lag om strafflidsberäkning. Enligt hovrättens mening är det
principiellt oriktigt alt låta en obligatorisk avräkning förbli infogad i
dömandet. Avräkningen bör frigöras från domen och handläggas administrativt vid
sidan om denna. I och för sig kan den naturligtvis ändå ulföras av domstolen.
Men bättre är otvivelaktigt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 33

att
avräkningen flyttas till den myndighet som i allmänhet handlägger beräkning av
strafftid. Ett särskill skäl tiU detta är att en obligatorisk avräkning bör
kunna inordnas i rättsväsendets informationssystem som etl led i en automatisk
strafflidsberäkning. Innan några regler om avräkning antas bör det enligt
hovrätten undersökas i vad mån avräkningen kan utföras genom automatisk
databehandling och vUka krav detta ställer på bestämmelserna i ämnet.

Några remissinstanser påpekar att del bör framgå
direkt av lagtexten alt domstol kan förordna all frihetsstraff skall anses
verkställt i sin helhet även om frihetsberövandet har varit något kortare än
straffet.

I ett par yttranden tas upp frågan från vUken
påföljd avräkning skall ske, om flera påföljder ådöms i samma dom. Enligt
hovrätten för Nedre Norrland skulle det vara av värde om ett klarläggande
mo-livutlalande gjordes i frågan vilken påföljd som skall prioriteras vid avräkningen.
Advokatsamfundet ifrågasätter om inle förslaget bör ändras så att avräkning
alltid skall ske från fängelse, om sådant straff ådöms jämte annan påföljd, i
varje fall om den andra påföljden är villkorlig dom eller skyddstUlsyn.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar all del
mellan gällande lagtext och förslaget föreligger den skUlnaden att den gällande
lagtexten hänför sig till mål i vilket någon har hållils häktad, medan
förslaget avser brott som omfattas av domen. Enligt hovrätten överensstämmer
inte dessa begrepp. Del är inle säkert atl domen alltid omfattar det brott för
vilket häktningen ursprungligen har skett. Åklagaren kan ha avstått i den del
som föranledde häktningen och vidhållit sin talan i målet i annan del som inte
fanns angiven bland häktningsskälen. I ett sådant fall synes man enligt
hovrätten inle kunna undvara begreppet "samma mål". Advokatsamfundet
framför Uknande synpunkter och tillägger all domstolen, i det fall atl
misstanke om visst brott inte har lett till åtal, endasl bör pröva frågan om
den tilltalade har varil misstänkt för del åtalade brottet under tid då han
har varit berövad friheten och således inte om misstanken för det åtalade
brottet har varit anledning tUl frihetsberövandet.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att införandel
av en regel om obligatorisk avräkning kommer att medföra berättigade anspråk på
att avräkning skaU göras även på bötesstraff, exempelvis i den situationen, där
den tiUtalade frikänns från ansvar för grov stöld för vUken han har varit
häktad men i samma mål döms till böter för olovlig körning. 1 den mån de nya
reglerna får en sådan verkan blir det enligt hovrätten betydligt mer angeläget
än för närvarande att flera åtal mot en tUltalad förs samman i elt och samma
mål. Som forum- och kumulalionsreglerna i RB för närvarande tUlämpas kan det
ofta bero på en slump om lagföring för bötesbrott sker i samma mål som det i
vUkel den tilltalade har varil be-

3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 34

rövad
friheten. Detta kan med de nya avräkningsreglerna ge otillfredsställande
resullal. Sådana konsekvenser kan enligt hovrätten motverkas antingen genom en
skärpning av kumulalionsreglerna eller genom införande av regler som ger
möjligheter lill korrigering på verkställighets-stadiet efter mönster av
bestämmelsen i 34 kap. 10 § BrB.

Förhållandet mellan verkställighet av dom i
etl mål och häktning i elt annat diskuteras i några yttranden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser atl den
framlagda utredningen är otillräcklig på del sättet alt den endast behandlar
det enlda fallet av avräkning i ett mål. De praktiska svårigheter som domstolar
och verkställighetsmyndigheter ställs inför sammanhänger emellertid med
kollisionen mellan verkställighet och straffprocessuellt frihetsberövande i
olika mål. Reglema härom har nära samband med de frågor som behandlas i
betänkandet och departementspromemorian, och man bör enligt hovrätten inte
förbise atl förslaget får återverkningar även i sådana situationer. Den
nuvarande ordningen som innebär all tillåtligheten av samtidig
straffverkställighet och häktning beror på vilken av åigärderna som kommer
först kan inte anses godtagbar. Reglerna måste ändras om man genomför
obligatorisk avräkning, eftersom häktningstid annars kan komma all räknas
dubbelt i vissa fall. För närvarande undviks delta genom atl domstolarna inte
avräknar häktningstid som har sammanfaUil med straffverkställighet i annat mål.
Enligt hovrätten måste en regel om obligatorisk avräkning förenas med ell
obligatoriskt undantag på denna punkt. Hovrätten diskuterar möjligheten av etl
förbud mot samtidig straffverkställighet och häktning men stannar för atl
föreslå en regel av rakt motsatt innebörd. Avräkningsreglerna måste då förses
med undantag så att dubbelräkning inte kan förekomma. Det ligger enligt hovrätten
i sakens natur att häktningen medför processuellt betingade in-skränknuigar i
de friheter som kan medges den intagne som ett led i behandlingen. Hovrätten
föreslår att 37 § första siycket behandlingslagen upphävs. Härigenom uppnår man
först och främsl atl man kan häkta den intagne ulan atl hans intresse av att få
tillgodoräkna sig verkslälUg-hetstid behöver åsidosättas. Genom häktningen blir
RB:s regler om snabbare handläggning tillämpliga. Behovet av de villkorliga
häktningsbesluten bortfaller också. Med lagändringen vinner man enligt
hovrätten åtminstone i de vUctigaste fallen delsamma som med en mera generell
bestämmelse, nämligen en snabbare handläggning av nya åtal för grövre brott i
fall då den tUltalade är intagen för verkställighet på fångvårdsanstalt.

Kriminalvårdsstyrelsen föreslår atl
avräkningsregeln förses med ett undantag för samtidig straffverkstälUghet av
samma innebörd som det hovrätten över Skåne och Blekmge har förordal.

Ungdomsfängelsenämnden finner det angeläget att
bibehålla möjUgheten tUl verkställighet under häktningstid, eftersom den
misstänkte i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 35

annat
fall kan komma i sämre situation än enligt nuvarande lagstiftning. Så blir
enligt ungdomsfängelsenämnden fallet t. ex. om den misstänkte frikännes i
häktningsmålel eller döms till skyddstUlsyn eller villkorlig dom. Detta kan
undvikas om en verkställbar dom ges prioritet vid tiUgodoräknandet av
häktningslid.

Enligt interneringsnämnden måste häklningslid kunna
tillgodoräknas även i de fall, då domstol med tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB
förordnar att lidigare ådömd inlernermg skall avse även annal brott. Detsamma
gäller belräffande ungdomsfängelse och kan bli aktueUt även vid andra
påföljder. 33 kap. 3 § BrB bör enligt intemeringsnämnden avfattas så att del
framgår att sådana fall omfattas av stadgandet. Intemeringsnämnden diskuterar
särskill det fallet all domstol belräffande internerad som vårdas utom anstalt
med slöd av 34 kap. 9 § BrB inte förordnar om återintagning. Nämnden anser det
tveksamt hur ell tillgodoräknande lämpligen bör ske i etl sådant fall.
Situationen Uknar den, då domstol dömer tUl skyddstiUsyn. TUlgodoräknande kan
ske vid tillämpning av bestämmelserna i 30 kap. 8 § BrB om längsta liden för
anstaltsvård. Något undanröjande av nu avsett förordnande enligt 34 kap. 9 §
BrB kan inte komma i fråga, men domstol kan vid ny lagföring länkas förordna om
återintagning och bestämma ny minsta tid. Enligt interneringsnämndens mening
bör det övervägas all i fall, då förordnande om återintagning i anstalt inte
meddelas, låta frågan om tillgodoräknande av häktningstid avgöras av domstol
efter en skälighels-bedömning först i samband med förordnande om återintagning
i an-stall. Om tillgodoräknande av häklningslid som har föregått villkorlig dom
eller skyddstUlsyn skall ske, när påföljden senare undanröjs, ifrågasätter
intemeringsnämnden om inle konsekvensen kräver, atl en molsvarande regel
gäller för andra fall, när påföljd undanröjs enligt 34 kap. 1 § 3 BrB. Som
exempel nämner intemeringsnämnden all någon som har dömts lill fängelse med
förordnande om viss tids tillgodoräknande därefter, men innan verkstäUigheten
av fängelsestraffet har börjat, döms tUl internering.

Även ungdomsfängelsenämnden anser att 33 kap. 3 §
BrB bör formuleras så alt tillgodoräknande skall kunna ske vid förordnanden
enligt 34 kap. 1 § 1 och 8 § andra stycket BrB i fråga om ungdomsfängelse.

RÅ anser det sannolikt att den föreslagna regeln om
avräkning av häktningslid även i högre instans leder till en ökad
full-följdsfrekvens. Enligt RÄ är emellertid restriktiva avräkningsregler principiellt
sett en oriktig metod alt begränsa tillströmningen av mål till överrätlerna.
Del kan vara fråga om en ganska ovidkommande påtryckning, som kan få den
mycket stötande följden alt den som är oskyldigt dömd avstår från överklagande
för att inte bli ännu sämre ställd. Åtskilligt vanligare torde vara att en
brottsling, som har fällts till ansvar, mot bättre vetande yrkar frikännande.
Sådant rättegångs-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 36

missbrak
bör dock enligt RÅ inle mötas med åtgärder av annal slag för de häktade än för
dem som på fri fot överklagar fällande dom. Utvecklingen får visa om
bestämmelserna i 9 kap. RB behöver tUlämpas och om bestämmelserna i så faU är
tUlräckligt återhållande.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att principen om
obUgatorisk avräkning i högre instans bör skrivas in i lagtexten. Hovrätten
förordar i detta sammanhang det förtydligandet av förslaget till 33 kap. 3 §
andra siycket BrB all det skall framgå klart atl bestämmelsen endasl avser det
fall alt högre rätt i samma mål dömer tUl annan påföljd än lägre rätt. Eljest
kan missförstånd tänkas uppstå på del sättet att bestämmelsen felaktigt anses
tillämpUg på sådana fall av sammanträffande av brott som avses i 34 kap. BrB.

Överåklagaren i Malmö distrikt är kritisk mot
förslaget om avräkning av häklningstid efter underrätts dom. Man bör beakta
att personer som har dömts till frihetsstraff men som vistas på fri fot i stor
utsträckning överklagar domar endast för all därigenom skjuta på
straffverkställigheten. EnUgt överåklagaren har man skäl alt anta att den
dömde, om han är häktad, kommer att ta chansen till ändring i domen genom att
överklaga, eftersom en obligatorisk avräkning av häktningstiden innebär alt
han inte löper någon risk för förlängd förlust av friheten. Det kan förväntas
att de flesta som har dömts lill mer än två månaders fängelse eller tiU ett
tidsobeslämt frihetsstraff kommei att överklaga. I den mån fullföljd av talan
framstår som rent okyn-nesöverklagande, synes det omotiverat att tillämpa en
obligatorisk avräkning. Med den generösa tillämpning av nu gällande
avräkningsregler som domstolarna har -ådagalagt och med hänsyn till att
obligatorisk avräkning med skäl kan antas leda till för samhällel ej godtagbara
konsekvenser avstyrker överåklagaren att bestämmelser om obligatorisk
avräkning införs.

Ordföranden
i kriminalvårdsnämnden anser att del inte har framkommit någol som bör
föranleda alt man frångår det ställningstagande man gjorde år 1962, när frågan
om obligatorisk avräkning av häktningslid efter dom senast prövades. Bakom den
ståndpunkt som man då intog ligger den uppfattningen att nuvarande ordning
erbjuder tUlräckliga garantier till skydd för den enskUdes rätl. Belräffande
avräkning av frihetsberövande efter lägre rätts dom vid fuUföljd lill högsta
domstolen erinrar ordföranden i kriminalvårdsnämnden om atl nya
fullföljds-regler infördes under år 1971. Den nya ordnmgen syftar tUl att
starkt begränsa antalet mål som förs vidare tiU högsta domstolen. Vad gäller
mål mot häktade är lagstiftningen givetvis baserad på den nuvarande regleringen
med fakultativ avräkning av häktningstid. Ändras denna ordning motverkas därmed
i sådana mål hela syftet med den nya lagstiftningen om fullföljd. Föreningen
Sveriges åklagare finner det angeläget att söka motverka

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 37

alt
mål utan rimliga skäl förs vidare tiU överräll. Föreningen föreslår därför alt
avräkningsreglerna för häktningstid efter underrätts dom görs fakultativa.
Eftersom bestämmelsen kommer alt tillämpas endasl av överräll, bör en
tillfredsstäUande enhetiighet i tillämpningen kunna uppnås.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att den
föreslagna lagtexten inte återger den i promemorian redovisade skiUnaden
mellan a v-räkning för frihetsberövande i nordiskt land och avräkning för
frihetsberövande i annan stat. Enligt hovrättens mening finns det inte någon
anledning varför inle denna skiUnad kan anges i lagtexten. Hovrätten för Nedre
Norrland framför liknande synpunkter.

Interneringsnämnden tar upp etl problem som inte
behandlas i promemorian men som har anknytning tUl förslaget om ändring i 16 §
behandlingslagen. Nämnden erinrar om att den som åtalas inle sällan är intagen
i anstalt för undergående av tidigare ådömd påföljd. Häktning underlåts kanske
just därför alt den tUltalade befinner sig i anstalt. För vissa av dessa fall
t. ex. om någon med undanröjande av fängelse döms lill internering kunde
enUgt nämnden övervägas alt möjliggöra etl tUlgodoräknande. I varje faU är det
rimligt, att verkställigheten av den nya domen får räknas från domens dag och
inte, som för närvarande, först från den dag, då den nya domen vinner laga
kraft eller den dömde förklarar sig nöjd. För de internerades del är frågan av
praktisk betydelse, eftersom det inle är ovanligt all någon under pågående
verkställighet får ny dom i vUken bestäms minsta tid för den fortsatta
anstallsvården. En ändring av 16 § behandlingslagen är därför påkallad.

Förslaget lill övergångsbestämmelser kritiseras i
ell par remissyttranden. Hovrätten för Nedre Norrland anser att det krävs en
bestämmelse som klart säger ut all vad i 33 kap. 3 § BrB är stadgat inle skall
tillämpas vid undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts
före lagens ikraftträdande, där fråga är om frihetsberövande som har ägt mm i
det målet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att om dess förslag
beträffande villkorlig dom och skydds-tillsyn följs, del behövs en
övergångsbestämmelse av innehåll alt äldre bestämmelser fortfarande gäller i
fråga om påföljd som har bestämts genom dom eUer beslut före ikraftträdandet.
En ledamot av kriminalvårdsnämnden finner atl del är risk för exlra
överklaganden, om frihetsberövanden före lagens ikraftträdande skall kunna
avräknas. På grund härav är det mest lämpligt att endast tid för
frihetsberövande som ligger efler dagen för ikraftträdandet får avräknas.
Enligt TCO finns det inte några bärande skäl varför olika bestämmelser
övergångsvis bör lilllämpas vid avräkning av frihetsberövande före dom och vid
avräkning i samband med undanröjande av tidsobestämd påföljd. TCO anser att
lagen omedelbart vid ikraftträdandet bör få full genomslagskraft.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 38

7
Departementschefen

Huvudbestämmelserna om straffprocessuella
frihetsberövanden finns i 24 kap. RB. Den som på sannolika skäl är misstänkt
för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, får häktas
av domstol om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes
förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, atl han awiker eller
på annat sätt undandrar sig lagföring eUer straff (flyktfara) eUer genom att
undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (kollu-sionsfara)
eller om det finns anledning befara alt han fortsätter sin brottsliga
verksamhet (24 kap. 1 § RB). Under vissa omständigheter kan häktning ske även
vid lindrigare brott. Enligt 7 § lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare får den som inle har fyUl 18 år häktas endasl om det
föreligger synnerliga skäl därtiU. Enligt 24 kap. 3 § RB kan häktning i vissa
faU ersättas av övervakning i hemmet eller på lämplig anstalt. Sådan
övervakning är frivUlig. ViU den misstänkte inte underkasta sig övervakningen,
skall häktning ske.

När del finns skäl till häklnmg, kan den misstänkte
anhållas i avbidan på rättens beslul. Anhållande kan också ske när det inte
föreligger fulla skäl till häktning men det är av synnerlig vikt atl den
misstänkte tas i förvar i avbidan på ytterligare utredning. Beslut om
anhållande meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren (24 kap. 5 § RB).

Den som kan anhållas får gripas av polisman, om
anhållningsbeslut inle kan avvaktas. Har någon begått brott på vUket kan följa
fängelse, får vem som helst gripa honom, om han anträffas "å bar gäming
eller flyende fot". Annan än polisman får också gripa den som är efterlyst
för brott.

Den som gripits av en privatperson skall skyndsamt
överlämnas till närmaste polisman. AnhåUningsmyndigheten skall sedan omedelbart
besluta om den gripne skall anhållas eller friges (24 kap. 7 § RB).

Om den anhållne inte friges, skall
anhåUningsmyndigheten senast dagen efter anhållandet till rätten göra
framställning om häktning. Fordras ylleriigare lid för prövning av
häktningsfrågan kan framstäUningen anstå i ytterligare fyra dagar. När
häktningsframstäUning har kommit in lill rätten, skall häktningsförhandling
hållas så snart det kan ske och, om synnerliga hinder inle möter, senast på
fjärde dagen efter det att framställningen kom in. Om huvudförhandling sätts ut
inom en vecka, kan emellertid prövningen av häktningsfrågan anstå tUl huvudförhandlingen.
Beslutar domstolen häkta den misstänkte, skaU domstolen utsätta viss, kortare
tid, inom vilken åtal skall väckas. Har åtal inle väckts inom utsatt tid eller
inom den ytterligare tid som domstolen senare kan ha medgivit, skall den
häktade omedelbart friges (24 kap. 12, 13, 18 och 19 §§ RB).

När
den som är häktad döms för brott, prövar domstolen enligt de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 35

allmänna
häklningsgrunderna om den dömde skall kvarstanna i häkte tills domen vinner
laga kraft. Är den dömde på fri fot, kan rätten i domen förordna atl han skall
häktas (24 kap. 21 § RB).

Enligt 9 § lagen (1966; 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål kan domstol beslula om tvångsintagning på
rättspsykiatrisk klinik av den som inle är häktad men som skaU genomgå
rättspsykiatrisk undersökning. Förutsättning härför är alt del finns skäl att
anta alt den misstänkte inte kommer att frivUligt medverka tUl undersökningen.
Domstolen skaU i samband med beslut om tvångsintagning fastställa den längsta
tid under vilken den misstänkte får håUas kvar på kliniken.

Vid avgörande av mål i vUket den tilltalade har
hållits i häkte kan domstolen under vissa förutsättningar förordna, att den
ådömda påföljden till viss del eller i sin helhet skall anses verkställd genom
ifrågavarande straffprocessuella frihetsberövande. Enligt huvudregeln i 33
kap. 3 § BrB får sådan avräkning ske i den mån och den omfaitning som prövas
skälig med hänsyn tUl omständigheterna. Avräkning kan ske vid utdömande av
fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff men inle vid
ådömande av annan brottspåföljd. Av de straffprocessuella frihetsberövandena
kan endast häktning avräknas. Hänsyn las inte till häklningstid som infaller
efler domens meddelande. Överklagas domen kan emellertid högre rätt förordna
alt häktningstid som ligger efter åen överklagade domen får avräknas. Frågan om
sådan avräkning avgörs i princip efter samma bedömningsgrunder som tUlämpas av
lägre instans.

I 33 kap. 3 § andra stycket BrB behandlas det fall
atl högre rätt ändrar lägre rätts dom på ungdomsfängelse, internering eller
skyddstillsyn med anstaltsbehandling och i stället dömer liU någon av de påföljder
vid vilka avräkning enligt första stycket kan ske. Har den av lägre rätt
bestämda påföljden börjat verkstäUas, kan överinstansen, om det prövas skäligt
med hänsyn till omständigheterna, förordna atl det nya straffet skall anses
till viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i
anstalt.

I 22 § behandlingslagen finns en bestämmelse om
avräkning av häktningstid vid verkställighet av ungdomsfängelse och
internering. Bestämmelsen avser endast fall då den dömde som häktad har
genomgått rättspsykiatrisk undersökning i målet. Om utiåtande över
undersökningen har avgetts efler utgången av den för sådan undersökning
föreskrivna längsta tiden, sex veckor, skall den överskjutande tiden anses som
tid under vUken ungdomsfängelse eUer internering har verkställts i anstalt. I
motsats till bestämmelserna om avräkning av häktningstid i 33 kap. 3 § BrB
verkar denna regel automatiskt. Avräkningen sker på verkstäUighetsstadiet
genom beslut av ungdomsfängelse- resp. internerings-nämnden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 40

I vissa fall skall dom i brottmål verkstäUas
omedelbart, antingen på grund av domstols förordnande eUer direkt på grund av
föreskrift i lag. Normalt gäller dock att sådan dom kan verkställas först sedan
den vunnit laga kraft mot den dömde. Delta gäller även den som är häktad.
Häktningslid efter dom men före verkställighet räknas i princip inle som
strafftid. Om den dömde avger nöjdförklaring, får domen verkställas omedelbart.
Avger den som är häktad nöjdförklaring inom lio dagar från den dag domen
meddelades, räknas strafftiden från domens dag, vilket i praktiken innebär
avräkning av häktningstid som infaller efler domen men före dess verkstäUande.

Mellan de nordiska länderna förekommer ett
omfattande samarbele i fråga om verkställighet av straffdomar. Bestämmelser
härom finns i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m. m. För svensk del omfattar samarbetet
bl. a. fängelse och skyddstiUsyn men inte exempelvis ungdomsfängelse och
internering. Under år 1970 överfördes verksläUighet av 135 domar på
frihetsstraff till Sverige från nordiska länder. Samma år överlämnades drygt
300 i Sverige meddelade domar av samma art för verkställighet i annat nordiskt
land.

Straffprocessuella frihetsberövanden av motsvarande
slag som anhållande och häktning finns i dansk, finsk och norsk rätl.
Avräkning av häktningstid från brottspåföljd kan ske i Danmark, Finland och
Norge. Tid för anhållande avräknas i Finland och Norge. I Danmark och Norge
avräknas tid under vilken den dömde har varit intagen för rättspsykiatrisk
undersökning.

Vad beträffar frihetsberövande före dom är aräkning
i princip obligatorisk och fullständig i Danmark, Finland och Norge. I alla tre
länderna kan avräkning underlåtas på grund av den dömdes uppträdande. Denna
möjlighet utnyttjas dock endast i begränsad omfattning. I Finland avräknas inte
korta anhållandetider.

Även i fråga om de påföljder från vilka avräkning
sker föreligger betydande olikheter mellan de nordiska länderna. I alla länder
sker avräkning från tidsbestämt frihetsstraff och böter. I Danmark och Norge
görs avräkning även från ungdomsfängelse. I Danmark sker avräkning vidare från
påföljderna "arbejdshus" och "sikkerhedsforvaring". Beträffande
viUkorlig dom föreligger överensstämmelse mellan dansk och norsk rätt. Vid
villkorlig dom med utsatt straff förordnas om avräkning i domen. Innehåller den
villkorliga domen även en ovillkorlig del görs avdrag i denna del. Meddelas
villkoriig dom utan utsatt straff sker avräkning först i eventuell senare dom
varigenom den villkorliga domen undanröjs eller ersätts med viUkorlig dom med
utsatt straff.

Överklagas dom görs i Danmark och Norge avräkning i
högre rätt efler samma regler som i lägre rätt. 1 Finland görs i motsvarande
fall

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 v_ 41

avräkning
endast om underrättens dom mUdras eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Häklningstid som infaller efter dom som inte
överklagas eller som inte prövas i sak av högre rätl tiUgodoräknas den dömde
som verkställighetstid i Danmark och Norge. I Finland sker inte något
tillgodoräknande i motsvarande fall.

Av del anförda framgår alt det i vissa hänseenden
finns stora likheter mellan de nordiska länderna i fråga om utformningen av de
straffprocessuella frihetsberövandena. I samlliga länder finns också
bestämmelser om alt lid under vilken en dömd person har varit berövad friheten
i samband med rättegången skall kunna tillgodoräknas vid verkställighet av
frihetsstraff. Det föreligger emellertid, som den nyss lämnade redogörelsen
visar, väsentliga skillnader mellan länderna, särskilt i fråga om den omfaitning
i vilken avräkning sker. Det nordiska samarbetet på straffverkställighetens
område förutsätter en belydande grad av överensstämmelse i fråga om
lagstiftning och rättstillämpning i de olika länderna. Alltför stora
skillnader försvårar samarbelel på del praktiska planet. För dem som får
straffverkställigheten överförd lill annal land kan olikheter i lagstiftning
och rättspraxis i de nu aktuella hänseendena te sig svårförståeliga och
orättvisa. Dessa förhållanden har påtalats av bl. a. de nordiska kriminalvårdscheferna.

Av betydelse i detta sammanhang är vidare atl
ulformningen av de svenska bestämmelserna synes ha lell till en varierande
praxis i fråga om tillämpningen av avräkningsreglerna i 33 kap. 3 § BrB. Att
ifrågavarande tillämpning ofta uppfattas som otillfredsställande framgår bl.
a. av det betydande antal fall i vilka den som har dömts till frihetsstraff
begär all av nåd få tillgodoräkna sig den tid under vilken han varil häktad i
målel.

Att få en klar uppfattning om hur avräkningsreglerna
generellt till-lämpas av domstolarna är inte lätt. Endast sällan ges motivering
i dessa frågor. Det kan därför vara svårt att i efterhand säkert avgöra efter
vilka grunder domstolen har beräknat avdraget eller av vilka skäl avräkning
har vägrats. Hell allmänt lorde emellertid kunna sägas atl en häklningstid om
tvåtre veckor anses motsvara vad som normall går åt för atl genomföra en
rättegång och att en häktningstid av denna längd därför sällan anses motivera
någon avräkning. Om häktnings-tiden förlängs på grund av omständigheter som
ligger utanför den tilltalades kontroll, torde däremot den mot förlängningen
svarande tiden regelmässigt tillgodoräknas den dömde. Häklningstid under vUken
den tilltalade har undergått rättspsykiatrisk undersökning torde regelmässigt
avräknas i sin helhet, när så är möjligl.

Det kan antas att domstolarna i viss utsträckning
även gör en indirekt avräkning genom att vid bestämmande av straffet ta viss
hänsyn till häktningstid före domen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 42

Med hänsyn till frågans betydelse för samarbetet på
straffverkstäUig-hetens område har problemet om avräkning av straffprocessuella
frihetsberövanden tagils upp inom nordiska straffrättskommittén (NSRK).
Konunittén har i oktober 1971 avgett betänkande (NU 1971: 9) om avräkning av
häklningstid m. m. NSRK anser det angelägel alt skapa enhetliga regler för
Norden i fråga om avräkning av lid för straffprocessuella frihetsberövanden.
Sådana regler bör enligt kommitlén grundas på principen alt tid i arrest eller
häkte skall jämställas med frihetsstraff. NSRK anser att avräkning av
straffprocessuellt frihetsberövande före dom i princip bör göras vid varje
påföljd som är så bestämd till sitt mått atl del finns grund för all beräkna
avdrag för häktningstid o. d. Del danska och norska systemet bör tas lUl
förebild i detta hänseende. Avräkning bör vara möjlig förutom vid böter och
tidsbestämt fängelsestraff vid sådana relativt tidsobestämda påföljder som
ungdomsfängelse och internering. Avräkning bör i princip ske. även vid
villkorlig dom och skyddstillsyn. Avdraget kommer emellertid i sistnämnda fall
inte att aktualiseras förrän påföljden undanröjs och ersätts med annan påföljd.
Enligt kommittén bör inte endast häktningstid kunna avräknas utan även tid
under vUken någon varit anhållen och lid under vilken någon har varit
tvångsintagen för alt undergå rättspsykiatrisk undersökning. Kommiltén
förordar att avräkning skall vara obligatorisk med det enda undantaget atl
anhåUande som varat kortare tid än 24 limmar inle skall a-vräknas. I övrigt
skall en dags frihetsberövande motsvara en dags straffverkställighet i anstalt.
Kommitlén föreslår vidare att avräkning av häktningstid skall göras även i
högre instans efter samma grunder som gäller för avräkning i försia instans
och utan hänsyn lill resultatet av den fullföljda talan. Vad slutligen gäller
häktnmgstid efler dom som sedermera vinner laga kraft föreslår kommittén att
sådan häklningstid skall få räknas den dömde till godo vid verksläUighet av
straffet. Som krav härför bör inte uppställas att den dömde avger bindande
förklaring atl han avstår från fullföljd i målet.

På
grundval av NSRK:s förslag har inom justitiedepartementet utarbetats en
promemoria (Ds Ju 1971: 22) om avräkning av häktningstid m. m. I promemorian
har lagts fram förslag lUl de lagändringar som behövs för svensk rätts del vid
etl genomförande av NSRK:s förslag. Enligt promemorian bör avräkning kunna ske
förutom vid böter, fängelse på viss tid, suspension och disciplinstraff
även vid villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering.
Förutom häktningstid bör även tid under vUken någon varil anhållen och lid
under vUken en misstänkt ha;r varil tvångsinlagen på rättspsykiatrisk klinik enligt
9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål kunna avräknas.
Avräkning bör vara obligatorisk och tillämpas undantagslöst. Vid fullföljd av
talan mot underrätts dom bör häktningstid som infaUer efter underrättens dom
avräknas av högre instans efler samma principer som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 ;,., 43

gäller
för avräkning i försia instans och således utan hänsyn till utgången av den
fullföljda talan. Även straffprocessueUa frihetsberövanden i utlandet bör i
prmcip avräknas. Därvid bör enligt promemorian avräkning vara obligatorisk i
fråga om sådana frihetsberövanden i annat nordiskt land som motsvarar
anhåUande, häktning och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik, under det
att avräkning av straffprocessuellt frihetsberövande i utomnordiskt land bör
ske i skälig omfattning. Vad slutligen angår häklningslid som infaller efter
dom som sedermera vinner laga krafl föreslås atl sådan häktningslid skall få
avräknas genom alt strafftiden, oberoende av nöjdförklaring, räknas
från domens dag.

Huvuddragen i NSRK:s förslag och i
promemorieförslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. Vissa enskilda punkter i förslagen har dock
kritiserats under remissbehandlingen. TUl dessa punkter återkommer
jag i det följande.

I flera yttranden framhålls angelägenheten av att
skapa så enhetliga regler som möjligt inom Norden med hänsyn till del
omfattande samarbetet på straffverkställighetens område. Enligt några
remissinstansers mening är det emeUertid en ännu angelägnare uppgift alt få
till stånd en enhetlig tiUämpning av avräkningsbestämmelserna inom landet.
Delta kan ske genom all avräkning görs obligatorisk.

De
remissinstanser som ställer sig awisande till förslaget om obligatorisk
avräkning anser atl NSRK och departementspromemorian inte lillräckligl har
beaktat häktningens funktion i del straffprocessueUa förfarandet. Den
fakultativa avräkningen ingår i rådande system och bidrar till alt
upprätthålla effekten av häktningen som tvångsmedel. Vetskapen om alt
häktningstid inle alltid avräknas har enligt dessa remissinstansers mening
varit av stor belydelse när det har gällt atl få en misstänkt att medverka vid
utredningen. Med obligatorisk avräkning riskerar man att häktningens
användbarhet som tvångsmedel kommer atl försvagas eller helt försvinna.
Särskilt gäller detta i fråga om en del av det klientel som är svårt kriminellt
belastat.

Häktning och andra straffprocessuella frihetsberövanden
har främst till syfte att underlätta ulredning om brott saml att säkerställa
kommande rättegäng och straffverkställighet. Åtgärdema är alltså inte avsedda
att utgöra påföljder för brott. Delta förhåUande har självfallet påverkat
ulformningen av de olika instituten. Även om syftet således i försia hand är
att tillgodose straffprocessens behov, saknas dock inte aUmänl kriminalpolitiska
inslag i systemet. Hit hör bl. a. häklningsgrunden "fara för fortsatt
brottslighet". Man kan i detta sammanhang även nämna bestämmelsen i 24
kap. 1 § tredje stycket RB enligt vilken häktning normalt skaU ske om för
brottet inle är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Oavsett vad syftet med ett straffprocessuellt
frihetsberövande är i det enskilda fallet, lorde det, med hänsyn lill sambandet
med brottet

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 44

och
formerna för verkställigheten, av den dömde i aUmänhet uppfattas som en del av
brottspåföljden. För att samhäUets reaktioner mot brott skall kunna tjäna sitt
syfte krävs bl. a. att såväl de dömda som andra uppfattar dem som rättvisa. Det
avgörande är därvid inte bara den slutligen ådömda påföljden utan den samlade
reaktionen, således även de straffprocessuella frihetsberövandena. Dessa
förhållanden bör tUlmätas avgörande vikt vid ulformningen av
avräkningsbestämmelserna. Det framstår sålunda som angeläget all dessa
bestämmelser utformas så alt tUlämpningen av dem leder till att rätlvisekravet
så långt möjligl tillgodoses. Bestämmelserna bör därför bidra till alt
undanröja de skillnader i fräga om den lotala frihelsförluslen som beror på
all dömda får utstå straffprocessuella frihetsberövanden av olika längd. De bör
också såvitt möjligl bidra till att minska de skUlnader som uppstår mellan dem
som under rättegången är berövade friheten och dem som är på fri fot. 1 viss
utsträckning kan dessa önskemål liksom f. n. tillgodoses genom bestämmelser om
fakultativ avräkning. Man kan också tänka sig att domstolen vid straffmätningen
tar hänsyn till de frihetsberövanden som har förekommit i målet.

Mot nuvarande bestämmelser om fakultativ avräkning
har invänts atl de leder till en oenhetlig praxis. Det torde också vara
ofrånkomUgt att en tiUämpning av regler, som ger utrymme för skönsmässiga
överväganden, ibland kan komma atl uppfattas som mer eller mindre godtycklig.
Motsvarande kritik skulle utan tvivel komma atl riktas mol en allmän
bestämmelse om hänsynstagande lUl straffprocessuella frihetsberövanden vid
straffmälningen.

För atl avräkningsbestämmelserna skall kunna
tillgodose de syften som jag nyss har angett, krävs enligt min mening att
avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden sker obligatoriskt och såvitt
möjligt fullständigt. I Danmark, Finland och Norge har elt sådant
av-räkningssystem prövats utan att några väsentliga olägenheter har uppstått.
I likhel med NSRK och en nästan enhaUig remissopinion anser jag därför atl
molsvarande system nu bör införas även i Sverige.

Under remissbehandlingen av promemorieförslaget har
från några håll framförts farhågor för att en ordning med obligatorisk
avräkning kommer att försvåra utredningen av brott genom att den misstänkte i
medvetande om rätten tUl avräkning låter bli atl lämna sin medverkan. Del är
svårt att bedöma i vad mån sådana farhågor är berättigade. Med hänsyn tiU den
intressekollision som här föreligger har de processuella föreskriftema
utformats så att den misstänkte inte har ålagts någon skyldighet alt medverka
vid utredningen om brott. Inte ens direkl oriktiga uppgifter medför några
påföljder för den misstänkte. Mot denna bakgrund kan del enligt min mening inte
vara rikligt att använda reglerna om avräkning av straffprocessuella
frihetsberövanden som ett medel att belöna medgörlighet eller bestraffa
underlåtenhet atl medverka vid

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 45

brottsutredningen.
Inte ens om den misstänkte aktivt har motarbetat ulredningen bör avräkning
vara utesluten.

NSRK:s förslag och promemorieförslagel innebär en
väsentlig utvidgning av tillämpningsområdet för avräkningsbestämmelserna.
Bortsett från den avräkning som enligt bestämmelsen i 22 § behandlingslagen
sker i vissa fall, då häktad som undergått rältspsykialrisk undersökning dömts
tUl ungdomsfängelse eller internering, är avräkning f. n. utesluten vid andra
påföljder än fängelse, böter, suspension och disciplinstraff för krigsmän. I
departementspromemorian föreslås alt avräkning skall ske även vid de relalivl
tidsobeslämda påföljderna ungdomsfängelse och internering. Förslaget har i denna
del lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Ungdomsfängelse och internering har på grund av de
syften som dessa påföljder är avsedda atl tjäna utformats som inom vissa
gränser lidsobestämda påföljder. Frihetsberövandets längd beror i princip på
det individuella behandlingsbehovet. Del skulle därför kunna anföras betänkligheter
av principiell nalur mot atl införa en regel som innebär atl en bestämd
tidsperiod skall kunna avräknas. Det är emellertid uppenbart alt det nuvarande
hindret mot avräkning i dessa fall kan leda lill stora skillnader i fråga om
den totala tid under vilken olika intagna kommer all vara berövade sin frihet.
Delta medför att många som är dömda lill ungdomsfängelse eller internering
känner sig orättvist behandlade. I viss utsträckning torde domstolarna ta
hänsyn till häktningstid vid bestämmande av minsta tiden för behandling i
anstalt. Ungdomsfängelse-resp. interneringsnämnden kan vidare beakta
häklningstidens längd vid bestämmande av tidpunkten för övergång till vård utom
anstalt. Efter 1969 års ändring i 22 § behandUngslagen är som jag tidigare har
nämnt avräkning i viss utsträckning obligatorisk beträffande den som efler att
som häktad ha undergåtl rättspsykiatrisk undersökning dömts till ungdomsfängelse
eller internering.

Det nu anförda ger vid handen att ungdomsfängelse
och internering redan nu i viss mån jämställs med tidsbestämt frihetsstraff i
fråga om möjUgheterna alt beakta häktningstid. De principiella betänkligheterna
häremot måste anses ha minskat i belydelse i motsvarande grad.

Jag har nyss i fråga om avräkning av häktningstid
vid dom på fängelse framhållit att det för att tUlgodose rättvisekravet behövs
en regel om obligatorisk och fullständig avräknmg. Enligt min mening gör sig
samma krav gällande beträffande ungdomsfängelse och intemering. Med hänsyn till
angelägenheten av atl komma till rätta med de olägenheter som nuvarande system
ger upphov tiU, bör de principieUa betänkligheterna få vika. Jag ansluter mig
därför lill förslaget att de nya avräkningsbestämmelserna bör vara generellt
tillämpliga även vid ungdomsfängelse och internering. Avräkningsregeln bör ges
den utformningen alt den tid som skall avräknas skall anses som lid under vUken
påföljden har verk-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 46

ställts
i anstalt. Härigenom kommer avräkningen i första hand att inverka på minsta
tiden för vård i anstalt. Avräkningen kommer emellertid även att inverka på
övriga verkslällighetstider, t. ex. maximitider för vård i anstalt.

I
promemorian föreslås vidare att slraffprocessueUl frihetsberövande som har
föregått viUkorlig dom eller skyddstUlsyn skall tiUgodoräknas, om påföljden
undanröjs och ny påföljd av annan arl ådöms i stället. Enligt förslaget skall
redan i den vUlkoriiga domen eller i domen på skyddstillsyn anges hur lång tid
som skall räknas lill godo om domen sedermera undanröjs. Detta förslag godtas
av flera remissinstanser. Förslaget har emellertid också mött kritik. Elt par
remissinstanser anser atl en lagstiftning enligt förslaget skulle leda till atl
häktnmgstid före vUlkorlig dom eUer skyddstillsyn ofta bUr dubbelt
tiUgodoräknad. Man syftar då på fall när domstolen just på grund av del
straffprocessuella ingripandet ansett sig kunna välja påföljden vUlkorlig dom
eller skydds-tillsyn. En av dessa remissinstanser förordar all avräkning i
dessa fall görs fakultativ. Hovrätten över Skåne och Blekinge godlar i och för
sig att frihetsberövande före villkorlig dom och skyddstillsyn skall få tillgodoräknas
men vänder sig bestämt mot den metod för genomförandet av denna ordning som
föreslås i promemorian. Hovrätten anser det vara ett psykologiskt missgrepp atl
domstolen i omedelbar anslutning till den positiva bedömning av risken för
återfall, som ofta ulgör förutsättningen för villkorlig dom eller
skyddstiUsyn, skall bestämma hur avräkning skall göras, om domen undanröjs.
Något sådant beslut bör inle meddelas förrän elt undanröjande blir aktuellt.

För egen del kan jag ansluta mig till förslaget alt
straffprocessuellt frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller
skyddstillsyn skall få tUlgodoräknas. Det kan visserligen inle bestridas atl
domstolen i en del fall just på grund av frihetsberövandet anser sig kunna
välja en påföljd som innebär kriminalvård i frihet. I viss mening kan del sägas
atl den dömde därigenom har fåll räkna frihetsberövandet sig till godo. Härav
följer emellertid enligt min uppfattning inte atl frihetsberövandet skall anses
konsumerat, om domstolen sedermera undanröjer den tidigare påföljden enligt 27
kap. 7 §, 28 kap. 9 § eUer 34 kap. 1 § 3 BrB och dömer lUl påföljd av annan
art. Sådan påföljd lorde oftast innebära ett frihetsberövande. När dom på
skyddstillsyn undanröjs, skall domstolen vid den nya straffmätningen ta skälig
hänsyn lill vad den dömde har undergått till följd av den undanröjda domen. Det
skulle måhända ligga nära tUl hands att i sådana faU låta domstolen på
motsvarande sätt i skälig omfatlning beakta även de straffprocessuella
frihetsberövanden som har föregått den tidigare domen. En sådan lösning tillgodoser
emellertid inte kravet på likformig behandling. Jag förordar därför en regel
om obligatorisk avräkning av tid för straffprocessuellt frihetsberövande före
vUlkorlig dom eller skyddstUlsyn.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 47

Frågan om tillgodoräknande av häktningslid och
annat frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller skyddstUlsyn bör
inle kunna aktualiseras förrän påföljden undanröjs. Det bör sålunda inte komma
ifråga att medge avräkning på sådana böter eller sådan anslallsbehandling
enligt 28 kap. 3 § BrB som domstolen av särskUda skäl ansett böra förenas med
den villkorliga domen eller skyddstUlsynen. I och för sig skuUe domstolen redan
i det första målel kunna bestämma hur lång tid som skall tUlgodoräknas vid ett
eventuellt undanröjande. Ett sådant system har vissa fördelar. Underlaget för
avräkningen är aktuellt för domstolen, och för den dömde kan del ha ett värde
att i domslutet få fastslaget hur stort avdraget kommer att bli.

Denna lösning har emellertid också påtagliga
nackdelar. Som hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat hyser såväl
domstolen som den dömde oftast den uppfattningen all den vUlkoriiga domen eller
skydds-tillsynen skall leda lill åsyftat resultat och atl etl undanröjande
därför inle skall bli aktuellt. Del kan i en sådan situation vara psykologiskt
olämpligt atl meddela beslul för den händelse etl undanröjande likväl kommer
tUl stånd. Även på det praktiska planet skulle problem uppstå. Om domstolen
redan i det försia målet genom särskUt beslut skall fastställa hur lång tid som
kan få avräknas, måste man sålunda göra det möjligt för den dömde att föra
talan mot beslutet. Detta påverkar i sin lur frågan om verkan av nöjdförklaring
beträffande den ådömda påföljden.

Enligt min mening talar övervägande skäl mol den i
promemorian föreslagna lösningen. Bestämmelsen om tillgodoräknande av häktningstid
som har föregått villkorlig dom eller skyddstUlsyn bör i stället utformas
efter mönster av gällande dansk och norsk rätt. Detla innebär att avräkning
skall beslutas först när den villkorliga domen eUer skyddstillsynen undanröjs
och ersätts av annan påföljd.

Det är angelägel att tid för frihetsberövande som
kan komma att avräknas i en senare dom blir dokumenterad på etl
tillfredsställande sätt. Delta synes lämpligen kunna ske genom att domstolen i
den försia domen anger arten av och tiden för frihetsberövandet.

Principen om obligatorisk och fuUständig avräkning
av lid för straffprocessueUa frihetsberövanden kan inle tillämpas
undantagslöst belräffande samtiiga påföljder. I fråga om påföljderna böter,
suspension och discipUnstraff är det knappast möjligt alt ange hur stort avdrag
som skaU anses motsvara viss tids frihetsberövande. Jag förordar därför i
likhet med vad som har föreslagits i departementspromemorian atl avdraget från
nu nämnda påföljder skall bestämmas med hänsyn till vad som i varje särskUt
fall är skäligt. Della innebär atl nuvarande regler behålls oförändrade i fråga
om dessa påföljder.

I departementspromemorian föreslås all tillämpningsområdet
för avräkningsbestämmelserna skall uividgas till alt omfatta vissa andra

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 48

frUietsberövanden
än häktning, nämligen anhållande, tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik
enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och sådan
övervakning enligt 24 kap. 3 § RB som sker i anstalt. Enligt promemorian bör
anhållningstid avräknas även om anhållandet inte har följts av häktning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget atl
tid för anhållande skall avräknas. I några yttranden föreslås emellertid vissa
begränsningar. Ett par remissinstanser anser att anhållandetider som understiger
24 timmar inte skall få avräknas. En remissinstans föreslår att tid för
anhållande i delta sammanhang skall räknas från dagen efter anhållningsbeslutet
eller den dag då beslutet verkställs. Interneringsnämnden avstyrker förslaget
i denna del.

Antalet beslut om anhållande är förhållandevis
stort. Det är emellertid mycket vanligt att den anhållne friges efter endast
etl kortare frihetsberövande, ibland inom etl dygn efter anhållningsbeslutet.
Långt ifrån alla anhållanden leder sålunda till häktning. En bestämmelse enligt
vilken även tid för anhållande skall avräknas leder under sådana förhållanden
till att antalet avräkningsbeslul kommer alt öka kraftigt samtidigt som det kan
förväntas att det praktiska resultatet av avräkningen i de flesta fall kan
komma alt uppfattas som jämförelsevis betydelselöst i förhållande tiU den
utdömda påföljden. Dessa omständigheter gör det tveksamt om fördelarna med
förslaget verkligen uppväger de praktiska svårigheter i tillämpningen som man
måsle räkna med.

Man kan emellertid inte bortse ifrån att anhåUande
och häktning företer stora likheter i flera hänseenden. Föratsättningama för användningen
av de båda instituten är i stort sett lika. För verkställigheten gäller samma
bestämmelser. Även om tiden för anhåUande vanligtvis är kort, kan den i vissa
fall gå upp till nära två veckor. Den anhållne har små möjligheter att påverka
anhållningslidens längd. Vid införandet av en bestämmelse om obligatorisk och
fuUständig avräkning av häklningslid skuUe det under sådana förhållanden vara
inkonsekvent att inte låta även anhållningstid omfattas av bestämmelsen. Något
principiellt hinder mol att jämställa anhållande och häktning i
avräknings-hänseende finns inle. Jag förordar därför att tid för anhällandp,
skall avräknas på samma sätt som häklningstid. Denna ordning synes emellertid
inte böra gälla utan undantag. Inte minst praktiska skäl lalar sålunda mot att
den föreslagna regeln om obligatorisk och fullständig avräkning även skall
omfatta del betydande antal faU då det straffprocessuella frUielsberövandel
har varit mycket kortvarigt och där resultatet av en avräkning inte skulle
framstå som påtagligt betydelsefull för den dömde. En lämplig begränsning
lorde, som NSRK har framhållit, kunna åstadkommas genom alt anhåUandetid som
understiger 24 timmar inte avräknas. Jag förordar därför atl det i
avräkningsbestämmelsen görs ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 * 49

undantag
av sådan innebörd. Uppgår anhållandeliden till 24 limmar eller längre bör hela
tiden avräknas. Följs anhållande av häktning bör vid beräkning av tiden hänsyn
tas lill den sammanlagda tiden för frihetsberövandet.

I departementspromemorian föreslås alt lid under
vilken en misstänkt har varil Ivångsintagen enligt 9 § lagen om
rättspsykiatrisk undersökning i brottmål skall få avräknas på samma sätt som
anhåUande och häktning. Förslaget har inte mött någon erinran under
remissbehandlingen. En remissinstans anser emellertid alt lagtexten i 33 kap.
3 § BrB inte bör tyngas med en bestämmelse i ämnet utan alt frågan bör regleras
genom ett tiUägg till 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Den form av frihetsberövande som det här är fråga
om används i ytterst ringa omfattning. I det fåtal fall som kan bli aktuella är
det emellertid angeläget att avräkning kan ske av den lid som den undersökte
har varit berövad friheten. Jag biträder därför promemorieförslaget i denna
del. Av systematiska skäl bör den aktuella bestämmelsen lämpligen föras in i
BrB.

1 departementspromemorian föreslås också alt sådan
övervakning som enligt 24 kap. 3 § RB kan ersätta häktning och som sker i
anstalt skall få avräknas. Under remissbehandlingen har anmärkts atl uttrycket
an-stall, bortsett från ungdomsvårdsskola, är alltför obestämt för alt användas
i en bestämmelse om avräkning. Det har vidare framhållits att påföljden för den
som under nu avsedda omständigheter tas in i ungdomsvårdsskola oftast blir atl
han överlämnas till vård enligt barnavårdslagen (1960: 97), varvid någon
avräkning mte kan bU aktuell.

Övervakning som ersällning för häktning är en
åtgärd som fömtsätter den misstänktes samtycke. Även om övervakningen sker i
anstalt, saknas tvångsmedel för atl hålla honom kvar i anstalten mol hans
vilja. Misslyckas övervakningen kan häktning tillgripas. Enligt min mening bör
avräkning inte ske i fråga om andra tvångsmedel än sådana som innebär etl
verkligt frihetsberövande. Övervakning i anstalt kan ha en skiftande innebörd.
Den är vidare undandragen domstolens kontroll och de tidsfrister som gäller
för anhållande och häktning är inte tiUämpliga. Nu anförda omständigheter utgör
enligt min mening tillräckliga skäl för att inte låta avräkningsbestämmelserna
omfatta övervakning i anstalt.

Hovrätten för Nedre Norrland har ifrågasatt om inte
avräkning bör ske för intagning i förvarsarrest enligt 6 kap. mUitära rättegångslagen
(MRL).

Enligt 30 § MRL äger förman förordna att
underlydande skall tas i förvarsarrest, om den underlydande har begått
förseelse av svårare beskaffenhet och del för upprätthållande av krigslydnaden
finnes vara av synnerUg vikt alt han inte lämnas på fri fot, eller om han har
gjort 4
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 146

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 50

sig
skyldig till rymning och det skäligen kan befaras att han awiker på nylt. När
riket är i krig kan förvarsarrest under vissa omständigheter användas även mol
den som har gjort sig skyldig till undanhållande.

Har den som förordnat om förvarsarrest inte
bestraffningsrätt över den arresterade skall han underrätta den närmast
bestraffningsberättigade om arresteringen. Denne skall omedelbart beslula om
åtgärden skall bestå eller om den arresterade skall friges (31 § MRL).

Den
arresterade skall omedelbart friges om inle den bestraffningsberättigade inom
fyra dagar har avgjort målet eUer hänskjutit det tiU åklagare. Om avgörandet
sker i disciplinmål, får inte förvarsarresten bestå längre än tiU dess att
målet har avgjorts (34 § MRL). Hänskjuts målet till åklagare skall denne, om
han beslutar att åtal skaU väckas, sist dagen efter den, då han underrättades
om arresteringen, till rättens prövning hänskjuta frågan om arresten skall
beslå. För rätlens prövning gäller bestämmelsema i RB om prövning av
häklningsfråga. Beslutar rätten alt arresten skall beslå, skall det anses som
om den arresterade är häktad. Dömes den tilltalade lUl annan påföljd än
disciplinstraff eller böter, kan rällen på de grunder som anges i 30 § förordna
att han skall i förvarsarrest avbida att domen vinner laga krafl (85 och 86 §§
MRL). I fråga om behandlingen av den som har intagits i förvarsarrest gäller i
tUlämpliga delar vad som är föreskrivet belräffande den som är anhållen (35 §
MRL).

Institutet förvarsarrest företer som framgått stora
likheter med såväl anhållande som häktning. När domstol har förordnat atl
förvarsarrest skall beslå, skall den arresterade sålunda anses som häktad.
Detta innebär bl. a. att de regler som gäller för avräkning av häklningstid
också gäUer för sådan tid i förvarsarrest som infaller efter domstolens beslut.
Samma skäl som talar för en utvidgning av den allmänna avräkningsbestämmelsen
till anhållande, under förutsättning alt den sammanlagda tiden för
frihetsberövandet uppgår tUl minst 24 timmar, talar enligt min mening för atl
lid i förvarsarrest som föregår sådant domstolsbeslut skall få avräknas fullt
ut i motsvarande utsträckning. Jag anser därför att bestämmelsen i BrB om
avräkning skall uividgas till atl gälla även tid under vilken den dömde har
varit intagen i förvarsarrest.

Enligt gällande rätt kan i viss utsträckning
häktning och brottspåföljd som ådömts i annat mål verkställas samtidigt. Den
som undergår fängelse eller eljest är intagen i fångvårdsanstall kan enligt 7 §
behandlingslagen avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den fångvårdsanstall
där han förvaras. Är den dömde intagen i fångvårdsanstall när domen förekommer
lill verkställighet, skall styresmannen eUer den som är i hans stäUe enUgt 11 §
andra stycket behandlmgslagen omedelbart befordra domen till verkställighet.
Innebörden av dessa bestämmelser

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 51

är
atl en person som är häktad kan få påbörja verkställighet av dom i annat mål,
om han förvaras på häktesavdelning vid fångvårdsanstalt. Denna möjlighet slår
emellertid mte öppen, om han förvaras i allmänt häkte. Kriminalvårdsstyrelsen
har utfärdat föreskrifter om att styresmän och häktesföreslåndare vid
intagning av häktad omedelbart skall efterforska om det finns någon dom mot den
häktade som kan verkställas. När i ett sådant fall strafftidsresolution
utfärdas, sänder kriminalvårdsstyrelsen en avskrift av resolutionen till
häktningsdomstolen. Syftet härmed är att domstolen skall ha möjlighet att
ompröva häktningsfrågan med hänsyn lill den påbörjade straffverkställigheten
och all domstolen skall kunna undvika atl förordna om avräkning i häktningsmålet
av häktningslid som sammanfaUil med lid för straffverkställighet.

I fråga om behandlingen av dem som är häktade och
samtidigt undergår straff gäller bestämmelserna för häktade.

1 37 § försia stycket behandlingslagen finns en
bestämmelse om atl verkställighet av straff skall avbrytas, om den som är
intagen i fångvårdsanstalt häktas på grund av misstanke om brott. Blir han
frikänd för brottet, skall liden för avbrottet räknas in i verkstäUighetstiden.

Frågan i vilken mån verkställighet av häktning och
straffdom i annat mål kan ske samtidigt är alltså beroende dels av i vUken
ordning de olika åtgärderna vidtas, dels av var den häktade förvaras.
Koinmittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) har i sitt betänkande
(SOU 1971: 74 s. 183 ff) Krmiinalvård i anstalt föreslagil att den som är
häktad för brott aUtid skall kunna tillgodoräkna sig häklningsliden som tid
under vilken dom i annat mål har verkställts. Delta skall gälla oavsett var den
häktade förvaras och i vUken ordning åtgärderna kommer i fråga.

Under
remissbehandlingen av departementspromemorian har problemet om förhållandet
mellan nu berörda verkställighetsfråga och de föreslagna
avräkningsbestämmelserna tagits upp i några yttranden. Hovrätten över Skåne
och Blekinge anser all samtidig straffverkställighet och häktning bör medges,
oavsett tidsordningen mellan dem. Avräk-nmgsregeln måste då förses med etl
undantag så att dubbelräkning inle kan förekomma. Hovrätten föreslår vidare alt
37 § första stycket behandlingslagen upphävs. Härigenom uppnår man enligt
hovrätten alt den intagne kan häktas ulan att hans intresse av att få
tUlgodoräkna sig verkställighetslid behöver åsidosättas. Genom häktningen blir
RB:s bestämmelser om snabbare handläggning tillämpliga. Även ungdomsfängelsenämnden
anser det angeläget att bibehålla möjligheten lill verkställighet under
häklningstid. Bestämmelserna bör enligt nämnden utformas så att verkställbar
dom ges prioritet vid tillgodoräknande av häklningstid. Förpassningsutredningen
(Ju 1968: 68) har i skrivelse den 13 aprU

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 52

1972
lagl fram förslag som berör bl. a. denna fråga. Förslaget som i sak
överensstämmer med KAIK:s här nämnda förslag har remissbehandlats.

EnUgt min mening bör verkställighet av häktning och
dom i annat mål kunna äga rum samtidigt åtminstone i samma omfatlning som nu.
En eventuell utvidgning av dessa möjligheter skulle emellertid ha verkningar
långt ulöver avräkningsbestämmelserna. Jag anser därför att denna fråga, liksom
övriga av förpassningsutredningen framförda förslag, bör prövas i annat
sammanhang. Jag viU här erinra om att del av kriminalvårdsberedningen nyligen
framlagda betänkandet (SOU 1972: 64) Kriminalvård, vilket f. n. är föremål för
remissbehandUng, innehåller förslag vilkas genomförande förutsätter en total
översyn av bl. a. behandlingslagen. Om en obligatorisk avräkning av
häklningstid föreskrivs, krävs emellertid en undantagsbestämmelse för
häklningstid som lill liden sammanfaller med verkställighet av frihetsberövande
påföljd. Jag föreslår därför att i avräkningsbestämmelsen införs en föreskrift
om undantag för sådan häktningstid.

Enligt gällande rätl får avräkning för häklningstid
ske endast på grund av häktning i det mål i vilket den häktade döms. Det möter
däremot inte något hinder mot alt avräkning sker för häktning på grund av annat
brott än det som han döms för. Avräkning kan således komma i fråga om någon
frikänns för del brott som han hai' hållits häktad för men i stället döms för
något annat brott för vilket han har rannsakats i målet.

I departementspromemorian föreslås alt avräkning
skall kunna ske för frihetsberövande som den tilltalade har varit underkastad
med anledning av misstanke om brott som omfattas av domen. Förslaget syftar tUl
att frihetsberövande skaU kunna avräknas även om den tUltalade frikänns för
del brott som har föranlett frihetsberövandet men i samma mål döms för annal
brott.

Promemorieförslaget har under remissbehandlingen
blivit utsatt för viss kritik. En remissinstans, hovrätten över Skåne och
Blekinge, anser att man inte kan undvara begreppet samma mål, eftersom det inle
är säkert att domen aUtid omfattar det brott för vilket häktningen ursprungligen
har skett. Detta kan inträffa om åklagaren avstår från åtal i den del som har
föranlett häktningen men vidhåller sin talan beträffande brott som inte är
angivet bland häklningsskälen.

Enligt advokatsamfundet kan fall förekomma då
frihetsberövande har föranlelts av ett brott som efter utredning mte leder tiU
åtal, medan däremot under frihetsberövandet kommer fram att den misstänkte har
begått annan brottslighet. Del förefaUer samfundet orunligl att i sådana fall
inte hela tiden för frihetsberövandet skall avräknas. Delsamma gäller om den misstänkte
döms för brott som inle har föranlett frihetsberövandet men för vUket han
samtidigt har varit misstänkt. I det fall miss-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 53

lanke
om visst brott inte har föranlett åtal bör domstolen således enligt samfimdet
endast pröva frågan om den tilltalade har varit misstänkt för åtalade brottet
under tid då han har varit berövad friheten och således inle om misstanken för
del åtalade brottet har varit anledning till frihetsberövandet.

Såväl enligt gällande rätt som enligt
promemorieförslagel är förutsättning för avräkning atl frihetsberövandet har
skett på grund av misstanke om brott som är föremål för domstolens prövning i
målet. Det krävs däremot inte att den misstänkte fälls för just den eller de
gärningar som har föranlett frihetsberövandet. Om domstolen exempelvis ogillar
åtalet mot någon för en grov stöld för vilken han har varit häktad men dömer
honom tUl böter för någon mindre förseelse kan avräkning ske. Kritiken mot
förslaget går ut på att rätten till avräkning blir för starkt begränsad genom
att frihetsberövanden som har skett på grund av gärningar som inle leder lill
åtal inle kan tillgodoräknas. Jag har förståelse för dessa synpunkter. Man
kommer emellertid inte ifrån atl en avgränsning måste göras. Åtminstone torde
en begränsning i tiden vara nödvändig så att inte frihetsberövanden som ligger
långt tillbaka skall behöva avräknas.

Det torde knappast kunna undvikas all varje gräns
på delta område uppfattas som i viss mån godtycklig. Till förmån för
promemorieförslaget talar alt domstolen har eller med lätthet kan skaffa sig
säker kunskap om de frihetsberövanden som skall avräknas. Dessa hänför sig
alllid till något eller några av de brott som är föremål för domstolens
prövning. Ju mera man avlägsnar sig från detla samband, desto svårare blir det
alt skaffa fram tillföriitliga och fuUständiga uppgifter om aktuella
frihetsberövanden. Detta gäller i särskill hög grad tid för anhållande. Risken
för förbiseenden koinmer att bli påtaglig. Mot bakgrund av del anförda
förordar jag alt avgränsningen görs i enlighel med promemorieförslagel. Jag
vill framhålla att det endast torde bli etl förhållandevis ringa antal
frUietsberövanden som inte kommer alt kunna avräknas på grund av en sådan bestämmelse.
I åtskilliga av dessa fall torde ersätlning kunna ulgå enligt lagen (1945: 118)
om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. En särskUt
tillkallad sakkunnig har i det i september 1972 avlämnade belänkandet (SOU
1972: 73) Ersätlning för vissa obefogade frihetsinskränkningar föreslagit att
1945 års lag skall ersättas med en ny lag i ämnet. Förslaget innebär vidgade
möjligheter lill ersättning för frihetsberövanden i fall varom nu är fråga.

Av nuvarande 33 kap. 3 § BrB framgår alt domstolen
har möjlighet att förklara att straffet skall anses verkställt i sin helhet,
även om häklningsliden inte fullt uppgår till den bestämda strafftiden. I
departementspromemorian föreslås att denna möjlighet skall behåUas. I likhet
med ett antal remissinstanser anser jag atl delta bör komma tUl direkt uttryck
i

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 54

lagtexten.
Det är tydligt att några större awikelser inle bör komma i fråga. Jag föreslår
att del i avräkningsbestämmelsen förs in en föreskrift om alt fängelse skall
kunna anses helt verkställt, om den tid med vilken fängelsestraffet överstiger
tiden för frihetsberövandet är rmga. För avräkning från böter, suspension och
disciplinstraff föreslås en motsvarande föreskrift.

Under
vissa i 34 kap. BrB närmare angivna omständigheter kan domstolen vid ny
lagföring för brottslighet förordna atl tidigare ådömd påföljd skall avse även
det eller de nya brotten (34 kap. 1 § 1 BrB). Nuvarande avräkningsregler i 33
kap. 3 § BrB är inte tiUämpliga i fråga om lid under vilken den dömde i sådant
fall varit häktad i det senare målet. Vid den ändring som år 1969 vidtogs i 22
§ behandlingslagen och som avsåg avräkning av häklningstid beträffande dem som,
efter alt ha undergått rättspsykiatrisk undersökning, dömdes tUl
ungdomsfängelse eller internering föreskrevs emellertid, alt de nya reglerna
skulle gälla även i fråga om den belräffande vilken domstolen efter förelagen
rättspsykiatrisk undersökning förordnar alt lidigare ådömt ungdomsfängelse
eller internering skall avse ytterligare brott. Denna fråga har inte berörts i
departementspromemorian. Interneringsnämnden har emellertid i sill yttrande
framhållit att tillgodoräknande självfallet måsle ske, när domstolen tiUämpar
34 kap. 1 § 1 belräffande internering. Ungdomsfängelsenämnden har framfört
samma åsikt i fråga om ungdomsfängelse. För egen del kan jag ansluta mig till
förslaget alt de nya avräkningsreglerna skall göras tUlämpUga även i fall som
avses i 34 kap. 1 § 1. TUl undvikande av varje missförstånd bör detta komma
till klart uttryck i lagtexten. Den slörsta praktiska betydelsen lorde en sådan
bestämmelse ha i fråga om ungdomsfängelse och internering. Den kan emellertid
undantagsvis tänkas bli tillämplig även i fråga om fängelse på viss tid. Jag
anser därför att avräkningsregeln bör gäUa vid dessa tre påföljder. Om domstol
med tillämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB undanröjer lidigare ådömd påföljd och
dömer tUl ny påföljd av annan art kommer, om avräkning över huvud taget kan ske
vid den nya påföljden, straffprocessuellt frihetsberövande att kunna avräknas
enligt huvudregeln. Jag har tidigare föreslagit alt även frihetsberövande som
har föregått en tidigare ådömd viUkorlig dom eUer skyddstUlsyn skall avräknas,
när domstolen undanröjer sådan dom och dömer lill ny påföljd. I detta
sammanhang har under remissbehandlingen framhållits, att etl straffprocessuellt
frihetsberövande i det tidigare målet borde kunna avräknas vid undanröjande
även i andra fall. Som exempel har anförts alt domstol i ett mål har dömt till
fängelse med föreskrUt om avräkning av frihetsberövande men att domen
undanröjs, mnan den har börjat verkställas, och ersätts med mternering.
Avräkningsbeslutet faller därvid bort. LUcnande effekter kan uppkomma i de
undanlagsfall, då flera påföljder konkurrerar på verkställighetsstadiet och då
följaktligen 34 kap.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 55

12
eUer 13 § är tillämplig. Enligt min mening bör avräkningsbestämmelserna främst
ta sikte på alt reglera frågan om tillgodoräknande av straffprocessueUa
frihetsberövanden vid verkställighet av det ådömda frihetsstraffet. Av skäl
som jag tidigare har anfört måsle emellertid frågan om tillgodoräknande av
frihetsberövanden som har föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn regleras.
Det torde inte vara erforderligt att i detta sammanhang ta upp även de
jämförelsevis sällan förekommande fall när ett avräkningsbeslul blu: så alt
säga onyttigt till följd av att den påföljd från vilken avräkning har skett
undanröjs eller eljest faller bort. I viss utsträckning kan dessa frågor lösas
genom att domstolen vid bestämmande av den nya påföljden tar hänsyn även till
frihetsberövande som här avses. Vidare kan i någon mån hänsyn lUl sådana
frihetsberövanden tas vid beslut om övergång till vård utom anstalt
belräffande ungdomsfängelse och internering.

På grund av vad jag nyss har anfört blir
bestämmelsen i 22 § andra stycket behandlingslagen överflödig. Jag föreslår
därför atl bestämmelsen upphävs.

För
det fall alt mer än en påföljd ådöms i samma mål föreslås i departementspromemorian
alt det skall ankomma på domstolen atl med hänsyn tUl omständigheterna i del
enskilda fallet förordna från vilken påföljd avräknUig skall ske. Detla förslag
berörs i ett par remissyttranden. En remissinstans anser atl det skulle vara
värdefullt med ett klarläggande motivultalande om vilken påföljd som skall
prioriteras vid avräkningen. En annan remissinstans ifrågasätter om inte
avräkning alltid skall ske från fängelse, om sådant straff ådöms jämte annan
påföljd, i varje fall om den andra påföljden är villkorlig dom eUer
skyddstillsyn. Enligt min mening låter det sig inte göra att i en enkel formel
ange från vilken av flera möjliga påföljder avräkning skall ske. Omständigheterna
i det enskilda fallet måste tillmätas ett betydande inflytande vid valet. I
regel bör avräkning ske från påföljd som innebär frihetsberövande. Härvid
måste dock undantag göras för anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB,
eftersom domstolen i elt sådant fall funnit särskilda skäl taia för att
behandlingen i anstalt skaU ingå som ett led i skydds-tillsynen. Av motsvarande
skäl bör det ej heller komma ifråga atl göra avräkning från böter som ådömts
tUlsammans med villkorlig dom eller skyddstillsyn. I sådana fall torde avräkningsfrågan
i stället böra anstå tills etl undanröjande blir aktuellt.

I departementspromemorian föreslås att beslut om
avräkning av slraffprocessuellt frihetsberövande före dom skaU meddelas av den
domstol som dömer i målel. Detta förslag har godtagits av flertalet remissinstanser.
Hovrätten Över Skåne och Blekinge anser emellertid att en ordning som innebär
all avräkningen sker genom domstolens medverkan är principiellt felaktig och
har klara nackdelar, när avräloiingen inle längre innehåUer något moment av
skälighetsbedömning. Det blir under

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 56

sådana
förhållanden även svårare att rätta fel än om avräkningen görs i administrativ
ordning på grund av föreskrifter i en lag om strafftidsberäkning. Frågan om
avräkning bör enligt hovrättens mening därför frigöras från dömandet och
flyttas tiU den myndighet som i aUmänhet handlägger frågor om beräkning av
strafftid. Hovrätten anser att tUl-lämpningen av en regel om obligatorisk
avräkning bör kunna inordnas i rättsväsendets informationssystem som ett led i
en automatisk strafflidsberäkning. Innan nya avräkningsregler antas, bör man
enligt hovrättens mening undersöka om en sådan ordning kan genomföras och
vilka krav som i sådant fall bör ställas på bestämmelsema i ämnet.

I
planerna för utvecklingen av rättsväsendets informationssystem ingår som ett
delprojekt även automatisk strafftidsberäkning. Det torde i och för sig vara
möjligt att låta avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden ingå i ett
sådant system. En eventuell övergång till en ordning med automatisk
strafftidsberäkning kommer emellertid inte att äga rum under de närmaste åren.
Denna möjlighet bör därför inte redan nu tiUmätas någon avgörande betydelse
vid utformningen av bestämmelserna om förfarandet vid tiUämpningen av de nya
avräkningsreglerna. Den obligatoriska avräkning som nu gäller för fall som
avses i 22 § andra siycket behandlingslagen sker på verkstäUighetsstadiet.
Detta talar i viss mån för att avräkning enligt de föreslagna bestämmelserna,
som bygger på samma princip, skall ske på motsvarande sätt. För de talrikast
förekommande fallen skuUe en sådan ordning inte heller vålla några svårigheter.
Som har framgått av del föregående måste emeUertid vissa undantag göras från
principen om obligatorisk avräkning. Sålunda har föreslagits en särskild
bestämmelse beträffande avräkning vid böter, suspension och disciplinstraff. I
det följande kommer jag att föreslå en liknande bestämmelse i fråga om
avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden som skett utomlands. I dessa
situationer blir det fråga om skälighetsavgöranden som lämpligen bör göras av
domstol. Beslut om all straffet skall kunna anses verkställt i sin helhet,
även om frihetsberövandet har varit något kortare än straffet, torde inte heUer
böra anförtros annan myndighet än domstol. En aUmän regel om atl avräkning skaU
företas på verkstäUighetsstadiet skulle på grund av nu anförda omständigheter
behöva förses med betydande undantag. Regelsystemet skulle härigenom bli
svåröverskådligt. Enligt min mening kommer det inte alt innebära några
påtagliga olägenheter för domstolarna att liksom hittiUs ha ansvaret för
avräkningen. I övriga nordiska ländei beslutar domstolen om avräkning.
Enhetlighet på delta område underlättar överföring av verkställighet inom
Norden. Mol bakgrund av nu anförda omständigheter anser jag att domstolen bör
ha hand om avräkning av tid för frihetsberövande före dom. I fall då
förvarsarrest har tiUämpats och disciplinmål avgörs av bestraffningsberättigad
befattningshavare bör denne äga molsvarande befogenhet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 57

Det är viktigt alt domstolen har etl tillföriitligt
underiag för beräkning av den lid som skall avräknas. Detla torde inte innebära
några problem utom i fråga om anhållande och förvarsaiTest som inte har
övergått i häktning. I 45 kap. 4 § tredje siycket RB föreskrivs alt åklagaren i
stämningsansökan skall ange om den tilltalade är anhållen eller häktad. Jag
föreslår att denna bestämmelse ändras lill att avse skyldighet för åklagaren
att ange dels om den tiUtalade är eller har varit anhållen, häktad eller tagen
i förvarsarrest för brott som avses i stämningsansökan, dels tiden för
frUietsberövandet.

I departementspromemorian föreslås atl häktningstid
som infaller efter underrätts dom skall vid fullföljd av talan mol domen
avräknas efter samma principer som gäller för avriikning i första instans och
således utan hänsyn till utgången av den fullföljda talan. Förslaget har fått
ett blandat mottagande. Några remissinstanser tiUstyrker förslaget. RÅ anser
del sannolikt att den förordade lösningen leder liU ökad fullföl jdsfrekvens
men framhåller samiidigt att det principiellt sett måste vara felaktigt att söka
begränsa tillströmningen av mål till överrätterna med restriktiva
avräkningsregler. Sådant rättegångsmissbruk som består i okynnesöverklagande
bör inte mötas med olika åtgärder beroende på om den dömde är häktad eUer på
fri fot. Några remissinstanser föreslår att avräkning skall vara fakultativ,
såvitt gäller häktningstid efter underrätts dom. Som skäl för detta förslag
åberopas just farhågor att en regel om obligatorisk avräkning leder till
okjmnesöverklaganden, eftersom den dömde inle löper någon risk atl förlora
verkställighetstid genom alt överklaga. En remissinstans anser del vara
angelägel atl motverka atl mål utan rimliga skäl förs vidare till överrätt. I
ett annal yttrande framhålls atl 1971 års ändringar i reglerna om fullföljd
hade till syfte all starkt begränsa antalet mål som förs vidare till högsta domstolen.
Dessa nya regler bygger bl. a. på förutsättningen att avräkning av häktningstid
ej är obligatorisk utan fakultativ. Ändras denna ordning kan det följaktiigen
befaras alt syftet med nämnda reform kommer att motverkas.

De skäl som talar för en regel om obligatorisk och
fuUsländig avräkning av straffprocessuella frUietsberövanden i första instans
talar enligt mm mening med samma styrka för att motsvarande regel bör gälla
även i fråga om avräkning av häklningslid i högre instans. En ordning med
fakultativ avräkning i högre instans kan i viss mån verka som en broms mol
överklaganden, eftersom den dömde, när han skall la ställning till om han
skall överklaga eller inte, i så fall måsle beakta risken för att
frihelsförluslen kan bU förlängd på grund av utebliven avräkning. Görs
avräkning obligatorisk, lorde man sålunda få räkna med alt antalet
överklaganden kan komma att öka, eftersom risken för förlängd frihetsföriusl
bortfaller. En högre fullföljdsfrekvens kommer atl öka belastningen på
rättsväsendet. Jag anser emellertid inte att utformningen av

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 58

avräkningsbestämmelserna
bör få påverkas av de hänsyn som ligger bakom en strävan att begränsa
liUslrömningen av mål tUl överrätterna. Det främsta skälet för denna min
ståndpunkt är att den avhållande effekten i fråga om fullföljdsfrekvensen som
kan följa med en fakultativ av-räkningsregel riktar sig enbart mot den
minoritet av dömda som i häkte skaU avbida att en dom, på oftast mycket kännbar
påföljd, vinner laga krafl och inte mot alla dem som är på fri fot. I den mån
åtgärder behöver vidtas mot sådant rätlegångsmissbruk som lar sig uttryck i
okynnes-överklaganden bör, som framhålls i ett remissyttrande, dessa åtgärder
inte rikta sig enbart mot häktade utan mot alla kategorier av dömda. Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag all de föreslagna obligatoriska
avräkningsbestämmelserna bör tillämpas även i fråga om häktningstid efter dom
i mål som fullföljts till högre rätt.

Som en konsekvens av nyssnämnda regler om avräkning
i mål som har fullföljts lill högre instans föreslås i departementspromemorian
atl häktningslid som infaller efter dom, vilken sedermera vinner laga kraft, skall
få tUlgodoräknas vid straffverkställigheten. Detla föreslås skola ske på det
sättet atl strafftiden, när den dömde hålls häktad i målet, räknas från den
dag, då domen meddelades. Förslaget har inle mött någon erinran under
remissbehandlingen. Även jag ansluter mig lill förslaget. Ändringen medför att
den särskilda bestämmelsen i 16 § andra stycket behandlingslagen om
nöjdförklaring som avges inom tio dagar efter domen kommer att sakna betydelse
i fråga om den som är häktad i målet och därför kan ulgå. Bestämmelsen gäller
emeUertid även den som är häktad i annat mål. Enligt min mening saknas
tillräckliga skäl alt behålla regeln för detta fall. Jag föreslår därför alt 16
§ andra siycket behandlingslagen upphävs.

I gällande rätl saknas bestämmelser om avräkning av
straffprocessueUa frihetsberövanden som skett utomlands på grund av misstanke
om brott för vUkel påföljd senare ådöms här i landel. Problemet torde ha störst
belydelse i samband med fall då elt utlämningsförfarande har genomförts. I
anslutning tUl vad NSRK har anfört föreslås i departementspromemorian att
sådant frihetsberövande i annat nordiskt land som motsvarar anhållande,
häktning eller tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik skaU avräknas fullt
ut, om den omhändertagne döms här i landel för del brott som har föranlett
frUielsberövandet. Har frihetsberövandet ägt rum i annan främmande stal
föreslås all avräkning skall ske i skälig omfattning. Promemorieförslaget har
godtagils under remissbehandlingen.

I övriga nordiska länder finns bestämmelser om
straffprocessuella frihetsberövanden som i väsentliga hänseenden utgör
motsvarigheter tUl anhållande, häktning och tvångsintagning på rättspsykiatrisk
klinik. Sådana frihetsberövanden bör därför kunna avräknas enligt samma principer
som kommit till uttryck i den föreslagna huvudregeln. Motsvarighe-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 59

ter
till anhållande och häktning fmns även i flera utomnordiska länder. De
förhållanden under vilka dessa frihetsberövanden verkställs kan emeUertid
variera. Det torde därför inle vara lämpligl att föreskriva obligatorisk
avräknmg i fråga om alla straffprocessuella frihetsberövanden som verkställts
utomlands. Det bör i stället överiåtas åt domstolen att med ledning av
förhållandena i det enskUda fallet förordna om avräkning efter vad som prövas
skäligt. TUl skUlnad från promemorieförslagel anser jag alt avräkning skall
kunna ske av frihetsberövanden utomlands som ägt rum på grund av misstanke om
brott som omfattas av domen och inte endast på grund av misstanke om brott för
vUket han fällts lill ansvar här i riket. Vad jag nu har anfört torde lämpligen
komma till uttryck i lagtexten genom en föreskrift om att domstolen i skälig
utsträckning skall tillgodoräkna även frihetsberövanden som har ägt rum
utomlands.

I 33
kap. 3 § andra siycket BrB finns en bestämmelse för del fall att lägre rätt har
dömt lill ungdomsfängelse, internering eller skyddstiUsyn i vilken ingår
anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB och högre rätt efter fullföljd talan
i stället dömer tiU fängelse på viss tid, böter, suspension eller
disciplinstraff. Har den av lägre rätt ådömda påföljden börjat verkställas får
överinstansen, om del prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna, förordna
att det nya straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkstäUt
genom vården eller behandlingen i anstalt. I departementspromemorian föreslås
att högre rätt skall vara skyldig att avräkna påbörjad verkstälUghet av
fängelse, ungdomsfängelse, internering eller anstaltsbehandling vid
skyddstillsyn även när påföljden ändras till villkorlig dom, skyddstiUsyn,
ungdomsfängelse eller internering. Förslaget har lämnals ulan erinran under
remissbehandhngen. Även jag anser att en utvidgning av tiUämpningsområdet för
bestämmelsen bör komma till stånd. Med hänsyn till mitt förslag att avräkning
inle skall ske när domstolen dömer liU vUlkorUg dom eller skyddstiUsyn ulan
först i samband med att sådan påföljd undanröjs, anser jag emellertid att
utvidgningen bör begränsas till all avse avräkning från ungdomsfängelse och
internering.

Vidgade möjligheter till avräkning av
straffprocessuella frihetsberövanden torde få vissa återverknmgar på
häktesorganisalionen. Denna fråga har också tagils upp i några remissyttranden.
Farhågor har uttryckts för att en obUgatorisk avräkning skaU leda tUl en
förlängning av häktningstiderna genom all den som är häktad, i vetskap om den
obligatoriska avräkningen, blir mindre benägen att medverka vid utredningen av
det eller de brott som han är misstänkt för. Det har också sagts att
häktningstiderna efler dom troligen bUr längre, dels på grund av atl domar kan
vänlas bli överklagade i större utsträckning än nu, dels därför atl skälet alt
så snart som möjligt avge nöjdförklaring försvagas, eftersom häktningstid efter
dom blir att anse som verkställighetstid. I

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 60

delta
sammanhang har påpekats att längre häklningstider ytterligare aktualiserar
lidigare framförda krav på bättre resurser inom häktesorganisationen såväl
beträffande lokaler som personal. LO har i detla sammanhang framhåUit det
angelägna i all det sociala rehabiliteringsarbetet kan påbörjas redan under
häklningsliden.

Det är givetvis angeläget att undvika alt de nya
avräkningsbestämmelserna leder till en förlängning av de straffprocessuella
frihetsberövandena eUer tiU atl sådana tvångsåtgärder kommer alt tUlgripas i
slörre utsträckning än f. n. Det är vidare Uka viktigt som förut alt mål mot
häktade handläggs med största skyndsamhet. Enligt min mening är det omöjligt
att i förväg bedöma i vad mån de föreslagna bestämmelserna kommer atl återverka
på häklningstidernas längd före dom i första instans. Som jag lidigare har
anfört torde man emeUertid ha anledning räkna med atl bestämmelserna kan leda
tiU en ökning av fullföljdsfrekvensen. Hur mycket den totala belastningen på
häktesorganisationen därigenom kan komma att öka är emellertid svårt atl
förutsäga. Utgår man från kriminalvårdens samlade resurser för behandling i allmänna
häkten och i slutna anslaller bör vidare uppmärksammas, atl nämnda ökning i
viss mån kommer alt uppvägas av del förhållandet atl tiderna för
straffverkställighet samtidigt minskar. Häktesorganisalionen har dessutom en
viss överkapacitet under större delen av året. Innan närmare erfarenheter av
de nya bestämmelserna har vunnits, är jag därför inte beredd att föreslå
särskUda åtgärder för att möta den väntade ökningen av belaslningen på
häktesorganisationen. Jag är emellertid på det klara med alt ulvecklingen på
detla område under tiden närmast efter reformens genomförande måste följas med
stor uppmärksamhet.

KAIK har i siti betänkande (SOU 1971: 74)
Kriminalvård i anstalt lagt fram förslag till ny lagstiftning om behandlingen
av häktade och anhållna m. m. KAIK föreslår lagbestämmelser som bl. a. innebär
att den som är häktad tillförsäkras kurativt socialt stöd för att klara personliga
angelägenheter som han på grand av frihetsberövandet inte själv kan ombesörja.
Vidare föreslås regler som ger den häktade vidgade möjligheter tiU
sysselsättning och samvaro med andra intagna. Kriminalvårdsberedningen har
föreslagit all etl antal Ijänster för arbetsledare skall inrättas vid de
allmänna häktena. Beredningen har vidare föreslagit att frivårdsdistrikt på
orter med allmänt häkte skall tillföras assistent-tjänster. Assistenterna
föreslås skola ha kurativa och terapeutiska uppgifter. De skall även förbereda
anstallsplacering. Dessa förslag är, som jag tidigare nämnt, f. n. under
remissbehandling.

Jag anser atl frågan om ändrade behandlingsregler
för häktade m. fl. bör prövas i etl slörre sammanhang, och jag är därför inle
beredd alt nu föreslå några ändringar på grund av de vidgade
avräkningsmöjUgheterna.

Enligt departementspromemorian bör de nya
avräkningsbestämmelserna i 33 kap. 3 § BrB tiUämpas även i fråga om
frihetsberövande som har

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 61

ägt
rum i mål som har anhängiggjorts före lagens ikraftträdande men inle avgjorts
dessförinnan. De nya bestämmelserna bör däremot inle tillämpas i fall då efler
ikraftträdandet fråga uppkommer om undanröjande av villkorlig dom eller
skyddstillsyn som har ådömts före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen
och den dömde har varit berövad friheten i det tidigare målet. I promemorian
uttalas att det inle lorde krävas någon särskUd övergångsbestämmelse om detta.

Dessa förslag har utsatts för viss kritik under
remissbehandlingen. Från något håll har föreslagits att med hänsyn till risken
för extra överklaganden endast frihetsberövanden som har ägt rum efter lagens
ikraftträdande skaU få avräknas enligt de nya bestämmelserna. En remissinstans
anser att den nya lagen bör få full genomslagskraft omedelbart vid
ikraftträdandet. De båda hörda hovrätterna menar att det krävs en uttrycklig
övergångsbestämmelse i fråga om undanröjande av villkorlig dom och
skyddstillsyn som har meddelats före ikraftlrädandel.

Enligt min mening bör den avgörande lidpunkten vara
när dom meddelas i målet. Meddelas dom efter lagens ikraftirädande bör avräkning
ske enligt de nya bestämmelserna, även om frihetsberövandet helt eller delvis
har ägt rum före ikraftträdandet. Undantag från denna regel bör emellertid
göras beträffande sådan avräkning av frihetsberövande som sker i samband med
atl vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn undanröjs och ersätts med annan påföljd.
För atl sådan avräkning skall kunna ske bör krävas atl den undanröjda påföljden
har ådömts genom dom som meddelats efter ikraftträdandet. Som de båda
hovrättema har anfört, bör detta komma till uttryck genom en särskUd
övergångsbestämmelse.

I departementspromemorian föreslås alt de nya
bestämmelserna i behandlingslagen skall tUlämpas endast i fråga om
verkställighet av domar som har meddelats efter ikraftträdandet, under det att
i fråga om domar som har meddelats dessförinnan äldre bestämmelser fortfarande
skall gälla. Detta förslag har godtagits under remissbehandlingen. Även jag
anser alt övergångsbestämmelsen bör ulformas enligt promemorieförslagel.
Innebörden härav är att det är domens dag som är avgörande och inte tidpunkten
för strafftidsresolulionen. Av övergångsbestämmelsen följer att den s. k.
tiodagarsregeln i nuvarande 16 § andra stycket behandlingslagen och
bestämmelsen i 22 § andra stycket samma lag kan komma atl tillämpas även efter
ikraftlrädandel av de nya bestämmelserna.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1973.

8
Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag lUl

1.
lag om ändring i brottsbalken,

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 62

2.
lag om ändring i lagen (1964:
541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3.
lag om ändring i
rättegångsbalken.

Förslagen lorde få fogas tUl statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.

9
Specialmotivering

9.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

De nya bestämmelserna om avräkning av häktningslid
m. m. bör av redaktionella skäl delas upp på flera paragrafer. Det är av skUda
orsaker önskvärt att undvika omnumreringar av paragrafer i BrB. På grund härav
föreslås all 33 kap. 3 § BrB helt upphävs och all bestämmelserna i 33 kap. 4 §
får kvarstå på sin nuvarande plats. De nya avräkningsreglerna har i förslaget
lagils upp i fyra nya paragrafer, 58 §§. 5 § innehåUer huvudreglerna om
avräkning. I 6 § tas upp en bestämmelse om beaktande av straffprocessuella
frihetsberövanden som har ägt mm utomlands. I 7 § har taghs upp en molsvarighel
tUl nuvarande 3 § andra stycket. Bestämmelsen i nuvarande 3 § tredje stycket
har placerats i 8 §.

26
kap.

8 §

Avrälaiingsbestämmelserna har som nyss sagts i
förslaget delats upp på fyra paragrafer. Detta har föranlett en redaktionell
jämkning i förevarande paragrafs tredje stycke.

33
kap. 5 §

I första stycket behandlas den obligatoriska
avräkningen. Avräkning av tid för straffprocessuellt frihetsberövande skall ske
när den tilltalade döms till fängelse på viss lid, ungdomsfängelse eller
intemering. Utöver häklningstid skall även anhåUandetid, lid för intagning i
förvarsarrest och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen
om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål avräknas. Angående skälen för
dessa utvidgningar i förhållande tiU gällande rätt hänvisas tUl den aUmänna
motiveringen.

Avräkningsreglerna är tillämpliga även när
domstolen dömer till någon av de angivna påföljderna med tUlämpning av 34 kap.
1 § 2 eller 3 BrB. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör avräkning
också ske när domstol med tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB förordnar att
tidigare ådömd påföljd skall avse nytt eller nya brott. För atl oklarhet inte
skall behöva uppstå har detta särskilt anmärkts i lagtexten. I praktiken torde
det i sådana fall ytterst sällan bli aktuellt med avräkning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 63

eftersom
straffprocessuella frihetsberövanden vanligen kan undvikas när någon redan är
intagen i anstalt.

1 den allmänna motiveringen har jag framhållit att
avräkning enligt huvudregeln skall vara obligatorisk och fullständig. I del
förra uttrycket ligger bl. a. alt hänsyn inte skall tas till den dömdes
uppträdande under utredningen och rättegången. Att avräkningen skall vara
fullständig innebär att varje dags frihetsberövande skall anses som en dags
verkställighet av påföljd. Med dag avses här kalenderdag. Av skäl som har
anförts i den allmänna motiveringen har undantag från denna princip gjorts för
frihetsberövanden som understiger 24 timmar. Har den dömde varit berövad
friheten flera gånger i samma mål skall varje frihetsberövande i delta
hänseende bedömas för sig. Endast frihetsberövanden som varat under en
sammanhängande tid av minsl 24 timmar kan sålunda bU föremål för avräkning.
Har emellertid etl frihetsberövande varat 24 timmar eUer längre skall hela
tiden avräknas. Om en sorls frihetsberövande har övergått till en annan form,
exempelvis anhållande lill häktning, skall vid beräkningen de båda
frihetsberövandena bedömas som etl.

I den allmänna motiveringen har jag uppehållit mig
vid de fall då häktning och verkställighet av dom i annal mål kan förekomma
samtidigt. I verkligheten är sådana fall förhåUandevis sällsynta, eftersom
häktning oftast underlåtes eller häves om del finns en verkställbar dom i
annat mål. För att inte häktningslid skall komma att tillgodoräknas dubbelt
har i försia stycket införts en betämmelse enligt vilken det straffprocessuella
frihetsberövandet inle skall avräknas i den mån verkställigheten därav har
sammanfallit med verkställighet av påföljd som har ådömts i annat mål.
Innebörden av denna regel är atl i de faU samtidig verkställighet kan förekomma
verkställighet av frihetsstraff ges prioritet.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i försia
stycket skall frihetsberövandet anses som tid under vUken den ådömda påföljden
har verkslällls i anstalt. Genom denna föreskrift kommer avräkningen att inverka
på samtliga verkställighetstider för ungdomsfängelse och intemering (jfr prop.
1969: 22 s. 36 f). Detta bör bl. a. vid tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 medföra all
avräkning skall ske även om domstolen i fråga om ungdomsfängelse underlåter alt
föreskriva att den som vårdas i anstalt inle får överföras till vård utom
anstalt förrän sex månader har förflulit från rätlens beslut eller
återintagningen. Avräkning kommer i ett sådant fall att inverka på tUlämpningen
av bestämmelsen om längsta liden för vård i anstalt i 29 kap. 2 § BrB. På
motsvarande sätt bör vid intemering avräkning ske även om domstolen inle skulle
förordna om återintagning i anstalt. En avräkning kommer i della fall att
inverka på tillämpningen av bestämmelsen om längsta tid i 30 kap. 8 § BrB.

I
beslut om avräkning bör domstolen ange avdraget i månader och/

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 64

eller
dagar. Skall häktning som verkställs efter lägre rätts dom avräknas i högre
instans, bör i högre rätts dom anges den sammanlagda tid som skall räknas den
dömde tiU godo.

Enligt gällande rätt kan domstolen förordna att
straffet skall anses helt verkstäUt genom att den dömde har hållits i häkte.
Denna regel har i förslaget intagits i första stycket sista punkten.
Bestämmelsen har begränsats tUl fängelse eftersom den inte kan tänkas bli
tUlämpad vid ungdomsfängelse eller internering. Som jag har framhållit i den
allmänna motiveringen bör några större avvikelser inle komma i fråga när avräkning
sker med längre tid än som svarar mot frihetsberövandet. TUlämpningen av
förevarande avräkningsbeslämmelse bör inte heUer få medföra att straffskalans
minimum underskrids.

I andra stycket har tagits upp bestämmelsen om
avräkning av frihetsberövande som har ägt mm före villkorlig dom eller
skyddstillsyn. Sådant frihetsberövande skall tUlgodoräknas endast om påföljden
sedermera undanröjs och i stället döms tUl fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering. Av denna formulering följer att avräkning från
anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB inle kan komma i fråga. Sker
undanröjande i senare mål på grund av ny brottslighet och har det förekommit
slraffprocessuellt frihetsberövande även i detta mål skall domstolen i beslutet
ange den sammanlagda tid som skall avräknas. För alt nu anförda bestämmelser
skall kunna tillämpas krävs att domstol som dömer tiU vilkorlig dom eller
skyddstillsyn i domen lämnar uppgift om arten av och tiden för alla
straffprocessuella frihetsberövanden på gnmd av misstanke om brott som omfattas
av domen.

I tredje stycket behandlas den fakultativa
avräkningen vid böter, suspension och disciplinstraff. I sak innebär förslaget
endast den ändringen i förhållande till gällande rätt alt även andra i försia
stycket nämnda arter av frihetsberövande än häktning skall kunna avräknas.
Avräkning från här avsedda påföljder torde regelmässigt böra ske. Det torde
dock inle böra komma i fråga atl avräkna anhållandetider som understiger ett
dygn. Del finns emellertid även andra tänkbara situationer då avräkning inle
lämpligen bör ske. Som exempel kan nämnas fall då ett utdömt botes- eller
disciplinstraff ter sig så obetydligt vid en jämförelse med det
frihetsberövande som föregått domen att en avräkning inte framstår som en
rimlig kompensation för del straffprocessuella ingripandet. I ett sådant fall
kan det finnas skäl för att hötes- eller disciplinstraffet verkställs och den
dömde bereds möjlighet att yrka ersättning för frihetsberövandet i härför
föreskriven ordning.

6§

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande
rätt, regleras frågan om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden som
har ägt mm

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 65

utomlands.
I stället för termen avräkning har i paragrafen liksom i 7 § använts uttrycket
tUlgodoräknande av tid för frihetsberövande.

EnUgt paragrafen får rätten tUlämpa
avräkningsbestämmelserna i 5 § även i fråga om frihetsberövanden som har ägt
rum utomlands i den mån det med hänsyn till omständigheterna är skäligt.
Avgörande för bedömningen bör vara arten av frihetsberövandet och formema för
dess VerkstäUighet.

I de nordiska ländema finns straffprocessuella
frihetsberövanden som i allt väsentiigt motsvarar anhållande, häktning och
tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik. Har sådant frihetsberövande
förekommit bör domstolen, enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen,
regelmässigt göra en fuUständig avräkning som om frihetsberövandet hade ägt
ram här i landet. Motsvarigheter till de svenska straffprocessueUa
frihetsberövandena finns givelvis även i flera utomnordiska länder. I den mån
nära överensstämmelse föreligger ifråga om ingripandets arl och formema för
verkställigheten bör frihetsberövandet tillgodoräknas lill fullo. I övriga fall
får domstolen tillgodoräkna den dömde frihetsberövandet på grundval av en
skälighetsbedömning. Av det anförda följer att faktorer som inte får beaktas
enligt 5 §, t. ex. den misstänktes uppträdande under rättegången, inte heller
får inverka vid en skälighetsbedömning enhgt 6 §.

Jag vill erinra om att i de fall som avses i lagen
(1972: 260) om internationellt samarbele rörande verkställighet av
brottmålsdom häklningstid utomlands tillgodoräknas enligt bestämmelser i den
lagen.

7§

TUl 7 § har förts bestämmelsen i nuvarande 3 §
andra stycket. Bestämmelsen har undergått dels smärre ändringar som är
betingade av att tillgodoräknande föreslås skola kunna ske i fråga om flera
påföljder än f. n., dels en redaktionell omarbetning. 8§

TUl 8 § har förts den nuvarande bestämmelsen i 3 §
tredje stycket. Bestämmelsen har i samband därmed undergått en redaktionell omarbetning.

9.2
Förslaget till lag om ändring i behandlingslagen

16 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om strafftidsberäkning.

Som tidigare har nämnts avser
avräkningsbestämmelserna i 33 kap. BrB endast frihetsberövande som har ägt rum
före dom. TUlgodoräknande av frihetsberövande efter dom kan f. n. inte ske
annat än indirekt med stöd av 16 § andra stycket behandlingslagen som
innehåller den s. k. tiodagarsregeln.

5
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 66

I första siycket har gjorts den ändringen alt
strafftiden, när den dömde hålls häktad i målet, skall räknas från den dag då
domen meddelades i stället för den dag då domen får verkställas. Härigenom
kommer all häktningstid efler dom som sedermera vinner laga kraft att kunna
tUlgodoräknas. Bestämmelsen gäller även häktningstid som infaller efter
hovrätts dom, när prövningstUlslånd vägras och någon ny prövning i sak därför
inte förekommer. Motsvarande gäller i andra fall då talan har fullföljts men
målet inle prövas i sak.

Andra stycket i 16 §, som innehåller den s. k.
tiodagarsregeln, föreslås helt upphävd. I fråga om skälen härför hänvisar jag
till den allmänna motiveringen.

19
§

I första siycket har förelagils ändringar som är
betingade av de nya avräkningsbestämmelserna i 33 kap. BrB.

22 §

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen
föreslås att andra stycket i paragrafen upphävs. Den häklningstid som nu
tUlgodoräknas med stöd av denna bestämmelse kommer enligt förslaget att avräknas
av domstolen enligt huvudregeln i 33 kap. 5 § första stycket BrB. Här bör
erinras om atl enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen andra stycket i 22 §
avses skola tillämpas på domar som har meddelats före ikraftträdandet av den
nya lagstiftningen.

9.3
Förslaget till iag om ändring i rättegångsbalken

45 kap. 4 § RB innehåller bestämmelser om vad
stämningsansökan skall innehålla. Enligt tredje stycket skall åklagaren ange om
den tilltalade är anhållen eller häktad.

I den allmänna motiveringen har jag uttalat atl
frågan om hur domstolen skall skaffa sig ett tUlförlilligt underlag för beslut
om a'vräk-ning bör lösas genom alt åklagarens uppgiflsskyldighet enligt 45 kap.
4 § tredje stycket RB utvidgas. Den nuvarande bestämmelsen avser endast
frihetsberövande som pågår när åtal väcks. I fortsättningen bör uppgift lämnas
även om frihetsberövande som har upphört vid den tidpunkten men som skall
kunna avräknas från påföljd i målet. Begränsningen har därvid gjorts på samma
sätt som i fråga om avräkningsbestämmelsen. Detla har kommit till uttryck
genom att uppgiften skaU avse frihetsberövande på grund av misstanke om brott
som omfattas av åtalet. Den vidgade uppgiftsskyldigheten föreslås vidare skola
gälla tiden för frihetsberövandet. Vid pågående frihetsberövande bör denna
uppgiflsskyldighet kunna fullgöras genom upplysningar om den straffprocessueUa
åtgärdens arl och den tidpunkt då verkställigheten påbörja-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 67

des.
I fråga om frihetsberövanden som inte längre består måste även anges vid
vilken tidpunkt som den faktiska verkställigheten upphörde. Detta gäller varje
enskilt fall av frihetsberövande och varje typ därav. Har exempelvis etl
anhållande upphört på grund av beslut om häktning bör åklagaren sålunda i
stämningsansökningen inte bara lämna uppgifter om sistnämnda förhållande utan
även redovisa fullständiga upplysningar om den tid under vUken den tiUtalade
som anhållen varil berövad sin frihet.

10
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen lill

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i lagen (1964:
541) om behandling i fångvårdsanstall,

3.
Iag om ändring i
rättegångsbalken inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden såunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur
protokoUet: Margit Edström

5t
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
1 (Promemorieförslaget)

1
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
förordnas, att 33 kap. 3 § brottsbalken skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till
fängelse på viss tid, böter suspension eUer disciplinstraff, må om med hånsyn
till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses
till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i
häkte.

Ådömes någon som börjat im-dergå ungdomsfängelse,
internering eUer, efter dom å skyddstUlsyn, behandling varom stadgas i 28
kap. 3 § i StäUet straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn till
omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till
viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i
anstalt.

Dömes någon //// böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse, internering, suspension eUer disciplinstraff och har han
med anledning av misstanke om brott som omfattas av domen varit berövad
friheten såsom anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk klinik
enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,
skall förordnas att frihetsberövandet skall räknas honom till godo vid
verkställighet av den ådömda påföljden. Vid villkorlig dom eller skyddstillsyn
skall tillgodoräknandet dock icke ske förrän påföljden undanröjes och annan i
detta stycke nämnd påföljd ådömes i stället. Vad nu sagts om tillgodoräknande
av frihetsberövande gäller även sådan övervakning i anstalt som ersätter
häktning.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande
tillämpning när någon som börjat undergå fängelse, ungdomsfängelse, intemering
eller, efter dom å skyddstUlsyn, behandUng varom stadgas i 28 kap. 3 § i
StäUet ådöms annan i första stycket angiven påföljd.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 69

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har någon utom riket varit berövad friheten på
grund av misstanke om brott, må om med Itän-syn till omständigheterna så prövas
skäligt frihetsberövandet räknas honom till godo vid ådömande av sådan
påföljd för brottet som sägs i första stycket.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid
prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan
ej fullföljts mot beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen
(1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Vid
verkställighet av fängelse Vid verkställighet av fängelse

skall
strafftiden, om ej annat följer skall strafftiden räknas, när den

av
vad nedan stadgas, räknas, när dömde hålles häktad i målet, från

den
dömde hålles häktad i målet, den dag då domen meddelades och

från
den dag då domen må verk- i annat faU från den dag då han

ställas
och i annal fall från den dag för straffets undergående intages i

då
han för straffets undergående fångvårdsanstalt eller, om han är

intages
i fångvårdsanstalt eUer, om intagen i sådan anstalt, från den

han
är intagen i sådan anstalt, från dag då domen hos styresmannen

den
dag då domen hos styresman- föreligger tUl verkställighet,

nen föreligger tUl verkställighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom
tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den
dagen.

19 §

Har
domstol förordnat att fäng- Har domstol förordnat att tid

else
skall anses till viss del verk- då någon varit berövad friheten

ställt
genom att den dömde hållits i såsom anhållen, häktad eller

häkte
eller undergåtl ungdoms- tvångsintagen på rättspsykiatrisk

fängelse
eller internering eller be- kUnik eller undergått ungdoms-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 70

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

handling
varom stadgas i 28 kap. fängelse eller internering eUer be-

3 § brottsbalken, skall först beräk- handling varom stadgas i 28 kap.

nas slutdag utan avseende därå 3 § brottsbalken skall räknas nå-

och avdraget räknas från den da- gon tlU godo vid verkställighet av

gen. Ingå dagar i avdraget, skola fängelse, skall först beräknas slut-

de frånräknas sist. dag utan avseende därå och av-

draget
räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget, skola de frånräknas sist.

Har avbrott i verkstälUgheten av fängelse ägt rum,
skall tiden för avbrottet läggas till slutdagen, i den mån ej annat följer av
vad nedan i denna lag stadgas.

22 § Vad i detla kapitel är stadgat om beräknmg av
tid för fängelse skall i tUlämpliga delar gälla i fråga om tid för behandling
varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller
internering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller
internering i mål, vari han hållits liäktad och undergått rättspsykiatrisk
undersökning, skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen
avgivits senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den
16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den
överskjutande tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som
tid under vilken påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om
den, beträffande vUken i mål som nu sagts förordnals att ungdomsfängelse eller
internering som ådömts tidigare skall avse ytterligare brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dom som meddelats före
ikraftträdandet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 71

Bilaga 2 (De remitterade förslagen)

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 33
kap. 3 § skall upphöra atl gäUa, dels att 26 kap. 8 § skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 33 kap. 58 §§,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP. 8 §1

Verkställas samtidigt flera
fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas till den sammanlagda
fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkslällighetstiden, enligt vad
därom är stadgat, föriängls genom disciplinär bestraffning, skall
förlängningen icke medtagas vid beräkning av tid för villkorlig frigivning, och
må frigivning ej ske förrän bestraffningen verkställts.

Såsom avtjänad tid räknas även Såsom avtjänad tid räknas även

tid varunder straffet skall anses tid varander straffet skall anses

verkställt på grand av domstols verkställt på grand av domstols

förordnande som i 33 kap. 3 § förordnande som i 33 kap. 57 §§

sägs. sägs.

33 KAP.

3 §

Dömes någon i mål, vari han hållits
häktad, till fängelse på viss tid, böter, suspension eller discipUnstraff, må
om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet
skail anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde
hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå
ungdomsfängelse, internering eller, efter dom å skyddstillsyn, behandling
varom stadgas i 28 kap. 3 § i stället straff som i första stycket sägs, må om
med hänsyn till omständigheterna så

' Senaste lydelse 1965: 620.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till
viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i
anstalt. Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid prövning i högre
rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot
beslutet.

5 §

Dömes någon till fängelse på viss tid,
ungdomsfängelse eller internering eller förordnar rätten, med tUlämpning
av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare
brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som
omfattas av domen, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar
varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller
intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om
rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall i domen förordnas att tiden
för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet
av dom i annat mål, skall anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkställts i anstalt. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att
fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstiUsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomfängelse
eller internering, iiger första stycket tiUämpning även i fråga om
frihetsberövande som föregått den villkorUga domen eller domen på skyddstillsyn.

Dömes någon till böter, suspension
eller disciplinstraff och

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 73

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

har han med anledning av misstanke om brott, som omfattas av domen,
varit berövad friheten på sätt som anges i första stycket, må förordnas att
påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

6 §

Vad i 5 § sägs om tillgodoräknande av tid för
frihetsberövande som verkställighet av påföljd må, i den mån det med hänsyn
till omständigheterna prövas skäligt, tillämpas även i fråga om frihetsberövande
som ägt rum utom riket.

7 §

Har någon börjat undergå fängelse, ungdomsfängelse,
internering eller, efter dom på skyddstillsyn, sådan behandling som avses i
28 kap. 3 §, och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5 § första eller
tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande
av tid för frihetsberövande motsvarande tUlämpning i fråga om tid under vUken
verksläUighet sålunda skett.

8 §

Vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd
påföljd må beslut i fråga som avses i 57 §§ ändras även om talan ej fullföljts
mot beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

Föreskriftema i 33 kap. 5 § andra stycket gäller ej
vid undanröjande av viUkorlig dom eller skyddstiUsyn som meddelats före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom
förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964: 541) om behandling i
fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
verkställighet av fängelse skall strafftiden, om ej annat följer av vad nedan
stadgas, räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må
verkställas och i annal fall från den dag då han för straffets imder-gående
intages i fångvårdsanstall eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den
dag då domen hos styresmannen föreligger tUl verksläUighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom
tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den
dagen.

Vid
verksläUighet av fängelse skall strafftiden räknas, när den dömde hålles häktad
i målet, från den dag då domen meddelas och i annal fall från den dag då han
för straffets undergående intages i fångvårdsanstalt eller, om han är intagen i
sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger till
verkställighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
domstol förordnat atl fängelse skall anses tUl viss del verkställt genom
att den dömde hållits i häkte eller undergått ungdomsfängelse eller
internering eller behandUng varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall
först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen.
Ingå dagar i avdraget skola de frånräknas sist.

Har domstol förordnat atl fängelse skall anses tUl
viss del verkställt genom att den dömde varit berövad friheten som anhållen,
häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt
9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brotttnål eller
undergått ungdomsfängelse eller internering eller behandling varom stadgas i
28 kap. 3 § brottsbalken, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och
avdraget räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget, skola de frånräknas
sist.

Har avbrott i verkstäUigheten av fängelse ägt ram,
skall tiden för avbrottet läggas tiU slutdagen, i den mån ej annat följer av
vad nedan i denna lag stadgas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:146 75

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 §1 Vad i delta kapitel är stadgat om beräkning
av tid för fängelse skall i tUlämpliga delar gäUa i fråga om tid för behandlmg
varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller
internering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller
internering i mål, vari han hållits häktad och undergått rättspsykiatrisk undersökning,
skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen avgivits
senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den 16 juni
1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den överskjutande
tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som tid under vilken
påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om den, beträffande
vilken i mål som nu sagts förordnats att ungdomsfängelse eller internering
som ådömts tidigare skall avse ytterUgare brott.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
dom som meddelats före ikraftträdandet.

3
Förslag till

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 45 kap. 4 §
rättegångsbalken skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

45
KAP. 4 §2 I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:

1.
den tilltalade;

2.
målsäganden, om sådan finnes;

3.
den brottsliga gärningen med
angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som
erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som äro
tiUämpliga;

1
Senaste lydelse 1969:42. ' Senaste lydelse 1969: 588.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 76

4.
de bevis han viU åberopa och
vad han viU styrka med varje särskUt bevis; samt

5.
de omständigheter, som betinga
domstolens behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres.

ViU åklagaren i samband med åtalets väckande enligt
22 kap. 2 § väcka talan om enskUt anspråk, skall han i ansökan uppgiva
anspråket och de omständigheter, vara det grundas, samt de bevis, som åberopas,
och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

Är
den tilltalade anhållen eller Om den tilltalade är eller har

häktad,
skall det angivas. varit anhållen, häktad eller lagen i

förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet,
skall åklagaren angiva detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas
om tiden för frihetsberövandet.

Ansökan
skall vara undertecknad av åklagaren.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1973.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 77

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 9 november 1972.

Närvarande:
justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG,
justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

EnUgt lagrådet den 3 november 1972 tiUhandakommet
utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 20 oktober 1972, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skall inhämtas över upprättade förslag tUl

1. lag
om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i lagen (1964:
541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3.
lag om ändring i
rättegångsbalken.

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Bror Karlsson. Lagförslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken

33
kap.

5
§ Lagrådet:

Enligt första siycket i förevarande paragraf skall
som verkställighetstid anses tid för frihetsberövande med anledning av
misstanke om brott, som omfattas av domen. Såsom framhålles av departementschefen
skall frihetsberövandet ha skett på grund av misstanke om brott, som är föremål
för domstolens prövning i målet. Regeln tar i första hand sikte på dom av
domstolen i första instans. När fullföljd sker kan den högre instansens dom ha
annan omfaitning än den lägre' instansens. Antag att den tUltalade varit
häktad som misstänkt för grov stöld, att åtalet avser utom stölden t. ex.
bedrägeri, som ej föranlett frihetsberövande, samt att tingsrätten ogUlar
åtalet för stölden men fäller till ansvar för bedrägeriet. Enligt förslaget
föreligger då rätt tUl avräkning. Antag vidare att talan fullföljes å ömse
sidor beträffande

6
Siksdagen 1972. 1 saml. Nr 146

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 78

bedrägeriet.
Hovrättens dom rör då endast detta brott och det brott för vilket den tiUtalade
varit häktad omfattas icke av hovrättens dom. EnUgt den avfatlning förslaget
erhållit skulle i delta fall tUlgodoräknande av häklningsliden ej kunna ske.
Delta kan knappast antagas ha varit avsikten. Med de grundtankar på vUka
förslaget bygger synes mest förenligt all frihetsberövande på grund av
misstanke om brott som prövats av någon av instanserna i målel får
tUlgodoräknas.

Såsom departementschefen framhåller är
avräkningsreglerna i försia stycket tUlämpliga även nar påföljd som avses i
delta stycke ådömes med tUlämpnmg av 34 kap. 1 § 3 BrB. Avräkningen skaU därvid
avse endast frihetsberövande i det nya målet. Frågan om avräkning av frihetsberövande
i det tidigare målet regleras, när den undanröjda domen avsåg viUkorlig dom
eller skyddstillsyn, i förevarande paragrafs andra stycke. Avsåg den tidigare
domen ungdomsfängelse eller internering och den nya påföljden fängelse, skall
enligt 34 kap. 7 § tredje stycket och 9 § tredje stycket vid bestämmande av
fängelsestraffet skälig hänsyn tagas tUl vad den dömde undergåtl på grund av
den tidigare domen; genom dessa bestämmelser kommer alltså frihetsberövande i
det tidigare målet att bli beaktat redan vid straffutmätningen och utrymme för
avräkning på grund av detta frihetsberövande kan då rimligtvis ej föreligga.
När den nya domen avser ungdomsfängelse eller intemering medan den tidigare
domen gällt fängelse på viss tid, finns visserligen ej regler om etl
motsvarande hänsynslagande. Det får emellertid anses ligga i sakens natur alt
när del finnes motiverat atl övergå från fängelse tUl ungdomsfängelse eller
internering bland de förhållanden som därvid beaktas även ingår hänsynen till
vad den dömde utstått genom del tidigare ådömda fängelsestraffet; i betraktande
härav saknas även i detta fall anledning att meddela regler om avräkning av
frihetsberövande i det tidigare målet. Alt avräkningen enligt första stycket
är begränsad tiU frihetsberövande i det senare målet bör framgå av lagtexten.
Detta kan uppnås genom att man låter rätten till avräkning gäUa
frihetsberövande på grund av brott som prövats i målel; gämmgen i det tidigare
målet kan nämligen icke anses omfattad av domstolens prövning i det nya målet.

Med hänsyn tiU vad i det föregående förordats
föreslås atl uttrycket "brott, som omfattas av domen" utbytes mot
orden "brott, som prövats genom dom i målet".

Vid bifaU tiU detta förslag bör en motsvarande
jämkning göras i tredje stycket.

Enligt förslaget skall i domen förordnas, att liden
för frihetsberövandet med visst undanlag skall anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkstäUts i anstalt. Avsikten är enligt vad som framgår av
motiveringen, att domstolen skall beräkna och i förordnandet ange den tid som
skall avräknas. För att den åsyftade tUlämpningen skall

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 79

säkerställas,
torde ett uttryckligt stadgande vara erforderiigt. Departementschefen uttalar,
att avdraget bör anges i månader och dagar, men säger också, att en dags
frihetsberövande skall anses som en dags verkstälUghet av påföljd. Tveksamhet
kan uppstå om vad som i detta sammanhang avses med månad, om icke särskUda
bestämmelser meddelas härom. Lämpligast synes emellertid vara att i stället för
att meddela sådana bestämmelser föreskriva, att avdraget alltid skaU anges i
dagar. Med dag skall förslås kalenderdag; även dag som endast lUl en del lagits
i anspråk för frihetsberövande torde böra inräknas.

Förordnande om tillgodoräknande skall meddelas när
domstolen avgör målet. Förordnandet torde emellertid knappast vara att anse
som en del av själva domen i processuell mening; det är icke en del av
avgörandet av saken. Förordnandet är snarare ett beslut som meddelas i samband
med domen, även om del upplages i samma handling. 1 8 § i förslaget omnämnes
förordnandet som beslut.

Lagrådet förordar alt försia stycket i förevarande
paragraf jämkas så, att i första punkten med uteslutande av förslagets
föreskrift alt i dom skall ske förordnande i saken anges, alt tiden för
frihetsberövandet, lill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet
av dom i annat mål, skall anses som tid under vilken den ådömda påföljden
verkslällls i anstalt, saml därefter i en andra punkl stadgas, att domstolen
skall i beslut i samband med domen angiva det antal dagar påföljden skall anses
verkställd. Som tredje punkl upptages andra punkten i förslaget.

I fråga om överklagande av förordnande av
förevarande slag blir, om icke annat sägs, vad som stadgas i 49 kap. 8 § RB atl
tillämpa. Därav följer atl beslutet kan överklagas i samband med talan mot
domen; särskild talan mot beslutet är däremot icke tUlåten. Då en överprövning
av domstolens förordnande om tillgodoräknande rimligen måste kunna ske och det
icke kan vara ändamålsenligt alt tvinga fram etl överklagande i huvudsaken
enbart för alt sådan prövning skall ske, torde möjUghet böra öppnas till
särskUd talan mot beslut om tillgodoräknande. Beträffande sådan talan synes
kunna gälla vad som nu stadgas i 49 kap. 5 § andra siycket RB. Lagrådet förordar
därför, alt nu nämnda stycke ändras på det sättet atl efler orden "beslut
i fråga, som avses i 4 §," tiUagges "beslul i fråga om
tUlgodoräknande enligt 33 kap. 57 §§ brottsbalken".

Förordnandet om tillgodoräknande är med det
betraktelsesätt som här anlagts icke alt anse som en del av bestämmandet av
påföljden för brottet. En följd härav är atl nöjdförklaring enligt 5 § lagen om
behandling i fångvårdsanstall icke kommer att omfatta domstolens beslut om
tUlgodoräknande, och en nöjdförklaring hindrar icke att talan föres mot
beslutet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 80

Regeringsrådet
Wieslander, justitierådet Holmberg, justitierådet Gärde Widemar:

Enligt
del föreslagna andra stycket i förevarande paragraf skall tillgodoräknande av
tid för frihetsberövande som föregått viUkorlig dom eller dom på skyddstUlsyn
ske, om den villkorliga domen eller skyddstillsynen undanröjes och i stället
dömes lill fängelse på viss lid, ungdomsfängelse eller internering. Skall
delta förslag genomföras bör, såsom kommer alt framhållas i det följande, en
komplettering ske i flera avseenden för att lagregleringen skall bU konsekvent.
Det kan emellertid knappast undvikas att situationer uppkommer, i vilka det
från förslagets utgångspunkter kunde vara påkallat alt frihetsberövande av det
slag som nu är i fråga beaktas men vilka endast med svårighet kan inordnas i
lagregleringen. Elt exempel härpå skulle kunna utgöra det fallet, atl någon,
som erhållit villkorlig dom sedan han varit häktad, i anledning av nytt brott
under prövotiden dömes lill skyddstillsyn men domstolen icke undanröjer den
vUlkoriiga domen utan tUlämpar 34 kap. 1 § 2 BrB, varefler skyddstUlsynen
sedermera undanröjes och fängelse ådömes. Det torde även kunna ges exempel på
situationer som omfattas av den föreslagna regleringen men vUka måhända borde
lämnas utanför. Sådant fall kan föreligga, då domstol, i stället för att döma
tiU särskilt frihetsstraff för visst brott, med hänsyn lUl att den tilltalade
varil häktad dömer till skyddstiUsyn för hela brottsligheten, varefler
skyddstUlsynen sedermera undanröjes.

Vad nu anförts kan ge anledning till tvekan om den
föreslagna ordningen är lämplig- Till dessa mera praktiska synpunkter kommer,
att det över huvud taget kan ifrågasättas om man bör laborera med en ordning
som innebär alt, då påföljd skall bestämmas, tillgodoräknande av elt visst
antal dagar skall ske med hänsyn tUl processueUt frihetsberövande som kan
ligga långt tUlbaka i tiden. Att avräkning sker för åtgärder som vidtagits
under det förfarande som leder fram tUl att frihetsberövande påföljd ådömes
kan väl accepteras. Annorlunda ställer det sig när ett nyll förfarande inledes.
Vid bestämmandet av påföljd efter undanröjande av vUlkorlig dom eUer
skyddstiUsyn är åtskilliga omständigheter att beakta. Hänsyn bör lagas till
vad den dömde undergått av den tidigare påföljden, och domstolen har möjlighet
att, om det är skäligt, beakta häktmngstid som föregått vUlkorlig dom eller
skyddstiUsyn, exempelvis när tiden skall bestämmas för fängelse. Fängelse kan
dock ådömas på kortare lid än vad som är stadgat för brottet endast i faU då
särskild bestämmelse meddelats härom, 28 kap. 9 § och 34 kap. 6 § BrB. I övrigt
får påföljden bestämmas inom ramen för vad som eljest gäUer.

Enligt vår mening ger de för de olUca påföljderna
gällande bestämmelserna möjUgheter att i den utsträckning som kan vara lämplig
beakta det förhållandet, att den tUltalade varit häktad eller på annat sätt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 81

berövad
friheten i det mål vari dömdes till villkorlig dom eller skydds-tillsyn. Vi
förordar därför alt andra stycket i förevarande paragraf får utgå.

Lagrådet:

Kommer reformen atl omfatta vad som föreslagits
genom andra stycket i förevarande paragraf, synes några tillägg till det
remitterade förslaget påkallade för att reformen skall präglas av önskvärd
följdriktighet. Så kan, sedan skyddstillsyn ådömts, den dömde häktas för nytt
brott, varefter domstolen i del nya målel förordnar atl skyddstiUsynen skall
avse även det nya brottet. Undanröjes sedermera skyddstiUsynen och utmätes
frihetsstraff, kan enligt förslaget den nu nämnda häktningstiden i motsats
tUl häklningstid då skyddstillsynen ursprungligen ådömdes ej avräknas. Någol sakligt
skäl till denna skillnad har ej åberopats och synes ej föreUgga. Reformen bör
omfatta även situationer av nu avsedd art. Vid 7 § kommer att angivas etl
annal, i förslaget ej upptaget fall, då avräkning synes motiverad.

Jämsides med villkorlig dom och skyddstiUsyn kan
ådömas fängelse. Sker del genom dom, som föregåtts av anhållande eller
häktning, är enligt förevarande paragrafs första stycke obligatoriskt all från
fängelsestraffet avräkna tiden för nämnda frihetsberövande. Skulle sedermera
den viUkorliga domen eller skyddstiUsynen undanröjas, skall enligt vad i andra
stycket utsäges nämnda tid likaledes avräknas från del nya straff som ådömes
efter undanröjandet. Uppenbarligen bör avräkning enligt andra stycket ske
endasl beträffande tid för frihetsberövande, som ej redan avräknats enligt
första stycket. Detla bör komma till uttryck i lagtexten. Jämsides med
villkorlig dom och skyddstillsyn kan också ådömas böter och suspension och
enligt förevarande paragrafs tredje stycke kan då uppkomma liknande
avräkningssituationer som de nu behandlade; även i dessa fall bör reglema så
utformas att dubbelavräkning blir utesluten.

Vad lagrådet sålunda förordat i anslutning lill
andra stycket blir tiUgodosett, om detta stycke får följande lydelse:
Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstiUsyn och dömes i stället tiU fängelse på
viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tUlämpning
även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på
skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats atl den genom sådan dom ådömda
påföljden skall avse även ytterligare brott. Vad nu sagts skall dock gäUa
endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller
tredje stycket.

Enligt vad departementschefen i anslutning till
regeln i andra siycket uttalar anser han lämpligt, att domstol som dömer tiU
villkorlig dom eller skyddstillsyn i domen lämnar uppgift om arten av och
tiden för alla

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 82

straffprocessuella
frihetsberövanden på grund av misstanke om brott som omfattas av domen.
Uppgiften ger, om den vUlkoriiga domen eller skyddstiUsynen senare undanröjes
och ersattes med frihetsberövande påföljd, i det senare målet uppgift tUl
ledning för avgörandet av vad som skall avräknas från denna påföljd. Vad nu
förordats är praktiskt när såsom säkerligen vanligtvis är fallet enighet råder
om tiderna för de frihetsberövande åtgärderna och de gärningar som föranlett
dem. Råder oenighet i dessa hänseenden åklagaren påstår t. ex. att
anhållningstid till viss del föranletts av gärning som ej omfattas av åtalet,
medan den tilltalade hävdar att hela anhållningstiden är att hänföra tiU åtalad
gärning bör domstolen, som ej har att träffa ett avgörande på den omtvistade
punkten, endast länma en redogörelse för de skUda ståndpunkterna. Avgörandet
av frågan ankommer på domstolen i det senare målel, i vilket den vUlkoriiga
domen eller skyddstillsynen undanröjes.

6 §

Lagrådet:

Med anledning av vad departementschefen anfört i
anslutning till förevarande paragraf må blott framhållas, att lagregeln har
sådan utformning att det lagts i domstolens hand att efter skälighet bestämma
avräkning för frihetsberövande utom riket, vare sig det skett i annat nordiskl
land eller annorstädes. En annan sak är att förhåUandena i de nordiska länderna
är sådana att en fullständig avräkning av frihetsberövanden där som regel
framstår som skälig.

7 §

Lagrådet:

Om dom på ungdomsfängelse av högre rätt ändras till
skyddstillsyn och ungdomsfängelset trätt i tiUämpning utan hinder av att domen
därå ej vunnit laga kraft, kan enligt förslaget avräkning av ungdomsfängelset
ej ske, om skyddstillsynen sedermera undanröjes och fängelsestraff utdömes.
Har den tilltalade i del första målet varil anhållen eller häktad, skall enligt
5 § andra stycket den tiden avräknas. Hade å andra sidan det tidsbestämda
fängelsestraffet ådömts redan i det första målet, alltså i stället för
skyddstUlsynen, skulle den tiUtalade ha fått avräkna utom anhållnings- och
häklningsliden även undergånget ungdomsfängelse; detta följer av förevarande
paragraf. Det synes knappast rimUgl alt den omständigheten att den högre
instansen i det första målet stannat för skyddstillsyn i stället för fängelse
skall medföra att den tilltalade ej skall få tUlgodoräkna sig undergånget
ungdomsfängelse. Del förordas därför att, om förslaget enligt 5 § andra stycket
i princip genomföres, till förevarande paragraf fogas ett nytt andra stycke av
följan-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 83

de
innehåll: Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket
motsvarande tiUämpning i fråga om verkställighet som skett på grund av dom i
det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen
meddelades.

Övergångsbestämmelsen

Regeringsrådet
Wieslander, justitierådet Holmberg, justitierådet Gärde

Widemar:

Vid 33 kap. 5 § har vi förordat, att andra stycket
i paragrafen får ulgå. Godtages detta, bör även övergångsbestämmelsen utgå.

Lagrådet:

Vid bifaU tUl lagrådets förslag att, om förslaget i
33 kap. 5 § andra stycket genomförs, jämkning skaU ske i denna bestämmelse och
i 7 §, så att avräkningsmöjUgheterna erhåUer viss vidgning, bör övergångsregeln
omfatta även de fall som avses med utvidgningama. Detta ernås om
övergångsregleringen får följande innehåll: Föreskrifterna i 33 kap. 5 § andra
stycket och 7 § andra stycket gäller ej vid undanröjande av villkorlig dom
eller skyddstUlsyn som meddelats före ikraftträdandet. Nya lagen skall dock
gälla beträffande frihetsberövande som föregått dom, som meddelats efter
ikraftträdandet och genom vUken förordnats all påföljd som nyss sagts skall
avse ytterligare brott.

Förslaget
tiU lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fång-värdsanstalt

Lagrådet:

16 §

Ett väsentligt syfte med reformen är att
häktningstid som infaller efler dom i målet skall tillgodoräknas den dömde vid
verkställigheten. För alt tUlgodose detta föreslås atl i förevarande paragraf
skall föreskrivas, att strafftiden, när den dömde hålles häktad i målel, skall
räknas från den dag då domen meddelas. Med domen avses den dom som sedermera
vinner laga krafl. För den som icke är häktad i målet när verkställigheten börjar
skall enligt förslaget lUcsom hittills strafftiden räknas från den dag då han
intages i fångvårdsanstalt eller, om han är inlagen i sådan anstalt, från den
dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Den föreslagna regleringen är lUlfyUest, när fråga
är om endast en dom och den dömde är häktad hela tiden från domen tiU dess
verkställighet börjar eller när verkställighet skall ske beträffande någon som
ej är häktad. För åtskilliga andra fall erhålles ingen klar vägledning för

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 84

tiUämpningen.
Antag att någon, som är häktad och av tingsrätt dömes till fängelse på viss
lid, efter nöjdförklaring börjar verkställa straffet, att hovrätt på åklagarens
talan bestämmer straffet till fängelse på längre tid samt att hovrättens dom
vinner laga kraft. I detta faU skall strafftiden uppenbarligen icke räknas
från det hovrättens dom meddelas eller från det hovrättens dom föreligger tUl
verkställighet. Strafftiden bör räknas från den dag då verkställigheten börjat
av det av tingsrätten bestämda straffet, och ho-vrätten har att förordna om
tillgodoräknande enUgt 33 kap. 5 § första stycket BrB. Ett annat fall där
tvekan om tUlämpningen kan uppstå är följande. Tingsrätt dömer någon som ej är
häktad till fängelse på viss tid; den dömde överklagar och hovrätten beslutar,
på yrkande av åklagaren, om häktning på gmnd av flyktfara, varefter den dömde
återkallar sin talan. I detta fall bör strafftiden rimligen icke räknas från
det tingsrättens dom meddelades. Tiden bör räknas tidigast från häktningstidens
början.

Enligt lagrådets mening skuUe förslagets syfte
vinnas, om i första stycket av förevarande paragraf icke göres annan ändring
av nuvarande lydelse än atl orden "om ej annat följer av vad nedan
stadgas" får utgå och om i andra stycket i stäUet för vad nu föreskrives
stadgas, att tid, under vilken den dömde hållils i häkte i målet efter del att
slutUg dom däri meddelades, skall räknas som tid varunder straffet verkställts.

Utformas bestämmelserna på detta sätt, bUr nu
gällande regler, utom den s.k. tiodagarsregeln, att tiUämpa i fråga om den dag
från vilken strafftiden skall räknas. För den som är häktad i målet vid
verkställighetens början räknas tiden från den dag då domen må verkställas.
Häkt-ningstid som faller efter det slutlig dom meddelats skall avdragas vid
kriminalvårdsstyrelsens beräkning av slutdag. Att kriminalvårdsstyrelsen därvid
har att iakttaga de grander för beräkningen som gäller enligt 33 kap. 5 § BrB
får anses vara klart utan särskUd lagregel.

Om VerkstäUighet påbörjats av dom mot vilken talan
fullföljts till högre rätt, har denna domstol att i enlighet med vad som anges
i 33 kap. 5 § första stycket BrB förordna om tiUgodoräknande av häktningstid
som kan ha föregått verkställigheten.

19
§

Enligt vad som anföres i remissprotokoUet har i
första stycket företagits ändringar som är betingade av de nya
avräkningsreglerna i 33 kap. BrB. I den uppräkning som göres har emellertid det
faU som regleras i 33 kap. 6 § BrB inte kommit med. Någon närmare beskrivning
av de olika fall i vUka domstol kan ha förordnat att fängelse skall anses verkstäUt
genom frUietsberövande behövs inte. Det är fuUt tUlräckligt och lagtekniskt
enklare att hänvisa tiU lagrammen i BrB. Med hänsyn härtill och med beaktande
av vad lagrådet vid 33 kap. 5 § BrB anfört om att tiden för tillgodoräknandet
skall anges i dagar kan första stycket

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 85

lämpligen
ges det innehållet atl, om domstol enligt 33 kap. 57 §§ BrB förordnat atl
fängelse skall anses tUl vissl antal dagar verkställt, skall först beräknas
slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen. Sista punkten i
stycket blir därvid överflödig och bör uteå.

Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet:

Vid 33 kap. 5 § BrB har lagrådet förordat, alt ett
tillägg göres i 49 kap. 5 § andra stycket RB. Godtages detta, bör ingressen tiU
lagförslaget jämkas.

I brottmål, som är anhängiga vid domstol vid lagens
ikraftträdande, erfordras regelmässigt utredning huruvida någol sådant
frihetsberövande förekommit som kan medföra avräkning från den påföljd som kan
komma att bli ådömd i målet. Del är naturligt, att det lägges på åklagaren alt
på eget initiativ förebringa erforderlig utredning i detla hänseende. Med
hänsyn härtUl kan ifrågasättas, huravida icke en övergångsregel av antytt
innehåll bör upptagas i lagen om ändring av RB. Detta synes dock ej
erforderligt, då regler i ämnet kan meddelas i administrativ ordning. Anmärkas
må, alt ansvaret för all erforderlig utredning föreligger kommer att, oavsett
vad som i detta hänseende föreskrives, ytterst vila på domstolen.

Ur
protokoUet: Ingrid Hellström

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 86

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 24 november 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING. LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efler gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets
yttrande över förslagen lill

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i lagen (1964:
541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3. lag
om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådels förslag att i 33 kap. 5 § första och tredje styckena BrB i

det
remitterade förslaget uttrycket "brott, som omfattas av domen", utbyts
mot orden "brott som prövats genom dom i målet" bör på de skäl
lagrådet har anfört godtas.

I lagrådsremissen har jag föreslagit att avdraget
Uksom nu skall anges i månader och/eller dagar. I vissa fall, såsom vid
tillgodoräknande av olika frihetsberövanden som vart för sig understiger en
månad men som sammantagna uppgår till längre tid, kan tvekan uppstå om vad som
menas med månad. Med hänsyn härtUl har jag inte något alt erima mol lagrådets
förslag att avdraget skall anges i dagar. Lydelsen av 33 kap. 5 § första
stycket i del remitterade förslaget får jämkas i enlighet härmed.

Lagrådet anser alt förordnande om tillgodoräknande
av frihetsberövande inte är en del av själva domen i processuell mening ulan
snarare ett beslut som meddelas i samband med domen. I fråga om överklagande
av sådant beslut gäller enligt 49 kap. 8 § första stycket RB, om inte annal
sägs, alt beslutet inte kan överklagas annal än i samband med talan mot domen.
Enligt lagrådets mening kan det inte vara ändamålsenligt att tvinga fram ett
överklagande i huvudsaken enbart för att avräknmgsbeslutet skall kunna prövas.
Lagrådet förordar därför atl möjlighet öppnas att föra särskild talan mol
beslut om tillgodoräknande. Detta bör enligt lagrådets mening ske genom att 49
kap. 5 § andra stycket RB ändras, så att vad där sägs om alt talan mot vissa
beslul som meddelats i samband med dom eller slutligt beslut skall föras i
samma

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 87

ordning
som talan mot domen eller det slulliga beslutet skall gälla även beslut om
tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.

När det gäller tiUämpningen av de obligatoriska
avräkningsbestämmelserna i 33 kap. 5 § första stycket BrB talar flera skäl för
den lösning som lagrådet har förordat. 1 dessa fall skaU ju påföljden beslämmas
ulan hänsynstagande till straffprocessuella frihetsberövanden. Beslul om
tillgodoräknande av sådana frihetsberövanden bUr därigenom i betydUgt större
utsträckning än f. n. en teknisk fråga av annan art än de avgöranden i målet
som gäller själva saken. En annan beaktansvärd omständighet är atl man, om man
tillåter särskild talan mot beslul om tillgodoräknande, inte behöver låta
beslutet omfattas av en nöjdförklaring beträffande den ådömda påföljden. Denna
kan därför börja verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga
kraft. Det bör å andra sidan kunna förutsättas atl frågan om tillgodoräknande
av straffprocessuella frihetsberövanden regelmässigt kommer att ägnas sådan
uppmärksamhet vid domstolsförhandlingen atl risken för felaktiga beslut i
praktiken kommer att vara mycket ringa. HärtUl kommer att frågan om avräkning
även i fortsättningen i många fall kommer att vara fakultativ. I sådana fall
har beslutet elt så nära samband med bestämmandet av påföljden att talan mot
beslulel inle lämpligen bör få föras utan samband med talan i huvudsaken. Med
hänsyn härtill anser jag mig inle böra biträda lagrådets förslag lill ändring i
49 kap. 5 § RB.

Av vad jag nu har anfört följer att nöjdförklaring
kommer att omfatta även beslut i fråga om tillgodoräknande. Den som är
missnöjd med sådant beslut måste alltså liksom hittills föra talan mol domen,
även om han kanske helst skulle se att denna började verkställas fortast
möjligt. Av förslaget följer emellertid att den förlängning av häktningstiden
som blir en följd av överklagandet i fortsättningen alltid skall räknas den
dömde lill godo som verkställighet av påföljden.

Tre av lagrådets ledamöter finner det tveksamt,
huravida den föreslagna ordningen i fråga om frihetsberövanden som har
föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn är lämplig. Dessa ledamöter
påpekar all en fullt konsekvent reglering skulle förutsätta åtskiUiga
kompletteringar av lagtexten i syfte alt täcka alla de situationer där etl
tillgodoräknande av frihetsberövande av nu ifrågavarande slag kan vara påkallat
och å andra sidan utesluta situationer som bör lämnas utanför regleringen. De
tre ledamöterna anser att domstolen, vid bestämmande av påföljd efter
undanröjande av vUlkorUg dom eller skyddstillsyn, i den utsträckning som kan
vara lämplig kan beakta atl den tilltalade har varit häktad eller på annat
sätt berövad friheten i del mål vari den lidigare påföljden ådömdes. De
förordar därför att det föreslagna andra stycket i 33 kap. 5 § BrB får utgå.

Att
inordna villkorlig dom och skyddstUlsyn i det föreslagna regel-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:146 88

systemet
för tillgodoräknande av straffprocessuella frihetsberövanden ger otvivelaktigt
upphov till besvärliga awägningsproblem. Även om bestämmelserna på detta område
gavs en ytterst detaljerad utformning, skulle del sannolikt finnas möjlighet
att finna exempel både på situationer där ett tUlgodoräknande måhända kunde
vara påkallat men som faller utanför regelsystemet och situationer av motsatt
slag.

Det i lagrådsremissen framlagda förslaget läcker i
varje fall det alldeles övervägande anlalet fall i vilka ett tiUgodoräknande
ter sig angeläget. Vad de tre ledamötema av lagrådet har anfört ger enligt min
mening inte anledning att frångå principen all frihetsberövande som har
föregått vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn skall kunna tillgodoräknas, om sådan
påföljd undanröjs och domstolen i stället dömer tUl påföljd av annan art. Den
kritik som har framförts i lagrådet kan däremot utgöra skäl att inte i alla
lägen tillämpa principen i dess yttersta konsekvenser.

Om den föreslagna reformen skall omfatta
straffprocessuellt frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller
skyddstillsyn, bör enligt lagrådet ske en komplettering av 5 § andra siycket.
Lagrådet avser den situationen atl den som har ådömts villkorlig dom eller
skyddstillsyn under prövotiden häktas för nylt brott. Domstolen kan i sådant
fall i del nya målel länkas förordna atl den lidigare ådömda påföljden skall
avse även del nya brottet. Skulle påföljden sedermera undanröjas kommer
häktningstiden i mål nummer två enligt del remitterade förslaget inte atl kunna
tillgodoräknas enligt 5 § andra stycket. Lagrådet anser att så bör kunna ske. 1
delta sammanhang föreslår lagrådet atl lagtexten utformas så atl därav framgår
alt dubbelavräkning är utesluten. Lagrådet syfiar på del fallet att domstol i
samma mål dömer till fängelse jämsides med villkorlig dom eller skyddstillsyn,
varvid frihetsberövande som föregått domen avräknas från fängelsestraffet, och
atl sedermera den villkorliga domen eller skyddstillsynen undanröjs. Frihetsberövandet
bör då enligt lagrådet inte kunna avräknas från del nya straff som ådöms efter
undanröjandet.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har ullalat i
dessa hänseenden. De tillägg tiU 33 kap. 5 § andra stycket BrB i del
remitterade förslaget som lagrådet i detta sammanhang har föreslagit bör godtas
med en mindre redaktionell jämkning.

Del remitterade förslaget till ny lydelse av 33
kap. 7 § BrB innebär bl. a., atl om en dom på ungdomsfängelse har börjat
verkställas ulan hinder av att den inle har vunnit laga kraft och domen av
högre rätt ändras till skyddstUlsyn, tiUgodoräknande av verkställighetstiden
inte kan ske, om skyddstiUsynen i nytl mål undanröjs och ersätts av fängelsestraff
eller annan frihetsberövande påföljd. Lagrådet anser delta knappast vara
rimligt med hänsyn till att tiUgodoräknande skuUe ha fått ske om den högre
instansen i del första målet i stället hade dömt

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:146 89

lill
fängelse. Lagrådet föreslår, all till förevarande paragraf fogas ett nyll andra
stycke, som möjliggör tillgodoräknande i situationer av denna art. Jag
biträder lagrådets uppfattning på denna punkt. Den av lagrådet föreslagna nya
bestämmelsen bör godtas med en mindre redaktionell jämkning.

Vad lagrådet i övrigt har anfört rörande de
remitterade förslagen kan jag i aUl väsentiigt ansluta mig till. Lagrådets
förslag till ändrad lydelse av 16 och 19 §§ behandlingslagen bör godtas.

I 33 kap. 5 § första stycket och 6 § BrB i det
remUlerade förslaget bör företagas mindre redaktionella jämkningar.

Jag
hemsläller att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

atl antaga de av lagrådet granskade förslagen med
vidtagna ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoU utvisar.

Ur
protokollet; Britta Gyllensten

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM1971 720443

Doktrin (1)

  1. Lars Welamson, Svensk rättspraxis Civil- och straffprocessrätt 1973-1979, SvJT 1982 s. 81, på s. 154 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

28 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (17)

17 kopplingar i 13 dokument.

  1. Prop. 2017/18:250 En ny strafftidslag s. 135 om s. 47 · s. 138 om s. 48 i texten
  2. SOU 2016:18 En ny strafftidslag s. 228 om s. 47 · s. 234 om s. 48 i texten
  3. Prop. 2003/04:7 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder s. 158 om s. 58 i texten
  4. Bet. 1997/98:JuU24 Processrättsliga frågor i texten
  5. Bet. 1992/93:JuU34 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål i texten

Visa alla 13

Rättsfall (8)

8 kopplingar i 7 dokument.

  1. NJA 2023 s. 1037 »Ungdomsövervakning och frihetsberövande« om s. 64 i texten
  2. NJA 2021 s. 536 »Oaktsamhet och art« om s. 53 i texten
  3. NJA 2012 s. 968 »Samhällstjänst och frihetsberövande« om s. 46 i texten
  4. NJA 2003 s. 141 om s. 58 i texten
  5. NJA 1996 s. 132 i texten

Visa alla 7

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. JT 2011/12 s. 503 s. 506 om s. 41 i texten
  2. Hoflund, Straff och andra reaktioner på brott, 1995 s. 48 om s. 64 i texten
  3. SvJT 1982 s. 81 Lars Welamson, Svensk rättspraxis Civil- och straffprocessrätt 1973-1979 s. 154 i texten