Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.
1972 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:147, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 147 år 1972 Prop. 1972:147
Nr 147
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 8 december 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av StalsrådsprotokoUet över finansärenden, föreslå riksdagen att
bifalla del förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förlängning av den
särskilda rätten lill kontraktsavskrivning av fartyg och luftfartyg med
ytterligare sex år, eller t. o. m. taxeringsåret 1980.
Vidare föreslås regler i syfte alt förhindra
skatteflykt. Fysiska personer och s. k. fåmansbolag avses således inle längre
få utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än
inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Underskott som inte kunnat
utnyttjas under ett beskattningsår får emellertid utnylljas på samma sätt under
en följande sexårsperiod.
Underskott till följd av högre avskrivning än 10 %
av anskaffningsvärdet för fartyg och 15 % av molsvarande värde för luftfartyg
får enligt förslaget inte heUer utnyttjas mot annan inkomst än inkomst av rederi-,
luftfarts- eller varvsrörelse. Underskott som inte kunnat utnyttjas under elt
beskattningsår avses här liksom vid konlraktsavskrivning få utnyttjas under en
följande sexårsperiod.
I syfte atl förhindra skatteflykt såvitt gäller
åtnjutna kontraktsavskrivningar föreslås i propositionen vissa ytterligare
regler. Vid avyttring av kontrakt, farlyg eUer luftfartyg tUl underpris skall
det verkliga värdet, dock högst kontraktsprisel, utgöra intäkt i rörelse.
Dessulom föreslås all åtnjuten konlraktsavskrivning skall återföras till
beskattning, om den skattskyldige flyttar utomlands eller om utflyttning sker
av fast driftställe för den rörelse vari kontraktet, fartyget eller
luftfartyget ingår. Dessa regler föreslås skola kunna tillämpas på överlåtelse
och utflyttning intill fem år efter leverans av fartyget eller luftfartyget.
1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 147
Prop. 1972:147 2
Det yrkesmässiga fisket berörs inle av de
föreslagna skalteflyklsreg-lema.
Slutligen föreslås dispensrätl för Kungl. Maj;t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Skalteflyktsreglerna föreslås bli tUlämpliga första
gången vid 1973 års taxering.
Prop. 1972:147
1
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, atl 46 § 1 mom. och punkt 1 av
anvisningarna tiU 28 § kommunalskattelagen (1928: 370) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
46 § 1 m o m.i Därest vid beräkning enligt ovan
angivna grunder av skattskyldigs inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer
underskott, må, med nedan i detta mom. angivna undanlag och med iakttagande av
föreskriften i 74 §, sådant underskott, i den mån del med tillämpning av de i
5659 §§ meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra tUl en
kommun, avräknas å sådan den skaltskyldiges inkomst, som skall tagas tiU
beskattning i samma kommun.
Avdrag är icke medgivet för underskott å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri,
för underskott å faslighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som
uppstått därigenom, alt avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit
nettointäkten av förvärvskäUan, och ej heller för underskott i den mån hänsyn
därtUl tagits vid beräkning av sjömansskatt.
Har i rederi- eller luftfartsrörelse avdrag gjorts
för värdeminskning av fartyg eller luftfartyg eller för avskrivning på köpekontrakt
enligt 1 § förordningen (1966:172) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m., får underskott i sådan förvärvskälla
med belopp som motsvarar större avskrivning för år räknat än 10 procent av
anskaffningsvärdet för fartyg eller 15 procent av anskaffningsvärdet för
luftfartyg eller avskrivning på köpekontrakt enligt nyssnämnda förordning
avräknas endast från inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. För
underskott som sålunda icke kunnat utnyttjas får avdrag åtnjutas senast det
beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det kalenderår
då taxering sker för det beskattningsår då underskottet upp-
1
Senaste lydelse 1959: 36.
Prop.
1972:147 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kom. Avdrag får därvid icke åtnjutas med belopp som
överstiger sammanlagda beloppet av inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse
i den mån därifrån ej avräknats annat underskott som avses i detta stycke.
Vid tillämpning av tredje stycket
anses koncernbidrag enligt 43 § 3 mom. som intäkt av rederirörelse,
varvsrörelse eller luftfartsrörelse endast i den mån bidraget lämnats av
rederiföretag, varvsföretag eller luftfartsföretag och bidragsgivaren under
det beskattningsår då bidraget lämnats ej mottagit sådant bidrag.
Tredje och fjärde styckena
till-lämpas ej i fråga om fartyg som användes för yrkesmässigt fiske eller i
fråga om avskrivning på köpekontrakt för fartyg som är avsett för sådant
ändamål. I fråga om svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening tillämpas
tredje och fjärde styckena endast om aktierna eller andelarna till huvudsaklig
del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas direkt eller genom
förmedling av juridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer.
Föreligger synnerliga skäl, äger
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, för särskUt fall medge
undantag från tillämpning av tredje stycket. Bryter skattskyldig mot villkor
som uppställts för medgivandet, skall taxering ske enligt tredje stycket på
samma sätt som vid eftertaxering för beskattningsår som medgivandet avser.
Anvisningar
tU128 § 1.2 TUl intäkt av rörelse
hänföras samtiiga intäkter i penningar eller varor, som influtit i rörelsen.
Detla innebär, alt intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt
är atl räkna med och ingår såsom
« Senaste lydelse 1971:443.
Prop. 1972:147 ' 5
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
etl
led i den förvärvsverksamhet, varom fråga är. Hit räknas alltså inflytande
betalning för varor eller produkter, som den skaltskyldige för i handel eller
tUlverkar, och gäller detta även för det fall, all rörelseidka-ren vid
överiålelse av rörelsen lUl annan låter i överlåtelsen ingå befmtiiga varor
eller produkter. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista
affärshändelsen i hans rörelse. Däremoi räknas icke hit sådan inläkt, som till
den skaltskyldige kan mflyla vid sidan av rörelsen eller utanför vad som
normalt är atl anse såsom driflinkomst, såsom exempelvis vid avyttring av
personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda
fastigheter eller andra tillgångar angående för sådant brak avsedda maskiner
och andra inventarier så ock patenträtter och liknande tidsbegränsade
rältigheler ävensom hyresrätter och rättigheter av goodwills natur, se dock
andra och tredje styckena här nedan. Den inläkt, som erhålles genom en dylik,
oberoende av rörelsen verkstäUd avyttring, skall tagas i betraktande vid
inkomstberäkningen för förvärvskällan tUlfällig förvärvsverksamhet och bedömas
efter de för denna förvärvskälla stadgade grunder. Såsom skattepliklig intäkt
räknas icke statiigt avgångsvederlag i form av engångsbelopp tUl renskötselutövare
i samband med att han upphör med sin renskötsel.
TUl intäkt av rörelse hänföres Till inläkt av
rörelse hänföres
intäkt vid avyttring av för stadig- inläkt vid avyttring av för stadig
varande brak avsedda maskiner varande brak avsedda maskiner
och andra inventarier samt och andra inventarier samt
därmed vid beräkning av värde- därmed vid beräkning av värde
minskningsavdrag likställda till- minskningsavdrag likställda till
gångar (jfr punktema 7 och 16 av gångar (jfr punktema 7 och 16 av
anvisningama till 29 §). TUl intäkt anvisningama lill 29 §). Till intäkt
av rörelse hänföres även inläkt vid av rörelse hänföres även intäkt vid
avyttring av patenträtt eller lik- avyttring av patenträtt eUer lik
nande tidsbegränsad rättighet, nande tidsbegränsad rättighet.
Delsamma gäller intäkt vid avytt- Detsamma gäller intäkt vid avytt
ring av hyresrätt och av varu- ring av hyresrätt och av varu
märke, firmanamn eller annan märke, firmanamn eller annan
rättighet av goodwills natur. rättighet av goodwills nalur. Om
beräkning
i vissa fall av intäkt vid överlåtelse av fartyg och luftfartyg m. m. finnas
bestämmelser i 2 § förordningen (1966:172) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m.
Skattskyldig, som driver tomtrörelse,
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, skall såsom intäkt av rörelsen
upplaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eUer del därav,
oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för innehavet,
varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått genom försäljningen
kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet under beskattningsåret.
Därvid iakltages utöver vad som gäller enligt anvisningarna till 27 § följande.
Om fastighet, som utgör lagertillgång i lomtrörelse, byggnadsrörelse eller
handel med fastigheter, förvärvats innan rörelsen påbörjats.
Prop. 1972:147 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
beräknas
fastighetens värde vid tiden för rörelsens påbörjande på samma sätt som vid
beräkning av realisationsvinst enligt punktema 1 och 2 av anvisningarna lUl 36
§. Detta värde utgör fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen även vid
senare års taxeringar. Om en skattskyldig, som bedriver eller tidigare bedrivit
rörelse, avyttrar fastighet eller del av fastighet som han för stadigvarande
bruk använt i rörelsen, skall den del av försäljningssumman som belöper på
sådana till fastigheten hörande tiUgångar, vilka vid beräkning av
värdeminskiungsav-drag hänföras eller hänförts lill maskiner och andra
inventarier (jfr punkterna 7 och 16 av anvisningarna tUl 29 §), upplagas såsom
intäkt av rörelse, varemot återstående delen av försäljningssumman skall
upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, i den mån de i 35 § angivna
förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst föreligga.
Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening tillgång på annat sätt än genom sådan fusion som avses i 28 § 3 mom.
och skulle vid en försäljning av tillgången köpesldllingen ha varit
skattepliktig i förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit
skattepliktig inkomst, som om tiUgången sålts. Som köpeskilling gäller därvid
tillgångens verkUga värde vid utskiftningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1973 års
taxering.
2
Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4 § 1 m o m.i Från sammanlagda beloppet av den
skaltskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av
föreskriften i 22 §, avdrag ske för
underskott, som uppkommit vid underskott,
som uppkommit vid
beräkning av skatlskyldigs in- beräkning av skatlskyldigs in
komst från annan förvärvskäUa än komst från annan förvärvskälla än
fastighet och rörelse i utlandet, faslighet och rörelse i utlandet,
dock atl avdrag icke får göras för dock att avdrag icke får göras för
underskott i den mån hänsyn underskott i den mån hänsyn
därtUl tagits vid beräkning av sjö- därtill tagits vid beräkning av sjö
mansskatt, samt att avdrag för mansskatt eller för underskott av
realisationsförlust får göras endast rederi- eller
luftfartsrörelse i vi-
från realisationsvinst eller lotteri- dåre mån än som
följer av 46 § 1
vinst; inom. tredjesjätte styckena
1
Senaste lydelse 1970:163.
Prop.1972:147 7
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
kommunalskattelagen,
samt alt avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst
eller lotterivinst;
sådan tUläggspensionsavgift och avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift som påförts den skaltskyldige under
året näst före det taxeringsår, varom fråga är, i den mån avdrag icke åtnjutes
enligt nästföljande stycke, samt, såvitt gäller annan skattskyldig än fysisk
person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse, allmän kommunalskatt, som
påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret.
Skattskyldig, som varit här i riket bosalt under
hela eiier någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, för
lilläggspensionsavgifter och avgift enligt 4 § förordningen om allmän
arbetsgivaravgift samt för avgifter för pensionsförsäkring och för annan
personförsäkring ävensom för underhåll åt ej hemmavarande bam under 18 år, alll
i den omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskaltelagen sägs.
Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar
ägt rum, som i 28 § 3 mom. första eller andra siycket kommunalskaltelagen
avses, äger moderbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för
sådan dotterbolagets eller den överlåtande föreningens skatt, vilken enligt
första stycket skulle hava varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan
sparbanker enligt 78 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker samt då elt bankaktiebolags
hela bankrörelse övertagits av ett annat bankbolag eller etl försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och del
överlåtande bolaget avstår från att yrka avdraget i fråga.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas första gången vid
1973 års taxering.
3
Förslag tUl
Lag
om ändring i förordningen (1966:172) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m.
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1966:
172) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt som avser
fartyg m. m.,
dels
alt nuvarande 2 § skall betecknas 3 §,
dels
all 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels alt i förordningen skall införas en ny
paragraf, 2 §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §1
Nuvarande
lydelse
Den som driver rederirörelse eller
yrkesmässigt fiske och som under beskattningsår, för vilket taxering tUl
StatUg och kommunal inkomstskatt i första instans sker något av åren
19671974, slutit skriftiigt avtal om leverans av fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 regislerton avsett för stadigvarande brak i rörelsen får ulan
hinder av punkt 1 av anvisningama lill 41 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) vid taxeringen nämnda år åtnjuta avdrag för avskrivning
på det ej fullgjorda köpekontraktet med sammanlagt högst 30 procent av det
avtalade priset.
Avdrag enligt första siycket får
åtnjutas även av den som driver luftfartsrörelse och som under beskattningsår,
för vUket taxering lill StatUg och kommunal inkomstskatt i första instans sker
någol av åren 1969J974, slutit skrifUigt avtal om leverans av luftfartyg avsett
för stadigvarande bruk i rörelsen.
Föreslagen
lydelse
Den som driver rederirörelse eller
yrkesmässigt fiske och som under beskattningsår, för vilkel taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt i försia instans sker något av åren 1967i
9S0, slutit skriftligt avtal om leverans av farlyg med en brultodräktighet av
minst 20 registerton avsett för stadigvarande bruk i rörelsen får utan hinder
av punkt 1 av anvisningarna tUl 41 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) vid taxeringen nämnda år åtnjuta avdrag för avskrivning på det ej
fullgjorda köpekontraktet med sammanlagl högsl 30 procent av det avtalade
priset.
Avdrag enligt första stycket får åtnjutas
även av den som driver luftfartsrörelse och som under beskattningsår, för
vilket taxering till statlig och kommunal inkomstskaft i första instans sker
något av åren 1969J 980, slutit skriftiigt avtal om leverans av luftfartyg avselt
för sladigvarande bruk i rörel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skattskyldig erhållit avdrag
för avsättning till investeringsfond enligt förordningen den 19 febraari 1954
(nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg m.m., får avdrag
enligt denna paragraf åtnjutas endast med belopp varmed 30 procent av det
a-vtalade priset överstiger beloppel av fondavsättningen vid beskattningsårets
utgång.
Vid beräkning av
värdeminskningsavdrag enligt kommunalskattelagen skall avdrag enligt denna
förordning anses åtnjutet enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § nämnda
lag.
2 § Har den som åtnjutit avdrag enUgt
denna förordning avyttrat det köpekontrakt som avdraget avser eller det fartyg
eller luftfartyg som köpekontraktet gäller eller andel av tillgång av nu nämnt
slag utan vederlag eller till pris, som väsentligen understiger det i köpekontraktet
avtalade priset, och motsvarar ej det pris vartill avyttringen skett
tillgångens verkliga värde vid
1 Senaste lydelse 1969; 631.
Prop.
1972:147 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tidpunkten för avyttringen, skall det belopp som motsvarar
tillgångens verkliga värde, dock högst det i köpekontraktet avtalade priset,
upptagas som intäkt av rörelse för honom för det beskattningsår då avyttringen
ägde rum.
Har den som är berättigad till
avdrag enligt 1 § denna förordning eller som åtnjutit sådant avdrag flyttat
utomlands eller har fast driftställe för den förvärvskälla vari tiUgång, som
avses i första stycket, ingår flyttats utomlands, skall avdraget ej medges och
redan åtnjutet avdrag återföras till taxering hos den som åtnjutit avdraget
såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår då flyttningen skedde.
Första och andra styckena
till-lämpas icke i fråga om avyttring eller flyttning utomlands, som skett
senare än fem år efter leveransen av fartyget eller luftfartyget, och ej
heller i fråga om avdrag för köpekontrakt beträffande fartyg, som är avsett
att användas eller som användes för yrkesmässigt fiske, eller i fråga om
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening utom i fall då aktierna eller
andelarna till huvudsakUg del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas
direkt eller genom förmedling av juridisk person av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer.
Föreligger synnerliga skäl får
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, för särskilt fall medge
undantag från första eller andra stycket. Bryter skattskyldig mot villkor som
uppställts vid medgivandet, skall taxering ske enligt första eller andra stycket
på samma sätt som vid eftertaxering för beskattningsår som medgivandet avser.
Denna lag träder i kraft dagen
efler den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 2 § tUlämpas första gången
vid 1973 års taxering.
Prop.
1972:147 10
4 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst
Härigenom förordnas, att 2 §
förordningen (1960: 63) om rätt tiU förlustutjämning vid taxering för inkomst
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
2 §1
Med förlust, som enligt vad i Med förlust, som enligt vad i
1 § sägs må genom förlustavdrag 1 § sägs må genom
förlustavdrag
utnyttjas för förlustuljämning, utnyttjas för förlustulj amning,
förstås det belopp, varmed sum- förslås del belopp, varmed sum
man av skattskyldigs underskott i man av skatlskyldigs underskott i
förvärvskälla och övriga allmänna förvärvskälla och övriga allmänna
avdrag visst beskattningsår (för- avdrag visst beskattningsår (för
luståret) överstigit sammanlagda luståret) överstigit sammanlagda
beloppet av den skaltskyldiges in- beloppet av den skaltskyldiges in
komster från olika förvärvskällor komster från olika förvärvskällor
samma år. samma år. / nämnda summa in-
räknas ej underskottsbelopp som enligt 46 § 1 mom. tredje
stycket kommunalskattelagen (1928: 370) får avräknas endast från inkomst av
rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse.
TiU förlustavdrag berättigar endast
sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår, för vilket skattskyldig
varit jämlikt 22 § 1 mom. försia stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig
avlämna självdeklaration tiU ledning för sin taxering för inkomst, eller
varunder skatlskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått
till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke
varit skyldig avlämna deklaration som nyss sagts. Vid bedömande av fråga om
rätt lill förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och oskift
dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas.
För rätt till förlustavdrag erfordras härutöver atl deklarationsskyldigheten
för föriuståret fullgjorts under vederböriigt laxeringsår.
Rätten till förlustavdrag
bortfaller, om förlusten för förluståret ej uppgår till 1 000 kronor. SåvUt
avser föriustavdrag att utnyttjas vid taxering till kommunal inkomstskatt skall
vad nu sagts dock icke gälla, om den skattskyldiges förluster under förluståret
i olika kommuner sammanlagt uppgå till minsl 1 000 kronor.
(Se vidare
anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas försia gången vid 1973 års taxering.
' Senaste lydelse 1970:164.
Prop. 1972:147 11
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 8 december 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
beskattningen av rederi- och luftfartsrörelse m. m. och anför.
Inledning
Genom lagstiftning år 1966 infördes bestämmelser om
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning på fartygskontrakt.
Bestämmelsema är tidsbegränsade och gäller t. o. m. 1974 års taxering.
Lagstiftningen motiverades främsl av utvecklingen inom sjöfarten mol allt
slörre och mer kapitalkrävande farlyg samt de subventioner och lättnader som
bevUjades rederinäringen i många länder. Genom tilläggsbestämmelser, som
infördes år 1969, fick luftfartsföretagen samma möjlighet som rederiföretagen
till avdrag för avskrivning på ej fullgjorda köpekontrakt avseende luftfartyg.
På senare tid har uppmärksammals all såväl de
särskilda kontraktsav-skrivningsreglerna som avskrivningsreglerna för
inventarier m. m. kommit att utnyttjas av skattskyldiga för alt uppnå sådana
förmåner vid beskattningen som inte kan anses föreligga med reglernas syfte.
På grand härav har företagsskalteberedningen (Fi 1970: 77) fått i uppdrag att
med förtur utarbeta förslag som motverkar skatteflykt till följd av nyssnämnda
regler. Detla har offentliggjorts genom en presskommuniké den 15 febmari 1972.
Även riksdagen har uppmärksammat förhållandet. 1 sitt av riksdagen godkända
betänkande (SkU 1972: 14) förutsatte skatteutskottet alt förslag till
erforderliga ändringar av skattelagstiftningen förelades riksdagen så snart som
möjligl.
Företagsskatteberedningen har avgell en promemoria
angående vissa frågor vid beskattning av rederi- och luflfartsrörelse m. m. (Ds
Fi 1972: 8). Två ledamöter av beredningen, direktören Dag Helmers och
riksdagsmannen Tage Magnusson, har avgett reservationer.
Efter
remiss har yttranden över promemorieförslaget avgetts av sjö-
Prop. 1972:147 12
farlsverkel,
luftfartsverket, kammarrätien i Stockholm, riksskatteverket, kommerskollegium
som bifogat yttranden av vissa handelskammare länsstyrelserna i Stockholms,
Kalmar, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands och Gävleborgs län, realisationsvinstkommiltén, AB Aerotransport
(ABA), FamUjeföre-tagens förening. Föreningen auktoriserade revisorer,
Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO)
som bifogat yttrande från Svenska sjöfolksförbundet Rederiföreningen för
mindre fartyg. Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisalion, Sveriges industriförbimd, Sveriges redareförening,
Sveriges riksbank, Sveriges varvsindustriförening, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) som bifogat
yttrande från Sveriges fartygsbefälsförening. Sveriges industriförbund har
åberopat yttrande av näringslivels skatledelegation.
Yttrande har vidare kommit in från bl. a.
Kusttankers intresseförening. Svenska skeppshypotekskassan och Sveriges
skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.
Nuvarande ordning Civiirättsliga regler
Partrederi
Partrederiet är en speciell företagsform inom
sjöfarten som förekommit i Sverige sedan lång tid tillbaka. Redan i 1667 års
sjölag fanns detaljerade bestämmelser om partrederi. I den nu gäUande sjölagen
(1891: 35 s. 1) rinns bestämmelser i 923 §§. I ett till lagrådet den 26 april
1972 remitterat förslag om ändringar i sjölagen bibehålls regler om partrederi
utan genomgripande ändringar.
Ett partrederi föreligger då flera personer gått
samman för att gemensamt reda ett fartyg och har som företagsform viss likhet
med elt enkelt bolag. Såväl juridiska som fysiska personer kan ingå som
delägare. Partredarnas avsikt måsle därvid vara alt driva sjöfart i någon
form, t. ex. frakt- eller passagerartrafik. Partrederi anses föreligga redan då
verksamheten befinner sig på konlraktsstadiet, dvs. innan fartyget levererats
och satts i drift.
Ett partrederi utgör inte någol självständigt
rättssubjekt och har därför inte någon egen förmögenhet. I stället utgör varje
fartygslott del av resp. delägares förmögenhet. Partredare svarar för rederiets
förbindelse endast i förhållande till sin lott i fartyget. Häri skiljer sig
ett partrederi från ell enkelt bolag, där bolagsmännen är solidariskt
ansvariga
Prop. 1972:147 13
för
alla utfästelser, i vUka de lagil del. För partrederi skall utses huvudredare.
Denne, som inte själv behöver vara delägare i fartyget, har en vidsträckt
släUnmgsfulhnakl. Han kan för samtliga delägares räkning med tredje man ingå de
rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför. Med bindande verkan för
samtiiga delägare kan han således t. ex. anställa befälhavare och besättning
och även bortfrakta fartyget. Längre gående åtgärder är han emellertid inte
behörig atl företa.
Delägare i partrederi torde alltid vara
bokföringsskyldig. I partrederiel uppkommen vinst eller förlust skall fördelas
mellan delägarna i förhållande lUl deras andelar i fartyget. Överskott skall
utdelas till delägama i den mån del inle är nödvändigl för driften. Är
driftkapitalet inte tillräckligt för att bestrida utgifterna i rederiet, har å
andra sidan delägarna tillskoltsplikt. De skall därvid bidra i förhållande till
sina andelar i fartyget.
AUa svenska fartyg som används till befordran av
gods eller personer och som har en bruttodräktighet av minst 20 regislerton skall
vara registrerade i fartygsregistret. Även övriga svenska fartyg kan
registreras. Ett farlyg betraktas därvid enligt nuvarande regler som svenskt,
när det antingen till minst två tredjedelar ägs av svenska medborgare eller
också tillhör etl aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och
består av aktieägare, som är svenska medborgare. I fartygsregistret skall bl.
a. införas fartygets namn, hemort och, vad beträffar partrederi, samlliga delägares
namn, storleken av deras lotter samt uppgift om genom vilket slags fång lotten
förvärvals.
Rederi får inle brytas för att andel övergår lUl
annan genom arv, köp eller annat fång. Det råder full frihet att överlåta andel
i rederiet, under förutsättning alt överlåtelsen avser samtliga de rättigheter
som andelen representerar. Övriga delägare är dock berättigade alt lösa tiU sig
andel som försålts till utomstående. Den nya delägaren övertar överiåtarens
alla rättigheter och förpliktelser inom partrederiet. Om överlålaren t. ex.
inte kunnat fullgöra sin tUlskottsplikt, får övriga partdelägare avräkna en
sådan fordran även mot den nya delägarens utdelning. Denna regel, liksom övriga
i sjölagen, som rör partredamas inbördes förhållanden, är dock dispositiv.
Gentemot tredje man omfattar partredarens ansvar i princip inte andra
rederiförbindelser än de som ingåtts efter redarens inträde i partrederiet
genom andelsförvärvet. Om fartyget är infört i fartygsregistrel, skall
överlåtelsen anmälas hos den myndighet, som för registret, dvs.
sjöfartsverket. Registreringsmyndigheten skall sedan ofördröjligen kungöra
överlåtelsen i allmänna tidningar. Överlåtaren är därmed fredad från
ansvarighet mot tredje man i god tro.
Upplösning av partrederi kan beslutas av redare som
tUlsammans äger mer än hälften i fartyget. Rederiet kan vidare upplösas under
vissa i lagen angivna speciella förhållanden. Så är bl. a. fallet om partredare
begär det under hänvisning till alt fartyget utan hans åtgärd eller sam-
Prop. 1972:147 14
tycke
förlorat svensk nationalitet och därigenom avförts ur fartygsregistrel.
Luftfartsrörelse
De föratsättningar som gäller för att luftfart
skall få bedrivas finns Ullagna i luftfartslagen (1957: 297) och
luftfartskungörelsen (1961: 558) saml i särskilda bestämmelser meddelade av
luftfartsverket.
I luftfartslagen föreskrivs bl. a. att hos
luftfartsverket skall föras ett register över luftfartyg samt att luftfartyg
får registreras endasl om ägaren är svenska staten, svensk kommun eUer annan
sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo eller ock bolag,
förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning med svensk
nationalitet. Registret skall för varje luftfartyg innehålla bl. a. upplysning
om äganderätten till luftfartygen och ägarens fång Uksom anteckning om liden
då luftfartygen införts i registret, då ändring i äganderätten registrerats
eller då luftfartyget avförts ur registret.
Luftfart i förvärvssyfte indelas allt efter
verksamhetens art i linjefart, luftfartyg i icke regelbunden Irafik, braksflyg
och skolflyg.
Skatterättsliga
regler
Allmänt
De allmänna reglerna om beskattning av inkomst av
rörelse tillämpas även i fråga om rederi- och luflfartsrörelse. Delta innebär atl
farlyg och flygplan får avskrivas enligt punktema 3 och 4 av anvisningama till
29 § kommunalskaltelagen (1928: 370), KL. Avskrivning sker antingen enligt
värdeminskningsplan, s. k. planenlig avskrivning, eUer i överensstämmelse med
de i räkenskaperna gjorda avskrivningama, s.k. räkenskapsenlig avskrivning.
För inventarier som är imderkastade snabb förslitning s. k. treårsinventarier
får dock hela kostnaden dras av på en gång under anskaffningsåret.
Inkomst av rörelse beskattas i aUmänhet i kommun där
rörelse ulövas från fast driftställe (57 § 1 mom. KL). Med fast driftställe
förstås enligt 61 § KL i första hand plats, på vUken vid rörelsens bedrivande
funnits särskUd anläggning eUer vidtagits särskild anordning, såsom kontor, fabrik,
verkstad, butik eller liknande. Saknas fast driftställe beskattas m-komsten i
hemortskommunen eller, i fråga om fysisk person bosatt utomlands samt
utländskt bolag, i Slockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Bestämmelsema i
57 § 1 mom. är tillämpliga på luftfartsrörelse. I 57 § 2 mom. KL ges speciella
regler om beskattningsort för vissa slag av rörelse, bl. a. rederirörelse.
Beskattning av rederirörelse sker sålunda i kommun där fast driftställe
funnits för rörelsen, eUer om fast driftställe saknats, i den skaltskyldiges
hemortskommun. Saknar skattskyldig hemortskommun taxeras hans inkomst av
rörelsen i den kom-
Prop.1972:147 15
mun,
där fartyget har sm hemort. Beskattningsort för delägare i handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag eller partrederi är den kommun där bolaget eller
rederiet skolat beskattas om skattskyldighet förelegat för detta, dvs.
vanligtvis den kommun där bolagets eller rederiets fasta driftställe är
beläget. Saknar exempelvis ett partrederi fasl drift-släUe sker beskattningen i
de olika delägarnas hemortskommuner. I rederirörelse där fartyget ännu ej
levererats och där den enda eUer i varje fall huvudsakliga tillgången i släUel
utgjorts av ett fartygskontrakt, torde enligt praxis någol fast driftsläUe i
den mening som avses i 61 § KL inte anses föreligga (se RÅ 1969 Fi 2092). I
rederirörelse där fartyget levererats och egentlig rederiverksamhet således
påbörjats är praxis inle lika entydig (jfr RA 1946 Fi 654, RA 1964 Fi 1959 och
RÄ 1970 Fi 943). I detta sammanhang bör också nämnas att de avtal för
undvikande av dubbelbeskattning som Sverige träffat med andra länder
regelmässigt innehåller den bestämmelsen att inkomst av sjöfart eller luftfart
i intemationell trafik beskallas uteslutande eUer tUl viss del i den stal där
företagel har sin verkliga ledning. Om ett sjöfartsföretag har sin verkliga
ledning ombord på ett fartyg, skall denna anses belägen i den stat där fartyget
har sin hemmahamn, eller, om sådan hamn saknas, där fartygels redare äger
hemvist.
Uppkommer underskott vid beräkning av skattskyldigs
inkomst av rörelse, medges avdrag härför vid taxeringen såsom allmänl avdrag.
Delta kan avräknas mot den skattskyldiges inkomst av andra förvärvskällor. Vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt är avdragsrätten begränsad till sådan
förvärvskäUa, som enUgt reglema om beskattningsort är alt hänföra till
kommunen.
I 43 § 1 mom. KL behandlas vissa fall av
vinstöverflytlningar till intressent som inle är skattskyldig i Sverige genom
oriktig prissättning på varor eller onormala ekonomiska viUkor vid
affärstransaktioner av annat slag. För tUlämpningen av bestämmelsen krävs inte
att moder- och dolterbolagsförhållande föreligger, utan intressegemenskapen kan
vara mindre kvalificerad, såsom då det ena företaget har etl mera begränsat
ekonomiskl intresse i det andra eller kan utöva inflytande på ledningen i
delta. I anvisningama till nämnda lagrum har betonats atl särskild försiktighet
skall iakttas vid bedömning av prissättningen vid affärer mellan svenskt
moderbolag och utländskt dotterbolag med hänsyn till de affärsmässiga skäl som
kan ha inverkat på prissättningen i sådana fall.
Beskattning
av partrederi
Vissa speciella regler gäller vid beskattningen av
rederirörelse som bedrivs i den sjörätlsliga bolagsformen partrederi. I
skattelagstiftningen behandlas partrederiel inte som ett självständigt
skattesubjekt, utan rederiets inkomst beskattas hos de skilda delägarna i
förhållande tUl vars och ens andel i detta. I detla hänseende behandlas
partrederiet vid be-
Prop. 1972:147 16
skattningen
på samma sätt som enkla bolag, handelsbolag och kommanditbolag.
Av punkt 9 av anvisningama tUl 53 § KL framgår alt
delägare beskattas för den del av rederiets vinst som belöper på honom. Det saknar härvid
belydelse vad som verkligen kommit delägaren till godo från rederiet. Har
delägare i partrederi erhåUit inkomst från delta i form av avlöning, skaU sådan
inkomst enligt punkt 9 av anvisningarna tUl 32 § KL inte redovisas som inkomst
av tjänsi utan som inkomst av rörelse.
Partrederiel intar såtillvida en särställning vid
beskattningen att envar delägare får oavsett hur övriga delägare förfar i
delta hänseende åtnjuta avdrag för planenlig eller räkenskapsenlig
avskrivning på så stor del av fartygels anskaffningskostnad som belöper på
innehavd andel i rederiet. Delägaren kan således inom ramen för gällande
avskrivningsregler själv bestämma storleken av de årliga avskrivningama på sin
andel i fartyget.
Försäljning av andel i parirederi jämställs inte
med försäljning av andel i handelsbolag eller annan juridisk person och skall
därför inle beskattas enligt realisationsvinstreglerna. I stället är här fråga
om försäljning av viss lott i fartyg med vad därtill hör, och köpeskillingen
beskattas såsom vid försäljning av rörelseinventarier i aUmänhet, dvs. som intäkt
av rörelse (punkt 1 andra siycket av anvisningarna tUl 28 § KL).
Frågan om rätt beskattningsår för inkomst såsom
delägare i partrederi är av principiellt intresse och skall därför beröras
någol. Med beskattningsår förstås enligt 3 § KL det kalenderår som närmast
föregått taxeringsåret, eller, då räkenskapsåret ej sammanfaller med
kalenderåret (s. k. bralet räkenskapsår), del räkenskapsår som avslutats
närmast före den 1 mars taxeringsåret. Enligt anvisningarna till 41 § KL gäller
bl. a. atl inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder
samt alt beskattning för inkomsten i fråga skall, för skattskyldig som haft
ordnad bokföring, ske på grundval av hans bokföring. Delägare i partrederi
torde vara bokföringsskyldig enligt bokförmgslagen (1929: 117). Vidare gäller
enligt sjölagen (1891: 35 s. 1) att huvudredarens redovisning för partrederiet
skall avse kalenderår. Härav torde även följa att endast kalenderåret kan komma
i fråga som beskattningsår för sådan inkomst av rederirörelse som avser
delägarskap i partrederi.
Avskrivning
på leveranskontrakt
Enligt punkl 1 av anvisningarna till 41 § KL medges
avdrag för avskrivning av värdet på kontraktsräftigheter till leverans av
maskiner och andra för stadigvarande brak avsedda inventarier. Avdrag kan
medges i den mån skattskyldig visar atl inköpspriset för tiUgångar av samma
slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt
att prisfall kommer atl inträffa innan tillgångama levereras. Det är
Prop.
1972:147 17
här således fråga om en reservering för prisfall, som
antingen redan skett eller sannolikt kommer alt inträffa. Med hänsyn härtUl har
det inte varit möjligt atl i lagen uttryckligen ange någon bestämd procentsats,
varmed dylik reservering får ske. Med slöd av denna bestämmelse har dåvarande
riksskattenämnden till ledning vid 19521968 års taxermgar utfärdat
anvisningar rörande avdrag för avskrivning på kontraherade fartyg. Medgivna
avslcrivningsprocentsatser har varierat. Vid exempelvis 1966 års taxering har
avdrag medgetts med 10 %, om fartyget skolat levereras året efter
beställningsåret, och med 15 % om fartyget skolat levereras senare (RN I 1965
nr 7; 2).
Avskrivning på kontrakt avseende fartyg och luftfartyg
Enligt 1 § förordningen (1966: 172)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt som avser
fartyg m. m. får avdrag för avskrivning på köpekontrakt, som inte fullgjorts,
åtnjutas med högst 30 % av del avtalade priset. Som förutsättning för avdrag
gäller atl fartygets storlek uppgår till mmst 20 registerton, atl fartyget är
avsett för stadigvarande bruk i rederirörelse eller yrkesmässigt fiske sam.t
att skrUtligt a'vlal slutits under beskattningsår, för 'vilket taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt i försia instans sker något av åren 1967
1974.
Överstiger kontraktstiden etl år,
kan avdrag för avskrivning på kontraktet komma i fråga vid flera års
taxeringar. Avskrivning kan skjutas lill beskattningsår efler del kontraktet
tecknades. Dock får sammanlagt under kontraktstiden, dvs. för tidigare
beskattningsår än det då fartyget levereras, inte avskrivas mer än 30 % av
kontraktspriset. Vid samtidig tillämpning av förordningen (1954: 40) om särskUd
investeringsfond för avyttrat fartyg m. m. gäller dock den begränsningen, all
konlraktsavskrivning får ske endast med belopp varmed 30 % av avtalat pris
överstiger fondavsättningen vid beskattningsårets utgång. Rätten lUl kontraktsavskrivning
upphör i och med utgången av det beskattningsår då leverans av fartyget skett.
I samband med beräkning av
värdeminskningsavdrag skall kontrakts-avskrivningen vid inkomsttaxeringen anses
ha åtnjutits enligt punkl 1 av anvisningarna till 41 § KL. Detta innebär att
tillgångens anskaffningsvärde vid räkenskapsenlig avskrivning enligt
huvudregeln skall anses utgöra den faktiska anskaffningskostnaden minskad med
avskrivningen på fartygskontrakt enligt 1966 års förordning eller nedskrivning
på leveranskontrakt enligt nämnda anvisningspunkt i KL.
Bestämmelser som reglerar
beskattningen vid överlåtelse av fartygskontrakt saknas i 1966 års förordning.
Av KL:s allmänna regler följer emeUertid att belopp som erhålls vid avyttring
av sådant kontrakt utgör skattepliktig intäkt i den rörelse till vilken
kontraktet är hänförligt. Överlåtaren får samtidigt dra av kontraktets i
beskattningsavseende oav-
2 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 147
Prop. 1972:147 18
skrivna
värde. Uppkommer förlust på överlåtelsen får avdrag härför åtnjutas vid
taxeringen i vanlig ordning som kostnad i rörelsen. I praxis har ändring av etl
kontrakt lill atl avse leverans av elt väsentligt mindre och billigare fartyg
än som urspmngligen avtalats bedömts så att kontraktet efter ändringarna
betraktats som ell nytl kontrakt. Avskrivning på det gamla kontraktet har
därför återförts lill beskattning (RN 1961:4:3).
Förordningen utsträcktes år 1969 lill all omfatta
även köpekontrakt på luftfartyg avsedda all användas för stadigvarande bruk i
luftfartsrörelse (prop. 1969: 130, BeU 1969; 62, rskr 1969; 339, SFS 1969:
631). Avdragsrätten gäller för luftfartsföretagen under taxeringsåren 1969
1974.
Rätten till kontraktsavskrivning på fartyg och
luftfartyg innebär atl den första tidens avskrivning på det levererade fartyget
tidigareläggs. Konlraktsavskrivningen innebär däremoi inte en högre sammanlagd
avskrivning på tUlgången.
Utländska
förhållanden
Skattelagstiftning
Flertalet sjöfarlsländer har särbestämmelser i
skattelagstiftningen för rederiverksamhet. I Finland, Danmark, Norge,
Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Västtyskland medges avdrag för
avskrivning på kontrakt, dvs. innan fartyget är levererat. Skattereglerna
följer i princip två olika linjer. I de fyra förstnämnda länderna medges
Uksom i Sverige avdrag för konlraktsavskrivning efter schablonmässigt fastställda
procentsatser räknade på det avtalade priset, medan i Frankrike, Storbritannien
och Västtyskland avskrivningen är knuten till de betalningar som gjorts innan
fartyget levererats.
I Finland gäller samma konlraktsavskrivningsregler
som i Sverige under inkomståren 19701975. Under kontraktstiden kan således 30
% av anskaffningskostnaden avskrivas. Även i Danmark medges 30 % avskrivning
på kontrakt enligt permanenta regler. Avskrivningen är dock begränsad så att
högsl 15 % får avskrivas tmder ett och samma beskattningsår. I Norge infördes
år 1957 s. k. åpningsavskrivning med 25 % på fartygskontrakt. Detla ledde till
bUdandet av en rad kommanditbolag, som hade för avsikt atl driva rederirörelse
och därför tecknade fartygskontrakt. De underskott som uppstod under
kontraktstiden kunde delägarna tillgodogöra sig på samma sätt som i Sverige.
För alt förhindra ett ej avsett utnyttjande av reglema ändrades lagstiftningen
år 1961 så att åpningsavskrivning fick åtnjutas med högsl 50 % av nettointäkten
före åpningsavskrivning i rederi- och luflfartsrörelse samt yrkesmässigt fiske.
Delta innebär atl avdrag för underskott av rederirörelse till följd av
kontraktsavskrivning inle får åtnjutas från inkomster i andra förvärvs-
Prop. 1972:147 19
källor.
I Nederländerna finns inte någon i lag fastställd procentsats för
kontraktsavskrivning. Detta avgörs av taxeringsmyndigheterna från fall till
fall. Därvid företas en avvägning av vad som kan anses rimligt i detla
hänseende med beaktande av bestämmelserna i det ordinarie av-skrivnmgssystemel.
Som tidigare nämnts har man i några länder vall att
knyta kontrakts-avskrivningen till faktiska betalningar före leveransen. I
Frankrike och Storbritannien medges avdrag med 100 % av inbetalda belopp. I
Västtyskland gäller att avskrivningen får uppgå till högst 30 % av förskottsbetalningarna
och sammanlagl till högst 30 % av anskaffningskostnaden. Sistnämnda
maximigräns gäller sammanlagda avskrivningar, således inklusive ordinarie
avskrivningar, under de första fem åren fr. o. m. kontraktsavskrivningsåret.
Efter utgången av denna femårsperiod skall planenlig (lineär) avskrivning på
restvärdet företas. Som förutsättning för tiUämpning av dessa särskilda
avskrivningsregler, som utöver handelsfartyg och fiskefartyg också omfattar
luftfartyg, gäller bl. a. att den skattskyldige inte avyttrar fartyget inom en
lidrymd av åtta år. Vidare har den begränsningen av avskrivningsrätten fr. o.
m. den 1 januari 1971 införts alt avskrivning enligt 30 %-regeln inte får ge
upphov till underskott eller ökning av underskott i den rörelse i vilken
fartyget utgör tUlgång. Belräffande fartyg vars anskaffnings- eller
tillverkningskostnad till minst 30 % finansieras med kapital, som vare sig direkl
eller indirekt har affärsmässigt samband med krediter upptagna av företaget,
gäller dock att avskrivningen får leda till ett underskott eller ökning av underskott
motsvarande högst 15 % av anskaffningskostnaden. Denna begränsning avser dock
inte farlyg om högsl 1 600 brattoregisterton, såvida fråga inte är om
tankfartyg, havsgående bogserfartyg eller specialfartyg direkt eller indirekt
avsedda för utvinning av naturtillgångar.
Den tyska särlagstiftningen på det här området
omfattar även luftfartyg under förutsättning att detta används för yrkesmässig
person- eller godsbefordran i intemationell luftfart eller för andra
rörelseändamål i utlandet. Vidare krävs inskrivning av luftfartyget i del tyska
luftfartsregistret samt att avyttring inte sker inom en tidrymd av sex år. Den
nya regeln om begränsning av avskrivningama så att dessa inte får ge upphov
till underskott gäller utan undantag i fråga om luftfartyg, oavsett hur
finansieringen av luftfartyget sker.
När det gäUer ordinarie avskrivningsregler finns
del liksom i Sverige i Nederländerna, Västtyskland och Frankrike möjlighet
att välja mellan räkenskapsenlig (degressiv) och planenlig metod. I Norge sker
avskrivning endast enligt planenlig metod medan i Danmark och Finland endast
räkenskapsenlig metod är tUlämplig. I Storbritannien används den
räkenskapsenliga metoden för avskrivning av anskaffat sec-ond-hand tonnage
medan nybyggda fartyg är föremål för fri avskrivning.
2t
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 147
En av OECD år 1971 upprättad sammanställning över
avskrivningsregler för fartyg i nämnda länder visar följande
Planenlig avskrivning
Räkenskapsenlig avskrivning
(Lineär metod)
(Degressiv metod)
Norge
12-20 år
_
Danmark
__
30%
Finland
30%
Nederländerna
2026 år
Baserat på en varaktighetstid av 2026 år
Västtyskland
12 år
16,67 %
Frankrike
8 år
31,25%
Storbritannien
18 år
25%
Rederiförtnåner
De förmåner som i utlandet lämnas rederinäringen
kommer lUl uttryck i en rad olika former. I delta hänseende kan nationerna
indelas i länder med bekvämlighetsflagg, länder, där staten kontrollerar
näringen saml länder, där rederinäringen åtnjuter subventioner.
Till den första gruppen, länder med
bekvämlighelsflagg, hör t. ex. Liberia, Panama och (Zpern. För dessa länder
gäller alt intäkter av rederidrift inte beskattas hos vare sig juridiska eller
fysiska personer. I stället Ullas vissa förhållandevis låga årUga avgifter på
tonnagel. Ulöver förmåner vid beskattningen uppnås fördelar vid fartygsdrift
under bekvämlighetsflagg genom lägre bemanningskostnader, m. m.
Länder, där staten kontrollerar näringen, är först
och främst de östeuropeiska ländema. Men även i sådana länder som ItaUen,
Frankrike, Indien och Brasilien engagerar sig det allmänna direkt i
rederinäringen, bl. a. som betydande delägare i nationella rederier. Därvid
tillämpas ett mer eller mindre långt gående protektionistiskt syslem lill skydd
för de egna handelsflottorna.
Direkta subventioner till rederiföretag, som driver
oceanfart, lämnas i Japan, USA, Västtyskland, Italien och Frankrike. Dessulom
medges grekiska redare, som flyttar tonnagel till Grekland, total skattefrihet
under
viss
tid.
Vid sidan härav förekommer också lastpreferenser,
dvs. åtgärder, genom vilka laster av viss typ förbehålls det egna landels
tonnage. Sådana preferenser förekommer i USA, Frankrike, Spanien, Indien och
Brasilien. De östeuropeiska länderna dirigerar genomgående laster i första
hand till eget tonnage.
Enligt av Sveriges redareförening till beredningen
lämnade uppgifter ulgår direkta subventioner, i Japan med ca 250 milj. kr.
tmder åren 1970/1971 i räntesubventioner m. m., i USA med 262 milj. dollar
under budgetåret 1972/1973, i Västtyskland med ca 56 milj. DM under år 1972, i
Italien med 652 milj. kr. bl. a. för täckande av det slaUiga rederiet Finmares
driftförluster och i Frankrike med 110 milj. frcs under år 1972.
Prop. 1972:147 21
Beredningen AUmänna synpunkter
Beredningen har inhämtat synpunkter från Sveriges
redareförening, Sveriges varvsindustriförening, Rederiföreningen för mindre
fartyg och Sveriges fiskares riksförbund på de beskattningsregler som berör
rederinäringen. Redareföreningen har därvid bl. a. anfört att
kontraktsav-skrivningsreglema medverkat till att finansieringen av
farlygsanskaff-ningar underlätlats, att antalet arbetstillfällen ökat och alt
den internationella konkurrenskraften stärkts. Både redareföreningen och
varvsindustriföreningen anser att reglema verksamt bidragit till att
fartygs-beställningar, speciellt från partrederier, placerats hos svenska varv.
Varvsindustriföreningen framhåller att reglema möjliggör för beställare att
erlägga en betydligt större del av köpeskUlingen under byggnadstiden, vilket i
sin tur minskar behovet av kredit från varven. Rederiföreningen för mindre
fartyg betonar att reglerna varit av synnerlig vikt för att frambringa
riskN'illigl kapital. Även Sveriges fiskares riksförbund framhåller att
kontraktsavskrivningsreglerna underlättat anskaffningen av större och bättre
utmstade fartyg och medverkat till en rationalisering av fiskeflottan.
Redareföreningen uppger att det den 1 juni 1972
fanns 69 partredade fartyg om 1,171 mUj. ton dödvikt som medlemmar hos
föreningen. Hos Rederiföreningen för mindre fartyg drevs av anslutna 193 fartyg
ca 150 som partrederier. Det genomsnittliga antalet delägare i partrederier anslutna
till redareföreningen uppges till 9 medan fysiska personers andel
genomsnittligt uppgår till 29 %. Räknat i insatt kapital är dock fysiska
personers andel väsentligt mindre än denna procentsats. Av 65 partredade
fartyg anslutna till föreningen förekommer fysiska personer som delägare i 43
fartyg. 3,7 % av andelama innehas av företag eller personer utan anknytning
till näringen (i denna grapp har inte inräknats anställda i rederiförelag). I
partredade mindre fartyg är antalet delägare genomsnittligt 2 å 3. Här är del
ovanligt alt juridiska personer Uigår som delägare.
Av de 65 partredade fartyg som nyss nämnts och som
är anslutna tiU redareföreningen har 52 byggts i Sverige.Varvsindustriförenmgen
har uppgivit alt av 110 utelöpande fartygskontrakt vid svenska varv den 31
december 1971 avsåg 36 partrederier med svenskt dellagande och med ett värde av
ca 2 100 milj. kr. Ar 1968 var motsvarande värde ca 400 milj. kr. för att
därefter öka liU ca 950 milj. kr. år 1969 och tiU 1 800 mUj. kr. år 1970
Redareföreningen har uppgett att i fråga om de 65
anslutna partredade fartygen överlåtelse inte förekommit i 39 fall. I 10 fall
har överlåtelsen gällt mindre än 5 %, dock högsl 33 %. Som orsak till
överlåtelse har angetts dödsfall och transaktioner inom en koncern samt vid
över-
Prop. 1972:147 22
låtelser
av mer än 5 % även överlåtelser till huvudredare. I 7 fall har överlåtelse
skett till person eller företag i utlandet, varav 4 fall avsett 0,5 % och
återstående 3 fall mer än 5 % av andelama.
Beredningen har även inhämtat uppgifter från ABA
och Linjeflyg AB, som båda ansett kontraktsavskrivningsreglerna vara av
väsentlig betydelse från bl. a. konsolideringssynpunkt.
Mot den nu angivna bakgranden och genom de hearings
och andra kontakter som förekommit med företrädare för rederi- och
luflfartsnä-ringarna konstaterar beredningen att de ekonomiska verknmgarna av
nuvarande bestämmelser om avskrivning på kontrakt avseende fartyg och
luftfartyg genomgående bedömls som gynnsamma av företagen inom berörda
branscher.
Genom rätten tiU kontraktsavskrivning samt
överavskrivning på fartyg med utnyttjande av ordinarie avslcrivningsregler har
del enligt beredningen dock visat sig möjligt all under en följd av år
redovisa belydande underskoll av rederirörelse ulan att någon reell
driftförlust föreligger på verksamheten. Sedan underskotten fördelats på
intressenterna i handelsbolaget eller partrederiet i förhållande till
kapitalinsatser eller efter annan lämplig fördelningsgrand, kan delägarna
själva vid taxeringen avräkna underskottet mol annan skattepUktig inkomst. Med
hänsyn till de skattskyldigas inkomstförhållanden medför denna rätt liU
kvittning av underskott i regel en avsevärd reduktion av den direkta skatt som
annars skolat utgå. Ärliga underskotlsavdrag på 100 000 kr. eller däröver, medförande
en skalleminskning som beloppsmässigt motsvarar upp tUl 8085 % av underskottet
är enligt beredningen f. n. relativt vanliga. I etl flertal fall har förekommit
underskotlsavdrag hos fysiska personer i storleksordningen 500 000 kr. och i
några fall med så höga belopp som 1 milj. kr. eller däröver. Avskrivningar på
miljonbelopp har vidare förekommit i en- eller fåmansägda aktiebolag, varvid
kvittning skett mot inkomst från bolagets egentliga verksamhel. I en del fall,
beroende på hur verksamheten är upplagd, är kanske fördelarna vid beskattningen
begränsade lill räntefri skaltekredit genom att beskattningen av den enskilde
delägaren skjuls framåt i tiden saml till möjligheten för fysiska personer all
därvid uppnå viss progressionsuljamning vid statiig taxering. Med nuvarande
lagstiftning är del emellertid tekniskt möjligl att uppnå bestående
skaltevinster genom delägarskap i dessa slag av verksamhet, vUket
uppenbarligen i många faU åsyftats med dessa engagemang, framhåller
beredningen vidare.
För alt få en uppfattning om de underskottsavdrag,
som yrkats vid 1972 års taxering lill följd av engagemang i rederiverksamhet,
har beredningen begärt upplysningar i delta hänseende från några länsstyrelser.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har underskotlsavdrag yrkats i
120 fall. Av dessa har underskottsavdraget i 42 fall uppgått till 100 000 kr.
eller mer samt den till statlig mkomst taxerade inkoms-
Prop. 1972:147 23
ten,
dvs. efter sådant avdrag, i 12 av dessa fall understigit 50 000 kr. I de flesta
fall har underskottsavdragel avräknats mol inkomst av tjänst. Från Hallands län
har rapporterats 5 fall, där underskottsavdraget varierat mellan 274 000 kr.
och 570 000 kr. TUl statiig inkomstskatt laxerad inkomst varierade mellan 14
000 och 86 000 kr. Från Älvsborgs län har uppgetts 15 fall av
underskottsavdrag, som skiftat mellan 20 000 kr. och 290 000 kr.
Undersökningarna i Stockholms län, som dock inte omfattar samtiiga fall, har
påvisat ett 30-tal fall, där underskottsavdragel överstigit 100 000 kr.
Vissa
skattemässiga transaktioner
På senare tid har utgått erbjudanden lill ett antal
personer i högre inkomstlägen om andelsteckning i ett nybildat rederiföretag.
Rederiet består av tre olika kommanditbolag med säte i Stockholm, Göteborg och
Malmö. Andelskapitalet i varje bolag utgör 20 mUj. kr., fördelat på 500 andelar
å 40 000 kr. var. Tre s. k. OBO-fartyg på vardera 80 000 dödviktston uppges
vara under byggnad vid ett kanadensiskt varv för elt konlrakleral pris av 90
milj. kr. per fartyg. Fartygen är bortfraktade på 15 år till etl rederiföretag
med säte i Panama.
Delägare i kommanditbolagen förespeglas stora
skattemässiga fördelar. Kontraktsavskrivningsreglema och ordinarie
avskrivningsregler sägs möjliggöra redovisning av belydande underskott under en
följd av år i bolagen. Varje delägare får göra avdrag vid den egna taxeringen
med så stor del av underskottet som belöper på hans andel i bolaget. En andel
på 40 000 kr. anges första året medföra etl underskotlsavdrag på ca 57 000 kr.,
vilket i praktiken innebär alt delägaren återfår den inbetalda insatsen genom
en motsvarande minskning av den direkta skatten. För de första fem åren
beräknas skalteminskningen vid en marginalskatt på 70 % uppgå till ca 100
000 kr. per andel och således totalt för alla delägare i projektet till ca 150
milj. kr. Kommanditbolagsformen har valts därför att endast en delägare, den
s. k. komplemenlären, i obegränsad omfaitning behöver svara för bolagets
förbindelser. Övriga delägares ansvarighet är begränsad till insatsen. I del
aktuella fallet ingår aktiebolag som komplementärer. Vidare beskattas
försäljning av andelar i kommanditbolag enligt realisationsvinstreglema,
vilkel efler en innehavslid överstigande fem år vanligen ger ett gynnsammare
resultat skattemässigt sett än beskattning av vinst i rörelse.
Liknande erbjudanden att förvärva andelar har också
lämnats för kommanditbolag, som uppgelts driva luflfartsrörelse. Komplemenlären
var även i dessa fall aktiebolag med ett aktiekapital på 5 000 kr. Enligt
prospektet skulle en andel på 35 000 kr. berättiga till avdrag för underskott
på 70 000 kr. vid 1972 års taxering och med ytterligare ca 50 000 kr.
påföljande år. Bolagen har numera begärts i konkurs och flygplanen återgått
till leverantörerna.
Prop. 1972:147 24
Beredningen har redovisat ett f aU där ett
kommanditbolag med ett aktiebolag som komplementär och två fysiska personer
som kommanditdelägare redovisat etl underskott tUl följd av
kontraktsavskrivning på ca 1,1 milj. kr. Hela underskottet har tillförts de
fysiska personerna i förhållande lill deras andelsinnehav.
Ett annat fall, som beredningen redovisat, rör en
fysisk person, som systematiskt planerat för definitiv skatlelindring. Den
skaltskyldige har i 1971 års deklaration redovisat verksamhet som delägare i
olika parirederier. Verksamheten har givit elt underskott på etl belopp
överstigande 400 000 kr. vUket kvittats mot inkomst av tjänst och kapital.
Därefter har tiU statlig inkomstskatt taxerad inkomst återståtl ca 13 000 kr.
Den skallskyldige har under taxeringsåren 19621971 redovisat i genomsnitt ca
20 000 kr. i statlig taxerad inkomst. Under samma period har från inkomst av
tjänst och kapital kvittats underskotlsavdrag på ca 600 000 kr. per år, eller
sammanlagl 6 milj. kr. Den skattskyldige har numera flyttat från landet. Genom
utflyttning ur riket kan man med nuvarande regler således undvika beskattning
av intäkter för vilkas förvärvande man tidigare, enligt de här aktuella
bestämmelserna, fått åtnjuta avdrag.
EnUgt beredningen är del inle i alla delar klarlagt
hur de skaltskj'l-diga förfar då avskrivningama utnyttjats så långt atl
överskott måste redovisas på verksamheten. Beredningen pekar på de tekniska
möjligheter som finns lill definitiv skatlelindring saml all de skattskyldiga
kan ytterligare uppskjuta beskattningen genom förvärv av nya andelar i
partrederier eUer kommanditbolag. Vid avyttring av andel i partrederi kan
be-skatmingseffekten undvikas på olika vägar, bl. a. genom att delägaren
överför andelen lill det bokförda värdet till ett av honom själv ägt bolag
eller atl tillsammans med övriga intressenter överlåta andelarna till ett närstående
förelag med hemortsrätt i utlandet.
Överväganden
och förslag
Enligt beredningen kvarstår alltjämt de
förhållanden som låg till grand för lagstiftningen om kontraktsavskrivning.
Utvecklingen mol större och mer kapitalkrävande fartyg och flygplan har medfört
bl. a. att frågor rörande refinansiering av nyanskaffningar fått ökad
betydelse. Det blir numera allt vanligare att större rederiföretag går samman
vid fartygsanskaffningar. De omfattande subsidier och andra förmåner, som i
flertalet sjöfartsländer alltjämt beviljas rederinäringen, har inte medfört
förbättring av den intemationella konkurrenssituationen. Beredningen pekar
också på att rederi- och luftfartsnäringama intar en särställning gentemot
flertalet andra näringar med hänsyn till deras i allmänhet fåtaliga och
dyrbara inventarieenheter och till att lagertiUgångama i allmänhet är ringa
jämfört med det i verksamheten investerade kapitalet. Den särskilda känslighet
för marknadssvängningar som utmär-
Prop. 1972:147 25
ker
vissa delar av sjöfartsnäringen talar även för ett behov av särskUda regler,
som medför viss möjlighet till konsolidering.
Mot denna bakgrund anser beredningen att de motiv
som föranledde införandet av de särskilda bestämmelserna om
konlraktsavskrivning alltjämt kvarstår. De negativa verkningama av
bestämmelsema från skatterättslig synpunkt är dock enligt beredningen så
allvarliga all som en förutsättning för reglernas bibehållande komplettering
bör ske med bestämmelser som förhindrar utnyttjanden för ej avsedda syften.
Beredningen är medveten om alt detta kan få tUI följd att verksamhel, som är
uppbyggd på dessa regler, inte kan komma atl expandera i samma omfatlning som
lidigare, då möjlighet lill finansiering genom intressenter som särskilt
attraheras av skattemässiga fördelar kan förväntas komma all minska. Del är
enligt beredningen angeläget att den materiella utformningen av reglerna inle
kommer all försvåra verksamhet i former, som inle ensidigt bygger på fördelama
med nuvarande skatteregler.
Beredningen föreslår att de särskilda bestämmelsema
om konlraktsavskrivning på farlyg och luftfartyg bibehålls även efter det att
nuvarande lagstiftning upphör att gälla. De nuvarande reglerna är
tidsbegränsade och gäller t. o. m. laxeringsåret 1974. Som skäl för denna
tidsbegränsning åberopades att de specieUa förhållandena inom rederi- och luftfartsnäringarna
innebar betydande svårigheter att överblicka lagstiftningens verkningar och
att reglema därför borde omprövas efter viss lid. Dessa motiv gäller enligt
beredningen fortfarande och beredningen vill dessutom understryka
nödvändigheten av alt den intemationella utvecklingen på sjöfartsområdet
beaktas, vilkel också gäller del samarbele som f. n. pågår inom OECD bl. a. för
sanering av rederiförmåner. Beredningen förordar därför en fortsatt
tidsbegränsad lagstiftning. Förlängningen av lagstiftningen bör avse en period
om förslagsvis sex år och omfatta laxeringsåren 19751980.
Konlraktsavskrivningen föreslås liksom tidigare få ske med högst 30 % av det
avtalade priset och avse kontrakt på farlyg om lägst 20 brattoregisterton.
Som tidigare nämnts anser beredningen att särskilda
regler bör införas för alt förhindra att kontraktsavskrivningsreglerna och
ordinarie avskrivningsregler för inventarier m. m. används för atl vid vissa
former av rederi- och luflfartsrörelse uppnå ej avsedda lättnader vid beskattningen.
Dessa begränsningsregler bör enligt beredningen omfatta fysiska personer samt
verksamhetsformer, där dessa genom atl ingå som delägare kan uppnå vissa
skattemässiga fördelar, dvs. handelsbolag, kommanditbolag och fåmansbolag.
Reglerna bör däremot inte avse andra aktiebolag och ekonomiska föreningar än
fåmansbolag. Beredningen anser inte att det f. n. finns anledning att i dessa
begränsningsregler inbegripa yrkesmässigt fiske.
Beredningen, som diskuterat olika lösningar av
dessa begränsningsregler, har stannat för lösningen alt direkt ingripa mot
möjligheten för fy-
Prop. 1972:147 26
siska
personer och fåmansbolag att tekniskt redovisa stora underskott av rederi- och
luftfartsrörelse som kan kvittas mot inkomster av andra förvärvskäUor. Dessa
underskott sägs i regel inte motsvaras av någon egentlig driftförlust på
verksamheten utan bero på företagsekonomiskt omotiverade överavskrivningar.
Överavskrivning kan åstadkommas såväl vid kontraktsavskrivning som då KL:s
ordinarie regler utnylljas för avskrivning på farlyg och flygplan.
Den
tekniska utformningen av förslaget
Kontraktsavskrivning
Vid utformningen av kontraktsavskrivningsreglema
har beredningen övervägt om fysisk person i fortsättningen bör medges viss
begränsad rätt till underskottsavdrag, molsvarande exempelvis 5 % av
kontraktsbe-loppel, eller om sådant avdrag skaU vägras helt. Med hänsyn till
att även en begränsad avskrivningsrätt kan utnyttjas i skatteundandragande
syfte, har beredningen stannat för att fysiska personer och fåmansbolag inte
bör ha möjlighet lill kvittning av underskott till följd av konlraktsavskrivning
mol andra inkomster. Beredningen har därvid även beaktat att bestämmelserna i
anvisningarna till 41 § KL ger möjlighet till avskrivning på kontrakt tiU
följd av prisfallsrisk. Beredningen har vid den laglekniska utformningen haft
som förebild en bestämmelse av molsvarande innebörd i förordningen (1971: 50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, som
beslutades vid 1972 års riksdag. Förslaget innebär att underskott till följd
av konlraktsavskrivning inte får kvittas mol inkomst av tjänst, kapital e. d.
Kvittning får dock enligt beredningens förslag ske mot inkomst av annan rederi-
eller luftfartsrörelse eller av varvsrörelse med hänsyn till att inkomster i
sådana förvärvskällor i detta sammanhang bör ses som en enhet. Vid den kommunala
taxeringen begränsas kvitlningen av reglerna om beskattningsort.
Konlraktsavskrivningen föreslås dock inte få medföra att underskott uppkommer
vid taxeringen efler sammanräkning av resultaten i dessa förvärvskällor. Har
avdraget i enlighel härmed inte kunnat helt utnyttjas vid taxeringen, får
resterande del dras av från det sammanlagda resultatet av rederi-, varvs-
eller luftfartsrörelse under de sex närmast följande taxermgsåren, dvs. under
samma period som gäller för förlustutjämning i allmänhet.
Reservanterna Helmers och Magnusson förordar att en
viss begränsad rätl tUl underskotlsavdrag på grund av kontraktsavskrivning
medges fysiska personer. Reservantema anser en lämplig avvägning mellan de
företagsekonomiska synpunkterna och kravet på skärpning av reglerna vara att i
dessa fall medge 5 % konlraktsavskrivning.
För atl bestämmelserna skall få avsedd effekt
föreslår beredningen dessutom vissa spärregler. En regel avser att förhindra
alt fåmansbolag
Prop. 1972:147 27
får
högre konlraktsavskrivning tUl följd av öppna koncernbidrag från bolag som ej
bedriver rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Har öppet koncernbidrag
lämnats från rederi-, varvs- eller luftfartsförelag, får detta bolag i sin tur
inte motta koncernbidrag. Beredningen föreslår en bestämmelse av innebörd att
öppet koncernbidrag från företag i andra branscher inte får medföra alt
konlraktsavskrivning medges med högre belopp än om bidraget inte hade utgått.
Beredningen föreslår även en regel mot kringgående
av bestämmelserna genom att fysiska personer, handelsbolag och fåmansbolag
säljer kontrakt till underpris till närstående person eller företag, där
säljaren har ett bestämmande inflytande. Detta avses skola gälla vid
försäljning både inom landet och lill utlandet. Den förlust som härvid
uppkommer utgör f. n. avdragsgUl kostnad vid taxeringen och ger upphov till
underskott som får kvittas mot andra inkomster, I dessa fall föreslår beredningen
att ett belopp som motsvarar tillgångens verkliga värde vid överlåtelsen skall
tas upp som intäkt av rörelse. Bestämmelsema avser även försäljningar från etl
fåmansbolag till ett förelag med vilkel detta är i intressegemenskap liksom
försäljning från ett handelsbolag eller till ett sådant bolag. Beredningen
erinrar i della sammanhang om den allmänna bestämmelsen i 43 § 1 mom. KL, som
reglerar vinstöverföring tiU närstående person eller intressentföretag i
utlandet. Skattemyndigheterna kan med stöd av denna bestämmelse, som även
gäller icke-fåmans-bolag, ingripa även i andra än lidigare nämnda situationer
för atl förhindra uppenbara fall av vinstöverföringar till utlandet.
Beredningen behandlar också frågan om beskattning
av andelar i handels- och kommanditbolag, där kontrakt på fartyg eller
flygplan ulgör den väsentliga tUlgången. Beredningen erinrar om att i handels-
och kommanditbolag kontraktsavskrivningen sker i bolaget medan i partrederi
varje delägare får göra avskrivning på kontraktet i förhållande lUl sin andel i
rederiet. Vid avyttring av andel i partrederi skall hela försäljningssumman
redovisas som intäkt av rörelse. Avdrag får samtidigt ske för vad som i
beskattningsavseende återstår oavskrivei av kontraktet. Om kontraktet inte
undergått någon värdeförändring, kommer tidigare åtnjuten kontraktsavskrivning
att framtas till beskattning. Vinst vid avyttring av andel i handels- eller
kommanditbolag beskattas däremot enligt realisationsvinstreglema. Har andelen
innehafts minst fem år, räknas endast 10 % av försäljningssumman som
skattepliktig intäkt. Detta kan i många fall ställa sig mycket fördelaktigt
jämfört med den beskattning som sker vid avyttring av andel i partrederi.
I de tidigare redovisade kommanditbolagsfallen kan
delägaren göra en definitiv skatlevinst även om andelen överlåts utan
ersättning. Beredningen anser sig inte kunna bortse från möjligheten att
befintliga partrederier i viss utsträcknuig ombUdas till handels- eller
kommanditbolag, om den gynnsamma beskattningen av dessa kvarstår. Enligt
beredningen
Prop.1972:147 28
sammanhänger
denna fråga dock med de grundprinciper för beskattningen som rör skillnaden
mellan löpande inkomst och kapitalvinst och bör tas upp i elt större
sammanhang.
För del fall att köpekontrakt utgör den väsentUga
tillgången i elt handels- eller kommanditbolag, anser sig beredningen dock
inte kunna godta skUlnaden i beskallningseffekl mellan a-vyttring av andel i
denna företagsform och partrederi. Beredningen föreslår därför en särskild bestämmelse
om återföring till beskattning av den del av kontraktsavskrivning som kommit
delägare i handelsbolag tUl godo under innehavstiden. Avyttringen avses inle
skola inverka på avskrivningsunderlaget i bolaget. Om bolaget a'vyttrar
köpekontraktet, kan den del av kontraktsavskrivningen som återförts till
beskattning hos säljaren bli föremål för beskattning även hos förvärvaren av
andelen. Beredningen har övervägl att låta detta regleras av parterna vid
prissättningen av andelen men har stannat för alt öppna en möjlighet för
förvärvaren att få avdrag med elt mot återföringen svarande belopp. SkuUe
förvärvaren i sin tur överlåta andelen, skall avdrag som denne åtnjutit
återföras till beskattning och den nye för\'ärvaren träda in i hans ställe.
Avdraget bör i enlighet med vad som gäller för kontraktsavskrivning få avräknas
mot inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Avdraget får dock
utnyttjas senast sjätte årel efter det då avdraget försia gången återfördes
till beskattning. Bestämmelserna omfattar även fartyg som avskrivits mol
kontrakt och innehafts kortare tid än två år. Beredningen understryker att de
föreslagna bestämmelserna får ses som en provisorisk lösning i awaktan på alt
frågan las upp i ell slörre sammanhang.
Ledamöterna Helmers och Magnusson anser sig inle
kunna tillstyrka de föreslagna reglerna om beskattning vid avyttring av andel i
handelsbolag.
Beredningen föreslår åtgärder även för fall där
definitiv skattelättnad uppkommer genom utflyttning. Beredningen pekar på att
den skatteförmån som rederi- och luftfartsföretagen kunnat åtnjuta innebär en
tidigareläggning av avskrivningen på det levererade fartyget eller flygplanet.
Härigenom erhålls uppskov med beskattningen av vinsten i dessa företag. Vid en
senare lidpunkt föratsätts vinsten tiU följd av det lägre avskrivningsunderlaget
komma att redovisas med motsvarande högre belopp. Genom utflyttning undgår den
skattskyldige den beskallningseffekl som är avsedd alt inträffa i ell senare
skede och åstadkommer härigenom att principerna för delta syslem bryts.
Beredningen är medveten om att denna fråga har slor principiell räckvidd men
anser sig inte kunna lämna detta förhållande obeaktat med hänsyn lill reglernas
speciella syfte. Beredningen föreslår en bestämmelse om återföring till beskattning
av tidigare åtnjuten konlraktsavskrivning sedan utflyttning med kontrakt ägt
ram. Äterföringen bör enligt beredningens mening ske redan för det år då
utflyttningen äger rum och den skattskyldige således
Prop. 1972:147 29
inte
längre vistas i Sverige. För de fall en sådan avskattningsregel skulle leda tiU
uppenbart orimliga verkningar föreslår beredningen en dispensmöjlighet. Kungl.
Maj:t bör således, när synnerliga skäl föreligger, kunna medge undanlag från
avskaltningsregebi. Beredningen anser att dispensprövningen måsle bli
restriktiv. Dispensanlednuig är enligt beredningen att den skaltskyldige visar
atl utflyttningen inte kommer att medföra att principerna för beskattningen
bryts, exempelvis då rederirörelsen även efler utflyttningen kommer atl
bedrivas i ungefärligen samma omfatlning från fast driftställe i Sverige.
Ledamoten Helmers reserverar sig mol beredningens
förslag om en avskattningsregel vid utflyttning och anser alt då
skattskyldighet efter utflyttningen kvarstår i Sverige, anledning saknas att
införa en regel innebärande omedelbar beskattning under ulflyttningsåret.
Enligt artikel 24 "Non-discrimination" i OECD:s modellavtal, vilken
intagits i avtal för undvikande av dubbelbeskattning som Sverige träffat med
andra länder, skulle nämligen sådan beskattning inte få äga rum. En i utlandet
bosall person som är delägare i partrederi med fast driftställe i Sverige
skulle bli bällre behandlad än en svensk medborgare som flyttar.
Beredningen tar upp även vissa frågor om utförsel
av valuta. Beredningen har inhämtat atl en emigrant regelmässigt får
riksbankens tillstånd att föra ut högst 100 000 kr. vid utflyttningen. Efter
två år kan han normalt räkna med alt få tUlstånd alt föra ut resterande del av
sin förmögenhet. Vid riksbankens prövning av dessa ärenden föreligger i
allmänhet inte några upplysningar om hur emigranten infriat sina förpliktelser
mot det allmänna i form av debiterade skatter och avgifter. Beredningen pekar
på det otUlfredsställande i att kanske belydande skatte- och avgiftsbelopp som
förfallit eUer mom kort tid förfaller till betalning f. n. inte kan inverka på
tUlståndsprövningen. Enligt beredningen är del naturligt all även sådana
omständigheter tas med i riksbankens bedömning av tUlståndsfrågoma. För atl
detta skall bli möjligt bör enligt beredningens mening riksbanken lämpligen
bereda vederbörande myndigheter inom skatte- och uppbördsväsendet tillfälle
att yttra sig i ärende av detta slag. Beredningen pekar samtidigt på att det
allmänna problemet med indrivning av skatt från personer bosatta utomlands
lämpligen bör lösas genom intemationella handräckningsavtal.
Ordinarie
avskrivning
Beredningen har funnit att även de ordinarie
avskrivningsreglema gör det tekniskt möjUgt för fysiska personer, handelsbolag
och fåmansbolag alt redovisa stora underskott av rederi- eller luftfartsrörelse
som kan kvittas mot inkomster av andra förvärvskällor. Beredningen hänvisar
till det tidigare redovisade exemplet med luftfartsföretag bedrivna i kommanditbolagsform.
Beredningen har ansett alt lagstiftaren bör ingripa
Prop.1972:147 30
även
mot sådana underskoll som skapats genom de ordinarie avskrivningsreglema.
Avdrag för avskrivning bör enligt beredningen i dessa fall få åtnjutas endast
med belopp som motsvarar den faktiska förslitningen och den ekonomiska
värdeminskningen för fartyg och flygplan. Med utgångspunkt i de uppgifter om
kalkylmässiga avskrivningar som tillämpas inom berörda branscher drar
beredningen den slutsatsen att en schablonmässig avskrivning på 10 % för
fartyg och 15 % för flygplan väl täcker den faktiska årliga nedgången i värdet
och i normalfaUet även möjliggör viss mindre konsolidering.
Beredningen föreslår atl avdrag för underskott av
rederi- eUer luftfartsrörelse, som uppkommit liU följd av att avskrivning för
år räknat skett med större belopp än 10 % på fartyg och 15% på flygplan, inte
skall få kvittas av fysiska personer, handelsbolag och fåmansbolag mot annan
inkomst än inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Underskottsavdrag,
som därvid inte kurmat utnyttjas, får i samma ordning som vid
konlraktsavskrivning dras av vid taxering under en följande sexårsperiod. Samma
spärregler som vid kontraktsavskrivning i fråga om öppna koncernbidrag och vid
överlåtelse av fartyg och flygplan tUl underpris föreslås gälla. I övrigt
föreslås ingen ändring i gällande avskrivningsregler. Delta innebär att
anskaffningskostnaden behöver reduceras med tidigare åtnjuten
konlraktsavskrivning endast då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas enligt
huvudregeln. Vid räkenskapsenlig avskrivning föranleder vidare
anskaffningstidpunkten under beskattningsåret ingen jämkning av procentsatsen.
Beredningen erinrar om att bestämmelsen i 43 § 1 mom. KL om vinstöverföring
till utlandet är till-lämplig även i fråga om överlåtelse av fartyg eller
flygplan.
Ikraftträdandebestämmelser
Beredningen konstaterar att under senare år olika
transaktioner av skatteflyktskaraktär satts i system. Det finns anledning
förmoda alt stora belopp obehörigen undandras beskattning. Personer som gått in
i sådana transaktioner har, även i medvetande om alt transaktionerna brutit mot
principerna i skattesystemet, trott sig kunna Uta på de löften om stora
skaltevinster, som förespeglals dem. Den åsikten har framförts att det är
otillfredsstäUande atl ingripanden från lagstiftarens sida endast skulle kunna
ske i efterhand mot luckor i lagstiftningen som otillbörligt utnyttjats i
åratal. Riksdagen har också i år vid två tiUfällen ge-nombratit principen att
skattelagstiftning inte bör göras retroaktivt. Besluten har gällt begränsning
av rätlen för fysiska personer till underskottsavdrag på grand av särskill
investeringsavdrag samt ingripandet mot vinstbolagstransaktioner (SkU 1972: 14
och 31).
Som tidigare nämnts har finansdepartementet i
början av detla år uppmärksammat att både partrederier och kommanditbolag
utnyttjats i
Prop. 1972:147 31
skatteundandragande
syfte varefter beredningen fått i uppdrag att föreslå åtgärder häremot.
Beredningen påpekar vidare, att de erbjudanden om delägarskap i kommanditbolag
för vilka redogjorts i det föregående och som innebär skattebortfall i
storleksordningen 150 milj. kr. lUl sin karaktär kan jämstäUas med de
transaktioner som lagstiftaren tidigare ingripit mot.
Beredningen framhåller atl principiella erinringar
kan riktas mot retroaktiv lagstiftning av detta slag. Med hänsyn till tidigare
redovisade omständigheter anser sig beredningen ändå böra förorda en sådan lagstiftning.
Beredningen föreslår att de nya bestämmelserna tUlämpas första gången vid 1973
års taxering.
Ledamoten Helmers föreslår alt ändringama i
kontraktsavskrivnings-förordningen skall träda i kraft dagen efler den då
författningssamlingen utkommit och gälla kontrakt resp. överlåtelse av kontrakt
fr. o. m. denna dag. Ändringarna i kommunalskaltelagen och förordningen om
statlig inkomstskatt bör enligt hans mening gälla första gången vid 1974 års
taxering.
Ledamoten Magnusson framhåller i särskilt yttrande
bl. a. att riksdagen redan i början av detta år uttalat att en ändring av
kontraktsavskrivningsreglema måste ske. Mol bakgrunden härav kan ingen ha
varit tveksam om att lagändring skulle komma till stånd. Magnusson anser sig
därför kunna gå med på att en lagändring tillämpas redan fr. o. m. 1973 års
taxering.
Remissyttrandena Allmänna synpunkter
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt
beredningens förslag om en förlängning av kontraktsavskrivningsreglema till
taxeringsåret 1980.
Flertalet remissinstanser instämmer också i
beredningens uppfattning atl särskilda regler bör införas för atl förhindra
icke avsedda skallelättnader vid utnyttjande av kontraktsavskrivningsreglema
och ordinarie avskrivningsregler för inventarier m.m. Bland de tillstyrkande
instanserna har dock kritiska synpunkter uttalats på en rad olika punkter i
fråga om begränsnmgsregleraas utformnmg. Sålunda har riksskatteverket och
flertalet länsstyrelser ansett alt begränsningsreglerna kan komma att drabba
även seriösa rederi- och luftfartsrörelser. Det har därför ifrågasatts om inte
någon form av dispensregel bör finnas för sådana fall. Från
branschorganisationernas sida har framhållits att beredningens förslag, om del
genomförs i full utsträckning, kan komma att förhindra normal affärsverksamhet
i berörda näringar och därigenom skapa sysselsättningssvårigheter såväl inom
handelsflottan som inom varvsindustrin. Man pekar på atl förslaget i realiteten
begränsar nyetab-
Prop. 1972:147 32
leringarna
och på sikt medför en försvagning av rederibranschen. Även Sveriges
redareförening anser att en dispensmöjlighet bör införas. De ombordanställdas
organisationer. Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening,
framhåller atl beredningens förslag kan få till följd alt fartyg i ökad
omfattning registreras under utländsk flagg och atl tiUväxten av den svenska
handelsflottan minskar.
Begränsning
av kontraktsavskrivning
Förslaget att införa särskUda begränsningsregler
för rätlen till underskotlsavdrag till följd av kontraktsavskrivning har
mottagits i huvudsak positivt. Den övervägande delen av remissinstanserna har
tUlstyrkt förslaget eller lämnal det ulan erinran.
Förslaget att helt slopa rätten till utnyttjande av
underskott mol inkomst av tjänst, kapital e. d. har föranlett en del
ändringsyrkanden. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges advokatsamfund
förordar den av reservanterna föreslagna lösningen att en begränsad avdragsrätt
bör bibehåUas motsvarande 5 % av kontraktsprisel. Sveriges redareförening
anser sig kvmna acceptera en sådan metod men finner procenttalet alltför lågt
med hänsyn tUl del risktagande som även i gynnsamma fall är förbundet med
fartygsinvesleringar. Näringslivets skattedelegation anser det rimligt att
alltid medge avdrag för konlraktsavskrivning med upp lill 10 % av fartygets
kontraktspris. Svenska revisorsamfundet, som avstyrker förslaget, förordar en
återgång till de regler som gällde vid 19521968 års taxeringar med möjlighet
till 1015 % avskrivning på leveranskontrakt.
Kommerskollegium, näringslivets skattedelegation
och Sveriges redareförening vänder sig mot att fåmansbolagen omfattas av de
skärpta reglema. Redareföreningen framhåller att fåmansbolag och partrederier
äger ca hälften av den svenska handelsflottan. Finansieringssituationen skulle
genom de föreslagna reglerna bli radikalt förändrad för fåmansbolagen.
Investeringama kommer atl utebli, om konsolideringsmöjligheterna genom
avskrivning på kontrakt försvinner eller beskärs alltför starkt.
Sveriges varvsindustriförening anser att en
begränsning av rätlen till kontraktsavskrivnmg för fysiska personer och
fåmansbolag är en stark diskriminering, som bl. a. innebär att finansieringen
försvåras för berörda skattskyldiga särskUt för sådana som inle förut är
verksamma i branschen. Enligt föreningens mening bör därför erforderliga
ålgärder inle sättas in mot avskrivningsreglema som sådana ulan direkt mot de
icke önskvärda skattekonsekvenser som kan inträda vid avyttring av fartyg,
fartygslotl, andel i handelsbolag eller aktier i fåmansbolag, vars huvudsakliga
tillgångar utgörs av fartyg eller fartygskontrakt, samt vid utflyttning från
riket.
Prop. 1972:147 33
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåUer de fördelar
från utrednings-och kontrollsynpunkt, som en annan av beredningen diskuterad
metod erbjuder. Enligt denna laxeras rederi- och luftfartsrörelse, som bedrivs
gemensamt av flera fysiska personer eUer fåmansbolag som särskilt skattesubjekt.
Som alternativ förordar länsstyrelsen att rätten till konlraktsavskrivning
förbehålles aktiebolag som inte är fåmansbolag. Båda alternativen har enligt
länsstyrelsen den förtjänsten att ett otUlbörligt utnyttjande av reglema för
konlraktsavskrivning förhindras ulan att en komplicerad lagstiftning införs.
Förbudet att utnyttja underskott mot inkomst från
andra förvärvskällor än rederi-, luftfarts- och varvsrörelse tas upp av några
remissinstanser.
Riksskatteverket, som tillstyrker förslaget, anser
del skäligt atl underskottsavdrag får kvittas också mot realisationsvinst på
anläggningstillgångar med anknytning till rederi- och luftfartsrörelse. Som
exempel anger verket kontorsbyggnad för rederirörelse. Riksskatteverket anser
det knappast nödvändigt att kompUcera lagstiftningen med undanlag för det fall
att partredare gör realisationsvinst vid försäljning av t. ex. sin
villa-fastighet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Svenska
sparbanksföreningen anser att kvittning bör få ske även mot inkomst av
yrkesmässigt fiske. Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening
föreslår rätt lUl sådan kvittning mot inkomst från skeppsklarerings- och
skeppsmäklerirörelse. Samma synpunkter framförs av Föreningen auktoriserade
revisorer och Svenska revisorsamfundet, vilka även anser alt inkomst från
spedilions-verksamhel bör komma i fråga för kvittning.
Kommerskollegium anser att den föreslagna
begränsningen kommer atl medföra negativa effekter på de berörda näringarnas
finansieringsmöjligheter. Kollegiet anvisar i stället en metod där fysiska
personers avdragsrätt begränsas till viss procentuell del av den totala
taxerade inkomsten före underskotlsavdrag. Samtidigt bör kunna bestämmas visst
maximalt belopp från vUket avdrag får ske. Liknande synpunkter uttalas av
länsstyrelsen i Gävleborgs län. Även länsstyrelsen i Stockholms län och
Sveriges redareförening har som alternativ framfört tanken på en sådan
begränsningsmetod.
Begränsning
vid ordinarie avskrivning
Förslaget atl begränsa underskottsavdrag till följd
av alt ordinarie avskrivning skett med mer än 10 % av anskaffningskostnaden
för fartyg resp. 15 % för luftfartyg har föranlett delade meningar bland
remissinstanserna. Det övervägande anlalet remissinstanser har lämnat
förslaget
Prop. 1972:147 34
utan
erinran. En del remissinstanser är emellertid tveksamma eller avstyrker
förslaget.
Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget
är riksskatteverket samt länsstyrelserna i Hallands och Malmöhus län.
Riksskatteverket anser i likhet med beredningen det vara motiverat med etl
särskilt ingripande mot underskottsavdrag till följd av överavskrivning med
tillämpning av de ordinarie avskrivningsreglema. De föreslagna procentsatserna
föranleder ingen invändning från verkels sida.
Kammarrätten i Stockholm är kritisk och vUl
avstyrka förslaget. Enligt kammarrätten kommer den föreslagna bestämmelsen
med undantag för större aktiebolag att gälla generellt och hell oberoende av
om missbmk förekommit eller inle. Bestämmelsen lämnar heller inte tillräckligt
utrymme för reservbUdning för de här berörda företagen. Kammarrätten finner de
föreslagna procenttalen för avskrivning otillräckliga.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar
atl avskrivningsreglerna för rederi- och luflfartsrörelse i vissa fall blir
strängare än vad som gäller för övriga rörelser. Länsstyrelsen anser det
tveksamt, om en sådan specialregel bör införas och framhåller atl det kan vara
lika berättigat alt införa särregler belräffande underskott av s. k. lyxjordbruk,
travrörelse och många andra verksamhetsgrenar. Vidare påpekar länsstyrelsen
alt konsekvensen i en lagstiftning som medger förelag med stora vinster
fördelaktigare avskrivningsmöjligheter än företag med dåliga vinster kan
diskuteras. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det krävs mycket
starka skäl för att beträffande en speciell näringsgren införa begränsningar i
de för rörelse i allmänhel gällande beskatlnings-reglema. Länsstyrelsen kan
inte finna att beredningen anfört sådana skäl och erinrar också om att
rederiföretagen sällan har varalager som kan utnyttjas för konsolidering.
Svenska revisorsamfundet anser all förslaget
omotiverat bryter en fast princip i skattesystemet om lika rätt till
avskrivning på inventarier, oavsett varav dessa består. Liknande synpunkter
uttalas av näringslivets skattedelegation, som framhåller att del enligt
företagsekonomiska prmciper är motiverat att göra större avskrivningar på en
tillgång under den första delen av dess varaktighelstid. Delegationen anser att
regeln kan leda till att avskrivnmgen bUr för låg.
Kritiska synpunkter mol alt rällen till resterande
underskottsavdrag begränsats till de närmast följande sex åren framförs av
kammarrätten i Stockholm och länsstyrelserna i Kalmar saml Göteborgs och Bohus
län. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller atl del inte är ovanligt atl rederiföretag
under en följd av år går med förlust, varför den tidsperiod inom vilken
underskott får utnyttjas bör utsträckas ylleriigare.
Prop. 1972:147 35
Koncernbidrag
Beredningens förslag om att förhmdra högre
konlraktsavskrivning till följd av öppna koncembidrag i vissa fall godtas av
remissinstanserna.
Försäljning
till underpris
Beredningens förslag om beskaltningspåföljd vid
överlåtelse tUl underpris i vissa fall diskuleras i en rad yttranden.
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller
all det i praxis accepteras alt tillgångar överlåts lill aktiebolag till
underpris. Föreningen är medveten om att försäljning tUl underpris av
rörelselUlgång kan öppna möjligheter för skattskyldig alt uppnå ej avsedda
skattelättnader. Genom överlåtelse tUl underpris till eget aktiebolag kan
underskott åstadkommas vilka får dras av i deklarationen. Härtill kommer att akliema
sedan kan överlåtas, varvid de mildare beskatlnmgsreglerna för
realisationsvinst blir tillämpliga. Föreningen anser del uppenbart att della
inte är tillfredsställande, men ifrågasätter samtidigt om beredningens förslag
att komma tUl rätta med delta missförhållande genom att framtvinga en
beskattning för skillnaden mellan verkligt värde och överlåtelsevärdet för
tillgången i fråga är den bästa lösningen. En tänkbar möjlighet anser
föreningen vara att införa en strängare realisationsvinstbeskattning vid en framlida
aktieöverlåtelse. Farhågor för alt den föreslagna regeln skall omöjliggöra
ombildningar av enskUd firma till aktiebolag uttalas också av Svenska
revisorsamfundet saml av länsstyrelserna i Kalmar och Göteborgs och Bohus län.
Bestämmelsen innebär, framhåller sistnämnda länsstyrelse, att fysiska personer,
som bedriver rederi, i framliden får mindre möjligheter alt välja företagsform
för rörelsens bedrivande än vad som gäller för rörelseidkare i andra branscher.
Förutom att regeln leder till beskattning i
apportfallen anser riksskatteverket regehi tveksam även med hänsyn tUl att
beskattningskonsekvenser uppkommer vid överlåtelser mellan företag i en koncem
och i samband med arv. Verket anser att regeln i vart faU bör modifieras så
att arvsfallen klart undantas. Riksskatteverket ifrågasätter om inte missbrak
bör mötas med en mer allmänt håUen skatleflyktsbestämmelse. Den skulle ta fasta
på överlåtelse- och ulflytlningsfallen och ge möjlighet att åsätta den
beskattning som erfordras för att säkerställa att åtnjuten avskrivning
beskattas i Sverige.
Länsstyrelserna i Kalmar och Skaraborgs län anser
att begreppet "verkligt värde" bör defmieras. Även
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund påpekar att närmare regler för
beräkning av det verkliga värdet inte anvisats. Förbundet anser det med hänsyn
tiU gäUande praxis vid apportbildning vara ett alltför stort avsteg att lägga
det verkliga
Prop. 1972:147 36
värdet
till grand för beskattning. Enligt förbundets mening bör det räcka med att
begränsa lägsia tillåtna köpeskilling till taxeringsmässiga restvärdet.
Föreningen auktoriserade revisorer framhåUer att
skaltebesparingen genom atl till bokförda värden överföra tillgångar i enskild
firma tUl aktiebolag regelmässigt blir obetydlig, eftersom köparen av bolaget
vid fastställande av köpeskillingen beaktar latent skatteskuld. I normalfallet
medför transaktioner av denna lyp endasl ett uppskjutande av beskattningen.
Detta motiverar enligt föreningens uppfattning inte all avsteg görs från nu
gällande regler och principer. Liknande synpunkter har i denna fråga uttalats
av näringslivets skattedelegation och Sveriges redareförening. De båda
remissinstanserna påpekar att man i skattelagstiftningen ingripit mot
försäljnmgar till överpris och beskattat aktieägare för förtäckt utdelning.
Däremot har man inte fäst avseende vid det motsatta förhållandet, dvs.
försäljning tUl underpris.
Beskattning
vid utflyttning
Beredningens förslag om återföring till beskattning
av lidigare åtnjuten kontraktsavskrivning i samband med utflyttning har i
allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vissa remissinstanser ställer sig
dock awisande tiU förslaget eller framför kritiska synpunkter däremot. Sålunda
anser sig kammarrätten i Stockholm inte kunna tillstyrka förslaget, då del
främst ur principiell synpunkt inger betänkligheter. Kammarrätten anmärker
dessutom atl den föreslagna bestämmelsen inte torde komma att möta någon större
förståelse i länder, med vilka Sverige träffat eller kommer att träffa avtal
till undvikande av dubbelbeskattning. Farhågor för atl tillämpning av en sådan
regel kommer att få internationella konsekvenser framförs även av Sveriges
advokatsamfund, näringslivets skatledelegation och Sveriges redareförening.
Riksskatteverket konstaterar att regeln medför all
avskaltningen i många fall kan komma all ske innan den skattskyldige, om han är
svensk medborgare, upphört alt vara oinslcränkt svenskl skattesubjekt liU följd
av treårsregeln i punkt 1 av anvisningarna lill 53 § KL eller
dubbelbeskattningsavtal. Bristande samstämmighet i della hänseende kan leda
till atl de utflyttande kringgår beslänmielsen. Om han för del beskattningsår
utflyttningen äger rum fortfarande är alt anse som om-skränkt skattskyldig i
Sverige, kan han sålunda anskaffa etl nytt avskriv-ningsobjekl vilket
omedelbart avskrivs mol det i samband med den faktiska utflyttningen återförda
beloppet. Vid den tidpunkt den skaltskyldige sedan upphör att vara oinskränkt
skattskyldig i Sverige kan en återföring av de efter den faktiska
utflyttningen företagna avskrivningarna inte ske. Verkel anser på grund härav
den föreslagna regeln böra ändras så att återföringen äger rum under
beskattningsår då den oinskränkta
Prop. 1972:147 37
skattskyldigheten
upphör. En sådan utformnmg av regeln kan, framhåller verket vidare, leda tUl
att den skattskyldige lill följd av transfereringar av kapital till utlandet
kommer att sakna tillgångar att bestrida den på grand av återföringen uppkomna
skatteskulden med. Verket anser emellertid att detla problem måste lösas på
annat sätt än genom bestämmelser i KL. Ett annat problem som verket anser böra
uppmärksammas i detta sammanhang är möjligheten att kringgå återföringsreglerna
genom att före utflyttningen låta ett partrederi byta beskattningsort. Enligt
verkets mening bör frågan om rätl beskattningsort närmare utredas innan
utflyttningsfallen detaljregleras på sätt beredningen föreslagit. Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att möjligheterna att kringgå
bestämmelsen genom atl förlägga partrederiets ledning till utlandet är stora
och att det därför är tveksamt om den av beredningen föreslagna bestämmelsen
verkUgen kommer att bli tillräckligt effektiv.
Sveriges redareförening, som anser att den
föreslagna regeln kommer att träffa fel personer, anser dock att åtgärder
behövs för ulflytlningsfallen. Det kan annars uppstå svårigheter att indriva
den skatt, som åvilar en skattskyldig, som flyttat utomlands och inle längre
har tillgångar i Sverige. Föreningen föreslår därför att skattskyldig, som i
samband med utflyttning ur riket ansöker om tiUslånd att utföra kapital, får
kapitalutförseln begränsad så, att de kvarvarande tillgångarna med säkerhet
täcker aktueUa och kommande skatteskulder.
Andelar
i handelsbolag
Beredningens förslag om återföring till beskattning
i vissa fall av åtnjuten kontraktsavskrivning vid försäljning av andel i
handels- och kommanditbolag har rönt kritik från remissinstanserna. Åtskilliga
remissinstanser framhåller att en sådan regel innebär avsteg från hittills
gällande beskattningsprinciper. Några remissinstanser anser detta avsteg vara
så stort att den föreslagna regeln inte nu bör infogas i skattesystemet. Andra
remissinstanser åter ställer sig mera positiva. Sålunda framhåUer länsstyrelsen
i Hallands län alt det är angeläget att beredningens förslag genomförs med
hänsyn till de möjligheter till definitiva skaltevmster som med nu gällande
realisationsvinstregler föreligger vid avyttring av andelar i handels- och
konunanditbolag. Länsstyrelsen pekar även på att befintliga partrederier annars
kan komma att ombUdas till handels- eller kommanditbolag.
Liksom flertalet övriga remissinstanser anser
länsstyrelsen i Skaraborgs län att beredningens förslag på denna punkt bryter
en viktig princip inom inkomstbeskattningen och därför inger betänkligheter.
Med hänsyn till att förslaget avser andelar i en klart definierad krets av handelsbolag
och då den föreslagna bestämmelsen enligt beredningens uttalande får ses som
en provisorisk lösning i avvaktan på att förevarande
3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 147
Prop. 1972:147 38
fråga
tas upp i ett större sammanhang, anser sig länsstyrelsen dock kunna godta
förslaget.
Kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket
och länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker beredningens förslag i denna
del. Kammarrätten finner den föreslagna konstruktionen av bestämmelsen
innefatta en inkonsekvens i uppbyggandet av regelsystemet som ter sig främmande
för svensk rätt. Ell genombrytande av principen för nu gällande regler i fråga
om beskattning av delägare i handelsbolag skulle vålla svårigheter såväl vid
avtal mellan enskilda som i rätlstvister mellan enskilda och det allmänna. Vid
slutande av avtal mellan enskUda kan enligt kammarrättens mening
rättsförluster uppkomma genom oriktigt bestämmande av köpeskiUing.
Riksskatteverket anser atl regeln inte är tillräckligt analyserad och alt den
på olika sätt kan kringgås. Sålunda kan del föreligga risk för handel med
andelar. Verket påpekar vidare att i jämförbara situationer, överlåtelse av
andelar kommer alt beskattas hårdare än överlåtelse av aktier i fåmansbolag
utan all något motiv kan anföras härför. Länsstyrelsen i Stockbolms Vän uttalar
att man visserUgen är medveten om de obehöriga skattelättnader som kan uppnås
enligt nuvarande bestämmelser men anser alt beredningen inle tillräckligt
utrett de praktiska konsekvenser en särbehandling av dessa
försäljningstransaktioner skulle medföra. En tänkbar lösnmg av frågan anser
länsstyrelsen vara att ändra reglerna om beskattning av realisationsvinst
enligt förebild i de nyligen införda beskattningsreglerna vid överlåtelse av aktie
eller andel i vinstbolag.
NäringsUvets skattedelegation framhåller att om
beredningens förslag genomförs, hänsyn måste tas till uppkommen förlust vid
försäljning av andelen.
Valutaförordningen
Beredningens påpekande, att riksbanken bör bereda
vederbörande myndigheter inom skatte- och uppbördsväsendet före prövning av
ärenden om tiUdelning av emigrantvaluta tiUfälle att yttra sig, har tagits upp
av några remissinstanser.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som starkt
understryker värdet av beredningens påpekande, anser att det allmänna med ett
sådant förfarande i viss omfattning torde kunna tUlförsäkra sig skattemedel som
annars skulle försvinna ur landet.
Länsstyrelsen i Kalmar län understryker betydelsen
av att riksbanken bör kontakta de myndigheter, som handlägger emigrantens
skatter och uppbörd innan tUlstånd bevUjas för utförsel av valuta. Liknande synpunkter
uttalas av länsstyrelsen i Stockholms län, Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer och LO.
Näringslivets skattedelegation är däremot kritisk
mot beredningens uttalande. Delegationen framhåller att en bedömning från
skattemässiga
Prop. 1972:147 39
aspekter
av ett tillståndsärende ligger helt utanför valutaregleringens syfte.
Riksbankens valutastyrelse anser att de i
valutalagen angivna gmnderna för valutaregleringen inte ger möjlighet att vid
avgörande av valu-laärenden beakta också fiskala synpunkter. För att också
sådana hänsyn skall kunna tas torde enligt valutastyrelsens mening därför böra
föreligga ett av riksdagen godkänt uttalande från Kungl. Maj:t att hinder inte
möter att vid prövningen av ärenden om iHldelning av emigrantvaluta beakta
även huravida sökanden uppfyllt sina skatteförpUktelser.
Ikraftträdandet
Beredningen har föreslagit att de nya
bestämmelserna tiUämpas första gången vid 1973 års taxering. Enligt flertalet
remissinstanser talar principiella skäl mot en lagstiftning med retroaktiv
verkan. Några remissinstanser har dock med hänsyn tUl föreliggande speciella
omständigheter ansett sig kunna biträda beredningens förslag på denna punkt.
Delta gäller länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs
län saml Tjänstemännens centralorganisation och LO.
Andra remissinstanser åter har ansett sig kunna
godta den föreslagna ikraftträdande bestämmelsen med viss modifiering. Sålunda
anser länsstyrelsen i Stockholms län att det bör införas en dispensmöjlighet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer
ställer sig tveksamma till en retroaktiv tillämpning och anser en
dispensmöjUghet åtminstone bör övervägas i sådant fall. Föreningen Sveriges
kommunala taxeringsrevisorer, som finner det i hög grad angeläget att
lagstiftningen tiUämpas redan vid 1973 års taxering, ifrågasätter om inte de
föreslagna bestämmelsema om överlåtelse av andel i handelsbolag bör träda i
kraft först vid 1974 års taxering. Länsstyrelsen i Hallands län anser att de
nya bestämmelsema bör träda i kraft tidigast från och med den dag beredningens
promemoria publicerades.
Retroaktiv lagstiftning avstyrks av sjöfartsverket,
luftfartsverket, riksskatteverket, länsstyrelsen i Kalmar län, AB
Aerotransport, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, näringslivets
skattedelegation, Sveriges redareförening, Sveriges varvsindustriförening. Familjeföretagens
förening. Svenska skeppshypotekskassan och Kusttankers intresseförening.
Departementschefen Alimiinna synpunkter
Sjöfartsnäringen är av stor betydelse för vårt
land. Sverige spelar i förhållande tUl sin storlek en belydande roll i den
internationeUa sjöfarten. Den svenska varvsindustrin är f. n. näst störst i
världen. Som en
Prop. 1972:147 40
följd
av utveckUngen inom sjöfarten mot allt slörre och mer kapitalkrävande farlyg
och de subventioner och lättnader, som beviljas rederinäringen i många länder,
infördes år 1966 bestämmelser om rätt till avskrivning på fartygskontrakt.
Lagstiftningen gäUer t. o. m. taxeringsåret 1974. Enligt bestämmelserna får
den, som driver rederirörelse eller yrkesmässigt fiske, göra avdrag för
avskrivning på fartygskontrakt med högsl 30 % av det avtalade priset. Ar 1969
utsträcktes bestämmelserna till att gälla luftfartsförelag i fråga om
avskrivning på kontrakt som avser luftfartyg. Den skatteförmån som rederi- och
luftfartsföretag åtnjuter genom bestämmelsema om konlraktsavskrivning innebär
att avskrivningen tidigareläggs. Fartyg och luftfartyg får alltså vid
laxeringen avskrivas något snabbare än andra maskiner och inventarier.
Företagen får på så sätt uppskov med beskattningen av vinslen. Denna kommer senare
atl redovisas till beskattning med motsvarande högre belopp till följd av det
lägre skattemässiga restvärdet. Etl expanderande rederiföretag kan med hjälp
av denna metod rulla en skatteskuld framför sig under en följd av år genom
successiv anskaffning av nya fartygskontrakt. Systemet bygger emellertid på
principen att nettovinsten från fartyget kommer att beskattas fullt ut. Del
förhåller sig på samma sätt med av-och nedskrivningsrällen för inventarier
resp. varalager i övrigl inom rö-relsebeskattningen. På grund av denna rätl har
förelagen möjlighet att skapa avsevärda s. k. dolda reserver vid beskattningen.
Dessa regler, som syftar tUl att tiUgodose förelagens behov av konsolidering
och stimulera tiU produktionstUlväxt, innebär också atl elt företag kan skjuta
beskattningen av vinsten på framtiden.
Företagsskalteberedningen har i sin promemoria
angående vissa frågor vid beskattning av rederi- och luflfartsrörelse m. m.
(Ds Fi 1972: 8) lagt fram förslag om en förlängning av
kontraktsavskrivningsreglerna. Samtidigt härmed har beredningen föreslagit
lagstiftningsåtgärder för att förhindra atl såväl dessa regler som de ordinarie
avskrivningsreglerna utnyttjas för skatteflykt.
Beredningen har funnit att den speciella
konkurrenssituation som råder inom rederi- och luftfartsnäringama liksom den
tekniska och ekonomiska utvecklmgen i dessa branscher lalar för etl
bibehållande av den särskUda rätten till kontraktsavskrivning av fartyg och
luftfartyg. Lagstiftningen bör enligt beredningens förslag också i
fortsättningen tidsbegränsas och utsträckas alt gälla ytterligare sex år,
eller t. o. m. taxeringsåret 1980.
Samtliga remissinstanser instämmer i beredningens
förslag att reglerna om kontraktsavskrivnmg skall föriängas t. o. m.
laxeringsåret 19ro. Det framhålls alhnänt alt dessa regler medverkat till att
fUiansieringen av fartygsanskaffningar underlätlats, att antalet
arbetstillfällen ökat och att den internationella konkurrenskraften stärkts.
Från varvsnäringens sida har särskilt understrukits att
kontraktsavskrivningsreg-
Prop. 1972:147 41
lerna,
genom att stimulera svenska redares investeringsvilja, verksamt bidragit till
atl beslällnmgama placerats vid svenska varv samiidigt som en betydligt slörre
del av köpeskiUingen kunnat erläggas under byggnadstiden och behovet av
krediter från varven därför minskat.
För egen del vill jag framhålla följande. Svensk
sjöfart arbelar under hård intemationell konkurrens. Trots de omfattande
subsidier och andra förmåner, som alltjämt bevUjas dessa båda näringsgrenar i
flertalet sjöfartsländer, har Sverige lyckats hävda sig förhållandevis väl på
detta område.
I jämförelse med andra näringsgrenar mtar
rederinäringen liksom luftfartsnäringen en särställning. Tillgångarna utgörs i
huvudsak av få och förhåUandevis dyrbara inventarier. Lager av betydelse saknas
i regel. Rederinäringen är också utsatt för konjunktursvängningar, beroende
på den instabila intemationella fraktmarknaden. Det nu anförda motiverar
speciella skatteregler som möjliggör konsolidering. I likhet med beredningen
och remissinstansema finner jag att kontraktsavskrivningsreglema haft
gynnsamma verkningar i nu avsett hänseende för rederinäringen och för
sysselsättningen inom sjöfarten. Den stimulanseffekt som avskrivningsreglerna
haft för sjöfarten har haft god inverkan även på sysselsättningsläget inom
varvsnäringen, eftersom den svenska sjöfartens efterfrågan på tonnage av
tradition ofta tillgodoses av de inhemska varven. Även inom luftfartsnäringen
är konkurrenssituationen sådan att särskilda konsolideringsregler är
motiverade. Med hänsyn härtill kan jag således ansluta mig tUl beredningens
förslag om förlängning av reglerna om avskrivning på kontrakt.
Utvecklingen inom sjöfarts- och luftfartsnäringarna
kan inte överblickas för någon längre tid framöver. Jag delar därför även
beredningens uppfattning alt lagstiftningen också i fortsättningen bör vara
tidsbegränsad och gälla t. o. m. taxeringsåret 1980.
Enligt beredningen har de gynnsamma
avskrivningsreglerna för farlyg och luftfartyg använts för alt skapa
underskott, som kunnat kvittas mot intäkter i andra förvärvskällor än rederi-
eller luftfartsrörelse. Dessa underskott motsvaras i regel inte av någon
egentlig driftförlust på verksamheten utan beror på överavskrivningar, som
inte kan anses motiverade av företagsekononuska skäl. Enligt beredningen har
härigenom uppnåtts inte bara skatteuppskov under ett antal år ulan i en del
fall även definitiva skattelättnader. Påfallande exempel på missbruk finns
enligt beredningen i den flora av företag som på senare tid växt upp i
branschen och för vars verksamhel redogjorts i det föregående. Beredningen
föreslår därför regler i syfte att förhindra skatteflykt på detta område.
Många remissinstanser förordar
lagstiftningsåtgärder till förhindrande av skatteflykt och andra missbruk vid
engagemang i rederi- och luft-
Prop. 1972:147 42
fartsrörelse.
Andra remissinstanser påpekar emellertid alt de regler beredningen föreslagit
kan leda till ogynnsamma verkningar för seriösa rederi- och luftfartsföretag.
Från de anställdas organisationer, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges
fartygsbefälsförening, framhålls att beredningens förslag kan få till följd
att fartyg i ökad omfattning registreras under utiändsk flagg och alt
tUlväxten av den svenska handelsflottan minskar.
För egen del vUl jag anföra följande. Jag har full
förståelse för den oro man kan hysa inom rederi- och luftfartsnäringarna för
atl regler av olika slag i syfte att motverka skatteflykt skall leda till ett
mmskat tillflöde av s. k. riskvilligt kapUal och en därmed förbunden allmän
nedgång inom näringsgrenen. Vad som här emellertid huvudsakligen föranlett
diskussion är åtgärder i syfte alt stävja uppenbara missbrak. Det är svårt att
föreställa sig atl näringarna på sikt skulle vara betjänta av en uppmärksamhet
från vissa kapilalplacerares sida som beror på skattelättnader som inte varit
avsedda och som har menlig inverkan för det allmänna. Jag är övertygad om och
i della avseende bestyrks min uppfattning av remissutfallet i stort alt rederi-
och luftfartsnäringama finner det mest förenligt med sina intressen all
skattesystemet i största möjliga utsträckning är neutralt i konkurrenshänseende
och att det ter sig rättvist för medborgarna. Del hittillsvarande systemet har
som beredningen till fullo ådagalagt föranlett missbrak. Ett ingripande från
lagstiftarens sida häremot är därför nödvändigt. Regler till förebyggande av
missbrak finns också, som redovisals i del föregående, i Västtyskland och
Norge. I den följande behandlingen av beredningens olika konkreta förslag avser
jag att närmare belysa den avvägningsproblematik som det här kan bli fråga om.
Begränsningsreglernas utformning
Kon
traktsa vskrivn ing
Beredningen föreslår atl underskott lill följd av
konlraktsavskrivning inte skaU få utnyttjas mol inkomst av tjänst, kapital e.
d. Avdrag skall få ske endast från inkomst av annan rederi- eller
luftfartsrörelse eller varvsrörelse. Har avskrivningen helt eller delvis inte
kunnat utnyttjas, avses resterande del få dras av vid taxeringen för något av
de sex följande åren i sådan rörelse.
Flertalet remissinstanser har godtagit berednmgens
förslag. Några remissinstanser, bl. a. näringslivets skatledelegation, anser
alt underskottsavdrag mot annan inkomst bör få göras med 10 % av kontraktsprisel.
Andra förordar den av reservanterna i beredningen föreslagna begränsningen
till 5 %. Från några remissinstansers sida har framförts erinringar mot att
underskott skall få kvittas endast mot intäkt av rederi-, luftfarts- eller
varvsrörelse. Sålunda har föreslagits utvidgning i olika rikt-
Prop. 1972:147 43
ningar
såvitt gäller arten av de intäkter mot vilka underskotlen skall få utnyttjas.
Underskott i förvärvskäUa får som regel utnyttjas
mot överskott i annan förvärvskälla. Vid den kommunala mkomsttaxeringen får
kvittning dock ske endast mellan olika förvärvskällor i samma kommun. Rätten
atl utnyttja underskott från en förvärvskälla mot överskott i andra förvärvskällor
grandas på den s. k. skatteförmågeprincipen. EnUgt denna princip skall
skattskyldig beskattas för den inkomst som återstår sedan kostnaderna för
intäkternas förvärvande dragits av. Man beaktar därvid den skattskyldiges
totala inkomst- och utgiflssituation för beskattningsåret.
På senare lid har rätten till utnyttjande av
underskott inskränkts. Det särskilda investeringsavdrag för maskiner m. m. som
medgetts i investeringsstimulerande syfte får inte leda till att underskott,
som uppstår genom att avdraget åtnjutits, utnyttjas av fysiska personer i
annan förvärvskälla än den, i vilken investeringen gjorts (se SFS 1972: 71).
Tendensen mot ökad restriktivitet i vad avser rätten tiU utnyttjande av underskott
måste ses dels mot bakgrunden av de konkreta fall av skatteflykt som kunnat
ske med anlitande av denna möjUghet, dels som en naturlig väg att hålla de
speciella skattelättnader i konsoliderings- och sli-mulanssyfte som det här är
fråga om inom avsedda gränser.
Den regel som beredningen nu föreslår i
begränsningssyfle är av liknande karaktär som den bestämmelse som redan
införts för det särskUda investeringsavdraget för maskiner m. m. Som jag ser
saken kan det anses motiverat alt kräva att den extra favör i
avskrivningshänseende som konlraktsavskrivning med 30 % av kontraktsprisel
innebär utnyttjas endast för intäkter i den verksamhet som förmånen avser. Man
kan, liksom beredningen också gjort, betrakta sjöfarts- och
luftfartsnäringarna som en enhet i förevarande hänseende. Med hänsyn tUl det
ekonomiska samband som föreligger mellan sjöfarts- och varvsnäringarna bör kontraktsavskrivning
få utnyttjas även mot inkomst av varvsrörelse. Att, såsom föreslagits från
visst remisshåU, ytterligare utsträcka rätlen att utnyttja underskotlsavdrag,
t. ex. till inkomst av skeppsklarerings- eller skeppsmäklerirörelse, finner jag
inte lämpUgt, eftersom denna rätt bör vara så begränsad som möjligt.
Jag förordar således aft underskott i rederi- eller
luftfartsrörelse som uppkommit genom kontraktsavskrivnmg skall få avräknas
endast från inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. För underskott
som sålunda inte kunnat utnyttjas får avdrag ske något av de sex följande
åren. Även sådant avdrag får utnyttjas endast mot inkomst av rederi-, luftfarts-
eller varvsrörelse och endast i den mån sådan inkomst inte tagits i anspråk för
avräkning av andra underskott av nu avsett slag. Vad jag nu anfört innebär att
andra underskott än sådana som hänför sig tUl kontraktsavskrivning med ett
undantag tiU vilket jag strax återkommer
Prop. 1972:147 44
får
utnyttjas liksom hittills mot inkomst även av andra förvärvskäUor än de här
avsedda.
Beredningen har föreslagit atl det yrkesmässiga
fisket skaU undantas från begränsningarna i den nu aktuella lagstiftningen. I
detta hänseende är jag överens med beredningen. Detta innebär således att
kontraktsavskrivning på farlyg, som avses skola användas i yrkesmässigt fiske,
får som hittills utnyttjas mol intäkter i annan förvärvskälla. I övrigl bör begränsningen
i enlighet med beredningens förslag omfatta rederi- och luftfartsrörelse som
bedrivs av enskild näringsidkare, enkelt bolag, partrederi, handelsbolag,
kommanditbolag och aktiebolag som är s. k. fåmansbolag.
Bl. a. riksskatteverket har påpekat att de nu
föreslagna begränsningsreglerna kan få allvarliga konsekvenser för såväl
större rederiföretag som mindre rederier bedri-vna i familjeföretagsform. Jag
har full förståelse för farhågor av detla slag. En begränsningsregel av den
här diskuterade typen måste vara snävt tilltagen för att förhmdra obehörigt utnyttjande.
De nyss påtalade konsekvenserna bör kunna klaras genom en dispensregel, som
öppnar möjlighet till undantag från begränsningsregeln när synnerliga skäl
föranleder det. En dispens bör kunna förenas med vUlkor, t. ex. att medgivna
avdrag skall återföras till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering, om
inle fömtsättningarna för dispensen uppfyUs. Dispensrätlen bör lills vidare
ulövas av Kungl. Maj:t. Underlag för all bedöma frågan om en eventuell
flyttning av dispensrätten tUl riksskatteverket torde nämligen föreligga först
sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen.
Ordinarie
avskrivning
Beredningen föreslår att underskott av rederi-
eller luflfartsrörelse som uppkommit på grund av avskrivning för år räknat med
belopp som svarar mot 10 % av anskaffningsvärdet för fartyg och 15 % av motsvarande
värde för luftfartyg skall få utnyttjas som hittiUs. Den del av underskott som
hänför sig till avskrivning härutöver avses däremot få utnyttjas endast mot
inkomst av annan sådan verksamhet och av varvsrörelse. Det föreslås också all
underskott som inle kunnat utnyttjas till fullo, liksom vid
kontraktsavskrivnmg, skall få dras av vid taxering under en följande
sexårsperiod. Vid räkenskapsenlig avskrivning avses i likhet med vad som f. n.
gäller anskaffningstidpunkten under beskattningsåret inte föranleda jämkning
av de procenttal som nyss nämnts.
Beredningens förslag i denna del har föranlett
kritik från några remissinstanser. Kammarrätten i Slockholm framhåller bl. a.
att man med en regel av nu angivet slag mte lämnar tillräckligt utrymme för
reservbildning såvitt gäller de här aktuella företagen. Kammarrätien anser
dessulom att de föreslagna procentsatserna är otillräckliga. Näringslivets
Prop. 1972:147 45
skatledelegation
anser att det enligt företagsekonomiska principer är motiverat att göra större
avski-ivningar på en tUlgång under den första delen av dess varaktighetstid.
Delegationen anser också att regeln kan leda till att avskrivningen blir för
låg.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har även
de ordinarie avskrivningsreglerna på elt uppseendeväckande sätt utnyttjats för
transaktioner som måste betecknas som främmande för lagstiftningens syfte. Jag
vill därvid särskUt nämna exemplet med luftfartsföretag i kommanditbolagsform.
SkaU man få en effektiv spärr mol skatteflykt, bör be-gränsningsreglema omfatta
även de ordinarie avskrivningama. Belräffande de synpunkter som framförts av
bl. a. kammarrätten i Stockholm vill jag anföra följande. Med den s. k.
räkenskapsenliga avskrivnmgsme-toden för här avsedda slag av tillgångar uppnås
i regel en avskrivnings-takt som är avsevärt snabbare än den faktiska
förslitningen. Genom avskrivningar som överstiger vad intäktema i
förvärvskäUan ger utrymme för tUlskapas i och för sig inte några reserver i elt
företag. I detta avseende är det tillfyUest med den möjlighet till utjämning
av resterande underskott som med beredningens förslag öppnas vid senare års
taxering. Någon anledning att utsträcka denna period ulöver sex år finner jag
inle föreligga. Perioden motsvarar vad som gäller för förlustuljämning i
allmänhet.
De av berednmgen föreslagna procentsatserna, 10 %
för farlyg resp. 15 % för flygplan, svarar enligt beredningen mot den faktiska
förslitningen och den ekoncnniska värdeminskningen för dessa tillgångar. I
normalfaUet blir även en viss mindre konsolidering möjlig. Jag godtar dessa procentsatser.
Vid en jämförelse med andra sjöfartsländer kan dessa avskrivningsregler inte
anses oförmånliga. I den mån senare erfarenheter skulle leda till annan
bedömning kan en juslering ske. Jag vill framhålla alt regeln avses bli
tillämpUg endast i fråga om underskott.
Jag föreslår sålunda att om avdrag i rederi- eller
luflfartsrörelse gjorts för värdeminskning av fartyg eUer luftfartyg,
underskott med belopp som svarar mot större avskrivning än för år räknai 10 %
av anskaffningsvärdet för fartyget eller 15 % av nämnda värde för luftfartyget
skall liksom vid kontraktsavskrivning få avräknas endast från inkomst av
rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Vid räkenskapsenlig avskrivning
föranleder anskaffningstidpunkten under beskattningsåret inte någon jämkning av
procenttalet. Beträffande rätten att utnyttja uppskjutna avdrag bör gälla
motsvarande som i fråga om kontraktsavskrivning. På samma sätt som vid
konlraktsavskrivning avses yrkesmässigt fiske inte omfattas av de nu föreslagna
reglerna och inte heller andra aktiebolag än fåmansbolag. Redan åtnjuten
avskrivning avses inte påverka möjligheterna till avdrag för underskott inom
den nu föreslagna ramen.
Liksom jag föreslagit i fråga om
konlraktsavskrivning bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer kunna medge un-
Prop. 1972:147 46
dantag
från tUlämpningen även av den här aktuella begränsningsregeln, om synnerliga
skäl föranleder det.
Ytterligare
spärregler i syfte att förhindra skatteflykt
Beredningen föreslår vid sidan av
begränsningsreglerna vissa ytterUgare spärregler i syfte att förhindra
skatteflykt.
I fåmansbolag kan begränsningsreglerna om
kontraktsavskrivning och ordinarie avskrivning kringgås genom att öppna
koncembidrag mottas från bolag, som inte driver rederi-, luftfarts- eller
varvsrörelse. Öppet koncernbidrag bör därför enligt beredningen inte få medföra
att kontraktsavskrivning medges med högre belopp än om bidraget inte utgått.
För koncernbidrag från företag som driver rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse
bör samma regel gälla, om det bidragsgivande företaget självt mottagit sådant
bidrag. Detta gäller även om det bidragsgivande företaget mottagit
koncernbidrag från annat företag inom nu avsedda näringsgrenar.
Regeln om koncernbidrag har godtagits av
remissinstanserna. En sådan regel måsle anses nödvändig och jag ansluter mig
tiU beredningens förslag i denna del.
Vidare föreslår beredningen en spärregel vid vissa
överlåtelsefaU. Fysiska personer, handels- eller kommanditbolag och
fåmansbolag kan kringgå bestämmelserna om inskränkning i rätlen att utnyttja
underskott på grund av kontraktsavskrivning eller ordinarie avskrivning genom
att överlåta tUlgången eller köpekontraktet till underpris på närslående person
eller företag i intressegemenskap. Den förlust som härvid uppkommer utgör
avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen och kan ge upphov till underskott som
får kvittas mot andra inkomster. Beredningen föreslår i dessa fall att elt
belopp som motsvarar tillgångens verkliga värde vid överlåtelsen skall upptas
som intäkt av rörelse.
Detta förslag har föranlett en del erinringar från
remissinstanserna. Riksskatteverket påpekar att regeln leder till beskattning
exempelvis vid överlåtelser liU bokfört värde genom apport eller vid
överlåtelse mellan företag inom en koncern. Vidare kan beskattning inträda vid
överföring i samband med arv. Verket anser alt åtminstone arvsfallen bör undantas.
Näringslivets skattedelegation och Sveriges redareförening stäUer sig awisande
tiU regeln eftersom man i praxis tidigare inle ingripit mot försäljningar till
underpris. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att det är oklart
om köparen vid sin taxering skall få avdrag för vad som beskattas hos säljaren.
Även enligt min mening bör införas en regel som
täcker kringgående genom överlåtelse lill underpris. Därvid bör komma i fråga
endast överlåtelser av sådana tillgångar beträffande vUka kontraktsavskrivning
åtnjutits. Skyddet inriktas därmed direkt på elt kringgående av m-
Prop. 1972:147 47
skränkningen
i möjlighetema till utnyttjande av kontraktsavskrivning, vilken avskrivningstyp
är speciell för rederi- och luftfartsnäringarna. Jag viU framhålla att någon
ökad avdragsrätt för köparen självfallet inte uppkommer på den grund att
beskattning sker hos säljaren.
Med underpris bör i detta sammanhang anses
överlåtelse utan vederlag, dvs. gåva, liksom överlåtelse tiU pris som
väsentUgen understiger kontraktspriset, såvida inte överlåtelsepriset motsvaras
av det verkliga värdet. Av skäl som riksskatteverket anfört bör arv och
testamente undantas.
Beredningen har i detta sammanhang föreslagit att
regeln för överlåtelse till underpris skulle tillämpas endast vid överiålelse
till närstående person eUer mellan intressenlföretag. Skyddet mot skatteflykt
genom överlåtelse till underpris bör emellertid vara generellt.
Vid överlåtelse till underpris bör enligt min
uppfattning verkliga värdet, dock högst kontraktspriset, tas upp som intäkt av
rörelse för överlåtaren. Emellertid bör finnas en möjlighet för Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att lämna dispens om synnerliga
skäl föreligger, dvs. om skalleflyktsregeln i något fall skuUe ge ett orunligl
resultat.
Beredningen föreslår dessutom en spärregel som tar
sikte på skatteflykt genom utflyttning från landet. Förslaget i detta
hänseende innebär att tidigare åtnjuten kontraktsavskrivnmg skall återföras tUl
beskattnmg, om utflyttning med kontrakt äger ram. Äterföringen skaU ske det år
då utflyttningen skett och den skattskyldige således inte längre sladigvarande
vistas i Sverige. Berednmgen föreslår att Kungl. Maj:t skall kunna medge
dispens från tUlämpning av avskattningsregeln för fall där spärrregeln skuUe
ge uppenbart orimliga verkningar. Som exempel på dispensanledning har
beredningen nämnt det fallet att rederirörelse även efter utflyttningen kommer
att bedrivas i ungefärligen samma omfaitning från fast driftställe i Sverige.
Remissinstanserna har i aUmänhet godtagit alt
åtgärder vidtas mol definitiva skattelättnader genom utflyttning. Några
remissinstanser har ansett att beskattningseffekten bör inträda först sedan
bosättningen upphört i Sverige enligt de särskilda regler som gäller för en ur
riket utflyttad person. Andra åter påpekar att kringgående i stället kan
ordnas så att man före utflyttningen låter partrederiet byta beskattningsort,
t. ex. genom att flytta partrederiels fasta driftställe till ett land, där
Sverige inte kan göra gällande beskattningsrätt.
Även jag anser ett ingripande befogat mot
skatteflykt av det slag det här är fråga om, dvs. skatteundandragande genom
utflyttning i de fall avdrag på grand av reglema om kontraktsavskrivning redan
fått åtnjutas. Regeln bör gälla såväl då den skattskyldige själv utflyttar som
när flyttning utomlands sker av fasl driftställe för den förvärvskälla vari fartyget
eller luftfartyget ingår. Utflyttning av fast driftställe torde inne-
Prop. 1972:147 48
fatta
även det fall då den verkliga ledningen för företaget flyttar utomlands. De
speciella skalleförmåner som införts för att stimulera svensk rederi- och
luftfartsnäring bör inte kunna utnyttjas så att definitiva skattelättnader
uppslår. För atl regeln skall bli effektiv bör som beredningen föreslagit
kontraktsavskrivningen återföras till beskattning för det år då utflyttning
sker.
Även i utflyttningsfallen bör Kungl. Maj:t eUer
myndighet som Kungl. Maj;t bestämmer kunna medge dispens. Beredningen har
föreslagit en sådan möjlighet och, som jag nyss nämnt, lämnat exempel på dispensanledning.
Jag vill framhålla att dispensen bör kunna förenas med vUlkor. Bryter man mot
sådant villkor skall emellertid åtnjutna avdrag återföras till beskattning på
samma sätt som vid eftertaxering.
De spärregler till förhindrande av skatteflykt som
jag nu föreslagil, dvs. regeln vid överlåtelse lill underpris och reglerna vid
utflyttning, bör av konlrolltekniska skäl inte sträcka sig längre än fem år
efter leverans av det farlyg eller luftfartyg som konlraktsavskrivningen avser.
De bör heller inte gälla för kontraktsavskrivning på fartyg, som är avsett att
användas eller som används i yrkesmässigt fiske. Vidare bör aktiebolag som inte
är s. k. fåmansbolag undantas från spärreglema.
Beredningen har även tagit upp en fråga som avser
tillämpningen av valutaförordningen. Enligt beredningen är del naturligt att
riksbanken vid prövningen av tUlstånd alt föra ut emigrantvaluta beaktar om
betydande skatte- eller avgiftsbelopp förfallit eller inom kort förfaller tiU
betalning. Riksbanken bor därför bereda vederbörande myndigheter inom skatte-
och uppbördsväsendel tillfälle atl yttra sig i ärenden av detta slag.
Från länsstyrelsehåll har understrakits det
angelägna i att skattemyndigheter hörs i dessa ärenden. Näringslivets
skattedelegation anser däremot att en bedömning från skattemässiga aspekter av
ett tUlståndsä-rende ligger helt utanför valutaregleringens syfte. Riksbankens
valuta-styrelse anser att de i valutalagen angivna grandema för valutaregleringen
f. n. inte ger möjlighet alt vid avgörande av valutaärenden beakta också
flskala synpunkter. För att så skall kunna ske behövs enligt valutastyrelsen
ett av riksdagen godkänt uttalande från Kungl. Maj:t att hinder inte möter att
vid prövning av ärenden om lUldelning av emigrant-valuta beakta även huruvida
sökanden uppfyllt sina skatteförpliktelser.
Jag anser det naturligt att samhällel i möjligaste
mån lar till vara de möjligheter som finns alt komma till sm rätt i förhållande
tiU personer som flyttar från landel. Det måste anses som otUlfredssläUande om
någon har möjlighet alt undkomma sina förpliktelser gentemot samhäUet enbart
till följd av alt samordning mellan riksbanken och vederbörande skatte- och
uppbördsmyndighet inte sker vid prövning av ärenden om tiUdelning av
emigrantvaluta. Vidare synes det helt förenligt med riksbankens uppgift som
penningvårdande myndighet att motverka betal-
Prop. 1972:147 49
ningsundandragande
genom kapitalutförsel till utiandet när det gäller skatter eller avgifter. Jag
avser här i försia hand skatterestantier liksom redan debiterade men ej
förfallna skatter såsom exempelvis preliminär B-skatt och kvarstående skatt.
Även prelimmär A-skatt, t. ex. av arbetsgivare innehållna men ännu ej
inbetalda källskatlemedel liksom arbetsgivaravgifter bör beaktas.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
föratsättningar bör skapas för en samordning mellan riksbanken och vederbörande
skatte- och uppbördsmyndigheter. Någon uttrycklig författningsbestämmelse synes
mot bakgrunden av vad valulastyrelsen anfört i sitt remissyttrande uite
behövlig. Det bör kunna räcka med riksdagens godkännande av de här framförda
synpunktema. Den närmare tekniska utformningen av den föreslagna ordningen bör
ske i samråd mellan riksbanken och riksskatteverket.
Beredningen har härutöver föreslagit en spärregel
som syftar tUl att vid avyttring av andel i handels- eller kommandUbolag, där
kontrakt på fartyg eller luftfartyg utgör den väsentUga tillgången, åstadkomma
motsvarande beskallningseffekl som vid avyttring av andel i partrederi. Enligt
förslaget skall vid överlåtelse av andel i sådant bolag kontraktsavskrivningen
återföras till beskattning hos överlåtaren med belopp som motsvarar hans andel
av avskrivningen i bolaget. Motsvarande avses skola gälla om bolaget äger
fartyg eller luftfartyg, som avskrivits mot köpekontrakt och innehafts kortare
lid än två år. De som förvärvar andelen föreslås få avräkna ett mol
återföringen svarande belopp under en efterföljande sexårsperiod mot inkomst av
rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Beredningen understryker atl de
föreslagna bestämmelsema fär ses som en provisorisk lösning i awaktan på att
skillnaden i beskattning mellan handels- och kommanditbolag å ena sidan och
partrederier å andra sidan las upp i etl större sammanhang. Denna fråga hänger
samman med de principer som föreUgger mellan beskattning av löpande inkomst
och beskattning av kapitalvinst.
Beredningens förslag i denna del har bemötts kritiskt
av remissinstansema. Man pekar på att regeln innebär avsteg från hittills
gällande be-skaltningsprinciper. Kammarrätten i Slockholm framhåller att regeln
kan medföra rättsförluster för enskilda genom oriktigt bestämmande av
köpeskilling för andelen. Enligt riksskatteverket kan effekten av regeln på
olika sätt kringgås. Verket påpekar vidare att överlåtelse av andelar i
handelsbolag med en sådan regel skulle kunna beskattas hårdare än överlåtelse
av aktier i fåmansbolag utan atl något motiv härför kan anföras.
För egen del vUl jag framhålla att jag har
förståelse för beredningens syfte med den föreslagna regeln. Som flera
remissinstanser påpekat bryter den dock hittills gällande
beskattningsprinciper och kan dessutom få verkningar som är svåra att överblicka
f. n. Jag är därför inte nu beredd
Prop.1972:147 50
atl
tillstyrka beredningens förslag i denna del. Vid mitt ställningslagande har jag
även beaktat att de av mig i det föregående föreslagna begränsningsreglerna
lorde komma att påverka både bildning och ombUdning av handels- och
kommanditbolag med hänsyn till de ikraftträdandebestämmelser som jag avser att
föreslå. Emellertid finns det, även enligt min mening, anledning atl ta upp de
beskaltningsprinciper som rör gränsdragningen mellan löpande inkomst och
kapitalvinst i olika företagsformer. Jag föralsälter atl
företagsskatteberedningen liksom även realisationsvinstkommitlén vid sina
överväganden beaktar dessa frågor.
Ikraftträdandet
Beredningen föreslår att de nya bestämmelsema
tillämpas första gången vid 1973 års taxering. Beredningen påpekar alt både
finansdepartementet och riksdagen redan i början av detta år uppmärksammat
transaktionerna med andelar i parirederi och kommanditbolag och aviserat
åtgärder i syfte atl förhindra skatteflykt. Riksdagen har redan vid två
tUlfällen år 1972 godtagit retroaktiv skattelagstiftning. De erbjudanden om
andelar i projekt som delta år presenterats för allmänheten och som kan
innebära stora skattebortfall för det allmänna bör även enligt beredningen tas
med i bedömningen av denna fråga. Beredningen framhåller att principiella
erinringar självfallet kan riktas mot retroaktiv lagstiftning av detta slag men
att beredningen ändå ansett sig böra förorda en sådan lagstiftning.
Flertalet remissinstanser anser alt principiella
skäl talar mot en retroaktiv lagstiftning. Vissa remissinstanser godtar ändå
beredningens förslag med hänsyn lill de speciella omständigheterna i detta
fall.
Även enligt min mening bör retroaktiv lagstiftning
i görligaste mån undvikas. De rättssäkerhetsskäl, som talar för en sådan
ordning, kan dock inte med samma styrka åberopas mot en lagstiftning som på ett
för flertalet av samhällsmedborgama slötande sätt används i skatteundandragande
syfte och på ett av lagstiftaren icke avsett sätt. Med hänsyn till riksdagens
uttalande i början på detta år kan heller ingen ha varit tveksam om alt en
lagändring kunde komma tUl stånd. Jag ansluter mig därför tUl beredningens
förslag, som biträtts av samtUga dess parlamentariska ledamöter. Jag vill
särskilt påpeka att de av mig tidigare förordade dispensreglerna ger möjlighet
att undanta fall, som inte avsetts skola träffas av de skärpta bestämmelserna.
Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda har anfört
hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
Prop.
1972:147 51
1.
lag om ändring i
kommunalskaltelagen (1928: 370),
2.
förordning om ändring i
förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt,
3.
lag om ändring i förordningen
(1966; 172) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt
som avser fartyg m. m.,
4.
lag om ändring i förordningen
(1960: 63) om rätt lill förlustutjämning vid taxering för inkomst.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.
Ur
protokollet: BrUta Gyllensten
MXiauSBOKT » . STOCKHOLM 1 » 7J
720427
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (13)
13 kopplingar i 10 dokument.
- SOU 2019:36 Skattelättnad för arbetsresor s. 48 om s. 43 i texten
- Prop. 1988/89:142 om fortsatt valutareglering, m; m. s. 37 om s. 49 i texten
- Prop. 1982/83:144 om utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för aktievinster, m.m. s. 70 om s. 48 i texten
- Bet. 1974:KU60 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av en motion om förbud mot retroaktiv lagstiftning s. 3 i texten
- Bet. 1973:SkU21 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder mot skatteflykt s. 6 i texten