Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående statligt filmstöd m.m.

1972 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:36, Kungl. Maj:ts proposition angående statligt filmstöd m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1972 Prop. 1972:36

Nr 36

Kungl.
Maj:ts proposition angående statligt filmstöd m. m.; given Stocldiolms slott
den 17 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

INGVAR
CARLSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att ett bidrag av ca 1,3 milj. kr. anvisas till Svenska
filminstitutet. Medlen skall användas för stöd till produktion av svensk
långfilm och för att avlasta en del av filminstitutets kostnader för utbildning
inom biograffilmens område vid dramatiska institutet.

Bidraget
har aktuahserats i samband med vissa av filminstitutets styrelse beslutade
ändringar av 1963 års filmavtal. Avtalsändringarna avser bl. a. filminstitutets
ledningsorganisation och dispositionen av de avgifter som flyter in till
institutet.

1
Riksdagen 1972. I saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 2

Utdrag
av protokoUet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1972.

Närvarande:
ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statligt filmstöd och
anför.

Inledning

MeUan
svenska staten och filmbranschens organisationer (Sveriges biografägareförbund,
Folketshusföreningarnas riksorganisation. Föreningen Våra Gårdar, Sveriges fihnuthyrareförening
u.p.a. och Föreningen Sveriges filmproducenter) gäUer sedan år 1963 det s. k.
filmavtalet. Genom avtalet bildades stiftelsen Svenska filminstitutet. Stiftelsens
verksamhet skall enligt avtalet finansieras med avgifter från vissa biografer.
Stiftelsen har enligt avtalet till syfte att verka för olika ändamål inom
filmens område, bl. a. genom att främja värdefull svensk filmproduktion.

I
skrivelse den 24 februari 1972 har filminstitutets styrelse hemstäUt om Kungl. Maj:ts
godkännande av vissa av styrelsen beslutade ändringar av avtalets bestämmelser
rörande bl. a. fördelningen av avgiftsmedlen. Det reviderade avtalet jämte bUagor
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bihang och bilaga
I3. I anslutning till beslutet om avtalsändringarna har styrelsen tagit upp
frågan om statsbidrag tUl filminstitutet.

I
anslutning till redovisningen av styrelsens förslag redogörs för huvuddragen i
filminstitutets och den svenska filmbranschens utveckling efter det att
filmavtalet ingicks år 1963.

Bakgrund
till 1963 års filmavtal

Intill
början av 1950-talet uppmärksammade statsmakterna biograffilmen främst som
skatteobjekt. Den från början enbart kommunala nöjesskatten utgick på bl. a.
biografföreställningar. Fr. o. m. år 1940 utgick även statlig nöjesskatt.
Nöjesskatten, som ökade successivt, nådde sin högsta nivå år 1948. Staten erhöU
då 75 % av skatteintäkterna och kommunerna 25 %.

Den
svenska filmproduktionen nådde sin hittills största omfattning i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 3

samband
med avspärrningen under andra världskriget. Under efterkrigstiden minskade
dock dess marknadsandel och lönsamhet gradvis. Från mitten av 1950-talet
började också biobesöksfrekvensen att minska. Nedgången hade ett klart samband
med TV:s genombrott.

Mot
bakgrund av denna utveckling vidtog statsmakterna fr. o. m. början av
1950-talet olika åtgärder för att förbättra filmproduktionens och
biografnäringens ekonomiska villkor. Ett direkt statligt stöd etablerades i
form av direkta utbetalningar till producenter av svenska spelfilmer, varvid
stödet utgjordes av en viss andel av statens andel av biografnöjesskatten. Fr.
o. m. budgetåret 1960/61 restituerades hela den statliga andelen tiU
filmproducenterna. Härav utgick 80 % i form av genereUa bidrag. Resterande 20 %
avsattes till en särskild fond ur vilken svensk film kunde erhålla
kvalitetspremier. Kvahtetspremierna uppgick budgetåren 1960/61 och 1961/62 tiU
1 milj. kr. Budgetåret 1962/63 ökades kvalitetspremierna tiU 1,5 milj. kr.

Med
början år 1957 genomfördes en successiv sänkning av nöjesskatten.

TiU
följd av TV:s kraftiga expansion försämrades filmbranschens ekonomiska
situation ytterligare vid början av 1960-taIet. Med anledning av en framstäUning
från branschens organisationer år 1962 om fullständigt slopande av nöjesskatten
på biografföreställningar tUlkallade chefen för fuiansdepartementet en
delegation med uppdrag att på statens vägnar ta upp förhandlingar med
representanter för filmbranschen. Förhandlingarna resulterade i ett avtal den 6
mars 1963. En förutsättning för avtalet var att nöjesskatten för
biografföreställningar upphörde. Statsmakterna fattade beslut härom våren 1963 (prop.
1963: 101, BeU 1963: 35, rskr 1963: 261).

1963
års filmavtal

Genom
1963 års filmavtal bildades stiftelsen Svenska filminstitutet med uppgift att
verka för ändamål inom filmens område.

Enligt
avtalet skall filminstitutets verksamhet finansieras med avgifter motsvarande
10 % av bruttobiljettintäkterna vid biograf, som utöver barnmatinéer ger mer än
fem föreställningar per vecka. De inflytande medlen skall användas på sätt som
anges i det följande. Vid redogörelsen har hänsyn tagits till vissa år 1968
beslutade ändringar i det ursprungliga avtalet med giltighet fr. o. m. budgetåret
1969/70.

Av
de avgifter som inflyter till filminstitutet skall 20 % fördelas mellan
samtliga producenter av svensk spelfilm i förhållande till resp. films bruttobiljettintäkter
under året. Avsättningen till denna s. k. A-fond som före 1968 års avtalsrevision
uppgick till 30 % av avgifterna beräknades ursprungligen motsvara bortfaUet
av den tidigare återbäringen av nöjesskatt.

1*
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 36

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 4

Av
avgifterna skall vidare 20 % (B-fonden) användas för kvalitetsbidrag till
svensk långfilm. Premierna tiU kvalitetsfilm skall enligt avtalet årligen
utdelas av en särskild av institutets styrelse utsedd jury bestående av sju
personer. Av medlen skall 2 % användas för premiering av kortfilm. Institutets C-fond
som före 1968 års avtalsrevision uppgick till 15% av avgifterna tUIförs
årligen 10% av avgifterna. Medlen skall användas för utjämning av förlusten på
svenska långfilmer som är berättigade till kvalitetsbidrag.
Kvalitetsbidragssystemet gäller med vissa spärregler. När spärreglerna utlöses
kan det spärrade beloppet användas av filminstitutet för egen produktion eller
samproduktion av långfilmer.

D-fonden
till vilken 5 % av avgifterna avsätts skall nyttjas för filmbranschens
gemensamma ändamål, bl. a. public-relationverk-samhet inom och utom Sverige.

För
filminstitutets egen förvaltning, artistisk och teknisk yrkesutbildning,
undervisning och forskning inom filmens område samt åtgärder för att bevara
filmer och material av historiskt intresse m, m, avsätts 30 % (E-fonden).

Resterande
15 % (F-fonden) skall användas till produktionslån och produktionsgarantier för
svensk biograffilm. Fonden tillkom vid den nämnda avtalsrevisionen år 1968
genom en reduktion av procentandelarna för A- och C-fonderna. Bidragen från F-fonden
är generella till sin karaktär.

Sammanfattningsvis
kan sägas att 65 % av de inflytande avgifterna, nämligen A-, B-, C- och F-fonderna
utgör en intern resursomfördelning inom filmbranschen, medan övriga 35 % av
avgifterna, dvs. D- och E-fonderna, på ett mer indirekt sätt kommer branschen
till godo.

Stiftelsens
verksamhet leds av en styrelse bestående av åtta ledamöter, varav Kungl. Maj:t
utser hälften inkl. ordförande, och filmbranschens organisationer (Sveriges biografägareförbund,
Folketshusföreningarnas riksorganisation. Föreningen Våra Gårdar, Sveriges filmuthyrareförening
u.p.a. samt Föreningen Sveriges filmproducenter) de övriga ledamöterna.

Filmavtalet
gäller t. o. m. den 30 juni 1983. Staten har dock rätt att säga upp avtalet vid
brott mot detta. Branschorganisationerna kan frångå gjorda förbindelser om
staten återinför nöjesskatt eller annan skatt av likartad karaktär.
Filmbranschen kan vidare påkalla omprövning av avtalet, om antalet biografbesök
genomsnittligt under tioårsperioden 19631972 eller under enbart 1972 minskat
med 15 % jämfört med år 1962.

Utvecklingen
efter 1963 års filmreform

De
direkta resursomfördelningarna inom ramen för filmreformen stimulerade till
en början påtagligt den svenska filmproduktionen både

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 5

kvantitativt
och kvalitativt. Jämfört med året närmast före år 1963 fördubblades den årliga
produktionen av svensk långfilm. Produktionen under 1960-talet uppgick därefter
till i genomsnitt 24 filmer per år. Av betydelse för den konstnärliga
utvecklingen var bl. a. att arbetsmöjligheter kunde beredas för en ny
generation av filmskapare. Inte mindre än två tredjedelar av de svenska
långfilmer som producerats efter är 1963 har sålunda haft regissörer som
debuterat efter nämnda tidpunkt. Svensk film uppnådde också betydande
konstnärliga och ekonomiska framgångar utomlands.

Mot
slutet av 1960-talet försämrades emellertid förutsättningarna för den svenska
filmproduktionen. Under spelåret 1970/71 premiärvisades endast 13 helt i
Sverige finansierade filmer. Den nedåtgående tendensen förefaller att bestå
under innevarande spelar. En av orsakerna till att produktionen inskränkts är
den internationella filmkrisen, vilken medfört att möjligheterna till
exportintäkter avsevärt försämrats. Den viktigaste orsaken till
produktionsminskningen ligger emellertid i nedgången i biobesöksfrekvensen i
Sverige.

Denna
nedgång har fortsatt även efter 1963 års filmreform. Under periodens början var
minskningen visserligen måttlig, men den har under senare år tilltagit
kraftigt, I förhållande till år 1962 uppvisar spelåren 1969/70 och 1970/71 en
minskning med drygt 28 resp, 33%, Det bör observeras att tendensen inte är unik
för svenskt vidkommande, I själva verket har minskningen varit kraftigare i t,
ex, USA, Storbritannien, Väst-Tyskland och Japan,

Den
främsta orsaken till publikbortfallet får fortfarande sökas i TV:s utbredning
och på senare år också ökade programutbud, TV har konkurrerat inte bara som
fritidsaktivitet utan också som medium för film. Utbudet i TY av bl. a. äldre
svensk långfilm har t. ex. ökat kraftigt under senare år.

Den
kontinuerliga nedgången av biobesöksfrekvensen har lett till att antalet
biografer minskat. Utvecklingen i detta avseende och när det gäller
filminstitutets intäkter m. m. framgår av följande sammanställning.

Antalet
biografbesök m. m. 1963/641970/71

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70
1970/71

Antal
biobesök (milj.) 39,6 38,2 37,1 35,4 32,6 30,4 28,2 26,0

Antal
avgiftspliktiga biografer 512 486 479 468 453 449 435 411

Antal
inte avgiftspliktiga

biografer ca 1500 1328 1319 1 187 1 120 1064 1025 946

Bruttobiljettintäkter
(milj. kr.) 138,4 154,4 164,6 179,5 180,4 172,9 175,0 178,2

Avgifter
till filminstitutet

(milj.
kr.) 11,7 13,0 14,1 15,5 15,5 14,9 14,9 15,3

För
att motverka inkomstminskningarna till följd av vikande publik-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 6

underlag
har biljettpriserna höjts kraftigt under perioden. Trots nedgången i besöksfrekvensen
har bruttobiljettintäkterna härigenom kunnat öka med ca 30 %. Ökningen
kompenserar dock inte de allmänna kostnadsstegringarna. För filminstitutets
del har den angivna utvecklingen medfört försämrade ekonomiska förutsättningar
för verksamheten.

Förutom
det mera direkta stödet till filmproduktion har 1963 års filmreform genom de
medel som står till förfogande i den s. k. E-fonden möjliggjort en rad aUmänna
insatser för svensk film. Förutom institutets förvaltningskostnader har från
fonden bestritts kostnaderna för en omfattande utbildningsverksamhet. År 1964
startades filmskolan för utbildning av regissörer, fotografer och ljudtekniker,
sedermera också för produktions- och inspelningsledare. Institutet har vidare
förbundit sig att betala lönen för en professor i film- och teatervetenskap vid
Stockholms universitet.

Bland
andra aktiviteter som finansierats genom E-fonden kan nämnas tekniskt
utvecklingsarbete och organiserade visningsturnéer med utländsk kvalitetsfilm
i ett trettiotal svenska städer. Till visningsverksamheten hör också en
filmklubb i Stockholm med mer än 8 000 medlemmar, numera med filial i
Göteborg. Institutet har vidare engagerat sig i dokumentation, museal
verksamhet och forskning inom filmens område m. m.

Med
lån från den aUmänna kreditmarknaden och kapital från E-fonden kunde
filminstitutet år 1967 påbörja uppförandet av filmhuset i Stockholm. Huset, som
togs i bruk vintern 1971, inrymmer institutets samtliga aktiviteter samt
moderna filmateljéer.

Statsmakterna
beslöt år 1969 (prop. 1969: 1 bil. 10, SU 1969: 8, rskr 1969: 8) inrätta
dramatiska institutet som utbildar personal inom teaterns, filmens, radions
och televisionens områden. Enligt ett av Kungl. Maj:t den 18 april 1969 godkänt
avtal mellan svenska staten och Svenska filminstitutet tog dramatiska
institutet över den utbildning inom filmens område som fr. o. m. år 1964 ägt
rum vid fUminstitutets filmskola. Avtalet innebär att filminstitutet lämnar
bidrag till driftkostnaderna med ett belopp som motsvarar 6,75 % av de
avgifter som inflyter till institutet. De elever som togs in i filmskolan
hösten 1968 och hösten 1969 fick möjlighet att avsluta sin utbildning vid
dramatiska institutet. Avtalet skall gäUa för samma tid som 1963 års filmavtal.
Omprövning av bidragsbeloppet kan ske vid väsentlig förändring exempelvis av utbildningens
omfattning och huvudsakliga inriktning. Filminstitutets bidrag för 1972/73 har
beräknats till 1 032 000 kr. (jfr prop. 1972: 1 bU. 10, s. 136).

Filmutredningen
1968 (1969:52) har i uppdrag bl. a. att undersöka möjligheterna att förbättra
filmdistributionen, särskilt spridningen av kvalitetsfilm till landsorten,
barnfilmfrågan och frågan om ett ökat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 36 7

samarbete
mellan filmbranschen och Sveriges Radio. I uppdraget ingår också att bedöma
konsekvenserna för filmområdet av en mervärdeskatt samt att göra en
undersökning beträffande den svenska filmbranschen. Utredningen avgav i
december 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 73) Samhället och filmen Del 1. I
betänkandet behandlades frågor om samhällsstödda biografer, filmstudior,
barnfilm samt förhållandena mellan filmbranschen och TV. Betänkandet har remissbehandlats
och utredningens förslag bereds f. n. inom utbildningsdepartementet.

Överenskommelsen
om ändringar av 1963 års filmavtal

Mot
bakgrund av de försämrade förutsättningarna för den svenska filmproduktionen
har överläggningar ägt rum inom filminstitutets styrelse rörande möjligheterna
för en omprövning av gällande avtal mellan staten och filmbranschen. Styrelsen
har enats om vissa ändringar av avtalet, vilka också godkänts av
branschorganisationerna. De överenskomna avtalsändringarna, som har
underställts Kungl. Maj:t för godkännande och fastställelse, innebär i korthet
följande.

Enligt
nuvarande avtal får filmbranschen säga upp avtalet, om nöjesskatt på
biografföreställningar återinförs eller om annan skatt av huvudsakligen samma
karaktär och effekt införs. Filmbranschen kan vidare kräva väsentliga omprövningar
av avtalet om antalet biografbesök genomsnittligt under tioårsperioden
19631972 eller under enbart 1972 minskat med 15 % jämfört med år 1962.

Enhgt
statsmakternas beslut år 1968 (prop. 1968: 100, BeU 1968: 45, rskr 1968: 294) undantogs
bl. a. film från mervärdeskatt. Det uttalades emeUertid att ställningstagandet
inte borde betraktas som definitivt. Den nu beslutade avtalsändringen innebär
att filmbranschens uppsägningsrätt skall gälla inte bara vid ett eventuellt
införande av nöjesskatt utan även vid införande av mervärdeskatt. Filmbranschen
avstår för sin del från den rätt att säga upp avtalet som är grundad på
besöksfrekvensen på biograferna.

De
viktigaste ändringarna i filmavtalet gäller dels filminstitutets ledningsorganisation,
dels dispositionen av de avgifter som flyter in till institutet.

Avtalsrevisionen
innebär att antalet ledamöter i stiftelsens styrelse reduceras till mellan tre
och fem jämte två suppleanter. Hela styrelsen skall utses av Kungl, Maj:t. Vid
sidan av styrelsen skall det vidare finnas ett förvaltningsråd bestående av
3040 personer utsedda av filmbranschen, de fackliga organisationerna på
filmområdet samt av andra av stiftelsens verksamhet berörda organisationer.
Enligt en till det reviderade avtalet fogad protökollsanteckning skall
styrelsen utse hälften och filmbranschen den andra hälften av de organisationer
som skaU inbjudas att utse representanter i rådet. Förvaltningsrådet skall
fungera

1**
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 36

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 36 8

som
ett rådgivande organ till styrelsen och till Kungl. Maj:t yttra sig över
stiftelsens verksamhetsberättelse. Förvaltningsrådet skall också utse jury för
bedömning av vilka filmer som skall få kvalitetsbidrag. Nämnda uppgift åvilar f.
n. institutets styrelse. Antalet jurymedlemmar ökar från sju tUl tolv.

Den
hittillsvarande genereUa ersättningen till svenska filmproducenter i
proportion tiU bruttobiljettintäkterna som f. n. motsvarar 20 % av avgifterna
(A-fonden) skall successivt trappas av. Andelen av avgifterna skaU sålunda
minska med 5 % fr. o. m. den 1 juh 1972 och med ytterligare 5 % fr. o. m. den 1
juh 1973. Ett år senare skall den nämnda ersättningen helt slopas.

Den
nuvarande B-fonden, som tillförs 20 % av avgiftsintäkterna och som används för kvahtetsbidrag
tUl lång- och kortfilmer, reduceras enligt överenskommelsen till 10 % av avgiftema
avsedda för kvahtetsbidrag enbart för långfilm. C-fonden med f. n. 10 % av
avgifterna avskaffas helt. De spärregler som hör till det nuvarande
kvalitetsbidragssystemet och som gjort ett visst engagemang från
filminstitutets sida i långfilmproduktion möjligt avskaffas också. Enligt
avtalsändringen skall institutet i stället få använda 10 % av avgifterna för
egen produktion. Av medlen i den nya fond som skall upprättas för ändamålet G-fon-den
skall ca 70 % avsättas för produktion av långfilm och ca 30 % för produktion
av kortfilm. Genom avtalsändringarna blir bidragen till kortfilm något högre än
f. n. Den avgörande skillnaden är emellertid att stödet till svensk kortfilm
enbart skall utgå som produktionsstöd och inte längre som kvalitetsbidrag.

Slutligen
bildas genom avtalsändringen ytterligare en fond, H-fonden, för förhandsstöd tUl
svenska långfilmer. Stödet har formen av selektiva produktionslån och/eller
produktionsgarantier till skillnad från det från F-fonden utgående, generellt
verkande förhandsstödet. H-fonden kommer att under nästa budgetår uppgå till
15 % av avgifterna. Fondens andel av avgifterna kommer under de följande åren
att växa i takt med den förut nämnda avtrappningen av A-fondmedlen.
Följaktligen kommer H-fonden under budgetåret 1973/74 att tillföras 20 % och
fr. o. m. den 1 juli 1974 30 % av de influtna avgifterna.

De
sålunda avsatta medlen skall fördelas lika mellan två produktionsfonder ledda
av var sin fondstyrelse. Fondstyrelserna skall bestå av fyra representanter för
filmbranschen och en för filmarbetarna resp. fyra representanter för
filmarbetarna och en för filmbranschen.

TUl
de beslutade avtalsändringarna är knutna vissa övergångsbestämmelser.

Enligt
en till det reviderade avtalet fogad protokollsanteckning har representanterna
för filmbranschens organisationer i filminstitutets styrelse förklarat, att
det mot bakgrund av de sjunkande besökssiffrorna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 9

är nödvändigt att komplettera branschens ekonomiska
resurser med statsanslag för att den svenska filmen skall kunna överleva. Med
anledning härav har uttalats att den successiva avtrappningen av A-fonden till
förmån för ett selektivt förhandsstöd i samma omfattning och takt bör åtföljas
av mmst motsvarande statsanslag.

Departementschefen

Sedan början av 1910-laIet har Sverige haft en i
förhällande till folkmängden stark ställning på långfilmproduktionens område.
Sin hittills största omfattning nådde produktionen i samband med avspärrningen
under andra världskriget. FUmproduktionen och biografnäringen var intill denna
tidpunkt i stort sett lönsam. Efter andra världskriget försämrades den svenska
filmproduktionens arbetsmöjligheter till följd av en ökad konkurrens från
utländsk film på biograferna. I samband med TV:s genombrott i mitten av 1950-talet
började också besökssiffrorna vid biograferna att minska. Besöksfrekvensen har
sedan dess fortsatt att sjunka.

Statliga stödåtgärder till fUmbranschen sattes in i början
av 1950-talet, bl. a. i form av återbäring av nöjesskatten på biografföreställning-ar.
Detta system upphörde i samband med 1963 års avtal mellan staten och
filmbranschen varigenom stiftelsen Svenska filminstitutet grundades. Samtidigt
avskaffades nöjesskatten i sin helhet. Stiftelsens verksamhet finansieras genom
en avgift om 10 % på bruttobiljettintäkterna vid de större biograferna.
Fördelningen av avgiftsmedlen på olika ändamål regleras genom avtalet. F. n.
används ca två tredjedelar av medlen för en intern resursomfördelning inom
branschen i form av dels generellt verkande produktionslån m. m. och ersättning
till svenska filmproducenter i förhåUande till resp. films bruttobiljettintäkter,
dels selektivt inriktade kvalitetsbidrag. Den återstående tredjedelen av
avgifterna avsätts för filminstitutets förvaltningskostnader, forskning och utbUdning
på filmens område, public-relationverksamhet m. m. och kommer därigenom
filmbranschen mera indirekt till godo.

Den genom 1963 års fUmavtal genomförda reformen har
påtagligt stimulerat den svenska filmens utveckling. Jämfört med perioden närmast
före år 1963 fördubblades sålunda produktionen av spelfUm. Arbetsmöjligheter
skapades för en ny generation av svenska fUmskapare och svensk film uppnådde
betydande konstnärliga och ekonomiska framgångar utomlands.

Trots den till en början mycket gynnsamma utvecklingen av lång-filmproduktionen
bröts emellertid inte den nedgång i biobesöksfrekvensen som ägt rum efter TV:s
genombrott i Sverige. Nedgången har varit särskUt stark under de senaste åren.
Jämfört med år 1962 uppvisar biobesökssiffrorna för budgetåret 1970/71 en
nedgång med drygt 30 %.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 10

Minskningen
av biobesöken har framtvingat nedläggning av ett stort antal biografer. Även
möjligheterna att exportera svensk film har påtagligt försämrats på grund av
den internationella filmkrisen. Dessa förhåUanden har medfört en drastisk
nedgång i den svenska långfUm-produktionen från i genomsnitt 24 långfUmer per
år under 1960-talet till 13 helt i Sverige finansierade långfilmer under
budgetåret 1970/71. En ytterligare konsekvens av den minskade
biobesöksfrekvensen är att de ekonomiska förutsättningama för fUminstitutets
verksamhet gradvis har försämrats.

Mot
bakgrund av denna utveckling har från olika håll krav rests på ändringar och vidareutbyggnad
av det stödsystem som 1963 års fUmavtal innebar. Hit hör förslag om utbyggt
stöd till distribution och visning av film och om omfördelning av
filminstitutets fondmedel i riktning mot ett mera omfattande förhandsstöd.
Kritik har riktats mot systemet med generell ersättning tUl svenska
filmproducenter i proportion till bruttobiljettintäkterna för resp. fUm oavsett
de konstnärliga förtjänsterna. Från de filmfackliga organisationernas sida har
krav rests på ett ökat inflytande när det gäller för dem betydelsefuUa
produktionsbeslut inom ramen för filmavtalet.

Den
år 1968 tiUkallade filmutredningen har i uppdrag att undersöka filmbranschens
ekonomiska straktur och viUkor samt att lägga fram förslag till åtgärder på
områden som endast delvis eller inte alls berörs av 1963 års filmavtal. Ar 1970
lade utredningen fram ett delbetänkande med förslag rörande bl. a. samhällsstödda
biografer, stöd tiU produktion av barnfilm samt förhållandena mellan
filmbranschen och TV. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n.

Den
svenska filmproduktionens och biografnäringens ansträngda situation har
föranlett överläggningar meUan statens och filmbranschens representanter i
filminstitutets styrelse. Överläggningarna har syftat tUl att undersöka
förutsättningarna för att genom ändringar av filmavtalet förbättra villkoren
för produktion av biograffilm genom en rationellare fördelning av tillgängliga
medel samt för att stärka inflytandet för de grupper som berörs av
produktionsbesluten.

Överläggningarna
har resulterat i vissa betydelsefulla ändringar i 1963 års filmavtal, vilka
styrelsen för filminstitutet nu har hemställt att Kungl. Maj:t skaU godkänna.

Avtalsrevisionen
innebär ändrade förutsättningar beträffande uppsägningen av avtalet. Det slås
fast att filmbranschen skall kunna säga upp avtalet om mervärdeskatt införs på
film. Vidare slopas filmbranschens nuvarande möjlighet att begära omprövning av
avtalet med hänsyn tiU nedgång i biobesöksfrekvensen. I övrigt innebär
avtalsrevisionen viktiga förändringar i filminstitutets ledningsfunktioner och
i fördelningen av de avgifter som flyter in till institutet. Således skall
styrelsen helt utses av Kungl. Maj:t och antalet ledamöter minskas.
Inflytandet på och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 11

insynen
i filminstitutets förvaltning förstärks genom att ett förvaltningsråd
upprättas vid sidan av institutets styrelse. Beslutanderätten rörande dispositionen
av den nya fonden för selektivt förhandsstöd läggs vidare på andra organ än
institutets styrelse. Som redovisats i det föregående kommer två efter olika
principer sammansatta fondstyrelser i vilka ingår representanter för
filmbranschens och filmarnas organisationer att besluta om fördelningen av
detta stöd.

Den
nya fonden för selektivt förhandsstöd bildas genom att den nuvarande
ersättningen tUl svenska filmproducenter i förhåUande tiU bruttobiljettintäkterna
(A-fonden) successivt trappas av för att helt upphöra fr. o. m. budgetåret
1974/75. Vidare reduceras andelen avgifter som är avsedda för kvalitetsbidrag.
En del av de på detta sätt friställda medlen skall vidare användas för
filminstitutets egen produktion av såväl lång- som kortfilm.

I
samband med överenskommelsen har filmbranschens representanter i fUminstitutets
styrelse förklarat att det mot bakgrund av de sjunkande besökssiffrorna är
nödvändigt att komplettera branschens ekonomiska ram med statsmedel för att den
svenska fUmen skall kunna överleva. Med anledning härav har uttalats att den
successiva avtrappningen av A-fondsmedel till förmån för ett selektivt
förhandsstöd borde i samma takt och omfattning åtföljas av minst motsvarande
statsanslag till samma ändamål.

Med
anledning härav får jag anföra följande. Den interna resursomfördelning varom överenskoms
i 1963 års fUmavtal har haft betydande fördelar, något som bl. a. 1960-talets
produktion visar. Till följd av framför allt vikande besöksfrekvens vid
biograferna i Sverige och utomlands på senare år befinner sig filmbranschen f.
n. i en ekonomisk kris, vilken kännetecknas bl. a. av att det saknas
riskvilligt kapital för konstnärligt värdefulla projekt. Risk finns för att en
betydande konstnärlig tradition på filmområdet går till spUlo liksom för att
tekniska och personella resurser skingras. För de berörda yrkesgrupperna hotar
sysselsättningssvårigheter. Det är mot den angivna bakgranden motiverat från kulturpolitisk
synpunkt med statliga insatser på området.

En
förutsättning härför bör emellertid vara att eventuella statliga medel för
ändamålet kan sättas in i ett rationeUt fungerande stödsystem. Från denna
synpunkt har det system som byggdes upp genom 1963 års avtal vissa brister. Jag
avser härvid i första hand systemet med generell återbäring i proportion till
biljettintäkterna (den s. k. A-fonden) vilket ursprungligen tillkom för att
bibehålla de effekter som före filmavtalet uppkom genom återbäring av den
statliga andelen av nöjesskatten. Systemet innebär i princip att de fUmer som
redan inbringar stora vinster också får det största stödet medan fUmer som i
och för sig är konstnärligt högtstående inte alltid får ett erforderligt
bidrag.

Det
ändrade system för ledning av filminstitutets verksamhet och dis-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 12

position
av avgifterna till institutet varom parterna överenskommit bör enligt min
mening bidra till en rationell ledning av verksamheten och kunna utgöra en
betydelsefull stimulans för den konstnärligt högtstående långfilmproduktionen.
Det är värdefullt att parterna kunnat enas om att avlösa systemet med genereU
återbäring med ett särskilt inriktat förhandsstöd. Av betydelse i sammanhanget
är också att fUminstitutet får förstärkta resurser för sitt engagemang i filmproduktionen.
De ökade möjligheter som givits bl. a. filmarbetama till insyn och inflytande
över verksamheten bör hälsas med tillfredsstäUelse.

Jag
avser att i ett annat sammanhang föreslå att Kungl. Maj:t godkänner avtalet.

Mot bakgrund av vad jag redovisat
i det föregående förordar jag att ett statsbidrag anvisas till fUminstitutets
nya fond för selektivt förhandsstöd. Detta bidrag bör beräknas till ett belopp
som motsvarar den avtalade avtrappningen av A-fonden från 20 till 15 % av
avgiftsmedlen. För budgetåret 1972/73 beräknar jag detta bidrag tiU 767 000 kr.
Jag är inte beredd att nu ta ställning till frågan om ytterligare bidrag till
denna fond i samband med en fortsatt avtrappning av A-fonden.

I detta sammanhang vUl jag
också ta upp frågan om fUminstitutets bidrag till dramatiska institutet. Enligt
gällande avtal mellan svenska staten och filminstitutet har dramatiska
institutet fr. o. m. budgetåret 1970/71 tagit över den yrkesutbildning på
filmens område som tidigare ägde rum vid fUminstitutets filmskola. För varje
budgetår skall fUminstitutet i stället lämna bidrag tUl driftkostnaderna vid
dramatiska institutet med ett belopp som motsvarar en viss procent av
filminstitutets inkomster av avgiftsmedel. Avsikten med bidraget är enligt
avtalet att främja utbildning som syftar tUl produktion av svensk biograffilm.

Som framgått av det
föregående har de medel som inflyter tUl fUminstitutets E-fond, varifrån
bekostas bl. a. institutets egna förvaltningskostnader, fUminstitutets bidrag
till dramatiska institutet samt en rad fUmaktiviteter, inte ökats i takt med
den allmänna prisutvecklingen. Om nuvarande nivå på verksamheten skall kunna upprätthåUas,
måste resurserna förstärkas. En höjning av avgifterna till institutet eller en
omfördelning av tiUgängliga resurser för att förstärka E-fonden har inte ansetts
möjlig.

I
detta läge bör staten ge ett stöd till filminstitutet genom ett bidrag till E-fonden
under budgetåret 1972/73 och därmed avlasta en del av institutets kostnader.
Stödet bör avse kostnaderna för utbildning inom biograffilmens område vid
dramatiska institutet. Denna utbildning kan inte anses enbart inriktad på att
tillgodose ett till filmbranschen knutet utbildningsbehov. Motsvarande utbildning
för andra konstområden finansieras i stor utsträckning med allmänna medel,

I
sitt förslag angående medelsanvisning för budgetåret 1972/73 under
förslagsanslaget Dramatiska institutet (prop. 1972: 1 bU. 10 s. 140)

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 13

har
Kungl. Maj:t beräknat bidraget från filminstitutet till 1 032 000 kr. under
nämnda budgetår. Med hänvisning till vad jag nyss anfört finner jag att fUminstitutets
nettoutgift för bidrag till dramatiska institutet bör begränsas tUl 500 000 kr.
för budgetåret 1972/73. Detta kan lämpligen ske genom att till filminstitutets E-fond
tillskjuts statsbidrag med 532 000 kr.

Den
förut redovisade ändringen av 1963 års filmavtal liksom de åtgärder som jag
här har föreslagit för att förstärka såväl den svenska filmproduktionens som
filminstitutets resurser bör enligt min mening väsentligt förbättra
situationen för svensk film. I vad mån ytterligare insatser kommer att krävas
på filmområdet får bedömas vid kommande anslagsprövningar bl. a. med hänsyn
till förslag från filmutredningen 1968.

Ett
nytt anslag med benämningen Filmstöd bör föras upp i riksstaten för budgetåret
1972/73 med eU belopp av (767 000-f 532 000 =) 1 299 000 kr.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
till Filmstöd för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
anslag av 1 299 000 kr.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall åvlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokoUet:

Britta
Gyllensten

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 14

Bihang

Nedan
återges lydelsen av avtalet den 6 mars 1963 angående bildandet av stiftelsen
Svenska filminstitutet med av styrelsen för filminstitutet beslutade ändringar
med verkan fr. o. m. den 1 juli 1972 och som underställts Kungl. Maj:t för
godkännande och fastställelse.

Avtal

Mellan
svenska staten samt Sveriges Biografägareförbund, Folketshusföreningarnas
Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u,p,a.
och Föreningen Sveriges FUmproducenter (organisationerna nedan gemensamt
kallade filmbranschen) har denna dag träffats följande avtal,

1 §

Staten
och filmbranschen bilda genom detta avtal en stiftelse, benämnd Svenska
Filminstitutet,

2 §

Stiftelsen skall ha till ändamål

att
främja värdefull svensk filmproduktion,

att
stödja artistisk och teknisk utbildning liksom undervisning och forskning inom
filmens område,

att
direkt eller i samarbete med folkbildningsorganisationer och filmstudios sprida
kunskap om filmen,

att
medverka till bevarandet av filmer och material av filmhisto-riskt intresse,

att
verka för internationellt samarbete i här berörda avseenden,

att
inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intressen,

samt
att i övrigt verka för ändamål inom filmens område. Stiftelsen skall förvalta
de avgifter, som inflyta till följd av detta avtal, samt de medel, som
tillfalla stiftelsen genom dess verksamhet eller eljest, allt för de ändamål
som i denna paragraf sägs,

3 §

Stiftelsens
verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett
förvaltningsråd.

Styrelsen
skall bestå av tre till fem ledamöter med två suppleanter, utsedda av Kungl. Maj:t
som tillika utser styrelsens ordförande och fastställer bestämmelser för
styrelsen utöver vad som stadgas i detta avtal.

Styrelsens
ledamöter och suppleanter skola utses för en tid av högst tre år i sänder.

Vid
förfaU för ordföranden inträda ledamöterna som ordförande i den ordning de
utsetts.

Därest
styrelseledamot eller suppleant avlider eller entledigas under den tid för
vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden i hans ställe ny
ledamot eller suppleant utses i den ordning ovan sägs.

4 §

Stiftelsens styrelse skall ha sitt säte i Stockholm.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 15.

5 §

Styrelsen äger utse verkställande direktör och anställa
erforderlig personal i övrigt. Verkställande direktör må vara ledamot av
styrelsen, dock ej dess ordförande. Styrelsen skall bestämma löner och övriga
anställningsvillkor, utfärda erforderliga instruktioner samt årligen fast-stäUa
en budget för verksamheten,

6 §

Det åligger ordföranden att tillse, att
styrelsesammanträde hålles då så erfordras. Framställer verkställande direktör
eller minst två styrelseledamöter begäran om sammankallande av styrelsen,
skall denna begäran efterkommas. Kallelse till sammanträde skall, där ej
hinder möter, utsändas senast två veckor före sammanträdet.

7 §

Styrelsen är beslutför, då minst två tredjedelar av
ledamöterna dock minst tre eller deras suppleanter äro närvarande. Såsom
styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta röstande förena sig. Vid
lika röstetal gäller den mening som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

8 §

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.
Protokoll justeras av den eller dem som styrelsen därtill utser.

9 §

Styrelsen äger handla å stiftelsens vägnar i förhåUande
till tredje man samt att företräda stiftelsen inför domstolar och andra
myndigheter. Styrelsen äger ock förordna en eller flera personer inom eller
utom styrelsen att med samma behörighet företräda stiftelsen. Sådant förordnande
må när som helst av styrelsen återkallas.

9 A § Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till
stiftelsens styrelse. Förvaltningsrådet består av 3040 personer, utsedda för
en tid av minst ett högst tre år av filmbranschens, filmarbetarnas och andra av
stiftelsens verksamhet berörda organisationer.

9 B § Styrelsen utser i samråd med filmbranschen senast i
mars varje år de organisationer som skall inbjudas att låta sig representeras i
förvaltningsrådet.

9 C § Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkställande
direktör får icke vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

9 D § Särskilt viktiga ärenden avgöres av styrelsen efter
förvaltningsrådets hörande. Styrelsen må vidare inhämta förvaltningsrådets synpunkter
i andra ärenden av större betydelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 16

9 E § Förvaltningsrådet utser en jury enligt de riktlinjer
som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 2.

9 F § Förvaltningsrådet sammanträder minst två gånger om
året. För granskning av stiftelsens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådet
senast två veckor efter berättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet avger
snarast därefter utlåtande över granskningen till Kungl. Maj:t. Förvaltningsrådet
sammanträder vidare så snart förslag till budget för stiftelsens verksamhet
föreligger.

9 G §

Förvaltningsrådet skall sammanträda på kallelse av
styrelsen. TiU sammanträde skaU kallas jämväl då minst sex ledamöter av förvaltningsrådet
så begära. Kallelse till sammanträde skall, där ej hinder möter, utsändas minst
två veckor före sammanträdet.

Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen
närvara. Till förvaltningsrådets sammanträden kan kallas de stiftelsens
anställda, som förvaltningsrådet önskar höra.

Vid förvaltningsrådets sammanträden skall föras protokoU.
Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande samt ett beredningsutskott om fyra
personer.

10 §

Stiftelsens räkenskapsår skall vara den 1 juliden 30
juni. För granskning av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning och
räkenskaper utser Kungl. Maj:t årligen två revisorer jämte suppleanter, av
vilka en revisor och en suppleant utses inom förslag av Föreningen Sveriges
Filmproducenter. En av revisorerna, liksom suppleanten för denne, skall vara
auktoriserad revisor. Senast den 1 november skall berättelse över
nästföregående räkenskapsårs förvaltning jämte räkenskaper överlämnas till
revisorerna vilka ha att senast den 1 december tUl styrelsen och förvaltningsrådet
avgiva revisionsberättelse.

11 §

Stiftelsens
verksamhetsberättelse skaU senast den 15 januari överlämnas till Kungl. Maj:t,
filmbranschen och förvaltningsrådet. Kungl. Maj:t beslutar huruvida
ansvarsfrihet skaU beviljas.

12 §

Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen den 24
maj 1929 om tiUsyn över stiftelser.

13 §

Kungl. Maj:t fastställer ersättning till styrelsens
ordförande samt övriga ledamöter och suppleanter ävensom till revisorer och
suppleanter för dessa. Kungl. Maj:t fastställer vidare ersättning tUl ledamöter
i förvaltningsrådet.

14 §

Filmbranschen förbinder sig att verka för efterlevnaden av
detta avtal. Organisation, som är bunden av avtalet, är pliktig att söka förmå
sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 17

15 §

Anordnare av biografföreställning skall till stiftelsen
erlägga en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid
föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligt »Allmänna
bestämmelser vid filmleveranser», fastställda av Filmägarnas Kontrollbyrå
Aktiebolag. Filmhyra skall icke utgå på den del av intäkten som motsvarar
avgiften.

16 §

Avgift skall icke utgå för biografföreställning på fast visningsstäUe,
där enligt det av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag förda registret utöver barnmatinéer
ges högst fem föreställningar per vecka.

Med barnmatiné
avses föreställning, som tager sin början senast klockan 17 och vid vilken tUlämpas
väsentligt nedsatta biljettpriser för bam.

Ha
biografföreställningar anordnats på sådant sätt, att rätt till avgiftsbefrielse
enligt vad nu sagts skulle föreligga, och har detta skett i syfte att kringgå
avtalets bestämmelser, må stiftelsen, efter hörande av biografägaren och
dennes organisation, besluta, att avgiftsbefrielse icke skall äga rum.

För visning av film, som på sätt nu gäller före den 1 juli
1963 förklarats vara ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-,
undervisnings- eller uppfostringssyfte, skall avgift icke utgå.

17 §

Avgifterna skola av vederbörande anordnare av
biografföreställning direkt redovisas och inbetalas till stiftelsen för
redovisningsperioder av lämpligt antal och lämplig längd, dock minst sex
perioder per år, enligt regler, som fastställas av stiftelsen efter samråd med
filmbranschen. Redovisningen skall ske på formulär, som fastställes av
Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen
skola i övrigt tUlämpas de av Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna
vid filmleveranser. I dessa bestämmelser skall införas stadgande, att
underlåtenhet att betala avgift likställes med underlåtenhet att betala
filmhyra. Detta stadgande får icke under avtalstiden ändras utan stiftelsens
godkännande.

Från berörda biografägare skall snarast genom Kontrollbyråns
försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala
avgift enligt detta avtal och att låta stiftelsen genom auktoriserad revisor
granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen. Förbindelsen
skall ha den lydelse som framgår av Bilaga 1. Biograf ägare, som underlåter att
avge sådan förbindelse, skall avstängas från filmleverans. Sker detta ej sedan
begäran därom framställts av stiftelsen, är vederbörande filmuthyrare skyldig
att gentemot stiftelsen svara för de avgifter, som därefter belöpa på
föreställning vid vilken av honom uthyrd film förevisas.

Till anordnare av biograf föreställning som under år 1962
med tUl-lämpning av gällande regler helt eller delvis erhållit befrielse från
nöjesskatt med hänsyn till behållningens användande för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, skaU stiftelsen, i den mån anordnaren icke eljest erhåller
kompensation för bortfall av denna förmån, återbetala den erlagda avgiften för
föreställningen. Talan må icke föras mot stiftelsens beslut i detta hänseende.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 18

Stiftelsen
äger genom auktoriserad revisor granska Kontrollbyråns räkenskaper såvitt avser
redovisningen av avgifterna.

18
§

1. Med
beaktande av övergångsbestämmelserna under 2 punkt i den

na paragraf skall stiftelsen fördela de för varje år redovisade avgifterna

på följande sätt:

A. (Utgår).

B. 10
procent av avgiftema användes för kvalitetsbidrag till svenska

långfilmer enligt de rikthnjer, som anges i en till detta avtal fogad

Bilaga 2.

C. (Utgår).

D. 5
procent av avgifterna användes för vissa för branschen gemen

samma ändamål, såsom gemensam public-relationsverksamhet inom och

utom Sverige, filmfestivaler och andra representativa arrangemang.

Härav skall 40 procent stäUas tiU fUmbranschens förfogande att efter

dess eget beprövande användas för ändamål som nu sagts.

E. 30
procent av avgifterna användes, sedan kostnaderna för stiftel

sens förvaltning bestritts, för främjande av verksamhet, som samman

hänger med i 2 § angivna ändamål.

F. 15
procent av avgiftema användes för att genom generellt ver

kande produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja produktio

nen av svenska långfilmer.

Närmare
bestämmelser om ordningen härför fastställas av stiftelsen i samråd med
Föreningen Sveriges FUmproducenter.

G. 10
procent av avgifterna användes för stiftelsens produktion av

svensk film. Härav skall cirka 70 procent användas för produktion av

svenska långfilmer.

H.
30 procent av avgifterna användes för att genom selektiva produktionslån
och/eller produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer enligt
de riktlinjer som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 3.

I
den mån de för visst år redovisade avgifterna icke tagits i anspråk enligt vad
som nu sagts skola kvarstående medel för samma ändamål föras i ny räkning.

Film
anses som svensk under förutsättning

a) att producenten är här i landet bosatt svensk
medborgare eller svenskt bolag eller annan svensk sammanslutning eller
institution,

b) att fUmens produktion finansieras uteslutande med
svenskt kapital,

c) samt att den svenska insatsen av artistiska
medarbetare är av påtaglig betydelse.

Såsom
långfilm anses film som har en visningstid motsvarande minst 2 000 meter i 35
mm format och är avsedd för normal biografpremiär med normal
biografexploatering enligt av stiftelsen i samråd med Föreningen Sveriges FUmproducenter
fastställda normer.

Filmer
med en längd understigande 2 000 meter i 35 mm format (eller motsvarande i
andra format) erhåller reducerade bidrag enligt punkt B här ovan. Reduktionen
skall uppgå till två promille för varje meter understigande 2 000 meter i 35 mm
format (eller motsvarande i andra format).

2. Vid
tillämpning av bestämmelserna under 1 punkt gäller följande:

Under tiden 1 juli 197230 juni 1973 avsattes endast 15 procent till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 19

H-fonden. Under denna tid skall 15 procent av avgifterna
utbetalas till producenterna av de svenska långfUmer, som under samma tid
visats i Sverige, med fördelning dem emellan i direkt proportion till de bruttobiljettintäkter
som därvid uppkommit för dessa deras filmer. Närmare bestämmelser om ordningen
härför faststäUas av stiftelsen i samråd med Föreningen Sveriges
Filmproducenter.

Under tiden 1 juli 197330 juni 1974 avsattes 20 procent
till H-fonden, medan 10 procent utbetalas på sätt som angivits i föregående
stycke.

Från och med den 1 juli 1974 avsattes 30 procent till H-fonden
på sätt som angivits under 1 punkt.

19 §

Stiftelsens produktion av svensk fUm enligt 18 § G skall
ske under förutsättning att produktionen har en klart konstnärlig inriktning
samt att stiftelsens åtaganden sker på fullt affärsmässiga grunder och efter
prövning av de ekonomiska, tekniska och personella resurserna för produktionens
genomförande.

Den omständigheten, att en film finansierats på sätt som i
denna paragraf sägs, skall icke utgöra hinder för bidrag till filmen enligt 18
§ 1 punkt B, F och H samt 2 punkt.

20 §

A. FUm, som tillkommit i samverkan meUan svenska och
utländska

intressen, s. k. samproducerad film, skall i enlighet med vad nedan

stadgas hkställas med svensk fUm vid tUlämpningen av 18 § under för

utsättning dels att den svenska kapitalinsatsen uppgår till minst 25

procent av produktionskostnaden för filmen, dels att den svenska in

satsen av artistiska medarbetare på sätt i andra eller tredje stycket

sägs funnits vara av påtaglig betydelse.

Producent äger av styrelsen erhålla förhandsbesked,
huruvida den tillämnade svenska insatsen av artistiska medarbetare i viss
planerad film motsvarar vad enligt första stycket förutsattes för att filmen
skall kunna likstäUas med svensk fUm. Förhandsbesked, enligt vilket en planerad
samproducerad film i detta hänseende uppfyller kraven för likställighet med
svensk film, är bindande under förutsättning att de vUlkor, som stiftelsen
anger i sitt beslut, uppfyllas.

Har förhandsbesked icke begärts eller är producent icke
nöjd med erhållet förhandsbesked, må producenten, sedan filmen färdigställts,
senast en månad före premiären i Sverige understäUa filmen den jury som enligt
Bilaga 2 har att fördela i 18 § 1 punkt B avsedda medel. Förklarar denna jury
den svenska insatsen av artistiska medarbetare vara av påtaglig betydelse,
skall filmen, under förutsättning tUlika att den svenska kapitalinsatsen av
stiftelsen prövas motsvara vad i första stycket stadgas, vid tillämpningen av
18 § likställas med svensk film.

Stiftelsen har att efter den utredning genom auktoriserad
revisor eller på annat sätt, som stiftelsen finner erforderhgt, fastställa den
svenska kapitalinsatsen och den totala produktionskostnaden.

Bidrag till samproducerad film enhgt 18 § 1 punkt B samt 2
punkt beräknas som om denna vore svensk. Vid utbetalningen reduceras dock
bidraget med den andel av det framräknade beloppet, som belöper på den
utländska kapitalinsatsen.

B. Film, som tiUkommit i samverkan mellan den svenska
televisionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 20

och svenska filmproducenter och är avsedd att först
exploateras på biograferna för att därefter, dock tidigast 18 månader efter
biograf premiären, visas i TV, skall likstäUas med samproducerade filmer
enligt 20 § vad avser utbetalning av bidrag enhgt 18 § 1 punkt B, varvid
således bidragen reduceras med den andel av det framräknade beloppet, som
belöper sig på televisionens kapitalinsats.

Därest biografexploateringen av sådan film avslutas inom
en avsevärt kortare tid än 18 månader, må dispens från adertonmånadersregeln
lämnas av stiftelsen efter framställan av filmens producenter, därest det visas
att ytterligare biografexploatering rimligen ej kunnat äga rum.

C. På den svenska filmproducentens andel av
produktionskostnaderna

för samproducerad film enligt denna paragraf punkt A och B utgår

oavkortade bidrag enligt 18 § 1 punkt F och H.

D. Mot stiftelsens eller juryns beslut enligt denna
paragraf må talan

icke föras.

21 §

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1963 under
förutsättning

att Kungl. Maj:t godkänner avtalet,

att nöjesskatten för biografföreställningar upphör senast
från och med den 1 juli 1963,

att anordnare av biografföreställning vid taxering tUl
inkomstskatt medges avdrag för avgift till stiftelsen,

att avtalet undertecknas av samtliga fem
branschorganisationer och av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag samt

att de av Kontrollbyrån fastställda aUmänna bestämmelserna
vid filmleveranser före den 15 mars 1963 ändrats i enlighet med vad som föreskrivits
i 17 §.

I och med avtalets ikraftträdande inträder stiftelsen i de
rättigheter och skyldigheter som enligt avtalet tillkommer stiftelsen, såsom om
denna varit avtalsslutande part.

22 §

Avtalet skaU gälla tUl och med den 30 juni 1983.

Staten må före avtalstidens utgång uppsäga avtalet tih
omedelbart upphörande, om filmbranschen bryter mot avtalet.

Filmbranschen må tUl omedelbart upphörande uppsäga
avtalet, om nöjesskatt för biografföreställningar återinföres eller om annan
skatt av väsentligen samma karaktär och effekt införes eller om mervärdeskatt lägges
på filmhyror eller försäljningen av biografbiljetter.

Uppsäges icke avtalet senast två år före utgången av
avtalstiden, för-länges avtalet automatiskt med fem år för varje gång.

Uppsägning från filmbranschens sida vare ej gällande med
mindre den undertecknats av minst tre av de fem branschorganisationerna.

23 §

Uppsäges avtalet till upphörande vid avtalstidens utgång,
skola de avgifter som redovisas för de två sista åren av avtalstiden, användas
enligt bestämmelserna i avtalet.

Har avtalet upphört att gälla, må Kungl. Maj:t förordna,
att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant faU har Kungl. Maj:t tillika
att utse en likvidator. Stiftelsens tUlgångar, med undantag av de för de två
sista avtalsåren redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för
stiftelsens allmänna ändamål.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 21

Förordnas ej om likvidation, skall stiftelsen bestå, till
dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Stiftelsens tillgångar, med undantag
som i föregående stycke sägs, skola i sådant fall alltjämt förvaltas av stiftelsen
för dennas aUmänna ändamål. Därvid är dock stiftelsen ej längre bunden av
avtalets regler rörande fördelningsprinciper.

24 §

Stiftelsens styrelse må besluta om ändring av
bestämmelserna i 1820 §§ samt Bilagorna 2 och 3. För giltighet av sådant
beslut kräves godkännande av Kungl. Maj:t och av Föreningen Sveriges FUmproducenter.

Beslut om annan ändring av bestämmelserna i detta avtal
fattas av stiftelsens styrelse. För giltigheten av sådant beslut kräves att
styrelsen därvid varit fulltalig och att beslutet godkännes av de fem
branschorganisationerna. Beslutet skall för att bliva gällande fastställas av Kungl.
Maj: t.

25 §

Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av detta
avtal eller därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras genom skiljedom enhgt
nu gällande svensk lag.

Detta avtal har upprättats i sju likalydande exemplar, av
vilka staten tagit ett och filmbranschen sex.

Stockholm den 6 mars 1963.

För DEN STATLIGA FÖRHAND- SVERIGES BIOGRAFÄGARE-

LINGSDELEGATIONEN FÖRBUND

Krister Wickman Sven Håkansson Eric A. Pettersson

N. Erik Åqvist

Roland Pålsson FOLKETSHUSFÖRENINGARNAS

RIKSORGANISATION Arne Elmgren

FÖRENINGEN VÅRA GÅRDAR Sigurd Hagström

SVERIGES FILMUTHYRARE

FÖRENING u. p. a.

Sven Nygren William Bendtz

FÖRENINGEN SVERIGES FILM

PRODUCENTER

G. Scheutz B. Juberg

FILMÄGARNAS KONTROLLBYRÅ AKTIEBOLAG

William Bendtz Sven Nygren

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 22

Bilaga
1

Förbindelse

Enligt
avtal mellan staten samt Sveriges Biografägareförbund, Folketshusföreningarnas
Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareföreningen u. p.
a. och Föreningen Sveriges FUmproducenter, vUket avtal träder i kraft under
förutsättning att nöjesskatten för biografföreställningar avskaffas, skall anordnare
av biografföreställningar på fast visningsställe, där förutom barnmatinéer ges
mer än fem föreställningar per vecka, till stiftelsen Svenska Filminstitutet
erlägga en avgift motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid
föreställningen. Stiftelsen må genom auktoriserad revisor granska räkenskaperna
såvitt gäller avgiftsredovisningen. FUmhyra skaU ej utgå på denna avgift.
Avgiften skaU alltså vara avdragsgill vid filmhyresberäkningen på samma sätt
som den hittUlsvarande nöjesskatten. Vidare skall avgiften enligt avtalet vara
avdragsgiU vid taxering tUl inkomstskatt. Underlåtenhet att redovisa och/eller
betala avgift likställes med underlåtenhet att betala filmhyra. Undertecknad
åtager sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft
inbetala avgift enligt avtalet och i övrigt följa avtalets bestämmelser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 23

Bilaga
2

1. Enhgt det avtal, till vilket denna bilaga är fogad,
har stiftelsen Svenska Filminstitutet bildats för att främja den svenska
filmens konst-närhga utveckling.

2. Enligt avtalet tillföres stiftelsen vissa avgifter.

3. Av dessa avgifter skall 10 procent användas för
kvalitetsbidrag till svenska långfilmer.

4. Bedömning av vilka filmer som kvalificeras för
bidrag åligger en jury av filmsakkunniga, bestående av tolv välkvalificerade
filmbedömare jämte tre suppleanter, med angivande av den ordning i vilken
dessa skall inträda.

5. Före utgången av varje verksamhetsår väljer
stiftelsens förvaltningsråd de sakkunniga för följande verksamhetsår. Vid val
av sakkunnig skall varje ledamot i förvaltningsrådet i omvänd nummerföljd ange
samma antal kandidater som valet avser. För varje kandidat summeras de
ordningsnummer han erhållit, och de kandidater, för vilka därvid de högsta
summorna fastställts, förklaras valda. De som erhållit de lägsta summorna bland
de valda kandidaterna är valda som suppleanter. Mellan kandidater med samma
summa avgör lotten.

6. Stiftelsens styrelse adjungerar en ordförande till
juryn. Han skall leda juryns sammanträden men äger icke deltaga i juryns
beslut.

7. (Utgår).

8. Juryn sammanträder på kallelse av ordföranden. Vid
sammanträdet skall föras protokoll över juryns beslut. Protokoll skall
justeras av samtliga närvarande sakkunniga.

9. För juryns beslut kräves deltagande av tio
sakkunniga.

10. Sakkunnig må ej deltaga i bedömningen av en fUm,
därest minst fyra av de övriga sakkunniga prövar omständighet föreligga som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.

11. Juryn skaU bedöma kvaliteten av filmer utan att
fästa avseende vid filmemas produktionskostnad eller ekonomiska resultat.

12. Stödsystemets syftemål är icke att dirigera
filmkvaliteten i någon bestämd riktning. Det är tvärtom angeläget att undvika
likriktning av smak. Kvalitetsbegreppet måste fattas i dess vidaste bemärkelse
för att möjliggöra en fri utveckling av den svenska filmkonsten.

13. Avgörande för kvalitetsbedömningen kan således bli
en rad av varandra tämligen oberoende faktorer, såsom förnyelse av filmens uttrycksmedel
och formspråk, angelägenhetsgraden i filmens ärende, intensiteten eller
fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, graden av
psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka,
episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skickligheten i manus,
regi och spel samt övriga artistiska komponenter hos film. Ingen genre skall i
och för sig äga företräde framför någon annan. Sålunda skola t. ex. komedier,
tecknade filmer, barnfilmer och dokumentärfilmer bedömas efter sina
förutsättningar på samma sätt som dramatiska spelfilmer.

14. Ehuru kvalitetsbedömningen i första hand skall
baseras på det färdiga resultatet, skall viss hänsyn tagas även till
ambitionerna bakom filmens tillkomst i den mån de påtagligt svara mot de
intentioner som skola ligga tiU grund för bedömningen, även om resultatet av
olika skäl icke svarar mot ambitionerna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 36 24

15. Juryn skall bedöma filmer i enlighet med
bestämmelserna i avtalets 1820 §§.

16. Vid bedömandet huruvida den svenska insatsen av
artistiska medarbetare i samproducerad film är av påtaglig betydelse skall
såsom juryns beslut gäUa den mening, varom de flesta förena sig. Vid hka
röstetal avgör lotten.

17. (Utgår).

18. Varje sakkunnig har att åsätta varje till bedömning
föreliggande film ett poängvärde inom skalan O5. Som ledning för de sakkunniga
gäller att O poäng åsättes film ej värd särskilt bidrag, 1 poäng film av värde
från några av de i punkterna 1214 angivna synpunkterna, 3 poäng mycket god
film och 5 poäng film av utomordentlig betydelse. Sakkunnig är oförhindrad
välja poängvärden, liggande mellan O och 1, 1 och 3 respektive 3 och 5.

19. För varje film skall bestämmas ett genomsnittligt
poängvärde. Härvid skall bortses från ett av de lägsta och ett av de högsta av
de av de sakkunniga åsatta poängvärdena. Kvalitetsbidrag kan endast utgå till
film, som efter sådan beräkning uppnått 0,5 eller högre genomsnittspoäng.

20. Producent bör senast den 30 juni anmäla av honom
framställd film för kvalitetsbedömning. Det står emellertid juryn fritt att
även utan sådan anmälan verkställa kvalitetsbedömning.

21. Juryns arbete skall slutföras i september månad för
de under föregående verksamhetsår premiärvisade filmerna.

22. Det för kvalitetsbidrag disponibla beloppet
fördelas av stiftelsen så, att varje bidragsberättigande film erhåller bidrag i
förhållande till sin genomsnittspoäng.

23. Vid beräkningen av kvalitetsbidraget till varje
film gäller dock de spärregler dels att ingen film tilldelas mera än 20 % av
det disponibla beloppet, dels att ingen film tilldelas mera än vad som svarar
mot filmens produktionskostnad.

24. Om spärregel enligt 23 punkt träder i tUlämpning,
skall spärrat belopp fördelas på övriga bidragsberättigande filmer i proportion
till deras genomsnittspoäng.

25. (Utgår).

26. Stiftelsen skall bestämma films produktionskostnad
med ledning av en av en revisor kontrollerad beräkning enligt anvisningar som faststäUas
av stiftelsens styrelse och Föreningen Sveriges Filmproducenter.

2730.
(Utgår).

31. Mot juryns eller stiftelsens beslut enligt
bestämmelserna i denna bilaga må talan icke föras.

32. Kvalitetsbidrag utbetalas tiU producenten senast
två veckor efter det att de blivit fastställda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:36 25

Bilaga
3

1. Enligt det avtal, till vilken denna bilaga är
fogad, har stiftelsen Svenska Filminstitutet bildats för att främja den svenska
filmens konst-närhga utveckling.

2. Enhgt avtalet tillföres stiftelsen vissa avgifter.

3. Av dessa avgifter skaU viss andel enligt avtalets
18 § 1 punkt H användas för att genom selektiva produktionslån och/eller
produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer.

4. Stödet skall utgå under förutsättning att
produktionerna har en konstnärlig inriktning och att de ekonomiska, tekniska
och personella resurserna för produktionens genomförande föreligger.

5. Stödet skall icke styra produktionerna i en viss
konstnärlig riktning, ej heller ge företräde åt någon eller några sådana
riktningar framför andra. Stödsystemet syftar till en fri konstnärUg
utveckling av svensk långfilm under bibehållandet av filmens karaktär som
massmedium, dvs. dess inriktning mot en stor publik.

6. Det enligt 3 punkt eller eljest disponibla beloppet
fördelas lika på två produktionsfonder, H 1 och H 2. Varje fond ledes av en
fondstyrelse. SammankaUande för fondstyrelserna är en av stiftelsens styrelse
utsedd person, som tillika är fondstyrelsernas ordförande, dock utan rösträtt.

7. Fondstyrelsen för produktionfonden H 1 utgöres,
förutom ordförande, av fem ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Av dem
utser filmbranschen fyra ordinarie ledamöter och två suppleanter. Föreningen
för filmregissörer utser en ordinarie ledamot och en suppleant.

8. Fondstyrelsen för produktionsfonden H 2 utgöres,
förutom ordförande, av fem ordinarie ledamöter och fyra suppleanter. Av dem utser
fUmbranschen en ordinarie ledamot och en suppleant. Föreningen för fUmregissörer
två ordinarie ledamöter och en suppleant. Föreningen produktions- och inspehiingsledare
en ordinarie ledamot och en suppleant och Svenska Teaterförbundets avdelning
för filmfotografer och Föreningen Sveriges filmljudtekniker tillsammans en
ordinarie ledamot och en suppleant.

9. Ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna får
icke samtidigt vara ledamöter av stiftelsens styrelse eller dess
förvaltningsråd.

10. Ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna utses
senast i mars varje år för ett år i taget.

11. Ledamot i fondstyrelse är jävig vid behandlingen av
en ansökan om produktionslån och/eUer produktionsgaranti för ett projekt i
vilket han har ekonomiska eller andra intressen. Vid jäv inträder suppleant,
utsedd av den som utsett den jävade.

12. Ersättning tUl ledamöter och suppleanter i
fondstyrelserna fastställes av stiftelsens styrelse och bestrids med resp. fondmedel.

13. Produktionslån må beslutas av fondstyrelserna under
förutsättning att dessa förvissat sig om att säkerhet för projektens
genomförande och lånens återbetalning föreligger.

14. Vid sidan om produktionslån och/eller
produktionsgarantier må fondstyrelserna besluta om särskilda anslag för
utarbetande av underlag till filmproduktionsprojekt, s. k. projektstöd.

15. Kostnaderna för fondstyrelsernas förvaltning
bestrids med resp. fondmedel.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:36 26

16. Stiftelsen svarar för att av fondstyrelserna
beslutade utbetalningar genomföres samt för redovisningen av återbetalningar av
utlämnade produktionslån. Kostnaderna härför bestrids med medel ur E-fonden.

17. De båda fondstyrelserna får icke besluta om
produktionslån och/ eUer produktionsgarantier till samma filmproduktion. Det
åligger ordföranden i de båda styrelserna att kontrollera att denna
bestämmelse efterföljs.

18. Envar fondstyrelse har att varje år avge berättelse
för nästföregående verksamhetsår. Berättelsema överlämnas senast den 1
november till stiftelsens styrelse och förvaltningsråd.

19. Närmare bestämmelser om fondstyrelsernas
förvaltning skall fastställas av stiftelsens styrelse i samråd med Föreningen
Sveriges Filmproducenter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 5 dokument.

  1. Prop. 1981/82:111 om vissa filmfrågor m.m.;beslutad den 8 mars 1982. s. 9 i texten
  2. Prop. 1975:20 Regeringens proposition om den statliga kulturpolitiken 2 s. 88 · s. 221 i texten
  3. Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten
  4. Rskr. 1972:141 i texten
  5. Bet. 1972:KrU13 Kulturutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:36 angående statligt filmstöd m. m., jämte motioner s. 1 · s. 5 i texten