Kungl. Maj:ts proposition med förslag till godkännande av ändring 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets
1972 · 139 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 98 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:38, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till godkännande av ändring 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets
Dokumentets text
Kungl. Majrts proposition nr 38 år 1972 Prop. 1972:38
Nr 38
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till godkännande av ändringar i 1954 års
internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja, m.m.; given Stockholms slott den 24 mars 1972.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att Sverige godkänner de ändringar som åren 1969 och
1971 har gjorts i 1954 års oljeskyddskonvention. Genom ändringarna slopas de
s. k. fria zonerna av havet, där olja nu får släppas ut. Av bl. a. tekniska
skäl tillåts fartyg emellertid att under snävt preciserade förutsättningar
släppa ut en begränsad mängd olja. Nya regler om oljedagbok avser att
underlätta kontrollen av oljehanteringen på fartyg. Särskilda skyddsregler
föreskrivs för Stora Barriärrevet utanför Australien. Slutiigen ges
bestämmelser om storlek och konsti-uktion av oljetankar i tankfartyg.
I
en ny lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, som avses ersätta 1956
års lag i samma ämne och träda i kraft den 1 juli 1972, föreslås bl. a.
ändringar
för anpassning tUl de nya konventionsbestämmelserna,
föreskrifter
om förbud att använda fartyg och om föreläggande av åtgärd för att hindra eUer
begränsa utsläpp från fartyg av olja eller annat som är skadligt,
utvidgad
befogenhet för Kungl. Maj:t att besluta om förbud mot utsläpp av annat avfall
från fartyg än olja, t. ex. tolaettavfall.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 38
Prop. 1972: 38
1
Förslag till
Lag
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom
förordnas som följer.
Förbud
mot förorening från fartyg
1 §
Inom Sveriges sjöterritorium får olja ej tömmas ut från fartyg.
Utflöde av olja från fartyg inom sjöterritoriet skall förhindras så långt
det är möjligt.
På
det fria havet gäller vad som sägs i första stycket tankfartyg med en
bruttodräktighet av minst 150 registerton och annat fartyg med en
brattodräktighet av minst 500 registerton.
Konungen
får förordna, att andra stycket skall gälla även i fråga om fartyg med mindre
brattodräktighet än som anges där.
2 §
Utan hinder av 1 § andra stycket får på det fria havet tömmas ut
1. oljehaltig
blandning från annat fartyg än tankfartyg under förut
sättning att
fartyget
är under gång,
blandningen
aldrig tömmes ut med större hastighet än som svarar mot 60 liter olja per
nautisk mU som fartyget tillryggalägger,
oljan
utgör mindre än en tiotusendel av blandningen, och
uttömningen
sker så långt från närmaste land som omständigheterna medger,
2.
slagvatten innehållande olja
som har runnit eller läckt från utrymme för framdrivningsmaskineri i
tankfartyg, om vattnet tömmes ut under de förutsättningar som anges under 1,
3.
annan olja från tankfartyg än
som avses under 2 under förutsättning att
fartyget
är under gång,
oljan
aldrig tömmes ut med större hastighet än som svarar mot 60 liter olja per
nautisk mil som fartyget tillryggalägger,
den
sammanlagda mängd olja som tömmes ut under en barlastresa ej överstiger en
femtontusendel av fartygets lastförmåga, och
fartyget
befinner sig minst 50 nautiska mil från närmaste land.
Avstånd
från närmaste land skall beräknas från den baslinje från vilken
territorialhavet räknas, om ej Konungen föreskriver annat.
3 §
Med olja förstås i denna lag råolja, smörjolja, dieselolja och an
nan brännolja enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.
Med
oljehaltig blandning avses varje blandning som innehåller olja.
4 §
I fråga om annat avfall som härrör från fartygs drift än olja
får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer meddela
föreskrifter för att förebygga att vattnet förorenas.
Prop. 1972: 38 3
Fartygs
utrustning m. m.
5
§ Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer får meddela föreskrifter om fartygs konstruktion och
utrustning för att förebygga eller begränsa vattenförorening och om certifikat
som visar att sådana föreskrifter är uppfyllda.
6
§ Konungen får föreskriva att
svenskt fartyg icke får användas till sjöfart, om det ej är konstruerat eller
utrustat enligt föreskrifter som avses i 5 § eller om det saknar certifikat
enligt samma paragraf.
Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer får föreskriva, att fartyg ej får
anlöpa eller uppehålla sig inom del av Sveriges sjöterritorium eller lastnings-
eller lossningsplats tUl sjöss som står under svensk kontroll, om fartyget
saknar certifikat enligt 5 § eller motsvarande handling utfärdad av behörig
utiändsk myndighet.
7 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får före
skriva att svenskt fartyg ej får föra vatten i bränsletank eller föreskriva
villkor därför.
Oljedagbok
8
§ På svenskt tankfartyg och på annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av
minst 500 registerton, för vUket olja användes som bränsle för framdrivningen,
skall av befälhavaren eller under hans tiUsyn föras oljedagbok enligt
föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Konungen får förordna att oljedagbok skall föras även på andra svenska fartyg.
Oljedagbok
skaU förvaras på sådant sätt, att den är lätt tillgänglig för granskning samt
bevaras i minst tre år efter dagen för senaste anteckning.
Mottagningsstationer
9 §
I allmän hamn som Konungen bestämmer skall finnas anlägg
ning eller anordning för mottagande av oljerester och oljehaltig bland
ning från fartyg.
Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar föreskrifter om anläggning och
anordning som avses i första stycket.
10 §
Underlåter hamnägare att inrätta eller driva anläggning eller
anordning som avses i 9 §, får Konimgen eUer myndighet som Konung
en bestämmer på ägarens bekostnad inrätta eller driva anläggningen
eller anordningen.
Särskilda
åtgärder mot förorening
11 §
Kommer olja eller annat som är skadligt ut från fartyg eller kan det skäligen
befaras .att så sker, får sjöfartsverket och även annan myndighet som Konungen
bestämmer meddela de förbud och förelägganden som är påkallade för att hindra
eller begränsa utsläppet. Sådant beslut får avse
Prop.
1972: 38 4
1.
förbud mot
fartygets avgång eller vidare resa,
2.
förbud att
använda viss utrastning,
3.
föreläggande
att fartyget skall följa viss färdväg,
4.
föreläggande
att fartyget skall anlöpa eller avgå från viss hamn eller annan uppehållsplats,
5.
föreläggande i
fråga om fartygets framförande eller drift,
6.
föreläggande
att läktra olja eller annat som är skadligt,
7.
föreläggande om
att lastning, lossning, läktring eller bunkring skall avbrytas,
8.
föreläggande om
annan åtgärd för att hindra eller begränsa utsläpp av olja eller annat som är
skadligt.
Underlåter någon att inom förelagd tid vidtaga åtgärd som
åligger honom enligt beslut som avses i första stycket eller kan han ej
tillställas beslutet utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, får myndigheten
låta verkställa åtgärden på bekostnad av fartygets ägare eller redare. Detsamma
gäller även i annat fall när beslut har meddelats enligt första stycket, om
omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen av den som avses med
beslutet.
Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer meddelar föreskrifter
om vad som skall anses skadligt enligt första stycket.
12
§ Beslut enligt
11 § första stycket skall innehålla uppgift om vilka åtgärder som skall
vidtagas och om tiden inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna. Beslutet
skall genast tillställas befälhavaren och redaren eller ägaren samt, om
beslutet avser utiändskt fartyg, beskickning eller konsulat för det land där
fartyget hör hemma.
13
§ Myndighet som
med stöd av 11 § första stycket har meddelat förbud mot fartygs avgång eller
vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyndigheterna. Dessa har att
vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra fartygets avgång eller vidare
resa.
Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig inom
främmande lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av
svensk konsul lämna fartygets nationalitetshandling till honom.
14 § Har beslut enligt 11 § första stycket inom
sjöfartsverket medde
lats av annan än chefen för den avdelning till vilken frågor om säker
heten på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören) eller meddelats av annan
myndighet, skall beslutet genast underställas sjösäkerhetsdirektören.
Tillsyn
15
§ För att
undersöka varifrån förorenande olja här kommit får polismyndighet eller
myndighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 11 § första stycket taga
oljeprov ombord på fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om ej
väsentlig olägenhet orsakas därigenom.
16
§ Tillsyn över
efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 7 §§ om fartygs konstruktion och
utrustning utövas enligt lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg i fråga om
fartyg som är föremål för regelbundna tillsynsförrättningar enligt den lagen.
Prop. 1972: 38 5
17 §
Polismyndighet, tillsynsmyndighet enligt lagen (1965: 719) om
säkerheten på fartyg, tullmyndighet och myndighet som Konungen be
stämmer får taga del av svenskt fartygs oljedagbok. För utiändskt far
tyg, som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, gäller detsamma i
fråga om oljedagbok eller motsvarande anteckningar.
Inom
främmande lands sjöterritorium är befälhavare på svenskt fartyg skyldig att
låta behörig utländsk myndighet taga del av oljedagboken.
18 §
Tillsyn i övrigt över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser
som meddelas med stöd av lagen åligger myndighet som Konungen be
stämmer.
Besvär
m. m.
19 §
Mot beslut som enligt 14 § skall underställas sjösäkerhetsdirek
tören får talan ej föras. Talan mot beslut, som har meddelats av sjö
fartsverket genom sjösäkerhetsdirektören i fråga som avses i 11 § första
stycket, föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot
annat beslut enligt denna lag av myndighet, som ej är central förvaltningsmyndighet,
föres talan hos sjöfartsverket genom besvär.
Talan
mot beslut enligt denna lag av sjöfartsverket eller av annan myndighet, som är
central förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan som avses i 11 § första
stycket, föres hos Konungen genom besvär.
20 §
Beslut enligt denna lag länder tUl omedelbar efterrättelse, om
ej annat föreskrives i beslutet. I fråga om beslut som skall underställas
sjösäkerhetsdirektören kan denne förordna att beslutet tills vidare ej
skall gälla.
Ansvarsbestämmelser
m. m.
21 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet bryter mot
1.
1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,
2.
föreskrift enligt 4 §, eller
3.
förbud eller föreläggande
enligt 11 § första stycket.
22
§ Har befälhavaren eller det
befäl till vUket befälhavaren har överlåtit ansvaret för tUlsynen över
hanteringen ombord av olja eller avfall brustit i den tillsyn som erfordras för
att oljan eller avfallet ej skall komma ut från fartyget i strid mot denna lag
eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, dömes han till böter
eller fängelse i högst ett år.
23
§ Befälhavare som underlåter
att föra oljedagbok enligt 8 § eller för in oriktig uppgift i sådan dagbok
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Befälhavare
som bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 eUer 7 § dömes till
böter.
24 §
Uttömmes olja eller avfall i strid mot denna Jag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av lagen,
Prop. 1972: 38 6
överträdes
förbud som avses i 6 eller 7 §, eller
överträdes
förbud eller åsidosattes föreläggande enligt 11 § första stycket,
dömes
fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gärningen, om han
haft eller bort ha vetskap om gärningen.
25 §
Mål om ansvar för brott som avses i denna lag får upptagas av
tingsrätt, som är behörig domstol enligt 19 kap. rättegångsbalken eller
336 och 338 §§ sjölagen (1891: 35 s. 1).
Övriga
bestämmelser
26 §
Denna lag äger tiUämpning på statsfartyg, som ej användes i
affärsdrift, endast i den mån Konungen förordnar det.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1972.
2.
Genom den nya lagen upphäves
lagen (1956: 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
3.
För tiden till dess 1969 års
ändringar i 1954 års oljeskyddskonvention har trätt i kraft får Konungen medge
andra undantag från 1 § andra stycket än dem som anges i 2 §.
4.
Förekommer i lag eUer annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
Härigenom
förordnas, att 8 kap. 4 §i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1972.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpnuig av avfall i vatten
Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten
skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Denna
lag är ej tillämplig på Denna lag är ej tillämplig på
sådant
utsläppande av olja eller sådant utsläppande av olja eller
oljehaltig
blandning som avses i oljehaltig blandning som avses i
lagen
(1956: 86) om åtgärder mot lagen (1972: 000) om åtgärder mot
vattenförorening
från fartyg eller vattenförorening från fartyg eller
på
avfall som härrör från fartygs på avfall som härrör från fartygs
drift. drift.
Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1972. » Senaste lydelse 1971:293.
Prop.
1972: 38
Utdrag
av protokollet över konununikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 24 mars 1972.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av 1969 och
1971 års ändringar i 1954 års konvention till förhindrande av havsvattnets
förorening genom olja, m. m. och anför.
1.
Inledning
Förorening
av havsvatten genom olja medför i flera hänseenden betydande skador och
olägenheter. Havets flora och fauna drabbas. Skade-verkningama på
sjöfågelsbeståndet är väl kända. Olägenheter åsamkas även fisket, bl. a. genom
att redskap m. m. smutsas ned. Olja som driver in mot kusterna kan vidare göra
stränderna otjänliga för bad och annat friluftsliv.
Internationellt
samarbete pågår sedan länge för att söka hindra sådan förorening av
havsvattnet. I fråga oni utsläpp av olja från fartyg har samarbetet resulterat
i konventionen den 12 maj 1954 till förhindrande av havsvattnets förorening
genom olja, 1954 års internationella oljeskyddskonvention (prop. 1956: 23, 3LU
1956: 4, rskr 1956: 96). Konventionen ändrades i vissa hänseenden vid en
internationell oljeskydds-konferens år 1962 (prop. 1963: 161, 3LU 1963: 28,
rskr 1963: 296).
Konventionen
har ratificerats av 44 stater. Texten finns intagen i SÖ 1956: 15 och 1963: 15.
För
Sveriges del finns bestämmelser i ämnet dels i lagen (1956: 86) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg; dels i kungörelsen (1958: 191) med
tillämpningsföreskrifter till nänmda lag.
Vid
församhngsmöten, som Mellanstatiiga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)
har hållit i London i oktober 1969 och oktober 1971, har ytterligare ändringar
antagits i oljeskyddskonventionen.
Sjöfartsverket
har i skrivelse den 17 februari 1970 yttrat sig över konventionsändringarna år
1969 och föreslagit ändringar i 1956 års lag som föranleds av ändringarna i
konventionen.
Prop. 1972: 38 8
Efter
remiss av sjöfartsverkets skrivelse har följande myndigheter och organisationer
yttrat sig, nämligen överbefälhavaren, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms län,
Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län. Vetenskapsakademien, Svenska
hamnförbundet, Föreningen Vattenvärnet, Svenska petroleum institutet, Sveriges
redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, de svenska ledamöterna av
Nordiska aktionsutskottet för oljeskydd till sjöss (Nordiska
oljeskyddsunionen), Sveriges varvsindustriförening, Sjöassuradörernas förening
och Sveriges Ängfartygs Assurans Förening, överbefälhavaren har bifogat
yttrande av chefen för marinen. Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av
fiskeriin-tendenterna i Västerhavets och österhavets distrikt samt i övre norra
distriktet. Kommerskollegium har överlämnat yttranden av Stockholms
handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande av hamnstyrelsen i
Göteborg.
Vid
församlingsmötet år 1971 antog IMCO resolutioner, genom vilka de
fördragsslutande staterna anmodas att nationellt tillämpa både 1969 och 1971
års konventionsändringar redan innan de har trätt i kraft internationellt.
Sjöfartsverket
har i skrivelse den 4 november 1971 yttrat sig över 1971 års ändringar och
resolutionerna och föreslagit tillägg till 1956 års lag med anledning av
ändringarna.
Efter
remiss av sjöfartsverkets skrivelse har yttranden avgetts av chefen för
marinen, generaltullstyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium.
Svenska hamnförbundet. Svenska petroleum institutet, Sveriges redareförening.
Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, de svenska
ledamöterna i Nordiska oljeskyddsunionen, Sveriges varvsindustriförening.
Stiftelsen Svensk skeppsforskning, Sjöassuradörernas förening och Sveriges
Ängfartygs Assurans Förening.
Riksdagen
har uttalat (mot. 1968:1:420 och 1968: II: 528,
3LU 1968: 49, rskr 1968: 233) att åtgärder bör vidtas som syftar tUl att anordna
och förbättra mottagningsstationer för oljerester och att där ge fartygen
tillfredsställande service och vidare att införa skärpt kontroll. Riksdagen
uttalade sig också om påföljder.
I
skrivelse den 22 december 1970 har sjöfartsverket föreslagit att i 1956 års lag
skall föras in bestämmelser om befogenhet för tillsynsmyndighet att meddela
föreläggande eller förbud som är nödvändigt för att hindra otillåtet utsläpp av
olja från fartyg.
Efter
remiss har följande myndigheter och organisationer yttrat sig över
sjöfartsverkets förslag, nämligen rikspolisstyrelsen, chefen för marinen,
generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna
i Gotlands län samt Göteborgs och Bohus län, de svenska le-
Prop.
1972: 38 9
damöterna
av Nordiska oljeskyddsunionen, Sveriges redareförening. Rederiföreningen för
mindre fartyg. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges
fartygsbefälsförening och Sjöassuradörernas förening. Rikspolisstyrelsen har
överlämnat yttrande av polismyndigheten i Göteborg. Fiskeristyrelsen har
bifogat yttranden av havsfiskelaboratoriet och de tre tidigare nämnda
fiskeriintendenterna. Länsstyrelsen i Gotlands län har överlämnat yttrande av
polismästaren i Visby. Även Sveriges Ängfartygs Assurans Förening har avgivit
yttrande.
Riksdagen
har uttalat (mot. 1970:1: 913 och 1970: II: 1070,
3LU 1970: 68, rskr 1970: 358) att en översyn av 1956 års lagstiftning bör
övervägas för reglering av utsläpp av toalettavfall. Samma fråga har
aktualiserats av statens naturvårdsverk i skrivelse den 17 maj 1971.
Efter
remiss av naturvårdsverkets skrivelse har följande myndigheter och
organisationer yttrat sig, nämligen chefen för marinen, socialstyrelsen,
försvarets sjukvårdsstyrelse, sjöfartsverket, fiskeristyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, östergötiands, Gotiands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs och Västernorrlands län, Sveriges redareförening, Svenska
sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening. Sjösportens
samarbetsdelegation, Sveriges fiskares riksförbund. Svenska kommunförbundet.
Svenska hamnförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Föreningen
Vattenvärnet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av
polismyndigheten och hamnförvaltningen i Norrköping. Länsstyrelsen i Gotiands
län har överlämnat yttranden av länsläkarorganisationen i länet och
hälsovårdsnämnden i Gotlands kommun. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har
bifogat yttranden av hamnstyrelserna i Hämösand, Sundsvall och Örnsköldsvik.
2.
Oljeskyddskonventionen
Gällande
konventionsbestämmelser
Oljeskyddskonventionen
äger tillämpning på tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton
och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Den följande
redogörelsen för konventionen begränsas tUl de bestämmelser som berörs av ändringarna.
Enligt
artikel I, som innehåller definitioner, menas med tjock dieselolja andra
marina dieseloljor än destUlat av visst närmare angivet slag. Med oljehaltig
blandning förstås en blandning med 100 eller fler delar olja på 1 miljon delar
vätska.
Artikel
III förbjuder uttömning av olja och oljehaltig blandning från fartyg inom
förbjudna zoner. TUl de förbjudna zonerna hör allt havs-
Prop. 1972: 38 10
område
inom ett avstånd av 50 sjömil från närmaste land. Vidare finns ett flertal
förbjudna zoner som ligger utanför de 50 sjömilen från närmaste land. Bl. a. är
efter 1962 års ändringar hela Östersjön och Nordsjön förbjudna zoner. Uttömning
är emellertid inte förbjuden från torrlastfartyg (annat fartyg än tankfartyg),
när fartyget är på väg till hamn som inte har passande mottagningsanordningar
för olja. Genom 1962 års ändringar infördes också ett särskilt förbud för stora
fartyg. För fartyg med en bruttodräktighet av 20 000 registerton eller mer, för
vilka byggnadskontrakt har tecknats den 18 maj 1967 eller senare dvs. efter
tidpunkten för ikraftträdandet av 1962 års ändringar gäller sålunda i princip
totalförbud mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning, alltså inte bara
inom de förbjudna zonerna utan också inom övriga delar av haven. Om det enligt
befälhavarens bedömande föreligger särskUda omständigheter, som gör det
oskäligt eller omöjligt att förvara oljan eller den oljehaltiga blandningen
ombord, får oljan eller blandningen dock tömmas utanför förbjuden zon. Skälen
för oljeutsläppet skall i sådant fall anmälas tUl regeringen i den stat till
vilken fartyget hör. Regeringarna skall minst var tolfte månad lämna detaljerade
uppgifter om sådana oljeutsläpp till IMCO.
Enligt
artikel IV moment c är uttönming av rester från rening eller
klargöring av brännolja eller smörjolja undantagen från förbudet under
förutsättning att sådan uttömning sker så långt från land som det är praktiskt
möjligt.
Förbudet gäller enligt
artikel V moment b ej heller för uttömning från ett fartygs rännstenar av
oljehaltig blandning, som inte innehåller annan olja än smörjolja vUken har
runnit eller läckt ut från fartygets maskinutrymmen.
I
artikel VII sägs att fartyg skall vara försett med anordning av beskaffenhet
att, i den mån det är skäligt och möjligt, hindra brännolja eller tjock
dieselolja att rinna ner i rännsten. Sådan anordning behöver inte finnas om
fartyget har effektiva medel att hindra att oljan i rännstenarna släpps ut i
strid med konventionen.
Enligt
artikel IX skall de flesta fartyg som omfattas av konventionen
vara försedda med oljedagbok. Artikeln föreskriver i detalj hur dagboken skall
föras. Syftet med föreskrifterna är att göra det möjligt för myndigheterna att
kontrollera att konventionen efterlevs.
Artikel X moment
2 föreskriver att resultatet av rättsligt förfarande mot fartygets ägare,
redare eller befälhavare med anledning av konventionsöverträdelse, som av en
regering har anmälts till en annan regering, skall meddelas förstnämnda
regering och IMCO.
Prop. 1972:38 11
1969
års ändringar i konventionen
Konventionstexten
1962
års oljeskyddskonferens uttalade i likhet med 1954 års konferens följande.
Konferensen
har kommit till den slutsatsen att det för närvarande inte är möjligt att
bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga oljor i havet
skall upphöra helt och hållet. Konferensen anser dock att fullständigt
undvikande av uttömning av sådana oljor med vissa nödvändiga undantag bör
iakttas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen riktar en kraftig uppmaning
till alla regeringar och andra berörda organ att göra allt vad de kan för att
skapa nödvändiga förutsättningar för att genomföra ett sådant förbud genom att
se till att mottagningsanordningar som behövs åvägabringas i hamnar liksom att
fartygen förses med behövliga inrättningar.
IMCO:s
sjöfartssäkerhetskommitté beslöt vid sammanträde i april 1964 att tUlsätta en
underkommitté för oljeskyddsfrågor. Med hänvisning till bl. a. det nyss
återgivna uttalandet bestämdes underkommitténs uppgift tUl att omfatta alla de
frågor som kunde ankomma på IMCO i fråga om oljeskydd. Kommitténs uppdrag
utvidgades senare att avse också vissa frågor om förorening av havet genom
andra ämnen än olja. Kommittén fick därvid sin benämning ändrad till
underkommittén för frågor om förorening av havet. Förslag av kommittén till
konventionsändringar slutjusterades i april 1969. Ändringarna sändes ut tUl
IMCO:s medlemsstater såsom underlag för behandlingen vid mötet med IMCO:s
församling i oktober samma år.
Över
underkommitténs förslag och en svensk rapport om kommitténs sammanträde yttrade
sig efter remiss sjöfartsverket, statens naturvårdsverk och oljeskyddsunionen.
Därjämte yttrade sig Vetenskapsakademien och föreningen Vattenvärnet.
IMCO:s församling antog
ändringar i konventionen i huvudsaklig överensstämmelse med underkommitténs
förslag. Texten till ändringarna utgör bihang tiU IMCO:s resolution A. 175 (VI).
Genom
den beslutade nya lydelsen ändras konventionen väsentligt. Som princip införs
totalförbud mot utsläpp av olja och av oljeblandning från fartyg som
konventionen är tillämplig på. Utsläpp i havsområden utanför områden som svarar
mot de nu förbjudna zonerna blir sålunda förbjudna också för fartyg med en
bruttodräktighet som understiger 20 000 ton. Vidare skärps förbudet genom att
som oljehaltig blandning anses varje sådan blandning, således också blandning
med den lägsta koncentration av olja. Från totalförbudet medges emellertid
undantag. Under gång får fartyg släppa ut viss kvantitet olja, men utsläppet
skall ske så långt från land som möjligt och när det
Prop. 1972: 38 12
gäller
tankfartyg minst 50 sjömil från land. Bestämmelsen är i fråga om tankfartyg
utformad med hänsyn tiU de utsläpp av barlastvatten och tankspolvatten som
anses vara ofrånkomliga vid tUlämpning av load on top-systemet. TiU frågan om
innebörden av load on top-systemet och tUl den närmare bestämmningen av den kvantitet
olja som får utsläppas återkommer jag senare.
Genom
de nya reglerna bortfaller bestämmelsen om det särskilda totalförbudet för
nybyggda fartyg med en brattodräktighet av minst 20 000 ton. Under diskussionen
i IMCO:s församling anfördes från svensk sida, att slopandet av det särskilda
totalförbudet kan uppfattas som ett steg bakåt i strävandena att uppnå
totalförbud mot utsläpp av olja från fartyg. Från flera håll uttalades
emellertid, att den nuvarande specialregeln inte är helt tUlfredsställande. Den
hindrar nämligen inte fartygen att tömma ut obegränsade kvantiteter olja, om
bara oljan späds ut med tillräckligt mycket vatten. Vidare får olja tömmas utan
begränsning om befälhavaren finner det nödvändigt. Rapport skall lämnas om
sådant utsläpp. Erfarenheterna har visat att det nuvarande totalförbudet är så
konstruerat, att det är mycket svårt att kontrollera att förbudet efterlevs.
1
protokollet från förhandlingarna infördes på svensk begäran en anteckning att
det var deltagarnas enhälliga uppfattning, att även om slopandet av
totalförbudet för nybyggda fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 ton
vid första påseendet kan te sig som ett steg bakåt i strävandena att nå
totalförbud mot uttömning av olja i havet slopandet av föreskriften, som
medger vissa kryphål, i verkligheten innebär en skärpning av konventionen och
en ytterligare begränsning av oljeutsläppen från dessa större fartyg.
Formuläret
till oljedagboken ändras så, att all oljehantering ombord skall bokföras.
I
konventionen har artiklarna I, III, IV, V, VII, IX och
X fått ny lydelse. Bilagan med de förbjudna zonerna
har utgått, och bilagan om oljedagboken har fått ny lydelse. I dessa delar
torde konventionen i dess lydelse enligt 1969 års ändringar få fogas som bilaga
1 tUl statsrådsprotokollet i detta ärende.
Jag
redovisar i det följande mera i detalj konventionsändringarna och de
bedömningar som legat tilf grund för dem vid behandlingen inom IMCO.
I
artikel I ändras några definitioner och införs ytterligare definitioner. Ändringen
av definitionen av tunn dieselolja föranleds av att det i marknaden ej
tillhandahålls någon särskild marin olja av detta slag. Definitionen av
uttrycket "närmaste land" överflyttas oförändrad i sak från den
nuvarande bilagan med de förbjudna zonerna (bUaga A). Enligt den nya lydelsen
av artikel I är vidare varje blandning som innehåller olja att anse som
oljehaltig blandning. Den nuvarande lydelsen
Prop.
1972: 38 13
definierar
som oljehaltig blandning endast blandning med oljekoncentration av minst en
tiotusendel. Skälet till ändringen är att det inte är blandningens
oljekoncentration utan mängden olja totalt sett som avgör i vUken mån utsläpp
av oljeblandning kan föranleda skador. Med den nuvarande definitionen kan,
åtminstone teoretiskt, konventionen helt kringgås genom att den olja som ett
fartyg önskar frigöra sig från späds med så mycket havsvatten att
oljekoncentrationen blir tillräckligt låg.
Genom
att systemet med zoner slopas och begreppet oljehaltig blandning ges en ny
betydelse, gäller som huvudregel enhgt artikel III att olja inte får tömmas ut
från fartyg, på vUket konventionen är tillämplig, var än fartyget befinner sig
och hur liten bljekvantiteten än är. Det ansågs emellertid att inte ens de mest
moderna och välutrustade fartygen skulle kunna efterleva ett så utformat
totalförbud. Det konstaterades bl.a. att det i marknaden ännu ej finns så
effektiva separatorer, användbara för sjögående fartyg, att de kan skilja av
varje spår av olja i en oljehaltig blandning. Att tvinga fartygen att behålla
allt oljeblandat vatten ombord till dess de kan lämna vattnet.i
mottagningsanläggning i hamn ansågs vara att pålägga sjöfarten en större börda
än som är rimlig och påkallad. Fartygen ansågs vidare böra ha möjlighet enligt
konventionen att exempelvis pumpa oljeförorenat länsvattén, barlastvatten och
tankspolvatten överbord under förutsättning att olja inte släpps ut i sådan
mängd att oljeskador kan uppstå.
Villkoren
för att olja skall få pumpas ut från fartyg utan hinder av huvudregeln om totalförbud
är något olika för tankfartyg och för andrå fartyg.
I
båda fallen är en föratsättning att fartyget är under gång vid ut-pumpningen.
Härigenom samlas den utpumpade oljan inte i fläckar utan sprids över ett större
vattenområde i så små mängder att den antas ej förorsaka någon skada.
Gemensam är vidare en
regel som begränsar mängden olja som får tömmas ut under fartygets gång. Denna
regel var svår att uttrycka'på ett-klart beskrivande sätt i konventionstexten.
Efter långa diskussioner valdes sättet att knyta begränsningen till både
uttömningshastigheten-och fartygets hastighet vid. varje tUlfälle. Detta
återspeglas i definitionen i artikel I av uttrycket "momentan
öljeuttömningshästighét"'. Med'mö--mentan öljeuttömningshästighét förstås
sålunda oljeuttömningshastighe-ten i liter per timme vid vilket tillfälle som
helst, dividerad med fartygets fart i knop vid samma tillfälle. Denna
uttömningshastighet får enligt artikel III avsnitten a och b inte överstiga 60
liter per sjömil som fartyget tillryggalägger. Inom IMCO anfördes att ett
fartyg kan korhma upp till denna kvantitet olja endast om
utpumpningshastigheten konstant är den högsta tillåtna. Detta ansågs
emellertid vara synnerligen orealistiskt när fråga är om utpumpning av vatten
från en separerad
Prop. 1972: 38 14
oljehaltig
blandning. Den oljemängd separatorn släpper igenom skiftar nämligen ständigt.
Endast imder särskilda förhållanden bedömdes därför den tUlåtna kvantiteten
uttömd olja kunna uppgå tUl i närheten av 60 liter per sjömU.
Bestämmelsen
om en maximikvantitet av 60 liter uttömd olja per sjö-mU som fartyget
tillryggalägger är underbyggd av en rad omfattande prov. Enligt proven slås den
oljestrimma som uppkommer vid sådan utpumpning sönder och sprids så snabbt att
oljan efter mindre än fyra timmar ej kan upptäckas med blotta ögat vare sig
från fartyg eller från flygplan.
Utöver
nämnda förutsättningar ansågs ytterligare viUkor nödvändiga för att
oljeuttömning skall få ske. För torrlastfartyg gäller sålunda att
koncentrationen av olja i blandning som töms ut aldrig får överstiga 100 delar
av en mUjon delar blandning och att uttömningen skall ske så långt från land
som det är praktiskt möjligt. I stället för dessa båda villkor gäller för
tankfartygens del att den sammanlagda mängd olja som töms ut under en
barlastresa inte får överstiga 1/15 000 av fartygets totala lastkapacitet och
att ingen uttömning får ske på kortare avstånd än 50 sjömil från närmaste land.
Förutsättningen
för att uttömning av olja skall få ske från fartyg är att samtliga vUlkor för
torrlastfartyg resp. för tankfartyg är uppfyllda.
Någon
motsvarighet tUl den nuvarande undantagsregeln för torrlastfartyg på väg till
hamn utan passande mottagningsanordningar finns inte i den nya texten.
Till
artikel III har vidare fogats ett nytt moment c. Detta upptar ytterhgare två
undantag för tankfartyg från det allmänna förbudet att tömma ut olja och
oljehaltig blandning. Det första av dessa undantag gäller vattenbarlast i
tankfartyg. Om barlasten förs i lasttank som tidigare har innehållit olja,
blir barlastvattnet oljeförorenat. Därmed gäller de förut angivna reglerna för
uttömning. Men har tanken rengjorts efter det att den senaste oljelasten
lossades, ansåg man inom IMCO att uttömning bör tillåtas även om rengöringen
inte har varit så effektiv att intet spår av olja finns i det utpumpade
vattnet. Regeln har utformats så, att vattenbarlast får tömmas ut från lasttank
under förutsättning att tanken har blivit så rengjord att vattnet inte skulle
lämna något synbart spår på vattenytan om det en klar dag hade tömts från ett
stillaliggande tankfartyg i lugnt vatten.
Det
andra undantaget i moment c avser uttömning av olja eller oljehaltig blandning
från rännstenar i maskinutrymmen (slagvatten). De förut angivna reglerna för
tankfartyg gäller ej i fråga om slagvatten. I stället gäller för slagvatten
från tankfartyg samma regler som för torrlastfartyg.
I
artikel IV har inte gjorts annan ändring än att moment c har
upphävts. Momentet tillåter viss uttömning av rester från rening eller klar-
Prop. 1972: 38 15
göring
av brännolja eller smörjolja. Det ansågs inom IMCO att det inte kan vara någon
väsentlig olägenhet för fartyg att behålla dessa relativt obetydliga
kvantiteter rester ombord till dess de kan avlämnas i land.
Artikel
V föreskriver f. n. i moment b undantag från uttömningsförbudet i fråga om
blandning som inte innehåUer annan olja än smörjolja från fartygs
maskinutrymmen. Undantaget ansågs ej nödvändigt med hänsyn till de undantag som
medges enligt artikel III. Det har därför upphävts.
Artikel
VII talar bl. a. om anordning som hindrar brännolja och tung dieselolja att
rinna ned i rännsten. I sin ändrade lydelse anger artikeln inte särskilda slag
av oljor utan talar om olja allmänt, vilket omfattar även t. ex. smörjolja.
Ändringarna
i artikel IX är betingade av ändringar av formulären till
oljedagbok enligt bilaga B, som har ersatts av en ny bilaga. I stort innebär
ändringarna att ett fartyg måste kunna redovisa all olja som tas ombord
antingen såsom lossad last eller såsom avlämnad i mottagningsanläggning i land
eller såsom uttömd i överensstämmelse med undantagsreglerna i konventionen.
Nuvarande lydelse tar mera sikte på förekommande fall av oljeutsläpp i samband
med tankrengöring, barlastning, m. m. De nya reglerna om oljedagbok kommer att
underlätta kontrollen av efterlevnaden av konventionen.
Ändringen
av artikel X innebär att underrättelse skall lämnas till vederbörande
regering och till IMCO även om vilka åtgärder som en anmälan om överträdelse
av konventionen har lett till. Det förutsätts att underrättelse skall lämnas
även om anmälan ej föranlett någon åtgärd.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket
förordar att de beslutade ändringarna i oljeskyddskonventionen ratificeras av
Sverige. Verket framhåller att det slutliga målet med ett verkligt totalförbud
mot oljeutsläpp från fartyg visserligen inte bar nåtts genom ändringarna men
att ändringarna måste ses som ett mycket stort steg framåt. De undantag som
alltjämt medges är så utformade, att fartygen utan väsentliga svårigheter bör
kimna efterleva konventionen. Från oljeskadesynpunkt är ändringarna
naturligtvis ej helt tillfredsställande. Även om utförda prov har visat, att
den mängd olja som får uttömmas enhgt den ändrade konventionen bhr så ringa att
olja efter mindre än fyra timmar ej ger några synliga spår på vattenytan, är
därmed inte klarlagt att inte också sådan ringa mängd olja kan ge allvarliga
skadeverkningar. Särskilt inom vattenområden med tät trafik av större
tankfartyg kan oljeföroreningarna bli betydande, om alla fartygen till fullo
utnyttjar medgivna xmdantag från uttömningsförbudet. Det torde emellertid inte
vara sannolikt att det f. n. är möjligt att komma längre i en revision av
konventionen än som har skett. En begränsning
Prop. 1972: 38 16
av
de genom konventionsändringen medgivna undantagen från ett totalförbud kan
enligt verket komma att aktualiseras när resultatet av vissa vetenskapliga
undersökningar i bl. a. IMCO:s regi föreligger. I nuvarande läge finner verket
det mest angelägna vara att så snart som möjligt få skärpningama av
konventionen i kraft.
Remissyttranden
De
flesta remissinstanserna godtar konventionsändringarna eller lämnar dem i
huvudsak utan erinran. Några remissinstanser anser att ändringarna visserligen
är förenade med brister och olägenheter men att de ändå innebär sådana
förbättringar och fördelar att det ej är tillrådligt att underlåta att
ratificera dem. Flera remissinstanser är missnöjda med ändringarna i artikel
III.
Kommerskollegium
delar den uppfattning som de hörda handelskamrarna framfört, nämligen att det
är önskvärt och nödvändigt att olje-skyddskonventionens föreskrifter skärps. I
likhet med Sveriges redareförening finner kollegiet att ändringarna är ett
steg i rätt riktning. För att konventionen skall bli effektiv fordras, påpekar
kollegiet, att den ratificeras av åtminstone de mera betydande
sjöfartsnationerna. Detta är nödvändigt även från konkurrenssynpunkt. Enligt
föreningen kan det inte anses rimligt att svensk sjöfartsnäring ensidigt
belastas med ytterligare kostnader utan att man på allt sätt ser till att även
andra länders fartyg och då i synnerhet de som trafikerar svenska farvatten
underkastas samma bestämmelser. En allmän ratificering av konventionen måste
därför med all makt eftersträvas.
Svenska petroleum institutet
framhåller att den huvudsakliga innebörden av ändringarna är att load on
top-systemet blir möjligt att tillämpa utan att man bryter mot
oljeskyddskonventionen. Under den långa tid som problemet med oljeutsläppen i
världshaven har varit aktuellt har någon annan effektiv metod inte framkommit.
Det är därför från petroleumbranschens synpunkt av stort värde att systemet
även formellt får tUlämpas på alla platser. När den i Rom under hösten 1968
anordnade oljeskyddskonferensen diskuterade hithörande frågor, enades företrädarna
för naturskydd och oljetransportteknik öm att användningen av load on
top-systemet bör utbredas så att det om möjligt blir hundraprocentigt
utnyttjat inom öljesjöfarten. Enligt Sveriges fartygsbefälsförening är
ändringarna i artikel III otUlfredsställande. De har tillkommit uteslutande
med hänsyn tUl den av världens oljebolag gemensamt utexperimenterade load on
top-metoden för rengöring av större tankfartyg. Det har sagts att utsläppen
även med tUlämpning av denna metod totalt torde komma att uppgå tUl ca en
miljon ton per år. I fråga-om dessa utsläpp kan man inte heller föreskriva en
viss utsläppshastighet per sjömU, eftersom oljan främst kommer momentant och
utsläppet skall hindras genom snabb avstängning av vätskans flöde. Tidvis måste
Prop.
1972: 38 17
i
dessa sammanhang därför i vattenområden 50 sjömil från närmaste kust kunna
uppträda från luften synliga oljeutsläpp mer än fyra timmar efter
utsläppstillfället fastän utsläppen är tillåtna enligt konventionen. Trots
dessa nackdelar bör konventionsändringarna snarast antas. De innebär ändå
betydande förbättringar jämfört med hittillsvarande förhållande. Föreningen
anser dock att bestämmelser om ett förbättrat load on top-system med
trippeltankar och utsläpp under vattenlinjen skall påbjudas såsom alternativ
till införande av effektiva separeringsmetoder ombord. En ny sådan metod av
svenskt ursprung och nyligen patenterad är så pass intressant från både pris-
och effektivitetssynpunkt att dess användbarhet bör undersökas. Denna eUer
liknande innovationer kan komplettera load on top-systemet och därmed göra
undantagsreglerna i oljeskyddskonventionen onödiga. Den svenska regeringen bör
därför uppmärksamt följa den tekniska utvecklingen för att vid behov påkalla
IMCO:s omedelbara uppmärksamhet sä att nya ändringar kan diskuteras.
Enligt
generaltullstyrelsen är det mycket svårt eller omöjligt att utanför ett fartyg
kontrollera om den utsläppta oljekvantiteten har varit mer eller mindre än 60
liter per sjömil. De nya bestämmelserna ger sämre villkor för den repressiva
verksamheten. Styrelsen erinrar också om att Östersjön och Nordsjön i sin
helhet är förbjuden zon enligt nuvarande regler, medan de nya bestämmelserna
medger utsläpp från tankfartyg inom de havsområden som ligger mer än 50 sjömU
frän land. Även om de områden i Östersjön och Nordsjön där utsläpp får ske är
relativt begränsade och de kvantiteter som får släppas ut skulle kunna anses
ofarliga från miljösynpunkt, hyser styrelsen från övervakningssynpunkt betänkligheter
mot att det nuvarande förbudet i Östersjön och Nordsjön upphävs. Med hänsyn
till den starka trafik av tankfartyg som kan väntas inom de sålunda för
begränsade oljeutsläpp tillåtna områdena kan antalet sådana utsläpp bli
betydande. Från luften, exempelvis från trafikflygplan, är det omöjligt att
avgöra om iakttagna oljefläckar härrör från tillåtna eller otillåtna utsläpp.
Risk synes därför föreligga att antalet falska larm och därav föranledda
onödiga utryckningar med kustbevakningens enheter bhr mycket stort. De små
fördelar som för sjöfarten skulle uppnås genom förenämnda tUlåtna utsläpp i
Östersjön och Skagerack uppväger enligt styrelsens mening inte de stora nackdelar
som ett sådant system skulle innebära för övervakningen mot otill-låtna
oljeutsläpp inom de nämnda havsområdena. Styrelsen föreslår därför att de
beslutade konventionsändringarna godkänns för Sveriges del med det tillägget
att nu gällande totalförbud mot oljeutsläpp i Östersjön och Nordsjön,
alternativt Skagerack, behåUs.
Vetenskapsakademien
vidhåller sitt krav att det nuvarande förbudet skall behållas, att fartyg med
en bruttodräktighet av minst 20 000 ton inte får släppa någon olja i havet,
oavsett platsen. De skäl som har an-
2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 38
Prop. 1972: 38 18
förts
för att detta totalförbud skall tas bort, dvs. att de beslutade ändringarna
skulle göra det särskilda totalförbudet överflödigt, kan akademien ingalunda
finna bärande eller övertygande. Sverige bör godkänna de beslutade ändringarna
men yrka på att moment c i artikel III skall stå kvar oförändrat. Inte heller
oljeskyddsunionen finner att motiveringen för att den nuvarande
totalförbudsklausulen slopas håller streck. Motiveringen är dessutom förebragt
i efterhand. Det är mycket beklagligt att man av skäl, som inte närmare har
angetts, har eliminerat denna bestämmelse som i det långa loppet skulle ge
totalförbudet generell giltighet. Att av denna anledning vägra ratificering av
ändringarna finner unionen emellertid knappast tillrådligt. Unionen anser det
dock ytterst angeläget att initiativ omedelbart tas från svensk sida i sjrfte
att med de nya bestämmelserna förena en föreskrift av samma innebörd som det
nuvarande totalförbudet, vUket formellt sett låter sig göra utan svårighet.
Eftersom det erfarenhetsmässigt kommer att dröja flera år, innan föreskrivet
antal ratifikationer registrerats, synes det inte uteslutet att en ny sådan
förbudsklausul kan hinna etableras och träda i kraft samtidigt med de antagna
ändringarna. Enligt föreningen Vattenvärnet bör den kritik som från svensk sida
tidigare riktats mot att det nuvarande totalförbudet har tagits bort hållas
aktuell. Vatten värnet knyter till sin tillstyrkan av ändringarna det
önskemålet att det från svensk sida ihärdigt och hårt betonas hur otiUräcklig konventionen
är och att den har karaktär av försöksinitiativ och första grund. Detta bör ske
i form av en konstruktiv kritik, varvid de mest angelägna rimliga kompletteringsfordringarna
anges. Också Svenska hamnförbundet beklagar att det nuvarande totalförbudet har
gallrats ut ur konventionen.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför att vissa svagheter alltjämt synes kvarstå efter
konventionsändringarna. I livligt trafikerade vatten såsom Öresund och havet
utanför Malmöhus läns sydkust kan ett enligt ändringarna tillåtet utsläpp
samtidigt från flera fartyg av barlastvatten, tankspolvatten och länsvatten
medföra risk för skador utmed länets kuster.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län upplyser att enligt hamnstyrelsens i Göteborg mening
ändringarna i artikel III innebär sådana uppmjukningar i nu gällande
bestämmelser, att det bör allvarligt prövas huruvida Sverige bör ratificera
ändringarna. För egen del anför länsstyrelsen att de i artikell 111 a och b
angivna förutsättningarna för att oljeutsläpp får ske tUlsammantagna är mycket
svåra att kontrollera. Länsstyrelsen avstyrker därför att artikel III ändras
på föreslaget sätt.
Sveriges
redareförening motsätter sig att uttömning av oljehaltigt barlastvatten bara
skall få ske minst 50 sjömU från land. Med hänsyn till de ringa kvantiteterna
är detta avstånd alltför stort. Gränsen bör sättas vid 15 sjömil. Vidare vänder
sig förenuigen mot bestämmelsen om att under en barlastresa uttömd oljemängd
inte får överstiga 1/15 000 av fartygets lastkapacitet. Bestämmelsen kan komma
att gälla tankfartyg
Prop.
1972: 38 19
som
gör mycket långa resor. Utan risk bör gränsen kunna sättas något högre,
förslagsvis vid 1/10 000.
Sveriges
Ängfartygs Assurans Förening fogar till sin tillstyrkan av ändringarna en
reservation avseende det mindre tonnaget. Föreningen framhåller att man har
avsett att låta rätten att tomma ut oljehaltigt slagvatten från mindre fartyg
stå kvar, eftersom reglerna som undantar mindre fartyg från konventionens
tillämpning behålls. Motivet har uppenbarligen varit att just dessa fartyg
saknar de anordningar som krävs för uppsamling av olja resp. separering av
slagvatten. Härtill kommer att kvantiteten utsläppt olja kan antas bli
tämligen obetydlig vid länsning av sådana fartyg. Emellertid måste man räkna
med att skador kan uppstå även vid dylika utsläpp från mindre fartyg. Det kan
därför ej uteslutas att denna eftergift för det mindre tonnaget kan komma att i
praktiken resultera i oljeskador.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län finner att skärpningarna i föreskrifterna om
oljedagbok i artikel IX är ett nödvändigt tillskott till
kontrollåtgärderna. Generaltullstyrelsen anser att kontrollen av efterlevnaden
av de beslutade bestämmelserna inte enbart kan baseras på vad som kan utläsas
ur oljedagböckerna utan även fortsättningsvis måste kompletteras med aktiv
övervakning till sjöss.
Överbefälhavaren,
som tillstyrker ändringarna, framhåller att dessa inte synes innebära skärpta
krav på åtgärder av krigsmakten. I princip biträder han ett påpekande av chefen
för marinen om angelägenheten av att ytterligare tekniska åtgärder vidtas i
fråga om marinens fartyg och baser.
Resolutionen
om nationell tillämpning av 1969 års ändringar
Vid
församlingsmötet år 1971 antog IMCO resolution A. 236 (VII) om nationell
tillämpning av 1969 års ändringar i konventionen. IMCO anförde att några
medlemsstater redan hade vidtagit lagstiftningsåtgärder för att tiUämpa 1969
års ändringar även innan de har trätt i kraft. Genom resolutionen uppmanas
medlemsstaterna att biträda uppfattningen att 1969 års konventionsregler är
åtminstone likvärdiga med gällande konventionsregler. Medlemsstaterna uppmanas
att i fråga om fartyg som är registrerade i det egna landet sätta i kraft 1969
års ändringar genom nationella regler redan innan ändringarna har trätt i kraft
internationellt. Medlemsstatema bör godta utländska fartygs oljedagböcker,
rapporter och andra dokument som har upprättats enligt 1969 års bestämmelser.
Medlemsstaterna uppmanas också att främja utveckling och användning av sådana
metoder för att ta hand om rester från rengöring av brännolja eller smörjolja
som gör det möjligt att undvika att resterna töms i vattnet. Alla dessa
åtgärder bör medlemsstaterna vidta så snart som möjligt.
Sjöfartsverket
föreslår att 1969 års ändringar snarast godkänns och
Prop. 1972: 38 20
att
motsvarande ändringar i 1956 års lag sätts i kraft så snart riksdagsbehandlingen
har avslutats.
De
flesta remissinstanserna tillstyrker sjöfartsverkets förslag eller lämnar det
utan erinran. Svenska hamnförbundet anser det dock tveksamt om andra
bestämmelser än de som gäller oljedagboken är av sådan betydelse att de bör
tillämpas innan de har fått tUlräcklig internationell anslutning. I sådant fall
har olika stater åtminstone under en övergångstid t. ex. olika definitioner på
olja. Syftet med uppmaningen att snart tUlämpa 1969 års konventionsändringar
nationellt är enligt olje skyddsunionen bl. a. att åstadkomma att 1962 års
totalförbud mot oljeutsläpp från fartyg om minst 20 000 registerton faktiskt
upphävs. Upphävandet av det förbudet är ett omotiverat och beklagligt steg
tUl-baka. 1962 års totalförbud bör därför återinföras tillsammans med 1969 års
ändringar, innan dessa träder i kraft.
1971
års ändringar i konventionen samt resolutioner om nationell tillämpning
av ändringarna
Genom
1971 års ändringar har delar av de år 1969 ändrade artiklarna I och III fått
ny lydelse. Till konventionen fogas en ny artikel VI a och
en ny bUaga. I dessa delar torde konventionen i dess lydelse enligt 1971 års
ändringar få fogas som bilaga 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Ändringarna
i artiklarna I och III är föranledda av särskilda hänsyn till Stora
Barriärrevet, som ligger utanför Australiens nordöstra kust. Revet består av
sammanhängande grund och levande korallrev till en längd av omkring 2 000 km.
Avståndet till Austrahen är upp till 145 sjömil. Området med revet anses vara
av mycket stort internationellt intresse, bl. a. från vetenskaplig synpunkt.
Enligt
1969 års lydelse av artikel III i oljeskyddskonventionen får olja eller
oljehaltig blandning släppas ut från fartyg endast under noga preciserade
föratsättningar. För tankfartyg är en av förutsättningarna att fartyget
befinner sig mer än 50 sjömil från närmaste land. I fråga om torrlastfartyg är
motsvarande förutsättning att uttömningen sker så långt från land som det är
praktiskt möjligt. Stora Barriärrevet räknas inte som land. Det ligger också
mer än 50 sjömil från Australien. 1 vissa fall skulle det alltså vara tUlåtet
att släppa ut olja, visserligen i begränsad mängd, från fartyg över eUer i
närheten av revet. Även begränsade utsläpp kan leda till svåra skador på
revet.
Med
hänsyn till dessa omständigheter beslöt IMCO:s generalförsamling år 1971 genom
resolution A. 232 (VII), att Stora Barriärrevet vid tillämpningen av
konventionen skall betraktas som land. Det resultatet uppnåddes genom ändring
av artiklarna I och III. Enligt 1969 års lydelse av artikel 1 betyder
"närmaste land" i uttrycket "från närmaste
Prop. 1972: 38 21
land"
den baslinje från vilket territorialhavet räknas. Enligt ändringen räknas
avståndet från närmaste land utanför Australiens ostkust från en bruten linje
som är bestämd av punkter som anges med längd- och breddgrader och befinner sig
utanför revet. Artikel III i 1969 års lydelse föreskriver, som jag nämnde, att
utsläpp från torrlastfartyg skall ske så långt från land som det är praktiskt
möjligt. Enligt ändringen skall utsläppet ske så långt "från närmaste
land" som det är praktiskt möjligt. Därmed skyddas revet även för utsläpp
från torrlastfartyg.
1
sin resolution om konventionsändringen uppmanar IMCO medlemsstaterna att
godkänna ändringen så snart som möjligt efter det att 1969 års ändringar har
trätt i kraft internationellt. Vidare rekommenderar IMCO de medlemsstater som
nationellt tillämpar 1969 års ändringar att också tillämpa reglerna om skydd av
Stora Barriärrevet.
Artikel
VI a och den nya bilagan rör storleken av lasttankar i
tankfartyg m. m.
IMCO:s
församhngsmöte år 1971 uttalade att det inte är möjligt att helt undgå
sjöolyckor, fastän olika åtgärder har vidtagits för att förebygga
sammanstötningar och grundstötningar. Det är önskvärt att de skador på
omgivningen som följer av olyckor minskas så långt det är möjligt. Om stora
lasttankar för olja får byggas helt oreglerat, leder det till risk för
allvarlig förorening av omgivningen vid olyckor även med enstaka fartyg.
Församlingsmötet övervägde rekommendationer som IMCO:s sjösäkerhetskommitté
hade utarbetat om begränsning av lasttankars storlek och om arrangemang av
sådana tankar i fartyg. Mötet fann att bestämmelser i sådana frågor bäst skulle
komma till allmän till-lämpning om de togs in i oljeskyddskonventionen. Mötet
antog genom resolution A. 246 (VII) en ny artikel VI a i
konventionen och en ny bilaga till konventionen.
Huvudregeln
enligt de nya bestämmelserna innebär att ett fartygs lasttankar skall vara
arrangerade så, att ett oljeutflöde från fartyget vid kollision eller
grundstötning inte skall överstiga 30 000 m. Storleken av s. k. centertankar
och sidotankar får inte överstiga 50 000 m resp. 22 500 m. Även lasttankarnas
längd begränsas. För fartyg med större bruttodräktighet än ungefär 410 000 ton
medges något större tankar och något större möjliga oljeutflöden enligt en
proportionellt stigande kurva. Maximum för det tUlåtna möjliga utflödet har
satts vid 40 000 m. De särskilda reglerna för de största fartygen tillkom under
församlingsmötet som en kompromiss för att göra det möjligt att nå enighet om
tankbegränsningsregler.
De
nya reglerna ar tillämpliga på tankfartyg för vilket byggnadskontrakt tecknas
den dag då reglerna träder i kraft eller senare. Från två år' efter
ikraftträdandet gäller reglerna även för vissa tankfartyg för vilka'
byggnadskontrakt har tecknats före ikraftträdandet eller, om sådant kontrakt
inte finns, på vilka kölen då är sträckt eller som då befinner
Prop. 1972: 38 22
sig
i motsvarande byggnadsstadium. Reglerna är nämligen tillämpliga om sådant
fartyg levereras efter den 1 januari 1977 eller, vid tidigare leverans, om
byggnadskontrakt har tecknats efter den 1 januari 1972 eller om kölen är
sträckt eller fartyget befinner sig i motsvarande byggnadsstadium efter den 30
juni 1972 och byggnadskontrakt inte finns dessförinnan.
För
att göra det möjligt att kontrollera att reglerna om lasttankar efterlevs
infördes i artikel VI a krav på särskilt certifikat för tankfartyg.
Certifikatet skaU utfärdas av behörig myndighet i vederbörande medlemsstat och
innehålla uppgift om antingen att fartyget är konstruerat enligt de nya reglerna
eller att reglerna inte är tillämpliga på fartyget. Medlemsstaten får inte
tiUåta att fartyget används till sjöfart om det saknar sådant certifikat.
Vidare får medlemsstat vägra utiändskt tankfartyg tUlträde till hamn inom
statens sjöterritorium och till terminal som inte är landbaserad men som lyder
under statens regering, om inte fartyget är konstruerat enligt de nya reglerna
och dessa är till-lämpliga.
Med
stöd av en regel i artikel XVI bestämde församlingsmötet, att
konventionsändringarna om oljelasttankar är så viktiga att en medlemsstat som
inte godkänner ändringarna inom 12 månader efter det att de har kommit i kraft
skall upphöra att vara ansluten till konventionen. Mötet rekommenderade vidare
medlemsstaterna att nationellt sätta i kraft regler i överensstämmelse med
konventionsändringarna så snart som möjligt utan att invänta att ändringarna
träder i kraft internationellt.
Sjöfartsverket
tillstyrker ändringarna för Stora Barriärrevet. I fråga om ändringarna i övrigt
anför sjöfartsverket att det inte kan komma , i fråga att Sverige underlåter
att godkänna konventionsändringarna om oljelasttankar och därigenom blir
uteslutet från konventionen. Ändringarna bör därför godkännas. Verket föreslår
att svenska bestämmelser sätts i kraft så snart som möjligt efter
riksdagsbehandlingen av frågan.
Remissinstanserna
ansluter sig till sjöfartsverkets uppfattning utan andra erinringar än
följande. Oljeskyddsunionen framhåUer att de angivna maximikvantiteterna
innebär en väsentlig begränsning. Även de reducerade kvantiteterna är
emeUertid mer än tUlräckliga för att åstadkomma katastrofala verkningar. Som
medel att förebygga oljekatastrofer är de föreslagna konventionsreglerna
således av relativt ringa värde. Ivern att bringa reglerna i tillämpning
snarast möjligt synes därför inte kunna frånkännas ett drag av
demonstrationspolitik. Ingripanden i fråga om tankindelningen har betydande
ekonomiska verkningar, och det är därför mmdre troligt att IMCO:s uppmaning om
snar tillämpning av reglerna kommer att följas i någon större utsträckning.
Svensk skeppsforskning anför att den starka stegring i kostnaderna som
Prop.
1972: 38 23
särskilt
de större fartygen skuUe utsättas för enligt det ursprungliga förslaget
lindras något genom den ändring i sjösäkerhetskommitténs förslag som gjordes
vid församlingsmötet.
Departementschefen
Den
tilltagande föroreningen av havet har föranlett successivt ökade ansträngningar
att motverka och förhindra detta slags miljöförstöring. Härmed sammanhängande
problem behandlas av ett flertal internationella organ. Sålunda kommer
havsföroreningsfrågorna att tas upp vid FN:s miljövårdskonferens i Stockholm år
'1972. Vidare förbereder IMCO, den mellanstatiiga rådgivande
sjöfartsorganisationen, en konferens år 1973 som avses behandla bl. a. frågan
om nya regler för hanteringen av olja ombord på fartyg.
Föroreningsämnena
och föroreningskällorna är många. Det finns också flera vägar, på vilka
föroreningar tillförs vattnet. Olika skadliga avfall, främst från industriell
verksamhet och från samhällen, tillförs havet genom direktutsläpp, med floder,
med luftströmmar etc. Fartyg medverkar till föroreningarna genom att last
dumpas i havet och genom att olja och andra skadliga ämnen kommer ut i vattnet
till följd av sjöolyckor eller som en följd av hanteringen ombord.
Oljeutsläpp
från fartyg svarar endast för en mindre del av föroreningarna av havet. Inte
desto mindre är det av stor vikt att alla de åtgärder som är tekniskt och
ekonomiskt möjliga vidtas för att förhindra eller begränsa sådana utsläpp. För
att sjöolyckor skall undvikas och verkningarna av sjöolyckor, bl. a.
föroreningar, skall begränsas pågår arbete inom IMCO och andra organ, vilket
syftar till att nå enighet om nya regler för sjötrafiken, bl. a. särskilda
vägar för djupgående fartyg och trafikseparering i farvatten med tät trafik,
samt skärpta regler för konstruktion av fartyg.
I
fråga om handhavandet av olja ombord på fartyg gäller 1954 års in-temationella
oljeskyddskonvention med däri år 1962 vidtagna ändringar. Konventionen
förbjuder inom särskilda zoner utsläpp från fartyg, som konventionen är
tillämplig på, av s. k. beständig olja och blandning som innehåUer minst 100
miljondelar sådan olja. Fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 ton, för
vilka byggnadskontrakt tecknats efter tidpunkten för ikraftträdandet av 1962
års ändringar, är överaUt till sjöss förbjudna att släppa ut olja eller
oljeblandning av angivet slag. Med beständig olja förstås råolja, brännolja,
tjock dieselolja och smörjolja.
IMCO:s
generalförsamling antog i oktober 1969 nya ändringar i oljeskyddskonventionen
och rekommenderade medlemsstaternas regeringar att godkänna ändringarna. Dessa
som syftar till en ytterligare inskränkning av rätten att släppa ut olja från
fartyg träder i kraft för samtliga
Prop. 1972: 38 24
44
konventionsstater, när två tredjedelar av staterna har godkänt dem. Vid
utgången av år 1971 hade åtta stater underrättat IMCO om sitt godkännande,
nämligen Danmark, Island, Norge, Storbritannien, Sovjetunionen, Japan,
Madagaskar och Syrien. Dessa stater svarar tillsammans för omkring hälften av
världens tankfartygstonnage.
Vid
lastning av olja, barlastning och rengöring av oljetankar tillämpas numera på
de flesta tankfartygen det s. k. load on top-systemet. Detta system har verksamt
bidragit till att oljeutsläpp från tankfartyg har minskat. Den olja som finns
kvar i tankarna efter lossning och det vatten som används för rengöring av
tankarna liksom oljeförorenat barlastvatten samlas i en s. k. sloptank (en av
lasttankarna), där oljan genom s. k. settling skiljs från vattnet innan vattnet
töms ut. Nästan alla oljerester behålls i sloptanken, och ny olja lastas
"på toppen" av oljeresterna om oljesorterna är lämpliga att förena.
Oljeresterna lämnas i allmänhet tiUsammans med nylastad olja till ett
raffinaderi. Om load on top-systemet används på rätt sätt, undviks oljeutsläpp
från tankfartyg i stor utsträckning.
Tillämpningen
av oljeskyddskonventionen i dess nuvarande lydelse erbjuder vissa svårigheter.
Det är inte lätt att bevisa inför domstol, att ett utsläpp från fartyg har
innehållit minst 100 miljondelar olja. Utan ett prov på den utsläppta vätskan
innan den nått vattnet eller andra kompletterande bevisdata är t. ex. ett foto
av en oljefläck i allmänhet inte tillräckligt bevis om brott mot konventionen.
Vidare tillåter konventionen oljeutsläpp utanför de förbjudna zonerna.
Tillämpningen av load on top-systemet innebär att konventionens nuvarande
bestämmelser överträds i viss mån, åtminstone när det gäller fartyg med en
bruttodräktighet av minst 20 000 ton. Under slutskedet av vattenuttömningen
från sloptanken, när oljeskiktet av tankinnehållet närmar sig
avtappningska-nalen, överskrider nämhgen oljekoncentrationen i det uttömda
vattnet lätt 100 miljondelar. Ä andra sidan kan en tankbåt, som ligger stilla
eller förflyttar sig mycket sakta, utan att konventionens nuvarande bestämmelser
överträds orsaka aUvarlig förorening genom att släppa ut en stor mängd vatten
med en oljekoncentration som ligger strax under 100 miljondelar.
Syftet
med 1969 års ändringar i konventionen är bl. a. att man skall komma till rätta
med nämnda olägenheter. Inte någonstans på havet får beständig olja eller
oljeblandning släppas ut från fartyg. De "fria" zonerna slopas
sålunda. Det särskUda förbudet för nya tankfartyg med en brattodräktighet av
minst 20 000 ton tas bort i anslutning därtill. Med oljehaltig blandning avses
enligt den ändrade lydelsen varje blandning som innehåller olja; Undantag från
förbudet gäller endast, om mängden oljeutsläpp i förhållande till fartygets
hastighet den s. k. momentana oljeuttömningshastigheten inte överstiger 60
liter per sjömU. Vidare skall fartyget vara under gång, "en route",
vUket i detta
Prop. 1972: 38 25
sammanhang
innebär att fartyget inte får ligga stilla eller cirkulera på en plats. För
tankfartyg tUlkommer den begränsningen att den totala mängden beständig olja
som får släppas ut från barlastutrymmena under en barlastresa inte får
överstiga 1/15 000 av lastutrymmet. Om ett tankfartyg befinner sig inom 50
sjömil från land, får barlast släppas ut endast från tankar som har blivit
ordentiigt rengjorda. Denna bestämmelse innebär i praktiken ett totalförbud mot
utsläpp av olja från barlastutrymmen i tankfartyg inom 50 sjömil från land. I
fråga om utsläpp från torrlastfartyg och från tankfartygs rännstenar i
maskinutrymmen gäller, fömtom kraven om momentan uttömningshastighet och
fartygets gång, att oljekoncentrationen skall vara mindre än 100 miljondelar
och att utsläppet skall göras så långt från land som är praktiskt möjligt.
Den
tUlåtna momentana uttömningshastigheten har valts med hänsyn till bl. a.
resultatet av prov som har gjorts under ledning av Warren Spring laboratoriet i
Storbritannien. IMCO har lämnat uppdrag åt GESAMP (Group of Experts on Scientific
Aspects of Marine Pollu-tion) att undersöka om oljeutsläpp tiU en mängd av 60
liter per sjömil har skadliga verkningar.
Regeln
om högst 60 liter olja per sjömil är strängare än bestämningen 100 miljondelar,
om tankfartyg släpper ut oljeblandning i stor mängd eller om fartyg förflyttar
sig mycket sakta. Om fartyget ligger stilla är, som jag nämnde, utsläpp av
beständig olja helt förbjudet. Regeln leder till att oljerester i allt
väsentUgt måste behållas eller förbrukas ombord eller lämnas i land. Vidare
krävs av den som använder tankfartyg, att han tillämpar load on top-systemet
eller ett annat, minst lika effektivt system. Detta innebär en avsevärd vinning
från miljöskyddssynpunkt. Enligt uppgift sker nämligen i dag en betydande del
av oljeutsläppen från fartyg från de tankfartyg som inte tillämpar load on
top-systemet.
Tillsynen
över efterlevnaden av konventionen underlättas genom att en mera detaljerad
oljedagbok skall föras ombord. Oljedagboken skall lämna fullständig redogörelse
för åtgärder med oljelasten, för fartygets hastighet och belägenhet under
utsläpp och för åtgärder med oljerester. Arbete pågår också för att utveckla en
automatisk skrivare ombord, som skall registrera fartygets hastighet och
position samt oljehalten i utsläpp. Ett tankfartyg som kommer till en hamn
efter en barlastresa utan att ha oljerester i lastutrymmen, skall bli föremål
för särskUd undersökning, om det inte framgår att oljeresterna har lämnats till
rnottagningsanlägg-ning i land. Förslag om samarbete mellan regeringarna i
fråga om inspektioner behandlas f. n. inom IMCO. För den övervakande verksamheten
uppkommer ytterligare en fördel. Om oljeutsläpp upptäcks inom 50 sjömil från
land och det kan faststäUas att utsläppet består av beständig olja som har
kommit från ett tankfartygs oljelasttankar, finns förutsättningar för åtal.
Som jag nämnde är nämligen utsläpp från ej rengjorda lasttankar i tankfartyg
förbjudet inom 50 sjömU från land.
Prop. 1972: 38 26
Ändringarna
inskränker den nuvarande rätten till utsläpp av smörjolja som från
maskinutrymme har runnit eller läckt till rännsten, utsläpp av rester från
rening eller klargöring av brännolja eller smörjolja och utsläpp av olja från
torrlastfartyg på väg till hamn utan passande mottagningsanläggning. Det
följer härav att fartyg i större utsträckning än hittills varit nödvändigt
måste utrustas med oljeavskiljare och att oljeav-skiljare måste användas vid
tömning av rännstenar och om bränsletankar används för vattenbarlast. Om
oljehaltig blandning inte kan passera en oljeavskiljare, måste blandningen
förvaras ombord tills den kan lämnas till en mottagningsanläggning i land. IMCO
har antagit en rekommendation om standardiserad utrustning för överföring av
oljeblandat vatten från rännstenar till mottagningsanläggning i hamn. En annan
rekommendation anger minimikrav i fråga om oljeavskiljare och oljehaltmätare
att användas i fartyg. Oljehaltmätarna befinner sig i ett tidigt
utvecklingsstadium, men de kan bedömas bli ett verksamt bidrag i
ansträngningama att hålla oljeutsläppen inom tillåtna gränser.
Genom
ändringarna utvidgas sluthgen skyldigheten att lämna underrättelse till bl. a.
IMCO efter anmälan om överträdelse av konventionen.
Nästan
alla remissinstanser har i likhet med sjöfartsverket uttalat sig för att Sverige
ratificerar konventionsändringarna. Flera instanser uttalar att ändringarna
innebär förbättringar. I några remissvar uttalas missnöje med utformningen av
de nya undantagen från förbudet att släppa ut olja.
I
anslutning härtill vill jag framhåUa att bestämmelserna i oljeskyddskonventionen
även efter 1969 års ändringar framstår som otillräckliga i olika hänseenden.
Konventionsändringama innebär emellertid som helhet klara förbättringar och
får därmed ses som ett steg på vägen mot målet att utsläpp av olja från fartyg
över huvud inte skall förekomma. Arbete för ytterligare skärpning av reglerna
pågår inom IMCO. Som jag nämnde avser IMCO att behandla sådana frågor vid en
konferens år 1973. Med hänsyn tUl de förbättringar som 1969 års ändringar i
oljeskyddskonventionen innebär förordar jag att Sverige godkänner dessa.
IMCO:s
församlingsmöte år 1971 uppmanade medlemsstaterna att i fråga om fartyg som är
registrerade i det egna landet snarast sätta i kraft 1969 års
konventionsändringar genom nationella bestämmelser. Oljedagböcker och andra
dokument enligt 1969 års regler bör godtas. Medlemsstatema bör vidare främja
utvecklingen och användningen av metoder för att ta hand om rester från
rengöring av brännolja eller smörjolja på fartyg.
Sjöfartsverket
föreslår att svenska regler motsvarande l969 åi:s konventionsändringar sätts i
kraft så snart riksdagsbehandlingen har avslutats, och de flesta
remissinstanserna- tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Jag
delar uppfattningen om det angelägna i att 1969 års konven-
Prop. 1972: 38 27
tionsändringar
snarast bringas i tillämpning och förordar sålunda att svenska regler med
anledning av ändringarna med de justeringar som följer av vad jag strax skall
anföra om 1971 års konventionsändringar och resolutionen om nationell
tillämpning därav sätts i kraft den 1 juli 1972 även om ändringarna då ännu
inte har trätt i kraft internationellt. Vissa övergångsbestämmelser bör
emellertid meddelas. Jag behandlar den frågan närmare när jag redogör för
lagstiftningen.
Jag
förordar att Sverige redan nu godkänner 1971 års konventionsändringar i fråga
om Stora Barriärrevet och att svenska regler i frågan sätts i kraft redan den 1
juli 1972.
Naturvårdsverket föreslår
i sitt yttrande att från svensk sida åtgärder vidtas för att ett hknande skydd
som för Stora Barriärrevet skapas tor Östersjön, som också är ett känsligt
vattenområde. Enligt min mening bör vid IMCO:s konferens år 1973 i första hand
prövas möjligheten att ge ett liknande skydd för alla vattenområden. Om det
inte är möjligt, bör åtgärder vidtas för att ge särskilt känsliga
vattenområden, bl. a. Östersjön, sådant skydd.
Med
hänsyn till angelägenheten av att möjliga åtgärder vidtas för att begränsa
skadeverkningarna av olyckor med tankfartyg hälsar jag med tUlfredsställelse
att enighet har kunnat uppnås inom IMCO om regler om begränsning av storleken
av lasttankar i tankfartyg och om arrangemang av sådana tankar även om dessa
regler enligt svensk uppfattning är klart otillräckliga. Jag förordar att även
dessa konventionsändringar godkänns av Sverige och att svenska regler sätts i
kraft redan den 1 juli 1972.
3.
Lagstiftningsfrågor Gällande bestämmelser
Enligt
1 § första stycket lagen (1956: 86) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg får olja inte tömmas från fartyg i vattenområde som utgör svenskt
territorium. I den mån så är möjhgt skall även utflöde av olja från fartyg
förhindras i sådant vattenområde. För annat vattenområde kan Kungl. Maj:t
enligt paragrafens andra stycke bestämma att samma regler skall gälla i fråga
om svenska tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton och
andra svenska fartyg (s. k. torrlastfartyg) med, en brattodräktighet av minst
500 registerton eller i fråga om vissa slag av sådana fartyg. Paragrafen innehåller
vidare bestämmelser om vad som innefattas i lagens begrepp olja.
I
2 § föreskrivs undantag från bestämmelserna i 1 §. I särskilt angiv-
Prop. 1972: 38 28
na
fall får oljehaltigt slagvatten samt bottensats tömmas. Bottensats skall tömmas
så långt från land som omständigheterna medger.
Enligt 3 § kan Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t utser meddela bestämmelser för visst
svenskt vattenområde för att förebygga att vattnet förorenas genom sådant
avfall från fartyg som inte är olja eller genom slagvatten eller bottensats som
avses i 2 §.
Svenskt tankfartyg med en
bruttodräktighet av minst 150 registerton och svenskt torrlastfartyg med en
brattodräktighet av minst 500 registerton får enligt 4 § inte nyttjas till
sjöfart, om inte fartyget är utrustat antingen med anordningar för att
förebygga att beständig brännolja flödar ut i fartyget (t. ex. kofferdammar)
eller med inrättning som hindrar otillåten vattenförorening genom oljehaltigt
slagvatten (oljeavskiljare). Vidare föreskrivs att svenskt torrlastfartyg inte
får föra vatten i bränsletank, om inte fartyget är utrustat med
oljeavskiljare. Tillsyn över efterlevnaden av 4 § utövas enligt lagen (1965:
719) om säkerheten på fartyg.
Anläggning
för att ta mot oljehaltig blandning från fartyg skall finnas i allmän hamn som
Kungl. Maj:t bestämmer (5 §).
6
§ talar om oljedagbok, 7 § innehåller straffbestämmelser och 8 § hänvisar till
bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. 1) om laga domstol.
Enligt 9 § är lagen
tillämplig på svenskt icke kommersiellt statsfartyg endast efter förordnande
av Kungl. Maj:t. Vidare påpekas att lagen inte inskränker de befogenheter som
följer av hälsovårdsstadgan (1958: 663).
I
10 § ges Kungl. Maj:t befogenhet att meddela bestämmelser enligt 1 § andra
stycket även för fartyg med lägre bruttodräktighet än som anges där och att
förordna att vad som föreskrivs i 2 och 4 §§ om fartyg med viss minsta
bruttodräktighet skall gälla också fartyg med lägre bruttodräktighet.
Befogenhet för Kungl. Maj:t att förordna om utvidgning av skyldigheten för
fartyg att föra oljedagbok ges i 6 §.
Enhgt övergångsbestämmelse
till en ändring i lagen kan tillstånd ges för torrlastfartyg, för vilket kölen
sträckts före utgången av juni 1968, att föra vatten i bränsletank, fastän
fartyget inte har oljeavskiljare, och att tömma olja då fartyget är på väg till
hamn utan anläggning för mottagning av oljehaltigt barlastvatten.
I 1
§ första stycket kungörelsen (1958:191) med tillämpningsföreskrifter till
lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
föreskrivs att vad som sägs i 1 § första stycket lagen skall i fråga om svenskt
tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton och annat svenskt
fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton gälla även inom de s.
k. förbjudna zonerna. Dessa zoner omfattar dels allt havsområde inom ett
avstånd av 50 sjömil från närmaste land, dels bl. a. övriga delar av Nordsjön,
Östersjön och Bottenhavet.
Enligt
1 § andra stycket kungörelsen får svenskt fartyg med en brut-
Prop.
1972: 38 29
todräktighet
av minst 20 000 registerton, för vilket byggnadskontrakt tecknats den 18 maj
1967' eller senare, inte tömma olja i något vattenområde. När särskilda
omständigheter föreligger får sådant fartyg emellertid tömma olja utanför de
förbjudna zonerna. Uppgift om sådan tömning skall lämnas till sjöfartsverket.
I 1
a § utvidgas bestämmelserna för de förbjudna zonerna att gälla alla svenska
tankfartyg och även de svenska torrlastfartyg under 500 bruftoregisterton som
har en maskinstyrka om minst 400 effektiva hästkrafter. För dessa fartyg
gäller även vad som föreskrivs i lagens 2, 4 och 6 §§ om fartyg med viss minsta
bruttodräktighet. Sjöfartsverket kan medge undantag från föreskriftema i 1 a §.
Enligt
2 § förstås med olja, förutom råolja och smörjolja, sådan dieselolja och annan
brännolja av vUken minst 50 volymprocent återstår efter destillation enligt en
angiven metod.
I 3
§ bemyndigas länsstyrelserna att meddela bestämmelser till förebyggande av att
vattnet inom visst svenskt vattenområde förorenas genom annat avfall från
fartyg än olja eller genom uttömning av slagvatten eller bottensats som avses
i 2 § lagen.
Bestämmelser
om anordningar till förebyggande av att beständig brännolja flödar ut i fartyg
meddelas av sjöfartsverket (4 §). Oljeavskiljare eller inrättning för rening
av slagvatten skall vara godkänd av verket.
Föreskrifter
om förande av oljedagbok meddelas av sjöfartsverket (5 §)
Enligt
kungörelsens 6 § är lagen, utom 4 och 6 §§, tillämplig på svenskt örlogsfartyg.
Oljemottagningsanläggning
skall enligt 7 § finnas i allmän hamn i Luleå, Stockholm, Norrköping, Malmö,
Hälsingborg och Göteborg. I Piteå, Skellefteå, Umeå, Härnösand, Sundsvall,
Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, Södertälje, Oskarshamn, Kalmar, Visby, Slite, Karlskrona,
Trelleborg, Landskrona, Falkenberg, Lidköping, Karlstad, Kristinehamn,
Västerås och Köping skall i allmän hamn finnas anordning av enklare slag, som
kan ta mot begränsade mängder olja och oljerester från fartyg. Sjöfartsverket
meddelar föreskrifter om mottagningsanläggningama och mottagningsanordningarna.
Enligt
8 kap. 4 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg är staten skyldig att
ersätta skada, som har vållats, om fartygs avgång har hindrats av
nyttjandeförbud som utan skähg anledning har meddelats av annan än
sjösäkerhetsdirektören i sjöfartsverket och om det inte fanns skälig anledning
till förbudet. Talan om ersättning skall enligt paragrafens andra stycke väckas
inom två år från dagen för beslutet.
Prop. 1972: 38 30
Lagstiftning
med anledning av ändringarna i oljeskyddskonventionen
Som
jag nämnde föreslår sjöfartsverket att 1956 års lag ändras så, att
bestämmelserna bringas i överensstämmelse med den ändrade lydelsen av
oljeskyddskonventionen. Sålunda föreslår verket med anledning av 1969 års
konventionsändringar att lagen i 1 § direkt föreskriver förbud mot oljeutsläpp
från svenskt fartyg i vattenområde utanför Sveriges sjöterritorium. Enligt
verket behövs inte längre den konstruktionen att Kungl. Maj:t bestämmer om
förbud utom sjöterritoriet, eftersom systemet med förbjudna zoner inte behålls
i konventionen. Enligt förslaget skall lagens bestämmelser om olja gälla även
oljehaltig blandning oavsett blandningens oljehalt. Undantagsreglema i 2 §
ändras i huvudsak enligt de nya undantagsreglerna i artikel III i konventionen.
I 4 § första stycket bör talas om anordningar till förebyggande av att
"olja" och inte "beständig brännolja" flödar ut i fartyget.
Vidare föreslår verket att de nya lagreglema sätts i kraft så snart
riksdagsbehandlingen har avslutats.
Sjöfartsverket
föreslår lagändring även med anledning av 1971 års konventionsändringar. För
lagstiftning om särskilt skydd av Stora Barriärrevet bör Kungl. Maj:t
bemyndigas föreskriva undantag från den allmänna regeln om varifrån avstånd
"från närmaste land" räknas. Reglerna om tankarrangemang och
tankstorleksbegränsningar i tankfartyg är av teknisk natur, framhåller verket,
och lämpar sig därför inte för reglering i lag. Lagen bör bemyndiga Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kimgl. Maj:t utser att meddela föreskrifter. I likhet
med vad som gäller enhgt lagstiftningen om säkerheten på fartyg bör
sjöfartsverket meddela föreskrifterna. Lagen bör föreskriva krav på certifikat
för tankfartyg och rätt att a-wisa utländska fartyg som saknar certifikat.
Straffbestämmelse bör ges för överträdelse av föreskrift om tankstorlek eller
tankarrangemang och av föreskrift om certifikat. Lagändringen bör sättas i
kraft snarast möjligt efter riksdagsbehandlingen av lagförslaget.
Remissinstanserna
tillstyrker i huvudsak lagförslagen eller lämnar dem utan erinran.
Om
det inte är möjligt att åstadkomma ett internationellt beslut om att 1962 års
särskilda förbud mot utsläpp för större fartyg återinförs tillsammans med 1969
års ändringar, innan dessa träder i kraft, bör motsvarande svenska bestämmelse
ändå behållas, anser oljeskyddsunionen.
I
sitt yttrande över förslaget tUl lagstiftning med anledning av 1969 års
konventionsändringar anför statens naturvårdsverk, att Sverige i likhet med
USA bör överväga att påskynda tUlämpningen av de nya reglerna genom att ändra
den nationella lagstiftningen så snart Sverige har ratificerat
konventionsändringarna.
Prop. 1972: 38 31
Remissinstansernas
övriga synpunkter på utformningen av lagreglerna redovisar jag i speciahnotiveringen.
Mottagningsstationer,
skärpt kontroll och påföljder .
I
motioner tiU 1968 års riksdag (I: 420 och II: 528)
hemställdes att riksdagen hos Kungl. Mäj:t skuUe begära förslag om sådan
ändring av straffbestämmelsema i 1956 års lag, att straffmaximum höjs från fängelse
i högst sex månader tUl fängelse i högst ett år. Motionärerna hemställde också
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning av föratsättningama
för att införa en bestämmelse om att fartygsbefäl, som åsidosätter förbudet mot
oljeutsläpp, skall kunna mista sin behörighet till tjänst på fartyg.
I
anledning av motionema understirök riksdagen (3LU 1968: 49, rskr 1968: 233)
angelägenheten av att man snarast möjligt kommer till rätta med det av
motionärerna aktualiserade problemet att förbättra efterlevnaden av 1956 års
lag. Riksdagen fann emellertid att i första hand åtgärder bör vidtas som
syftar till att anordna och förbättra mottagningsstationer för oljerester och
där ge fartygen tillfredsställande service och vidare att införa skärpt
kontroU. Om resultatet av dessa åtgärder inte inom skälig tid skulle visa sig
tillräckliga bör det dels övervägas att skärpa påföljderna i den riktning
motionärerna anfört, dels utredas möjligheterna att vidta vissa av
riksåklagaren i remissyttrande över motionema anvisade åtgärder av ekonomisk
och försäkringsmässig natur. Vidare hänvisade riksdagen till att frågan
huruvida befäl skall kunna mista sin behörighet till tjänst på fartyg på grund
av att han har åsidosatt förbud mot oljeutsläpp skulle tas upp inom IMCO.
I
vissa remissyttranden över sjöfartsverkets förslag till ändringar i 1956 års
lag i anledning av 1969 års konventionsändringar och över verkets förslag tUl
införande av bestämmelse som öppnar möjlighet att meddela förbud eller
föreläggande för att begränsa eller hindra oljeutsläpp har frågorna om
mottagningsstationer, skärpt kontroll och därtill anknutna problem berörts.
Rederiföreningen
för mindre fartyg påpekar vikten av att man genom mottagningsanordningar i
hamnama sörjer för att fartygen på ett enkelt, snabbt och bUligt sätt skall
kunna bli av med oljerester och oljeförorenat barlastvatten. Enligt Svenska
maskinbefälsförbundet är reglema om förbud mot vattenförorening svåra att
följa på grund av brister i mottagningsförhållandena i ett flertal svenska
hamnar. För att i möjligaste mån eliminera riskerna för oljeutsläpp måste man i
första hand ålägga hamn-förvaltningama att håUa betydhgt effektivare
anordningar för mottagning av oljehaltigt vatten och oljerester från fartyg.
Fartyg måste lätt och till skälig kostnad kunna lämna oljerester i hamnama.
Stockholms
Prop.
1972: 38 32
handelskammare
menar att det allmänna bör underlätta de praktiska svårigheterna för
rederierna. Det kan inte vara realistiskt att räkna med en omfattande
efterlevnad av ändringarna i konventionen om inte mot-tagningsmöjhghetema blir
sådana, att mottagning av olja kan ske effektivt och till rimlig kostnad.
Kommerskollegium delar handelskammarens synpunkter.
Sjöassuradörernas
förening erinrar om att både tankrengöringssta-tioner med tillräcklig kapacitet
och stationer för mottagning av barlastvatten som har förorenats av kemikalier
saknas i Sverige. Enligt Sveriges varvsindustriförening är det nödvändigt att
en tankrengöringsanläggning snarast kommer tiU stånd inom Göteborgsområdet.
I
flera remissyttranden ägnas uppmärksamhet åt svårigheterna att identifiera
fartyg som släppt ut olja och i anslutning därtill påföljdsfrågor och
kontrollfrågor i övrigt. Det är en utbredd uppfattning att alla kontrollmöjligheter
bör tillvaratas. Flera remissinstanser önskar också skärpta påföljder.
Generaltullstyrelsen
framhåller att nya tekniska hjälpmedel är under utveckling och att effektivare
övervaknings- och identifieringsmetoder sannolikt kommer att finnas inom en
relativt snar famtid. Rikspolisstyrelsen uttalar sig för ett vidare ansvar för
befälhavaren och anför i sammanhanget att den nuvarande bestämmelsen (7 §
tredje stycket i 1956 års lag) om att fartygets redare kan dömas till ansvar om
utsläpp av olja skett med hans vetskap och vilja saknar praktisk betydelse.
Rikspolisstyrelsen berör även svårigheterna att med säkerhet fastställa
orsaken till oljeutsläpp och att avgöra vem som är ansvarig för utsläppet.
General-tullstyrelsen, som delar rikspolisstyrelsens uppfattning om ett vidare
ansvar för befälhavaren, anför att ansvarsbestämmelserna tolkas så snävt att
endast den som direkt har orsakat ett oljeutsläpp åtalas och döms.
Oljeskyddsunionen anser
det vara en vinst att 1969 års konventionsändringar ger klarare bestämmelser
om oljedagboken. Unionen uttalar i sammanhanget att det också behövs mycket
effektivare övervakning och beivrande av underlåtenhet att föra oljedagbok och
brister i bokens förande. Enligt unionens uppfattning saknar åtskilliga fartyg
oljedagbok eller har ytterst bristfälliga anteckningar i boken. Unionen uttalar
sig för stränga och kännbara straffpåföljder vid underlåtenhet att föra oljedagbok
och för falska och vilseledande anteckningar däri.
Befogenhet
för myndighet att meddela förbud eller föreläggande
Sjöfartsverket
I
skrivelse den 22 december 1970 föreslog sjöfartsverket, som förut nämnts, att i
1956 års lag införs regler om befogenhet för tillsynsmyndighet att meddela
förbud eller föreläggande som är nödvändigt för att
Prop.
1972: 38 33
hindra
otiUåtet utsläpp av olja från fartyg. I detta avsnitt redovisas verkets
allmänna överväganden i ämnet. De konkreta åtgärder i fråga om beslut eller
föreläggande som verket föreslår och remissinstansernas inställning därtiU
kommer att redovisas i specialmotiveringen (1114 §§).
Sjöfartsverket
framhåller att, om löskommen olja alls kan bekämpas, kostnadema for
bekämpningen ofta blir mycket stora även om omfattningen av oljeutflödet
framstår som ringa. Med hänsyn härtill och till den alltmer ökande oljetrafiken
i svenska farvatten framstår det som särskilt angeläget att söka hindra
förorening av vatten och kuster genom olja.
I
svenska farvatten härrör .oljeföroreningar tUl sjöss huvudsakligen från fartyg
från vUka olja eller oljehaltig blandning släpps ut avsiktligt eUer kommer lös
på grund av olyckshändelse.
Sjöolyckor
med tankfartyg, som får oljetankar uppslitna, framstår som det allvarligaste
miljöhotet. Som ett led i strävandena att minska riskerna för
fartygskollisioner ingår sjöfartsverkets åtgärder att förbättra farlederna och
deras säkerhetsanordningar, att åstadkomma säkrare sjömätningar och bättre
sjökort med bl. a. tungtrafikkorridorer utmärkta, att verka för att tankfartyg
anlitar lots även utom lotsningsområdena och att ge särskilda trafikregler för
tankfartygs färd i svårnavigabla farvatten. Vidare har skyldighet införts för
vissa oljefartyg att anlita lots i vissa farvatten.
Betydelsefullt
för att förebygga att olja kommer lös är vidare arbetet inom IMCO på
intemationella överenskommelser om fartygs konstruktion och utrustning och
sättet att använda både fartyget och utrustningen. Utbildningen av de
ombordanställda och bemanningen av tankfartyg med kvalificerat befäl är också
viktig.
Behov
har nu uppkommit av möjlighet att meddela föreläggande eller förbud som är
nödvändigt för att hindra uttömning eller utsläpp av olja från fartyg. Behovet
belyses av sjöfartsverket med några exempel och kommentarer i anslutning tUl
dem.
Vid
ett tillfälle bogserades skadade fartygsdelar från ett förlist tankfartyg
genom Stockholms skärgård med oljeskador som följd. Åtgärder mot
vattenförorening hade bort vidtas före bogseringen. Förebyggande åtgärder kan
också behöva vidtas mot fartyg som t. ex. på grund av skada läcker olja när
fartyget kommer in i hamn eUer redan när det går mot hamn. I fråga om fartyg
med skrovskada eller nedsatt manöverförmåga kan en lämplig åtgärd vara att
föreskriva biträde av lots eller assistans av bogserbåtar.
På
ett utländskt fartyg iakttogs stora mängder beständig brännolja i
maskinriunmets länsgropar. Oljan kom dit på grund av bl. a. läckor i
bränslesystemet. DriftförhåUandena ombord gjorde det nödvändigt att groparna
länsades med jämna mellanram. Befälhavaren följde inte uppmaningar att
avlägsna oljan genom att låta tömma den i en tankbil
3
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 38
Prop. 1972: 38 34
medan
fartyget låg i hamn. Det fanns därför sannolika skäl att misstänka att utsläpp
skuUe komma att ske mom vattenområde där utsläpp var förbjudet. Liknande
omständigheter har iakttagits på andra fartyg. Uttalande av sjöfartsverket om
lämphg åtgärd i fall som det nu angivna återges i specialmotiveringen.
På
ett svenskt fartyg iakttogs oljeblandat vatten i länsgroparna.
Läns-vatteorenaren var ansluten tiU länspiunpen, men den förbindande rörledningen
var stadigvarande tUlsluten. Vattenrenaren hade därför sannolikt ej använts.
Vid bunkring av ett annat fartyg hade en rörända, som ej skuUe användas,
försetts med en tiUslutningsanordning som emellertid stod öppen. När olja
släpptes in i röret, strömmade den ut på fartyget och vidare ned i vattnet. I
ett annat fall var bultarna till tUlslutnings-anordningen inte åtdragna med
påföljd att olja rann ut. I flera fall har oljeutsläpp berott på att ventiler
har ställts fel. Oljeutsläpp av denna typ kan imdvikas om handhavandet av
utrastningen övervakas och om försiktighetsåtgärder vidtas, t. ex. att
avloppsöppningar från fartygsdäcket sluts tiU. Kännedom om de åtgärder som bör
vidtas ingår i det yrkeskunnande som bör finnas ombord. Sjöfartsverket har
gett ut en handledning om åtgärder tiU förebyggande av vattenförorening genom
olja från fartyg. Handledningen behandlar frågor om tillsyn av installationer
m. m. ombord, åtgärder vid bunkring, lastning och lossning av petroleumprodukter,
barlastning, åtgärder under resa samt hantering av oljerester och
oljeförorenat vatten. En förrättningsman bör ha möjlighet att ge föreläggande
om nödvändiga försiktighetsåtgärder.
Vid
olyckor kan det vara av stor betydelse att åtgärder sätts in snabbt, t. ex.
länsning av en skadad oljetank. Det har förekommit att åtgärder har blivit
fördröjda på grund av bl. a. långdragna förhandlingar mellan det skadade
fartygets ägare och bärgare. I sådana situationer bör myndighet kunna ålägga
snabba åtgärder som är skäliga.
I
vissa fall kan det, som nyss berörts, vara nödvändigt att åtgärder för att
hindra utflöde av olja vidtas utan dröjsmål. Ätgärdema bör därför kunna utföras
som tvångsverkstäUelse. Risken att fartyget vid utebliven åtgärd håUs kvar
torde ej vara tiUräckligt påtryckningsmedel i de fall då särskild skyndsamhet
är nödvändig. Kostnaderna för verkställandet bör läggas på redaren eUer den som
i redarens ställe brakar fartyget.
De
frågor som kan komma upp till bedömning i fall som nu avses är huvudsakligen av
fartygsteknisk och navigatorisk art, dvs. frågor i vilka sjöfartsverket har
särskild sakkunskap. Uppgiften att meddela föreläggande och förbud bör, i
överensstämmelse med tidigare meddelade tUlsynsuppdrag i 1956 års lag,
anförtros tillsynsmyndighet enligt lagen om säkerheten på fartyg.
I
förslaget hänvisas vidare tiU bestämmelserna i lagen om säkerheten på fartyg om
vUka som får fatta beslut om förbud mot fartygs nyttjande, underställning av
beslut, beslutets innehåll, delgivning med vissa
Prop. 1972: 38 35
myndigheter,
besvär, åtgärder för att hindra fartygs avgång samt ersättning för skada som
har vållats av förbud. Nu förevarande ärenden bör handläggas i samma ordning.
En bestämmelse bör ges om påföljd för den som bryter mot förbud eller
föreläggande.
Remissyttranden
Att
befogenhet bör tiUskapas för tillsynsmyndighet att meddela förbud eller
föreläggande i det syfte som anges av sjöfartsverket tillstyrks i princip eller
lämnas utan erinran av alla remissinstanser.
Svenska sjöfolksförbundet
ansluter sig helt tUl sjöfartsverkets motiveringar tiU ändringar för att göra
skyddet mot oljeskador mera effektivt. Enligt fiskeriintendenten i Västerhavets
distrikt är de av sjöfartsverket föreslagna bestämmelserna i hög grad
påkallade. Fiskeriintendenten i Österhavets distrikt finner att de föreslagna
bestämmelserna är ägnade att ge ökade möjligheter att hindra oljeutsläpp.
Enligt polismästaren i
Visby distrikt kommer möjligheter att meddela förelägganden eller förbud att
innebära en avgjord förbättring i syfte att minska skaderiskema. För några år
sedan låg ett holländskt fartygsvrak vid norra Fårö. Vraket släppte under lång
tid ifrån sig en mängd olja i avvaktan på att äganderätten tUl vraket utreddes.
Med den föreslagna ändringen i lagen torde myndigheterna i sådant fall kunna
meddela föreläggande eller på bekostnad av redaren eUer den som i redarens
ställe bnikar fartyget -vidta nödvändiga åtgärder för att undvika oljeskador.
Polismyndigheten i
Göteborg anför att de flesta oljeutsläppen inom Göteborgs hamn har varit
överpmnpningar som har berott på oaktsamhet såsom bristande passning av tankar
och felställning av ventUer. I många fall har den överpumpade kvantiteten olja
varit så ringa, att utsläppet i hamnbassängen hade kunnat hindras helt om
sjöfartsverkets anvisningar hade följts, t. ex. genom att spygattema hade
tätats. Ofta kärmer befälhavaren på de mindre tankfartygen inte till
anvisningarna. Fartygsinspektörerna behöver hjälp med övervakningen. Det bör
ingå i uppgifterna för hamnservicepersonal och säkerhetsvakter som övervakar
lastning, lossning och bunkring att medverka till att sjöfartsverkets anvisningar
följs, åtminstone i fråga om sådana detaljer som inte fordrar något tekniskt
kunnande för att konstatera brott mot anvisningarna.
Sveriges
fartygsbefälsförening har i princip ingen erinran mot att den av sjöfartsverket
föreslagna rätten införs. Andra åtgärder än de av sjöfartsverket föreslagna är
emellertid enligt föreningens mening långt mera angelägna. Sålimda är det
nödvändigt att verket utan dröjsmål med kraft arbetar på att få fram
ändamålsenliga bestämmelser om fartygs konstraktion och på att skapa
möjhgheter tUl lämplig utbUdning av de ombordanställda, allt med sikte på att
oljeutsläpp från fartyg skall
Prop. 1972: 38 36
kunna
effektivt förebyggas. Även rikspolisstyrelsen finner angeläget att också andra
åtgärder vidtas.
Oljeskyddsunionen
finner det påkallat med en utvidgning av sjöfartsverkets skyldigheter och
befogenheter med avseende på efterlevnaden av 1956 års lag. Det är nödvändigt
att genom skärpt tillsyn och strängare åtgärder söka begränsa en praxis som
länge har bidragit till den svårartade förorening som vållats genom
oljeutsläpp tUl sjöss. Fastän de föreslagna åtgärderna inte kan hindra
avsiktliga utsläpp, som förmodligen utgör huvudparten av föroreningsfallen,
torde en större aktivitet från sjöfartsinspektionens sida i förening med den
större vaksamhet över fartygens förehavanden ute till havs som kan väntas till
följd av kustbevakningens åligganden, kunna utöva ett återhållande infljrtande
även på de avsiktliga utsläppen, särskilt om oljedagböckerna ägnas en mera närgången
granskning och de ombordvarande i samband därmed erinras om sina skyldigheter
och om påföljderna i händelse av lagöverträdelse.
Generaltullstyrelsen
delar helt sjöfartsverkets uppfattning om behovet att skärpa och komplettera
lagbestämmelserna till förebyggande av oljeutsläpp från fartyg. Av en inom
styrelsen uppgjord statistik över oljeutsläpp till sjöss och i kustvattnen
under år 1970 framgår att antalet utsläpp som uppenbarligen korrimer från
fartyg till sjöss är anmärkningsvärt stort medan de största skadorna har
berott på oljeutsläpp i samband med tankfartygshaverier inomskärs.
Rederiföreningen
för mindre fartyg tillstyrker sjöfartsverkets förslag men framhåller att frågan
endast är en mindre del av hela nedsmutsningsfrågan. Fartygen bör därför inte
påläggas mer rigorösa bestäminel-ser än som svarar mot reglerna om utsläpp av
olja och fett till lands. Det är endast med stor tvekan som Svenska
maskinbefälsförbundet i nuvarande läge ansluter sig tiU sjöfartsverkets
förslag. Fartygens tekniska utrustning samt kvantitativa och kvalitativa
personella resurser är inte till fyllest, när det gäller att vidta nödvändiga
åtgärder ombord för att förebygga vattenförorening genom olja.
Befogenhet
att meddela föreläggande eller förbud bör enligt general-tullstyrelsen
tillkomma sjöfartsverket såsom tUlsynsmyndighet enligt lagen om säkerheten på
fartyg samt i fråga om åtgärder som påverkar genomförande av nödvändiga
oljebekämpnLngsåtgärder den myndighet som har ansvaret för oljebekämpning tUl
sjöss och i kustvattnen, dvs. tuUverket, efter samråd med sjöfartsverket.
Beslut som meddelas av tullverket bör inte imderställas sjöfartsverket för
godkännande såsom föreskrivs i lagen om säkerheten på fartyg.
Sveriges
Ångfartygs Assurans Förening godtar de föreslagna ändringarna som ett medel
att hindra eller begränsa oljeutsläpp från fartyg men framhåUer att de
ifrågasatta åtgärdema innebär ett allvarligt ingrepp i skötseln av berörda
fartyg. Det är därför angeläget, att tydliga anvisningar utarbetas för
tillsynsmyndigheten i fråga om de olika före-
Prop. 1972: 38 37
lägganden
och förbud som kan komma att utfärdas. Garantier måste skapas att de åtgärder
som åläggs redaren är riktiga och rimliga och att tvångsåtgärder utförs på ett
riktigt sätt av kunnig och erfaren personal. Sjöfartsverket bör med
representanter för bl. a. redare, oljebolag och as-suradÖrer diskutera förslag
till anvisningar för personalen. Åtgärd som är påkallad för att undvika
vattenförorening kan medföra sjövärdighetsrisker av annan allvarlig art. I det
enskilda fallet bör myndigheten därför samråda med rederiet och assuradören om
utformningen och utförandet av en åtgärd. Föreningen anser vidare att lagtexten
bör utformas så, att det klart framgår att skadeståndsbestämmelsen i'8 kap. 4 §
lagen om säkerheten på fartyg omfattar även fysisk skada på eller förlust av
fartyg orsakad av föreläggande eUer förbud eller av tvångsåtgärd och att sanuna
ansvar skall gälla för skada som vållas tredje man. Skadeståndsbestämmelsen
avser skada som uppkommer om fartygs avgång hindras av ett felaktigt förbud och
förefaller ta sikte på fraktförlust. Fysiska skador av stor omfattning kan
emellertid uppkomma t. ex. genom att fartyg föreläggs att använda en farled
med otillräckligt djup. Förslaget synes innebära att skadeståndsbestämmelserna
inte blir tilllämpliga när tvångsåtgärder vidtas. Stora skador kan emellertid
uppkomma, om tvångsåtgärd utförs felaktigt av icke kompetent personal.
Toalettavfall
och annat avfall från fartygs drift som ej är olja
Gällande
ordning
Enligt
3 § i 1956 års lag får Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t Utser
meddela bestämmelser för visst svenskt vattenområde för att förebygga att
vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg som inte är olja. I denna del
går lagen utanför oljeskyddskonventionens ram. EnUgt tiUämpningskungörelsen
får länsstyrelse efter samråd med sjöfartsverket, naturvårdsverket och chefen
för marinen meddela sådana bestämmelser. För kustlänen och länen vid våra
större insjöar har länsstyrelserna förbjudit uttömning av skadeverkande
vätskor samt sot, aska, sopor, glas, köksavfall och liknande föremål som kan
komma att flyta på vattnet. Förbud gäller dock inte mot utsläpp av
toalettavfall.
Riksdagen
Med
anlednmg av motioner till 1970 års riksdag (I: 913 och II: 1070)
med begäran om en översyn av 1956 års lag med hänsyn särskilt till toalettanordningar
för olika fartygstyper och fritidsbåtar och till mottagningsanordningar i
hamnarna uttalade riksdagen (3LU 1970: 68, rskr 1970: 358) att en översyn av
lagstiftningen bör övervägas för reglering av utsläpp av toalettavfaU. I fråga
om fritidsbåtarna hänvisades dock till fritidsbåtutredningen (Jo 1970: 33) som
enligt sina direktiv har att överväga åtgärder för att motverka förorening
genom toaletta-vfall.
Prop. 1972: 38 38
I
de allmänna övervägandena heter det till en början att de höga krav på sanitära
anordningar som numera gäller vid bebyggelse i land illa rimmar med det
förhåUandet att toalettavfall får tömmas i vattnet från fartyg och båtar. I
synnerhet då fråga är om passagerarfartyg eller eljest fartyg med ett stort
antal ombordvarande är det helt oreglerade bruket av toalettanordningar, även i
hamnar och i skärgårdsområden, i längden inte godtagbart. Särskilt betänkligt
är det att sjöfarten tillåts förorena inom vattenområden som är vattentäkter,
exempelvis Mälaren och Vättern. Anledningen till att vattenförorening genom
toalettavfall regelmässigt har undantagits i de förbudsbestämmelser som
hittills har meddelats med stöd av lagstiftningen torde bl. a. vara att
tekniska förutsättningar för att behåUa toalettavfall ombord har saknats
tidigare. Vidare förekommer i landet hittills bara ett fåtal hamnar med
mottagningsanordningar för latrin, vilket får ses mot bakgrund av bl. a. att
olika slags båttoaletter förutsätter olika metoder för omhändertagandet. För
att det skall bli möjligt att framdeles klara mottagningen av avfallet i land
är det följaktligen nödvändigt att man snarast får till stånd någon form av
typgodkännande för båttoaletter. Samtidigt härmed synes arbetet med att
planlägga ett system av mottagningsstationer böra påbörjas.
I fråga om
passagerarfartyg samt last- och fiskefartyg synes numera goda tekniska
lösningar finnas för att behålla toalettavfall under önskvärd tid. Av
konkurrens- och rättviseskäl är det önskvärt att förbud mot att i svenska
vattenområden använda fartygstoaletter med avlopp direkt i sjön inte begränsas tiU
svenska fartyg. För utländska fartyg kan emellertid tvingande föreskrifter
inte meddelas om beskaffenheten av deras toalettanordningar. Har utländskt
fartyg inte slutet toalettsystem, kan ett förbud att använda befinthga
toaletter medföra att fartyget inte alls har möjlighet att anlöpa svensk hamn.
I remissyttrande till riksdagen har sjöfartsverket anfört, att en sådan
reglering skulle få svåra konsekvenser för landets import och export, som i
stor utsträckning sker med utländska fartyg, liksom för turismen. Riksdagen
stryker under vikten av intemationella överenskommelser på området och
tillägger att förutsättningar synes finnas för en sådan överenskommelse,
eftersom frågan om utsläpp av toalettavfall från fartyg har tagits upp av IMCO.
Otvivelaktigt kommer det dock att dröja länge innan internationellt godtagna
regler för utsläpp av toalettavfall föreligger.
Med hänsyn tiU att
föroreningsläget inom många vattenområden inger oro är det angeläget att redan
nu åtgärder vidtas för att man skall komma till rätta med förekommande
olägenheter. Av remissvaren till riksdagen framgår att naturvårdsverket och
socialstyrelsen samt lanssty-relsema och hälsovårdsnänmdema har uppmärksamheten
riktad på problemet. Initiativ har också tagits, bl. a. av socialstyrelsen,
för att hindra eller minska pågående vattenförorening. Att det härvid inte
befunnits möjligt att ens för särskilt utsatta vattenområden tillämpa 1956 års
lag-
Prop.
1972: 38 39
stiftning
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg visar att denna inte på ett
tillfredsställande sätt gör det möjligt att vidta skähga hygieniska åtgärder.
På grund härav anser riksdagen att en översyn av lagstiftningen bör övervägas.
Riksdagen
har också senare behandlat frågor om avfall från fartyg, se JoU 1971: 17.
Statens
naturvårdsverk
I
skrivelsen den 17 maj 1971 finner statens naturvårdsverk angeläget att 1956 års
lag ses över.
Verket
uttalar att omfattningen och arten av de sanitära olägenheter som vållas genom
toalettutsläpp från fartyg av olika skäl är svåra att ange. En beräkning av
föroreningen i personekvivalenter för all den trafik som sker inom landets
vattenområden synes vara tämligen meningslös. Utsläpp till havs och på
betryggande avstånd från land utgör således från allmän föroreningssynpunkt
inte något allvarligt problem. Även i ett så livligt trafikerat område som
Öresund har toalettutsläppen från fartyg ringa betydelse för
vattenbeskaffenheten jämfört med nuvarande kommunala och industriella
avloppsutsläpp. Olägenheterna blir emellertid inte minst frän estetisk
synpunkt synnerligen framträdande vid hårt trafikerade farleder inomskärs och
nära badstränder. Ett exempel härpå är farleden mellan Stockholm och Vaxholm.
Detta vattenområde är i och för sig hårt belastat med avloppen frän vidsträckta
delar av storstockholmsområdet. Frånsett bräddavlopp från reningsverk när det
blir överbelastat, vilket under sommartid knappast förekommer i någon nämnvärd
omfattning, undergår avloppsvattnet från land dock långt gående rening. Enligt
en beräkning ökas belastningen sommartid genom fartygs- och båttrafik, mätt i
syretärande organisk substans, med ungefär 10 Vo. Den sanitära olägenheten
härav är desto allvarUgare som utsläppen sker helt utan rening. Detta exempel
som i olika grad har giltighet även för andra lokala vattenområden visar
angelägenheten av att skäliga hygieniska åtgärder vidtas. Tekniska
förutsättningar finns numera. Den tekniska lösningen innebär i korthet att
avfaUet samlas upp i sluten tank för att sedan deponeras i mottagningsanordning
på land eller släppas i vattnet tiU havs. För större passagerarfartyg kan även
reningsverk ombord komma i fråga. Slam måste dock kunna deponeras på lämpligt
sätt. Olika sysfem finns för slutna avlopp pä fartyg. Särskilt i fråga om
fritidsbåtar och andra mindre fartyg torde lämpligheten hos oUka anordningar
behöva prövas. Deponering av avfaUet på land är självfallet önskvärd ur
vattenvårdssynpunkt. Mottagningsanordningar saknas emellertid praktiskt taget
helt för närvarande. I småbåtshamnar torde det vara jämförelsevis lätt att
ordna för deponering av toalettavfaU, och i dessa hamnar kan sådana
anordningar delvis finansieras inom ramen för nuvarande statsbidrag till idrott
och friluftsliv. I fråga
Prop. 1972: 38 40
om
hamnar för handelssjöfarten fordras däremot ingående tekniska och ekonomiska
överväganden om hur sådana anordningar skall utformas och finansieras. Under en
ganska lång övergångstid torde därför utsläpp till havs från handelsfartyg få
tolereras. Det blir nödvändigt att fastställa inom vilka områden av svenska
territorialvatten utsläpp bör förbjudas.
I
fråga om fritidsbåtar har fritidsbåtutredningen enligt sina direktiv att
överväga åtgärder för att motverka förorening från sådana båtar genom
toalettutsläpp och tömning av sopor. Dessa frågor har mycket hög prioritet med
hänsyn till båtsportens stora omfattning och till att den utövas i stor
utsträckning i känsliga vattenområden.
Fiskefartyg
bör i princip jämstäUas med fritidsbåtar i detta sammanhang. Angelägenheten av
omedelbara åtgärder synes dock vara mindre än i fråga om fritidsbåtama med
hänsyn till fiskeflottans decimering, fiskets trängda ekonomiska läge och till
det förhållandet att fisket till stor del bedrivs tUl havs.
Örlogsfartyg
lär numera vid nybyggen regehnässigt utrustas med slutna toalettsystem. De
marina myndigheterna bör lägga fram program för att sådan utrustning införs på
alla fartygsenheter och att lämpliga mottagningsanordningar för avfallet
anläggs vid flottbaserna.
Åtgärder
i fråga om passagerarfartyg, färjor och liknande fartyg bör ges hög prioritet,
i vart fall i inomskärsleder och i hamn. En del fartyg av denna kategori, både
svenska och utländska, är utrustade med slutna toalettsystem. Eftersom trafik
med denna kategori fartyg i våra farvatten främst drivs till och från grannländerna
vid Östersjön och Nordsjön, bör möjligheterna att få till stånd bättre
förhållanden i fråga om toalettavfall bli föremål för särskilda förhandlingar
utan att en allmän intemationeU överenskommelse avvaktas. Det bör ankomma på
sjöfartsverket att i samråd med naturvårdsverket ta upp sådana förhandlingar.
I
fråga om lastfartyg torde med hänsyn till vidden av Sveriges sjöfartsförbindelser
åtgärder få baseras på möjligheterna att uppnå en allmän internationell
överenskommelse. Det svenska lasttonnaget bör stimuleras att i god tid skaffa
lämplig utrustning.
En
realistisk bedömning av frågan om utsläpp av toalettavfall ger emellertid vid
handen att åtgärder måste genomföras stegvis och att man nu inte kan överblicka
vilka övergångstider som fordras för de olika stegen i reformarbetet. Kungl.
Maj:t bör uppdra åt berörda myndigheter att komma in med förslag i frågan och
därvid ange ett tidsprogram för att genomföra förslagen. Kungl. Maj:t bör
därefter bedöma behovet och möjligheterna att genomföra en
fullmaktslagstiftning som tillåter partiella föreskrifter om
utrustningsanordningar på olika slag av fartyg, mottagningsanordningar i hamnar
och utsläppsförbud i särskilda vattenområden. -
Prop. 1972: 38 41
IMCO
Inom
IMCO pågår undersökningar om lämpliga åtgärder i fråga om bl. a. köksavfall och
toalettavfall från fartyg. Avsikten är att föreskrifter även om sådant avfall
från fartygs drift som inte är olja skall tas in i den nya konvention om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg som förbereds till IMCO:s konferens
år 1973 om havsföroreningar.
Remissyttranden
över naturvårdsverkets skrivelse
Remissinstanserna
biträder naturvårdsverkets uppfattning att det är angeläget med en översyn av
de bestämmelser som reglerar frågan om utsläpp av toalettavfall från fartyg.
Sveriges redareförening tillägger att hänsyn måste tas till de ekonomiska
konsekvenserna för svensk sjöfart.
Det
är en aUmän uppfattning hos remissinstansema att olika åtgärder bör vidtas i
fråga om skilda fartygskategorier och farvatten. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län hänvisar till rederinäringens internationella
konkurrensläge och finner det olämpligt att införa generellt förbud för svenska
fartyg att inom svenskt sjöterritorium använda sedvanliga fartygstoaletter.
Sjöfartsverket stryker under att kommande bestämmelser måste gälla både svenska
och utländska fartyg.
Frågan
om fritidsbåtarnas toalettavfall bör enligt de flesta remissinstanser som har
yttrat sig i saken ges mycket hög prioritet. Fritidsbåtutredningens
ställningstagande bör dock avvaktas.
I
fråga om fiskefartyg framhåller fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares
riksförbund att det på mindre fiskebåtar, som vanligen nyttjas för fiske under
kortare färder i närheten av hemmahamnen, knappast är befogat och knappast
heller möjligt att installera särskilda inrättningar för toalettavfall. Dessa
båtar kan i detta avseende inte jämställas med fritidsbåtar. Enligt förbundet
sker havsfisket undantagslöst på internationellt vatten. En reglering för de
större fiskefartygen bör därför anstå tills intemationella regler föreligger.
Samma uppfattning har länsstyrelsen i Gotlands län. Fiskeristyrelsen hävdar att
särskilda anordningar för de större fartygen endast bör komma i fråga vid
nybyggnad eller i samband med större ombyggnad. Tills vidare kan det räcka med
förbud mot eller avrådan från toalettutsläpp från fiskebåtar inom vissa
begränsade områden vid kusten.
Chefen
för marinen finner det inte vara möjligt att kategoriskt föreskriva att
samtliga örlogsfartyg skall förses med slutna toalettsystem. En sådan
föreskrift skuUe medföra betydande kostnader och tekniska problem. Dessutom
måste infektionsrisken ombord i samband med skador på sanitelsanläggningen
beaktas. För marinen är det inte till fyllest att mottagningsstationer anordnas
på örlogsbaserna. En övergång till slutna toalettsystem på örlogsfartyg
förutsätter att det finns mottagningsanordningar i flertalet civila hamnar
längs kustema. Länsstyrelsen i Gotlands
Prop. 1972: 38 42
län
anser att örlogsfartygens problem i detta sammanhang bör lösas separat i
samråd med militära myndigheter och således inte bli föremål för lagstiftning i
denna ordning.
I fråga om
passagerarfartyg, färjor och liknande fartyg instämmer remissinstanserna i
statens naturvårdsverks uppfattning att frågan om toalettavfall bör behandlas
med hög prioritet. Länsstyrelsen i Gotlands län önskar att de nuvarande
fartygen fram till mitten av 1970-talet förses med anordningar för uppsamling
av avloppsvatten från toaletter och att krav bör ställas redan nu på sådan
utrustning för nybyggda fartyg. I det sistnämnda instämmer Svenska
naturskyddsföreningen och föreningen Vattenvärnet. Sveriges redareförening
upplyser att dess målsättning är, att aUa projekterade nybyggen skall ha slutna
toalettsystem. TUl systemet skall höra antingen reningsverk ombord eller
anordningar för att pumpa i land toalettavfaU. Socialstyrelsen framhåller att
åtgärder är nödvändiga också mot utsläpp av disk- och tvättvatten från dessa
fartyg.
När det gäller lastfartyg
instämmer Svenska sjöfolksförbundet i naturvårdsverkets uppfattning att
åtgärder får baseras på möjhghetema att uppnå en allmän internationell
överenskommelse. På lång sikt kan ej ens utsläpp i haven anses vara en lämplig
metod att bli kvitt toalettavfall,
I
fråga om mottagningsanordningar i hamnar anser länsstyrelsen i Malmöhus län,
att de riktlinjer för sanering av avloppsutsläpp från fartyg som föreslås får
ses som ett led i kustsamhällenas avloppsrening och bör samordnas med denna bl.
a. så, att dels tillfredsställande mottag-ningsanläggningar för toaletta-vfall
i hamnar, dels avloppsreningsverk kan vara utförda, när krav uppställs på
uppsamlingsanordningar på fartygen. Sjöfartsverket är av samma uppfattning.
Flera remissinstanser framhåller vikten av att utredning snarast görs om hur
anordningar i hamnar skall utföras tekniskt. Sveriges redareförening tillägger
att behovet av anordningar är särskilt accentuerat i de stora färjehamnarna.
Svenska hamnförbundet anför att kostnadema för att i ett avloppsreningsverk ta
hand om toalettavfall från fartyg, som använder slutet toalettsystem, kommer
att bli mycket höga. Enligt beräkningar för hamnen i Helsingborg blir kostnaden
per kajplats cirka 50 000 kronor.
De
flesta remissinstansema godtar naturvårdsverkets förslag om sättet för frågans
fortsatta behandling, bl.a. förslaget att Kungl. Maj:t efter yttranden av
berörda myndigheter skall bedöma behovet av och möjligheterna till en
fullmaktslagstiftning. Enligt föreningen Vattenvärnet bör det
förberedelsearbete som utförts vid naturvårdsverket kunna läggas till grund för
ett förslag till bestämmelser som bör läggas fram utan tidsspUlan. En
fullmaktslagstiftning bör föra med sig att åtgärder vidtas tidigare än som
skulle ha skett annars.
I flera remissyttranden
erinras om det intensiva arbete som pågår i dessa frågor inom IMCO. Sveriges
redareförening och Svenska hamn-
Prop.
1972: 38 43
förbundet
föreslår att resultatet av IMCO:s konferens år 1973 avvaktas iiman svenska
åtgärder vidtas. Hamnförbundet tillägger att en isolerad svensk aktion
sannolikt skulle ge sämre resultat än om man a-waktar ett internationellt
ställningstagande. Vidare skulle en sådan aktion sannolikt inverka menligt på
svensk sjöfart och skapa stora problem för hamnar att ta emot avfall från
fartyg med skilda uppsamlingssystem. I avvaktan på en internationell
överenskommelse bör förutsättningarna för en samordning meUan de nordiska
länderna undersökas menar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Enligt
Svenska naturskyddsföreningen och föreningen Vattenvärnet bör svenska regler,
som bör gälla även för utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium, träda i
kraft utan hinder av att internationell överenskommelse ej har hunnit uppnås.
Sjöfartsverket framhåller att man inte behöver avvakta att de regler som utarbetas
inom IMCO träder i kraft internationellt. Så snart regler är utarbetade och i
princip godtagna, kan de sättas i kraft som nationella föreskrifter. Dessa bör
innehålla övergångsbestämmelser, så att fartygsägare och hanmmyndigheter får
tid att vidta åtgärder i fartyg och hamnar. Det torde ankomma på
naturvårdsverket att sammanställa förslag till gränser för de områden där
utsläpp av toalettavfall bör förbjudas. I den mån det rör sig om områden
utanför Sveriges sjöterritorium bör frågan dislniteras inom IMCO eller vid
särskilda överläggningar med östersjö-eller nordsjöstaterna.
Departementschefen
1956
års lag har tidigare reviderats vid två tUlfällen. De ändringar som föranleds
av 1969 och 1971 års konventionsändringar är betydande. Flera lagändringar föranleds
vidare av de förslag som jag redovisat i avsnitten om mottagningsstationer,
skärpt kontroll och påföljder, om myndighets befogenhet att meddela förbud
eller föreläggande och om toalettavfall och annat avfall från fartygs drift
som ej är olja. Med hänsyn till dessa omständigheter förordar jag att 1956 års
lag nu ersätts av en ny lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
I
lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten ges föreskrifter
om utsläpp från fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel av avfaU, vare
sig fast ämne, vätska eller gas. Lagen är inte tillämplig på sådant utsläpp av
olja eller oljehaltig blandning som avses i 1956 års lag och inte heller på
avfall som härrör från fartygs drift.
Liksom
1956 års lag bör den nya lagen främst ta sikte på frågor om vattenförorening
från fartyg genom olja och genom avfaU som härrör från fartygs drift.
Sjöfartsverkets
förslag till lagstiftning med anledning av ändringarna i
oljeskyddskonventionen bör en-
Prop.
1972: 38 44
hgt min mening i huvudsak genomföras. TUl den närmare
utformningen av lagstiftningen återkommer jag i specialmotiveringen.
Den av oljeskyddsunionen väckta frågan om att i den nya
lagstiftningen behåUa 1962 års särskilda förbud mot utsläpp från större fartyg
vill jag ta upp i detta sammanhang.
1962 års särskilda förbud innebär att olja eller
oljehaltig blandning inte i något vattenområde får tömmas från nya fartyg med
en bruttodräktighet av minst 20 000 ton. Med oljehaltig blandning menas en
blandning med 100 eller fler delar olja på en miljon delar vätska. Vissa
undantag gäUer från förbudet. Sålunda får bl. a. olja eller oljehaltig
blandning tömmas utanför de förbjudna zonerna, orh det på grund av särskilda
omständigheter inte är skäligt eller möjligt att behålla oljan ombord. Sådan
uttömning skall anmälas av befälhavaren, och anmälan skall vidarebefordras till
IMCO.
Genom 1969 års ändringar har konventionsbestämmelser
införts som i fråga om torrlastfartyg inte bara motsvarar 1962 års särskilda
förbud utan utvidgar det att i alla vattenområden gälla alla fartyg som
konventionen är tillämplig på. Dessutom skärps kraven bl. a. genom att
förutom föreskriften om högsta tillåtna koncentration olja i blandningen
fartyget skall vara under gång under uttömningen och att den momentana
oljeuttömningshastigheten inte får överstiga 60 liter per sjömil. I fråga om
tankfartyg gäller samma regler för uttömning av olja eller oljehaltig
blandning från rännsten i maskinutrymme. För utsläpp av olja som förs i tankfartygs
lasttank gäller inte kravet på högsta tillåtna koncentration av olja i
blandning. I stället får den sammanlagda mängden olja som töms inte överstiga
1/15 000 av fartygets totala lastförmåga. Dessutom gäller kravet att fartyget
skall vara under gång och kravet i fråga om uttömningshastighet. Även såvitt
avser tankfartygen gäller de nya föreskrifterna för alla fartyg som
konventionen är tillämplig på, alltså inte enbart fartyg med en
bruttodräktighet av minst 20 000 ton.
Svensk bestämmelse som motsvarar 1962 års särskilda förbud
finns intagen i tiUämpningskungörelsen. Bestämmelsen har betydelse endast för
svenskt fartyg när det befinner sig på det fria havet. Andra fartyg är där
bundna av sina nationella regler. Inom Sveriges sjöterritorium råder fullständigt
förbud mot oljeutsläpp från fartyg på grund av andra bestämmelser.
Att i svensk lagstiftning behålla en regel som helt
motsvarar 1962 års särskilda förbud skulle strida mot 1969 års
konventionsändringar, eftersom ändringarna i viss utsträckning inskränker den
rätt till utsläpp som 1962 års regel medger. Det är vidare att märka bl. a. att
den zonindelning som nämns i 1962 års regel upphävs genom 1969 års ändringar.
Vad som nu kan diskuteras med anledning av 1962 års särskilda för-
Prop. 1972: 38 45
bud
är, om svensk lagstiftning bör föreskriva som ytterligare krav för
oljeuttömning från tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 ton
förutom kraven enligt 1969 års konventionsändringar att utsläppet inte får
innehålla 100 eller fler delar olja på en miljon delar vätska.
En
sådan regel skulle få mycket begränsad effekt, eftersom den skulle ha
självständig betydelse endast för den nämnda kategorin svenska fartyg ute på
det fria havet. Den skulle bli svår att övervaka och skulle sannolikt inte
komma att övervakas alls av andra länders myndigheter efter det att 1969 års
ändringar har trätt i kraft internationellt. Vid till-lämpning av load on
top-systemet uppkommer i settlingstank i princip tre skikt. Det undre skiktet
består av vatten, det övre av olja och mellanskiktet av en blandning av vatten
och olja. Fartygen är i dag inte utrastade så, att det är möjligt att släppa ut
mellanskiktet utan att koncentrationen av olja i utsläppet momentant överstiger
100/1 000 000. Om oljemottagningsanläggning finns i oljelastningshamnen, kan
mellanskiktet lämnas där. Tyvärr saknas fortfarande mottagningsanläggningar
med tiUräcklig kapacitet i alltför stor utsträckning. För att inte bryta mot en
regel om högsta koncentration i utsläpp skulle fartygsledningen teoretiskt
kunna ta med meUanskiktet till raffinaderiet och lämna det där. På grund av att
korrosionsskador uppkommer i anläggningarna om saltvattenbemängd olja förs in i
dem, tar raffinaderierna emellertid i regel inte emot mellanskiktet. Redare av
svenska tankfartyg som lojalt följde den tänkta särskilda svenska regeln skulle
därför löpa påtaglig risk att raffinaderierna valde andra fartyg för sina
oljetransporter. Resultatet skulle därmed kunna bli, att utländska fartyg
övertog de svenska fartygens transporter och att någon sådan minskning av
föroreningen av haven som den särskUda svenska regeln åsyftade därför inte
skulle uppnås men däremot vanskligheter skulle skapas för den svenska sjöfarten.
Med hänsyn till dessa omständigheter är jag inte beredd att förorda att i den
nya lagstiftningen införs någon särskild regel som motsvarar 1962 års
särskilda förbud. I stället bör Sverige liksom andra stater bidra till att
resultatet av det arbete som pågår, bl. a. inom IMCO, för att få till stånd
önskade mottagningsanordningar i oljelastningshamnar och att i övrigt skapa
förutsättningar för bättre intemationella regler på området blir så
framgångsrikt som möjligt.
Riksdagen
uttalade år 1968 att åtgärder bör vidtas som syftar till att anordna och förbättra
mottagningsstationer för oljerester och där ge fartygen tillfredsställande
service. Flera remissinstanser, som har yttrat sig över förslagen till
ändringar i 1956 års lag, uttalar sig i samma riktning. Fartygen bör enkelt,
snabbt och biUigt kunna bli av med oljerester och oljeförorenat barlastvatten.
Enligt ett par remissinstanser behövs även anläggningar för rengöring av
oljetankar. En remissinstans
Prop. 1972: 38 46
påpekar
att det i Sverige saknas stationer för mottagning av barlastvatten som har
förorenats av kemikalier.
Efter
en undersökning av förhåUandena vid de befintliga oljemottag-ningsanläggningama
i Sverige föreslog sjöfartsverket i skrivelse den 6 oktober 1970 till Kungl.
Maj:t, att staten skulle träda emellan med bidrag till hamnarna för att
åstadkomma en skälig kostnadstäckning för mottagningsanläggningarna och en
reduktion av avgifterna för kusttankfartygen.
Kungl.
Maj:t utvidgade den 30 juni 1971 uppdraget för den sakkunnige för utredning av
frågor rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfaU m.m. (Jo 1971:
1) till att gäUa även frågan om omhändertagande av olja och oljerester från
fartyg. Enligt det utvidgade uppdraget skall den sakkunnige överväga hur
omhändertagandet av olja och oljerester från fartyg kan samordnas med annan
liknande samhälle-hg aktivitet och hm- drifts-, kostnads- och avglftsfrågoma
bör lösas. Kungl. Maj:t konstaterade att de mottagningsanläggnmgar som finns på
grund av beslut enhgt 1956 års lag f. n. anlitas i jämförelsevis ringa omfattning
och att risken därmed ökar för att olja och oljerester från fartyg inte tas om
hand på ett från miljöskyddssynpunkt tillfredsstäUande sätt.
Enhgt
5 § i 1956 års lag skaU, som jag tidigare har nämnt, anläggning för mottagning
av oljehaltig blandning finnas i allmän hamn som Kungl. Maj:t bestämmer. I den
nya lagen bör bemyndigandet för Kungl. Maj:t preciseras att gälla
mottagningsanläggning och motlagningsanordning. Ytterligare åtgärder i fråga om
mottagningsanläggningar för olja och oljerester från fartyg bör inte föreslås
innan resultatet av den sakkunniges arbete föreligger. Arbetet väntas bli
slutfört under år 1972.
När
det gäller anläggningar för rengöring av oljelasttankar pågår t. n. utredningar
inom IMCO, som skall belysa frågan vilken betydelse sådana anläggningar kan ha
i kampen mot oljeföroreningar och även kostnadsfrågan. Jag avser att ta upp
frågan om tankrengöringsanläggningar, när resultatet av utredningsarbetet
föreligger. För Sveriges del är att märka att AB Götaverken och Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB enUgt uppgift avser att bygga om ett tankfartyg till
flytande tankrengö-ringsstation, som skaU kunna tas i brak i Göteborg sommaren
1972.
Efter
samråd med chefen för jordbraksdepartementet har jag för avsikt att utvidga
den sakkunniges uppdrag till att avse även anläggningar och anordningar för att
ta emot rester av och blandningar med kemikalier från fartyg.
Riksdagen
uttalade sig år 1968 också för åtgärder som syftar tiU att införa skärpt
kontroll. Med tillfredsstäUelse noterade riksdagen i sammanhanget att
sjöfartsverket avsåg att börja en försöksverksamhet med skärpt kontroll av
oljehanteringen på fartyg. Sjöfartsverket inledde
Prop. 1972: 38 47
den
nämnda försöksverksamheten genom att anställa tjänstemän med uppgift särskilt
att kontrollera fartygs oljedagböcker och oljehanteringen ombord. Verksamheten
intensifieras då och då och sker genom stickprov.
Inom
sjöfartsinspektionen vid sjöfartsverket har nyligen inrättats en särskild
arbetsenhet för frågor om farliga laster och skydd mot vattenförorening från
fartyg. Tullverkets kustbevakning, lotsarna och sjöpolisen deltar i
sjöbevakningen. Ett närmare samarbete planeras mellan sjöfartsinspektionen och
polis-, lots-, tull- och hamnmyndigheter för att övervakningen skall bli
effektivare.
Vad
jag anfört i frågan om skärpt kontroll torde ge vid handen att problemet ägnas
all möjhg uppmärksamhet från statsmaktemas sida. Såsom gerieraltullstyrelsen
framhållit kommer sannolikt nya tekniska hjälpmedel och effektivare
kontrollmetoder att stå tUl buds inom en relativt snar framtid.
Inom
IMCO behandlas bl. a. förslag om skärpning av kontrollen av tankfartygen och
deras oljedagböcker vid lastning och lossning av olja. Som jag har nämnt ger de
nya konventionsbestämmelserna bättre underlag för kontrollen, särskilt de nya
oljedagböckerna. Regionalt sker också samarbete bl. a. i fråga om kontrollen
över efterlevnaden av oljeskydds-bestämmelsema. En reviderad överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om samarbete i fråga om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg trädde i kraft den 16 oktober 1971.
Som
flera remissinstanser framhållit är det ofta svårt att fastställa från vilket
fartyg olja har släppts ut. Detta gäller särskUt om inte utsläppet iakttas på
platsen medan det pågår. Om utsläpp sker till havs, upptäcks det i regel först
timmar eller dagar senare. Vi kan därför med de hjälpmedel vi nu har endast i
gynnsamma fall fastställa från vilket fartyg utsläppet har kommit. Det pågår
emellertid både i Sverige och utomlands arbete för att få fram nya och bättre
metoder för att bestämma från vilket fartyg ett oljeutsläpp har kommit. Sålunda
har jag nyligen tiUkaUat sakkunniga att ingå i en ledningsgrapp med uppgift att
svara för utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg. I
lagen bör enligt min mening skrivas in befogenhet för myndighet att ta oljeprov
ombord på fartyg och att för det syftet avbryta fartygets färd. Sådan åtgärd
bör dock inte få vidtas, om den föranleder väsentlig olägenhet.
TUl
den särskilda frågan om kontroll genom oljedagboken återkommer jag.
I
likhet med vad riksdagen uttalade år 1968 anser jag att frågan om skärpning av
nuvarande påföljder och vidtagande av andra åtgärder i samma riktning i
princip bör anstå tills resultaten av förbättrade mottagningsförhållanden och
skärpt kontroll föreligger. Detta bör emel-
Prop.
1972: 38 48
lertid inte hindra att vissa justeringar av påföljderna
företas redan nu. Sålimda torde, såsom en remissinstans särskilt understrukit,
påföljderna för underlåtenhet att föra oljedagbok och för falska eller
vUseledande anteckningar i boken böra skärpas. F. n. är böter enda påföljden.
Böter är visserligen tUhäckligt när en överträdelse är att betrakta som en ordningsförseelse
men är i andra fall enligt min mening inte alltid tillräcklig påföljd mot
bakgrund av att oljedagboken är ett viktigt led i kontrollen rörande
förfarandet med olja ombord. Oljedagbokens betydelse understryks också genom
1969 års konventionsändringar. Jag anser att fängelse bör ingå i straffskalan
för de berörda brotten, lämpligen maximerat tUl sex månader. För otillåtet
oljeutsläpp torde straffmaximum samtidigt böra höjas från fängelse i sex
månader tUl fängelse i ett år. Härför talar att omständighetema vid oljeutsläpp
kan vara mycket graverande. En sådan straffskala stämmer dessutom överens med
motsvarande bestämmelser i annan lagstiftning till skydd för miljön. I
sammanhanget torde man också för att söka undvika en alltför snäv tolkning av
ansvaret samt för att få till stånd en bättre tillsyn över oljehanteringen
ombord böra införa en särskild ansvarsbestämmelse, enligt vilken befälhavaren
eller den befälsperson, till vilken han överlämnat ansvaret för tUlsynen över
oljehanteringen, straffas om han brustit i tillsynen.
Rikspolisstyrelsen har gjort gällande att nuvarande
bestämmelse om redarens ansvar saknar praktisk betydelse. Enligt den
bestämmelsen (7 § tredje stycket i 1956 års lag) kan redaren dömas till ansvar
endast om utsläpp av olja skett med hans vetskap och vilja. Med de moderna telekommunikationerna
har möjligheterna för redaren att sätta sig i förbindelse med befälhavaren
förbättrats, och redaren kan på ett annat sätt än tidigare dirigera fartyget
och samtidigt hålla sig underrättad om förhållandena ombord. En med hänsyn
härtUl lämplig avvägning av straffansvaret för redaren uppnås, om straff kan
följa inte bara när en överträdelse av lagens regler har skett med redarens
vetskap och vilja utan också när han bort känna tUl överträdelsen. Som
jämförelse vill jag nämna att 323 § sjölagen föreskriver straff för redare som
försummar att avhjälpa fel eller brist i fartygs behöriga skick som han känt
till eller bort känna till. En liknande konstruktion finns i 18 §
sjöarbetstidslagen (1970: 105), som föreskriver straff för redare som känt tUl
eller bort känna till att befälhavare använder sjöman till skeppstjänst i strid
med sjöarbetstidslagstiftningen.
Riksdagen tog i sin skrivelse upp frågan om sjöbefäl skall
kunna mista sin behörighet till tjänst på fartyg på grund av alt han har brutit
mot förbud mot oljeutsläpp och hänvisade till att frågan skulle behandlas inom
IMCO.
Sjölagen har regler om förlust av behörighet att utöva
viss tjänst på fartyg. Den som har gjort sig skyldig tUl någon av särskilt
angivna gär-
Prop.
1972: 38 49
ningar
och som därigenom har visat sig olämplig för sådan tjänst skall av domstol
förklaras förlustig behörighet att utöva tjänsten för viss tid eller för aUtid.
De nämnda bestämmelserna i sjölagen kan vara tUlämp-hga, när olja kommer lös
från fartyg. Orsaken eUer en del av orsaken till att oljan har kommit lös kan
vara en sådan gärning som lagen särskUt anger. Befälhavaren kan ha försummat
att se tUl att fartyget är i behörigt skick. Någon ombord som fullgör uppgift
av väsentUg betydelse för säkerheten till sjöss kan ha brustit i gott
sjömanskap till förekommande av sjöolycka eUer varit påverkad av
berusningsmedel. Befälhavaren kan ha övergett fartyget när det var i fara
eller försummat det som ålåg honom när fara hotade sjötrafiken eller när
fartyget hade stött samman med annat fartyg. Vi har alltså redan svenska regler
om förlust av behörighet för sjöbefäl som kan bli tiUämpliga, när olja har
kommit lös från fartyg.
Den
största delen av oljetransporterna till vårt land sker med utländska fartyg.
Svensk myndighet kan inte utan avtal med främmande stat med bindande verkan
förklara att utlänning skall förlora sådan rätt att utöva viss tjänst som han
blivit tillerkänd av annan stat än Sverige. Frågan om utvidgning av reglerna
om förlust av sjöbefäls behörighet bör behandlas internationellt. Under
arbetet på 1969 års ändringar i oljeskyddskonventionen behandlades inom IMCO
ett förslag om behörighetsförlust på grund av otillåtet oljeutsläpp. Förslaget
avstyrktes av underkommittén för frågor om förorening av havet och togs inte
med i det förslag som presenterades för IMCO:s församling. Förslaget hade
därmed fallit.
På
grund av vad jag nu har anfört är jag inte beredd att förorda en särskild
svensk regel om att otillåtet oljeutsläpp skall kunna leda till att sjöbefäl
mister sin behörighet att utöva viss tjänst på fartyg.
Sjöfartsverket
framhåller i sin skrivelse den 22 december 1970 att behov föreligger av regler
som ger befogenhet för myndighet att meddela förbud eller föreläggande för att
hindra utsläpp av olja från fartyg. Verket anför flera exempel på situationer
i vilka ingripande av myndighet hade kunnat hindra eller minska oljeutsläpp.
Tjänsteman
hos tiUsynsmyndighet bör enligt sjöfartsverket vid behov kunna meddela
föreläggande om vidtagande av nödvändiga försiktighetsåtgärder ombord, t. ex.
enligt den handledning som verket har gett ut. Vidare är det enligt verket av
stor betydelse vid olyckor att åtgärder för att hindra oljeutsläpp sätts in
snabbt. Det har förekommit att åtgärder har blivit fördröjda på grund av
långdragna förhandlingar mellan fartygets ägare och bärgaren.
För
att dröjsmål skall undvikas bör enligt sjöfartsverket beslutade åtgärder för
att hindra oljeutflöde vid behov kunna verkställas omedelbart
4
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 38
Prop. 1972: 38 50
av
myndighet. Vidare bör den straffas som bryter mot föreläggande eller förbud.
Remissinstanserna
tUlstyrker i princip sjöfartsverkets förslag att tUlsynsmyndighet bör ha
befogenhet att ge förbud eller föreläggande eller lämnar förslaget utan
erinran.
Enligt
min mening förehgger ett klart behov av regler som gör det möjhgt för myndighet
att ingripa direkt med åtgärder när det är påkallat för att hindra eller
minska utsläpp från fartyg av olja eller som jag kommer att utveckla i specialmotiveringen
annat som är skadligt, både när fartyg har blivit skadat och när det gäller
utsläpp eller befarade utsläpp som sker avsiktligt eller genom slarv. Jag
förordar därför att sådana regler införs.
Uppgiften
att meddela förbud eller föreläggande bör enligt sjöfartsverket anförtros
tillsynsmyndighet enligt lagen om säkerheten på fartyg, eftersom de frågor som
kan komma upp i detta sammanhang i huvudsak är av fartygsteknisk och
navigatorisk art. Ärende om förbud eller föreläggande bör handläggas i samma
ordning som ärende om nyttjandeförbud enligt 8 kap. nämnda lag. Även den
särskilda regeln i 8 kap. 4 § nämnda lag om skyldighet för staten att i vissa
fall ersätta skada som har vållats genom att fartygs avgång har hindrats av
nyttjandeförbud bör enligt sjöfartsverket äga motsvarande tUlämpning.
GeneraltuUstyrelsen
anser att den myndighet som svarar för oljebekämpningen, tullverket, bör ha
möjhghet att, efter samråd med sjöfartsverket, meddela beslut i frågor som
gäller oljebekämpning. Som exempel på åtgärder som bör kunna vidtas nämns
beslut om trafikreglering i närheten av pågående oljebekämpning, beslut om
läktring av olja från skadat fartyg och beslut om bärgning av skadat fartyg.
Beslut som meddelas av den myndighet som svarar för oljebekämpningen bör inte
underställas sjösäkerhetsdirektören för prövning.
Från
annat håll har framhåUits att säkerhetsaspekter bör beaktas, när ingripande
görs för att hindra eller minska oljeutsläpp. En myndighetsåtgärd enligt
förslaget kan innebära allvarliga ingrepp i fartygets skötsel. Garantier måste
skapas för att besluten blir riktiga och rimliga och att tvångsåtgärder utförs
på ett riktigt sätt av kunnig och erfaren personal. Åtgärd som är påkallad för
att undvika vattenförorening kan medföra sjövärdighetsrisker av annan
allvarlig art. Samråd bör ske med rederiet, lastägaren och försäkringsgivaren.
Enligt
min mening bör sjöfartsverket anförtros uppgiften att vidta myndighetsåtgärder.
Inom verket finns den sakkunskap i fråga om navigation och fartygs
konstruktion och utrustning som är önskvärd för att en riktig a-wägning skall
ske av de olika synpunkter som bör beaktas i en situation som kräver
ingripande. Kungl. Maj:t bör emellertid kunna ge bemyndigande även åt annan
myndighet. Vid bifall till vad jag.här
Prop.
1972:38 51
förordat har jag för avsikt att senare föreslå Kungl.
Maj:t att bemyndiga tullverket, som svarar för oljebekämpningen i större delen
av våra farvatten, att i brådskande lägen vidta de åtgärder som är nödvändiga
från oljebekämpningssynpunkt. I de fall då behöriga tjänstemän från tullverket
och sjöfartsverket finns på plats samtidigt, bör beslut om åtgärd av nu
ifrågavarande slag fattas av sjöfartsverket. Jag räknar med alt verken ger sin
personal behövliga instruktioner och att samråd äger rum i den mån det är
nödvändigt och möjligt.
Med hänsyn tiU att beslut om förbud eller föreläggande kan
innebära ett allvarligt ingrepp i handhavandet av fartyget, bör sådant beslut
underställas prövning av sjösäkerhetsdirektören i sjöfartsverket, om annan har
meddelat beslutet. Därigenom skapas en hknande möjlighet att minska ogynnsamma
verkningar av olämpliga beslut som finns när det gäller beslut om
nyttjandeförbud enligt lagen om säkerheten på fartyg. Underställning bör inte
få medföra någon fördröjning av beslutade åtgärder. Liksom enligt lagen om
säkerheten på fartyg bör ett beslut om åtgärd gälla omedelbart till dess
överprövande myndighet eventuellt bestämmer annat.
När det gäller frågan om behov av en särskild
skadeståndsregel för det fall ett beslut felaktigt har meddelats om förbud
eller föreläggande är att märka den proposition med förslag till skadeståndslag
som har utarbetats inom justitiedepartementet (prop. 1972: 5). Propositionen
har nyligen överlämnats till riksdagen, och avsikten är att lagen skall gälla
från och med den 1 juli 1972. Enligt förslaget bhr lagen tillämplig inom alla
områden som inte är specialreglerade. Med vissa inskränkningar skall staten
svara för skada som uppkommer genom fel eller försummelse i statsverksamheten.
När lagen (1914: 349) om tillsyn å fartyg tillkom och en regel motsvarande 8
kap. 4 § i lagen om säkerheten på fartyg infördes i lagstiftningen, ansågs
staten inte vara skadeståndsansvarig för fel eller försummelse i den del av
statsverksamheten som innefattar myndighetsutövning. Bestämmelsen i
säkerhetslagen synes inte innebära att skadeståndsskyldighet för staten
föreligger i andra fall än dem som omfattas av den nu föreslagna
skadeståndslagen. Bestämmelsen reglerar dessutom frågan om ersättningsskyldighet
endast i en del av de fall då nyttjandeförbud meddelas. Efter samråd med chefen
för justitiedepartementet förordar jag därför att 8 kap. 4 § lagen om säkerheten
på fartyg upphävs, om förslaget till skadeståndslag antas av riksdagen. Skadeståndsreglerna
bör vara lika när det gäller nyttjandeförbud enligt lagen om säkerheten på
fartyg och förbud eller föreläggande enligt de regler som jag nu föreslår.
Under förutsättning att riksdagen antar både förslaget till skadeståndslag och
förslaget att 8 kap. 4 § lagen om säkerheten på fartyg upphävs förordar jag
därför att ingen särskild skadeståndsregel skrivs in i den nya lagen om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Prop. 1972: 38 52
Några
remissinstanser framhåller ätt det är angeläget att även andra åtgärder än
tUlskapande av möjligheter till förbud och föreläggande vidtas i syfte att
minska vattenföroreningar genom olja. Jag delar, den uppfattningen. Det är
uppenbart att problemet med vattenförorening från fartyg inte är löst med de möjligheter
till myndighetsingripanden som nu föreslås. Åtgärder fordras av skiftande slag
och de åtgärder som är lämpliga och möjliga bör vidtas. Regler, arbetsrutiner
och organisationen av tillsynen måste gång efter annan ses över.
Sveriges
fartygsbefälsförening kräver bättre fartygskonstruktioner och bättre utbildning
av de ombordanställda. I fråga om konstraktionen av fartyg erinrar jag om de
konventionsändringar som avser oljelasttankars storlek och arrangemang. Jag
vill även nämna att Sverige hos IMCO har väckt förslag om översyn av andra
regler om fartygskonstruktion, bl. a. i fråga om arrangemang av rör och om
kofferdammar. Förslaget bygger på ett förslag av Sveriges
fartygsbefälsförening. I fråga om utbildningen kan jag nämna att på initiativ
av Sveriges redareförening Sjöfartens tankoperativa kommitté har skapats. Den
sysslar med bl. a. utbildningsfrågor. Skolöverstyrelsen har i samråd med
kommittén startat en omfattande vidareutbUdning av tankoperativ personal.
I
fråga om den närmare utformningen av reglerna om förbud och föreläggande
hänvisar jag till specialmotiveringen.
Toalettavfalloch
annat avfall från fartygs drift som ej är olja, t. ex. köksavfaU, tömdes
tidigare regelmässigt i vattnet. Med stöd av 1956 års lagstiftning införde
emellertid länsstyrelserna i län med sjöfart av någon betydelse förbud mot
utsläpp i farvatten inom länen av skadeverkande vätskor samt sot, aska, sopor,
glas, köksavfall och liknande föremål som kan komma att flyta på vattnet.
Utsläpp av toalettavfall från fartyg är däremot inte förbjudet. Anledningen är
att både anordningar för att innehålla toalettavfall på fartygen och
anordningar i hamnar för att ta emot uppsamlat toalettavfall har saknats. För
det fria havet finns varken svenska eller internationella förbud mot utsläpp
av annat avfaU från fartygs drift än olja. Jag bortser i detta sammatihang från
de särskUda regler som finns för atomdrivna fartyg. Om förbud mot s. k.
dmnpning från fartyg eller annat transportmedel av last som utgör avfall
föreskrivs i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning i vatten. Ett regionalt
avtal om reglering av dumpning från fartyg och luftfartyg i Nordostatianten har
nyUgen undertecknats i Oslo.
Inom
IMCO pågår f. n. undersökningar om lämpliga åtgärder i fråga om bl. a.
köksavfall och toalettavfall från fartyg. Avsikten är att bestämmelser även om
sådant avfall från fartygs drift som ej är olja skall tas in i en ny konvention
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som förbereds tUl IMCO:s konferens
år 1973 om havsföroreningar.
Prop. 1972: 38 53
I
Sverige har frågan om toalettavfall från fartyg behandlats av riks
dagen bl. a. i en skrivelse år 1970 och av statens naturvårdsverk i en
skrivelse den 17 maj 1971. En uppgift för den år 1970 tUlsatta fritids
båtutredningen (Jo 1970: 33) är att föreslå åtgärder i fråga om toalett
avfall från fritidsbåtar.
Riksdagen
stryker imder vikten av att internationella överenskommelser på området
träffas i fråga om passagerar-, last- och fiskefartyg. Med hänsyn till att
föroreningsläget inom många vattenområden inger oro, bör emellertid svenska
åtgärder vidtas redan nu. Goda tekniska lösningar synes numera finnas för att
behålla toalettavfall ombord på fartyg under önskvärd tid. En översyn av 1956
års lagstiftning bör övervägas, anser riksdagen.
Statens
naturvårdsverk anför att utsläpp av toalettavfall från fartyg ute tUl havs på
betryggande avstånd från land inte utgör något allvarhgt problem från allmän
föroreningssynpunkt. Inte minst från estetisk synpunkt blir olägenhetema
emellertid framträdande vid hårt trafikerade farleder inomskärs och nära
badstränder. Avfall kan samlas i sluten tank ombord och senare tömmas i vattnet
ute tUl havs eller helst tas om hand i land. I småbåtshamnar torde det enhgt
verket inte vara svårt att ordna för mottagning av toalettavfall. Sådana
anordningar kan delvis finansieras inom ramen för statsbidraget tUl idrott och
friluftsliv. För handelssjöfarten fordras däremot ingående tekniska och
ekonomiska överväganden om hur mottagningsanordningar skall utformas och finansieras.
Utsläpp till havs torde därför få tolereras under en ganska lång övergångstid.
Åtgärder i fråga om toalettavfall från fartyg måste enligt verket genomföras
stegvis. Kungl., Maj:t bör uppdra åt berörda myndigheter att komma in med förslag
i frågan jämte ett tidsprogram. Kungl. Maj:t bör därefter bedöma behovet och
möjligheterna att genomföra en fullmaktslagstiftning som tillåter föreskrifter
om utrustningsanordningar på olika slag av fartyg, mottagningsanordningar i
hamnar och förbud mot utsläpp i särskilda vattenområden.
Remissinstansema delar
statens naturvårdsverks uppfattning att en översyn bör göras av den
lagstiftning som reglerar frågan om utsläpp av toaletta-vfall och att ohka
lösningar bör sökas i fråga om skUda slag av fartyg och vattenområden. I ett
par remissvar framhålls att hänsyn måste tas tUl de ekonomiska följderna för
svensk sjöfart och att, som även riksdagen har påpekat, blivande regler måste
gälla för både svenska ' och utiändska fartyg.
I
fråga om fritidsbåtarna bör enligt de flesta remissinstanserna fritidsbåtutredningens
ställningstagande avvaktas.
Ett
uttalande av statens naturvårdsverk att omedelbara åtgärder inte är lika
angelägna för fiskefartyg som för fritidsbåtar lämnas utan erinran av
remissinstansema. Sålunda anser fiskeristyrelsen, att det t. v. är
Prop. 1972: 38 54
tillräckligt
med förbud mot eller avrådan från toalettavfallsutsläpp från fiskebåtar inom
vissa begränsade områden vid kusten.
Chefen
för marinen framhåller att det inte är möjligt att generellt föreskriva att
örlogsfartygen skall förses med slutna toalettsystem. Enligt en annan
remissinstans bör frågan för dessa fartygs del lösas särskUt och inte bli
föremål för allmän lagstiftning.
Såvitt
avser passagerarfartyg, färjor och liknande fartyg delar remissinstanserna
statens naturvårdsverks åsikt att åtgärder i fråga om toalettanordningar är
brådskande och att för tiden till dess en allmän internationell
överenskommelse gäller, förhandlingar i frågan bör föras med våra grannländer
vid Östersjön och Nordsjön.
Remissinstanserna
har ingen erinran mot statens naturvårdsverks uppfattning att åtgärder i fråga
om lastfartyg bör bygga på en allmän internationell överenskommelse.
Mottagningsanläggningar
och avloppsreningsverk bör planeras så, att de finns i hamnar när krav ställs
på uppsamlingsanordningar ombord på fartygen, anser sjöfartsverket och
länsstyrelsen i Malmöhus län. I ett remissvar anförs att kostnaderna för att
ta hand om toalettavfall från fartyg med slutet system kommer att bli mycket
höga.
Statens naturvårdsverks
förslag om frågans vidare behandling godtas av de flesta remissmyndigheterna.
En remissinstans anser att verkets förberedelsearbete kan läggas till grund för
föreskrifter och att en fullmaktslagstiftning skyndar på utvecklingen. Ett par
remissinstanser anser att resultatet av lMCO:s konferens år 1973 bör a-waktas
innan svenska åtgärder vidtas. En isolerad svensk aktion skulle skapa problem
för sjöfarten och hamnarna. Sjöfartsverket påpekar emellertid att övergångsbestämmelser
kan föreskrivas som ger fartygsägare och hamnmyndigheter tid att vidta
åtgärder.
I
1956 års lag finns således en bestämmelse som gör det möjligt för Kungl. Maj:t
eller annan myndighet att meddela föreskrifter för att förebygga att
vattenområde inom Sveriges sjöterritorium förorenas genom sådant avfall från
fartyg som inte är olja. Föreskrifter har, som jag nyss nämnde, meddelats om
förbud mot utsläpp av vissa avfall, och reglerna gör det möjligt att meddela
föreskrifter även om toalettavfall. Det är nu alltså fråga om huruvida
lagstiftningen bör utvidgas. Vidare är av särskilt intresse, i vilken
utsträckning åtgärder enligt lagstiftningen kan och bör vidtas inom den
närmaste tiden.
Allmänt
vill jag slå fast att skyddet av våra vatten är en mycket angelägen uppgift.
Vi bör därför vidta de skyddsåtgärder som är möjliga och rimliga med hänsyn
till bl. a. ekonomiska och tekniska betingelser. Det är härvid att märka att
många nybyggda större passagerarfartyg numera utrastas med anläggningar som
samlar upp toalettavfall och att tekniska
Prop.
1972: 38 55
lösningar
nu finns även för utrustning ombord på andra fartyg och för
mottagningsanordningar i land.
När
den till 1973 års IMCO-konferens planerade internationella konventionen om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg blir tillämplig, kommer svenska
bestämmelser att behövas som gäller även utanför vårt sjöterritorium. Även
dessförinnan kan behov av sådana föreskrifter uppkomma. Genom bUaterala
överenskommelser eller genom regionala avtal kan enighet uppnås om åtgärder
mot vattenförorening genom sådant avfall som nu är i fråga. Vi bör då ha
lagliga möjhgheter att snabbt meddela de föreskrifter som behövs. Det gällande
bemyndigandet bör därför redan nu utvidgas till att omfatta även det fria
havet. Föreskrifter bör kunna ges för både svenska och utländska fartyg.
Möjhghetema för svensk myndighet att ingripa om utländskt fartyg bryter mot
föreskriftema är emellertid alltid beroende av folkrättens regler.
För
att förbud mot utsläpp av vissa avfall, t. ex. toalettavfall och köksavfall,
skall kunna efterlevas ombord på fartyg som gör resor som inte är mycket korta,
fordras att fartyget skall vara försett med utrustning för att behålla
avfallet. 1 likhet med vad som gäller för oljeskyddet bör Kungl. Maj:t eUer
fackmyndighet kunna meddela föreskrifter om utrustning ombord på fartyg.
Vissa
fartyg som inte har föreskriven utrustning för att förebygga vattenförorening
genom olja får enligt föreskrift i 1956 års lag inte nyttjas till sjöfart. När
det gäller toalettavfall m. m. bör lagen inte innehålla något allmänt förbud
för fartyg att nyttjas till sjöfart om utrustningsföreskrifterna inte är
uppfyllda. I stället bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer kunna föreskriva sådant förbud i de fall då det är påkallat.
Straffbestämmelser
bör ges i samma mån som i fråga om förorening genom olja.
Genom
att bemyndiganden lämnas för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer att meddela föreskrifter, kan sådana på ett snabbt och smidigt sätt
meddelas i takt med vad som är påkallat och lämpligt med hänsyn till
utvecklingen. Ett fullständigt regelsystem kan inte ges omedelbart på detta
område. I stäUet får, som statens naturvårdsverk framhåller, åtgärder vidtas
stegvis. Som en första åtgärd kan förbud mot eller rekommendationer i fråga om
utsläpp av toalettavfaU inom begränsade vattenområden som är särskilt känsliga
komma i fråga redan nu. Det bör i första hand ankomma på statens naturvårdsverk
att till Kungl. Maj:t anmäla behov av åtgärder på förevarande område.
Frågan
om särskilda föreskrifter för fritidsbåtar får tas upp efter förslag av
fritidsbåtutredningen. När det gäller passagerarfartyg och färjor bör
sjöfartsverket, efter samråd med bl. a. statens naturvårdsverk och genom
kontakt med vederbörande myndigheter i länder med vilka vi har
Prop. 1972: 38 56
samtrafik,
snarast försöka få,till stånd lämpliga arrangemang. För lastfartygens och
fiskefartygens del torde i avvaktan på en internationell konvention
huvudsakligen endast rekommendationer böra ges. Även i detta hänseende bör
ansvaret i första hand ligga på sjöfartsverket. I fråga om fiskefartygen bör
samråd äga rum med framför andra fiskeri: styrelsen. Föreskrifter i fråga om
örlpgsfartygen bör åtminstone tills vidare meddelas särskUt av chef en för
marinen.
För
att ett förbud mot utsläpp av köksavfaU och toalettavfall skaU kunna efterlevas
fordras inte bara att fartygen är försedda med utrustning för att förvara
avfaUet. När fartyget kommer i hamn, måste avfallet kunna tas om hand och
forslas bort. Det avfall det här är fråga om är att hänföra till avfaU som är
jämförUgt med hushållsavfall. Det innebär att avfallet omfattas av det
kommunala renhållningsmonopolet och ; att kommunen således enligt kommunala
renhållningslagen (1970: 892) är skyldig att forsla bort avfallet. Under vissa
förutsättningar kan länsstyrelsen medge undantag från denna skyldighet. I fråga
om köksavfallet föreligger enligt statens naturvårdsverk inga praktiska svårigheter
att hämta avfallet på samma sätt som annars sker inom kommunerna. När det
gäller köksavfallet finns f. ö., enligt uppgift av naturvårdsverket, en
serviceapparat redan uppbyggd i många hamnar. Det är angeläget att även
toalettavfall kan tas om hand så enkelt som möjligt och att omhändertagandet
kan ingå som ett led i den kommunala uppsamlingsorganisationen. Det ankommer
på statens naturvårdsverk, som svarar för frågor bl. a. rörande renhållningen
utomhus, att i samråd med bl. a. kommunerna och sjöfartsverket medverka till en
planering när det gäller utbyggnaden av en organisation för omhändertagandet
av det avfall som nu är i fråga. Statens naturvårdsverk kan vidare, i samråd
med bl. a. socialstyrelsen, utarbeta råd och anvisningar beträffande
hanteringen av avfallet i fråga.
I
2 § lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten bör en redaktionell
jämkning göras med anledning av att 1956 års lag ersätts av en ny lag.
I
enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till
1.
lag om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,
2.
lag om ändring i lagen (1965:
719) om säkerheten på fartyg,
3.
lag om ändring i lagen (1971:
1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.
Utformningen
av lagförslagen under 1 och 2 behandlas i följande avsnitt.
Prop. 1972:38 57
e
4.
Förslaget till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Förbud
mot förorening från fartyg
Under
denna rubrik finns föreskrifter om utsläpp av olja från fartyg samt
bemyndiganden för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att
meddela föreskrifter för att förebygga förorening från fartyg genom avfall från
fartygs drift. Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört om lagstiftning
med anledning av ändringarna i oljeskyddskonventionen och om toalettavfall och
annat avfall från fartygs drift som ej är olja.
1
§
Paragrafen
motsvarar närmast 1 § första och andra styckena samt del av 10 § i gäUande lag.
Den nuvarande lagen
föreskriver i 1 § första stycket i fråga om vattenområde som är svenskt
territorium, att olja inte får tömmas ut och att utflöde av olja skaU
förhindras i den mån det är möjligt. I andra stycket bemyndigas Kungl. Maj:t
att för annat vattenområde bestämma ätt motsvarande regler skall gäUa i fråga
om svenska tankfartyg med en brattodräktighet av minst 150 registerton och
andra fartyg med en brattodräktighet av minst 500 registerton eller i fråga om
vissa slag av sådana fartyg. 10 § bemyndigar Kungl. Maj:t att meddela
bestämmelser enligt 1 § andra stycket även med avseende på mindre fartyg, om
det är skäligt med hänsyn till fartygens storlek och användning och till det
slag av drivmedel som används på fartyget. Kungl. Maj:t har i tillämpningskungörelsen
meddelat bestämmelser med stöd av båda bemyndigandena.
Sjöfartsverket
Konstruktionen
att Kungl. Maj:t får förordna om tUlämpning av för-budsbestänunelser i fråga om
vattenområde utanför svenskt territorium torde ha sin grand bl. a. i det
förhållandet, att konventionens nuvarande tUlämpningsområde, som regleras i
annex A till konventionen, i flera fall har gjorts beroende av vederbörande
strandstats ratifikation av konventionen, anför sjöfartsverket. Med den nya
lydelsen av konventionen görs inga geografiska begränsningar i fråga om
konventionens tillämpning. Det synes därför naturligt att även den svenska
lagen görs direkt tillämplig inom alla vattenområden. I fråga om vattenområde
utanför det svenska sjöterritoriet kan dock lagen göras tillämplig endast på
svenska fartyg.
Remissyttranden
Chefen
for marinen anför att det i detta sammanhang är en betydande nackdel att det
svenska sjöterritoriet har en bredd av endast fyra sjömil. Även om vårt land
inte har anslutit sig till 1958 års kon-
Prop.
1972: 38 58
vention om territorialhavet och tilläggszonen, bör
möjligheten prövas att med stöd av nämnda konvention utöka området för svensk
jurisdiktion i fråga om oljeskydd m. m. tiU att omfatta en
"tilläggszon" om tolv sjömils bredd utanför de baslinjer från vilka
territorialhavet räknas. Överbefälhavaren har inte något att erinra mot detta
förslag. Generaltullstyrelsen tillfogar att med ett sålunda utökat
jurisdiktionsområde en från bevakningssynpunkt lämplig överensstämmelse skulle
nås med den på västkusten gällande fiskegränsen och den i Östersjön gällande
gränsen för tullkontroll enligt 1926 års s. k. Helsingforskonvention.
Departementschefen
1 överensstämmelse med uttryckssättet i lagen (1966: 374)
om Sveriges sjöterritorium används i de nya föreskrifterna uttrycket Sveriges
sjöterritorium i stället för vattenområde som utgör svenskt territorium och
uttrycket det fria havet i stället för annat vattenområde. Den senare ändringen
medför den förbättringen, att lagen inte ger sken av att reglera förhållandena
inom annat lands sjöterritorium.
Första
stycket svarar sakligt mot samma stycke i gällande lag. Inom Sveriges sjöterritorium
förbjuds alltså uttömning av olja från fartyg, medan utflöde av olja skall
förhindras så långt det är möjligt. Med uttömning förstås att olja kommer ut
från fartyg som en direkt följd av en mänsklig handling eller underlåtenhet,
avsiktlig eller oavsiktlig. Med utflöde avses andra fall då olja kommer ut
från fartyg. Sålunda kan en uttömning av olja bero på t. ex. att en
ombordanställd för sent stänger en kran när en settlingstank töms. Orsaken till
ett utflöde kan vara t. ex. att utrustningen ombord går sönder eller att
fartyget av någon orsak skadas så att olja rinner ut.
Genom
konventionsändringen blir konventionen tillämplig inom alla vattenområden.
Tillämpligheten inom visst område, s. k. förbjuden zon, blir således inte som
nu beroende av att en strandstat ratificerar konventionen. Som sjöfartsverket
föreslår bör det därför direkt i andra stycket anges att oljeförbudet gäller
även på det fria havet.
Ju längre
ut från vår kust vi sträcker vår överhöghet, på desto större vattenområden får
våra myndigheter naturligtvis befogenhet att ingripa. Att ensidigt utvidga vår
överhöghet till att omfatta vattenområden utanför nuvarande trerritorialgräns
på det sätt som ett par remissinstanser föreslår, vill jag emellertid inte
förorda. Sverige har på det internationella planet konsekvent hävdat att
åtgärder av sådan natur bör vidtas i internationell samverkan och inte beslutas
ensidigt. I sammanhanget vill jag också erinra om att FN:s generalförsamling
har beslutat att en internationell havsrättskonferens skall hållas inom en
nära framtid, vid vilken bl. a. territorialhavsbredden och därmed
sammanhängande frågor skall behandlas. Jag förordar emellertid en annan, mera
begränsad utvidgning av lagens geografiska tillämpningsområde.
Prop. 1972: 38 59
Varje stat har överhöghet över sitt sjöterritorium. Svensk
myndighet kan sålunda ingripa så snart något fartyg svenskt eller utländskt
i strid med konventionen släpper ut olja på vårt sjöterritorium. Sker
oljeutsläpp däremot på det fria havet kan ingripande inte göras mot fartyg som
för annan stats flagga. Svensk myndighet kan där utöva sådan makt bara mot
svenska fartyg. Detta innebär emellertid inte att en stat är hindrad att
lagstifta om förbud mot oljeutsläpp på det fria havet och att i viss utsträckning
beivra överträdelse av ett sådant förbud.
Samhällets starka intresse av att hindra oljeutsläpp i
strid med konventionens bestämmelser bör föranleda att den svenska
lagstiftningen på området ges ett vidare geografiskt tillämpningsområde än den
har f. n. Bestämmelsen i paragrafens andra stycke i fråga om det fria havet,
dvs. det vattenområde som inte utgör något lands sjöterritorium, bör därför
utformas så att det gäller även andra fartyg än svenska. Utanför vårt
sjöterritorium bör lagregeln ernellertid liksom f. n. gälla endast sådana
fartyg på vilka konventionen är tillämplig, dvs. tankfartyg med en
bruttodräktighet av minst 150 registerton och andra fartyg med en
bruttodräktighet av minst 500 registerton. 1 fråga om brott mot lagen som begås
på det fria havet kommer enligt 2 kap. brottsbalken svensk domsrätt därigenom
att föreligga om brottet har begåtts på svenskt fartyg men också i annat fall
om brottet har begåtts av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i
Sverige. Domsrätt kommer under vissa föratsättningar att föreligga också när
annan utlänning har begått brottet. I vissa fall kan således ett oljeutsläpp i
strid med konventionens bestämmelser även från ett fartyg som inte för konventionsstats
flagga beivras vid svensk domstol fastän utsläppet har skett utanför Sveriges
sjöterritorium. Av artiklarna VI och
X i konventionen framgår att frågan
om beivrande av olovligt oljeutsläpp från fartyg som hör hemma i
konventionsstat vanligen skall prövas i fartygets hemland. Det kan emellertid
finnas fall då det är lämpligare att åtal väcks i Sverige, t. ex. om
gärningsmannen finns här och den utsläppta oljan hat skadat eller hotat svenskt
territorium.
Tredje stycket innebär liksom 10 § i gällande lag, att
Kungl. Maj:t bemyndigas föreskriva att regeln i 1 § andra stycket skall
tillämpas även på mindre fartyg än dem som konventionen är tillämplig på.
Konventionen förutsätter i artikel II att de fördragsslutande staternas regeringar -vidtar nödvändiga
åtgärder för att tillämpa konvention nens krav även på mindre fartyg i den mån
det är rimligt och möjligt. I linje med vad jag har anfört till andra stycket
förordar jag att bemyndigandet i tredje stycket avser alla fartyg och inte
enbart de svenska.
2 §
Paragrafen svarar närmast mot 2 § och del av 3 § i
gällande lag. Nuvarande 2 § medger undantag från förbud att tömma ut olja från
fartyg.
Prop. 1972: 38 60
Undantaget
avser oljehaltigt slagyatten samt bottensats som består av rester från rening
av brännolja eller smörjolja. Enligt gällande 3 § får Kungl. Maj:t eUer
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer meddela föreskrifter för visst svenskt
vattenområde för att förebygga att vattnet förorenas genom uttömning som avses
i 2 §.
Sjöfartsverket
Undantagen
från förbudet mot uttömning av olja från fartyg konstrueras genom
konventionsändringen på ett nytt sätt. Även i lagen bör undantagen formuleras
om så som skett i konventionen. Sålunda föreslår sjöfartsverket följande
undantag från förbudet att tömma ut olja.
Annat
fartyg än tankfartyg får tömma ut oljehaltig blandning under förutsättning att
fartyget är under gång, att blandningen aldrig töms ut med större hastighet än
som svarar mot 60 liter olja per sjömil som fartyget tiUryggalägger, att
blandningen inte innehåller mer än en tiotusendel olja och att uttömningen
sker så långt från land som omständighetema medger.
Tankfartyg
får tömma ut olja eUer oljehaltig blandning under förutsättning att fartyget
är under gång, att oljan eller blandningen aldrig töms ut med större hastighet
än som svarar mot 60 liter olja per sjömil som fartyget tillryggalägger, att
den sammanlagda mängden olja som töms ut under en barlastresa inte överstiger
en femtontusendel av fartygets dödvikt och att fartyget befinner sig minst 50
sjömil från land.
Av
de tidigare i lagen medgivna undantagen bör enligt sjöfartsverket en föreskrift
behållas om rätt att tömma ut oljehaltigt slagvatten från mindre fartyg. Något
hinder härför förehgger ej enligt konventionen, som ej är tiUämphg på mindre
fartyg. Dessa mindre fartyg, dvs. tankfartyg med en bruttodräktighet under 150
registerton och andra fartyg med en bruttodräktighet under 500 registerton, är
ej alltid utrustade med sådana anordningar att uppsamling av olja eller
separering av slagvatten kan ske enligt konventionen. De är även undantagna
från skyldigheten enligt gällande 4 § att ha sådana anordningar. Den oljemängd
som kan komma att tömmas ut vid länsning av sådana fartyg är av na-turhga skäl
ringa. Från tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton bör
oljehaltigt slagvatten få tömmas under de förutsättningar som verket har angett
i fråga om oljehaltig blandning från annat fartyg än tankfartyg.
I
den ändrade konventionen har ett särskilt undantag tagits in avseende
uttömmande av vattenbarlast som förts i rengjord lasttank på tankfartyg. Detta
undantag synes ha så ringa praktisk betydelse att särskUd föreskrift därom
inte är påkallad.
Remissyttranden
Svenska
hamnförbundet ifrågasätter om inte mängden olja i blandning som får tömmas ut
från annat fartyg än tankfartyg bör anges till
Prop. 1972: 38 61
"mindre
än" 100 delar på 1 000 000 delar blandning. Förbundet hänvisar till
artikel III i konventionen.
Sveriges
redareförening anser att den sammanlagda mängd olja som ett tankfartyg skall få
tömma ut under en barlastresa bör få uppgå till en tiotusendel av fartygets
dödvikt och att uttömning skaU få ske minst 15 sjömil från land.
Handelskammaren i Göteborg anför liknande synpunkter.
Sveriges
fartygsbefälsförening påpekar i likhet med ett par andra remissinstanser att
tankfartygen enligt konventionsändringen får tömma ut olja 50 sjömU från land
och att sådan tömning med andra ord är tUlåten i vissa delar av Östersjön och
Nordsjön där förbud nu gäUer.
Enligt
generaltullstyrelsen bör direkt i lagstiftningen införas ett allmänt förbud
mot förorenande utsläpp inom Sveriges sjöterritorium. Lagens förbud i fråga om
olja kompletteras nu med förbud som meddelas av länsstyrelserna i kustlänen.
Ett allmänt förbud torde få en helt annan tyngd om det tas in i lagen eller
tillämpningskungörelsen.
Departementschefen
Undantagen
från förbudet att tömma ut olja från fartyg bör anpassas tUl det innehåU som
undantagen fått genom konventionsändringen. I huvudsak förordar jag
sjöfartsverkets förslag till ny lagtext.
Att
fartyget skall vara under gång innebär, som jag nämnde, i detta sammanhang att
fartyget inte får ligga stilla eller cirkulera på en plats;
Som
en av föratsättningama för uttömning från torrlastfartyg anges i förslaget att
oljan utgör mindre än en tiotusendel av den oljehaltiga blandningen.
Med
uttrycket momentan öljeuttömningshästighét förstås enligt konventionen
oljeuttömningshastigheten i liter per timme vid vilket tillfälle som helst,
dividerad med fartygets fart i knop vid samma tillfälle. Enligt artikel III får
den momentana uttömningshastigheten inte överstiga 60 liter per sjömU som
fartyget tillryggalägger. I lagtexten uttrycks detta med att oljeblandning
aldrig, dvs. mte vid något tillfälle, får tömmas ut med större hastighet än som
svarar mot 60 liter olja per sjömil som fartyget tUlryggalägger.
Slagvatten
från utrymme för framdrivnmgsmaskineri i tankfartyg får enligt förslaget tömmas
under samma föratsättningar som gäller för olja från torrlastfartyg.
Med
hänsyn tiU den konventionsändring år 1971 som avser att särskilt skydda Stora
Barriärrevet föreskrivs att oljeuttömning från torrlastfartyg skall ske så
långt från närmaste land som omständigheterna medger. För tankfartygens del
finns uttrycket från närmaste land i föreskriften att oljeuttömning inte får
ske om inte fartyget befinner sig minst 50 sjömil från närmaste land. I
paragrafens andra stycke sägs att avstånd från närmaste land skall räknas från
baslinjen, om inte Kungl. Maj:t före-
Prop. 1972:38 62
skriver
annat. Kungl. Maj:t kan därigenom ge särregler för Stora Barriärrevet och
andra områden som kan komma att ges särskilt internationellt skydd.
Gällande
lag anger i 2 § undantag från förbud mot oljeutsläpp. För att kunna läsa ut att
undantagsreglema inte är tillämpliga inom så gott som hela Sveriges
sjöterritorium måste man gå till de olika länsstyrelse-beslut som har meddelats
med stöd av 3 § och tillämpningskungörelsen. I förslaget anges i stället direkt
i 2 § att undantagen gäller endast på det fria havet. SärskUda
länsstyrelsebeslut i detta hänseende behövs därför inte enligt förslaget.
Genom
hänvisning till 1 § andra stycket gäller undantagen endast fartyg som
konventionen är tillämplig på. I fråga om de mindre fartyg som konventionen
inte är tillämphg på kan Kungl. Maj:t föreskriva undantag, i den mån Kungl.
Maj:t utnyttjar bemyndigandet i 1 § tredje stycket att förbjuda oljeutsläpp på
det fria havet från sådana fartyg.
Tankfartyg får enligt de
nya bestämmelserna tömma oljehaltig blandning på ett avstånd av minst 50
sjömil från land. Som en remissinstans har påpekat, innebär detta att
tankfartyg får tömma sådan blandning inom delar av Östersjön och Nordsjön.
Rätten till utsläpp av olja från tankfartyg är emellertid i vissa hänseenden
mer begränsad enligt de nya reglerna än enligt de nuvarande. Den nuvarande
rätten att tömma bottensats av rester från rening av brännolja eller smörjolja
upphör i enlighet med konventionsändringen. Slagvatten som förorenats av
smörjolja från maskinutrymme får i dag tömmas utan inskränkning. De nya reglerna
begränsar den rätten genom bestämmelsen om högsta tillåtna oljekoncentration.
Vidare gäller att fartyget skall vara under gång och att den momentana
uttömningshastigheten inte får överstiga 60 liter olja per sjömil. I fråga om
annan olja från tankfartyg gäller inte det särskilda kravet på högsta
oljekoncentration men i stället, fömtom övriga nämnda krav, att den sammanlagda
mängd olja som töms ut under en barlastresa inte får överstiga en
femtontusendel av fartygets lastförmåga. Utsläppen består väsentligen av barlastvatten
från tank som tidigare har innehållit olja. Utsläpp av oljeblandat
barlastvatten förekommer så gott som enbart när ett tankfartyg går för att
hämta ny last. Sådan last hämtas huvudsakligen i hamnar långt borta från
Östersjön och Nordsjön. Tankrengöring till sjöss är en tämligen tidskrävande
procedur. Den kan i regel inte avslutas förrän fartyget har kommit långt från
den hamn där oljan har lossats. Behovet för tankfartyg att tömma oljeblandat
vatten i Östersjön eller Nordsjön är därför inte stort. Lagenliga utsläpp som
ändå görs blir så små och så utspridda, att de kan leda till förorening av
någon betydelse endast i starkt trafikerade vatten. Jag har därför inte för
avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att för de svenska tankfartygen införa särregler
i fråga om de nämnda områdena i Östersjön och Nordsjön. Jag vill i detta
sammanhang även hänvisa tUl vad jag till frå-
Prop. 1972: 38 63
gan
om lagstiftning med anledning av ändringama i oljeskyddskonventionen har
anfört om 1962 års särskilda förbud.
3 §
Paragrafen
motsvarar närmast 1 § tredje stycket i gällande lag.
Med
hu-vudsakhgen redaktionella jämkningar jämfört med den nuvarande bestämmelsen
föreskrivs i 3 § att Kungl. Maj:t närmare anger vad som förstås med olja.
Vidare sägs, i överensstämmelse med en ändring i konventionen, att med
oljehaltig blandning avses varje blandning som innehåller olja oavsett
oljekoncentrationen.
4 §
Paragrafen
kan jämföras med den del av gällande 3 § som bemyndigar Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att för visst svenskt vattenområde meddela
bestämmelser för att förebygga alt vattnet förorenas genom sådant avfall från
fartyg som inte är olja.
I
förslaget sägs att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får
meddela bestämmelser för att förebygga att vattnet förorenas genom annat
avfall som härrör från fartygs drift än olja. Med uttrycket fartygs drift
avses här fartygs normala användning. Liksom f. n. medger regeln att
föreskrifter meddelas inte bara om a-vfall från fartygs framdrivning utan även
om t. ex. sopor, toalettavfall och avfall från annan last än olja i lagens
mening.
Bemyndigandet
är inte inskränkt till att gälla enbart viss del av Sveriges sjöterritorium.
Avsikten är att föreskrifter skall kunna meddelas för både Sveriges
sjöterritorium och det fria havet.
Fartygs
utrustning m. m.
Under
denna rubrik finns föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och
certifikat och i anslutning därtill om förbud att använda fartyg generellt
eller inom del av sjöterritoriet. Vidare talas om rätten att föra vatten i
bränsletank.
5
§
Paragrafen
kan jämföras med gällande 4 § första och andra styckena, som säger att svenskt
fartyg som konventionen är tillämplig på skall vara utrastat med t. ex.
kofferdammar eller oljeavskiljare enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och vidare att svenskt torrlastfartyg inte
får föra vatten i bränsletank, om det inte är utrustat med oljeavskiljare
enligt samma slag av föreskrifter. Enligt gällande 10 § får Kungl. Maj:t
förordna att förstnämnda krav skall gälla även mindre fartyg än dem som
konventionen är till-lämplig på.
Prop. 1972: 38 64
Bestämmelserna
behöver byggas ut med hänsyn till de nya konven-tionsregleraa om begränsning
och arrangemang av oljelasttankar och om certifikat som rör sådana tankar. Det
kommer vidare, sannolikt inom en ganska snar framtid, att behövas föreskrifter
om utrustning ombord med hänsyn till annat än olja, t. ex. farliga kemikalier
och toalettavfall. Med hänsyn till lagstiftningspraxis i fråga om föreskrifter
av teknisk natur och för att föreskrifterna snabbt skall kunna anpassas till
behovet och till den tekniska utvecklingen, förordar jag att föreskrifter
meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
I
förslagets 5 § föreskrivs att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer får meddela föreskrifter om fartygs konstruktion och utrustning för
att förebygga eller begränsa vattenförorening och om certifikat som visar att
föreskrifterna är uppfyllda.
6
§
En
del av paragrafens första stycke täcker del av gällande 4 § första stycket. I
övrigt innehåller paragrafen nya föreskrifter.
EnUgt
gällande 4 § första stycket får svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet av
minst 150 registerton och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst
500 registerton ej användas tUl sjöfart, om inte fartyget är utrastat med
antingen anordningar som förebygger att beständig brännolja flödar ut i
fartyget eUer med inrättning som hindrar vattenförorening genom oljehaltigt
slagvatten.
Sjöfartsverket föreslår att bestämmelsen i enlighet med
motsvarande konventionsändring år 1969
vidgas att avse all olja och ej bara beständig brännolja. Med anledning av 1971
års konventionsändringar bör lagen vidare föreskriva rätt att avvisa utländskt
tankfartyg som saknar föreskrivet certifikat i fråga om konstruktion och
utrustning.
Enligt
Svenska sjöfolksförbundet bör tankfartyg utan certifikat förbjudas att anlöpa
inte bara hamn, lastplats eller terminal utan även inomskärs vattenområden.
Lagen
iimehåUer i dag direkta förbud mot att använda fartyg vars utrustning inte
uppfyller föreskrivna fordringar. Därutöver behövs med anledning av 1971 års
ändringar i konventionen föreskrifter om förbud i vissa fall för utländskt tankfartyg
att användas eller att anlöpa eUer Ugga i svensk hamn eller terminal. Som jag
nämnde vid 5 § kan regler också behövas om förbud att använda fartyg som inte
är utrustat enligt kommande föreskrifter som syftar tUl att förebygga
förorening genom annat avfall än olja. 6 § i förslaget ger Kungl. Maj:t
befogenhet att föreskriva att svenskt fartyg inte får användas tUl sjöfart, om
det inte är konstraerat eller utrastat enligt föreskrifter därom eller om det
saknar certifikat. Ordet sjöfart används här i vid bemärkelse. I den franska
Prop.
1972: 38 65
konventionstexten
används ordet "naviguer", alltså segla, fara tUl sjöss. Vidare
bemyndigas Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att
föreskriva att fartyg inte får anlöpa eller uppehålla sig inom del av Sveriges
sjöterritorium eller lastnings- eller lossningsplats till sjöss som står under
svensk kontroll, om fartyget saknar certifikat.
7
§
Paragrafen
kan jämföras med gäUande 4 § andra stycket, som föreskriver att svenskt
torrlastfartyg inte får föra vatten i bränsletank, om fartyget inte är utrastat
med föreskriven oljeavskiljare.
Enligt
artikel VII mom. 2 i konventionen skall barlastvatten i bränsletank om möjhgt
imdvikas.
I
den mån det är möjhgt bör den nuvarande svenska regeln utvidgas och skärpas. 7
§ i förslaget säger därför att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer får föreskriva att svenskt fartyg ej får föra vatten i bränsletank
eUer föreskriva villkor därför.
Oljedagbok
8 §
Paragrafen
svarar mot gäUande 6 § första stycket.
EnUgt
den gäUande regeln skall oljedagbok föras på svenskt tankfartyg och även på
annat svenskt fartyg med en brattodräktighet av minst 500 registerton, om
fartyget använder olja som bränsle för framdrivningen. Kungl. Maj:t får
förordna att oljedagbok skaU föras även i andra fall. Vidare meddelar Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Ma]:t bestämmer närmare föreskrifter om
oljedagbok.
Ingen
ändring föreslås i dessa regler. Detta innebär bl. a. att lagen inte behöver
innehålla några regler om den nya utformningen av oljedagboken.
Enligt
gäUande regler skall oljedagbok bevaras minst två år efter dagen för senaste
anteckning. Sjölagen föreskriver i 300 § att skeppsdagbok och maskindagbok
skaU förvaras minst tre år efter dess avslutning. Samma regel bör i detta
hänseende gäUa för dagbok enligt sjölagen och för oljedagbok. I förslaget
föreskrivs därför att oljedagboken skall bevaras minst tre år.
Mottagningsstationer
Under
denna rubrik finns föreskrifter om aiUäggningar och anordningar för att ta
emot oljerester och oljehaltig blandning från fartyg.
5 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 38
Prop. 1972: 38 66
9
och 10 §§
Paragraferna
motsvarar gäUande 5 §, Föratom redaktionella jämkningar preciseras reglema
uttryckUgen att gälla inte bara anläggningar utan även mindre anordningar och
att förutom oljehaltig blandnmg avse även oljerester från fartyg. Liksom nu
skall alltså i allmän hamn sorn Kungl. Maj:t bestämmer finnas sådan anläggning
eller anordning. Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om sådan anläggning eller anordning. Vidare får
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer inrätta eller driva
anläggning eUer anordning på bekostnad av hamnens ägare, om han inte fuUgör
sina åligganden.
Särskilda
åtgärder mot förorening
Under
denna rubrik finns regler om befogenhet för myndighet att ingripa med förbud
eller föreläggande, om olja eller något annat skadligt kommer ut eller skäligen
kan befaras komma ut från fartyg. Även vissa verkställighetsföreskrifter ges.
1114
§§
Paragraferna
har ingen motsvarighet i gällande lag.
I
fråga om dessa paragrafer hänvisar jag till vad jag har anfört om myndighets
befogenhet att meddela förbud eller föreläggande. Därutöver vill jag redovisa
följande.
Sjöfartsverket
Enligt
sjöfartsverkets förslag får tillsynsmyndighet enligt lagen om säkerheten på
fartyg meddela de förelägganden och förbud som är nödvändiga för att hindra
uttömning eller utsläpp, när det skäligen kan befaras, att uttömning eller
utsläpp av olja sker i strid mot 1956 års lag. Sådant beslut kan avse
1.
förbud mot fartygs resa,
2.
förbud att använda viss
utrustning,
3.
föreläggande för fartyg att ta
viss färdväg,
4.
föreläggande för fartyg att
anlöpa eller avgå från viss hamn eller annan uppehållsplats,
5.
föreläggande som gäller
fartygets framförande eller drift,
6.
föreläggande att vidta åtgärd
för att hindra att olja flödar ut,
7.
föreläggande att avbryta
lastning, lossning eller bunkring.
Som
exempel på situationer då de olika föreslagna åtgärdema kan komma i fråga
nämner verket följande.
Förbud
mot fartygs resa (1) bör kunna meddelas, om fartyget har skrovskador som kan
vålla oljeläckage då fartyget kommer ut i rum sjö eller om den föreskrivna
oljeavskiljande utrustningen inte är funktionsduglig.
Prop.
1972: 38 67
Förbud
att använda utrustning (2) bör komma i fråga om slang eller rörledning som
används vid lastning eller lossning visar allvarliga brister.
Föreläggande
för fartyg att begagna viss färdväg (3) bör övervägas, om risken för oljeskada
är akut och eventuella bekämpningsåtgärder eller andra skadebegränsande eUer
förebyggande åtgärder lättare kan in-' sättas i ett visst farvatten än i ett
annat, t. ex. på grund av väderleksförhållanden och lokala förhållanden.
Föreläggande
för fartyg att anlöpa eller avgå från viss hamn eller annan plats (4) bör
kunna meddelas när det är påkallat att dhigera ett skadat fartyg till plats
där reparationsmöjhgheter finns eller där åtgärder för att begränsa
verkningarna av oljeutsläpp kan bli effektiva eUer att dirigera fartyget bort
från olycksplats.
Föreläggande
i fråga om fartygs framförande eller drift (5) bör övervägas, när ett fartygs
manöverförmåga är nedsatt. Föreläggande kan avse skyldighet att anlita
bogserbåtar eller skyldighet att gå endast under dygnets ljusa timmar. I fråga
om fartygs drift kan föreläggande att avlämna oljehaltigt slagvatten komma i
fråga.
Föreläggande
att vidta åtgärd för att hindra att olja flödar ut (6) bör kunna meddelas om
skada uppkommit, t. ex. i skrovet, men också om brister i normal aktsamhet har
iakttagits. I det senare faUet kan föreläggandet avse t. ex. att
avloppsöppningar skall sättas igen eller att en dåUg slang skall bytas.
Föreläggande
att avbryta lastning, lossning eller bunkring (7) bör komma i fråga, om åtgärd
enligt 6 inte kan ske utan dröjsmål, om förtöjningar är bristfälliga eller om
hanteringen inte övervakas tUlförlitligt på fartyget.
Flera
förbud eller förelägganden kan ges samtidigt. När olika alternativ kan komma i
fråga, bör det lämphgaste väljas.
TUlsynsmyndigheten
får enligt verkets förslag låta verkställa arbetet eller åtgärden på bekostnad
av redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget, om någon underlåter
att utföra arbete eller vidta åtgärd som åhgger honom enligt beslutet och han
inte efter tUlsägelse genast eller inom föreskriven tid fullgör vad han har
försummat eller han ej anträffas med förbudet eller föreläggandet.
Som
exempel på faU då tillsynsmyndigheten bör kuima ingripa redan när det skäligen
kan misstänkas att otillåtet oljeutsläpp kommer att ske anför verket det
tidigare nämnda fallet med det utländska fartyget som hade olja i maskinrummets
länsgropar. I det fallet kunde förutses att oljan skulle tömmas ut på förbjudet
område oavsett vilken uppfattning befälhavaren än gav tiU känna. Ett förbud för
fartyget att avgå innan oljan avlägsnats, eventuellt i förening med
föreläggande om vissa reparationer, hade bort kunna komma i fråga.
Prop. 1972: 38 68
Remissyttranden
Enligt
polismyndigheten i Göteborg kommer det i Göteborgs hamn ofta att bli fråga om
föreläggande att täta spygatt eller att avbryta arbetet på grund av att det
inte finns lämphg materiel ombord för tätningen.
Som
exempel på faU då det är särskUt viktigt att föreläggande kan ges om viss
färdväg nämner oljeskyddsunionen att en farled under rådande omständigheter är
svåmavigabel och därför ej bör befaras av oljelastat fartyg.
Havsfiskelaboratoriet
menar att fartyg även bör kunna förbjudas att ta viss färdväg. En sådan regel
skuUe ge ökat skydd åt havets levande resurser. Organismer inom ett område kan
befinna sig i ett känsligt skede av sin utveckling, och detta kan motivera att
området under en begränsad tid ej bör trafikeras av fartyg som kan befaras
släppa ut olja.
Föreläggande
enhgt 35 bör enhgt Svenska sjöfolksförbundet kunna komma i fråga i svenskt
farvatten även för stora tankfartyg med tankstorlekar på upp tUl 50 000 m för
centertankar och 30 000 m-' för vingtankar. Med hjälp av sådana förelägganden
kan Sverige på ett annat sätt än i dag försäkra sig om att största möjUga
försiktighet iakttas, så att risker för en oljekatastrof i svenska vatten i
görligaste mån begränsas. Med hjälp av lagstiftningen kan då föreskrivas vilka
hanmar större fartyg har rätt att trafikera, vUka farleder de därvid skall
använda sig av samt lämphga förhållningsregler under in- och utfart från dessa
hamnar. Sådana föreskrifter bör meddelas så snart som möjligt.
Generaltidlstyrelsen
stryker under att beslut enligt paragrafen bör kunna ges när utflöde sker eUer
befaras ske i samband med olyckshändelse och även när beslut påkaUas för att
begränsa sådant utsläpp. Vidare bör föreläggande kunna ges för fartyg att
läktra medförd olja eUer delar därav hksom föreläggande att avbryta läktring,
att anhta bärg-ningshjälp eller annan assistans eller att i övrigt vidta åtgärd
för att hindra att olja flödar ut. Trafikreglering bör kunna ske vid
oljebekämpning. Styrelsen stryker under att en förutsättning för att myndighet
skall få låta verkställa arbete eller åtgärd på bekostnad av redaren eller den
som i redarens ställe brukar fartyget bör vara inte att den beslutet riktar sig
till ej kan delges beslutet utan att han ej anträffas med beslutet.
Statens
naturvårdsverk stäUer sig i princip positivt till sjöfartsverkets förslag men
framhåller att lagen är tillämphg endast på vad som definieras som beständiga
oljor. Det är olyckhgt om rätten tiU ingripande mot fartyg vid risk for utflöde
av förorening inom svenskt vattenområde begränsas tiU att gälla förorening
genom beständig olja. Ett ingripande kan då inte göras exempelvis om ett fartyg
lastat med tunn eldningsolja skadas. Det framstår därför som angeläget att
möjhghetema till ingripande görs oberoende av föroreningens art, om direkt
utflöde eller utsläpp inträffar eller kan befaras inträffa inom svenskt
vattenområde.
Prop. 1972:38 69
Sveriges
fartygsbefälsförening biträder i huvudsak sjöfartsverkets förslag. Verket har
inskränkt sig tUl att framlägga ett förslag som visserligen innebär ett steg i
rätt riktning men som inte berör kämpunktema. Föreningen kan inte frigöra sig
från misstanken att huvudsaken har varit att utvidga straffområdet för
befälhavaren. Förslaget är inte tillräckligt ingripande. Om det skäligen kan
befaras att uttömning eller utflöde av olja kommer att ske från fartyg i strid
mot lagen, bör sjöfartsverket besluta om förbud mot fartygets resa. Med en
sådan utformning av lagtexten klargörs bäst hur aUvarligt statsmakterna ser på
vattenföroreningsfaran. Endast i undantagsfall bör föreläggande ifrågakomma.
Chefen för marinen anser
att de av sjöfartsverket föreslagna ändringama är önskvärda och tekniskt
lämpliga för att minska riskerna för mUjöpåverkan. Enligt
tiUämpningskungörelsen äger 1956 års lag utom 4 och 6 §§ tillämpning på svenska
örlogsfartyg. Undantaget innebär att örlogsfartygen inte behöver vara
utiustade med anordningar som hindrar utsläpp av beständig brärmolja eller
oljehaltigt slagvatten och inte heller behöver ha oljedagbok. Försvarets
materielverk ser dock till, att örlogsfartygen förses med motsvarande anordningar
i den mån det är möjhgt. De av sjöfartsverket föreslagna föreskriftema skulle
kunna tolkas så, att sjöfartsverket får meddela föreläggande eller förbud även
för örlogsfartyg. Eftersom materielverket har ansvaret för örlogsfartygens
utrustning, synes det inte ändamålsenligt att sjöfartsverket tilläggs
befogenheter i detta hänseende. Svenska örlogsfartyg bör därför undantas från
reglerna och som en följd därav även från de straffbestämmelser som hör till
reglerna.
Oljeskyddsunionen
anser att det för tydlighetens skull bör anges i lagtexten att de fall som
texten särskilt anger är av exemplifierande natur.
Enligt
Sjöassuradörernas förening bör ett tillägg göras i paragrafen av innebörd att
även andra krav från sjösäkerhetssynpunkt skall kunna ställas än sådana som i
första hand syftar till att hindra oljeutsläpp.
Departementschefen
Enligt
sjöfartsverkets förslag skall förbud eller föreläggande kunna meddelas endast i
fråga om utsläpp av vad som brukar kallas beständig olja. Statens
naturvårdsverk anser en sådan begränsning för snäv. Enligt min mening bör
myndighet kunna ingripa oberoende av föroreningens art om det från fartyg
kommer ut något som är skadhgt. Med stöd av det intemationella arbete som pågår
bl. a. inom IMCO för att fastställa vUka ämnen som skall anses skadliga i
vatten bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer till ledning
för tillämpningen meddela föreskrifter om vilka ämnen som skall anses skadliga.
I enlighet härmed har 11 § första stycket utformats så, att förbud eller föreläggande
kan meddelas när olja eller annat som är skadligt kommer ut eller skäligen kan
befaras komma ut från fartyg. Regleringen gäller alltså inte
Prop. 1972: 38 70
enbart
olja och avfall som härrör från fartygs drift. Reglerna kan t. ex. bli tillämpliga
även när utsläpp sker i strid med lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten. Så blir fallet om det som dumpas omfattas av sådana
föreskrifter om vad som skall anses vara skadligt som meddelas enligt
paragrafens sista stycke.
Till
den uppräkning av olika slag av beslut som sjöfartsverket har föreslagit fogas
i departementsförslaget bestämmelser om läktring av olja eller annat som är
skadligt. Däremot nämns inte särskilt föreläggande om att fartyget skall
anlita bärgningshjälp eller annan assistans. Sådan åtgärd innefattas redan i
den punkt som talar om föreläggande i fråga om fartygets framförande eller
drift. Uppräkningen av olika beslut slutar med att föreläggande kan meddelas om
annan åtgärd än de nämnda för att hindra eller begränsa utsläpp. Därav framgår
tydligare att de tidigare angivna punkterna är en exemplifiering. Varje åtgärd
som beslutas skall vara påkallad och rimlig. Som jag tidigare har framhållit
krävs en avvägning mellan olika intressen.
Med
anledning av ett par remissuttalanden vill jag påpeka att de nu föreslagna
bestämmelserna inte är avsedda att användas för allmän reglering av trafik med
tankfartyg och andra fartyg. Bestämmelserna är avsedda att tillämpas endast om
olja eller annat som är skadligt kommer ut eller skäligen befaras komma ut från
fartyg. Andra möjligheter till trafikreglering finns emellertid. Som exempel
kan nämnas att sjöfartsverket enligt 5 § sjötrafikförordningen (1962: 150) kan
meddela föreskrifter som är påkallade från säkerhetssynpunkt och avser
framförande av fartyg i farvatten som är trångt eller på annat sätt
svårnavigabelt eller har intensiv trafik.
I
fråga om den geografiska avgränsningen för reglemas tillämpning förordar jag
att inga inskränkningar skrivs in i lagen. Reglerna är sålunda i princip
tillämpliga såväl på vårt sjöterritorium som på det fria havet med de
inskränkningar som följer av gällande folkrätt. Svensk myndighet kan f. n. i
allmänhet inte ingripa mot utländskt fartyg på det fria havet. Rätten till
oskadlig genomfart förhindrar vidare i princip ingripanden mot utländska
fartyg på vårt territorialhav under förutsättning att deras genomfart inte
stör lugnet, ordningen eller säkerheten i Sverige. Oljeutsläpp under genomfart
som kan förorsaka nämnvärda skador i våra kustvatten kan utgöra grund för
ingripande mot fartyg som färdas genom vårt territorialhav. På vårt inre vatten
inskränker folkrätten inte möjligheterna att ingripa mot utländska fartyg med
stöd av de föreslagna reglerna.
Jag
vill i detta sammanhang nämna att vi står inför en omfattande omdaning och
kodifiering av havsrätten. Den folkrättskonferens som FN:s generalförsamling
har beslutat att inkalla avses sålunda få ett mycket vidsträckt mandat.
Parallellt med detta arbete pågår, som jag
Prop.
1972: 38 71
nyss
nämnde, bl. a. inom IMCO ett omfattande arbete på att skapa allmängiltiga
regler om skadliga fartygsutsläpp.
Är
1969 öppnades för undertecknande en konvention om ingripande på det fria havet
vid oljeolyckor, den s. k. ingreppskonventionen. Enligt den konventionen får
fördragsslutande stat vidta sådana åtgärder på del fria havet som är nödvändiga
för att förebygga, minska eller undanröja allvariig och betydande skada på dess
kuster eller därtill knutna intressen, om skadan uppkommer av utsläpp eller hot
om utsläpp av olja på havet tiU följd av sjöolyckor eller gärningar som har
samband med en sådan olycka och om utsläppet skäligen väntas leda till
allvarligare skador. Åtgärd får inte vidtas mot örlogsfartyg eller annat
statsfartyg som brukas endast i statlig icke-kommersiell drift.
Konventionen
har ännu inte trätt i kraft. Frågan om ratifikation av konventionen för
Sveriges del avser jag föreslå Kungl. Maj:t att anmäla för riksdagen senare i
år.
När
ingreppskonventionen har trätt i kraft, kan den ge folkrättslig grund för
ingripande enligt 11 § på det fria havet när det gäller utsläpp eller risk för
utsläpp av olja från fartyg. Inom IMCO överväger man att utvidga
ingreppskonventionen till att avse även annat som är skadligt än olja. Som en
följd av att bestämmelsen inte innehåller några geografiska begränsningar kan
sålunda 11 § i framtiden utgöra grundval också för ingripande mot utländska
fartyg på det fria havet.
Jag
vill erinra om att 26 § i princip från lagens tillämpning undantar alla
statsfartyg som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift,
alltså bl. a. örlogsfartyg.
Andra
stycket föreskriver att myndighet får låta verkställa beslutad åtgärd, om den
inte blir vidtagen inom förelagd tid, om beslutet inte kan tUlställas mottagaren
utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet eller om i annat faU omedelbar
åtgärd påkallas men inte kan väntas bh vidtagen.
Sannolikt
behöver tvångsingripande göras endast i mycket få fall. I de flesta faU då
någon åtgärd som avses i 11 § första stycket behöver vidtas kommer trohgen
befälhavaren eller redaren att själv ombesörja åtgärden utan att något
myndighetsbeslut alls behöver meddelas. Om föreläggande måste meddelas t. ex.
om att en rörledning ombord skall lagas eller att innehållet i länsgropar skall
tömmas i en tankbU i hamnen, kan föreläggandet kombineras med förbud för
fartyget att lämna hamnen innan åtgärden har vidtagits. Så länge fartyget är i
sådant skick att det kan användas till transport, synes enbart ett beslut av
den nämnda typen vara tillräckligt för att ge snabba resultat. Om fartyget
däremot inte kan användas för transport, t. ex. för att det har blivit
allvarligt skadat vid en sjöolycka, kan det bli nödvändigt med tvångsingripande
för att nöd-
Prop. 1972: 38 72
vändiga
åtgärder inte skall underlåtas, t. ex. i avvaktan på resultatet av förhandhngar
om bärgning.
Tvångsingripande
sker på bekostnad av redaren eller ägaren. Om fartyget har redare, bör
anspråken riktas mot honom. Det är att märka att befälhavaren genom sin ställning
i allmänhet har viss fullmakt att företräda redaren.
Om
fartyget är utländskt, kan svårigheter uppkomma för statsverket att få ut
ersättning för tvångsingripande. Med hänsyn tUl bl. a. möjligheterna till
kvarstad i redarens eller ägarens egendom finns det emellertid inte
tillräckliga skäl att meddela särskUda exekutiva föreskrifter för fall som
avses i 11 § andra stycket.
I
tredje stycket bemyndigas Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer att meddela föreskrifter om vad som skall anses skadhgt enligt
första stycket. Vid bifaU till lagförslaget avser jag att föreslå Kungl. Maj:t
att uppdra åt naturvårdsverket att föreslå närmare föreskrifter i ämnet efter
samråd med bl. a. sjöfartsverket och tullverket och med beaktande av det internationella
arbetet på området.
1214
§§ har sina förebUder i 8 kap. 2 och 3 §§ lagen om säkerheten på fartyg.
Enligt
12 § skall beslut om förbud eller föreläggande innehålla uppgift om -vilka
åtgärder som skall vidtas och om tiden inom vilken åtgärdema skaU vara
vidtagna. Beslutet skall genast tillställas befälhavaren och redaren eUer
ägaren. I fråga om utländskt fartyg skall beslutet tillställas även
vederbörande beskickning eUer konsulat.
Förvaltningslagen
(1971: 290) har regler om bl. a. när beslut skall innehålla motivering.
Beslut
om förbud eller föreläggande bör rikta sig tUl redaren, om det finns redare för
fartyget. Har ett försäkringsbolag övertagit äganderätten till fartyget, bör
beslutet rikta sig till bolaget.
Enligt
13 § skaU myndighet som har meddelat beslut om förbud mot fartygs resa genast
anmäla beslutet till poUs-, tull- och lotsmyndighet, om fartyget befinner sig
inom Sveriges sjöterritorium. Myndigheterna vidtar de åtgärder som påkallas för
att fartyget mte skall kunna fortsätta resan. Om förbudet gäller svenskt fartyg
som befinner sig inom främmande lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig
att på begäran lämna fartygets nationalitetshandling tUl svensk konsul.
14
§ föreskriver att beslut om förbud eller föreläggande genast skall understäUas
sjösäkerhetsdirektören i sjöfartsverket för prövning, om beslutet har
meddelats av någon annan.
Mycket
stora kostnader kan åsamkas genom ett beslut som innebär att ett fartyg måste
tas ur drift. Ä andra sidan måste beslut enligt 11 § ktmna meddelas snabbt av
en befattningshavare på platsen, om det skall kunna få önskad effekt. Genom
regler om snabb överprövning utan be-
Prop.
1972:38 73
gäran
av part skapas de garantier som är möjhga mot långvariga, ogynnsamma verkningar
av beslut som en särskilt kvalificerad befattningshavare vid prövning i
efterhand finner böra upphävas.
Tillsyn
Under
denna rabrik finns föreskrifter om rätt att ta oljeprov från fartyg och om
tillsyn i övrigt över efterlevnaden av lagens bestämmelser.
15 §
Paragrafen
har ingen motsvarighet i gällande lag. Förebilden är hämtad från ett förslag
till finländsk lag om bekämpande av oljeskador förorsakade av fartyg.
För
att undersöka varifrån förorenande olja har kommit får polismyndighet och
myndighet, som får meddela förbud eller föreläggande enligt 11 § första
stycket, ta oljeprov ombord på fartyg, om inte väsentlig olägenhet orsakas.
Ingripande
mot utländskt fartyg med stöd av denna paragraf är underkastat samma aUmänna
folkrättsliga regler som ingripande enligt 11 §
16 §
Gällande 4 § tredje
stycket säger att tUlsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om fartygs
utrastaing utövas enligt lagen om säkerheten - på fartyg.
Den
nya regeln föreskriver att tillsyn över efterlevnaden av lagens bestämmelser
om fartygs konstruktion och utrustning utövas enligt lagen om säkerheten på
fartyg när det gäller fartyg som är föremål för regelbundna
tUlsynsförrättningar enligt den lagen. Regelbundna tUlsynsför-rättningar
företas av sjöfartsverket och utomlands även av -vissa svenska utlandsmyndigheter.
Det synes lämpligt att vid sådana förrättningar kontroll sker även av att de
utrustnings- och konstraktionsföreskrifter följs som syftar till att förebygga
förorening från fartyg. Endast fartyg med en viss storlek undergår regelbundna
tillsynsförrättningar. I fråga om utrustning på andra fartyg bestämmer Kungl.
Maj:t tillsynsmyndighet med stöd av 18 §.
17 §
Paragrafen
svarar mot gällande 6 § andra och tredje styckena och handlar om kontroll av
oljedagboken.
De
nya formulär för oljedagbok som har utarbetats inom IMCO finner Svenska
hamnförbundet vara ändamålsenliga. För att oljedagböckerna skaU fylla sin
funktion, måste de emellertid kontrolleras regelbundet, vilket f. n. inte
sker. Tullverket har ålagts att svara för bekämpning
Prop. 1972: 38 74
av
oljeutsläpp. Det synes därför förbundet lämpligt, att tullverket åläggs att
svara för granskningen av oljedagböckema. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anför liknande synpunkter och tiUägger att dagböckerna måste granskas både
noggrant och ofta.
Redan
enligt gällande lag får tullmyndighet liksom polismyndighet, tillsynsmyndighet
enligt lagen om säkerheten på fartyg och lotsmyndighet ta del av oljedagboken.
Rätten för svensk myndighet att ta del av oljedagbok gäller även i fråga om
utländskt fartyg när det befinner sig i svensk hamn.
Genom
1969 års ändring i sjöfartsverkets organisation upphörde lots-och fyrstaten att
vara självständig myndighet. Sjöfartsverket är nu lotsmyndighet. Verket är en
av tillsynsmyndigheterna enligt lagen om säkerheten på fartyg och omfattas
redan därigenom av lagens uppräkning av myndigheter. Lotsmyndighet nämns därför
inte särskilt i 17 §. I övrigt innebär den nya paragrafen i huvudsak ingen
annan ändring än att Kungl. Maj:t bemyndigas att vid behov ge även annan
myndighet befogenhet att kontroUera oljedagböckerna.
I
fråga om utländska fartyg är befogenheten enligt lagen att ta del av
oljedagboken inte inskränkt till fartyg från land som är anslutet till oljeskyddskonventionen.
I praktiken kan regeln själ-vfallet vara verkningslös i vissa fall, nämligen om
fartygets hemland" inte har föreskrifter om oljedagbok eller motsvarande
anteckningar.
Rättegångsbalkens
regler om beslag och husrannsakan kan vara tilllämpliga i fråga om
oljedagboken vid utredning om brott som avses i 2124 §§.
För
att kontrollen skall bli effektiv avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att
föreskriva, att sjöfartsverket efter samråd med ö-vriga berörda svenska
myndigheter meddelar anvisningar för kontrollen av oljedagböckerna. Jag förutsätter
att myndigheterna samarbetar så, att de samlade kontrollåtgärderna blir
effektiva och smidiga.
18
§
Paragrafen har ingen
motsvarighet i gällande lag. Den föreskriver att tillsyn i övrigt över
efterlevnaden av lagen och bestämmelser som meddelas med stöd av lagen åligger
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Som exempel på fall då paragrafen blir
tiUämplig -vUl jag nämna tillsynen över andra fartyg än dem som avses i 16 §.
Besvär
Den
gällande lagen har inga besvärsregler. Förebilder till de föreslagna
besvärsreglema finns i 11 kap. 1 och 3 §§ lagen om säkerheten på fartyg.
Prop.
1972: 38 75
19 §
TUl
en början sägs i denna paragraf, att talan inte får föras mot sådant beslut om
förbud eller föreläggande som skall underställas sjösäkerhetsdirektörens
prövning. Skälet är att beslutet överprövas genom understäUningen och att det
inte är lämpligt att beslutet samtidigt prövas av besvärsmyndighet. Den som
inte är nöjd med beslutet får alltså avvakta sjösäkerhetsdirektörens beslut.
Han kan givetvis framföra synpunkter på ärendet hos sjösäkerhetsdirektören.
Talan mot beslut av sjösäkerhetsdirektören förs enligt paragrafen hos
kammarrätten.
Har
myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet meddelat beslut enligt
lagen i annan fråga än sådan som fordrar underställning, förs talan mot
beslutet hos sjöfartsverket. Om sjöfartsverket eller annan central
förvaltningsmyndighet har meddelat sådant beslut, förs talan mot beslutet hos
Kungl. Maj:t.
20 §
Denna
paragraf föreskriver att beslut enligt lagen länder till omedelbar
efterrättelse, om inte annat föreskrivs i beslutet. Denna bestämmelse är av
särskUd betydelse för att göra förbud eller föreläggande enligt 11 § effektivt.
I fråga om beslut som skall underställas sjösäkerhetsdirektören ges denne befogenhet
att i samband med överprövning föreskriva att beslutet tills vidare inte skall
gälla. Motsvarande befogenhet för besvärsmyndighet är inskriven i 13 §
förvaltningslagen.
Ansvarsbestämmelser
m. m.
Under
denna rubrik finns straffbestämmelser och en regel om behörig domstol. I fråga
om straffbestämmelserna hänvisar jag till vad jag anfört till lagförslagen i
avsnitt 3. I övrigt vill jag anföra följande.
21 §
Paragrafen
motsvarar närmast 7 § första stycket i gällande lag.
Enligt
den gällande bestämmelsen döms den till böter eller fängelse i högst sex
månader som i strid mot lagen tömmer ut olja eller underlåter att vidta åtgärd
för att förhindra att olja flödar ut. Till samma straff döms den som bryter mot
föreskrift om avfall som har meddelats med stöd av lagens 3 §.
I
21 § utvidgas straffskalan till böter eller fängelse i högst ett år. Den
straffas som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §, föreskrift enligt
4 § eller förbud eller föreläggande enligt 11 § första stycket.
När
det gäller frågan vad som är straffbar gärning enligt 1 § på det fria havet,
skall hänsyn tas till de undantag som föreskrivs i 2 § och tUl de föreskrifter
som Kungl. Maj:t med stöd av 1 § tredje stycket kan
Prop. 1972: 38 76
komma
att meddela i fråga om mindre fartyg än dem som konventionen är tillämplig på.
Vid
en bedömning huruvida någon har på ett straffbart sätt brutit mot 1 § kan viss
ledning hämtas i t. ex. sjöfartsverkets handledning i fråga om åtgärder för att
förebygga att vattnet förorenas genom olja från fartyg. Fall kan tänkas då
gärningsmannen eller en medverkande kan få straffnedsättning på grund av
beroendeställning eller lydnadsförhållande. Jämför 50 § sjömanslagen (1952:
530) samt 23 kap. 5 § och 24 kap. 6 § brottsbalken.
I
fråga om brott mot 1 § föreskriver 21 § att straff inte skall dömas ut enligt
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, om gär ningen är belagd
med straff i brottsbalken. Som exempel på sådana fall vill jag nämna, att
gärning som leder tUl att stora mängder olja kommer lös någon gång kan bli att
bedöma som grov skadegörelse eller allmänfarlig ödeläggelse.
22 §
Paragrafen
har ingen direkt motsvarighet i gällande lag. Den föreskriver ett särskilt
tillsynsansvar. Befälhavaren eUer den befälsperson till vilken befälhavaren har
överlåtit ansvaret för tUlsynen över hanteringen ombord av olja eller avfall
döms tUl böter eller fängelse i högst ett år, om han brustit i den tillsyn som
erfordras för att oljan eller avfallet inte skall komma ut i strid med
lagstiftningen.
Befälhavaren
kan uppdra åt olika befäl att svara för tillsynen inom olika sektorer av
verksamheten på fartyget. Sålunda kan t. ex. en styrman ha ansvaret för olja
som lastas medan maskinchefen svarar för olja som används för fartygets drift.
Genom
att lagen talar om enbart befälhavaren och den befälsperson till vilken
befälhavaren har överlåtit ansvaret för tillsynen, kan sådant befäl inte frita
sig från straffansvar genom att i sin tur överlåta ansvaret för tillsynen på
annan.
Om
befälhavaren inte har på ett klart sätt uppdragit åt annan att utöva tillsyn
över hanteringen, har han själv ansvaret.
Paragrafen
innebär en utvidgning och skärpning i förhållande till det medverkansansvar som
följer av brottsbalkens regler.
23 §
Paragrafen
svarar närmast mot gällande 7 § andra stycket. Enligt den nuvarande regeln döms
befälhavaren tiU böter, om han åsidosätter förbudet mot att använda fartyg
eller att föra vatten i bränsletank, om inte fartyget har föreskriven
utrastning för att förebygga vattenförorening. TUl böter döms befälhavaren
också, om han bryter mot föreskrift i fråga om oljedagboken.
I
överensstämmelse med vad jag anförde i avsnitt 3 är en bestämmel-
Prop. 1972:38 77
se
intagen som föreskriver böter eller fängelse, om befälhavaren underlåter att
föra oljedagbok enligt de föreskrifter som gäller därom eller för in felaktig
uppgift.
Enligt
förslaget döms vidare befälhavaren till böter om han bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 6 eller 7 §. I dessa paragrafer talas om förbud att
använda fartyg, som inte är utrustat eller konstruerat eller har certifikat
enligt meddelade föreskrifter eller som inte får anlöpa eller uppehålla sig
inom del av Sveriges sjöterritorium. Vidare talas om begränsning av rätten att
föra vatten i bränsletank. Straffbestämmelsen har således byggts ut med hänsyn
tUl nya föreskrifter som har tagits in i lagen.
24
§
Paragrafen
svarar närmast mot gällande 7 § tredje stycket. Där sägs att fartygets redare
döms som om han själv hade begått gärningen, om olja töms ut i strid mot lagen
eUer om de i 4 § nämnda förbuden mot att använda ofullständigt utrastade fartyg
åsidosätts. Redaren döms endast om gärningen har skett med hans vetskap och
vilja.
Enhgt
allmänna principer är brottsbalkens medverkansregler tUlämp-liga i fråga om
brott enhgt 21 eller 22 § eller 23 § första stycket. Dessa medverkansregler bör
tUlämpas i första hand. Det finns emellertid situationer i vilka brottsbalkens
medverkansregler inte medger att straffansvar utkrävs i tillräcklig omfattning
för att hos dem som ytterst bär ansvar för fartygs drift inskärpa vikten av att
lagens regler följs. Som exempel -vill jag nämna lagens förbud att använda
fartyg som inte är utrustat enligt meddelade föreskrifter. I 24 § finns därför
föreskrifter som täcker innehållet i den gällande regeln och som däratöver har
utvidgats i ett par hänseenden.
Med
hänsyn till betydelsen av att förbud eller föreläggande enligt 11 § följs,
innefattas även brott mot sådant förbud eller föreläggande av det särskUda
straffansvaret.
Inte
alla fartyg har redare. Med hänsyn härtill görs även ägaren ansvarig enligt
paragrafen. Om redare finns för fartyget, är det emeUertid han som i första
hand har ansvaret.
Av
vad jag tidigare nämnde framgår att redaren eller ägaren straffas även om
endast oaktsamhet kan läggas honom tUl last.
24
§ föreskriver sålunda att redaren eUer ägaren döms som om han själv hade begått
gärningen, om olja eller avfall töms ut olagligt eller om förbud enligt 6 eUer
7 § överträds eller om förbud eller föreläggande enligt 11 § inte följs.
Straff skall dömas ut om redaren eller ägaren hade kännedom om gärningen eller
hade bort veta om den.
Den
föreslagna utvidgningen av redarens straffansvar föratsätter att redaren är
verksam för att håUa sig underrättad om att lagstiftningen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg följs ombord på fartyget.
Prop. 1972: 38 78
Av
alhnänna straffrättsUga prmciper följer att redaren inte skall straffas, om
han har gjort vad som skäUgen kan fordras av honom för att förebygga och hindra
brottet.
Att
redaren eUer ägaren döms med tillämpning av denna paragraf utesluter inte
ansvar för gärningsmannen och inte heller att annan medverkande döms enligt
vanhga medverkansregler.
25 §
Paragrafen
svarar mot gällande 8 §, som hänvisar till bestämmelser i sjölagen om vUka
domstolar som är behöriga att handlägga brottmål enligt sjölagen.
Före
år 1971 var rådhusrätterna och vissa häradsrätter behöriga att handlägga
sjömål. Enligt nuvarande forumregler i sjölagen (SFS 1970: 919) skall
sjölagsmål som gäUer handelsfartyg eller fiskefartyg handläggas av någon av de
sju tingsrätter som är sjöförklaringsdomstolar medan sjölagsmål som avser annat
fartyg kan handläggas av sjöförklaringsdomstol eller annan tingsrätt.
Brottmål
enligt lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg kan vara av enkel
beskaffenhet men kan också vara sådant, att särskild förtrogenhet med
förhållandena inom sjöfarten är önskvärd hos den domarpersonal som skall
handlägga målet. SärskUd förtrogenhet med sjöfarten vinner befattningshavare i
sjöförklaringsdomstol. Möjlighet bör finnas att välja domstol med hänsyn tUl
omständighetema i målet. Jag förordar därför en regel som innebär, att brottmål
får-handläggas av tingsrätt som är behörig domstol antingen enligt de allmänna
reglerna i 19 kap. rättegångsbalken eller enligt de särskilda
forumbestämmelserna i sjölagen.
Övriga
bestämmelser
26 §
Paragrafen
motsvarar gällande 9 § första stycket.
Enligt
första stycket i den gällande paragrafen äger lagen tillämpning på svenskt
statsfartyg, som inte är avsett att användas till handelssjöfart eUer för
resandes fortskaffande, endast i den mån Kungl. Maj:t föreskriver det. Med
hänsyn till bl. a. bestämmelser i oljeskyddskonventionen och
ingreppskonventionen och i överensstämmelse med vad jag tidigare anförde
föreskriver nya 26 §, att lagen äger tillämpning på statsfartyg, alltså även
utländska statsfartyg, endast i den mån Kungl. Maj:t föreskriver det. Avsikten
med det uttryckssätt som används i paragrafen är inte att i sak ändra den
beskrivning av ifrågavarande statsfartyg som finns t. ex. i 230 § sjölagen.
I
andra stycket av gällande 9 § sägs att det genom lagen inte görs någon
inskränkning i befogenhet som följer av hälsovårdsstadgan. Att den
Prop. 1972: 38 79
nya
lagen inte inskränker befogenhet som följer av annan lag eller annan
författning synes emellertid inte behöva särskilt sägas ut.
Slutbestämmelserna
I
slutbestämmelserna sägs att lagen träder i kraft den 1 juli 1972 och att 1956
års lag upphör att gälla då.
TUl
den del de nya lagreglerna innebär bemyndigande för Kungl. Maj:t eller annan
myndighet att meddela föreskrifter, behövs inga övergångsbestämmelser i lagen.
Övergångsregler kan ges i de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. I den
del lagen innehåller direkta föreskrifter krävs emellertid viss reglering av
övergångsfrågorna i lagen. Föreskrifterna i 1 § andra stycket och 2 §, som
reglerar rätten att släppa ut olja på det fria havet, bygger på 1969 års
ändringar i oljeskyddskonventionen. Dessa ändringar har säkerligen inte trätt
i kraft internatio-neUt den 1 juli 1972, när lagen träder i kraft. Under tiden
fram till konventionsändringarnas ikraftträdande kan, på det fria havet, de
nämnda föreskrifterna inte tUlämpas på andra fartyg än dem vars hemland redan
tillämpar konventionen i dess nya lydelse. Med hänsyn till ovissheten om när
det internationella ikraftträdandet kommer förordar jag, att Kungl. Maj:t
bemyndigas att övergångsvis medge andra undantag från förbudet i 1 § andra
stycket än dem som anges i 2 §.
SlutUgen
föreskrivs att den nya lagen skall tillämpas i de fall då det i författning
förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts av lagen.
5.
Förslaget till ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
I
överensstämmelse med vad jag i avsnitt 3 anförde till frågan om myndighets
befogenhet att meddela förbud eller föreläggande, föreskrivs i lagförslaget,
att den särskilda skadeståndsregeln i 8 kap. 4 § lagen om säkerheten på fartyg
upphävs. För förslaget gäller som förutsättning att riksdagen antar förslaget
till skadeståndslag (prop. 1972: 5).
Lagförslaget
innehåller inga övergångsbestämmelser. Om ett skadefall inträffar innan den
särskilda skadeståndsregeln upphävs, får regeln åberopas även därefter, om
inte dess egen preskriptionsregel i andra stycket leder till annat.
Prop. 1972:38 80
6.
Hemställan
Under
åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t
dels
föreslår riksdagen att
1. godkänna
1969 och 1971 års ändringar i 1954 års internatio
nella oljeskyddskonvention,
dels
föreslår riksdagen att anta förslagen tUl
2.
lag om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,
3.
lag om ändring i lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg,
4.
lag om ändring i lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.
Med
bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
RikSclfig'"
1972
1 .sait'-
Nr38
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amendments
to the International con-vention for the prevention of pollution of the sea by
oil, 1954
Artide
I
(1)
For the purposes of the present Convention, the following ex-pressions shall
(unless the con-text otherwise requires) have the meanings hereby respectively
as-signed to them that is to say:
"The
Bureau" bas the meaning assigned to it by Artide XXI;
"Discharge"
in relation to oil or to oUy mixture means any discharge or escape howsoever
caused;
"Heavy
diesel oU" means diesel oil, other than those distillates of which more
than 50 per cent by volume distUs at a temperature not exceeding 340° C. when
tested by A.S.T.M. Standard Method D.86/59;
"Instantaneous
råte of discharge of oil content" means the råte of discharge of oU in
litres per hour at any instant divided by the speed of the ship in knöts at the
same instant;
"Mile"
means a nautical mUe of 6,080 feet or 1,852 metres;
"Nearest
land". The term "from the nearest land" means "from the
base-line from which the territorial sea of the territory in ques-tion is
established in accordance with the Geneva Convention on the Territorial Sea and
the Con-tiguous Zone, 1958";
"OU"
means crade oU, fuel oil, hea-vy diesel oil and lubricating
Amendements
å la convention Internationale de 1954 pour la prevention de la pollution des
eaux de la mer par les hydrocarbures
Artide
I
1)
Aux fins de la présente Convention, les expressions suivantes, sous réserve de
tout autre sens commandé par le contexte, ont les significations ci-aprés :
«
Le bureau » est pris au sens qui lui est attribué par Tarticle XXI.
Il
f aut entendre par :
«
rejet » : lorsqu'ils'agitd'hydro-carbures ou d'un mélange d'hydro-carbures,
tout déversement ou fuite, quelle qu'en soit la cause;
«
huile diesel lourde » : Tbuile diesel dont la distillation å une temperature
n'excédant pas 340°C, lorsque soumise a Tépreuve de la méthode standard A.S.T.
M., D.86/59, réduit le volume de 50 pour cent au plus;
«
taux instantané de rejet des hydrocarbures » : le taux de rejet des
hydrocarbures en litres par heure ä tout instant divisé par la vitesse du
navire en noeuds au méme instant;
«
mille » : le mille marin de 1 852 metres, soit 6 080 pieds;
«
terres les plus proches » ; « de la ligne de base depuis laqueUe est établie la
zone des eaux ter-ritoriales du pays considéré, con-formément å la Convention
de Geneve de 1958 sur les eaux ter-ritoriales et la zone contigué »;
«
hydrocarbure » : le pétrole brut, le fuel-oil, Tbuile diesel
Prop. 1972: 38 83
BILAGA 1
Översättning
1969 års ändringar i 1954 års internationella konvention
tiU förhindrande av havsvattnets förorening genom olja
Artikel /i
1. Vid tillämpning av denna konvention skola nedanstående
uttryck, såvida ej annat följer av sammanhanget, förstås sålunda:
"Sekretariatet" har den betydelse som angives i
artikel XXI;
"Uttömning", då det gäller olja eller oljehaltig
blandning, betyder varje uttömning eller utflöde, oberoende av orsaken;
"Tjock dieselolja" betyder andra dieseloljor än
sådant destillat, varav mer än 50 volymprocent destillerar vid en temperatur
av högst 340° C, när proven företagas enligt A.S.T.M. standard metod D 86/59;
"Momentan öljeuttömningshästighét" betyder
oljeuttömningshastigheten i liter per timme vid ett tUlfälle, vilket som
helst, dividerad med fartygets fart i knop vid samma tillfälle;
"Mil" betyder en sjömU om 6 080 fot eller 1 852
meter;
"Närmaste land". Uttrycket "från närmaste
land" betyder från den baslinje från vilken territorialhavet för
ifrågavarande stat räknas enhgt 1958 års Genéve-kon-vention om
territorialhavet och till äggszonen;
"Olja" betyder råolja, brännolja, tjock
dieselolja och smörjolja, och
Senaste lydelse SÖ 1963:15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
oil, and "oily" shall be construed accordingly;
"Oily mixture" means a mixture with any oil
content;
"Organization" means the In-ter-Governmental
Maritime Con-sultative Organization;
"Ship"
means any sea-going vessel of any type whatsoever, including floating craft,
whether self-propelled or towed by an-other vessel, making a sea voy-age; and
"tanker" means a ship in which the greater part of the cargo space is
constructed or ad-apted for the carriage of liquid cargoes in bulk and which is
not, for the time being, carrying a cargo other than oil in that part of its
cargo space.
(2) For the purposes of the present Convention, the
territories of a Contracting Government mean the territoi-y of the country of
which it is the Government and any other territory for the International
relations of which it is icsponsible and to which the Convention shall have
been extended under Artide XVIII.
Artide III
Subject to the provisions of Artides IV and V:
(a) the
discharge from a ship to which the present Convention ap-plies, other than a
tanker, of oil or oily mixture shall be prohibited except when the following
condi-tions are all satisfied:
(i) the ship is proceeding en route;
(U) the instantaneous råte of discharge of oil content
does not exceed 60 litres per mile;
lourde et Thnile de graissage; en anglais, Fadjectif «
oily » sera in-terprété en conséquence;
« mélange d'hydrocarbures » : tout mélange contenant des
hydrocarbures;
«
Organisation » : TOrganisation intergouvernementale consultative de la
navigation maritime;
« navires
» : tous båtiments de mer, quels qu'Us soient, y compris les engins flottants
effectuant une navigation maritime soit par leurs propres moyens, soit å la
remorque d'un autre navire; et «navires-citernes» : tous navires dans lesquels
la plus grande partie de Tespace réservé å la cargaison est construite ou
adaptée en vue du transport de liquides en vrac, et qui au moment considéré ne
trans-portent pas d'autre cargaison que les" hydrocarbures dans cette
partie de Tespace réservé å la cargaison.
2) Aux
fins de la présente Convention, les territoires d'un Gou-vernement contractant
compren-nent le territoire du pays de ce Gouvernement, ainsi que tout autre
territoire dont les relations internationales relévent de la res-ponsabilité de
ce Gouvernement et auquel le Convention aura été étendue en application de
Tartide XVIII.
Artide III
Sous réserve des dispositions des artides IV et V ci-aprés :
a) il est
interdit ä tout navire auquel la présente Convention s'applique et autre qu'un
navire-citerne de rejeter des hydrocarbures ou mélanges d'hydrocar-bures, sauf
s'il est satisfait å toutes les conditions suivantes : i) le navire fait route;
ii) la vitesse de rejet des hydrocarbures ne dépasse å
aucun moment 60 litres par mUle;
Prop.
1972: 38 85
"oljehaltig"
skall förstås i överensstämmelse härmed.
"Oljehaltig
blandning" betyder varje blandning som innehåller olja;
"Organisationen"
betyder Mellanstatiiga rådgivande sjöfartsorganisationen;
"Fartyg"
betyder varje sjögående farkost av vad slag det vara må, omfattande även
flytande arbetsredskap, med eget framdrivnings-medel eller bogserat av annan
farkost, när det nyttjas till sjöfart; "tankfartyg" betyder fartyg i
vilket större delen av lastutrymmet är byggt eller anpassat för transport av
flytande last i bulk och som icke för tillfället transporterar annan last än
olja i sådan del av lastutrymmet.
2.1
denna konvention avses med en fördragsslutande regerings territorium det lands
territorium för vilket den är regering och varje annat territorium för vars
internationella förbindelser regeringen är ansvarig och vilket konventionen
enligt artikel XVIII må hava utvidgats att omfatta.
Artikd
III-
Under
iakttagande av bestämmelserna i artiklarna IV och V
a)
skall uttömning av olja eller oljehaltig blandning från ett fartyg å vUket
denna konvention äger till-Jämpning och som icke är ett tankfartyg vara
förbjuden utom då samtliga följande vUlkor äro uppfyllda:
1)
fartyget är under gång;
2)
den momentana oljeuttömningshastigheten
icke överstiger 60 liter per mil;
2
Senaste lydelse SÖ 1963:15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(iii) the oil content of the discharge is less than 100
parts per 1,000,000 parts of the mixture;
(iv) the discharge is made as far as practicable from
land;
b) the discharge from a tanker
to which the present Conven
tion applies of oil or oily mix
ture shall be prohibited except
when the following conditions
are all satisfied:
(i) the tanker is proceeding en route;
(ii) the instantaneous råte of discharge of oil content
does not exceed 60 litres per mile;
(iii) the total quantity of oil discharged on a ballast
voyage does not exceed 1/15,000 of the total cargo-carrying capacity;
(iv) the tanker is more than 50 miles from the nearest
land;
c) the provisions of sub-para-
graph (b) of this Artide shall not
apply to:
(i) the discharge of ballast from a cargo tank which,
since the cargo was last carried therein, bas been so cleaned that any effluent
therefrom, if it were discharged from a sta-tionary tanker into clean calm
water on a clear day, would produce no visible traces of oil on the surface of
the water; or
(ii) the discharge of oil or oily mixture from machinery
space bilges, which shall be governed by the provisions of sub-paragraph (a) of
this Artide.
Artide IV
Artide III shall not apply to:
iii) la teneur des rejets en hydrocarbures est inférieure
å 100 parties pour 1000 000 de parties du mélange;
iv) le rejet s'effectue le plus loin possible des terres;
b) il est interdit å tout navire-
citerne auquel la présente Con
vention s'applique de rejeter des
hydrocarbures ou mélanges d'hy-
drocarbures sauf s'il est satisfait å
toutes les conditions suivantes :
i) le navire-citerne fait route;
ii) la vitesse de rejet des hydrocarbures ne dépasse ä
aucun moment 60 litres par mUle;
iii) la quantité totale d'hydro-carbures rejetée au cours
d'un voyage sur lest ne dépasse par 1/15 000 de la capacité totale des espaces
a cargaison;
iv) le navire-citerne se trouve å plus de 50 milles des
tertes les plus proches;
c) les dispositions du para-
graphe b) du present artide ne
s'appliquent pas :
i) au rejet du lest d'une d-terne a cargaison qui a été
nettoyée depuis le transport de sa derniére cargaison, de ma-niére que les
effluents qui en sortent, s'ils sont rejetés par un navire-citerne stationnaire
dans des eaux calmes et par temps clair, ne laissent aucune trace apparente
d'hydrocarbures å la surface de ces eaux;
ii) au rejet d'hydrocarbures ou de mélanges
d'hydrocarbures provenant des bouchains des espaces affectés aux machines, qui
est regi par les dispositions de Talinéa a) du present artide.
Artide IV
L'artide III de la présente Convention ne s'appliquera
pas :
opaginerad Kontrollera mot PDF
3)
oljeinnehållet i det som tömmes
ut är mindre än 100 delar på 1000 000 delar av blandningen;
4)
uttömningen sker så långt från
land som det är praktiskt möjligt;
b) skall
uttömning av olja eller
oljehaltig blandning från ett tank
fartyg å vilket denna konvention
äger tUlämpning vara förbjuden
utom då samtliga följande vUlkor
äro uppfyllda:
1)
tankfartyget är under gång;
2)
den momentana oljeuttömningshastigheten
icke överstiger 60 liter per mil;
3)
den sammanlagda mängden olja
som tömmes ut under en ballastresa icke överstiger 1/15 000 av fartygets totala
lastförmåga;
4)
tankfartyget befinner sig mer
än 50 mil från närmaste land;
c) skall
bestämmelserna i mom.
b) i denna artikel icke äga till-
lämpning å
1)
uttömning av ballast från lasttank som, sedan last senast fördes däri, blivit
så rengjord att varje utflöde därifrån, om det uttömdes i rent lugnt vatten en
klar dag från ett stillaliggande tankfartyg, icke skulle efterlämna några
synbara spår på vattenytan; eUer
2)
uttömning av olja eller oljehaltig blandning från rännstenar i maskinutrymmen,
vUken skall regleras av bestämmelserna i mom. a) i denna artikel.
Artikd
IV
Artikel
III skall icke äga till-lämpning å
Senaste lydelse SÖ 1963:15. Ändringen innebär att moment c) upphävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(a)
the discharge
of oil or oily mlxture from a ship for the purpose of securing the safety of a
ship, preventing damage to a ship or cargo, or saving life at sea;
(b) the escape of oil or of oily
mixtufe resulting from damage to a ship or unavoidable leakage, if all
reasonable precautions have been taken after the occurence of the damage or
discovery of the leakage for the purpose of preventing or minimizing the
escape.
a)
au rejet
d'hydrocarbures ou de mélanges d'hydrocarbures ef-fectué par un navire pour
assurer sa propre sécurité ou celle d'un autre navire, pour éviter une ava-rie
au navire ou å la cargaison, ou sauver des vies humaines en mer;
b)
au rejet
d'hydrocarbures ou de mélanges d'hydrocarbures provenant d'une avarie ou d'une
fuite impossible å éviter, si toutes les precautions raisonnables ont été
prises apres Tavarie ou la décou-verte de la fuite pour empécher ou réduire ce
rejet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
V
Artide III shall not apply to the discharge of oily
mixture from the bUges of a ship during the period of twelve months foUowing
the date on which the present Convention comes into force for the relevant
territory in accordance with paragraph (1) of Artide II.
Artide
V
L'article 111 ne s'applique pas aux rejets des mélanges
d'hydro-carbures provenant des fonds de cale d'un navire pendant la période
d'un an suivant la date å laqueUe la Convention entré en vi-gueur pour le
territoire considéré, conformément å Tarticle II, para-graphe 1) d-dessus.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
VII
(1) As from a date twelve months after the present Convention
comes into force for the relevant territory in respect of a ship in accordance
with paragraph (1) of Artide II, such
a ship shaU be required to be so fitted as to pre-vent, as far as reasonable
and practicable, the escape of oU into bilges, unless effective means are
provided to ensure that the oil in the bilges is not discharged in contraven
tion of this Convention.
(2) Carrying water ballast in oil fuel tanks shall be
avoided if possible.
Artide
VII
1)
A Texpiration
d'un délai d'un an apres la date d'entrée envigueur de la Convention pour le
territoire dont reléve le navire, conformément å Tartide II, paragraphe 1) ci-dessus, tout
navire auquel la Convention s'applique doit étre muni de dispositifs permettant
d'éviter, autant qu'il est raison-nable et possible de le faire, que les fuites
d'hydrocarbures ne par-viennent dans les fonds de cale, ä moins que des moyens
efficaces ne soient prévus pour éviter que les hydrocarbures de ces fonds de
cale ne soient déchargés å la mer en infraction ä la Convention.
2)
Le transport de
Teau de lest dans les soutes å combustible doit étre, si possible, évité.
Prop.
1972: 38 89
a)
uttömning av
olja eller oljehaltig blandning från ett fartyg som sker med hänsyn till ett
fartygs säkerhet, för att förhindra skada å fartyg eller last eller för att
rädda människoliv till sjöss;
b)
utflöde av olja
eller oljehaltig blandning föranlett av skada å fartyget eller oundvikligt
läckage, om alla rimliga försiktighetsåtgärder vidtagits, i syfte att
förebygga eller minska utflödet, sedan skadan inträffat eller läckaget
upptäckts.
Artikel V
Artikel III skall icke äga till-lämpning å uttömning av
oljehaltig blandning från ett fartygs rännstenar under en tidrymd av tolv
månader efter den dag, då konventionen träder i kraft för territoriet enligt
artikel II,
1.
Artikd VW
1. Tolv månader efter den dag, då konventionen trätt i
kraft för ett territorium, såvitt avser fartyg som enligt artikel II, 1, hör till territoriet, skall ett
sådant fartyg vara försett med anordning av beskaffenhet att, i den mån det är
skäligt och möjligt, hindra olja att rinna ner i rännsten, såvida icke fartyget
är utrustat med effektiva medel för att hindra att oljan i rännstenarna
uttömmes i strid med denna konvention.
2. Förande av ballastvatten i bränsletankar skall om
möjligt undvikas.
' Senaste lydelse SÖ 1963:15.
' » » » 1963:15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide IX
(1) Of the ships to which the present Convention applies,
every ship which uses oU fuel and every tanker shah be provided with an oU
record book, whether as part of the ship's official log book or otherwise, in
the form specified in the Annex to this Convention.
(2) The oU record book shall be completed on each occasion,
on a tank-to-tank basis, whenever any of the following operations take place in
the ship:
(a) for tankers:
(i) loading of oil cargo;
(ii) transfer of oil cargo during voyage;
(iii) discharge of oil cargo;
(iv) ballasting of cargo tanks;
(v) deaning of cargo tanks;
(vi) discharge of dirty ballast;
(vii) discharge of water from slop-tanks;
(viii) disposal of residues;
(ix) discharge overboard of bUge water containing oil
which bas accumulated in machinery spaces whilst in port, and the routine
discharge at sea of bilge water containing oU unless the latter bas been
entered in the appropriate log book;
(b) for ships other than tankers:
Artide IX .
1)
En ce qui
concerne les navires auxquels la Convention s'applique, il sera tenu pour tous
les navires-citernes ainsi que pour tous autres navires utilisant des
hydrocarbures comme combustible, dans la forme définie a FAn-nexe å la
présente Convention, un registre des hydrocarbures qui pourra ou non étre
intégré dans le livré de bord réglementaire.
2)
Les mentions
devront étre portées sur le registre des hydrocarbures, pour chacune des
citer-nes du navire, chaque fois qu'il sera procédé ä Tune quelconque des
operations suivantes å bord du navire :
a) Navires-citernes
i) chargement d'une cargaison d'hydrocarbures;
ii) transfert d'une cargaison d'hydrocarbures;
iii) déchargement d'une cargaison d'hydrocarbures;
iv) lestage des citernes de cargaison;
v) nettoyage des citernes de cargaison;
vi) rejet des eaux de lest pol-luées;
vii) rejet des eaux des citernes de décantation;
viii) élimination des résidus d'hydrocarbures;
ix) rejet des eaux des cales machines (y compris les saUes
des pompes), contenant des hydrocarbures, qui se sont accu-mulées au port, et
les rejets de routine å la mer des eaux contenant des hydrocarbures, provenant
des cales, sauf s'il en est fait mention au journal de bord approprié;
b) Autres navires
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i)
baliasting or deaning of bunker fuel tanks;
i)
ballastage ou nettoyage des citernes å combustible;
Prop.
1972: 38 91
Artikd IX
1. Av de fartyg å vUka konventionen äger tillämpning
skall varje fartyg som använder olja som bränsle och varje tankfartyg vara
försett med en oljedagbok som ingår eller ej ingår i den officiella
skeppsdagboken och som är utformad enligt formuläret i bilagan till
konventionen.
2. Anteckning i oljedagboken skall göras, tank för tank,
var gång någon av följande åtgärder vidtages ombord å fartyget:
a) för tankfartyg
1)
lastning av
oljelast;
2)
omdisponering
av oljelast under resa;
3)
lossning av
oljelast;
4)
ballastning av
lasttankar;
5)
rengöring av
lasttankar;
6)
uttömning av
förorenad ballast;
7)
uttömning av
vatten från sloptankar;
8)
bortskaffande
av oljerester;
9)
uttömning
överbord av rännstensvatten innehållande olja som har samlats i maskinutrymmen
(pumprum inräknade) under hamnuppehåll, samt rutinmässig uttömning tUl sjöss
av rännstensvatten innehållande olja såvida den icke antecknats i annan
vederbörlig dagbok;
b) för andra fartyg än tankfar
tyg
1) ballastning eller rengöring av bränsletankar;
Senaste lydelse SÖ 1963:15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(ii) discharge of dirty ballast or deaning water from
tanks referred to under (i) of this sub-paragraph;
(iii) disposal of residues;
(iv) discharge overboard of bilge water containing oil
which bas accumulated in machinery spaces whilst in port, and the routine
discharge at sea of bilge water containing oil unless the latter bas been
entered in the appropriate log book.
In the event of such discharge or escape of oil or oUy
mixture as is referred to in Artide IV, a state-ment shall be made in the oil record book of the circumstances
of, and the reason for, the discharge or escape.
ii) rejet des eaux de lest pol-luées ou des eaux de
nettoyage des citernes mentionnées sous i) dans le present alinéa;
ni) élimination des résidus d'hydrocarbures;
iv) rejet des eaux des cales machines, contenant des hydrocarbures,
qui se sont accumu-lées au port, et les rejets de routine ä la mer des eaux
contenant des hydrocarbures, provenant des cales, sauf s'il en est fait mention
au journal de bord approprié.
En cas de rejet ou de fuite d'hydrocarbures ou de mélanges
d'hydrocarbures aux termes de Tartide IV, les circonstances et les motifs du rejet ou de la fuhe seront
consignés dans le registre des hydrocarbures.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artixle
X
(1) Any Contracting Government may furnish to the Government
of the relevant territory in respect of the ship in accordance with paragraph
(1) of Artide II
particulars in writing
of evidence that any provision of the present Convention has been contravened
in respect of that ship, wheresoever the alleged contravention may have taken
place. If it is practicable to do so, the competent authorities of the former
Government shall notify the master of the ship of the alleged contravention.
(2) Lfpon receiving such particulars, the Government so
informed shall investigate the matter, and may request the other Government to
furnish further or better particulars of the alleged contravention. If the
Government so informed is satisfied that sufficient evidence is avaUable in the
form required by its law to enable proceedings against the owner or master of
the
Artide X
1)
Tout
Gouvernement contractant pourra exposer par écrit au Gouvernement du
territoire dont reléve un navire conformément a Tarticle II, paragraphe 1) ci-dessus, les points
de fait établis-sant qu'il a été contrevenu a Tune des disposhions de la
Convention par ce navire, et ce, quel que soit le lieu oil la contravention
qu'il allégue ait pu étre commise. Dans toute la mesure du possible celle-ci
sera portée å la connaissance du capitaine du navire par Tauto-rité compétente
dépendant du premier des Gouvernements men-tionnés ci-dessus.
2)
Des reception
de Texposé des faits, le second gouvernement examinera Taffaire et pourra
deman-der au premier de lui fournir sur la contravention aUéguée des elements
de fait plus complets ou plus valables. Si le gouvernement du territoire dont
reléve le navire estime que la preuve est suffisante pour permettre,
conformément å sa législation, des poursuites du
Prop.
1972: 38 93
2)
uttömning av
förorenad ballast eller rengöringsvatten från tankar som avses i 1);
3)
bortskaffande
av oljerester;
4)
uttömning
överbord av rännstensvatten innehållande olja som har samlats i maskinutrymmen
under hamnuppehåll, samt rutinmässig uttömning tUl sjöss av rännstensvatten
innehållande olja såvida den icke antecknats i annan vederbörlig dagbok.
Vid uttömning eUer utflöde av olja eller oljehaltig
blandning i fall som avses i artikel IV skall redogörelse för omständigheterna kring och skälen för
uttömningen eller utflödet införas i oljedagboken.
Artikel X
1. Varje fördragsslutande regering ägor tillställa
regeringen i det territorium under vUket ifrågakommande fartyg hör enligt artikel
II, 1, skriftlig anmälan om
överträdelse av konventionen, närhelst bevis föreligger för att någon
bestämmelse däri åsidosatts av fartyget, oavsett var den påstådda överträdelsen
må hava ägt rum. Där så lämpligen kan ske, skall den förstnämnda regeringens behöriga
myndigheter jämväl underrätta fartygets befälhavare om den påstådda
överträdelsen.
2. Den regering som mottagit sådan anmälan skall undersöka
saken och har rätt att anmoda den andra regeringen att inkomma med närmare
upplysningar om den påstådda överträdelsen. Om den förstnämnda regeringen
anser tUlräckliga skäl enligt dess lag föreligga för ett rättsligt förfarande
mot fartygets redare, ägare eller befälhavare med anledning av den
ship to be taken in
respect of the alleged contravention, it shall cause such proceedings to be
taken as soon as possible. That Government shall promptly inform the Government
whose official has reported the alleged contravention, as well as the
Organization, of the action taken as a conséquence of the information
communicated.
ANNEX
A
Annex
A is deleted,
ANNEX
B
Annex
B is deleted and replaced by the following:
chef de la contravention
alléguée contre Tarmateur ou le capitaine du navire, il fera engager celles-ci
aussitot que possible. Ce gouvernement informera dans les meilleurs délais le
gouvernement du fonctionnaire qui a constaté la contravention, ainsi que
TOrgani-sation, de la suite donnée au rapport communiqué.
ANNEXE
A
L'Armexe
A est supprimée.
ANNEXEB
L'Annexe
B est supprimée et remplacée par le libellé suivant:
påstådda
förseelsen, skall den föranstalta om att sådant förfarande inledes så snart
som möjligt. Denna regering skall ofördröjligen underrätta den regering, vars
tjänsteman har anmält den påstådda överträdelsen, liksom organisationen, om
vidtagna åtgärder i anledning av den meddelade underrättelsen.
BILAGA
A
Bilaga
A har utgått.
BILAGA
B
BUaga
B har utgått och ersatts med följande:
ANNEX
ANNEXE
BILAGA
FORM OF OIL RECORD BOOK
MODELE DE REGISTRE DES HYDROCARBURES
FORMULÄR
FÖR OLJEDAGBOK
IFOR TANKERS
INA
VIRESCITERNES
IFÖR
TANKFARTYG
Name of ship.......................................................
Nom du
navire ...................................................
Fartygets
namn...................................................
Total cargo carrying capacity of ship in cubic metres
Capacité totale de chargement du navire en metres cubes .
Fartygets totala lastkapacitet i kubikmeter.........
Loading of oil cargo
Chargement de la cargaison d'hydrocarbures
Lastning
av oljelast
1.
Date and place
of loading Date et lieu du chargement Datum och plats för lastning
2.
Types of oil
loaded
Nature des hydrocarbures embarqués Typ av lastad olja
3. Identity of tank(s) loaded
Identification de la (des) citerne(s) remplie(s)
Lastade tankens(arnas) identitetsbeteckning(ar)
b)
Transfer of oil cargo during voyage
Transfert
de la cargaison d'hydrocarbures au cours du voyage
Skiftning
av oljelast under resa
4.
Date of transfer Date du transfert Datum för skiftning
5.
Identity of tank(s)
Identification de la (des) citerne(s)
Tankens(arnas) identitetsbeteck-ning(ar)
From
de
från
To
å
till
6. Was (were) tank(s) in 5(i) emptied?
A-t-on vide la (les) citerne(s) mentionnée(s) å 5 i)? Blev
tanken(arna) under 5 (i) tömd(a)?
c)
Discharge of oil cargo
Déchargement de la cargaison d'hydrocarbures
Lossning av oljelast
7.
Date and place
of discharge Date et lieu du déchargement Datum och plats för lossning
8.
Identity of tank(s)
discharged Identification de la (des) citerne(s)
Lossade tankens(arnas) identitetsbeteckning(ar)
9. Was(were) fank(s) emptied?
A-t-on vide la (les) citeme(s)?
Blev tanken(arna) tömd(a)?
d)
Ballasting of cargo tanks Lestage des citernes de cargaison
Ballastning av lasttankar
10. Identity of tank(s) ballasted
Identification de la (des) citerne(s) lestée(s) Ballastade tankens(arnas) identitetsbeteck-ning(ar)
11. Date and position of ship at start
of ballasting Date et position du navire au moment du lestage Datum och
fartygets position vid ballastningens början
e)
Cleaning of cargo tanks Nettoyage des citernes de cargaison
Rengöring av lasttankar
12. Identity of tank(s) cleaned
Identification de la (des) citerne(s) nettoyée(s)
Rengjorda tankens(arnas) identitetsbeteck-ning(ar)
13. Date and duration of cleaning
Date et durée du nettoyage
Datum och tidsåtgång för rengöring
7 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 38
opaginerad Kontrollera mot PDF
14. Methods of cleaning Méthodes de nettoyage Rengöringsmetoderi
' Hand hosing, machine -washing or chemical cleaning. Where
chemically cleaned, the chemical concerned and the amount used should be stated.
' Préciser s'il s'agit de nettoyage au jet, de nettoyage mécanique
ou de nettoyage chimique. En cas de nettoyage chimique, indiquer le produit chiraique
utilisé et la quantité.
Manuell, maskinell eller kemisk rengöring. Om kemiskt
rengöringsmedel använts, skall använt medel och använd kvantitet uppges.
f)
Discharge of dirty ballast
Rejet
des eaux de ballast polluées
Uttömning
av förorenad ballast
15. Identity of tank(s) Identification
de la (des) citerne(s) Tankens(amas) identitetsbeteckning(ar)
16. Date and position of ship at start
of discharge to sea
Date et position du navire au debut de Topéra-tion de rejet
ä la mer
Datum och fartygets position när uttömning i vattnet
påbörjas
17. Date and position of ship at finish of discharge
to sea
Date et position du navire ä la fin de Topéra-tion de rejet
å la mer
Datum och fartygets position när uttönming i vattnet
avslutas
18. Ship's speed(s) during discharge Vitesse(s)
du navire pendant le rejet Fartygets fart(er) under uttömningen
19. Quantity discharged to sea Quantité
rejetée ä la mer Kvantitet som har tömts ut i vattnet
20. Quantity of polluted water transferred
to slop tank(s) (identify slop tank(s))
Quantité d'eau polluée transférée dans la citerne
de décantation (Identification de la (des) ci-
terne(s) de décantation)
Kvantitet av förorenat vatten överförd till slop-
tank(ar) (sloptankens(arnas) identitetsbeteck-
ning(ar))
opaginerad Kontrollera mot PDF
21. Date and port of discharge into shore reception facilities
(if applicable) Date et port du déchargement dans des installations å terre
(le cas échéant) Datum och hamn för lossning till mottagningsanordningar i
land (om tillämpligt)
g)
Discharge of water from slop tanks Rejet de I'eau de la citerne
de décantation Uttömning av vatten från sloptankar
22. Identity of slop tank(s)
Identification de la (des) citerne(s) de décantation Sloptankens(arnas)
identitetsbeteckning(ar)
23. Time of settiing from last entry of residues, or.
Durée de la décantation depuis le dernier dé-
versage de résidus, ou
Settlingstid från föregående påfyllning av oljerester,
eller
24. Time of settiing from last discharge
Durée de la décantation depuis la demiére
vidange
Settlingstid från föregående uttömning
25. Date, time and position of ship at start of
discharge
Date, heure et position du navire au debut de Topération
de vidange
Datum, tidpunkt och fartygets position när uttömning
påbörjas
26. Sounding of total contents at start of discharge
Evaluation par sondage du volume total du
mélange au debut de la vidange
Pejling av totala mängden när uttömning påbörjas
27. Sounding of interface at start of discharge
Evaluation par sondage du niveau de la surface
de contact au debut de la vidange
Pejling av gränsytans nivå när uttömning påbörjas
28. Bulk quantity discharged and råte of discharge Volume vidange
et vitesse de rejet Huvudkvantitet som har tömts ut och uttömningshastigheten
7t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 38
opaginerad Kontrollera mot PDF
29. Final
quantity discharged and råte of discharge
Quantité vidangée et vitesse de rejet
Sista
kvantitet som har tömts ut och uttömningshastigheten
30. Date,
time and position of ship at end of dis
charge
Date,
heure et position du navire ä la fin de Topération de vidange
Datum,
tidpunkt och fartygets position när uttömning avslutas
31.
Ship's speed(s) during discharge
Vitesse(s) du navire pendant Topération Fartygets fart(er) under uttömning
32.
Sounding of interface at end of
discharge Evaluation par sondage de la surface de contact ä la fin de Topération
Pejling
av gränsytans nivå när uttömning avslutas
h)
Disposal of residues Élimination des résidus Bortskaffande av oljerester
33.
Identity of tank(s)
Identification de la (des) citerne(s) Tankens(arnas) identitetsbeteckning(ar)
34.
Quantity disposed from each
tank Quantité retirée de chaque citerne Bortskaffad kvantitet från varje tank
35.
Method of disposal of residue:
Mode d'éhmination:
Metod
för bortskaffande av oljerest:
a)
Reception facilities
Installations portuaires mottagningsanordningar
b)
Mixed with cargo Mélange avec
la cargaison blandad med last
c)
Transferred to another (other) tank(s)
(identify tank(s))
Transfert
dans une autre (d'autres) citerne(s) (identification de la (des) citerne(s) )
skiftad till annan (andra) tank(ar) (tankens(arnas) identitetsbeteckning(ar))
d) Other
method
Autres méthodes
annan metod
opaginerad Kontrollera mot PDF
36. Date and' port of disposal of residue Date et port de déchargement
des résidus Datum och hamn för bortskaffande av oljerest
i)
Discharge overboard of bilge -tvater containing oil which has
accumulated in machinery spaces (including pump rooms) whilst in port.i Vidange
des eaux des cales machines (y compris les salles des pompes), contenant des hydrocarbures,
qui se sont accumulées au port. Uttömning överbord av rännstensvatten
innehållande olja som har samlats i maskinutrymmen (pumprum inräknade) under
vistelse i hamn
37. Port Port Hamn
38. Duration of stay Durée du séjour
Hamnuppehållets längd
39. Quantity disposed Quantité déchargée
Bortskaffad kvantitet
40. Date and place of disposal Date et lieu
du déchargement Datum och plats för bortskaffande
41. Method of disposal (state whether a separator
was used)
Mode de déchargement (indiquer si un sépara-
teur a été utilisé)
Metod för bortskaifande (ange om separator
använts)
' The routine discharge at sea of bilge water containing any
oil from machinery spaces including pump room bilges need not be entered in the
oU record book but, if not, it must be entered in the appropriate log book, stating
whether or not the discharge was made through a separator. Where the pump
starts auto-matically and discharges through a separator at all times it will
be sufficient to enter each day "Automatic discharge from bilges through
separator".
' II n'est
pas nécessaire d'inscrire dans le registre des hydrocarbures les rejets de routine
ä la mer des eaux, contenant des hydrocarbures, provenant des cales machines et
des sailes des pompes. Si on ne les y inscrit pas, il faut les inscrire dans le
livré de bord, en précisant si le rejet s'est effectué par Pintermédiaire d'un séparateur
ou non. Lorsque la pompe démarre automatiquement et refoule en parmanence ä
travers un séparateur, il suffit d'inscrire tous les jours «Rejet automatique
des eaux de cale ä travers un séparateur».
' Den rutinmässiga uttömningen tUl sjöss av rännstensvatten
innehållande olja från maskinutrymmen, pumprum inräknade, behöver inte införas
i oljedagboken men, om så ej sker, måste den införas i annan vederbörlig
dagbok med angivande av om uttömningen har skett genom separator eller ej. När
pumpen startar automatiskt och uttömning alltid sker genom separator, är det
tillräckligt att varje dag införa "Automatisk uttömning av rännstensvatten
genom separator".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Accidental
or other exceptional discharges of oil
Rejets accidentels ou exceptionnels
d'hydrocarbiires
Uttömning av olja till
följd av olyckshändelse eller annan särskild anledning
42.
Date and time of occurrence Date
et heure Datum och tidpunkt för händelsen
43.
Place or position of ship at time
of occurence Lieu ou position du navire au moment de Tévé-nement
Fartygets
uppehållsort eller position vid tidpunkten för händelsen
44.
Approximate quantity and type
of oil Quantité approximative et type d'hydrocarbures Ungefärlig mängd och typ
av olja
45.
Circumstances of discharge or escape
and general remarks
Circonstances
du rejet ou de la fuite et observations générales
Omständigheter
vid uttömningen eller utflödet och allmänna anmärkningar
Signature
of Officer or Officers in charge of operation concerned Signature de Tofficier (ou
des officiers) responsable(s) Underskrift av ansvarigt befäl
Signature
of Master Signature du capitaine Underskrift av befälhavaren
opaginerad Kontrollera mot PDF
II FOR SHIPS OTHER THAN TANKERS
II
NAVIRES AUTRES
QUE LES NAVIRES-CITERNES
II FÖR ANDRA FARTYG ÄN TANKFARTYG
Name of ship..............................................................
Nom du navire
...........................................................
Fartygets namn..........................................................
a)
Ballasting or cleaning of bunker fuel tanks Lestage ou nettoyage
des citernes å combustible Ballastning eller rengöring av bränsletankar
1.
Identity of tank(s)
ballasted Identification de la (des) citerne(s) lestée(s) Ballastad(e) tankens(arnas)
identitetsbeteck-ning(ar)
2.
'Whether cleaned
since they last contained oil and, if not, type of oil previously carried Indiquer
si les citernes ont été nettoyées depuis la derniére fois qu'elles ont contenu
des hydrocarbures. Dans la negative, indiquer la nature des hydrocarbures précédemment
transportés Ange om tankarna rengjorts sedan de senast innehöll olja och, om
inte, typ av olja som senast har transporterats
3.
Date and
position of ship at start of cleaning Date et emplacement du navire au debut du
nettoyage
Datum och fartygets position när rengöring påbörjas
4. Date and position of ship at start of ballasting
Date et ernplacement du navire au debut du
lestage
Datum och fartygets position när ballastning påbörjas
b)
Discharge of dirty ballast or cleaning water from tanks referred
to under a) Rejet des eaux de lest ou de nettoyage des citernes mentionnées å 1'alinéa
a) Uttömning av förorenad ballast eller rengöringsvatten från tankar som avses
under a)
5. Identity of tank(s)
Identification de la (des) citerne(s) Tankens(arnas) identitetsbeteckning(ar)
opaginerad Kontrollera mot PDF
6.
Date and
position of ship at start of discharge Date et position du navire au debut du rejet
Datum och fartygets position när uttömning påbörjas
7.
Date and
position of ship at finish of discharge Date et position du navire å la fin du rejet
Datum och fartygets position när uttömning avslutas
8.
Ship's speed(s)
during discharge Vitesse(s) du navire pendant le rejet Fartygets fart(er) under
uttömningen
9.
Method of discharge
(state whether separator used)
Méthode de rejet (préciser si un séparateur a
été utilisé)
Metod för uttömning (ange om separator har
använts)
10. Quantity discharged Quantité rejetée Uttömd kvantitet
c)
Disposal of residues Rejet des résidus BortskafTande av
oljerester
11. Quantity of residue retained on board Quantité des résidus
conservés ä bord Kvantitet av oljerester som behållits ombord
12. Methods of disposal of residue:
Mode d'élimination des résidus:
Metod för bortskaffande av oljerest:
a)
reception facilities
Installations portuaires mottagningsanordningar
b)
mixed with next
bunkering Mélange avec le combustible suivant blandad med nästa bunkring
c)
transferred to another
(other) tank(s) Transfert dans une autre (d'autres) citerne(s) (identification
de la (des) citerne(s) skiftad till annan (andra) tank(ar) (tankens(amas) identitetsbeteckning(ar))
13. Date and port of disposal of residue
Date et port d'élimination des résidus
Datum och hamn för bortskaifande av oljerest
opaginerad Kontrollera mot PDF
d)
Discharge overboard of bilge water containing oil which has
accumulated in
machinery
spaces whilst in port
Rejet des eaux des cales machines contenant des hydrocarbures,
qui se sont
accumulées
au port
Uttömning överbord av rännstensvatten innehållande olja
som har samlats i
maskinutrymmen
under vistelse i hamn
14. Port Port Hamn
15. Duration of stay Durée du séjour
Hamnuppehållets längd
16. Quantity disposed Quantité rejetée
Bortskaffad kvantitet
17. Date and place of disposal Date et lieu
du rejet
Datum och plats för bortskaffande
18. Method of disposal (state whether separator
was used)
Mode de rejet (indiquer si un séparateur a été
utilisé)
Metod för bortskaffande (ange om separator
har använts)
' The routine discharge at sea of bilge water containing any
oil from machinery spaces need not be entered in the oil record book but, if
not, it must be entered in the appropriate log book, stating whether or not the
discharge was made through a separator. Where the pump starts automatically and
discharges through a separator at all times it will be sufficient to enter each
day "Automatic discharge from bilges through a separator".
Il n'est pas nécessaire d'inscrire dans le
registre des hydrocarbures les rejets de routine ä la mer des eaux, contenant
des hydrocarbures, provenant des cales machines. Si on ne les y inscrit pas, il
faut les inscrire dans le livré de bord, en précisant si le rejet s'est effectué
par Tintermédiaire d'un séparateur ou non. Lorsque la pompe démarre automatiquement
et refoule en permanence ä travers un séparateur, il suffit d'inscrire tous les
jours « Rejet automatique des eaux de cale ä travers un séparateur ».
' Den rutinmässiga uttömningen till sjöss av rännstensvatten
innehållande olja från maskinutrymmen behöver inte införas i oljedagboken, men
om så ej sker, måste den införas i annan vederbörlig dagbok med angivande av om
uttömningen har skett genom separator eller ej. När pumpen startar automatiskt
och uttömning alltid sker genom separator, är det tillräckligt att varje dag
införa "Automatisk uttömning av rännstensvatten genom separator".
opaginerad Kontrollera mot PDF
e)
Accidental or other exceptional
discharges of oil
Rejets accidentels ou exceptionnels
d'hydrocarbures
Uttömning av olja till
följd av olyckshändelse eller annan särskild anledning
19. Date
and time of occurrence
Date et heure
Datum
och tidpunkt för händelsen
20. Place
or position of ship at time.of occurrence
Lieu ou position du navire
Fartygets
uppehållsort eller position vid tidpunkten för händelsen
21.
Approximate quantity and type
of oil Quantité approximative et type d'hydrocarbures Ungefärlig mängd och typ
av olja
22.
Circumstances of discharge or escape
and general remarks
Circonstances
du rejet ou de la fuite et observations générales
Omständigheter
vid uttömningen eller utflödet och allmänna anmärkningar
Signature
of Officer or Officers in charge of operations concerned Signature de Tofficier
(ou des officiers) responsable(s) Underskrift av ansvarigt befäl
Signature
of Master Signature du capitaine Underskrift av befälhavaren
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amendments to the International Convention for the Prevention
of Pollution of the sea by oil, 1954 (as amended in 1969)
Artide I
The existing text of the definition of "Nearest
Land" in Artide I is replaced by the foUowing:
"Nearest land". The term "from the nearest
land" means from the baseline from which the territorial sea of the territory
in question is etasblished in accordance with the Geneva Convention on the
Territorial Sea and the Contiguous Zone, 1958, except that, for the purposes
of this Convention "from the nearest land" of the north eastern coast
of Australia shall mean from a line drawn from a point on the coast of Australia
in latitude 11° South, longitude 142°08' East to a pomt in latitude 10°55'
South, longitude 141°55' East
thence to a point latitude 10°00' South, longitude 142°00'
East
thence to a point latitude 9°10' South, longitude 143°52' East
thence to a point latitude 9°00' South, longitude 144°30' East
thence to a point latitude 13°00' South, longitude 144°00'
East
thence to a point latitude 15°00' South, longitude 146°00'
East
thence to a point latitude 18°00' South, longitude 147°00'
East
thence to a point latitude 21°00' South, longitude ]53°00'
East
thence to a point on the coast of Australia in latitude 24°42'
South, longitude 153°15' East.
Artide III
The existing text of sub-paragraph (iv) of paragraph (a)
of Artide III is replaced by the following:
(iv) the discharge is made as far as practicable from the nearest
land.
Amendements å la convention Internationale de 1954 pour
la prevention de la pollution des eaux de la mer par les hydrocarbures (modiflée
en 1969)
Artide premier
A Tartide premier, remplacer par ce qui suit la definition
ac-tuelle de Texpression : « å partir de la terre la plus proche » :
« å partir de la terre la plus proche » : ä partir de la ligne
de base qui sert å déterminer la mer terri-toriale du territoire en question conformément
å la Convention de Geneve de 1958 sur la mer terri-toriale et la zone contigué;
aux fins, toutefois, de la présente Convention, Fexpression « å partir de la terre
la plus proche » de la cote nord-est de TÄustralie signifie å partir d'une ligne
tracée d'un point de latitude 11° S et de longitude 142°08'E sur la cote d'Australie
jusqu'å un point de latitude 10°35' S et de longitude 141°55' E, puis entré les
points suivants :
latitude 10°00'S et longitude 142°00' E
latitude 9°10'S et longitude 143°52'E
latitude 9°00' S et longitude 144°30' E
latitude 13°00' S et longitude 144°00' E
latitude 15°00'S et longitude 146°00' E
latitude 18°00' S et longitude 147°00'E
latitude 21°00'S et longitude 153°00' E
et enfin jusqu'å un point de latitude 24°42' S et de longitude
153°15' E sur la cote australienne.
Artide III
Le libellé actuel de Talinéa iv) de Tartide III, paragraphe
a), est remplacé par le suivant :
iv) le rejet s'effectue le plus loin possible de la terre
la plus proche.
Prop.
1972: 38 109
Översättning BILAGA 2
1971 års ändringar i 1954 års internationella konvention
till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja (1969 års ändrade
lydelse)
Artikel I
Definitionen av "Närmaste land" i artikel I byts
ut mot följande:
"Närmaste land". Uttrycket "från närmaste
land" betyder från den baslinje från vilken territorialhavet för
ifrågavarande stats territorium räknas enligt 1958 års Ge-névekonvention om territorialhavet
och tiUäggszonen, med undantag av att avstånd "från närmaste land"
vid Australiens nordostkust vid tUlämpning av denna konvention räknas från en
linje dragen från en punkt på Australiens kust latitud 11°00' syd, longitud 142°08'
ost till en punkt latitud 10°35' syd, longitud 141°55' ost
därifrån till en punkt latitud 10°00' syd, longitud 142°00
'ost
därifrån till en punkt latitud 9°10' syd, longitud 143°52'
ost
därifrån till en punkt latitud 9°00' syd, longitud 144°30'
ost
därifrån till en punkt latitud 13°00' syd, longitud 144°00'
ost
därifrån till en punkt latitud 15°00' syd, longitud 146°00'
ost
därifrån tUl en punkt latitud 18°00' syd, longitud 147°00'
ost
därifrån till en punkt latitud 21°00' syd, longitud 153°00'ost
därifrån till en punkt på Australiens kust lathud 24°42'
syd, longitud 153°15'ost.
Artikd III
Artikel III moment a) punkt 4) byts ut mot följande:
4) uttömningen sker så långt från närmaste land som det är
praktiskt möjligt.
8 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 38
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
VI bis
(1) Every
tanker to which the present
Convention applies and for which the building
contract is placed on or after the date of
coming into force of this Artide shall be
constructed in accordance with the provisions
of Annex C. In addition, every tanker to
which the present Convention applies and for
which the building contract is placed, or in
the absence of a building contract the keel of
which is laid or which is at a simUar state of
construction, before the date of coming into
force of this Artide shall be required, within
two years after that date, to comply with the
provisions of Annex C, where such a tanker
falls into either of the following categories:
(a)
a tanker, the delivery of which
is after 1 January 1977; or
(b)
a tanker to which both the following
conditions apply:
(i)
delivery is not låter than 1 January 1977; and
(ii)
the building contract is placed after 1 January 1972, or in cases where no building
contract has previously been placed, the keel is laid or the tanker is at a
similar stage of construction, after 30 June 1972.
(2) A
tanker required under paragraph (1)
of this Artide to be constructed in accordance
with Annex C and so constructed shall carry
on board a certificate issued or authorized
by the responsible Contracting Government
attesting such compliance. A tanker which
under paragraph (1) of this Artide is not
required to be constructed in accordance with
Annex C shall carry on board a certificate to
that effect issued or authorized by the respon
sible Contracting Government, or if the tanker
does comply with Annex C although not
required to do so, it may carry on board a
certificate issued or authorized by the respon
sible Contracting Government attesting such
compliance. A Contracting Government shall
not permit such tankers under its flag to trade
unless the appropriate certificate has been
issued.
(3)
Certificates issued under the authority of a Contracting Government shall be accepted
by the other Contracting Governments for all purposes covered by the present Conven-
Article
VI bis
1) Tout
navire-citerne auquel la présente Convention s'applique et dont il est passé commandé
apres Tentrée en vigueur du present artide doit étre construit conformément aux
dispositions de l'Annexe C. En outre, tout navire-citerne auquel la présente Convention
s'applique et dont il est passé commandé ou, en Tabsence de commandé, dont la quille
est posée ou qui atteint un état équivalent de construction, antérieurement au
jour d'entrée en vigueur du present artide, doit étre rendu conforme aux dispositions
de TAnnexe C, dans un délai de deux ans apres la date susvisée, s'il appartient
ä Tune des deux categories suivantes :
a)
navires-citernes dont la livraison
est postérieure au ler janvier 1977;
b)
navires-citernes qui remplissent
simul-tanément les conditions suivantes :
i)
la livraison n'est pas postérieure au ler janvier 1977;
ii)
la commandé est postérieure au ler janvier 1972, ou s'il n'a pas été passé de commandé
antérieurement, la quille est posée postérieurement au 30 juin 1972 ou le navire-citerne
n'atteint un état équivalent de construction qu'aprés cette date.
2) Un
navire-citerne qui est tenu, en ver-
tu des dispositions du paragraphe 1 du pre
sent artide, d'étre construit conformément å
TAnnexe C et est ainsi construit doit avoir å
son bord un certificat de conformité délivré
par le Gouvernement contractant responsable
ou avec son autorisation. Un navire-dteme
qui, en vertu du paragraphe 1 du present
artide, n'est pas tenu d'étre construit con
formément ä TAnnexe C doit avoir ä son
bord un certificat ä cet effet délivré par le
Gouvernement contractant responsable ou
avec son autorisation. Si le navire-citerne est
construit conformément ä TAnnexe C sans y
étre tenu, il peut avoir ä son bord un certificat
de conformité délivré par le Gouvernement
contractant responsable ou avec son autorisa
tion. Les Gouvernements contractants n'au-
torisent pas les navires-dtemes battant leur
pavillon å naviguer s'il ne leur a pas été
délivré un tel certificat.
3) Les
certificats délivrés sous Tautorité d'un
Gouvernement contractant sont acceptés par
les autres Gouvernements contractants et
considérés comme ayant la méme valeur que
Prop. 1972:38 111
Artikel VI a
1. Tankfartyg, på vilket denna konvention
äger tillämpning och för vilket byggnads
kontrakt tecknas dagen för denna artikels
ikraftträdande eller därefter, skall byggas
enligt föreskriftema i bilaga C. Vidare skall
tankfartyg, på vilket denna konvention äger
tillämpning och för vilket byggnadskontrakt
tecknas eller, om byggnadskontrakt ej finnes,
vars köl är sträckt eller som befinner sig i
motsvarande byggnadsstadium före dagen för
denna artikels ikraftträdande, inom två år
efter den dagen, uppfylla föreskrifterna i
bilaga C, om fartyget tiUhör en av följande
två kategorier:
a)
tankfartyg som
levereras efter den 1 januari 1977,
b)
tankfartyg som
uppfyller båda följande vUUcor:
i) leverans sker senast den 1 januari 1977 och
ii) byggnadskontraktet tecknas efter den 1 januari 1972
eller, om byggnadskontrakt ej har tecknats dessförinnan, kölen är sträckt eller
fartyget befinner sig i motsvarande byggnadsstadium efter den 30 juni 1972.
2.
Tankfartyg, som
enligt mom. 1 i denna artikel skall byggas enligt bilaga C och som är byggt i
överensstämmelse därmed, skall ha ombord ett certifikat, som är utfärdat av den
ansvariga fördragsslutande regeringen eller enligt dess föreskrifter och som
bestyrker överensstämmelsen. Tankfartyg som enligt mom. 1 i denna artikel inte
behöver byggas enligt föreskrifterna i bilaga C skall ha ombord ett certifikat,
som är utfärdat av den ansvariga fördragsslutande regeringen eller enligt dess
föreskrifter och som bestyrker det förhållandet. Uppfyller tankfartyg
föreskrifterna i bilaga C fastän det inte behöver göra det, får det ha ombord
ett certifikat, som är utfärdat av den ansvariga fördragsslutande regeringen
eller enligt dess föreskrifter och som bestyrker det förhållandet.
Fördragsslutande regering får ej tillåta tankfartyg, som seglar under dess
flagg, att användas till sjöfart om ej vederbörligt certifikat har utfärdats.
3.
Certifikat, som
har utfärdats enligt föreskrift av fördragsslutande regering, skall godtagas
av övriga fördragsslutande regeringar och betraktas som likvärdiga med certifikat
opaginerad Kontrollera mot PDF
tion. They
shall be regarded by the other Contracting Governments as having the same force
as certificates issued by them.
(4) If a Contracting
Government has clear grounds for believing that a tanker required under paragraph
(1) of this Artide to be constructed in accordance with Annex C entering ports
in its territory or using off-shore terminals under its control does not in fact
comply with Annex C, such Contracting Government may request consultation with the
Government with which the tanker is registered. If, after such consultation or otherwise,
the Contracting Government is satisfied that the tanker does not comply with
Annex C, such Contracting Government may for this reason deny such a tanker
access to ports in its territorial waters or to off-shore terminals under its control
until such time as the Contracting Government is satisfied that the tanker does
comply.
les certificats délivrés pareux-mémes pour tout ce qui concerne
les objectifs de la présente Convention.
4) Si un Gouvernement
contractant a des raisons precises de croire qu'un navire- citerne tenu, en vertu
du paragraphe 1 du present artide, d'étre construit conformément ä TAn-nexe C
et qui touche un port situé sur son territoire ou utilisé une installation terminale
au large des cötes qui relévent de sa com-pétence ne satisfait pas vraiment aux
dispositions de TAnnexe C, il peut demander å consulter le gouvernement dans TEtat
duquel le navire-citerne est immatriculé. Si, ä Tissue de cette consultation,
le Gouvernement contractant est convaincu que le navire-citerne n'est pas conforme
aux dispositions de TAnnexe C, il peut pour cette raison lui refuser Taccés des
ports situés dans ses eaux territoriales ou des installations terminales au large
des cötes qui relévent de sa compétence jusqu''ä ce qu'il soit convaincu que le
navire en question est conforme auxdites dispositions.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ANNEX C
Reqiiirements relating to tank arrangements and to the limitation
of tank size
1. Assumed Extent of Damage
In the following
paragraphs three dimensions of the extent of damage of a parallele-piped due
to both collision and stranding are assumed. In the case of stranding, two conditions
are set forth to be applied indi-vidually to the stated portions of the ship. These
values represent the maximum assumed damage in such accidents and are to be used
to determine by trial at all conceivable loca-tions the worst combination of compartments
which would be breached by such an accident.
ANNEXE C
Proposition relative å la disposition des citernes et å la
limitation de leurs dimensions
1. Etendue hypothétique de la bréche
Dans les paragraphes
suivants, on s'est fondé sur des bréches parallélépipédiques de trois
dimensions dans le cas d'un abordage ainsi que dans le cas d'un échoument. Dans
ce dernier cas, on a envisagé deux états dis-tincts d'avarie qui sont appliqués
séparément aux parties indiquées du navire. Ces valeurs correspondent ä la bréche
hypothétique maxi-male due ä des accidents de cette nature et doivent étre utilisées
pour déterminer, en les appliquant par tätonnement, ä tous les empla-cements possibles,
la combination la plus défavorable des compartiments qui pourraient étre endommagés.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.1 Collision
Longitudinal extent
(le).
Transverse extent (te) inboard from the ship's side at right
angles to the centreline at the level of the load line
L' or 14.5 metres
whichever is less
3 or 11.5 metres whichever is less
1.1. Abordage Longueur (le)
Profondeur (te) mesurée ä partir du borde perpendiculairement
au plan axial du
L" ou 14,5 metres si
cette dimension est inférieure
- ou 11,5 metres si
cette dimension est inférieure
Prop.
1972:38 113
som de själva har utfärdat för alla i denna konvention
avsedda ändamål.
4. Om fördragsslutande regering har klara skäl att antaga
att tankfartyg, som enligt mom. 1 i denna artikel skall vara byggt enligt
bilaga C och som anlöper hamn inom dess territorium eller som använder ej
landbaserad terminal som lyder under regeringen, i verkligheten ej uppfyller
villkoren i bilaga C, får regeringen begära överläggningar med regeringen för
det territorium i vilket fartyget är registrerat. Om den fördragsslutande regeringen
efter sådan överläggning eller på annan grund är övertygad om att tankfartyget
ej uppfyller villkoren i bilaga C, får den fördragsslutande regeringen på
grund därav vägra tankfartyget tillträde till hamnar inom dess sjöterritorium
eller till ej landbaserade terminaler som lyder under regeringen till dess den
är övertygad om att tankfartyget uppfyller vilUcoren.
BILAGA C
Föreskrifter om arrangemang av tankar och begränsning av
deras storlek
1. Antagen skadeutsträckning
I de följande momenten anges de tre dimensionerna av den parallellepiped
som skadeutsträckningen antas få vid kollision och vid grundstötning. För grundstötningsfallet
anges två villkor, som skall tillämpas var för sig på angivna delar av
fartyget. Värdena motsvarar de största skador som antages bli följden av
sådana olyckor. De används så, att man provar sig fram genom att placera
värdena i alla tänkbara lägen för att bestämma den svåraste kombinationen av
rum som kan bli skadade vid en sådan olycka.
1.1. Kollision
Utsträckning i lång- :rL eller 14,5 meter
skeppsled (le) om detta mätt är
mindre
Utsträckning i tvär- - eller 11,5 meter om
skeppsled
(te) inåt från . j
fartygssidan i rät vinkd etta matt ar mmdre mot fartygets
mittplan i höjd med lastvattenlinjen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vertical extent (vc)
from the base line upwards without limit
navire au niveau
de la ligne de charge
Hauteur (vc)
ä partir de la ligne de référence sans limite supérieure
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.2 Stranding
1.2 Echouement
Profondeur
(ts)
Any other
part of the ship
For 0.3L from the forward perpendicular of the ship
5 metres
Longitudinal
extent (U)
Transverse extent (ts)
1 TÖ
- or 10.0 meters, 5 metres o
whichever is less
Vertical
extent (vs) from the base line
15
or 6 metres, whichever
is less, for any part of the ship
where:
L, B in metres and perpendicular are as defined in Regulation
3 of the International Convention on Load Lines, 1966.
2. Hypothetical Oil Outflow from Tanks Assumed to be Breached
as a Result of the Accident
The hypothetical
oil outflow in the case of collision (Oc) and stranding (Os) shall be calculated
by the following formulae with respect to compartments breached by each assumed
location of damage as defined in Section 1.
Sur une longueur Toute autre
de 0,3L mesurée partie du
ä partir de la navire
perpendiculaire
avant du navire
Longueur
(U)
5 metres
1
B
10
ou 10 metres si 5 metres
cette dimension est inférieure
B , .
Hauteur (vs)
ä partir de la ligne de référence
-j- ou 6 metres, si cette dimension est inférieure, pour n'importe
quelle partie du navire
L, B (en metres)
et la perpendiculaire sont définis ä la régle 3 de la Convention de 1966 sur les
lignes de charge.
2. Fuites hypothétiqiies d'hydrocarbures éma-nant des citernes
présumées en état d'avarie ä la suite de 1'accident
Les fuites
hypothétiques d'hydrocarbures dues ä un abordage (Oc) ou ä un echouement (Os) sont
calculées ä Taide de la formule suivante pour les compartiments endommagés et pour
chaque emplacement hypothétique de la bréche indiqué ä la section 1,
2.1 Collision
Oe=SWi-FSKiCi (1)
2.2 Stranding
03=i (2ZiWi-fSZiCi) (2)
where:
Wi=volume of a wing tank in cubic metres breached by the damage
assumed in Section 1; Wi for a clean ballast tank may be taken equal to zero,
Ci= volume of a centre tank in cubic metres breached by the
damage assumed in Section 1; Cl for a clean ballast tank may be taken equal to zero,
Ki= 1 ; when bi is equal to or greater than = te.
Kl shall be taken equal to zero.
2.1. Abordage
(1)
Oc=SWi-|-2KiCi
Echouement
1
2.2.
(2)
Os=(2ZiWi-l-SZiCi)
Dans ces formules:
Wi = volume en metres cubes d'une cilerne
latérale en état d'avarie apres Taccldent hypothétique de
la section I; Wi d'une citerne de ballast propre peut étre pris egal ä zéro,
Ci= volume en metres cubes d'une citerne centrale en état d'avarie
apres Taccident hypothétique de la section 1; Ci d'une citerne de ballast
propre peut étre pris egal ä zéro,
Ki= 1 ; lorsque bi est egal ou supérieur ä te. Kl doit étre
pris egal ä zéro,
te
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utsträckning
i vertikalled (Vc)
från
baslinjen och uppåt utan begränsning
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.2. Grundstötning
Den del av fartyget som ligger inom 0,3L frän förliga perpendikeln
L_
T Ö
Utsträckning i långskeppsled (U)
Övriga delar av fartyget
5 meter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utsträckning
i
tvärskeppsled
(t.)
Utsträckning i vertikalled (vs) från baslinjen
7 eller IOmeter Smeter o
om detta
mått
är mindre
Ti
eller 6
meter om detta
mått är mindre för varje del av fartyget
opaginerad Kontrollera mot PDF
L och B i meter samt perpendikeln är definierade i regel 3
i 1966 ars internationella lastlinje-konvention
2. Hypotetiskt utflöde av olja från tankar som antages bli
skadade vid en olycka
Det
hypotetiska utflödet av olja vid kollision (Oc) eller grundstötning (Os)
beräknas enligt följande formler i fråga om skadade utrymmen -och varje
antaget skadeläge som anges i mom. 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.1. Kollision
Oe = 2Wi-f2KiCi
2.2. Grundstötning
(1)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Os
= i(5:ZiWi
CZiCi)
(2)
opaginerad Kontrollera mot PDF
I dessa formler betyder
Wi volym i kubikmeter av vingtank som skadas genom
händelse som anges i mom. 1; för en ren ballasttank får Wi sättas lika med
noll,
Cl volym i kubikmeter av centertank som skadas genom
händelse som anges i mom. 1; för en ren ballastfank får Cl sättas lika med noll,
Ki 1 ~r-; om bi är lika med eller större än te, " sättes
Kl lika med noll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Zi= 1--- '-;
when hi is equal to or greater than
ä Vs, Zi shall be taken equal to zero,
bä= width of wing tank in metres under con-sideration,
hi= minimum depth of the double bottom in metres under consideration,
where no double bottom is fitted, hi shall be taken equal to zero,
wing tank = any tank adjacent to the side shell plaUng,
centre tank = any tank inboard a longitudinal bulkhead.
Zi= 1--- ;
lorsque hi est egal ou supérieur å
ä Vs, Zi doit étre pris egal ä zéro,
bi= largeur en metres de la citerne latérale considérée,
hi= hauteur minimale en metres des doubles fonds considérés.
LorsquMl n'existe pas de doubles fonds, hi doit étre pris egal ä zéro,
citerne latérale = toute citerne adjacente au borde du navire,
citerne centrale = toute citerne située ä l'in-térieur d'une
cloison longitudinale.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.3
Special requirements
2.3.1 If a void space or clean water ballasttank of a length
less than le as defined in 1.1 is located between wing oil tanks, Oc in formula
(1) may be calculated on the basis of volume Wi being the actual volume of one such
tank (where they are of equal capacity) or the smaller of the two tanks (if they
differ in capacity) adjacent to such space, multiplied by Si as defined below
and taking for all other wing tanks involved in such a collision the value of the
actual full volume.
2.3.
Dispositions particuliéres
2.3.1. Si un espace vide ou une citerne de ballast propre dont
la longueur est inférieure å la longueur le définie ä la section 1.1 se situe
entré des citernes latérales d'hydro-carbures, la valeur de Oc de la formule
(1) peut étre calculée en prenant le volume Wi egal au volume réel de Tune des deux
citernes adja-centes å Tespace considéré (lorsqu'elles ont la méme capacité) ou
de la plus petite de celles-ci (si elles n'ont pas la méme capacité) multiplié
par Si défini ci-aprés, et en prenant pour toutes les autres citernes latérales
touchées par Tabordage la valeur du volume total réel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Si=l-Ji
where:
Ii = length in metres of void space or clean ballast tank
under consideration.
2.3.2(a). Credit shall only be given in respect of double
bottom tanks which are either empty or carrying clean water when cargo is carried
in the tanks above.
(b). Where
the double bottom does not extend for the full length and width of the tank involved,
the double bottom is considered non-existent and the volume of the tanks above the
area of the stranding damage shall be induded in formula (2) even if the tank
is not considered breached because of the installation of such a partial double
bottom.
2.3.2(c). Suction wells may be neglected in the determination
of the value hi provided
Si=l-
Dans cette formule: li= longueur en metres de l'espace
vide ou de la citerne de ballast propre considéré.
2.3.2.a) Il n'y a lieu de tenir compte des citernes de double
fonds vides ou transportant de Teau propre que lorsque les citernes situées au-dessus
contiennent une cargaison.
b)
Lorsque les doubles
fonds ne s'étendent pas sur toute la longueur et sur toute la largeur de la citerne
considérée, on estime qu'il n'y a pas de doubles fonds et il convient alors d'inclure
dans la formule (2) le volume des citernes situées audessus de la bréche due ä
un echouement, méme si on ne considéré pas la citerne comme endommagée, en raison
de la présence de ces doubles fonds partiels.
c)
Il n'y a pas lieu
de tenir compte des puisards dans le calcul de la valeur de hi
Prop.
1972:38 117
Zi 1- ; är hi lika med eller större än Vs, sättes
ä Zi lika med noll, bi bredd i meter av ifrågavarande vingtank,
hi minsta djupet i meter av ifrågavarande dubbelbottentank;
finns ingen dubbelbotten, sättes hl lika med noll,
vingtank tank som sträcker sig ut till fartygssidan,
centertank tank som ligger mellan långskepps-skott.
2.3. Särskilda föreskrifter
2.3.1. Om en tom tank eller en ren vatten-ballasttank med
en längd som är mindre än le, definierad i mom. 1.1., ligger mellan vingtankar
för olja, får Oc i formeln (1) beräknas med användande av volymen Wi, som är
den verkliga volymen av en av de två tankar som är belägna intill sådant mm (om
tankarna är lika stora) eller av den mindre av de två tankarna (om de ej är
lika stora), multiplicerad med Si som definieras här nedan. För alla andra vingtankar
som berörs av skadan används hela den verkliga volymen.
Si=l-|-';
le
I denna formel betyder h längd i meter av tomtanken eller
vattenballasttanken
2.3.2.a) Till dubbelbottentank som är tom eller innehåller
rent vatten skall hänsyn tas endast när last föres i tankarna ovanför densamma.
b) Om den dubbla bottnen ej har minst samma utsträckning i
både längd och omfång som tanken, beaktas den ej vid beräkningen. Volymen av de
tankar som ligger ovanför stället för grundstötningsskadan inräknas då i formel
(2), även om tanken ej anses skadad med hänsyn till att det finns en sådan
delvis täckande dubbelbotten.
c) Länsbrunnar behöver ej tagas med vid beräkning av
värdet hi, om de icke har stor
opaginerad Kontrollera mot PDF
(3)
such wells are not excessive in area and extend below the
tank for a minimum distance and in no case more than half the height of the double
bottom. If the depth of such a well exceeds half the height of the double
bottom, hi shall be taken equal to the double bottom height minus the well height.
Piping serving such wells if installed within the double
bottom shall be fitted with valves or other closing arrangements located at the
point of connection to the tank sewed to pre-vent oil outflow in the event of damage
of the piping during stranding. Such piping shaU beinstalled as high from the
bottom shell as possible.
1
2.3.3. In the case where stranding damage simultaneously involves
four centre tanks, the value of Os may be calculated according to the formula
Os
(SZiWi-f SZiCi)
2.3.4. An Administration may credit as reducing oil outflow
in case of stranding, an installed cargo transfer system having an emergency high
suction in each cargo oil tank, capable of transferring from a breached tank or
tanks to segregated ballast tanks or to avaUable cargo tankage if it can be assured
that such tanks will have sufficient ullage. Credit for such a system would be governed
by ability to transfer in two hours of operation oil equal to one half of the largest
of the breached tanks involved and by availability of équivalent receiving capacity
in ballast or cargo tanks. The credit shall be confined to permitting calculation
of Os according to formula (3). The pipes for such suctions shall be installed at
least at a height not less than the vertical extent of the stranding damage
Vs.
The Administration shall supply the Organization with the
information concerning the arrangements accepted by it, for circulation to other
governments.
lorsque ceux-ci ont une surface qui n'est pas excessive et
ont une hauteur minimale, par rapport ä la citerne, en tout cas inférieure ä la
moitié de celle des doubles fonds. Si la hauteur d'un puisard est supérieure ä
la moitié de celle des doubles fonds, hi doit étre pris egal ä la hauteur des doubles
fonds moins celle du puisard.
Les tuyautages desservant ces puisards doivent, s'ils sont
installés ä Tintéreur des doubles fonds, étre pourvus de soupapes ou autres dispositifs
de fermeture au point ou ils pénétrent dans la citerne desservie, pour empécher
toute fuite d'hydrocarbures en cas d'avarie aux tuyautages lors d'un echouement.
Ces tuyautages doivent étre aussi éloignés que possible du borde des fonds du navire.
2.3.3. Lorsque la bréche due å un echoue
ment atteint simultanément quatre citernes
centrales, la valeur de Os peut étre calculée
d'aprés la formule:
Os= (i:ZiWi-MZiCi) (3)
2.3.4. Une Administration peut considérer
comme réduisant les fuites d'hydrocarbures
dans le cas d'un echouement un dispositif
de transfert de la cargasion ayant en cas
d'urgence une forte puissance d'aspiration
dans chaque citerne å cargasion et capable de
transférer les hydrocarbures d'une ou plusieurs
citernes endommagées vers des citernes de
ballast isolées ou vers les citernes ä cargaison
disponibles, si on peut s'assurer que ces
derniéres ont une profondeur suffisante. Cette
hypothése n''est toutefois valable que s'il est
possible de transférer en deux heures un volume
d'hydrocarbures egal å la moitié de la capacité
de la plus grande des citernes endommagées
et si les citernes de ballast ou ä cargaison
peuvent absorber ce volume. De plus, elle ne
peut adopter cette hypothése que pour au-
toriser le calcul de Os d'aprés la formule
(3). Les tuyautages d'aspiration doivent étre
installés ä une hauteur au moins égale ä la
hauteur de la bréche due ä un echouement
(Vs).
L'Administration doit communiquer ä rOrganisation les renseignements
sur les dispositions qu''elle adopte, aux fins de diffusion aux autres gouvernements.
Prop.
1972:38 119
yta
och har minsta lämpliga djup med hänsyn till tanken och i vart fall ej är
djupare än halva djupet av dubbelbottentanken. Är djupet av sådan brunn större
än halva djupet av dubbelbottentanken, sättes hi lika med dubbelbot-tentankens
djup minskat med brunnens djup.
Om
rörledning till sådan brunn installeras inne i dubbelbottnen, skall den vara
försedd med ventiler eller andra avstängningsanord-ningar vid tankgenomgången,
för att oljeutflöde skall hindras om rörledningen skadas vid grundstötning.
Sådan rörledning skall installeras så högt över bottenbordläggningen som
möjligt.
2.3.3. Om
en skada till följd av grundstöt
ning samtidigt berör fyra centertankar, får
värdet på Os beräknas enligt formeln
Os=i
(2ZiWi-t-2ZiCi) (3)
2.3.4. Administrationen
får räkna med re
duktion av oljeutflödet vid grundstötning, om
ett tanköverföringssystem med stor sugförmå-
ga i nödsituation är anordnat i varje lastolje
tank, som kan överföra olja från en eller flera
tankar som har skadats till avskilda ballast
tankar eller till tillgängliga lasttankar och om
det kan visas att dessa tankar har tiUräcklig
rymd. Reduktion kommer i fråga endast om
det är möjligt att inom två timmar överföra en
oljemängd som motsvarar halva volymen av
den största av de skadade tankarna och om
ballast- eller lasttankar kan taga emot denna
oljemängd. Vidare får reduktionen tillämpas
endast på det sättet, att Os beräknas enligt
formel (3). Sugledningarna får inte vara in
stallerade lägre än i höjd med stället för grund
stötningsskadan (Vs).
Administrationen
lämnar organisationen upplysningar om de anordningar som den har godkänt.
Upplysningarna lämnas vidare till övriga regeringar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972: 38
3. Limitations
of Size of Cargo Oil Tanks
3.1 Limitation
of hypothetical oil outflow
The hypothetical oil outflow Oc or Os calculated in accordance
with the formulae in Section 2 shall not exceed 30,000 cubic metres or 400 DW,
whichever is the greater but subject to a maximum of 40,000 cubic metres where:
DW = deadweight of the ship in metric tons.
3.2 Limitation of volume of single tank
The volume of a wing tank shall exceed seventy-five per
cent of the limits of hypothetical oil outflow referred to in 3.1. The volume
of a centre tank shall not exceed 50,000 cubic metres.
120
3. Limitations des dimensions des citernes ä cargaison
3.1. Limitation des fuites hypothétiques
d hydrocarbures
Les fuites hypothétiques d'hydrocarbures Oc et Os calculées
suivant les formules de la section 2 ne doivent pas dépasser 30 000
31--------
metres cubes ou 400 DW si cette demiére valeur est supérieure,
sous réserve d'un maximum de 40 000 metres cubes, DW representant le port en lourd
du navire exprimé en tonnes métriques.
3.2. Limitation du volume de chaque citerne
prise séparément
Le volume d'une citerne latérale ne doit pas dépasser soixante
quinze pour cent des limites prévues au paragraphe 3.1 pour les fuites hypothétiques
d'hydrocarbures. Le volume d'une citerne centrale ne doit pas dépasser 50 000 metres
cubes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.3 Limitation
of tank length
The length
of each tank shall not exceed 10 metres or one of the foUowing values, whichever
is the greater:
(a) where
no longitudinal bulkhead is
provided:
O.IL
(b) where a longitudinal bulkhead is pro
vided at the centreline only:
I 0.15L
(c) where two or more longitudinal bulk-
heads are provided:
(i) for wing tanks: 0.2L
(ii) for centre tanks:
K-
(1) if is equal to or greater than
1/5: 0.2L
(2) if is less than 1/5:
B
where no centreline longitudinal bulk
head is provided:
(0.5 gi + 0.1)L
where a centreline longitudinal bulk
head is provided:
(0.25 + 0.15)L
3.3. Limitation
de la longueur des citernes
La longueur
de chaque citerne ne doit pas dépasser 10 metres ou Tune des valeurs suivantes
si ces valeurs sont supérieures :
a) s'il n'existe pas de cloison longitudinale :
0,1L
b) lorsqu'il n'existe qu'une cloison longi
tudinale dans Taxe du navire :
0,15L
c) lorsqu'il existe deux rangées ou plus de
doisons longitudinales :
i) pour les citernes latérales : 0,2L
ii) pour les citernes centrales :
1) si est egal ou supérieur å -:
0,2L
bi 1
2) si est inférieur ä -:
lorsqu'il n'existe pas de cloison axiale :
(0,5
I' -K 0,1)L
lorsqu'il existe une cloison axiale :
(0,25 |-1-0,15)L
Prop. 1972: 38 121
3. Begränsning av lastoljetankars storlek
3.1. Begränsning av det hypotetiska oljeutflödet
Det hypotetiska oljeutflödet Oc eller Os beräknat enligt
formlerna i mom. 2 får ej överstiga 30000 kubikmeter eller 400 DW om det måttet
är större. Det hypotetiska oljeutflödet får dock ej överstiga 40 000 kubikmeter.
DW betyder fartygets dödvikt i metriska ton.
3.2. Begränsning av enskilda tankars volym
En vingtanks volym får ej vara större än 75 procent av den
begränsade mängd hypotetiskt oljeutflöde som anges i mom. 3.1. En centertanks
volym får ej vara större än 50 000 kubikmeter.
3.3. Begränsning av tankars längd
Ingen tank får vara längre än 10 meter eller något av
följande värden, om det är större:
a) om långskeppsskott ej finns
0,1L
b) om långskeppsskott finns endast i cen
terlinjen
0,15L
c) om tvä eller flera långskeppsskott finns
i) när det gäller vingtank 0,2L
ii) när det gäller centertank
bi
1) om är lika med eller större än 1/5
B
0,2L
bl
2) om är mindre än 1/5
om långskeppsskott ej finns i fartygets
mittplan
(0,5 I + 0,1)L
om långskeppsskott finns i fartygets
mittplan
(0,25 |-1-0,15)L
Prop. 1972: 38 122
Innehållsförteckning
Propositionen
.................................................. 1
Propositionens
hu-vudsakliga innehåll .................... 1
Förslag
till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg .... 2
Förslag till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på
fartyg
......................................................... .. 6
Förslag
till lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot
dumpning
av avfall i vatten ................................ 6
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 24 mars 1972 ...... .. 7
1.
Inledning...................................................... 7
2.
Oljeskyddskonventionen .............................. 9
Gällande
konventionsbestämmelser ................... .. 9
1969
års ändringar i konventionen .................... 11
Resolutionen
om nationell tillämpning av 1969 års ändringar 19
1971 års ändringar i konventionen samt resolutioner om na
tionell tUlämpning av ändringarna ..................... 20
Departementschefen
.................................... 23
3. Lagstiftningsfrågor.......................................... 27
Gällande
bestämmelser.................................... 27
Lagstiftning
med anledning av ändringarna i oljeskyddskon
ventionen ................................................. .. 30
Mottagningsstationer,
skärpt kontroll och påföljder.. 31
Befogenhet
för myndighet att meddela förbud eller föreläg
gande ...................................................... 32
Toalettavfall
och annat avfall från fartygs drift som ej är olja 37
Departementschefen
.................................... 43
4.
Förslaget till lag om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg 57
5.
Förslaget tUl ändring i lagen
(1965: 719) om säkerheten på
fartyg
..................................................... .. 79
6. Hemställan
................................................. 80
BUaga
1: 1969 års ändringar i 1954 års intemationella konvention
till
förhindrande av havsvattnets förorening genom olja 82
Bilaga
2: 1971 års ändringar i 1954 års intemationeUa konvention till förhindrande av
havsvattnets förorening genom olja (1969 års
ändrade
lydelse) ............................................. 108
MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720083
Doktrin (3)
- Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna, SvJT 1975 s. 732, på s. 737, 738 · Fritt tillgänglig
- Utredningar, FT 1973 nr 3 s. 120 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Utredningsuppdrag, FT 1973 nr 3 s. 115, på s. 120 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
25 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (20)
20 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2011:82 Ny lag om åtgärder mot förorning från fartyg s. 217 i texten
- Prop. 2008/09:229 Anslutning till och genomförande av barlastvattenkonventionen s. 93 om s. 76 i texten
- Prop. 2000/01:139 Åtgärder mot förorening från fartyg s. 111 om s. 73 · s. 131 om s. 76 · s. 135 om s. 76 · s. 138 om s. 77 i texten
- Prop. 1985/86:122 om flyttning av fartyg i allmän hamn s. 9 om s. 72 i texten
- Prop. 1982/83:87 om vattenföroreningsavgift s. 32 · s. 167 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- SvJT 1975 s. 732 Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna s. 737 · s. 738 i texten
- Thornstedt, Företagarens straffansvar, 1976 s. 27 om s. 77 i texten
- FT 1973 s. 115 Utredningsuppdrag s. 120 i texten
- FT 1973 s. 120 Utredningar s. 120 i texten