Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

1972 · 133 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 97 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:49, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 49 år 1972 Prop. 1972: 49

Nr 49

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändrade, bestämmelser för den särskUda fastighetstaxeringen.

Ny-
eller omtaxering under löpande femårsperiod avses även i fortsättningen skola
ske bara under de förutsättningar som särskilt anges i kommunalskattelagen.
Möjligheterna till ny taxering föreslås utvidgade i vissa hänseenden. Som grund
för ny taxering föreslås sålunda värdeändring till följd av att
planbestämmelser fastställts eller att beslut meddelats som innebär ändring av
förfoganderätten till fastighet eller rätten att utnyttja den liksom
värdeminskning till följd av varaktig rörelsenedläggning. Den s. k.
femtedelsregeln, som nu gäller, avses skola behållas i princip men kompletteras
med en fast beloppsgräns vid 10 000 kr. samt särskilda spärregler vid stora
investeringar och vid rörelsenedläggning.

Skyldigheten
att lämna särskild fastighetsdeklaration avses skola föreligga endast efter anmaning.
Vidare behandlas i propositionen frågor om längdföring och underrättelse till
fastighetsägaren.

Den
nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1973 och tillämpas första
gången vid den särskilda fastighetstaxering som skall äga rum år 1973.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga orh kommunalskattelagen (1928:
370)i,

dels att 12 § 2 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 6, 8, 11 och 12 §§ samt punkt 1 av anvisningarna
till 10 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 13 § och
anvisningar till denna paragraf, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

1 m o m.- Fastighet skall, med 1 m o m. Fastighet skall taxe-

undantag som i 2 mom. sägs, taxe- ras i enlighet med vad här nedan

ras i enlighet med vad här nedan stadgas.

stadgas.

Vid taxeringens verkställande Vid taxeringens verkställande

skall, med iakttagande av vad i skall, med
iakttagande av vad i

12 § 1 mom. och 2 mom. sista 12 § och 13
§ 2 mom. första styc-

stycket sägs, hänsyn tagas till för- ket
sägs, hänsyn tagas till förhål

hållandena vid taxeringsårets in- landena
vid taxeringsårets ingång,

gång.

2 m o m.ä Taxering skall ej ske 2 m o m. Taxeringsvärde skall

av fastighet, som avses i 5 § 1 ej åsättas
fastighet, som avses i

mom. c), 2 och 4 mom. 5 § 1 mom. c), 2 och 4 mom.

8 §*

Varje taxeringsenhet Varje
taxeringsenhet

skall åsättas särskUt taxeringsvär- skall, där ej
annat följer av 6 § 2

de. mom., åsättas särskilt
taxerings-

värde.

Taxeringsenhet är inom var kommun för sig:

a) där ej annat följer av vad nedan under d) och e)
stadgas, å landet

varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall i jordregister

särskUt redovisas, samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga,

dock att del av dylik fastighet skall utgöra
taxeringsenhet, där fastighetsdelen antingen tillhör särskild ägare eller
upplåtits tUl annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eller
eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än
fastigheten i övrigt;

b)
i jord- eUer
fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri;

c)
byggnad eUer
med varandra sammanhörande byggnader å annans mark, därest byggnadens eller
byggnadernas ägare icke innehar marken" med besittningsrätt för obegränsad
tid;

d) skogsområde, vUket är att anse såsom brukningsenhet,
samt vid

> Senaste lydelse av 12 § 2 mom. 1970: 672.

2 Senaste lydelse 1953: 400.

ä Senaste lydelse 1968: 729.

Senaste lydelse 1968: 729.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skifte avsatt samfällighet, som .står under särskild förvaltning,
även om området eller samfälligheten består av flera hemman eller lägenheter
eller delar av sådana;

e) komplex
av fastigheter eller delar av fastigheter, varom i a) sägs, därest de tUlhöra
samme ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader
eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen
bedömas.

Om fastighet eller komplex av fastigheter eller delar av
fastigheter, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är till viss del skattepliktig
och till annan del icke skattepliktig, skola dessa delar var för sig utgöra
taxeringsenhet.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa
områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av
taxeringsenhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som anses skäligen belöpa å varje sådan del av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av
fastigheter, som avses i första stycket under a) här ovan, skall, därest ägare
eller arren-dator av dylik fastighet eller del av fastighet det påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som belöper å fastigheten eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §s

Taxeringsvärde utföres i fulla Taxeringsvärde utföres i fulla

hundratal kronor, så att Överskju- tusental
kronor, så att överskju

tande belopp, som icke uppgår till tände
belopp, som icke uppgår till

fullt hundratal kronor, bortfaller. fullt
tusental kronor, bortfaller.

Likaledes skola de enhgt 10 § re- Likaledes
skola de enligt 10 § re

dovisade särskilda värden utföras i dovisade
särskUda värden utföras i

fulla hundratal kronor, och ,skall fulla
tusental kronor, och skaU här-

härför erforderlig jämkning ske, för
erforderlig jämkning ske, med

med iakttagande av att, nämnda iakttagande
av att nämnda värden

värden skola sammanlagt motsva- skola
sammanlagt motsvara det

ra det åsatta taxeringsvärdet. åsatta
taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor,
skall detta värde införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

12 §

1 m o m. Allmän uppskattning Allmän fastighets-

av fastighets värde (allmän taxering skall ske vart femte fastighetstaxering)
skall år. Värde som fastställts vid all-

' Senaste lydelse 1953: 400. Senaste lydelse 1970: 672.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

män fastighetstaxering, skall, orh ej annat föranledes
av 13 §, gälla från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering
sker, till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa
gång (den löpande i a x e-ringsperioden).

Nuvarande lydelse

ske vart femte år. Värde som fastställts vid aUmän
fastighetstaxering gäller från ingången av det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering
sker nästa gång, om ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom.

13 P 1 mom. Särskild fastighetstaxering skall verkställas
de år då allmän fastighetstaxering icke äger rum. Därvid skall ny taxering av
fastighet ske, om under löpande taxeringsperiod

1)
ny
taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet ombildas,

2)
taxeringsenhets
beskattningsnatur bör ändras,

3)
taxeringsenhet,
som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig eller förut skat-tepliktig
taxeringsenhet övergått till att vara icke skattepliktig,-

4)
bebyggelse
skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen på en
förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort,

5)
taxeringsenhets
värde ökat eller minskat genom förändringar i fråga om byggnadsbeståndet eller
markanläggning eller till följd av markarbete,

6) taxeringsenhets värde mins

kat genom skogsavverkning eller

täktverksamhet eller till följd av

skogsbrand, vattenflöde eller jäm

förlig händelse.

Har under löpande taxeringsperiod taxeringsenhets värde
ökat eller minskat till följd av fastställd generalplan, stadsplan eller bygg-nadsplan,
skall vid särskild fastighetstaxering ny taxering ske, om den kommun inont vilken
taxeringsenheten är belägen eller taxeringsenhetens ägare begär det. Detsamma
skall gälla om taxeringsen-

' Förutvarande 13 § upphävd genom 1953: 400.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betens, värde ökat eller minskat till följd av myndighets
eller domstols beslut, som innebär ändring i fråga om förfoganderätten eller
eljest i fråga om rätten att utnyttja den, liksom till följd av att avgift till
allmän va-anläggning (anslutningsavgift) eller gatukostnadsbidrag erlagts för
taxeringsenheten.

Ny taxering i fall som avses i första stycket 5 eller 6
eller andra stycket skall ske endast om taxeringsvärdet bör ökas eller minskas
med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor. Har i fall som avses i första
stycket 5 värdet ökat på grund av nedlagda kostnader, som uppgår till minst en miljoit
kronor, får emellertid ny taxering ändock ske.

Har taxeringsenhets värde bestämts under förutsättning
att den användes i förvärvsverksamhet av visst slag, och nedlägges verksamheten
stadigvarande helt eller i allt väsentligt under löpande taxeringsperiod,
skall vid särskild fastighetstaxering ?iy taxering ske, om taxeringsenhetens
ägare begär det och taxeringsenhetens taxeringsvärde till följd av värdeminskning
i anledning av nedläggningen bör minskas med minst hälften.

Framställning som avses i andra och fjärde styckena skall
göras hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet eller hos ordföranden i den
taxeringsnämnd på vilken taxering av fastigheten ankommer och ha inkommit
senast den 15 februari under det år då den nya taxeringen avses skola ske.

2 m o ni. Taxering som avses i 1 motn. skall ske med
hänsyn till taxeringsenhetens beskaffenhet och förhållandena i övrigt vid den
tidpunkt, den särskUda fastighetstaxeringen avser, samt efter det allmänna
prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast
föregående allmänna fastighetstaxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Taxeringsvärde som åsättes enligt 1 mom. gäller från
ingången av det taxeringsår, då värdet åsatts, till ingången av det taxeringsår,
då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller ny taxering sker till
följd av nyssnämnda bestämmelser. .

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Det i
enlighet med bestämmelserna i 9 § åsatta taxeringsvärdet skall jämlikt 10 §
redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 § skola dessa särskilda redovisningsvärden
utföras i jämna hundratal kronor, och får därför vid redovisningsvärdenas
bestämmande ske den jämkning, som erfordras för att de skola jämnt motsvara
det åsatta taxeringsvärdet.

1. Det i enlighet med bestämmelserna i 9 § åsatta
taxeringsvärdet skall jämhkt 10 § redovisas i särskUda värden. På sätt framgår
av 11 § skola dessa särskilda re-dpvisningsvärden utföras i jämna tusental
kronor, och får därför vid redovisningsvärdenas bestämmande ske den jämkning,
som erfordras för att de skola jämnt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.

tiU 13 §

1. Vid tillämpning av 13 § 1

mom. första stycket 3 iakttages att,

då förut skattepliktig taxeringsen

het övergått till att vara icke skat

tepliktig, taxeringsenheten skall

omföras till icke skattepliktig fas

tighet utan att nytt taxeringsvärde

åsättes. Om förut skattepliktig

taxeringsenhet övergått till att va

ra sådan icke skattepliktig fastig

het som avses i 5 § 1 mom. c)

eller 2 mom., skall dock dess taxe

ringsvärde borttagas.

2. Vid tUlämpningen av 13 §

1 mom. första stycket 4 skall hän

syn ej tagas till enstaka mindre

byggnad utan påtagligt värde.

Med byggnad avses i detta sammanhang såväl husbyggnad som
byggnad av annat slag.

3. TUl sådana förändringar i

fråga om byggnadsbeståndet som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 13 § T mom. första stycket 5 hänföras icke åtgärder,
som avse reparation eller underhåll av byggnad.

4. Vid bedömning enligt 13 § 1

mom. första stycket 6 av minsk

ningen i en taxeringsenhets värde

genom skogsavverkning eller annan

. förändring i fråga om skogsbeståndet skall hänsyn tagas
även till den värdeökning söm den återstående skogen undergått på grund av
tillväxt under den löpande taxeringsperioden. Ny taxering skall sålunda ske imder
löpande period endast om avverkningen eller förändringen, trots det ökade
värde som tillväxten medfört, bör föranleda en minskning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor.

5. Vid bedömning av frågan

om värdet av en taxeringsenhet

vid ingången av visst taxeringsår

förändrats så mycket, att ny taxe

ring bör ske under den löpande

perioden, skall hänsyn tagas till

värdeändringen sedan periodens

början. Har nytt värde åsatts vid

särskild fastighetstaxering tidigare

under perioden skall dock hänsyn

därefter icke tagas till värdeänd

ring, som skett före den tidpunkt

det nya värdet avser. Motsvaran

de skall gälla även vid tillämp

ning av 13 § 1 mom. tredje styc

ket andra punkten.

Om en taxeringsenhet under

löpande taxeringsperiod ökat i

värde av flera sådana anledningar

som nämns i 13 § 1 mom. tredje

stycket, skall vid tiUämpningen av

detsamma hänsyn tagas till den

sammanlagda värdeökningen.

Detsamma skall gälla om taxeringsenhets värde minskat av
flera sådana anledningar som avses i nyssnämnda stycke.

6. I fråga om 13 § 2 mom.

första stycket iakttages att avverk

ning av skog på en brukningsen

het i allmänhet brukar ske i en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 g

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omfattning, som ungefär motsvarar tillväxten. Om vid
särskild fastighetstaxering ny taxering sker av annan anledning än värdeminsk-nittg
till följd av förändringar i fråga om skogsbeståndet, skall därför omprövning
av skogsbruksvärdet ske endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskild
fastighetstaxering för år 1972 eller tidigare år.

De nya bestämmelserna i 11 § och punkt 1 av anvisningarna
till 10 § skall tillämpas vid ny taxering enligt 13 § och vid allmän fastighetstaxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordnuigen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen
(1956: 623)

dels att 178 § 4 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 2 § 1 mom., 174 § 1 mom., 178, 180, 181, 185,
189, 190, 197 och 199 §§ samt mbriken närmast före 178 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 186
a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.2 §

1 m o m.- 1 denna förordning förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och
till statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighets- allmän fastighets

taxering: sådan taxering av taxering:
sådan taxering av

fastighet, som enligt 12 § i mom. fastighet,
som enligt 12 § kom-

kommunalskattelagen skall verk- munalskattdagen
skall verkställas

ställas vart femte år; samt vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet,
som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild
fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

' Förordningen omtryckt 1971: 399. ' Lydelse enligt prop.
1972: 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TiU den årliga taxeringen hänföres varje beslut som skall
antecknas i taxeringslängd enligt vad därom föreskrivits.

174 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.
Vid särskild fastighetstaxering skall för fastighet, för vilken enligt 12 § 2
mom. kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, beslutas till vilket
belopp det nya värdet skall upptagas. För övriga fastigheter, som äro
underkastade taxering, skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade
upptagas.

1 mom.
Vid särskild fastighetstaxering skall ny taxering av fastigheter ske i den
omfattning som följer av bestämmelserna i 13 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370). För övriga fastigheter fastställes nästföregående års taxering
oförändrad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II.
Om skyldighet att
avlämna särskild fastighetsdeklaration m. m.

II.
Om särskild
fastighetsdeklaration m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.
Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger mm, beträffande
viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att böra jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, är den som
var ägare av fastigheten vid nämnda tidpunkt skyldig att utan anmaning till
ledning för fastighetens taxering det året avgiva deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har
fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighetstaxering
behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera ägare, skola särskUda
fastighetsdeklarationer avgivas av samtliga ägare, av envar beträffande hans
del av taxeringsenheten.

1 mom.
Under år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, får den som vid årets
ingång var ägare av fastighet avgiva deklaration rörande fastigheten (s ä r
-skild f as t i gh e t s de klara t i o II), om han anser att vid nämnda
tidpunkt förhållande förelegat av beskaffenhet att böra jämlikt 13 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370) föranleda ny taxering av fastigheten.

Efter anmaning är den som vid ingången av år, då allmän
fastighetstaxering icke äger rum, var ägare av fastighet skyldig att till
ledning för fastighetens taxering det året avgiva särskild fastighetsdeklaration.

Anmaning
utfärdas om det kan antagas att vid årets ingång förhåUande som avses i 13 § 1
mom. första stycket kommiinalskattela-gen (1928:370) förelegat eller om
framställning enligt 13 § 1 mom. andra eller fjärde stycket nämnda lag gjorts
och deklaration icke avgivits. Anmaning behöver dock ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49

Nuvarande lydelse

2 mom. Under år, då aUmän fastighetstaxering icke äger
rum, är ägare av fastighet skyldig att efter anmaning tiU ledning för fastighetens
taxering avgiva särskild fastighetsdeklaration ävensom avlämna uppgift om
andra förhållanden än sådana som skola angivas i deklarationen.

3 m o m. SärskUd fastighetsdeklaration skall avfattas på
blankett enligt faststäUt formulär. Bestämmelserna i 136 § 1 mom. äga
motsvarande tillämpning på sådan deklaration.

10

Föreslagen lydelse

utfärdas, om det är uppenbart att deklarationen ej behövs
för taxeringen.

SärskUd
fastigh etsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.
Bestämmelserna i 136 § 1 mom. tredje och fjärde styckena äga motsvarande
tillämpning på sådan deklaration.

2
mom.
Särskild fastighetsdeklaration, som avgives utan anmaning, skall inges till
länsstyrelse, lokal skattemyndighet eller ordföranden i den taxeringsnämnd på
vilken taxering av fastigheten ankommer och ha inkommit senast den 15 februari
under taxeringsåret. Bestämmelserna i 35 § andra stycket äga motsvarande till-lämpning
vid särskild fastighetstaxering.

3
m o m.
Särskild fastighetsdeklaration, som avgives efter anmaning, skall avlämnas
till den som utfärdat anmaningen eller till lokal skattemyndighet inom tid som
angivits i anmaningen. Sluttiden för deklarationens avlämnande får ej
bestämmas till tidigare dag än tionde dagen efter det den anmanade fått del av
anmaningen och ej heller till tidigare dag än den 15 februari under taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har särskUd
fastighetsdeklaration eller annan uppgift till ledning för särskild
fastighetstaxering icke inkommit inom föreskriven tid från den som kan antagas
vara deklarations- eller uppgiftsskyldig, må han anmanas att avgiva sådan
deklaration eller uppgift.

Är
avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad som i denna förordning föreskrives,
må den deklarations- eller uppgiftsskyldige anmanas att avhjälpa bristen.

Är avlämnad särskild fastighetsdeklaration icke så
upprättad som i denna förordning föreskrives, får den som avgivit deklarationen
anmanas att avhjälpa bristen. Han får jämväl anmanas att till ledning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för taxering av fastigheten avlämna uppgift om andra
förhållanden än sådana som skola angivas i deklarationen.

181 § Anmaning må utfärdas av taxeringsnämnd och
taxeringsintendent.

I anmaning må vite föreläggas, I anmaning får vite föreläggas

utom i
fall då anmaningeti gäller då fråga är om förnyad anma-

skyldighet
för ägare av fastighet ning
att avgiva deklaration eller

att lämna
uppgift om andra för- anmaning
enligt 179 § eller 180 §

hållanden
än dem som angivas första punkten. Om anmaning

i deklarationsformuläret. Om an- gäUa i övrigt 54 och 55 §§.

maning gäller i övrigt 52, 54 och

55§§.

185 §

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och Bestämmelserna
i 61 % 1, 4 och

5 mom.,
62, 64 och 65 §§ samt 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 §

151 § tredjefemte styckena gäl- tredjefemte styckena gälla i

la i tillämpliga delar särskUd fas- tillämpliga delar särskild fastig-

tighetstaxering. hetstaxering. Härutöver skall iakt-

tagas att lokal skattemyndighet skall i den ordning, som föreskrives
av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, underrättas om
reservation, som anförts av annan ledamot än ordföranden.

Beslut om taxering må icke fattas av taxeringsnämnd såvida
icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar
mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tiUstädes. Den omständigheten
att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör
dock ej hinder mot att beslut fattas om denna taxering.

Annat
nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

186 a § Uppkommer fråga om ny taxering av fastighet i
fall då särskUd fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden,
innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att
yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens totala
areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta
taxeringsvärdet och däri ingående särskilda värden enhgt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

JO § kommunalskattelagen (1928: 370) samt om anledningen
till den nya taxeringen.

Fastighetsägaren skall, på sätt som avses i första
stycket, beredas tillfäUe att yttra sig även då särskild fastighetsdeklaration
avgivits och fråga uppkommit att åsätta taxeringsvärde med avvikelse i vä-sentligt
hänseende från uppgift, som lämnats i deklarationen eller på annat sätt av
ägaren. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om innebörden av den ifrågasatta
avvikelsen och om de tilltänkta värdena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske
sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär tiU den som var
ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit
ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan
underrättelse, om taxeringsnämnden

åsätt fastigheten nytt taxeringsvärde,

icke åsätt fastigheten nytt taxeringsvärde i det fall
särskild fastighetsdeklaration avgivits,

enligt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med
avvikelse från vad som varit gäUande under nästföregående taxeringsår, fördelat
taxeringsvärdet på olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i
taxeringsenhet eller avslagit framställning om vidtagande av sådan
taxeringsåtgärd,

beslutat i fråga om skatteplikt eller beskattningsnatur
för fastighet och beslutet innebär ändring eller avslag på yrkande om ändring
av vad som gällt under nästföregående taxeringsår.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i
taxeringsnämndens beslut samt, i fö-

Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske
sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär tUl den som var
ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit
ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan
underrättelse, om

ny taxering skett,

ny taxering icke skett i det fall särskild
fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts,

taxeringsnämnden
med avvikelse från vad som varit gällande under nästföregående taxeringsår,
enligt 8 § sista stycket kommunalskattelagen fördelat taxeringsvärdet på
olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i taxeringsenhet eller
avslagit framställning om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i
taxeringsnämndens beslut samt, i fö-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen
redovisade särskilda värden som bestämts. Underrättelsen skall vidare innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens
beslut.

Föreslagen lydelse

rekommande fall, de enhgt 10 § kommunalskattelagen
redovisade särskilda värden som bestämts. Underrättelsen skall vidare innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över
taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening som antecknats i protokoll
eller annan handling.

1 övrigt äga bestämmelserna i 69 § 4 mom. andra stycket
motsvarande tillämpning beträffande underrättelse som nu sagts.

190 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i 156 § om rättelse av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds
beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om underrättelse
om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på särskild
fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november
månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 156 § om rättelse av fastighetslängd och
fastighetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens
ordförande och om underrättelse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tiUämpning
på särskild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angående
fastighetsprövnings-nämnd avse skatterätt. Rättelse må dock ej beslutas efter
utgången av november månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om
felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt första stycket
må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser
föras i den ordning som föreskrives i 191 och 195 §§.

Närmare
föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl.
Maj:t.

197
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om efter
taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda
besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som ej blivit taxerad,
har skatterätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot
svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej
beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 12 § 2 mom. kommunal-

Om efter
taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda
besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som ej blivit taxerad,
har skatterätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot
svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej
beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 § 1 mom.
kom-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattelagen bör föranleda åsättan- munalskattelagen
bör föranleda

de av nytt taxeringsvärde. ny taxering av fastigheten. .

Sådan anmälan hos skatterätten må jämväl göras av
fastighetens ägare eller, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.

199 § Den som till ledning vid särskild fastighetstaxering
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att avge särskild fastighetsdeklaration eller uppgift enligt 178 § 2 mom. dömes
till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar I ringa fall dömes ej till ansvar

enligt första eller andra stycket. enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga orh särskUd
fastighetstaxering för år 1972 eller tidigare år.

3 Förslag tUl

Lag om ändring i förordningen (1962: 656) angående de
tider då aUmän fastighetstaxering skall äga rum

Härigenom förordnas, att förordningen (1962: 656) angående
de tider då allmän fastighetstaxering skall äga mm skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kungl. Maj:t har, med riksda- Kungl. Maj:t har, med riksda

gen, funnit gott förordna, med gen,
funnit gott förordna, med

upphävande av förordningen den upphävande
av förordningen den

22 april 1960 (nr 89) angående 22 april
1960 (nr 89) angående

de tider då allmän fastighetstaxe- de
tider då allmän fastighetstaxe

ring skall äga mm, att de allmän- ring
skall äga mm, att de allmän

na fastighetstaxeringar, som en- na
fastighetstaxeringar, som en

ligt 12 § 7 mom. kommunalskat- ligt 12 §
kommunalskattelagen

telagen den 28 september 1928 den 28
september 1928 (nr 370)

(nr 370) och nyssnämnda förord- och
nyssnämnda förordning sko-

ning skolat verkställas år 1964 lat
verkställas år 1964 och där-

och därefter vart femte år, i stal- efter
vart femte år, i stället skola

let skola äga rum år 1965 och där- äga
rum år 1965 och därefter

efter vart femte år. vart femte år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 15

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser för den
särskilda fastighetstaxeringen och anför.

Inledning

Allmän
fastighetstaxering skall äga rum vart femte år. Senaste allmänna
fastighetstaxering ägde mm år 1970, och den nästa skall således ske år l975.
Särskild fastighetstaxering sker varje år då allmän fastighetstaxering inte
äger mm.

Lagstiftningen
om fastighetstaxering har under de senaste åren successivt setts över och
moderniserats. I prop. 1970: 160, som främst behandlade förfarandet vid
särskild fastighetstaxering, lämnade jag en redogörelse för det hittillsvarande
reformarbetet (s. 23).

Den
fortsatta översynen av fastighetstaxeringsreglerna har uppdragits åt 1971 års fastighetstaxeringsutredningi.
Utredningen har i ett delbetänkande. Ny- och omtaxering av fastighet (Ds Fi
1971: 13), lagt fram förslag i fråga om främst omtaxeringsskäl, värderingsgmnder
och deklarationsskyldighet. Utredningens författningsförslag i dessa avseenden
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter
remiss har yttranden över utredningens förslag avgetts av statskontoret,
kammarrätten i Stockholm, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket,
statens vattenfallsverk, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), statens
planverk, domänverket, lantbruksstyrelsen som bifogat yttranden av
lantbruksnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Kristianstads och Västerbottens
län lant-mäteristyrelsen, skogsstyrelsen, bostadsstyrelsen, tekniska
högskolan i

'
F. d. generaldirektören R. Dahlgren, ordförande, byråchefen B. Hall, läns-rådet
S. Manhem, professorn N.-E. Nilsson och kanslirådet U. Thorselius.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 16

Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötiands,
Kronobergs, Kalmar, Gotiands, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus som
bifogat yttranden av de lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Kungälvs
fögderier Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund.
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Föreningen
Sveriges fögderichefer. Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas
samarbetsutskott. Svensk industriförening. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

Lantbrukamas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund har såsom sitt yttrande hänvisat till ett
utlåtande som upprättats av Lantbrukets skattedelegation.

Allmän orientering

Grundläggande bestämmelser

Särskild fastighetstaxering är sådan taxering av fastighet
som verkställs det år då allmän fastighetstaxering inte äger rum [2 § 1 mom.
första stycket taxeringsförordningen (1956: 623), TF]. Allmän fastighetstaxering
skall ske vart femte år [12 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och 2
§ 1 mom. första stycket TF]. Värde som fastställts vid allmän
fastighetstaxering får inte ändras förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering,
om inte omtaxeringsskäl enligt 12 § 2 mom. KL dessförinnan föreligger (12 § 1
mom. KL). Har nytt taxeringsvärde åsatts vid särskUd fastighetstaxering, gäller
det från ingången av det taxeringsår, då värdet åsatts, till ingången av det
taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller nytt
taxeringsvärde dessförinnan åsatts på grund av bestämmelserna i 12 § 2 mom.
första stycket KL (12 § 2 mom. tredje stycket KL).

Föreligger omtaxeringsskäl under löpande taxeringsperiod,
skall nya värden åsättas i stället för dem, som bestämts vid den allmänna
fastighetstaxeringen (12 § 2 mom. första stycket KL). Vid särskUd fastighetstaxering
skall beslutas till vilket belopp det nya värdet skall tas upp. För
fastigheter, som inte omtaxeras och som är underkastade taxering, skall vid den
särskilda fastighetstaxeringen nästföregående års taxeringsvärden tas upp
oförändrade (174 § 1 mom. TF).

Särskild fastighetstaxering verkställs i första instans av
lokal taxeringsnämnd eller särskild fastighetstaxeringsnämnd (174 § 2 och 3
mom. TF). Vid den årliga fastighetstaxeringen skall taxeringsnämnden fömtom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 17

att
fastställa taxeringsvärden för fastigheterna fullgöra vissa andra uppgifter.
Sålunda skall taxeringsnämnd pröva sådan hos nämnden gjord framställning om
uppdelning av fastighets taxeringsvärde, som avses i 8 § sista stycket KL (174
§ 5 mom. TF).

Föreskriften
i 174 § 1 mom. TF att för de fastigheter, som ej om-, taxeras, nästföregående
års taxeringsvärden skall tas upp oförändrade gäller endast beträffande
fastigheter, som är underkastade taxering. De fastigheter, som inte är
underkastade taxering, är enligt 6 § 1 och 2 mom. KL fastigheter, som avses i 5
§ 1 mom. c), 2 och 4 mom. samma lag, dvs. försvarsfastigheter och
kommunikationsfastigheter samt byggnader på ofri grund, värda under 5 000 kr.

Frågan
om fastigheters skattepliktsförhållanden skall oavsett reglerna om omtaxering
- pröyas årligen enligt uttalande av departementschefen i prop. 1927: 102 (s.
329).

Statistiska
uppgifter

Fastighetstaxeringsutredningen
redovisar i betänkandet statistik på grundval av 1971 års särskilda
fastighetstaxering. Härav kan följande återges.

Värdeförändringen
genom den särskilda fastighetstaxeringen i summa taxeringsvärde på
skattepliktiga fastigheter i hela riket utgjorde 35,1 milj. kr. för jordbmksfastighet,
innebärande en minskning med 0,1 »/o, samt -1-11389,2 milj. kr. för annan
fastighet, innebärande en ökning med 5,1 "la i förhållande tUl motsvarande
summa vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

123
938 skattepliktiga taxeringsenheter åsättes nya taxeringsvärden. Av dessa
utgjorde 81,7 "/o småhusfastigheter, varvid 39,5 "/o utgjorde villor
eller radhus, 16,2 Vo fritidshus och 25,60/0 obebyggda tomter avsedda för
småhus. Av de omtaxerade fastigheterna utgjorde 3,2 "/o hyres- eller
affärsfastigheter och 3,7 »/o industrifastigheter m.m.

152
744 taxeringsenheter var föreniiål för behandling i taxeringsnämnderna, vilket
motsvarar 7,2 "/o av det totala antalet taxeringsenheter vid den aUmänna
fastighetstaxeringen 1970. I 25 531 fall, motsvarande 16,8 0/0 avslogs
framställning om åsättande av nytt taxeringsvärde. Ändring av taxeringsenhetens
omfattning (ny- eller ombildning) var den helt dominerande grunden för
taxeringsåtgärd. Den förelåg i 51,4 0/0 av de behandlade fallen. Därvid avsåg
40 "/o nybildade taxeringsenheter, 7,4 »/o ombildade taxeringsenheter och
40/0 taxeringsenheter som ändrats av andra skäl. Ny-, till- eller ombyggnad
utgjorde om-taxeringsgrund i 18,10/0 av fallen och fortsatt bebyggelse grund i
10,4 0/0. Det bör dock anmärkas att flera omtaxeringsskäl kan ha förelegat
samtidigt för samma fastighet fler än två skäl har därvid dock inte
registrerats.

2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 49

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 18

Taxering,
taxeringsenhet och löpande taxeringsperiod

Nuvarande
ordning

Enligt
6 § 1 mom. första stycket KL skall alla fastigheter utom de som avses i 6 § 2
mom. taxeras. Undantagna från taxering är enligt 6 § 2 mom. de som avses i 5 §
1 mom. c), 2 mom. och 4 mom. KL, dvs. bl. a. vissa försvarsfastigheter, kanal-
och järnvägsfastigheter m. m. samt byggnad på annans mark, om värdet
understiger 5 000 kr.

I
174 § 1 mom. TF anges vidare att för de fastigheter, som inte om-taxeras men
som är underkastade taxering, det nästföregående årets taxeringsvärde skall tas
upp oförändrat.

Enligt
punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL avses med taxeringsenhet vad som skall
taxeras särskilt för sig. Varje taxeringsenhet skall enligt 8 § första stycket
KL åsättas särskilt taxeringsvärde. Fastighet som enligt 5 § 1 mom. c) 2 och 4
mom. KL inte skall åsättas taxeringsvärde utgör således inte taxeringsenhet.

Vid
särskild fastighetstaxering skall enligt 189 § TF fastighetsägaren i vissa fall
underrättas om taxeringsnämndens beslut. Så är fallet beträffande beslut om åsättande
av nytt taxeringsvärde, fördelning av taxeringsvärde, ändrad beskattningsnatur
och ändrade skattepliktsförhållanden.

Utredningen

Med
uttrycket taxering av fastighet avses enligt utredningen i första hand endast
åtgärden att åsätta eller fastställa taxeringsvärde för fastigheten. Det är f.
n. oklart om sådana frågor som bestämmande av beskattningsnatur och
skattepliktsförhållanden omfattas av detta uttryck. Det är därför enligt
utredningen lämpligt att slå fast vad som avses med uttrycket taxering vid
särskild fastighetstaxering.

Utredningen
tar upp frågan om man bör göra åtskillnad mellan begreppet taxering och
begreppet fastighetstaxeringsnämndens beslut, som förekommer i t. ex. 158 § 1
mom. TF. Härvid hänvisar utredningen till departementschefens uttalande
angående besvärsrättens materiella innehåll vid allmän fastighetstaxering (prop.
1969: 147 s. 85) och vid särskild fastighetstaxering (prop. 1970: 160 s. 86).

Enligt
utredningens uppfattning bör begreppet taxering få samma innebörd som begreppet
fastighetstaxeringsnämndens beslut eller vid särskild fastighetstaxering
taxeringsnämnds resp. särskild fastighets-taxeringsnämnds beslut i den mening
departementschefen avsett i sina yttranden i prop. 1969: 147 och 1970: 160. Detia
skulle medföra bl. a. att någon åtskillnad i nu aktuellt hänseende mellan åsättande
av taxeringsvärden och avgöranden av frågor om skatteplikt eller beskattnings-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 19

natur inte skulle föreligga. Någon särskild beteckning på
den åtgärd, som skall vidtas med de fastigheter som avses i 5 § 1 mom. c) samt
2 och 4 mom. KL, skulle därmed inte behövas. Det föreligger enhgt utredningen
inte heller något hinder att beteckna dessa fastigheter, vilka alltså även de skaU
taxeras, såsom taxeringsenheter. Även då det gäller fastighet eller komplex av
fastigheter eller delar av fastigheter, som annars skulle vara en
taxeringsenhet men som till viss del är skattepliktig och till annan del är
icke skattepliktig, bör den skattepliktiga resp. den icke skattepliktiga delen
var för sig utgöra taxeringsenhet. Utredningen framhåller att detta är
föranlett av taxeringstekniska skäl och syftar till att ernå en för
taxeringsarbetet ändamålsenlig reglering. Utredningen förklarar sig vara
medveten om att hänsynen till den sam-körningsmöjlighet, som bör finnas mellan
den blivande fastighetsdatabanken och fastighetslängderna, framdeles kan
föranleda en omprövning av reglerna för redovisning av de partiellt skattefria
fastigheterna. Utredningen föreslår att termen ny taxering används för att
beteckna såväl den typ av åtgärder som nu går under benämningen ny-eller omtaxering
som den omprövning som sker i fråga om skatteplikt eller beskattningsnatur.

För att omtaxering
skall ske fordras att den omständighet som utgör skäl för omtaxeringen
inträffat under löpande taxeringsperiod. Någon föreskrift om vad som avses med
löpande taxeringsperiod lämnas inte. Detta har enligt utredningen gett
anledning till viss tveksamhet vid till-lämpningen av 12 § KL. Utredningen
föreslår därför att begreppet i fråga definieras i lagtexten. Härvid bör man
följa den praxis som nu råder. En taxeringsperiod bör enligt utredningen avse
tiden från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker,
till ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker nästa
gång.

Remissyttrandena

Förslaget att låta uttrycket taxering få samma innebörd
som uttrycket "fastighetstaxeringsnämnds beslut" tUlstyrks av samthga
remissinstanser som yttrat sig i frågan, såsom kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket,
lantbruksstyrelsen, tekniska högskolan i Stockholm samt länsstyrelserna i
Hallands och Kopparbergs län. Några remissinstanser tar upp frågor som berör
denna definition.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att viss
oklarhet synes råda om innebörden i uttrycket "fastighetstaxeringsnämnds
beslut" och därigenom även om det materiella innehållet i besvärsrätten
vid fastighetstaxeringen. Prövningsnämnden och skatterätten i länet synes
under senare år i allmänhet ha prövat yrkanden om rättelse av uppgifter i fasiighetslängd,
även om dessa uppgifter inte haft direkt betydelse för taxeringsvärdet (t. ex.
ägare- och arealuppgifter, koder för storleks-.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 20

ålders- och standardklasser). Det har då gällt sådana
fall, där rättelse inte kunnat ske genom beslut av lokal skattemyndighet
jämlikt 156 och 190 §§ TF. Kammarrätten synes emellertid' inte pröva yrkanden
av nu ifrågavarande slag. Med anledning härav ifrågasätter länsstyrelsen om det
inte borde skapas klarare föreskrifter om vad besvärsrätten skall anses
innefatta.

Rik.

Förslaget i vad det avser begreppet taxeringsenhet har i
och för sig lämnats utan erinran av remissinstanserna. Frågan om den inverkan
på samkörningsmöjligheterna mellan den blivande fastighetsdatabanken och
fastighetslängderna, som de föreslagna ändringarna kan ha, har tagits upp av
några remissinstanser.

Riksskatteverket,
som tillstyrker förslaget om en uppdelning i olika taxeringsenheter av
fastighet som till viss del är skattepliktig och till annan del icke
skattepliktig, framhåller att något tekniskt hinder för en sådan uppdelning ej
föreligger, allra helst som en dylik uppdelning av praktiska och
redovisningstekniska skäl sker redan i nuvarande system. Verket förklarar att
det med tillfredställelse ser att denna praktiska till-, lämpning får en
fastare reglering. Beträffande de farhågor som uttalats i betänkandet om
möjligheterna till en eventuell samköming med den framtida fastighetsdatabanken
uttalar verket att, såvitt det nu kan bedöma, uppdelningen på.olika
taxeringsenheter inte bör försämra möjligheterna till en sådan integration. CFD
framhåller att väsentliga rationaliseringsvinster torde kunna vinnas med en
samordning av fastighetsdatabanken och fastighetslängderna men anser att nu
föreliggande förslag inte synes kunna leda till sådan ökad samordning.

Mot den föreslagna definitionen av vad som avses med löpande
taxeringsperiod har remissinstanserna inte något att erinra.

Kammarrätten i Stockholm förklarar sig helt dela
utredningens uppfattning om begreppet löpande taxeringsperiod samt anför att
den föreslagna definitionen överensstämmer med gällande praxis.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att bortsett
från att innebörden i begreppet i fråga numera får anses klarlagd i rättspraxis
förslaget att ta in definitionen i lagtexten förefaller lämpligt och är ägnat
att undanröja aU tveksamhet på denna punkt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 21

Ny
taxering

Nuvarande
ordning

Bestämmelserna
om ny- och omtaxering är intagna i 12 § 2 mom. KL och innebär följande.

Nya
taxeringsvärden skall åsättas i stället för de vid den aUmänna fastighetstaxeringen
bestämda, om under löpande taxeringsperiod

sådant
förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter
eller flera taxeringsenheter bör sammanslås tiU en,

ändring
i fastighets beskattningsnatur inträtt,

fastighet,
som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

fastighets
värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning eller genom nedrivning
av byggnad eller skogsavverkning så minskats, att förändringen föranleder en
minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,

fortsatt
bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, nästföregående taxering
avsett, ej varit färdigbyggd, eller

fastighets
värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att därav föranledes
en ökning av taxeringsvärdet med minst en femte-dd.

Den
uppskattning av fastighets värde som sker vid omtaxering skall ske efter det aUmänna
prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast
föregående allmänna fastighetstaxeringen. Taxeringen sker emellertid med
iakttagande av de ändringar i fråga om fastigheten som ägt mm efter den
tidpunkt som det senast åsatta taxeringsvärdet avsett.

Utredningen

Generell
omtaxeringsbestämmelse

Utredningen
tar först upp frågan om införande av en generell omtaxeringsbestämmelse vid
värdeändring av viss storlek. Det konstateras att ett av de vanligaste skälen
för omtaxering f. n. är att fastighets värde genom ny-, tiU- eller ombyggnad
ökat med minst en femtedel. Med utgångspunkt häri diskuteras lämpligheten av
att alla slags värdeförändringar som uppgår tUl.minst en femtedel av
taxeringsenhetens taxeringsvärde bör föranleda omtaxering. Med denna uppfattning
är det principiellt utan betydelse om värdeförändringen orsakats av
förändringar i fastighetens omfattning, t. ex. arealförändringar, eller
orsakats av tillkomst, ändring eller dödande av servitut, nyttjanderätt eller avkomsträtt,
eller av fysiska förändringar, t. ex. investeringar av skilda slag, rivning
och/eller bortförande av byggnad anläggning eUer nyttigheter

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 22

som
skog, grus m. m. Vidare kan värdeförändringen bero på förändringar i
möjligheterna att använda fastigheten, som inte sammanhänger med fysiska
förändringar men kan härledas till beslut eller åtgärd som direkt avser
fastigheten i fråga, t. ex. planändring för fastigheten. Värdeändringen kan
också vara avhängig förändringar i möjligheterna att använda fastigheten som
inte sammanhänger med fysisk förändring och ej heller kan hänföras till beslut
eller åtgärd som direkt avser fastigheten i fråga, t. ex. planändring för
angränsande fastigheter, nedläggande av industri m. m.

Från
rättvisesynpunkt har en generell omtaxeringsregel vissa företräden, anser
utredningen. Men mot en sådan regel talar att den särskilda fastighetstaxeringen
därigenom skulle få en alltför stor omfattning och att regeln i många fall
skulle medföra osäkerhet huruvida omtaxering borde ske eller inte. Utredningen
framhåller vidare att osäkerhetsmarginalen får anses större vid omtaxering på
grund av t. ex. värdeökning till följd av ännu inte fastställda planer än vid omtaxering
på grund av nybyggnad. Detta skulle medföra att man fick arbeta med olika
lägsta värdegränser för olika omtaxeringsskäl, såsom en femtedel, en tredjedel
o. d. Man bör enligt utredningen inte heller underskatta svårigheterna att
värdera vid t. ex. planändringar, som inte direkt berör en fastighet, men som
ändå måste antas påverka dess värde. Utredningen anser därför att det system
som nu gäller angivande i lagtexten av ett antal så noggrant som möjligt
preciserade omtaxeringsskäl, som bör kunna hanteras av taxeringsnämnd
alltjämt är att föredra.

Ny
taxering vid ändring av taxeringsenhets omfattning

Nya
taxeringsvärden åsatts f. n. om under löpande period sådant förhållande
inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller
flera taxeringsenheter bör sammanslås till en.

Enligt
riksskattenämndens anvisningar till 1971 års taxering bör omtaxering ske vid
följande förändringar i taxeringsenhets omfattning, nämligen

a. fastighet
har nybildats genom förrättning,

b. fastighet
har ombUdats, varmed avses att fastighetens areal mins

kat eller ökat tiU följd av avstyckning, sammanläggning, ägoutbyte, laga

skifte eller annan liknande förrättning,

c. annan
omständighet inträffat, som motiverar att en taxeringsenhet

delas upp i flera enheter eller sammanslås med annan taxeringsenhet.

Exempelvis kan samtaxerade redovisningsenheter behöva uppdelas i olika

taxeringsenheter till följd av ändrad äganderätt till skilda delar av den

gällande taxeringsenheten. Likaså kan två eller flera taxeringsenheter

behöva sammanföras tUl en taxeringsenhet på grund av att de övergått

till samma ägare.

I
fråga om omtaxering på grund av förändring i taxeringsenhets omfattning
tillämpas inte någon spärregel. Riksskattenämnden har emeller-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 23

tid i nyssnämnda anvisningar rekommenderat att enbart
ringa arealökningar eller arealminskningar inte bör föranleda omtaxering.

Utredningen framhåller att förutsättningarna för omtaxering
på grund av förändring av taxeringsenhets omfattning bör hänföras till i
huvudsak två grupper, nämligen nybildning resp. ombildning av fastighet. Till
samma grupp av förutsättningar för omtaxering som nybildning av fastighet bör
hänföras att i övrigt sådant förhållande inträffat som medför att ny
taxeringsenhet bör bildas. Främst avses här ändring i fråga om äganderätten
till del av bestående taxeringsenhet. För omtaxering på nu angivna grunder bör
enligt utredningen inte föreligga någon beloppsmäs-sig spärr, eftersom det är
ett väsentiigt intresse från bl. a. ordningssynpunkt att alla nya
taxeringsenheter blir längdförda.

Utredningen
erinrar om att riksskattenämnden till 1971 års taxering rekommenderat att
enbart ringa arealökningar eller arealminskningar inte borde leda till omtaxering.
Denna rekommendation hade tUl syfte att undvika alltför stor tillströmning av omtaxeringsärenden.
Då det gäller ombildade fastigheter eller ändrade taxeringsenheter vill utredningen
gå något längre än vad som varit möjligt för riksskattenämnden. Utredningen
föreslår sålunda att omtaxering i nu aktuella avseenden skall få ske endast om ombildningen
eller ändringen medför att det tidigare taxeringsvärdet ökas eller minskas med
minst en femtedel (den s. k. femtedelsregeln), dock minst 10 000 kr. (den s. k.
tiotusenkronorsregeln). Till frågan om spärregler och värdegränser återkommer
framställningen i det följande.

Utredningen anser att vissa anvisningar bör lämnas som förtydligan-den
till de nyss berörda förslagen. Dessa anvisningar bör innehålla att, då del av
fastighet avskilts till särskild fastighet, ny taxering skall ske av den
nybildade fastigheten. Återstoden av fastigheten (stamfastigheten) skall bli
föremål för ny taxering endast under förutsättning att femtedelsregeln resp. tiotusenkronorsregeln
är tillämpliga.

Vidare bör lämnas anvisningar av innehåll att motsvarande
skall till-lämpas då ny taxeringsenhet bildas utan samband med nybildning av
fastighet. Har byggnad uppförts på annans mark, bör enligt utredningen ny
taxeringsenhet alltid bildas.

Utredningen anser också att värde inte skall åsättas sådan
nybildad fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c) eller 2 mom. KL
(försvarsfastighet resp. kommunikationsfastighet) och inte heller sådan nyuppförd
byggnad, som avses i 5 § 4 mom. (byggnad på ofri grund och värd under 5 000
kr.).

Ny taxering vid ändring av fastighets beskattningsnatur

Med fastighets beskattningsnatur avses dess karaktär av
jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Utredningen framhåller att beskattningsnaturen har stor
betydelse för

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 24

ägaren i flera avseenden. Det påpekas att olika regler
gäller för beräkning av inkomst för de båda fastighetskategorierna. Vidare
erinrar utredningen om de särskUda. schablonbeskattningsreglerna för bl. a.
villafastigheter. Utanför det egentliga skatteområdet gäller också olika regler.
Inkomst av jordbruksfastighet kan således vara pensionsgrundande vid beräkning
av allmän tilläggspension, vilket däremot ej inkomst av annan fastighet kan
vara. Dessutom framhålls de särskilda regler som gäller för förvärv av
jordbruksfastighet.

Utredningen är av den uppfattningen att man även i
fortsättningen bör behålla som skäl för ny taxering att sådant förhållande
inträffat att taxeringsenhets beskattningsnatur bör ändras. Liksom nu är fallet
bör enligt utredningen någon beloppsmässig spärr inte knytas till detta omtaxeringsskäl.

Ny taxering till följd av ändring i skattepliktshänseende

Nya taxeringsvärden åsatts f. n. om fastighet, som förut
varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig under löpande
taxeringsperiod. Femtedelsregeln tiUämpas inte i detta fall. Bortfaller
skatteplikt har detta däremot hittills inte ansetts kunna utgöra ett omtaxeringsskäl.

Utredningen
uttalar att det föreligger skäl att taxera förut skattefria taxeringsenheter,
för vilka skatteplikt inträtt. Utredningen anser att. femtedelsregeln inte bör
knytas till detta taxeringsskäl; inte heller bör taxeringen vara beroende av tiotusenkronorsregeln.

Med den av utredningen föreslagna konstruktionen, enligt
vilken om-taxeringen skall innebära en ny taxering av en taxeringsenhet och begreppet
taxering skall innefatta även beslut i skattepliktsfrågan, föreligger ej
längre något formellt hinder att anse inträdd skattefrihet som ett omtaxeringsskäl.
Materiella skäl och intresset av god ordning vid registreringen av fastigheter
talar enligt utredningen för att det förhållandet att skatteplikten upphört
för en fastighet tas upp som särskilt omtaxeringsskäl. Vidare föreslår
utredningen att då skatteplikt upphört taxeringsenheten skall omföras till icke
skattepliktig fastighet utan att nytt taxeringsvärde åsatts. Om den förut
skattepliktiga taxeringsenheten övergått till att vara sådan icke skattepliktig
fastighet som avses i 5 § 1 mom. c) eller 2 mom. KL (försvars- eller
kommunikationsfastighet) skall dock taxeringsvärdet avföras ur
fastighetslängden.

Ny taxering till följd av miitskat värde

Nya taxeringsvärden skall f. n. åsättas om under löpande
taxeringsperiod fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik
anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så minskats,
att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en
femtedel.

Enligt riksskattenämndens anvisningar till 1971 års
taxering får om-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 25

taxering
till följd av värdeminskning ske endast vid värdeminskning på gmnd av fysiska
förändringar av den art som angetts eldsvåda, vattenflöde, nedrivning av
byggnad och skogsavverkning e. d. men ej vid värdeminskning av annat skäl, t.
ex. på grund av ålder, bruk eller rörelsenedläggning. Icke-fysisk förändring
som är densamma för alla fastigheter av likartat slag inom en ort, t. ex.
prissänkning på villafastigheter i ett samhäUe till följd av större
industrinedläggning, stadsplaneändring etc. utgör inte heller omtaxeringsskäl.

Utredningen
anser att värdeminskning genom eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan
naturhändelse alltjämt bör vara omtaxeringsskäl, förutsatt att
värdeminskningen utlöser femtedelsregeln resp. tiotusenkronorsregeln. För att
få bättre överskådlighet över de olika omtaxerings-grunderna föreslår utredningen
emellertid att värdeminskning av byggnad och värdeminskning av annan del av
taxeringsenheten upptas under skilda punkter. Därvid bör till punkten
värdeminskning av byggnad föras alla förändringar i fråga om
byggnadsbeståndets omfattning eller byggnads beskaffenhet, sålunda även
värdeökning genom ny-, till-eller ombyggnad liksom värdeminskning genom att
byggnad nedbrunnit eller nedrivits. Ny taxering på grund av värdeökning
behandlas närmare i det följande. Då en taxeringsenhet, som förut varit bebyggd,
blivit obebyggd bör enligt utredningen femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln
inte gälla. Skälet härtill är önskemålet om god ordning i fastighetslängden.

För
att värdeminskning, som inte avser byggnad, skall utgöra om-taxeringsgrund bör
den enligt utredningen liksom tidigare antingen vara beroende av vissa
uppräknade avsiktligt vidtagna åtgärder eller vara hänförlig till vissa
naturhändelser eller liknande. I överensstämmelse med hittillsvarande praxis
bör även värdeminskning på grund av täktverksamhet kunna'föranleda omtaxering. Omtaxering
bör således få ske för den händelse taxeringsenhets värde annorledes än på
grund av nedsättning av värdet på byggnadsbeståndet genom skogsavverkning
eller täktverksamhet eller till följd av skogsbrand, vattenflöde eller
jämförlig händelse minskat så att en minskning av taxeringsvärdet bör ske med
minst en femtedel, dock minst 10 000 kr. Utredningen framhåller att
uppräkningen av olika former av naturhändelser inte avser att vara uttömmande.
Frågan om inträffade händelser är att jämställa med de uppräknade, dvs.
skogsbrand och vattenflöde, får bedömas från fall till fall. Att hit bör
hänföras ras, vattenförstöring och andra former av miljöförstöring m. m. anser
utredningen vara uppenbart.

Skogsavverkning
utgör enligt såväl gäUande rätt som utredningens förslag åtgärd som kan medföra
omtaxering. Det bör enligt utredningen klart anges att man vid beräkning av
värdeminskningen genom avverkningen skall ta hänsyn även till den värdeökning,
som skogen på andra

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 26

delar
av taxeringsenheten undergått till följd av skogstillväxt. 1 förtydligande
syfte bör enligt utredningen därför införas en föreskrift om det. Ny taxering
bör sålunda ske endast om avverkningen trots det ökade värde som tillväxten
medfört bör föranleda en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,
dock minst 10 000 kr. Samma övervägande bör f. ö. gälla vid minskat värde på
skog till följd av naturhändelse.

Ny
taxering till följd av fortsatt bebyggelse

Nya
taxeringsvärden skall åsättas, om under löpande taxeringsperiod fortsatt
bebyggelse skett på fastighet, som vid den tidpunkt nästföregående taxering
avsett ej varit färdigbyggd. Femtedelsregeln tUlämpas inte i detta fall.

Utredningen konstaterar
att omtaxeringsgrunden "fortsatt bebyggelse" fört med sig ett stort
antal omtaxeringar, som avser små belopp. I överensstämmelse med utredningens
strävan att begränsa antalet om-taxeringar föreslås att man i huvudsak för
samman de grunder för omtaxering, som avser ökning eller minskning av en
taxeringsenhets värde och som sammanhänger med en förändring av
byggnadsbeståndet på taxeringsenheten, till en omtaxeringsgrund, till vilken
femtedelsregeln liksom den föreslagna minimigränsen om 10 000 kr. bör vara
knuten. Denna omtaxeringsgrund behandlas närmare i det följande. Utredningen
anser således att "fortsatt bebyggelse" bör utgå såsom särskild om-taxeringsgmnd.
Därvid bör enligt utredningens mening följande synpunkt beaktas. Det torde i
allmänhet förhålla sig så att för det fall att arbetet med uppförandet av en
byggnad pågår under flera år de kostnader, som läggs ned på arbetet i början
av byggnadsperioden, påverkar taxeringsenhetens saluvärde endast i
förhållandevis ringa mån. Priset på en taxeringsenhet med en halvfärdig byggnad
ökar i allmänhet icke med belopp motsvarande de på byggnaden nedlagda kostnaderna.
En försiktig värdesättning av initialbyggandet bör därför rätteligen göras. Om
taxeringsvärde i början av byggandet åsatts med ett lämpligt avvägt belopp, bör
taxeringsenhetens värde, då byggnaden färdigställts, normalt ha ökat på så
sätt att femtedelsregeln utlöses och taxeringsenheten bör omtaxeras.

A'.v
taxering till följd av ökat värde

Nya
taxeringsvärden skall åsättas, om under löpande taxeringsperiod fastighets
värde genom ny-, till- eller ombyggnad, som ej är hän-föriig tUl fortsatt
bebyggelse, så förhöjts att därav föranleds en ökning av taxeringsvärdet med
minst en femtedel. Enligt riksskattenämndens anvisningar till 1971 års taxering
bör ny- eller omtaxering enligt denna punkt ske endast vid värdeändring på gmnd
av fysisk förändring röran-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 27

de
byggnad, anläggning och/eller grundförbättring, men ej vid värdeändring som är
hänförlig till underhållsåtgärder (reparationer).

Utredningen har, som
tidigare återgetts, föreslagit att de värdeändringar, både positiva och
negativa, som beror på förändringar av byggnadsbeståndet på en taxeringsenhet
förs samman. Den föreslagna omtaxeringsgrunden ersätter i stort sett omtaxering
på gmnd av nedrivning av byggnad eller förstöring av byggnad genom brand,
fortsatt bebyggelse och ny-, till- eller ombyggnad. Värdeändringen ökning
eller minskning skall således härröra från förändring i fråga om
byggnadsbeståndets omfattning eller byggnads beskaffenhet. Värdeändringen
skall för att föranleda omtaxering vara så stor att taxeringsvärdet på grund
därav bör ökas eller minskas med minst en femtedel, dock minst 10 000 kr. Ett
undantag från spärreglerna föreslås dock i fråga om bebyggelse på taxeringsenhet,
som tidigare varit obebyggd. Detta undantag korresponderar med det i det
föregående omnämnda undantaget vid omtaxering av fastighet, som varit bebyggd
men blivit obebyggd. För att undvika omtaxering vid helt obetydliga
värdeförändringar föreslås dock en anvisning av innehåll att taxeringsenhet
skall anses som obebyggd även om på densamma finns mindre byggnad utan påtagligt
värde. A andra sidan bör tillkomsten av sådan byggnad inte innebära att
bebyggelse skett på fastigheten. Med byggnad bör i detta sammanhang avses såväl
husbyggnad som byggnad av annat slag.

Enligt
utredningens förslag behöver den åtgärd, som medför förändring av
byggnadsbeståndet, inte vara av någon speciell typ. Förändringen kan således
bero på en naturhändelse eldsvåda, ras m. m. men det vanliga är givetvis
att den beror på byggnadsåtgärd av något slag. Den värdeändring, som skall ligga
till grund för bedömningen av frågan huruvida omtaxering skall ske, skall
emellertid hänföra sig till en fysisk förändring på taxeringsenheten. Någon
annan begränsning föreslås inte i fråga om typ av åtgärd m. m., som skall ha
medfört värdeändringen på byggnadsbeståndet, än att inverkan på taxeringsenhetens
värde av reparationer och underhållsåtgärder liksom nu inte bör medräknas
vid uppskattningen av värdeändringens storlek.

Enligt
utredningens mening bör omtaxering inte ske av den anledningen att markvärdet
till följd av fysiska förändringar kan anses höjt. Inte heller bör enligt
utredningen en taxeringsenhet omtaxeras om en anläggning annan än byggnad
utförts eller om man med en befintlig anläggning vidtagit åtgärder som kan
inverka höjande eller sänkande på taxeringsenhetens värde.

Ny
taxering till följd av plan- och byggnadsbestämmelser m. m.

Utredningen
framhåller att betydande värdeändringar på en taxeringsenhet, som har sin
grund i ändrade plan- eller byggnadsbestämmelser, eller andra beslut, som
förändrar möjligheten att utnyttja eller för-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 28

foga över en taxeringsenhet, f. n. inte utgör omtaxeringsgrund.
Däremot kan en planändring, som medför att en taxeringsenhet bör hänföras tiU
annan beskattningsnatur, utgöra omtaxeringsgrund. Vidare beaktas enligt praxis
en planändrings inverkan på en taxeringsenhets värde, när omtaxering sker av
annat skäl. Det saknas enligt utredningen skäl för att de påtaghga
värdeändringar, som planändringar medför och som således beaktas vid
värderingen, inte skall i och för sig få grunda omtaxering. Samma resonemang
kan föras, om nya byggnadsbestämmelser skall gälla för en taxeringsenhet och
detta ändrat dess värde, liksom då ägarens rätt att förfoga över sin
taxeringsenhet ändrats genom beslut enligt naturvårdslagen (1964: 822) m. m.
eller genom utslag i hyresmål, och taxeringsenhetens värde därigenom ändrats.
Vidare hör till denna grupp av värdeändringar sådana som har sin grund i att
ägaren erlagt anslutningsavgift till allmän vatten- och avloppsanläggning
eller erlagt gatukostnadsbidrag.

Beslut och planbestämmelser skall enligt utredningen rikta
sig direkt mot taxeringsenheten för att grunda omtaxering. Som skäl härför
anför utredningen bl. a. att det torde föreligga betydande svårigheter att beräkna
värdeändringarna för en taxeringsenhet i anledning av planbestämmelse m. m.
som riktar sig mot andra fastigheter. Vidare bör femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln
tUlämpas i nu avsedda fall.

Ny taxering till följd av rörelsenedläggning

Värdeändringar som drabbar taxeringsenheter vid
nedläggningar av industrier o. d. är f. n. inte grund för omtaxering.
Nedläggning av en rörelse på en industrifastighet eller annan anläggning för
näringsverksamhet medför erfarenhetsmässigt, säger utredningen, stor
nedsättning av värdet på den fastighet där verksamheten bedrivits. Detta gäller
främst i mindre samhällen och där det inte är möjligt att ersätta verksamheten
med annan typ av näringsverksamhet. Byggnadernas värde kan vara starkt beroende
av företagets lönsamhet och ibland av lönsamheten inom vederbörande bransch.
Så är särskilt fallet då byggnaderna är uppförda på sådant sätt att de har
endast begränsad eUer inte någon användbarhet för annat ändamål. Utredningen
anser därför att värdeminskning på grund av nedläggning av industri eller annan
rörelse bör tas upp som en ny omtaxeringsgrund. Härigenom kommer i första hand
att tillgodoses önskemålen om möjlighet till omtaxering i de fall då driften
läggs ned vid den dominerande eller enda industrin i en mindre tätort eller då
rörelsen upphör hos ett företag med lokaler, utmstade för specialiserad
verksamhet, vilka knappast går att sälja. Även andra typer av
rörelsenedläggning bör enligt utredningens mening utgöra omtaxeringsgrund.

Utredningen anser att omtaxeringen bör begränsas till den
taxeringsenhet som direkt berörs av rörelsenedläggningen. Fastigheter, t. ex.
villor

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 29

o.
d., som kan drabbas indirekt av värdeminskning på grund av rörelsenedläggningen,
bör således inte pmta.xeras. Avsevärda svårigheter föreligger enligt
utredningen för uppskattning av sådan värdeminskning. Utredningen pekar på att
endast värdeförändringar, som är specifika för en viss taxeringsenhet, torde
kunna.beräknas med någorlunda säkerhet. Såsom ytterligare ett villkor för ny
taxering bör med hänsyn till de värderingssvårigheter som föreligger vid denna
typ av värdeminskning enligt utredningen föreskrivas att den inträffade
förändringen skall ha medfört en minskning av taxeringsenhetens värde så att
taxeringsvärdet bör minskas med minst hälften.

Värdering
m. m.

Den
uppskattning av fastighets värde, som verkställs vid omtaxering, skall ske
efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt, som
tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Enligt
utredningen är det ett rättvisekrav att likartade fastigheter åsatts i
möjligaste mån lika taxeringar. Detta gäller samtliga fastigheter som taxerats
vid en allmän fastighetstaxering och under den därefter löpande taxeringsperiodeh.
Utredningen anser därför att bestämmelsen om att uppskattningsgrunderna vid
närmast föregående aUmänna fastighetstaxering skall gälla bör behållas. För
att göra det möjligt för taxeringsnämnderna att hålla en jämn taxeringsnivå
under taxeringsperioden bör enligt utredningen KL:s värderingsregler
kompletteras med anvisningar av riksskatteverket inför de särskilda
fastighetstaxeringarna avseende bl. a. förändringar i pris- och hyresnivåer
samt i byggnadskostnadernas storlek för olika kategorier av fastigheter.

Omtaxering
skall ske med iakttagande av de ändringar i avseende på fastigheten, som ägt
rum efter den tidpunkt det senast åsatta taxeringsvärdet avsett. Föranleds
taxeringen därav, att fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt,
blivit skattepliktig, skall fullständig nyvärdering av fastigheten ske.

Vid omtaxering
bestäms sålunda enligt huvudregeln den värdeändring som sammanhänger med den
inträffade förändringen på fastigheten, dvs. den värdering som görs är
partiell. Undantag gäller dock i fråga om fastighet, som blivit skattepliktig.
I detta fall sker en helt ny värdering.

Vid
omtaxering har i praxis felaktigheter vid en tidigare taxering ansetts kunna rätias
bara undantagsvis. Felaktig värdering har sålunda inte ansetts kunna rättas. I specieUa
fall har rättelse gjorts, såsom då lösa maskiner vid den tidigare taxeringen
hänförts till fasta.

Vilka
förändringar på en fastighet som skall beaktas vid värdering för omtaxering
anges inte i lagtexten. Enligt praxis beaktas emellertid här-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 30

vid
inte bara den värdeändring som föranlett omtaxeringen utan också de flesta
andra förändringar som inträffat på fastigheten sedan taxeringsvärde senast åsatts.
Värdeminskning på gmnd av ålder och bmk har dock inte beaktats.

Riksskattenämnden
har i anvisningar inför 1971 års taxering rekommenderat helt ny värdering i
följande fall.

a. Vid
markvärdering av såväl jordbruksfastighet som annan fastig

het då taxeringsenhet uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxe

ringsenheter sammanslås till en,

b. då
ändring inträtt i fastighets beskattningsnatur och

c. då
fortsatt bebyggelse skett på fastighet, som vid den tidpunkt

nästföregående taxering avsett ej varit färdigbyggd.

Man
kan enligt utredningen erfarenhetsmässigt utgå ifrån att det praktiska
värderingsarbetet vid omtaxering numera i flertalet fall sker genom en helt ny
värdering av hela fastigheten eller i vart fall fastighetens hela
byggnadsbestånd. Ett skäl härtill är att man genom uppgifterna i deklarationer
och byggnadslovsrapportering syftar till att redovisa en fastighets tillstånd
efter vidtagna åtgärder men inte omfattningen och beskaffenheten av
förändringen.

Utredningen
hänvisar också till riksskattenämndens nyssnämnda anvisningar tUl 1971 års
särskilda fastighetstaxering, där helt ny värdering rekommenderats i fall som
inte direkt angetts i KL. Riksskattenämnden torde enligt utredningen ha ansett
det nödvändigt att acceptera att det numera i många fall är omöjligt att få
fram ett rimligt taxeringsvärde på de omtaxerade fastigheterna, om man vid omtaxeringen
endast kan till det gamla taxeringsvärdet lägga (resp. därifrån dra) det
uppskattade värdet av förändringar på fastigheten.

Det föreligger enligt
utredningen i många fall praktiska svårigheter att nå ett rättvisande
taxeringsvärde, då värderingen sker i form av en partiell omvärdering. I
praktiken har man också, framhåller utredningen, fått gå över till att vid omtaxering
göra en helt ny värdering. Härtill kommer önskemålet att vid omtaxering kunna
rätta felaktigheter som skett vid tidigare taxering. Detta kan göras, vid ny
värdering. Härvid behöver värderingen inte heller kompletteras av särskilda
regler, innebärande att man som f. n. skall bortse från vissa
värdeförändringar, t. ex. på gmnd av förslitning eller reparation. Utredningen
förordar därvid som huvudregel att en helt ny värdering sker vid omtaxering.
Värderingen bör som hittills anknyta till taxeringsenhetens skick vid
taxeringsårets ingång.

Enligt utredningen torde
dock i praktiken värderingen i vissa fall ske enklast genom en uppskattning av
den värdeändring som sammanhänger med inträffade förändringar på
taxeringsenheten. Därvid bör emellertid göras en kontroll av att tidigare åsätt
taxeringsvärde framstår såsom skäligt, varefter värdeändringen kan tilläggas
det tidigare

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 31

taxeringsvärdet.
Om man vid utförd kontroll finner att det åsatta taxeringsvärdet inte är
riktigt, får en helt ny värdering givetvis göras.

I
fråga om skogsvärde och skogsmarksvärde vid särskild fastighetstaxering bör
enligt utredningen huvudregeln inte gälla. Taxeringsförfarandet skulle
avsevärt försvåras, om skogsbruksvärdet skulle omprövas i samtliga fall
oavsett skälet till den nya taxeringen. Utredningen föreslår därför att, då
särskild fastighetstaxering sker av annan anledning än värdeminskning till
följd av förändringar i skogsbeståndet, omprövning av skogsbruksvärdet skall
ske endast om så är påkallat av särskilt skäl.

För
att omtaxering skall ske under löpande period fordras i vissa fall, som nämnts
i det föregående, att värdeändringen överskrider en särskild angiven gräns,
nämligen att den föranleder en minskning eller höjning av det åsatta
taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Valet av en femtedel såsom
lägsta värdegräns för omtaxering är enligt utredningen en lämplig avvägning med
hänsyn bl. a. till den noggrannhet som normalt är möjlig vid taxering.
Utredningen framhåller att man får räkna med en osäkerhetsmarginal vid taxering
av minst 1015 o/o av åsätt värde. En tjugoprocentig förändring av en fastighets
taxeringsvärde kan således anses innebära tillräckliga garantier för att
taxeringsenhetens värde verkligen ändrats i sådan utsträckning att nytt
taxeringsvärde bör åsättas.

Utredningen
framhåller att femtedelsregeln har hindrat ett mycket stort antal beloppsmässigt
obetydliga omtaxeringar. Detta gäller framför allt fritidsfastigheter.
Utredningen finner det emellertid angeläget att ytterligare begränsa antalet av
sådana omtaxeringsärenden som i kronor räknat avser förhåUandevis obetydliga
belopp. Det föreslås därför en minimigräns av 10 000 kr. för värdeändring som
skall föranleda omtaxering i de fall, där femtedelsregeln är villkor för omtaxering
samt vidare att femtedelsregeln och den nya tiotusenkronorsregeln får tillämpning
vid omtaxering jpå grund av de ytterligare omtaxeringsskäl för vilka redogjorts
i det föregående.

Utredningen
konstaterar att femtedelsregeln har medfört att omtaxering inte kunnat ske av
större fastighetskomplex, även .om värdeändringar som varit beloppsmässigt
betydande ägt rum. Utredningen finner emeUertid inte tUlräckliga skäl att
föreslå en i kronor bestämd gräns för värdeändringar utöver vUken omtaxering
alltid måste ske. En lämpligt avpassad sådan gräns torde svårligen kunna
uppställas, anser utredningen.

Om
en taxeringsenhet ökat i värde av flera sådana anledningar beträffande vilka
femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln föreslagits gälla, bör man enligt
utredningen ta hänsyn till den sammanlagda värdeökningen. Motsvarande bör
gälla om taxeringsenheten minskat i vär-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 32

de av flera sådana anledningar. Vidare bör vid bedömningen
av om förutsättningarna för ny taxering föreligger hänsyn tas tUl all den
värdeändring, som ägt rum under den löpande taxeringsperioden. Undantag bör
dock göras för det fall att nytt värde åsatts taxeringsenheten vid särskild
fastighetstaxering tidigare under den löpande taxeringsperioden. Har så varit
fallet, bör hänsyn därefter inte tas till värdeändring som skett dessförinnan.

Utredningen har också tagit upp frågan om inte
"kvittning" bör ske mellan värdeökning som i och för sig utgör omtaxeringsskäl
och värdeminskning, som i annat hänseende av beskaffenhet att kunna utgöra omtaxeringsskäl
drabbat taxeringsenheten. Innebörden härav skulle alltså vara att ny taxering
inte skulle ske om inte nettoförändringen uppgick till minst en" femtedel
dock minst 10 000 kr. Utredningen har emellertid avstått från att föreslå en
dylik nettoberäkning. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang
understryka att, om flera förändringar inträffat i fråga om byggnadsbeståndet
på en taxeringsenhet, dessa förändringar bör anses som e/r omtaxeringsskäl.

Remissyttrandena

Generell omtaxeringsbestämmelse

Frågan om en katalog över omtaxeringsgrunderna bör
bibehållas, eller om katalogen till den del den avser omtaxeringsgrunder, som
grundas på främst värdeändringar, bör ersättas med en generell bestämmelse,
har föranlett delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om en sådan
katalog. Ett antal remissinstanser förordar emellertid att en generell
bestämmelse införs för de nytaxeringar som föranleds av främst
värdeförändringar.

Bland de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker
eller godtar utredningens förslag är statens planverk, lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i Gotlands och Värmlands län, Svenska kommunförbundet,
Sveriges fastighetsägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser det
välbetänkt att omtaxering såsom hittills anknyts till konkreta förändringar i
fråga om fastigheten och dess användningsmöjligheter.

De remissinstanser som förordar en generell bestämmelse om
omtaxering vid förändring av en taxeringsenhets värde är kammarrätten i
Stockholm, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län och Samfundet
för fastighetsvärdering.

Kammarrätten i Stockholm anför att de av utredningen
föreslagna nytaxeringsanledningarna kan uppdelas i två grupper. De i den föreslagna
13 § 1 mom. punkterna 1, 4, 7 och 8 angivna förutsättningarna sägs därvid inta
en särställning såtillvida att de fall, som där kommer i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 33

fråga för ny taxering, avser fastighet som antingen inte
alls tidigare taxerats eller så ändrats i fråga om beskattningsnatur eller
skatteplikt att fullständig ny taxering är nödvändig oavsett värdeförändring.
Den andra gruppen, punkterna 2, 3, 5 och 6 i författningsrummet, avser fall,
dä fastighet visserligen tidigare åsatts taxeringsvärde men efter taxeringstillfället
undergått förändringar av marks, anläggnings eller byggnads värde genom
katastrofer eller mänskliga åtgöranden. Eftersom värdeförändringens storlek i
de fall som avses i första gruppen är betydelselös som förutsättning för nytaxering
måste, som utredningen föreslagit, kraven för nytaxering noggrant specificeras
för dessa fall. Beträffande de till andra gruppen hörande fallen har
utredningen, utöver noggranna definitioner rörande formella förutsättningar för
nytaxering, angett vissa minimigränser för värdeförändringar som förutsättning
för nytaxering. I den senare gruppen ingår ett antal nya skäl för nytaxering.
Den av utredningen föreslagna katalogen över nytaxeringsskäl synes i huvudsak
täcka de fall, där vägande materieUa skäl f. n. talar för nytaxering. Det
torde emellertid vara ytterst svårt att göra en sådan katalog sä uttömmande att
den innefattar alla fall som ens vid tidpunkten för stadgandets tillkomst på
materiella grunder borde föranleda nytaxering. Sålunda kan redan nu mot den av
utredningen framlagda katalogen över nytaxeringsanledningar invändas, att den
exempelvis inte beaktar de mycket betydande värdeförändringar av fastighet,
som sammanhänger med tillkomsten av servitut, ersättningskraft och gemensamhetsanläggningar.
Såsom framgår av betänkandet kan dessutom förutses, att även ett fullständigt
angivande av de vid lagstiftningstillfället föreliggande formella
anledningarna till nytaxering snabbt kan visa sig otillfredsställande på grund
av samhällsutvecklingen eller ändrad lagstiftning. Under dessa omständigheter
finner kammarrätten att lagstiftningen rörande nytaxering av fastighet under
löpande taxeringsperiod bör så långt som möjligt anpassas efter materiella
snarare än formella grunder. Utredningen har själv, framhåller kammarrätten,
övervägt möjligheten av att ersätta katalogen med en generell bestämmelse om nytaxering
vid värdeförändringar av viss storlek. Utredningen har emellertid avvisat denna
tanke, främst för att utredningen befarat att den särskUda
fastighetstaxeringen därigenom skulle få alltför stor omfattning och att en
sådan regel i många fall skulle medföra osäkerhet vid avgörande av frågan
huruvida nytaxering skulle ske eller ej. Kammarrätten är dock inte övertygad om
att de invändningar som utredningen anfört mot en generell bestämmelse är
bärande, eftersom den av utredningen föreslagna värdespärren, 10 000 kr.,
torde effektivt begränsa antalet nytaxeringsfall. Givetvis kan, som utredningen
framhållit, en generell regel föranleda tolkningssvårigheter. Enligt
kammarrättens mening torde emellertid dessa svårigheter bli mindre än vid en
tillämpning av bestämmelser av den art utredningen

3 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 49

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 34

föreslagit. Kammarrätten ifrågasätter därför om inte
möjligheten att införa generella bestämmelser om nytaxering på materiella
grunder borde närmare undersökas med hänsyn till att en mycket avsevärd
förenkling av bestämmelserna om ny taxering därigenom kan erhållas. Om en sådan
bestämmelse utformas så att den som yrkar ny taxering på grund av
värdeförändring skall kunna visa att denna uppenbart överstiger spärren, torde
den av utredningen befarade risken för alltför stor ökning av nytaxeringsfall
elimineras. Med en sådan utformning av bestämmelserna torde det ej vara
nödvändigt att, såsom utredningen ifrågasätter, arbeta med olika värdegränser.
Sammanfattningsvis föreslår kammarrätten ett ytterligare övervägande av frågan
om en förenkling av bestämmelserna om nytaxering genom införande av en generell
bestämmelse om nytaxering vid värdeförändringar av fastighet, så att i
katalogen med särskilt definierade nytaxeringsanledningar kvarstår endast fall
rörande taxeringsenhets omfattning, beskattningsnatur och skatteplikt.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Skaraborgs
län.

Lantmäteristyrelsen
anför bl. a. att viss översyn av de gamla skälen skett i förslaget och att
vissa nya skäl har tillförts. Även om därvid vissa väsentliga
värderingssituationer tillförts, framstår förslaget knappast som naturligt och
skäligt. Man torde inte kunna göra anspråk på att förslaget har avgränsat de
fall där omtaxering verkligen framstår som önskvärd. Så t. ex. behandlar
förslaget inte de fall att fastighet undergått värdeförändring tiU följd av att
anläggning tillförts eller bortförts från fastighet. Framför allt torde det
inte vara möjligt att generellt ange de fall då omtaxering bör ske. Enligt
styrelsens mening bör man gå in för den principen att vid prövningen hänsyn
skall tas till all värdeförändring. De motiv som utredningen anfört mot att
all uppkommande värdeförändring inte skulle vara skäl för omtaxering framstår
inte som övertygande. Att man skulle underlåta omtaxering på grund av att värderingen
utförs med ohka noggrannhet i olika situationer kan inte vara ett godtagbart
skäl. Med hänsyn till fastighetsbeståndets beskaffenhet kan lantmäteristyrelsen
för sin del inte finna annat än att utredningens farhågor för att
taxeringsarbetet skulle få alltför stor omfattning är överdrivna. Skulle det
emellertid föreligga en risk för allt för stort arbete kan påpekas att
utformningen av den spärregel som utredningen föreslår är ett medel att påverka
arbetets omfattning.

Ny taxering vid ändring av taxeringsenhets omfattning

Det övervägande antalet remissinstanser har anslutit sig
till förslaget att ersätta den nuvarande omtaxeringsgrunden, ändring av
taxeringsenhets omfattning, med grunderna nybUdning och ombildning av fastighet.

Riksskatteverket tillstyrker förslaget och anför bl. a.
att omtaxering

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 35

enhgt nuvarande regler i princip skall ske vid varje
ändring av taxeringsenhets omfattning oavsett storleken av den värdeändring
åtgärden medfört. Omtaxering i sådana fall kan hänföras till dels nybildning av
fastighet, dels ombildning. Förslaget överensstämmer med grunderna för
riksskattenämndens anvisningar för 1971 års särskUda fastighetstaxering och
får anses utgöra ett led i strävandena att begränsa antalet i och för sig
betydelselösa omtaxeringar.

Lantmäteristyrelsen
instämmer i att man vid den närmare utformningen av bestämmelserna bör skilja
mellan ny- och ombildning av taxeringsenhet. Taxering bör ske då taxeringsenhet
nybildas samt vid ombildning då taxeringsenhet undergått värdeförändring av
viss tillräcklig storlek. Styrelsen påpekar det särskUda behov som föreligger
att genom anvisningar närmare ange vad som menas med nybildning resp. ombildning
av taxeringsenhet. Styrelsen berör bl. a. den specialregel som utredningen
föreslagit för stamfastighet i det fall att fastighetsbildning äger rum genom avstyckning.
Den föreslagna regeln, som innebär att stamfastighet skall omtaxeras endast om
den undergått tillräckligt stor värdeförändring enligt vad spärregeln
föreskriver, blir till-lämplig på bl. a. det fallet att från en bebyggd
fastighet avstyckas den del av fastigheten på vilken byggnadsbeståndet finns.
Om stamfastighet, som varit bebyggd men i' fortsättningen är obebyggd, undergår
värdeförändring blir den av detta skäl inte omtaxerad såvida inte förändringen
är tillräckligt stor. Det synes tveksamt om man i detta fall kan åberopa regeln
i förslagets 13 § 1 mom. första stycket punkt 4 som skäl för omtaxering.
Reglerna bör utformas så att det klart framgår att stamfastigheten i detta fall
skall omtaxeras.

Betänkligheter mot att tillämpa femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln
för ny taxering av stamfastigheten vid ombUdning har framförts av
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Värmlands län och Lantbrukets
skattedelegation.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att införandet av spärregel i det nu avsedda
fallet kan komma att innebära alltför ojämna taxeringar. Så skulle t. ex. ofta
kunna bli fallet vid omtaxering på grund av delning av tomt, som tidigare
taxerats enligt de för delbar tomt meddelade anvisningarna.

Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att spärreglerna kan komma att medföra att exempelvis en
villafastighet, som blivit åsätt förhöjt markvärde därför att dess tomt varit
delbar, får behålla oförändrat taxeringsvärde även om halva tomten avstyckas.
Det anförda kan Ulustreras med följande exempel. En villafastighet med delbar
tomt har åsatts ett markvärde av 80 000 kr. Normaltomtens värde är 50 000 kr.
enligt markvärdekartan för området. Korrigeringen utgör 30 000 kr. på grund av
tomtens delbarhet. Byggnaden på fastigheten är av ordinär beskaffenhet och har
åsatts ett värde av 100 000 kr. Taxeringsvärdet är så-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 36

lunda sammanlagt 180 000 kr. Om ägaren låter avstycka
halva tomten, borde han kunna påräkna att taxeringsvärdet skulle komma att
sänkas till 150 000 kr. Så kommer emellertid inte att kunna ske enligt de sakkunnigas
förslag, eftersom ändringen av taxeringsvärdet är mindre än en femtedel. Om viUaägaren
försålt den avstyckade tomten, har han sannolikt blivit beskattad för
försäljningsvinsten. Har han kvar tomten i avvaktan på försäljning, blir han
påförd garantibelopp och eventuell förmögenhetsskatt för en nybildad fastighet.
Han får dessutom finna sig i att fram till nästa allmänna fastighetstaxering
beräkna inkomst enligt villaschablonen på det högre taxeringsvärdet. En
sänkning till 150 000 kr. skulle ha fått förhållandevis stor effekt, eftersom
hans inkomst då minskat med 1 200 kr. (4 "/o av 30 000 kr.), vilket med en
marginalskatt av 65 "/o skulle ha lett till en skattesänkning med ca 900
kr. årligen. Man kan också tänka sig det fallet att ett markområde avstyckats
från en jordbruksfastighet. Erfarenhetsmässigt måste arealminskningen vara
betydande för att den föreslagna omtaxeringsregdn skall utlösas. Taxeringsvärdets
höjd har i detta exempel inte lika stor betydelse som när det gäUer villor. Vad
som är otillfredsställande är främst att ombildade jordbruksfastigheter, om de
sakkunnigas förslag genomförs, ofta kommer att registreras på ett missvisande
sätt. Det måste t. ex. anses klart otillfredsstäUande att uppgifter om
kubikmassa och grovskogsprocent får stå kvar oförändrade, trots att de
rätteligen hänför sig till andra fastigheter än dem för vilka de registrerats i
fastighetslängden.

Ny taxering vid ändring av fastighets beskattningsnatur

Förslaget att bibehålla ändring av en taxeringsenhets
beskattningsnatur som en särskUd omtaxeringsgrund lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser.

Lantmäteristyrelsen förordar emellertid att en beloppsmässig
minimigräns bör gälla även för denna omtaxeringsgrund. Styrelsen anser att
spärregeln bör gälla, såvitt fråga inte är om nybildning av taxeringsenhet,
därvid nytt taxeringsvärde inte bör åsättas, om det inte inträffat en
värdeförändring av sådan storlek som spärregeln föreskriver.

Ny taxering tiU följd av ändring i skattepliktshänseende

Mot förslaget att ny taxering även i fortsättningen skall
ske, om skatteplikt inträtt för taxeringsenhet som tidigare varit undantagen
från skatteplikt har inte gjorts några erinringar.

Riksskatteverket anför att förslaget att som omtaxeringsskäl
betrakta även det förhållandet att skattepliktig fastighet övergått till att
vara icke skattepliktig får anses som en naturlig följd av den innebörd som
givits begreppet taxering.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 37

Ny taxering till följd av minskat värde

Förslaget att ny taxering skall ske vid minskning på grund
av vissa angivna skäl av värdet på en taxeringsenhet till den del den ej utgörs
av byggnad har godtagits av remissinstanserna.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län påpekar att utredningen förutsätter att man till kategorin
"naturkatastrofer", som medför nedsättning av taxeringsvärdet,
uppenbarligen kan hänskjuta även bl. a. vattenförstöring och andra former av
miljöförstöring. Det får anses angeläget att dessa sistnämnda
"katastrofer", inte minst kategorin "andra miljöförstöringar",
i möjligaste mån närmare klarläggs för att taxeringsnämnderna rätt skall kunna
avgöra om omtaxeringsskäl föreligger och rätt åsätta nya värden på grund av
dylika förändringar.

Ny taxering till följd av fortsatt bebyggelse

1 fråga om förslaget att slopa omtaxeringsgrunden fortsatt
bebyggelse föreligger delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet remissinstanser
har lämnat förslaget utan erinran. Många remissinstanser är emellertid
tveksamma till eller avstyrker förslaget.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget är
statskontoret och Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen anför bl. a.
att utredningens förslag förefaller rationellt. Det förekommer emellertid enligt
föreningen numera ofta att större områden exploateras genom gruppbebyggelse av
i stort sett likvärdiga villor eller radhus. Dessa fastigheter färdigställs i
allmänhet under en längre tidsperiod. Vid tUlämpningen av nuvarande
bestämmelser kommer därför vid den särskilda fastighetstaxeringen vissa enheter
att åsättas slutgiltiga taxeringsvärden medan andra, som ej är fullt färdiga, åsatts
lägre värden med anteckning "under byggnad". Slutlig taxering av
sistnämnda fastigheter sker sedan följande år. Man måste förhindra att en
tillämpning av de föreslagna nya bestämmelserna med dess femtedelsregel får
till följd att vissa av dessa lägre värden blir bestående oförändrade ända till
nästa allmänna fastighetstaxering. Även när det gäller nybyggda hyresfastigheter
kan utredningens förslag medföra motsvarande ojämnheter i taxeringen.
Taxeringsnämnden får vid sin första värdering av en sådan fastighet ofta
beräkna taxeringsvärdet med utgångspunkt i preliminära eller beräknade hyror i
avvaktan på att slutlig hyressättning sker. Då fastigheten i dessa fall oftast
ej är helt färdigställd, har anteckning "under byggnad" skett,
varefter slutlig taxering verkställts följande år. Även här måste således
svårigheter orsakade av femtedelsregeln undvikas. Föreningen anser det
nödvändigt att de problem som nu redovisats löses anvisningsvägen, om
taxeringsskälet "fortsatt bebyggelse" i dess nuvarande utformning
skall kunna tas bort.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 38

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kronobergs
samt Göteborgs och Bohus län.

Två
remissinstanser, kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Västernorrlands
län, anser att det bör övervägas om inte taxeringsskälet fortsatt bebyggelse
bör behållas i sådana fall då värdeändringen överstiger visst belopp.
Länsstyrelsen anför bl. a. att länsstyrelsen med hänsyn till det kommunala
beskattningsintresset ställer sig tvekande inför förslaget i denna del. När
det gäller t. ex. kraftverksbyggnader och större bostadskomplex kan
värdestegringar på tiotals miljoner undgå beaktande vissa år. Självfallet bör å
andra sidan obetydliga höjningar undvikas. Länsstyrelsen anser för sin del
skäligt att omtaxering på grund av fortsatt bebyggelse äger rum, om kostnader
under ett år nedlagts av sådan storleksordning att taxeringsvärdet bör höjas
med förslagsvis minst 1 milj. kr., även om höjningen ej uppgår till en femtedel
av tidigare taxeringsvärde.

Några remissinstanser, länsstyrelserna i Malmöhus,
Hallands och Värmlands län samt Lantbrukets skattedelegation, avstyrker
förslaget.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför att det i praktiken är så att även mycket stora
taxeringsobjekt i Hallands län exempelvis de pågående industriprojekten i Väröområdet
taxeras mera summariskt under byggnadstiden. Med krav på en värdegräns på en
femtedel av taxeringsvärdet kan en färdigtaxering komma att skjutas på
framtiden och stora värden vara otaxerade under flera år. Åtminstone
taxeringsnämnderna, men säkert många gånger också fastighetsägarna, skulle
finna detta förhållande stötande. Det förfaringssätt som antyds i betänkandet,
med en överdriven, på sakskäl inte grundad försiktighet hos taxeringsnämnderna
vid åsättande av taxeringsvärde för fastighet under byggnad för att gardera att
värdeökningen vid färdigbyggandet skall kunna uppfångas genom omtaxering, synes
inte vara att rekommendera. Bortsett från den rättsliga aspekten skulle metoden
vara irrationell och förorsaka taxeringsnämnderna såväl merarbete som onödiga
bekymmer. Vad nu sagts bör jämföras med vad länsstyrelsen anför om
önskvärdheten av en beloppsmässig värdegräns utöver vilken omtaxering alltid
skall kunna ske. En dylik värdegräns kunde i fråga om stora objekt vara ett
alternativ till att beteckna "fortsatt bebyggelse" som ett generellt omtaxeringsskäl.
Även när man ser till de små taxeringsenheterna finns emellertid skäl för att
"fortsatt bebyggelse" får vara omtaxeringsskäl utan krav på värdegräns;
närmast då 10 000-kronorsgränsen. I Hallands län finns exempelvis ett stort
antal fritidsbyggnader, som är föremål för fortiöpande byggnation och som
bevakas av taxeringsnämnderna med hjälp av det maskinella
påminnelseförfarandet. Det må vara att ifrågavarande värden är
samhällsekonomiskt ointressanta, men det har visat sig att fastighetsägarna i
fritidsområden, och för övrigt även i andra tätbebyggelseområden, noga
bevakar varandras taxeringsvärden och är känsliga för

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 39

ojämnheter i taxeringen, framhåller länsstyrelsen. Den
fortlöpande uppföljningen förorsakar visserligen taxeringsnämnderna . visst merarbete,
men detta får inte överskattas. En synpunkt är också att om en fortlöpande
uppföljning inte sker, även sådan fortsatt bebyggelse vars värde överstiger 10
000 kr. lätt kommer att missas. De byggnadslovskopior, som finns tUlgängliga
vid särskild fastighetstaxering, avser endast närmast föregående kalenderår.
Någon annan automatisk initiering till omtaxering än fortiöpande uppföljning
finns därför inte, om byggnadslovet ligger mer än ett år tUlbaka i tiden. Vissa
paralleller synes i övrigt kunna dras mellan skälen för att ha kvar fortsatt
bebyggelse som omtaxeringsgrund och de skäl utredningen anför för sitt förslag
till omtaxering på grund av ändring i bebyggelseförhållanden.

Ny taxering till följd av ökat värde

Det övervägande antalet remissinstanser har lämnat utan
erinran förslaget såvitt avser de fall då förändring av byggnads värde skall
utgöra omtaxeringsskäl. Kritiska synpunkter har emeUertid framförts av bl. a. lantmäteristyrelsen
och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Lantmäteristyrelsen påpekar att förslaget inte behandlar
de fall då fastighet undergått värdeförändring tUl följd av att anläggning
tillförts eller bortförts från en taxeringsenhet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att utredningen för
att få en bättre överskådlighet över de olika omtaxeringsskälen funnit det
lämpligt att till en omtaxeringsgrund föra samman de värdeförändringar, både
positiva och negativa, som beror på förändringar av byggnadsbeståndet på en
taxeringsenhet. Denna omtaxeringsgrund ersätter i stort sett nuvarande regler
om omtaxering på grund av nedrivning av byggnad eller förstöring av byggnad
genom brand, fortsatt bebyggelse och ny-, till-eller ombyggnad. Värdeminskning
på annan del av taxeringsenheten än byggnad tas emellertid upp som särskild omtaxeringsgrund.
Denna uppdelning av omtaxeringsgrunderna har möjligen förtjänster från rent
systematisk synpunkt, men den är också, på det sätt den kommit till utförande
i förslaget, enligt länsstyrelsen förenad med olägenheter av för-fattningsmässig
natur.

Förslaget att ändrade bebyggelseförhållanden på en
taxeringsenhet skall utgöra omtaxeringsgrund har rönt ett positivt mottagande i
remissyttrandena. Den övervägande delen av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan tillstyrker förslaget.

Några remissinstanser anser emellertid att
taxeringsgrunden bör kompletteras med en beloppsmässig spärregel.

Sålunda anser tekniska högskolan i Stockholm samt
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Skaraborgs län att spärregeln, en
femtedel av taxeringsvärdet dock minst 10 000 kr., bör gälla även såvitt avser
om-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 40

taxering
på gmnd av ändrade bebyggelseförhållanden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser
att slopandet av femtedelsregeln inte kan ha någon nämnvärd betydelse, eftersom
det är mycket ovanligt att bebyggelsens värde inte når upp till en femtedel av
totalvärdet av en taxeringsenhet. Skulle bebyggelsens värde inte representera
en femtedel av totalvärdet, torde det ofta vara fråga just om sådan byggnad
ulan påtagligt värde som enligt anvisningarna inte avses skola beaktas. Man kan
visserhgen anse borttagandet av femtedelsregeln i dessa fall vara en
ordningsfråga, eftersom det utan tvivel är något oegentiigt att byggnadsvärde
står kvar på en taxeringsenhet som blivit obebyggd eller att en fastighet som
blivit bebyggd saknar byggnadsvärde. Men ser man detta uteslutande som en
ordningsfråga, saknas å andra sidan anledning att lämna byggnad utan påtagligt
värde obeaktad. Har en sådan byggnad åsatts byggnadsvärde och därefter nedrivits,
finns det om man anlägger rena ordningssynpunkter ingen anledning att låta
byggnadsvärdet stå kvar. Tekniska högskolan anför att motivet till förslaget i
nu förevarande avseende synes mindre övertygande mot bakgmnd t. ex. av
riksskattenämndens anvisningar i Handledning för allmän fastighetstaxering
1970. Enligt dessa skall byggnadsvärde nämligen inte åsättas saneringsfastighet,
även om byggnad finns uppförd på fastigheten. I dessa fall kan det ofta vara
fråga om stora hyreshus. Omtaxeringsgrunden bör således även i dettafall
kombineras med de sedvanliga värdegränserna.

Frågan
om vad som i förevarande avseende skall avses med byggnad, obebyggd
taxeringsenhet m. m. har behandlats av några instanser.

Sålunda
bör enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län riksskatteverket i fortsättningen
lämna de förklaringar som kan behövas i frågan.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län föreslår att taxeringsenhet vid den årliga taxeringen bör
kunna anses som obebyggd endast om byggnadens värde uppenbarligen understiger
1 000 kr.

Den
värdehöjande effekten av reparation och underhåll liksom frågan om detta bör
föranleda ny taxering tas upp av några remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Hallands län anser att när det gäller omtaxering på grund av "ökning av
värdet" även större värdeförhöjande reparationer, som har en
"föryngrande" effekt, bör kunna utgöra omtaxeringsskäl. Någon
parallell mellan bedömningen vid fastighetstaxering och inkomsttaxering bör
inte dras. Möjlighet borde således skapas till omtaxering av byggnad som varit
föremål för renovering även om denna vid inkomsttaxering kan hänföras till
underhåll. Avgörande bör vara i vad män byggnadens saluvärde ökat genom
byggnadsarbetet. Många gånger är det för övrigt i praktiken vanskligt att
skilja mellan vad som skall hänföras till ombyggnad och till reparation.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län påpekar att vid allmän fastighetstaxering hänsyn skall tas
till väsentligen eftersatt underhåll. Om därför

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 41

en fastighet åsatts så lågt byggnadsvärde på gmnd av det
dåliga underhållsläget att en genomgripande reparation under den löpande
taxerings-perioden i och för sig skulle motivera en höjning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel och minst 10 000 kr. borde en sådan höjning vara tUlåten.

Ny taxering till följd av plan- och byggnadsbestämmelser m.
m.

Förslaget att vissa plan- eller byggnadsbestämmelser,
vissa beslut om förfoganderätten m. m. i fråga om taxeringsenhet samt
inbetalning av anslutningsavgift eller gatukostnadsbidrag skall utgöra omtaxeringsskäl
har mottagits i huvudsak positivt. Den övervägande delen av remissinstanserna
har tUlstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Bland de remissinstanser
som tillstyrkt förslaget är riksskatteverket, CFD, statens planverk och
länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus samt Kopparbergs län.

Riksskatteverket anför att verket i likhet med utredningen
anser att det inte längre finns anledning att vid den särskilda
fastighetstaxeringen bortse från de betydelsefulla faktorer för fastighets
värde som myndigheternas beslut i olika avseenden i realiteten utgör. Beslut
av den karaktär som angivits i betänkandet bör således utgöra omtaxeringsgrund
för taxeringsenhet som direkt berörs av beslutet i fråga, under förutsättning
att ändring av taxeringsvärde bör ske med minst en femtedel dock minst 10 000
kr. De nya bestämmelserna om planändringar m. m. som grund för omtaxering synes
dock böra tillämpas med viss restriktivitet.

En del remissinstanser, som i och för sig tillstyrker
förslaget, påpekar att svårigheter från bedömningssynpunkt och praktiska
svårigheter kan uppkomma i samband med tillämpningen av den föreslagna regeln.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att planändringar
o. d. hittills kunnat medföra omtaxering endast om de lett till ändring av
beskattningsnaturen. Med nuvarande bestämmelser har detta kunnat beaktas
endast vid de allmänna fastighetstaxeringarna, när taxeringsnämnderna haft
tillgång till den sakkunskap som finns hos fastighetstaxeringsombuden.
Motsvarande bistånd från sakkunniga som i stor utsträckning lämnas vid allmän
fastighetstaxering föreligger inte vid de särskilda fastighetstaxeringarna.
Enligt länsstyrelsens mening får det därför anses ändamålsenligt att särskilda
sakkunniga ställs till taxeringsnämndernas förfogande även vid särskild
fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Malmöhus län godtar utredningens förslag
att ändringar i plan- och byggnadsbestämmelser m. m. som direkt påverkar en
taxeringsenhet bör få utgöra omtaxeringsgrund inom föreslagna värdegränser
under löpande taxeringsperiod. Likaså anser länsstyrelsen att om-taxeringsgmnderna
bör baseras på fastställda plan- eller byggnadsbestämmelser. Länsstyrelsen
finner dock taxeringsnämndernas möjligheter

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 42

att i större omfattning verkställa omtaxeringar på grund
av dessa förändringar vara starkt begränsade. Bl. a. den grupp av
värdeförändringar, som avses skola beaktas av taxeringsnämnderna, såsom utslag
i hyresmål, beslut enhgt naturvårdslagen, betalda anslutningsavgifter etc. kan
i praktiken inte iakttas utan ett omfattande och i flera avseenden betungande
rapportsystem. För taxeringsnämnderna kvarstår svårigheterna att ur materialet
göra de värdeavgörande bedömanden, som kan föranleda en eventuell omtaxering.
Under alla förhållanden anser länsstyrelsen att 139 § TF bör kompletteras med
noggranna bestämmelser för byggnadsnämndernas rapporteringsskyldighet till
lokala skattemyndigheterna i de avseenden som här har berörts.

Några remissinstanser fäster särskild uppmärksamhet vid
frågan om hur anslutningsavgifter till allmän vatten- och avloppsanläggning
samt gatukostnadsbidrag bör beaktas vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget i detta
hänseende innebär en anpassning till moderna förhållanden. Länsstyrelsen tUlstyrker
också detsamma men vill samtidigt erinra om att det kan leda till ej önskvärda
ojämnheter vid taxeringen. Detta sammanhänger med femtedels- och tiotusenkronorsspärrarna.
Ansluts exempelvis samtliga fastigheter i ett område till kommunala
anläggningar, kan spärrarna medföra att endast vissa villafastigheter blir omtaxerade.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför liknande synpunkter.
Sveriges fastighetsägareförbund anser att utredningen inte lämnat närmare
motivering till att vatten- och avloppsavgifter samt gatukostnadsbidrag bör
utgöra omtaxeringsgrund. Enligt förbundets bedömande är det mera sällsynt, att
värdet av en taxeringsenhet höjs med en femtedel och minst 10 000 kr. vid
anslutning till en allmän vatten- och avloppsanläggning. Liknande synpunkter
kan enligt förbundet anföras i fråga om gatukostnadsbidrag.

Några remissinstanser är kritiska eller vill avstyrka
förslaget att planbestämmelser och liknande omständigheter skall föranleda omtaxering.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att det är
oklart vad som avses med begreppet planbestämmelser. Det kan enligt formuleringen
gälla både generalplan och stadsplan. 1 fråga om generalplan är också oklart,
om densamma för att i ifrågavarande sammanhang beaktas skall vara fastställd
av Kungl. Maj:t. Oavsett fastställelse kan markvärdena komma att påverkas.
Ordalagen "plan- eller byggnadsbestämmelser" tyder på att
utredningen räknar med två skilda begrepp. Emellertid torde numera ofta
särskilda byggnadsbestämmelser inte fastställas utan ingå i och fastställas
samtidigt med stadsplanerna. De här diskuterade bestämmelserna kräver enligt förbundets
mening precisering för en korrekt tillämpning. Oavsett hur härmed förfars
ställer sig förbundet högst tveksamt till genomförande av förslagen i vad det
gäller plan- eller byggnadsbestämmelser. Bortsett från det merarbete, som ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 43

genomförande skulle medföra för berörda myndigheter och
taxerings-. organen, skulle risk uppkomma för ojämnheter i taxeringen. Svårigheter
skulle uppstå att inom den begränsade taxeringsperioden hinna med omtaxering av
alla fastigheter som påverkas av bestämmelserna.

Föreningen Sveriges fögderichefer anser att stora
svårigheter skulle uppkomma i det praktiska taxeringsarbetet om förslaget
genomförs. Nya eller omarbetade general- eller stadsplaner berör ofta så många
fastigheter att taxeringsnämnderna på grund av tidsnöd ej kommer att ha
möjlighet att sakhgt pröva, huruvida omtaxering skall ske eller inte av berörda
fastigheter. Även för lokal skattemyndighets del skulle ett genomförande av
förslaget medföra en ej oväsentlig arbetsökning. Föreningen anser att det
måste anses fullt tillfredsställande att ifrågavarande förhållanden beaktas vid
den allmänna fastighetstaxeringen. Föreningen vill bestämt avstyrka
utredningens förslag i denna del.

Lantbrukets skattedelegation anför bl. a. att även om åsättandet
av exploateringsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering synes ha skett
mindre nyckfullt än åsättandet av tomt- och exploateringsvärde vid tidigare
allmänna fastighetstaxeringar, påtagliga ojämnheter ändock synes föreligga.
Den allmänna fastighetstaxeringen omhänderhas av fristående taxeringsnämnder,
vilka väl förberetts för sitt arbete. Den särskilda fastighetstaxeringen
ombesörjs ofta av de lokala taxeringsnämnderna, vilkas verksamhet i allt väsentiigt
är inriktad på inkomsttaxering. Delegationen har den bestämda uppfattningen att
ett successivt beaktande av inträffade planändringar m. m. skulle ytterligare
accentuera ojämnheterna i åsättandet av särskilt exploateringsvärde. Beaktandet
av dylika ändringar måste tUl övervägande del bli beroende av taxeringsnämndernas
egna initiativ. Underlåtenheter härvidlag torde bli ytterligt vanliga, vilket
inte är tilltalande med tanke på TF:s generella krav på likformighet och rättvisa
i taxeringen. Man kan i detta sammanhang inte bortse från att markägarna endast
motvilligt accepterar taxering av förväntningsvärden, eftersom sådana värden
inte representerar något egentligt bruksvärde. Den omständigheten, att hänsyn
till den inkomstskatteskuld, som i de flesta fall utlöses om den berörda
fastighetsdelen avyttras, inte tas vare sig vid den årliga
förmögenhetstaxeringen eller vid arvs- och gåvobeskattningen, gör inte
markägarnas irritation mindre. Kapitalskatteberedningen har i sitt slutbetänkande
valt att bortse från detta uppenbara rättvisekrav. Man kan därför befara att
den nya omtaxeringsgrunden skulle komma att medföra ett ökat antal taxeringsprocesser.
Vidare framhålls att de nyligen beslutade ändringarna i expro-priationslagstiftningen
är ett motiv för försiktighet i det hänseende som nu är aktuellt samt att åsättandet
av exploateringsvärde enligt delegationens uppfattning är en så känslig och grannlaga
uppgift, att den bör anförtros endast åt de allmänna fastighetstaxeringsnämnderna.

Tekniska högskolan i Stockholm avstyrker förslaget och
anser att

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 44

varken behov eller konsekvenser av dess införande belysts
av utredningen. Det förefaller dock sannohkt att antalet omtaxeringsfall kommer
att öka högst betydligt. Klart är vidare dels att värderingsfrågorna i dessa
sammanhang är särskUt komplicerade, osäkra och kontroversiella, dels att det
föreslagna rapport- och kontrollförfarandet innebär ett omfattande administrativt
arbete.

I detta sammanhang har tagits upp frågan om inverkan av
planbeslut m. m. på värdet av sådana taxeringsenheter, som berörs endast
indirekt.

Tekniska högskolan i Stockholm anför att den omtaxeringsgrund
som nu är i fråga avses komma att tillämpas endast i de fall där beslutet
riktar sig direkt mot taxeringsenheten. Hänsyn skulle med andra ord inte tas
till de väl så betydande värdeförändringarna som kan uppstå vid beslut som
indirekt riktar sig mot fastigheten. Skillnaden mellan direkt och indirekt
beslut är vidare i många fall endast formell. Ett aktuellt exempel kan belysa
detta: Oklarhet föreligger beträffande bruksvärdehyror för en stor grupp
fastigheter i en ort. I syfte alt få prejudicerande beslut låter parterna föra
frågan inför domstol beträffande en av fastigheterna. Domstolens beslut riktar
sig formellt mot endast en fastighet. Det är dock uppenbart att beslutet får
omedelbar inverkan på hyrorna för ett stort antal fastigheter och därmed på
deras värden. Det är knappast rimligt att rätten/skyldigheten till omtaxering i
detta och liknande fall bestäms enligt sådana slumpmässigt verkande
regler.

Frågan om den nya expropriationslagstiftningens inverkan
på den föreslagna omtaxeringsgrunden har tagits upp av flera remissinstanser,
bl. a. statens planverk, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anför bl. a.
att den nya expropriationslagstiftningen innebär att hänsyn vid expropriationser-sättningens
bestämmande i princip inte skall tas till värdestegring, som är hänförlig till
samhällets åtgärder. Detta innebär i grunden förändrade förutsättningar för värdeutvecklingen
på all mark som kan förväntas bli aktuell för tätbebyggelse. Konstruktionen
innebär vidare en uppmuntran till kommunerna att inge expropriationsansökan
eller på annat sätt förvärva marken innan plan- eller byggnadsbestämmelser
fastställts. Dessutom innebär lagstiftningen att ersättning inte utgår på
grund av sådana fastställelser varom nu är fråga och som sker efter den
tidpunkt då expropriationsansökan ingetts. Organisationen finner det därför
tveksamt, om omtaxeringsgrunden "fastställda plan- och byggnadsbestämmelser"
kommer att fylla någon praktisk funktion, om inte det förhållandet att expropriationsansökan
ingetts får utgöra en självständig om-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 45

taxeringsgrund. Liknande synpunkter anförs av Svenska
byggnadsentreprenörföreningen.

Sveriges
industriförbund anför beträffande den nya expropriationslagstiftningen bl. a.
att det är tveksamt om över huvud taget riktiga värden kan åsättas mark, som
kan bli föremål för ett expropriationsförfa-rande. I vart fall synes det
omöjligt i fortsättningen att ta hänsyn till sådana förväntningsvärden som man
hittills beaktat med hänsyn till att marken kan bli använd för tätbebyggelse.
Om inte vilket förbundet i första hand yrkar i skatteförfattningarna
uttryckligen stadgas att hänsyn inte får tas till värdestegring av nu angiven
art i vidare mån än den kan tänkas bh ersatt vid det framtida expropriationsförfarandet,
måste möjligheter införas till jämkning under mellanperioderna. Förbundet anför
vidare att nedsättning av taxeringsvärdet bör kunna ske, om under löpande
taxeringsperiod genom åtgärder från det allmännas sida t. ex. ändring av
beskattningsreglerna eller av expropriationsreglerna förutsättningarna för
prisbildningen på ifrågavarande fastigheter ändrats. Sveriges hantverks- och
industriorganisation har framfört synpunkter som liknar Sveriges
industriförbunds. Organisationen anför bl. a. att det är önskvärt, att
fastigheternas taxeringsvärde så långt som möjligt bringas att följa de
förändringar av fastighetsvärdena som är beroende av åtgärder från samhällets
sida. Regler för beskattning såväl avseende själva fastigheten som rörelse
och fysisk person samt expropria-tionsbestämmelserna får i allmänhet, sägs
det, avgörande betydelse för fastighetens marknadsvärde och påverkar bl. a.
kreditvärdigheten, särskUt för rörelseidkare. Vidare anför organisationen att,
sedan utredningen presenterat sitt betänkande, förslag till fysisk
riksplanering har framlagts. Förslaget medför, om det antas av riksdagen, att
stora delar av bl. a. landets ostkust beläggs med byggnadsförbud. Detta kommer
att medföra kraftiga sänkningar av värdet på obebyggd mark och motsvarande
stegring för bebyggd mark och därå uppförda byggnader. Organisationen anser
det därför motiverat att samhällsåtgärder av sådant slag att de påverkar
fastigheternas värde borde få utgöra självständig gmnd för omtaxering.

Ny taxering till följd av rörelsenedläggning

Det övervägande antalet remissinstanser har anslutit sig
till förslaget att rörelsenedläggning skall kunna utgöra omtaxeringsgrund.
Bland de remissinstanser som förordar denna omtaxeringsgrund är riksskatteverket,
skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och
Västernorrlands län, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation. Svensk industriförening och ve-riges jordägareförbund.
Åtskilliga remissinstanser anser emellertid att samma spärregel en femtedel
av taxeringsvärdet, dock minst 10 000 kr. bör gälla för omtaxeringsgrunden
"rörelsenedläggning" som för

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 46

övriga omtaxeringsgrunder, som avser värdeändringar, i
stället för som föreslagits hälften av taxeringsvärdet.

Sveriges
jordägareförbund anser att det med hänsyn till taxeringsvärdets inverkan på
storleken av kapitalskatterna är ytterst angeläget att fastigheter ej bhr åsatta
högre värden än vad som kan anses svara mot verkliga förhållanden. Om
exempelvis en familjeföretagare nedlägger sin rörelse helt eller delvis eller
tvingas till en alternativ användning av fastigheten och det då är uppenbart
att detta innebär en åtminstone till 20 "/o uppgående värdeminskning, kan
en nedsättning av värdet för honom ha stor betydelse. Sveriges hantverks- och
industriorganisation anser det inte motiverat att kräva så stor värdenedgång
som föreslagits för att omtaxering skall få ske. Enligt organisationens mening
bör femtedelsregeln få gälla även här. Organisationen vill i detta
sammanhang peka på den numera kraftigt höjda förmögenhetsskatten, vid vars
beräkning fastighetens värde har en ej oväsentlig betydelse.

En
särskild fråga om vad som skall avses med rörelsenedläggning tas upp av
skogsstyrelsen. Styrelsen anför att man med omtaxeringsgrunden i fråga främst
avsett de fall då driften läggs ned vid den dominerande eller enda industrin i
en mindre tätort och liknande fall. Ett näraliggande skäl, som ej diskuteras i
betänkandet, är ändrad markanvändning. En nedläggning av jordbruket och
överföring av marken till skogsmark på en fastighet bör enligt styrelsens
mening kunna utgöra skäl för en omtaxering. Eftersom svårigheterna att
uppskatta värdeförändringarna vid denna typ av värdeminskning inte torde vara
större än värdeminskning på grund av skogsavverkning, bör som värdegräns krävas
att förändringen skall medföra en minskning av taxeringsenhetens värde med
minst en femtedel, dock minst 10 000 kr.

Några
remissinstanser har behandlat frågan om inte det förhållandet att
förvärvsverksamheten återupptas på en taxeringsenhet skall utgöra omtaxeringsskäl.
Riksskatteverket anför att detta fall inte diskuterats i betänkandet. Det torde
förekomma att taxeringsenhet, vars taxeringsvärde tidigare nedsatts på grund
av rörelsenedläggning, på nytt tas i bruk för industriella ändamål e. d. 1
sådana fall bör enligt verkets mening finnas möjlighet att ompröva
taxeringsvärdet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framför liknande
synpunkter. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kan det vidare ifrågasättas
om inte möjlighet bör föreligga att, när ändrade förutsättningar är för handen
höja värden som nedsatts vid särskild fastighetstaxering eller vid allmän
fastighetstaxering uppskattats lågt på grund av ovisshet om fastighets
framtida användning i viss verksamhet. I detta sammanhang kan frågan om hur
anskaffningskostnad för byggnad som uppförts med lokaliseringsstöd skall
beräknas bli aktuell.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 47

Utredningens ståndpunkt att den indirekta värdenedsättande
effekten på omkringliggande bebyggelse av en rörelsenedläggning inte skall beaktas
vid den särskilda fastighetstaxeringen har diskuterats av några
remissinstanser.

Riksskatteverket delar utredningens uppfattning. Verket
anser att det är en fråga av vikt huruvida en omtaxeringsgrund som avser
rörelsenedläggning bör gälla också andra taxeringsenheter än den som direkt
berörs av händelsen, t. ex. villabebyggelse på ort som helt domineras av viss
industri. Givetvis kan det i vissa fall synas önskvärt att så blir fallet, men
verket ifrågasätter ändå, om en sådan ordning är praktiskt genomförbar. Dels
skulle svåra gränsdragningsproblem följa därmed, dels skulle svårigheter
föreligga vid bedömning av varaktigheten hos de verkningar som en nedläggelse
kan få.

Motsatt ställningstagande gör bl. a. länsstyrelsen i
Skaraborgs län, Sveriges industriförbund, Sveriges industri- och
hantverksorganisation och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anför bl. a. att utredningens avgränsning till den direkt
berörda fastigheten närmast synes vara förestavad av praktiska skäl, nämligen
svårigheten att uppskatta värdeminskning på bostadsbebyggelsen och önskvärdheten
av att inte låta den särskilda fastighetstaxeringen alltför mycket svälla i
omfattning. Även om länsstyrelsen har förståelse för dessa synpunkter, är
länsstyrelsen tveksam till det berättigade att låta praktiska synpunkter ta
över vad som i de enskilda fallen är det materiellt riktiga. Länsstyrelsen
anser också att man inte bör överdriva de praktiska olägenheterna av att vidga omtaxeringsmöjligheterna
till indirekt berörda fastigheter. Om man för de fall som här är i fråga
uppställer det av utredningen föreslagna stränga viUkoret att det skall röra
sig om en minskning av taxeringsenhetens värde med minst hälften, kan antalet
nya omtaxeringsfall inte bli så stort. De torde komma att begränsas till orter
i avfolkningsområden som har en enda eller en helt dominerande industri, som
nedlägger sin verksamhet utan att någon annan verksamhet i orten kommer i
stället. Leder detta till att villorna på orten förlorar mer än hälften av sitt
värde, synes det enda rimliga vara att också villorna omtaxeras. Detta kan
visserligen medföra ett betydande arbete för den taxeringsnämnd som skall göra
fastighetstaxeringar i orten, men omtaxeringen torde i sådana fall kunna ske
efter schablonmässiga gmnder. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att
man trots de betänkligheter som framförts borde överväga att låta nedläggning
av dominerande verksamhet på en ort utgöra omtaxeringsskäl för alla fastigheter
inom orten vars värde påverkas av nedläggningen. De facto innebär många gånger
företagsnedläggelser våldsamma prisfall på t. ex. villafastigheterna inom
orten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 48

Värdering m. m.

Länsstyrelsen i Hallands län anser i likhet med
utredningen att, såsom hittills gällt, särskild fastighetstaxering skall ske
enligt de grunder som tillämpats vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering. Kammarrätten i Stockholm förklarar att utredningens
uppfattning i frågan överensstämmer med domstolens.

Förslaget att vid den särskilda fastighetstaxeringen skall
ske en i princip ny värdering har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena.
Det tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan utom
tekniska högskolan i Stockholm.

Kammarrätten i Stockholm anför att den gällande
bestämmelsen att taxering som här avses skall ske "med iakttagande av de
ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt det senast åsatta
taxeringsvärdet avsett" från materiell synpunkt varit mycket olycklig.
Bestämmelsen har nämligen i enlighet med motiven (prop. 1932: 220) tolkats så
att vid åsättande av nytt taxeringsvärde ett tidigare taxeringsvärde ej får
rubbas i vidare mån än som föranletts av just den omständighet som är skäl till
den nya taxeringen; inte ens om det urspmngliga taxeringsvärdet uppenbarligen
varit felaktigt. Den av utredningen hävdade principen att en helt ny värdering
skall göras av alla fastigheter, för vilka omtaxeringsskäl föreligger, inte
endast undanröjer många till synes helt onödiga tillämpningssvårigheter, utan
möjliggör dessutom en på materiella skäl grundad ny taxering av fastigheterna.
Den tillåter såväl rättelse av tidigare felaktigheter som beaktande av alla
omständigheter som orsakat värdeförändring å fastigheten. Även från praktisk
synpunkt är nytaxering att föredra med hänsyn till de avsevärda svårigheter,
som föreligger att nå ett rättvisande taxeringsvärde, då värderingen sker i
form av partiell värdering, eftersom en sådan värdering inte anknyter till det
skick, i vilket fastigheten befinner sig vid taxeringstillfället.

Länsstyrelsen i Hallands län anför att genom en
bestämmelse med innebörd att helt ny värdering skall ske lagfästes en
värderingsprincip, som riksskattenämnden beträffande vissa omtaxeringsfall
lämnat anvisning om redan vid 1971 års taxering och som taxeringsnämnderna
även i andra fall, särskilt i fråga om småhusfastigheter, funnit det nödvändigt
använda i det praktiska taxeringsarbetet. Länsstyrelsen finner det inte heller
stötande från rättssäkerhetssynpunkt,,utan tvärtom ägnat att skapa rättvisa,
att eventuella felaktigheter vid tidigare taxering kan rättas till i de fall då
fastighet av något skäl bör omtaxeras.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att förslaget får
den följdeffekten att rättelse vid omtaxeringen kan ske även av felaktigheter
av olika slag, som förelupit vid den föregående fastighetstaxeringen. En

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 49

sådan
rättelse innebär ett upprivande av en lagakraftvunnen taxering utan att talan
härom väckts genom besvär av någon part. Delegationen ställer sig av
principiella skäl tveksam härtill men finner liksom utredningen praktiska skäl
tala för en total omvärdering. Härtill kommer att möjligheterna att genom
extraordinära besvär åstadkomma rättelse av förelupna felaktigheter vid
fastighetstaxering fr. o. m. år 1971 vidgats avsevärt. Mot bakgmnd härav anser
sig delegationen kunna tillstyrka förslaget till ändrade värderingsprinciper.

Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund påpekar att totalvärdering skulle medföra ett betydande arbete för
både fastighetsägare och taxeringsmyndigheter. Förbundet förutsätter att
övergången tUl en ny värderingsprincip inte skall behöva förhindra att partiell
redovisning och omvärdering genom lämplig undantagsbestämmelse får tillämpas i fall
som t. ex. tUlkomsten av enstaka byggnader i stora samtaxerade industrikomplex.

Kritik
mot förslaget har, som nyss framhållits, anförts av tekniska högskolan i
Stockholm. Högskolan anser att såväl principiella som vissa praktiska skäl
talar för ett bibehållande av den partiella värderingsmetoden så långt detta
är värderingstekniskt möjligt. Högskolan anför att den föreslagna förändringen
principiellt innebär att vid särskUd fastighetstaxering åsätt värde kommer
att inkludera utöver värdeändringarna på grund av det föreliggande omtaxeringsskälet
även sådan värdeminskning/ökning som föranleds av t. ex. förslitning och reparationer,
som inte föranleder ändring i taxering för andra, inte omtaxerade fastigheter.
På liknande sätt kommer ojämnheter och felaktigheter vid den allmänna
taxeringen att justeras beträffande omtaxerade fastigheter men inte för de
övriga. Även om betydelsen av den olika behandlingen av skilda
fastighetsägarekategorier inte bör överdrivas, framstår det som helt onödigt
att låta den särskilda fastighetstaxeringen få denna effekt. Beträffande
rättelse av felaktigheter finns dessutom speciella förfaranden, varvid noga
specificeras de fall där rättelse får ske. Det synes principiellt oriktigt att
nu införa regler som innebär att rättelser för fastigheter som av helt andra
anledningar görs tUl föremål för omtaxering kan ske helt oberoende av dessa
speciella förfaranden. Beträffande de mera praktiska aspekterna på den
föreslagna ändringen noterar högskolan bl.a. att metoden "helt ny.värdering"
i vissa fall kommer att ge egendomliga resultat vid utnyttjandet av de värderingsinstmment
som framtagits inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Förhållandet kan
exemplifieras med värdering av småhus med hjälp av byggnadsvärdetabeU P. På
grund av den använda klassindelningen för bl.a. storlek och standard kan
därvid en given fysisk förändring av två grannfastigheter ge högst olika utslag
i taxeringsvärde.

Det
undantag från principen om ny värdering som föreslagits beträf-

4
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 49

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 50

fande
skogsbruksvärdet har i huvudsak upptagits positivt. Förslaget tillstyrks av
bl. a. riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i
Hallands län och Lantbrukets skattedelegation.

Skogsstyrelsen
anser det vara riktigt att hänsyn skall tas till värdeökning genom tiUväxt i
de fall omtaxering skall ske på grund av värdeminskning av skogsbeståndet.
Däremot anser styrelsen det tveksamt, om det särskilda skäl för att trots
undantagsregeln ändock ompröva skogsbmksvärdet som utredningen exemplifierat är
godtagbart. Det fall som avses, nämligen att taxeringsvärdet bör höjas på grund
av nybyggnad men den avverkning som skett inte är så omfattande att avverkningen
i och för sig utgör omtaxeringsskäl, innebär att fastigheten kan komma att
behandlas gynnsammare än kringliggande fastigheter, som genom avverkning
nedbringat skogsbruksvärdet i motsvarande omfattning men inte kan åberopa
något skäl för omtaxering. Om inte andra tyngre vägande skäl kan åberopas för
avsteg från undantagsregeln, bör enligt skogsstyrelsen sådana avsteg ej göras.

Förslaget
att en beloppsmässigt bestämd minimigräns skall vara villkor för omtaxering i
vissa fall har intresserat många remissinstanser. Förslaget har i princip
tillstyrkts av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Riksskatteverket
framhåUer att det är angeläget att antalet ärenden vid de särskilda
fastighetstaxeringarna begränsas i största möjliga utsträckning till sådana
fall som med hänsyn till beskattningskonsekvenserna är ekonomiskt motiverade.
Höjningar eller sänkningar av taxeringsvärden medförande ändringar vid
inkomstbeskattningen med en enda skattekrona kan ej anses motiverade med hänsyn
till de relativt höga kostnader som taxeringsförfarandet för med sig. Verket
delar därför utredningens uppfattning att en minimigräns för värdeändring, som
skall leda till omtaxering i de fall femtedelsregeln skall gälla, är önskvärd.
Den föreslagna gränsen på 10 000 kr. får därvid anses skälig. Liknande
synpunkter anförs av Svenska kommunförbundet.

Några
remissinstanser anser att minimigränsen bör sättas högre än vad utredningen
föreslagit. Statskontoret föreslår sålunda en beloppsgräns på 20 000 kr. Detta
borde, anför kontoret, rimligen innebära att ytterligare ett stort antal omtaxeringsärenden
elimineras utan att därav följande skattekonsekvenser skulle ha nämnvärd
betydelse för vare sig stat och kommun eller enskild.

Lantmäteristyrelsen
anser att spärregeln är lämpligt utformad i princip genom att den innehåller
både en relativ och en absolut minimigräns. Styrelsen anför vidare att då den
taxeringsnivå som valts vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, 75 */o av
saluvärdesnivån, torde vara ett uttryck för den värderingsosäkerhet som
föreligger, man i stället för en femtedel synes böra välja
relationstalet en fjärdedel

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 51

(25 "/o). Den absoluta gränsen bör enligt styrelsen
kunna sättas till 20 000 kr. Tekniska högskolan i Stockholm anför liknande
synpunkter.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller att
det inom vissa delar av landet förekommer låga taxeringsvärden. Där kan ett
högt minimibelopp försvåra en befogad omtaxering. Det pekas på förefintligheten
av gruppbebyggelse med många likartade fastigheter. Risk finns att
likformigheten i taxeringen skulle rubbas av den slumpmässiga omständigheten,
att skUlnad föreligger i byggnadsår.

I detta sammanhang har tagits upp frågan om en beloppsmässigt
bestämd övre gräns utöver vilken ny taxering alltid skall ske.

Svenska
sparbanksföreningen anser att beloppsmässigt stora förändringar i värdet bör
föranleda omtaxering oberoende av femtedelsregeln. Som skäl härför anför
föreningen att industrier ofta har behov av högre taxeringsvärden som säkerhet,
t. ex. vid nyemittering av obligationslän. Vida!'e kan en sådan regel enligt
föreningen vara motiverad av att fastigheterna tenderar att bli större och
större. Hela kvarter, som tidigare utgjorts av åttatio fastigheter,
sammanslås ofta vid nybebyggelse till en enda fastighet. Samma förhållande
gäller för industrianläggningar, som oftast utgör en fastighet med åtskilliga
byggnader. Förslagsvis kan enligt föreningen en övre beloppsgräns sättas vid 1
milj. kr. Riksskatteverket är av den uppfattningen att en övre gräns i många
fall är önskvärd, bl. a. med hänsyn till förslaget att slopa den nu gällande omtaxe-ringsgmnden
fortsatt bebyggelse. Gränsen bör dock dras relativt högt, förslagsvis vid 500
000 kr. Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten i Stockholm och
lantbruksstyrelsen hksom länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt
Västernorrlands län.

Sveriges
industriförbund har tagit upp frågan om värdenedgång av viss storlek skall
utgöra omtaxeringsskäl. Förbundet anser att omtaxering alltid skall få ske vid
en värdenedgång om 100 000 kr. Skäl till värdenedgången bör därvid kunna vara
inte bara de som angetts i betänkandet utan även varje sådant förfogande från
det allmännas sida som verkar sänkande på en fastighets värde. Vid värdeökning
anser förbundet att hänsyn endast skall tas till de omtaxeringsskäl som föreslagits.
Förbundet godtar de värdegränser, som därvid föreslagits.

Lantmäteristyrelsen anser att någon övre beloppsgräns för
ny taxering inte bör fastställas. Enligt lantmäteristyrelsens uppfattning är
det lämpligt att regeln om beloppsspärr inte innehåller en absolut
maximigräns, eftersom osäkerheten vid värdering har samband med värdets
storlek.

I övrigt har följande värderingsfrågor observerats.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att då flera mot
varandra verkande värdeändringar föreligger, omtaxering bör ske endast om
nettoändringen överstiger värdegränsen. Denna uppfattning torde vara i kon-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 52

sekvens
med förslaget att flera åt samma håll verkande värdeändringar skall
sammanläggas vid bedömningen av om omtaxeringsskäl föreligger. Några praktiska
svårigheter vid tUlämpningen av en regel med innebörd att endast en
tillräckligt stor nettoändring bör föranleda omtaxering torde endast undantagsvis
uppkomma.

Tekniska högskolan i
Stockholm anför att utredningens förslag att inte tillåta "kvittning"
meUan värdeökning och värdeminskning enligt högskolans mening får egendomliga
konsekvenser. Trots att för varje omtaxeringsskäl femtedelsregeln (resp. tiotusenkronorsregeln)
anges som spärr mot onödig omtaxering, kan resultatet bli att fastigheter som
totalt undergått mindre ändring än 20 »/o (10 000 kr.) ändock blir föremål för omtaxering.
Utredningen har observerat förhållandet men ansett det acceptabelt. Högskolan
framhåller att den här har en annan uppfattning och förordar tUlämpning av en
nettoberäkning för undvikande av resultat av angiven art.

Deklarationsskyldighet
m. m. vid särskild fastighetstaxering

Nuvarande
ordning

Föreligger
vid ingången av år då allmän fastighetstaxering inte skall ske omständighet,
som bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, är den som då var ägare av
fastigheten skyldig att utan anmaning avge särskild fastighetsdeklaration (178
§ 1 mom. första stycket TF). Om en taxeringsenhet efter senaste
fastighetstaxering delats upp på flera ägare, skall särskUda
fastighetsdeklarationer avges av varje ägare beträffande hans del av
taxeringsenheten (178 § 1 mom. andra stycket). Deklarationen skall lämnas senast
den 15 februari (178 § 4 mom. första stycket). Den som kan antas vara skyldig
att avlämna särskild fastighetsdeklaration eller annan uppgift får anmanas att
avge sådan deklaration resp. uppgift (180 § första stycket). Ägare av fastighet
ar efter anmaning skyldig att till ledning för fastighetens taxering avge
särskild fastighetsdeklaration liksom uppgift om andra förhållanden än dem som
skall anges i deklarationen (178 § 2 mom.). Om deklaration eller uppgift, som uppgtftsskyldig
skall lämna, inte är upprättad på föreskrivet sätt, får den deklarations-
eller uppgiftsskyldige anmanas att avhjälpa bristen (180 § andra stycket).
Vite får föreläggas i anmaning utom då den gäUer skyldighet för ägare att
lämna uppgift om andra förhållanden än dem som anges i deklarationsformuläret.
I övrigt gäller om anmaning vad som bl. a. föreskrivs i 52 §, enligt vilken
paragraf anmaning skaU innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna
deklaration eller uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst
fem dagar efter delfåendet (181 § andra stycket). Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet inte avger sär-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 53

skild fastighetsdeklaration eller uppgift enligt 178 § 2
mom. döms till böter (199 § andra stycket).

Bestämmelserna i 65 § TF gäller i tillämpliga delar vid
särskild fastighetstaxering (185 § första stycket). Enligt 65 § skall, där
hinder ej möter, tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig då anledning
förekommer att åsätta honom taxering med avvikelse från hans deklaration.
Detta gäller dock inte i fråga om felräkning e. d. eller eljest då yttrande
uppenbarligen inte behövs för frågans bedömande. Taxeringsnämnds beslut om
taxering skall föreligga senast den 31 maj under taxeringsåret. Senast den 15
juni skall nämndens handlingar sändas in tih länsstyrelsen (188 §).

Underrättelser om taxeringsnämndens beslut skall sändas tUl
vederbörande fastighetsägare genom den lokala skattemyndighetens försorg så snart
det kan ske (189 § första stycket TF). I underrättelsen skall lämnas upplysning
om innehållet i beslutet och, i förekommande fall, de delvärden som bestämts.
Vidare skall underrättelsen innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid
anförande av besvär över beslutet (189 § andra stycket).

Utredningen

Utredningen konstaterar att en fastighetsägare enligt
nuvarande bestämmelser är skyldig att deklarera till ledning för den särskilda
fastighetstaxeringen, om någon av de i 12 § 2 mom. KL angivna omständigheterna
inträffat. Möjligheten att få in deklarationer för taxeringen är knuten tUl
dels ägarnas kunskap om att årlig taxering av fastigheter äger mm, dels deras
kunskap om den principiella deklarationsskyldigheten, dels deras möjlighet att
avgöra om deklarationsskyldighet föreligger på grund av bestämmelserna i 12 §
2 mom. KL.

Enligt
utredningens uppfattning är allmänheten i stor utsträckning obevandrad i
reglerna för den särskilda fastighetstaxeringen. Deklarationsfrekvensen sägs
ha varit låg. Utredningen erinrar om att det till 1971 års särskUda
fastighetstaxering har införts nya regler i syfte att sprida kännedom om
deklarationsskyldigheten. I 88 § första stycket 2) taxeringskungörelsen (1957:
513) föreskrivs sålunda numera att lokal skattemyndighet skall, om det kan
antas att fastighet enligt 12 § 2 mom. KL bör åsättas nytt taxeringsvärde,
ombesörja att fastighetens ägare senast den 1 februari under taxeringsåret tillställs
skriftligt meddelande angående föreskrifterna om deklarationsskyldighet.
Emellertid har enligt utredningen inte heller denna nya föreskrift lett till
att deklarationsfrekvensen blivit tillfredsställande. Enligt vissa uppgifter
som utredningen fått är antalet deklarationer, som avlämnats innan erinrings-
eller an-maningsförfarande inletts, i vissa distrikt så lågt som ca 15 "/o
av det antal som bort avlämnas. Enligt en av utredningen företagen stickprovsun-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 54

dersökning, omfattande sju fögderier, har innan anmaningar
utsänts antalet inkomna deklarationer uppgått till omkring 50 o/o av vad som
rätteligen borde ha inkommit.

I
diskussionen om det lämpligaste sättet att få underlag för den särskilda
fastighetstaxeringen tar utredningen upp alternativet att införa skyldighet
för fastighetsägarna att antingen separat eller i samband med inkomsttaxeringen
årligen deklarera till ledning för fastighetstaxering med angivande bl. a. av
om förändringar inträffat på fastigheten. Denna utväg vill emellertid
utredningen inte välja bl. a. med tanke på den omfattning deklarationssystemet
redan har och den belastning för allmänheten, som redan det nuvarande
deklarationsförfarandet innebär. Utredningen påpekar att dess förslag i vissa
hänseenden innebär en utökning av katalogen över omtaxeringsgrunder. Man kan
därför inte räkna med att förslaget skall medföra någon nämnvärd förbättring i
fråga om deklarationsskyldighetens fullgörande. Utredningen anser att man inte
heller genom informationsverksamhet av rimlig omfattning kan uppnå godtagbara
förhållanden i fråga om deklarationsförfarandet.

Mot bakgmnd
av det nu anförda har utredningen kommit till den uppfattningen att
skyldigheten att utan anmaning avge särskild fastighetsdeklaration kan
avskaffas utan nämnvärda olägenheter. Förfarandet föreslås i stället skola
bygga på uppgifter från myndigheter om inträffade omständigheter i förening
med dels skyldighet för fastighetsägarna att deklarera endast efter anmaning,
dels rätt för fastighetsägaren att avge deklaration om han anser omtaxeringsskäl
föreligga.

I det
system som utredningen föreslår skall till grund för den särskilda fastighetsta.xeringen
således i stället för deklarationer i första hand ligga uppgifter från olika
myndigheter om fastighetsbildningar, byggnadslov m. m. Såvitt angår
fastighetsbildningen åsyftas de s. k. Hb-uppgifterna, som
fastighetsregistermyndigheterna har att avlämna beträffande
fastighetsbildningar. När det gäller förändringar i byggnadsbeståndet avses de
uppgifter om bevUjade byggnadslov, som byggnadsnämnderna skall lämna enligt
139 § 1 mom. TF. I fråga om plan- och byggnadsbestämmelserna m. m. förutsätter
utredningen att föreskrift skaU kunna meddelas i administrativ ordning om
skyldighet dels för länsstyrelserna att tillställa de lokala
skattemyndigheterna avskrift av alla fastställda plan- och
byggnadsbestämmelser, dels för lantbruksnämnderna att på motsvarande sätt
underrätta om sådana beslut som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

Fastighetsägarna avses, som nyss antytts, få ha kvar sin
möjlighet att deklarera när de önskar påkalla ny taxering. I sådant fall bör
liksom nu deklaration avges av den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets
ingång. Föreskriften i nuvarande 178 § 1 mom. andra stycket

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 55

om
deklarationsskyldighet för flera ägare, då en taxeringsenhet delas upp, är enhgt
utredningen inte längre behövlig och bör således upphävas.

Fastighetsägare,
som själv önskar avge deklaration, bör enligt utredningen beredas allt det
tidsutrymme härför, som är möjligt att ge med hänsyn till taxeringsarbetets
behöriga fortgång. Det föreslås att deklaration, som avges utan anmaning, inte
skall behöva inges förrän den 31 mars under taxeringsåret i stället för såsom f.
n. den 15 februari. Härigenom vinns enligt utredningen någon lättnad i arbetet
på fögderierna, då deklarationsavlämnandet med därav följande sorteringsarbete
kan spridas ut under en något längre tid.

Utredningens
förslag i fråga om inskränkning av deklarationsskyldigheten föranleder
följdändringar. Bestämmelserna om rätt att utfärda anmaning att deklarera samt
att lämna vissa uppgifter och upplysningar bör stå kvar. Bestämmelserna om rätt
att utfärda anmaning till deklarations- och uppgiftsskyldig, som underlåtit
att avge deklaration eller uppgift eUer som inte avgivit deklaration eller
uppgift i föreskriven ordning, bör liksom bestämmelsen om skyldighet för
fastighetsägare att efter anmaning deklarera och lämna uppgift om andra förhåUanden
än sådana, som skall anges i deklarationen, däremot utgå och ersättas av en
generell bestämmelse om att fastighetsägare efter anmaning är skyldig att avge
deklaration. Särskild föreskrift om rätt att anmana uppgiftsskyldig är enligt
utredningen inte behövlig, och föreskriften därom kan således utgå.

Brandförsäkringsanstalt
är redan enligt gällande föreskrifter skyldig att efter anmaning lämna uppgift
om försäkringsvärde. Anmaning bör inte komma i fråga beträffande uppgifter från
t. ex. byggnadsnämnder. Föreskriften om skyldighet för fastighetsägare att
deklarera efter anmaning synes böra kompletteras med bestämmelser för de fall
i vilka anmaning skall ske. Anmaning bör utfärdas, om det kan antas att vid
årets ingång förelegat förhållande av beskaffenhet att böra föranleda ny taxering
av fastigheten. Deklaration skall emellertid inte behöva infordras, om detta
uppenbarligen inte är nödvändigt för taxeringen. Den som avgivit en
bristfällig deklaration bör kunna anmanas att avhjälpa bristen. Likaledes bör
han kunna anmanas att till ledning för taxering av fastigheten lämna uppgift
om andra förhållanden än sådana som skall anges i deklarationen.

Särskild
fastighetsdeklaration, som skall avges på grund av anmaning, skall f. n.
avlämnas inom tid, som föreläggs i anmaningen. Skyldighet föreligger
emellertid inte att avlämna sådan deklaration tidigare än den skolat avlämnas
utan anmaning. Anmaning skaU innehålla föreläggande om den tidpunkt då
deklarationen skall vara avlämnad. Avlämnandet skaU ske inom viss efter
omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Särskilda
svårigheter kan föreligga för fastighetsägare, som är bosatta på annan ort än
där fastigheten är belägen, att snabbt få

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 56

fram
uppgifter till deklarationen. Utredningen anser därför lämpligt att sluttiden
för avgivande av särskild fastighetsdeklaration inte får bestämmas till
tidigare dag än tionde dagen efter det den anmanade fått del av anmaningen. Med
hänsyn till att den sedvanliga deklarationsdagen är den 15 febmari bör
tidigare dag för deklarationsavlämnande än den 15 februari över huvud taget
inte få anges i anmaning. Det bör också föreskrivas att deklaration, som avges
efter anmaning, skall avlämnas till den som utfärdat anmaningen.

Vite
föresläs få föreläggas i anmaning endast när det är fråga om förnyad anmaning
att avge deklaration eller anmaning till brandförsäkrings-bolag eller till
fastighetsägare att komplettera en avgiven deklaration. Bestämmelsen om böter
för den, som uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet underlåter att avge särskild
fastighetsdeklaration eller uppgift om andra förhållanden än de som skaU anges
i deklarationen, föreslås ändrad till följd av att deklarationsskyldigheten
föreslås skola inskränkas. Straffbestämmelsen bör sålunda avse den som anmanats
att avge särskild fastighetsdeklaration eller den som anmanats att avlämna
uppgift om andra förhållanden än sådana som skall anges i deklaration men som
underlåter att avge deklaration resp. uppgift.

Utredningen
anför att det i och för sig är önskvärt med underrättelse till fastighetsägaren
om tilltänkt taxering i alla de fall då fråga om taxering är aktuell.
Emellertid anser utredningen det knappast möjligt att i sådan omfattning
utvidga arbetsuppgifterna vid särskUd fastighetstaxering. Med hänsyn till
förslaget om inskränkning av deklarationsskyldigheten anser utredningen det emeUertid
vara nödvändigt att utvidga underrättelseskyldigheten i viss mån. ÅtskUlnad
bör göras mellan de fall, då särskild fastighetsdeklaration inte avgetts, och
de fall då sådan deklaration avgetts. 1 förstnämnda fall bör gälla generellt
att taxeringsnämnden skall bereda fastighetsägaren tillfälle att yttra sig.
Det bör vidare föreskrivas att taxeringsnämnden i samband därmed skall
underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående
delvärden samt om anledningen till den nya taxeringen.

När
särskild fastighetsdeklaration avgetts bör enligt utredningen, i ar-betsbesparande
syfte, inte föreligga någon generell skyldighet för taxeringsnämnden att på
det förberedande stadiet kommunicera med fastighetsägaren. Skyldigheten att
inhämta yttrande från fastighetsägaren bör begränsas till att gälla avvikelse i
väsentligt hänseende från uppgift som lämnats i deklarationen. Det föreslås att
taxeringsnämnden, när den bereder fastighetsägaren tillfälle att yttra sig,
samtidigt skall underrätta ägaren om innebörden av den ifrågasatta avvikelsen
och om de tilltänkta värdena.

Om
utredningsförslaget godtas, blir endast de fastighetsägare vilkas deklarationer
i huvudsak följts vid taxeringen utan underrättelse om den

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 57

tilltänkta taxeringen. De fall där deklarationen följts
utgör enligt utredningen huvudparten av omtaxeringsärendena. En förhållandevis
stor arbetsinsats torde sålunda kunna sparas, om underrättelser om tilltänkta värden
inte utsänds i dessa fall. Fastighetsägarna torde i dessa fall ej heller ha
något större intresse av att få underrättelse.

Utredningen anser att det i överensstämmelse med 18 §
förvaltningslagen (1971:290) bör införas en bestämmelse om att upplysning om
skiljaktig mening mot taxeringsnämndens slutgiltiga beslut, som antecknats i
protokoll eller annan handling, skall lämnas i underrättelse om slutiig
taxering av fastighet. Av praktiska skäl bör sådan upplysning till skillnad
från vad som föreskrivits i 18 § förvaltningslagen lämnas i samtliga
underrättelser om slutlig taxering. Till följd härav bör taxeringsnämndsordförandens
underrättelseskyldighet gentemot lokal skattemyndighet utvidgas till att avse
sådan skiljaktig mening av ordföranden eller annan ledamot som antecknats i
protokoll eller annan handling.

Remissyttrandena

Förslaget att slopa deklarationsskyldigheten vid den
särskilda fastighetstaxeringen har fått ett blandat mottagande. Nio
remissinstanser avstyrker förslaget. Återstoden av remissinstanserna
tillstyrker detsamma eller lämnar det utan erinran. Bland de remissinstanser
som uttryckligen uttalat sig för förslaget är riksskatteverket,
lantbruksstyrelsen, tekniska högskolan i Stockholm, länsstyrelserna i
Kronobergs och Värmlands län. Svenska kommunförbundet. Föreningen Sveriges
fögderichefer, Svensk industriförening och Lantbrukets skattedelegation.

Riksskatteverket framhåller att det inte är
tillfredsställande att deklarationsskyldigheten vid särskild fastighetstaxering
är beroende av fastighetsägarens kännedom om huruvida någon omtaxeringsgrund
är för handen samt dessutom av hans egen bedömning av huruvida hans fastighets
värde genom exempelvis förändringar i byggnadsbeståndet så förhöjts att
taxeringsvärdet bör höjas med en femtedel. Lokal skattemyndighet skall senast
den 1 febmari taxeringsåret meddela ägare av sådan fastighet, som kan antas
böra åsättas nytt taxeringsvärde, om deklarationsskyldigheten. Trots detta
har, som utredningen påvisat, deklarationsskyldigheten fullgjorts dåligt.
Skattemyndigheterna har numera tillgång till så omfattande information om
fastighetsbeståndet att denna kan utgöra underlag för ett anmaningsförfarande.
Materialet är dock ej så fullständigt att alla omtaxeringsfall framgår därav.
Det förekommer exempelvis att om- och tillbyggnad sker utan byggnadsnämnds
vetskap. Inte heller är lokalkännedomen inom de särskilda
fastighetstaxeringsnämnderna tillräckligt stor för att omtaxering i sådana fall
skall komma till stånd. Även om det sistnämnda i och för sig talar för ett
bevarande av deklarationsskyldigheten, får de av utredningen anförda skälen
för att slopa skyldigheten anses väga tyngre.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 58

Föreningen
Sveriges fögderichefer tillstyrker förslaget under fömtsättning att lämpliga
rutiner för anmaning och kommunicering införs. Föreningen förklarar sig dela
åsikten att en taxeringsnämnd även utan tillgång till deklaration ofta har
tillräckligt underlag för att åsätta en riktig taxering. Detta gäller bl. a.
vid åsättande av markvärden i samband med tomtavstyckningar. Det är likaledes
riktigt att det i många fall är svårt för en fastighetsägare att avgöra om
deklarationsskyldighet föreligger. Båda dessa skäl talar för att den nuvarande
deklarationsplikten avskaffas. Om så sker måste emellertid lämpliga mtiner
skapas, som gör det möjligt att lätt få in deklaration, då sådan behövs för
taxeringen. Så är t. ex. fallet då en fastighet varit föremål för ny- eller
ombyggnad. Enligt föreningens mening måste därför ett smidigt och enkelt anmaningsförfarande
tillgripas. Detta kan lämpligen ske genom att dataför-tryckta anmaningsblanketter
framställts i den omfattning som lokal skattemyndighet bedömer nödvändigt. Omkring
månadsskiftet januarifebruari bör sedan anmaningarna underskrivas av
taxeringsnämndsordförandena i de fall dessa anser deklaration erforderlig.
Sedan anmaningarna kompletterats med deklarationsblanketter kan lokal
skattemyndighet ombesörja expedieringen. En rutin i huvudsaklig överensstämmelse
med vad här föreslagits medför att taxeringsnämndernas arbete varken försenas
eller försvåras i jämförelse med nuläget. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelsen i Värmlands län och Svenska kommunförbundet.

Statskontoret,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Skaraborgs samt Kopparbergs län och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund är kritiskt inställda till förslaget.

Statskontoret
anför att förslaget att slopa skyldigheten att utan anmaning avge
fastighetsdeklaration medför vissa fördelar ur den enskildes synvinkel.
Ombyggnad av bostad varvid inga ingrepp i bärande delar, rökgångar m. m. görs,
kan emellertid ske utan byggnadslov. Uppgift om dessa fall, som kan avse
betydande belopp, torde inte komma den lokala skattemyndigheten till del. Det
nu sagda gäller i än högre grad ekonomibyggnader för jordbmk som uppförs inom
område med enbart utomplansbestämmelser. Mot bakgrund härav anser sig statskontoret
inte kunna tiUstyrka utredningens förslag att generellt slopa skyldigheten att avlämna
fastighetsdeklaration utan anmaning.

Även
länsstyrelsen i Hallands län m. fl. länsstyrelser anser att deklarationsskyldigheten
utan anmaning skall finnas kvar. Att deklarationsskyldigheten hittills i
praktiken fullgjorts i ringa utsträckning sägs vara ett problem som man får
försöka komma tUl rätta med på annat sätt. Det system, som tillämpades vid 1971
års särskUda fastighetstaxering, med meddelanden s. k. förtida erinringar
före den 30 januari till fastighetsägare, som kunde tänkas vara
deklarationsskyldiga, synes ha fun-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 59

gerat
väl. Efter det meddelandena sänts ut synes deklarationer eller upplysning om
att och varför deklarationsskyldighet inte ansågs föreligga ha inkommit i
nöjaktig omfattning. Metoden med förtida erinran fyller samma ändamål men är
mera formlös än ett anmaningsförfarande. Den har också den fördelen, att
taxeringsarbetet kan komma i gång tidigare än vad fallet skulle bli vid ett anmaningsförfarande
med de tidsgränser utredningen föreslår. Även den synpunkten att informationen
till fastighetsägaren bör göras mer lättillgänglig framförs.

Länsstyrelsen i Kalmar län
framför den synpunkten att ett slopande av skyldigheten att utan anmaning avge
deklaration innebär att fastighetstaxeringsnämnderna så gott som helt kommer
att sakna material att bearbeta vid taxeringsperiodens början i avvaktan på att
utsända anmaningar får effekt. En redan knappt tilltagen taxeringsperiod
skulle alltså förkortas ytterligare.

Som
fömtsättning för förslaget att slopa deklarationsskyldigheten har utredningen,
som tidigare nämnts, tänkt sig ett system enligt vilket uppgifter om
fastighetsbildningar, byggnadslov, fastställda plan- och byggnadsbestämmelser,
vissa beslut av lantbruksnämnd m. m., skall lämnas av vederbörande myndighet.
Denna tanke har rönt viss uppmärksamhet.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anför att ansökan om lantmäteriför-rättning skall inges inom
viss tid efter avyttringen. Uppgifter om dylika ansökningar skulle vara
värdefulla vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Byggnadslovsrapporteringen
har tagits upp av några remissinstanser.

CFD
pekar bl. a. på behovet av samordning av pågående arbeten med
byggnadsredovisning i fastighetsdatabanken och fastighetslängderna och vidare
på lämpligheten av att låta byggnadsrapporteringen avse dagen för stombesiktning
eller slutbesiktning. CFD föreslår att bestämmelserna om byggnadslov blir
föremål för fortsatt övervägande. CFD framhåller vidare att i det nya
fastighetsregistret i fastighetsdatabanken kommer att ingå uppgift om gällande
planer, byggnadsbestämmelser o. d. TiU databanken föreslås i CFD:s promemoria
"Fastighetsdatabankens registerkartverk" höra ett registerkartverk
bestående av olika versioner, av vilka den föreslagna bestämmelseversionen är
av största intresset i sammanhanget. Om den föreslagna rapportskyldigheten
införs, torde den därför behöva gälla bara till dess databanken föreligger i
driftskede. Det kan emellertid ifrågasättas, anser CFD, om den föreslagna
rapportskyldigheten är ägnad att ge taxeringsmyndigheterna nödvändiga
uppgifter på ett rationellt sätt ens under denna övergångstid. Sannolikt skulle
betydligt mindre tidsåtgång krävas totalt, om urvalet av värdepåverkande planer
och bestämmelser skedde inom länsstyrelsens planeringsenhet av personal som
redan av andra skäl sysslar med planredovisning. Det för taxeringen intressanta
materialet kunde då presenteras för lokala skattemyndigheten i begränsad och
lättillgänglig form, eventuellt även med

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 60

synpunkter på värdeförändringen enligt normer som angetts
av taxeringsmyndigheterna. CFD föreslår dock att frågan om rapportering angående
planer och bestämmelser blir föremål för fortsatt övervägande.

Statens planverk delar uppfattningen att
byggnadsrapporteringen bör avse slutbesiktningen. Verket anför bl. a. att
underrättelse om byggnadslov skulle ha mycket ringa värde för den lokala
skattemyndigheten därför att underrättelsen varken lämnar besked om huruvida
den åtgärd som byggnadslovet avsett över huvud taget kommer till stånd eller
ger besked om tidpunkten för de förändringar som kan påverka laxeringen. Det är
nämligen ingalunda ovanligt att fastighetsägaren endera helt avstår från att
genomföra förändringarna eller under ett antal år dröjer med att fullborda dem.
Vad som däremot är av vikt för den lokala skattemyndigheten är enligt
planverket att snarast få besked om att förändringen kommit till stånd. Enligt
62 § 1 mom. byggnadsstadgan (1959: 612) skall anmälan göras till byggnadsnämnd,
då uppförande eller ändring av byggnad, vartill byggnadslov erfordras,
slutförts. Sådan anmälan skall enligt 61 § 4 mom. avges av den ansvarige arbetsledaren.
Först då, men inte tidigare, torde skäl föreligga att ifrågasätta behovet av
om- eller nytaxering på de gmnder som anges i utredningens förslag till
bestämmelser i 13 § 1 mom. KL. Kännedom om anmälan att byggnadsarbete slutförts
bör sålunda föranleda anmaning att avge särskild fastighetsdeklaration. Det är
därför enligt verkets mening lämphgt att bestämmelsen i 139 § TF om byggnadsnämnds
skyldighet att lämna lokal skattemyndighet uppgift om beviljade byggnadslov
ersätts med en bestämmelse om skyldighet för nämnden att underrätta
skattemyndigheten om inkommen anmälan enligt 62 § 1 mom. byggnadsstadgan att
byggnadsarbete slutförts.

Länsstyrelsen i VärnUands län anför att en allmän
erfarenhet torde vara att byggnadslovsrapporteringen ännu inte börjat fungera
tillfredsställande i alla kommuner, sannolikt mest beroende på att det
alltjämt råder ovisshet om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras. Centralt
fastställda blanketter skulle antagligen kunna lösa en del av de problem som
kvarstår. I detta sammanhang vill länsstyrelsen också påpeka att man i vart
fall med nuvarande byggnadslagstiftning normalt inte får rapporter om
tillkomsten av nya driftbyggnader på jordbruksfastigheter, därför att
byggnadslov för sådana byggnader i allmänhet inte erfordras (35 §
byggnadsstadgan). De sakkunniga har inte närmare berört hur taxeringsnämnderna
skall kunna spåra upp de fall där något byggnadslov inte krävs. De sakkunniga
har inte heller berört i vilken omfattning arbetet inom lokal skattemyndighet
beräknas komma att öka till följd av den avskaffade deklarationsskyldigheten.
Sannolikt måste man räkna med en ej oväsentlig ökning av arbetsinsatsen.

Förslaget om föreskrift för länsstyrelserna att
tillställa de lokala

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 61

skattemyndigheterna
avskrift av alla fastställda plan- och byggnadsbestämmelser behandlas av några
remissinstanser.

Lantbruksnämnden
i Kronobergs län framför synpunkten att underrättelseskyldigheten för
länsstyrelserna bör omfatta också skyldighet att meddela skattemyndigheterna
avskrift av meddelade gmstäkttillstånd. Lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi
anser att den föreslagna underrättelseskyldigheten inte kan bli till avsedd
nytta, om den inte kompletteras med skyldighet att även insända kartmaterial
beträffande området samt förteckning över alla berörda fastigheter.

Svenska
kommunförbundet framhåller att frågan om rapportering till lokal
skattemyndighet av erlagda anslutningsavgifter och gatukostnadsbidrag inte
närmare berörts i betänkandet. Förbundet förutsätter att utformningen av sådan
rapportering sker efter samråd med förbundet.

Frågan
om skyldighet för lantbruksnämnderna att underrätta de lokala
skattemyndigheterna om beslut, som är av betydelse för fastighetstaxeringen,
lämnas utan erinran av remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen förklarar
uttryckligen att styrelsen godtar förslaget. Lantbruksnämnden i Kronobergs län
anför beträffande underrättelseskyldigheten. att den torde komma att omfatta
bl. a. beslutade försäljningar och inköp som nämnden gjort. De här avsedda
underrättelserna torde enkelt kunna lämnas i anslutning tUl de av nämnden
lämnade deklarationerna på nämndens fastighetsinnehav. Därutöver torde det bli
aktuellt med underrättelser om beslut avseende ekonomiskt stöd till ny-, till-
eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Härvidlag bör en värdegräns gälla förslagsvis
på en beräknad investeringskostnad om lägst 50 000 kr. så att endast
byggnationer av sådan omfattning att de kan förväntas medföra ändring av
fastighetstaxeringsvärdena rapporteras.

Förslaget
att den 31 mars skall vara senaste avlämningsdag för de särskilda
fastighetsdeklarationer, som avges på fastighetsägares eget initiativ, har
godtagits av riksskatteverket. Kritik förekommer emellertid i åtskilliga
remissyttranden.

Riksskatteverket
framhåller att förslaget innebär att taxeringsnämnderna får relativt kort tid
för handläggningen. Med hänsyn till att antalet i sådan ordning avgivna
deklarationer torde bli litet, tillstyrks ändå förslaget. Verket delar däremot
ej utredningens uppfattning att senareläggningen kommer att medföra någon
lättnad i arbetet hos de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför att tidpunkten för avgivande av allmän självdeklaration
(den 15 februari) i dag är väl känd för aUa deklaranter. Den bör enligt
länsstyrelsens mening fortfarande gälla även för avgivande av särskUd
fastighetsdeklaration. Anledning att ha två tidsangivelser anses inte vara
motiverad. Den föreslagna tidpunkten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 62

den 31 mars, medför regelmässigt att anmaningsförfarandet
blir framflyttat. Därmed följer fördröjning av tidpunkten för arbetets början
inom taxeringsnämnderna. Eftersom det stora flertalet deklarationer kan
förväntas bli avgivna först efter anmaning, kan taxeringsnämnderna beräknas
påbörja arbetet först i slutet av april. Detta i sin tur innebär att
huvudparten av taxeringsarbetet måste genomföras på mindre än en månad eftersom
taxeringsnämnden till lokala skattemyndigheten skall ha avlämnat större dden av
deklarationerna den 15 maj och i sin helhet ha avslutat arbetet i juni. Sedan
de föreslagna bestämmelserna om anmaning i fall, då anledning till antagande
finns för om- eller nytaxering, börjat tillämpas, kan frekvensen av deklarationsavgivelser
på eget initiativ förväntas bli ytterst ringa. Länsstyrelsen anser därför att
den 15 februari normalt bör vara tidpunkten för avgivande av särskild
fastighetsdeklaration.

Länsstyrelsen i Kalmar län framför den synpunkten att de
skäl som åberopats för omtaxering som regel torde betingas av betydande förändringar
på industrifastighet eller jordbruksfastighet. Utlåtande från sakkunnig är
därvid ofta påkallat. Tiden för fastighetstaxeringsnämnds behandling av
deklarationer av sådant slag torde därför bli alltför begränsad om förslaget
genomförs. Länsstyrelsen anser skäl ej föreligga att bereda fastighetsägarna
längre tidsutrymme i fråga om avgivande av deklaration än till den 15 febmari.
De omständigheter som grundar omtaxering har för övrigt ofta inträffat redan
före taxeringsårets ingång. Någon praktisk olägenhet för den lokala
skattemyndigheten att sortera och registrera materialet vid denna tidpunkt
synes knappast föreligga.

Några länsstyrelser tar upp frågan om andra senaste
tidpunkter för avgivande av särskilda fastighetsdeklarationer än den 15
februari eller den 31 mars. Så t. ex. framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län
att det är angeläget att nämnderna kommer i gång så snart som möjligt och
därför erhåller deklarationer utan dröjsmål. Inte heller innebär det så stor arbetslättnad
för lokala skattemyndigheterna om avlämnandet senareläggs så som föreslagits. Å
andra sidan finns anledning att medge någon frist. Bättre tidpunkt skulle vara
den 1 mars, ett datum som endast i mindre omfattning kolliderar med andra
slutdagar.

Frågor i samband med det föreslagna anmaningsförfarandet
tas upp av några remissinstanser.

Riksskatteverket framhåller att ett slopande av
deklarationsskyldigheten skulle medföra delvis nya rutiner för anmaningsförfarandet.
För att påbörjandet av det egentiiga taxeringsarbetet inte skall avsevärt
försenas bör, anser verket, anmaningarna sändas ut redan de första dagarna i
februari. Hos de lokala skattemyndigheterna pågår registrering av
fastighetsuppgifter för tiden intill årsskiftet t. o. m. den sista febmari. På
länsstyrelsernas magnetbandsregister införs samma upp-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 63

gifter under de första veckorna i mars. Merparten av
uppgifterna finns dock tillgängliga på magnetbanden vid månadsskiftet
januari/februari. Stommar till anmaningar kan redan då skrivas maskineUt och
sändas ut efter prövning av taxeringsnämnden. Genom ett sådant förfarande bör
merparten av deklarationerna hinna avlämnas före febmari månads utgång. Liknande
synpunkter anförs av Föreningen Sveriges fögderichefer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
deklaration skall få avlämnas inte bara såsom föreslagits till den som utfärdat
anmaningen utan även tUl den lokala skattemyndigheten.

Förslaget att tiden för avlämnande av särskUd
fastighetsdeklaration efter anmaning skall utsträckas till tionde dagen efter
det anmaningen mottagits tas upp av två remissinstanser. Länsstyrelsen i
Östergötlands län tUlstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Värmlands län
ifrågasätter om det finns behov av en sådan specialregel.

Förslaget att sända underrättelse i vissa faU tUl
fastighetsägarna om taxeringsvärden som bestämts preliminärt har föranlett
delade meningar bland remissinstanserna.

Riksskatteverket anser att det vore önskvärt att reglerna
för underrättelseförfarandet anpassades till bestämmelserna i 152 och 154 §§ TF
för allmän fastighetstaxering. Ett dylikt förfarande skulle bättre
överensstämma med förvaltningslagens bestämmelser. Som skäl för detta
ställningstagande anför verket främst att fastighetsägaren i särskild
fastighetsdeklaration ej lämnas möjlighet att föreslå taxeringsvärde, och att
det i många fall torde vara förenat med stora svårigheter att avgöra om
avvikelse skett i så väsentlig mån att underrättelseskyldighet enligt
förslaget föreligger. Här lämnas utrymme för subjektiva bedömningar från de särskUda
fastighetstaxeringsnämndemas sida. Detta kan enligt verket inte anses
tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Verket understryker emellertid
att ett fullständigt underrättelseförfarande knappast är genomförbart med bibehåUande
av nuvarande tidsgränser för taxeringsförfarandet.

Några remissinstanser förordar en längre gående
underrättelseskyldighet än den som utredningen föreslagit. Sålunda anser
länsstyrelserna i Västernorrlands, Östergötlands och Kalmar län skäl tala för
att utvidga underrättelseskyldigheten ytterligare så att varje tilltänkt ny
taxering av fastighet vid särskUd fastighetstaxering kommer till ägarens kännedom
för att denne skall beredas tillfälle att yttra sig. Därmed skulle många helt
onödiga besvär över särskild fastighetstaxering kunna undvikas. Länsstyrelsen i
Kalmar län anser det föga tilltalande, att fastighetsägare som avlämnat
deklaration av sådan beskaffenhet att skäl för avvikelse från däri intagen
uppgift ej finns inte skall underrättas om ett tUl-tänkt taxeringsvärde, medan
däremot underrättelseplikt föreslås gent-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 64

emot
den som trots anmaning underlåtit inkomma med fastighetsdeklaration. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Lantbrukets
skattedelegation föreslår att en skattskyldig alltid skall beredas tillfälle
yttra sig i det fall särskild fastighetsdeklaration avgetts, såvida inte den
beslutade taxeringen helt överensstämmer med den skattskyldiges preciserade
yrkande.

Länsstyrelsen
i Stockholms län redovisar betänkligheter mot den utökning av
underrättelseskyldigheten som förslaget innefattar. Länsstyrelsen, som
avstyrker förslaget, anser den föreslagna utökningen vara i och för sig
motiverad men anser att den redan vid nuvarande ordning knappa tid, som står tUl
förfogande för taxeringsarbetet, därvid kommer att pressas än mer. En
utsträckning av taxeringsperioden vore därför behövlig om utredningens förslag
oförändrat skulle genomföras. Av praktiska skäl synes det emeUertid inte
möjligt att ha en taxeringsperiod för fastighetstaxeringen som är längre än den
som gäller för inkomsttaxeringen. Av framför allt datatekniska skäl lär det
inte heller gå att avsluta fastighetstaxeringen samma dag som
inkomsttaxeringen.

Förslaget
att upplysning om skUjaktig mening skall fogas till underrättelse om beslut
vid särskild fastighetstaxering har tagits upp av några remissinstanser.

Riksskatteverket
anser det befogat med en bestämmelse om den föreslagna
underrättelseskyldigheten med hänsyn tUl de krav på beslutsredovisning som
förvaltningslagen ställer.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anför att det vid den översyn av TF som skedde våren 1971 i
samband med bl. a. tiUkomsten av förvaltningslagen övervägdes att i 69 § 4
mom. TF ta in en bestämmelse motsvarande den som nu föreslås införd i 189 §.
Det ansågs emellertid att vad som reglerats i förvaltningslagen eller förvaltningsprocesslagen
i princip inte borde återges i andra författningar. Någon motsvarighet till bestämmelsen
i 18 § förvaltningslagen finns därför inte i 69 § 4 mom. TF. Departementschefen
påpekade (prop. 1971: 60 s. 82) att regeln i 18 § också kommer att gälla
underrättelse om beslut av taxeringsnämnd. 1 konsekvens härmed upphävdes också
den tidigare bestämmelsen i 69 § 4 mom. TF att underrättelse om taxeringsnämnds
beslut skall innehålla besvärshänvisning. Länsstyrelsen har emellertid inget
att erinra mot den föreslagna bestämmelsen trots att den till synes inte
överensstämmer med de principer som var vägledande vid den nämnda översynen av TF.
Som utredningen framhåller bör nämligen upplysning om skUjaktig mening tUl skUlnad
från vad som föreskrivs i 18 § förvaltningslagen lämnas i samtiiga
underrättelser om slutlig taxering. Möjligen kan det vara tveksamt om regeln om
besvärshänvisning skall stå kvar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 65

Övriga
förslag

Utredningen

I
11 § andra stycket KL föreskrivs att, om taxeringsenhets hela värde inte uppgår
till 100 kr., detta värde skaU införas endast i vederbörlig taxeringslängds
anteckningskolumn. Att längdföra eller på annat sätt i fastighetslängden
anteckna lägre taxeringsvärden än 100 kr. saknar emellertid intresse. Den
ifrågavarande föreskriften om anteckningsskyldighet medför att anteckning om
lägre taxeringsvärden än 100 kr. skall införas i varje års fastighetslängd.
Därvid skall anteckning om taxeringsvärdet göras inte bara beträffande de
taxeringsenheter, som åsatts nytt sådant värde vid årets särskilda
fastighetstaxering, utan även beträffande de taxeringsenheter, som tidigare åsatts
sådant värde. För de sistnämnda taxeringsenheterna överförs tUl årets
fastighetslängd alla i föregående års längd gjorda anteckningar om
taxeringsvärde under 100 kr. De ifrågavarande anteckningarna kan ej göras
maskinellt, varför föreskriften enligt utredningen förorsakar en avsevärd
mängd manuellt arbete vid den årliga längdföringen. Detta arbete synes onödigt
då av fastighetslängden ändå framgår att fråga är om en taxeringsenhet som har
lägre värde än 100 kr. I enlighet med en av riksskattenämnden utfärdad
anvisning skall nämligen sådan taxeringsenhet i fastighetsläng-den åsättas
skattepliktskod 9, vilken anger att taxeringsenheten i fråga har ett
taxeringsvärde under 100 kr. Därför bör enligt utredningens mening i de fall då
en taxeringsenhet åsatts taxeringsvärde under 100 kr. värdet inte införas i
fastighetslängden. I längden bör däremot utmärkas att värdet understiger
nämnda belopp. Detta sker genom att skattepliktskoden 9 anges för
taxeringsenheten i fråga.

I
190 § TF har lämnats föreskrifter om rättelse av fastighetslängd m. m. vid särskUd
fastighetstaxering. Hänvisning har därvid gjorts till bestämmelserna i 156 §,
som avser motsvarande rättelser vid allmän fastighetstaxering. Då det är ovisst
om fastighetsprövningsnänmden skall finnas kvar framdeles och då den i vart
fall inte fungerar under sådan tid under den löpande taxeringsperioden att den
kan befatta sig med rättelser vid särskild fastighetstaxering, synes det
lämpligt att föreskriften om rättelse vid särskild fastighetstaxering
kompletteras med bestämmelse om att vad som i 156 § sägs angående
fastighetsprövnings-nämnd skall avse skatterätt.

Remissyttrandena

Den
föreslagna ändringen i 11 § KL om längdföring av lägre taxeringsvärden än 100
kr. tas upp av några remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har i princip inte någon-

5
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 49

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 66

ting att invända mot att lagrummet ändras på sätt
föreslagits men ifrågasätter om inte i anvisningar till nämnda paragraf bör
uttalas att taxeringsenheter med sådant mindre värde i allmänhet bör taxeras
till lägst 100 kr., eftersom redan förekomsten av en taxeringsenhet torde motivera
lägst detta värde. 1 samband med bouppteckningar, expropriatio-ner o. d. har
det visat sig, att äganderättsförhållandena m. m. ofta är svåra att utreda för
taxeringsenheter, som under en följd av år åsatts värde under 100 kr.
Förekomsten av taxeringsvärde medför underrättelse om taxering till den, som i
fastighetslängden uppförts som taxeringsenhetens ägare. Härigenom skapas
bättre förutsättningar för att taxeringen blir i alla delar riktig och att den taktiske
ägaren får vetskap om sin äganderätt.

Riksskatteverket tillstyrker förslaget men ifrågasätter i
detta sammanhang en höjning av det lägsta värde som enligt lagrummet i fråga
skall införas i fastighetslängden. Enligt verkets mening saknar det betydelse
från beskattnings- och annan synpunkt om taxeringsvärdet för en taxeringsenhet
finns redovisat i fastighetslängd och beaktas vid inkomsttaxeringen om detta
värde understiger 1 000 kr. Därför föreslås att bestämmelsen i stället ges den
innebörden att belopp understigande 1 000 kr. ej skall längdföras.

Departementschefen

Allmänt

Allmän fastighetstaxering, som senast ägde rum är 1970,
skall i princip ske vart femte år. Under taxeringsperioderna, dvs. åren dessemellan,
sker årligen särskild fastighetstaxering. Den särskUda fastighetstaxeringen
omfattar dels ny- och omtaxering i de fall det är särskilt föreskrivet, dels
och så är förhållandet beträffande huvuddelen av landets fastighetsbestånd
ett upptagande i fastighetslängden av nästföregående års taxeringsvärden i
oförändrat skick. Under taxeringen prövas också frågan om fastighets
skatteplikt.

Särskild fastighetstaxering verkställs i första instans av
den lokala taxeringsnämnden eller särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Lagstiftningen på fastighetstaxeringens område har under
de senaste åren successivt setts över och moderniserats. Som jag inledningsvis
nämnt finns en redogörelse för reformarbetet i prop. 1970: 160 (s. 23). Genom
nämnda proposition har man fortsatt på den inslagna vägen. Vidare arbetar 1971
års fastighetstaxeringsutredning med frågor av vikt för fastighetstaxeringen
som fortfarande kvarstår olösta. 1 ett delbetänkande (Ds Fi 1971: 13) har
utredningen behandlat främst frågor som rör ny- och omtaxeringsgrunderna,
värderingsmetodiken och deklarationsskyldigheten. För innehållet i betänkandet
och remissutfallet har

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 67

redogjorts i det föregående. I det följande avser jag att
ta upp de olika delfrågorna till särskild diskussion. Det finns emellertid en
principiell fråga som dessförinnan bör belysas.

Utredningens förslag innebär en omarbetning av nu gällande
ny- och omtaxeringsgrunder. Såtillvida bibehålls emellertid hittUlsvarande princip
att omtaxeringsgrunderna fortfarande skall vara specificerade i författningen.
Mot denna uppläggning har under remissen anförts viss kritik. Ett bättre
alternativ sägs vara att man inför en generell bestämmelse om nytaxering vid
all slags värdeändring av taxeringsenhet när denna ändring nått en viss relativ
eller absolut storlek.

Diskussionen om en generell nytaxeringsregd berör
grundprinciperna för fastighetstaxeringen i två hänseenden. För det första bör
klargöras vilket mått av noggrannhet man skall kunna kräva av taxeringen. Taxeringsvärdet
har betydelse såväl för beskattningen som i andra avseenden. Men även andra
uppgifter än taxeringsvärdet som framkommer vid taxeringsarbetet har betydelse.
Mot detta står att taxeringsarbetet är kostsamt och förenat med en betungande
administration. För det andra finns kravet på likformighet och rättvisa vid
taxeringen, vilket innebär att två vid en och samma tidpunkt likvärdiga
fastigheter i princip skall ha samma taxeringsvärde.

Av
statistiska uppgifter som avser 1971 års särskilda fastighetstaxering och för
vilka redogjorts i det föregående framgår bl. a. att värdeförändringen i förhållande
till totalvärdet enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering uppgick till 0,1
"/o för jordbruksfastighet och till + 5,1 o/o för annan fastighet samt att
7,2 0/0 av det totala antalet taxeringsenheter vid nyssnämnda allmänna
fastighetstaxering varit föremål för särskild behandling i taxeringsnämnd.

Om man förutsätter en likartad utveckling för de följande
åren fram till den förväntade allmänna fastighetstaxeringen år 1975, skulle således
med nuvarande regler för ny- och omtaxering oförändrade omkring 30 "lo
av det totala antalet taxeringsenheter vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering ha genomgått särskild taxeringsätgärd, dvs. annan än att ha
blivit till sitt oförändrade värde upptagen i fastighetslängden.
Erfarenheterna visar att antalet ny- och omtaxeringar tenderar att öka mot
slutet av taxeringsperioderna.

Som
hittills bör man lägga tyngdpunkten i strävandena att åstadkomma jämnhet i
fastighetstaxeringen såvitt avser helhetsbilden för landet vid de allmänna
fastighetstaxeringarna. Mera omfattande justeringar i ett värderingssystem med
kortare tidsintervaUer t. ex. varje år låter sig inte göras med hänsyn till
att viss tid behövs för att avgöra karaktären och varaktigheten av
förändringar i fastighetspriserna. Av de nyss återgivna statistiska uppgifterna
framgår att den särskilda fastighetstaxeringen redan med nu gällande relativt
begränsade regler har nått avsevärd omfattning. De resurser som kan ställas
till förfo-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 68

gande
för särskild fastighetstaxering kan inte ökas i nämnvärd grad. Slutsatsen blir
således att man även i fortsättningen bör i görligaste män begränsa
omfattningen av den särskilda fastighetstaxeringen och inrikta den på vissa
situationer där det mot bakgrunden av taxeringsvärdets betydelse i det
enskilda fallet är särskilt påkallat att ny taxering sker under
taxeringsperioden. Detta mitt ståndpunktstagande innebär att jag anser att man
bör hålla fast vid den nuvarande principen vad beträffar grunder för ny- och omtaxering
och att jag således godtar utredningens linje. Det innebär också att man måste
godta vissa ojämnheter som under en taxeringsperiod kan uppstå vid jämförelse
mellan två likvärdiga fastigheter. Min avsikt är att i den följande diskussionen
i samband med behandlingen av de skilda omtaxeringsgmn-derna ytterligare
behandla spörsmålet om jämnhet i taxeringen.

Taxering,
taxeringsenhet och löpande taxcringsperiod

Utredningen
har tagit upp några frågor av terminologisk natur men som har principiellt
intresse för fastighetstaxeringen.

Den
första frågan rör innebörden av begreppet taxering. Utredningen framhåller att
med taxering i första hand avses endast åtgärden att åsätta eller fastställa
taxeringsvärdet. Det sägs vara oklart om uttrycket innefattar t. ex.
bestämmande av beskattningsnatur och skattepliktsförhållanden. Utredningen
anser det lämpligt att uttrycket taxering får samma innebörd som uttrycket
fastighetstaxeringsnämndens beslut i den mening som sistnämnda uttryck bör ha
enligt uttalandena i prop. 1969: 147 (s. 85) och 1970: 160 (s. 86). Därmed
skulle man få samma term för åsättande av taxeringsvärde och avgörande av
frågor om skatteplikt eller beskattningsnatur. Termen ny taxering bör enligt
utredningen användas för att beteckna såväl den typ av åtgärder som nu gär
under benämningen ny- eller omtaxering som den omprövning som sker i fråga om
skatteplikt eller beskattningsnatur.

Utredningens
ståndpunkt i fråga om innebörden av uttrycket taxering har godtagits av
remissinstanserna överlag. Riksskatteverket har emellertid påpekat att ändring
av uppgift om areal införs i fastighetslängd utan särskilt beslut av
taxeringsnämnd.

För
egen del vUl jag framhålla följande. Uttrycket taxering har gammal hävd och
har med åren kommit att beteckna skUda företeelser på skatterättens område.
Någon närmare precisering av uttrycket före-konmier inte. En klar och entydig
definition försvåras också därigenom att termen förekommer i olika
sammansättningar, såsom inkomsttaxering, förmögenhetstaxering,
fastighetstaxering, årlig taxering, taxeringsår etc. Ordet taxering används
således ofta mer som generell beteck-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 69

ning
pä den typ av arbete som taxeringsnämnderna utför än som beteckning för
enstaka förvaltningsåtgärder.

Det
finns emellertid skäl för en klar avgränsning för betydelsen av ordet taxering.
Taxeringsnämndens beslut tas upp i taxeringslängd. När det gäller
fastighetstaxering kallas längden fastighetslängd. För längden svarar numera
emellertid inte taxeringsnämnd utan, såvitt nu är i fråga, lokal
skattemyndighet. Stomme till längden framställs på länsstyrelsen med hjälp av ADB-teknik.
Längden kan härigenom på ett rationellt sätt förses med olika uppgifter, som är
till nytta för taxeringen. Såvitt gäller fastighetstaxeringen kan här nämnas
exempelvis arealuppgifter, som förs in i längden via uppgifter från
fastighetsregistermyndigheterna. Fråga har nu uppstått humvida sådan
arealuppgift över huvud taget omfattas av taxeringen. Frågans besvarande blir
avgörande i princip, bl. a. för rätten att föra talan.

I
prop. 1972: 15 med förslag till lag om ändring i uppbördsförord-ningen (1953:
272), m. m. har en liknande fråga behandlats såvitt avser inkomst- och
förmögenhetstaxeringen (s. 61). I propositionen har föreslagits en regel, som
skall tas in i taxeringsförordningen (1956: 623) (TF), av innebörd att till den
årliga taxeringen, vilken f. n. innefattar inkomst- och förmögenhetstaxeringen
samt den särskilda fastighetstaxeringen, är att hänföra varje beslut som skall
antecknas i taxerings-längd enligt vad därom föreskrivits. Den i nyssnämnda
proposition föreslagna regeln avses således också komma att gälla den särskUda fastighetstaxeringen.
En sådan regel blir som nyss sagts av principiell betydelse för bedömande av fuUföljdsfrågan.
En annan sak är att lokal skattemyndighet har möjlighet att under vissa
förhållanden rätta felaktiga beslut, som antecknats i längden. I detta avseende
finns klara föreskrifter om hur talan skall föras.

Med
det hittills sagda har jag inte berört frågan huruvida talerätt skall få
förekomma när det gäller arealuppgift som sådan, dvs. om uppgiften är att
uppfatta som beslut eller inte. Denna fråga har emellertid behandlats redan i prop.
1969: 147 (s. 86). Arealuppgifter har ofta karaktär av beslutsskäl. Men ibland
kan de ha självständig betydelse, som t. ex. för bedömande av frågan om rätt
till s. k. arealbidrag. I nyssnämnda proposition framhölls att inverkan av
längdanteckning i andra avseenden av rättslig betydelse än på taxeringsvärdet
bör beaktas för avgörande av spörsmålet om talerätt bör föreligga. Avgörandet
i det särskilda fallet bör ligga hos besvärsinstansen. Vad jag nu anfört bör
gälla samtliga längdanteckningar varom tveksamhet kan föreligga om de är att
hänföra till beslut eller inte.

Jag
vUl tillägga att den regel, som föreslagits i prop. 1972: 15 och som
föreslagits träda i kraft omedelbart efter det den kommit ut från trycket i
Svensk författningssamling, i själva verket innebär att prövning av fråga
om skatteplikt alltid är en taxeringsätgärd. Så kan

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 70

emellertid formellt sett, på grund av 6 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370) (KL), inte vara fallet f. n. såvitt avser vissa
fastigheter som inte är skattepliktiga. Utredningen föreslår emellertid en
ändring av nyssnämnda föreskrift i syfte att undanröja detta formella hinder.
Jag biträder detta förslag, liksom vad utredningen i övrigt föreslagit i terminologiskt
avseende såvitt avser uttrycket ny taxering.

En annan terminologisk fråga gäller begreppet taxeringsenhet.
F. n. avses med taxeringsenhet vad som skall särskilt för sig taxeras. Varje
taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Fastighet som inte skall åsättas
taxeringsvärde utgör således f. n. inte taxeringsenhet. Utredningen har som
nyss berörts föreslagit att taxeringen skall omfatta även avgöranden i fråga om
skatteplikt och således i vissa fall fastigheter som inte skall åsättas
taxeringsvärde. Dessa fastigheter bör enligt utredningen också redovisas som
taxeringsenheter.

Några egentliga invändningar mot utredningens förslag i
förevarande avseende har inte gjorts under remissbehandlingen. Även jag
biträder det.

Utredningen har föreslagit att begreppet löpande taxeringsperiod
definieras uttryckligen i KL. En taxeringsperiod anses nu i praxis sträcka sig
från ingången av det taxeringsår, dä allmän fastighetstaxering sker, till
ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker nästa gång.
Förslaget har vunnit gillande under remissbehandlingen, och jag ansluter mig
till det.

Ny taxering

Redan i det föregående har jag på anförda skäl förklarat
att jag ansluter mig till utredningens linje i fråga om nytaxeringsgrunder
innebärande att de omständigheter som motiverar ny taxering bör specificeras i
KL. I den fortsatta framställningen följer jag den disposition som använts vid
den tidigare redovisningen av utredningens förslag och remissyttrandena.

Ändring av taxeringsenhets omfattning

F. n. åsatts nytt taxeringsvärde, om sådant förhållande
inträffat under löpande taxeringsperiod att taxeringsenhet bör delas upp i
flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter slås samman till en. I
detta fall tillämpas inte femtedelsregeln, dvs. den regel som innebär att nytt
taxeringsvärde åsatts endast om förändringen i fråga om taxeringsenheten
föranleder en ändring av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

EnUgt utredningen bör man när det gäller nytaxeringsgrunden
ändring av taxeringsenhets omfattning skilja mellan två olika situationer,
nämligen nybildning och ombildning av fastighet. I nybildningsfallet

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 71

avses ny taxering alltid böra komma till stånd av
ordningsskäl. I fråga om ombildning bör man enligt utredningen ytterligare
begränsa ny-taxeringsmöjligheterna utöver vad som. nu sker i praxis enbart
ringa arealökningar eller arealminskningar leder inte till omtaxering med
hjälp av spärreglerna, dvs. den nyssnämnda femtedelsregeln och den av
utredningen föreslagna tiotusenkronorsregeln, som innebär att förändringen
skall leda till att taxeringsvärdet skall ändras med minst 10 000 kr. Till ombildningsfallet
hänför utredningen också ombildning av taxeringsenhet på grund av exempelvis
ändringar i äganderättsavseende.

Utredningen tar i sammanhanget också upp frågan om ny
taxering av stamfastighet vid fastighetsbildning och anser att särskilda anvisningar
härom bör lämnas.

Remissinstanserna är i stort sett positivt inställda till
utredningens förslag i förevarande hänseende. Några remissinstanser anser dock
att spärregler inte bör gälla i fråga om ny taxering av stamfastighet vid
fastighetsbildning.

Det är självfallet av betydelse, inte minst från
ordningssynpunkt, att fastighetslängden varje är tar upp taxeringsenheterna med
underliggande fastighetsdata sä korrekta och aktuella som möjligt. Det är
därför naturligt att ny taxering sker i fall där nya taxeringsenheter skall bildas,

I ombildningsfallen kommer de korrigeringar av
arealuppgifter, ägaruppgifter o. d. som sammanhänger med ombildningen att
inflyta i fastighetslängden pä grundval av rapporteringen från olika myndigheter.

Enligt vad jag framhållit i det föregående bör avgöranden
i fråga om areal o. d. med undantag för ägaruppgift omfattas av taxeringen.
Från ordningssynpunkt och med hänsyn till betydelsen härav i fullföljds-hänseende
bör således ny taxering oberoende av spärregler ske även i ombildningsfallen.
Med den nya terminologin behöver emellertid ny taxering inte innefatta ändring
av taxeringsvärdet. Det förefaller mig lämpligt även om tvingande regler om det
inte synes påkallade att inte göra ändring i taxeringsvärdet med mindre
spärreglernas krav är uppfyllda. Fall kan dock tänkas där en sådan ändring är
motiverad, t. ex. på en stamfastighet vid avstyckning av mer betydande
arealer. Riksskatteverket kan meddela närmare anvisningar för de här aktuella
situationerna. TUl frågan om underrättelse till fastighetsägaren i nu avsedda
fall återkommer jag i det följande.

Ändring av fastighets beskattningsnatur

Ändring i beskattningsnaturen, dvs. frågan huruvida en
taxeringsenhet skall taxeras som jordbruksfastighet eller som annan fastighet,
föranleder enligt gällande regler omtaxering oberoende av värdeändringens

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 72

storlek.
Utredningens förslag innebär ingen ändring i detta hänseende. Förslaget har
tillstyrkts av remissinstanserna med undantag för lantmäteristyrelsen, som
förordar spärregler även för detta fall.

Beskattningsnaturen
har, som utredningen påpekat, betydelse även utanför skatterättens område. Det
finns således skäl att inte införa spärregler i detta fall. Jag biträder
utredningens förslag.

Ändring
i skattepliktshänseende

F.
n. åsatts nytt taxeringsvärde, om en frän skatteplikt undantagen fastighet
blivit skattepliktig under löpande taxeringsperiod. Femtedelsregeln tUlämpas
inte i detta fall. Bortfaller skatteplikt har detta emellertid enligt gällande
regler inte ansetts kunna grunda omtaxering.

Enligt
utredningen talar materiella skäl för att skattepliktsfrågan prövas årligen. Ny
taxering skall således ske vid alla fall av ändringar i skattepliktsavseende.
Spärregler bör inte förekomma. Har skatteplikt upphört, skall fastigheten
omföras utan att nytt taxeringsvärde åsatts. Har fastigheten övergått till att
bli sådan icke-skattepliktig fastighet som avses i 5 § 1 mom. c) eller 2 mom.
KL (försvars- eller kommunikationsfastighet), bör enligt utredningen
taxeringsvärdet avföras ur fastighetslängden. Förslaget i detta hänseende har
godtagits helt av remissinstanserna. Jag biträder det.

Värdeminskning

Om
fastighets värde under löpande taxeringsperiod minskas tUl följd av eldsvåda,
vattenflöde e. d. eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning,
skall f. n. nytt taxeringsvärde åsättas under förutsättning att värdenedgången
föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Utredningen
har föreslagit att de nu gällande reglerna om ny taxering till följd av
värdeminskning bör gälla även i fortsättningen, med det tillägget att även tiotusenkronorsregeln
avses skola tillämpas. En redaktionell ändring föreslås dock såtillvida, att
alla fall av värdeändring av fysiska orsaker på byggnad, sålunda såväl i
höjande som sänkande riktning, behandlas tUlsammans som ett skäl till ny taxering.
TUl frågan om verkningarna i taxeringshänseende av förändring på byggnader
återkommer jag således i det följande. Här bör emellertid ytterligare nämnas
att enligt utredningen spärreglerna inte bör till-lämpas i det fall att
taxeringsenhet, som förut varit bebyggd, genom förändringen blivit obebyggd.

I
fråga om skogsavverkning eller nedgång i skogsvärdet på grund av naturhändelse
bör enligt utredningen vid tillämpning av spärreglerna hänsyn tas till den
värdeökning som taxeringsenheten undergått under taxeringsperioden till
följd av skogstillväxt. För ny taxering

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 73

bör
således fordras att minskningen netto uppgått till minst en femtedel av
taxeringsvärdet, dock minst 10 000 kr.

Utredningens
förslag i denna del har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag
biträder det.

Fortsatt
bebyggelse

Om
under löpande taxeringsperiod fortsatt bebyggelse skett på fastighet, som ej
varit färdigbyggd vid den tidpunkt som nästföregående taxering avsett, skall
enligt gällande bestämmelser nytt taxeringsvärde åsättas. Femtedelsregeln
tillämpas inte i detta fall.

Utredningen
har föreslagit att de grunder som bör föranleda ny taxering och som hänger
samman med förändringar på byggnadsbeståndet i fortsättningen bör sammanföras
till en grund för ny taxering. Jag avser att behandla denna grund i det
följande. Spärreglerna föreslås bli tillämpliga i fråga om denna nya gmnd.
Samtidigt föreslås att den nuvarande grunden fortsatt bebyggelse slopas.

Remissinstansernas
inställning är delad på denna punkt. Vissa har tillstyrkt förslaget och bedömt
det som rationellt. Andra har uttryckt farhågor för att ett genomförande av
förslaget kan komma att medföra att fastighetsvärden ibland till avsevärda belopp
blir obeskattade under några år.

För
egen del anser jag följande. Fortsatt bebyggelse är f. n. en rätt vanlig gmnd
för taxeringsåtgärd. Enligt statistiska uppgifter, som utredningen lämnat i
bilaga till sitt betänkande, har under år 1971 drygt 10 o/o av samtliga omtaxeringar
föranletts av fortsatt bebyggelse. Utredningen har motiverat sitt förslag pä
denna punkt med strävandet att begränsa antalet omtaxeringar som avser endast
mindre värderingar. Jag finner detta motiv bärande i princip. Förslaget innebär
emellertid att investeringar tiU betydande belopp kan komma att undgå taxering
under en följd av år. Femtedelsregeln, som avses få gälla i nu avsedda fall och
som jag ämnar diskutera ytterligare i det följande från bl. a. lämplighetssynpunkt,
är föranledd av främst värderingstekniska skäl; sålunda anses det behövligt
med en relativ säkerhetsmarginal, eftersom värderingar inte kan ske med större
noggrannhet än intill 1015 o/o av det totala värdet. Värdeökningen på gmnd av
en stor investering, som emellertid utgör endast en mindre del värdemässigt
sett i förhållande till det totala värdet av taxeringsenheten, kan således i
och för sig inte bestämmas med högre grad av säkerhet än en motsvarande relativ
värdeökning till följd av en blygsammare investering pä ett mindre värdefullt
objekt. Man kan ä andra sidan och detta tycks ha föresvävat de
remissinstanser som ställt sig kritiska tUl utredningens förslag att avskaffa omtaxeringsgrunden
fortsatt bebyggelse inte bortse frän det förhåUandet att investeringar som
uppgår till betydande belopp alltid måste föra med sig noggrannare ekonomiska
överväganden. Bl. a.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 74

kommer frågan om finansiering och värdering av säkerheter
in i bilden. Det är då naturligt att investeringar av en viss storlek bör bli
föremål för taxeringsnämndens uppmärksamhet. Utredningen har diskuterat en i
kronor bestämd gräns utöver vilken ny taxering alltid måste ske men avvisat
tanken. Själv finner jag emellertid en regel om möjlighet till ny taxering i
här aktuella fall lämplig mot bakgrund av vad jag nyss sagt. Regeln bör gälla
endast vid värdeökningar på grund av investeringar. Beloppsgränsen bör av
administrativa skäl sättas rätt högt, lämpligen vid 1 milj. kr. Jag återkommer
i det följande tUl tillämpningen av denna regel. Med det nu sagda anser jag mig
kunna biträda utredningens förslag att slopa den särskilda omtaxeringsgrunden
fortsatt bebyggelse.

Värdeökning

Ny-, till- eller ombyggnad föranleder f. n. ny taxering
under löpande taxeringsperiod, om villkoren för femtedelsregeln är uppfyllda.
Värdeändringar som är hänförliga till underhållsåtgärder beaktas dock inte.

Utredningens förslag innebär, som tidigare framhållits,
att samtliga värdeändringar som beror på förändringar av byggnadsbeståndet på
en taxeringsenhet förs samman till en grund för ny taxering. Spärreglerna, dvs.
femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln, föreslås skola tUlämpas, med
undantag dock såvitt gäller bebyggelse pä taxeringsenhet, som förut varit
obebyggd. Undantaget korresponderar med det föreslagna undantaget frän
spärreglerna såvitt avser fastighet som varit bebyggd men blivit obebyggd. För
undvikande av ny taxering vid helt obetydliga värdeändringar föreslås en anvisning
av innehåll att taxeringsenhet skall anses obebyggd även om där finns en mindre
byggnad utan påtagligt värde.

Utredningens förslag innebär vidare att inverkan på
taxeringsenhets värde av reparationer och underhållsåtgärder liksom hittills
inte skall medräknas vid uppskattningen av värdeändringens storlek.

Dessutom bör enligt utredningen ny taxering inte ske av
den anledningen att markvärdet höjts till följd av fysiska förändringar. Inte
heller bör ny taxering äga rum, om annan anläggning än byggnad utförts eller
blivit föremål för åtgärder som ändrat taxeringsenhetens värde.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens
förslag i förevarande avseende. Från några häll har påpekats att spärreglerna
bör till-lämpas även då det är fråga om ändrade bebyggelseförhållanden, dvs. då
obebyggd fastighet blivit bebyggd eller bebyggd fastighet obebyggd. Vidare har
gjorts gällande att man principiellt sett inte bör bortse från värdeökning till
följd av underhållsåtgärder.

För egen del anser jag utredningens förslag vara väl
avvägt. Frågan huruvida markanläggningar och andra markvärdehöjande åtgärder
bör få medföra ny taxering har dock enligt min mening fått en något för
kategorisk behandling i betänkandet. Det bör således inte vara prind-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 75

piellt uteslutet att företa ny taxering när markvärdet
höjts eller eventuellt sänkts av nu angiven anledning. Här kan f. ö. göras
jämförelse med det fall att markvärdet sjunkit till följd av naturhändelse, i
vilket fall ny taxering avses skola kunna ske. På grund av att svårbedömbara
värderingsfrågor kan uppstå synes det lämpligt att riksskatteverket lämnar
anvisningar om de fall där markarbeten och anläggningsarbeten bör medföra ny taxering.
Givetvis bör spärreglerna tillämpas i detta fall.

Underhållsåtgärder bör liksom nu inte beaktas vid den
särskilda fastighetstaxeringen. Rapporteringen till taxeringsnämnderna är i
detta hänseende inte tillfredsställande och det saknas enligt min mening
anledning att bygga ut den administrativa apparaten för detta ändamål.

Av ordningsskäl bör, som utredningen framhållit, ny
taxering ske oberoende av spärregler vid ändrade bcbyggelseförhällanden.

Med den ändring som jag nyss förordat och under erinran om
vad jag anfört i avsnittet om fortsatt bebyggelse beträffande en särskild
beloppsgräns för ny taxering i fall av stora investeringar biträder jag
således utredningens förslag även i denna del.

Planändringar m. m.

Värdeändringar som har sin grund i ändrade plan- eller
byggnadsbestämmelser eller i andra beslut som förändrar möjligheten att
förfoga över en taxeringsenhet utgör i och för sig f. n. inte omtaxeringsgrund.

Utredningen har föreslagit att planändringar och andra beslut
av beskaffenhet att påverka rätten att utnyttja en fastighet skall få grunda
ny taxering. En förutsättning skall dock vara att planen eller beslutet riktar
sig direkt mot den taxeringsenhet varom fråga är. Vidare avses femtedelsregeln
och tiotusenkronorsregeln skola tillämpas.

Förslaget i denna del har bemötts övervägande positivt
under remissen. Kritiska röster saknas emellertid inte. Framför allt uttrycks
farhågor för att den nu föreslagna grunden för ny taxering kommer att medföra
ökat arbete för taxeringsorgan och lokala skattemyndigheter. Man har emellertid
även påpekat att ett genomförande av förslaget leder till ojämnheter i
taxeringsresultatet därigenom att endast direkt berörda taxeringsenheter avses
komma i fråga för ny taxering. Vidare har förslaget diskuterats mot bakgrunden
av den nya expropriationslagstiftningen, varvid bl. a. anförts att reglerna i
denna lagstiftning medför att förslaget inte kommer att fylla så stor funktion
i praktiken.

För egen del anser jag följande. Den omständigheten att
ändrade planbestämmelser och andra beslut som rör rätten att förfoga över en
fastighet f. n. inte utgör grund i och för sig för omtaxering måste betraktas
som en allvarlig brist. Utredningens förslag i detta hänseende bör således i
princip hälsas med tillfredsställelse. Man måste ä andra sidan ha klart för sig
att ett tillgodoseende av behovet av bestämmelser pä denna punkt medför
problem. Värderingsfrågorna är i många fall komplicerade. Vi-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 76

dåre
kan inte uteslutas att i vissa situationer en betydande tillströmning av
ärenden kan ske. I fråga om de fastigheter som endast indirekt berörs av
planändring eller annat beslut som här avses uppkommer frågan om rättvisa i
taxeringen. Jag finner därför skäl att förorda vissa modifikationer i
utredningens förslag i förevarande hänseende.

Behovet
av en omedelbar omtaxering alltså redan före nästa allmänna
fastighetstaxering synes i detta fall liksom i de flesta andra där inte ordningssynpunkter
spelar in i första hand föreligga hos fastighetsägaren och kommunen. Intresset
av taxeringsvärdet torde nämligen knyta sig främst tUl garantibeloppet. Även
för statsverkets vidkommande spelar taxeringsvärdet en viss roll, men den
fiskala betydelsen är i det nu aktuella hänseendet snarare av marginell natur
och torde inte kunna motivera de ökade kostnader som förslaget skulle medföra
om det genomfördes i enlighet med utredningens intentioner. Frågan om ny
taxering av skäl som nu diskuteras bör således bli beroende av yrkande därom från
antingen fastighetsägarens eller kommunens sida. Någon official-prövning skall
således inte behöva ske, utan parterna får presentera sina egna utredningar
inför taxeringsnämnden, som givetvis bör kunna infordra ytterligare material
för komplettering. Yrkande om ny taxering på grund av den här aktuella grunden
bör framställas senast den 15 februari under sådant taxeringsår då särskild
fastighetstaxering äger rum. Framställning, som görs senare, bör inte tas upp
till prövning det taxeringsåret.

Under
"remissbehandlingen har framhållits att utredningens förslag är oklart i
vissa avseenden. Bl. a. anförs att svårigheter vid tillämpningen kan uppstå i
fråga om innebörden av uttrycket fastställda plan- eller byggnadsbestämmelser.
För att undanröja dessa svårigheter föreslår jag att ny taxering skall få ske
på grund av sådan fastställelse som medför direkta rättsverkningar för
fastigheterna, dvs. fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.

Generella
inskränkningar i förfogande- eller utnyttjanderätten till fastigheter kan
föreligga även i fråga om fastigheter, som ligger utanför planlagt område.
Detta förhållande accentueras i än högre grad om det förslag, som framlagts i
Ds C 1972: 1, lagstiftning om fysisk riksplanering, genomförs. Lagstiftningen
som sådan bör emellertid inte uppfattas som ändring av dispositionsrätten.
Denna bör anses som svävande intill dess frågan avgjorts för taxeringsenheten i
fråga genom konkret beslut i dispositionsfrågan.

Med
hänsyn tUl min nyss redovisade uppfattning att nytaxeringsgrunden bör vara
fakultativ finns inget behov av att begränsa rätten till endast de
taxeringsenheter som direkt omfattas av planbestämmelserna eller beslutet.
Även indirekt berörda fastigheter bör således kunna komma i fråga för ny
taxering. Det bör givetvis föreligga ett klart kon-staterbart samband mellan
den fastställda planen och värdeändringen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 77

liksom,
när det gäller beslut, mellan beslutet och den ändrade dispositionsrätten.
Till belysning av det anförda såvitt rör beslut kan här nämnas s. k. leading cases,
avgöranden i mål om exempelvis fastighetshyra, som blir vägledande för
likartade fastigheter utan att rättegång förts i fråga om dessa.

Spärreglerna
bör givetvis gälla även i de nu aktuella fallen. Härigenom och på grund av de
bevissvårigheter som ofta kan föreligga torde mitt förslag inte komma att
medföra någon nämnvärd ökning i arbetsbelastningen för taxeringsorganen.

Rörelsenedläggning

Värdeändring
av taxeringsenhet till följd av nedläggning av rörelse är f. n, inte gmnd för omtaxering.

Utredningen har föreslagit
att värdeminskning på grund av stadigvarande rörelsenedläggning tas upp som
grund för ny taxering. Endast taxeringsenhet som direkt berörs av nedläggningen
avses komma i fråga för ny taxering. Med hänsyn till värderingssvärigheterna i
detta fall föreslås vidare att värdeminskningen bör föranleda en sänkning av
taxeringsvärdet med minst 50 o/o för att få utgöra grund för ny taxering.

Remissinstansema har utan
undantag uttalat sig positivt för att ta upp den nu diskuterade grunden.för ny
taxering. Från några håll framförs önskemålet att de vanliga spärreglerna skall
få gälla även här. Skogsstyrelsen anser att överföring av mark frän jordbruk
till skogsbmk bör få utgöra grund för ny taxering.

Några remissinstanser tar
upp frågan om inte ett återupptagande av rörelsen bör utgöra gmnd för ny
taxering. Vidare diskuteras förslaget i vad avser inskränkningar till endast
den taxeringsenhet som direkt berörs av rörelsenedläggningen. Här är
uppfattningarna delade, varvid vissa remissinstanser uttalar sig för att låta
även andra taxeringsenheter i synnerhet vUlor i orter som helt dominerats av
den nedlagda rörelsen få omfattas av den föreslagna bestämmelsen.

Förslaget att låta ny
taxering ske vid värdeminskning av fastighet på grund av rörelsenedläggning,
som är av varaktig natur, förefaller mig välmotiverat. Självfallet kommer
värderingssvårigheter att uppstå. Framför allt torde det ofta vara besvärligt
att avgöra varaktigheten av rörelsenedläggningen liksom möjligheterna till
användning av fastigheter för likartade eller andra ändamål på ett sätt så att
värdeförstöring undviks. Därför tror jag att det är klokt med en väl tilltagen
marginal. Utredningens förslag är i detta avseende väl avvägt, och jag
ansluter mig tUl det.

Det
av skogsstyrelsen diskuterade fallet ny taxering till följd av omläggning
från jordbmk till skogsbmk torde inte vara ett från taxeringssynpunkt
särskilt praktiskt fall. Att lönsamhetsförhåUandena i detta fall skulle vara så
påtagligt försämrade att ny taxering skulle vara moti-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:
49 78

verad synes ovanligt. Överföring av jordbruksmark till
skogsmark är en åtgärd, vars syfte vanligen är att höja markens
avkastningsvärde och vid vilken stora reproduktionskostnader ofta läggs ned.
Omläggningen i sig själv måste således normalt verka värdehöjande. Jag ser
således inget skäl till en specialregel för dessa omläggningsfall.

Ett ätempptagande av rörelsen bör enligt min mening inte
föranleda ny taxering under löpande taxeringsperiod. Dels torde fallen vara
sällsynta det ingår ju i bedömningen vid tillämpningen av den nu aktuella nytaxeringsgrunden
att pröva varaktigheten av värdeminskningen dels torde
värderingssvårigheterna här vara ännu större än i värdeminskningsfallen.

Frågan huruvida andra taxeringsenheter än de som direkt
berörs av rörelsenedläggningen skall få omfattas av reglerna är däremot mer komplicerad.
Här saknas otvivelaktigt inte ett visst praktiskt behov av möjligheter till ny
taxering under en löpande taxeringsperiod. Som länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekat
torde merarbetet för taxeringsorganen kunna begränsas genom användande av
schabloner. Ä andra sidan är värdet av en rörelsefastighet ofta starkt beroende
av att en viss typ av rörelse kan bedrivas på fastigheten det finns t. ex. en
dyrbar spe-cialutmstning. Förhållandet är inte detsamma i fråga om andra
fastigheter, såsom villorna i en industriort. Svårigheterna att bedöma
huruvida en ort varaktigt helt kommer att sakna industri eller andra sysselsättningsmöjligheter
är således mer accentuerade än svårigheterna att uttala sig om möjligheterna
till fortsatt drift av en viss rörelsetyp. Vid övervägandet av de skäl som nu
har åberopats finner jag det vara naturligast att bedömningar av här avsett
slag såvitt gäUer andra fastigheter än dem som direkt beröi-s av nedläggningen
bör äga rum endast vid de allmänna fastighetstaxeringarna.

Det nu anförda innebär således att jag ansluter mig till
utredningens förslag på denna punkt. Jag kan tillägga att även denna gmnd för
ny taxering bör vara fakultativ, dvs. kommer att prövas endast efter yrkande.

Värderingsfrågor

Utredningen har ansett den nuvarande principen om uppskattning
efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som
tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen bör bibehållas.
Riksskatteverket bör enligt utredningen meddela kompletterande anvisningar
avseende förändringar i pris- och hyresnivåer samt byggnadskostnadernas storlek
för olika fastighetskategorier. Remissinstanserna har lämnat utredningens
ställningstagande i detta avseende utan erinran. Jag ansluter mig till det.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 79

F.n.
sker omtaxering med iakttagande av de ändringar i fråga om fastigheten som ägt
rum sedan den tidpunkt det senast åsatta taxeringsvärdet avsett. Fullständig
värdering sker när fastighet som varit undantagen från skatteplikt blivit
skattepliktig.

Utredningen
föreslår att huvudregeln vid ny taxering skall vara att en helt ny värdering
sker. Huvudregeln sägs dock inte böra gälla såvitt avser skogsbruksvärdet, om
inte grunden för nytaxeringen är värdeminskning till följd av förändringar i
skogsbeståndet.

Förslaget
att ny värdering skall ske har mottagits positivt av samtliga remissinstanser
utom tekniska högskolan i Stockholm. Högskolan påpekar att principen om ny
värdering medför orättvisor. Dels kommer hänsyn att tas till omständigheter
som inte får beaktas i och för sig vid bedömande av huruvida ny taxering skall
ske t. ex. reparations- och underhållsåtgärder dels öppnas härigenom en
möjlighet att undanröja tidigare felaktiga värderingsresultat, vilket annars
bara kan ske genom ett noggrant specificerat besvärs- och rättelseförfarande.

Även
förslaget att göra undantag frän huvudregeln i fråga om skogsbruksvärdet har
mottagits i huvudsak positivt av remissinstanserna.

För
egen del finner jag utredningens förslag välmotiverat. Vad som intresserar i
princip är taxeringsenhetens värde totalt sett efter förändringen, inte värdet
av förändringen. Huvudregeln bör därför vara att ny värdering äger rum.
Naturligtvis kan fall tänkas där en ny värdering blir ett onödigtvis
komplicerat förfarande för att fä fram ett godtagbart värderingsresultat.
Således bör avvikelse från huvudregeln få ske när särskilda skäl talar för
det. Ett sådant skäl synes föreligga i det fall som avses med det av
utredningen föreslagna undantaget. Reglerna bör fä flexibel utformning, sä att
praktiska hänsyn skall kunna tas i största möjliga utsträckning. Jag är
medveten om att man i vissa fall kan få ojämnheter i taxeringsresultatet. I
detta hänseende vill jag emellertid hänvisa till vad jag anfört i det
föregående.

F.
n. fordras, som tidigare berörts vid flera tillfällen, som förutsättning för omtaxering
i vissa fall att värdeändringen skall föranleda ändring av det tidigare åsatta
taxeringsvärdet med minst en femtedel.

I
vad avser frågan om spärregler för ny taxering har utredningen föreslagit dels
ett bibehållande av den nuvarande femtedelsregeln i vissa fall, kompletterad
med en särskild i kronor bestämd minimigräns för ändringen, nämligen minst 10
000 kr. (den s. k. tiotusenkronorsregeln), dels en särskUd regel för rörelsenedläggningsfallen
innebärande att värdeminskningen skall föranleda en sänkning av taxeringsvärdet
med minst 50 0/0. Vidare har utredningen diskuterat men avvisat en i kronor
bestämd gräns för värdeändringen utöver vilken ny taxering alltid måste ske.

Remissinstanserna
har anslutit sig i princip till spärregler av den typ

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 80

som
föreslagits. Några remissinstanser har föreslagit andra gränser, t. ex. en
fjärdedel i stället för den föreslagna femtedelsgränsen och 20 000 kr. i
stället för 10 000 kr. Åtskilliga remissinstanser har efterlyst en i kronor bestämd
gräns utöver vilken ny taxering alltid måste ske.

För
egen del vUl jag framhålla följande. Tidigare har diskuterats innebörden av
uttrycket taxering resp. ny taxering. Jag har därvid som min mening uttalat att
varje beslut, som skall tas upp i fastighetslängden, bör anses omfattat av
taxeringen. Så blir också fallet, om riksdagen godtar innehållet i prop. 1972:
15, för vUken jag tidigare redogjort såvitt nu är i fråga.

Ny
taxering behöver i fortsättningen således inte nödvändigtvis innebära ett åsättande
av nytt taxeringsvärde. Vid vissa åtgärder av rättslig betydelse för
redovisningen av taxeringsenheten så t. ex. vid nybildning eller ombildning
av densamma bör enligt vad jag tidigare nämnt ny taxering, dvs. omprövning av
taxeringen i dess helhet, äga rum. Något nytt värde skall emellertid inte
behöva åsättas och bör enligt min mening heller inte ske annat än när
värdeändringen relativt och absolut sett överstiger vissa gränser, för såvitt
det inte finns särskilda skäl, t. ex. om ett byggnadsvärde tUlkommer eller
försvinner eller, som jag tidigare anfört, om mer betydande arealer frångått en
stamfastighet. Någon direkt författningsföreskrift härom, alltså med innebörd
av förbud mot åsättande av nytt värde i dessa fall, anser jag inte påkallad.
Det bör räcka med anvisningar som riksskatteverket meddelar. Huvudsaken i de
här avsedda fallen är att åtgärden i fråga om fastigheten kommer tUl berörda
parters kännedom, så att de kan tUlvarata sin rätt.

Vid
andra fall av värdeändringar där i princip den redovisade taxeringsenheten är
oförändrad bör ny taxering inte ske annat än under de fömtsättningar jag
tidigare redogjort för. De gränser som utredningen föreslagit dvs.
femtedels- och tiotusenkronorsreglerna förefaller mig väl avvägda från såväl
värderingsteknisk synpunkt som rättvisesynpunkt.

I
princip delar jag utredningens uppfattning att det värderingstekniskt är svårt
att motivera en i kronor bestämd gräns utöver vilken ny taxering alltid måste
ske. Detta resonemang gäller i synnerhet när man som redovisats i det
föregående väljer fullständig nyvärdering av taxeringsenheten som huvudregel
vid ny taxering. Huvudregeln är dock inte avsedd att gälla undantagslöst. Fall
kan tänkas, där i praktiken en delvärdering ger samma möjligheter till ett
riktigt resultat. I det avsnitt där jag berörde frågan om slopande av fortsatt
bebyggelse som särskild gmnd för ny taxering har jag för fall av investeringar
förordat en särskild beloppsgräns,, 1 milj. kr., utöver vUken ny taxering
alltid skall kunna ske. Skälet är att särskUt stora investeringar bör kunna
bli föremål för taxeringsnämndens uppmärksamhet.

Slutligen
vill jag erinra om den särskilda spärregeln, minskning med

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 81

minst
50 o/o av taxeringsvärdet, för att få åberopa grunden rörelsenedläggning.
Denna regel har jag diskuterat i samband med den angivna ny-taxeringsgmnden.

Utredningen
har berört också frågorna om sammanträffande av flera gmnder för ny taxering
och "kvittning" i samband med tillämpningen av spärreglerna. Om en
taxeringsenhet ökat i värde av flera anledningar, som för ny taxering
förutsätter uppfyllande av kraven i femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln,
bör man enligt utredningen ta hänsyn tiU den sammanlagda värdeökningen.
Motsvarande bör gäUa vid värdeminskning. Vidare bör enligt utredningen hänsyn
tas tUl aU den värdeökning resp. värdeminskning som ägt rum under den löpande
taxeringsperioden. Undantag bör dock göras om nytt värde åsatts vid särskUd
fastighetstaxering tidigare under perioden. Hänsyn skall således inte tas till
värdeändring som skett dessförinnan. Utredningen har avstått från att föreslå
regler om "kvittning", dvs. inbördes utjämning mellan värdeökningar
och värdeminskningar vid tillämpning av femtedels- och tiotusenkronorsreglerna.
Flera ändringar i fråga om byggnadsbeståndet bör dock enhgt utredningen
betraktas som en enda grund.

Några
remissinstanser har uppmärksammat kvittningssituationen och föreslagit att ny
taxering skaU få äga mm endast om nettoförändringen överstiger värdegränsen.

För
min del anser jag följande. I det föregående har jag redovisat de olika gmnder
som bör kunna föranleda ny taxering liksom de fall där spärregler bör gäUa. De grandema
är sinsemellan mycket olikartade till sin karaktär. Någon kvittning de olika nytaxeringsgrunderaa
emellan bör således inte förekomma för avgörande av frågan humvida ny taxering
skall äga mm eller inte. Som utredningen har påpekat bör dock förändringar i
fråga om byggnadsbeståndet betraktas som ett omtaxeringsskäl. Att samtliga
omständigheter tillsammantagna sedan självfallet kommer att påverka det sluthga
värdet är en annan sak.

Deklarationsskyldighet
m. m. vid särskild fastighetstaxering

F. n.
är fastighetsägare skyldig att deklarera vid särskild fastighetstaxering, om omtaxeringsgrund
föreligger beträffande hans fastighet vid ingången av taxeringsåret. SärskUd
fastighetsdeklaration skaU avges den 15 febmari under taxeringsåret. Vid den särskUda
fastighetstaxeringen år 1971 har tUlämpats ett system med s. k. förtida
erinringar. Skriftliga meddelanden tUlställdes senast den 1 febmari 1971 dem
som kunde antas vara deklarationsskyldiga. Meddelandena innehöll information om
föreskrifterna om deklarationsskyldighet.

Utredningen
har föreslagit att skyldigheten att utan anmaning deklarera skall slopas men
att rätten att deklarera skall finnas kvar.

6
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 49

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 82

Senaste
dag att avge deklaration föreslås bli framflyttad från den 15 febmari tUl den
31 mars. I stället för deklarationer bör enligt utredningen
taxeringsförfarandet bygga på uppgifter från olika myndigheter om fastighetsbUdningar,
byggnadslov m. m. i förening med fastighetsägarnas skyldighet att deklarera
efter anmaning och rätt att deklarera om han anser omtaxeringsgmnd föreligga.

Det
föreslagna systemet med inskränkning av deklarationsskyldigheten har föranlett
förslag om vissa följdändringar främst avseende föreskrifterna om anmaning.
Bl. a. föreslås regler om i vilka fall anmaning bör utfärdas. Detta bör enligt
utredningen ske i första hand, om det kan antas att fastighet bör åsättas ny
taxering. Deklaration skall dock inte behöva infordras, om detta uppenbarligen
inte är nödvändigt för taxeringen. I anmaning att avge deklaration skall
tidsfristen enligt utredningen vara minst tio dagar, i stället för som nu fem
dagar, efter delfåendet. Tidigare dag för deklarationsavlämnande än den 15 febmari
bör över huvud taget inte få anges i anmaning. Deklaration, som avges efter anmaning,
bör avlämnas tiU den som utfärdat anmaningen.

Bland
remissinstanserna föreligger delade meningar om förslaget att slopa
skyldigheten att deklarera utan anmaning. Det kan nämnas att frågan om
deklarationsskyldigheten aktualiserades av vissa remissinstanser redan i
yttranden som intagits i prop. 1970:160 (s. 39). Kammarrätten och
riksskattenämnden påpekade då svårigheten för fastighetsägare att avgöra, om
han är deklarationsskyldig eller ej. Riksskattenämn-. den framhöll att det inte
kan anses tUlfredsställande att deklarationsskyldigheten i första hand är
beroende av ägarens egen bedömning av om omtaxeringsskäl föreligger. Samma
åsikt har nu också framförts av utredningen, och remissinstanserna har inte
bestritt att den är riktig. Man är vidare ense om att det skulle medföra
fördelar för fastighetsägarna om skyldigheten att deklarera utan anmaning
slopades.

De
remissinstanser som är kritiska mot förslaget antar att det skuUe medföra ett
minskat och sämre underlag för den särskilda fastighetstaxeringen; farhågor
för att taxeringsarbetet skulle fördröjas har också framförts.

Vissa
ombyggnader sägs sålunda kunna utföras utan att byggnadslov fordras. De skulle
därför inte komma till taxeringsnämndemas kännedom. Detsamma sägs gälla för
vissa fall av investeringar i ekonomibyggnader för jordbmk. Problemet med den
låga deklarationsfrekvensen har man ansett böra vara möjligt att lösa. De s. k.
förtida erinringarna har bedömts ha haft god effekt i detta sammanhang. Vidare
har man ansett att taxeringsnämnderna skulle sakna arbetsmaterial i början av
taxeringsperioden, om det föreslagna systemet genomfördes.

För
egen del vUl jag framhåUa följande. Den särskUda fastighetstaxeringens syfte
är att rätta tUl vissa uppenbara ojämnheter som kan uppstå i taxeringshänseende
för fastigheterna under löpande taxerings-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 83

period,
beroende huvudsakligen på förändringar i fastighetsbeståndet i rättsligt eller
faktiskt hänseende. I detta avseende föreligger genom utredningens förslag
ingen annan skillnad mot vad som f. n. är förhållandet än att möjligheterna tUl
ny taxering något utökats. Samtidigt har dock, genom spärreglerna, införts krav
på väsentiiga förändringar för att få till stånd ny taxering. Redan vunna
erfarenheter har emellertid gett vid handen att systemet med omtaxering enbart
på gmndval av deklaration inte ger tillfredsställande resultat, delvis på grund
av svårigheterna för den enskilde fastighetsägaren att bedöma när deklarationsskyldighet
föreligger. Underlaget för taxering har fått kompletteras genom
underrättelseskyldighet för myndigheter och andra organ.

Den
här aktuella frågan sammanhänger givetvis med den grad av angelägenhet som
finns för att ny taxering verkligen kommer tUl stånd, när förutsättningarna för
det är för handen. Av min redogörelse i det föregående framgår att olika
intressen här kan föreligga, och detta också såvitt avser de olika nytaxeringsgrunderna
sinsemellan. Det starkaste ekonomiska intresset torde föreligga hos
fastighetsägare och kommuner med hänsyn till garantibeloppet. Ett fiskalt
intresse finns också från statens sida. Man får emellertid inte glömma andra
intressen, bl. a. intresset av rättvisa och jämnhet i taxeringen. Även från
ordningssynpunkt finns ett allmänt intresse av konsekvens i
fastighetstaxeringen.

I
det system som utredningen nu föreslagit har fastighetsägaren alltid rätt att
yrka ny taxering genom att deklarera. Därigenom bevaras den enskildes
möjligheter att ta tiUvara sin rätt i förevarande avseende. Han kan således i
de fall en förändring på hans fastighet inte täcks av rapporteringssystemet
från myndigheter och andra organ själv yrka att få taxeringsvärdet ändrat. Jag
har här i tankarna fall som skogsavverkning, brand e. d., vissa förändringar i
bebyggelseförhållandena samt ändring av skattepliktsförhållande eller beskattaingsnatur.
Det gäller även i de faU för vUka jag föreslagit en fakultativ rätt att påkalla
ny taxering, nämligen vid omtaxeringsgrunderna rörelsenedläggning och ändring
av planer m. m. Vidare blir genom min tidigare redovisade syn på sistnämnda omtaxeringsgrund,
ändrade planer m. m., den utvidgning av rapporteringssystemet som utredningen i
detta avseende föreslagit inte behövlig. Därigenom undviks ytterligare
kostnadsökning och arbets-omgång samt vidare ett visst osäkerhetsmoment i
rapporteringssystemet. Det allmänna intresse som jag av tidigare anförda skäl
ansett böra beaktas i detta avseeende, nämligen kommunens, tillgodoses genom
den fakultativa rätt för kommunen att hos taxeringsnämnden påkalla ny taxering
vid ändring av planer e. d., som jag föreslagit.

Den
rapportering som fortsättningsvis bör ske för att tillgodose det fiskala
intresset avser liksom tidigare ändrmgar i taxermgsenheters omfattning och
sammansättning samt förändringar i byggnadsbeståndets omfattning eller byggnads
beskaffenhet på en taxeringsenhet. För denna

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 84

rapportering
har redan tidigare meddelats bestämmelser. Fastighetsre-gistermyndighetemas skyldighet
att lämna de lokala skattemyndigheterna uppgift om förändringar i
fastighetsindelning m. m. regleras enligt nu gällande lydelse av 35 §
förordningen (1908: 74) angående jordregister samt 37 § förordningen (1917:
281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad.

Byggnadsnämndernas
skyldighet att lämna de lokala skattemyndigheterna uppgift om
byggnadsverksamhet, som avses med bevUjade byggnadslov, har jag diskuterat i prop.
1968: 154 (s. 130) och 1970:160 (s. 80). Bestämmelserna härom finns i 139 § TF.
Riksskatteverket har efter samråd med Svenska kommunförbundet numera funnit att
byggnadsnämndernas uppgiftsskyldighet i fråga om byggnadsloven skall fullgöras
genom att byggnadsnämnden med föreskrivna tidsintervaU sänder in kopia av
ansökan av byggnadslov jämte kopia av teknisk beskrivning till den lokala
skattemyndigheten. Uppgifterna har därvid begränsats tUl att avse byggnadslov
som kan ha mer än ringa betydelse för värdering och uppföljning vid
fastighetstaxering av i första hand byggnadsbeståndet på fastigheterna.
Uppgifter behöver lämnas endast om helt ny byggnad, till- och/eUer påbyggnad,
ombyggnad och ändringsarbete samt rivning av hus. I ansökan skall anges om kostnadema
för byggnadsföretaget beräknas över- eller understiga 10 000 kr. Av den
tekniska beskrivningen torde i stort sett investeringskostnademas storlek
framgå. Jag förutsätter att riksskatteverket med anledning av mitt förslag att
också värdeändringar på gmnd av markanläggningar och markarbete skall kunna
utgöra omtaxeringsgrund liksom förslaget om ny taxering vid stora investeringar
ser över sina rekommendationer i fråga om byggnadsnämndernas uppgiftslämnande.

Den
enda utvidgning av rapporteringsskyldigheten som med mina utgångspunkter är
aktuell dämtöver och som också föreslagits av utredningen är en skyldighet för
lantbruksnämnderna att underrätta de lokala skattemyndigheterna om sådana
beslut som lantbmksnämnderna meddelat och som är av betydelse för
fastighetstaxeringen. TiU denna underrättelseskyldighet har lantbraksstyrelsen
och de lantbruksnämnder som yttrat sig förklarat sig vara positiva. Härigenom
skulle bl. a. förändringar i byggnadsbeståndet på jordbmksfastigheter i viss
utsträckning kunna följas upp. Denna rapporteringsskyldighet anser jag böra
komma tUl stånd. Bestämmelser härom kan emeUertid meddelas utan riksdagens medverkan.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp en fråga om byggnadslovsrapporteringen som
aktualiserats i remissen. Man har ifrågasatt om det inte är lämpligare att anknyta
denna rapporteringsskyldighet tUl tidpunkten för slutbesiktningen av de utförda
byggnadsarbetena i stället för tUl tiden för beviljande av byggnadslov.
Emellertid sker slutbesiktningen

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 85

ofta
långt efter det att uppgifter om byggnadsföretaget behövs för den särskUda
fastighetstaxeringen. Jag är därför av den meningen att rapporteringen
alltjämt bör avse tiden för beviljande av byggnadslov.

Mot bakgrund av det
anförda är min uppfattning om förslaget att slopa fastighetsägares skyldighet
att på eget initiativ deklarera vid särskild fastighetstaxering
sammanfattningsvis följande.

Deklarationsfrekvensen är f.
n. otUlfredsställande. Inom vissa områden har antalet deklarationer, som
avgetts på fastighetsägarens eget initiativ, varit så lågt som ca 15 o/o av
det antal som bort avlämnas. Först efter det att både erinringar och anmaningar
utsänts har deklarations-frekvensen varit ca 50 o/q.

Den låga
deklarationsfrekvensen kan som jag nyss nämnt förklaras med utformningen av
reglerna för ny taxering. Dessa är nämligen av förhållandevis svårtiUgänglig
natur. Med en informationsverksamhet av rimlig omfattning kan tillräcklig
kunskap om reglerna i fråga inte bibringas fastighetsägarna. De omfattar ofta
ställningstaganden tUl värderingsfrågor för vUka behövs särskild kompetens.
Bedömningar och värderingar av den typ varom här är fråga bör inte, om det kan
undvikas, ligga till grund för enskilds deklarationsskyldighet. Årligt uppgiftslämnande
från samtliga fastighetsägare till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen
anser jag liksom utredningen inte bör komma i fråga.

Jag
har tidigare angett den omfattning som jag anser bör kunna ges åt den särskUda
fastighetstaxeringen. Mot bakgrunden härav finner jag att det
rapporteringssystem angående areal- och byggnadsförändringar som redan är
uppbyggt och som nu skulle utvidgas med viss uppgiftsskyldighet för lantbmksnämnderna
väl kan tillgodose det fiskala intresset vid särskild fastighetstaxering. Den
prövning av frågan om ny taxering, som enligt vad jag tidigare anfört bör
komma tUl stånd vid investeringar på minst 1 mUj. kr., blir även den i
tillfredsställande grad täckt av det föreslagna systemet för rapportering.

Vissa remissinstanser har
ställt frågan om taxeringsnämnderna kan hinna med att inom föreskriven tid
genomföra den särskilda fastighetstaxeringen, om utredningens förslag
genomförs. Såväl riksskatteverket som Föreningen Sveriges fögderichefer är mellertid
positiva till förslaget. Man anser att lämphga mtiner kan införas och att
taxeringsarbetet då inte behöver försvåras i nämnvärd grad. Jag delar denna
uppfattning. Rutinerna bör lämpligen utformas i huvudsaklig överensstänmielse
med vad Föreningen Sveriges fögderichefer skisserat. Generellt sett bör anmaningarna
kunna tillstäUas fastighetsägarna vid samma tidpunkt som gällt för de s. k.
förtida erinringarna, dvs. omkring den 1 febmari. Därigenom bör enligt min
mening taxeringsarbetet genom det nya förfarandet snarare kunna komma igång
tidigare än det gjort vid nuvarande ordning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 86

Det
anförda innebär således att jag ansluter mig tUl utredningens förslag att
slopa skyldigheten att deklarera utan anmaning.

Jag
har tidigare angett att senaste dag att påkalla ny taxering vid omtaxeringsgmnderna
planändrmgar m. m. samt rörelsenedläggning bör vara den 15 febmari under
taxeringsåret. Samma senaste tidpunkt bör enligt min mening gälla för avlänmande.
av samtliga deklarationer som avges utan anmaning. Vid de nytaxeringsgmnder som
inte är fakultativa, dvs. samtliga utom de båda nyssnämnda, bör emellertid
taxeringen kunna prövas, även om deklarationen kommit in för sent.

De
följdförslag som utredningen lagt fram synes välmotiverade. Skäl finns sålunda
att förlänga tidsfristen för fastighetsägaren, då han anmanats deklarera tiU
minst tio dagar efter det han fått anmaningen. Fastighetsägaren kan behöva
denna frist för att t. ex. skaffa faktauppgifter om en fastighet. Jag vill i
detta sammanhang framhålla att taxeringsnämnden inte bör underlåta att skaffa
in deklaration även i de fall den anser sig kunna åsätta ny taxering på grund
av de uppgifter den fått in från olika myndigheter. Vidare bör deklaration
infordras i de fah fakultativ gmnd för ny taxering föreligger och framstäUning
om ny taxering inkommit utan att deklaration avgetts. Undantag såvitt gäller
infordrande av deklaration bör gälla endast för ny taxering som avser vissa
arealförändringar e. d. Det bör ankomma på riksskatteverket att behandla denna
fråga i sina anvisningar. TiU skiUnad mot utredningen anser jag att
deklaration som avges efter anmaning skall kunna lämnas förutom till den som
utfärdat anmaningen även tUl lokal skattemyndighet. Frånsett det förhållande
jag sist nämnt biträder jag de förslag utredningen framlagt som konsekvens av
förslaget om slopandet av den generella deklarationsskyldigheten.

Preliminär
underrättelse om tilltänkt taxeringsvärde synes i regel f. n. inte länmas.
Liksom vid övrig årlig taxering är det emeUertid föreskrivet att tillfäUe skall
beredas den skattskyldige att yttra sig vid ifrågasatt avvikelse från hans
deklaration.

Underrättelser
om innehållet i taxeringsnämndens sluthga beslut vid särskild
fastighetstaxering skall alltid sändas av lokal skattemyndighet till
fastighetsägaren. Underrättelsen skall även innehålla besvärshänvisning.

Utredningen
har föreslagit skyldighet för taxeringsnämnd att sända underrättelse om
tilltänkt taxeringsvärde till fastighetsägaren då deklaration inte avgetts och
då firåga är om avvikelse i väsentligt avseende från uppgift som lärrmats i
deklaration. I det förra faUet avses underrättelsen skola innehålla även
uppgift om delvärdena och anledningen till den nya taxeringen. I det senare
fallet skaU fastighetsägaren underrättas om de tUltänkta värdena och
innebörden av den ifrågasatta av-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 87

vikeisen.
Vidare föreslår utredningen att upplysning om nämndledamots skiljaktiga mening
skall lämnas i underrättelse om slutlig taxering.

Delade
meningar föreligger bland remissinstanserna i fråga om förslaget om
underrättelser om tilltänkta värden m. m. Några påkallar en utvidgning av
underrättelseskyldigheten till att avse varje tiUtänkt ny taxering. Å andra
sidan har betänkligheter redovisats redan mot den utökning av
underrättelseskyldigheten som utredningen föreslagit med hänsyn till den korta
tiden för taxeringsarbetet. Man har även framhåUit att det kan vara förenat med
svårigheter att avgöra om en ifrågasatt avvikelse är av så väsentlig karaktär
att underrättelseskyldighet föreligger. Härvid har bl. a. påpekats att
fastighetsägaren vanligtvis inte har möjlighet att föreslå taxeringsvärde i
deklaration.

Min
uppfattning är att den knappa taxeringsperioden inte medger att prelunmära
underrättelser sänds ut vid samtiiga nya taxeringar. Taxeringsnämnderna hinner
inte att i tid före det slutliga beslutet fullgöra en generell
underrättelseskyldighet beträffande de preliminära besluten. Att förlänga tiden
för taxeringsarbetet anser jag inte möjhgt f. n. Däremot bör enligt min mening
kommunikation ske med fastighetsägaren innan det slutiiga beslutet fattas i de
fäll då denne inte avgett deklaration. Om så inte skulle ske, kan man befara
bl. a. att antalet besvär kommer att onödigtvis öka. Preliminär underrättelse
synes emellertid inte behövas, om ärendet rör enbart ändring av fastighetens
totala areal. Vidare synes det lämphgt att som utrednmgen föreslagit utvidga
underrättelseskyldigheten beträffande prelhninära beslut tUl att avse även de
fall där taxeringsnämnden avser att i väsenthgt hänseende avvika från avgiven
deklaration. Jag finner alltså utredningens förslag i denna del välbetänkt. Den
preliminära underrättelsen skall innehålla uppgift om såväl totalvärde som
delvärden. Dessutom bör prelimmär underrättelse lämnas om tilltänkt ändring av skattephktsförhållande
och beskattningsnatur.

Några
ytterligare synpunkter på frågan om vad som i förevarande sammanhang bör avses
med uttrycket "avvikelse i väsentiigt hänseende" kan här vara på sin
plats. Det står givetvis fastighetsägaren fritt att i deklarationen yrka det
taxeringsvärde han anser böra åsättas. En avvikelse från ett sådant yrkande
bör naturligtvis föranleda en underrättelse. Som avvikelse i väsentligt
hänseende bör emellertid vidare betraktas de faU då nämnden frångår de gmnduppgifter
som entydigt lämnats i deklaration sä att till följd därav taxeringsvärdet
skiljer sig med i normalfallet mer än ett par procent från det värde som skulle
ha åsatts enligt uppgifterna i deklarationen. Vidare bör underrättelse sändas,
om annat förhållande i skattepliktshänseende eller annan beskattningsnatur
preliminärt bestämts än vad som avsetts i deklarationen. Däremot bör med
hänsyn tUl nänmdens arbetsbelastning underrättelse om avvikelse beträffande
övriga delar av nämndens preliminära

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 88

beslut
inte utsändas. Sådan ändring skall framgå av den slutiiga underrättelsen i
enlighet med vad som framgår av det följande.

Vid
1971 års taxering har de lokala skattemyndigheterna på gmnd av en anvisning som
meddelats av riksskattenämnden kompletterat fastighetslängden med uppgifter om
taxeringsenheternas totalareal. Kompletteringarna har skett på grundval av
uppgifter från fastighetsregistermyndigheterna. Som förklarande text har i
längdformuläret angetts att uppgiften om totalareal avser förhåUandet vid
taxeringsårets ingång. Som jag tidigare anfört bör under begreppet ny taxering
innefattas också förändringar av totalarealen även om taxeringsvärdet inte
finnes böra ändras. Ändring av totalarealen får därvid inte komma till stånd
utan taxeringsnämndens beslut. Jag har utgått från att ändring av
taxeringsvärdet inte skall ske, om inte värdeändringen till följd av arealändringen
överstiger de spärregler jag föreslagit. Underrättelse om taxeringsnämndens
slutligt beslut bör lämnas även då den nya taxeringen avser endast
fastställande av en förändrad totalareal. I samband med ny taxering på grund av
förändrad totalareal bör av praktiska skäl andra taxeringsätgärder än de som
avser totalarealen inte företas. Sålunda bör därvid ändring inte om inte
enskilds rättsliga intresse påfordrat det göras av andra beslutsskäl såsom ägoslagsarealer,
skogsfaktorer m. m. Underrättelsen behöver därför i dessa fall inte innehålla
uppgift om ägoslagsfördelning utan endast om den ändrade totalarealen. Det bör
ankomma på riksskatteverket att utfärda de anvisningar som behövs i detta
sammanhang.

En
remissinstans har diskuterat lämpligheten av att föreskriva att uppgift om
skiljaktig mening skall lämnas i samband med underrättelse om slutlig
taxering. Med anledning därav får jag anföra följande. Skyldigheten att
underrätta om skiljaktig mening vid årlig taxering regleras genom
förvaltningslagen (1971:290). Enligt denna lag föreligger sådan skyldighet, om
det är uppenbart att beslutet gått sökanden emot. Då underrättelser om
definitiv avvikelse vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen som regel gått
deklaranten emot, behöver underrättelseskyldigheten i fråga inte särskilt
regleras i TF. Då det gäller beslut om fastighetstaxering kan man emellertid i
detta hänseende inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och
förmögenhetstaxeringen. Vid fastighetstaxeringen är det i aUmänhet inte fråga
om att ett beslut i och för sig gått en fastighetsägare emot, utom då t. ex. bestämt
yrkande om viss taxering, som framställts i fastighetsdeklaration, inte följts.
I några fall går alltså beslutet fastighetsägaren emot; i övriga fall vUka
utgör huvudparten av taxeringsfaUen kan detta inte med bestämdhet sägas ha
skett. Samtliga underrättelser om slutlig fastighetstaxering utsänds
emellertid av lokal skattemyndighet genom maskinellt ifyllda
underrättelseblanketter. För lokal skattemyndighet finns i det nu förevarande
skedet av taxeringen ej någon som

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 89

helst
möjlighet att utreda i vilka fall fastighetstaxeringen gått en fastighetsägare
emot. Detta förhållande som således får anses motsvara intentionerna i förvaltningslagen
kan anses utgöra grunden till att upplysning om skiljaktig mening bör länmas
i underrättelse om slutligt beslut om fastighetstaxering i samtliga fall där
skiljaktig mening förekommer.

Med
de tillägg jag förordat beträffande underrättelsernas innehåll biträder jag
således utredningens förslag om utvidgad underrättelseskyldighet.

Övriga
förslag

Utredningen
har bl. a. föreslagit att lägre taxeringsvärden än 100 kr. inte skall anges i
fastighetslängden.

Remissinstanserna
har inte haft några invändningar mot vad utredningen anfört under rubriken
"övriga förslag". Riksskatteverket anser dock att belopp
understigande 1 000 kr. inte skall längdföras.

För min del anser jag att
en höjning av lägsta längdföringsbelopp tUl 1 000 kr. är rationell och föreslår
således en ändring av bestämmelserna i detta hänseende. F. n. gäller att såväl
taxeringsvärden som delvärden skall anges i taxeringsbesluten med fulla
hundratal kronor. De nya reglerna bör dock tiUämpas successivt under åren fram
till nästa aUmänna fastighetstaxering, dvs. endast vid fall av ny taxering och
vid ändring i högre instans av mål om allmän fastighetstaxering. Frågan om
sättet för längdredovisning av taxeringsenheter eller delvärden under 1 000 kr.
kan regleras av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

Författningsförslag

I enhghet
med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag tiU

1)
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

2)
lag om ändring i
taxeringsförordningen (1956: 623),

3)
lag om ändring i förordningen
(1962: 656) angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga mm.

Kommunalskattelagen

6 §.
I samband med diskussionen i det föregående om innebörden av uttrycket taxering
berörde jag ett formellt hinder för den föreslagna användningen av uttrycket i
den nuvarande 6 § 2 mom. KL. Utredningen har föreslagit en ändring av 6 § 2
mom. för att nå terminologisk överensstämmelse samt vissa redaktionella
ändringar i 6 § 1 mom. Dessa ändringar har oförändrade tagits in i
departementsförslaget.

8
§. Utrednmgen har föreslagit dels en redaktionell ändring i första stycket,
dels ett nytt tredje stycke av innebörd att om fastighet eller

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 90

komplex
av fastigheter, som annars skulle vara taxeringsenhet, tiU viss del är
skattepliktig och tiU annan del icke skattepliktig, delarna skaU var för sig
utgöra taxeringsenhet.

Deima
regel har behandlats i samband med diskussionen om vad som skall utgöra
taxeringsenhet. I departementsförslaget har utredningens förslag tagits upp i
sakligt hänseende oförändrat.

I övrigt
bör nämnas att 8 § innehåller bestämmelser som blivit för

åldrade i och med den nya fastighetsbildningslagstiftningen. Bestäm

melserna om taxeringsenhet hänger emellertid nära samman med ut

formningen av reglerna för det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Ett

förslag om nya regler i detta hänseende (Ds Fi 1971:15) övervägs f. n.

i finansdepartementet. I nu förevarande sammanhang bör således inga

andra ändringar göras i 8 § än som föranleds av fastighetstaxeringsut

redningens förslag.

II §.
Ändringen i första stycket har berörts i det föregående.

I
paragrafens andra stycke föreskrivs att värde på taxeringsenhet som inte uppgår
tUl 100 kr. skall införas endast i fastighetslängdens anteckningskolumn.
Stycket kan upphävas. Bestämmelser härom bör meddelas i administrativ ordning
med hänsyn tiU 150 § 2 mom. och 187 § tredje stycket TF, enhgt vilka
bestämmelser närmare föreskrifter om fastighetslängdens förande kan meddelas av
Kungl. Maj:t.

12 §
1 mom. Momentet innehåUer bestämmelserna om när allmän fastighetstaxering skall
ske, saint för vilken tid taxeringsvärde som fastställts vid allmän
fastighetstaxering skall gälla.

Utredningen
har, som tidigare redovisats, ansett att tiden mellan två fastighetstaxeringar
bör benämnas löpande taxeringsperiod och att denna definition uttryckligen
skrivs in i KL.

Departementsförslaget
har tagit upp utredningens förslag i nu nämnt avseende. Dessutom har gjorts en
redaktionell ändring, anpassad efter den nya terminologiska användningen av
uttrycket taxering.

12
§ 2 mom. Momentet innehåller
bestämmelserna om ny- och omtaxering imder löpande taxermgsperiod. Momentet
har föreslagits skola upphävas och ersättas med föreskriftema i 13 § samt därtiU
hörande anvisningar.

13
§. Förutvarande 13 § har
upphävts genom SFS 1953: 400. Utredningen har föreslagit att reglema för ny
taxering under löpande taxeringsperiod, dvs. vid den särskilda
fastighetstaxering som då århgen skall äga mm, tas m i 13 §. För reglemas
materiella innehåll har redogjorts i det föregående. Departementsförslaget
skiljer sig dessutom i re-daktioneUt avseende från utredningens förslag på
några punkter. I departementsförslaget har, i 13 § 1 mom. första stycket
punkterna 1 3, tagits upp sådana förändringar som avser ny redovisning av taxeringsenhets
fastighetstekniska eller taxeringstekniska data och som alltså påkallar ny
taxering närmast av ördningsskäl. Dit hör således nybildning,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 91

ombildning,
taxeringsenhets beskattningsnatur samt frågor om skatteplikt. I punkten 4, som
också närmast avser taxeringstekniska fastighetsdata, har tagits in den nytaxeringsgnmd
som sammanhänger med frågan huruvida taxeringsenheten skaU anses vara bebyggd
eller inte. I pimk-teraa 5 och 6 har tagits upp nytaxeringsgmndema värdeändring
till följd av ändring i fråga om byggnadsbestånd eller anläggning eller tUl
följd av markarbete resp. värdeminskning genom täktverksamhet eller naturhändelse.

I
13 § 1 mom. andra stycket av departementsförslaget har tagits upp den
fakultativa nytaxeringsgmnden värdeändring till följd av planändring m. m. För
att denna grund skall få åberopas krävs således framställning därom senast den
15 febmari under taxeringsåret av kommun eller taxeringsenhetens ägare. Vissa
förfaranderegler har tagits in i ett femte stycke. Andra förfaranderegler
kommer att tas upp i TF.

1
ett tredje stycke i 13 § 1 mom. av departementsförslaget återfinns
spärreglerna, femtedelsregeln och tiotusenkronorsregeln samt möjligheten att
få taxeringen omprövad vid fall av investeringar på minst 1 milj. kr.
Beträffande sistnämnda spärregel kan ytterligare framhållas följande. Med
hänsyn till att regeln är avsedd att tillämpas endast för investeringar bör
den inte komma tUl användning i fråga om värdeminskning. Den kan således avse
endast den anledning till ny taxering som tagits upp i 13 § 1 mom. första
stycket 5 i departementsförslaget, dvs. närmare bestämt värdeökning på grund av
förändringar i fråga om byggnadsbeståndet eller markanläggning eller till följd
av markarbete. Det investerade belopp som utlöser tUlämpningen av regeln, dvs.
1 mUj. kr. eller högre, skall hänföra sig endast till den löpande
taxeringsperioden eller, om nytt värde åsatts vid särskUd fastighetstaxering
tidigare under perioden, endast till den tid som förflutit därefter.
Självfallet kan ny taxering i nu förevarande fall ske med bortseende från
övriga spärregler.

Nytaxeringsgrimden
värdeminskning till följd av stadigvarande rörelsenedläggning har i
departementsförslaget tagits upp i momentets fjärde stycke. Även denna nytaxeringsgmnd
är fakultativ.

Momentets
femte stycke innehåller enligt departementsförslaget vissa förfaranderegler,
nämligen att framställning om ny taxering tUl följd av planändring m. m. och
till följd av rörelsenedläggning skall göras hos länsstyrelse, lokal
skattemyndighet eller ordföranden i den taxeringsnämnd på vilken taxering av
fastigheten ankommer och vara inkommen senast den 15 febmari under
taxeringsåret. Detta motsvarar vad som gäller om ingivande av särskUd
fastighetsdeklaration.

Utredningen
har i 13 § 2 mom. föreslagit vissa regler, som nu finns i 12 § 2 mom. andra och
tredje styckena. Beträffande 13 § 2 mom. första stycket i dess sålunda här
föreslagna lydelse är att säga att regeln numera ger uttryck åt nyvärderingsprincipen
i stället för den delvärde-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 92

ringsprincip
som är innebörden av dess motsvarighet i 12 § 2 mom. andra stycket. Som
tidigare nämnts avses nyvärderingsprincipen visserligen vara huvudregel men
skall kunna frångås, om särskUda skäl föranleder det. Närmare anvisningar för
hur värdering bör ske kan meddelas av riksskatteverket. För ett specialfall
har uttryckligen fömtsetts delvärdering, nämligen ny taxering av
jordbruksfastighet som avser annat än förändringar i skogsbruksvärdet. Detta
fall behandlas i punkten 6 av anvisningarna till 13 §. Regeln i 13 § 2 mom.
andra stycket har i sak samma innebörd som nuvarande 12 § 2 mom. tredje
stycket. I departementsförslaget har 13 § 2 mom. upptagits i saklig överensstämmelse
med utredningsförslaget.

Anvisningarna
till 10 §. En redaktionell ändring har skett i punkt 1, som följd av den
föreslagna ändringen i 11 §.

Anvisningartia till 13 §.
De särskilda regler för värdering av stamfastighet som utredningen föreslagit
skola tas in i punkt 1 är obehövliga med hänsyn tUl det förut redovisade
ståndpunktstagandet till ombildning som grund för ny taxering. I det
föregående har framhållits att ny taxering, med den nya terminologi som
utredningen föreslagit och jag godtagit, inte nödvändigtvis behöver leda till åsättande
av nytt värde. Vid ny taxering på gmnd av ändrade fastighetstekniska eller
rättsliga förhållanden t. ex. annan areal eller annan beskattningsnatur synes
i och för sig nytt värde inte behöva åsättas, om inte förändringen kan anses
innebära också en värdeändring som motsvarar kravet i femtedels- och tiotusenkronorsreglerna.
Av skäl som tidigare framförts synes någon uttrycklig regel härom dock inte
påkallad. Närmare anvisningar om ändring av åsätt värde i här avsedda fall
torde kunna meddelas av riksskatteverket. Föreskriften att med bUdande av ny
taxeringsenhet avses även uppförande av byggnad på annans mark finns redan i 8
§ och behövs således inte.

Utredningens
förslag såvitt avser punkt 2 synes obehövligt eftersom regler i detta avseende
redan finns i 6 § 2 mom. KL.

I
punkt 1 av departementsförslaget har tagits upp regler motsvarande vad
utredningen föreslagit i punkt 7. Endast redaktionella ändringar har skett.

Punkt
2 i departementsförslaget, som i sakligt hänseende motsvarar punkt 4 i
utredningens förslag, har tidigare berörts.

Punkt
3 i departementsförslaget motsvarar sakligt sett punkt 5 i utredningens
förslag och har också diskuterats tidigare.

Punkt
4 i departementsförslaget, som innehåller regler om "kvittning"
mellan minskning i skogsbeståndet till följd av avverkning eller annan orsak å
ena sidan och tillväxten å andra sidan vid tillämpning av femtedels- och tiotusenkronorsreglema,
motsvarar helt punkt 6 i utredningens förslag.

Punkt
5 i departementsförslaget, som i huvudsak motsvarar punkt 3 i

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 93

utredningens
förslag innehåUer i första stycket regeln att vid värderingen hänsyn skall tas tUl
aU värdeändring sedan taxeringsperiodens början. Har nytt värde åsatts vid särskUd
fastighetstaxering tidigare under perioden skall hänsyn dock inte tas tUl
värdeändring som skett dessföriiman. De nu redovisade reglerna skall gälla även
vid tUlämpning av föreskrifter i 13 § 1 mom. tredje stycket andra punkten KL,
som itmebär möjlighet till ny taxering vid investeringar på minst 1 mUj. kr.
Även detta framgår av departementsförslaget.

I
andra stycket av punkt 5 i departementsförslaget finns de även av utredningen
föreslagna reglerna om sammanläggning av värdeökande respektive värdeminskande
omständigheter vid tUlämpning av spärr-reglerna.

Punkt 6 i
departementsförslaget motsvarar i sak punkt 8 i utredningsförslaget och
innehåller den tidigare berörda speciahegeln för delvärdering vid ny taxering
av jordbruksfastighet av annan anledning än tUl följd av förändrmgar i
skogsbeståndet.

Övergångsbestämmelserna.
De nya reglema är avsedda att tUlämpas första gången vid den särskilda
fastighetstaxeringen år 1973. Tidigare har nämnts att de nya längdföringsbestämmelserna
skall tillämpas successivt. De får fullt genomslag först i och med nästa
allmänna fastighetstaxering.

Taxeringsförordningen

2 §
1 mom. Här hänvisas till vad som tidigare anförts i fråga om innebörden av
uttrycket taxering samt uttrycket årlig taxering enligt förslaget i prop.
1972:15.1 momentets första stycke har gjorts en redaktionell ändring.

174
§ 1 mom. Ändringen är, förutom i ett redaktionellt hänseende, betingad av den
föreslagna innebörden av uttrycket ny taxering.

178
§ 1 mom. Momentet innehåller i första stycket f. n. bestämmelserna om
skyldighet att deklarera utan anmaning. Av skäl för vilka redogjorts i det
föregående avses denna skyldighet bli slopad och ersättas med en rätt för
fastighetsägaren att deklarera. Bestämmelserna härom har tagits in i första
stycket i departementsförslaget.

Andra
stycket lämnar f. n. regler om deklarationsskyldighet vid fall av
samäganderätt. Denna regel har utredningen ansett kunna avskaffas. I andra
stycket finns i departementsförslaget i stället den allmänna bestämmelsen om
skyldighet att deklarera efter armianing.

I
ett tredje stycke har tagits upp föreskrifter om när anmaning skall utfärdas.
Departementsförslaget följer här utredningens förslag med det tillägget att anmaning
skall ske även när framställning enligt 13 § 1 mom. andra eller fjärde styckena
KL inkommit utan att deklaration avgetts.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 94

Fjärde
stycket i departementsförslaget motsvarar i sak 178 § 3 mom. TF i gäUande
lydelse.

178
§ 2 mom. Momentet innehåller f. n. bestämmelserna om skyldighet att deklarera
efter anmaning. I departementsförslaget har tagits in föreskrifter i det
hänseende som nu regleras i 4 mom., dvs. frågor om tid och plats för avgivande
av deklaration. 4 mom. har därför föreslagits skola upphävas. I det föregående
har framhållits att deklaration som avges utan anmaning skall vara lämnad den
15 februari under taxeringsåret. Den bör kunna få lämnas till vUken
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet som helst med hänsyn tUl de nya
regler om avgivande av självdeklaration som föreslagits i prop. 1972: 15.

178
§ 3 mom. Momentet innehåller f. n. regler om innehållet i särskild
fastighetsdeklaration. Dessa bestämmelser har i departementsförslaget tagits
upp i 1 mom. fjärde stycket. Tredje momentet i departementsförslaget lämnar
föreskrifter om när och hur deklaration skall avlämnas efter anmaning.
Föreskrifter i detta ämne finns f. n. i 181 § andra stycket genom hänvisnmg
till 52 §. För ändringama i sak har tidigare redogjorts. Den anmanade skall
sålunda ha minst tio dagar på sig för upprättande av deklaration och skall inte
i något fall vara skyldig att deklarera före den 15 febmari under
taxeringsåret. Vidare bör påpekas att deklarationen skall kunna lämnas in, fömtom
tUl den som utfärdat anmaningen, även tiU vilken lokal skattemyndighet som
helst.

180
§. Paragrafen innehåller f. n.
föreskrifter om att anmaning kan ske för att få in deklaration eller annan
uppgift i tid eller för att avhjälpa brist i deklaration eller annan uppgift.
Med hänsyn tiU slopandet av skyldigheten att deklarera utan anmaning har
paragrafen omredigerats.

181
§. 1 andra stycket finns f. n.
bestämmelser om i vilka faU vite får föreläggas i anmaning. D«partementsförslaget
innebär den ändringen att vite inte skall få föreläggas i den första anmaningen
att avge deklaration. I övrigt har skett en redaktionell ändring med hänsyn tiU
att reglema om tid och plats för avgivande av deklaration efter anmaning
flyttas till 178 § 3 mom.

185
§. Enligt första stycket gäUer bl. a. bestämmelserna i 65 § om preliminär
underrättelse vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen även vid särskUd
fastighetstaxering. I det föregående har behandlats de föreslagna nya reglema
för preliminär underrättelse vid särskUd fastighetstaxering. Dessa nya regler
har i departementsförslaget tagits upp i en ny paragraf, 186 a §. Med hänsyn
härtill har skett en redaktionell ändring av första stycket. Vidare har i
departementsförslaget tagits upp en bestämmelse om att lokal skattemyndighet
skall underrättas om reservation som anförts av annan ledamot än
taxeringsnämndens ordförande i den ordning som föreskrivs av Kungl. Maj:t eller
den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 95

186
a §. Paragrafen innehåller de nya regler om preliminär underrättelse för vilka
redogjorts i det föregående. Preliminär underrättelse behöver inte ske vid
enbart ändring i fastighetens totala areal.

189 §. Paragrafen
innehåller f. n. föreskrifter om slutlig underrättel

se vid särskUd fastighetstaxering. Departementsförslaget innebär dels en

redaktionell anpassning till den nya användningen av uttrycket taxering,

dels en viss utvidgning av underrättelseskyldigheten gentemot fastighets

ägaren för det fall att framställning om ny taxering skett t. ex. av

kommun med stöd av 13 § 1 mom. andra stycket KL men framställ

ningen avslagits. I detta sammanhang bör påpekas att om den nya taxe

ringen innefattar endast ändring av totalarealen, utan ändring av andra

faktorer eUer värden, underrättelsen inte behöver innehålla annat än

uppgift om ändringen. Detta torde anses kunna framgå redan av den

nuvarande lydelsen av andra stycket. Vid ändring av totalarealen

i den mån taxeringsenheten härigenom ombildats, och således ny taxe

ring ägt mm finns givetvis alltid besvärsrätt för fastighetsägaren. I

praktiken torde emellertid fall av besvär över ny taxering i nu angivet

hänseende bli mycket sällsynta.

I
övrigt har i andra stycket departementsförslaget skett det tiUägget att
underrättelsen skall innehålla uppgift om skiljaktig mening. Skälen härtill
har redovisats i det föregående.

Slutligen
kan här erinras om att kommun alltid får del av resultatet av den särskilda
fastighetstaxeringen genom avskrift av fastighetslängden.

190 §. Ett förtydligande
har skett med hänsyn tUl att reglema för

överklagande av beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen ännu inte

fått sin slutliga utformning. Skatterätten är överinstans vid den särskilda

fastighetstaxeringen.

197 §.
I första stycket har skett en redaktionell ändring bl. a. med hänsyn till den
nya innebörden av uttrycket taxering.

199
§. Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Med hänsyn till att skyldigheten
att deklarera utan anmaning föreslagits skola avskaffas, kan andra stycket
upphävas. För att få in deklaration kan vitesföreläggande användas.

Övergångsbestämmelserna.
De föreslagna reglema avses skola till-lämpas första gången vid den särskilda
fastighetstaxering som sker år 1973.

Förordningen
(1962: 656) angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum

Den
föreslagna ändringen är av redaktionell karaktär.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 96

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

2)
lag om ändring i
taxeringsförordningen (1956: 623),

3)
lag om ändring i
förordningen (1962: 656) angående de tider då allmän fastighetstaxering skall
äga rum.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 97

Bilaga

Fastighetstaxeringsutredningens förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 6, 8, 11 och 12 §§
kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse samt att i lagen
skall införas en ny paragraf, 13 §, med därtUl hörande anvisningar av den
lydelse som angives nedan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

1 m o m.i Fastighet skall, med 1 m o m. Fastighet skall taxe-

undantag som i 2 mom. sägs, ras i enlighet med vad här nedan

taxeras i enlighet med vad här stadgas.

nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande Vid taxeringens verkstäUande

skaU, med iakttagande av vad i skall, med iakttagande av vad i

12 § 1 mom. och 2 mom. sista 12 § och 13 § 2 mom. första styc-

stycket sägs, hänsyn tagas till för- ket sägs, hänsyn tagas till förhäl-

håUandena vid taxeringsårets in- landena vid taxeringsårets ingång,

gäng.

2 m o m.- Taxering skall ej ske 2 m o m. Taxeringsvärde skall

av fastighet, som avses i 5 § ej
åsättas fastighet, som avses i

1 mom. c),
2 och 4 mom. 5 § 1 mom. c), 2 och 4 mom.

8 §3

Varje taxeringsenhet Varje
taxeringsenhet

skall åsättas särskilt taxeringsvär- skall, där ej
annat följer av stad

de, gandet i 6 § 2 mom., åsättas sär

skUt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är----- tillförlitligen bedömas.

Om fastighet eller komplex av fastigheter eller delar av
fastigheter, som eljest skulle vara taxeringsenhet, till viss del är skattepliktig
och till annan del är icke skattepliktig, skola nämnda delar var för sig utgöra
taxeringsenhet.

Tillhöra delar-------- av taxeringsenheten.

Ingå i------------------ eller fastighetsdelen.

(Se vidare
anvisningarna.)

' Senaste lydelse 1953: 400.

2 Senaste lydelse 1968: 729.

' Senaste lydelse 1968: 729.

7 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 49

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §*

Taxeringsvärde utföres---- åsatta taxeringsvärdet.

Uppgår
taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde införas
endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

Åsättes en taxeringsenhet ett taxeringsvärde
understigande 100

kronor, skall värdet icke införas i fastighetslängden men
skall där utmärkas alt värdet understiger nämnda belopp.

12 §5

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 m o m. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering)
skall ske vart femte år. Värde som fastställts vid allmän fastighetstaxering
gäller från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker
till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång,
om ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom.

2 m o m. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för
de vid den allmänna fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande
taxeringsperiod

sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör
uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås
till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

eller fastighet, som förut varit undantagen från
skatteplikt, blivit skattepliktig,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller
annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning
så minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med
minst en femtedel,

eller fortsatt bebyggelse skett å

« Senaste lydelse 1953:400. « Senaste lydelse 1970: 672.

Allmän
uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering) skall ske vart
femte år. Värde som fastställts vid allmän fastighetstaxering skall, om ej
annat föranledes av bestämmelserna i 13 § och anvisningarna till nämnda
paragraf, gälla från ingången av det taxeringsår, då allmän
fastighetstaxering sker, till ingången av det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker nästa gång {den löpande taxeringsperioden).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående taxering
avsett, ej varit färdigbyggd,

eller fastighets värde eljest genom ny-, till- eller
ombyggnad så förhöjts, att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med
minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall, med iakttagande
av de ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det
senast åsatta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående allmänna
fastighetstaxeringen. Föranledes taxeringen därav, att fastighet, som förut
varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall fullständig nyvärdering
av fastigheten ske med hänsyn till berörda prisläge.

Nytt taxeringsvärde som åsatts enligt första stycket
gäller från ingången av det taxeringsår, då värdet åsatts, till ingången av
det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller nytt
taxeringsvärde åsatts till följd av första stycket.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 §

1 nio m. Vid särskild

fastighetstaxering, som skall verkställas de år då allmän
fastighetstaxering icke äger rum, skall ny taxering av fastighet ske om under
löpande taxeringsperiod

1)
fastighet
genom laga förrättning nybildats eller eljest sådant förhållande inträffat att
ny taxeringsenhet bör bildas,

2)
fastighet
genom laga förrättning ombildats eller elfest sådant förhållande inträffat att
taxeringsenhets omfattning bör ändras och ombildningen eller ändringen föranleder
en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med minst en

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:
49 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

femtedel, dock minst 10 000 kronor,

3)
plan-
eller byggnadsbestämmelser faststäUts beträffande taxe-riitgsenheten eller
sådant beslut enligt lag eller annan författning meddelats beträffande
densamma, som innebär ändring i fråga om förfoganderätten till taxeringsenheten
eller eljest i fråga om rätten att utnyttja den, eller avgift till allmän
va-anläggning (anslutningsavgift) eller gatukostnadsbidrag er-lagts för
taxeringsenheten och dennas värde till följd av bestämmelserna, beslutet
eller inbetalningen ökat eller minskat så att en ökning eller minskning av
taxeringsvärdet bör ske med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor,

4)
bebyggelse
skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen på en
förut bebyggd taxeringsenhet nedrivits, nedbrunnit eller bortförts,

5)
taxeringsenhets
värde eljest genom förändringar i fråga om byggnadsbeståndets omfattning eller
byggnads beskaffenhet ökat eller minskat så att en ökning eller minskning av
taxeringsvärdet böi ske med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor,

6)
taxeringsenhets
värde genom skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av
skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse minskat så att en minskning
av taxeringsvärdet bör ske med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor,

7)
taxeringsenhet,
som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig eller förut
skattepliktig taxeringsenhet övergått till att vara icke skattepliktig eller

8)
sådant
förhållande inträffat, att taxeringsenhets beskattningsnatur hör ändras.

Vidare skall vid särskild fastighetstaxering ny taxering
ske i frå-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ga om taxeringsenhet, vars värde bestämts under
förutsättning av dess användning i förvärvsverksamhet av visst slag, om under
löpande taxeringsperiod verksamheten stadigvarande nedlagts, helt eller i allt
väsentligt, och taxeringsenhetens värde till följd därav minskat så att en
minskning av taxeringsvärdet bör ske med minst hälften.

2 m o m. Taxering, som avses i 1 mom. första eller andra
stycket, skall ske med hänsyn till taxeringsenhetens beskaffenhet och
förhållandena i övrigt vid den tidpunkt, den särskilda fastighetstaxeringen
avser, samt efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt,
som till-lämpats vid den närmast föregående aUmänna fastighetstaxeringen.

Taxeringsvärde, som åsatts enligt bestämmelserna i 1 mom.
första eller andra stycket, gäUer från ingången av det laxeringsår, då värdet åsatts,
till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång
eller ny taxering sker till följd av nyssnämnda bestämmelser.

(Se
vidare anvisningarna.)

tiU 13 §

1. Då del av fastighet avskilts till särskild fastighet
skall, med iakttagande av vad nedan i punkt 2 sägs, ny taxering ske av den
nybildade fastigheten. Återstoden av fastigheten (stamfastigheten) skall nytaxeras
under löpande taxeringsperiod endast under de förutsättningar, som anges i 13 §
1 mom. första stycket 2).

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning då ny
taxeringsenhet bildas utan samband med nybildning av fastighet. Med bUdande av
ny taxeringsenhet avses även uppförandet av byggnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 IO2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

å annans mark (jämför dock nedan punkt 2 andra stycket).

2. Sådan nybildad fastighet, som

avses i 5 § 1 mom. c) eller 2 mont.,

åsättes icke värde.

Detsamma gäller i fråga om sådan nyuppförd byggnad, som
avses i 5 § 4 mom.

3. Vid bedömning av frågan om

värdet av en taxeringsenhet vid

ingången av visst taxeringsår för

ändrats så tnycket, att ny taxering

bör ske under den löpande perio

den, skall hänsyn tagas till värde

förändringen sedan periodens bör

jan. Har nytt värde åsatts vid sär

skUd fastighetstaxering tidigare un

der perioden skall dock hänsyn

därefter icke tagas till värdeför

ändring, som skett före den tid

punkt det nya värdet avser.

Om en taxeringsenhet under löpande taxeringsperiod ökat i
värde av flera sådana i 13 § 1 mom. första stycket nämnda anledningar,
beträffande vilka som förutsättning för ny taxering under perioden gäller att
värdeökningen är så stor att ökning av taxeringsvärdet bör ske med minst en
femtedel, dock minst 10 000 kronor, skall vid bedömningen av om nämnda gräns
uppnåtts hänsyn tagas till den sammanlagda värdeökningen.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande till-lämpning
om taxeringsenhets värde minskat av flera sådana anledningar som avses i nyssnätnnda
stycke.

4. I fråga om bestämmelserna i 13 § 1 mom. första stycket
4) gäller, att en taxeringsenhet i förevarande sammanhang anses som obebyggd
även om på densamma finns någon mindre byggnad utan påtagligt värde. A andra
sidan anses tillkomsten av byggnad som nu sagts icke innebära, att bebyggelse
skett på taxeringsenheten.

Med
byggnad avses i förevaran-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de sammanhang såväl husbyggnad som byggnad av annat slag.

5.
TiU
förändringar i fråga om byggnads beskaffenhet, varom sägs i 13 § 1 mom. första
stycket 5), hänföras icke åtgärder som äro att anse som reparation eller underhåll
av byggnad.

6.
Vid
bedömning enligt 13 § 1 mom. första stycket 6) av hur mycket en taxeringsenhets
värde minskat genom skogsavverkning eller annan förändring i fråga om
skogsbeståndet skall hänsyn tagas även till den värdeökning, som den
återstående skogen undergått på grund av tillväxt under den löpande
taxeringsperioden. Ny taxering skall sålunda ske under löpande period endast
om den ifrågavarande avverkningen eller förändringen, trots det ökade värde
som tillväxten medfört, föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en
femtedel, dock minst 10 000 kronor.

7.
Vid
tillämpning av bestämmelsen i 13 § 1 mom. första stycket 7) iakttages att, då
förut skattepliktig taxeringsenhet övergått till att vara icke skattepliktig,
skall taxeringsenheten omföras till icke skattepliktig fastighet utan att nytt
taxeringsvärde åsättes. Om förut skattepliktig taxeringsenhet övergått till
att vara sådan icke skattepliktig fastighet som avses i 5 § 1 mom. c) eller 2
mom., skall dock dess taxeringsvärde borttagas.

8. Med avseende å föreskrifter

ita i 13 § 2 mom. första stycket

iakttages, att avverkning av skog

å en brukningsenhet i allmänhet

brukar ske i en omfattning, som

ungefär motsvarar tillväxten. Då

särskild fastighetstaxering sker av

annan anledning än värdeminsk

ning till följd av förändringar i

fråga om skogsbeståndet skall där

för omprövning av skogsbruksvär-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 49 104

Nuvarande lydelse Föreslägen lydelse

det ske endast om så är påkallat av särskilt skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskild
fastighetstaxering för år 1972 eller tidigare år.

Fastighetstaxeringsutredningens förslag till lag om
ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen
(1956: 623) dels att 2 § 1 mom., 174 § 1 mom., 178, 180, 181, 185, 189, 190,
197

och 199 §§ samt mbriken närmast före 178 § skall ha nedan
angivna

lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 186
a §, av den

lydelse som angives nedan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1 mom. I denna--------- statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighets- allmän fastighets

taxering: sådan taxering av taxering:
sådan taxering av

fastighet, som enligt 12 § 7 mom. fastighet,
som enligt 12 § kommu-

kommunalskattelagen skall verk- nalskattelagen
skall verkställas vart

ställas vart femte år; samt femte år; samt

särskild fastighetstaxering------------------- äger rum.

Inkomsttaxering och----- årlig taxering.

174 §

1 m o m.i Vid särskUd fastig- 1 mom. Vid särskUd fastig

hetstaxering skall för fastighet, för hetstaxering skall ny taxering av

vilken enligt 12 § 2 mom. kom- fastigheter ske i den omfattning

munalskattelagen nytt taxerings- som följer av bestämmelserna i

värde skall sättas, beslutas till vii- 13 § 1 mom. kommunalskattela-

ket belopp det nya värdet skall gen och anvisningarna till nämnda

upptagas. För övriga fastigheter, paragraf. För övriga fastigheter

som äro underkastade taxering, fastställes nästföregående års taxe

skola nästföregående års taxe- ring oförändrad,

ringsvärden oförändrade upptagas.

' Senaste lydelse 1970: 673.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

n. Om
skyldighet att avlämna särskild fastighetsdeklaration m. m."

II.
Om särskild
fastighetsdeklaration m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 m o m. Har vid ingången av år, då allmän
fastighetstaxering icke äger rum, beträffande viss fastighet förhållande
förelegat av beskaffenhet att böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda
åsättande av nytt taxeringsvärde, är den som var ägare av fastigheten vid
nämnda tidpunkt skyldig att utan anmaning till ledning för fastighetens
taxering det året avgiva deklaration (s ä r -skild f as ti gh e t s de klara t
i o n).

Har
fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighetstaxeringen
behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera ägare, skola
särskilda fastighetsdeklarationer avgivas av samtliga ägare, av envar beträffande
hans del av taxeringsenheten.

2 m o m. Under år, då allmän fastighetstaxering icke äger
rum, är ägare av fastighet skyldig att efter anmaning till ledning för
fastighetens taxering avgiva särskUd fastighetsdeklaration ävensom avlämna
uppgift om andra förhåUanden än sådana som skola angivas i deklarationen.

« Rubriken införd 1970:673. = Senaste lydelse 1970: 673.

1 m o m. Under år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum,

får den som vid årets ingång var

ägare av fastighet avgiva deklara

tion rörande fastigheten (sär

skild fastighetsdekla

ration) om han anser att vid

nämnda tidpunkt förhållande före

legat av beskaffenhet att böra jäm

likt 13 § 1 mom. kommunalskatte

lagen och anvisningarna till nämn

da paragraf föranleda ny taxering

av fastigheten.

Efter anmaning är den som vid ingången av år, då allmän
fastighetstaxering icke äger rum, var ägare av fastighet skyldig att till
ledning för fastighetens taxering det året avgiva särskild fastighetsdeklaration.
Sådan anmaning utfärdas om anledning finns till antagande att vid årets
ingång förhållande förelegat av beskaffenhet att böra föranleda ny taxering av
fastigheten. Deklaration behöver dock inte infordras om detta uppenbarligen
icke är erforderligt för taxeringens verkställande.

Särskild
fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.
Bestämmelserna i 136 § 1 mom. tredje och fjärde styckena äga motsvarande tiUämpning
på sådan deklaration.

2 mom. SärskUd fastighetsde

klaration, som avgives utan anma

ning, skall vara lämnad senast den

31 mars under taxeringsåret och

inges till länsstyrelsen eller lokal

skattemyndighet i det län, där fas

tigheten är belägen, eller också till

ordföranden i den taxeringsnämnd

på vUken taxering av fastigheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

3 m o m. Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas på
blankett enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 136 § 1 mom. äga
motsvarande tillämpning på sådan deklaration.

4 mom. Särskild fastighets-deklaration, som avgives utan anmaning,
skall ingivas till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet i det län,
där taxering av fastigheten skall äga rum, eller också till ordföranden i
vederbörande taxeringsnämnd och vara lämnad senast den 15 februari.

I övrigt äga bestämmelserna i 34 § 4 mom. och 35 § andra
stycket motsvarande tillämpning på avlämnande av särskild fastighetsdeklaration.

180

Har särskild fastighetsdeklaration eller annan uppgift
till ledning för särskild fastighetstaxering icke inkommit inom föreskriven
tid från den som kan antagas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig, må han anmanas
att avgiva sådan deklaration eller uppgift-

Är avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad
som i denna förordning föreskrives, må den deklarations- eller uppgiftsskyldige
anmanas att avhjälpa bristen.

Föreslagen
lydelse

ankommer. I fall, som avses i 35 § andra stycket, får
deklarationen avlämnas i enlighet med vad som sägs i nämnda stycke.

3 mom.
Särskild fastighetsdeklaration, som avgives efter anmaning, skall avlämnas
till den, som utfärdat anmaningen, inom i anmaningen angiven tid. Sluttiden
för deklarationens avlämnande får i intet fall bestämmas till tidigare dag än
tionde dagen efter det den anmanade fått del av anmaningen och ej heller till
tidigare dag än den 15 februari under taxeringsåret.

Är avlämnad deklaration icke sä upprättad som i denna
förordning föreskrives, får den som avgivit deklarationen anmanas att
avhjälpa bristen. Han får jämväl anmanas att till ledning för taxering av
fastigheten i fråga avlämna uppgift om andra förhållanden än sådana som skola
angivas i deklarationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970: 673.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 49 107

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

181 §5

Anmaning må------- och taxeringsintendent.

I anmaning må vite föreläggas, I anmaning får vite föreläggas

utom i fall då anmaningen gäller då fråga är om förnyad anmaning

skyldighet för ägare av fastighet att avgiva deklaration eller om an-

att lämna uppgift om andra för- maning enligt 179 § eller 180 §

hållanden än dem som angivas i första meningen,

deklarationsformuläret. Om anma- Anmaning skall innehålla iipp-

ning gälla i övrigt 52, 54 och gift om postadress för den som

55 §§. utfärdat anmaningen.
Om anma

ning gälla i övrigt 54 och 55 §§.

185 §6

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och

5 mom.,
62, 64 och 65 §§ samt 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 §

151 § tredjefemte styckena gälla tredjefemte styckena gälla i till-

i tillämpliga delar särskild fastig- lämpliga delar särskild fastighets-

hetstaxering, taxering. Därvid skall dock iaktta

gas, att den i 151 § tredje stycket

föreskrivna underrättelseskyldig

heten skall avse sådan skiljaktig

mening av ordföranden eller an

nan ledamot, som antecknats i

protokoll eller annan handling.

Beslut om----------------- denna taxering.

Annat nämndens----- ordföranden ensam.

186 a §

När fråga uppkommit oni ny taxering av fastighet i fall då
särskild fastighetsdeklaration icke avgivits skall taxeringsnämnden, innan
nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tiUfälle att yttra
sig i ärendet. Nämnden skall därvid underrätta ägaren om det tUltänkta taxeringsvärdet
och däri ingående, i 10 § kommunalskattelagen angivna särskilda värden samt om
anledningen till den nya taxeringen.

Då särskUd fastighetsdeklaration avgivits och fråga
uppkommit att åsätta taxeringsvärde med avvikelse i väsentligt hänseende från
uppgift, som lämnats i deklarationen, skall fastighetens ägare likaledes
beredas tillfälle att yttra sig.

» Senaste lydelse 1971: 399. Senaste lydelse 1970: 673.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Taxeringsnämnden skall därvid underrätta ägaren om
innebörden av den ifrågasatta avvikelsen och om de tUltänkta värdena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

189
§7

Den lokala------- nästföregående taxeringsår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxeringsnämndens
beslut samt, i förekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen
redovisade särskilda värden som bestämts. Underrättelsen skall vidare innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över
taxeringsnämndens beslut.

1
underrättelsen skaU lämnas upplysning om innehållet i taxeringsnämndens beslut
samt, i förekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskUda
värden som bestämts. Underrättelsen skaU vidare innehålla upplysning om vad
som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt
om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i 156 § om rättelse av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut,
om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om underrättelse om
beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på särskUd
fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november
månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna
i 156 § om rättelse av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut,
om inhämtande av yttrande frän nämndens ordförande och om underrättelse om
beslut som avser rättelse äga motsvarande tUlämpning på särskild
fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angående fastighetsprövningsnämnd
avse skatterätt. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad
under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot------------------ och 195 §§.

Närmare föreskrifter------ av Kungl. Maj :t.

197
§9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om efter
taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda
besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastig-

' Senaste lydelse 1970: 673.

Senaste lydelse
1970: 673.

Senaste lydelse
1971:399.

Om efter
taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda
besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastig-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

het, som ej blivit taxerad, har skatterätten att efter
anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande
är under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande
inträffat som enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen bör föranleda åsättande
av nytt taxeringsvärde.

Föreslagen
lydelse

het, som ej blivit taxerad, har skatterätten att efter
anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande
år under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande
inträffat som enligt 13 § 1 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till
nämnda paragraf bör föranleda ny ta.xering av fastigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sådan
anmälan---------------- av denne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som

199 §1»
sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåter att avge särskild fastighetsdeklaration
eller uppgift enligt 178 § 2 mom. dömes till böter.

Den som anmanats
alt avge särskild fastighetsdeklaration eller uppgift enligt 180 § andra meningen
men som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration
eller uppgift dömes till böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I ringa------ -------- andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskUd
fastighetstaxering för år 1972 eller tidigare år.

" Senaste lydelse 1971:70.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:49 110

Innehåll

Propositionens
huvudsakUga innehåll ..................... .. 1

Författningsförslag ............................................ 2

Inledning ......................................................... .. 15

Allmän orientering ............................................... .. 16

Grundläggande
bestämmelser............................... .. 16

Statistiska
uppgifter........................................... .. 17

Taxering,
taxeringsenhet och löpande taxeringsperiod 18

Nuvarande
ordning............................................. .. 18

Utredningen...................................................... .. 18

Remissyttrandena
......................................... 19

Ny taxering ....................................................... .. 21

Nuvarande
ordning............................................ .. 21

Utredningen..................................................... 21

Generell
omtaxeringsbestämmelse....................... . 21

Ny
taxering vid ändring av taxeringsenhets omfattning 22

Ny
taxering vid ändring av fastighets beskattningsnatur 23

Ny
taxering till följd av ändring i skattepliktshänseende .... 24

Ny
taxering till följd av minskat värde ................. 24

Ny
taxering till följd av fortsatt bebyggelse.......... .. 26

Ny
taxering till följd av ökat värde...................... 26

Ny
taxering till följd av plan- och byggnadsbestämmelser m. m. 27

Ny
taxering tUl följd av rörelsenedläggning........... . 28

Värdering
m. m............................................... . 29

Remissyttrandena.............................................. . 32

Generell
omtaxeringsbestämmelse...................... . 32

Ny
taxering vid ändring av taxeringsenhets omfattning 34

Ny
taxering vid ändring av fastighets beskattningsnatur 36

Ny
taxering till följd av ändring i skattepliktshänseende .... 36

Ny
taxering till följd av minskat värde................. 37

Ny
taxering till följd av fortsatt bebyggelse.......... . 37

Ny
taxering till följd av ökat värde...................... . 39

Ny
taxering till följd av plan- och byggnadsbestämmelser m. m. 41

Ny
taxering till följd av rörelsenedläggning........... . 45

Värdering
m. m............................................... . 48

Deklarationsskyldighet
m. m. vid särskild fastighetstaxering 52

Nuvarande
ordning............................................. . 52

Utredningen..................................................... . 53

Remissyttrandena
......................................... . 57

Övriga
förslag ..................................................... . 65

Utredningen..................................................... . 65

Remissyttrandena
......................................... . 65

Departementschefen
........................................ . 66

AUmänt
...................................................... . 66

Taxering,
taxeringsenhet och löpande taxeringsperiod 68

Ny
taxering ..................................................... 70

Ändring
av taxeringsenhets omfattning................ . 70

Ändring
av fastighets beskattaingsnatur ............. 71

Ändring
i skattepliktshänseende ...................... 72

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:49 111

Värdeminskning
........................................... .. 72

Fortsatt
bebyggelse........................................ .. 73

Värdeökning................................................... 74

Planändringar
m. m.......................................... .. 75

Rörelsenedläggning
......................................... 77

Värderingsfrågor............................................. .. 78

Deklarationsskyldighet
m. m. vid särskild fastighetstaxering .... 81

Övriga
förslag .................................................. 89

Författningsförslag
.......................................... 89

Kommunalskattelagen......................................... 89

Taxeringsförordningen
................................... 93

Förordningen
(1962: 656) angående de tider då aUmän fastighets

taxering skall äga mm ..................................... 95

Hemställan ....................................................... 96

Bilaga ............................................................ 97

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 7201 37

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 6 dokument.

  1. Prop. 1981/82:19 om särskild fastighetstaxering, m.m. s. 36 · s. 47 om s. 79 i texten
  2. Prop. 1973:162 Kungl. Maj:ts proposition med förslag om nya regler för allmänna fastighetstaxering, m.m. s. 91 · s. 103 · s. 290 i texten
  3. Bet. 1972:CU35 Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten, såvitt propositionen hänvisa… s. 41 om s. 76 · s. 69 i texten
  4. Rskr. 1972:164 i texten
  5. Bet. 1972:SkU23 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:49 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. jämte moti… i texten

Visa alla 6