Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

1973 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:119, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 119 år 1973 Prop.
1973: 119

Nr 119

Kungl.
Majits proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370), m. ni.; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl.
Maj:t vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departeraentschefen herastäUt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ett förtydligande av begreppet bokföringsraäs-siga
grunder i skattelagstiftningen.

För
att raotverka de ekonoraiska konsekvenserna i vissa fall där rörelseinkomst hittUls
trots gällande regler inte redovisats enligt bokföringsmässiga grunder
föreslås att utgående värden på lager, fordringar och skulder första gången
hänsyn tas därtill fär las upp till reducerade belopp under en treårsperiod.
För övergångsåret får värdena tas upp till lägst en tredjedel av eljest
tillåtna värde, och för nästa beskattningsår till lägst två tredjedelar särat
till fulla värden vid utgången av andra året efter övergängsäret.

Full
redovisning enligt bokföringsmässiga grunder för alla rörelseidkare föreslås
skola ske vid 1974 års taxering.

I
syfte att mildra de ekonoraiska konsekvenserna i fall där övergång till bokföringsraässig
redovisning skett vid 1972 eller 1973 års taxering föreslås regler ora anstånd
under två år med skalleinbetalningen under vissa förutsättningar.

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 119

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119

1
Förslag till

Lag
om ändring i konimunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
förordnas, att punkt 1 av anvisningarna tUl 41 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

tiU
41 §

1.1 Inkorast av jordbmksfastig- 1. Inkorast av jordbruksfastig-

het eller rörelse skall
beräknas en- het eller rörelse skall beräknas en

ligt bokföringsraässiga gmnder. ligt bokföringsmässiga grunder.

Hänsyn skall därför tagas till in- Hänsyn skall därför tagas tUl in-

och utgående lager av varor, däri och utgående lager av varor, däri

inbegripet djur, råmaterial, hel- inbegripet djur, råmaterial, hel- och

och halvfabrikat m. ra., samt tUl halvfabrikat ra. ra., särat till ford

fordringar och skulder. ringar och skulder. Som värde av

ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet
av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder.

För
skattskyldig, sora haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på gmndval
av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest
vinstresultatet påverkats därav, alt bland intäkter upptagits sådana intäkter, vUka
icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat
medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid inkorastberäkningen
avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig justering av det bokföringsraässiga
vinstresultatet till överensstämraelse raed en inkorastberäkning enligt de i
denna lag stadgade gmnder.

Den
i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tUlgångar avsedda för orasättning
eller förbmkning (lager) skall vid inkorastberäkningen godtagas, därest denna
värdesättning icke står i strid men vad nedan sägs.

Lagret
vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyrtio
procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet på
balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
Dock får lager av djur på jordbmksfas-tighet icke upptagas till lägre belopp än
fyrtio procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av
djur i skilda åldersgmpper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag
under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om
sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret upptagas lägst tUl fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

'
Senaste lydelse 1972: 741.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Därest
värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet och
i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som
motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närraast
föregående beskattningsåren (järafördse-åren), må lagret vid beskattningsårets
utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde å
detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid
skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits
anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena å balansdagarna i fräga
varit lägre, sistnämnda värden, i förekomraande fall efter avdrag för inkurans.
I fråga ora djur på jordbmksfalstighet gäller dock att värdet av djuren skall
hava upptagits till fulla det värde sora riksskatteverket fastställt enligt
föregående stycke eller tUl fulla allraänna saluvärdet. FöreUgger sådant fall
att sextio procent av nyssnäranda raeddtalsvärde överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande
beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto.
Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till
beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad
avsättning tUl dylikt konto får prövas enligt bestämraelserna ovan. Ingå i
lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav
upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat
efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de
närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist angivna gmnd för
värdering av vamlagret eller del därav tUlämpats, skall vad ovan sägs om
värdering raed hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången
av de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Ulan avseende å vad fömt
stadgats angående den lägsta värdesättning ä lagret, som vid inkorastberäkningen
kan godtagas, må det lägre värde å lagret godtagas sora skattskyldig raed
hänsyn tUl föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad i ferate och sjätte
styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å skatlskyldigs varulager, sora
må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke avseende å penningförvaltande
företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel i aktier,
obligationer, lånefordringar ra. ra. eller å skattskyldigs lager av
fasligheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning
finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall
upplagas lill vad sora raed hänsyn till risk för förlust, prisfall ra. ra. frarastår
såsora skäligt.

Förvärvas
aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank-dier annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för
vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart alt den
skattskyldige därigenora erhåller tillgång av verkligt och särskUt värde för honora
raed hänsyn lill hans rörelse, raå sådan nedgång i aktiens värde sora beror på
utdelning till den skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos det
utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp, ej föranleda alt aktien
vid inkorastberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än
som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdel-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ning
skett, upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad,
må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger mm,
icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid
ingången av sararaa år raed tiUägg av ett belopp, sora raotsvarar skillnaden
mellan den skaltskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde,
dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning ulan att det värde för
aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skaltskyldiges inkomst,
påverkas och raedför delta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien
eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det
belopp sora raotsvarar utdelningen. Utdelning sora avses i detta stycke anses i
första hand gälla andra raedel än sådana sora raotsvara tillskjutet belopp.
Vad sora sägs ora aktie i detta stycke äger raotsvarande tillämpning på andel
i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag
för inkurans raå icke medgivas med större belopp än vad den skattskyldige
enligt vid självdeklaralionen fogad utredning visar svara raot den konstaterade
värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts raå dock avdrag för inkurans
raedgivas raed fera procent av det lägsta utav lagrets anskaffnings- och äteranskaffningsvärden,
däresl detta ej frarastår såsom uppenbart opåkallat, eller raed det högre
procenttal därav sora riksskatteverket kan hava för lagren inora vissa branscher
eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid
bestäraraandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses sora ora de lagertUlgångar,
vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de senaste av den skaltskyldige
anskaffade eller av honora tillverkade. För tUlgångar, som den skattskyldige
framställt eller bearbetat, skola såsora anskaffningsvärde anses direkta tUlverkningskostnader
(raa-terialkostnader och arbetslöner) ökade raed ett tillägg sora raotsvarar vad
sora av de indirekta tillverkningskoslnaderna skäligen belöper ä nu ifrågavarande
tUlgångar, därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å
rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt raå
godkännas endast i den raån det visas, alt inköpspriset för tillgångar av sararaa
slag å balansdagen understiger det konlraherade priset, eller det göres
sannolikt, att dylikt prisfall koramer att inträffa innan tillgångarna levereras
eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas.
Beträffande värdet å rättigheter tUl leverans av raaskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt raå
nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den raån den skaltskyldige
visar, alt inköpspriset för tiUgångar av sararaa slag å balansdagen understiger
det konlraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall koramer
att inträffa innan tillgångarna levereras.

Vad
här är stadgat gäller särskilt då fråga är ora bestäraraandet av det år,
varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses
hava ägt mra. I sistnäranda avseende gäller aUtså, att inkorast skall anses
hava åtnjutils under del år, då densararaa enligt allmänt vedertagen
köpmannased eller enligt vad sora beträffande jordbruk är allraänt brukligt bör
i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även ora den ännu icke av den skatlskyldige
uppburits i kontanta penningar eller cl-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 , 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

jest
kommit honom tiUhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga
om inkomstpostema har raotsvarande tUlämpning i fråga om utgiftsposterna. I
fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upplagande enligt bokföringsmässiga
grunder tUlämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras
såsom inkomst under det år, då de uppkomraa, och att ränteintäkter hänföras
till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av humvida
de verkligen influtit under nämnda år eller icke. A andra sidan lärer det vara.
vedertaget, att förskottsvis mflutna räntor, som tUl större eller raindre del
belöpa å ett koraraande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det
sistnämnda årets inkomst.

Har
avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under
loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskiUingen,
som under samraa år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m.
ra., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid pä de särskilda
åren i förhållande till den under varje år influtna likviden.

Ora
beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper
gmndade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst, som enligt
de vid bokföringen tUlämpade granderna först ett senare år framkomraer såsom bokföringsraässig
vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten i
bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade
vinstresultat med hänsyn härtUl justeras på sådant sätt, att den redan
beskattade vinsten icke för det året ånyo tages tUl beskattning.

Motsvarande
gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett förlust, av beskaffenhet
att avdrag därför fär ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen för det år,
under vUket den korarait till synes i räkenskaperna, eller beskatlningsrayndighet
eljest något år frångått den skallskyldiges bokföring i avseende, som kan hava
inflytande på följande års inkomstberäkning.

Ora
ikraftträdandet av denna lag förordnar Konungen raed riksdagen.

2
Förslag till

Lag
om ikraftträdande av lagen (1973: ) om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370), m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Lagen (1973: ) om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370) träder i kraft samtidigt med denna lag.

2
§ Har vid den taxering tiU komraunal
inkomstskatt eller till statlig inkomstskatt sora skett år 1973 eller tidigare
år skattskyldigs inkorast av rörelse beräknats på annat sätt än enligt bokföringsraässiga
gmnder, gäller 3 § denna lag.

It
Riksdagen 1973.1 saml Nr 119

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Inkomst
av rörelse skall anses ha beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga gmnder,
i den mån hänsyn icke tagits till in- och utgående lager, fordringar eller
skulder, och underlåtenheten i detta avseende kan antagas vara hänförUg tiU
sedvänja inom näringsgren, särskild ovana vid bokföringsraässig redovisning
eller annan liknande omständighet.

3 §
Beräkning av inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder

för skattskyldig, som avses i 2 § första stycket, skall ske från och med

det beskattningsår, för vilket taxering skall ske i första instans år 1974

eller, ora den skattskyldige på grund av omläggning av räkenskapsår icke

taxerats för inkomst nänmda år, år 1975. Om därvid det sararaanlagda

beloppet av utgående lager och fordringar med avdrag för utgående skul

der uppgår till minst 6 000 kronor, får för detta beskattningsår och det

därpå följande som värde av utgående lager, fordringar eller skulder

upptagas för det första beskattningsåret lägst en tredjedel och för det

andra lägst två tredjedelar av det värde sora i sådant hänseende eljest

lägst kunnat upptagas vid beräkning av inkoraster enligt bokföringsraäs

siga gmnder.

Sker
värdering av utgående lager eller fordringar enligt första stycket, skall
värderingen av utgående skulder ske enhgt samraa gmnd.

4 §
Har vid taxeringen år 1972 eller år 1973 skattskyldigs inkorast av

rörelse beräknats enligt bokföringsmässiga grunder men vid närmast

föregående taxering beräknats på annat sätt, har den skattskyldige rätt

till anstånd med erläggande av skatt enligt andra stycket om hans till

statlig inkomst skatt taxerade inkomst ökat med minst 5 000 kronor.

Har
förhållande sora avses i första stycket föranlett debitering av kvarstående
eller tillkomraande skatt om minst 5 000 kronor, skall anstånd meddelas med erläggande
av skatten. Fråga om anstånd prövas av lokal skatterayndighet efter ansökan av
den skattskyldige. Bestäraradserna i 48 § 4 mora., 50 och 51 §§
uppbördsförordningen (1953: 272) om vUlkoren för anstånd och anståndstidens
längd m. ra. gäUer därvid i tUlämpliga delar.

I
fråga om besvär över beslut om anstånd enligt andra stycket äger bestämmelserna
i 85 § 1 mom. andra stycket och 86 § uppbördsförordningen motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkorarait från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande:
ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga behandlingen av rörelseidkare
vid övergång till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder i fall när
beskattning skett enligt den s. k. kontantprindpen och anför.

Inledning

Enligt
gällande rätt skall vid beskattningen inkomst av rörelse beräknas efler bokföringsmässiga
grunder. Detta innebär att vid inkomstberäkningen hänsyn skall tas fömtom till
vad som influtit i form av intäkt av rörelse och som utgått i form av orakostnader
även till lager, fordringar och skulder vid beskattningsårets ingång resp.
utgång. Vissa kategorier av rörelseidkare i synnerhet där intäktema till
övervägande del härflutit av rördseidkarens personliga tjänster har eraellertid
ibland fått redovisa rörelsen enligt den s. k. kontantprincipen. Denna princip
innebär att endast de intäkter sora kontant uppburits och de utgifter som
kontant erlagts under året påverkar det skatteraässiga resultatet av rörelsen.
Under året inträffade förändringar i lager, fordringar och slmlder beaktas
inte.

Företagsskatteberedningen
har avgett en proraeraoria (Ds Fi 1973: 1) Övergång från kontantprincip till bokföringsmässiga
grander i föi-värvs-källan rörelse. I proraeraorian föreslås regler i syfte att
underlätta övergång till bokföringsraässig redovisning för alla rörelseidkare.

Efter
remiss har yttranden över proraeraorieförslaget avgetts av kamraarrätten i
Stockholm, riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,
Kristianstads, Skaraborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,
1971 års utredning om bokföringslagstiftningen. Familjeföretagens förening,
Föreningen auktoriserade revisorer, Förening-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 8

en
Sveriges taxeringsrevisorer, Svenska revisorsamfundet. Svenska åkeriförbundet,
.Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industri-organisation (SHIO),
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Nuvarande
ordning

Bokföringsmässiga
grunder

Inkomst
av rörelse skaU eiUigt 41 § koramunalskattelagen (1928: 370), KL, beräknas
enligt bokföringsraässiga grunder, i den mån dessa gmnder inte står i strid raed
särskilda i KL givna bestämmelser. Efter beslut av 1972 års höstriksdag skall
även jordbruksidkare successivt gå över till bokföringsmässig redovisning av
inkomst av jordbmksfastighet (prop. 1972: 120, SkU 1972: 67, rskr 1972: 343,
SFS 1972: 741747). Övergången skaU ske under en period om fem år med början
den 1 januari 1973. Vid 1978 års taxering kommer således alla jordbrukare att
redovisa sin inkomst efter bokföringsmässiga grunder.

Av punkt 1 av
anvisningarna till 41 § KL framgår att inkomstberäkning enligt bokföringsraässiga
grander innebär att hänsyn skall tas tiU in- och utgående lager av varor,
råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., särat tiU fordringar och skulder. I
anvisningarna föreskrivs vidare att för skattskyldig, som haft ordnad
bokföring, denna i princip skall läggas till gmnd för inkorastberäkningen. Med
ordnad bokföring avses bokföring sora i såväl formellt som materiellt hänseende
är så beskaffad att resultatet återspeglar det verkliga skeendet ekonomiskt
sett i rörelsen.

Inkomst av rörelse anses
vid redovisning enligt bokföringsmässiga grunder ha åtnjutits under det år
densamma enligt allraänt vederlagen köpmannased bör i räkenskapema uppföras som
inkomstpost, även om den inte uppburits i kontanter eller på annat sätt korarait
rörelseidkaren till hända. Detta innebär bl. a. att en kreditförsäljning skall
redovisas fastän likviden inte kiflutit kontant och att en utgift skall
bokföras i och raed dess uppkomst och inte först då betalning erläggs.

Föreskriften om
inkomstberäkning enligt bokföringsraässiga grunder gäller sora nyss antytts
endast under förutsättning att dessa grunder inte står i strid med särskilda bestäramelser
i KL. Enligt anvisningama till 41 § KL skall sålimda justering av det bokföringsmässiga
vinstresultatet ske, om vinstresultatet påverkats av att bland intäkter
upptagits sådana intäkter, som inte skall beskattas som intäkt, eller
uteslutits intäkt, som skaU medräknas, eller bland utgiftema avförts sådana poster,
för vilka avdrag inte får ske vid inkomstberäknmgen.

Rörelseidkare
skall, oberoende av om han är bokföringsskyldig eller inle, redovisa sin inkorast
efter bokföringsraässiga gmrider. Den sora är

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 9

bokföringsskyldig
har att följa besläramelserna i bokföringslagen (1929: 117). För den som inte
är bokföringsskyldig gäller föreskriften i 20 § taxeringsförordningen (1956:
623), TF, att envar är skyldig att genora räkenskaper, antecknuigar eller på
annat lämpligt sätt sörja för att det finns underlag för fullgörandet av
deklarationsskyldigheten. För vissa kategorier rörelseidkare finns dessutom särskUda
föreskrifter om skyldighet att föra räkenskaper. Sådan skyldighet föreligger
för privatpraktiserande tandläkare, för kreaturshandlare och pälsdjursuppfödare
m. fl. samt för dem, sora driver taxirörelse (se SFS 1966: 138140).

Övergång
till bokföringsmässig redovisning

Även
om inkomst av rörelse skall beräknas efter bokföringsmässiga grunder, har kontantprincipen
i en del fall fått användas vid inkomstberäkningen av rörelsen. Orsakerna
härtill varierar. Ibland har man hänvisat till sedvänja. När intäkten i
övervägande grad hänför sig till tjänster som rörelseidkaren själv utför till
följd av personliga kvalifikationer, t. ex. som läkare eller advokat, och då
de för rörelse i allraänhet vanligen förekonmiande tiUgångsslagen inventarier
och lager inte spelar någon större roll i rördseidkarens ekonorai kan det ha
legat nära till hands att redovisa inkorasten enligt kontantprincipen. I
rättspraxis har dock fastslagits att denna princip inte godtas vid den skattemässiga
inkomstberäkningen. Sålunda har i rättsfallet RÄ 1949 ref. 42 tandläkare
ansetts skola redovisa inkomst av rörelsen enligt bokföringsraässiga grunder. Detsanmia
gäller advokater (RÄ 1970 ref. 24).

När en skattskyldig, som
sålunda redovisat sin inkomst enligt kontantprincipen, skall övergå till
redovisning enligt bokföringsmässiga grander, uppkommer bl. a. frågan i vad
mån avdrag för ingående lager, fordringar och skulder skall medges. Denna fråga
har varit föreraål för' åtskilliga avgöranden av regeringsrätten. I vissa fall
har avdrag medgetts, i andra fall åter vägrats. Avdrag synes ha medgetts när
det gällt mindre rörelser och där den felaktiga metoden inte kan anses ha använts
i skatleundandragande syfte. Sora skäl för att avdrag raedgells i dessa fall
har bl. a. anförts att beskattningseffekterna annars skulle bli för hårda. En
ytterligare orasländighet är att taxeringsrayndigheterna inte anses ha ingripit
i tid för att rätta den felaktiga redovisningsraeto-den. Som exempel kan
anföras det nämnda rättsfallet RÄ 1949 ref. 42, där en tandläkare, som efter
initiativ från taxeringsmyndigheterna övergick från kontantmässig tUl bokföringsmässig
redovisning, medgavs avdrag för ingående lager och vamfordringar. Samraa
princip tillärapades för en skulptör, som på eget initiativ bytte redovisnmgsmetod
(RA 1959 Fi 1417). Principen har vidare tUlärapats för trädgårdsraästare (RÄ
1960 Fi 702), skorstensfejarmästare (RÄ 1964 Fi 583) och byggraästare (RA 1964
ref. 35). I dessa fall har det i regel dessutora rört sig om måttiiga belopp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 10

Även
ora den skattskyldige tidigare tillärapat partiell bokföringsraässig
redovisning, har avdrag för ingående värden raedgells utan att motsvarande
utgående värden redovisats närmast föregående år. I rättsfallet RÄ 1970 Fi
324, sora rörde en pälsdjursuppfödare, har avdrag raedgells för värdet av
ingående fordringar och ingående lager i samband med övergången trots att
varuskulder medtagits vid inkomstberäkningen för tidigare år. Samma utgång
föreligger i rättsfaUen RÄ 1964 Fi 212 och RÄ 1965 Fi 808.

Avdrag
för ingående värden har däremot vägrats i rättsfallet RÄ 1953 ref. 4, som rörde
en större pälsvarurördse. Motsvarande utgång blev det i rättsfaUen RÄ 1961 Fi
157 (trävaruhandlare), RA 1963 Fi 1126 (bagerirörelse) särat RÄ 1969 Fi 490
(pälsdjursuppfödare).

De nu återgivna
rättsfallen ger vid handen att det inte finns någon klar och entydig praxis i
frågan ora hur balansposterna ingående lager, fordringar och skulder skall
behandlas i saraband raed övergång från kontantprincip till bokföringsraässiga
grunder. Någon klar skiljelinje mellan bokföringsskyldiga och icke
bokföringsskyldiga rörelseidkare föreligger inte. Inte heller har de rörelseidkare
som före övergångsåret delvis tUlämpat bokföringsmässig redovisning behandlats
pä likartat sätt.

Företagsskatteberedningens
överväganden och förslag

Företagsskatteberedningen
påpekar att ett betydande antal rörelseidkare inte redovisar inkomst av
verksamheten enligt bokföringsmässiga grunder utan i stället tillämpar kontantprincipen.
Dessutom förekomraer att någon eUer några balansposter konsekvent eller raera
tillfälligt beaktats vid inkorastberäkningen, medan andra utelämnats. Enligt
vad beredningen inhämtat från skatteavdelningarna hos vissa länsstyrelser synes
detta vara vanligt speciellt i en del verksamheter, och tillärapas av bl. a.
konsulter, arkitekter, åkerier särat vissa hantverkare ra. fl. Fram till 1971
års taxering har flertalet advokater tillämpat kontantprincipen. Sedan det
fastslagits att inkomst av advokatverksamhet skall redovisas bokföringsraässigt
(RÄ 1970 ref. 24) synes advokaterna, enligt beredningen, i stor utsträckning
ha bytt redovisningsmetod.

Beredningen
konstaterar att enligt rådande praxis övergångsårets obeskattade ingångsvärden
för lager och fordringar inte alltid betraktas sora skattemässigt avskrivna
eller eljest förbrukade före övergången. Avdragsrätten vid taxeringen för
ingående lager och fordringar torde dock inte enligt beredningen vara förenlig
med en av de grundläggande reglerna för bokföringsmässig resultatberäkning,
nämligen kontinuitetsprincipen. Denna princip förutsätter att ingående värden
på tillgångar och skulder tas upp tUl samraa belopp sora raotsvarande utgående
värden för närmast föregående räkenskapsår. Om hänsyn tas till ingående ba-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 11

lansposter
vid övergången får detta sararaa verkan sora en uppskrivning av värdet på orasättningstillgångar
i rörelse, någol sora inte är raöjligt utan skattekonsekvenser.

Rörelseidkare, sora
underlåtit att ta upp värden på lager och fordringar i inkomstdeklaration, kan
därigenom ha fått komraa i åtnjutande av en ej avsedd skattekredit. I
förhållande till sådana skattskyldiga, som i sina inkomstdeklarationer lämnat
en korrekt bokföringsraässig redovisning, gör den kontantredovisande rörelseidkaren
för övergångsåret dessutom ofta en definitiv skattevinst. Vinslen kan bli avsevärd
om t. ex. den skatlskyldige själv är initiativtagare lill övergången och
systematiskt vidtagit åtgärder för att göra denna så förmånlig som möjUgt från
beskattningssynpunkt. Beredningen finner det stötande att en oraläggning till
korrekt redovisningsmetod skall kunna raedföra opåkallade skattelättnader.

Beredningen föreslår
därför att kontinuiietsprincipen, som är grundläggande för all
företagsekonomisk redovisning och därmed också för begreppet bokföringsmässiga
grunder, koraraer till klart ullryck i skattelagstiftningen. Enligt
beredningens mening bör anvisningarna tiU punkt 1 av 41 § KL förtydligas så att
värdet av ingående tUlgångs- och skuldposter skall bestämraas i enlighet raed
motsvarande utgående balansposter för närmast föregående är. Härigenora uppnås
en i detta avseende såväl formellt som materiellt riktig resultatredovisning.

Den
föreslagna bestämmelsen får till följd att inkoraster, sora upp-saralats under
flera år, raåste tas frara till beskattning på en gång. Även om den felaktiga
redovisningsmetoden för övergången till bokföringsraässig redovisning enligt
beredningen kan ha medfört ej avsedda skattekrediter, finns det motiv för en
övergångsregel sora underlättar en sraidig anpassning till den korrekta redovisningsraetoden
och lindrar den nyss nämnda skatteeffekten. En sådan regel bör enligt
beredningen utformas så att obeskattade belopp, sora vid övergången kvarstår
från tidigare år, successivt tas frara till beskattning. Regeln bör dock vara
tillämplig endast i de fall den skallskyldige åren före övergångsåret konsekvent
tillämpat kontantprincipen vid inkorastberäkningen. Har inkorastberäkningen
partiellt skett efter bokföringsraässiga grunder på så sätt att en eller flera
av ifrågavarande balansposter, dvs. lager, fordringar och skulder, genomgående
eller raera tillfälligt beaktats, är regeln inte tilläraplig. Enligt
beredningens raening är det här inte fråga om byte av redovisningsmetod ulan
endast korrigering av ett eller flera redovisningstekniska fel.

Beredningen
föreslår en övergångsregel som innebär att utgående värden på lager,
fordringar och skulder får upptas till reducerade belopp jämfört med de
värderingsgrunder som normalt gäller vid inkorastberäkningen. En uppdelning
bör enligt beredningen kunna accepteras under en övergångstid av tre år.
Värdena på de aktuella balansposterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 12

bör
då vid inkorastberäkningen för övergångsåret få tas upp till lägst en tredjedel
av eljest tUlåtna lägsta värde, vid utgången av det därpå följande
beskattningsåret tiU lägst två tredjedelar av de vid denna tidpunkt gällande
värdena särat vid utgången av andra året efter övergångsåret till fulla
värden. Det bör därvid förutsättas att utgående lager, fordringar och skulder
värderas enhetligt så att sararaa relativa undervärdering tillämpas på var och
en av de nämnda balansposterna. Regeln bör inte enligt beredningens mening få
tillämpas i de fall det sammanlagda värdet av utgående varulager och
varufordringar med avdrag för utgående varu- och omkostnadsskulder understiger
10 000 kr. Övergångsregeln bör enligt beredningen tas in i anvisningarna till
41 § KL, då det inte torde kunna undvikas att felaktig redovisnings-raetod i
viss utsträckning koramer alt tillämpas även i fortsättningen. De nya
bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1974 års taxering. Beredningen
förutsätter därvid att en allmän övergång till korrekt bokföringsmässig
redovisning av rörelseinkomst skall äga rum till 1974 års taxering.

Remissyttrandena

Allntäiina
synpunkter

1
stort sett samtliga reraissinstanser insläraraer i beredningens uppfattning
att ett förtydligande i KL av begreppet bokföringsraässiga grunder bör göras
för att förhindra opåkallade skattelättnader vid övergång från kontantmässig tiU
bokföringsmässig redovisning för rörelseidkare. Från länsstyrelsehåll uttalas aUraänt
att det frarastått sora otUlfredsställande att skattskyldiga endast genora att
övergå till en korrekt redovisningsraetod kunnat få definitiva skattevinster. Riksskatieyerket
frarahåller att det förhållandet att övergången ofta skett vid en tidpunkt sora
den skattskyldige bedörat sora raest gynnsara ytterligare understryker det
orimliga i nuvarande praxis.

Orsaken
till att vissa rörelseidkare kunnat använda sig av kontantprincipen diskuteras
i några yttranden. Riksskatteverket menar att det inte torde kunna läggas
taxeringsmyndigheterna till last att vissa skattskyldiga underlåtit att lämna
uppgifter om värdet av in- och utgående balansposter, eftersom
taxeringssystemet bygger på de uppgifter de skattskyldiga lämnar. För att
underlätta deklarationsförfarandet för rörelseidkare har
deklarationsformulären utformats så att ett korrekt bokföringsmässigt resultat
skall kunna räknas fram. Motsatt uppfattning intar kammarrätten i Stockholm, sora
anser att ansvaret till stor del faller på taxeringsmyndigheterna. Dessa borde
enligt kammarrätten ha ingripit och sett tUl att gällande regler iakttogs vid
taxeringen. Även Sveriges advokatsamfund understryker att det under en lång
följd av är

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 13

måste
ha framstått som uppenbart för taxeringsmyndigheterna alt många advokater tUlämpat
kontantprincip utan att detta föranlett någon åtgärd från myndigheternas sida.

Även
beredningens förslag att genom särskilda övergångsregler lindra de
progressions- och likviditetseffekter som uppstår vid övergången godtas i
princip av remissinstanserna.

Med hänsyn till det
svävande rättsläget i praxis upptas dock på några håll farhågor för att
övergångar före det de föreslagna bestämraelserna trätt i kraft kommer att bli
avsevärt missgynnade i förhållande till senare övergångar.

Från
riksskatieverket och Sveriges advokatsamfund framförs förslag i syfte att nå
rättvisare awägning mot redan pågående processer i frågan.

Bokföringsmässiga
grunder

Beredningens
förslag innebär att kontinuiietsprincipen kommer till klart uttryck i
skattelagstiftningen genom ett förtydligande av begreppet bokföringsmässiga
grunder. Samtliga remissinstanser har i huvudsak ställt sig positiva tUl
förslaget.

Från revisorshåll har framhåUits
att kontinuitetsprincipen i och för sig ulgör en integrerande del av begreppet bokföringsraässiga
grunder men att det är tillfredsställande att det klarläggs i skattelagsliftningen.
Riksskatteverket påpekar att orsaken till att avdrag raedgells för ingående
balansposter vid övergång till bokföringsraässig redovisning lorde vara att skatledoraslolarna
strikt tillämpat en annan grundläggande princip, nämligen den ora
beskattningsårets slutenhet.

Kammarrätten i Stockholm
uttalar att det redan nu är föreskrivet att kontinuitetsprincipen skall iakttas
i förvärvskällan rörelse. Med hänsyn härtill kan det föreslagna tillägget
enligt karamarrätten förefalla vara obehövligt.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anser att besläraraelsen kan utforraas så att det klart fraragår
att den som vid föregående års taxering inle deklarerat utgående fordringar och
lager, trots att sådana förelegat, inte heller får avdrag för raotsvarande
ingående balansposter. Liknande synpunkter uttalas av
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Frågan
om hur en skönstaxering påverkar avdrag för ingående balansposter tas upp av
några remissinstanser. Enligt riksskatieverket torde en rörelseidkare, som
inte deklarerat och därför åsatls skönslaxering, kunna påräkna avdrag för
ingående balansposter vid näslkoraraande taxering, eftersora skönstaxeringen
skall grundas på bokföringsraässiga principer. Länsstyrelsen i Kronobergs län
framhåller att en skattskyldig genom att yrka avdrag för ingående varulager
upplaget till inventerat värde eller endast obetydligt nedskrivet, kan
kompensera sig för skatten för det föregående årets skönstaxering. Värdet av
ingående lager bör

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 14

enligt
länsstyrelsen anses utgöra inventerat värde raed avdrag för inkurans och 60 %
nedskrivning. Det bör övervägas att reglera sådana övergångar i lagstiftningen,
anser länsstyrelsen.

Övergång
till bokföringsmässig redovisning

Beredningens
förslag till övergångsregler diskuteras i en rad yttranden. Det övervägande
antalet remissinstanser godtar beredningens förslag om att obeskattade belopp,
som kvarstår vid övergången från tidigare år, tas fram till beskattning under
en treårsperiod.

Riksskatteverket
ställer sig tveksamt tUl den av beredningen föreslagna övergångsregeln. Enligt
verket är den beloppsgräns som beredningen föreslagit för alt övergångsbestämraelserna
skall få tillämpas mindre lämplig med hänsyn lill den oundvikliga
tröskeleffekten. Likviditetspåfrestningarna kan i vissa fall bli kännbara för
de skattskyldiga, som i föregående års deklarationer utelämnat fordringar och
skulder. Riksskatteverket förordar alt en övergångsregel knyts till de bestämraelser
som gäller för ackumulerad inkomst. En sådan anknytning återspeglar i princip
det faktiska händelseförloppet. Genom en sådan övergångsregel sker en
rättvisare avvägning raot redan pågående processer. Eftersom ansökan om att tiUämpa
reglema om ackumulerad inkomst skall ha inkommit före utgången av året efter
taxeringsåret, kan skattskyldig som inle fått avdrag för ingående balansposter
vid 1972 års taxering få övergångsregeln tUlämpad på sig. Det bör vidare
övervägas att ändra uppbördsförordningen (1953: 272) för att raedge sådana
skattskyldiga sora inte omfattas av regeln ora ackuraulerad inkomst uppskov raed
skattebetalningen.

Kammarrätten
i Stockholm anser alt en annan lösning än den av beredningen föreslagna bör
övervägas för alt förraå rörelseidkare att mer allmänt övergå till bokföringsmässig
redovisning. Då en övergång aktualiseras, bör rörelseidkare tillåtas få avdrag
för ingående värden, oavsett om de inte tidigare beaktats vid taxeringen.
Givelvis skuUe detla leda till att en och annan rörelseidkare gjorde stora
skattevinster men i praktiken har man hittills förfarit på detta sätt i
åtskilliga fall. Karamarrätten anser att den av beredningen föreslagna
lösningen inle är tilltalande, då det innebär att det allmänna för
övergångsåret tar skatt på inkomster, som rätteligen bort beskattas tidigare
år. Beredningens förslag innebär därför i många fall en förtäckt form av eftertaxering.

Beredningens
uppfattning alt övergångsregeln skall få användas endast om den skaltskyldige
åren före övergångsåret konsekvent tillämpat kontantprincipen kritiseras i
några remissyttranden. Sålunda anser länsstyrelsen i Stockholms län alt det
kan ifrågasättas om inte övergångsregeln borde gälla generellt i syfte att stiraulera
till övergång till fullständig redovisning enligt bokföringsmässiga gmnder.
Även Svenska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 15

revisorsamfundel
anser att övergångsregeln bör ulforraas så att den blir tilläraplig för alla rörelseidkare,
då det saknas skäl att diskrirai-nera rörelseidkare som i många faU av ren
okunnighet endast redovisat någon eller några balansposter men utelämnat
andra. Liknande synpunkter fraraförs av Familjeföretagens förening. Föreningen
auktoriserade revisorer, SHIO och Sveriges advokatsamfund.

Övergångsregeln bör enligt
beredningen få användas endast av skattskyldiga, vars utgående lager och
fordringar med avdrag för utgående skulder uppgår lUl minst 10 000 kr.
Förslaget har föranlett delade raeningar bland remissinstanserna.

Länsstyrelserna i
Kristianstads och Västerbottens län anser att beloppsgränsen bör sättas högre,
förslagsvis 15 00020 000 kr. Svenska revisorsamfundel och SHIO anser, å sin
sida, att beloppsgränsen bör sänkas till 5 000 kr. med hänsyn till att de
flesta förelag som tillärapat kon tantmetoden är relativt små. Enligt
länsstyrelsen i Skaraborgs län raedför beloppsgränsen sådan olikhet i
beskattningen raellan skattskyldiga som ligger strax ovanför gränsen och
sådana som ligger strax under, alt beloppsgränsen bör slopas.

Några remissinstanser har
tagit upp frågan om övergångsperiodens längd. Sveriges advokatsamfund anser att
övergångsperioden på tre år är för kort. En alltför snabb övergång leder enligt
samfundet tiU en beskattning i högre progressionsskikt, tUl ökad
skattebelastning under övergångstiden och tUl en försämrad likviditet.
Samfundet anser att en övergångsperiod på fyra eller fem år är befogad.
Liknande synpunkter framförs av Familjeföretagens förening, som anser att ett
dispensförfarande bör införas för de fall då en fördelning på tre år skulle
framstå sora otillräcklig för den enskilde. Dispenserna borde förslagsvis
handhas av riksskatteverket.

Ikraftträdandet

Beredningen
har föreslagit att de nya bestäramdsema tillämpas första gången vid 1974 års
taxering. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller läranat beredningens
förslag i denna del utan erinran.

Riksskatteverket
framhåller att de föreslagna ikraftträdandebestäm-raelsema kan få tUl effekt
alt skattskyldiga genora byte av redovisningsraetod redan vid 1973 års
taxering kan uppnå oberättigade skattevinster. Verket förordar därför att
bestämmelserna görs tiUämpliga redan vid 1973 års taxering. Samraa uppfattning
har länsstyrelserna i Skaraborgs och Västerbottens län. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län tillägger att ett ikraftträdande vid 1973 års taxering i och för
sig inte innebär någon retroaktivitet, då här endast är fråga ora ett
förtydligande av begreppet bokföringsraässiga grunder i skattelagstiftningen.
Enligt länsstyrelsen bör de skattskyldiga få valfrihet att vänta raed
övergången till 1974 års taxering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 16

Länsstyrelsen
i Stockholms län ifrågasätter om inte den föreslagna treåriga övergångsregeln
efter yrkande av skattskyldig skulle kuimä få tillämpas redan vid 1973 års
taxering. Även Sveriges advokatsamfund anser att de skattskyldiga bör beredas
möjlighet att tiUämpa övergångsregeln redan före 1974 års taxering. Enligt
samfundet bör sådan rätt öppnas för de skattskyldiga vid 1972 och 1973 års
taxeringar. I annat fall skulle de skattskyldiga som övergått till bokföringsmässiga
gmnder före lagens ikraftträdande bli avsevärt sämre ställda än de som övergår
därefter. En annan lösning anser samfundet vara att medge sådan skattskyldig
vars skattebelastning blivit oskäligt betungad vid .övergång före lagens
ikraftträdande möjlighet att fördela betalningen av den ökade skatten under
flera år.

Kammarrätten
i Stockholm och Svenska revisorsamfundet föreslår framskjutande av
ikraftträdandet till 1975 års taxering då vissa rörelseidkare redan kan ha
avslutat det räkenskapsår, som skall ligga till grund för 1974 års taxering,
innan lagstiftningen genomförts.

Departementschefen

Allmänna
synpunkter

Principen
att rörelseidkare skall i skattehänseende redovisa inkomsten enligt bokföringsmässiga
gmnder blev lagfäst i och med ikraftträdandet av koraraunalskaltelagen (1928:
370), KL. Redan dessförinnan hade eraellertid i praxis uppställts krav på att
redovisningen skulle ha en viss anknytning till bokföringen. Skyldighet att
redovisa inkorast av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder har således gäUt
sedan länge.

Inkomstredovisning
enligt bokföringsmässiga gmnder innebär alt hänsyn skall tas inte bara till
inkomster och utgifter i rörelsen utan även till lager, fordringar och skulder
vid beskattningsårets ingång resp. utgång.

Rörelseidkare
har alltså, oberoende av ora han enhgt allmän lag är bokföringsskyldig eUer
inte, alt för beskattningsändamäl redovisa sin inkomst efter bokföringsmässiga
grander. Bokföringsskyldiga rörelseidkare skall därvid följa bestämmelserna i
bokföringslagen (1929: 117). Andra rörelseidkare är enligt 20 §
taxeringsförordningen (1956: 623) skyldiga att genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns underlag för fullgörandet
av deklarationsskyldigheten. För privatpraktiserande tandläkare,
kreaturshandlare och pälsdjursuppfödare samt för dem, söm driver taxirörelse,
finns det dessutom särskilda föreskrifter om skyldighet att föra räkenskaper.
I övrigt kan nämnas att deklaralionsformulären för rörelseidkare är så utforraade
att vid ett korrekt ifyllande redovisningen koramer alt ske enligt bokföringsmässiga
grander.

I
praktiken har det ibland inträffat att rördseinkorast ändå redovisats enligt
kontantprincipen. Orsakerna härtill varierar. Sedvänja

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 17

inora
branschen eller avsaknad av tillgångar i förra av inventarier, lager eller
fordringar kan ha bidragit. I de fall där det skatteraässiga utfallet norraalt
inte påverkas i nämnvärd praktisk utsträckning av valet av redovisningsmetod,
har säkerligen oviljan raot byråkratisk pappersexercis från
taxeringsnämndernas sida spelat en viss roll.

Några
remissmstanser har framhållit att ansvaret för den nu uppkomna situationen
till stor del faller på taxeringsrayndigheterna, som borde ha ingripit och sett
tUl att gällande regler iakttogs vid taxeringen. Andra reraissinstanser, t.
ex. riksskatteverket, har ansett att taxeringsrayndigheteraa inte kan lastas.

För
min del vill jag frarahålla att frågan vera sora bär ansvaret för den uppkomna
situationen synes vara av mindre betydelse. Det torde nämligen inte vara en
framkomlig väg att i varje särskilt fall undersöka vad som varit orsaken till
att redovisning enligt kontantprincipen kommit att tillåtas.

I
den situation som sålunda uppkomrait, dvs. då en rörelseidkare som egentligen
bort redovisa sin inkorast erJigt bokföringsraässiga gmnder fått inkoraslen
beräknad enligt kontantprincipen, har man i praxis också blivit tvungen att ta
ställning till i vad mån avdrag skall medges för ingående lager, fordringar och
skulder. Som tidigare redovisats ger rättspraxis inle något klart och entydigt
svar på denna fråga. I vissa fall har avdrag medgetts, i andra åter vägrats.
Avdrag synes ha raedgells när det varit fråga ora mindre rörelser och där den
tidigare redovisningen enligt kontantprincipen inle kan anses ha skett i skatleundandragande
syfte.

Företagsskatteberedningen
har i sin promemoria (Ds Fi 1973: 1) Övergång från kontantprincip till bokföringsmässiga
grunder i förvärvskällan rörelse påpekat att avdragsrätt vid taxeringen för
ingående lager och fordringar inte torde vara förenlig med en av de
grundläggande reglerna för bokföringsmässig resultatberäkning, nämligen
kontinuitetsprincipen. Principen förutsätter att ingående värden på tillgångar
och skulder tas upp till samraa belopp sora raotsvarande utgående värden för närraast
föregående räkenskapsår. ErUigt beredningen har rörelseidkare, sora underlåtit
att ta upp värden på lager och fordringar i sin deklaration, åtnjutit
skattekredit som lagstiftaren inte avsett att han skulle få åtnjuta. Medges
avdragsrätt för ingående värden för övergångsåret, gör den skatlskyldige
dessutom ofta en definitiv skattevinst, som kan bli avsevärd, om den
skattskyldige systeraatiskt vidtagit åtgärder för att göra övergången så gyrmsam
sora raöjligt från beskattningssynpunkt. Beredningen anser att det är stötande
att oraläggning tUl korrekt redovisningsraetod kan raedföra opåkallade
skattelättnader.

Reraissinstanserna
har i stort sett delat beredningens uppfattning att ett förtydligande i
skattelagstiftningen bör ske för att förhindra opåkallade skattelättnader vid
övergång till redovisning enligt bokförings-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 18

raässiga
grunder. Det har aUraänt frarahållits alt kontinuiietsprincipen i och för sig
utgör en integrerande del av begreppet bokföringsraässiga grunder men att det
är tillfredsställande att det klarläggs i skattelagstiftningen.

För
min del vill jag anföra följande. Det aktuella probleraet är i princip en följd
av att gällande skattelagsliftning inte följts vid taxeringen. Orsakerna härtUl
varierar, och som jag nyss framhållit kan lösningen av problemet inte vara att
söka i frågan om ansvaret för den uppkomna situationen. Behovet av lagstiftning
är manifesterat genom vad beredningen och en nära nog enhetlig reraissopinion
har anfört. Av detta skäl förordar även jag att man löser frågan
lagstiftningsvägen.

Begreppet
bokföringsmässiga grunder

Beredningen
föreslår att kontinuiietsprincipen uttryckligen fastslås i skattelagstiftningen
genora en bestäraraelse av innebörd att värdet av ingående tillgångs- och
skuldposter skall besläraraas i enlighet raed raotsvarande utgående
balansposter för närmast föregående år.

Samtliga
remissinstanser har ställt sig positiva tUl förslaget. Jag godtar beredningens
förslag i denna del. Regeln innebär samtidigt att den som vid föregående års
taxering inte deklarerat utgående fordringar och lager, trots att sådana
förelegat, inle heller kan få avdrag för motsvarande ingående balansposter.

Några
remissinstanser har tagit upp frågan hur en skönslaxering skall påverka avdrag
för ingående balansposter. Med anledning härav vill jag frarahålla att jag
delar riksskatteverkets uppfattning att en rörelseidkare sora inte deklarerat
och därför åsätts skönstaxering, vid nästkommande års taxering kan påräkna
avdrag för ingående balansposter. Skönslaxering av rörelseidkare skall
nämligen alllid beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Att närmare reglera
denna fråga i lagstiftningen är emellertid enligt rain raening obehövligt.

Övergång
till bokföringsmässig redovisning

Beredningen
föreslår att utgående värden på lager, fordringar och skulder vid övergång till
bokföringsraässig redovisning skall få tas upp till reducerade belopp under en
treårsperiod. Värdena på balansposterna bör vid inkorastberäkningen för
övergångsåren få tas upp till lägst en tredjedel av eljest tillåtna värde, vid
utgången av det därpå följande beskattningsåret till lägst två tredjedelar av
de vid denna tidpunkt gällande värdena samt till fulla värden vid utgången av
andra året efter övergångsåret. TUlämpningsområdet för övergångsregeln bör
emellertid begränsas till att orafatta endast skattskyldiga, vars utgående
lager och fordringar raed avdrag för utgående skulder för övergångsåret uppgår
till minst 10 000 kr. Övergångsregeln bör enligt beredningen vidare

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 19

bara
få användas av skattskyldiga, som konsekvent redovisat enligt kontantprincipen
vid inkomstberäkningen åren före övergångsåret.

En
följd av den i det föregående föreslagna kontinuitetsprincipens lagfästande
skulle, som jag också frarahållit, bli att den sora före bestäraraelsens
ikraftträdande redovisat enligt kontantprincipen inte i något fall skulle
kunna påräkna avdrag för ingående fordringar och lager. Detla kan emellertid i
praktiken leda till alltför hårda ekonomiska konsekvenser. I likhet med
beredningen anser jag således att behov finns för en övergångsregel av den art
som beredningen föreslagit.

Beredningens
utforraning av förslaget, sora innebär en successiv upptrappning av värdet på
utgående balansposter, har tillstyrkts av flertalet reraissinstanser.
Riksskatteverket har dock förordat att övergångsregeln knyts till de bestäraraelser
sora gäller för ackuraulerad inkorast, eftersora en sådan anknytning i princip
sägs återspegla det faktiska händelseförloppet. Genom en sådan övergångsregel
sker enligt verket dessutora en rättvisare avvägning i förhållande till redan
pågående processer i frågan. Kararaarrätlen i Stockholra anser alt raan bör
överväga en rätt tUl avdrag för ingående värden för övergångsåret, oavsett alt
de inte tidigare beaktats vid taxeringen.

För
egen del vill jag anföra följande. Övergångsbestäraradserna bör, sora jag nyss närant,
ha till syfte att lindra de skattekonsekvenser sora kan bli följden av byte av
redovisningsmetod sedan de här föreslagna reglerna trätt i kraft. Jag vill
erinra om att de skattskyldiga genom den felaktiga redovisningsmetoden kan ha
fått åtnjuta en icke avsedd skallekredit. Del bör därför inte koraraa i fråga
att genora lagstiftningen åstadkoraraa en definitiv skattelättnad vid
övergången. En övergångsregel av den innebörd, sora kamraarrätten i Stockholra
förordar, kan aUtså inte accepteras. Regeln bör utformas så att den blir så
enkel och lättillämplig som möjligt. Att anknyta övergångsregeln till bestämmelserna
ora ackuraulerad inkomst är i och för sig en raöjlig lösning. Eraellertid tar
dessa bestäraraelser sikte närmast på situationer där inkomsten hänför sig
till flera beskattningsår. I fråga ora förvärvskällan rörelse orafattar besläraraelserna
ora ackuraulerad inkorast endast intäkter av speciell natur liksora intäkter i
saraband raed att rörelsen överlåts eller nedläggs. Vidare kan bestäraraelsema
tillärapas endast i fråga om fysiska personer, oskifta dödsbon och farailjestiftdser.
Det nu anförda ger vid handen att en anknytning till besläraraelserna ora ackuraulerad
inkorast är mindre lämplig.

Den
av beredningen föreslagna raetoden att successivt ta frara tUl beskattning
inkoraster sora uppsamlats under flera år är enligt min mening den lämpligaste.
Den fyller kravet på enkelhet och klarhet samtidigt som den ger de
skattskyldiga en möjlighet att anpassa sig till de skatteeffekter som uppstår
vid övergången. Jag delar beredningens uppfattning att övergångstiden lärapligen
bör sättas till tre år.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 20

Vid
reraissbehandlingen har kriiik riktats raot förslaget att övergångsregeln skaU
få tUlärapas endast av skattskyldiga, som tidigare konsekvent redovisat enligt
kontantprincipen och för vilka övergången medfört en höjning av den taxerade
inkomsten med rainst 10 000 kr. Det framstår enligt min mening som önskvärt att
de föreslagna reglema inte motverkar en övergång, i synnerhet för rörelser av mindre
orafattning. Övergångsregeln bör därför enhgt min mening omfatta de fall där
redovisning helt eller till huvudsaklig del fått ske enligt kontantprincipen tUl
följd av sedvänja inora näringsgren, särskUd ovana vid bokföringsmässig redovisning
eller annan liknande omständighet, t. ex. obetydlig omfattning av rörelsen.
Har å andra sidan viss balanspost utelämnats av andra skäl än nyss angetts,
skall de nu föreslagna övergångsreglerna inle vara tillärapliga.

Med
hänvisning tUl det anförda förordar jag således att övergångsregeln utformas
enligt följande. Vid övergång tUl redovisning enligt bokföringsmässiga grunder skaU
vid inkomstberäkningen för övergångsåret få tas upp utgående värden på lager,
fordringar och skulder till lägst en tredjedel av det värde, sora annars lägst
är tillåtet. Vid utgången av det därpå följande beskattningsåret får
reduceringen ske till lägst två tredjedelar. Vid utgången av andra året efter
övergångsåret får någon reducering inte ske. I likhet med beredningen anser jag
att var och en av de aktuella balansposterna bör värderas efter sarama
reduceringsnorm, dvs. om t. ex. utgående lager reduceras till en tredjedel av
annars tillåtet lägsta värde också de andra aktuella balansposterna skall reduceras
i samma grad. För undvikande av administrativ kontroll av relativt obetydliga
belopp enligt den föreslagna reduceringsregeln anser jag en beloppsgräns
erforderlig. Jag föreslår att den fastställs till 6 000 kr.

Ikraftträdandet

Beredningen
föreslår att de nya bestämraelserna tillärapas första gången vid 1974 års
taxering. Beredningen förutsätter därvid att en allraän övergäng tUl bokföringsraässig
redovisning skall kunna ske vid 1974 års taxering.

Flertalet
reraissinstanser har läranat beredningens förslag i denna del utan eriru-an.
Några reraissinstanser förordar att de nya bestämmelserna görs tiUämpliga
redan vid 1973 års taxering, andra åter att de till-lämpas först vid 1975 års
taxering.

För
egen dd anser jag att övergången bör ske i princip vid 1974 års taxeruig.

Slutiigen
vill jag mot bakgrunden av de här föreslagna reglema raed några ord beröra
situationen för de skattskyldiga beträffande vUka processer i frågan f. n. ännu
inte avgjorts. Sveriges advokatsamfund har i sitt remissyttrande påpekat att de
skattskyldiga, som vid 1972 och 1973 års taxeringar övergått tiU redovisning
enligt bokföringsmässiga grunder,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:119 21

kan
koraraa att bli avsevärt särare ställda än de sora övergår därefter. Samfundet
föreslår därför att skattskyldig, som kan anses ha blivit oskäligt betungad i
skattehänseende vid övergång före de nya bestämraelsernas ikraftträdande, ges
möjlighet att fördela betalningen av den ökade skatten under flera år.

Bakgrunden
tUl samfundets förslag är att raånga advokater under de senaste åren övergått
till bokföringsraässig redovisning sedan det fastslagits att inkorast av
advokatrörelse inte får redovisas enligt kontantprincipen (RÄ 1970 ref. 24).
Frågan om avdrag för utestående arvodesfordringar vid övergångsårets början är
ännu inte slutgiltigt avgjord av regeringsrätten. Avdraget har dock i allmänhet
inte godtagits av lägre instanser. Även riksskatteverket framhåller att det f. n.
i flera län förekoramer processer i olika instanser ora avdrag för bl. a.
ingående fordringar. Verket för liksora advokatsarafundet fram förslag ora
bl. a. uppskov med skatteinbetalningen i dessa fall.

Jag är ense med Sveriges advokatsarafund
och riksskatteverket att raan så långt sora möjligt bör skapa möjligheter till
en mjuk övergång även för dera sora övergått till en fullständig bokföringsmässig
redovisning före ikraftträdandet av de här föreslagna bestäraradserna. Man kan
i nu avsedda faU, dvs. där processer ännu pågår, inle utesluta raöjligheten av
att avdrag för ingående balansposter vägras. Den enklaste lösningen synes vara
att raedge anstånd raed inbetalning av skatt för de här avsedda fallen, dvs. de
sora övergått vid 1972 eller 1973 års taxering. Sora förutsättning för anstånd
bör gälla att den till statlig inkorastskatt taxerade inkorasten ökats raed rainst
5 000 kr. på grund av övergången, och att kvarstående skatt eller lillkoraraande
skatt på grund härav debiterats raed rainst 5 000 kr. Anstånd bör då kunna raeddelas
raed erläggande av den skatt sora tUlkorarait på gmnd av övergången tUl bokföringsmässig
redovisning. Fråga om anstånd bör prövas av lokal skatterayndighet. I övrigt
bör 48 § 4 mom., 50 och 51 §§ uppbördsförordningen (1953: 272) gälla i tUlämpliga
delar. Delta innebär att anståndet får avse högst två tredjedelar av den
kvarstående eller tUlkomraande skatten. Det belopp, för vilket anstånd raedges,
skall erläggas med halva beloppet före utgången av april månad under ettvart av
de två år som följer närmast efter det år då skatten enligt debiteringen skulle
ha erlagts.

Hemställan

Under
åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen

att
antaga inora finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag ora ändring i kommunalskatielagen
(1928: 370),

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:119 22

2.
lag om ikraftträdande av lagen (1973: ) om ändring i komraunalskattelagen
(1928: 370), m. m.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instäramande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973 730256

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 6 dokument.

  1. SOU 2008:80 Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet, del 1 om s. 16 i texten
  2. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen om s. 8 i texten
  3. Prop. 1980/81:68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.m. om s. 18 i texten
  4. Rskr. 1973:191 i texten
  5. Bet. 1973:SkU31 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:119 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. s. 6 i texten

Visa alla 6

Rättsfall (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. RÅ 2007 ref. 70 om s. 9 · om s. 16 ur registret · i texten
  2. RÅ 1995 ref. 11 ur registret