Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om

1973 · 38 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:4, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1973 Prop. 1973:4

Nr 4

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring m. m.; given Stockholms slott den 28 december 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under
åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om
en decentralisering av handläggningen i första instans av
sjukersättningsärenden inom yrkesskadeförsäkringen m. m. från
riksförsäkringsverket tiil de allmänna försäkringskassorna. Kungl. Maj:t
föreslås få bemyndigande att förordna om överflyttning till försäkringskassorna
av ärenden angående sjukersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m. fl.
författningar. För att försäkringskassorna skall hinna anpassa sig till de nya
arbetsuppgifterna förutsätts i förslaget att överflyttningen sker successivt.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4

1 Förslag till

Lag om handläggning av vissa ärenden angående ersättning
enligt lagen

(1954:243)
om yrkesskadeförsäkring m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §
Konungen får förordna att allmän försäkringskassa skall i riksförsäk

ringsverkets ställe handlägga ärende angående sjukpenning eller annan

ersättning enligt 11-15 §§ och 18 § lagen (1954:243) om yrkesskadeför

säkring samt 6 § 1 och 2 mom. och 22 a § militärersättningsförordningen

(1950:261). Motsvarande skall gälla ersättning enligt 17 § lagen om

yrkesskadeförsäkring och 6 § 4 mom. militärersättningsförordningen i

vad avser vårdbidrag som utgår i samband med sjukpenning.

Förordnande enligt första stycket får meddelas även i
fråga om ärenden enligt annan författning än sådan som nämnts där om ärendet
gäller ersättning som avses i första stycket och författningen alltjämt är
gällande vid tidpunkten för förordnandet.

Vad i lagen om
yrkesskadeförsäkring, militärersättningsförordningen eller annan författning
föreskrives om riksförsäkringsverket skall i fråga om ärende som omfattas av
förordnande enligt första stycket i tillämpliga delar gälla allmän
försäkringskassa, om ej annat följer av 3-7 §§ eller annan särskild
bestämmelse.

2 § Ärende skall handläggas av den allmänna
försäkringskassa, hos vilken

den skadade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt

åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är

den skadade icke och skulle han ej heller under nämnda förutsättning ha

varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall ärendet handläggas av

försäkringskassan i den ort, där skadan inträffat eller yppats. Kan ej med

stöd av vad nyss sagts avgöras var ärendet skall handläggas skall det

handläggas av Stockholms läns eller, när det gäller sjöman, av Göteborgs

allmänna försäkringskassa.

Anmälan om skada skall göras till
den allmänna försäkringskassa som enligt första stycket har att handlägga
ärendet,

3
§ Fråga om
utbyte av sjukpenning och barntillägg mot engångsbelopp enligt 30 § lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring och 21 § militärersättningsförordningen
(1950:261) skall handläggas av riksförsäkringsverket. Det åligger allmän
försäkringskassa att utan dröjsmål underrätta riksförsäkringsverket om ärende i
vilket sådan fråga kan uppkomma,

4
§ Har skadad
från allmän försäkringskassa uppburit ersättning enligt 2 eller 3 kap, lagen
(1962:381) om allmän försäkring men hade ersättningen rätteligen bort avse
ersättning för yrkesskada eller kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring
eller annan verksamhet, skall ersättningen avdragas från ersättning som
tillkommer den skadade enligt vad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 3

därom är föreskrivet. Ersättning som avdrages
tillgodoföres kassans medel för den obligatoriska sjukförsäkringen.

5 § Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende
som omfattas

av förordnande enligt denna lag föres hos riksförsäkringsverket genom

besvär.

Riksförsäkringsverket får även utan
att talan föres taga upp sådant ärende till prövning.

6 § Mot riksförsäkringsverkets beslut föres talan hos
försäkringsdom

stolen genom besvär.

Riksförsäkringsverkets beslut får
underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning ar av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller
eljest särskilda skäl föreligger för sådan prövning.

7 § Besvärshandling skall tillställas den myndighet som
meddelat be

slutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts den myndighet, som har att pröva besvären, utgör ej hinder för att
besvären tages upp till prövning, om handlingen kommit in före besvärstidens
utgång.

Allmän försäkringskassas och
riksförsäkringsverkets beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat
föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som skall pröva detta.

8 § Riksförsäkringsverket får meddela de närmare
föreskrifter som kan

föranledas av förordnande enligt 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1973. Lagen tillämpas ej på skada som inträffat före ikraftträdandet.
Förordnande med stöd av lagen som avser ärende enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring får dock även omfatta skada, som inträffat högst 90 dagar
före förordnandets ikraftträdande och ej slutreglerats enligt 11 § lagen om
yrkesskadeförsäkring.

1* Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4

2 Förslag till

Lag
om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av

riksförsäkringsverkets
fonder

Härigenom förordnas, att 2 § reglementet (1961:265) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

försäkringsavgifter enligt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring samt tillägg som föranledas av tillämpningen av lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 §
andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 51 § andra
stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall
i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i
riksförsäkringsverket av livräntor enligt 10 § lagen angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund av verkets övertagande
jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning
i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av
ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall
skola utbetalas av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa på
grund av obligatorisk försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om
yrkesskadeförsäkring och lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl., ävensom
kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar
enligt dessa lagar;

räntor och annan avkastning.

Yrkesskadeförsäkringsfondens
utgifter utgöras av ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade
skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl., ävensom kostnader för omreglering,
förhöjning och värdesäkring av ersättningar enligt dessa lagar;

1 Senaste lydelse 1971:288.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket
på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest
återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i försäkringsavgift
eller tillägg som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av
förvaltningskostnader enligt 39 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 §
stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4

3
Förslag till

Lag om ändring i
förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret

Härigenom förordnas, att i 3 § förordningen
(1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring
i civilförsvaret ordet "riksförsäkringsanstalten" skall bytas ut mot
"riksförsäkringsverket".

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4

4 Förslag till

Lag om
ändring i förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av

kroppsskada,
ådragen under vistelse ä anstalt m. m.

Härigenom förordnas, att i 3 och 10
§§ förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m. ordet "riksförsäkringsanstalten" skall
bytas ut mot "riksförsäkringsverket".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4

5
Förslag till

Lag om ändring i
förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel

vid olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, att i 2 § förordningen
(1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsätgärd
drabba sjömän m. fl. ordet "riksförsäkringsanstalten" skall bytas ut
mot "riksförsäkringsverket".

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4

6
Förslag till

Lag om ändring i
förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel

vid olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabba fiskare

Härigenom förordnas, att i 3 § förordningen
(1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba fiskare ordet "riksförsäkringsanstalten" skall
bytas ut mot "riksförsäkringsverket".

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973,

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973.4 10

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans MaJ:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 december 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för socialdepartementet,
statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om decentraliseringsåtgärder rörande yrkesskadeförsäkringen m.
m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Majts
bemyndigande tillkallades den 27 maj 1971 sakkunniga med uppdrag att se över
yrkesskadeförsäkringen m. m. och lägga fram förslag till ny lagstiftning på
området. De sakkunniga antog benämningen yrkesskadeförsäkringskommitte'n.'
Kommitténs uppgift skulle bl. a. vara att utarbeta förslag till en
överflyttning av yrkesskadeförsäkringsärendena i första instans från
riksförsäkringsverket till de allmänna försäkringskassorna och i den mån det
befanns lämpligt lägga fram förslag till partiella decentraliseringsåtgärder
redan innan arbetet i övrigt slutfördes.

Kommitte'n avlämnade i augusti 1972
delbetänkandet Decentraliseringsåtgärder rörande yrkesskadeförsäkringen m. m.
(Ds S 1972:3).

Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av försvarets civilförvaltning, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket, socialstyrelsen, statskontoret, utredningen rörande
systemet för förmåner åt värnpliktiga, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och
Försäkringskasseförbundet. Socialstyrelsen har bifogat yttrande från
länsläkarorganisationen i Göteborgs och Bohus län. Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden frän 21 allmänna försäkringskassor.

Nuvarande ordning

1 lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL), som trädde i kraft den 1 januari 1963, sammanfördes
sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension till ett
enhetligt lagverk, medan yrkesskadeförsäkringen, som regleras i lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL), fick kvarstå som en fristående
försäkring. F. n. handläggs i första instans ärenden enligt AFL av de allmänna
försäkringskassorna och ärenden enligt YFL av riksförsäkringsverket.

I Ledamöter generaldirektören Yngve
Samuelsson, ordf., förbundsjuristen hos Landsorganisationen i Sverige Bert
Ahlgren, riksdagsmännen Alvar Andersson i Knäred och Torsten Fredriksson,
direktören i Sveriges verkstadsförening Olof Gustafsson, ombudsmannen i Svenska
metallindustriarbetareförbundet Henry Karlsson och direktörsassistenten i
Svenska arbetsgivareföreningen Inge Svensson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 II

Yrkesskadeförsäkringslagen

Enligt YFL har den som är omfattad
av sjukförsäkringen enligt AFL och drabbas av yrkesskada rätt att, för tid till
och med nittionde dagen efter den då skadan inträffade, dock längst till den
dag skadan medför rätt till livränta eller t. o. m. den dag rätten till
sjukpenning upphör enligt AFL (samordningstid), från allmän försäkringskassa
erhålla sjukvårdsersättning och sjukpenning enligt samma grunder som vid annan
sjukdom. Om yrkesskadad under samordningstiden ej är omfattad av sjukförsäkringen,
den skadade är t. ex. utländsk medborgare som ej är bosatt i Sverige, får han
redan under denna tid ersättning enligt YFL men med samma belopp som han skulle
ha fått om AFL:s regler varit tillämpliga på honom. Motsvarande gäller
yrkesskadad som visserligen är sjukförsäkrad men inte berättigad till
sjukpenning enligt AFL, t. ex. person under 16 år. Sådan skadad får sjukpenning
enligt YFL som motsvarar den sjukpenning han skulle fått om han varit placerad
i sjukpenningklass enligt AFL:s regler, Yrkesskadad har redan under
samordningstiden rätt till ersättning enligt YFL för behövliga kostnader för
tandläkarvård, sjukvård utom riket och särskilda hjälpmedel till lindrande av
menliga följder av skadan, allt i den mån ersättning inte utgår enligt AFL, För
tiden efter samordningstidens utgång regleras yrkesskadeersättningen helt
enligt YFL,

Yrkesskadeförsäkringen enligt YFL är dels obligatorisk,
dels frivillig. Den obligatoriska försäkringen omfattar, med vissa undantag,
varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst samt, i den mån Kungl Maj:t så
förordnar, den som undergår yrkesutbildning eller deltar i praktisk
yrkesorientering. Försäkringen avser att skydda mot följderna av yrkesskada.
Därmed menas dels skada till följd av olycksfall i arbetet, dels skada som
eljest orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ämne eller
strålande energi dels vissa andra typer av skador, som på annat sätt än genom
olycksfall orsakats av arbetet i den mån de omfattas av särskilt förordnande av
Kungl, Maj:t. Man skiljer sålunda mellan olycksfall i arbetet och
yrkessjukdomar. Till olycksfall i arbetet räknas även olycksfall under färd
till eller frän arbetsstället, om färden föranleds av och står i nära samband
med anställningen. Om den som ådragit sig skada varit utsatt för olycksfall i
arbetet eller yrkessjukdom som omfattas av lagen skall orsakssamband anses
föreligga mellan olycksfallet eller sjukdomen och skadan, om inte betydligt
starkare skäl talar däremot (bevisregeln).

Ersättning enligt YFL utgår dels vid sjukdom i form av
sjukersättning (sjukpenning och ersättning för sjukvårdskostnad), dels vid
invaliditet i form av livränta och dels vid dödsfall i form av begravningshjälp
och livräntor till efterlevande, Ersättningen för sjukvård omfattar i första
hand liksom enligt AFL behövliga kostnader för läkarvård, sjukhusvård och
läkemedel samt nödvändiga utgifter för resor. Vidare ersätts behövliga
kostnader för tandläkarvård samt resor i samband därmed. Slutligen ersätter
försäkringen kostnader för särskilda hjälpmedel av olika slag som

Kartong: S, 25, tredje stycket, rad 6.

Står:
också de bästa möjligheterna till kontakt både med arbetsgivare och med. Rättat
till: också en rikhaltig rättspraxis på området som ger ledning vid bedöm-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 12

är behövliga för att lindra följderna av yrkesskada, t.
ex. kryckor och proteser. - Sjukpenningens storlek bestäms i princip av den
sjukpenning-klass till vilken den skadade är att hänföra med hänsyn till sin
årsinkomst vid skadetillfället. Hel sjukpenning utgår för varje dag som
sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan och halv sjukpenning för varje dag
som arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst hälften.
Sjukpenningklasserna och beloppet av hel sjukpenning inom varje klass bestäms
med ledning av AFL. 1 förekommande fall höjs sjukpenningen liksom enligt AFL
med barntillägg. Då en yrkesskadad person under längre tid är ur stånd att reda
sig själv kan ett vårdbidrag om högst fem kronor per dag läggas till
sjukpenningen. Någon motsvarighet till detta vårdbidrag finns ej enligt AFL:s
regler om sjukförsäkring. Arbetstagare, som på anmodan av riksförsäkringsverket
eller med verkets samtycke under någon tid avhåller sig från arbete i syfte att
förebygga att yrkesskada uppstår, återuppstår eller förvärras kan under denna
tid få skälig ersättning, motsvarande högst hel sjukpenning jämte barntillägg.
-Om en yrkesskada efter det sjukdomstillståndet upphört medför under längre
eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av
denna med minst en tiondel utges under denna tid livränta till den skadade. Om
samma yrkesskada ånyo medför sjukdom, på grund varav sjukpenning skall utgå,
får den skadade dock inte uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan
beräknas efter ett ersättningsunderlag som bestäms i förhållande till den
årliga arbetsförtjänsten. Även livränta kan kompletteras med vårdbidrag.

Om skadad från allmän
försäkringskassa uppburit ersättning, som skulle ha utgetts av riksförsäkringsverket,
skall vad som utgetts från kassan avdragas från ersättning som i anledning av
skadan tillkommer honom enligt YFL samt det avdragna beloppet utbetalas till
kassan.

Om någon, som har rätt till
sjukpenning, barntillägg eller livränta, inte är svensk medborgare och inte är
bosatt i riket får riksförsäkringsverket med hans samtycke när som helst i
stället för sådan ersättning till honom utge ett engångsbelopp, som beräknas i
förhällande til! ersättningens kapitalvärde. Om sådant utbyte ägt rum föreligger
ingen rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Kostnaden för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
bestrids genom årliga försäkringsavgifter som eriäggs av arbetsgivaren.
Avgifterna beräknas på summan av vad arbetsgivaren under året utgett till
arbetstagaren i lön eller naturaförmåner. Viss del av avgifterna skall anses
svara mot förvaltningskostnader. Som förvaltningskostnader räknas endast
omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet i
fråga om obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Avgifterna ingår till en fond,
benänmd yrkesskadeförsäkringsfonden. Ersättning i anledning av inträffad skada
utbetalas av riksförsäkringsverket.

Den frivilliga försäkringen kan meddelas dels åt enskilda
personer, dels kollektivt åt bl, a, arbetsgivare för hos honom anställda
arbetstagare. Den avser i princip samma slags skador som den obligatoriska
försäkringen, vare sig dessa ådragits i eller utom arbete, i den mån skadorna
ej omfattas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 13

av den obligatoriska försäkringen. Även frivillig
försäkring äger rum i riksförsäkringsverket. Avgiften bestäms emellertid helt
efter vanliga försäkringsmässiga principer.

Särskilda regler för statsanställda

Beträffande arbetstagare i statens
tjänst gäller i fråga om yrkesskadeförsäkring vissa specialregler, som finns i
kungörelsen (1954:670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om
yrkesskadeförsäkring å arbetstagare i statens tjänst. För sådan arbetstagare
skall ingen försäkringsavgift erläggas. Om arbetstagaren i tjänst hos staten
ådragit sig yrkesskada skall den ersättning, som arbetstagaren skulle ha fått
uppbära enligt YFL och som inte utges av allmän försäkringskassa, utges av
statsverket. Själva skaderegleringen handhas av riksförsäkringsverket. -Inom
den statliga sektorn råder vidare viss samordning av lön och
yrkesskadeersättning. För personer, på vilka det allmänna avlöningsavtalet för
statliga och vissa andra tjänstemän (AST) är tillämpligt, gäller vissa regler
om löneavdrag i samband med yrkesskada. Enligt detta avtal får således
tjänsteman för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträffat
eller yppats full lön under förutsättning att skadan enligt arbetsgivarens
bedömande ådragits genom uppenbart olycksfall. Detsamma gäller vissa fall av
smittsam sjukdom. I annat fall utgår i stället såsom vid vanlig sjukdom lön med
s. k. A-avdrag under de första nittio dagarna. Finner riksförsäkringsverket
eller högre instans i sådant fall att sjukdomen är att anse som yrkesskada
utbetalas det avdragna beloppet retroaktivt. Fr. o. m. nittioförsta dagen
efter den då skadan inträffat eller yppats skall den skadade vidkännas ett
löneavdrag, benämnt yrkesskadeavdrag, som varierar beroende pä månadsinkomsten.
Staten svarar för omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsverkets verksamhet såvitt angår obligatorisk
yrkesskadeförsäkring för arbetstagare i statens tjänst.

Specialförfattningar

Riksförsäkringsverket handlägger
också ersättningsärenden på grund av ett flertal specialförfattningar, enligt
vilka ersättning utges i huvudsak enligt YFL:s principer.

Enligt
militärersättningsförordningen (1950:261, MeF) och kungörelsen (1950:334) med
tillämpningsföreskrifter till militärersättningsförordningen utges av
statsmedel ersättning till värnpliktiga, hemvärnspersonal och personal i
åtskilliga andra frivilliga försvarsorganisationer som under
militärtjänstgöring ådrar sig sjukdom eller drabbas av skada på grund av
olycksfall. Som militärtjänstgöring anses bl. a. även färder till och från
tjänstgöringen vUka föranletts av och stått i nära samband antingen med denna
eller med permission eller annan ledighet. Orsakssamband skall liksom enligt
YFL anses föreligga mellan olycksfall och inträffad skada om inte betydligt
starkare skäl talar däremot. Om orsakssambandet mellan militärtjänstgöring och
sjukdom, som inte orsakats av olycksfall.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 14

vilken yppas under tjänstgöringen eller efter denna eller
under uppehåll däri gäller speciella regler. I fråga om ersättningsformerna
ansluter sig MeF i allt väsentligt till YFL. Vissa särbestämmelser finns dock.
Sålunda skall sjukpenning, livränta och vårdbidrag i regel inte utgå så länge
tjänstgöringen varar. Värnpliktig, som under grundutbildning, motsvarande
utbildning enligt värnpliktslagen eller repetitionsutbildning i direkt
anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom, vilken ej föranletts av
tjänstgöringen men efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av
arbetsförmågan med minst hälften, har rätt till s. k. särskild sjukpenning.
Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådragit sig sjukdomen under
utryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna. Särskild sjukpenning
utgår med det belopp som skulle ha utgått enligt AFL om placering i
sjukpenningklass skett efter vissa grunder. Någon samordning mellan MeF och AFL
motsvarande den som gäller mellan YFL och AFL förekommer inte.

Enligt kungörelsen (1966:514) med
vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga gäller bestämmelserna i MeF med
tillhörande kungörelse för vapenfri tjänstepliktig, som ådrar sig skada eller
sjukdom under tjänstgöring enligt lagen om vapenfri tjänst.

Enligt förordningen (1954:249) om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i
civilförsvaret utgår ersättning av statsmedel till den som under tjänstgöring i
civilförsvaret, däri inbegripet utbildning eller övning för sådan tjänstgöring,
drabbas av skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i YFL.
Ersättningen skall motsvara vad som skulle ha utgivits om skadan omfattats av
den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. För skada som omfattats av denna
utgår ej ersättning enligt förordningen. Någon samordningstid förekommer inte.

Enligt kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av
verksamhet för brandsläckning m. m. och kungörelsen (1961:457) om ersättning på
grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m. skall
förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret äga motsvarande tillämpning om någon ådragit sig
kroppsskada under verksamhet eller övning som avses i kungörelserna.

Enligt förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. får den som är häktad
eller intagen på fångvårdsanstalt eller vårdas på allmän eller statsunderstödd
enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare ersättning av statsmedel för skada,
som under vistelse på häktet eller anstalten drabbar honom till följd av
olycksfall eller inverkan, som avses i YFL, oavsett om skadan inträffat i eller
utom arbete. Ersättningsbestämmelserna följer i huvudsak YFL. Sjukpenning eller
livränta utges ej till den skadade för tid under vilken han är häktad eller
intagen på anstalt.

Om person som tjänstgör ombord på
svenskt fartyg och är obligatoriskt försäkrad enligt YFL till följd av
krigsåtgärd drabbas av olycksfall skall den därav föranledda skadan enligt
lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. anses som yrkesskada,
även om olycksfallet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 15

inträffat utom arbetet. Lagen äger enligt särskild
kungörelse (1954:278) tillämpning inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i
land, inom utrikes ort där fartyget befinner sig. Reglerna i YFL tillämpas men
det finns även vissa särbestämmelser. Krigsförsäkringen finansieras ej av
statsmedel utan genom ett tillägg till arbetsgivaravgiften enligt YFL.

Förordningen (1954:247) om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar
sjömän m. fl. ger ekonomiskt skydd i vissa fall som inte täcks av
krigsförsäkringslagen. Förordningen avser personer, som tjänstgjort på svenskt
fartyg, vilket genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller inte kunnat
sättas i stånd, och som drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd under
hemresa till Sverige med annat fartyg. Olycksfallet skall ha inträffat inom
sådant område och under sådan tid att krigsförsäkringslagen gäller. Ersättning
utgår av statsmedel. Enligt förordningen har Kungl. Maj t rätt att besluta att
ersättning av statsmedel skall utgå även i andra fall än de nämnda.

Förordningen (1954:248) om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar
fiskare avser yrkesfiskare som till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall
under fiske eller vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid
användning av fiskebåt utan att fiske bedrivs. Om krigsförsäkringslagen inte är
tillämplig och om skadan inte uppkommit vid användning av utländsk fiskebåt,
har den skadade eller hans efterlevande rätt till ersättning efter samma
grunder som gäller enligt krigsförsäkringslagen för ombordanställda och deras
efterlevande.

Anmälan

Arbetsgivare som fått kännedom om
inträffad yrkesskada är enligt YFL och föreskrifter i kungörelse (1968:595)
angående anmälan om yrkesskada skyldig att ofördröjligen göra anmälan om
skadan, om denna medfört eller skäligen kan antas medföra rätt till sjukpenning
enligt AFL eller ersättning enligt YFL. Anmälan skall göras till den allmänna
försäkringskassa, hos vilken den skadade är inskriven, eller, om han ej är
inskriven hos sådan kassa, till riksförsäkringsverket. Har försäkringskassa
anledning anta att inträffad sjukdom är att anse som sådan yrkesskada som skall
anmälas hos kassan, skall kassan se till att anmälan kommer in. Kassan skall
vidare se till att anmälan gjorts på fastställd blankett och, om det behövs,
föranstalta om komplettering. Om anmälan kommit in och den försäkrade avlidit
till följd av skadan eller denna skäligen kan antas komma att medföra bestående
förlust eller nedsättning av hans arbetsförmåga, skall kassan omedelbart sända
anmälan vidare till riksförsäkringsverket. Detsamma gäller de fall då
sjukersättning redan under samordningstiden skall utges av verket, dvs. då den
skadade inte är försäkrad för sjukpenning enligt AFL eller då det är fräga om
ersättning för utgifter som inte alls eller endast till en del ersätts av sjukförsäkringen.
1 övriga fall skall anmälan ligga kvar hos försäkringskassan till dess
samordningstiden gått ut. Om skadan inte slutreglerats enligt sjukförsäkringsbestämmelserna
i AFL under samordningstiden, skall anmälan på

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 16

nittioförsta dagen sändas över till riksförsäkringsverket.
Om slutreglering skett skall särskild slutuppgift, som anger i vilken
omfattning sjukpenning utbetalts av kassan under samordningstiden, sändas in
till verket.

Enligt tillämpningskungörelsen till
MeF skall vederbörande truppför-bandschef anmäla inträffad skada direkt till
riksförsäkringsverket om skadan skäligen kan antas föranleda ersättning enligt
förordningen. I fråga om hemvärnspersonal åligger samma skyldighet hemvärnschef
eller driftvärnschef och i fråga om viss annan frivillig personal vederbörande
länsstyrelse. Motsvarande förfarande skall enligt kungörelsen om vapenfria
tjänste plikt iga iakttas beträffande dessa. Även enligt förordningen om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i
civilförsvaret, kungörelserna om ersättning på grund av verksamhet för
brandsläckning m. m. och om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid
olyckor i atomanläggningar m. m. samt förordningen om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., skall anmälan göras direkt
till riksförsäkringsverket.

Tillsyn och besvär

Mot riksförsäkringsverkets beslut i
ärende enligt YFL och specialförfattningarna får talan föras hos
försäkringsrädet genom besvär. Den som önskar ändring i allmän föreskrift, som
meddelats av riksförsäkringsverket, får enligt YFL göra ansökan härom hos
försäkringsrådet. Även om talan inte förts eller ansökan inte gjorts får rådet
ta upp beslut eller allmän föreskrift till prövning. Det åligger även rådet att
med uppmärksamhet följa försäkringens tillämpning och utveckling.

Mot beslut av försäkringskassa i
ärende angående försäkring enligt AFL (således även beslut i yrkesskadeärenden
som inom samordningstiden skall handläggas enligt sjukförsäkringsreglema i AFL)
får besvär anföras hos riksförsäkringsverket. Verket får också utan att talan
förs ta upp ärende enligt AFL till prövning. Uppstår tvist mellan allmänna
försäkringskassor angående tolkning eller tillämpning av AFL, skall tvisten pä
yrkande av nägon av kassorna avgöras av riksförsäkringsverket. Verket utövar
även tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, som skall ställa sig verkets
anvisningar till efterrättelse.

Mot försäkringsrådets beslut i
ärende enligt YFL och specialförfattningarna och riksförsäkringsverkets beslut
enligt AFL får talan föras genom besvär hos försäkringsdomstolen. Vad angår
beslut enligt AFL får verket självmant underställa sådant beslut
försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller
eljest särskilda skäl finns för sådan prövning.

Kommittén

Kommittén betonar att den enligt
sina direktiv skall gå igenom hela lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.
Samtidigt har kommitte'n haft i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 17

uppdrag att pröva om det är möjligt att som en första
etapp genomföra en partiell decentralisering av handläggningen i första instans
av vissa ärenden inom yrkesskadeförsäkringen, främst sjukersättningsärenden,
från riksförsäkringsverket till de allmänna försäkringskassorna. För att
fullgöra sistnämnda del av sitt uppdrag har kommittén med förtur behandlat
frågan om decentralisering av yrkesskadeförsäkringens sjukersättningsdel.

Visserligen har kommitte'n ännu
inte varit i tillfälle att pröva om de materiella reglerna om sjukersättning
vid yrkesskada behöver ändras, men de ändringar i dessa regler som kan komma
att genomföras i samband med en ny lagstiftning om yrkesskadeförsäkring torde
enligt kommittén inte vara av den art och omfattning att de hindrar en etappvis
genomförd decentralisering av hithörande ärenden.

Kommittén har följaktligen ansett
sig kunna lägga fram förslag om vissa decentraliseringsåtgärder rörande
yrkesskadeförsäkringens sjukersättningsdel och därvid förutsatt att någon
ändring nu inte vidtas i de till denna del hörande materiella reglerna. Enbart
den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen har behandlats av kommittén, som inte
ansett det lämpligt att redan nu pröva frågan om en decentralisering av
skaderegleringen inom den frivilliga försäkringen.

Kommittén anser att det i och för
sig ligger nära till hands att försäkringskassorna får överta hela den skadereglerande
verksamheten inom yrkesskadeförsäkringen. Samordningsregeln, som infördes år
1954, har kommit att innebära att den allmänna sjukförsäkringen svarar för
sjukhjälpen även i övervägande antalet yrkesskadefall, nämligen de fall där
sjukdomen upphört inom samordningstiden. Siffermässigt innebär detta att
försäkringskassorna i dagens läge slutreglerar i runt tal 120 000 av det totala
antalet yrkesskadefall per år, som kan beräknas till cirka 140 000. Även
beträffande det resterande antalet yrkesskadefall, dvs. de fall som
administreras av riksförsäkringsverket, biträder kassorna i viss omfattning vid
skaderegleringen, bl. a. genom att infordra anmälningar om yrkesskada och
eventuella kompletteringar till sådana.

Till förmån för en överflyttning av
beslutanderätten till försäkringskassorna talar enligt kommittén att besluten
vid ett decentraliserat beslutsförfarande träffas så nära den försäkrade att
personlig kontakt mellan denne och den skadereglerande instansen kan
åstadkommas i enkla former. Med nuvarande ordning har den försäkrade under den
centrala handläggningen - som huvudsakligen är skriftlig begränsad möjlighet
att muntligen lämna upplysningar i ärendet. Vidare framhåller kommittén
fördelen med den kontakt som försäkringskassan normalt har med vederbörande
arbetsgivare. Vid lokal handläggning ökar också möjligheterna till personlig
kontakt med den behandlande läkaren. Härigenom blir det möjligt att snabbare än
eljest betala ut sjukpenning. Det nuvarande systemet med central prövning har
vidare erfarenhetsmässigt varit förenat med den nackdelen att den försäkrade
ibland trott att riksförsäkringsverkets prövning omfattat alla de förmåner
vartill skadan kunnat berättiga honom. Detta har medfört att den försäkrade

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 18

underlåtit att ta nödvändiga initiativ. Vidare gör en
lokal handläggning det lättare att besluta om lämpliga rehabiliterande
åtgärder. I sjukersättningsärenden som överförts till riksförsäkringsverket
för handläggning sker verkets rehabiliteringsverksamhet ofta med bistånd av
försäkringskassorna. Kommittén framhåller vidare att en decentralisering till
försäkringskassorna kan beräknas minska administrationskostnaderna för yrkesskadeförsäkringen.
Kommittén anser sig dock inte nu kunna uppskatta storleken av
rationaliseringsvinsterna.

Kommittén framhäller att en
decentralisering till de 26 försäkringskassorna i landet å andra sidan kan
medföra risk för oenhetlig rättstillämpning. Kommittén anser att denna risk
emellertid motverkas av flera förhållanden. Dels har kassornas personal redan
viss vana vid det material som en yrkesskadeakt omfattar och dels har
riksförsäkringsverket utarbetat en speciell kurs, som befattningshavare vid
olika kassor genomgått. Även genom att medicinsk expertis med specialitet på
olika områden ställs till kassornas förfogande i tillräcklig omfattning redan
från början och genom ytterligare utbildning av kassapersonalen bör förutsättningar
skapas för en enhetlig rättstillämpning. En sådan främjas ocksä enligt
kommittén genom fortlöpande rådgivnings- och tillsynsverksamhet från
riksförsäkringsverkets sida.

Decentraliseringens omfattning

Kommittén föreslår att
decentraliseringen nu i princip bör omfatta den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringens sjukersättningsärenden, dvs. frågor om sjukpenning och
frågor om ersättning för lakar-, tandläkar- och sjukhusvårdskostnader samt
kostnader för specialbehandling (sjukgymnastik, massage osv.) och för
läkemedel. Kommittén anser att dessa ärenden, som sammanlagt uppgår till bortåt
22 000 per år, utgör den lättare delen av yrkesskaderegleringen och att
försäkringskassorna genom en sådan decentralisering successivt får växa in i
skaderegleringen på yrkesskadeområdet.

Efter samråd med
riksförsäkringsverket har kommittén emellertid ansett sig böra förorda att
vissa grupper sjukersättningsärenden tills vidare undantas från
decentraliseringen. Som allmänt skäl för denna ståndpunkt åberopar kommittén
den verksamhet som f. n. pågår i syfte att genom automatisk databehandling
rationalisera försäkringskassornas arbete, i första hand de rutinbetonade
arbetsuppgifterna. Kassornas hantering av den allmänna försäkringen kommer
därigenom att ändras avsevärt under de närmaste åren och kassorna väntas också
få helt nya arbetsuppgifter. Kommittén föreslår att följande tre ärendegrupper
tills vidare undantas från decentraliseringen, nämligen dels ärenden som avser
ersättning för sådana yrkesskador som är att beteckna som yrkessjukdomar, dels
skadeärenden som gäller anställda på vilka allmänt avlöningsavtal för statliga
och vissa andra tjänstemän (AST) är tillämpligt, dels ärenden enligt lagen om
krigsförsäkring för sjömän samt vissa skadeärenden som avser ersättning av
statsmedel enligt andra med YFL sidoordna-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 19

de författningar än MeF. Enligt kommittén bör
skaderegleringen av dessa tre ärendegrupper flyttas från riksförsäkringsverket
till försäkringskassorna först sedan översynen av de materiella reglerna på
området slutförts.

Kommittén anför ocksä speciella
skäl för att undanta dessa grupper frän decentraliseringen. Vad angår den
första gruppen, yrkessjukdomarna, framhåller kommittén att antalet sådana fall
är ganska ringa i förhållande till antalet olycksfallsskador. Vid en fördelning
av ärendena på en mångfald kassor skulle därför varje kassa få endast ett
begränsat antal fall på sin lott, vilket skulle försvära rutinen. Ärendena om
yrkessjukdomar är inte sällan svårbedömda och fordrar i allmänhet ett
vidlyftigt utredningsarbete. En yrkessjukdom kan ibland ha sin orsak långt
tillbaka i tiden och därför vara att bedöma enligt äldre lagstiftning. Det är
enligt kommittén tänkbart att sjukdomar som i dagens läge inte anses som
ersätlningsgilla yrkessjukdomar inom en inte alltför avlägsen framtid kan komma
in under yrkesskadeförsäkringen. Yrkessjukdomarna resulterar vidare efter
sjukdomstillståndets upphörande ofta-i bestående invaliditet och fallet skall
då överlämnas till riksförsäkringsverkets prövning om så inte redan skett.

Vad därefter angår de s. k.
statsskadorna pekar kommittén på att det för anställda i statens tjänst och
likställda råder viss samordning mellan lön och yrkesskadeersättning. Reglerna
i AST anses i detta hänseende i många fall besvärliga att tillämpa och
riksförsäkringsverket har därför i ganska stor omfattning kommit att tjäna som
rädgivningsorgan för myndigheterna. Enligt kommittén kan det vara praktiskt att
verket får fortsätta att vara ett centralt informations- och rådgivningsorgan i
detta hänseende. Det är inte heller uteslutet att den nuvarande ordningen
beträffande prövningen av statsskadorna inom yrkesskadeförsäkringen kan komina
att omprövas under kommitténs fortsatta arbete. Antalet till
riksförsäkringsverket inkomna anmälningar rörande statsskador brukar uppgå till
närmare 2 000 per år.

Den tredje undantagsgruppen avser
dels skador som omfattas av krigsförsäkringen för sjömän, dels skador ådragna
under tjänstgöring i civilförsvaret, under brandsläckning, under skyddsarbete
vid olyckor i atomanläggningar samt under vistelse på anstalt m. m. och dels
olycksfall som till följd av krigsåtgärd drabbat sjömän, fiskare m. fl. Det rör
sig här enligt kommittén om ett obetydligt antal skadefall, sammanlagt 100 200
per år. Vägande praktiska skäl talar mot en överflyttning av dessa ärenden.

Kommittén har vidare särskilt
behandlat ett par grupper av ärenden, beträffande vilka kommittén för egen del
varit tveksam om den lämpligaste tidpunkten för en decentralisering, nämligen
ärenden angående tandskador och ärenden enligt MeF.

Vad angår tandskadorna erinrar
kommittén om det förslag till allmän tandvårdsförsäkring som numera har lagts
fram av 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring. Särskilt med tanke på vad en
tandvårdsförsäkring kan komma att innebära då det gäller att tillföra
försäkringskassorna tandläkarexpertis kan det enligt kommitténs mening vara
ändamålsenligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 20

att dröja med ett beslut om decentralisering av
tandvårdsärendena till dess beslut har fattats i denna fråga.

Vad angår ärenden enligt MeF
konstaterar kommittén till en början, att ersättning av statsmedel utgår vid
skador som någon ådragit sig under militärtjänst i stort sett enligt samma
regler som finns i YFL. Antalet militärskador brukar uppgå till 3 0004 000 per
år. De skäl som talat för en överflyttning av sjukersättningsärendena enligt
YFL gäller enligt kommittén ocksä beträffande sjukersättningsärenden enligt
MeF. Även om reglerna i YFL och MeF på väsentliga punkter är likartade, kommer
emellertid vid en decentralisering försäkringskassorna att ställas inför
uppgiften att tillämpa författningsbestämmelser med vilka de tidigare inte haft
någon närmare kontakt. Det kan därför enligt kommitténs mening vara lämpligt
att dröja något med ett decentraliseringsbeslut i denna del.

Riksförsäkringsverkets befogenhet att byta ut sjukpenning
mot engångsbelopp då det gäller utomlands bosatta utländska medborgare bör
enligt kommittén flyttas över till,försäkringskassa. Uträkningen av ersättningsbeloppets
storlek bör dock alltjämt göras av verket.

Förslagets lagtekniska utformning

Kommittén har övervägt huruvida de
författningsändringar som behöver göras i samband med den förordade partiella
decentraliseringen bör ske genom ändringar i alla i förslaget berörda
författningar eller genom att en särskild fullmaktslag tillskapas, utformad så
att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om decentralisering i överensstämmelse
med förslaget. Kommittén har stannat för att förorda en särskild fullmaktslag
med hänvisning främst till att kommitténs förslag bör genomföras successivt.

Tillsyn och besvär m. m.

Kommittén föreslår att
försäkringsrädet skall ha vissa tillsynsfunktioner och att besvär över allmän
försäkringskassas beslut i decentraliserat ärende bör anföras hos
försäkringsrådet i enlighet med vad som f. n. gäller beträffande
riksförsäkringsverkets beslut enligt YFL och MeF. Försäkringsrådets beslut bör
liksom hittills kunna överklagas hos försäkringsdomstolen.

Kommittén föreslår vidare att
decentraliserat ärende skall handläggas av den allmänna försäkringskassa hos
vilken den skadade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 § AFL. Beträffande den som inte är eller efter fyllda
16 år skulle vara inskriven vid någon kassa, dvs. utländsk medborgare som inte
är bosatt i riket, föreslår kommittén att handläggningen av praktiska skäl
förläggs till Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 21

Kommittén föreslår vidare att
riksförsäkringsverket skall få meddela de tillämpningsföreskrifter som kan
föranledas av decentraliseringen. Om ovisshet råder hur ett ärende skall
bedömas, bör försäkringskassa enligt kommittén få inhämta yttrande från verket.
Om sådant yttrande inte har inhämtats föreslår kommittén att verket skall få
rätt att, vid sin prövning av fråga om den skadades rätt till livränta, frångå
den bedömning kassan gjort i sjukersättningsärendet. Kommittén understryker att
denna rätt endast bör utnyttjas vid uppenbara oriktigheter, t. ex. om en klar
avvikelse från rådande praxis skulle föreligga.

Administrationsfrågor

Vad först gäller
försäkringskassorna erinrar kommittén om att enligt gjorda beräkningar en total
decentralisering av alla årliga sjukersättningsfall enligt YFL - i runt tal 22
000 ärenden - för huvuddelen av kassorna skulle medföra en ökning av mellan 100
och 1 000 fall per år. För försäkringskassorna i Stockholms län, Göteborgs stad
och Malmöhus län skulle dock ökningen bli omkring 4 500, 2 000 respektive 1 500
fall per år. Därtill kan komma 3 000-4 000 militärskador årligen. Som jämförelse
antecknar kommittén från kassornas nuvarande verksamhet, att ärenden angående
ersättning för läkarvårdskvitton uppgår till cirka 5 miljoner, angående
ersättning för resekostnader till cirka 2,9 miljoner och angående ersättning
för sjukhusvårdsfall till cirka 0,9 miljoner per år, vartill kommer per år
cirka 5,5 miljoner sjukfall med sjukpenning, cirka 10 miljoner
sjukpenningutbetalningar och cirka 2 miljoner klassplaceringsbeslut. Kommittén
anser att även en total decentralisering av sjukersättningsärendena endast
skulle kräva en mindre personalförstärkning hos kassorna.

Kommittén redovisar också av riksförsäkringsverket utförda
beräkningar enligt vilka yrkesskadeförsäkringens sjukersättningsärenden sysselsätter
drygt ett hundratal tjänstemän vid verkets yrkesskadeavdelning. Den föreslagna
decentraliseringen innebär för verkets del en beräknad minskning av
personalbehovet med omkring 75 anställda.

Vad angår yrkesskadeförsäkringens finansiering föreslär
kommittén ingen ändring av de principer som gäller f. n. De utbetalningar
försäkringskassorna kommer att få göra för inträffade skador bör således
enligt kommittén täckas av yrkesskadeförsäkringsfonden respektive utgå av
statsmedel. Den ökning av kassornas administrationskostnader som reformen kan
väntas medföra bör kassorna enligt kommittén få kompensation för enligt samma
principer som tillämpas för riksförsäkringsverket.

Remissyttrandena

Förslaget har i huvudsak fått ett
positivt mottagande under remissbehandlingen. Samtliga remissinstanser
tillstyrker att en decentralisering genomförs. Riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket och statskontoret ser förslaget som ett led i utvecklingen
mot en generell överflyttning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 22

administrationen i första instans av
yrkesskadeförsäkringen till de allmänna försäkringskassorna. Socialstyrelsen,
LO, TCO och Lantbrukarnas riksförbund anser att en decentralisering kommer att
leda till en förbättrad service för de yrkesskadade. Svenska
landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet anför att förslaget innebär
administrativa fördelar för landstingen och kommunerna.
Försäkringskasseförbundet framhåller att kassornas kännedom om lokala
förhållanden kan vara av stort värde vid ärendenas bedömning samt att
möjligheter skapas för en snabbare handläggning av de skadades
ersättningsanspråk. Förbundet anser också att kassorna torde ha goda
administrativa förutsättningar att genomföra förslaget. Riksförsäkringsverket
betonar att den visserligen ringa andel av fallen som är juridiskt och
medicinskt svårbedömd bör kunna urskiljas och behandlas vid kassornas
centralkontor eller hänskjutas till riksförsäkringsverket.

Decentraliseringens omfattning

Kommitténs förslag att vissa
grupper av sjukersättningsärenden skall undantas vid en decentralisering redan
den 1 juli 1973 och att man bör dröja något med verkställigheten då det gäller
ersättning för tandskador och ersättning enligt MeF tillstyrks eller lämnas
utan erinran av riksrevisionsverket, statskontoret. Svenska
landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund, TCO, SACO och SAF.

Vad angår frågan om undantagande av
vissa ärenden från decentraliseringen framhåller riksförsäkringsverket att det
är angeläget att decentraliseringen i den första etappen inte drivs så långt
att risk uppkommer för oenhetlig tillämpning och praktiska svårigheter. De tre
särskilt angivna ärendegrupper som kommittén undantagit från decentralisering
bör således enligt verkets mening tills vidare inte decentraliseras.
Försäkringskasseförbundet finner det motiverat att övertagandet sker
successivt. LO anser att så många ärenden som möjligt bör decentraliseras till
försäkringskassorna den I juli 1973. Kommunförbundet ifrågasätter om inte även
yrkesskadorna för den av statliga bestämmelser omfattade personalen kan
inrymmas i en första decentraliseringsetapp. Förbundet framhåller att det
bland kommunernas anställda ingår betydande grupper - i allt väsentligt
lärarpersonal - vars anställningsförhållanden regleras genom löneavtal med
staten. Om yrkesskadeärendena rörande denna grupp tills vidare skall ligga kvar
hos riksförsäkringsverket får kommunerna under ett övergångsskede i dessa
ärenden två kontaktvägar, den ena till verket, då det gäller den statligt
reglerade personalen, och den andra till vederbörande försäkringskassa i fråga
om övriga anställda. Förbundet tillägger dock att olägenheterna inte torde blir
särskilt betydande.

Beträffande tandskadorna framhåller
riksförsäkringsverket att ersättningsfrågorna kan vara svåra att bedöma och i
många fall kräva tillgäng till odontologisk expertis. Verket anser att en
decentralisering av dessa ärenden inte bör ske förrän en tandvårdsförsäkring
införts. Försäkringsrådet anser att tandvårdsärendena bör föras över redan i
en första etapp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 23

Genom att kassorna övertar skaderegleringen skapas förutsättningar
för att den skadades ersättningsanspråk handläggs snabbare, vilket är angeläget
med hänsyn till dessa skadors natur. Socialstyrelsen anser med hänvisning till
den förestående allmänna tandvårdsförsäkringen och den påverkan på
försäkringskassornas resurser i fråga om tandläkarexpertis som denna kan
medföra, att man bör tillvarata de fördelar som en lokal bedömning medför och
därför senast vid försäkringens ikraftträdande föra över tandvårdsärendena till
kassorna. Enligt LO föreligger knappast tillräckliga skäl för att dröja med en
decentralisering av ärenden om tandvårdsersättning, då tillgänglig
tandläkarexpertis torde finnas inom folktandvården. Även
Försäkringskasseförbundet ifrågasätter om man bör senarelägga överförandet av
tandvårdsärendena.

Även i fråga om
militärersättningsärendena avstyrker riksförsäkringsverket bestämt en
omedelbar decentralisering. Verket hänvisar därvid till att dessa ärenden ofta
ger anledning till samarbete mellan verket och försvarets civilförvaltning
redan innan av skadorna föranledda sjukdomstillstånd upphört. Försvarets
civilförvaltning och utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga
m. fl. ifrågasätter om inte ärendena enligt MeF tills vidare bör undantas från
decentralisering i avvaktan på en översyn av bestämmelserna i förordningen.
Utredningen framhåller därvid att utvecklingen inom försvaret med ökad fritid
och vidgade resemöjligheter för de värnpliktiga medfört ett ökat antal
svårbedömda gränsfall vid tillämpning av förordningens bestämmelser om skyddets
giltighetsområde. Med nuvarande regler kan en decentralisering väntas medföra
risk för oenhetlig rättstillämpning utan att några direkta rationaliseringsvinster
uppnås. För de militära myndigheterna torde enligt utredningen en samtidig decentralisering
av sjukersättnings- och livränteärendena vara att föredra. LO och
Försäkringskasseförbundet anser att överförandet av ärenden enligt MeF inte bör
uppskjutas. LO menar därvid alt sambandsfrågorna då det gäller militärskador
är betydligt enklare än enligt YFL samt att antalet militärskadeärenden endast
uppgår till 3 0004 000 per år. Försäkringsrådet påpekar att kommitténs
lagförslag inte omfattar ärenden angående rätt för värnpliktig att erhålla
särskild sjukpenning enligt 22 a § MeF. Rådet finner det naturligt, att även
dessa ärenden skall kunna flyttas över till försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket avstyrker
kommitténs förslag att verkets befogenhet att byta ut sjukpenning mot
engångsbelopp dä det gäller utomlands bosata utländska medborgare skall föras
över till försäkringskassa. Verket framhåller att sådana ärenden sällan
förekommer och att några bärande skäl inte anförts för att de skall övertas av
kassorna. Liknande Synpunkter anförs av försäkringsrådet.

Förslagets lagtekniska utformning

Såväl försäkringsrådet som
riksförsäkringsverket ansluter sig till kommitténs förslag om en särskild lag
som bemyndigar Kungl. Maj:t att genomföra decentraliseringen i etapper.
Försäkringsrådet anser att en

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973.4 24

sådan anordning ger goda möjligheter att genomföra
decentraliseringen på ett smidigt sätt med beaktande av att erforderlig tid
anslås för att man skall hinna med nödvändiga förberedelsearbeten.
Riksförsäkringsverket framhåller att decentraliseringstakten som måste bli
beroende av praktiska hänsynstaganden bör bestämmas i administrativ ordning.
Om de praktiska erfarenheterna av den första decentraliseringsetappen blir gynnsamma,
bör enligt verket möjligheten stå öppen att successivt utvidga
decentraliseringen.

Tillsyn och besvär m. m.

Försäkringsrådet och
riksförsäkringsverket har anfört synpunkter på den av kommittén föreslagna
besvärsordningen. Försäkringsrådet avstyrker kommitténs förslag att rådet
skall ha vissa tillsynsfunktioner och vara första besvärsinstans i vad avser
försäkringskassornas handläggning. Dessa uppgifter anser rådet av olika skäl
böra ankomma på riksförsäkringsverket. Rådet saknar t. ex. helt resurser att
ägna sig åt den erforderliga utbildningen av kassapersonalen. Beträffande den
föreslagna instansordningen pekar rådet vidare på att vissa komplikationer kan
inträffa om rådet blir besvärsinstans. Försäkringsrådet anser därför att
försäkringskassas beslut bör överklagas hos riksförsäkringsverket. Verkets
beslut bör i vanlig ordning kunna överklagas hos rådet. Däremot bör
fullföljdsrätten till försäkringsdomstolen begränsas genom att endast frågan om
i visst fall den aktuella författningen överhuvudtaget är tillämplig skall
kunna prövas av domstolen. Riksförsäkringsverket framhåller att - även om
försäkringsrådet skulle vara första besvärsinstans och få tillsynsfunktioner
gentemot kassorna verket bör på samma sätt som för närvarande fä ta upp
ärenden till omprövning i för den skadade gynnsam riktning såvida ärendena inte
är förda under försäkringsdomstolens prövning. Vidare bör det ankomma på verket
att utöva tillsyn över handläggningen hos försäkringskassorna och att avge
yttranden över förda besvär hos försäkringsrådet och försäkringsdomstolen. Försäkringskasseförbundet
understryker att tillsyns- och besvärsordningen måste vara densamma som för
kassornas övriga verksamhet.

Försäkringskasseförbundet
ifrågasätter vidare om inte ärenden rörande skadade, som inte är inskrivna hos
någon försäkringskassa, bör handläggas av försäkringskassan på den ort där den
försäkrade vistas, där arbetsgivarens driftställe är beläget eller vid
skadeplatsen. Detta för att fullfölja strävan att lägga besluten så nära den
försäkrade som möjligt. Ärenden som rör icke inskrivna sjömän bör enligt
förbundet hänföras till sjöfartsdetaljen vid Göteborgs allmänna
försäkringskassa som redan har hand om bl. a. sjukhjälpsärenden för sjömän
under den s. k. redareskyddade tiden. Även Sveriges redareförening föreslår
sistnämnda kassa för icke inskrivna sjömän.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 25

Administrationsfrågor

Försäkringsrådet,
riksförsäkringsverket, Lantbrukarnas riksförbund, TCO, LO och
Försäkringskasseförbundet framhåller att vid en decentralisering stor vikt
måste fästas vid utbildningsfrågorna. Försäkringskasseförbundet finner det
nödvändigt att personalutbildning påbörjas omedelbart efter nästkommande
årsskifte för att decentraliseringen skall kunna genomföras smidigt.
Riksförsäkringsverket anför att decentraliseringen kräver omfattande
förberedelser för utbildning av kassapersonal, utfärdande av anvisningar om
arbetsfördelningen mellan central- och lokalkontor, utformning av
arbetsrutiner, framställning av nya blanketter m. m. samt att ett program för
dessa förberedelsearbeten bör läggas upp redan före utgången av år 1972.

Departementschefen

Yrkesskadeförsäkringskommittén har
i sitt nu framlagda delbetänkande (Ds S 1972:3) Decentraliseringsåtgärder
rörande yrkesskadeförsäkringen m. m. framhållit att de ändringar i fråga om
sjukersättningen vid yrkesskada som kan komma att genomföras i samband med en
ny lagstiftning om yrkesskadeförsäkring inte är av den art och omfattning att
de bör hindra en etappvis genomförd decentralisering av dessa ärenden redan nu.
På grund av samordningsregeln i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL)
svarar den allmänna sjukförsäkringen för sjukhjälpen även i det övervägande
antalet yrkesskadefall, nämligen de fall som kan slulregleras inom
samordningstiden. Detta gäller, i runda tal, 120 000 av de 140 000 yrkesskador
som inträffar varje år. Även beträffande det resterande antalet
yrkesskadefall, dvs. de fall som administreras av riksförsäkringsverket,
biträder försäkringskassorna i olika hänseenden vid skaderegleringen. Kommittén
anser att det därför ligger nära till hands att försäkringskassorna som
förutskickats i direktiven får överta hela den skadereglerande verksamheten
inom yrkesskadeförsäkringen. Även hänsyn till den försäkrades intressen talar
enligt kommittén för en decentralisering genom att en nära personlig kontakt
mellan den försäkrade och försäkringskassan då kan åstadkommas.
Försäkringskassorna har också de bästa möjligheterna till kontakt både med
arbetsgivare och med behandlande läkare.

Mot en decentralisering talar
enligt kommittén en viss risk för oenhetlig rättstillämpning. Kommittén
bedömer emellertid att denna risk till stor del uppvägs av att
försäkringskassorna till följd av samordningsreglerna redan har viss vana att
handskas med yrkesskadeärenden och vidare av att kassapersonal har utbildats i
yrkesskadeförsäkringsfrågor. Det finns också en rikhaltig rättspraxis på
området som ger ledning vid bedömningarna.

Kommittén har stannat för att redan
i detta skede av utredningsarbetet lägga fram ett delförslag om
decentralisering av huvuddelen av den nuvarande obligatoriska
yrkesskadeförsäkringens sjukersättningsärenden. Till de undantag i fråga om
vissa ärendegrupper som kommittén ansett böra göras återkommer jag i det
följande. Kommittén har däremot inte

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 26

funnit det motiverat att i detta sammanhang pröva frågan
om en decentralisering av skaderegleringen inom den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till kommitténs
principiella ståndpunkt att handläggningen av sjukersättningsärendena bör
decentraliseras utan att resultatet av den pågående översynen av YFL och med
denna sidoordnade författningar avvaktas. Remissinstanserna har särskilt framhållit
de fördelar som decentraliseringen borde kunna medföra i form av förbättrad
service för de yrkesskadade och i administrativt hänseende. Man har emellertid
också betonat att den visserligen ringa andel av fallen som är Juridiskt och
medicinskt svårbedömd bör kunna urskiljas och behandlas vid kassornas
centralkontor eller hänskjutas till riksförsäkringsverket.

I likhet med kommittén anser jag goda skäl tala för att en
decentralisering av sjukersättningsärendena i yrkesskadeförsäkringen genomförs
utan att man avvaktar slutresultatet av kommitténs arbete, som innefattar en
genomgripande översyn av lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Jag förordar
att en sådan decentralisering genomförs med början den 1 juli 1973.
Försäkringskassorna får därigenom möjlighet att etappvis överta
skaderegleringen i första instans i yrkesskadeärenden. Den nu aktuella
decentraliseringen innebär emellertid många nyheter i kassapersonalens arbete.
Som exempel kan nämnas bedömningen av om yrkesskada föreligger eller inte samt
gränsdragningen mellan olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Kassorna måste
därför beredas möjlighet till nära kontakt med överordnad myndighet i tveksamma
och svårbedömda fall. Även till denna fråga återkommer jag i det följande.

Decentraliseringens omfattning

Kommittén har inte ansett sig böra
förorda en decentralisering av samtliga sjukersättningsärenden. Som skäl härför
anför kommittén bl. a. att försäkringskassorna under senare delen av år 1973
kommer att vara upptagna av förberedelsearbeten i samband med övergång till
automatisk databehandling inom den allmänna försäkringen. Den utbildning m. m.,
som blir nödvändig vid en decentralisering av yrkesskadeärendena, måste därför
vara avslutad före den 1 juli 1973. Beträffande tre ärendegrupper föreslår
kommittén därför att en decentralisering bör anstå till dess kommitténs arbete
slutförts. Dessa tre grupper av ärenden är dels ärenden som avser ersättning
för sådana yrkesskador som enligt YFL är att beteckna som yrkessjukdomar, dels
skadeärenden som gäller anställda på vilka det allmänna avlöningsavtalet för
statliga och vissa andra tjänstemän (AST) är tillämpligt, dels slutligen
ärenden enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän och skadeärenden som avser
ersättning av statsmedel enligt andra med YFL sidoordnade författningar
frånsett militärersättningsförordningen (1950:261, MeF). Skälet härför är att
dessa ärenden ofta är svårbedömda och dessutom relativt fåtaliga.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat
utan erinran

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:4 27

kommitténs förslag att från decentralisering helt undanta
dessa tre särskilt angivna grupper av ärenden. Jag delar uppfattningen att
handläggningen av dessa ärendegrupper inte bör föras över till
försäkringskassorna redan den 1 juli 1973 men anser att den lagstiftning som nu
föreslås bör ge Kungl. MaJ:t möjlighet att senare förordna om decentralisering
för dessa ärendegruppers del om det befinns lämpligt.

Vad angår ärenden om tandskador och ärenden enligt MeF har
kommittén tvekat beträffande den lämpligaste tidpunkten för en decentralisering.
Kommittén har dock stannat för att föreslå att man beträffande båda dessa
ärendegrupper dröjer något med decentraliseringen. Remissopinionen är i dessa
fall mera splittrad även om de flesta remissinstanserna tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat det utan erinran. När det gäller tandskadeärendena har
sålunda LO och Försäkringskasseförbundet hävdat att dessa ärenden bör flyttas
över till kassorna redan i en första etapp, medan riksförsäkringsverket och
socialstyrelsen hänvisat till det väntade förslaget om allmän
tandvårdsförsäkring. Riksförsäkringsverket har ansett att decentraliseringen
av tandvårdsärendena borde anstå till dess en tandvårdsförsäkring införs.

Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om
genomförande av en tandvårdsförsäkring. I den nu aktuella frågan finner jag det
mest ändamålsenligt att tandskadeärendena enligt YFL flyttas över till kassorna
i samband med införande av en tandvårdsförsäkring. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att förordna härom.

Vad angår ärendena enligt MeF anser
jag för min del att övervägande skäl talar mot en omedelbar decentralisering av
dessa ärenden. När en decentralisering kan ske är inte möjligt att nu
fastställa, men även i detta fall bör Kungl. Maj:t ges möjlighet att i den mån
det beflnns lämpligt senare förordna om en decentralisering.o

Förslagets lagtekniska utformning

Kommittén har föreslagit att den
lagstiftning som blir aktuell med anledning av frågan om decentralisering ges
formen av en fullmaktslag med bemyndigande för Kungl. Maj:t alt inom den av
kommittén uppdragna ramen för en decentralisering förordna därom i den takt som
kan anses lämplig.

De remissinstanser som uttalat sig
i frågan - riksförsäkringsverket och försäkringsrädet ansluter sig till
förslaget om en särskild fullmaktslag, som ger möjligheter för Kungl. Maj:t att
genomföra decentraliseringen successivt. De betonar samtidigt vikten av att
decentraliseringen kan genomföras smidigt och med praktiska hänsynstaganden.

Även jag anser att en särskild
fullmaktslag är det lämpligaste sättet att författningsmässigt lösa
decentraliseringsfrågan. 1 synnerhet som decentraliseringen skall ske
successivt skulle en annan lösning kräva återkommande ändringar i nu gällande
lagar och andra författningar, främst YFL. Fullmaktslagen bör som kommittén och
remissinstanserna framhållit bemyndiga Kungl. Maj t att i administrativ ordning
förordna om decent-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 28

ralisering i den takt som påkallas av praktiska hänsyn.
Som jag tidigare utvecklat bör fullmakten omfatta samtliga
sjukersättningsärenden inom yrkesskadeförsäkringen samt motsvarande ärenden
enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän och enligt MeF och andra med YFL
sidoordnade författningar som avser ersättning av statsmedel.

Sammanfattningsvis förordar jag att, inom ramen för en så
utformad fullmakt, i en första etapp från och med den 1 juli 1973
decentraliseras sjukersättningsärenden enligt YFL om grunden för ersättningen
är olycksfall i arbete, dock inte tandskadeärenden och ärenden som rör
statsanställda. Tandskadeärendena bör decentraliseras vid den tidpunkt då en
tandvårdsförsäkring införs. Det är inte möjligt att f. n. precisera någon
tidpunkt för decentralisering av andra nämnda ärendegrupper

Tillsyn och besvär m. m.

Kommittén har föreslagit att besvär
över allmän försäkringskassas beslut i ärende som omfattas av förordnande
enligt fullmaktslagen skall föras hos försäkringsrådet på samma sätt som i
fråga om beslut av riksförsäkringsverket enligt YFL och MeF. Kommittén har
vidare föreslagit att försäkringsrädet skall ha vissa tillsynsfunktioner i
förhållande till kassorna.

Vid remissbehandlingen har riktats kritik mot förslaget i
denna del. Sålunda finner försäkringsrådet det naturligt att
riksförsäkringsverket blir såväl besvärsmyndighet som tillsynsmyndighet
beträffande decentraliserade ärenden. Rådet föreslår att besvär över
riksförsäkringsverkets beslut skall föras hos rådet och att rätten till
fullföljd av talan hos försäkringsdomstolen över rådets avgöranden i
decentraliserade ärenden skall begränsas. Försäkringskasseförbundet erinrar om
att den föreslagna ordningen skiljer sig från den som gäller enligt AFL där
riksförsäkringsverket är besvärs- och tillsynsmyndighet i förhållande till
försäkringskassorna och anser att en enhetlig tillsyns- och besvärsordning
bör gälla för all verksamhet hos kassorna.

Riksförsäkringsverket framhåller att - även om
försäkringsrådet skulle vara första besvärsinstans och få tillsynsfunktioner
gentemot kassorna verket bör på samma sätt som f. n. få ta upp ärenden till
omprövning i för den skadade gynnsam riktning om inte ärendena är förda under
försäkringsdomstolens prövning. Vidare bör det ankomma på verket att utöva
tillsyn över handläggningen hos försäkringskassorna och att avge yttranden över
förda besvär hos försäkringsrådet och försäkringsdomstolen. Både
försäkringsrädet och riksförsäkringsverket pekar dessutom i sina
remissyttranden på vissa komplikationer som inträffar med rådet som första
besvärsinstans.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att
samma tillsyns-och besvärsordning bör gälla för de decentraliserade
yrkes-skadeärendena som för andra ärenden som försäkringskassorna handlägger.
Inte minst av praktiska skäl måste en sådan ordning vara ändamålsenlig. Jag
förordar alltså att riksförsäkringsverket blir mellaninstans och att besvär
över

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 29

verkets beslut får föras hos försäkringsdomstolen.

Som kommittén föreslagit bör
decentraliserat ärende handläggas av den försäkringskassa, där vederbörande är
inskriven eller skulle ha varit inskriven enligt AFL om han fyllt 16 år.
Beträffande handläggningen av ärenden som berör personer, vilka inte är
försäkrade enligt AFL och inte kan skrivas in hos försäkringskassa, krävs
emellertid en särskild regel. Kommittén har här velat förlägga handläggningen
till Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Under remissbehandlingen har
ifrågasatts om det inte är lämpligare att ärendena handläggs av
försäkringskassan på den ort där den försäkrade vistas, där arbetsgivarens
driftställe är beläget eller vid skadeplatsen. För egen del finner jag att
strävan att åstadkomma närkontakt mellan den skadade och försäkringskassan blir
bäst tillgodosedd om ärendena i hithörande fall behandlas av kassan i den ort,
där olycksfallet inträffat eller yrkessjukdom yppats. Den av kommitte'n
föreslagna lösningen med handläggning i Stockholmskassan bör emellertid väljas
som en reservregel för det fall att det inte går att med stöd av de förut
angivna reglerna avgöra var ärendet skall handläggas. Dock bör i sistnämnda
fall ärenden rörande sjömän, som inte är eller skulle ha varit inskrivna hos
försäkringskassa, handläggas i Göteborg. Jag vill i detta sammanhang tillägga
att försäkringskassorna enligt gängse praxis i betydande omfattning biträder
varandra vid handläggningen av ärendena, vilket gör att en skadad i praktiken
kan vända sig till närmaste kassa om han har svårt för att nå kontakt med den
kassa som enligt vad förut sagts är behörig.

Administrationsfrågor

Förslaget innebär att
handläggningen av sjukersättningsärenden inom yrkesskadeförsäkringen i det
stora flertalet fall flyttas från riksförsäkringsverket till
försäkringskassorna. För riksförsäkringsverkets del betyder detta en minskning
av personalbehovet. Till denna fräga återkommer jag i min anmälan i
statsverkspropositionen av anslaget till riksförsäkringsverket för budgetåret
1973/74.

Vad gäller försäkringskassorna
räknar kommittén med att utflyttningen endast kommer att medföra behov av
mindre förstärkningar av personalen. Utflyttningen av ärendena kan således
väntas fä enbart en ringa inverkan på kassornas förvaltningskostnader. Under sådana
förhållanden förordar jag av praktiska skäl att administrationen av dessa
ärenden finansieras pä samma sätt som kassornas övriga förvaltningskostnader,
i avvaktan på slutresultatet av yrkesskadeförsäkringskommitténs utredning i
fråga om den framtida administrationen av yrkesskadeförsäkringen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 30

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
socialdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring m. m.,

2.
lag om ändring
i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder,

3.
lag om ändring
i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret,

4.
lag om ändring
i förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m.,

5.
lag om ändring
i förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till
följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.,

6.
lag om ändring
i förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till
följd av krigsåtgärd drabba flskare.

Specialmotivering

1 Förslaget till lag om handläggning av vissa ärenden
angående ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ni. m.

1 §

Paragrafen anger, i
överensstämmelse med vad jag närmare utvecklat i den allmänna motiveringen om
decentraliseringens omfattning, ramen för Kungl. Majts rätt att förordna om
decentralisering. De angivna lagrummen i YFL och MeF avser ersättning för
lakar-, tandläkar- eller sjukhusvård, läkemedel och särskilda hjälpmedel samt
sjukpenning och barntillägg ävensom sädan skälig ersättning som kan utgå till
den som pä anmodan av riksförsäkringsverket eller med dess samtycke avhäller
sig från arbete i syfte att förebygga att yrkesskada uppstår, återuppstår eller
förvärras. 1 22 a § MeF behandlas värnpliktigs rätt att under vissa
förutsättningar erhålla s. k. särskild sjukpenning. Även skaderegleringen
enligt denna paragraf bör, som försäkringsrådet framhållit under remissbehandlingen,
kunna flyttas över till försäkringskassorna. 17 § YFL och 6 § 4 mom. MeF
behandlar sådant vårdbidrag, vilket under vissa förutsättningar kan läggas
till sjukpenning eller livränta som tillkommer skadad person.

Av hänvisningarna i första stycket följer att förordnande
när det gäller YFL endast för avse ärende inom den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen.

Då livränta utgår till följd av yrkesskada enligt YFL
eller olycksfall enligt MeF händer det att skadan på nytt medför sjukdom, på
grund varav sjukpenning skall utgå. Den skadade får då inte uppbära livräntan
under sjukdomstiden (16 § YFL och 6 § 3 mom. MeF). Kommittén har föreslagit att
handläggningen av sådana sjukpenningärenden stannar hos riksförsäkringsverket
under den ofta korta tid som sjukersättning utgår i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 31

stället för livränta. Av praktiska skäl bör dessa
sjukersättningsärenden inte decentraliseras till försäkringskassorna. Detta bör
beaktas av Kungl. Maj:t då förordnande meddelas om decentralisering.

Andra stycket innehåller ett
bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela förordnande om decentraliserad
handläggning även av sjukersättningsärenden enligt andra författningar än YFL
och MeF. De författningar som avses är förordningen (1954:249) om ersättning i
anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,
förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
vistelse å anstalt m. m., lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.
fl., förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl. och förordningen (1954:248) om
ersättning av statsmedel vid olycksfall som till följd av krigsåtgärd drabba
fiskare. När det gäller ärenden enligt kungörelsen (1962:607) om ersättning på
grund av verksamhet för brandsläckning m. m. och kungörelsen (1961:457) om
ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar
m. m. har Kungl. Maj:t redan nu möjlighet att förordna om sättet för deras
handläggning.

Det kan alltjämt förekomma
skadefall som skall regleras enligt äldre lagstiftning. Regleringen av sådana
fall kräver särskild sakkunskap och bör alltjämt skötas av
riksförsäkringsverket. I andra stycket har därför angetts att förordnande
endast får meddelas beträffande ersättningsärenden enligt vid tiden för
förordnandet gällande författning.

Tredje stycket innehåller till att
börja med ett förtydligande av vad som följer redan av första stycket, nämligen
att vad som i vederbörande författning sägs om riksförsäkringsverket i
tillämpliga delar skall gälla för allmän försäkringskassa när den handlägger decentraliserat
ärende. De paragrafer vari riksförsäkringsverket, såvitt avser decentraliserade
ärenden, ersätts av allmän försäkringskassa är i YFL 11-12, 18, 25, 28-29 §§,
32 § första och tredje styckena, 34-37, 40, 52 och 56 §§ och i MeF 5 och 10§§,
11 § 1 mom., 12 § 2 mom., 13-15 §§ och 17-19 §§. Utmätnings- och
överlåtelseförbudet enligt 50 § YFL för fordran, som innestår hos
försäkringsinrättning, får i fråga om decentraliserat ärende anses omfatta
fordran hos allmän försäkringskassa. Riksförsäkringsverkets funktioner enligt
1 och 24 §§, 39 § tredje stycket och 41 § YFL berörs inte av lagförslaget.

Andra ledet i stycket markerar att
undantag från huvudregeln i första ledet förekommer och att dessa undantag
skall framgå antingen av 37 §§ i lagen eller av särskild bestämmelse i den
aktuella författningen. Sålunda ersätter i fråga om decentraliserade ärenden 4
§ i lagförslaget 26 § YFL och 11 § 2 mom. MeF, 3 § i förslaget 30 § YFL och 21
§ MeF samt 5-7 §§ i förslaget 44 § YFL och 4 § MeF.

I enlighet med huvudregeln skall
anmälan om skada i decentraliserat ärende alltid göras hos allmän
försäkringskassa. 2 § i lagförslaget anger bland annat hos vilken kassa anmälan
skall göras i olika fall. Denna paragraf kompletterar alltså 32 § första
stycket YFL och 5 § MeF. Åliggandet för försäkringskassa att översända
handlingar till riksförsäk-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 32

ringsverket enligt 32 § andra stycket YFL kan ej
anses tillämpligt i decentraliserat ärende.

Som jag anfört i den allmänna
motiveringen skall 39 § andra stycket YFL alltjämt, i enlighet med sin lydelse,
avse enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets
verksamhet beträffande obligatorisk yrkesskadeförsäkring.

2 §

Denna paragraf innehåller
bestämmelser om vilken försäkringskassa som skall handlägga ett decentraliserat
ärende. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen under
rubriken tillsyn och besvär m. m.

Enligt 32 § första stycket YFL skall beträffande person
som är inskriven hos allmän försäkringskassa anmälan om yrkesskada göras hos
den kassa där denne är inskriven. Det gäller alltså i Sverige bosatta svenska
medborgare och utlänningar som fyllt 16 år. Denna regel avses gälla även i
decentraliserade ärenden. Beträffande skadade som inte är inskrivna hos allmän
försäkringskassa, dvs. i Sverige bosatta personer som inte fyllt 16 år och
personer som inte är bosatta i Sverige, skall sådan anmälan enligt YFL göras
hos riksförsäkringsverket. Rörande miiitärska-dor skall anmälan alltid göras
hos verket. Vid en decentralisering kommer enligt 1 § i lagförslaget, om
ingenting annat föreskrivs, riksförsäkringsverkets handläggningsfunktioner
enligt YFL och specialförfattningarna att överflyttas på allmän
försäkringskassa i den utsträckning decentralisering äger rum. Därav följer att
anmälan i decentraliserat ärende enligt YFL rörande den som ej är men skulle ha
varit inskriven vid allmän försäkringskassa om han fyllt 16 år skall göras hos
den kassa där han skulle ha varit inskriven. Även beträffande i Sverige ej
bosatta personer faller det sig naturligt att anmälan skall göras hos den
försäkringskassa som sedan handlägger ärendet. Samma regler bör gälla i ärenden
enligt MeF och övriga författningar.

3 §

Paragrafen rör ärenden om utbyte av
sjukpenning och barntillägg mot engångsbelopp. Den som har rätt till
sjukpenning, bamtillägg eller livränta enligt YFL eller MeF men inte är svensk
medborgare och inte bosatt i riket, kan efter prövning av riksförsäkringsverket
i stället för sådan ersättning få ett engångsbelopp om han själv samtycker
därtill. Om sådant utbyte ägt rum föreligger sedan ingen rätt till vidare
ersättning på grund av skadan. Det gäller alltså personer som ej omfattas av
den allmänna försäkringen enligt AFL. Kommittén har föreslagit att även denna
prövning i decentraliserade ärenden borde flyttas över på försäkringskassorna,
medan uträkningen av beloppet alltjämt borde ske hos verket. Verket och
försäkringsrädet har under remissbehandlingen hävdat motsatt uppfattning och därvid
framhållit, att nu avsedda ärenden är

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 33

sällsynta och att även om prövningsrätten decentraliseras
uträkningen av beloppens storlek enligt förslaget skall utföras av
riksförsäkringsverket. Jag anser för min del att frågor om utbyte av periodiska
ersättningar mot engångsbelopp alltjämt bör i sin helhet behandlas av verket.
Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

Paragrafen innehåller också en bestämmelse om att
försäkringskassa utan dröjsmål skall underrätta verket om ärende i vilket en
fråga om utbyte kan komma upp. Sådan underrättelseskyldighet är en förutsättning
för att verket på eget initiativ skall kunna ta upp dessa frågor.

4 §

Paragrafen ersätter för de
decentraliserade ärendenas del bestämmelserna i 26 § YFL och i 11 § 2 mom.
MeF.

5-7 §§

Paragraferna innehåller de
besvärsregler som avses gälla för decentraliserade ärenden och ersätter
beträffande dessa 44 § YFL och 4 § MeF. Reglerna har utformats med 20 kap. 10,
12 och 13 §§ AFL som förebild.

Den i propositionen förordade lösningen innebär att
besvärsordningen i de decentraliserade sjukersättningsärendena kommer att vara
en annan än i livränteärendena. Detta kan givetvis medföra komplikationer i
särskilda fall. Komplikationer uppkommer emellertid oavsett hur frågan om
besvärsordningen löses och är i själva verket ofrånkomliga i och med att man på
ett delområde inom yrkesskadeförsäkringen ändrar administrationen och ger
försäkringskassorna ett självständigt ansvar för skaderegleringen i likhet med
vad som gäller inom den allmänna försäkringen. Det måste överlämnas åt de
tillämpande myndigheterna atl lösa de problem som uppslår. Eftersom
riksförsäkringsverket blir tillsyns- och besvärsmyndighet över
försäkringskassorna i de decentraliserade sjukersättningsärendena samtidigt
som verket i första instans handlägger livränteärendena bör det kunna
förebyggas att motstridiga beslut fattas exempelvis när det blir fråga om att
övergå från sjukpenning till livränta.

Kommittén har föreslagit att allmän försäkringskassa, om
ovisshet rådde hur ett ärende skulle bedömas, borde inhämta formellt yttrande
frän riksförsäkringsverket för att därigenom främja en enhetlig rättstillämpning.
Då verket som utvecklats i den allmänna motiveringen bör vara första
besvärsinstans i decentraliserade ärenden har den av kommittén föreslagna
ordningen ersatts med regeln i 5 § andra stycket. Denna innebär att verket,
även utan att talan förs mot kassans beslut, kan ta upp ärendet till prövning.
Regeln avser inte att inskränka försäkringskassas rätt att fråga
riksförsäkringsverket till råds i tveksamma fall, en rätt som bör utnyttjas bl.
a. i fall då det föreligger risk för sådana motstridiga beslut varom förut
talats. Ytterligare möjligheter att bevaka bl. a. samordningssynpunkterna ges
verket genom 8 §.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:4 i 34

Jag har nyss berört
riksförsäkringsverkets rätt att när som helst självmant ta upp ett ärende till
prövning efter det beslut fattats i ärendet av försäkringskassa och dess
skyldighet att stå till tjänst med upplysningar i tveksamma fall. Utöver denna
verksamhet bör verket kunna meddela föreskrifter av allmän natur för att
underlätta kassornas arbete efter decentraliseringen. Riksförsäkringsverket kan
på så sätt också medverka till att åstadkomma en enhetlig praxis. I detta syfte
kan verket exempelvis föreskriva skyldighet för kassorna att underrätta verket
om sina beslut i vissa typer av ärenden.

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna föreslås träda
i kraft den 1 juli 1973. De bör i princip inte tillämpas på skada som inträffat
före denna dag och inte heller på skada som inträffar mellan denna dag och
senare dag då förordnande träder i kraft. Förordnande om decentraliserad
handläggning bör emellertid kunna omfatta även yrkesskador beträffande vilka
samordningstiden inte gått ut då förordnandet träder i kraft.

2 Förslaget till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Yrkesskadeförsäkringsfonden skall
även ha att bestrida kostnaderna för de sjukersättningar enligt YFL och lagen
om krigsförsäkring för sjömän m. fl. som skall utbetalas av de allmänna
försäkringskassorna i de fall förordnande om decentralisering givits. Med
hänsyn härtill har som fondens utgifter även upptagits dessa kostnader.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1.
lag om
handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring m. m.,

2.
lag om ändring
i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder,

3.
lag om ändring
i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret,

4.
lag om ändring
i förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m.,

5.
lag om ändring
i förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till
följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl..

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 35

6. lag om ändring i förordningen (1954:248) om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsätgärd drabba
fiskare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans MaJ:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:4 36

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Lagförslag ...................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 december 1972 10

Inledning ......................................................................... 10

Nuvarande ordning ........................................................ 10

Yrkesskadeförsäkringslagen ....................................... 11

Särskilda regler för statsanställda.................................. 13

Specialförfattningar .................................................... .. 13

Anmälan ..................................................................... 15

Tillsyn och besvär ....................................................... 16

Kommittén ..................................................................... 16

Decentraliseringens omfattning...................................... .. 18

Förslagets lagtekniska utformning ............................... .. 20

Tillsyn och besvär m.m.................................................... .. 20

Administrationsfrågor..................................................... .. 21

Remissyttrandena .......................................................... .. 21

Decentraliseringens omfattning ................................... 22

Förslagets lagtekniska utformning ............................... .. 23

Tillsyn och besvär m. m................................................... .. 24

Administrationsfrågor...................................................... 25

Departementschefen .................................................... .. 25

Decentraliseringens omfattning...................................... 26

Förslagets lagtekniska utformning ............................... .. 27

Tillsyn och besvär m. m................................................... 28

Administrationsfrågor ................................................... 29

Upprättade lagförslag ..................................................... 30

Specialmotivering ........................................................... 30

Förslaget till lag om handläggning av vissa ärenden
angående

ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
m. m. 30

Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående

förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder ............ 34

Hemställan ................................................................. .. 34

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 72.2421 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 5 dokument.

  1. Prop. 1975:4 Regeringens skrivelse till riksdagen med kommittéberättelse 1975 s. 213 i texten
  2. Rskr. 1973:15 i texten
  3. Bet. 1973:SfU1 Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:4 med förslag till lag om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lag… s. 1 · s. 8 i texten
  4. Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten
  5. Prop. 1973:46 Kungl. Maj:ts proposition anående utformningen av beskattad sjukpenning, m.m. s. 65 · s. 126 i texten