Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande

1973 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:43, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1973 Prop. 1973: 43

Nr 43

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt
till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare;
given Stockholms slott den 16 februari 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departeraents-chefen heraställl.

GUSTAF ADOLF

ERIC
HOLMQVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Lagen
(1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning
för invandrare, som träder i kraft den 1 juli 1973, är tUlämplig endast på
sådan utiändsk arbetstagare som påbörjat sin första anställning här i landet
efter utgången av år 1972. Enligt lagen är sådan arbetstagare berättigad lill
såväl ledighet från ordinarie, arbetstid i 240 timmar för att delta i
svenskundervisning som till lön för deltagande i 240 timmars undervisning,
oavsett om denna bedrivs under arbetstid eller ej. I propositionen föreslås
att lagen, med vissa avvikelser, görs tUlämplig även på utländsk arbetstagare
som före den 1 januari 1973 tagit anställning här i landet. Rätten till
ledighet och lön föreslås dock bli behovsmässigt differentierad till alt
omfatta 160 eller 240 undervisningstimmar.

1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom förordnas i fräga om lagen (1972: 650) om rätt
till ledighet och lön vid ddtagande i svenskundervisning för invandrare

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av
nedan angivna lydelse,

dels alt lagens övergångsbestämmelser skall ha nedan
angivna lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Denna lag gäller här i landet bosatt utiändsk
arbetstagare, som har ar-betstUlstånd. Föreligger icke skyldighet för
arbetstagaren att ha arbetstillstånd eller är han befriad från sådan
skyldighet, gäller lagen om han är kyrkobokförd här i landet.

Lagen gäller icke arbetstagare Lagen gäller icke arbetstagare

1, som har svenska, danska el- 1, som har svenska, danska el

ler norska språket till modersmål, ler norska språket till modersmål

eller som eljesl har sådana kunskaper i något av dessa
språk att undervisning, som avses i denna lag, icke kan anses erforderlig,

2, som genomgått undervisnmg 2, som genomgått undervisning

som avses i denna lag eller som som avses i denna lag eller sådan

har sådana kunskaper i svenska, undervisning i svenska språket,

danska eller norska språket att som meddelats i samband med ar-

sådan undervisning icke kan anses betsmarknadsutbildning eller i ar-

erforderlig, betsniarknadsstyrelsens
motlag-

ningsförläggningar
för flyktingar,

3,
som
sysselsattes i feriearbete 3, sora sysselsattes i feriearbete
eller eljest i arbete av tillfällig na- eller eljest i arbete av tillfällig natur,
eller tur, eller

4,
sora är
anställd i arbetsgiva- 4, som är anställd i arbetsgivarens
hushåll. rens hushåll.

6a §

Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig sin rätt
enligt denna lag i annat avseende än i 2 § sägs, samt uppsägning, som sker
enbart av del skälet alt arbetstagaren begär eller utnytlfar sin rätt enligt
denna lag, är ogiltig-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nuvaiande
lydelse

1, Denna lag träder i kraft den

1 juli 1973 och tillämpas på ar

betstagare som börjat sin första

anställning här i landet efler ut

gången av år 1972. Har arbetsta

gare börjat sin anställning innan

lagen trätt i kraft, räknas arbets

givarens skyldigheter enligt 4 §

från ikraftträdandet.

2. Har
arbetsgivare innan lagen

trätt i kraft gett arbetstagare le

dighet för att deltaga i svenskun

dervisning eller betalat lön i enlig

het med denna lag för arbetsta

garens deltagande i sådan under

visning, får det antal timmar som

ledigheten eller löneutbetalningen

avsett avräknas från vad som ålig

ger arbetsgivaren enligt 2 eller 3 §.

Föreslagen lydelse

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1973,

2,
Har
arbetstagare börjat sin första anställning här i landet efter utgången av år
1972 men innan lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens skyldigheter enligt
4 § från ikraftträdandet.

3,
För
arbetstagare, som börjat sin första anstäUning här i landet före den 1 januari
1973, gäller lagen med följande avvikelser.

a)
Från
lagen undantas, utöver vad som föreskrives i 1 § andi-a stycket, arbetstagare
som under minst 240 lektionstimmar deltagit i undervisning i svenska språket
med samhällsorientering och för deltagandet av arbetsgivaren fått ersättning
som grundar sig på avtal mellan arbetsgivaren och berörd
arbetstagarorganisation.

b)
Ai-betstagarens
rätt till ledighet och lön skall omfatta 160 eller 240 timmar, beroende på
hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare, som åtnjutit undervisning
som avses i a) under 80 men icke 240 lektionslimmar, omfattar rätten endast
160 timmar. Behovet av undervisning skall i övrigt pi-övas i den ordning Konungen
enligt 9 § tredje stycket bestämmer.

c)
Arbetsgivaren
skall så snart ske kan och senast inom 60 dagar från anställningens början
underrätta arbetstagaren om hans rätt enligt denna lag samt före utgången av fiini
1978 bereda honom möjlighet lill ledighet för att påbörja undervisning. Är
arbetstagaren anställd när lagen träder \ kraft skall underrättelse som nyss
sagts ske senast den 30 september 1973.

d) Arbetsgivare eller förening

av arbetsgivare och fackförening

eller annan liknande förening av

arbetstagare får träffa avtal om le

dighetens förläggning. Finnes ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fackförening eUer annan Uknande förening av arbetstagare
får sådant avtal träffas medan arbetsgivaren och arbetstagaren. Avtal som här
avses får träffas ulan hinder av 3 § andra stycket statstjänstemannalagen
(1965: 274) eller 2 § and-la stycket kommunaltjänstemannalagen (1965:275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga motsvarande tillämpning
beträffande kollektivavtal enUgt första stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan

synnerliga skäl all utnyttja sin rätt

till ledighet för undervisning under

tid varom avtal enligt d) träffats,

är arbetsgivaren ef vidare skyldig

att ge arbetstagaren sådan ledig

het.

f) Har arbetslagaren påbörjat

men inte avslutat undervisningen

under anställning hos tidigare ar

betsgivare, har han i ny anställ

ning rätt till ledighet och lön en

ligt denna lag för att fortsätta un

dervisningen. Härvid äger c) mot

svarande tUlämpning.

g) Har arbetsgivaren fullgjort

sina åligganden enligt c), upphör

hans övriga skyldigheter enligt

denna lag gentemot arbetstagaren,

om denne ef påbörjat undervis

ningen senast den 30 juni 1978.

4. Har arbetsgivare under tiden den 1 januariden 30 juni
1973 gett arbetstagare ledighet eller lön i enUghet med denna lag får del antal
timmar, som ledigheten eller lönen avsett, avräknas från vad som i detla
avseende åligger arbetsgivaren enligt lagen. Avräkning skall därvid aUtid ske
från 240 timmar även om arbetslagarens rätt till ledighet och lön enligt 3 b)
övergångsbestämmelserna omfattar endast 160 timmar, dock att arbetstagarens
rätt lill ledighet och lön efler avräkning ej får överstiga 160 limmar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT,

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist,
anmäler efler geraensara beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare och anför.

Inledning

Förra året antog riksdagen lagen (1972: 650) om rätt tUl
ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (prop,
1972: 100, InU 1972: 27, rskr 1972: 292). Lagen träder i kraft den 1 juli 1973
och omfattar de utländska arbetstagare som har börjat sin första anställning
här i landet efter utgången av år 1972.

Lagen grundar sig på ett förslag som invandrarutredningen
lade fram i sitt delbetänkande (SOU 1971: 51) Invandrarnas utbUdnings-siluation.
Remissyttranden över betänkandet avgavs av socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksskatteverket,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsdomstolens
ordförande, arbetsraarknadsslyrdsen (AMS), statens invandrarverk (SIV),
länsstyrelserna i Stockholras, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs och Västmanlands län, offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén, socialulredningen, 1968 års barnslugeutredning,
hemvislsakkunniga, kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX),
utlänningsutredningen, Sveriges Radio ÄB, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Lärarföreningen svenska för invandrare. Folkbildningsförbundet,
Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Esternas representation i Sverige
samt Riksförbund hem och skola.

1 Nuvarande ambassadören Yngve Möller, ordförande,
riksdagsledamöterna Hugo Bengtsson, Bengt Fagerlund, Lennart Mattsson och Rolf Wirtén,
dåvarande riksdagsledamöterna Ingrid Diesen och Nils Kellgren (t. o. m. den 8
juli 1969) samt byråchefen Ove Jönsson (fr. o, m, den 9 juli 1969),

It Riksdagen 1973.1 saml. Nr 43

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 6

Utredningen
föreslog att lagens tillämpningsomräde skulle begränsas till utiändsk
arbetstagare som hade börjat sin första anställning här i landet efter utgången
av år 1972. Denna ståndpunkt kritiserades av många remissinstanser, som ansåg
att lagen borde omfatta alla utländska arbetstagare sora hade behov av grandutbildning
i svenska språket. Lagen utformades i enlighet med utredningens förslag. Jag
anslöt mig eraellertid till uppfattningen att det var angeläget att även
tidigare anstäUda invandrare som inle fått svenskundervisning eller lärt sig
tala svenska på annat sätl fick motsvarande stöd till sådan undervisning som
senare anställda (se prop. s. 2930). Jag påpekade samtidigt att en särskUd
utredning salts igång inom inrikesdepartementet för att undersöka de problem,
som kunde vara förknippade härmed. Det arbetet är nu slutfört. Sora föratskickades
i propositionen har raan från fackUgl håll också sökt utröna omfattningen av
utbildningsbehovet bland de invandrare, som anställts här före utgången av är
1972. Sedan även denna fräga belysts är jag nu beredd att la upp frågan om
svenskundervisning för även de invandrare sora anställts här i landet före den
1 januari 1973.

Nuvarande
undervisning för vuxna invandrare

I
propositionen 1972: 100 har nuvarande utbUdningsanordningar för vuxna
invandrare närmare redovisats. Här skall därför denna verksamhet endast
kortfattat beröras.

SÖ
får i samråd med AMS och SIV genom studieförbunden anordna avgiftsfri
undervisning i svenska språket med samhällsorientering samt särskild samhällsundervisning
för utiändska medborgare som har uppehållstillstånd eller, om sådant tillstånd
inte behövs för att de skall få vistas här, är kyrkobokförda här i landet.
Undervisningen, som sker sora försöksverksamhet, kan anordnas i form av
antingen s. k. glesundervisning eller s. k. intensivundervisning. Den skall
bedrivas i huvudsak enligt SÖ:s läroplan i svenska för vuxna invandrare, I
glesundervisning skall varje studiecirkels verksamhetsperiod omfatta minst 20
studietimmar fördelade på 13 studielimmar per sammankomst, Inlensivundervisningen
skall per studiecirkel omfatta minst 20 och högst 240 studietimmar med minst
fyra studietimmar per dag. Under varje studiecirkels verksamhels-period fär
högst en sjättedel av antalet studielimmar användas för samhällsorientering.
För denna dd av undervisningen får expert eller fackman samt vid behov tolk
anlitas.

Till
undervisning för invandrare i svenska språket ra. m. har riksdagen för
innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag ora 41 milj. kr. (prop. 1972: 1
bU. 13 s. 163, InU 1972: 6, rskr 1972: 100). Anslaget har beräknats med
utgångspunkt i att svenskundervisningen i form

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 7

av
studiecirklar skall rymmas inom en ram av 550 000 studielimmar. Av dessa skall
200 000 studietimmar få användas endast för undervisning av arbetstagare, som
enligt avtal mellan arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation fär
ersättning av arbetsgivaren för deltagande i undervisningen.

För
budgetåret 1973/74 har Kungl. Maj:t (prop. 1973: 1 bU. 10 s. 496) föreslagit
att ett förslagsanslag om 45 mUj. kr. tas upp för nämnda undervisning. Därvid
har undervisningsbehovet beräknats till 550 000 studietimmar, varav 250 000
timmar bedömts vara tillräckligt för att svara raot bl. a. det behov som
föranleds av lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare.,Statsbidrag skall utgå tiU studieförbunden
med 100 %, dock högst med 79 kr. per studietimme. Häratöver får förbunden
bidrag till tolk- och expertkostnader samt sociala kostnader för studiecirkeUedarna.
Visst bidrag till central administration skall också utgå.

Utöver
nu nämnd försöksverksamhet bedrivs genom studieförbund och folkhögskolor även
annan försöksverksamhet i mindre orafattning.

Annan
av staten finansierad undervisning i svenska för invandrare meddelas i samband
med arbetsmarknadsutbildning, numera i huvudsak förlagd till AMS' och SÖ:s
utbildningscentra. Sådana svenskkurser kan antingen bedrivas under en
sammanhängande period av högst tvä månader eller varvas med yrkesutbildning.
Under utbildningen utgår utbildningsbidrag enligt arbelsmarknadskungördsen
(1966: 368, omtryckt 1972: 300).

Invandrare
sora har god yrkesutbildning och rätt att vistas och arbeta i landet men som
inte kan få en lämplig arbetsplacering på grand av bristande kunskaper i
svenska, kan beredas utbildning i svenska med utbildningsbidrag utan att denna
utbildning sker i samband med yrkesutbUdning,

För
kollektivt överförda flyktingar samt för utlänningar, som enligt SIV är att järaställa
med kollektivt överförda flyktingar, anordnar AMS i sina motlagningsförläggningar
grundkurser i svenska. Kurserna sker i form av intensivundervisning under den
lid flyktingen vistas på förläggningen, dock under minst sex veckor. Oftast
pågår utbildningen under längre tid. Flykting sora under utbildningen inte bor
i förläggningen kan få utbildningsbidrag för att delta i två månaders svenskundervisning.

Lagen
(1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare

Lagen
träder i kraft den 1 juli 1973 och tUlämpas på arbetstagare som har börjat sin
första anställning här i landet efter utgången av år 1972. Arbetstagare, som
dessförinnan har tagit anställning här i landet

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 8

omfattas
således inte av lagen. Från lagen undantas vidare arbetstagare, sora har
svenska, danska eller norska språket som sitt modersmål, som har genomgått den
undervisning sora avses i lagen, eller som har sådana kunskaper i svenska,
danska eller norska språket att undervisning inte kan anses behövas (1 § andra
stycket). Dessutom omfattar lagen inte arbetstagare, som sysselsätts i
feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller som är anställd i
arbetsgivarens hushåll. Lagen innehåller i övrigt följande bestämraelser.

Utländsk
arbetstagare, som behöver svenskundervisning, har rätt till 240 tinmiars
ledighet under ordinarie arbetstid för att delta i sådan undervisning (2 §
första stycket). Frågan om arbetslagarens behov av undervisning skall prövas i
den ordning Kungl. Maj:t bestämmer (9 § tredje stycket). Arbetstagaren har
vidare rätt till lön för deltagande i 240 timmars undervisning (3 § första
stycket).

Arbetstagarens
rätt till ledighet från ordinarie arbetstid får begränsas genom kollektivavtal
eller, om fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare inle
finns, genom avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren (2 § andra stycket).
Genom sådant avtal kan således ledigheten begränsas så att arbetstagaren helt
eller delvis kommer att delta i undervisningen på annan tid än arbetstid. Detta
medför emellertid inte någon inskränkning i arbetslagarens rätt till lön för
den tid han genomgår undervisningen. Denna rätt är helt oberoende av när undervisningen
sker och får genom uttryckligt lagstadgande inte inskränkas genom avtal (5 §).
Däremot får överenskommelse träffas i fråga om hur lönen skall beräknas och när
den skall utbetalas.

Arbetsgivaren
skaU så snart det kan ske upplysa arbetstagare om hans rättigheter enligt lagen
samt inora 60 dagar frän ansläUningens början bereda honom möjlighet till
ledighet för att påbörja undervisningen (4 § första stycket). Byter
arbetstagaren anställning efter påbörjad undervisning har den nye arbetsgivaren
motsvarande skyldighet att ge honom ledighet och lön för den fortsatta
undervisningen (4 § andra stycket).

Arbetsgivarens
skyldigheter och arbetstagarens motsvarande rättigheter gäller dock under
begränsad tid. Har arbetsgivaren upplyst arbetstagaren ora hans rättigheter
enligt lagen samt berett honom ledighet för att delta i undervisning, upphör
arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen ora inte arbetstagaren påbörjat
undervisning inom två år från det han tillträdde sin första anstäUning här i
landet (4 § tredje stycket).

Om
arbetsgivare inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen kan han bli
skadeståndsskyldig gentemot arbetstagaren. Vid bedömning av uppkommen skada
kan omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse beaktas (7 §).
Arbetstagaren mäste dock underrätta arbetsgivaren om sina anspråk inom fyra
månader efter det skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två är
efter skadans uppkomst (8 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 9

Mål
ora lagens tillärapning skaU, med undantag för prövningen av arbetstagares
undervisningsbehov, prövas av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet regleras
av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål kan ocksä hänskjutas
tUl avgörande av skiljemän (9 §).

Invandrarutredningen
föreslog alt undervisningen skulle inordnas i det allmänna skolväsendet. Som
framgår av vad föredragande statsrådet i utbildningsdepartementet uttalat (prop.
1973: 1 bil. 10 s. 495) skall emellertid verksamheten t. v. bedrivas av
studieförbunden i nära samverkan med berörda fackliga organisationer.

Invandrarutredningen

Den
antagna lagens begränsning till utländska arbetstagare som börjat sin första
anställning här i landet efter utgången av år 1972 ansluter, som tidigare
nämnts, helt lill invandramtredningens förslag.

Beträffande
de utländska arbetstagare som anställts före år 1973 uttalade utredningen att
det måste betraktas sora mycket otillfredsställande ora inte också dessa
invandrare tillförsäkrades motsvarande utbUd-ningsförmåner. Utredningen
erinrade emellertid om att företagsbunden svenskundervisning förekommit på
många håll efter avtal mellan olika arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Är 1970 träffades dessutom en överenskommelse mellan SAF och LO om undervisning
i svenska för invandrare. I denna överenskommelse rekommenderas de ohka
förbunden alt sluta avtal om sådan undervisning med en omfattning av ca 200
lektionstimmar. De första 60 lektionerna skall kunna förläggas på arbetstid
och varje elev skall få ekonomisk ersättning av arbetsgivaren för dessa
lektioner. Ersättningen skall motsvara permitteringslön. Invandrarutredningen
förordade en snar och frivillig påbyggnad av LO-SAF-överenskomradsen sä att
den beträffande de invandrare som anställts före är 1973 skulle komraa att raotsvara
vad utredningen genora sitt lagförslag hade rekommenderat.

Utredningen
redovisade en undersökning beträffande kunskaper i svenska språket bland
invandrare samt en beräkning av undervisningsbehovet för de invandrare som
kunde beräknas vara anställda före den 1 januari 1973. Undersökningen hade
omfattat dels kyrkobokförda personer, sora invandrat under åren 19611968 och
som vid invandringen var finländska, jugoslaviska, tyska eller italienska medborgare,
dels en svensk kontroUgmpp. Undersökningen hade genomförts som en kombinerad
intervju- och enkätundersökning där de utvalda personerna vid hembesök av en
intervjuare fått fylla i ett frågeformulär som utfärdats på resp. språk.
Undersökningen hade omfattat drygt 4 000 personer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 10

Utredningen
framhöll att kyrkobokföringens uppgifter om antalet i Sverige bosatta
utlänningar kunde vara för höga på grand av inte anmälda återatflyttningar.
Samtidigt tydde befintliga arbetsanmälningar på att antalet utlänningar kunde
vara väsentligt högre än vad kyrkobokföringen utvisade. Vidare måste enligt
utredningen antaganden om kunskapsnivån i svenska särat om förvärvsinlensiteten
bland utlänningarna bedömas som osäkra. De beräkningar som utredningen hade
gjort på grundval av undersökningsresultatet måste således betecknas som i hög
grad osäkra. Med utgångspunkt i dels resultatet av den av utredningen
initierade undersökningen, dels antalet utlänningar i landet vid årsskiftet
1969/70 och med beaktande av den därefter förväntade in-och utvandringen torde
enligt utredningen ca 60 000 invandrare kunna antas vara i behov av
grandutbildning i svenska språket vid årsskiftet 1972/73. Av dessa skulle 30
00040 000 personer kunna antas vara förvärvsarbetande vid denna tidpunkt.

Beträffande
utredningens förslag att lagen skulle gälla endast invandrare som fält
anställning efler utgången av är 1972 framhöll experten Öberg i ett till
betänkandet fogat särskUt yttrande att han ansåg det vara djupt
otillfredsställande om de invandrare som blivit anställda före den 1 januari
1973 inte fick lära sig svenska på sarama villkor sora de därefter anställda.
Möjligen skulle, anförde Öberg, den föreslagna lagstiftningen böra utsträckas
till att gälla även den förra kategorien. Ett förslag härom skulle eraellertid
förutsätta en raera ingående undersökning av de praktiska svårigheterna att
anordna undervisning för anställda sora redan medverkar i produktionen. Öberg
föreslog därför att en sådan undersökning skulle inledas i syfte att klarlägga
dels hur undervisningen skulle kunna ordnas, dels huruvida lagstiftning vore
möjlig resp. nödvändig.

Remissyttrandena

Utredningens
förslag att lagen inte skulle gäUa arbetstagare som anställts före den 1
januari 1973 utsattes under reraisshandlingen för kritik från många håll.

SIV
ansåg det helt otillfredsställande, om inte arbetstagare som invandrat hit
före denna tidpunkt skulle få möjlighet alt delta i undervisningen på samma
villkor som dem lagförslaget omfattar. De praktiska möjligheterna att ordna
utbildning för dessa arbetstagare och kostnaderna härför borde, enligt verkets
mening, snabbt utredas för att möjliggöra ett ställningstagande till frågan, ora
utbildning också för denna kategori borde lagfästas. Under inga omständigheter
ansåg verket att denna kategori av kostnadsskäl finge ställas utanför
utbildningen. Ora det inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:43 11

ansågs
lämpligt eller möjligt att pålägga arbetsgivarna hela det studiesociala
ansvaret borde statligt stöd övervägas.

LO förutsatte i sitt
yttrande, att en koramande lagstiftning skulle omfatta redan anställda
invandrare som är i behov av svenskundervisning, vUket vore en föratsättning
för att utredningens målsättning skulle bli tillfredsställande uppfylld.
Beträffande studietidens förläggning för redan anställda ansåg LO att denna
fråga lämpligen kunde överlåtas till berörd arbetsgivare och den fackliga
organisation, som är avtalsslulande part vid resp. förelag, alt göra upp om.

Även AMS ansåg det
angeläget, att åtgärder vidtogs för att tillgodose utbildningsbehovet för de
stora grupper invandrare som redan fanns i Sverige och som saknade
tillfredsställande kunskaper i svenska. AMS framhöll samtidigt att personer som
tidigare hade genomgått sådant utbildning sora innehållsmässigt motsvarade den
föreslagna grandutbildningen, inte borde få delta i denna.

Ytterligare ett stort
antal remissinstanser anförde kritik mot inskränkningen i utredningens
lagförslag. Till dessa instanser hörde socialstyrelsen, flera länsstyrelser, FÖVUX
(majoriteten). Folkbildnings-förbundet och Riksförbundet finska föreningar i
Sverige.

TiU
experten Öbergs förslag om en snabbutredning för att klarlägga möjligheterna
alt låta redan anlända invandrare omfattas av lagen anslöt sig bl. a, SÖ,
Svenska kommunförbundet och TCO.

Utredningens beräkningar
av det ackumulerade utbUdningsbehovet kommenterades inle av någon
remissinstans.

Vissa
beräkningar av utbildningsbehovet

Svenska
inetallindustriarbelareförbundet har under hösten 1972 till inrikesdepartementet
redovisat undersökningar, som raed hjälp av Arbetarnas bildningsförbund (ABF)
företagits för alt utröna medlemmars kunskaper och eventuella behov av
undervisning i svenska språket. Undersökningarna har utförts under olika
tidsperioder och omfattat anställda utlänningar i bl, a. Göteborg, Olofström,
Södertälje, Tumba och Hallstavik. De ohka testen har syftat till att med
hänsyn tUl vederbörandes kunskaper i svenska dels vid behov erbjuda
undervisning i 90, 160 eller 240 timraar, dels försöka skapa horaogena studiegrapper.

Undersökningarna har skett
under olika förutsättningar pä skilda orter och företag. Vissa tester har
ulförts på fritid under det att andra ulförts på betald arbetstid. I vissa fall
har det förelegat svårigheter att nå ut till alla anställda utlänningar raed
erbjudande om test medan man i andra fall har kunnat testa samtiiga berörda inora
ett företag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

De
undersökningar som har utförts i Göteborg har omfattat ca 2 000 utlänningar,
anställda främst vid Volvo och Götaverken. Ett språktest vid Volvo utfördes i
februarimars 1972 och erbjöds alla som hade anställts före den 1 maj 1971.
Drygt 1 000 arbetstagare anmälde sig för deltagande men till testen inställde
sig endast 721 personer. Av dessa visade sig 60,8 % behöva 240
undervisningstimmar, 26,9 % 160 undervisningstimmar och 12,3 % 90
undervisningstimmar. Andra likartade språktest vid Volvo och vid Götaverken har
givit i stort sett samma resultat. Testresultaten från Olof ström (Volvo),
Södertälje (Saab-Scania), Turaba (Alfa-Laval) och Hallstavik (Holraens Brak)
utvisar att mellan 60,569 % av de testade skuUe behöva 240 timmars
grundutbildning i svenska språket.

Vid
bl. a. Volvo och Gölaverken har förbundet också bedrivit uppsökande verksamhet
för att söka förmå anställda invandrare att delta i den redan anordnade
svenskundervisningen. Förbundet har därvid funnit alt ca 30 % av de anstäUda
invandrarna anser sig ha sådana kunskaper i svenska att de inte behöver
undervisning.

Förbundet
redovisade för augusti 1972 ca 61 000 invandrade medlemmar. Med utgångspunkt i
undersökningsresultaten bedömde man att 25 900 var i behov av 240 undervisningslimraar,
12 900 av 160 timmar och 4 300 av 90 timraar.

Under
förutsättning att medlemmarnas undervisningsbehov inte avvek i betydande
omfattning från behovet inom andra branscher ansåg förbundet alt av det totala
antalet om 218 000 arbetsanmälda invandrare i Sverige 153 000 kunde antas
behöva undervisning i svenska språket. Undervisningens omfattning kunde vidare
bedömas till 240 undervisningslimraar för 91 800, 160 undervisningstiramar för
45 900 och 8090 undervisningstimmar för 15 300 invandrare.

Också
inom LO har man sökt utröna behovet av svenskundervisning bland de utländska
arbetstagare, sora har börjat sin första anställning här i landet före utgången
av är 1972. Genora närmare undersökning under hösten 1972 inom vissa FCO-dislrikt
samt i övrigt genom förfrågningar har LO kommit tUl slutsatsen att mellan 47
000 och 60 000 invandrare som är sysselsatta inom LO-förbundens avtalsområden
kan beräknas behöva utbildning i svenska språket.

Departementschefen

I
sitt delbetänkande (SOU 1971: 51) om invandrarnas utbildningssituation lade invandraratredningen
fram ett förslag om lagfäst skyldighet för arbetsgivare att låta utländska
arbetstagare få delta i undervisning i svenska språket med samhällsorientering
och samtidigt uppbära lön. Lagförslaget tog sikte endast på arbetstagare som har
anställts

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 13

efter
utgången av är 1972. På grundval av utredningsförslaget och remissyttrandena
över detta föreslogs i prop. 1972: 100 att sådana arbetstagare sora nu nämnts
skulle tillförsäkras laglig rätt tUl ledighet och lön vid svenskundervisning.
Förslaget godtogs av riksdagen (InU 1972: 27, rskr 1972: 292). I anledning av
riksdagens beslut utfärdades lagen (1972: 650) om rätt tiU ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare. Lagen, som gäUer för utländska
arbetstagare som börjar sin första anställning här i landet efter utgången av
är 1972, träder i kraft den 1 juli 1973. Från lagen undantas arbetstagare sora
har svenska, danska eller norska tUl raodersraål, sora har genomgått
undervisning som avses i lagen, eller sora har sådana kunskaper i svenska,
danska eller norska språket att undervisning inle kan anses erforderlig.
Vidare omfattar lagen inte arbetstagare, som sysselsätts i feriearbete eller
eljest i arbete av tillfällig natur, eller som är anställd i arbetsgivarens hushåU.
Lagstiftningen innebär i övrigt bl. a. följande.

Utiändsk arbetstagare, sora
behöver svenskundervisning, har rätt lill 240 timraars ledighet från arbetet för
alt delta I sådan undervisning. Frågan ora arbetstagarens behov av undervisning
skall prövas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Arbetstagaren har vidare
rätt alt av arbetsgivaren erhålla lön för deltagande i 240 timraars
undervisning. Rätten till ledighet får begränsas genora kollektivavtal eller, ora
fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare inte finns, genora
avtal raellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Däreraot får rätten till lön
inte inskränkas. Arbetsgivaren skall sä snart det kan ske efter anställningens
början upplysa arbetslagaren om hans rättigheter enligt lagen samt inom 60
dagar från ansläUningens början bereda honom möjlighet till ledighet för att
påbörja undervisningen. Byter arbetstagaren anställning efler påbörjad
undervisning har den nye arbetsgivaren motsvarande skyldighet att ge honom
ledighet och lön för den fortsatta undervisningen. Har arbetsgivaren upplyst
arbetstagaren om hans rättigheter enligt lagen och berett honom möjlighet tUl
ledighet för att delta i undervisning, upphör arbetsgivarens övriga
skyldigheter enligt lagen om inle arbetstagaren påbörjat undervisning inom två
år frän det han tillträdde sin första anställning här i landet. Arbetsgivare
som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen skall ersätta arbetstagaren för
upp-kommen skada. Omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse kan
därvid beaktas. Arbetslagaren måste dock underrätta arbetsgivaren om sina
anspråk inom fyra månader efter det skadan inträffade särat anhängiggöra sin
talan senast två år efter skadans uppkomst. Mål om lagens tillämpning skall,
med undantag för prövningen av arbetstagares kunskaper i svenska språket,
prövas av arbetsdomstolen, om anstäUningsavtalet regleras av kollektivavtal,
och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål kan också hänskjutas till sklljeraän.

Sora
jag nyss nämnde omfattar lagen endast sädana utländska arbets-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 14

tagare
som har börjat sin första anställning här i landet efter 1972 års utgång. Denna
begränsning överensstämmer med invandrarutredningens förslag. Beträffande
dessförinnan anställda invandrare uttalade utredningen att det skulle vara
mycket otillfredsställande om dessa inte tUl-försäkrades samma förmåner som dem
vilka skulle omfattas av lagförslaget. Utredningen förordade därför att sådana
förmåner skulle tillförsäkras denna kategori invandrare genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter. UtbUdningen borde enligt utredningens uppfattning kunna
ske enligt en rallande plan.

Utredningens
ställningstagande utsattes under remissbehandlingen för kritik frän mänga
remissinstanser, bl. a. SIV och LO, sora raenade att lagen borde orafatta alla
utländska arbetare som behövde språkundervisning. Jag anslöt mig i prop. 1972:
100 till denna uppfattning. Frågan om en utvidgning av lagstiftningen tUl att
omfatta även redan anställda utländska arbetstagare kunde eraellertid inte
lösas utan särskild utredning. Som jag förutskickade redan i propositionen har
frågan utretts inom inrikesdepartementet. De fackliga organisationerna har
vidare undersökt bl. a. omfattningen av undervisningsbehovet. Jag är nu beredd
att i likhet med ett slort antal remissinstanser förorda att arbetsgivares
skyldighet att bereda invandrare ledighet och lön vid svenskundervisning
vidgas till att omfatta även utländska arbetstagare som har anställts före år
1973.

Innan jag går närmare in
på hur detta bör ske skall jag beröra de praktiska möjligheterna att bereda
dessa invandrare svenskundervisning. Den första frågan i detla sammanhang är
hur omfattande behovet av svenskundervisning är för denna grupp invandrare.
Jag vill redan från början betona alt frågan är svårbedömd. Det gäller
särskilt bedömningen av vilka effekter den hiltiUsvarande huvudsakligen på fritid
bedrivna svenskundervisningen under senare år har haft.

Invandrarutredningen
konstaterade i sitt betänkande att uppgifter ora kunskaper i svenska hos
utlänningar i Sverige saknades och framhöll det vanskliga i att söka uppskatta
antalet invandrare som kunde vara i behov av svenskundervisning vid den
tidpunkt när utredningens förslag skulle komma att genomföras. Detta antal,
framhöll utredningen, skulle komma att vara beroende inte enbart av in- och
utvandring fram till dess utan även av effekten av den pågående invandrarundervisningen.
Utredningen genomförde emellertid en kombinerad intervju- och enkätundersökning
för att få en ungefärlig uppfattning om utbildningsbehovet i svenska.
Undersökningen omfattade sammanlagt drygt 3 000 här i landet kyrkobokförda
finländare, jugoslaver, tyskar och italienare, vilka samtliga invandrat under
åren 19611968. Med utgångspunkt i antalet kyrkobokförda utländska raedborgare
i åldern 18 år och däröver vid årsskiftet 19691970 samt med hänsyn till de
resultat som framkom vid undersökningen, uppskattade utredningen all mellan 30
000 och 40 000 anställda invandrare behövde svenskundervisning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 15

Svenska
melallindustriarbetareförbundet har under hösten 1972 i en utredning rörande
undervisningsbehovet hos invandrare anfört bl. a. att ca 30 % av det totala
antalet invandrare vid Volvo och Götaverken i Göteborg anser sig ha sådana
kunskaper i svenska att de inte behöver delta i den svenskundervisning som
förekommer vid företagen. Med ledning härav har förbundet uppskattat det totala
antal arbetstagare inom förbundels verksamhetsområde som behöver
svenskundervisning till ca 43 000 och inom alla branscher i landet till ca 153
000 personer.

Även
Lo har under hösten 1972 genomfört en undersökning ora undervisningsbehovet
bland invandrare. LO har uppskattat all mellan 47 000 och 60 000 invandrare som
är sysselsatta inora LO-förbundens avtalsoraråden behöver svenskundervisning.

Invandramtredningens
beräkningar är nuraera inte hell aktuella efter-sora utredningen utgick från
antalet utlänningar vid årsskiftet 1969 1970. Den stora invandringen år 1970
har alltså inte kunnat beaktas. Det året uppgick brutloinvandringen tUl 73 000,
eller det största antalet personer som under ett år invandrat hit. Det bör
vidare anmärkas att invandrare under 18 år inte ingår i beräkningarna.

Metallinduslriarbelareförbundets
beräkning utgår från resultatet av den uppsökande verksamhet som bedrivhs vid
Volvo och Gölaverken i Göteborg, Uppgifter om invandrarstrukturen vid företagen
saknas. På grund därav är del inte möjligt att avgöra om företagen är
representativa i delta sammanhang. Det kan emellertid antas alt en stor andel
av den utländska arbetskraften vid dessa förelag har invandrat relativt sent.

LO:s
undersökning är begränsad tUl de invandrare sora är sysselsatta inora LO-området.
HärtiU kommer att uppgifter saknas om hur man har bedömt kunskaperna hos de enskUda
invandrarna. Det är därför inte möjligt att bedöma om den gjorda uppskattningen
är realistisk.

På
grundval av det förebragta utredningsmaterialet torde det emellertid kunna
antas att meUan 50 000 och 100 000 arbetstagare behöver svenskundervisning. Som
underlag för bedömningen av hur undervisningen praktiskt skall kunna
fullföljas räknar jag med 75 000 arbetstagare saknar elementära kunskaper i
svenska.

Ett
sä Slort antal som 75 000 personer kan inte beredas möjlighet att omedelbart fä
undervisning även ora undervisningsresurserna förstärks avsevärt. Hänsyn måste
också tas tUl alt undervisning samtidigt skall meddelas nyanlända anställda
invandrare och dem sora inte förvärvsarbetar utanför hemmet. Med hänsyn
härtill måste utbUdningen genora-föras under en längre tidsperiod inora vUken
arbetstagarna successivt bör beredas möjlighet att delta i undervisningen. Fem
år från tidpunkten för lagens ikraftträdande synes mig vara en lämplig
lidsperiod inom vilken de utländska arbetstagare som börjat sin första anställning
före år 1973 skall ha fått tillfäUe alt genomgå eller påbörja utbUdningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 16

Den
förordade utvidgningen av rätten tiU ledighet och lön vid svenskundervisning
kräver ändringar i den nuvarande lagen.

Som
framgår av den tidigare redogörelsen innebär den nuvarande lagen alt
arbetstagaren har rätt tiU 240 timmars ledighet från ordinarie arbetstid för
att delta i svenskundervisning. Det åligger arbetsgivaren alt så snart ske kan
underrätta arbetstagaren ora hans rättigheter enligt lagen samt alt inom 60
dagar från anställningens början bereda honom möjlighet till ledighet för att
påbörja undervisning. Arbetsgivaren skall vidare betala lön lill arbetslagaren
för den tid han genomgår undervisning. Skyldigheten att ge ledighet och lön
upphör om arbetslagaren inte har påbörjat den erbjudna undervisningen inom två
år från det han tUlträdde sin första anställning här i landet.

Även
i fräga om de före år 1973 anställda invandrarna bör huvudregeln vara att de
bereds möjlighet att delta i undervisningen pä arbetstid. I det föregående har
jag förordat att saratiiga nu ifrågavarande invandrare bör ges tiUfäUe alt
genomgå eller påbörja utbUdningen inom fem år från lagens ikraftträdande. Det
är emellertid inte lämpligt alt i lagen närmare ange i vUken ordning
arbetstagarna bör beredas ledighet för att delta i undervisningen. Parterna bör
i stället få möjlighet att på varje arbetsplats själva planera utbildningen och
korama överens om lämplig förläggning av ledigheten. En lämplig ordning synes
vara att överenskomradse härora träffas i kollektivavtal. I de fall det inte
finns någon arbetstagarorganisation sora kan tUlvarata arbetstagargrappens
intresse bör enskilt avtal fä träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
För att få till stånd en jämn tillströmning av elever och i följd därav en
effektivare undervisning är det av stor vikt att partema samråder med
studieförbunden och att därvid beaktas att i princip en femtedel av det totala
undervisningsbehovet skall tUlgodoses under vart och ett av åren. I detta
sammanhang vUl jag erinra ora vad jag i prop. 1972: 100 (s, 30) har anfört ora
del angelägna i alt studieförbunden samverkar med berörda fackliga organisationer
i frågor om anordnandet av utbildningen.

För
att åstadkomma en jämn tUlströmning som nyss sagts och för att i tiden närmare
begränsa arbetsgivarens skyldighet att bereda arbetstagaren ledighet är det
nödvändigt att arbetstagaren i princip måste acceptera den tidpunkt för
ledighet varom avtal träffas. Pä grund härav föreslår jag att arbetsgivarens
skyldighet att bereda arbetstagaren ledighet upphör om denne ulan synneriiga
skäl underlåter att utnyttja den ledighet som enligt avtal har beretts honom
för alt delta i undervisning. Däremot bör arbetsgivarens skyldighet att betala
lön för arbetstagarens dellagande I undervisning på annan tid än arbetstid
kvarstå under femårsperioden.

Med
tanke på att arbetsgivaren enligt vad jag nyss har föreslagit inle bör åläggas
skyldighet att bereda arbetslagaren möjlighet till ledighet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 17

vid
bestämd tidpunkt utan i princip när som helst under femårsperioden, beroende
på vad som avtalas mellan parterna, är det nödvändigt alt ange en bestämd tid
inom vUken arbetsgivaren skall upplysa arbetstagaren om hans rättigheter
enligt lagen. I annat fall kan det bli svårt att fastställa när enligt lagen ersättningsgill
skada har inträffat. I nuvarande lag begränsas den tid under vilken skadan uppkomrait
av bestämmelsen om att arbetsgivaren skall bereda arbetstagaren möjlighet till
ledighet inom 60 dagar frän anställningens början. Ora sä inte sker kan detta
förhållande åberopas som grand vid skadeståndstalan. I fall som avses med den
utvidgade lagen föreslår jag att arbetsgivaren skall så snart det kan ske och
senast inom två månader från anställningens början upplysa arbetstagaren om
hans rättigheter enligt lagen. Är arbetstagaren anställd när lagen träder i
kraft bör arbetsgivarens skyldighet fullgöras senast inom tre månader från
ikraftträdandet.

Om
arbetsgivaren har fullgjort sin upplysningsskyldighet och berett arbetstagaren
möjlighet till ledighet för att delta i undervisningen men arbetslagaren inle
har påbörjat undervisningen inom fem år från lagens ikraftträdande, bör
arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen upphöra.

De
invandrare som börjar sin första anstäUning här i landet efter utgången av år
1972, dvs. i princip de som efter denna tidpunkt invandrar hit, kan föratsättas
behöva 240 timmars undervisning. Därför föreskriver den nuvarande lagen att
arbetstagaren har rätt till så många timraars undervisning. Beträffande de
dessförinnan anställda invandrarna är situationen en annan. Hos dem varierar
kunskaperna i svenska i hög grad beroende på vistelsens längd, allmän utbildningsbakgrand,
tidigare studier i svenska m. m. Av särskilt intresse i detla samraanhang är
den undervisning i svenska för invandrare som i olika former har bedrivits här
i landet sedan ganska lång tid. I det följande redogör jag kortfattat för
nuvarande utbUdningsanordningar.

SÖ
har sedan är 1965 i samråd med AMS och SIV genom studieförbunden anordnat
avgiftsfri svenskundervisning för invandrare. Under de är
undervisningsverksamheten har pågått har den omfattat i det närmaste 2 800 000
studietimmar tUl en saramanlagd kostnad för statsverket av närmare 162 milj.
kr.

Annan
av staten finansierad undervisning i svenska för invandrare meddelas i samband
med arbetsmarknadsutbildning, numera i huvudsak förlagd lill AMS' och SÖ:s
utbildningscentra. Sådana svenskkurser kan antingen bedrivas under en
sammanhängande period av högst två månader eller varvas med yrkesutbildning.
Under utbildningstiden ulgår utbildningsbidrag enligt arbelsmarknadskungördsen
(1966: 368, omtryckt 1972: 300). Undervisning i svenska meddelas också i AMS'
mottagningsförläggningar för kollektivt överförda flyktingar. Vidare bör
nämnas den s. k. företagsbundna undervisningen, innebärande bl. a. att

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 18

arbetsgivarna
ekonomiskt eller på annat sätt har underlättat för invandrarna att delta i
studiecirkelverksamheten. Uppgifter saknas om den totala omfattningen av företagsbunden
undervisning, sora i huvudsak förekommer vid större företag med en stor andel
invandrare anställda. Endast sällan torde emellertid undervisning förekomma på
betald arbetstid.

MetaUindustriarbetareförbundet
har i samarbete raed ABF genora språktester vid olika större förlag i landet
bl. a. Volvo och Götaverken i Göteborg sökt utröna kunskapsnivån i svenska
hos sina invandrade medlemmar i syfte att skapa homogena studiegrupper. Äv
testresultaten framgår att av dem som över huvud laget är i behov av svenskundervisning
ca 60 % behöver 240 undervisningslimmar, ca 30 % 160 undervisningstimmar och ca
10 % 8090 undervisningstiramar. Man bör vid bedömningen av dessa uppgifter
komma ihåg alt de i huvudsak grundar sig pä förhållanden vid tvä stora förelag
med relativt hög personalomsättning. Det kan därför antas att en stor del av
den utiändska arbetskraften vid företagen har invandrat relativt sent, varför
andelen utiänningar med inga eller bristfälliga kunskaper i svenska torde vara
något större än genorasnitlet för samtliga anställda utiänningar.

Med
hänsyn till omfattningen av den undervisning i svenska som jag nyss har
redogjort för torde många av de invandrare som inte har kunskaper som
motsvarar 240 timmars undervisning ändå ha deltagit i svenskundervisning under
någon tid. I vissa fall kan arbetstagaren t, o, ra. ha fått ekonoraiska förraåner
eller ledighet för att delta i undervisningen. Det kan anses vara rimligt alt
arbetstagarens rätt till ledighet och lön begränsas med hänsyn till tidigare
genomgången svenskundervisning. Eftersom någon central registrering av dem sora
deltagit i studieförbundens undervisning inte har förekomrait, är det
emellertid i mänga fall svårt att utröna i vilken utsträckning arbetstagaren
har meddelats undervisning och under vilka villkor detla har skett. Sådan
svenskundervisning som har baserats på avtalsmässig uppgörelse mellan företag
och facklig organisation om ersättning för arbetstagaren vid ddtagande i
undervisningen bör dock kunna beaktas i detta sammanhang. För de arbetstagare
som helt eller delvis genomgått sådan undervisning föreslår jag särskUda
bestämmelser till vilka jag senare återkommer.

Enligt
min mening bör arbetstagaren ha rätt lill ledighet och lön för ddtagande i
svenskundervisning endast i den omfattning behov härav föreligger. Av bl. a.
administrativa och pedagogiska skäl är del eraellertid inte raöjligt att genoraföra
utbUdningen under hänsynslagande tiU varje arbetstagares individuella
utbildningsbehov. På grand härav och mot bakgrund av
Metallindustriarbetareförbundets undersökning föreslås att rätlen till
ledighet och lön skall omfatta 160 eller 240 timraar, beroende på
arbetstagarens kunskaper i svenska språket.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 19

I
enlighet raed vad jag i prop. 1972: 100 i sararäd med chefen för utbildningsdepartementet
förordade har SÖ fält i uppdrag att utarbeta förslag till ordning för bedömning
av arbetslagarens kunskaper i svenska. Jag har för avsikt att senare återkomma
till Kungl. Maj:t om de närmare bestämmelserna för denna prövning. Eftersom
bedömningen av arbetstagarens kunskaper i svenska bör göras med utgångspunkt i
arbetstagarens raöjUgheter alt klara de dagliga kontakterna även på arbetsplatsen,
vill jag emeUertid redan nu slå fast att arbetsgivarna och de fackliga
organisationerna pä lokal nivå bör medverka vid denna kunskapsbedömning för
urval av de utländska arbetstagare sora är i behov av svenskundervisning.

I
fräga ora de arbetstagare, som deltagit i undervisning som har baserats på avtalsmässig
uppgörelse mellan förelag och facklig organisation om ersättning till
arbetstagaren för dellagande i undervisningen, bör göras följande undantag från
huvudprincipen att rätten tUl ledighet och lön skall omfatta 160 eller 240
timmar. De arbetstagare som under minst 240 timraar genomgått sådan
undervisning bör inle omfattas av lagen. Om arbetstagaren har deltagit i sådan undervisnnig
under minst 80 men mindre än 240 timraar, bör han ha rätt tUl ledighet och lön
under endast 160 timraar. Det ligger i sakens natur att arbetsgivaren raåste
visa att arbetstagaren genoragått sådan undervisning.

Enligt
den nuvarande lagen får det antal timmar för vilka arbetsgivare under första
halvåret 1973 har gett arbetstagare ledighet eller lön i enlighet raed lagen
avräknas från arbetsgivarens skyldighet. Därvid fär arbetgivare naturligtvis
avräkna även de tiraraar arbetstagaren under denna period kan ha fått hos
tidigare arbetsgivare, Samma regel bör införas även i fråga om arbetsgivarens
skyldighet gentemot arbetstagare som börjat sin första anställning före
utgången av år 1972.

I
det föregående har jag föreslagit att arbetstagarens rätt till ledighet och lön
skall kunna begränsas till 160 timmar beroende på tidigare kunskaper i
svenska. Jag har vidare föreslagit att arbetstagare som före lagens
ikraftträdande under minst 80 men inte 240 timraar har deltagit i undervisning
och därvid har fått ersättning enligt avtal raellan arbetsgivare och facklig
organisation bör ha rätt till ledighet och lön under endast 160 timmar. Om
emellertid arbetstagaren under första halvåret 1973 har fått undervisning med
förmåner som överensstämmer med förmånerna enligt lagen, kan den nyss
föreslagna avräkningsregdn korama att medföra vissa icke önskvärda
konsekvenser. De timmar som får avräknas kan nämligen ha legat till grund för
att arbetstagarens rätt till ledighet och lön har begränsats till 160 timmar.
Problemet, som sålunda uppstår i de fall arbetstagarens rätt har begränsats
till 160 timmar, kan belysas med följande två exempel.

1. En arbetstagare har
deltagit i undervisning under 70 fimraar. Han har för deltagandet fått förmåner
sora överensstämmer med förmånerna

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 20

enligt
lagen. Undervisningen har pågått under första halvåret 1973. Dessa
förhållanden föranleder i och för sig inle att arbetsgivarens skyldighet
gentemot arbetstagaren begränsas. Vid den kunskapsprövning, som i detta fall
skall företas, begränsas emellertid hans rätt tiH endast 160 timmar. Enligt
den föreslagna avräkningsregdn skulle arbetsgivaren från 160 timmar få avräkna
de 70 timmarna efiersom förmånerna för dessa timmar motsvarar förmånerna enligt
lagen. Det kan inte anses vara tillfredsställande alt arbetsgivaren från sina
skyldigheter mot arbetstagaren skall få avräkna de timmar sora kan antas ha
bidragit till att hans skyldighet har reducerats till 160 limmar.

2. En arbetstagare har
tidigare fått undervisning med ersättning enligt avtal under 90 timmar, varav
30 hänför sig till tid före är 1973 och 60 till första halvåret 1973. Förmåner
motsvarande lagens har utgått för de timmar sora meddelats under första
halvåret 1973. Han har sålunda rätt till ledighet och lön under 160 timmar
eftersom den sammanlagda undervisningstiden överstiger 80 timmar. Från de 160 timraarna
skulle få avräknas 60 timmar. Dessa timraar har emellertid, tillsammans med de
30 timmar som hänför sig till tid före år 1973, legat till grund för en reducering
av arbetsgivarens skyldigheter till 160 timmar. Arbetstagaren skulle i detla
exempel sammanlagt få endast 190 timmars undervisning.

På grund av vad som nyss
sagts bör avräknuigsregeln kompletteras med en bestäraraelse som garanterar
dels att arbetstagare, som vid kunskapsbedömning får sin rätt begränsad till
160 timmar, efter bedömningen alllid fär rätt till dessa timmar, dels att
arbetstagare, som tidigare erhållit undervisning under minst 80 timmar och på grund
därav har fått sin rätt begränsad till 160 timmar, sammanlagt alltid får minst
240 timmars undervisning. Jag föreslär därför att i fråga ora arbetstagare vars
rätt endast omfattar 160 timmar, avräkning alltid skall ske med utgångspunkt
från 240 timmar, dock att arbetstagarens rätt efter avräkning inte får
överstiga 160 timmar.

Utöver
övergångsbeslämradser för utländska arbetstagare som börjat sin första
anställning här i landet före utgången av är 1972 bör vissa ändringar i
lagstiftningen övervägas med avseende på saratliga utländska arbetstagare.

Enligt
1 § i den nuvarande lagen omfattas inle arbetstagare som genomgått
undervisning som avses i lagen. Som jag tidigare nämnt förekommer undervisning
i svenska för invandrare i AMS' motlagningsförläggningar för koUektivt
överförda flyktingar och i samband med arbetsmarknadsutbildning. Var och en av
dessa utbUdningar får med hänsyn till antalet studietimmar och kursinnehåll
samt intensiteten i utbildningen anses motsvara den utbildning som avses i
lagen. Pä grand härav bör 1 § ändras sä att lagen inle gäller arbetstagare sora
har genoragått någon av dessa undervisningsformer.

Enligt
gällande rätt har i princip arbetsgivaren alltjämt fri uppsäg-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 43 21

ningsrätt. Denna har dock begränsats genom lag,
kollektivavtal eller genom rättspraxis. I praxis gäller sålunda att uppsägning
inte får ske om den står i strid raot lag och goda seder. Denna rättsgrundsats
har eraellertid hittills givils en snäv tillämpning. Inom den privata sektorn
är de arbetare sora omfattas av huvudavtalet meUan SAF och LO skyddade mot
uppsägning som sker utan saklig grund, dvs. en arbetsgivare får inte avskeda en
arbetstagare med mindre han har ett objektivt godtagbart skäl. Även inom den
offentliga sektorn gäller i princip alt uppsägning inte får ske utan saklig
grund.

En uppsägning som sker i syfte att inskränka en
arbetstagares lagstadgade rättigheter kan inte anses vara sakligt grundad. De utiändska
arbetstagare som omfattas av skyddet raot icke sakligt grundade uppsägningar
behöver därför inte skyddas mot en uppsägning som arbetsgivaren företar för
alt slippa kostnaderna för svenskundervisning. För övriga utländska
arbetstagare återstår möjligheten att en sådan uppsägning skulle kunna slå i
strid mot lag eller goda seder. Denna rältsgrand-sals kan emellertid inle anses
utgöra ett tillräckligt skydd.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. har i
sitt nyligen avlämnade huvudbetänkande (SOU 1973: 7) Trygghet i anställningen
tagit upp frågan om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. Utredningen föreslår
att denna fria uppsägningsrätt ersätts av lagregler med krav på saklig grand
för uppsägning. Lagstiftning på grund av utredningens förslag torde inte kunna
träda i kraft förrän tidigast nästa år. Mot bakgrund av vad jag har anfört är
det därför nödvändigt att redan nu införa en lagregel om uppsägningsskydd i den
lag varora nu är ifråga. Jag förordar därför att lagen kompletteras med en regel
att uppsägning som sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller
utnyttjar sin rätt enligt lagen är ogUtig.

Även om det inte uttryckUgen sägs skall den föreslagna
regeln gälla också vid avskedande och permittering, som sker i syfte att beröva
arbetstagaren hans lagstadgade rättigheter. Jag vUl i sammanhanget erinra om
all permilterad arbetstagare är att anse som anställd, vilket innebär bl. a,
alt sådan arbetstagare har rätt till lön vid deltagande i svenskundervisning.
När det gäller frågan om vilken lön som därvid skall utgå får jag hänvisa lill
5 § som ger möjlighet all genora avtal träffa överenskommelse ora hur lönen
skall beräknas.

För att arbetstagaren inte skall gå miste om sin rätt på
grund av att han avgett en förklaring att han inte avser att göra anspråk på
ledighet och lön för ddtagande i svenskundervisning, bör uppsägningsskyddet
kompletteras med en bestämmelse om att en sådan förklaring om avstående från
förmånerna skall vara ogiltig,

I prop, 1973: 1 (bil, 10 sid, 495) har statsrådet Moberg
bedömt det erforderliga antalet studietimmar för invandrarandervisningen under
budgetåret 1973/74 till 550 000, Inom denna totalram beräknades 250 000

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 43 22

studietimmar
vara tillräckligt för den undervisning som är en följd av lagstiftning för de
invandrare som börjar sin första anställning här i landet efter utgången av år
1972. Återstående 300 000 sludieliraraar avsåg övrig invandrarundervisning,

Mina
förslag i del föregående leder under budgetåret 1973/74 till behov av en
ökning av det antal studietiramar som har avsatts för sådan undervisning som är
en följd av lagstiftning. Det förutsätts att undervisning så långt möjligt
ordnas gemensamt enligt den tidigare fastställda och den nu föreslagna
lagstiftningen, I samråd med statsrådet Moberg beräknar jag att för den
undervisning som är en följd av lagstiftning kommer under budgetåret 1973/74
att krävas totalt 300 000 studielimmar. Denna ram kan tas upp till förnyad
prövning när ytterligare erfarenheter vunnits, främst av bruttoinvandringens
omfattning år 1973,

För
icke anställda invandrare beräknar jag i sararåd med statsrådet Moberg 250 000
studietimmar för budgetåret 1973/74, Jämfört med den delrara på 300 000
studietimmar som angavs i prop, 1973: 1, och sora även innefattade de
invandrare anställda före den 1 januari 1973 sora nu omfattas av den föreslagna
lagstiftningen, motsvarar denna nya rara för icke anställda invandrare tidigare
tilldelad undervisningsvolyra.

HemstäUan

Jag
hemställer alt Kungl, Maj:t föreslär riksdagen

att
antaga inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till riksdagen skall avlåias
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: BrUla Gyllensten

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 197 3 730137

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

20 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 11 dokument.

  1. Prop. 1975:26 Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m. s. 4 i texten
  2. Bet. 1974:UbU20 Utbildningsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1974:1 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1974/75 till vuxenutbildning jämte motioner s. 7 · s. 12 i texten
  3. Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 s. 429 i texten
  4. Prop. 1974:31 KungI. Maj:ts proposition med försIag till lag om ändring i utlänningslagen lagen (1954:193) och i lagen (1972:650) om rätt till ledighet s. 35 · s. 36 · s. 51 · s. 56 i texten
  5. Bet. 1973:InU25 Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier s. 1 i texten

Visa alla 11