Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående samhällsinsatser på läromedelsområdet
1973 · 110 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 107 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:76, Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående samhällsinsatser på läromedelsområdet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 76 år 1973 Prop. 1973:76
Nr 76
Kungl. Majit proposition till riksdagen angående
samhällsinsatser på läromedelsområdet; given Stockholms slott den 16 mars 1973.
Kungl. Mai:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt,
GUSTAF ADOLF
INGVAR CARLSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas samhälleliga insatser på
läromedelsområdet på grundval av läromedelsutredningens belänkande (SOU
1971:91) Samhällsinsatser på läromedelsområdet. Vidare behandlas frågan om
former för tillhandahållande av fria läromedel.
Vissa områden inom skolväsendet präglas av en
överproduktion av läromedel. Inom andra områden föreligger en bristsituation.
Ytterligare produklionsslöd för att främja tillkomst av läromedel inom bristområden
föreslås för budgetåret 1973/74, En försöksverksamhet med anbudsförfarande
föreslås, vars syfte skall vara dels att försöka minska antalet parallella
läromedel, dels att försöka få fram goda läromedel till låga priser.
Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås svara för verksamheten med anbudsförfarande,
I propositionen läggs fram förslag om pedagogisk
granskning av läromedel, Läromedelsforskningen bör liksom hittills bedrivas
vid de pedagogiska och psykologiska institutionerna vid universitet och
högskolor, Utprovning och praktisk prövning av läromedel är former för pedagogisk
granskning, SÖ och skolstyrelserna bör bl, a, utöva tillsyn över denna
verksamhet.
Nuvarande system med centralt förval av läromedel bör med
vissa undantag upphöra. Obligatorisk objeklivitetsgranskning av centrala läromedel
i samhällsorienterande ämnen föreslås. Objektivitetsgranskningen bör handhas av
en läromedelsnämnd inom SÖ, vilken bör inrättas den
1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 76
Prop. 1973:76 2
1
juli 1974, Den föreslagna nämnden bör på eget initiativ eller efter anmälan
kunna objektivitetsgranska även andra centrala läromedel. Statens läroboksnämnd
föreslås upphöra den 30 juni 1974,
Det
bör ankomma på de lokala skolstyrelserna att liksom nu besluta om vilka
läromedel som skall antas för användning i undervisningen. För att ge bättre
information om läromedlen åt konsumenterna föreslås att ett centralt
läromedelsregister byggs upp. Delta register bör administreras av ett
frislående statligt organ. Detta organ, som bör inrättas den 1 juli 1974, bör
även handha frågor som rör fördelning av produktionsstödet. Länscentralerna
för pedagogiska hjälpmedel föreslås upphöra den 30 juni 1973.
Det
bör ankomma på kommunerna att bestämma formerna för den lokala
läromedelsorganisationen.
En
organisationskommitté kommer att tillsättas för att lösa vissa frågor i
samband med de i propositionen föreslagna förändringarna.
I
propositionen föreslås vad gäller tillhandahållande av fria läromedel för
eleverna i grundskolan att det bör ankomma på den kommunala skolstyrelsen att
inom i propositionen angivna ramar ta ställning till vilka läromedel eleverna
bör få som gåva. Eleverna föreslås få som egna exemplar minst ett centralt
läromedel per ämne, vilket ger en allmän överblick av det huvudsakliga kursinnehållet
i ämnet. Undanlag bör dock kunna göras för i första hand musik, teckning, slöjd
och gymnastik. Dessa regler föreslås gälla fr, o, rn, den 1 juli 1973,
Prop. 1973:76
Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 16 mars 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om samhällsinsatser på
läromedelsområdet och anför.
1 Inledning
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1966 tillkallade chefen för
dåvarande ecklesiastikdepartementet den 23 mars samma år sex sakkunniga för att
utreda frågan om produktion och granskning av läroböcker och andra pedagogiska
hjälpmedel m, m, (direktiv se 1967 års riksdagsberättelse s. 277 ff.). De
sakkunniga antog benämningen läromeddsulredningen. Utredningen har tidigare
lagt fram tre betänkanden, den 3 april 1968 (SOU 1968: 14) Skolboksleveranser,
den 30 augusti 1968 (SOU 1968: 36) Läromedel för specialundervisningen och den
18 mars 1970 (SOU 1970: 10) Fria läromedel. Dessutom har avgetts en rapport (DsU
1968: 14) Skolboksdistribution, Läromedelsutredningen har den 8 december 1971
lagt fram sitt fjärde och sista betänkande (SOU 1971: 91) Samhällsinsatser på
läromedelsområdet. Efter remiss har yttranden över det senast framlagda
belänkandet avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), universitetskanslersämbetet
(UKÄ) som bifogat yttranden från berörda universitets-och högskolemyndigheter
, utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH), skolöverstyrelsen
(SÖ) som bifogat yttranden från lärarhögskolorna och ett antal länsskolnämnder
, statens läroboksnämnd, statens pris- och kartellnämnd (SPK),
varudeklarationsnämnden (VDN), 1968 års barnstugeutredning, länsskolnämndsutredningen,
kommittén för television och radio i utbildningen (TRU), Statsföretag AB,
'
Vid tiden för avlämnande av SOU 1971:91 riksdagsmannen Hilding Johansson,
ordförande, direktören Birger Beckman, avdelningsdirektören Bengt Dahlbom,
studeranden Jan-Eric Furubo, landstingsrådet Ruth Kärnek och departementssekreteraren
Erland Ringborg,
Prop. 1973:76 4
Sveriges Radio, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO) som bifogat
yttranden från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska fabriksarbetareförbundet,
Handelsanställdas förbund och Svenska metallindustriarbetareförbundet ,
Statstjänstemannens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Kooperativa förbundet (KF), Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Svenska bokförläggareför-eningen. Föreningen Svenska skolproducenter.
Svenska bokhandlareföreningen. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Riksförbundet Hem och Skola, Elevförbundet,
Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Sveriges folkhögskolelevers
förbund (SFEF), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Vuxenstuderandes
riksorganisation (VRO), utbildningsnämnden i Östergötlands läns landstingskommun,
utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landstingskommun, utbildningsnämnden i
Västernorrlands läns landstingskommun, Göteborgs allmänna skolstyrelse,
skolstyrelserna i Huddinge, Malmö, Norrköpings, Reftele, Smedjebackens och Sorsele
kommuner, Stockholms skoldirektion, skolstyrelserna i Ströms, Umeå, Uppsala,
Västerås och Åtvidabergs kommuner. Statens råd för byggnadsforskning.
Medborgarskolan, Sveriges allmänna biblioteksförening. Smalfilm
Distributörernas förening. Svenska förbundet för specialpedagogik, Sveriges
författarförbund och Läromedelsförfattarnas förening har dessutom inkommit med
skrivelser,
Länsskolnämndsutredningen har med skrivelse den 10 januari
1973 överlämnat förslag om länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel.
Efter remiss
har yttranden över länsskolnämndsutredningens förslag avgetts av statskontoret,
RRV, SÖ som bifogat yttranden från flertalet länsskolnämnder , statens
läroboksnämnd, länsskolnämnderna i Östergötlands, Skaraborgs och
Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, LO, SR, SACO, TCO, Göteborgs
allmänna skolstyrelse, Stockholms skoldirektion samt s.lcolstyrelserna i
Smedjebacken, Sorsele och Västerås, Länsskolnämnden i Värmlands län har
inkommit med skrivelse,
Fredrika-Bremer-förbundet
har i en skrivelse till Kungl, Maj:t understrukit önskvärdheten av att vissa
förändringar vidtas vad gäller granskning av läroböcker ur könsrollssynpunkl,
Stockholms
Arbetarekommun har till utbildningsdepartementet översänt en motion till Stockholms
Arbetarekommuns representantskaps årsmöte, i vilken bl, a, uttalas att
målsättningen bör vara en läromedelsproduktion helt i samhällets regi.
' Kommunalrådet Gösta Fagerberg. ordförande,
direktionssekreteraren Sune B. Ericsson, landstingsrådet Hildin.5 Farm,
hemmansägaren Arvid Jonsson, landstingsmannen Sven Eric Nordin, skoldirektören M.
Lennart H. Orehag, skolrådet Arne S. Sönnerlind.
Prop.
1973:76 5
SFS har i en skrivelse till Kungl, Maj:t hemställt att Kungl,
Maj:t skyndsamt låter utreda frågan om fria läromedel till de postgymnasialt
studerande,
Kristen Demokratisk samling har i en skrivelse till Kungl,
Maj:t hemställt dels att hemmen erhåller en fullständig läromedelsförteckning
i religions- och sexualkunskap för grundskolan i början av varje läsår, dels
att alla läroböcker i nämnda ämnen utställs på offentligt bibliotek eller annan
lämplig lokal.
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse den 2 december
1972 fört fram förslag rörande fria läromedel för eleverna i grundskolan.
Utbildningsutskottet har i ett betänkande (UbU 1972:26, rskr
1972: 186) behandlat frågan om fria läromedel för eleverna i grundskolan i
anledning av motioner (1972: 698, 1972: 1086) angående tillhandahållandet av
läromedel åt elever i grundskolan.
Lärarnas riksförbund har i skrivelse lill
utbildningsdepartementet tagit upp frågan om fria läromedel för eleverna i
grundskolan,
I fråga om
många av förslagen fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och
sammanhangets skull berörs dock vissa sådana förslag.
2 Samhällsinsatser på läromedelsonirådet
2.1 Nuvarande bestämmelser
2.1.1 Granskning av vissa läroböcker
Gällande bestämmelser om läroboksgranskning återfinns i
kungörelsen (1948:613) om granskning av vissa läroböcker (ändrad senast 1972:
178), Kungörelsen är numera i vissa avseenden föråldrad.
Enligt
1948 års kungörelse ankommer det på ett särskilt organ, statens läroboksnämnd,
att granska läroböcker som på det sätt kungörelsen numera tillämpas är
avsedda för grundskolan, för gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer med
undantag av läroböcker i tekniska och ekonomiska ämnen, för nomadskolor och
för privatskolor som avses i privalskolsladgan. Kungörelsens bestämmelser
gäller i fråga om lärobok för religionskunskapsundervisningen även lärobok som
används vid bl, a, lärarhögskolor, specialskolor, särskolor och ungdomsvårdsskolor.
Granskning av sådana läroböcker har emellertid i praktiken varit aktuell endast
i ett fåtal fall. Enligt kungörelsen har nämnden att efter framställning av
styrelsen för försvarets gymnasieskola resp, vederbörande försvarsgrenchef
granska och avge yttrande rörande läroböcker i allmänbildande ämnen, avsedda
att användas för undervisning i försvarets gymnasieskola eller i arméns,
marinens eller flygvapnets skolor för fast anställt manskap. Denna be-
Prop. 1973:76 6
stämmelse
har inte haft någon större praktisk betydelse. Godkända läroböcker förs upp
på en läroboksförteckning.
Med
läroböcker avses i kungörelsen tryckalster som är avsedda att, sedan de i
därför stadgad ordning antagits, åläggas eleverna till användning vid
undervisningen, och som utgör egentliga läroböcker i teoretiska läroämnen,
läseböcker för läsningens inlärande i årskurserna 13 av de obligatoriska
skolorna, läroböcker i praktiska läroämnen, i yrkesämnen och i övningsämnen,
ordböcker och ordlistor, översättningsövningar, textböcker i främmande levande
språk, kartböcker, räkne- och andra tabeller, arbetsanvisningar med kartor,
illustrationer, sifferuppgifter och utförligare text, föreskrifter för
välskrivning och textning samt sångböcker. Denna definition av läroböcker i
kungörelsen utesluter från granskning en inte ringa del av de läromedel som
produceras för användning i skolorna.
Statens
läroboksnämnd betecknar i sitt remissvar över betänkandet
granskningskungörelsens definition av läroböcker som tryckalster av olika slag
som föråldrad. Det hittillsvarande begreppet lärobok är på väg att upplösas.
Enligt statens läroboksnämnd har granskningskungörelsens läroboksbegrepp
berett och bereder i 1960- och 1970-talens förändrade undervisningssituation
tillämpningssvårigheter. Lärobokspaket framställs där ljud- och bildbanden är
det primära, medan läroboken reducerats till ett texthäfte åt audivisuella
medier.
Vid
sina avvägningar om vilka böcker som skall betraktas som läroböcker och därmed
granskas har statens läroboksnämnd utgått från dels granskningskungörelsens
definition, dels föreskrifter och anvisningar i gällande läroplaner. Vid
sådana avvägningar i enskilda fall har nämnden även samrått med SÖ,
I
vissa fall får läroböcker användas trots att de inte är uppförda på
läroboksförteckningen. Sådana läroböcker får i de tidigare nämnda skolformerna
användas i försökssyfte vid undervisningen enligt SÖ:s bestämmande. Även i
utlandet framställd textbok i främmande levande språk får utan att vara
uppförd på läroboksförteckningen antagas till användning vid undervisningen.
Läroboksförteckningen
upprättas av statens läroboksnämnd. Nämnden har härutöver att följa
tillkomsten av goda läroböcker samt med uppmärksamhet följa utvecklingen på
läroboksområdet i utlandet. Det åligger vidare nämnden att till Kungl, Maj:t
avge yttranden i sådana ärenden, som remitteras till nämnden, och i
erforderliga fall hos Kungl, Maj:t göra framställningar i frågor, som faller
inom nämndens verksamhetsområde.
Ansökan
om uppförande av lärobok på läroboksförteckningen skall med angivande av den
skolform och det skolstadium, för vilka läroboken är avsedd, ges in till
läroboksnämnden. Vid sådan ansökan skall sökanden till läroboksnämnden erlägga
en granskningsavgift av 350
Prop. 1973:76 7
kr,
för varje med ansökan avsedd lärobok. Efter den granskning av läroboken, som i
de särskilda fallen är påkallad, avgör nämnden om läroboken skall uppföras på
läroboksförteckningen. I kungörelsen föreskrivs vad som särskilt skall iakttas
vid sådan granskning.
Granskningen skall bl. a.
avse att lärobokens innehåll står i överensstämmelse med gällande
undervisningsplaner eller kursföreskrifter; att överensstämmelse, i huvudsak,
råder mellan de kursmoment, som i läroboken behandlas och dem, som är
föreskrivna för de klasser eller stadier, för vilka läroboken är avsedd; att
eventuellt förekommande illustrationsmaterial ansluter till de kursmoment, det
avser att belysa; att lärobokens innehåll är objektivt och vederhäftigt och
såvitt möjligt överensstämmande med den vetenskapliga och pedagogiska
utvecklingen för ifrågavarande område; att läroboken såväl i fråga om innehåll
som i språkligt och formellt hänseende är lämpad efter lärjungarnas ålder och
mognad; att lärobokens pris är skäligt samt att läroboken är av behovet
påkallad och i väsentliga avseenden utgör en självständig insats på det
pedagogiska området.
Om
behov anses föreligga, skall nämnden i de nyss nämnda hänseendena inhämta
yttrande från särskilda ämnessakkunniga, vilka utses av nämnden. Nämnden kan också
för bedömning av lärobok ur psykologisk-pedagogisk synpunkt, om så är påkallat,
såsom expert anlita person som besitter speciell dylik sakkunskap.
Lärobok kan, om detla
anses erforderligt, föras upp på läroboksförteckningen med visst förbehåll vad
gäller lärobokens användning. Ny, omarbetad eller utökad upplaga av lärobok kan
föras upp på läroboksförteckningen antingen vid sidan av eller i stället för
föregående upplaga. Om nämnden finner att en lärobok som är uppförd på
läroboks-förteckningen är föråldrad eller av annan anledning inte bör användas
i skolundervisningen får nämnden utesluta läroboken ur förteckningen.
Om
så anses nödvändigt, kan läroboksnämnden besluta, att ny lärobok skall bli
föremål för praktisk prövning, innan beslut fattas om dess uppförande på
läroboksförteckningen. Sådan prövning skall begränsas till viss tid och
verkställas i enlighet med nämndens anvisningar. Efter framställning från
nämnden skall SÖ bestämma, till vilken skola prövningen skall förläggas och
vilka.lärare som skall delta i prövningen, Efler utgången av 'den för
prövningen bestämda tiden skall redogörelse för erfarenheterna av lärobokens
användning vid undervisningen insäu; das till nämnden. Avskrift av redogörelsen
skall sändas till SÖ,
Läroboksnämndens
beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t.
Nämnden
skall upprätta läroboksförleckningen på grundval av nämndens och i
förekommande fall Kungl. Maj:ts beslut. Förteckningen skall tryckas och
distribueras genom nämndens försorg. I förteckningen, som skall vara
översiktligt uppställd och innehålla uppgift om den
Prop.
1973:76 8
tidpunkt, från vilken förteckningen skall gälla, skall för
varje lärobok anges författarnamnet, bokens benämning, sidantalet, tryckorten,
tryckåret, förlagets namn, priset och andra erforderliga uppgifter samt eventuellt
förbehåll i avseende på lärobokens användning.
2.1.2 Antagande av lärobok m. m.
För såväl grundskola som gymnasieskola gäller att ny lärobok
eller omarbetad upplaga av redan använd lärobok skall antagas av skolstyrelsen,
I ärendet skall rektor avge förslag efter hörande av ämneskonferensen eller
vederbörande lärare. För grundskolan får endast lärobok, som statens
läroboksnämnd tagit in i läroboksförteckning, antagas. För gymnasieskolan får
i fråga om de ämnen som Kungl, Maj:t bestämmer i särskild ordning endast
antagas lärobok, som statens läroboksnämnd tagit in i läroboksförteckning. För
nomadskolan gäller samma bestämmelser som för grundskolan. För specialskolan
gäller följande. Ny lärobok eller omarbetad upplaga av lärobok antages av styrelsen
för skolenheten, I ärendet skall rektor avge förslag efter hörande av
ämneskonferensen eller vederbörande lärare. För undervisning i religionskunskap
må antagas endast sådan lärobok som statens läroboksnämnd tagit in i
läroboksförteckningen. Bestämmelserna för grundskola och gymnasieskola har
motsvarande tillämpning för privatskola. För försvarets gymnasieskola gäller
samma bestämmelser som för gymnasieskolan. Kurslitteratur skall vad gäller
sjuksköterskeskola antagas av skolans styrelse, I ärendet skall rektor avge
förslag efter hörande av ämneskonferensen eller vederbörande lärare,
I 11 kap, 8 § skolstadgan (1971: 235, ändrad senast 1973:
9) föreskrivs bl, a, att skolchefen skall främja verksamheten inom skolornas
bibliotek och verka för att lämpliga läromedel för utbildningen anskaffas och
används. Skolchefen skall vidare (11 kap, 9 § skolstadgan) tillse att vad som
anskaffas för skolväsendels behov är tidsenligt och lämpligt och att inköpen
sker på bästa sätt. Han skall vidare tillse att inventarier och utbildningsmateriel
förtecknas och regelbundet inventeras.
Det åligger rektor (12 kap, 8 § skolstadgan) att ha
tillsyn över institutioner, bibliotek och andra hjälpmedel för utbildningen
samt sörja för att dessa används på ett lämpligt sätt. Rektor skall även (12
kap, 9 § skolstadgan) ha tillsyn över lokaler och inventarier samt låta förteckna
inventarier och utbildningsmateriel och verkställa regelbundet återkommande
inventeringar därav.
Tillsynslärare skall enligt 12 kap, 18 § skolstadgan bl,
a, under rektor utöva ledning av och tillsyn över anskaffning och vård av
inventarier och utbildningsmateriel, i den mån sådant ej ankommer på annan.
Tillsynslärares uppgifter regleras utöver av bestämmelserna i skolstadgan i
instruktion som fastställs av skolstyrelsen med ledning av en av SÖ den 2
december 1963 fastställd normalinstruktion för tillsynslärare. En-
Prop. 1973: 76 9
ligt normalinstruktionen skall tillsynslärare bl, a, i
samråd med lärarna upprätta och till rektor inge förslag till inköp av
inventarier. Han skall också, i den mån det ej ankommer på annan, svara för
organisation och fördelning av läromedlen och för förteckning och inventering
av dem.
2.2 Utredningen
2.2.1 Inledning
Enligt sina direktiv har läromedelsutredningen haft tre
huvudfrågor alt behandla, nämligen behovet av samhälleliga insatser när det
gäller läromedelsproduktionen, behovet av central granskning av läromedel och
eventuellt införande av fria läromedel inom nya delar av ulbild-ningsseklorn.
Den sistnämnda frågan behandlade utredningen i sitt tredje betänkande (SOU
1970: 10) Fria läromedel. I direktiven görs vissa avgränsningar för
utbildningen vid universitet och högskolor. Vad gäller frågor rörande
läroböcker skall utredningens överväganden för dessa utbildningsvägar endast
avse kurslitteratur. Utredningen bör vidare inte la upp frågor om granskning
av läroböcker för universitet och högskolor.
Utredningen redovisar inledningsvis de utgångspunkter för
utredningsarbetet som getts genom direktiven och i anslutning härtill utredningsarbetets
uppläggning,
I direktiven fastslogs bl, a, att ansvaret för att det
inom vårt utbildningsväsende finns tillgång till effektiva pedagogiska
hjälpmedel åvilar ytterst statsmakterna. De åtgärder som från del allmännas
sida kan vidtas eller övervägas är i det stora hela av produktions- eller granskningskaraktär.
Läromedelsutredningen beslöt i början av sitt arbete alt
låta göra en undersökning av läromedelsmarknaden. Utredningen log därför hösten
1966 kontakt med SPK, vilken förklarade sig villig att genomföra den önskade
undersökningen, Kungl, Maj:t uppdrog i april 1967, efter hemställan från
utredningen, åt SPK att verkställa undersökningen. För att belysa
läromedelsmarknadens konsumentsida har således bl, a, läromedelsinköp år 1967
i sju kommuner kartlagts i en s, k, köpstudie. Val-och inköpsruliner i dessa
kommuner har också studerats. Vidare har en leverantörsstudie, bestående främst
av en enkät till de största lärome-delsleveranlörerna, genomförts. SPK har för
utredningens räkning även studerat statens läroboksnämnds prisgranskning av
läroböcker. Dessa undersökningar av läromedelsmarknaden har utgjort det främsta
underlaget för utredningens överväganden beträffande produktion m. m. Utredningen
har även tagit del av bl. a. resultat från utredningar som gjorts inom Svenska
kommunförbundet.
Prop.
1973:76 10
På
initiativ av läromedelsutredningen har under utredningsarbetet en
försöksverksamhet med praktisk prövning av läromedel bedrivits. Syftet med
denna försöksverksamhet har varit att få erfarenheter inför ett eventuellt
införande av ett generellt system med praktisk prövning. Verksamheten har letts
av en forskargrupp vid pedagogiska institutionen vid universitetet i Göteborg,
Utredningen
redovisar olika läromedelsdefinitioner, vilka kommit till anviindning eller
föreslagits i olika sammanhang. För egen del ansluter sig utredningen närmast
till följande definition.
Med
läromedel avses de informationsförmedlande komponenterna i undervisningen vilka
innehåller både information meddelandet och medel för dess presentation.
Utredningen
vill i denna definition inte innefatta lärare och elever. Till medel för
presentation av information hänför utredningen i sammanhanget även den
tekniska apparatur som är nödvändig för användande av vissa läromedel, t, ex, TV-apparater,
projektorer och bandspelare.
Utredningen
har i sina diskussioner om olika åtgärder för att förbättra situationen på
läromedelsområdet gjort en väsentlig inskränkning. Utredningens förslag rör i
huvudsak vad utredningen benämner centrala läromedel. Med detta begrepp avser
utredningen
läromedel
som direkt framställts för att täcka kvalitativt och/eller kvantitativt
väsentliga delar av läroplanernas kursmoment. Det kan gälla exempelvis ett
»heltäckande» studiepaket, en årskurslärobok, en studiesats för ett centralt
arbetsområde eller en audivisuell språkkurs.
Utredningen
ger forlsättning.svis en redovisning av vad som sägs i läroplanerna för resp,
grundskolan och gymnasieskolan om läromedelsfrågor och ger även en översikt
över hur vissa utredningar de senaste åren behandlat läromedelsfrågorna,
2.2.2
Forsknings- och utvecklingsarbete
Utredningen
konstaterar att forsknings- och utvecklingsarbete på läromedelsområdet bedrivs
f. n, både i statlig och privat regi.
Med
de medel som anvisas till SÖ för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
bedrivs f, n, inemot sextio projekt. Enligt SÖ:s beräkningar används 4,6 milj,
kr. av de medel som anvisats för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
för budgetåret 1971/72 ca 20,5 milj, kr, för läromedelsprojekt.
Inom
vissa forsknings- och utvecklingsprojekt, (FoU-projekt) bedrivs ett läromedelsinriktat
utvecklingsarbete. Därvid framställs läromedelssystem efter en s, k, undervisningsteknologisk
modell, vilken av utredningen beskrivs på följande sätt.
Prop.
1973:76 II
Framställningen
av ett sådant läromedelssystem inleds med en planeringsfas. Därvid görs i
regel en målbeskrivning för de aktuella undervisningsavsnitten, dvs, en
tolkning av läroplanernas anvisningar om innehåll och aktiviteter. Vidare
studeras den organisatoriska ram inom vilken läromedlet skall komma till
användning. Det kan vara fråga antingen om att utnyttja eller anpassa en befintlig
organisation eller om att skapa nya organisatoriska former.
Efter
planeringsfasen följer en konstruktionsfas. Med utgångspunkt i bestämningar som
gjorts av mål, innehåll och organisatoriska ramar uppdelas stoffet på lämpliga
enheter. Dessa enheter planeras sedan i fråga om aktiviteter, arbetsformer,
kunskapskontroll etc. Därefter görs medievalet, som i sista hand blir resultat
av en avvägning mellan de pedagogiska kraven, produktionskostnaderna och de
praktiska och ekonomiska följderna för konsumenten. Den första versionen av
läromedlet som nu framställs utprövas och revideras till en andra version osv.
Den
sista delen av framtagandet av ett läromedelssystem är en utvärderingsfas som
innefattar beskrivning av det färdiga läromedelssystemets användning och
effekter som underlag för en objektiv bedömning av dess egenskaper, en sorls VDN-deklaration,
Utredningen
beskriver ett läromedelssystem, individualiserad rriate-matikundervisning
(IMU), som tagits fram med hjälp av den beskrivna produktionsmodellen.
Under
budgetåret 1971/72 tilldelades 0,4 milj, kr, av anslaget för pedagogiskt
utvecklingsarbete m, m, vid universitet och högskolor för detta budgetår
7,877 milj. kr. för läromedelsprojekt. Läromedelsproduktionen inom UKÄ:s
område stöds dessutom genom att universitetslärare medges partiell
tjänstebefrielse för att författa läroböcker m. m, och genom att bidrag lämnas
till tryckningskostnader, som ersättning till författare, till
manusframställning etc.
Läromedelsutredningen
har hämtat in uppgifter om läromedelsföretagens utvecklingsarbete bl. a, genom
en enkät till några större läromedelsföretag i början av år 1969, Det uppges
av flera orsaker vara svårt att ange hur mycket pengar läromedelsförelagen
satsar på produktutveckling. Det är enligt utredningen inte möjligt att dra en
gräns mellan produklutveckhng och annat arbete.
Den
produktutveckling som bedrivs av läromedelsföretagen styrs i stor utsträckning
av läroplaner, kursplaner, studieplaner o, d. Detta gäller enligt utredningen framför
allt informationsförmedlande läromedel. Utredningen konstaterar vad gäller TV-apparater,
bandspelare, projektorer o, d, att dessa i flertalet fall är desamma som
används i andra sammanhang, I en del fall har emellertid produkterna ändrats
för alt bättre passa för undervisningsändamål. Resultat och metoder från den
statliga forsknings- och utvecklingsverksamheten utnyttjas vid produktutveckling
hos läromedelsproducenter. Utredningen redovisar ett exempel på detta.
Vissa
allmänna synpunkter framkomna genom enkäten redovisas.
Prop.
1973:76 12
Producenterna anser således bl, a, alt samarbetet mellan
utbildningsmyndigheterna och läromedelsproducenterna bör förbättras. Vidare
efterlyser man forskningsprojekt som gäller konkreta undervisningssituationer.
Man saknar också eflerbearbetning, sammanställning och analys av de projekt som
kan ge konkreta direktiv för läromedelsutvecklingen. Man vill alt skolforskningen
skall systematiseras såväl beträffande val av områden som beträffande
redovisning av resultaten.
Utredningen ger en översikt över det pedagogiska
forsknings- och utvecklingsarbetet i Förenta staterna, Storbritannien och i
Tyska demokratiska republiken. Vad gäller denna översikt hänvisas till belänkandet.
Utredningen
konstaterar att antalet svenska projekt med primärt mål att framställa nya
läromedel eller läromedelsprototyper varit få. Flera projekt innefattar
emellertid systemutveckling av metoder för läromedelsproduktion. Flertalet
projekt har hittills dessutom i stor utsträckning avsett grundskolan och det
tidigare gymnasiet, I syfte bl, a, att få till stånd en jämnare tillgång på
läromedel anser utredningen det angeläget att forskningen intensifieiras inom
vissa områden. Utredningen anger tre sådana angelägna områden:
vuxenutbildningen, invandrarundervisningen och yrkesutbildningen.
Inom vuxenutbildningen används ofta läromedel avsedda för
ungdomsskolan. Utredningen anser alt effekterna av detta bör klarläggas genom
forskning. Häri bör ingå alt klarlägga vilka anpassningar av ungdomsskolans
läromedel som bör göras och i vilken utsträckning vuxenutbildningen kräver
speciella läromedel.
För invandrarundervisningen,
som är ett annat område med akut brist på forskning bl. a, inom
läromedelsområdet, bör metoder utvecklas för att analysera invandrarnas sociala
och psykologiska bakgrund och studieförutsättningar. Forskningen bör vidare
gälla olika mediekom-binalioners lämplighet och effekterna av olika motivationsskapande
åtgärder.
Inom yrkesutbildningen har utvecklats en speciell form av
läromedel, s, k, arbetsinstruktioner. Utredningen efterlyser forskning om effekterna
av denna speciella metodik och jämförelser med andra undervisningsmetoder.
Utredningen pekar vidare på att besparingar torde kunna göras om attrapper och
simulatorer används i undervisningen i stället för komplicerade
maskinutrustningar. En sådan utveckling kräver både pedagogisk och teknisk
forskning.
Gemensamt för de angivna områdena är alt det inom samtliga
finns behov av forskning om effekterna av olika medier och kombinationer av
dessa. Utredningen anser dessutom att en sådan medieforskning är angelägen för
praktiskt taget hela utbildningsområdet. Resultaten av en sådan forskning bör
bli att vissa modeller för val av medier las fram.
Prop.
1973: 76 13
Utredningen
påpekar med hänvisning till den i det föregående presenterade
undervisningsteknologiska modellen att utredningen inle har tagit ställning för
en utveckling mot en läromedelsproduktion som skulle domineras av ett fåtal
läromedelssystem. Framställning av läromedelssystem är endast en speciell och
begränsad tillämpning av modellen. Utredningen gör emellertid vissa
ställningstaganden som rör en systematiserad produktion av läromedel.
Utredningen
anser det således självklart att alla läromedel som produceras måste anknyta
till de av statsmakterna fastställda målen och riktlinjerna, I planeringsfasen,
vilken inleder produktionen av ett läromedel och vilken normalt utgår från ett
intensivsludium av läroplanen, ingår en målanalys som resulterar i någon form
av målbeskrivning. Läromedelsutredningen, som påpekar att dessa metoder kan
växla, anser det arbete att ta fram metoder för att göra målbeskrivningar som
pågår inom SÖ vara angeläget. Det är enligt utredningen viktigt att delta
utvecklingsarbete bedrivs i nära kontakt med läromedelsproducenterna.
Utredningen anser vidare att en analys av den organisatoriska ram inom vilken
läromedlen skall komma till användning bör ingå i planeringsfasen,
I nästa fas i den
undervisningsteknologiska modellen konstruktionsfasen finns enligt
utredningen viktiga moment, som bör beaktas vid all läromedelsproduktion.
Utredningen betonar särskilt vikten av att medievalet görs vid rätt tidpunkt i
produktionsprocessen, I nuläget kan medievalet styras av att det läromedelsproducerande
företaget är inriktat på ett enda slags medium. Utredningen anser att medievalet
bör göras av ett organ som kan i princip fritt välja de medier som bäst anses
svara mot de pedagogiska kraven inom ramen för vad som från ekonomisk synpunkt
är godtagbart.
Utredningen
för fram följande förslag avseende läromedelsforskningens organisation. Den
statliga läromedelsforskningen bör liksom hittills bedrivas vid de pedagogiska
och psykologiska institutionerna vid lärarhögskolor och universitet.
Läromedelsproducenterna bör, i de fall de önskar få forskning utförd i
anslutning till sina egna produkter, utnyttja möjligheterna till
uppdragsforskning. Uppdragsforskningen på läromedelsområdet bör bekostas av
vederbörande producent. Enligt utredningens mening finns det även inom ramen
för nuvarande resurser relativt goda möjligheter för producentfinansierad
läromedelsforskning.
Läromedelsulredningen
har även övervägt andra former för finansiering av läromedelsforskning,
exempelvis skulle den kunna bekostas med medel från såväl företag privatägda
och allmänägda som staten i form av anslag från SÖ och UKÄ. En fond eller ett
finansieringsinstitut för tillämpad läromedelsforskning är emellertid enligt läro-medelsulredningens
uppfattning en lösning som bör aktualiseras först på sikt, under förutsättning
att uppdragsforskningen på läromedelsområdet fått sådan omfattning att behov
av nya former för finansiering uppstår.
Prop. 1973:76 14
2.2.3
Produktion
Vad
gäller utredningens redogörelse för hur frågan om statliga insatser för
produktion av läromedel har behandlats av kommittéer m, m, hänvisas till
betänkandet.
Läromedelsutredningen
redovisar i syfte att belysa läromedelsmarknadens omfattning uppskattningar av
dels konsumtionen av läromedel, dels läromedelsmarknadens storlek på
producentsidan.
Faktorer
som antal elever, antal ämnen och kurser, antal undervisningstimmar,
förändringar av pedagogisk och organisatorisk art (nya läroplaner etc) påverkar
enligt utredningen läromedelsmarknadens omfattning på konsumentsidan. Svenska
kommunförbundet har uppskattat kostnaden för kommunernas läromedelsinköp under
år 1970 för i huvudsak grundskola och gymnasieskola till ca 540 milj, kr. I
detta belopp, som räknats fram med ledning av en enkät till 183 kommuner, ingår
även läromedel utanför den definition av läromedelsbegreppet, som läromedelsutredningen
valt. SPK har vid sin undersökning av läromedelsmarknaden uppskattat kostnaden
för inköpta läromedel för grundskolan och gymnasieskolan år 1969 till ca 550
milj. kr. Enligt utredningens beräkning täcks mindre än en procent av detta
belopp av statsbidrag. Läggs till det av kommunförbundet beräknade beloppet
uppskattad kostnad för läromedelsinköpen vid universitet och högskolor, ickekommunal
vuxenutbildning, folkbildningsorganisationer, de statliga verken, försvaret
och företagen får man ett belopp i storleksordningen 600 700 milj, kr. per år.
Tabell
2.2.3.1 Grundskolans och gymnasieskolans läromedelsinköp år 1969 enligt
statens pris- och kartellnämnds beräkning
Milj.
kr. %
AV-apparatur 45 8
AV-materiel 35 7
Läroböcker
och övrigt tryckt material 200 37
Förbrukningsmateriel 80 15
Demonstrations-
och försöksmateriel 29 5
Inredningsartiklar 100 18
Gymnastikartiklar 18 3
Maskiner 26 5
Övriga
läromedel 12 2
545 100
Utredningen
har även studerat läromedelsmarknadens omfattning på producentsidan. Vid SÖ:s läromedelssektion
finns ett adressregister över sådana företag som uppgett sig vara leverantörer
av läromedel. I detta register fanns 700 företag upptagna hösten 1971. SPK har
studerat läromedelsinköpen i sju kommuner och fann därvid att dessa kommuner
köpt läromedel från omkring 650 olika leverantörer under år 1967.
Läromedelsulredningen
konstaterar sammanfattningsvis att lärome-
opaginerad Kontrollera mot PDF
delsmarknaden är omfattande och expanderande samt
splittrad på företagssidan.
Utredningen ger en översikt över företagsstrukturen inom
läromedelsmarknaden.
De större företagens andel av läromedelsmarknaden framgår
av tabell 2.2.3.2.
Tabell
2.2.3.2 De tio största förelagsgruppernas eller företagens försäljning och
marknadsdelar beträffande läromedel år 1969 enligt statens pris- och
kartellnämnds undersökning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Företagsgrupp
eller företag
Försäljning Procent av till grund-
totalmark-skolan och nåden gymnasieskolan (milj. kr.)
178
1
Esselte- och
Bonnierkoncernerna (Läromedelsförlagen, Skrivrit, Norstedts Skolavdel-ning, Akuma,
GLA, KVE-Informalionsme-todik)
2
Statliga och
kooperativa företag (Utbildningsförlaget, Gleerups förlag, Fritzes Bokförlag,
Sveriges RadicHskolmaterielseklio-nen, Lumalampaii, SRA, Transintro, Sonab)
3
Almqvist
tSc Wiksell Förlag
4
Skol-Sundström
5
Natur och
Kultur De fem största
6
Lindahl
& Nermark
1 Facit-koncernen (Facit och Addo)
8
Skolförlaget
Gävle
9
Hermods
Korrespondensinstituts stiftelse (numera Hermods Läromedel)
10 Isku Möbler
De tio största
33
43
41
8
13
2
13
2
288
53
12
2
10
2
10
2
9
2
7
1
336
62
Vissa företag på läromedelsmarknaden utmärks av att de har
en speciell inriktning eller ägarstruktur. Företag som nämns i detta sammanhang
är Sveriges Radio. De statliga insatserna för undervisning med hjälp av radio
och TV uppgick under budgetåret 1971/72 till omkrmg 43 milj, kr, I detta belopp
räknar utredningen in anslag till Sveriges Radio AB, till televerket för
distribution och till TRU-kommittén, Studentlitteratur AB som ägs av sju
studentkårer och SFS är i princip inriktat på läromedel för den
eftergymnasiala utbildningen. Två kooperativa förelag, Luma Elektronik AB och
KF Skolutrustning, försäljer AV-apparatur, framför allt TV-apparater till
skolor, utrustning till institutioner för laboraliva ämnen samt skolmöbler och
inredningsartiklar. Inom TV-kassettområdet finns två företag, ett privatägt och
ett allmän-
ägt, Esselte Bonnier Audio Visual (EBAV) ägs av Esseltekoncernen
och Bonnierföretagen med hälften var. Svenska TV-Kassett AB ägs av staten (50 %
av aktiekapitalet), Sven.ska kommunförbundet (25 %) och KF (25 %).
Som en följd av att läromedelsbegreppet är synnerligen
vidsträckt är del, påpekar utredningen, knappast möjligt att betrakta
läromedelsmarknaden som en enda marknad. Den bör snarare ses som summan av ett
antal delmarknader med delvis olika struktur och karaktär. Utredningens
indelning av läromedelsmarknaden i delmarknader framgår av tabell 2.2.3.3, Av
denna tabell kan även utläsas hur grundskolans och gymnasieskolans beräknade
inköp för år 1969 fördelade sig på de olika delmarknaderna.
Tabell
2.2.3.3 Grundskolans och gymnasieskolans beräknade inköp år 1969 fördelade efler
produktgrupper och produkter enligt statens pris- och kariellnämnds
undersökning
A V-apparatur
Kameror
1,5
Ljudapparater
9,0
Inlärningsstudior
5,0
Projektorer
12,0
TV-apparatur
4,0
Videobandspelare
3,0
Övrigt
10,0
44,5
8
A V-materiel
Filmer
(inspelade)
5,0
Kartor
3,3
Övrigt-
27,0
35,3
7
Läroböcker
och övrigt
tryckt
material
200,0
37
Förbrukningsmateriel
Pappersartiklar
20,0
Kortvaror
20,0
Övrigt
40,0
15
80,0
Demonstrations-
och försöksmateriel
Inredningsartiklar
Gyinnastikartiklar Gymnastikredskap Gymnastikmateriel
Maskiner
Hem- och hushälls-maskiner
Industri- och verkstadsmaskiner Kontorsmaskiner Kopieringsmaskiner
Övriga läromedel
Sysselsättningsmateriel
Musikinstrument
Redskap
och verktyg
Specialhjälpmedel
för
handikappade
Vårdmateriel
Totalt
29,0* 100,0
12,0 6,0
18,0
1,5
7,5
10,0
7,0
26,0
1,7 1,2 7,5
1,0= 0,5
11,9
544,7
2 100
' Tillbehör till AV-apparatur,
I gruppen övrigt ingår bl, a, stordior, smädior och
planscher,
' Därav förbrukningsmateriel för kemi och fysik ca 5 milj,
kr,, ljudband 45 milj, kr,, videoband 1,52,0 milj, kr., förbrukningsmateriel
för kopieringsmaskiner 45 milj, kr, samt textilartiklar 1012 milj, kr,
* Därav fysik och tekniska ämnen 1721 milj, kr kemi 810
milj, kr, samt biologi 5,56,5 milj, kr. Obs, att i dessa delbelopp ingår även
förbrukningsmateriel för ca 5 milj, kr,
Summan är en ungefärlig tilläggspost, då företagen inte har
åtskilt de produkter som är speciellt anpassade för handikappade. Inom de
övriga produktgrupperna ingår därför en stor del av dessa hjälpmedel.
Prop. 1973:76 17
» Konkurrenssituationen växlar mellan de olika
delmarknaderna. Inom vissa är konkurrensen stark. Inom andra har ett enda eller
några företag en stark dominans. Läromedelsproduktionen för vissa ämnen, bl,
a. laboraliva ämnen (biologi, fysik, kemi) och vissa övningsämnen (trä-och
metallslöjd och verkstadsarbete), är så starkt koncentrerad till vissa företag
att man kan tala om monopolistiska tendenser. Andra områden med stark
företagskoncentration är kartor och sysselsättningsmateriel (läggspel, lekmateriel
etc), I fråga om tryckta läromedel är konkurrenssituationen inte entydig. Det
finns cn god tillgång till alternativa produkter från oUka skolboksförlag, i
varje fall för ämnen med stort elevunderlag. Priset används emellertid knappast
som konkurrensmedel, I undersökningen Prisövervakning av läroböcker
konstaleras att »läroböcker för grundskolan och gymnasiet i genomsnitt alltid
är för förlagen framgångsrika projekt». Utvecklingen för tryckta läromedel
torde enhgt utredningen gå mot mindre upplagor och ökad utgivning av studiesatser
som innehåller både tryckt material och andra medier.
De fyra största företagen hade enligt SPK:s undersökning
över 75 % av marknaderna för läromedelsgrupperna litteratur, videobandspelare,
kartor, kontorsmaskiner, inredningsartiklar, redskap och verktyg samt industri-
och verktygsmaskiner.
Kommunerna är de största läromedelsköparna. Kommunernas
läromedelsinköp finansieras till allra största delen med kommunalskattemedel,
I viss begränsad utsträckning finansieras
läromedelsproduktionen emellertid med medel från stadiga anslag.
För läromedelsprojekt, som ingår i SÖ:s forsknings- och
utvecklingsverksamhet, bekostar SÖ hela utvecklingsarbetet. Köparen betalar i
dessa fall i princip endast för producentens tekniska kostnader plus sedvanligt
tillägg,
SÖ har hittills i fråga om läromedelsutveckhngsprojekt (t,
ex, avseende fortbildningsmaterial) svarat för kostnader fram t, o, m,
framställning av manuskript eller annat slag av första exemplar (bildband
etc). För vissa läromedel för specialundervisning och vissa material för speciallärarutbildning
har SÖ även bekostat vissa delar av den tekniska produktionen, Enhgt
utredningen har under senare år en tydlig tendens i SÖ:s projektverksamhet
märkts mot att relativt sett minska antalet produktionsinriktade projekt lill
förmån för projekt i vilka SÖ:s insatser stannar betydligt tidigare i produklionsleden,
t, ex, planeringsunderlag för läromedelsproduktion eller målbeskrivningar som
underlag för produktion. Resultaten av sådana projekt brukar redovisas vid
konferenser, till vilka läromedelsproducenterna inbjuds.
Det råder enligt utredningen brist på läromedel inom många
eftergymnasiala utbildningar, UKÄ har inom sitt område försökt häva denna
brist bl, a, genom att ge lärare tjänstebefrielse för att utarbeta läro-
2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 76
Prop. 1973:76 18
bok
eller kompendium och genom produktionsstöd i form av tryckningsbidrag, författarersättning
m, m. Någon inskränkning i lärarnas upphovsrätt görs inte i samband med
beslutet om tjänstebefrielse. Det är vanligt att den som beviljats
tjänstebefrielse själv tar erforderliga förlagskontakter om det bhr aktuellt
med publicering av det framtagna materialet. Antalet beviljade
tjänstebefrielser uppgick under åren 1966 1971 till omkring 300, Sedan
budgetåret 1966/67 har enligt uppgift i UKÄ:s anslagsframställning för
budgetåret 1972/73 tillkommit 250 läroböcker som ett resultat av att lärarna
beviljats tjänslebefrielse. Antalet ansökningar om produktionsstöd brukar vara
omkring 40 per år.
Forskningsråden
inom utbildningsdepartementets område skall bl, a, främja författandet av
läroböcker inom rådets forskningsområde. Produktionsstöd till förlag beviljas
enligt utredningen f, n, endast av statens råd för samhällsforskning för
utgivning av juridisk kurslitteratur. Bidrag till tryckning av vetenskaplig
litteratur kan även erhållas från olika stiftelser o. d.
Enligt
läromedelsutredningen har utöver penningvärdeförändringen bl, a, ökningen av
elevantalet och en avsevärt ökad differentiering i fråga om linjer, ämnen och
kurser påverkat kostnaderna för tryckta läromedel. Enligt utredningen har bl,
a, de täta läroplansreformerna inom skolväsendet medfört en osäkerhet vid priskalkyleringen,
vilket medfört att producenterna har tvingats att kalkylera fullt täckningsbidrag
redan på den första upplagan, vilket tidigare varit mindre vanUgl, De tryckta
läromedlen har gjorts alltmer påkostade i fråga om det tekniska utförandet.
Utredningen framhåller att »en elegant och inbjudande teknisk utformning har inte
sällan varit ett framgångsrikt konkurrensmedel»,-
Utredningen
ger mot bakgrund av den tidigare redovisningen följande bild av
läromedelsmarknaden i stort. Det finns många läromedels-producerande företag
och de representerar en rad olika branscher. Endast ett fåtal av dessa företag
är specialiserade läromedelsföretag. Bland de företag som har en dominerande
ställning inom vissa områden är de flesta specialiserade läromedelsföretag.
Enligt SPK:s undersökningar är en av anledningarna till detta att köpare av
läromedel hellre vänder sig till etablerade förelag än till nya. De större
specialföretagen har vidare en väl utbyggd marknadsföring. Utredningen konstaterar
att ett annat utmärkande drag för delar av läromedelsmarknaden är utvecklingen
mot större företagsenheter. Denna utveckling mot koncentration kan ha vissa
fördelar men kan samtidigt leda till en ofullständig konkurrens. Utredningen
framhåller fortsättningsvis följande.
Då
skolorna i växande utsträckning använder material, som inte produceras som
läromedel, t, ex, pocketböcker och tidningar, kan samhället omöjligen täcka
hela behovet av läromedel genom egen produktion. Vissa apparater som skolorna
utnyttjar i sin undervisning produ-
Prop. 1973:76 19
ceras
väsentligen för andra användningsområden, I dagens situation med ett stort
antal olika slags läromedel och en på ett slort antal företag och branscher
splittrad läromedelsmarknad är ett samhällsöverla-gande av hela
läromedelsproduktionen inte möjligt. Samhälleliga insatser i olika former
måste däremot enligt läromedelsutredningens uppfattning komma till stånd för
att tillgång till effektiva läromedel inom hela utbildningsväsendet skall kunna
garanteras. Utredningen föreslår i detta betänkande bl, a, följande
samhälleliga åtgärder:
1, ökad aktivitet hos och förbättrad samordning av de
samhällsägda läromedelsförelagen,
2, ökat produklionsslöd inom vissa brislområden,
3, åtgärder i syfte alt sänka kostnaderna, främst för
tryckta läromedel,
4, förbättrad information om läromedel,
5, förbättrad prisövervakning,
6, en effektivare inköpsorganisation.
Ett
genomförande av utredningens förslag på dessa punkter kommer alt ge samhället
väsentligt ökade möjligheter att påverka läromedelsproduktionen, I vad mån de
föreslagna åtgärderna kan ge samhället ett tillräckligt inflytande får givelvis
bedömas när man vunnit erfarenheter av dem.
Utredningen
avser med samhällsägda företag sådana förelag som lill minst hälften ägs av
staten och/eller kommuner. Enligt sina direktiv skall läromedelsutredningen
överväga »om inte en samhällsägd förlagsverksamhet för framställning av
pedagogiska hjälpmedel bör skapas». Utredningen diskuterade denna fråga första
gången i samband med sitt yttrande över statskontorets belänkande (SOU 1967: 5)
Statlig publicering. Senare har Utbildningsförlaget tillkommit och staten har
övertagit aktiemajoriteten i Gleerups,
Utredningen
anser att vissa förändringar vad gäller de samhälleliga insatserna i
läromedelsproduktionen bör ske med anledning av alt stu-diesalser, dvs,
kombinationer av t, ex, tryckt, audivisuellt och labora-tivt material, blivit
allt vanligare. Den sammanslagning av Läromedelsförlagen, Skrivrit och
Norstedts skolavdelning som förbereds är närmast motiverad av denna
utveckling. I denna situation är det enligt utredningens uppfattning angeläget
»all de samhällsägda företagen får ökade resurser för produktion av sludiesatser
i fri konkurrens med de privatägda företagen. En sådan utvidgning av
produktutbudet kan uppnås genom att Utbildningsförlaget ökar sin nuvarande
verksamhet. Därvid torde möjligheterna till samarbete med företag som ägs av
Kooperativa förbundet (KF Skolutrustning m. fl.) böra undersökas.»
Utredningen
erinrar om att den i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1971:36)
Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen föreslog alt en särskild
enhet för teknisk produktion av elektroniska läromedel skulle inrättas, skild
från Sveriges Radio, Vad gäller framtagande av större läromedelssystem borde,
enligt utredningens uppfäll-
Prop. 1973:76 20
ning, produktionsenhetens uppgifter begränsas till att
producera elek-Ironikinslagen,
Det synes,
enligt utredningen, nödvändigt med en effektiv samordning av de samhällsägda
produktionsresurserna på läromedelsområdet. Samtliga samhällsägda företag i
vilka staten är delägare, såväl nuvarande som tillkommande, bör samordnas
organisatoriskt inom ramen för Statsföretag AB, Detla bör enligt utredningens
uppfattning även gälla den föreslagna tekniska produktionsenheten. Genom denna
samordning torde möjligheterna till en samhällsägd produktion av studiesatser
och större läromedelssystem med kombinationer av ohka media avsevärt
underlättas.
För att komma till rätta med bristen på läromedel inom
vissa områden föreslår utredningen att produktionsstöd skall utgå. Utredningen
föreslår följande riktlinjer för ett sådant stöd.
Stödet bör ges i produklionsledet. Produktionsslödet bör i
första hand utgå till det förelag som utför produktionen. Stödets storlek bör
avpassas så att läromedlet i fråga får ett för köparen rimligt pris. Hur stor
del av framställningskoslnaderna som skall täckas med produktionsstödet kan
givetvis variera från fall till fall. Ibland torde det vara lämpligt att produklionsslöd
utgår för samtUga framslällningskostnader (manuskriptkostnader, tekniska
produktionskostnader etc). Ersättning för manuskriptframställning bör kunna
utgå antingen till det företag med vilket författaren slutit avtal eller direkt
till författaren i form av antingen tjänstledighet med bibehållen lön eller
särskilt arvode. Sådant förfaltarstöd bör självfallet inte vara beroende av
till vilket förlag författaren är knuten.
Utbildningsmyndigheterna
bör svara för övergripande behovsanalyser och disponera medel för produklionsslöd.
De centrala utbildningsmyndigheterna, SÖ och UKÄ, har rimligen den bästa
möjligheten att överblicka behoven inom olika delar av läromedelsområdet. På
grundval av övergripande behovsanalyser bör SÖ och UKÄ bedöma och prioritera
bristområdesprojekt av olika slag. Myndigheterna bör anvisas särskilda medel
för stöd till sådana projekt.
Valet av
producent bör anpassas till typen av projekt. Antalet producenter när det
gäller olika bristområden är synnerligen begränsat. Begränsningen kan bero på
att produktionen är starkt specialiserad (t. ex, handikapphjälpmedel) eller på
att det rör sig om patenlerade eller patentsökta produkter. Beträffande skolradio-
eller skol-TV-program är Sveriges Radio den enda producenten, I vissa fall kan
vidare inom myndigheternas brislområdesprojekt utnyttjas produkter för vilka
upphovsrätten är reglerad genom avtal mellan upphovsmannen och ett speciellt
förelag, I nu exemplifierade fall kan det knappast bh fråga om ett val av
producent utan myndigheten har ett visst företag att vända sig till för att få
produktionen utförd, I andra fall kan ett flertal producenter utföra
produktionen och myndigheten har då att la ställning till vilken producent som
skall anlitas,
Utbildningsmyndigheterna bör söka sluta avtal med lämpUga
producenter. Tillgången till såväl personella som tekniska resurser för
brist-områdesproduktion är som nämnts knapp. Läromedelsutredningen före-
Prop.
1973:76 21
slår
alt SÖ och UKÄ söker sluta avtal med lämpliga producenter i fråga om sådana
områden för vilka myndigheterna beräknas ha mera permanenta behov av
produktionsresurser. Sådana avtal bör under förutsättning av att
erforderliga medel kan disponeras kunna medföra väsentliga fördelar för både
myndigheterna och producenterna. De bör kunna avse flera år. Därigenom
garanteras myndigheterna kontinuerlig tillgång till produktionsresurser
samtidigt som producenterna får praktiska förutsättningar att bygga upp sina
resurser mer långsiktigt. Utredningen anser det naturligt att SÖ och UKÄ under
alla förhållanden tillförsäkras tillgång till tekniska produktionsresurser för
olika slags bristområden genom avtal med samhällsägda företag som Utbildningsförlaget.
Utredningen
föreslår flera åtgärder i syfte att minska kostnaderna för tryckta läromedel.
Den vanligaste formen för författarersättningar är en viss s. k, royalty på
intäkten av försålda exemplar. Procentsatsen för denna, som är fastlagd i författarkontrakt,
är för skolböcker i regel 1520 % av bokens s, k, kommunpartipris. Utredningen
anger ett antal kostnadsförhöjande effekter som följer med detta system och
anser att en annan form för författarersättning än royalty, i första hand engångsersättning
för utfört arbete, bör ge möjligheter till betydande besparingar för
inköparna. Utredningen föreslår att förhandlingar mellan berörda parter snarast
tas upp i denna fråga.
Skolböckernas
tekniska utförande inverkar på kostnaderna. Det tekniska utförandet skulle
kunna ändras i en rad avseenden med kostnadsminskningar som följd. Utredningen
nämner bl, a, den höga papperskvaliteten, skolböckernas olika format, onödigt
omfattande illustrering av skolböckerna, inbundet utförande av böckerna med
hårda pärmar och tryckningsmeloder. Utredningen anser att det är angeläget alt
frågan om rationalisering av den tekniska produktionen av tryckta läromedel
tas upp till fortsatt behandling och anser att Standardkommittén för grafisk
teknik inom Svenska standardiseringskommissionen är ett lämpligt organ för
detta arbete. Målet bör vara att fastställa en svensk standard för skolböcker.
Utredningen förutsätter att även pedagogisk expertis anlitas vid
utredningsarbetet.
Vissa
synpunkter på marknadsföringen förs också fram. Det bör således enligt
utredningen vad gäller påseendeexemplar undersökas om inte den billigaste lösningen
är att kommunerna betalar ett visst antal påseendeexemplar som levereras till
ett ställe i kommunen t, ex, läromedelscentralen. Det bör även prövas om
övriga marknadsföringskostnader kan sänkas vid genomförande av centrala och
lokala förbättringar i läromedelsinformationen.
Utredningen
anser vidare att om kommunerna hade tillgång till grundmaterial med
hänvisningar till befintligt material skulle läromedelskostnaderna sänkas
samtidigt som eleverna fick en önskvärd övning i att utnyttja flera källor
samtidigt. Utredningen anser inte alt samhäl-
Prop.
1973:76 22
let kan gripa in för att begränsa antalet parallella
läroböcker i de vanliga skolämnena. En sådan begränsning kan emellertid bli en
effekt av den pågående koncentrationen mot större företag på läromedelsmarknaden.
I anslutning till förslagen rörande kostnaderna för tryckta läromedel påpekas
härutöver vikten av att en effektiv priskonkurrens kommer lill stånd på
läromedelsområdet.
2.2.4 Läromedelsval
Utredningen exemplifierar gällande bestämmelser för val av
läromedel för vissa utbildningsvägar och konstaterar vad gäller primärkommunala
UtbUdningar att valet av läromedel inte styrs centralt utan alt kommunen resp,
vederbörande organ vid läroanstalten får göra sitt val fritt. För läroböcker
för grundskolan och delar av gymnasieskolan ger emellertid staten vissa
förutsättningar för de lokala inköpen genom all statens läroboksnämnd granskar
vissa böcker och förtecknar dem som funnits svara mot uppställda krav. Ett
centralt organ gör således vad utredningen kallar ett »förval».
Utredningen avvisar tanken på centrala »förval». Centrala
organ bör emellertid tillhandahålla information och beslutsunderlag för lokala
val, Läromedelsulredningen anser »att ansvaret för läromedelsvalen bör ligga
hos huvudmannen». Utredningen pekar på att bl. a. genomförandel av en del av de
förslag som förs fram i betänkandet kommer att ge kommunerna väsentligt större
möjligheter att göra riktiga läromedelsval. För de primärkommunala
utbildningarna bör beslut om val av läromedel normalt fattas av skolstyrelsen.
I och med att nuvarande centrala »förval» slopas får skolstyrelserna ett ökat
inflytande på valen och därmed ett ökat ansvar för alt de centrala läromedlen
ger goda förutsättningar för undervisning enligt läroplanernas mål och riktlinjer.
Detta torde enligt utredningen »i regel kräva ett ökat engagemang från
skolstyrelsens sida, något som bl. a. bör medföra att beslutanderätt inte
delegeras till avdelning av skolstyrelsen eller till enskild tjänsteman i
kommunen (skolchef, rektor m. fl.) i samma utsträckning som i dag. I varje fall
bör detla gälla i fråga om centrala läromedel.» Utredningen fäster
uppmärksamheten på alt förslagen om lokala beslut i detta sammanhang endast
avser val av läromedel. Inköpen eller upphandlingen kan ibland med fördel omhänderhas
av en central instans som Kommunakliebolagel.
För de landslingskommunala utbildningarna gäller i
huvudsak vad utredningen anfört för de primärkommunala utbildningarna. Val av
läromedel för de landslingskommunala utbildningarna bör enligt utredningen
göras av styrelserna för dessa skolor. Även för stadiga gymnasiala
utbildningar bör valen göras av styrelsen för resp, skola.
Enligt direktiven ankommer det inte på utredningen att ge
förslag
Prop.
1973:76 23
om val av kurslitteratur för eftergymnasiala utbUdningar.
Utredningen framhåller emellertid att det inte föreligger några principiella
skillnader mellan olika slag av eftergymnasiala utbildningar som motiverar
nuvarande skillnader vad gäller form för fastställande av kurslitteratur mellan
å ena sidan de filosofiska och juridiska fakulteterna och å andra sidan övriga
fakulteter och vissa högskolor. Utredningen ser del för sin del som naturligt
alt »ordningen i detla avseende inom den eftergymnasiala utbildningen
successivt i samband med reformer av utbildningsorganisationen anpassas efter
vad som f. n. gäller för de filosofiska fakulteterna, dvs. att lokala organ, i
vilka främst lärare och studerande.är representerade, väljer kurslitteratur
inom ramen för i vederbörlig ordning fastställda utbildnings- och
studieplaner»,
2.2.S Information
I betänkandet görs en översikt över den information av
olika slag om läromedel som konsumenterna/köparna i dag kan få. Utredningen tar
upp producenternas information, information genom recensioner, genom SÖ:s
utrustningslistor, genom läroboksnämndens förteckningar och genom
läromedelscentralerna. Vidare ges en beskrivning av SÖ:s projekt Läromedelsregislrering.
Som utredningen framhåller även i andra sammanhang i
belänkandet är det nödvändigt att kommunerna har tillgång till information om
läromedlen för att kunna göra goda läromedelsval, SPK gjorde vid sin köpstudie
en enkätundersökning, vilken riktades lill ca 100 handläggare av
läromedelsfrågor i sju kommuner av olika karaktär och storlek. Ett avsnitt i
denna enkät rörde olika informationskällors betydelse för läromedelsvalet.
Genom enkäten framkom att den i särklass viktigaste informationskällan är
läromedelsproducenternas marknadsföringsaktivile-ter. Enligt enkätsvaren har
information från myndigheterna relativt liten inverkan på läromedelsvalen. Mot
denna bakgrund kan enligt utredningen den nuvarande läromedelsinformationen
anses vara alltför produ-cenlstyrd och osystematisk. En annan väsentlig brist
är att kvalitativa data om läromedlen sällan finns att tillgå.
En förbättring av läroineddsinformalionen kan enhgt
utredningens uppfattning knappast komma till stånd utan nya organisatoriska former
för verksamheten. Utredningen formulerar vissa krav som bör ställas på den
information som skall tjäna som underlag för kommunernas val av läromedel.
Dessa krav innebär sammanfattningsvis dels att informationen skall innefatta
läromedel för alla skolformer och ämnen, dels att informationen skall avse
alla slags läromedel. Huvudmannen behöver dels kvalitativa, dels tekniska data
om läromedlen. Uppgifter om läromedlens objektivitet, melodriklighet, ämnesriklighet
och pedagogiska funktion är kvalitativa data som huvudmannen behöver.
Prop.
1973:76 24
Hit
hör även prövningsresultat av olika slag. Konsumenten eller köparen bör även
ha möjhghet att göra en bedömning av relationen mellan effekt och pris. Bland
de tekniska data om läromedel som bör finnas tillgängliga nämner utredningen
bl, a, uppgifter om det användningsområde som läromedlet är konstruerat för
(skolform, linje, stadium, årskurs, arbetsområde etc). Det bör enligt
utredningen observeras att det i dag saknas ett organ som kan ge en samlad
information om läromedlens tekniska och kvalitativa data.
Läromedelsutredningen
föreslår vad gäller informationens organisation alt ett centralt
läromedelsregister inrättas. Det är enligt utredningens uppfattning av största
vikt att ett sådant register snarast möjligt kommer till stånd. För detta
register bör enligt utredningen följande riktlinjer gälla.
1, Registret bör vara öppet, dvs, varje producent bör
ha möjlighet att få sina produkter registrerade. Ett öppet register bör kunna
förse konsumenter inom skilda utbildningar med information om läromedel,
2, Registret bör byggas upp successivt, I
inledningsskedet bör det kunna lämna information åtminstone om sådana läromedel
som f, n, granskas av läroboksnämnden. Önskvärt är att registret från början
omfattar samtliga centrala tryckta och audivisuella läromedel för grundskolan
och gymnasieskolan. Det bör vara möjligt att senare utöka verksamheten till
att omfatta också läromedel för den högre utbildningen. Från
informationssynpunkt eftersatta områden bör prioriteras under registrets
uppbyggnadstid,
3, Registret bör ibygga på modern datateknik för att
kunna ge omfattande information om ett stort antal läromedel.
4, Dalaregistreringen bör begränsas till vissa
grundfakta medan fylligare information i form av t, ex, måldokument,
utlåtanden samt prövnings- och granskningsrapporter tillhandahålls i tryckt
form (eventuellt på mikrofilm),
5, Registret bör vara självsanerande, förslagsvis på
så sätt att varje infört läromedel automatiskt utgår efter tre år om inte
producenten dessförinnan gjort en nyanmälan,
6, Registret bör i princip vara självfinansierat.
Producenten bör betala en viss avgift för att få ett läromedel registrerat och
den som rekvirerar information bör betala denna efter en fastställd taxa,
7, Registret bör byggas upp på grundval av erfarenheter
från vissa närliggande projekt t, ex, ADB inom biblioteksväsendet och SÖ:s projekt
rörande läromedelsregistrering.
Utredningen
har di.skuterat flera olika organisatoriska former för registret. Man har
diskuterat ett fristående statligt organ, anknytning till SÖ, anknytning till
Svenska kommunförbundet, anknytning till Bibliotekstjänst och fristående
företag. Utredningen förordar att förutsättningarna att bilda ett fristående
förelag för läromedelsinformation gemensamt ägt av staten, kommunerna och
läromedelsproducenterna snarast bör undersökas. De ytterligare utredningar
som behövs bör enligt utredningens mening göras av SÖ i samarbete med bl, a.
Prop.
1973:76 25
statskontoret,
kommunförbunden och Föreningen Svenska skolproducenter. Utredningen anger
vissa frågor som bör övervägas i detta sammanhang.
2.2.6
Granskning
En
av läromedelsulredningens huvuduppgifter är enligt direktiven att behandla
frågan om behovet av central granskning av läromedel. I direktiven avses med
granskning en kontroll av att läromedlen fyller vissa krav. Syfiet med
läromedelsgranskningen kan enligt direktiven vara i stort sett antingen
pedagogiskt eller ekonomiskt. Det ankommer inte på utredningen att ta upp
frågan om granskning av läroböcker för universitet och högskolor. Utredningen
beskriver i betänkandet läroboksnämndens granskning i historisk belysning samt
nämndens nuvarande uppgifter och verksamhet. Utredningen beskriver även övrig
granskning som förekommer eller som har förekommit vid SÖ, lantbruksstyrelsen
och skogsbruksstyrelsen samt ger en översikt över granskning i ett antal andra
länder. Vad gäller granskningen i andra länder konstaterar utredningen att
förekomsten av statliga granskningsorgan i olika länder är starkt beroende på
graden av centralism i resp, lands styrelseskick.
Med
granskning avser läromedelsutredningen »en bedömning av att de
informationsbärande komponenterna i ett läromedel uppfyller vissa krav». För
grundskolan och gymnasieskolan finns dessa krav preciserade i läroplanerna.
Utredningen konstaterar alt ett slags läroplansöverensstämmelse är att ett
läromedel ansluter till läroplanernas mål och riktlinjer och anser därför att
det är en angelägen uppgift för SÖ att på olika sätt söka precisera
läroplanernas övergripande mål.
Utredningen
framhåller att en förbättrad information till kommunerna om de läromedel som
finns på marknaden och om dessa läromedels pedagogiska egenskaper är en
förutsättning för att ansvaret för valet av alla slags läromedel skall kunna
ligga hos skolstyrelsen. Innehållet i en sådan förbättrad information har
behandlats i det föregående,
I
betänkandet refereras olika definitioner av begreppet objektivitet. Utredningen
framhåller i anslutning till dessa definitioner alt man vid bedömningen av
skolans påverkan på eleverna bör ta hänsyn till hela undervisningssituationen
och inte bara till läromedlen, I debatten överskattas enligt utredningens
mening ofta läromedlens roll. Lärarnas presentation av stoffet har ofta långt
större betydelse än läromedlens. Utredningen menar emellertid inte att detta
upphäver kravet på objektivitet för de centrala läromedlen. Andra läromedel än
centrala läromedel bör emeUertid kunna balansera varandra och tillsammans ge förutsättningar
för en objektiv undervisning.
Prop.
1973:76 26
Det betonas att läroplanerna måste vara utgångspunkten för
objektivitetsbedömningar. För att läroplanerna skall kunna vara utgångspunkten
för dessa bedömningar är det av väsentlig betydelse att objek-tiviletsbegreppet
i läroplanerna framställs så klart och preciserat att det inte behöver råda
någon tvekan om samhällets krav på Innehållet i undervisningen. Utredningen
söker inte utforma någon egen definition av begreppet objektivitet men anser
alt det centrala i objektivitetsbegreppet är vad Jörgen Westerslåhl i en i
betänkandet refererad definition betecknat som saklighet och opartiskhet och
vad Wallin m. fl, i en annan refererad definition betecknat som saklighet och
allsidighet.
Det är enligt utredningen självfallet angeläget att
kommunerna får information i första hand om centrala läromedels
överensstämmelse med de objektivitelskrav som ställs upp i läroplanerna. Eftersom
objektivitet i läroplanernas mening inle är något absolut och en gång för alla
fastställt begrepp måste information om läromedels objektivitet las fram i
särskild ordning och under former där företrädare för allmänintressena
medverkar. Enligt utredningen fordras ett särskilt organ för att handlägga
dessa frågor. För- och nackdelar med en fristående myndighet resp. ett organ
inom SÖ diskuteras. Utredningen föreslår alt en särskild nämnd,
läromedelsnämnden, inrättas inom SÖ och får befogenhet alt på SÖ:s vägnar
besluta i frågor rörande läromedels objektivitet.
Den viktigaste uppgiften för läromedelsnämnden bör vara
alt från objektivitetssynpunkt granska centrala läromedel avsedda för grundskolan
och gymnasieskolan. Nämnden bör emellertid ha möjlighet att granska alla slags
läromedel för de nämnda skolformerna. Centrala läromedel i samhällsorienterande
ämnen och i ämnet religionskunskap bör enligt utredningens uppfattning
prioriteras av nämnden med hänsyn till att objeklivitelsfrågorna är särskilt
kontroversiella inom dessa områden. Skolradio- och skol-TV-program bör vad
gäller granskningen principiellt jämställas med andra läromedel.
Läromedelsnämnden skall således granska dessa program vid sidan av granskningen
genom radionämnden.
Utredningen föreslår sammanfattningsvis att
läromedelsnämnden skall ha följande uppgifter.
Nämnden skall följa utvecklingen på läromedelsområdet och
uppmärksamma brister i läromedelsförsörjningen.
Nämnden skall på eget initiativ eller efter anmälan
låta granska centrala läromedel för skolväsendet med avseende på läromedlens
objektivitet.
Nämnden skall följa prisutvecklingen på läromedelsområdet
och då så bedöms erforderligt begära undersökning hos statens pris- och karteUnämnd,
Prop.
1973:76 27
Utredningen föreslår att nämnden skall beslå av högst nio
ledamöter med personliga suppleanter. Ledamöter och suppleanter bör utses av Kungl.
Maj:l, varvid ordförande och vice ordförande utses särskilt. Mandatperioden bör
vara tre år. Med hänsyn lill karaktären av nämndens uppgifter synes, enligt
utredningen, en kontinuerlig förnyelse av nämnden lämplig. Kostnaderna för
nämndens verksamhet blir beroende av bl. a. antalet granskningar. Utredningen
räknar med att kostnaden för expertarvoden med en verksamhet med ca 500
ärenden per år kommer alt uppgå lill minst 500 000 kr.
Utredningen föreslår alt läromedelsnämnden bör inrättas
den 1 juli 1973 och all den granskning som statens läroboksnämnd bedriver därmed
bör upphöra vid denna tidpunkt.
2.2.7 Praktisk prövning och testning
Med praktisk prövning av läromedel avser
läromedelsutredningen prövning av de pedagogiska egenskaperna m, m, hos
läromedel genom användning av dessa i reguljär undervisning. Med testning avses
alt läromedels tekniska egenskaper studeras genom systematiska undersökningar,
Möjhghet alt genomföra praktisk prövning av läromedel har
funnits sedan år 1948, då läroboksnämnden och SÖ fick rätt att företa praktisk
prövning av läroböcker innan de granskats och förts upp på läroboksförteckningen.
Först under senare delen av 1960-talet har emellertid sådan prövning av
läromedel genomförts i större skala,
Utprovning av läromedel avser till skillnad från praktisk
prövning undersökningar av läromedlen innan dessa färdigställs i en definitiv
version, avsedd att marknadsföras, SÖ har efter bemyndigande av Kungl, Maj:t
gett anvisningar för sådan utprovning. Hittills har ett femtontal läromedel
utprövats. Läromedelsutredningen har efler Kungl, Maj:ts medgivande bedrivit
försöksverksamhet med utprovning av s, k, studiesatser eller läromedelspaket, I
slutrapporten avseende denna försöksverksamhet lämnas förslag till rutin för
prövning av läromedel.
Läromedelsutredningen anser att utprovning av läromedel på
konstruktionsstadiet bör kunna omfatta alla slags läromedel, Utprövning-en bör
betraktas som en del av det pedagogiska utvecklingsarbetet inom skolväsendet.
Därför bör, enligt utredningen, SÖ ha ansvaret för denna verksamhet. Därigenom
nås också en koppling till det arbete med behovsanalyser som SÖ bör bedriva
enligt utredningens förslag, Ut-prövningen bör finansieras på så sätt att
producenterna betalar de kostnader som direkt föranleds av utprövningen. För
att producenterna skall stimuleras att i stor utsträckning låta utpröva sina
läromedel under konstruktionsarbetet bör SÖ kunna ge ekonomiskt slöd till utprovning
av sådana läromedel som medför lägre kostnader för kom-
Prop.
1973:76 28
muner
och andra huvudmän. Data från utprövningarna bör utnyttjas av producenterna vid
framställning av nya och reviderade versioner av de utprövade läromedlen.
Utredningen anser det vara
angeläget att ett system för praktisk prövning, dvs, systematisk utprovning av
färdiga läromedel i reguljär undervisning, snarast möjligt införs inom
skolväsendet. Den försöksverksamhet med praktisk prövning som utredningen
bedrivit har gett värdefulla erfarenheter. Utredningen anser det emellertid
angeläget att utvecklingsarbete pågår samtidigt som den praktiska prövningen
införs generellt, SÖ bör enligt utredningen ha ansvaret för såväl utvecklingsarbetet
som för själva utprövningsverksamheten i skolorna. Utredningen föreslår att
den praktiska prövningen i varje fall under ett inledande skede av
verksamheten skall omfatta samtidig prövning av alla registrerade läromedel
inom ett ämne eller en ämnesgrupp på ett visst stadium och föreslår dessutom
att en av utredningen beskriven rutin tillämpas. Denna innebär
sammanfattningsvis följande. Det bör ankomma på SÖ:s styrelse att avgöra hur
beslut om ämnesområden för praktisk prövning skall fattas inom SÖ, Styrelsen
bör kunna delegera beslutanderätt i hithörande frågor till läromedelsnämnden.
På sikt bör beslutanderätten i fråga om områden för praktisk prövning anförtros
läromedelsnämnden. Inom SÖ bör vidare sammanställas ett speciellt
enkätmaterial för de läromedel som skall genomgå praktisk prövning. Relevanta
frågor bör därvid väljas ur det s, k, frågekartotek som tagits fram inom
läromedelsutredningens försöksverksamhet. Utredningen föreslår att samtliga
kommuner minst en gång per läsår till SÖ sänder in en förteckning över de
centrala läromedel som köpts in till varje elev i minst två klasser inom de
ämnesområden som skall genomgå praktisk prövning, SÖ bör få avgöra vilka
kommuner som skall delta i praktisk prövning, SÖ fcirser dessa kommuner med
enkätmaterial och anvisningar. Kommunen bör sedan välja ut försöksklasser inom
kommunen efter SÖ:s anvisningar. SÖ bör göra sammanställningar av enkätsvaren
efter genomförd praktisk prövning. Dessa sammanställningar bör sändas till det
centrala läromedelsregislret och till vederbörande producent, I det centrala
läromedelsregistret bör anges att ett läromedel genomgått praktisk prövning.
Utredningen
föreslår att kostnaderna för den praktiska prövningen läcks genom att en
enhetlig tilläggsavgift tas ul för alla registrerade centrala läromedel för
grundskola och gymnasieskola. Denna avgift föreslås bli fastställd för ett år i
sänder av Kungl, Maj:t,
Det
är angeläget att skolorna genom testningar och varudeklarationer får fakta som
kan ligga till grund för val av apparatur. Utredningen anser därför att VDN bör
utvidga sitt arbete till att omfatta bl, a, alla slags AV-apparatur, I varufakta
för AV-apparatur bör rubriken Användbarhet i undervisning återfinnas.
Prop. 1973:76 29
2.2.8
Prisövervakning
Vid
sin granskning av läroböcker skall läroboksnämnden även tillse att böckernas
pris är skähgt. Vid denna granskning skall utlåtande inhämtas från en i
tryckeri- och förlagsärenden sakkunnig. När förlagen ansöker hos
läroboksnämnden om att få en lärobok uppförd på läroboksförteckningen lämnas
uppgift om bokens produktionskostnad. En prismall tillämpas som innebär att
priset på en av läroboksnämnden granskad skolbok enligt mallen blir en direkt
funktion av produktionskostnaden vid en given upplaga. Tillämpningen av
prisformeln bygger i normalfallet på att de av förlaget uppgivna
produktionskostnaderna godtas, under förutsättning att dessa är tryckerilekniskt
och utförandemässigt motiverade,
SPK har för läromedelsulredningens
räkning studerat effekten av pris
mallen genom att studera försäljning och produktionskostnaderna be
träffande ett urval läroböcker. Undersökningen omfattade 136 nya läro
böcker för grundskolans högstadium och 117 nya läroböcker för gym
nasiet. Undersökningsperioden var för de förstnämnda böckerna fem år
och för de sistnämnda tre år. Försäljningen översteg i genomsnitt för
grundskoleböckerna 2,8 gånger och för gymnasieböckerna 1,8 gånger
de av förlagen uppgivna första upplagorna, 80 % av boktitlarna för
grundskolan och 60 % av titlarna för gymnasiet såldes i fler exemplar
än som kalkylerats för första upplagan, I sin rapport om undersökning
arna av läroboksnämndens prisövervakning dras slutsatsen alt det an
vända prisövervakningsinstrumentet inte har fungerat av främst två
orsaker, »Det sker prissättning och prisgranskning vid en given första
upplaga, som bestäms av förlaget, och som det visat sig väsentligt under
stiger den faktiska under en läroboks totala livslängd, Dels
överskattas systematiskt,
genom prismallens konstruktion, det för förlagen erforderliga
täckningsbidraget för administration och distribution inklusive vinst- och
riskpålägg,»
Utredningen anser mot
bakgrund av den av SPK gjorda undersökningen att prisgranskningen i sin
nuvarande form bör upphöra. Utredningen anser det emellertid nödvändigt att
bedriva en reguljär prisövervakning på läromedelsområdet. Prisövervakningen
bör ske på i princip samma sätt för alla slags läromedel. Ansvaret för
övervakningen bör åvila SÖ och inom SÖ den av utredningen föreslagna
läromedelsnämnden. Initiativ till prisundersökningar bör kunna tas dels av
nämnden, dels av andra, t, ex, av kommuner som observerat stora prishöjningar
på läromedel. Efter beslut av nämnden bör SPK få i uppdrag att undersöka
prisutvecklingen inom ett angivet område. Att ett läromedelspris enligt SPK:s bedömning
är för högt skall markeras i den information som utgår från del centrala
läromedelsregistret. Denna markering bör tas bort så snart förhandlingar mellan
SPK och producenten (leverantören) lett till ett lägre pris som SPK kan godta.
Dessa förslag angående
Prop.
1973:76 30
prisgranskning på läromedelsområdet har enligt utredningen
utformats i samråd med SPK. Utredningens förslag innebär att läroboksnämndens
prisgranskning skall upphöra samtidigt som läromedelsnämnden inrättas.
2.2.9 Inköp och distribution
Vid sin genomgång av nuvarande rutiner för inköp av
läromedel för de primärkommunala utbildningarna har utredningen funnit en rad
påtagliga brister, bl. a. följande.
Inköpen baseras alltför ofta på spontana önskemål i
stället för en långsiktig planering.
Huvudläraren och övriga medverkande i inköpsprocessen har
stora svårigheter att följa läromedelsmarknadens varierande utbud.
Beställningarna är ofta koncentrerade lill slutet av
vårterminen.
Genom inköpsrutinernas nuvarande utformning blir
läromedelsbeståndet alltför splittrat och varierande från skola tili skola.
Svenska kommunförbundet har utrett frågorna kring
läromedelsinköpen och därvid lämnat vissa förslag och rekommendationer rörande
organisation av läromedelsinköpen i kommunerna. Kommunförbundet föreslår
således bl, a, alt läromedelskommitléer inrättas i kommunerna och rekommenderar
att kommunala läromedelscentraler inrättas.
Läromedelsutredningen anser att många av de brister som
utredningen kunnat konstalera i den nuvarande inköpsverksamheten bör kunna
elimineras om kommunförbundets organisationsmodeller tillämpas. Utredningen
föreslår att en bestämmelse införs i skolstadgan om att en läromedelskommitté
skall finnas i varje kommun. Denna kommitté bör vara ett planerande och
beredande organ, medan beslut om inköp av läromedel bör fattas av det politiskt
ansvariga organet, skolstyrelsen, I kommittén bör ingå representanter för
skolstyrelsen, en tjänsteman vid inköpsavdelning (motsvarande) saml
representanter för skolledare, lärare och elever. Antalet ledamöter bör enligt
utredningens mening vara förhållandevis begränsat. Kommittén kan i vissa frågor
tänkas arbeta i mindre avdelningar.
Det bör vidare enligt utredningen finnas en läromeddscenlral
med samordnande funktion vad gäller läromedelsfrågorna i varje kommun.
Läromedelscentralerna bör dock inte vara obligatoriska. Utredningen nämner två
skäl härför. Dels torde i vissa mindre kommuner samordningen komma till stånd
utan att en särskild enhet skapas, dels torde i vissa fall två eller flera
näraliggande kommuner med fördel kunna inrätta en gemensam läromedelscentral.
För vissa funktioner, främst på AV-områdel, är läns-AV-centralerna
av stor betydelse. Arbetet med organisationen av dessa pågår enligt utredningen
inom kommunförbundet och beräknas kunna slutföras inom den närmaste tiden.
Utredningen konstaterar alt de av utredningen föreslagna
organisa-
Prop. 1973:76 31
toriska
åtgärderna innebär i huvudsak en samordning av redan existerande resurser i
kommunerna. För vissa kommuner innebär emellertid utredningens förslag till en
början ökade kostnader för handläggning av läromedelsfrågorna.
Utredningen
framhåller att eterdistributionen medför stora följdkostnader på mottagarsidan
och finner det därför angeläget att eterutbudets omfattning och inriktning
bestäms av konsumentintressen. Utredningen anser det viktigt alt
behovsanalyserna inför skolradio- och skol-TV-produktion får sådana former att
eterutbudet anpassas till lärarnas och elevernas behov och kommunemas
ekonomiska och organisatoriska förutsättningar.
Vad
gäller de landslingskommunala utbildningarna anser utredningen det viktigt att
dessa på lämpligaste sätt utnyttjar de primärkommunala resurserna, t. ex,
läromedelscentralerna och läns-AV-centra-lerna. Landstingskommunerna torde
därför enligt utredningen böra koncentrera sig på att bygga upp
läromedelscentraler med tonvikt på de ämnen inom gymnasieskolan som inte är
företrädda inom de primärkommunala utbildningslinjerna.
Utredningen
har konstaterat betydande brister i kurslitteralurförsörj-ningen vid de
eftergymnasiala utbildningarna, främst vid de filosofiska fakulteterna. Utöver
den brist i flera fall på kurslitteratur, vilken utredningen behandlat i
samband med sina förslag om produklionsslöd, förekommer brister i
distributionen. En förutsättning för att de studerande skall kunna skaffa sig
kurslitteraturen är att denna över huvud går att uppbringa i bokhandeln eller
på bibliotek. Därför bör som kurslitteratur givelvis endast sådan litteratur
fastställas som de studerande har reella möjligheter att anskaffa. Vikten av
denna aspekt på lilteratururvalet bör enligt utredningen markeras genom alt del
i de olika bestämmelser som reglerar detta förs in föreskrifter av innebörd att
vederbörande organ får fastställa endast litteratur som i tillräcklig
omfattning kan finnas tillgänglig för berörda studerande.
Ett
av de största problemen vid främst de filosofiska fakulteterna är att ändringar
i kurslilleraturlislorna i många fall görs under terminerna. För alt det skall
bli möjligt för såväl bokhandlare som studerande att anskaffa kurshlteraturen i
tillräckligt god tid bör enligt utredningen ett sista datum för fastställande
av kurslitteratur fastställas. Vissa utbildningsnämnder vid universiteten har
fastställt ett sådant datum. Enhgt utredningen bör i resp.
utbildningskungörelse (motsvarande) bestämmelser föras in om ett sista datum
för höstterminen resp. vårterminen före vilket kurshlteraturen för kommande
termin skall vara fastställd och efter vilket ändringar får göras endast om
synnerliga skäl föreligger. Utredningen anser del önskvärt att berörda myndigheter
och organ om de ansluter sig till tanken lägger fram förslag på denna
punkt i sina yttranden över betänkandet.
Prop. 1973:76 32
2.3
Remissyttranden
2.3.1
Allmänna synpunkter
Några
remissinstanser för fram vissa allmänna synpunkter på utredningens förslag. KF
konstaterar alt det fastslås i direktiven för utredningen att samhället
ansvarar för att det inom utbildningsväsendet finns effektiva pedagogiska
hjälpmedel. KF som delar denna uppfattning anser vidare att det måste vara en
samhällelig uppgift att korrigera läromedelsmarknaden där så erfordras. En
målsättning bör vara att de som konsumerar och bekostar produkterna också
skall ha ett reellt inflytande över framställningen och prissättningen. KF
finner att flera av utredningens förslag ger uttryck för denna p»rincipiella
uppfattning. RRV menar att en av de viktigaste principiella frågorna när det
gäller att bedöma samhällets insatser inom läromedelsområdet torde vara vilket
inflytande som samhället skall ha på läromedlens innehåll, på själva
produktionen, på valet av läromedel och på prissättningen. Vid en bedömning av
denna fråga kan önskemål om decentralisering av beslutsprocesserna inom utbildningsväsendet
peka i en riktning och strikta ekonomiska hänsyn i en annan.
Svenska
kommunförbundet menar alt det inte är möjligt att komma tUl rätta med den
nuvarande situationen vare sig det gäller kostnadsutvecklingen eller brist
eller överskott i utbudet enbart med en rad detalj åtgärder, även om varje
åtgärd för sig kan vara väl motiverad. Läromedelsutredningens material och
analyser synes bekräfta denna uppfattning om behovet av mera genomgripande
åtgärder. Vikliga utgångspunkter för förbundets bedömning av läromedelsulredningens
förslag är dels kravet på ökat konsumentinflytande över medieval och produktutveckling,
dels nödvändigheten alt hålla läromedelskostnaderna inom i stort sett nuvarande
ramar. SÖ framhåller att utredningen i betänkandet redovisar ett antal
åtgärder, vilka syftar till såväl en höjning av läromedlens kvalitet som
återhållsamhet med avseende på anspråken på den statliga och kommunala
budgeten. Utredningen ger en god överblick över de därmed sammanhängande
problemen och utgör ett värdefullt bidrag lill belysningen av aktuella
frågeställningar.
Svenska
kommunförbundet föreslår att ett utvecklings- och planeringsråd för
läromedelsfrågor inrättas. Detta råds huvudsakliga uppgifter bör kunna vara
följande. Rådet bör följa och påverka kostnadsutvecklingen för läromedel. Det
bör följa den tekniska utvecklingen och vidtaga åtgärder för nya applikationer
på läromedelsområdet, dvs. vara ett innova-lionscenler. Det bör vidare värdera
resultaten av mera omfattande läromedelsinsatser samt uppfånga nya
erfarenheter och idéer i avnämar-ledet. Det bör även till olika sektorer av
undervisningen fördela resurser för läromedelsulveckling och
läromedelsproduktion, bl. a. för bevakning av s. k. brislområden. Andra
uppgifter kan vara att utifrån gällande läro-
Prop.
1973: 76 33
planer utfärda produktionsanvisningar och föreslå lämpligt
medieval samt all avgöra omfattning och inriktning av den elerburna undervisningen.
På rådet skulle eventuellt även kunna läggas ansvaret för informationsfrågorna.
Rådet bör vara frislående från SÖ och UKÄ. Det bör knytas till
utbildningsdepartementet. Anvisningar och rekommendationer från rådet bör
enligt kommunförbundet självfallet inte enbari förbehållas den direkt över
statsbudgeten finansierade produktionen ulan även omfatta annan produktion.
Svenska
landstingsförbundet anser all de av utredningen föreslagna organisatoriska
åtgärderna i form av centrala organ har vissa brister och kan inte anses vara
tillräckliga för en vägledning och kontroll av produktionsinsatserna.
Föreslagna centrala organ av typ centralt register och läroboksnämnden som priskonlrollorgan
torde inte kunna klara här aktuella frågor av övergripande natur. Del är enligt
landstingsförbundets mening väsentligt alt läromedelsförsörjningen i sin helhet
får en lösning, som på ett tillfredsställande sätt löser problemen beträffande
planering, organisation, kostnadsutveckling och information inom läromedelsområdet.
Några remissinstanser menar att det finns vissa
begränsningar i utredningens betänkande. Barnstugeutredningen framhåller att läromedelsulredningen
bort vidga sina förslag till all också beröra frågan om läromedelsproduktion
för förskolan och de generella åtgärder som kan behövas för denna motsvarande
dem som föreslås för grundskolans och gymnasieskolans del. Även med den snävare
avgränsning av läromedelsbegreppet som utredningen gör lill s. k. centrala
läromedel och med beaktande av att förskolan inle arbetar med kursplaner i
egentlig mening kvarstår delta principiella påpekande från barnsiugeutredningen.
Inte minst samordningen förskolagrundskolans lågstadium kommer all kräva
samordning av läromedel, där kontinuiteten mellan de båda »stadierna» iakttas
och visst sambruk av lekmaterial och läromedel av olika slag kan komma att ske.
TRU finner alt utredningen har ett traditionellt synsätt
på läromedelsfrågorna, vilket ger små möjligheter tiU rationella förslag i
takt med den internationella utvecklingen. Länsskolnämnden i Jämtlands län som
i slort sett ansluter sig till de i betänkandet framförda förslagen finner det
dock anmärkningsvärt, att utredningen i så förvånansvärt liten utsträckning
beaktat den roll länsskolnämndernas fortbildnings- och läromedelsorganisation
spelar, inte minst när det gäller den pedagogiska funktionen av läromedel. SFS
finner det beklagligt alt utredningen endast i mycket liten utsträckning
behandlat samhällsinsatser på läromedelsområdet vad gäller universitet och
högskolor.
Flera remissinstanser berör utredningens
kostnadsberäkningar, Länsskolnämnden i Malmöhus län, som anser att
utredningens förslag med vissa kompletteringar ger samhället en avsevärt
förbättrad läromedels-
3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 76
Prop.
1973:76 34
försörjning jämfört med nuläget, anser härutöver bl. a.
att de totala kostnaderna för utredningens samlade förslag är svåra alt
överblicka, KF framhåller att utredningen fört fram flera kostnadskrävande
förslag, som framför allt drabbar samhället. Del är enligt KF:s uppfattning en
brist i utredningen, att de ekonomiska konsekvensema för samhället inle
tillräckligt klargjorts. Det gäller framför allt kommunernas kostnader men
också kostnadema för den centrala administrationen. Föreningen Svenska skolproducenter
och Svenska bokförläggareföreningen anser att inga betryggande ekonomiska
beräkningar eller bedömningar har presenterats som underlag för framlagda
förslag och eventuella beslut.
Länsskolnämnden
i Kristianstads län framhåller de samband som föreligger mellan den nu aktuella
utredningen och belygsutredningen samt utredningen om skolans inre arbete.
Nämnden föreslår all läromedelsutredningens förslag inle föranleder någon
åtgärd förrän i samband med de beslut som föranleds av förslag från utredningen
om skolans inre arbete. Även Svenska kommunförbundet berör tidpunkten för genomförande
av utredningens förslag. Statens läroboksnämnd anser det helt uteslutet att
lidpunkten för den nuvarande granskningens upphörande och reformernas
ikraftträdande skall kunna bestämmas lill den 1 juli 1973. Det är emellertid
uppenbart att vissa delar av utredningsförslagen kan förverkligas fr. o. m.
denna tidpunkt, främst den föreslagna begränsningen till enbart
objektivitetsgranskning, dock med en vidgad bas för granskningen. Nämnden anser
emellertid inle alt genomförandet av utredningens förslag i dess helhet skall
behöva anstå längre än ett år efter den 1 juli 1973. En absolut förutsättning
härför är dock enligt nämnden att en organisationskommitté snarast tillskapas,
bestående av representanter för berörda parter och med uppgift att förbereda
införandet av det nya systemet.
2.3.2 Läromedelsbegreppet
Av de remissinstanser som uttalar sig om den av
utredningen valda definitionen av läromedel ansluter sig följande
remissinstanser till definitionen eller finner den användbar, nämligen UKÄ,
SÖ, länsskolnämnden i Västmanlands län, KF, ABF, VRO och skolstyrelsen i
Huddinge. Skolstyrelsen i Åtvidaberg finner det värdefullt att utredningen
sökt få fram en fastare terminologi för innebörden i begreppet läromedel.
Enligt ABF.s uppfattning har hittills, alltför stor uppmärksamhet ägnats åt
läroboken som läromedel. Läroboken är endast en del av ett stort komplex av informationsförmedlande
komponenter i undervisningen. Som exempel kan nämnas att enligt gällande
författningar bredvidläsningsböcker, sludiehandledningar, arbetsuppgifter, AV-malerial
inle är granskningspliktiga för användning i grundskolan och gymnasieskolan.
Enligt ABF är en inskränkt tolkning av begreppet läromedel inle möjlig i dagens
Prop.
1973:76 35
utvecklade pedagogik. Läromedelsulredningen inkluderar
även teknisk apparatur, som är nödvändig för undervisningen som t. ex. TV-apparater,
projektorer och bandspelare i läromedelsbegreppet. Med den ökade användningen
av AV-utrustning i undervisningen kan del finnas starka skäl att låta
läromedelsbegreppet även inkludera dessa komponenter.
Det är enligt statens läroboksnämnd svårt att entydigt och
övergripande definiera begreppet läromedel. Utredningens uppfattning är mycket
mer omfattande än granskningskungörelsens läroboksbegrepp. Del är av lätt
begripliga, praktiska skäl som utredningens förslag till olika åtgärder
företrädesvis gäller endast centrala läromedel.
Länsskolnämnderna i Västernorrlands och Jämtlands län tror
att det kan bli svårt att tolka vad som skall avses med centrala läromedel i
praktiken. Därför bör enligt länsskolnämnden i Västernorrlands län det organ,
som får till uppgift att hantera dessa frågor, bemyndigas att tid efter annan
se över vad som ryms i begreppet. Detla bör självfallet göras i nära anslutning
till det kontinuerliga läroplansarbetet. Även SÖ menar att begreppet centrala
läromedel kan komma alt i olika sammanhang medföra gränsdragningsproblem, SÖ
anser därför att det bör uppdras åt SÖ att successivt precisera tolkningen av
detta begrepp på basis av gjorda erfarenheter inom utvecklingsarbetet.
Föreningen Svenska skolproducenter och Svenska bokförläggareföreningen
förutsätter att läromedelsbegreppet i fortsättningen inte används i den
inskränkta bemärkelse som läromedelsutredningen gör. Mycket talar enligt dessa
båda remissinstanser för alt »läromedel» får vara den övergripande beteckningen
för alla de produkter och artiklar som erfordras för undervisningens
bedrivande. Sedan kan del vara nödvändigt att i ett visst sammanhang förtydhga
vilka typer av läromedel man avser. Det är då inle någon fråga om värderingar
eller kvaliteter, utan endast identifikation.
UKÄ framhåller i likhet med rektorsämbetet vid
universitetet i Lund det angelägna i att vad gäller den eftergymnasiala
utbildningen eventuella åtgärder på basis av utredningens förslag inte enbart
kommer att gälla kurslitteratur utan i tillämpliga delar, t. ex. i fråga om
produktionsstödet, också andra former av läromedel.
2.3.3 Forsknings- och utvecklingsarbete
I några remissvar återfinns vissa allmänna synpunkter på
läromedelsforskningen. Länsskolnämnden i Malmöhus län pekar på att det finns
ett stort behov av återkoppling på fältet. Utbildningsnämnden i Östergötlands
läns landsting anser att forskningsverksamheten inte får bli en fördröjande
faktor. Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser del vara en brist alt
utredningen tänker sig ett i huvudsak stadieinriktat forsknings- och
utvecklingsarbete. Läromedelsforskningen bör anknytas till
Prop.
1973:76 36
skolans vardag i ett tidigt skede, ABF framhåller
betydelsen av att de erfarenheter som folkbildningsorganisationerna under lång
lid skaffat sig utnyttjas i forskningsarbetet,
2.3.3.1 Behovsanalyser
Såväl UKÄ som SÖ anser att övergripande analyser av behov
av forsknings- och utvecklingsarbete vad gäller läromedel bör ske genom dessa
ämbetsverks försorg, SÖ önskar dessutom framhålla all det torde vara nödvändigt
att på sikt finna fasta organisatoriska former för samverkan mellan SÖ och UKÄ
i syfte all samordna inle blott behovsanalysförfarandet ulan även den totala
satsningen på forsknings- och utvecklingsarbete. Enligt Svenska
landstingsförbundet bör behovsanalyserna särskilt avse de lågfrekventa
utbildningar, som ur produktionssynpunkt är mindre attraktiva och därför dåligt
tillgodosedda med läromedel. Även andra remissinstanser, länsskolnämnderna i
Västmanlands, Blekinge, Kronobergs och Skaraborgs län, anser likaså att
behovsanalyser bör utföras av utbildningsmyndighcterna. Barnstugeutredningen
framhåller den centrala roll som det till socialstyrelsen knutna statens lekmiljöråd
bör kunna spela vad gäller behovsanalyser till grund för läromedelsforskningen
på förskoleområdet.
2.3.3.2 Angelägna områden
Läromedelsutredningen anger tre områden inom vilka
forsknings- och utvecklingsarbetet bör intensifieras: vuxenutbildningen, invandrarundervisningen
och yrkesutbildningen. Utredningen anser även att medieforskning är angelägen
för praktiskt taget hela utbildningsområdet.
Merparten av de remissinstanser som framfört synpunkter
rörande angelägna områden fÖr forsknings- och utvecklingsarbete anser all
samtliga eller något eller några av de områden utredningen angett är de mest
väsentliga. Sådana synpunkter framförs av länsskolnämnderna i Östergötlands,
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Värmlands, Älvsborgs och
Västernorrlands län, skolstyrelsen i Norrköping, Svenska landstingsförbundet
och KF m. fl. Några remissinstanser anger även andra områden. LO, länsskolnämnden
i Västernorrlands län och SACO pekar på behovet av forsknings- och
utvecklingsarbete inom specialundervisningen. Länsskolnämnden i Norrbottens
län vill uppmärksamma särskolan som ett bristområde. KF betonar vikten av att
utvecklingsarbete av läromedel initieras på väsentliga ämnesområden som
exempelvis konsumentkunskap i vidaste bemärkelse. Enligt skolstyrelsen i Malmö
bör en kartläggning av det personliga inlärningsmönstret hos eleverna
prioriteras så att rätt medium eller kombination av medier kan väljas. Skoldirektionen
i Stockholm anser att forskning som rör individualiserad undervisning bör ges
hög prioritet. Länsskolnämnden i Skaraborgs län menar att andra brislområden
är förskolans pedagogik och
Prop.
1973:76 37
läromedel samt undervisning av handikappade, Länsskolnämnden
i Västernorrlands län finner studium av läromedel och medieval inom
lärarfortbildningen angeläget,
Länsskolnämnden
i Malmöhus län framhåller all forskningsprojekt bör prioriteras med hänsyn till
del förväntade ekonomiska utbytet av resultaten. Skolstyrelsen i Malmö och skoldirektionen
i Stockholm framför liknande synpunkter.
2.3.3.3 Undervisningsteknologisk modell
SÖ betonar vikten av att en systematisk läroraedelskonslruklion
- baserad på den undervisningsteknologiska modellen får allt större
genomslagskraft. Del är enligt SÖ viktigt all i delta sammanhang val av medium
ses som en integrerad del av planeringen av den totala undervisningssituationen,
där medievalet blir en konsekvens dels av sådana pedagogiska
ställningstaganden som bestämning av innehåll och stoffets sekvensering i
relation till ämnesmålen och metodval utifrån t, ex, de allmänt övergripande
målen, dela av ekonomiska och organisatoriska ställningstaganden för
undervisningens bedrivande, SACO saml länsskolnämnden i Jämtlands län delar
utredningens uppfattning om systematisk produktion och länsskolnämnden i
Kronobergs län tillstyrker att den undervisningsteknologiska modellen ges ökad
betydelse, Länsskolnämnden i Skaraborgs län finner erfarenheterna av modellen
lovande. Utbildningsnämnden i Östergölands läns landsting delar utredningens
uppfattning beträffande vikten av målanalyser och målbeskrivningar samt beskrivningar
av organisatoriska ramar och skolornas resurser, Göteborgs aUmänna skolstyrelse
framhåller att den undervisningsleknologiska modellen lämpligen kan vara den
naturliga disposilionsplanen vid nyproduktion av läromedel. Liknande
synpunkter framförs av skolstyrelsen i Malmö som är enig med utredningen däri
att modellen med avseende på uppdelning i faserna planering, konstruktion, utprovning
och värdering bör få ökad betydelse vid framställning av läromedel. Valet av
medium måste vara sekundärt. Föreningen Svenska skolproducenter och Svenska
bokförläggareföreningen menar att den metodik som tillämpas vid systematisk
produktion har åtskilliga svaga punkter. Målanalysarbetet är t, ex, svårt alt
utföra, TRU pekar på att de pedagogiska principer som kan betecknas som undervisningsleknologiska
kommit att utgöra grunden för TRU:s försöksverksamhet. TRU har vidare vissa
invändningar mot att medievalet, som läromedelsulredningen föreslagit, skall
göras av ett organ som kan i princip välja de medier som bäst anses svara mot
de pedagogiska kraven inom ramen för vad som från ekonomisk synpunkt är godtagbart.
TRU menar att om man med detta organ avser något som skall ligga över eller vid
sidan om själva läromedelskonstruklionen finns det stor risk att man i alla
fall får ett för tidigt medieval. Ett system med beställningar av olika inslag
hos olika förelag, vare sig de tillhör samma koncern eller ej, torde inte ge de
bästa resultaten.
Prop.
1973:76 38
2.3.3.4 Läromedelsforskningens organisation
Den statliga läromedelsforskningen bör enligt
läromedelsutredningen liksom hittills bedrivas vid de pedagogiska och psykologiska
institutionerna vid lärarhögskolor och universitet. Läromedelsproducenlema bör
utnyttja möjligheterna till uppdragsforskning.
Ett flertal remissinstanser instämmer i alt
läromedelsforskningen bör organiseras som f. n, (SÖ, lärarhögskolorna i
Stockholm, Uppsala och Göteborg, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs,
Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands
och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, SACO, TCO, barnstugeutredningen.
Medborgarskolan, Göteborgs allmänna skolstyrelse, skolstyrelserna i Huddinge
och Smedjebacken m. fl,). Några remissinstanser framför kompletterande
synpunkter. Lärarhögskolan i Göteborg stöder förslaget med tillägget att den
statliga läromedelsforskningen och utvecklingen bör bedrivas vid
lärarhögskolornas och universitetens olika institutioner i samverkan, och att
resurser därför ställs till förfogande, TCO anser det viktigt alt
läromedelsforskningen bedrivs i samarbete med fältet. Skolstyrelsen i
Smedjebacken menar att läromedelsforskningen bör fastare förankras i
skolväsendet.
Några remissinstanser har delvis avvikande synpunkter, TRU
anser att läromedelsulredningens förslag i denna del bör byggas ut så att man
inte bara uppehåller sig vid läromedelsforskningen vid de pedagogiska och
psykologiska instilutionema utan också vid det samhällsstödda arbetet med läromedelsulveckling.
LO anser det angeläget att utnyttja de erfarenheter som vunnits inom
löntagarorganisationer och folkbildningsarbete och att dessa får möjligheter
alt utnyttja samhälleliga resurser för forsknings- och utvecklingsarbete i
dessa avseenden, ABF vill kraftigt understryka betydelsen av att även andra
institutioner än de som är anknutna till lärarhögskolor och universitet får
tillfälle alt bedriva läromedelsforskning i samhällets regi. Enligt ABF:s
mening skulle folkbildningsorganisationer och löntagarorganisationer var för
sig eller gemensamt mycket väl kunna vara huvudmän för sådana
forskningsprojekt.
Länsskolnämnden i Västmanlands län anser alt frågan om
inrättande av ett finansieringsinstitut, bekostat av privata och allmänägda
förelag, för tillämpad läromedelsforskning bör utredas ytterligare. VRO anser
att ett statens råd för läromedelsforskning bör vara huvudman.
SÖ, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge
och Hallands län saml TCO stöder utredningens förslag om uppdragsforskning.
Vissa risker vad gäller uppdragsforskningen påtalas. Så anser Svenska
byggnadsarbetareförbundet att om uppdragsforskning skall ske, regler måste skapas
som ger garantier för att det helt och fullt är samhällets och elevernas
intressen som forskningen gagnar och inte enbart uppdragsgivarnas. Skaraborgs
läns landsting är av samma uppfattning.
Andra former för uppdragsforskningen föreslås. Länsskolnämnden
i
Prop.
1973:76 39
Skaraborg län anser vad gäller finansieringen av
uppdragsforskningen alt utredningens förslag ställer smärre företag utanför
möjligheterna att förankra sina produkter på empirisk grund. Länsskolnämnden
anser alt man borde pröva en organisation bestående av en under SÖ och UKÄ
slående nämnd, som utväljer anmälda forskningsprojekt och placerar dessa på
vederbörande institutioner. Finansieringen kunde lämpligen ske genom en
särskild fond, till vilken läromedelsföretagen betalar årliga avgifter i
förhållande till sin produktion. Länsskolnämnden i Hallands län framhåller att
en fond eller ett finansieringsinstitut med statliga medel för tillämpad
läromedelsforskning bör prövas. Från fonden eller institutet kan
läromedelsproducenter erhålla visst anslag för bekostande av
läromedelsforskning.
2.3.4 Produktion
En rad remissinstanser uttalar sitt stöd för samhälleliga
insatser i samband med produktion av läromedel. Endast två remissinstanser MUF
och SAF är tveksamma på denna punkt. MUF vill av såväl praktiska som
principiella skäl avstyrka en utvidgning av den samhälleliga läromedelsproduktionen.
Enligt SAF har utredningen inte närmare angett hur den tänkt sig att
relationerna mellan statliga och enskilda företag skall utformas och har ej
klarlagt varför staten måste vidga sin egen produktion av läromedel.
KF och
skolstyrelsen i Huddinge anser i likhet med utredningen all ett förstatligande
av hela läromedelsproduktionen inle är möjligt. Ett antal remissinstanser talar
för ökade insatser från samhällets sida (SACO, TCO, utbildningsnämnden i
Skaraborgs läns landsting, LO, Svenska landstingsförbundet, SSU m. fl.).
Bl. a.
SACO och TCO understryker behovet av ökade samhällsinsatser inom vissa områden.
Insatser bör enligt SACO i första hand göras där brist på läromedel föreligger
och enligt TCO inom områden som utmärks av höga läromedelspriser eller brister
i olika avseenden. Skoldirektionen i Stockholm och länsskolnämnderna i
Älvsborgs och Västmanlands län är av samma uppfattning. SACO anser att formerna
för ägande av läromedelsföretag inle är av någon avgörande betydelse. LO menar
däremot att läromedelsproduktionen borde ligga helt inom samhällets egna förelag,
dvs. inom den sektor som rubriceras som statliga och kooperativa förelag. SSU
påpekar att den svenska läromedelsmarknaden domineras av ell fåtal stora
privata producenter. För att hävda den svenska skolans mål är del, enligt SSU,
av avgörande betydelse att samhället får ett grepp över utvecklingen av nya
läromedelsmedia. Detta kräver helt andra kapitalresurser i den samhälleliga
läromedelsproduktionen än som finns f. n. Föreningen Svenska skolproducenter
och Svenska bokförläggareföreningen anser att det för konsumenternas del knappast
kan vara till
Prop. 1973:76 40
nackdel om en eller flera konkurrenter, privata eller
samhällsägda, tillkommer på marknaden.
ABF och KF
pekar på att samhället är den största läromedelskonsu-menlen. Enligt ABF:s
mening måste detla med nödvändighet innebära möjligheter för samhället till
inflytande över läromedelsproduktionen. Särskilt viktigt för samhället är att
kostnader och priser kan hållas på en rimlig nivå och att innehållet i tryckta
läromedel blir i överensstämmelse med de riktlinjer som samhället dragit upp
för undervisningen inom olika ämnen.
Statens
läroboksnämnd konstaterar alt i runt tal var fjärde till granskning anmäld
lärobok har varit behäftad med sådana brister all den inle förts upp på
läroboksförteckningen. Nämnden finner delta sakförhållande starkt styrka
behovet av kvalilelshöjande åtgärder även fortsättningsvis. Tanken på all ett
avskaffande av samhällets insatser på läromedelsområdet skulle medföra alt
skolboksförlagen genomförde en noggrannare förlagsgranskning av sina produkter
än vad som nu är fallet verkar verklighetsfrämmande.
Barnstugeutredningen
understryker kraftigt behovet av att produktionen av läromedel och lekmaterial
för förskolan uppmärksammas från samhällets sida,
2.3.4.1 Samordning av samhällets
produktionsresurser
Läromedelsutredningen anser det vara nödvändigt med en effektiv
samordning av de samhällsägda produktionsresurserna på läro.medels-området.
Samtliga samhällsägda företag i vilka staten är delägare, såväl nuvarande som
tillkommande, bör samordnas organisatoriskt inom ramen för Statsföretag AB,
Detta bör enligt utredningens uppfattning även gälla den föreslagna tekniska
produktionsenheten för elektroniska läromedel,
RRV, UKÄ,
SÖ, länsskolnämnderna i Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Svenska kommunförbundet, LO, SSU, VRO, skolstyrelserna i Malmö, Umeå och
Åtvidaberg saml skoldirektionen i Stockholm anser all en närmare samordning
mellan de sainhälls-ägda produktionsresurserna bör komma till stånd, RRV och länsskolnämnden
i Värmlands län uttalar sig för alt denna samordning bör ske inom ramen för
Statsföretag AB, Flertalet remissinstanser yttrar sig alltså inte i denna
fråga.
Statsföretag AB anför skäl mol bl, a, att integrera en anslagsfinansie-rad
verksamhet med en affärsmässigt bedriven verksamhet inom Statsföretag AB,
Statsföretag AB anser att en sådan integrering inte är tilltalande,
2.3.4.2 Produktionsstöd
För alt komma tillrätta med brislen på läromedel inom
vissa områden föreslår läromedelsulredningen alt produktionsstöd skall utgå.
Detta slöd
Prop. 1973:76 41
bör ges i produktionsledet och ulbildningsmyndighelerna
bör svara för övergripande behovsanalyser och disponera medel för produklionsslöd.
Valet av producent bör anpassas till typen av projekt, Ulbildningsmyndighelerna
bör söka sluta avtal med lämpliga producenter.
Följande remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar
mot de föreslagna riktlinjerna för produktionsslödet: TRU, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
MUF, SECO, utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting, Göteborgs
allmänna skolstyrelse, skolstyrelserna i Huddinge, Malmö, Reftele och Umeå
samt Smalfilm Distributörernas förening. Ett stort antal remissinstanser, bl,
a, RRV, SÖ, lärarhögskolorna i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Umeå, länsskolnämnderna
i Hallands, Ålvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län.
Statsföretag AB, SACO, TCO, KF, Föreningen Svenska skolproducenter. Svenska
bokförläggareföreningen, SSU, utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landsting.
Svenska förbundet för specialpedagogik och Sveriges författarförbund instämmer
i behovet av produktionsstöd.
Stor vikt bör enligt RRV läggas vid att villkoret att
produktion inte kan komma till stånd genom andra åtgärder innan direkt
ekonomiskt stöd lämnas, RRV påpekar att utredningen inte har belyst vilka
effekter i olika led som ett produktionsbidrag skulle medföra. Enligt länsskolnämnden
i Gävleborgs län bör produklionsslöd utgå även lill högpris-läromedel, vilka
bedöms vara så angelägna för undervisningen att de rimligen bör ingå i skolans
grundutrustning av läromedel. Svenska landstingsförbundet tar inte ställning
till på vilket sätt produktionsbefrämjan-de insatser bör göras inom
bristområden men finner del naturligt att de redan samhällsägda
läromedelsföretagen får göra erforderliga insatser för att
läromedelsförsörjningen skall svara mot läroplanernas intentioner,
SÖ, länsskolnämnderna i Hallands och Skaraborgs län samt
Sveriges Radio påpekar särskilt att stödet bör ges i produktionsledet. Några
remissinstanser anser partiell tjänslebefrielse vara en lämplig stödform. Så
instämmer t. ex. UKÄ i likhet med del stora flertalet universitets-och
högskolemyndigheter starkt i utredningens krav på ökade insatser frän
samhällets sida för att avhjälpa de brister som föreligger och anser att
partiell tjänslebefrielse är en lämplig stödform. Den innebär ofta lägre
kostnader för de studerande. UKÄ vill också peka på att läro-medelsframslällningen
också bör kunna ses som en del av undervisningen. Utbyte av undervisningsinsalser
mot andra pedagogiska insatser bör alltså kunna ske inom tjänstgöringsskyldighetens
ram. SFS anser den enklaste och effektivaste stödåtgärden vara att bevilja
lärare tjänstebefrielse eller nedsatt undervisningsskyldighet för produktion
av läromedel.
Tre remissinstanser anger alternativa vägar för produklionsslöd,
Länsskolnämnden i Jönköpings län förordar ett flexibelt system för produklionsslöd
som möjliggör anpassning av stödformen lill projektets art och omfattning, RRV
menar all ett alternativ till produktionsbidrag vore alt
Prop.
1973:76 42
myndigheten, t. ex. SÖ, efter prototyputveckling och genom
anbudsförfarande lät ett producentföretag la hand om produktion och marknadsföring.
Eventuell subventionering kunde ske genom lägre krav på täckning av
prototypkostnaden. Länsskolnämnden i Östergötlands län är också inne på att
anbudsförfarande skulle kunna vara en framkomlig väg. Myndigheterna borde,
enligt nämnden, kunna införa ett anbudsförfarande där man i anbudet avser att
en produktion skall ske av dels ett s, k, ordinarie läromedel, dels ett
parallellt läromedel avpassat för lågpresterande samt eventuellt också för invandrarundervisning
och att man i hela anbundet inkluderar samtliga produktioner. Av myndigheten
måste då givetvis ställas vissa krav på läromedlen.
Enligt Sveriges Radio bör producent som erhåller
produktionsbidrag själv svara för 10 % av den beräknade produktionskostnaden.
Några remissinstanser, bl. a. SÖ, länsskolnämnderna i
Västmanlands och Jämtlands län. Svenska kommunförbundet, skolstyrelsen i Reftele
och skoldirektionen i Stockholm, påpekar behovet av övergripande behovsanalyser.
Sådana analyser bör enligt SÖ ligga till grund för en bedömning och
prioritering av brislområdesprojekt som kan komma i fråga för produklionsslöd.
Skolstyrelsen i Reftele poängterar myndigheternas möjlighet alt omdisponera
medel så att produktionsstödet snabbt kan ge resultat inom de områden där
bristen på läromedel är särskilt markant. Skoldirektionen i Stockholm menar att
behovsanalyserna även kan ha en vidare användning. Länsskolnämnden i Jämtlands
län för i detta sammanhang fram ett förslag som liknar nyss återgivet förslag
från länsskolnämnden i Östergötlands län. Nämnden anser således att analyser
bör utföras och åtgärder vidtas för att få fram mångsidigt användbara
läromedel som helt eller delvis kan utnyttjas av flera elevgrupper eller
ämnen. Ell läromedel kan t, ex, användas på ett högre stadium än normalt eller
för slöd- eller sp)ecialundervisning. Inom främst gymnasieskolan bör man kunna
utnyttja samma läromedel inom olika linjer och kurser. Ett utökat
produktionsstöd får alltså inte, enligt nämnden, främja en differentierad
produktion.
Enligt Svenska kommunförbundet bör en viktig uppgift för
det av förbundet föreslagna utvecklings- och planeringsrådel vara all
prioritera resurser för läromedelsutvecklingen inom brislområden. Del allmänna
måste bekosta utvecklingsarbetet och svara för produklionsslöd. Riksförbundet
Hem och Skola anser alt detta förslag från Svenska kommunförbundet vore värt att
närmare undersöka.
Enligt läromedelsutredningen bör utbildningsmyndigheterna
välja producent i de fall produktionsstöd utgår. De remissinstanser som
ullalar sig i denna fråga är av olika mening, RRV noterar alt utredningen inte
i detta sammanhang berört Kungl, Maj:ts beslut den 27 juni 1969 om SÖ:s m, fl,
skyldighet att anlita Svenska utbildningsförlaget Liber AB, ABF anser alt långtidskonlrakt
i första hand bör tillfalla kooperativa och
Prop.
1973:76 43
samhällsägda företag. KF menar att produktionsslödet bör
koncentreras lill ett fåtal företag och Statsföretag AB att myndigheterna bör
få anvisning alt sluta ramavtal med någon enstaka producent. SÖ, länsskolnämnden
i Gävleborgs län. Riksförbundet Hem och Skola och utbildningsnämnden i
Skaraborgs läns landsting menar att såväl samhällsägda som privata företag bör
kunna komma i fråga. TCO förutsätter alt produklionsslöd inte kommer att
förbehållas ett fåtal producenter. Enligt SAF måste huvudregeln vara att SÖ och
UKÄ alltid skall söka den lämpligaste producenten bland jämställda
konkurrenter.
Statsföretag AB, KF, ABF och Medborgarskolan ullalar sig
för alt avtalen bör vara fleråriga.
Sveriges
Radio erinrar om följande passus i avtal mellan Sveriges Radio och SÖ: »SÖ
skall dock lill Sveriges Radio enligt närmare överenskommelse för varje läsår
betala kostnader för sådana radio- och TV-kurser samt för produktionskostnader
för sådana av Sveriges Radio framställda icke elerburna film- och bandkurser,
som tillkommit på SÖ:s uttryckliga begäran och för vilka riksdagen anvisat
medel under åttonde huvudtiteln.»
2.3.4.3 Kostnader för tryckta läromedel
Utredningen för fram följande förslag i syfte att minska
kostnaderna för tryckta läromedel. Förhandlingar bör snarast tas upp mellan
berörda parter rörande författarersättning, I första hand förordas att denna utformas
som engångsersättning för utfört arbete. Förslag rörande läroböckernas
tekniska utförande förs fram i syfte att minska kostnaderna. Vidare föreslås
vad gäller marknadsföringen att kommunerna betalar för visst antal
påseendeexemplar som levereras till ett ställe i kommunen. Utredningen anser
slutligen under detta avsnitt att om kommunerna hade tillgång till
grundmaterial med hänvisningar till befintligt material så skulle kostnaderna
kunna sänkas.
Några
remissinstanser instämmer i slort med utredningens förslag. Lärarhögskolan i
Stockholm vill understryka utredningens förslag om kostnadssänkande åtgärder, Länsskolnämnden
i Uppsala län understryker starkt förslag för att häva nuvarande utveckling av
ständigt ökade kostnader för tryckta läromedel. KF anser det viktigt att de av
utredningen framlagda förslagen till minskning av produktionskostnaderna för
läroböcker ytterligare undersöks och prövas. Del är enligt KF väsentligt att
kostnaderna för tryckta läromedel minskas och att de i utredningen diskuterade
åtgärderna beträffande författarersättningar, rationalisering och tekniskt
utförande, förbättrad marknadsföring etc. resulterar i konkreta förslag.
Utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landsting tillstyrker utredningens
förslag, men framhåller vikten av att de anvisade åtgärderna inte kommer att
medföra allvarliga pedagogiska nackdelar. Skolstyrelsen i Malmö anser att
utredningens förslag angående kostnaderna för tryckta
Prop.
1973:76 44
läromedel verksamt bör kunna bidra till ett ur inköparnas
synpunkt rimligare kostnadsläge. Länsskolnämnden i Älvsborgs län och skolstyrelsen
i Norrköping stöder utredningens förslag.
Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fräga har
emellertid synpunkter på en eller flera av de kostnadssänkande komponenter som
utredningens förslag rör.
Följande
remissinstanser delar utredningens uppfattning om alt nuvarande syslem för författarersättningar
bör ersättas med engångsersättning: RRV, lärarhögskolan i Umeå, länsskolnämnden
i Gävleborgs län, utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting saml
skolstyrelserna i Reftele och Umeå. Enligt RRV bör engångsersättning i första
hand komma i fråga i sådana situationer där staien eller samhälleligt företag
är kontraklparl eller där staten stöder produktionen genom avtal, pro-duklionsbidrag
e. d. eller genom s. k. tjänslebefrielse för författare och andra som medverkar
vid tillkomsten av läromedel. Länsskolnämnden i Västerbottens län anser en
förändrad författarersättning där försäljningssiffran och layouten spelar en
underordnad roll vara absolut nödvändig. SÖ, lärarhögskolan i Göteborg, länsskolnämnderna
i Jönköpings och Örebro län anser att förhandlingar bör tas upp mellan berörda
parter. Länsskolnämnden i Hallands län delar utredningens uppfattning angående royaltysystemets
icke önskvärda effekter och anser en kombination av engångsersättning och royalty
önskvärd. Länsskolnämnden i Jötiköpings län förordar ett system för ersättning
för utfört arbete där en fast grundersättning kombineras med ett mindre tillägg
för varje försålt exemplar. Föreningen Svenska skolproducenter och Svenska
bokförläggareföreningen menar att det redan nu kan konstateras att man
sannolikt aldrig kan komma med en fixerad princip för ersättning. Varje arbete
kräver individuell behandling och därmed också ersättning för viss prestation.
Smalfilm Distributörernas förening betraktar det föreslagna ersättningssystemet
som mindre lämpligt. Sveriges författarförbund reagerar bestämt mot förslag om
engångsersättning. I de fall då engångsersättning ter sig praktiskt måste
ersättningen gälla en överenskommen begränsad upplaga. Författarförbundet
instämmer dock i att förhandlingar snarast bör las upp med berörda parter.
Enligt SACO är det varken möjligt eller önskvärt med generella åtgärder på
delta område. Avtal måste träffas från fall till fall.
RRV, länsskolnämnden i Hallands län, MUF,
utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting, Göteborgs allmänna
skolstyrelse samt skolstyrelserna i Uppsala och Umeå är positivt inställda
till de av utredningen framlagda förslagen angående de tryckta läromedlens
tekniska utförande. Utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting är
positiv under förutsättning all åtgärderna inte medför pedagogiska nackdelar.
Enligt länsskolnämnden i Västerbottens län har utredningen
inte visat alt de av utredningen föreslagna åtgärderna har några ekonomiska och
Prop.
1973:76 45
ännu mindre pedagogiska fördelar, SACO ifrågasätter om
behovet av illustrationer i skolböckerna minskal med den ökande tillgången till
AV-apparatur och AV-material, Utredningen har på denna punkt inle lillräckligt
klart underbyggt sitt förslag, varför det inle bör föranleda någon ändring i nu
rådande förhållanden. Föreningen Svenska skolproducenter och Svenska bokförläggareföreinngen
anser att utredningens förslag om tekniskt utförande rör sig om i det närmaste
marginella kostnader.
Länsskolnämnden i Blekinge län, Göteborgs allmänna
skolstyrelse och skolstyrelsen i Umeå berör faktorer som fördyrar läromedlen.
Den korta nytljandetiden är enligt länsskolnämnden i Blekinge län inle
ekonomiskt försvarbar. Nyutgivningeri av böcker kan knappast motiveras av nya
forskningsrön i fråga om fakta eller ny metodik. Vissa grundböcker för
baskunskaper skulle kunna användas under betydligt längre tid. Göteborgs
allmänna skolstyrelse anför liknande synpunkter.
Det är viktigt att man när man trycker ny upplaga av en
tidigare utkommen lärobok väljer att om möjligt göra ändringar på ett sådant sätl
att böcker tillhörande den nya upplagan kan användas parallellt med böcker
tillhörande den äldre. Detta är nödvändigt om en bok skall användas som
lånebok. Förlagen ger allt oftare ul lärobokspaket eller sludiesatser som
innehåller flera komponenter. Behöver så t, ex, en arbetsbok eller en lärobok i
delta paket ändras kan del medföra alt man måste göra följdändringar i de
övriga komponenterna ulan all man för den skull gör några pedagogiska vinster.
Det är därför ell önskemål att de olika komponenterna i en studiesals utformas
så alt de inle i onödigt stor utsträckning blir låsta vid varandra.
Skolstyrelsen i Umeå pekar på att författarna vidtagit
åtgärder för att hindra att böcker kan användas av mer än en elev genom alt
utforma boken så att eleven skall anteckna svar på uppgift eller fråga i boken.
Flera remissinstanser berör möjligheter all göra de
tryckta läromedlen billigare. Flertalet av dessa berör de pedagogiska
effekterna av att eleverna i många fall inte får läromedel som gåva eller
möjligheten att ge sådana läromedel som eleverna bör få som gåva ett enklare
utförande för att minska kommunernas kostnader. Dessa frågor berörs av lärarhögskolan
i Umeå, länsskolnämnderna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och
Norrbottens län, utbildningsnämnderna i Östergötlands och Västernorrlands läns
landsting sarnt av Göteborgs aUmänna skolstyrelse. Länsskolnämnden i Älvsborgs
län anser att ett läromedelssystem borde kunna byggas upp kring en grundbok som
innehåller dels målprecisering för avsnittet, dels kunskapsstoff motsvarande
betygsstegen 2, dvs. det stoff som de flesta eleverna bör inhämta, dels korta
anvisningar om överkursuppgifter av olika slag och för ohka nivåer. Samhället
bör enhgt nämnden se till att sådana grundböcker kommer ut åtminstone på något
förlag och att priset hålls lågt så att kommunerna har råd att ge varje elev
ett exemplar. Detta är enligt nämnden kanske
Prop. 1973:76 46
den
angelägnaste samhällsinsatsen på läromedelsområdet. Länsskolnämnden i
Värmlands län för fram ett likartat förslag om vad en grundbok bör innehålla.
Länsskolnämnden i Hallands
län för i delta sammanhang fram synpunkter angående samtidig framtagning av
läromedel för olika områden liknande dem som länsskolnämnderna i Jämtlands och
Östergötlands län fört fram i samband med frågor rörande produktionsstöd.
Några remissinstanser
berör frågan om parallella skolböcker. Länsskolnämnden i Uppsala län
framhåller att för de egentliga läroböckerna fördyras produktionen av alt en
mängd parallella boktitlar produceras, måhända utan alt verkligt behov
föreligger. Betryggande valmöjligheter bör emellertid finnas. Länsskolnämnden i
Hallands län anser att en viss begränsning av parallellutgåvor borde kunna
åstadkommas genom överenskommelser (ett clearingsyslem) mellan
läromedelsproducenterna. Föreningen Svenska skolproducenter och Svenska
bokförläggareföreningen menar att utvecklingen under de senaste fem åren har
gått i riktning mot färre antal konkurrerande titlar. Den allvarliga risken är
enligt dessa remissinstanser kanske den att det inte är de bästa läromedlen som
blir kvar på marknaden utan de billigaste.
De remissinstanser som har
synpunkter på utredningens förslag om att kommunerna skall betala för ett visst
antal påseendeexemplar av tryckta läromedel är övervägande negativa. Föreningen
Svenska skolproducenter och Svenska bokförläggareföreningen anser emellertid
att ett genomförande av detla förslag möjligen skulle leda till högre intresse
och ut-nyltjandegrad per exemplar. Skolstyrelsen i Uppsala tillstyrker
förslaget. Lärarhögskolan i Stockholm samt länsskolnämnderna i Malmöhus, Hallands,
Örebro och Västerbottens län är av olika skäl tveksamma till förslaget.
2.3.5
Läromedelsval
Utredningen
avvisar tanken på centrala »förval». Centrala organ bör emellertid
tillhandahålla information och beslutsunderlag för lokala val. För
primärkommunala utbildningar bör enligt utredningen läromedel väljas av
skolstyrelsen och för landstingskommunala utbildningar av styrelserna för dessa
skolor. Även för statliga gymnasiala utbildningar bör valen göras av styrelsen
för resp. skola.
Nästan samtliga
remissinstanser ullalar sig i frågan om vem som bör välja läromedlen. Med ett
fåtal undantag instämmer remissinstanserna i utredningens förslag, SÖ
konstaterar att utredningens förslag innebär förändringar beträffande val av
läromedel endast i avseende på formerna för den kommunala handläggningen av
dylika ärenden före skolstyrelsens beslut.
RRV
ansluter sig till utredningens förslag men för fram vissa principiella
synpunkter.
Prop.
1973:76 47
Den mest väsentliga frågan synes emellertid vara huruvida
man genom ett i princip helt fritt val av läromedel skall behålla det
viktigaste incitamentet till en överdimensionerad produktion.
Läromedelsutredningen har här tagit avstånd från två slags åtgärder som eljest
kunde länkas erbjuda en lösning. Sålunda vill utredningen inte acceptera ett
centralt s. k. förval av läromedel. Inte heller vill utredningen behålla det
godkännandemoment som hittills funnits genom läroboksnämndens verksamhet.
Utredningens förslag innebär således alt nuvarande frihet bibehålles eller t,
o, m, ökas när det gäller val av läromedel. En sådan inställning rimmar i och
för sig med en positiv strävan all decentralisera beslutsprocesserna. Mycket
synes emellertid tala för all läromedelsområdet innehåller så specifika
problem att kraftigare samhäUsåtgärder åtminstone övergångsvis skulle kunna
motiveras. Härtill kommer behovet av med den tradition i fråga om ett i hög
grad enhetligt skolväsen som i vårt land byggts upp genom de senaste
årtiondenas reformer behålla vissa strategiska moment på central nivå när man
i ökande grad decentraliserar det administrativa och pedagogiska genomförandel.
Ett sådant moment är fastställandet av skolväsendets läroplaner. Ett annat är
utvärderingen. En klar anknytning finns i båda fallen lill läromedelsförsörjningen.
Det kan sålunda finnas skäl som talar för en ökad central medverkan i valet av
läromedel, t, ex, genom centralt utfärdade rekommendationer om vilka läromedel
som är lämpade för olika kurser. Självfallet måste därvid lärare och andra
intressenter på olika nivåer ges möjlighet alt medverka i den procedur som
leder fram lill en sådan central rekommendation. Formellt kan därvid läraren
förlora en del av sin pedagogiska frihet. Delta torde dock väl uppvägas av de
fördelar som han får genom ett bättre underlag för planering, genomförande och
uppföljning av undervisningen, RRV anser att de nu berörda frågorna bör tas upp
ur mera övergripande aspekter under den fortsatta beredningen av
läromedelsutredningens betänkande.
Ett fåtal remissinstanser har synpunkter som avviker från
utredningens förslag, ABF anser att skäl föreligger för att pröva utredningens
förslag om kommunalt huvudmannaskap vid läromedelsval, ABF vill emellertid
starkt understryka att det bör vara en tidsbunden prövning som kan ligga lill
grund för ett mera definitivt ställningstagande, Länsskolnämnden i Jämtlands
län anser utredningens uppfattning att kommunerna redan i dag skulle ha goda
förutsättningar för att bära hela ansvaret för läromedelsvalet knappast vara
realistisk. Det måste, enligt nämnden, anses nödvändigt att det centrala organ
för att tillhandahålla underlag för val av läromedel som utredningen föreslär
tillskapas och får träda i funktion innan ansvaret för valet lämnas till
huvudmannen. Svenska fabriksarbetareförbundet anser att flera skäl talar för
att någon form av förval måste ske. Därefter bör de lokala skolstyrelserna, med
utgångspunkt från de anvisningar som anges från centralt håll, på ell
lättillgängligt sätt kunna ha tillgång till information om resp,
läromedelspaket och därefter kunna göra det slutgiltiga valet, SFEF avvisar
tanken på att skolstyrelserna beslutar om val av läromedel, I stället bör
största möjliga inflytande ges lärare och elever när del gäller undervisningens
konkreta
Prop.
1973:76 48
uppläggning inom läroplanernas ramar. VRO anser all
centralt förval skall tillämpas för basläromedlen (t. ex. engelsk textbok).
Övriga läromedel bör enligt VRO väljas lokalt. Skolstyrelsen i Umeå anser att
nuvarande bestämmelser när det gäller val av läromedel inte bör ändras.
Några
remissinstanser, länsskolnämnden i Jämtlands län, SAF, SACO, skolstyrelserna i
Huddinge och Norrköping samt Stockholms skoldirektion, anser att
skolstyrelserna bör ha möjlighet att delegera frågor om läromedelsval. Andra
remissinstanser, lärarhögskolan i Umeå, länsskolnämnderna i Jönköpings och
Skaraborgs län samt skolstyrelsen i Sorsele, anför däremot synpunkter mot att
möjlighet till delegering ges.
Skolstyrelsen
i Malmö anser all en systematiserad information om förekommande läromedel är en
förutsättning för ett ökat kommunalt ansvarslagande rörande val av läromedel,
så att ett tillräckligt beslutsunderlag finns. TCO och skolstyrelsen i Reftele
anför liknande synpunkter.
Länsskolnämnden
i Malmöhus län anser att centrala och/eller regionala myndigheter bör
tillhandahålla rutiner för läromedelsval jämte personella resurser i form av
läromedelsexpertis för att ge kommunerna bästa möjliga beslutsunderlag. Detta
är, enligt nämnden, särskilt viktigt vid inredning och utrustning av nya
skolor. Även länsskolnämnden i Västerbottens län anser att det kommer att
föreligga behov av ökad service från SÖ och länsskolnämnderna. Nämnden påpekar
även i likhet med länsskolnämnden i Västmanlands län viklen av att skolledare,
lärare och elever ges inflytande på läromedelsvalet.
Utredningen
lägger fram vissa förslag som rör val av kurslitteratur för eftergymnasial
utbildning. UKÄ framhåller med anledning av dessa förslag att det inte
föreligger några principiella skillnader mellan olika slag av eftergymnasial
utbildning i fråga om former för fastställande av kurslitteratur. Samma
förhållande som vid de filosofiska och juridiska fakulteterna, dvs. att
utbildningsnämnderna fastställer kurslitteraturen, bör råda vid övriga
fakulteter. UKÄ påpekar vidare att ändringar redan genomförts i detta syfte i
kungörelserna om utbildning vid samtliga övriga fakulteter utom de tekniska.
2.3.6 Information
Enligt utredningen bör den information som skall tjäna som
underlag för kommunernas val av läromedel omfatta läromedel för alla skolformer
och ämnen och bör avse alla slags läromedel. Utredningen konstaterar att
huvudmannen behöver dels kvalitativa, dels tekniska data om läromedlen.
Uppgifter om läromedlens objektivitet, metodriktighet, ämnesriktighet och
pedagogiska funktion är kvalitativa data som huvudmannen behöver. Hit hör även
prövningsresultat av olika slag. Konsumenten eller köparen bör även ha
möjlighet alt göra en bedömning av
Prop. 1973:76 49
relationen
mellan effekt och pris. Läromedelsutredningen föreslår vad gäller
informationens organisation att ett centralt läromedelsregister, baserat på
modern datateknik, inrättas. Utredningen förordar att förutsättningama att
bilda ett fristående företag för läromedelsinformation - gemensamt ägt av
staten, kommunerna och läromedelsproducenterna snarast bör undersökas. De
ytterligare utredningar som behövs bör enligt utredningens mening göras av SÖ i
samarbete med bl. a. statskontoret, kommunförbunden och Föreningen Svenska skolproducenter.
Majoriteten
av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens
förslag om alt ett centralt läromedelsregisler bör inrättas. SÖ och länsskolnämnderna
i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Västerbottens län m. fl. anser att
lättillgänglig information om läromedlen är en förutsättning för lokala beslut
om läromedelsval. SÖ har beräknat att en vidareutveckling av nu pågående arbete
med ett läromedelsregister inom SÖ fram till igångsättande av ett centralt
register skulle komma alt kosta 1,52,0 milj. kr.
Länsskolnämnden
i Kronobergs län tillstyrker förslaget om ett centralt läromedelsregister under
fömtsättning att detla ges en ersättande och inte en kompletterande funktion.
Man bör, enligt nämnden, eftersträva alt kanalisera redan förekommande
information och inte främst utvidga informationen. ABF har inget alt erinra mot
uppbyggnaden av ett centralt läromedelsregister på det sätt utredningen
föreslår. Ett sådant register är, enligt ABF, snarare en förutsättning för att
de förtroendevalda ledamöterna i skolstyrelserna skall kunna få tillräckligt
underlag för sina beslut. ABF är av den anledningen mycket tveksamt till att
låta förvalet av läromedel försvinna innan läromedelsregistret helt har byggts ul.
Statens läroboksnämnd ser med oro på den förmodligen inte obetydliga lidrymd
som kommer alt förflyta innan läromedelsregistret är uppbyggt och fungerar
effektivt. Under den registerlösa perioden nödgas kommunerna m. fl, stå utan
central, vägledande information om ett läromedelsutbud, som fortsätter välla
fram. Skolstyrelsen i Malmö anser det angeläget alt få fram någon form av
godtagbart provisorium i avvaktan på det centrala läromedelsregistret, som
skulle kunna tillförsäkra skolstyrelserna ett bättre underlag för
läromedelsval än de har f. n, Göteborgs allmänna skolstyrelse menar att man med
relativt enkla medel kan komma en bra bit på väg mot en förbättrad registrering
av läromedel i väntan på den av utredningen föreslagna undersökningen om hur
ett centralt register skall byggas upp. Skolstyrelsen anser det önskvärt all
läromedelsproducenterna kommer överens om en gemensam katalog-utgivning. På
lärobokssidan borde ett sådant samarbete vara lätt att förverkliga.
Lärobokskatalogerna innehåller redan i dag flera av de basdata som utredningen
rekommenderar skall ingå i ett centralt register. Dessutom bör förlagen
samordna sina artikelnummer samt se till att dessa anges i katalogen.
Skolstyrelsen i Reftele poängterar vikten av att ett
4
Riksdagen 1973, 1 saml. Nr 76
Prop.
1973:76 50
läromedelsregisler organiseras och ställer ifråga om inle
registret bör byggas ut i snabbare takt än utredningen föreslår, Länsskolnämnden
i Östergötlands län framhåller att det föreslagna registret bör upprättas så
snart som möjligt men menar att detta register inte tillnärmelsevis torde kunna
fylla det behov av information som finns, Länsskolnämnden anför som skäl härför
följande,
1,
Eftersom
läromedelsproducenterna skall vara delägare i informationsregistret kan man
befara ett visst undanhållande eller i varje fall döljande av ur producenternas
synpunkt ofördelaktiga fakta om läromedlet,
2,
Registret
kommer genom sin stora omfattning och trots databehandling förmodligen alt bli
tungrott, bl. a, på grund av alt inmatningen av dala tidvis kan bli mycket stor
med risk för eftersläpning, i varje fall innan läromedelskonsumenlerna kan få
del av den nya informationen.
3,
Konsumenternas
faktiska möjligheter och vilja all ur ett centralt register hämta den
information, som vid ett givet tillfälle är relevant för dem, betvivlas, I
synnerhet inom mindre och medelstora kommuner saknas ofta de funktionärer, som
har de största möjligheterna att objektivt sammanställa information om
läromedel. Man kan befara att ett centralt register inte kommer att användas då
detta skulle kräva vissa extra besvär och därmed förenade kostnader,
4,
De föreslagna läromedelskommiltéerna
i kommunerna kommer med viss rätt all kräva en relativt väl tillrättalagd
information som underlag för sina beslut i urvalsfrågor och del förefaller ej
rimligt att en sådan kommitté belastas med ell så pass omfattande arbete som
att ur ett centralt register inhämta speciell information inför varje beslut
och dessutom ur den slora mängd dala som då kan erhållas försöka få fram vad
som är användbart.
Svenska förbundet för specialpedagogik framför synpunkten
att inom vissa handikappområden måste internationellt samarbete av förhållandevis
stor omfattning äga rum. Med tanke på detta är det nödvändigt all undersöka hur
ett centralt register kan samverka med liknande utländska register.
Man kan,
enligt RRV, fråga sig om målsättningen bör vara att skapa ell mer generellt
register eller att finna formel för någon form av varudeklaration efler
hänvändelse eller genom stickprov. I det förstnämnda fallet borde det enligt RRV:s
mening diskuteras att ge registret en styrande effekt vid val av läromedel. I
det sistnämnda fallet får undersökas om inte redan befintliga samhällsorgan är
tillräckliga. Mot utredningens organ talar även kostnadsskäl. RRV är inte
berett ta ställning till förslaget om centralt register.
Ett fåtal remissinstanser är negativt inställda till del
föreslagna centrala läromedelsregistret. Länsskolnämnden i Gävleborgs län
ifrågasätter behovet av en verksamhet av så omfattande art som förslaget
innebär. Det borde räcka med en gemensamt producerad kalalog, där väsentliga
dala om läromedel finns samlade. Skolstyrelsen i Umeå är tveksam gentemot
Prop. 1973:76 51
förslaget och utbildningsnämnden i Östergötlands läns
landsting avstyrker förslaget.
Enligt UKÄ gör en rad faktorer inom högskolesektorn det
tveksamt om en central läromedelsregislrering av del slag utredningen skisserat
kommer att medföra en i förhållande lill insatta resurser påtaglig förbättring
av läromedelssitualionen.
Flertalet remissinstanser uttalar sig inle om den av
utredningen föreslagna organisationen av registret. Länsskolnämnderna i
Jönköpings och Blekinge län m. fl. uttalar sig emellertid positivt om den
föreslagna organisationsmodellen.
Några få remissinstanser är negativa eller för fram
förslag om alternativa organisationsmodeller. Svenska koinmunförbundei finner
inte förslaget om en ny företagsbildning för information välbetänkt. Som skäl
härför anför förbundet.
Man kan förvänta att läromedelsproducenterna även efter
tillkomsten av ett eventuellt särskilt informationsföretag skulle komma alt
fortsätta med egen marknadsföring och information i samma utsträckning som
tidigare. Genom alt det föreslagna nya informationsföretaget skulle vara
självfinansierande genom registreringsavgifler och abonnemang, kunde
läromedelskostnaderna komma att ytterligare stiga ulan tillfredsställande
sannolikhet för all denna effekt kompenserades av förbättrade förutsättningar
för liiromedelsurval. Risker finns också att en del kommuner icke anser sig ha
ekonomiska möjligheter att »köpa» information, I sådant fall blir de föreslagna
åtgärderna betydelselösa, I princip bör läromedelsinformationen vara
kostnadsfri.
Genom den i annat sammanhang föreslagna
läromedelsorganisationen på komm.unal nivå, med bl. a, en kommunal läromedelscentral
som samordnande organ, blir det icke mer än högst 270 kunder till läromedelsregislret.
Utredningen har vidare föreslagit en begränsning av registret lill centrala
läromedel. Visserligen är utbudet av nya läromedel omfattande men sett för
varje stadium och ämne är utbudet begränsat lill något 10-tal produkter. All
under dessa förhållanden tillgripa dalateknik torde knappast vara rationellt.
Användning av datorer kan möjligen komma ifråga vid en fullständig
registrering av samtliga läromedel. Väsentliga förbättringar bör emellertid
kunna nås inom ell manuellt syslem.
Förbundet avvisar alltså tanken om en särskild
förelagsbildning för läromedelsinformation och förordar att informationen hålls
kostnadsfri.
Enligt SAF, länsskolnämnden i Blekinge län och
utbildningsnämnden i Västernorrlands läns landsting bör registret
organisatoriskt knytas till SÖ, Medborgarskolan finner alt de av utredningen
angivna alternativa lösningarna med en anknytning till någol lämpligt
befintligt organ SÖ, Svenska kommunförbundet eller Bibliotekstjänst
verkar mera lätladministrerade.
Statskontoret, RRV, SÖ och Svenska landstingsförbundet är
inte beredda alt nu ta ställning till den organisatoriska formen för del
centrala läromedelsregistret. RRV anser att uppdragsverksamhet i myndighelsregi
Prop. 1973:76 52
bör
övervägas före bolagsform. Den organisatoriska formen behöver enligt Svenska
landstingsförbundet ytterligare utredas. Under liden bör förbättrade insatser
prövas i redan befintliga organ.
Några
remissinstanser har synpunkter på vad det centrala läromedelsregistret bör
omfatta. Enligt SÖ bör man sträva efter, att som mål i en första etapp
registrera alla informationsbärande läromedel, alltså även AV-medier och annan
supplerande materiel, som inle direkt kan anses vara centrala läromedel enligt
läromedelsutredningens definition. Utbildningsnämnden i Skaraborgs läns
landsting understryker att ett centralt register med information om läromedel
för gymnasieskolans vårdlinje också bör omfatta läromedel för grund- och
vidareutbildning av sjuksköterskor, eftersom i många fall samma läromedel
används inom dessa utbildningar. Barnstugeutredningen framhåller att, om en utrednmg
om ett gemensamt ägt förelag för information om läromedel kommer till stånd
genom uppdrag till SÖ, statens lekmiljöråd bör vara företrätt i denna.
Information om förskolans läromedel är en väsentlig del av verksamheten inom
detta organ. Även TCO anser att det är angeläget att förskolans läromedel
beaktas i detta sammanhang. Sveriges författarförbund framhåller att ett
centralt läromedelsregister bör uppta såväl utgivna böcker som böcker under
arbete. Det vore, enligt förbundet, olyckligt om författare på grund av
bristfällig information och ovetande om varandra skrev samma bok, vilket
oavsiktligt kan leda lill onödig dubbelproduktion. Utredningen anser att
rubriken »användbarhet i undervisningen» bör återfinnas i varufakta för AV-apparatur,
VDN anser inte att denna uppgift bör finnas i varufakta för produkter avsedda
för hembruk, VDN föreslår att någon institution bearbetar VDN:s material, så
att det enkelt kan tillämpas av skolorna. Riktvärden för skolbruk bör
åtminstone utarbetas.
SÖ
samt några länsskolnämnder anser att läromedelsutredningen vid sina
överväganden om lämpliga informationsvägar inte beaktat den information som
ges åt skolans lärare och därvid i första hand lill huvudlärarna genom
insatser från länsskolnämndernas fortbildningsavdelnlngar i samverkan med
länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel. SÖ understryker att även den
verksamhet :>om dessa instanser bedriver beträffande information om
läromedel har stor betydelse. Länsskolnämnden i Jämtlands län hemställer alt
man vid de fortsatta övervägandena om bl. a. praktisk prövning, fömtsättningar
för ett fristående företag för läromedelsinformation, informationskällor och
informationens organisation tar hänsyn till befintliga regionala, statliga resurser.
Länsskolnämndsutredningen framhåller att läromedelsutredningens beskrivning av
informationsvägarna inom läromedelsområdet visar, att informationen i stort sett
sker på samma sätt och uppvisar samma brister som påtalades i 1957 års skolberednings
hjälpmedelsbetänkande och konstaterar att de av skolberedningen initierade
åtgärderna bl. a. inrättandet av riks- och
Prop.
1973:76 53
länscentraler för pedagogiska hjälpmedel har sålunda
inte varit tillräckliga. Utredningen anför följande om orsakerna till detta.
Orsakerna lill detta är enligt länsskolnämndsutredningens
uppfattning dels att cenlralema inte erhållit tillräckliga resurser för sina
uppgifter, dels att man inte gjort tillräckliga insatser för att centralt
insamla och systematisera informationen om läromedel. Också avsaknaden av en
organisation på lokal nivå för att ta emot och kanalisera informationen vidare
till skolledare och lärare har bidragit till alt läromedel ofta väljs utan att
man har tillräcklig överblick över marknaden.
Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnden i Uppsala
län.
2.3.7 Granskning
Läromedelsutredningen föreslår att den granskning av
läromedel och prisgranskning som nu ankommer på statens läroboksnämnd upphör den
1 juli 1973. Utredningen föreslår att en läromedelsnämnd i stället inrättas
inom SÖ med huvudsaklig uppgift att granska objektiviteten i läromedlen.
Nämnden skall även, enligt utredningen, följa utvecklingen på läromedelsområdet
och uppmärksamma brister i läromedelsförsörjningen och följa prisutvecklingen
på läromedelsområdet. Centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen och i
ämnet rehgionskunskap bör enligt utredningen prioriteras av nämnden, Skolradio-
och TV-program bör vad gäller granskningen principiellt jämställas med övriga
läromedel. Utredningens förslag innebär bl, a, att systemet med centrala förval
upphör.
Majoriteten
av remissinstanserna instämmer i utredningens förslag angående innehåll i och
organisation av läromedelsgranskningen. Föreningen Svenska skolproducenter och
Svenska bokförläggareföreningen anser emellertid att läromedelsnämnden bör vara
en opinionsnämnd med rätt att själv ta vissa initiativ.
Vissa synpunkter angående objektivilelsgranskningen förs
fram. Så framhåller t, ex, SÖ att en fullständig granskning, baserad på det
vida objektivitetsbegrepp utredningen beskriver, är en mycket arbetskrävande
uppgift. Även om granskningen anförtros en gmpp av experter kommer
objektiviteten i deras bedömningar likväl att ifrågasättas. Lärarhögskolan i
Göteborg anser att eftersom kriterier för objektivitet saknas bör sådana i
första hand utarbetas, I avvaktan på alt fasta kriterier för objektivitetsgranskning
utarbetas, bör hela frågan om objektivitetsgranskning vila. Svenska byggnadsarbetareförbundet
anser att den föreslagna läromedelsnämnden vad avser läromaterial som berör LO
och dess förbunds verksamhetsområden bör inhämta LO:s uppfattning om
läromedlens objektivitet.
Ett antal remissinstanser (länsskolnämnden i Skaraborgs län,
länsskolnämndsutredningen, LO, Svenska fabriksarbetareförbundet, ABF, SSU,
Elevförbundet, VRO, utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting.
Prop.
1973:76 54
Stockholms skoldirektion och Sveriges allmänna
biblioteksförening) vill ha en mer omfattande läromedelsgranskning än den
läromedelsutredningen föreslår. Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser att den
föreslagna nämnden inte bör prioritera enskilda ämnen eller ämnesområden utan
med stor omsorg granska urvalet av texter och framförda åsikter och värderingar
i alla läromedel som utbjuds för skolbruk. Länsskolnämndsutredningen menar att
nämnden bör ges sådana resurser alt den kan granska samtliga läromedel inom de
ämnen, där objeklivitelsfrågorna är särskilt omstridda och så att denna
granskning kan utföras inom relativt kort tid. Elevförbundet anser att alla
läromedel bör granskas utan prioritering. Enligt LO bör granskningen vara
allsidig. Flera remissinstanser är av samma uppfattning. Enligt VRO bör
granskningen inte enbart omfatta objektiviteten i läromedlen utan vara mera
omfattande. Utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting är av samma
mening, Stockholms skoldirektion invänder mot alt granskningen endast skall
omfatta centrala läromedel. För förskoleområdet gäller enligt barnstugeutredningens
mening motsvarande krav på objektivitet som för övriga pedagogiska verksamheter
för barn och ungdom,
SSU och
Svenska fabriksarbetareförbundet anser att central förhandsgranskning behövs.
Risken med ett slopande av en central förhandsgranskning, i ett läge där ett
fåtal privata producenter har ett mycket starkt grepp över marknaden är enligt SSU:s
uppfattning att läromedelskonsumenterna, dvs. i första hand kommunerna, kommer
i ett än mer markerat underläge gentemot producenterna än f, n. Frågan om
läromedelsgranskning rör, enligt SSU, två delvis konflikt-artade mål. Det
gäller dels kravet på en likvärdig standard och innehåll i utbildningen i hela landet,
dels kravet på skoldemokrati, dvs. elevinflytande över den egna
arbetssituationen och utformningen av utbildningen. SSU pekar på en möjlighet
som borde prövas för att minimera denna konflikt.
Utbildningens innehåll skall av jämlikhetsskäl bestämmas
av samhället i fråga om varje kursmoment i läroplanen. När gnmdböcker eller
annat grundmaterial används i kurserna skall de väljas bland läromedel som
godkänts i förväg av den samhälleliga läromedelsnämnden, Alla övriga läromedel,
liksom givetvis bredvidläsningslilleratur etc skall väljas på annat sätt och
icke kontrolleras av nämnden. Del blir den kommunala skolstyrelsens sak bl,
a, inom ramen för de föreslagna läromedelskommittéerna liksom klassens och
ämneskonferensens sak alt diskutera val av övriga läromedel. Det är också
väsentligt alt som en del i gruppsamverkan i skolan klassen själv fär möjlighet
att producera läromedel i samband med gmpparbetsuppgifler och liknande.
Denna
modell kräver en definition av vad som i varje ämne skall anses som
grundläromedel och vad som skall anses som övriga läromedel,
SSU anför vidare all den granskning som bör förekomma inte
bör
Prop. 1973:76 55
innebära en objeklivitetsgranskning i snäv mening ulan en
total bedömning av läromedlens samstämmighet med skolans mål, alltså också
frågan om läromedlen underlättar eller försvårar gruppsamarbete, individuali-sering
som leder till en rik personulveckling etc.
ABF ställer sig frågande till utredningens förslag all
underlag för objektivilelsgranskningen skall tas fram av ämnesexperter. Enligt
ABF bör nämnden i dessa frågor anlita enskilda och organisationer som kan anses
ha speciella kunskaper inom de ämnen som nämnden granskar. ABF är mycket betänksamt
alt avskaffa förvalet av läromedel innan det informationsregister som planeras
är komplett.
Några remissinstanser är inte eniga med utredningen i
fråga om den föreslagna nämndens organisatoriska anknytning till SÖ eller tar
inte ställning till förslaget i denna del, RRV anför i denna fråga bl. a.
Granskning av läromedel kan ha olika syften. Den
hittillsvarande granskningen genom läroboksnämnden, vilken utredningen föreslår
avskaffas, har avsett auktorisation av samtliga läroböcker för skolväsendet.
Nu föreslår utredningen att en ny nämnd inrättas som i vissa fall skall granska
ett läromedels objektivitet.
Granskning av samtliga läromedel i auklorisationssyfte
faller utanför den policy utredningen ansett böra gälla, I sådant fall bör
åtminstone den av utredningen föreslagna punktgranskningen genomföras som ett
minimum. Man kan betrakta läromedel som ett av massmedierna. Andra massmedier
såsom pressen och radio-TV är genom särskilda organ underkastade en granskning
av den typ läromedelsutredningen föreslår.
Givelvis
kan det diskuteras huruvida det över huvud taget går att granska
»objektiviteten». Delta bör dock vara möjligt under förutsättning dels att
begreppet innehåller båda momenten saklighet och balans, dels att man
accepterar att det ytterst blir fråga om en subjektiv bedömning som emellertid
utförs av förtroendemän på vilka bedömningsrätten överförts efter ett
samhälleligt beslut.
Vad nyss sagts inverkar i hög grad på granskningsorganels
ställning. Enligt RRV:s mening borde utredningen här ha ställt upp två mer
stringenta alternativ.
Ett sådant alternativ skulle motiveras av behovet av ett
helt fristående samhällsorgan, tillsalt i särskild ordning och med rätt att
fatta beslut som inte kan överklagas, I och för sig skulle ett sådant organ
kunna repliera på SÖ:s kansli- och expertresurser, vilket synes ha spelat stor
roll för utredningen. Nämndens sammansättning blir emellertid en viktig fråga.
Ett annat alternativ hade varit alt utgå från den synen
all läromedelsfrågorna inle skiljer sig från andra frågor som gäller
undervisningen och att de därför borde vara en ämbetsuppgifl för SÖ, En rad
skäl talar härför, SÖ arbetar med läroplanerna, i vilka objeklivitetskravet är
inskrivet. Läroplanerna utgör också utgångspunkten för varje form av
granskning, SÖ utvärderar utbildningen i relation lill dessa läroplaner. Man
måste då komma in på objektiviletsfrägor när del gäller såväl själva
undervisningens genomförande som "centrala" läromedel och andra
läromedel. Med denna utgångspunkt kan del över huvud taget vara svårt att
motivera en särskild nämnd för granskning av objektiviteten i just de
»centrala» läromedlen.
Prop. 1973:76 56
RRV
anser slutligen att alternativa lösningar bör prövas för hur granskningen skall
ske.
Länsskolnämnderna
i Kronobergs och Värmlands län samt utbildningsnämnden i Västernorrlands läns
landsting anser alt läromedelsgranskningen borde has om hand av ett från SÖ
fristående organ. Statens läroboksnämnd ger sill förord för den
organisationsform som bäst tjänar syftet med ett organ för
objektivitetsbedömning.
Ett
fåtal remissinstanser berör särskilt utredningens förslag om att skolradio- och
TV-program vad gäller granskningen principiellt bör jämställas med övriga
läromedel. Lärarhögskolan i Umeå, statens läroboksnämnd, TRU och Sveriges
allmänna biblioteksförening instämmer i utredningens förslag.
2.3.8
Praktisk prövning och testning
Läromedelsutredningen
anser alt utprovning av läromedel på kon-slmktionsstadiet bör kunna omfatta
alla slags läromedel. SÖ bör ha ansvaret för denna verksamhet, vilken bör
finansieras på så sätt att producenterna betalar de kostnader som direkt
föranleds av utprövningen. Ekonomiskt slöd för utprovning bör kunna utgå för de
läromedel som medför lägre kostnader för konsumenterna. Praktisk prövning bör
införas generellt samtidigt som utvecklingsarbetet pågår. SÖ bör ha ansvaret
för såväl utprövningsverksamheten som utvecklingsarbetet. I ett inledande skede
bör, enligt utredningen, den praktiska prövningen omfatta samtliga läromedel
inom ett ämne eller en ämnesgrupp på ett visst stadium. Utredningen föreslår en
rutin alt tillämpas härvid. SÖ bör få avgöra vilka kommuner som skall delta i
praktisk prövning. Finansieringen föreslås ske genom att en enhetlig
tilläggsavgift tas ul för alla registrerade centrala läromedel för grundskola
och gymnasieskola. Utredningen föreslår även att VDN bör utvidga sitt arbete
till att omfatta bl, a, alla slags AV-apparatur,
Av
de remissinstanser som yttrar sig i dessa frågor t, ex. SÖ, statens
läroboksnämnd. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, SACO och
KF är det övervägande flertalet i stort sett positiva till utredningens
förslag vad gäller utprovning av läromedel på konstruktionsstadiet och
praktisk prövning. En del remissinstanser föreslår emellertid vissa
förändringar i förhållande till förslagen.
SÖ
framhåller bl. a. vad gäller utprovning av läromedel på konslruk-tionsstadiet
att möjligheter till utvidgning av utprövningsverksamheten enligt utredningens
förslag bör prövas i form av försöksverksamhet under förslagsvis tre år innan
beslut fattas. SÖ bör bemyndigas att prioritera de områden av utprövningsverksamhet,
vilka skall ges ekonomiskt stöd utifrån bedömningar av såväl pedagogisk som
ekonomisk art med
Prop. 1973:76 57
avseende
på slutprodukten. Lärarhögskolan i Uppsala anser det vara väsentligt att utprovning
pä konstruktionsstadiet görs i betydligt större omfattning än hittills. Man bör
emellertid, enhgt lärarhögskolan, vara medveten om att utprövningen av
naturliga skäl måste begränsas till ett så litet antal lärare och elever att
man inle kan betrakta detta antal som representativt för en större lärar- och
elevopinion. Lärarhögskolan i Uppsala anser vidare bl. a. att det kan av olika
skäl vara fördelaktigt om det allmännas insats i regel begränsas till att gälla
administrationen av utprövningen och ställer sig tveksam till om man i
enlighet med utredningens förslag från det allmännas sida i ökad utsträckning
skall engagera sig i utprovning utanför bristområden.
Föreningen Svenska skolproducenter
och Svenska bokförläggareföreningen konstaterar att prövning av läromedel på
konstruktionsstadiet redan förekommer. De båda remissinstanserna ställer sig
tveksamma till de nuvarande formerna för denna och uttrycker förhoppningen att
producenterna här skall erbjudas betydligt större frihet än de har i dag. De
kan inte uppfatta det som självklart alt SÖ, som utredningen föreslagit, skall
ha ansvar för detta arbete. Fortsättningsvis anförs bl, a.
Frågan
om praktisk prövning har också andra aspekter. För det första. Om en producent
lämnar ett färdigutvecklat projekt ett resultat kanske av flera års
pedagogiskt arbete och nytänkande och betydande ekonomisk investering till SÖ
för utprovning blir det »offentlig handling» och därigenom tillgänglig för
konkurrenterna. Det tillhör ju normalt den fria konkurrensens principer att en
ny produkt icke bör bli i detalj känd, innan den är färdig för marknadsföring.
För det andra bär producenterna själva hela ansvaret för sina projekt alltifrån
intialiv till färdig produkt. Kan det då vara rimligt, att personal inom SÖ,
som inte är ansvariga för de ekonomiska faktorerna i samband med projekt får
prägla eller styra den del av utvecklingsarbetet, som denna form av praktisk
prövning innebär.
Ytterligare
några remissinstanser har synpunkter på insatser från olika organs sida i
samband med utprövningen. Lärarhögskolan i Göteborg, som i allt väsentligt
tillstyrker utredningens förslag om utprovning, understryker vikten av att utprovning
i likhet med uppdragsforskning skall kunna förläggas till lärarhögskolans och
universitetens olika institutioner. Länsskolnämnden i Gävleborgs län har
liknande synpunkter.
Länsskolnämnden
i Jönköpings län och TRU har synpunkter på i vilka fall ekonomiskt slöd för utprovning
bör kunna utgå. För att erhålla ekonomiskt stöd från SÖ lill utprovning av
läromedel ställer utredningen som villkor alt läromedlet skall medföra lägre
kostnader för kommuner och andra huvudmän. Länsskolnämnden i Jönköpings län
avvisar delta villkor av följande skäl. Det finns enligt nämnden en uppenbar
risk för alt utprövningen kommer att koncentreras lill lärarersätlande
läromedel. Möjlighetema till medieval begränsas. Det måste dessutom, enligt
nämnden, vara ytterst svårt att innan läromedlet kommit till praktisk använd-
Prop.
1973:76 58
ning rätt beräkna kostnaderna för läromedlet. TRU anser
att också t, ex. läromedel som har andra rationahseringseffekler eller som
avser brist-områden bör kunna få sådant stöd.
Ett fåtal remissinstanser har synpunkter av negativ art
vad gäller principiell inställning till förslaget om praktisk prövning, Länsskolnämnden
i Gävleborgs län anser all en prövning när läromedlet väl är färdigt kommer för
sent. Enligt TRU är de av utredningen föreslagna mätningarna behäftade med så
många svagheter och kommer att ha ett så begränsat informationsvärde alt man
måste starkt ifrågasätta om det är rimligt alt generellt införa praktisk
prövning i denna form innan systemet hunnit utvecklas avsevärt. Skolstyrelsen
i Umeå föreslår att någon ändring av bestämmelserna för praktisk prövning av
läromedel ej sker.
Övriga
remissinstanser är som nämnls till övervägande delen positiva till förslagen om
praktisk prövning. SÖ tillstyrker utredningens förslag om införande av praktisk
prövning men föreslår att formerna för och innehållet i den praktiska
prövningen utarbetas med hänsyn till de senaste erfarenhetema från del inom SÖ
och vid den pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet pågående
utvecklingsarbetet. Statens läroboksnämnd vill med bestämdhet framhålla, att
det enligt nämndens mening framstår som ett oeftergivligt villkor för att mtinsystemet
skall fungera, att det myckna utvecklingsarbete som enligt utredningen ännu
återstår i fråga om metoderna för den praktiska prövningen utan tidsutdräkt
fullföljs och avslutas. Svenska kommunförbundet har inget att erinra mot
uppläggningen av den praktiska prövningen i princip, men anser det nödvändigt
att resultaten av dessa prövningar presenteras på sådant sätt att de verkligen
kan utgöra ett reellt beslutsunderlag. Hittills publicerade granskningsresultat
är knappast möjliga att tillgodogöra sig för andra än pedagogisk-psykologisk
expertis. Om valet av läromedel skall ske på lokal nivå, vilket kommunförbundet
biträder, är lättillgängligheten ett villkor som måste uppfyllas. Enligt SFS
bör kontinuerlig granskning och praktisk prövning av läromedel helt naturligt
ske i form av kursevalveringar och standardiserade enkäter. Resultat av dessa
utvärderingar skall ligga till grund dels för eventuella omarbetningar av
befintlig kurslitteratur, dels för eventuell nyproduktion.
SÖ och TCO har synpunkter på i vilken utsträckning den
praktiska prövningen bör ske, SÖ föreslår alt under en övergångsperiod statens läroboksnämnds
utlåtanden införs i registret med avseende på sådana centrala läromedel som
granskats av läroboksnämnden. Praktisk prövning bör omedelbart initieras för
övriga centrala läromedel. Först därefter igångsätts praktisk prövning av de
centrala läromedel som tidigare granskats av läroboksnämnden. Parallellt med
denna verksamhet bör utvecklingsarbete bedrivas, SÖ föreslår vidare alt SÖ:s
resurser dimensioneras så alt denna verksamhet kan leda lill att registret
snabbt kan börja fungera genom att lämna konsumenterna en allsidig information.
Prop. 1973:76 59
TCO anser det synnerligen värdefullt alt samtliga
registrerade läromedel utsätts för praktiska prövningar innan de släpps ut lill
konsumenterna,
TCO anser vad gäller val av försöksklasser att det är
angeläget att på ett tidigt stadium klarlägga enligt vilka principer
försökskommuner kommer alt utväljas. TCO anser att val av försökskommuner bör
grundas på frivilliga åtaganden och alt lärare och skolledare bör tillförsäkras
medinflytande i denna fråga. Enligt lärarhögskolan i Stockholm kan man tänka
sig alt utvärderingsinstrument utarbetas, som kan användas på det lokala
planet, varefter vissa sammanfattande uppgifter eventuellt kan meddelas till
läromedelsregistret. Enligt länsskolnämnden i Kronobergs län bör i samband med
fortsatt försöksverksamhet undersökas om inte en upprepad expertgranskning mot
flertalet av de kriterier som används i den praktiska prövningen på väsentligt
kortare tid kan ge ett lika utförligt och tillförlitligt beslutsunderlag.
Ett fätal remissinstanser ullalar sig om utredningens
förslag all kommunerna till SÖ skall sända in förteckningar över inköpta
läromedel. SÖ anser i likhet med utredningen alt denna uppgiftsskyidighet i
varje fall t, v, bör vara ett frivilligt åtagande från kommunernas sida. För
all valet av försöksklasser skall kunna ske utifrån så goda förutsättningar
som möjligt är det väsentligt att alla kommuner åläggs denna uppgiftsskyidighet,
Länsskolnämnderna i Malmöhus, Blekinge och Västerbottens län menar att sådan
uppgiftsskyldighet bör åläggas kommunerna. Länsskolnämnden i Jönköpings län
framhåller att med den ekonomiska ram som anges av utredningen kan omfattningen
av den praktiska prövningen knappast bli så stor alt förslaget om all
kommunerna minst en gång per läsår till SÖ insänder förteckningar över inköpta
läromedel är moiiverat. Det förefaller rimligare att SÖ aktivt samlar in
underlag för utplacering av den praktiska prövningen.
Några remissinstanser berör frågor som rör finansieringen
av den praktiska prövningen, SÖ tillstyrker i princip utredningens förslag men
framhåller att det, åtminstone i initialskedet av verksamheten, torde komma att
krävas avsevärt större resurser än den av utredningen nämnda summan 200 000 kr,
per år, då det är ett oundgängligt krav att läromedelsregislret redan från
början kan ge konsumenterna god information som underlag för läromedelsval.
Enligt lärarhögskolans i Stockholm uppfattning är det tveksamt om den
ekonomiska ram som utredningen anger kan komma att hålla, Länsskolnämnden i Västernorrlands
län anför liknande synpunkter. Statens läroboksnämnd finner det rimligt att i
kostnaderna inräknas ersättning till lärare och elever för deras medverkan i
den praktiska prövningen, TCO förutsätter att alla former för praktisk prövning
och testning skall kunna äga rum först efter det att de ekonomiska villkoren
för deltagande lärare och skolledare är klarlagda.
Följande remissinstanser instämmer i eller har inga
invändningar mot utredningens förslag angående testningar och varudeklarationer
rörande
Prop. 1973:76 60
apparatur:
länsskolnämnderna i Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och
Västmanlands län. Svenska landstingsförbundet, utbildningsnämnden i Skaraborgs
läns landsting, Göteborgs allmänna skolstyrelse samt skolstyrelserna i
Huddinge, Malmö och Norrköping. SAF är tveksam till utredningens förslag om
apparattestning. Några remissinstanser är positiva till testningar och
varudeklarationer av läromedel men har synpunkter som mer eller mindre avviker
från utredningens förslag. SÖ finner det angeläget att hårdvaruområdet blir
föremål för en utökad test- och provningsverksamhet, inriktad på
undervisningsområdet. Test- och provningsuppdrag bör kunna beställas av
utbildningsmyndigheterna. Vid dessa prövningar är det väsentligt att inte bara
tekniska egenskaper utan också pedagogiska krav på användbarhet och
flexibilitet beaktas. Det bör vidare i dag vara möjligt att ange någon form av mini-mipreslanda
nödvändig för nomial användning i undervisningssammanhang. Testning och utprovning
bör då, enligt SÖ, utföras mot dessa kriterier. Svenska kommunförbundet delar
utredningens uppfattning att en testning av AV-apparaturer bör komma till stånd
men anser den föreslagna metoden diskutabel. Förbundet anser liksom SÖ alt
krav att testa apparaterna mot bör kunna anges. Kravspecifikationer för
undervisningsapparatur bör utarbetas av SÖ och Svenska kommunförbundet gemensamt.
Enligt UUH är det önskvärt att resurser ställs till förfogande för en
fortlöpande test av nya tekniska läromedel. En expertgrupp bör tillsättas med
uppgift att utarbeta och sammanställa normsystem, testmetoder och
kravspecifikationer för tekniska läromedel. I gmppen bör ingå företrädare för UKÄ,
UUH, SÖ, statens provningsanstalt, VDN, Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet, VDN är inte säker på att ett arbete motsvarande det som
utredningen föreslår faller inom det blivande konsumentverkets verksamhetsområde.
Beträffande varudeklarationer och jämförande tester bör, enligt VDN,
konsumentverkels uppgift vara att prova varor för de enskilda hushållen.
Flertalet AV-apparater kan inte anses vara sådana varor. De riktvärden som
anges i VDN Fakta för olika produkter är avsedda för hembmk. AV-apparatur för
skolor och utbildningsanstaller kräver givetvis andra riktvärden.
Inom lekmiljörådets
uppgifter ligger enligt barnslugeulredningen »främjande av testning och varuutprovning
av lekmaterial». Barnsiugeutredningen pekar på vikten av att enhetliga rutiner
för praktisk prövning, prisövervakning m. m. eftersträvas för läromedelsområdet
som helhet. En samordning är nödvändig mellan olika organ på förskolans och
skolans område, om läromedelsutredningens förslag förverkligas.
2.3.9
Prisövervakning
Läromedelsutredningen
anser det nödvändigt med en reguljär prisöver-
Prop.
1973:76 61
vakning på läromedelsområdet. Denna övervakning bör ske på
i princip samma sätt för alla slags läromedel. Ansvaret för prisövervakningen
bör, enligt utredningen, åvila SÖ och inom SÖ den föreslagna läromedelsnämnden.
Initiativ till prisundersökningar bör kunna tas dels av nämnden, dels av andra
t. ex. av kommuner.
Majoriteten
av remissinstanserna som uttalar sig i frågan, nämligen SÖ, lärarhögskolan i
Göteborg, länsskolnämnderna i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Värmlands,
Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbollens och Norrbottens län, SPK,
TCO, Medborgarskolan, utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landsting,
skolstyrelserna i Huddinge, Malmö och Reftele samt skoldirektionen i Stockholm,
tillstyrker eller har inget att erinra mot utredningens förslag. SPK är i mån
av tillgängliga resurser beredd att inom ramen för det föreslagna systemet
undersöka prisutvecklingen på konkret angivna områden. En sådan undersökning
kommer som utredningen skisserat främst all få karaktären av en granskning av
infordrade priskalkyler varvid olika kostnadselement analyseras och kommenteras.
Därvid kan det bli anledning att ta upp förelagens uppskattningar av
inträffade och förväntade kostnadsökningar. SPK:s granskning skulle sålunda
resultera i kommentarer till de framlagda kalkylema men inle i ett
ställningstagande till godtagbar prissättning. SPK skulle med andra ord
presentera ett material, som skulle kunna användas som underlag vid bedömningen
av prisernas skälighet men skulle överlåta åt vederbörande att själv dra
slutsatserna av granskningsresultatet. SPK ifrågasätter om den föreslagna
prisövervakningen på området inte borde få karaktären av en försöksverksamhet
så att ett slutligt ståndpunktstagande kan anslå tills dess erfarenheter
erhållits av hur systemet fungerar.
Följande
remissinstanser är tveksamma eller negativa tUl utredningens förslag: RRV, länsskolnämnden
i Malmöhus län, statens läroboksnämnd. Svenska kommunförbundet, lärarhögskolan
i Stockholm, Föreningen Svenska skolproducenter. Svenska
bokförläggareföreningen. Riksförbundet Hem och Skola och skolstyrelsen i Umeå.
RRV konstaterar att samhället har ett prisövervakande organ i SPK,
Fackmyndigheten SÖ skall följa kostnadsutvecklingen inom skolväsendet. Några
initiativ från en särskild nämnd synes, enligt RRV, knappast behövliga. Svenska
kommunförbundet tror inle att man med en prisövervakning av den typ som
utredningen föreslår kan bryta den nuvarande prisutvecklingen på läromedelsområdet.
Förbundet anger följande skäl.
För det första kan en sådan prisövervakning egentligen
endast avse granskning av att prissättningen är skälig i förhållande till
faktiska produktionskostnader men däremot inle angripa de för
kostnadsutvecklingen väsentligare problemen, t, ex. om produktionskostnaderna
blivit onödigt höga genom en i förhållande till användningsområde och
användningssätt missrLktad ambition beträffande innehåll och utförande.
Prop. 1973:76 62
För det andra kan icke prisgranskningen ske förrän
produkterna varit ute på marknaden så länge alt man kan få uppgifter om
försäljnings-resultatet. Läromedlens "livslängd" blir allt kortare,
ofta endast 35 år. Det är inte ovanligt att den största försäljningen för ell
läromedel inräffar ett år efler introduktionen. Detta innebär all
informationerna om eventuellt for högt satta priser når konsumenten först när
läromedlet icke längre är aktuellt I urvalsprocessen.
För det tredje kan man knappast få en rättvisande bild av
priser och lönsamhet genom att följa enstaka produkter, utan man måste
undersöka hela branschens utgivning, prispolilik och kalkylmeloder.
Svenska kommunförbundet finner det sannolikt att det utvecklings-och
planeringsråd, som förbundet föreslagit, borde kunna ha fömtsättningar att
mera effektivt påverka kostnadsutvecklingen. Även Riksförbundet Hem och Skola
anser att det av Svenska kommunförbundet föreslagna rådet bör kunna handha
prisövervakningen. Statens läroboksnämnd tillstyrker alt den nuvarande
prisgranskningen upphör men är inte beredd alt förorda den av utredningen
föreslagna prisövervakningen. Nämnden betonar avnämarnas möjligheter alt resa
krav som pressar priserna på läromedelsområdet. Sålunda bör en hårdare styrning
från konsumenterna kunna komma till stånd beträffande böckernas utförande,
papper, format etc. Vidare och framför allt bör Svenska kommunförbundet göra
upp kostnadsmallar (per elev och årskurs, ämne etc.) för läromedel och genom
ett formligt anbudsförfarande söka uppnå så gynnsamma prisvillkor som möjligt.
Det är, enligt nämnden, resultaten av dylika prispressande anbud som genom
kommunförbundels försorg bör inflyta i det centrala registret och ständigt
hållas aktuella.
Några remissinstanser förordar andra lösningar an dem
utredningen valt. ABF rekommenderar priskonlroll i stället för prisövervakning.
Denna skulle kunna utföras av SPK på läromedelsnämndens uppdrag, KF framhåller
att de samhällsägda läromedelsförelagens uppgift är bl, a. all konstruera
läromedel som sänker kostnaderna för samhället. KF anser därför att andra
åtgärder inle bör vidtas innan erfarenheter vunnits av de samhällsägda
läromedelsföretagen. SACO menar att prisfrågan bör underställas
läromedelsnämnden före varje tryckning. Första upplagan, på vilket läromedlets
pris fastställs, får eljest svara för en alltför stor del av förlagets
administrations- och riskkostnader. Enligt Svenska landstingsförbundet bör det
organ, som får prisövervakningen om hand, ytterligare överväga vilka
möjligheter som föreligger för en effektiv kontroll över
läromedelsproduktionens prissättning.
2.3.10 Inköp och distribution
Enligt läromedelsutredningen bör en bestämmelse införas i skolstadgan
om att en läromedelskommitté skall finnas i varje kommun. Denna kommitté bör
vara ett planerande och beredande organ, medan beslut
Prop.
1973:76 63
om inköp av läromedel bör fattas av skolstyrelsen. Det bör
vidare enligt utredningen finnas en läromedelscentral med samordnande funktion
vad gäller läromedelsfrågorna i varje kommun. Läromedelscentralerna bör emellertid
inte vara obligatoriska. Vad gäller de landstingskommunala utbildningarna
anser utredningen det viktigt all dessa på lämpligaste sätt utnyttjar de
primärkommunala resurserna. Landstingskommunerna bör enligt utredningen
koncentrera sig på att bygga upp läromedelscentraler med tonvikt på de ämnen
inom gymnasieskolan som inte är företrädda inom de primärkommunala
utbildningslinjerna. Utredningen för även fram vissa förslag rörande elerdislributionen
och den eftergymnasiala utbildningen.
Av de
remissinstanser som uttalar sig i frågan är hälfien positiva till eller har
inget all invända mot de av utredningen föreslagna läromedels-kommittéerna,
nämligen lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsskolnämnderna i
Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Värmlands län, länsskolnämndsutredningen,
LO, TCO, KF, ABF, utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landsting,
skolstyrelserna i Malmö, Reftele och Västerås saml Sveriges allmänna biblioleksförening.
Skolstyrelsen i Reftele anser all det bör vara obligatoriskt för kommunerna
att ha läromedelskommitté först sedan kommunsammanläggningarna är klara.
Enligt barnstugeutredningen bör de lokala läromedels-kommittéernas uppgifter
innefatta även förskolan. Följande remissinstanser tar avstånd från förslaget
all läromedelskommiltéerna skall vara obligatoriska: RRV, SÖ, länsskolnämnderna
i Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län. Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, SAF, Föreningen Svenska skolproducenter.
Svenska bokförläggareföreningen, MUF, SECO, utbildningsnämnderna i
Östergötlands och Västernorrlands läns landsting, Göteborgs allmänna
skolstyrelse, skolstyrelserna i Sorsele och Umeå samt Läromedelsföi--fallarnas
förbund. En del av dessa remissinstanser, t. ex. SÖ och Svenska
kommunförbundet, är emellertid i princip positiva till läromedelskommiltéerna.
Några remissinstanser är i vissa avseenden tveksamma inför föreslagna
funktioner för kommittéerna, Länsskolnämnden i Kronobergs län är tveksam om en
obligatorisk kommitté bör ha planerande och beredande men inte beslutande
uppgifter. Skolstyrelsen i Huddinge anser det väsentligt att kommittéerna inte
blir styrande organ för själva valet av läromedel ulan alt deras uppgifter
skall vara av service- och informationskaraktär. Skolstyrelsen i Norrköping
anser att beslutanderätten vad beträffar inköp inom givna ekonomiska ramar
fortfarande skall ligga hos rektor, då det gäller årligen återkommande val av
läromedel. Enligt Göteborgs allmänna skolstyrelse kan läromedelskommiltéerna
fylla en funktion enbart som ett kontaktorgan mellan skolförvaltningen och
fältet.
Några remissinstanser tar upp frågor som rör samverkan
kommunerna
Prop.
1973:76 64
emellan eller mellan lokala och regionala organ. RRV anser
att möjlighetema till samarbete även mellan kommuner bör beaktas i syfte att
åstadkomma större samlade beställningar och en gemensam policy vid
läromedelsanskaffningen. Enligt länsskolnämnden i Malmöhus län måste
anvisningar för samverkan och fördelning av arbetsuppgifter mellan den
kommunala läromedelsorganisationen och länsskolnämnderna utarbetas.
UUH och SSU för fram synpunkter om en mera centraliserad
upphandlingsorganisation. UUH menar att nuvarande decentraliserade upphandling
av läromedel för bl, a, grundskolan och gymnasieskolan medför att samhället
åsamkas merkostnader, UUH anser att det finns skäl att pröva om samordning av
upphandlingen av kostnadskrävande tekniska läromedel på regional nivå kan
skapas. Detta torde lämpligen kunna ske i samverkan mellan kommunförbundels
länsavdelningar, SSU förordar alt en central inköps- och
upphandlingsorganisation för läromedel inrättas med uppgifter jämförliga med
dem som det nya apoteksbolaget och försvarets materielverk har inom sina resp,
områden. Inköpsorganisationen där stat, kommuner och
folkbildningsorganisationer borde vara representerade skulle, enligt
SSU, ha ensamrätt för inköp av läromedel till den offentliga sektorn, den skulle
vidarebefordra kommunala och andra läromedelsbeställningar etc.
Standardiseringskrav skulle kunna ställas på produkterna och en bättre
marknadsöverblick skulle erhållas.
SÖ och
SACO anser att alternativa modeller för den kommunala läromedelsorganisationen
bör utarbetas. Enligt SÖ bör olika modeller utarbetas i samverkan mellan SÖ oeh
Svenska kommunförbundet, SACO anser att innan förslag om mer fasta
konstruktioner läggs fram bör en noggrannare kartläggning och analys av
befintliga organisationsmodeller för läromedelsval ute i kommunerna göras. Bl,
a, bör kommunernas storlek samt antalet skolor och skolformer vara avgörande
för olika organisationstypers utseende. SACO föreslår en principmodell enligt
vilken organisationen läl;t, enligt SACO:s mening, skulle kunna modifieras med
hänsyn till kommunernas utseende.
Några remissinstanser tar upp ämneskonferensernas roll. Länsskolnämnden
i Skaraborgs län anser att kommunerna i ämneskonferensen har ett utomordentligt
organ för läromedelsurvalet samt i skolstyrelsen det samordnande organet. MUF
och SECO vill slå fast ämneskonferensens suveränitet i fråga om valet av
läromedel för den egna skolan.
Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan UUH,
SÖ, lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsskolnämnderna i Malmöhus,
Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västerbottens län, länsskolnämndsutredningen.
Svenska kommunförbundet, TCO, KF, ABF, utbildningsnämnden i Skaraborgs läns
landsting, skolstyrelserna i Malmö och Västerås samt Sveriges allmänna biblioleksförening
tillstjTker eller har inget alt erinra mot utredningens förslag om kommunala
läromedelscentraler.
Prop.
1973:76 65
Enligt skolstyrelsen i Sorsele innebär en organisation med
läromedelskommittéer och läromedelscentraler en överorganisation för de mindre
kommunerna. Länsskolnämnden i Kronobergs län, SAF och skolstyrelsen i Umeå
anför liknande synpunkter vad gäller läromedelscentralerna. Skolstyrelsen i
Åtvidaberg anser att det bör lämnas åt skolstyrelserna att avgöra formema för
läromedelsanskaffning.
Ytterligare några synpunkter rörande läromedelscenlralerna
kan nämnas. SÖ anser att SÖ i samverkan med länsskolnämnderna bör ges resurser
för information om läromedel till i första hand kommuner som inle kommer alt
bygga upp läromedelscenlraler. I vissa fall kan interkommunal samverkan vara
en god lösning, SÖ anser vidare att det är väsentligt att befintliga samarbelsformer
mellan skola och kommunbibliotek beaktas. Läromedelscentralerna måste ge
service ål folkbildningsområdet och ål vuxenutbildningen på samma villkor som
åt ungdomsskolan. Även RRV betonar möjligheterna till samarbete mellan
kommuner. Dessa bör, enligt RRV, beaktas i syfte alt åstadkomma större samlade
beställningar och en gemensam policy vid läromedelsanskaffningen. Länsskolnämnden
i Västmanlands län anser att samordningen i kommuner som inte kan upprätta
egen läromedelscentral torde kunna lösas inom befintlig organisation eller med
en gemensam läromedelscentral för flera kommuner. De lokala och regionala
rutinerna bör, enligt utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting, i
fråga om inköp och distribution kunna samordnas mellan primärkommuner och
landsting i icke obligatoriska läromedelscenlraler där landslingen blir
representerade.
Enligt Göteborgs allmänna skolstyrelse bör de flesta
uppgifter som föreslås för läromedelscentralerna få lösas inom den kommunala
skolförvaltningen, Länsskolnämnden i Östergötlands län anser all de uppgifter
som normalt skulle åligga läromedelscentralen i små och medelstora kommuner
skulle kunna skötas av annat organ eller av en person. Mycket talar, enligt
nämnden, för att den som utses att vara ordförande eller sammankallande i den obligatoriska
läromedelskommittén kommer alt få ansvara för dessa arbetsuppgifter. Läggs
uppgiften på annan kommunal tjänsteman än skolledare eller lärare finns risk
för att läromedelsval och distribution får en alltför hård ekonomisk eller distribu-tionspraktisk
styrning och möjligen till följd därav ett åsidosättande av de rent pedagogiska
önskemålen. Därför bör, enligt nämnden, en pedagog utses som ordförande i läromedelskommitlén.
Ett fåtal remissinstanser berör kostnaderna för den lokala
läromedelsorganisationen. Länsskolnämnden i Värmlands län anser att
fördelningen av kostnaderna för läromedelscentralerna mellan stat och kommun
närmare måste preciseras. Enligt länsskolnämnden i Västerbollens län har de
kommunala kostnaderna för läromedelskommiltéerna inte beaktats av utredningen.
5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 76
Prop.
1973:76 66
Några
remissinstanser för frarh synpunkter på utredningens förslag rörande de landslingskommunala
utbildningarna. Svenska landstingsförbundet finner det naturligt att
läromedelsfrågorna för landslingens skolor sköts genom resp. landstings
utbildningsnämnd. Varje landsting bör lösa inköps- och distributionsfrågor för
sig. Utbildningsnämnden i Skaraborgs läns landsting anser att utredningens
rekommendation att även landstingskommunerna skall bygga upp
läromedelscentraler bygger på ett orealistiskt underlag. Möjligheterna att
samarbeta med de primärkommunala centralerna bör därför, enligt
utbildningsnämndens mening, i första hand undersökas. Utbildningsnämden i
Västernorrlands läns landsting anser likaså alt en sådan samordning bör kunna
ske.
SÖ
och TRU instämmer i utredningens uttalande alt eterulbudel bör anpassas till lärarnas
och elevernas behov och lill kommunernas ekonomiska och organisatoriska
förutsättningar. SR framhåller alt del reguljära programutbudet grundar sig på
behovsanalyser som företas i samråd med SR och SÖ i enlighet med gällande
avtal.
UKÄ
och SFS är delvis negativa lill utredningens förslag rörande den eftergymnasiala
utbildningen. Enligt UKÄ stöds utredningens förslag att i resp. ulbildningskungörelse
införa bestämmelser om ett sista datum före vilket kurslitteratur för kommande
termin skall vara fastställd av ungefär hälften av universitetsmyndighelerna. UKÄ
menar att det härvidlag naturligen bör ligga i utbildningsnämndernas intresse
och inom deras ansvarsområde att också beakta frågan om sista datum för
fastställande av kurslitteratur. SFS vill endast förorda att ett sista datum
införs som rekommendation av utbildningsnämnderna. SFS konstaterar vidare att
givetvis får endast sådan kurslitteratur fastställas som finns en rimlig
möjlighet för de studerande alt införskaffa.
3 Former för tillhandahållande av fria läromedel
3.1
Inledning
3.1.1
Allmänt
Utbildningspolitiken
i vårt land har sedan länge varit inriktad på att alla barn och ungdomar skall
ges samma reella möjligheter till utbildning oberoende av social, ekonomisk
och geografisk bakgrund. En grundläggande princip vid förverkligandet av dessa
mål är att undervisningen vid samtliga kommunala eller statliga
utbildningsvägar är kostnadsfri för den enskilde. För det obligatoriska skolväsendels
del har dessutom sedan senare delen av 1940-talet gällt alt eleverna förses med
samtliga läromedel kostnadsfritt. Frågan om fria läromedel för den
obligatoriska skolan behandlades av statsmakterna år 1946 (prop,
1946:59, SU
Prop. 1973:76 67
1946:
78, rskr 1946: 191) då förslag framlades om att fri undervisningsmateriel
skulle tillhandahållas eleverna i den egentliga folkskolan. Bestämmelserna i
anledning av riksdagens beslut finns numera i 2 kap, 27 § skolstadgan. De är i
stort sett av samma innebörd som de vilka ursprungligen utfärdades, I dessa
bestämmelser anges bl, a, vilken undervisningsmateriel eleverna skall ges som
gåva. Svenska kommunförbundet har genom skrivelse den 2 december 1971
föreslagit Kungl, Maj:t alt låta bestämmelserna om vilken undervisningsmateriel
eleverna skall få som gåva utgå ur skolstadgan och all det får bli en kommunal
angelägenhet att fatta beslut i dessa frågor,
3.1.2 Nuvarande
bestämmelser
Bestämmelserna
om läromedel för grundskolan i 2 kap, 27 § skolstadgan har följande lydelse.
Elev
vid grundskolan skall i skälig omfattning tillhandahållas materiel som
erfordras för en tidsenlig undervisning.
Elev
vid grundskolan får behålla egentliga läroböcker, arbetsböcker och
förbrukningsmateriel. Vid anfordran skall dock återlämnas dels vissa läroböcker
och läseböcker, särskilt om de skall användas kortare lid, dels
förbrukningsmateriel som utan olägenhet kan användas på lärorummet av olika
klasser och grupper.
Måltid
i samband med undervisningen i hemkunskap skall vara kostnadsfri för eleverna
i grundskolan.
Innan
1971 års skolstadga trädde i kraft fanns en i sak likalydande bestämmelse i 2
kap, 33 § skolstadgan (1962: 439),
Bestämmelserna
i 2 kap, 27 § skolstadgan innebär således bl, a, alt kommunerna är skyldiga att
förse eleverna i grundskolan med fria läromedel och all ge eleverna en del av
dessa läromedel som gåva. Del kan nämnas att även eleverna i gymnasieskolan
enligt undersökningar redovisade av läromedelsutredningen i betänkandet Fria
läromedel i fierlalet kommuner får fria läromedel.
De
överväganden och förslag som redovisas här avser, om inget annat sägs, endast
grundskolan. En kort översikt ges emellertid även över väckta förslag som avser
gymnasieskolan m, m,
3.1.3 Former
för att tillhandahålla eleverna i grundskolan fria läromedel
Eleverna
kan förses med fria läromedel på flera ohka sätt. Ett är att kommunerna köper
läromedel som eleverna får som gåva. Ett annat är att eleverna får läromedlen
som lån, F, n. kan enligt skolstadgan dessa metoder användas i kombination. När
läromedlen ges eleverna som lån kan de lämnas ut till eleverna och återkrävas efler
det alt de moment i läroplanen läromedlet i fråga svarar mot ha gåtts igenom.
De kan också lämnas ut till eleverna för en lektion i sänder och samlas in igen
efter lektionens slut. Den senare metoden torde i allmänhet tillämpas
Prop.
1973:76 68
i
skolorna beträffande de läromedel som tillhandahålls eleverna i form av
klassuppsättningar. Andra teoretiskt tänkbara metoder är all ge
penningbidrag för att göra det möjligt för eleverna att köpa läromedel eller
att ge ett barn per familj läromedel som gåva i viss utsträckning och att låta
dessa läromedel »gå i arv» syskonen emellan. De två sistnämnda metoderna torde
vara oförenliga med nu gällande bestämmelser i skolstadgan,
3.1.4 Vissa
förslag från Svenska kommunförbundet
Kommunförbundet
har i en skrivelse den 2 december 1971 fört fram förslag till förändringar av
nuvarande bestämmelser i skolstadgan om läromedel som gåva för eleverna vid
grundskolan. Kommunförbundet anför i skrivelsen bl, a, alt utvecklingen på
läromedelsområdet f, n, går snabbt och det är inte längre möjligt att på samma
sätt som tidigare skilja mellan läroböcker och andra läromedel, I skrivelsen
anförs vidare alt läromedelsutredningen i betänkandet Fria läromedel har belyst
detta förhållande och framhållit, att läromedlen i princip bör betraktas som en
gemensam resurs i skolan. Läromedelsutredningen har också beskrivit hur den
kollekliva läromedelsuppsättningen ökar i skolan, medan behovet av individuella
egna läromedel minskar. Detta hänger bl. a, samman med strävan alt koncentrera
elevens skolarbete till schemalagd tid i skolan och minska hemarbetets
omfattning.
Förbundet
hänvisar vidare till vad dess styrelse framhållit i sitt yttrande över
läromedelsutredningens betänkande Fria läromedel, nämligen att det måste få
bli en lokal bedömning i kommunerna vad eleverna skall ha som gåva och vad som
efter användandet kan återgå till det centrala läromedelsförrådet.
Förbundsstyrelsen menade därför att skolstadgans 2 kap, 27 § andra stycket är
otidsenligt och borde utgå, I skrivelsen föreslår kommunförbundet att denna
ändring i skolstadgan genomförs,
3.1.5 Skolöverstyrelsens
yttrande
SÖ
har den 4 februari 1972 yttrat sig över kommunförbundets förslag. SÖ
framhåller att vissa läromedel enligt läroplanen för grundskolan har
karaktären av grundmaterial med huvuduppgift att bidra till att skapa ordning
och sammanhang i elevernas studier, t. ex, under ett stadium, ett läsår eller
en termin eller inom centrala områden eller teman under en sådan period.
Grundmaterial av detta slag kan enligt SÖ hänföras till den läromedelskategori
som i 2 kap, 27 § skolstadgan benämns egentliga läroböcker och som enligt
nuvarande bestämmelser får behållas av eleverna,
SÖ
anser det inle nödvändigt att ett grundmaterial i läroplanens mening behöver
innehålla en sådan faktamängd som flertalet läroböcker
Prop.
1973:76 69
nu
har. Grundmaterialet skulle i vissa ämnen kunna göras betydligt mer översiktligt,
gärna i form av ett förslag till studiegång mer än som en faktasamling. Vid
jämförelse med den definition av grundmaterial som görs i 1969 års läroplan för
grundskolan måste man enligt SÖ konstatera, att många läromedel som nu finns
är alldeles för omfattande för att kunna rubriceras som grundmaterial i alltför
stor omfattning,
SÖ
anser att eleverna har behov av all få behålla ett grundmaterial i fierlalet
ämnen och finner därför ej skäl till ändring av skolstadgans lydelse. Däremot
synes det vara nödvändigt att i olika ämnen precisera behovet av läromedel
uppdelat i grundmaterial och supplerande material.
SÖ
framhåller vidare att grundmaterialet enbart inle på något av skolans stadier
ger tillräckligt goda förutsättningar för ett individualiserat arbete och för
samarbete i större eller mindre grupper.
En
förutsättning för alt skolans mål för undervisningen i dessa avseenden skall
kunna uppnås, är att det finns riklig tillgång till supplerande material som
ger eleverna möjligheter till komplettering och fördjupning av studierna inom
den planerade verksamhetens ram. Detta material bör finnas i sådant antal att
det som lån kan tillhandahållas enskilda elever för egna studier och uppgifter
inom och utom skolan. Materialet bör vidare finnas tillgängligt i så rikt
varierande utformning att undervisningen kan utformas bl, a, efter de enskilda
elevernas utvecklingsnivå och ge dem möjlighet till valfrihet. Man bör alltså
redan på ett tidigt stadium vänja eleverna vid alt samla och sammanställa
information från flera källor,
SÖ
beskriver fortsättningsvis grundmaterialets och det supplerande materialets
omfattning i vissa ämnen,
3.1.6 Utslag
i regeringsrätten
Den
13 januari 1971 fattade regeringsrätten beslut i anledning av besvär anförda av
stadsfullmäktige i Västervik över ett beslut av länsstyrelsen i Kalmar län att
undanröja ett beslut av stadsfullmäktige i Väslervik rörande formen för
tillhandahållande av läromedel. Stadsfullmäktiges beslut innebar att
läroböcker skulle tillhandahållas av kommunen som lån med möjlighet för eleverna
att vid läsårets utgång förvärva sådana böcker i önskad omfaltning mol viss
kontant ersättning. Länsstyrelsen i Kalmar län ansåg stadsfullmäktiges beslut
stå i strid mot bestämmelserna i 2 kap, 33 § (nu 27 §) skolstadgan. Över detta
beslut av länsstyrelsen anförde stadsfullmäktige i Västervik besvär, vilka regeringsrätten
lämnade utan bifall,
3.1.7 Utskottsutlåtande
I
ett utlåtande (UbU 1972: 26) över två motioner (1972: 698 och 1972: 1086) lill
1972 års riksdag uttalade utbildningsutskottet bl, a.
Prop. 1973:76 70
Utskottet finner att den andel läromedel som eleverna
erhåller som gåva fortsättningsvis bor vara oförändrad jämfört med tidigare
praxis. Med hänsyn till de olägenheter som visat sig följa av påtalad oklarhet
i skolstadgan är det emellertid enligt utskottets mening angeläget att det
ifrågavarande andra stycket av paragrafen utformas så att det inom ramen för
vad som sägs i första stycket ger kommunerna större frihet att avgöra vilka
läromedel som skall lämnas som gåva resp, lån till eleverna i grundskolan. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl, Maj:t till
känna.
Med hänvisning till det anförda hemställde utskottet att
riksdagen i anledning av de nämnda motionerna gav Kungl, Maj:t till känna vad
utskottet anfört om 2 kap, 27 § skolstadgan (1971:235), Riksdagen biföll
utskottets hemställan (rskr 1972: 186),
3.2 Tidigare förslag och stäUningstaganden avseende fria
läromedel
3.2.1 Förslag och ställningstagande avseende det
obligatoriska skolväsendet
3.2.1.1 1920 års materielsakkunniga
1920 års materielsakkunniga förordade i ett betänkande år
1923 alt fri skolmateriel skulle tillhandahållas folkskolans barn. Delta
förslag föranledde ingen åtgärd från Kungl, Maj:ts sida,
3.2.1.2 1937 års skolmaterielsakkunniga
I direktiven för den utredning som kom att bli 1937 års skolmateriet-utredning
anförde chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet bl. a.
Obligatorisk undervisning måste anses förutsätta att skolmaterielen
kostnadsfritt ställes till barnens förfogande. Fri skolmateriel bör icke utgöra
någon särskild förmån, som under vissa förhållanden beviljas barnen eller äga
karaktären av ett slags individuellt ekonomiskt understöd. Det ligger en fara i
att de barn, som sålunda enligt behovsprincipen helt eller delvis erhållit fri
skolmateriel, lätleligen kunna komma att framstå som en grupp för sig i
ekonomiskt och socialt avseende. Därtill kommer, att själva den sovring, som måst
läggas till grund för behovsprincipens tillämpning, givetvis är ytterst ömtålig
och vansklig. Härtill sälla sig även vissa olägenheter av pedagogisk art, som
uppenbarligen vidlåla det nu rådande systemet. Tydligt är sålunda alt en i och
för sig befogad hänsyn till målsmännens ekonomi ofta vållar, alt skolmyndigheterna
tveka att förnya undervisningsmalerielen även när en sådan förnyelse är
synnerligen påkallad av pedagogiska skäl,
I sitt belänkande (SOU 1939: 17) förordade 1937 års skolmaterielsakkunniga
såväl av sociala som pedagogiska skäl, att folkskolans och forl-sättningsskolans
elever skulle utan behovsprövning på det allmännas bekostnad erhålla helt fria
läroböcker och annan undervisningsmateriel,
Prop.
1973:76 71
varvid såsom gåva skulle lämnas dels egentliga läroböcker
och s, k, arbetsböcker och dels erforderlig förbrukningsmateriel, dock att
skoldistrikten skulle kunna tillhandahålla som lån sådana artiklar, som ulan
olägenhet kunde användas på lärorummen av flera klassavdelningar. Såsom lån
skulle vidare utlämnas läseböcker samt bredvidläsningsböcker och biblar.
De
sakkunniga motiverade sina förslag med dels sociala, dels pedagogiska skäl.
Vad gäller de sociala skälen anförde de sakkunniga alt fria läromedel av dessa
skäl var en rättvisefråga och vidareutvecklade de i direktiven upptagna socialt
negativa effekterna av en behovsprövning. De pedagogiska skälen för fria
läromedel angav de sakkunniga under fem punkter,
1,
Malerielen
ställes omedelbart vid läsårels början lill elevernas förfogande och
kompletteras och ersattes sedermera i mån av behov. Den fria materielen är
tidsbesparande. Arbetet kommer genast i gång, i det alt eleverna inte behöver
vänta på materielen, Alla böcker finns tillgängliga från första läsdagen,
2,
Undervisningen
grundas på lika läroböcker (samma upplaga) och ensartad förbrukningsmateriel,
3,
Garanti finns
för alt undervisningsmaterielens kvalitet blir god och tillfredsställande,
4,
På grundval av
fri undervisningsmateriel kan undervisningen bedrivas mer effektivt och med
större frihet. Möjlighet att på en gång och fullständigt förnya undervisningsmalerielen
skapas, Alla elever inom en klassavdelning äga samma förutsättningar i fråga om
läromedel att följa och tillgodogöra sig undervisningens gång. Påståendet har
emellertid, framhöll de sakkunniga, sin giltighet endast under förutsättningen,
att den förut antydda standardiseringen av undervisningsmalerielen inle kommer
i strid med undervisningens legitima krav,
5,
Lärarnas
kontroll över undervisningsmalerielen kan bli mer systematisk och effektiv.
De sakkunniga avvisade idén om familjeböcker och föreslog
att principen med fri undervisningsmateriel åt varje elev borde tillämpas
jämväl på barn av samma familj. Dock borde i de planer och förebilder för
reglemente och arbetsstadga för skolundervisningen, som utarbetas, föreskrift
lämnas om, att undervisningsmateriel, som förut utlämnats, borde i den mån så
kunde ske utnyttjas av yngre syskon inom familjen. Detta borde emellertid dels
ske frivilligt, dels endast avse materiel, som var fullt användbar vid
undervisningen och befann sig i tillfredsställande skick.
3.2.1.3 Kungl. Maj:ts prop. (1946:59) angående statsbidrag
tid kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn
m. m.
Kungl. Maj:ts förslag med anledning av 1937 års skolmaterielsakkun-nigas
förslag kom all dröja några år. Under remissbehandlingen utbröt
Prop.
1973:76 72
andra
världskriget. Ett flertal myndigheter, som i princip tillstyrkte förslaget,
ansåg det självklart, alt detta i det då uppkomna slatsfinansiella läget inle
kunde las upp till förverkligande. Så skedde inle heller under krigsåren,
I prop, (1946: 59)
angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri
undervisningsmateriel åt folkskolebarn m, m, anslöt sig chefen för dåvarande
ecklesiastikdepartementet till de sakkunnigas förslag om alt folkskolorna av
såväl socialpolitiska och pedagogiska som rent praktiska skäl borde
kostnadsfritt för eleverna tillhandahålla den för undervisningen nödvändiga
materielen. Vidare anfördes bl, a.
Beträffande
frågan om den fria undervisningsmalerielen bör lämnas såsom lån eller gåva,
anföra de sakkunniga, att det numera icke råder någon meningsskiljaktighet om
att arbetsböcker och förbrukningsmateriel böra utlämnas helt som gåva, om man
över huvud taget tillämpar principen om fri materiel. Delta synes självklart.
Beträffande läroböcker, vilka lämpligen kan indelas i Ivenne grupper, egentliga
läroböcker och läseböcker ansluter jag mig även till de sakkunnigas mening, att
egentliga läroböcker böra lämnas som gåva samt att läseböcker för folkskolan ävensom
bredvidläsningsböcker och biblar lämnas som lån. Dock instämmer jag med
skolöverstyrelsen däri, att för tredje läsåret läsebok bör betraktas såsom
lärobok och följaktligen lämnas som gåva till eleverna. Självklart är, all
psalmboken bör räknas till lärobokskalegorin.
Vad
gäller förbrukningsmateriel framhölls, att det syntes böra vara skoldistrikten obelaget
alt göra den inskränkningen all sådana förbrukningsartiklar, vilka utan
olägenhet kunde användas på lärorummet av olika klassavdelningar, exempelvis
färglådor, färgpenslar, färgkritor, linjaler o, d,, tillhandahölls eleverna som
lån,
I fråga om böcker till
barn i samma familj anslöt sig departementschefen till principen, att barnen i
flerbarnsfamiljer icke i fråga om undervisningsmateriel skulle vara sämre
ställda än barn i ettbarnsfamil-jerna. Varje barn i samma familj borde sålunda
erhålla egna böcker på samma sätt som andra barn. De undantag från denna
princips tillämpning, som de sakkunniga föreslagit torde från ekonomisk synpunkt
få så liten betydelse, alt det av detta skäl ej var motiverat att i
statsbidrags-bestämmelserna införa föreskrift därom,
I överensstämmelse med de sakunnigas
förslag föreslogs vidare att tillhandahållandet av fri undervisningsmateriel
i enlighet med de förordade grunderna borde göras obligatoriskt för
skoldistrikten. Statsbidrag föreslogs bli fixerat per år och barn, Ell
bidragsbelopp på 10 kr, per barn och år ansågs bäst motsvara dåvarande behov
och uttalade önskemål. Bidraget borde utgå för alla folkskoleelever, som
fullgjorde obligatorisk skolgång, således även för elever i obligatorisk
åttonde klass, i den mån sådan förekom.
Riksdagen
anslöt sig till förslagen (rskr 1946: 191) i propositionen om att
skoldistrikten skulle vara skyldiga att utan behovsprövning tillhanda-
Prop. 1973:76 73
hålla fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel till
samtliga elever och att kostnaderna härför till väsentlig del skulle bestridas
av statsverket. Riksdagen instämde också i att arbetsböcker, förbrukningsmateriel
samt läroböcker skulle lämnas som gåva, samt att läseböcker och bredvidläsningsböcker
skulle lämnas som lån,
3.2.2 Vissa statsbidragsförändringar
3.2.2.1 Allmänna slatsbidragsutredningens belänkande (SOU
1956:8)
Förenklad statsbidragsgivning
Allmänna slatsbidragsutredningen föreslog i sitt
betänkande (SOU 1956: 8) Förenklad statsbidragsgivning att det särskilda
bidraget för tillhandahållande av fria läroböcker m, m, avlöstes i samband med
att ett antal speciella bidrag ersattes med två driftbidrag, ett lärarbidrag
och ett högre skolbidrag,
3.2.2.2 Kungl. Maj:ts prop. (1957:112) angående grunder
för förenklad
statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommu
nerna
Chefen för finansdepartementet föreslog riksdagen i
rubricerade prop, att den av allmänna statsbidragsutredningen föreslagna
avlösningen av statsbidrag lill primärkommunerna genomfördes.
Departementschefen anslöt sig lill utredningens synpunkter i fråga om att det
beträffande några statsbidrag, bl, a, till skolhälsovård och fria läromedel m, m,
var motiverat all till gällande författningar på områdena foga bestämmelser om
skyldighet för vederbörande kommun att vidta erforderliga anordningar. Detta spörsmål
borde tas upp i samband med den pågående mycket omfattande
författningsrevision som redan pågick inom ecklesiastikdepartementet närmast
med anledning av de vid 1956 års riksdag fattade besluten om en
skolstyrelsereform,
3.2.3 Förslag och ställningstaganden avseende det
frivilliga skolväsendet
3.2.3.1 Riksdagsmotioner
I motioner till 1964 års riksdag i anledning av prop,
1964: 171 angående reformeringen av de gymnasiala skolorna m, m, togs bl, a,
frågan om fria läroböcker upp, I ett fall (1964:1: 854 och II: 1071)
hemställdes att införande av fria läroböcker i fackskola och gymnasium
skyndsamt skulle utredas och förslag i frågan avlämnas, I ett annat fall (1964:
11: 1060) yrkades att riksdagen skulle besluta, att alla elever i de gymnasiala
skolformerna utan kostnad skulle erhålla läroböcker och övrig
undervisningsmateriel.
Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande (SäU 1964: 1
höstsessionen) över bl, a, dessa motioner att enligt utskottets mening
tillräckligt
Prop. 1973:76 74
underlag saknades för att ta ställning till yrkandet i
mot, 1964: II:
1060, varför utskottet
avstyrkte bifall till motionen. Beträffande den i mot, 1964:1: 854 och II: 1071
gjorda hemställan om skyndsam utredning m, m, var utskottet inte berett att
göra annat uttalande än att frågan efter utredning borde prövas i lämpligt
sammanhang. Riksdagen lämnade vad utskottet anfört utan erinran.
Vid 1965 års riksdag yrkades i två motioner (1965:1: 25
och II: 31) om skyndsam utredning av frågan om införande av fria läroböcker och
fri studiemateriel i gymnasier m, fl. skolor, Stalsutskottet hänvisade i sitt
utlåtande (SU 1965: 122) till särskilda utskottets utlåtande i frågan år 1964 (SäU
1964: I höstsessionen) och framhöll dessutom bl, a, att chefen för
ecklesiastikdepartementet i ett svar på en enkel fråga vid 1965 års riksdag
förklarat sig vid lämplig tidpunkt komma att ta upp frågan om utredning rörande
ett mera generellt genomförande av systemet med fria läroböcker,
3.2.3.2 Studiemedelssystemet
Genom det nuvarande studiemedelssystemet som infördes
genom riksdagsbeslut år 1964 (prop, 1964: 138, SäU 1964: 1, rskr 1964:290)
fick studerande vid eftergymnasiala utbildningsvägar rätt till studiemedel
beräknade med hänsyn tagen även till kostnader för kurslitteratur,
3.2.3.3 Läromedelsutredningens förslag i betänkandet (SOU
1970: 10)
Fria läromedel
Det principiella huvudargumentet för läromedelsulredningen
i frågan om fria läromedel i de frivilliga skolformerna var alt läromedlen är
en integrerad del av utbildningsresurserna. Detta innebar enligt utredningen
att de studerande borde ha tillgång till nödvändiga läromedel på samma sätt som
till övriga för utbildningen erforderliga resurser. Utredningen framhöll som
sin principiella uppfattning att läromedel i likhet med övriga resurser borde
tillhandahållas de studerande kostnadsfritt vad gäller grundskolan, den
gymnasiala och den eftergymnasiala utbildningen och såväl ungdomsstuderande som
vuxenstuderande. Utredningen föreslog att fria läromedel skulle införas i
samtliga gymnasiala skolformer för såväl ungdomsutbildning som vuxenutbildning.
Utredningen innefattade häri även enskilda skolor liksom folkhögskolor.
Läromedelsutredningen förordade all huvudmannen kostnadsfritt
skulle tillhandahålla läromedlen och alt det borde ankomma på huvudmannen alt
avgöra vilken form för fria läromedel som i varje särskilt fall är den mest
rationella. Utredningen tog upp frågan om fördelning av läromedelskostnaderna
och erinrade därvid, vad gäller kommunala utbildningar, bl, a, om den översyn
av statsbidragssystemet som pågick samt förhållandet mellan ett system med fria
läromedel och skatteutjämningsbidraget. Några förslag om fördelningen av de
finansiella in-
Prop.
1973:76 75
satserna för fria läromedel mellan stal och kommun fördes
inte fram. Vid enskilda utbildningar borde enligt utredningen möjligheterna alt
tillhandahålla och finansiera läromedel tillgodoses inom ramen för statsbidraget.
Vid statliga utbildningar där studiehjälp utgick borde likaså fria läromedel
införas,
3.2.3.4 Förslag avseende fria läromedel i Kungl. Maj:ls prop.
(1971: 37) angående vuxenutbildning
Föredraganden anförde i prop, (1971:37) angående
vuxenutbildning bl, a, all ell betydelsefullt led i strävandena att lindra den
enskildes ekonomiska belastning under utbildning har varit tillhandahållandet
av fria läromedel. Sedan länge var detta genomfört i den obligatoriska skolan,
I de frivilliga skolformerna började kommunerna införa fria läroböcker under
1950-talet,
Föredraganden
anförde vidare att även om bl, a. Svenska kommunförbundet anslutit sig till
utredningens förslag om lagstiftning, hade utvecklingen och dagens läge
övertygat honom om att lagstiftning inte behövdes för att man skulle nå
utredningens syften. Föredraganden anförde vidare att kommunerna då också kunde
få full frihet all, beträffande de utbildningar för vilka de var huvudmän
eller eljest hade ett betydande ansvar, välja den lämpligaste formen för att
tillhandahålla fria läromedel, I propositionen föreslogs slutligen vad gäller
fria läromedel att sådana skulle införas fr, o, m, budgetåret 1972/73 för vissa
statliga utbildningar som tillhörde studiehjälpssystemets område och för vilka
organisatoriska förändringar ej var aktuella.
4 Länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel
4.1 Inledning
Utredningen rörande länsskolnämndsorganisationen (länsskolnämndsutredningen)
har lill uppgift att utreda länsskolnämndernas framtida ställning och uppgifter.
Utredningen skall enligt sina direktiv bl, a, undersöka motiv för och överväga
behovet av en regional organisation för pedagogiska hjälpmedel, Kungl, Maj:t
anmodade i beslut den 1 december 1972 länsskolnämndsutredningen att senast den
10 januari 1973 redovisa sina ställningstaganden i denna fråga. Utredningen har
med skrivelse den 10 januari 1973 redovisat sina förslag i frågan,
4.2 Nuvarande bestämmelser
Enligt instruktion för länsskolnämnderna (1965:741,
omtryckt 1971: 347, ändrad 1972: 59) åligger det länsskolnämnd bl, a, att vaka
Prop.
1973:76 76
över
anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel, I beslut av Kungl, Maj:t den 24 april
1970 med bestämmelser om länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel föreskrivs
bl, a, att vid varje länsskolnämnd skall vara inrättad en länscentral för
pedagogiska hjälpmedel. Arbetet vid läns-central leds av en föreståndare, som
förordnas av länsskolnämnden för en tid av högst tre år.
4.3
Länsskolnämndsutredningen
Länsskolnämndsutredningen
beskriver tillkomsten av länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (LPH) och
den fortsalla utvecklingen för centralerna. Utredningen redovisar även LPH:s
nuvarande organisation och verksamhet, SÖ:s föreskrifter för verksamheten vid LPH
återfinns i SÖ:s arbetsordning för länsskolnämnderna, utfärdad den 8 juni
1965, vari LPH-föreståndarnas arbetsuppgifter närmare regleras. Enligt dessa
föreskrifter skall LPH-föreståndaren planera och leda verksamheten vid
länscentralerna, främja utvecklingen av undervisningshjälpmedel och deras
metodiska användning samt handlägga övriga hjälpmedelsfrågor. Utredningen
refererar de särskilda arbetsanvisningar, som fogats till arbetsordningen.
Utredningen refererar
resultaten av en enkätundersökning rörande LFH-föreståndarnas arbetsuppgifter
som SÖ genomförde under år 1969, Enkäten omfattade 15 av de 23 länscentralerna.
Utredningen har gjort en omstrukturering av de av SÖ redovisade enkätsvaren och
härvid kommit fram till att LPH-föreståndarnas arbetstid fördelar sig på följande
sätt mellan olika typer av arbetsuppgifter.
Insamling
och bearbetning av information om läromedel 11 %
Utåtriktad verksamhet 48 %
därav
a) spridande
av information om läromedel 31 %
b) rådgivning
i utrustningsfrågor 17 %
Insamling och vidareutveckling av pedagogiska erfarenheter 6 %
Egen fortbildning 13 %
Administration 22 %
Enligt
denna uppskattning, som utredningen betecknar som mycket grov, skulle knappt
hälften av LPH-föreståndarnas arbetstid, dvs, drygt en kvarts tjänst, kunna
ägnas åt spridande av information samt rådgivning,
1 början av
hjälpmedelscentralernas verksamhet lades stor vikt vid
utställningsverksamheten. Erfarenheterna av denna var dock inte helt positiva.
Besöksfrekvensen blev ofta mindre tillfredsställande. Utställningsverksamheten
har därför minskat i omfattning under senare år.
Prop.
1973:76 77
Inom
ulställningsverksamheten har en förskjutning skett från de stora
utställningarna, vilka som regel bara visades på själva läromedelscentralen,
till mindre utställningar som kan lånas ut till de enskilda skolorna, ställas
ut i samband med studiedagar, lärarkonferenser o, d.
Vid läromedelscenlralerna
finns också en permanent utställning av läromedel. Dessa utställningar är
fullständigast när det gäller de egentliga läroböckerna. Hårdvarusidan
representeras som regel endast av enstaka exempel på olika apparattyper.
Verksamheten i övrigt har
efter hand fått en uppläggning, som i rätt hög grad varierar från länscentral
till länscentral, I vissa fall ligger tyngdpunkten i LPH-föreståndarens arbete
på rådgivning åt skolledare och skolstyrelser när det gäller utrustning av nya
skolor med läromedel eller anpassning av läromedlen i befintliga skolor till de
nya läroplanerna. Andra länscentraler har lagt tonvikten på samverkan med
fortbildningsledaren och fortbildningskonsulenterna vid länsskolnämnden. På något
håll är länscentralen i hög grad engagerad i den pedagogiska försöksverksamheten
som bedrivs inom det pedagogiska utvecklingsblock som förlagts till länet.
Utredningen
tar fortsättningsvis upp läromedelshanteringen på kommunal nivå och några
aktuella tendenser och förslag.
Mot
denna bakgrund redovisar utredningen sina överväganden och förslag.
LPH tillkom i samband med
grundskolereformen huvudsakligen för alt förmedla information om produktionen
av pedagogiska hjälpmedel. Centralerna ansågs också ge råd beträffande
utrustning av undervisningslokaler med hjälpmedel och medverka vid utbildning
och fortbildning av lärare. Bakom tillkomsten av LPH låg bl, a, skolberedningens
konstaterande att den enskilde lärarens möjligheter att skaffa sig kännedom om
hjälpmedlen och deras metodik var begränsade. Utredningar och uttalanden som
gjorts under de senaste åren visar, att de informationsproblem, som
länscentralerna skulle lösa, alltjämt består. Utredningen anger följande
bidragande faktorer till att centralerna inte förmått lösa problemen,
1, Målgruppen har varit för stor. Den huvudsakliga
målgruppen för LPH har varit och är alltjämt ytterst de enskilda lärarna. Att
nå alla dessa har varit en alltför svår uppgift, i all synnerhet som man på det
lokala planet inte haft någon organisation för att ta emot och kanalisera all
information. Att nå de enskilda lärarna personligen har varit omöjligt;
skriftlig information från LPH drunknar lätt i floden av annan information.
Utställningsverksamheten har inte gett önskat utbyte, bl, a. på grund av
avstånden till LPH, brist på tid och anslag för resor för lärare m. m,
2, Målgruppen har växt, LPH inriktades från början
främst på grundskolan. Andra skolformer, främst de gymnasiala, har emellertid
Prop. 1973:76 78
ställt
ökade krav på läromedelsservice. Tillkomsten av den kommunala vuxenutbildningen
kan också nämnas i detta sammanhang,
3, Läroplansreformerna, Under den tid LPH-organisationen
existerat har flera läroplansreformer genomförts (tillkomsten av fackskolan,
1966 års gymnasiereform, 1969 års läroplan för grundskolan, 1970 års läroplan
för gymnasieskolan). Reformerna har självfallet haft konsekvenser för
läromedelssidan och medfört ökade behov av information,
4, Läromedelsutvecklingen, Utvecklingen har gått mot
mer komplicerade läromedelssystem, vilket också ökat informationsbehovet,
5, Brist på systematisk, central bevakning av
läromedelsmarknaden. Då ingen central bevakning av marknaden ägt rum med
registrering av läromedelsproducenter och -produkter har oproportionerligt stor
del av LPH-föreståndarnas arbete åtgått för att insamla och systematisera
information om de existerande läromedlen, SÖ:s försöksverksamhet i syfte alt
komma till rätta med dessa brister byggde också helt på LPH-föreståndarnas
arbete,
6, Bristande resurser. De personella resurser som
länscentralerna fick torde redan från början ha varit för små i förhållande
till arbetsuppgifternas art och omfattning och målgruppens storlek. Resurserna
har heller inte anpassats till de ändrade fömtsättningar som följt av utvecklingen.
Det
ökade behovet av information har tillsammans med de inle minst av ekonomiska
skäl växande kraven på samordning och långsiktig planering av
läromedelsinköpen lett fram till en rad åtgärder och förslag, vilka medfört
eller kan komma alt medföra ändrade förutsättningar för LPH-organisationen,
Genom den av kommunförbundet rekommenderade och av läromedelsulredningen
biträdda modellen för den lokala läromedelshanleringen skapas instrument för
att ta emot information om läromedel och kanalisera den ut till skolans befattningshavare.
Samtidigt kommer kommunsammanläggningarna att ytterligare minska antalet förstahandsmottagare
av läromedelsinformation. De av läromedelsutredningen föreslagna åtgärderna på
central nivå bl, a, inrättandet av ett centralt läromedelsregister och
en särskild läromedelsnämnd bör i väsentlig grad underlätta för läromedelskonsumenterna
att bilda sig en uppfattning om vilka läromedel som finns att välja emellan. Sedan
systemet byggts upp kan alltså från centralt håll en mycket fyllig
läromedelsinformation erbjudas.
Frågan
uppstår då om LPH behövs som ett mellanled för att förmedla den centralt
sammanställda informationen ut till konsumenterna. Informationen bör, enligt
utredningen, självklart gå den kortaste vägen, dvs, från läromedelsregistret lill
kommunerna (läromedelscentraler eller motsvarande).
Skolans
personal, i första hand lärarna, behöver emellertid också ha information och
råd beträffande läromedlens pedagogiska användning.
Prop.
1973:76 79
Denna form av information bör dock ges av pedagogisk
expertis med erfarenhet av undervisning i aktuellt ämne och på aktuellt stadium
och synes därför i första hand höra hemma i lärarutbildningen (både
grundutbildningen och fortbildningen).
Förmedling av läromedelsinformation till skolorna kräver
enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning inte att LPH behålls,
LPH har emellertid f, n, också andra uppgifter. Dessa
uppgifter kan, enligt utredningen, avlastas LPH enligt följande. Behovet av
speciell rådgivning i utrustningsfrågor i samband med utrustning av skola torde
minska kraftigt i framtiden. Sådan information kommer att kunna tillhandahållas
bl. a. genom läromedelscentraler och läns-AV-centraler, Frågan om behovet av
och de lämpligaste formerna för service i läromedelsfrågor åt länsskolnämndernas
pedagogiska personal bör övervägas i annat sammanhang, främst då forlbildningsorganisalionen
och inspektionsverksamheten behandlas. Uppenbart är dock, att även denna personal
kan få en stor del av sitt informationsbehov täckt genom den centralt
tillhandahållna informationen. Behovet av åtgärder för utbildning och
fortbildning av skolans läromedelsfunklionärer bör också övervägas i samband
med att forlbildningsorganisalionen diskuteras.
Om det inom den statliga fortbUdningsverksamheten behövs
någon särskild företrädare för läromedelssidan (exempelvis för fortbildning av
skolans läromedelsfunktionärer) måste bil beroende av den framtida fördelningen
mellan stat och kommun av forlbildningsansvaret. Till denna tar länsskolnämndsutredningen
ställning i annat sammanhang,
LPH har på grund av de av utredningen nämnda skälen inte
kommit att fylla den uppgift de en gång inrättades för. Deras resurser har
varit klart otillräckliga i förhållande både till skolväsendets allt större
omfattning och det ökade läromedelsutbudel. Samtidigt har utvecklingen gett
kommunerna möjligheter att själva få ett bättre grepp över
läromedelshanteringen. Kommunsammanläggningarna har bidragit till detta. Genom
utvecklingen av kommunala läromedelscentraler och läns-AV-centraler får allt
fler kommuner egna organ varigenom läro-medelsinformalionen kan kanaliseras.
Utredningen föreslår därför, att LPH avvecklas i
anslutning till genomförandet av sådana åtgärder för förbättrad
läromedelsinformation som förutsätts bh resultat av behandlingen av läromedelsulredningens
förslag.
En expert i utredningen, Östen Persson, anser att en
omprövning av läromedelscentralernas ställning måste baseras på att beslut föreligger
om inrättande av ett centralt läromedelsregister, läromedelscentraler i varje
kommun och lagfästa läromedelskommittéer i varje kommun, LPH:s avveckling kan
ske först sedan nyordning i dessa avseenden hunnit föras ut i praktisk
tillämpning.
Prop.
1973:76 80
4.4 Remissyttranden
Länsskolnämndsutredningen har föreslagit att LPH avvecklas
i anslutning till genomförandet av sådana åtgärder för förbättrad läromedelsinformation
sorn förutsätts bli resultat av behandlingen av läromedelsutredningens
förslag.
Statskontoret,
RRV, statens läroboksnämnd. Svenska kommunförbundet, LO, Göteborgs allmänna
skolstyrelse, skoldirektionen i Stockholm samt skolstyrelserna i Smedjebacken
och Västerås tillstyrker utredningens förslag.
Statskontoret
framhåller att LPH kan avvecklas och ersättas med andra former för information
och dokumentation rörande läromedel. Svenska kommunförbundet betraktar
läromedelsinformationen till skolan som en viktig pedagogisk och ekonomisk
fråga. Det har av skäl som utredningen redogjort för inle varit möjligt för LPH
att ge konsumenterna erforderlig service i detta avseende. Man kan, enligt förbundet,
vidare utgå från att denna information blir mera komplicerad och betydelsefull
i framtiden. Enligt förbundets uppfattning bör en effektiv
läromedelsinformation kunna organiseras på central nivå i nära samverkan med
företrädare för skolans huvudmän,
SÖ och länsskolnämnden i Skaraborgs län anser att LPH bör
kunna upphöra som institution men att tjänsterna som föreståndare t, v, alltjämt
bör utnyttjas för uppgifter inom läromedelsområdet, förslagsvis med den ändrade
beteckningen läromedelskonsulent. Även länsskolnämnden i Östergötlands län ser
en omvandling av föreståndarna till läromedelskonsulenter som en lösning men
kan för sin del inte tillstyrka förslaget om avveckling, SÖ anför vidare att
centralernas nuvarande uppgift att förmedla information om läromedel kan
reduceras endast under förutsättning av att en tillfredsställande organisation
av kommunala läromedelscentraler existerar, SÖ anser dessutom bl, a, att den
redan nu för nämnderna så betydelsefulla uppgiften att i anslutning till
pedagogiskt utvecklingsarbete medverka till resultatspridning ytterligare bör
accentueras och att det därvid är nödvändigt att ha tillgång lill en
kvalificerad läromedelsexpert vid länsskolnämnderna. Synpunkter likartade SÖ:s
förs fram även av fierlalet av de länsskolnämnder som SÖ bifogat yttranden
från.
Några remissinstanser SACO, TCO, länsskolnämnderna i
Västernorrlands och Sakaraborgs län samt skolstyrelsen i Sorsele anser att LPH
inte bör avskaffas med mindre än att den lokala läromedelsorganisation
och/eller det centrala register som läromedelsutredningen föreslagit byggts
upp,
SACO anser att ett avvecklande av LPH inte bör ske förrän
den kommunala läromedelsorganisationen är utbyggd, TCO delar länsskolnämndsutredningens
uppfattning att ändrade förutsättningar för LPH-
Prop.
1973:76 81
organisationen
kan komma att föreligga om läromedelsutredningens förslag om centralt
läromedelsregister, särskild läromedelsnämnd, principerna för den lokala
läromedelshanteringen och stadgebunden läro-medelskommitlé realiseras. Enligt
TCO bör en omorganisation av LPH tidsmässigt anpassas så att LPH blir intakta
till dess att åtgärderna i enlighet med läromedelsutredningens förslag hunnit
föras ut i praktisk tillämpning,
Länsskolnämnden
i Västernorrlands län instämmer i utredningens konstaterande att LPH hittills
ej på ett tillfredsställande sätt lyckats fullgöra sina uppgifter enligt
instruktionen. Nämnden anser att länsskolnämnderna behöver en resurs för läromedelsinformatiön
i anslutning lill nämndens övriga pedagogiska verksamhet och anser därför att LPH:s
verksamhet helt bör integreras i nämndens övriga pedagogiska verksamhet.
Nämnden anser vidare att ett centralt läromedelsregister kan bli ett värdefullt
komplement till den läromedelsinformation som berörda centrala, regionala och
kommunala organ ger men att ett centralt läromedelsregister inte kan ge en
sådan regionalt och lokalt anpassad information att den regionala
läromedelsfunktionen helt kan er-sättas-
Länsskolnämnden
i Skaraborgs län framhåller vikten av att om en avveckling av LPH beslutas,
vilket skulle innebära ett borttagande av en befintlig om än blygsam resurs,
denna avveckling ej genomförs innan beslut föreligger om inrättandet av ett
centralt läromedelsregisler, läromedelscentraler samt lagfästa kommunala
läromedelskommittéer i varje kommun och tillräckliga erfarenheter vunnits av
dessas verksamhet.
5 Departementschefen
5.1
Inledning
Utveckling
och produktion av goda läromedel är en viktig förutsättning för ett
framgångsrikt arbete i skolorna. Läromedelsutredningen har i betänkandet (SOU
1971:91) Samhällsinsatser på läromedelsområdet föreslagit åtgärder som syftar
till alt ge förutsättningar härför. Utredningens förslag rör forsknings- och
utvecklingsarbete, produktion, läromedelsval, information, granskning, praktisk
prövning och testning, prisövervakning samt inköp och distribution. De förslag
som jag lägger fram i det följande avser grundskola, specialskola, nomadskola,
privatskola som avses i privalskolsladgan, gymnasieskola samt kommunal och
statlig vuxenutbildning. De förslag rörande högskoleutbildningen som
utredningen för fram påkallar med ett undantag, nämligen avseende inköp av kurslitteratur
m. m., inga åtgärder, vilket jag återkommer till.
6 Riksdagen
1973. 1 saml Nr 76
Prop.
1973:76 82
Läromedlen
är givetvis endast en av de faktorer som påverkar resultaten av arbetet i
skolan. Den är emellertid en betydelsefull sådan. Läromedlen är ett viktigt
hjälpmedel för lärarna att förmedla den undervisning som föreskrivs i
läroplanerna. Det är därför väsentligt att alla områden i skolan har tillgång
till goda läromedel i tillräcklig omfattning. Utredningen har påpekat att inte
alla områden är lika välförsedda i detta avseende, Ätgärder föreslås därför för
att man skall få en jämnare läromedelstillgång. Initiativ för att få fram goda
läromedel även inom bristområden har redan tagits. Dessa insatser bör
emellertid förstärkas. Jag återkommer till detta i det följande.
Läromedlen
svarar för en inte obetydlig del av kommunernas skol-kostnader. Det är därför
naturligt att kommunerna försöker hålla nere dessa kostnader. En faktor som
förmodligen påverkat kommunerna i dessa strävanden är att utgifterna för
läromedel ökat betydligt under senare år. För att underlätta för kommunerna att
anskaffa läromedel är det således väsentligt att dessa kan erhållas till
rimliga priser, I det följande kommer jag att ta upp de möjligheter som kan
finnas att minska läromedelskostnaderna.
Om
läromedlen skall kunna fylla sin funktion som hjälpmedel för lärarna att
förmedla den undervisning som föreskrivs i läroplanerna är det nödvändigt att
de i väsentliga avseenden överensstämmer med de mål och riktlinjer som anges i
läroplanerna. Ett viktigt krav är vidare att de är objektiva, dvs. allsidiga
och sakliga. Denna överensstämmelse kontrolleras f. n. av statens
läroboksnämnd. Enligt nu gällande bestämmelser får lärobok som inte godkänts av
statens läroboksnämnd inte antas för användning i undervisningen i vissa
skolformer. Jag kommer i det följande att föreslå att en del av nämndens
funktioner övertas av andra organ. Detta innebär inte att jag är beredd att
avstå från statligt inflytande på läromedlens innehåll och utformning. Detta
inflytande bör emellertid ske i delvis andra former och i en annan omfattning
än f, n. Enligt min mening är det mest angeläget att ha uppmärksamheten riktad
på läromedel för sådana ämnen där objektivitetsproblemen visat sig vara svårast
att bemästra. De statliga granskningsinsatserna bör därför ha sin tonvikt på
dessa ämnen. Det finns emellertid också ett allmänt intresse av att kunna
kräva att även läromedel, som inte granskas obligatoriskt, blir föremål för en
särskild bedömning. Jag har beaktat även detta intresse i mina förslag.
För
undervisningen i t, ex. gmndskolan och vissa delar av gymnasieskolan får
skolstyrelserna anta endast sådana läromedel som finns uppförda'på den
läroboksförteckning som utarbetats av statens läroboksnämnd. Kommunerna kan
alltså gå ut ifrån att de läromedel som finns medtagna i denna förteckning har
granskats och godkänts av nämnden. Den information om läromedlen som kommunerna
får i övrigt kommer, enligt vad läromedelsulredningen redovisat, till stor del
från producen-
Prop.
1973:76 83
terna.
Eftersom antalet läromedelsproducenter är stort blir enligt utredningen den
information som tillhandahålls inte av det slag att den ger underlag för
jämförelser mellan olika läromedel. Den blir också i viss mån osystematisk. Det
är angeläget att huvudmännen, som har ansvaret för det praktiska genomförandet
av undervisningen i skolorna, får tillgång till en systematisk information om
läromedlen. En sådan information bör underlätta för skolstyrelserna att välja
de läromedel som kan förväntas vara ägnade att vara effektiva hjälpmedel i
undervisningen. Enligt min mening bör därför information ställas till huvudmännens
förfogande genom ett statligt organ, I det följande föreslås att ett centralt
läromedelsregister byggs upp. Detta register bör utformas med sikte på att så
småningom kunna ge huvudmännen en fullgod information av pedagogisk, teknisk
och ekonomisk art om läromedlen.
Enligt
min mening är det angeläget att den statliga styrningen på läromedelsområdet
begränsas till vissa viktiga frågor. De bör avse åtgärder som dels främjar en
god tillgång på läromedel, dels påverkar läromedelskostnaderna. Jag inbegriper
häri även produktion av läromedel under statligt företagarskap. Det är vidare
nödvändigt att tillse att de läromedel som huvudmännen har alt välja mellan
kvalitativt är så tillfredsställande som möjligt. De centrala insatser på
informationssidan som jag kommer att föreslå i det följande bör ses som en
service åt huvudmännen för att underlätta ställningstaganden till vilka läromedel
som skall väljas. Jag kommer även att presentera förslag som rör i vilken
utsträckning eleverna i grundskolan bör tillhandahållas läromedel som egna
exemplar.
Utvecklingen
på läromedelsområdet har medfört svårigheter att ange vad som avses med
läromedel. Utvecklingen har gått från i slort sett en lärobok i varje ämne till
ett flertal parallella läromedel som består inte av en lärobok utan av
studiesatser och sludiepaket m. m. Utredningen redovisar
läromedelsdefinitioner, vilka kommit till användning eller föreslagits i olika
sammanhang. Utredningen anger även, vilket jag redovisat i det föregående, en
definition för egen del. Utredningen avser med läromedel de informationsförmedlande
komponenterna i undervisningen vilka innehåller både informationen
meddelandet och medel för dess presentation. Till medel för presentation av
informationen hänför utredningen i sammanhanget även den tekniska apparatur som
är nödvändig för användande av vissa läromedel t, ex, TV-apparater, projektorer
och bandspelare. De förslag utredningen presenterar rör vad utredningen kallar
centrala läromedel. Med centrala läromedel avser utredningen läromedel som
direkt framställts för att täcka kvalitativt och/eller kvantitativt väsentliga
delar av läroplanernas kursmoment. Det kan exempelvis gälla ett »heltäckande»
studiepaket, en årskurslärobok, en studiesals för ett centralt arbetsområde
eller en audivisuell språkkurs, I intet fall avses med centralt läromedel s,
k, tekniska hjälpmedel. Jag finner utredningens definition i huvudsak
användbar,
6*
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 76
Prop.
1973:76 84
I
departementspromemorian (DsU 1972: 9) Smalfilmsdistribution har en sakkunnig
inom utbildningsdepartementet lagt fram vissa förslag som rör
undervisningsfilm. Former för tillhandahållande m, m, av sådan film är en
viktig fråga. Jag kommer emellertid inte att behandla denna fråga i detta
sammanhang.
5.2
Läromedelsutbud och läromedelskostnader
5.2.1
Läromedelsmarknaden
Läromedelsutredningen
har gjort en analys av läromedelsmarknaden. Mot bakgrund av derma analys ger
utredningen följande karakteristik av marknaden i stort. Det finns många läromedelsproducerande
företag och de representerar en rad olika branscher. Endast ett fåtal av dessa
producenter är specialiserade på läromedel. De företag som har en dominerande
ställning inom vissa områden är specialiserade läromedelsföretag. Enligt SPK:s
undersökningar är en av anledningarna till detla att köpare av läromedel hellre
vänder sig till etablerade producenter än till nya. De större speclalföretagen
har vidare en väl utbyggd marknadsföring. Utredningen konstaterar att ett
annat utmärkande drag för delar av läromedelsmarknaden är utvecklingen mot
större enheter. Denna utveckling mot koncentration kan enligt utredningen ha
vissa fördelar men kan samtidigt leda till en ofullständig konkurrens.
Utredningen
har mot denna bakgmnd funnit att ett samhällsöver-tagande av
läromedelsproduktionen inte är möjlig. Sedan utredningen avlämnat sitt
betänkande har en utveckling mot större företagsenheter inom marknaden
fortsatt. Jag delar utredningens uppfattning att samhället inte bör ta över
produktionen av läromedel men jag vill mot bakgmnd av den relaterade
utvecklingen understryka betydelsen av ett fortsatt statligt engagemang i
läromedelsproduktion liksom andra åtgärder för att bl. a, främja lägre priser
på de aktuella produkterna.
5.2.2
Läromedelsutbud och produktionsstöd
Det
statliga ekonomiska stödet för att främja utveckling av läromedel är relativt
omfattande. Utredningen redovisar detta stöds storlek inom olika områden för
budgetåret 1971/72. Den största satsningen rör undervisning med hjälp av radio
och TV. Inom detta område uppgick statens utgifter till ca 43 milj, kr. Frågan
om de fortsatta insatserna inom detta område är, vad gäller förskola och
vuxenutbildning, en uppgift för kommittén för den fortsatta verksamheten med
radio och television inom utbildningsväsendet. Av de medel som ställdes till SÖ:s
resp. UKÄ:s förfogande för pedagogiskt utvecklingsarbete användes ca 5 milj.
Prop. 1973:76 85
kr.
för läromedelsforskning. Till dessa satsningar bör även räknas de statliga
kostnaderna för produktionsstöd och den verksamhet statens läroboksnämnd
bedriver. Det statliga ekonomiska stödet på läromedelsområdet uppgår således
till ca 50 milj. kr. Härtill kommer det statliga engagemanget i företag för
läromedelsproduktion.
Trots
ett generellt sett rikligt utbud på läromedel finns områden inom skolväsendet
som kännetecknas av en' bristsituation. Utredningen föreslår att staten går in
med produktionsstöd för att komma till rätta med bristen på läromedel inom
vissa områden. Majoriteten av remissinstanserna instämmer i behovet av
produktionsstöd.
Samhälleligt
stöd för alt främja produktion inom brislområden är en redan accepterad lösning.
Under budgetåret 1972/73 disponerar SÖ 1 milj. kr. för produktionsstöd (jfr. prop.
1972: 1 bil. 10 s, 189) och ett lika stort belopp har för budgetåret 1973/74
beräknats för ändamålet under anslaget Pedagogiskt utveckUngsarbete inom
skolväsendet (prop, 1973: 1 bil, 10 s, 203), Även UKÄ ger stöd till utveckUng
av läromedel i olika former. Jag anser liksom utredningen att produktionsstöd
är en riktig väg att initiera produktion inom områden där läromedelsutbudet är
otillfredsställande. Specialundervisningen, vuxenutbildningen, invandrarundervisningen
och vissa av grenarna och varianterna i de yrkesinriktade linjerna i
gymnasieskolan samt gymnasieskolans specialkurser är områden med
läromedelsbrist. Produktionsstödet bör användas för att förbättra
läromedelstillgången inom bl, a, dessa områden. Det kan även bli aktuellt att
överväga särskilda insatser för skolväsendet i glesbygder. Utöver nyss angivna
medel bör vad gäller SÖ:s verksamhetsområde enligt min mening ytterligare 700
000 kr, beräknas för budgetåret 1973/74, Dessa ytterligare medel bör
budgetåret 1973/74 ställas till förfogande genom att åttonde huvudtitelns
förslagsanslag Bidrag till driften av grundskolor m. m. får tas i anspråk.
Utredningen
har föreslagit att stödet bör ges i produktionsledet. Utredningen anser vidare
att valet av producent bör anpassas till typen av projekt.
Utbildningsmyndigheterna, dvs, SÖ och UKÄ, bör enligt utredningen sluta avtal
med lämpliga producenter, Fierlalet remissinstanser har inga invändningar mot
att produktionsstödet administreras på detta sätt. Några anser dock att
partiell tjänstebefrielse för lärare för läromedelsförfattande är en lämplig
stödform. För egen del finner jag ingen motsättning mellan denna synpunkt och
utredningens förslag som jag finner vara ändamålsenligt.
Enligt
utredningen bör utbildningsmyndigheterna svara för övergripande behovsanalyser
och disponera medel för produktionsstöd, UKÄ bör göra behovsanalyser och
disponera medlen vad gäller stöd till utveckling av läromedel. Jag kommer
emellertid i det följande att föreslå att ett fristående statligt organ
inrättas för att handha frågor rörande information om läromedel. Enligt min
mening bör detta organ komma
Prop.
1973:76 86
att
få en god överblick över tillgången på läromedel. Det bör därför vad gäller SÖ:s
område bli en uppgift för detta organ att göra de övergripande analyser som
bör ligga till gmnd för fördelningen av produktionsslödet. Organet bör även
disponera och fördela produktionsstödet inom SÖ:s område. Eftersom detla organ
föreslås bli inrättat först den 1 juli 1974 kommer SÖ:s nuvarande uppgifter i
samband med produktionsslödet att bU oförändrade intill detta datum. De
riktlinjer för administrationen av produktionsstödet som jag angett bör därför
inte börja tillämpas förrän den 1 juh 1974,
5.2.3
Prisövervakning
F.
n. ingår det i statens läroboksnämnds uppgifter att i de fall nämnden granskar
läroböcker kontrollera om bokens pris är skäligt. Utredningen har kommit fram
till all denna prisövervakning fungerat mindre tillfredsställande. Utredningen
anser mot bakgrund av undersökningar som SPK gjort att prisövervakningen i sin
nuvarande form bör upphöra. Reguljär prisövervakning bör emellertid bedrivas
och ske på i princip samma sätt för alla läromedel. Ansvaret för övervakningen
bör enligt utredningen åvila SÖ och inom SÖ den av utredningen föreslagna läromedelsnämnden.
Initiativ till prisundersökningar bör kunna tas av nämnden eller av andra, t. ex.
av kommuner. Efter beslut av nämnden bör SPK enligt utredningen få i uppdrag
att undersöka prisutvecklingen inom angett område. Den prisövervakning som
utredningen föreslagit innebär att man i efterhand försöker att bedöma om det
pris som åsatls ett läromedel är rimligt. Är så inte fallet skulle detta
markeras i det centrala läromedelsregistret. Denna markering skulle sedan tas
bort när en överenskommelse om en rimlig prissättning nåtts.
Majoriteten av
remissinstanserna som uttalar sig i frågan tillstyrker eller har inget att
erinra mol utredningens förslag. Flera remissinstanser är emellertid tveksamma
eller negativa till förslaget. Till denna sistnämnda grupp hör bl, a, RRV,
statens läroboksnämnd och Svenska kommunförbundet. Svenska kommunförbundet tror
inte att man med en prisövervakning av den typ som utredningen föreslår kan
bryta den nuvarande prisutvecklingen på läromedelsområdet, ABF går ett steg
längre och förordar en priskonlroll.
Såväl
i remissvaren som i den allmänna debatten har det angelägna i att påverka
läromedelspriserna understmkits. Ökningen av dessa priser har bl, a, fått till
följd att allt flera kommuner begränsar den mängd läromedel eleverna får egna
exemplar av. Samhället kommun, landsting och stat är i slort sett ensam
konsument på läromedelsmarknaden inom skolområdet. Det ligger således i högsta
grad i samhällets intresse att påverka läromedelspriserna.
Utredningens
förslag innebär som nämnls ell försäk alt påverka läro-
Prop.
1973:76 87
medelspriset
först efter det att ett läromedel producerats. Jag anser i likhet med Svenska
kommunförbundet att det är tveksamt om man med en prisövervakning utformad på
detta sätt kan effektivt påverka läromedelspriserna. Åtgärder för att hålla
nere priserna måste enligt min mening vidtas innan ett läromedel är producerat.
Jag vill dock inte utesluta möjligheten att även om nuvarande form för
prisgranskning slopas i vissa fall i efterhand göra en granskning av
skäligheten av priset för en viss eller vissa typer av läromedel.
En
priskontroll, som ABF föreslagit, skulle innebära att myndigheterna
fastställde priserna på läromedel. Denna lösning är emellertid förenad med en
rad svårigheter, som bl, a, hänger samman med att begreppet läromedel är svårdefinierat
och att läromedlen ständigt utvecklas, Genomsnitthga priser per t, ex, elev,
ämne och årskurs skulle behöva beräknas och fastställas som maximipriser. En
sådan reglering skulle emellertid kunna komma alt leda bl. a, till alt
producenterna tillverkar läromedel som kostnadsmässigt ryms inom givna
prisramar samtidigt som läromedlen blir kvalitativt sämre. Det vore en
oacceptabel utveckling.
Jag
har mot denna bakgrund kommit till den slutsatsen att samhälleliga åtgärder
för att påverka läromedelskostnaderna måste ske i annan form än genom
priskontroll. Jag kommer i det följande att föreslå en försöksverksamhet med
anbudsförfarande. Skulle erfarenheter av denna försöksverksamhet inte visa sig
positiva kan det bli aktuellt att ånyo överväga frågan om priskontroll.
Länsskolnämnden
i Uppsala län framhåller i sitt remissvar att för de egentliga läroböckema
fördyras produktionen av att en mängd parallella boktitlar produceras, måhända
ulan alt verkligt behov föreligger av alla. Nämnden påpekar emellertid att
betryggande valmöjligheter bör finnas. Vad nämnden framhåller är förmodligen en
riktig iakttagelse. Ju fler boktitlar som produceras i ett och samma ämne för
ett och samma stadium desto mindre blir upplagorna och högre priserna. I början
av år 1973 fanns t. ex. i matematik för högstadiet i grundskolan tio parallella
läromedelsserier som täckte hela högstadiet. Härutöver fanns 15 parallella
titlar för högstadiet i matematik uppförda. Motsvarande siffror i historia för
högstadiet var tre resp, 15,
Det
är givetvis, som länsskolnämnden anför, nödvändigt att se lill all det finns
ett tillräckligt antal läromedel per ämne, årskurs osv, för att garantera en
tillfredsställande valfrihet. Utbudet bör vara sammansatt på så sätt alt t, ex,
lärarna inte på grund av läromedlens utformning tvingas att använda en viss
bestämd undervisningsmetod. Det nuvarande utbudet torde emellertid vara större
än vad som motiveras av dessa hänsynstaganden. Det kan således finnas skäl att
begränsa det antal parallella boktitlar som framställts för skolans bruk.
En
begränsning av mängden läromedel som får användas i skolan
Prop.
1973:76 88
är
emellertid förenad med vissa problem. Ett gäller vilka läromedel som skall
väljas om man bestämmer sig för att endast ett visst antal läromedel skall få
användas per ämne, årskurs osv. Till en början måste dessa läromedel väljas ut
bland befintliga läromedel. För att ett sådant val skall kunna göras måste man
skaffa fram uppgifter om läromedlen så att dessa kan jämföras i olika avseenden
sinsemellan. Samma uppgifter måste tas fram för varje enskilt läromedel. För
att få underlag för att göra dessa jämförelser skulle det vara nödvändigt att
låta samtliga existerande läromedel per ämne, årskurs osv. genomgå någon form
av prövning.
Det
är inte givet att de läromedel som på detta sätt väljs ut för att få användas i
undervisningen även fortsättningsvis skulle vara de som i första hand bör
användas. Efter hand kan nya läromedel komma fram som bättre svarar mot
lämpliga pedagogiska metoder eller senaste vetenskapliga rön i övrigt. Det
vore då angeläget att sådana nytillkomna, från olika synpunkter bättre
läromedel, finge ersätta de tidigare valda. För att det skuUe bli möjligt alt
jämföra sådana nytillkomna läromedel med de redan valda måste i så fall även
uppgifter om de nytillkommande läromedlen tas fram. Defta skulle få ske genom
att dessa läromedel utprövades på konstmktionsstadiet. Det skulle därvid
förmodligen bli nödvändigt att föreskriva att utprovning på konstmktionsstadiet
skulle ske för alla nytillkommande läromedel. Dessa omständigheter samt de kostnader
som den praktiska prövningen och utprövningen skulle komma att medföra gör att
det är tveksamt om här angiven metod att begränsa det antal läromedel som får
användas i undervisningen är en framkomlig väg för att minska läromedelskoslnaderna.
RRV har antytt en annan
metod för att påverka läromedelskostnaderna. Enligt RRV vore ett alternativ
till produklionsslöd att myndigheten, t. ex. SÖ, efter prototyputveckling och
genom anbudsförfarande lät ett producentföretag la hand om produktionen och
marknadsföringen. Eventuell subventionering kunde ske genom lägre krav på
täckning av prototypkostnaden. Även länsskolnämnden i Östergötlands län för
fram tanken på ett anbudsförfarande. Statens läroboksnämnd anser att Svenska
kommunförbundet bör göra upp kostnadsmallar per elev, årskurs, ämne, etc.
för läromedel och genom ett formligt anbudsförfarande söka uppnå så gynnsamma
prisvillkor som möjligt.
Den av bl. a. RRV antydda
metoden att få fram nya läromedel till rimliga priser är ett intressant
uppslag. Det torde vara möjligt att utforma metoden så att den indirekt
begränsar det antal parallella läromedel bland vilka kommunerna kan välja. För
att denna väg skall vara framkomlig krävs emellertid medverkan från
kommunernas sida. Skall ett anbudsförfarande, administrerat av ett statligt
organ, bli framgångsrikt är det nödvändigt att det kan skapas garantier för att
en viss upplaga av det läromedel anbudsförfarandet omfattar kommer att
efterfrågas
Prop. 1973:76 89
sedan
det färdigställts. Detta måste ske genom att kommunerna förbinder sig att köpa
läromedel framtagna på detta sätt.
Hur
en metod med anbudsförfarande praktiskt skall genomföras måste naturligtvis
närmare analyseras. I det följande redovisas vissa hållpunkter för en sådan anlys
inför en försöksverksamhet som enligt min mening bör sättas igång.
Underlag
för anbudsgivningen bör utarbetas av SÖ. Underlaget bör vara en beskrivning av
det planerade läromedlet. Beskrivningen bör innefatta bl. a, en målbeskrivning
samt de pedagogiska och tekniska krav som format osv. som läromedlet bör svara
mot. Utarbetandet av ett sådant underlag kräver insatser inom det pedagogiska
utvecklingsarbetet. Beskrivningen bör således tas fram inom ramen för detta
arbete.
Vid
en prövning av metoden med anbudsförfarande är det väsentligt att ett ämne som
läses av ett mycket stort antal elever väljs, I första hand bör något ämne inom
grundskolan komma i fråga,
Anbudsgivningen
skulle kunna delas upp i två etapper. I en första etapp kan anbud begäras in
som omfattar kostnaderna dels för att utveckla läromedlet i enlighet med
beskrivningen, dels produktion av en viss begränsad upplaga av läromedlet, dels
att utpröva läromedlet på konstruktionsstadiet. Upplagan bör bestämmas så att
den räcker för att utpröva läromedlet i ett lämpligt antal klasser. Hänsyn bör
tas även till att ett visst antal exemplar bör kunna sändas ut till kommunerna
för påseende. Det är också angeläget alt söka redovisa ett beräknat pris för
viss upplaga av den slutligt framställda produkten.
Bland
de anbud som kommer in i etapp ett kan t. ex. tre väljas ut. Valet av producent
bör bestämmas bl, a, av det angivna priset. Samtliga tre läromedel utprövas.
Producenten står för de kostnader som är förenade med utprövningen.
Bland
de tre utprövade läromedlen väljs det eller de ut som vid utprövningen visat
sig lämpligast från pedagogisk synpunkt. Endast för utvalda läromedel behöver
därefter påseendeexemplar tryckas upp och sändas ut till kommunerna.
Dessförinnan bör överenskommelse ha träffats mellan SÖ och förlaget(en) om
tillämpligt pris vid olika upplagestorlekar. Information härom bör tillställas
kommunerna i samband med att påseendeexemplaren sänds ut.
De
kommuner som är intresserade av att köpa läromedlet förbinder sig att göra detla.
Sedan sådana överenskommelser träffats med kommunema beställs i en andra etapp
hos producenterna det antal exemplar av det valda läromedlet som kommunerna
förbundit sig att köpa.
Syftet
med att tillämpa ett anbudsförfarande skulle vara dels att försöka påverka
antalet parallella läromedel, dels att försöka få fram bra läromedel till låga
priser. Hur framgångsrik metoden är för att nå dessa syften kan inte avgöras
innan den prövats. Enligt min mening bör därför en försöksverksamhet med
anbudsförfarande genomföras
Prop.
1973:76 90
efter
det att tillvägagångssättet: närmare analyserats. Det bör ankomma på Kungl, Maj:t
att meddela bestämmelser om verksamhetens närmare utformning.
Som
framgår av vad jag anfört i det föregående finns ett nära samband mellan
anbudsförfarandet och det pedagogiska utvecklingsarbetet. Detta samband talar
för att anbudsförfarandet bör handhas av SÖ, Den instans som administrerar
anbudsförfarandet bör ha en god överblick över läromedelskostnaderna. Det
organ som skall svara för läromedelsinformationen kommer rimligen att få en
sådan överblick. Det kan således även anses finnas skäl som talar för att detta
organ bör sköta anbudsförfarandet. Oavsett om man lägger denna uppgift på SÖ
eller på det särskilda organet blir det förmodligen nödvändigt att inhämta
synpunkter på anbuden som ges in, från det av dessa båda organ som inte
tilldelas uppgiften. Sannolikt kommer den pedagogiska granskningen av anbuden
att kräva större arbetsinsatser än den prismässiga granskningen. Av detta skäl
bör uppgiften tilldelas SÖ.
Jag
avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt SÖ att innan
försöksverksamheten påbörjas komma in med förslag om hur ett anbudsförfarande
praktiskt skall genomföras.
Det
kommer givetvis att ta tid innan den här angivna metoden med anbudsförfarande
slår igenom på läromedelspriserna. Det är därför angeläget att redan för befinthga
läromedel söka tillämpa en aktiv kommunal prispolitik. Enhetligare val av
läromedel bör kunna vara en framkomlig väg. Jag har erfarit att ett samarbete
har inletts mellan skolförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Dessa
tre kommuner har diskuterat samverkan i syfte att genom gemensamma
beställningar av läromedel pressa priserna och därmed indirekt påverka
läromedelsmarknaden. Jag ser delta samarbete som ett exempel på åtgärder som
kan vidtas från kommunernas sida.
Granskning
av läromedelspriserna företas naturligtvis även av SPK som ett led i SPK:s
ordinarie verksamhet.
Utredningen
konstaterar att skolböckernas tekniska utförande inverkar på kostnaderna. Det
tekniska utförandet skulle enligt utredningen kunna ändras i en rad avseenden
med kostnadsbesparingar som följd. Utredningen anser det därför angeläget att
frågan om rationalisering av den tekniska produktionen tas upp till fortsatt behandling.
Standardkommittén för grafisk teknik är enligt utredningen ett lämpligt organ
för detta arbete. Målet skulle vara att fastställa en svensk standard för
läroböcker. Enligt vad jag erfarit har ett utredningsarbete i enlighet med
utredningens förslag redan initierats. I detta arbete deltar representanter
för berörda parter.
Prop. 1973:76 91
5.3
Pedagogisk granskning och objektivitetsgranskning
Jag
har i det föregående beskrivit den granskning av läroböcker som f. n. görs av
statens läroboksnämnd för vissa skolformer. Den nuvarande läroboksgranskningen
har karaktären av centralt förval. Läromedelsulredningen föreslår att
läromedelsgranskningen fortsättningsvis Late bör ha denna funktion. En stor del
av remissinstansema stöder detta ställningstagande.
Enligt min mening bör de
förslag om utprovning på konstmktionsstadiet, praktisk prövning och
objektivitetsgranskning som utredningen föreslår sammantagna ses som en
ersättning för den nuvarande granskningen. I samband härmed behövs medverkan
från det pedagogiska utvecklingsarbetet. Jag behandlar därför dessa frågor i
ett sammanhang. De former för läromedelsgranskning som jag kommer att föreslå i
det följande avser dels utprovning och praktisk prövning, dels objektivitetsgranskning,
Utprovning och praktisk prövning avser en pedagogisk prövning. Enligt mina
förslag i det följande bör samhället åtminstone t, v, inte styra omfattningen
av dessa granskningsformer. Samhällets insatser bör i stället inriktas på
objektivitetsgranskning innefattande även kontroll av att läromedlens innehåll
inte strider mot läroplanernas mål och riktlinjer.
5.3.1
Läromedelsforskningens roll
Utredningen
föreslår att läromedelsforskningen skall intensifieras inom vissa områden. Ett
av utredningens syften med att ge vissa områden försteg är att få till stånd
en jämnare tillgång på läromedel. Utredningen prioriterar ökad forskning
rörande läromedel för vuxenutbildningen, invandrarundervisningen och
yrkesutbildningen. Utredningen anger även forskning om effektema av olika
medier och kombinationer av medier som ett viktigt område.
Merparten
av remissinstanserna har fört fram synpunkter rörande angelägna
forskningsområden. Samtliga anser några eller något av de av utredningen
angivna områdena som viktigast. Några remissinstanser pekar på ytterligare
forskningsbehov, t. ex. inom specialundervisningen.
För
egen del delar jag utredningens uppfattning. Det är en viktig uppgift för SÖ
att inom ramen för tiUgängliga medel avgöra var insatsema på
läromedelsutvecklingens område skaU ske. Behoven växlar givetvis från tid till
arman och det är därför varken möjligt eller lämpligt att i detta sammanhang
precisera dem.
SÖ
disponerar under budgetåret 1972/73 ca 5,7 milj. kr. för läromedelsutveckling.
Det bör även fortsättningsvis ankomma på SÖ att disponera dessa medel för de
projekt som SÖ finner mest angelägna. Enligt min mening bör emeUertid en mycket
viktig uppgift i detta
Prop. 1973:76 92
sammanhang
vara att medlen disponeras så alt projekt som syftar till att precisera aktuella
problem inom läromedelsområdet ges företräde. En annan viktig användning av
medlen för läromedelsutveckling bör vara att främja utvärdering av läromedel.
Detta bör bl. a. ske i samband med att SÖ medverkar till att förbättra de
metoder som används vid utprovning av läromedel på konstruktionsstadiet och vid
praktisk prövning. Jag kommer att beröra detla ytterligare i det följande.
Utredningen
föreslår att läromedelsforskningen liksom hittills bör bedrivas vid
universitetens och lärarhögskolornas pedagogiska och psykologiska
institutioner. Av de remissinstanser som uttalar sig i frågan tillstyrker
flertalet utredningens förslag i detta avseende. Enligt min mening finns det f.
n. inga skäl att göra några förändringar vad gäller läromedelsforskningens
organisation.
Utredningen
gör vissa ställningstaganden som rör systematiserad produktion av läromedel.
Dessa ställningstaganden anknyter till den s. k. undervisningsteknologiska
modellen. Enligt denna modell skulle läromedelsproduktionen genomgå tre faser,
nämligen planering, konstruktion och utvärdering. Tillämpningen härav bör
emellertid inte få leda till att läromedlen utformas så att alla lärare måste
tillämpa samma undervisningsmetod för att kunna använda läromedlet. Man bör
också undvika att läromedlen utformas på ett sådant sätt att deras användning
kräver tillgång tiU vissa bestämda medier,
5.3.2
Utprovning på konstruktionsstadiet och praktisk prövning
Med utprovning
av läromedel avser utredningen undersökningar av läromedlen innan de
färdigställts i en definitiv version avsedd att användas i skolan. Praktisk
prövning av ett läromedel sker däremot sedan detta färdigställts. Utredningen
föreslår att utprövningen bör kunna omfatta alla slags läromedel och anser att
den bör betraktas som en del av det pedagogiska utvecklingsarbetet, SÖ bör
enligt utredningen ha ansvaret för verksamheten, vilken bör finansieras genom
att producenterna betalar de kostnader som direkt föranleds av utprövningen,
SÖ bör vidare enligt utredningen kunna ge ekonomiskt stöd till producenter för utprovning
av sådana läromedel som medför lägre kostnader för kommuner och andra huvudmän.
Av de remissinstanser som uttalar sig om utredningens förslag om utprovning är
flertalet positiva.
Syftet
med såväl utprovning som med praktisk prövning är givetvis att få ett mått på
ett läromedels pedagogiska lämplighet. Utprövningen har den fördelen att denna
lämplighet prövas innan ett läromedel framställs i ett slutgiltigt skick.
Jag
har i det föregående föreslagit att en metod med anbudsförfarande bör
utarbetas och tillämpas försöksvis. Som jag därvid anfört bör de läromedel som
väljs ut i den första etappen i anbudsförfarandet
Prop.
1973:76 93
genomgå
utprovning på konstruktionsstadiet. Det är naturligtvis en fördel om även
övriga läromedel utprövas. Det får emellertid i första hand anses vara ett
intresse för producenterna all ombesörja alt detla sker. Producenterna bör
därför själva avgöra vilka läromedel som skall utprövas och även slå för de
kostnader som utprövningen medför. Det är emellertid självklart att denna
verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt alt den inte får ogynnsamma
konsekvenser för arbetet i skolan. Det ankommer på SÖ och de kommunala
skolstyrelserna att se till alt så inte blir fallet. Skolstyrelsen bör därför
ha att avgöra fråga om tillstånd för utprovning i varje särskilt fall. SÖ bör
även svara för att de metoder som används vid utprövningen utvecklas. SÖ bör
därför på lämpligt sätt skaffa sig information om bl, a, de metoder som
används.
Utredningen föreslår att
praktisk prövning av läromedel införs i skolväsendet. Det är enligt
utredningen angeläget att ett utvecklingsarbete pågår samtidigt som praktisk
prövning införs generellt, SÖ bör ha ansvaret även för den praktiska
prövningen, som enligt utredningen åtminstone under ett inledande skede bör
omfatta samtidig prövning av alla registrerade läromedel inom ett ämne eller en
ämnesgrupp under ett visst stadium. Utredningen föreslår en administrativ rutin
som bör tillämpas härvid. Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig om
utredningens förslag på denna punkt är positiva.
Den
mätning av läromedlens pedagogiska effekt som den praktiska prövningen innebär
är betydelsefull. Det är även positivt alt utvärderingen sker under medverkan
av de av undervisningen närmast berörda. Som jag tidigare anfört vad gäller utprövningen
är det emellertid väsentligt att någon menlig inverkan på arbetet i skolan inte
sker.
Även den praktiska
prövningen bör vara en angelägenhet för läromedelsproducenterna. Dessa bör
såväl avgöra omfattningen som stå för kostnaderna. Jag delar således inte utredningens
uppfattning om SÖ:s roll i detta sammanhang, SÖ bör liksom för utprövningen se
till att den praktiska prövningen genomförs på ett för skolans verksamhet lämpligt
sätt. De kommunala skolstyrelserna bör följa verksamheten på motsvarande sätt. SÖ
bör svara för metodutvecklingen även för den praktiska prövningen. På sikt bör
emellertid den modeU för den praktiska prövningen som utredningen föreslår
övervägas ytterligare.
Det bör ankomma på
skolstyrelserna att anta läromedel även för praktisk prövning. Vad gäller
praktisk prövning av läromedel i samhällsorienterande ämnen bör endast sådana
läromedel antagas som objektivitetsgranskats. Detta krav bör emellertid inte
gälla för alt läromedel i samhällsorienterande ämnen skall kunna antagas för utprovning.
För
alt det skaU bli möjligt för SÖ att följa verksamheten med utprovning och
praktisk prövning i skolorna bör skolstyrelserna anmäla till SÖ i vilka skolor
och i vilken omfattning utprovning och praktisk prövning pågår. Vad jag anfört
om skolstyrelserna bör för de landstingskommunala delarna av gymnasieskolan
avse utbildningsnämnderna,
7
Riksdagen 1973. I saml. Nr 76
Prop.
1973:76 94
5.3.3 Objektivitetsgranskning m. m.
Genom utprovning på konstruktionsstadiet och praktisk
prövning erhålls en uppfattning om hur läromedlet fungerar pedagogiskt i undervisningssituationen.
Denna pedagogiska granskning avses fungera som ett komplement till den objeklivitetsgranskning
som utredningen föreslår.
Utredningen betonar att läroplanerna måste vara
utgångspunkten för objeklivitetsgranskning. Det är därvid av väsentlig
betydelse, framhåller utredningen, att objektivitetsbegreppel i läroplanerna
framställs så klart och preciserat att det inte behöver råda någon tvekan om
samhällets krav på innehåUet i undervisningen. Utredningen anser vidare det
vara en viktig uppgift för SÖ alt söka precisera läroplanernas övergripande
mål.
Jag delar utredningens uppfattning att det är viktigt all
läroplanernas mål preciseras. Jag är däremot inte säker på att det är möjligt
att tillmötesgå utredningens önskemål om långtgående klarlägganden i läroplanerna
av objektivitetsbegreppel. Det förefaller enligt min mening vara en i det
närmaste omöjlig uppgift att för varje ämne, kursavsnitt osv. ange hur
innehållet skall utformas för all objeklivitetskravet skall anses vara
uppfyllt. Vid objektivilelsgranskningen torde det bli nödvändigt att utgå från
vad som sägs i läroplanerna om undervisningens innehåll och därefter göra en
bedömning av om ett visst läromedel behandlar innehållet på ett sakligt och
allsidigt sätt.
Utredningen anser det angeläget att kommunerna får
information i första hand om centrala läromedels överensstämmelse med de objektivitelskrav
som ställs upp i läroplanerna.
Majoriteten
av remissinstanserna instämmer i utredningens förslag angående
objektivitetsgranskningen. Några remissinstanser vill emellertid ha en mer
omfattande granskning än den utredningen föreslagit, LO anser att granskningen
bör vara aUsidig, VRO och utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting
anser att granskningen inte enbart bör omfatta objektiviteten i läromedlet utan
bör vara mera omfattande, Stockholms skoldirektion har invändningar mot alt
granskningen skall omfatta enbart centrala läromedel, SSU och Svenska
fabriksarbetare-förbundet anser att central förhandsgranskning behövs.
Enligt min mening innefattar objektivilelsgranskningen
såväl en bedömning av att läromedlet behandlar innehållet på ett sakligt och
allsidigt sätt som en granskning av alt läromedlet inle strider mot avsnittet
mål och riktlinjer i resp, läroplan. Objektivitetsgranskningen bör således
innefatta en granskning av att vad som sägs i läromedlen inte strider mot
intentionerna i målen och riktlinjerna vad gäller t, ex, jämställdhet mellan
män och kvinnor, samhörighet, solidaritet och medansvar.
När frågor rörande läromedlens objektivitet aktualiserats
i den allmänna debatten har det i allmänhet varit fråga om läromedel i sam-
Prop. 1973:76 95
hällsorienterande
ämnen, Objektivilelsgranskningen bör koncentreras tUl områden där
objektivitetsproblemen är särskilt svårbemästrade. Den bör därför obligatoriskt
avse alla centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen, dvs. samhäUskunskap,
historia, geografi samt religionskunskap i grundskolan och motsvarande ämnen i
övriga obligatoriska skolformer samt i gymnasieskolan, privatskola som avses i privalskolsladgan,
kommunal och statUg vuxenutbildning. Centrala läromedel i dessa ämnen, vilka
inte objekliviletsgranskas eller vilka inle godkänts vid sådan granskning, bör
inte få användas i undervisningen. Sådana centrala läromedel bör inte heller
införas i det centrala register som jag kommer att föreslå i det följande,
I de
fall granskning i enlighet med vad jag förordat skall ske, ingår den som ett
led i del registreringsförfarande som jag kommer att föreslå i det följande,
dvs, den kommer till stånd efter ansökan av läromedelsproducent. Granskningen
bör ankomma på den läromedelsnämnd som enligt förslag i det följande bör
inrättas. Centrala läromedel för vilka granskningen inte är obligatorisk bör
ändå om nämnden finner en sådan granskning motiverad kunna granskas av nämnden
bl. a, efter anmälan av kommun, enskild person eller annan. Det bör således
finnas en möjlighet för konsumenterna och för allmänheten att påkalla
granskning av även andra läromedel än de, som enligt mina förslag obligatoriskt
skall objektivitetsgranskas. Jag har, som framgått, valt att föreslå all sådan
granskning bör vara obligatorisk enbart för centrala läromedel i
samhällsorienterande ämnen. Även i centrala läromedel i andra ämnen som i t,
ex, språk kan emellertid objektivitetsfrågan vara kontroversiell.
De
ställningstaganden till ett läromedels objektivitet och överensstämmelse med
läroplanens mål och riktlinjer som läromedelsnämnden gjort vid en viss tidpunkt
kan efter hand komma att bli inaktuella. En förnyad granskning bör därför kunna
ske.
Enligt
utredningen bör ett särskilt organ, läromedelsnämnden, inrättas inom SÖ och få
befogenhet bl, a, att på SÖ:s vägnar besluta i frågor rörande läromedels
objektivitet. Nämnden skulle, enligt utredningen, dessutom följa utvecklingen
på läromedelsområdet och uppmärksamma brister i läromedelsförsörjningen och
följa prisutveckUngen på läromedelsområdet. Läromedelsnämnden skulle bestå av
nio personer som skulle företräda allmänintressen. Flertalet remissinstanser
tillstyrker eller lämnar ulan erinran den föreslagna organisationen. Ett fåtal
remissinstanser RRV, länsskolnämnderna i Kronobergs och Värmlands län samt
utbildningsnämnden i Västernorrlands läns landsting anser att
läromedelsgranskningen bör handhas av ett från SÖ frislående organ.
Jag
delar för egen del utredningens uppfattning att en läromedelsnämnd bör knytas
till SÖ och på SÖ:s vägnar besluta i frågor rörande granskning av läromedlens
objektivitet och granskning av att läromed-
Prop. 1973:76 96
lens
innehåll inte strider mot mål och riktlinjer i läroplanerna. Milt förslag
innebär således att läromedelsnämnden får mer begränsade uppgifter än
utredningen föreslagit. Jag vill särskilt understryka att det är nödvändigt att
ha tillgång till pedagogisk expertis vid läromedelsgranskningen. En sådan
finns företrädd inom SÖ, Läromedelsnämnden bör inrättas den I juli 1974.
Jag
avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att i nämnden skall ingå representanter
för i första hand allmänna samhällsintressen. Nämndens arbetsområde bör som jag
nyss anfört avse att på SÖ:s vägnar besluta i granskningsfrågor i den
omfattning jag angett. Nämnden avses däremot inte handlägga läromedelsfrågor i
övrigt inom verket.
Vid
ansökan hos statens läroboksnämnd om att få en lärobok uppförd på läroboksförteckningen
skall den sökande f. n, erlägga granskningsavgift. Jag föreslår att sådan
granskningsavgift skall erläggas av producenterna vid den obligatoriska
granskning som jag föreslagit. Det bör ankomma på Kungl, Maj:t att fastställa granskningsavgiflens
storlek.
Jag
vill erinra om att det enligt radiolagen (1966: 755, ändrad senast 1972: 240)
föreligger ett förbud för myndighet eller annat allmänt organ att i förväg
granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och att förbjuda
radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll. När det gäller
Sveriges Radios utbildningsverksamhet föreligger dock en skyldighet för
Sveriges Radio att samråda med SÖ och UKÄ, Jag anser alt man med hänsyn härtill
kan förutsätta att kravet på objektivitet och överensstämmelse med
läroplanernas mål och riktlinjer kommer att tillgodoses vid framställning av
material som skall användas bl, a, i skolan.
5.4
Informationsåtgärder m. m.
Som
jag nämnt i det föregående avvisar utredningen tanken på centrala förval av
läromedel. Centrala organ bör enligt utredningen tiUhandahålla information och
beslutsunderlag för lokala val. Liksom flertalet av remissinstanserna delar jag
utredningens uppfattning. Enligt min mening bör emellertid vissa undantag från
denna huvudregel göras. Vad gäller centrala läromedel bör endast sådana som
finns medtagna i det centrala register som. jag kommer att föreslå i det
följande som centralt läromedel få användas i undervisningen. Av detla följer
att centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen som inte objekti-vitetsgranskals
eller som inle godkänts vid objeklivitetsgranskning inte får användas i
undervisningen. Inom denna ram bör det, som utredningen föreslagit, ankomma på
skolstyrelserna (resp. utbildningsnämnderna) att liksom nu fatta beslut om
vilka läromedel som skall antas. För
Prop.
1973:76 97
StatUga
gymnasiala utbildningar bör valen göras av styrelsen för resp. skola. Slopandet
av det centrala förvalet kräver, som utredningen påpekar, ett ökat engagemang
från skolstyrelsernas sida i frågor som rör val av läromedel.
Dessa
förändringar ställer, som flera remissinstanser påpekat, ökade krav på
information om läromedlen.
5.4.1
Ett centralt läromedelsregister
Utredningen
konstaterar att det är nödvändigt för kommunerna alt ha tiUgång till
information om läromedlen som underlag för sina läro medelsval. Undersökningar
som utredningen företagit visar att nuvarande information är alltför osyslematisk
och producentstyrd och att kvalitativa data säUan finns att tillgå. Flera
remissinstanser, bl. a. SÖ samt länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings och Västerbottens län, anser att lättillgänglig information är en
förutsättning för lokala beslut om läromedelsval. Jag delar denna uppfattning.
Utredningen
föreslår att ett centralt läromedelsregister inrättas. Detta förslag stöds av
majoriteten av remissinstanserna. Enligt ABF är ett sådant register en
förutsättning för att de förtroendevalda ledamöterna i skolstyrelserna skall
kunna få tillräckligt underlag för sina beslut.
Jag anser i likhet med
utredningen att ell centralt register bör byggas upp. Jag delar med vissa
undanlag utredningens uppfattning om vilka riktlinjer som bör gälla för ett
sådant register. Det bör som utredningen föreslår vara öppet, dvs. varje
producent bör ha möjlighet att efler anmälan få sina produkter registrerade.
Av praktiska skäl måste man dock, i varje fall i ett inledande skede, härvidlag
räkna med vissa begränsningar. Som framgått av vad jag anfört i det föregående
bör emellertid centrala läromedel alltid registreras. Ej registrerade sådana
läromedel bör inte få antas av skolstyrelsen som centralt läromedel och som sådant
få användas i undervisningen. Jag delar således i princip utredningens
uppfattning om att informationen skall kunna omfatta alla slags läromedel men
anser att registret bör begränsas till att gälla läromedel för grundskola,
specialskola, nomadskola, privatskola som avses i privalskolsladgan, gymnasieskola
samt kommunal och statlig vuxenutbildning,
I
likhet med utredningen anser jag att registret bör byggas upp successivt. Det
är viktigt att man i ett initialskede väljer en lämplig ambitionsnivå för alt,
som utredningen föreslår, konsumenterna skall kunna tillhandahållas vissa grundfakla.
Förslaget om att registret skall bygga på datateknik bör undersökas
ytterligare. Utredningen föreslår alt registret skaU vara självsanerande. Detta
innebär alt varje infört
Prop. 1973:76 98
läromedel
automatiskt utgår efter viss tid om inte producenten dessförinnan gjort nyanmälan.
Jag delar i princip denna uppfattning.
Vissa
krav bör enligt utredningen släUas på läromedelsinformalionen. Den bör omfatta
kvalitativa dala, tekniska data och relation mellan effekt och pris. Enligt min
uppfattning bör informationen om möjligt omfatta även pedagogiska data och
ekonomiska data. Exempel på tekniska data kan vara läromedlets titel,
författare/upphovsman, producent, produktionsår, tekniskt utförande och
beståndsdelar, beställningsnummer, det användningsområde läromedlet är avselt
för och uppgift om läromedlet är utprövat. Med pedagogiska data avser jag bl.
a. resultat av praktisk prövning, uppgift om hur stor del av kursen som läcks
av läromedlet, uppgift om särskilda pedagogiska eller organisatoriska anordningar
krävs för att arbeta med läromedlet, innehållsförteckning och läsbarhetsindex.
Ekonomiska data kan vara bl. a. kostnad per elev och normalklass, uppgift om
även andra läromedel krävs som komplement och i så fall i vilken utsträckning
samt uppgift om elevanleckningar skall göras i gmndböcker och studiehäften.
Som
jag nämnt bör uppbyggnaden av registret ske successivt. Det bör därför noggrant
analyseras vilka uppgifter som är av störst värde för konsumenterna och därmed
redan inledningsvis bör ingå i den information som erhålls från registret. Det
bör eftersträvas att så långt möjligt låta producenterna lämna underlag för den
information som skall ingå i registret.
Utredningen
föreslår att registret i princip bör vara självfinansierat. En
registreringsavgift bör tas ut av förlagen. Det bör ankomma på Kungl, Maj:t att
fastställa registreringsavgiftens storlek. Kommunerna bör få en viss
normalupplaga av informationen från registret ulan kostnad. För exemplar hämtöver
bör emellertid betalning erläggas. Även läromedelsförlagen bör erhålla
information gratis i viss omfattning.
Utredningen
har diskuterat flera olika organisatoriska former för läromedelsregislret men
förordar att förutsättningarna för att bilda ett fristående företag för
läromedelsinformation gemensamt ägt av staten, kommunerna och
läromedelsproducenterna snarast bör undersökas. Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot att ett centralt läromedelsregisler
bör inrättas. Flertalet remissinstanser uttalar sig inte om den av utredningen
föreslagna organisationen av registret. Några få instanser är negativa eller
för fram alternativa organisationsmodeller. Svenska kommunförbundet finner
inte förslaget om en ny företagsbildning för information välbetänkt. Några
remissinstanser förordar att registret knyts till SÖ,
Jag
delar den uppfattning som bl, a. Svenska kommunförbundet fört fram att man bör
välja en annan form för organisation av läromedelsregislret än en
företagsbildning. En möjlighet vore att låta SÖ svara för
Prop. 1973:76 99
denna
uppgift. Jag anser det emellertid mindre välbetänkt att lägga nya uppgifter
till SÖ av det slag varom här är fråga, I stället bör ett särskilt statligt
organ med uppgift att handha läromedelsinformationen inrättas. Detta organ bör
ha till uppgift att svara för det centrala läromedelsregistret och för
administrationen av produktionsslödet. Vid organet, som bör ledas av en
styrelse med företrädare för bl, a, kommunerna och ulbildningsmyndigheten, bör
finnas ett särskilt kansli. Jag biträder utredningens förslag att organet vad
gäller verksamhet i anslutning till läromedelsregistret bör vara
självfinansierat och således inte medföra några kostnader för statsverket. Det
statliga organet bör inrättas den 1 juli 1974 vid vilken tidpunkt statens
läroboksnämnd bör upphöra,
SÖ
föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 under anslaget Länsskolnämnderna
i det s, k, nollallernalivet att länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (LPH)
avvecklas, SÖ framhöll härvid bl. a. att, om besparingar är nödvändiga, LPH med
hänsyn till utvecklingen på läromedelsområdet borde undvaras före varje annan
resursminskning för nämnderna av motsvarande storlek. Kungl, Maj:t gav
härefter i uppdrag åt länsskolnämndsutredningen att senast den 10 januari 1973
redovisa sina förslag rörande behovet av en regional organisation för
pedagogiska hjälpmedel,
Länsskolnämndsutredningen
har nu föreslagit att LPH avvecklas i anslutning lill genomförandet av sådana
åtgärder för förbättrad läromedelsinformatiön som förutsätts bU resultatet av
behandlingen av läromedelsutredningens förslag, LPH har enligt utredningen
inte kommit att fylla den uppgift de en gång inrättades för. Samtidigt har
utvecklingen gett kommunerna möjligheter alt själva få ett bättre grepp över
läromedelshanteringen. Kommunsammanläggningarna har enligt utredningen
bidragit till detta.
Flera
remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Andra anser att tjänsterna
som föreståndare för LPH kan upphöra men anser att den resurs som föreståndarna
vid LPH motsvarar bör finnas kvar vid länsskolnämnderna. En tredje grupp
remissinstanser anser att LPH inte bör avskaffas med mindre än att den lokala
läromedelsorganisatio nen och/eUer det centrala läromedelsregister som
läromedelsutredningen föreslagit byggts upp. Svenska kommunförbundet framhåller
i sitt remissvar att läromedelsinformationen till skolan är en viktig
pedagogisk och ekonomisk fråga. Förbundet konstaterar att det av skäl som utredningen
redogjort för inte varit möjUgt för LPH alt ge konsumenterna erforderlig
service i detla avseende. Man kan, enligt förbundet, vidare utgå från att denna
information blir mera komplicerad och betydelsefull i framtiden. Förbundet
menar att en effektiv läromedelsinformatiön på central nivå bör kunna
organiseras i nära samverkan med företrädare för skolans huvudmän.
Det
centrala läromedelsregister som jag nyss förordat bör byggas upp
Prop.
1973:76 100
kommer
successivt att ge en förbättrad läromedelsinformatiön. Jag delar länsskolnämndsutredningens
uppfattning att LPH bör avvecklas. Verksamheten vid LPH bör upphöra den 30
juni 1973,
5.4.2
Inköp och distribution
Utredningen
har presenterat förslag om hur läromedelslrågorna bör handhas lokall. I varje
primärkommun bör enligt utredningen finnas en läromedelskommitté. Kommittén bör
vara planerande och beredande organ medan beslut om inköp av läromedel fattas
av skolstyrelsen. Bestämmelser bör införas i skolstadgan om alt läromedelskommitléer
skall finnas. Utredningen lämnar vidare förslag om hur kommittéerna bör vara
sammansatta.
Hälften
av remissinstanserna som uttalar sig i frågan är positiva eller har inget alt
invända mot utredningens förslag om läromedelskommittéer. Många
remissinstanser vänder sig emellertid mot att kommittéerna skall vara
obligatoriska.
Utredningen
föreslår vidare all det bör finnas en läromedelscentral i varje primärkommun
med uppgift att samordna läromedelsfrågorna i kommunen. Flertalet av de
remissinstanser som uttalar sig i denna fråga har inget alt erinra mot
utredningens förslag. Skolstyrelsen i Sorsele anser att en organisation med
läromedelskommittéer och läromedelscentraler innebär en överorganisation för
mindre kommuner. SÖ och RRV pekar på möjligheten alt samverka interkommunall.
Det
bör ankomma på kommunerna att själva fatta beslut om den närmare organisationen
av läromedelshanleringen. Jag är därför inle beredd att föreslå att läromedelskommitléer
skall vara obligatoriska organ vid sidan av skolstyrelserna. Vad utredningen
föreslagit om kommittéema och deras arbete, liksom om läromedelscentralerna,
bör dock kunna ge vägledning åt kommunerna.
Utredningen
för även fram vissa förslag om läromedelsanskaffningen för
högskoleutbildningen. Dessa rör dels att endast sådan litteratur som de
studerande har reella möjligheter att anskaffa bör få fastställas som
kurslitteratur, dels att ett sista datum före vilket kurslitteratur för
kommande termin skall vara fastställd bör tas in i resp. utbildningskungörelse,
UKÄ framhåller i sitt remissvar att det bör ligga i utbildningsnämndernas intresse
all bevaka att den litteratur som skall användas finns tillgänglig och att
litteraturlistor faststäUs i god tid. Jag delar UKÄ:s uppfattning.
5.5
Vissa övergångsanordningar
De
förändringar jag föreslagit i det föregående bör med undanlag av förslaget
rörande LPH träda i kraft den 1 juli 1974, Avvecklingen av LPH bör ske den 30
juni 1973,
Vissa
frågor behöver beredas ytterligare innan de föreslagna föränd-
Prop.
1973:76 101
ringarna
genomförs. Jag har föreslagit att ett särskilt statligt organ för alt handha
frågor om läromedelsinformation skall inrättas. Detta organs organisation och
arbetsformer behöver klargöras ytterligare. Frågor som rör uppbyggnaden av ett
centralt läromedelsregister återstår alt lösa. Jag avser att senare föreslå Kungl,
Maj: t alt en särskild organisationskommitté tillkallas för att förbereda i
huvudsak dessa frågor. Denna kommitté bör även få till uppgift att i samarbete
med statens läroboksnämnd förbereda de olika åtgärder som behövs för denna
nämnds avveckling. Jag avser att senare föreslå Kungl, Maj:t att uppdra åt SÖ
att överväga frågor som rör den föreslagna läromedelsnämndens arbetsformer,
5.6
Former för tillhandahållande av fria läromedel
Enligt
nu gällande bestämmelser skall eleverna i grundskolan få behålla i princip egentUga
läroböcker, arbetsböcker och förbrukningsmaterial.
Skyldighet
för kommunerna att tillhandahålla fria läroböcker för eleverna i folkskolan
infördes under senare delen av 1940-talet. Detta var ett viktigt steg i
strävandena alt ge alla barn och ungdomar samma möjlighet till utbildning
oberoende av ekonomisk bakgmnd. De skäl som dåvarande departementschefen
anförde för denna åtgärd kan fortfarande sägas vara giltiga för den
obligatoriska skolan. Det är således en viktig princip ur såväl sociala som
pedagogiska aspekter alt eleverna i grundskolan tillhandahålls läromedel utan
att behöva betala någon del av kostnaderna för dem. Denna princip har inte heUer
ifrågasatts. De förslag Svenska kommunförbundet fört fram rör sammanfattningsvis
dels att läromedel i princip bör betraktas som en gemensam resurs i skolan,
dels att det bör vara en bedömningsfråga för kommunerna alt avgöra vilka
läromedel elevema bör få som gåva. Kommunförbundet vill därför att nuvarande
bestämmelser i skolstadgan som anger vilka läromedel eleverna skall få behålla
och vilka som skall tillhandahållas eleverna som lån skall upphöra all gälla.
SÖ
framhåller i sitt yttrande över Svenska kommunförbundets förslag bl. a. att grundmateriel
i den betydese som används i 1969 års läroplan för grundskolan bör jämställas
med egentliga läroböcker i skolstadgans mening och att eleverna har behov av
alt få behålla ett grundmateriel i flertalet ämnen, SÖ finner därför inga skäl
för att ändra nuvarande bestämmelser i detta avseende i skolstadgan, SÖ anser
det däremot vara nödvändigt att i olika ämnen precisera behovet av läromedel
uppdelat i grundmateriel och supplerande materiel.
Synpunkter
har framkommit om att det kan vara svårt alt avgöra vilka läromedel som
skall anses som egentliga läroböcker i skol-
Prop. 1973: 76 102
stadgans
mening och därmed lämnas åt eleverna som gåva. Det har framhållits alt
utvecklingen på läromedelsområdet gjort alt det inte längre är självklart hur skolstadgans
bestämmelser skall tiUämpas. Antalet medier som används i undervisningen har
ökat och olika medier används ofta i kombination. Denna fråga tas upp i
anledning av under 1972 års riksdag väckta motioner i ett betänkande från
utbildningsutskottet (UbU 1972: 26), Utskottet anser härutöver bl, a. att den
andel läromedel som eleverna erhåller som gåva fortsättningsvis bör vara oförändrad
jämfört med tidigare praxis. Utskottet anser det vidare angeläget att nu
gällande bestämmelser om vilka läroböcker eleverna skall erhålla som gåva resp,
lån ändras så att kommunerna ges större frihet att avgöra vilka läromedel som
skall lämnas som gåva resp, lån till eleverna i grundskolan. Vad utskottet
anförde har av riksdagen getts till känna för Kungl, Maj:t (rskr 1972: 186),
Enligt
min mening är nämnda bestämmelser i skolstadgan ett bland flera medel att nå
målet att ge möjlighet till utbildning oberoende av ekonomisk bakgmnd. Om
eleverna får som gåva läromedel som ger en överblick över stoff som behandlats
i undervisningen bör delta underlätta för dem alt få en översikt över och
uppleva en kontinuitet i studiema. Orättvisor skuUe lätt kunna uppslå eleverna
emellan om man helt frångår nuvarande princip om att vissa läromedel skall ges
eleverna som gåva. En del föräldrar skulle förmodligen köpa läromedel till
sina barn för att underlätta för dem att följa undervisningen. Elever, vilkas
föräldrar av ekonomiska eller andra skäl inte köper läromedel åt dem, skulle
bli missgynnade.
Även
pedagogiska skäl talar för att eleverna i grundskolan bör få egna exemplar av
vissa läromedel.
Jag
har likväl kommit till slutsatsen alt man bör kunna mjuka upp de nuvarande
tämligen svårtolkade bestämmelserna i syfte att ge kommunerna större frihet att
själva avgöra vilka läromedel elevema bör få behålla egna exemplar av. Jag
anser mig böra kunna förorda en ändring av nuvarande bestämmelser mot bakgrund
av kommunernas aUmänna vilja att sörja för skolan och dess utveckling.
Liksom
hittills bör dock gälla att eleverna vid grundskolan bör kostnadsfritt och i
skälig omfattning tillhandahåUas läromedel som erfordras för en tidsenlig
undervisning.
Det
bör ankomma på den kommunala skolstyrelsen alt inom de i det följande angivna
ramarna ta stäUning till vilka läromedel eleverna vid grundskolan i en kommun
skall erhålla som gåva. Härvid bör av rättviseskäl eftersträvas att samtliga
elever vid grundskolan i en kommun får läromedel som gåva i samma omfattning.
Delta innebär bl. a. att det inle bör få förekomma att elever som är syskon
inte får var sitt exemplar av läromedel som skaU ges eleverna som
gåva. Det
Prop. 1973: 76 103
bör
självfallet inle heller få förekomma alt elever erbjuds köpa läromedel vilka
de enligt det följande bör få som gåva.
Syftet
med att ge eleverna egna exemplar av läromedel bör vara att de ges möjlighet
alt få en allmän överblick av det huvudsakliga kursinnehållet i ett ämne.
Eleverna bör därför få som gåva minst ett läromedel som ger en sådan överblick
i varje ämne. Undantag bör dock kunna göras för i första hand musik, teckning,
slöjd och gymnastik.
Kravet
på att eleverna bör få ett eget exemplar av läromedel som ger en aUmän överblick
av det huvudsakliga kursinnehållet i ämnet bör kunna anses vara uppfyllt om
eleven får som gåva minst ett centralt läromedel i varje ämne med nyss angivna
undantag.
Vilka
läromedel som ar att betrakta som centrala läromedel kommer framdeles att framgå
av det centrala läromedelsregistret som enligt mina förslag i det föregående
bör byggas upp.
Vad
jag här föreslagit rörande former för tillhandahållande av fria läromedel för
eleverna i grundskolan bör gälla fr, o, m, den 1 juli 1973,
6 Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen alt
1) godkänna vad jag i det föregående förordat
beträffande riktlinjer för samhällsinsatser på läromedelsområdet,
2) godkänna de riktlinjer för central granskning av
och information om läromedel som jag angett i det föregående,
3) godkänna att en central myndighet för
läromedelsinformation med de uppgifter som jag angett inrättas den 1 juli 1974,
4) besluta att statens läroboksnämnd skall upphöra vid
utgången av juni 1974,
5) besluta att länscentralerna för pedagogiska
hjälpmedel vid länsskolnämnderna skall avvecklas vid utgången av juni 1973,
6) godkänna de riktlinjer för tillhandahållande av
fria läromedel åt elever i grundskolan som jag angett i det föregående,
7) medge alt förslagsanslaget Bidrag till driften av
grundskolan m, m, under åttonde huvudtiteln får tas i anspråk under budgetåret
1973/74 för produktionsstöd avseende läromedel.
Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl delta protokoll ulvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1973:76 104
Innehåll
Sida
1 Inledning 3
2 Samhällsinsatser på
läromedelsområdet 5
2.1 Nuvarande bestämmelser 5
2.1.1
Granskning av
vissa läroböcker 5
2.1.2
Antagande av
lärobok m, m, 8
2.2 Utredningen 9
2.2.1
Inledning 9
2.2.2
Forsknings- och
utvecklingsarbete 10
2.2.3
Produktion 14
2.2.4
Läromedelsval 22
2.2.5
Information 23
2.2.6
Granskning 25
2.2.7
Praktisk
prövning och testning 27
2.2.8
Prisövervakning 29
2.2.9
Inköp och
distribution 30
2.3 Remissyttranden 32
2.3.1
Allmänna
synpunkter 32
2.3.2
Läromedelsbegreppet 34
2.3.3
Forsknings-
och utvecklingsarbete 35
2.3.3.1
Behovsanalyser 36
2.3.3.2
Angelägna
områden 36
2.3.3.3
Undervisningsteknologisk
modell 37
2.3.3.4 LäTomcdelsforskningens organisation 38
2.3.4 Produktion 39
2.3.4.1
Samordning av
samhällets produktionsresurser 40
2.3.4.2
Produktionsstöd 40
2.3.4.3
Kostnader
för tryckta läromedel 43
2.3.5
Läromedelsval 46
2.3.6
Information 48
2.3.7
Granskning 53
2.3.8
Praktisk
prövning och testning 56
2.3.9
Prisövervakning 60
2.3.10 Inköp
och distribution 62
3 Former för tillhandahållande av fria läromedel 66
3.1 Inledning 66
3.1.1
Allmänt 66
3.1.2
Nuvarande
bestämmelser 67
3.1.3
Former för att
tillhandahålla eleverna i grundskolan
fria läromedel 67
3.1.4
Vissia förslag
från Svenska kommunförbundet 68
3.1.5
Skolöverstyrelsens
yttrande 68
3.1.6
Utslag i
regeringsrätten 69
3.1.7
Utskottsullåtande 69
3.2 Tidigare förslag och ställningstaganden avseende fria
läromedel 70
Prop.
1973:76 105
3.2.1 Förslag
och stäUningstaganden avseende det obliga
toriska skolväsendet 70
3.2.1.1 1920 års materielsakkunniga 70
3.2.1.2 1937 års skolmaterielsakkunniga 70
3.2.1.3 Kungl, Maj:ts prop, (1946:59) angående statsbidrag lill
kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn
m, m, 71
3.2.2 Vissa
statsbidragsförändringar 73
3.2.2.1 Allmänna slatsbidragsutredningens betänkande (SOU
1956: 8) Förenklad statsbidragsgivning 73
3.2.2.2 Kungl, Maj:ts prop, (1957: 112) angående grunder
för förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till
primärkommunerna 73
3.2.3 Förslag
och ställningstaganden avseende det frivilliga
skolväsendet 73
3.2.3.1 Riksdagsmotioner 73
3.2.3.2 Studiemedelssystemet 74
3.2.3.3 Läromedelsutredningens förslag i betänkandet (SOU
1970: 10) Fria läromedel 74
3.2.3.4 Förslag avseende fria läromedel i Kungl, Maj:ts prop,
(1971:37) angående vuxenutbildning 75
4 Länscentralerna
för pedagogiska hjälpmedel 75
4.1 Inledning 75
4.2 Nuvarande bestämmelser 75
4.3 Länsskolnämndsutredningen 76
4.4 Remissyttranden 80
5 Departementschefen 81
5.1 Inledning 81
5.2 Läromedelsulbud och läromedelskostnader 82
5.2.1 Läromedelsmarknaden 84
5.2.2 Läromedelsutbud och produktionsstöd 84
5.2.3 Prisövervakning 86
5.3 Pedagogisk
granskning och objektivitetsgranskning 91
5.3.1 Läromedelsforsknlngens roll 91
5.3.2 Utprovning på konstruktionsstadiet och
praktisk prövning 92
5.3.3 Objektivitetsgranskning m, m, 94
5.4 Informationsåtgärder
m, m, 96
5.4.1 Ett centralt läromedelsregister 97
5.4.2 Inköp och distribution 100
5.5 Vissa övergångsanordningar 100
5.6 Former för tUlhandahållande av fria läromedel 101
6 Hemställan 103
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
56 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (55)
55 kopplingar i 24 dokument.
- SOU 1998:66 FUNKIS - funktionshindrade elever i skolan - del 1 s. 334 i texten
- Bet. 1982/83:UbU15 om statens institut för läromedelsinformation m.m. (prop. 1982/83:79 och prop. 1982/83:100) s. 2 i texten
- Prop. 1982/83:79 om bibehållande av statens institut för läromedelsinformation s. 3 i texten
- Bet. 1981/82:UbU8 om vissa läromedelsfrågor (prop. 1981/82:51) s. 4 i texten
- Prop. 1981/82:51 om vissa läromedelsfrågor s. 5 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Lindblom, Konsumentmål, 1985 s. 146 i texten · dokumentnivå