Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för taxering tenfallsfastighet
1974 · 76 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 60 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:116, Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för taxering tenfallsfastighet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 116 år 1974 Prop.
1974: 116
Nr 116
Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrade regler fiir taxering av vattenfallsfastighet;
given den 29 mars 1974.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopende av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E, STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås inför 1975 års allmänna fastighetstaxering ändrade
regler om taxering av vattenfallsfastighet. De föreslagna ändringarna avser i
huvudsak en anpassning till systematiken och värderingsprinciperna i de nya
bestämmelser om fastighetstaxering som antagits av 1973 års höstriksdag.
Taxeringsvärdet på vattenfallsfastigheter skall liksom gäller övriga
fastighetstyper bestämmas till 75 % av marknadsvärdet. På några punkter
föreslås justeringar av värderingsmetodiken. Detaljregleringen i värderingsfrågorna
överlämnas till riksskatteverket.
De
nya reglerna föreslås skola tillämpas första gången vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering.
1
Riksdagen 1974, 1 saml Nr 116
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas att punkt 3 av anvisningarna till 9 nalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
kommu-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
3,i Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde
endast undantagsvis kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.
Värdet av outbyggt
vattenfall (fallvärde) uppskattas på sätt nedan stadgas och enligt de
närmare anvisningar Konungen meddelar efter storleken av en beräknad, hela
vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat
värde per effektenhet.
Taxeringseffekten
beräknas efter en på grundval av medelvat-tenföringen bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring)
samt efter bruttofallhöjden vid medelvatten-föring, Taxeringsvattenföringen
skall bestämmas så, att en däremot svarande, året mnt tillgänglig effekt kan
anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften.
Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas dels till vattenföringens
växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i
vattendraget eller äro påverkade av genomförd årsreglering, dels till sådan
framtida årsreglering som med sannolikhet väntas bliva genomförd dels ock till
möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering
eller tillgodogöra sig en reglering av dylikt slag, vilken närbeläget
kraftverk anordnat. Vatten, som
1 Senaste lydelse 1950: 122,
3, Till ledning vid bestämmandet av marknadsvärdet av vattenfall
med tillhörande byggnader skola gälla de grunder som angivas i denna punkt.
/Marknadsvärdet
av o u t-byggt vattenfall (fallvär-de) uppskattas efter storleken av en
beräknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och
ett beräknat värde per effektenhet.
Taxeringseffekten beräknas efter en på grundval av medelvat-tenföringen
bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring) samt efter bruttofallhöjden vid medelvatten-föring,
Taxeringsvattenföringen skall bestämmas så, att en däremot svarande, året runt
tillgänglig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt
uttagbara vattenkraften. Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall
hänsyn tagas dels till vattenföringens växlingar under året, oavsett om dessa
bero enbart på naturliga förhållanden i vattendraget eller äro påverkade av
genomförd årsreglering, dels till sådan framtida årsreglering som med
sannolikhet väntas bliva genomförd dels ock till möjligheten att efter
vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en
reglering av dylikt slag, vilken annat uppströms liggande kraftverk anordnat, Vat-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom
sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån
vattenkraftens värde därigenom minskas.
Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett
normalvärde med ledning av priset på vattenkraft för orten. Det sålunda
fastställda normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt med hänsyn dels till
utbyggnadsförhållandena vid fallet såsom dess höjd och långsträckthet samt
grundens beskaffenhet och transportkostnader m. m., dels till kostnaderna för
anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning av
taxeringseffekten, dels o ek till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden.
I det sålunda jämkade normalvärdet vidtages härefter den nedsättning, som betingas
av den tid, vilken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt.
Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans
med annat vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, om dess fallhöjd
understiger en meter. Vattenfall, som ej kan förväntas bliva utbyggt inom
överskådlig framtid, kan jämväl anses sakna särskilt värde.
Värdet av kraftverk, varmed avses såväl kraftverk för
elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direkt drivna anläggningar, kan
uppskattas med utgångspunkt från den avkastning, som med hänsyn till den för
anläggningen naturliga kundkretsen bör
Föreslagen lydelse
ten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar
fastigheten såsom sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov,
medräknas ej i den mån vattenkraftens värde därigenom påtagligt minskas. Vid
beräkning av bruttofallhöjden för vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår
i ett årsregleringsmagasin, skall nämnda del av fallhöjden upptagas med ett i
skälig mån nedsatt värde.
Vid
uppskattning av värdet per effektenhet fastställes för olika flodområden ett
normalvärde på grundval av kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom
landet och flodområdets belägenhet. Normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt i
den mån så är påkallat av hänsyn dels till överföringsavstånd och
avsättningsförhållanden, dels ock till utbyggnadsförhållandena vid fallet
samt kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning
av taxeringseffekten. Därjämte vidtages den nedsättning av normalvärdet, som
betingas av den tid, vilken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt. Vattenfall
och falldelar, som ej kunna förväntas bliva utbyggda inom överskådlig framtid,
kunna anses sakna särskilt värde.
Marknadsvärdet av vattenkraftverk, varmed avses såväl
kraftverk för elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direkt drivna
anläggningar, kan uppskattas med utgångspunkt / avkastningen därav under
beaktande av dels anläggningens påräkneliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt
normala omkostnader för verkets årliga drift under beaktande av dels anläggningens
påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna metod
uppskattade värdet kan belöpa å regleringsdamm, som enligt vad nedan sägs
skall taxeras särskilt.
Då emellertid tillfredsställande uppgifter för bedömande
av de i det föregående angivna förhållandena vanligen ej torde stå till förfogande,
bör vid taxering av kraftverk följande värderingsmetod i regel komma till
användning.
Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt.
Föreslagen lydelse
varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna
metod uppskattade värdet kan belöpa på regleringsdamm, som enligt vad nedan
sägs skall taxeras särskilt.
Då emellertid tillfredsställande uppgifter för tillämpning
av den i föregående stycke angivna värderingsmetoden vanligen ej torde stå
till förfogande, bör marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel uppskattas
enligt nedan angivna metod.
Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt. Finnes
grundad anledning att antaga, att vattenkraften i fallet inte kommer att
tillgodogöras efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och
tagits ur drift, vidtages dock sådan ytterligare jämkning av normalvärdet per
effektenhet att värdet av vattenfallet kommer att avse endast kraftverkets återstående
drifttid.
Den
kraftverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för anläggningen
med bostadshus, upptages till skäligt värde (utmåls-värde). TiU mark, som nu
nämnts, må ej hänföras mark, som användes för jordbmk eller skogsbruk eller
eljest för annat ändamål än det som med anläggningen avses.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värdet å
kraftverket i övrigt bestämmes med ledning av de å dess anläggande nedlagda
kostnaderna. Såframt ej annat följer av vad i nästföljande stycke sägs, skola
därvid tagas i betraktande samtliga dessa kostnader. Hit hänföras alltså
bland annat kostnader för: konstruktionsarbeten, administration, ersättningar
för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång, anordningar
till skydd för fisket eller till förhindrande av olägenheter för flottningen
en. m., uppförandet av kraftsta-
Marknadsvärdet
av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) bestämmes med ledning av kostnaderna
för anläggandet av kraftverket. Samtliga dessa kostnader skola medräknas i den
mån ej annat följer av vad som sägs i nästföljande stycke. Sålunda skola
medräknas bland annat kostnader för skade förebyggande åtgärder ersättningar
för skada eller intrång samt kostnader för provisoriska åtgärder i samband med
anläggandet av kraftverket. Den omständigheten att kostnadema avse fas-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tionsbyggnad med maskinell, till fastighet hänförlig
utrustning samt övriga för kraftverkets drift erforderliga byggnader,
bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbyggnader, i övrigt å jorden
eller i vattnet uppförda konstruktioner av olika slag däribland
skadeförebyggande invallningar, ställverk samt vägar och broar, vilka
uteslutande eller delvis tjäna kraftverkets behov tunnlar eller andra
utrymmen under jorden, åstadkomna genom sprängning eller annorledes, samt
rensningar. Den omständigheten att kostnaderna avse fastighet, som ej ingår i
den taxeringsenhet vara kraftverket är beläget, eller att kostnaderna avse
provisoriska anordningar för kraftverksbyggnadsarbetets bedrivande såsom
provisoriska bostäder för arbetarna eller andra provisoriska byggnader eller
provisoriska vägar, broar och lastningsplatser, eller att kostnaderna äro att
anse såsom allmänna kostnader för sjukvård, semester, renhållning m. m. är ej
i och för sig av beskaffenhet att hindra deras hänförande till taxeringsvärdet
påverkande kostnader.
Till kostnader av sistberörda slag räknas däremot icke
kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken
hänsyn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, kostnader för
framställande eller förvärv av för kraftverkets drift erforderliga föremål av
lös egendoms natur samt kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas
värden hänsyn skall tagas vid taxering av annan taxeringsenhet än den, vara
kraftverket är beläget.
Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt vad i
nästföregående båda stycken sägs hänföras till de taxeringsvärdet påverkande
kostnaderna, beräknas utgöra den faktiska anskaffnings-
Föreslagen
lydelse
tighet, som ej ingår i den taxe-rmgsenhet på vilken
kraftverket är beläget, utgör ej hinder mot att kostnaderna medräknas.
Till kostnader, som påverka värdet av kraftverket, räknas
icke kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken
hänsyn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, samt
kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tagas
vid taxering av annan taxeringsenhet än den, på vilken kraftverket är beläget.
Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt
nästföregående båda stycken skola upptagas såsom kostnader för anläggande av
kraftverket, beräknas utgöra den faktiska anskaffnings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
kostnaden för kraftverkets byggnader. Denna
anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, tur-binutrustning, elektrisk
utrustning och maskinutrustning i övrigt, omräknas till värdet vid den
tidpunkt taxeringen avser (värde å byggnader). Omräkningen skall ske under
hänsynstagande till dels prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då
anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp utgivits, dels ock
erforderlig avskrivning å kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrustning,
elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt. Beträffande kostnad,
avseende ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller
intrång gäller, att avskrivning för sådan kostnad ej må beräknas. I regel bör
avskrivning icke heller beräknas för kostnad för arbeten, vilka äro av beståndande
karaktär och tillika kunna antagas bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse
av anläggningen.
Därest med hänsyn till anläggningens ålder eller mindre
goda utförande eller på grund av exceptionellt goda och väl tillvaratagna
utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker tillämpandet av ovan sist angivna
värderingsmetod i visst fall leder till ett uppenbarligen oriktigt resultat,
må värdet jämkas efter ty som skäligt finnes.
I fråga om kraftverk till direkt drivna anläggningar
till övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar
gäller vidare att, därest anläggningen lämpligen kan i sin helhet uppskattas
enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna, reglerna i
denna anvisningspunkt icke böra erhålla tillämpning.
Vid uppskattning av kraftverks värde må oavsett
vilkendera av de i denna anvisningspunkt an-
Föreslagen
lydelse
kostnaden för kraftverkets byggnader med vad därtill hör.
Denna anskaffningskostnad, fördelad på det antal kostnadsgrupper som finnes
erforderligt, omräknas till värdet vid ingången av året före taxeringsåret.
Omräkningen skall ske under hänsynstagande till dels prisändringar, som ägt
ram sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller
ersättningsbelopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning. Avskrivning får
ej beräknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller
för därmed sammanhängande utrednings- och rättegångskostnader.
Den enligt nästföregående stycke omräknade
anskaffningskostnaden jämkas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn
till, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande
till betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kostnaderna för
kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar.
I fråga om vattenkraftverk till direkt drivna anläggningar
tUl övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre
anläggningar gäller vidare att, om anläggningen lämpligen kan i sin helhet
uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna,
reglerna i denna anvisningspunkt icke böra tillämpas.
Vid uppskattning av vattenkraftverks marknadsvärde må
oavsett vilkendera av de i denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
givna värderingsmetoderna, som kommer till användning
avdrag ske för skyldighet att leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen;
rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av
den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxering.
Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och rättighet
att utfå dylik kraft skall, då uttagningskostnaden gäldas i penningar, hänsyn
tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkostnad,
dels ock till den del av den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden,
som vid den tidpunkt taxeringen avser ännu icke erlagts.
Värdet av regleringsdamm med tillhörande mark uppskattas
enligt de regler, som enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om kraftverk vid
uppskattning av dels mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med
bostadshus, dels ock i kraftverk ingående byggnader, I beräknad
anskaffningskostnad för regleringsdamm ingå således jämväl ersättningar för
skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för
rens-
Föreslagen lydelse
anvisningspunkt angivna värderingsmetoderna, som användes
avdrag ske för skyldighet att leverera ersättningskraft, grandad på vatienlagen
{1918: 523); rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan
utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess
taxering. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft
och rättighet att utfå dylik kraft skall, då uttagningskostnaden gäldas i
penningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls-och
driftkostnad, dels ock till den del av den i uttagningskostnaden ingående
anläggningskostnaden, som vid ingången av året före taxeringsåret ännu icke erlagts.
Vad ovan sägs angående ersättningskraft grundad på
vattenlagen (1918: 523) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
ersättningskraft, som enligt avtal utgår såsom vederlag för av kraftverkets
ägare förvärvad ägande- eller servitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord
vattenkraft, under förutsättning att skyldigheten att tillhandahålla
ersättningskraften är knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten
till i avtalet angiven fastighet samt att kraftleveransen icke begränsats till
att avse endast viss tid.
Vid uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm med
tillhörande mark skola i tilllämpliga delar gälla de regler, som enligt vad
ovan stadgats gälla i fråga om vattenkraftverk vid uppskattning av utmålsvärde
samt värde av byggnader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:116
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ningar
och skadeförebyggande åtgärder m. m.
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:116
Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet
den 29 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för taxering av
vattenfallsfastighet och anför,
1
Inledning
Lagstiftningen
på fastighetstaxeringens område har under den senaste femårsperioden
successivt setts över och moderniserats. Nyligen har inför 1975 års allmänna
fastighetstaxering reviderade bestämmelser beslutats angående flera
betydelsefulla frågor om värderingen och förfarandet (prop, 1973: 162, SkU
1973: 70, rskr 1973: 391, SFS 1973: 1099, 1100, 1106, 1974: 68 m. fl.). I prop.
1973: 162 lämnades en redogörelse för reformarbetet (s. 91), Vidare påpekades
att frågan om taxeringen av vattenfallsfastigheter då övervägdes inom
finansdepartementet och att förslag i ämnet avsägs skola föreläggas 1974 års
riksdag (s. 292),
Kommunalskattelagen (1928:
370, KL) innehöll i sin ursprungliga lydelse inte några särbestämmelser
angående värdering av vattenfallsfastigheter, dvs, outbyggda vattenfall,
kraftverk och regleringsdammar. Detaljerade sådana bestämmelser infördes år
1932 (prop. 1932: 220, BeU 1932: 42, rskr 1932: 255, SFS 1932: 291). Dessa
regler kompletterades år 1937 med vissa förtydligande bestämmelser (prop,
1937: 281, BeU 1937: 27, rskr 1937: 412, SFS 1937: 518), Är 1950 fick bestämmelserna
om taxering av vattenfallsfastigheter sin nu gällande lydelse (prop. 1950: 71,
BeU 1950: 27, rskr 1950: 89, SFS 1950: 122). 1950 års ändringar innebar främst
att värderingen av vattenfall skulle ske enligt en med utgångspunkt i medelvattenföringen
beräknad taxeringsvattenföring samt att i detalj utformade regler lämnades för
värderingen av kraftverk och regleringsdammar enligt den s, k, anläggningskostnadsmetoden
eller produktionskostnadsmetoden, i fortsättningen benämnd
anläggningskostnadsmetoden.
Inom finansdepartementet
har i november 1973 upprättats promemoria (Ds Fi 1973: 15) angående taxering
av vattenfallsfastigheter. Promemorian innehåller förslag till en systematisk
förenkling av regelsyste-
Prop.
1974:116 10
met
samt vissa förslag till ändringar av värderingsmetodiken som till en del
sammanhänger med de efter förslag i prop, 1973: 162 ändrade bestämmelserna om
fastighetstaxeringen, Ttll promemorian har bilagts ett utkast till anvisningar
för taxering av vattenfallsfastigheter. Utkastet är avsett att ligga till grund
för de anvisningar i ämnet som riksskatteverket (RSV) har att utfärda till
ledning för 1975 års allmänna fastighetstaxering. Utkastet till anvisningar
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm,
RSV, statens vattenfallsverk, statens pris- och kartellnämnd, statens
industriverk, länsstyrelsema i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekmge,
Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen och
Sveriges industriförbund.
Länsstyrelsema
i Kronobergs och Västmanlands län åberopar överlämnade yttranden av
konsulenterna för vattenfallstaxering i länen. I vissa frågor hänvisar
länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge och Västerbottens län till yttranden
som avgetts av konsulenterna för vattenfallstaxering i resp, län och som
överlämnats. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och Gävleborgs län har
bifogat yttranden från konsulenterna för vattenfallstaxering i länen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har på därom av landstinget i länet gjord
anhållan berett landstinget tillfälle att avge yttrande och har bifogat detta
yttrande. Till landstingets i Jämtlands län yttrande hänvisar
landstingsförbundet, Sveriges industriförbund åberopar vad som anförts i
Svenska kraftverksföreningens remissyttrande,
2
Regelsystemet
2.1
Nuvarande ordning
I
punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL lämnas de grundläggande reglerna för
taxering av vattenfallsfastighet. Dessa regler avser taxering av outbyggda
vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Där lämnas även regler för
värdering av kraftverk till direkt drivna anläggningar, t. ex. kvarnar och
sågar. Vidare finns regler för värdering av ersättningskraft.
Eldigt
andra stycket av anvisningspunkt 3 till 9 § skall Kungl. Maj:t meddela närmare
anvisningar till ledning för uppskattningen av värdet av outbyggt vattenfall
(fallvärde). Sådana anvisningar för 1970 års allmänna fastighetstaxering finns
i kungörelsen (1969: 310) om anvisningar för taxeringen av vattenfallsfastighet
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
Utöver
de anvisningar, som meddelats av Kungl, Maj:t, har särskilda
Prop.
1974:116 11
sakkunniga
inför de allmänna fastighetstaxeringarna på uppdrag av chefen för
finansdepartementet utarbetat ytterligare anvisningar angående taxering av
vattenfallsfastighet. De senaste anvisningarna av detta slag är rubricerade
Tabeller för index och avskrivning m. m. till ledning vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering vid uppskattning av värdet av kraftverk och
regleringsdammar. Dessa anvisningar, som främst avsett värde av
kraftverksbyggnader, har tillsammans med de av Kungl. Maj:t fastställda
anvisningarna publicerats separat.
Slutligen har dåvarande
riksskattenämnden (RN) inför 1970 års allmänna fastighetstaxering meddelat
vissa anvisningar beträffande värdering av outbyggda vattenfall och
ersättningskraft.
2.2
Promemorian
Regel-
och anvisningskomplexet för taxering av vattenfallsfastigheter har en avsevärd
omfattning. Bestämmelserna återfinns i författningar m, m, av olika dignitet.
Den skiktning av bestämmelserna som därvid skett, kan enligt promemorian
knappast sägas vara konsekvent genomförd. Regler av i stort sett samma valör
eller art ingår sålunda i författningar m, m, av olika dignitet. Det framhålls
att detta inte kan anses tillfredsställande.
1971 års
fastighetstaxeringsutredning har i sitt betänkande (SOU 1973: 4)
Fastighetstaxering diskuterat motsvarande problem såvitt angår fastighetstaxeringen
över huvud taget. Enligt utredningen förelåg vägande skäl för en teknisk
omarbetning av regelkomplexet för fastighetstaxering. Denna omarbetning borde
även avse ett urval i fråga om vilka av de gällande reglerna, som borde ingå i
författningskomplexet för fastighetstaxeringen, och vilka som borde hänföras
till RSV:s anvisningsområde. Det angavs att man i 9 § KL och anvisningarna
till nämnda paragraf borde samla de regler, som avsåg den generella värderingsgrunden
(dvs, marknadsvärdet) samt de värderingsprinciper och värderingsmetoder, som
kunde komma i fråga för en värdering enligt denna grund,
I prop, 1973: 162 med
förslag om nya regler för allmän fastighetstaxering, m, m, har framlagts
förslag, som ansluter till dessa tankegångar,
I promemorian föreslås i
enlighet med detta allmänna synsätt beträffande den formella uppläggningen av
taxeringsreglerna att punkt 3 av anvisningarna till 9 § skall innehålla endast
huvudprinciperna för värdering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar.
Detaljföreskrifter och exemplifierande uppräkningar utmönstras ur KL och
ersätts med anvisningar av RSV,
Någon motsvarighet till
kungörelsen om anvisningar för taxeringen av vattenfallsfastighet vid 1970 års
allmänna fastighetstaxering bör en-
Prop. 1974:116 12
ligt
promemorian inte utfärdas till 1975 och senare års allmänna fastighetstaxeringar.
Detta föranleder borttagande av det nuvarande stadgandet i andra stycket av
punkt 3 av anvisningama till 9 § att fallvärdet uppskattas enligt de närmare
anvisningar Konungen meddelar. Bestämmelserna kan utan olägenhet överföras
till RSV:s anvisningsområde,
2.3
Remissyttrandena
Förslaget
till förenkling och ändrad systematisering av reglerna om taxering av
vattenfallsfastighet tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i
frågan, t, ex, RSV samt länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands, Älvsborgs
och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför bl, a, att
länsstyrelsen finner det riktigt att KL endast skall innehålla huvudreglerna
och att närmare anvisningar för taxeringen skall meddelas av RSV, RSV finner
att utkastet till anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter utgör en
mycket god grund för RSV:s kommande anvisningar i ämnet.
3
Frågor om värdering av vattenfallsfastighet 3.1 Allmänna värderingsregler;
taxeringsutfallet
3.1.1 Nuvarande
ordning
I
punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL anges till en början att taxering av
vattenfall med tillhörande byggnader endast undantagsvis kan ske med ledning av
faktiskt erlagda köpeskillingar. De därefter följande reglerna behandlar i
särskilda avsnitt värdering av outbyggda vattenfall, kraftverk och
regleringsdammar. Vidare ges en specialregel för värdering av kraftverk till
direkt drivna anläggningar, i huvudsak bestående av kvarnar, sågar och liknande
smärre anläggningar.
3.1.2 Promemorian
Fastighetstaxeringsutredningen
har i sitt betänkande (SOU 1973:4) föreslagit vissa ändringar av mera allmän
natur i KL:s regler om fastighetstaxering. Som huvudregel har föreslagits, att
taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar 80 % av
taxeringsenhetens marknadsvärde, bestämt med hänsyn till dels det allmänna
prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare
föreskrifter RSV meddelar, dels taxeringsenhetens beskaffenhet vid
taxeringsårets ingång. Med marknadsvärde för en taxeringsenhet avses, enligt
punkt 1 av anvisningarna till 9 § KL, det pris som den sannolikt skulle
betinga vid en försäljning. Vidare anges där de tre värderingsmetoder som
allmänt sett kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärdet nämligen
ortsprismetoden, avkastningsmetoden och anläggningskostnads-
Prop. 1974:116 13
metoden.
Det sägs att ortsprismetoden i första hand bör komma till användning. Vidare
sägs att, då ortspriset inte ger erforderlig ledning, marknadsvärdet kan
uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning m. m. Slutligen anges
att beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal
avkastning, kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden,
omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika
varaktighetstid m, m, (tekniskt nuvärde).
I prop.
1973: 162 har fastighetstaxeringsutredningens förslag godtagits, dock att
taxeringsvärdenivån föreslagits till 75 % av marknadsvärdet i stället för av
utredningen föreslagna 80 %.
I
promemorian framhålls att det förhållandet, att en taxeringsenhets
marknadsvärde uppskattas enligt anläggningskostnadsmetoden dvs. med
utgångspunkt i den till nuvärde omräknade återanskaffningskostnaden inte i
och för sig innebär att taxeringsenhetens marknadsvärde skall anses vara Hka
med det sålunda bestämda kostnadsvärdet. För att komma fram till marknadsvärdet
kan det nämligen vara erforderligt att justera detta kostnadsvärde med hänsyn
till den affärsvinst som vid en försäljning är att påräkna.
Med
hänsyn härtill bör enligt promemorian bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna
till 9 § formuleras om så att det klart framgår, att det är marknadsvärdet som
beräknas enligt reglerna i anvisningspunkten. Detta gäller såväl i fråga om
outbyggt vattenfall som beträffande kraftverk och regleringsdamm. Av
huvudregeln i 9 § följer sedan, att taxeringsvärde skall åsättas till det
belopp som motsvarar 75 % av det marknadsvärde, som beräknats enligt reglerna i
punkt 3 av anvisningarna till 9 §. I anslutning därtill föreslås att det
uttalande som f, n. inleder punkt 3 nämligen att taxering av vattenfall med
tillhörande byggnader endast undantagsvis torde kunna ske med ledning av
faktiskt erlagda köpeskillingar tas bort såsom numera överflödigt. I stället
bör såsom inledande stadgande anges, att till ledning vid bestämmande av
marknadsvärdet av vattenfall med tillhörande byggnader skall gälla de grunder
som anges i anvisningspunkten i fråga.
Vid
1970 års allmänna fastighetstaxering torde enligt promemorian i fråga om vattenfallsfastigheterna
ha tillämpats en taxeringsvärdenivå av 100 % av det värde som uppskattats
enligt föreskriven anläggningskostnadsmetod. Därav följer att, om
taxeringsvärdet för vattenfallsfastigheter vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering skulle fastställas till 75 % av ett enligt oförändrade
grunder beräknat anläggningskostnadsvärde, taxeringsvärdena genomgående skulle
bli 25 % lägre än de skulle blivit vid tillämpning av 1970 års normer. En sådan
sänkning av taxeringsvärdena torde enligt promemorian inte vara sakligt
befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunerna.
Vid
utarbetandet av promemorian har inte förelegat uppdrag att
Prop. 1974:116 14
föreslå
ett frångående av den metod, anläggningskostnadsmetoden, på vilken värdet av
byggnader m. m. på vattenfallsfastigheter generellt beräknas. Det har
emellertid ansetts ofrånkomligt att i viss mån jämka värde av byggnader vid
1975 års taxering för att 75 %-regeln skall kunna tillämpas beträffande
vattenfallsfastigheter. En jämkning är påkallad även för att skapa ökad relativ
rättvisa såväl mellan de olika kraftverken inom ett flodområde som mellan
kraftverk inom skilda flodområden.
Olika
metoder har övervägts för att den avsedda jämkningen av värde av byggnader
skall åstadkommas, I promemorian anges ati den jämkning av
anläggningskostnadsvärdet för ett kraftverks byggnader m, m,, som erfordras för
att detta värde skall bli likställt med ett enligt ortsprismetoden bestämt
värde, bör ske med hänsyn till respektive kraftverks godhet ur
lönsamhetssynpunkt. Detta jämkningsförfarande berörs närmare i avsnitt 3,3,
Beträffande
den taxeringsmässiga effekten av de föreslagna -ändrade bestämmelserna uttalas
i promemorian att det inte är möjligt att ange något procenttal, varmed
taxeringsvärdena genomsnittligt ändras vid tillämpning av de föreslagna
reglerna. Vissa beräkningar har emellertid gjorts angående vilka individuella
ändringar av taxeringsvärdena som de nya reglerna skulle medföra för några
kraftverk av olika godhetsgrad från lönsamhetssynpunkt. Beräkningarna tyder på
att för ett kraftverk, som bedömts såsom normalt ur lönsamhetssynpunkt,
taxeringsvärdet vid 1975 års taxering vid en taxeringsvärdenivå av 75 %
kan antas bli i stort sett oförändrat i förhållande till 1970 års värde; därvid
bör observeras att vid 1970 års taxering taxeringsvärdena för kraftverk
regelmässigt bestämdes på grundval av en taxeringsvärdenivå av 100 %. För
kraftverk av bättre godhetsgrad tyder beräkningarna på en höjning av
taxeringsvärdena vid en taxeringsvärdenivå av 75 % med 15 ä 30 %. I
promemorian understryks emellertid, att beräkningarna omfattar endast ett fåtal
kraftverk och att slutsatserna därför är osäkra.
3.1.3
Remissyttrandena
Förslaget
att marknadsvärdet skall utgöra värderingsgmnd även för vattenfallsfastigheter
har godtagits över lag. Några remissinstanser, bl. a. Svenska
kraftverksföreningen framhåller dock att någon ortsprisnivå omöjligt kan
noteras för kraftverk.
Det
utfall av taxeringen som beräknats i promemorian har blivit föremål för
diskussion. Bl. a. statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen
anför att kraftverkens byggnadsvärde, som är den tunga posten vid
värdesättningen, kommer att höjas med hänsyn till att bygg-nadskostnadsindex
ökat med ca 45 % sedan 1970 års taxering. Kraftverksföreningen anför att detta
innebär en ökning av taxeringsvärdena med 15 å 25 %, Vidare medför enligt
kraftverksföreningen de nyligen ändrade reglerna om fastighetsbegreppet i
skatterätten att viss maskinell
Prop. 1974:116 15
utrustning,
som tidigare inte ingått i beräkningsunderlaget för kraftverken, nu skall ingå
i detta. En uppskattning tyder enligt föreningen pä att byggnadsvärdet
därigenom kommer att höjas med mellan 5 och 10 %, Vidare medför de modernare
metoder, enligt vilka fallvärdet föreslås bli beräknat, icke oväsentliga
höjningar av detta värde. För kraftverkskommunerna bör det enligt föreningen
som regel bli fråga om en betydande höjning av garantibeloppen.
Svenska
kommunförbundet anför att promemorieförslaget om ändring av reglerna för
beräkning av vattenfallsfastigheters marknadsvärde berör åtminstone i vissa
avseenden mycket komplicerade tekniska beräkningsproblem. Bl. a. därför är
det svårt att bedöma den sammanlagda effekten av de föreslagna ändrade
reglerna. Enligt förbundet måste emellertid förslaget i kombination med huvudregeln
för fastighetstaxering att taxeringsvärdet skall sättas till 75 % av marknadsvärdet
antas resultera i betydligt lägre taxeringsvärden för vattenfallsfastigheter
än de taxeringsvärden som skulle åsättas dessa fastigheter, om de nuvarande
reglerna bibehålls. Effekten av de föreslagna reglerna om uppräkningen av
kraftverks värde med hänsyn till dess godhet ur lönsamhetssynpunkt kan, såvitt
förbundet förstår, inte på långt när uppväga effekten av nämnda huvudregel och
förslagen i övrigt i promemorian, vilka i allt väsentligt synes innebära
jämkning nedåt vid beräkning av marknadsvärdet.
Även
landstingsförbundet anser att de föreslagna reglerna kommer att leda till
betydligt lägre taxeringsvärden än om hittills tillämpade regler bibehålls.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län förordar att man för vattenfallsfastigheter bestämmer
taxeringsvärdenivån till 100 % av det värde som framtagits enligt föreskriven
värderingsmetod.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att de föreslagna reglerna i förhållande till 1970 års
regler kommer att leda till mera rättvisande värden i fråga om kraftverk som
byggts på senare tid. Äldre kraftverk kan dock antas fortfarande komma att bli
relativt sett undervärderade.
Flera
remissinstanser har berört frågan om energisituationens inverkan på
vattenfallsfastigheternas värden, bl. a. statens industriverk. Svenska
kommunförbundet och landstingsförbundet. Kommunförbundet framhåller att ett
taxeringsutfall som innebär att taxeringsvärdet för kraftverk med normal
lönsamhet vid 1975 års taxering blir oförändrat i förhållande till 1970 års
värden knappast kan godtas. Detta gäller särskilt om priset på elenergi kommer
att stiga och förbli väsentligt högre som en följd av oljekrisen och ett för
framtiden bestående högre pris på olja. En sådan förändring av
energisituationen måste antas öka vattenfallsfastigheternas avkastningsvärde
och därmed också dessas marknadsvärde högst betydligt. Landstingsförbundet
anser att garantier måste skapas för att marknadsvärdet till sitt innehåll
grundas på förhållanden rörande långsiktiga förväntningar beträffande
vattenkraftens konkur-
Prop.
1974:116 16
renskraft,
lönsamhet m, m, inom energiförsörjningsområdet. Förbundet finner det
otillfredsställande om taxeringsvärdena för vattenfallsfastigheter skulle
komma att ligga på i stort sett oförändrad nivå sedan 1965 års
fastighetstaxering, när samtidigt lönsamhetsförutsättningarna radikalt
förbättrats på grund av ett stigande efterfrågeöverskott samt såväl kortsiktiga
som långsiktiga marknadsmässiga förskjutningar till förmån för vattenkraften.
Förbundet anser att värderingsmetodiken kan medföra en eftersläpning av
taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheter samt att värderingsmetoden kan vara
för litet flexibel.
Statens
industriverk finner att man i promemorieförslaget redovisat ett synnerligen
förtjänstfullt arbete på att beräkna vattenfallsfastighets värde. Ett arbete
som under normala förhållanden och med någon mindre justering väl kunnat utgöra
grund för taxeringen av vattenfallsfastigheter. Verket ifrågasätter
emellertid, om det i dagens situation över huvud taget är möjligt att med
rimlig säkerhet bestämma värdet av en vattenfallsfastighet. Grunden för
beräkningarna nämligen värdet av elkraften är f, n. utsatt för snabba och
stora förändringar. Industriverket påpekar att utbyggnaden av kärnkraftverk
enligt prop, 1972: 111 begränsats till de platser där utbyggnader redan pågår
dvs. fyra stycken. En begränsning av kärnkraftutbyggnaderna har sannolikt en
avsevärd inverkan på vattenfallens värde. Vidare framhåller verket de stora
höjningarna av oljepriserna och den stora osäkerhet som alla elprisbedömningar
nu är behäftade med. Priset för frivilligt mellan kraftföretagen utväxlad
kraft är i början av februari 1974 ca 15 öre per kilowattimme (kWh) mot ungefär
3 öre/kWh för ett år sedan. Verket föreslår under dessa förhållanden att 1975
års taxering i sin helhet baseras på 1970 års taxeringsvärden. För de
vattenfall som var utbyggda år 1970 bör 1970 års värden justeras med hänsyn
dels till den prisökning som skett på elektrisk kraft, dels till den ökade
förslitningen sedan år 1970, För vattenfall som utbyggts efter år 1970 bör man
kunna basera taxeringen på den faktiska byggnadskostnaden ökad med värdet av
det outbyggda fallet enligt 1970 års taxering, varvid fallvärdet justeras med
hänsyn till prisökningen på elektrisk kraft. För vattenfall som är outbyggda år
1975 bör man utgå från 1970 års värde justerat med hänsyn till prisökningen på
elektrisk kraft.
Frågan
om vilken värderingsgrund anläggningskostnadsmetoden eller avkastningsmetoden
som bör användas vid beräkningen av vattenfallsfastighets taxeringsvärde har
tagits upp av några remissinstanser. Svenska kommunförbundet anser att en
övergång från beräkning enligt anläggningskostnadsmetoden till beräkning
enligt avkastningsmetoden bör genomföras. Landstingsförbundet anför att summan
av en rad sådana formaliserade värden, som föreslagits och som var för sig
skall fastställas med marginaler för att förebygga övervärdering, lätt får
sådana osäkerhetsmarginaler att det redan av den anledningen bör övervägas om
inte en tillämpning av avkastningsmetoden ger ett tillförlitlisare resultat.
Prop. 1974:116 17
3.2 Outbyggt vattenfall
3.2.1 Nuvarande ordning
I andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL anges
att värdet av outbyggt vattenfall det s, k, fallvärdet uppskattas enligt de
närmare anvisningar Konungen meddelar efter storleken av en beräknad, hela
vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat
värde per effektenhet.
Enligt
tredje stycket av anvisningspunkt 3 skall taxeringseffekten beräknas efter en
på grundval av medelvattenföringen bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring)
och efter bruttofallhöjden vid medel-vattenföring. Taxeringsvattenföringen
skall bestämmas så att en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan
anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften.
Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tas till vattenföringens
växlingar under året, oavsett om dessa beror enbart på naturiiga förhållanden
i vattendraget eller är påverkade av genomförd årsreglering. Vidare skall
hänsyn tas till sådan framtida årsreglering, som med sannolikhet väntas bli
genomförd, samt till möjligheten att efter fallets utbyggnad där anordna
korttidsreglering eller tillgodogöra sig korttidsreglering som närbeläget
kraftverk anordnat. Vatten som måste.avstås till samfärdsel och andra behov på
grund av förpliktelse, som åvilar strömfallsfastigheten såsom sådan, medräknas
inte i den mån vattenkraftens värde därigenom minskas.
Vid uppskattning av värdet per effektenhet av
vattenkraften i fallet fastställs enligt fjärde stycket av anvisningspunkt 3
ett normalvärde med ledning av priset på vaUenkraft för orten. Det fastställda
värdet får jämkas uppåt eller nedåt med hänsyn dels till utbyggnadsförhållandena
vid fallet, dels till kostiiaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som
beaktats vid beräkning av taxeringseffektens storlek, dels ock till
överföringsavstånd och avsättningsförhållanden. Vidare får jämkning av
normalvärdet per effektenhet ske med hänsyn till den tid, som väntas förflyta
innan fallet blir utbyggt.
Enligt femte stycket av anvisningspunkt 3 slutligen kan
outbyggt vattenfall, som inte kan tillgodogöras tillsammans med annat
vattenfall, anses sakna självständigt värde, om dess fallhöjd understiger en
meter. Även vattenfall, som inte kan väntas bli utbyggt inom överskådlig framtid,
kan anses sakna särskilt värde,
3.2.2 Promemorian
Som tidigare anförts skall enligt promemorian RSV utfärda
anvisningar motsvarande dem som enligt andra stycket punkt 3 av anvisningarna
till 9 § KL skall meddelas av Konungen, Detta bör föranleda borttagande av det
nyssnämnda stadgandet, I övrigt förordas i pro-2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr
116
Prop.
1974:116 18
memorian
att bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § om beräkning av
fallvärdet ändras i följande avseende, I det nuvarande tredje stycket görs ett
par mindre jämkningar i reglerna om bestämmande av taxeringsvattenföringen. I
den nuvarande lagtexten anges att vid bestämmande av taxeringsvattenföringen
hänsyn skall tas bl, a, till möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där
anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av sådant slag,
vilken närbeläget kraftverk anordnat. Kravet på att kraftverket skall vara
närbeläget bör vid nuvarande utbyggnadsförhållanden i fråga om våra älvar inte
upprätthållas och så har inte heller skett i praktiken. Därför ersätts uttrycket
. närbeläget kraftverk med uttrycket annat uppströms liggande kraftverk. Vidare
jämkas stadgandet i sista meningen i tredje stycket. Där anges nu att vatten
som på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom sådan, måste
avstås till samfärdsel och andra behov inte medräknas i den mån vattenkraftens
värde därigenom minskas. Nämnda avdragsmöjlighet bör tillämpas endast när det
gäller vattenmängder, som motsvarar en mera avsevärd del av värdet för den normerande
vattenföringen. Stadgandet jämkas därför på så sätt att avdrag får ske endast om
vattenkraftens värde påtagligt minskas på grund av skyldigheten att avstå
vatten för angivna ändamål.
Som
förut nämnts beräknas taxeringseffekten på grundval av taxeringsvattenföringen
och brattofallhöjden vid medelvattenföring. Några närmare regler angående hur
brattofallhöjden skall beräknas har inte meddelats i KL. I de av Kungl. Maj:t
fastställda anvisningarna för 1970 års allmätma fastighetstaxering anges endast
att den fallhöjd, varmed man har att räkna, utgör hela den fallhöjd, som ingår
i taxeringsenheten, och att vid utbyggt fall brattofallhöjden alltså inte är
liktydig med skillnaden mellan dämningsgränsen och vattenståndet i turbinavloppet.
Det innebär i fråga om vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin
och därför kan utnyttjas helt bara en del av året att någon reducering med
hänsyn till sistnämnda förhållande inte torde kunna ske.
Denna
innebörd av gällande bestämmelser medför enligt promemorian taxeringsvärden
som är högre än vad som är sakligt motiverat. Om en betydande del av fallhöjden
vid sådant vattenfall, varom här är fråga, kan nyttiggöras endast under t. ex.
halva året, kan fallvärdet inte vara lika stort som om hela fallhöjden kunnat
ständigt tillgodogöras. Därför bör enligt promemorian bestämmelserna i punkt 3
av anvisningarna till 9 § kompletteras för att möjliggöra ett skäligt
hänsynstagande till att vid vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin,
viss del av fallhöjden kan utnyttjas endast delvis. Detta sket genom att till
nuvarande tredje stycket av punkt 3 fogas en tilläggsbestämmelse angivande att
vid beräkning av bruttofallhöjden för vattenfall, vars fallhöjd till en del
ingår i ett årsregleringsmagasin, nämnda
Prop. 1974:116 19
del
av fallhöjden skall upptas med ett i skälig mån nedsatt värde.
Bestämmelserna
i nuvarande fjärde och femte styckena av anvisningspunkt 3 jämkas och
omdisponeras. I fjärde stycket anges inledningsvis att ett normalvärde per
effektenhet skall fastställas med ledning av priset på vattenkraft för orten.
Det är enligt promemorian i dag knappast realistiskt att tala om ett sådant
ortspris. För att mera ansluta till verkligheten formuleras regeln därför om så
att för olika flodområden skall fastställas ett normalvärde på grundval av
kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets
belägenhet,
I
fjärde stycket ges regler för jämkning av fastställt normalvärde. Bestämmelserna
härom ändras i formellt hänseende. Därvid utmönstras ur lagtexten bl. a.
exemplifieringen av omständigheter, som är av betydelse för bedömning av
utbyggnadsförhållandena vid fallet. Sådana exemplifieringar görs i stället i RSV:s
anvisningar och bör inte tynga lagtexten. Vidare föreslås en omformulering för
att klarare markera att jämkning av normalvärdet uppåt eller nedåt skall
ske endast i de fall då så är påkallat.
I
femte stycket av anvisningspunkt 3 anges att outbyggt vattenfall, som inte kan
tillgodogöras tillsammans med annat vattenfall, kan anses sakna självständigt
värde, om dess fallhöjd understiger en meter. I praktiken har denna
bestämmelse ersatts av en anvisning som meddelats av RN angående taxering av
mindre, outbyggda vattenfall. Bestämmelsen utmönstras därför ur lagtexten. Den
återstående meningen i femte stycket av anvisningspunkt 3 angående vattenfall
med fallhöjd under en meter förs över till fjärde stycket. Meningen
omformuleras därvid så att det tydligt framgår att med bestämmelsen avses,
föratom vattenfall, även falldelar som inte kan förväntas bli utbyggda inom
överskådlig framtid. I fråga om delar av ett strömfall måste enligt
promemorian bedömningen av utbyggnadsfrågan givetvis avse strömfallet i dess
helhet (fallkomplexet).
3,2,3
Remissyttrandena
Den
helt övervägande delen av remissinstanserna har inte något att erinra mot de
föreslagna bestämmelserna i KL om beräkning av fallvärdet. Däremot förekommer
en del invändningar mot förslagen om det tekniska utförandet av värderingen
såsom det angetts i det bifogade utkastet till RSV:s anvisningar. Dessa
invändningar innebär i huvudsak att man på vissa håll, bl. a. länsstyrelserna i
Blekinge och Jämtlands län, anser att normalvärdena per naturkilowatt (nkW)
blir för låga med hänsyn till läget inom energiområdet. Svenska
kraftverksföreningen anser emellertid att fallvärdena i vissa fall kommer att
höjas avsevärt.
Förslaget
om tillägg till bestämmelsen om beräkning av brattofallhöjd med hänsyn till
att viss del därav ingår i årsregleringsmagasin och
Prop. 1974:116 20
endast
delvis kan utnyttjas tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län
och Svenska kraftverksföreningen.
Statens
vattenfallsverk föreslår att jämkningsfaktorn avseende överföringsavstånd och
avsättningsförhållanden utgår, eftersom jämkning av värdet med hänsyn till
överföringskostnaden i praktiken tillgodoses genom de differentierade
normalvärdena för natureffekten. Vid de enstaka fall en ytterligare jämkning
uppenbarligen kan anses befogad bör detta kunna ske efter särskild utredning
för det speciella fallet.
Statens
industriverk anser att man inte bör åsätta fallvärde. Verket anför bl, a, att
fallvärdet är starkt beroende av genomförda korttids-och långtidsregleringar.
Dessa regleringars storlek och därmed även fallvärdet står i relation till de
kostnader som läggs ned på respektive regleringar. Dessa kostnader återfinns i
kostnaderna för byggnader och maskiner för kraftverk och för långtidsregleringar
men även åtminstone till viss del i fallvärdet. Härigenom uppkommer en
dubbelbeskattning. Fallvärdet borde därför beräknas på den helt oreglerade vattenföreningen.
Detta torde i många fall bli så lågt att det kan försummas,
3.3
Vattenkraftverk
3.3.1
Nuvarande ordning
Bestämmelserna
om värdering av kraftverk finns i sjättefemtonde styckena av punkt 3 av
anvisningarna till 9 § KL. Enligt sjätte stycket kan kraftverk, varmed avses
såväl kraftverk för elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direkt drivna
anläggningar, uppskattas med utgångspunkt i den avkastning, som med hänsyn
till den för anläggningen naturliga ktmdkretsen bör normalt kunna påräknas från
en sådan anläggning, samt normala omkostnader för verkets årliga drift under
beaktande av dels anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss
del av det enligt avkastningsmetod uppskattade värdet kan belöpa på
regleringsdamm som skall upptas som särskild taxeringsenhet. Emellertid bör
enligt sjunde stycket en alternativ värderingsmetod i regel användas vid
värdering av kraftverk, då tillfredsställande uppgifter för bedömande av nyss
angivna förhållanden vanligen inte torde stå till förfogande.
Vid
tillämpning av sistnämnda värderingsmetod änläggningskost-nadsmetoden
värderas enligt åttonde, nionde och tionde styckena vattenfallet, utmålet till
kraftverket respektive kraftverket i övrigt värt för sig. Vad först angår
vattenfallet anges att detta skall uppskattas såsom om det hade varit outbyggt
(fallvärde). Beträffande därefter utmålet dvs, den kraftverksägaren tillhöriga
mark på land, som tas i anspråk för anläggningen med bostadshus, anges att det
skall upptas till .skäligt värde (utmålsvärde). Till utmålet får inte hänföras
mark som används för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än
det, som avses med anläggningen.
Prop.
1974:116 21
Värdet
av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) bestäms med ledning av de
kostnader som lagts ned på anläggandet av kraftverket. Om inte annat anges
skall samtliga dessa kostnader beaktas. Till anläggningskostnader skall dock
inte räknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål,
vartill hänsyn skall tas vid bestämmande av fallvärde eller utmålsvärde. Inte
heller skall enligt elfte stycket medräknas kostnader för framställande eller
förvärv av föremål av lös egendoms natur, som behövs för kraftverkets drift,
eller kostnader för sådana byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall
tas vid taxering av annan taxeringsenhet än den på vilken kraftverket är beläget.
Det
sammanlagda beloppet av de kostnader, som är av beskaffenhet att påverka taxeringsvärdet,
beräknas enligt tolfte stycket utgöra den faktiska kostnaden för kraftverkets
byggnader. Denna anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, turbinutrastning,
elektrisk utrastning och maskinutrustning i övrigt, omräknas till värdet vid
den tidpunkt taxeringen avser. Omräkningen sker under hänsynstagande å ena
sidan till inträffade prisförändringar och å andra sidan till erforderliga
avskrivningar av kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrastning, elektrisk
utrustning och maskinutrastning i övrigt. Avskrivning får inte beräknas på
kostnad avseende ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för
skada eller intrång. I regel bör avskrivning inte heller beräknas för kostnad
för arbeten, som är av beståndande karaktär och som kan antas bli nyttiggjorda
även vid en förnyelse av anläggningen.
Reglerna
för beräkning av kraftverks värde enligt anläggningskostnadsmetoden
kompletteras i trettonde stycket med ett stadgande om att värdet i vissa fall
får jämkas. Om anläggningskostnadsmetoden med hänsyn till anläggningens ålder
eller mindre goda utförande eller på grund av exceptionellt goda och väl
tillvaratagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker skulle i visst fall
leda till ett uppenbarligen oriktigt resultat, får värdet jämkas efter vad som
finnes skäligt.
Beträffande
slutligen kraftverk till direkt drivna anläggningar anges i fjortonde stycket
att reglerna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § inte bör erhålla tillämpning,
om anläggningen lämpligen kan i sin helhet uppskattas enligt de för taxering av
fastighet i allmänhet gällande grunderna. Nu avsedda anläggningar utgörs till
övervägande delen av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar.
3,3,2
Promemorian
Vattenkraftverk,
jämkningsfaktor avseende utbyggda vattenfall, m.m,
I
promemorian sägs att bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL
uttryckligen bör begränsas till att gälla vattenkraftverk. Ordet kraftverk bör
därför bytas ut mot vattenkraftverk. Vidare bör den be-
Prop.
1974:116 22
skrivning
av avkastningsmetoden som finns i sjätte stycket förenklas och förkortas.
I
fråga om val av värderingsmetod beträffande vattenkraftverk godtas i promemorian
den mening, på vilken gällande bestämmelser i KL bygger, nämligen att då
tillfredsställande uppgifter för tillämpning av avkastningsmetoden vanligen
inte torde stå till förfogande bör marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel
uppskattas enligt anläggningskostnadsmetoden på sätt som anges i hithörande
bestämmelser i KL,
Värdet
av vattenfall som hör till ett kraftverk (fallvärdet) bör, såsom i gällande
bestämmelser anges, uppskattas som om det vore outbyggt, I promemorian
diskuteras fallvärdet av utbyggt vattenfall, då det kraftverk som fallet hör
till är nedslitet och kan förväntas inte bli förnyat.
De
särskilda sakkunniga, som på uppdrag av chefen för finansdepartementet
utarbetade förslag till anvisningar för uppskattning av fallvärde till 1970
års allmänna fastighetstaxering, anförde i samband med sitt förslag till
anvisningarna bl. a.
"Givetvis
skall sådana strömfall anses sakna fallvärde, där hinder för utbyggad kan
väntas föreligga på grand av naturvårdsintressen eller andra vattenkraften
motstående intressen eller där ägaren kan göra sannolikt att fallet är
ekonomiskt inte utbyggnadsvärt. Likaledes bör, när det gäller strömfall, som
tillgodogörs i kraftverk, vilka sedan de blivit nedslitna kan antas inte bli
förnyade och vattenkraften till följd därav inte vidare utnyttjad, fallvärdet
reduceras till att avse endast kraftverkets återstående drifttid. Till ledning
vid beräkning av detta reducerade fallvärde har vi infört en jämkningsfaktor C4
vars storlek angivits i tabell 6."
Den
föreslagna tabell 6 hade följande utseende:
"Kraftverkets
återstående drifttid
Faktor C4
1 5 år
0,2
610 "
0,4
1120 "
0,6
över 20 "
1,0"
Den
till tabellen anslutande texten hade följande lydelse:
"Finns
grundad anledning anta att ett utbyggt vattenfall inte kommer att vidare
tillgodogöras, sedan det nuvarande kraftverket blivit nedslitet och tagits ur
drift, reduceras fallvärdet till att avse endast kraftverkets återstående
drifttid. Härvid tillämpas de faktorer som anges i tabell 6."
Vid
remissbehandlingen accepterades förslaget om införande av den nya
jämkningsfaktorn genomgående men i 1970 års anvisningar omnämndes inte den
föreslagna jämkningsfaktorn C4.
I
promemorian ansluter man sig till den år 1969 allmänt godtagna uppfattningen
att en sådan jämkningsfaktor bör införas.
Enligt
promemorian bör åttonde stycket av anvisningspunkt 3 kompletteras. Där bör
anges att, om det finns grundad anledning att anta
Prop.
1974:116 23
att
vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det
befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift, sådan ytterligare
jämkning av normalvärdet per effektenhet bör vidtas att värdet av vattenfall
kommer att avse endast kraftverkets återstående drifttid. De
detaljföreskrifter som behövs för tillämpning av den nya jämkningsregeln bör
tas in i de anvisningar för taxeringen som RSV förutsätts skola utfärda.
Anledning
att ändra bestämmelserna om taxering av mark på land som hör till kraftverket (utmålsvärde)
föreligger enligt promemorian inte.
Värderingsunderlag
för kraftverksbyg'gnaderna I reglerna om värdering av kraftverket i övrigt
(värde av byggnader) bör enligt promemorian den tyngande exemplifieringen av
kostnader som skall medräknas mönstras ut ur KL och i stället tas in i RSV:s anvisningar.
Alltjämt bör dock, för att därigenom styra anvisningarnas innehåll, i lagtexten
behållas vissa mera principiella bestämmelser angående kostnader för
skadeförebyggande åtgärder, ersättningar för skada eller intrång samt
kostnader för provisoriska åtgärder i samband med anläggandet av kraftverket.
Vidare bör alltjämt i lagtexten anges att den omständigheten, att kostnadema
avser fastighet som inte ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är
beläget, inte utgör hinder för att kostnaderna medräknas. Man bör även behålla
det stadgandet att i produktionskostnaden inte skall inräknas kostnader för
förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tas
vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, samt kostnader för byggnader
eller arbeten till vilkas värden hänsyn skall tas vid taxering av annan
taxeringsenhet än den, på vilket kraftverket är beläget.
Enligt
elfte stycket av anvisningspunkten 3 till 9 § KL skall i produktionskostnaden
inte inräknas kostnader för framställande eller förvärv av föremål av lös
egendoms natur som behövs för kraftverkets drift, I anslutning härtill erinras
i promemorian om att i en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds Fi
1973: 7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m, m, föreslagits bl, a,
nya regler om taxeringen av s, k, industritillbehör dvs, egendom som avses i 2
kap, 3 § jordabalken (IB), I nyssnämnda lagrum anges att till fastighet, som
helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, hör förutom
byggnader och andra anläggningar, som avses i 2 kap, 1 § JB, samt s, k,
byggnadstillbehör även maskiner och annan utrustning som tillförts
fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna, dock ej
fordon, kontorsutrustning och handverktyg. Trots att industritillbehören
sålunda civilrättsligt hör till fastigheten såsom en del av denna, skall värdet
därav enligt departementspromemorian inte ingå i fastighetens taxeringsvärde.
Det bör emellertid anmärkas att
Prop.
1974:116 24
t,
ex, turbiner och generatorer i kraftverk samt andra maskiner av sådant värde
och sådan storlek, att industribyggnadens användning och värde är helt beroende
av den maskinella utrustningen i fråga, inte räknas som industritillbehör utan
som byggnadstillbehör, varför deras värde skall ingå i fastighetens
taxeringsvärde.
I
prop, 1973: 162 har framlagts förslag, som i sak överensstämmer med nyssnämnda
i promemorian (Ds Fi 1973: 7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m. m,
föreslagna bestänunelser.
1
promemorian angående taxering av vattenfallsfastigheter behandlas frågan om
industritillbehören utförligt i det bifogade utkastet till RSV:s anvisningar
och i motiveringen till utkastet. Mot bakgrund av den föreslagna regleringen av
hithörande frågor behöver man enligt promemorian inte behålla bestämmelsen i
elfte stycket av punkt 3 av anvisningarna att i produktionskostnaderna för
kraftverket inte skall inräknas kostnader för framställande eller förvärv av
för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egendoms natur. Bestämmelsen
bör därför utmönstras ur KL. Däremot kan det i tydlighetens intresse vara
lämpligt att i RSV:s anvisningar rörande taxering av vattenfallsfastigheter
erinras om att värdet av sådana föremål inte skall medräknas.
Omräkning,
avskrivning, m. m.
Regler
angående omräkning av den faktiska anskaffningskostnaden till värdet vid den
tidpunkt taxeringen avser återfinns i tolfte stycket av punkt 3 av
anvisningarna till 9 § KL. Det anges bl, a, att anskaffningskostnaden skall i
och för omräkningen fördelas på kostnadsgrapperna byggnadsarbeten, turbinutrustning,
elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt, I praktiken har emellertid
gjorts en uppdelning pä kostnadsgrupperna vatten- och husbyggnader,
maskinutrustning och skadeersättningar. Frågan om anskaffningskostnadens
fördelning på kostnadsgrupper är enligt promemorian inte av den art att den bör
de-taljregleras i KL. I lagtexten behöver bara anges att anskaffningskostnaden
vid omräkningen skall fördelas på det antal kostnadsgrupper, som finns
erforderligt. Detaljreglering av fördelningsfrågan bör sedan ske genom RSV:s
anvisningar. Detta bör ske på samma sätt som vid 1970 års taxering.
Omräkning
av den faktiska anskaffningskostnaden skall ske till värdet vid den tidpunkt
taxeringen avser vilket f. n. är taxeringsårets ingång. Emellertid skall
taxeringsvärde år 1975 generellt åsättas till 75 % av taxeringsenhetens
marknadsvärde, därvid marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det
allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de
närmare föreskrifter RSV meddelar. Detta bör enligt promemorian medföra att
omräkningen av den faktiska anskaffningskostnaden för ett kraftverk skall avse
värdet vid ingången av året före taxeringsåret.
Prop.
1974:116 25
Enligt
tolfte stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § får avskrivning inte
beräknas för kostnad, avseende ersättningar för skada på mark och andra
ersättningar för skada eller intrång. Denna bestämmelse bör enligt promemorian
behållas, dock med viss förenkling av ordalagen. Vidare sägs i lagrummet att
avskrivning i regel inte heller bör beräknas för kostnad för arbeten, vilka är
av beståndande karaktär och tillika kan antas bli nyttiggjorda jämväl vid en
förnyelse av anläggningen. Därmed torde avses bl. a. vissa avloppstunnlar,
större jorddammar och jämförliga markanläggningar. Sådana anläggningar torde
emellertid enligt de särskilda sakkunnigas anvisningar vid 1970 års fastighetstaxering
regelmässigt ha behandlats som sådana vatten- och husbyggnader för vilka
avskrivning medgetts. Då man i promemorian tagit ställning till frågaii, om det
nu diskuterade stadgandet bör kvarstå i KL eller ej, har beaktats att avdrag
vid inkomsttaxeringen numera medges för avskrivning av markanläggningar i
fråga om både rörelse och jordbruksfastighet. Vidare har beaktats att
regelsystemet förenklas om förevarande bestämmelser utmönstras samt att den
inverkan på kraftverkets marknadsvärde, som den "beståndande"
karaktären hos dessa markanläggningar medför, kan beaktas då man fastställer
avskrivningsprocenten för kostnadsgruppen vatten- och husbyggnader. Med hänsyn
härtill föreslås i promemorian att man slopar förbudet mot att beräkna
avskrivning på ifrågavarande markanläggningar,
I promemorian anges att
avskrivningsprocenten vid 1970 års taxering enligt de anvisningar som lämnats
av särskilda sakkunniga var 2 för vatten- och husbyggnader samt 3,5 för
maskinutrustning. I de fall då anläggningskostnaden inte kunde delas upp på
förekommande kostnadsgrupper fick avskrivning ske efter 2,5 % om året. Normer
för avskrivningsprocent, spärr vid avskrivningen o, d, bör enligt promemorian meddelas
av RSV. I promemorian föreslås ändring av avskrivningsprocenten vid 1970 års
taxering endast i fråga om maskinerna. För dessa bör avskrivningsprocenten
enligt promemorian bestämmas till 4. Skälet till detta är att en viss utökning
skett av den grupp maskiner, som skall ingå i underlaget for värdet av
byggnader, samt att maskinerna på grund av den relativt snabba tekniska
utvecklingen sannolikt har en kortare livslängd numera. Såsom spärr för
avskrivning föreslås oförändrat 35 % av nyanläggningsvärdet. Spärrvärdet bör i
vissa fall kunna jämkas.
I anvisningarna vid 1970
års fastighetstaxering angavs, att avskrivning inte fick göras på kostnad som
avser ersättning för skada på mark eller annan ersättning för skada och intrång
och därmed jämförliga kostnader. Därmed torde främst ha avsetts sådana
utrednings- och processkostnader som har samband med regleringen i
ersättningsfrågorna. Dessa kostnader kan uppgå till avsevärda belopp. Sådana
kostnader bör inte räknas som avskrivningsbara. De har nämligen samma karaktär
av en-
Prop.
1974:116 26
gångskostnad
för förvärv av en icke tidsbegränsad rätt som själva ersättningsbeloppen.
Bestämmelse därom bör enligt promemorian införas i punkt 3 av anvisningarna.
Där bör anges att avskrivning inte får beräknas för kostnad, som avser
ersättningar för skada eller intrång eller för därmed sammanhängande
utrednings- och rättegångskostnader.
Jämkningsfaktor
avseende lönsamheten
Om
anläggningskostnadsmetoden i visst fall med hänsyn till anläggningens ålder
eller mindre goda utförande eller på grund av exceptionellt goda och väl
tillvaratagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker leder till ett
uppenbarligen oriktigt resultat, får det enligt nuvarande trettonde stycket av pimkt
3 av anvisningarna till 9 § KL jämkas efter skälighet. Denna jämkningsregel
torde i praktiken inte ha haft den korrigerande effekt som åsyftats därmed.
Jämkningsregeln bör därför enligt promemorian ges en annan utformning.
Ett
ytterligare och betydelsefullt skäl att ompröva denna jämkningsregel sägs
ligga i att taxeringsvärdet skall åsättas till belopp, som motsvarar 75 % av
taxeringsenhetens marknadsvärde, därvid marknadsvärdet uppskattas enligt ortsprismetoden,
avkastningsmetoden eller anläggningskostnadsmetoden. I det föregående har
framhållits, att ett värde som beräknats enligt anläggningskostnadsmetoden inte
är likställt med ett enligt ortsprismetoden beräknat marknadsvärde med mindre
än att en justering sker med hänsyn till den vinst som är att påräkna vid en
försäljning.
Beträffande
vattenfallsfastigheter torde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering i
motsats till vad som gällde i fråga om andra fastighetstyper genomgående ha
tillämpats en taxeringsvärdenivå av 100 % av det uppskattade värdet. Om
taxeringsvärdet för vattenfallsfastigheter vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering skulle fastställas till 75 % av ett enligt oförändrade
grunder beräknat anläggningskostnadsvärde, skulle taxeringsvärdena genomgående
bli 25 % lägre än de skulle blivit vid tillämpning av 1970 års normer. En sådan
sänkning av taxeringsvärdena torde emellertid enligt promemorian inte vara
sakligt befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunerna.
Det
är därför ofrånkomligt, sägs det i promemorian, att en viss jämkning av värde
av byggnader sker för att 75 %-regeln skall kunna till-lämpas beträffande
vattenfallsfastigheter. En jämkning är påkallad även för att skapa ökad relativ
rättvisa såväl mellan de olika kraftverken inom ett flodområde som mellan
kraftverk inom skilda flodområden.
I
promemorian redovisas olika metoder för att åstadkomma åsyftad jämkning av
värde av byggnader. Man har sluthgen valt lösningen att den jämkning av
anläggningskostnadsvärdet för ett kraftverks byggnader m, m,, som erfordras för
att detta värde skall bli likställt med ett enligt ortsprismetoden bestämt
värde, bör ske med hänsyn till respektive kraftverks godhet ur
lönsamhetssynpunkt. Det kan dock enligt promemorian
Prop.
1974:116 27
inte
komma i fråga att göra en detaljerad avkastningsberäkning. En godtagbar sådan
beräkning kan i regel inte göras bl, a, på grund av de integrerade förhållanden
som föreligger inom elproduktions- och eldistributionsområdena. Vad som åsyftas
är en bedömning i stort av respektive kraftverks godhet ur lönsamhetssynpunkt.
Denna bedömning bör ske på grundval av, å ena sidan, kraftverkets
produktionsförmåga och dess läge i förhållande till betydelsefulla
avsättningsområden och, å andra sidan, anläggnings-, drifts- och
underhållskostnaderna för kraftverket samt kostnadema för i kraftverket
nyttiggjorda regleringar. Bedömningen bör alltså ske på grandval av vissa
faktiska förhållanden och utmynna i att respektive kraftverk med hänsyn till
sin godhet ur lönsamhetssynpunkt bedöms vara "mindre gott",
"normalt", "gott" eller "mycket gott".
Självfallet
kan, sägs det i promemorian, delade meningar råda om vilka jämkningstal som bör
svara mot godhetsklasserna. Detta är naturligt, eftersom kraftverk praktiskt
taget aldrig går i försäljning och möjlighet därför inte föreligger att jämföra
ett enligt värderingsreglerna beräknat marknadsvärde med faktiskt föreliggande
försäljningspriser. En viss försiktighet vid bestämmandet av jämkningstalen är
därför befogad. I promemorian har man stannat vid att förorda de jämkningstal
som anges i nedanstående uppställning.
Kraftverket
uppskattat efter
Jämkningstal
dess
godhet ur lönsamhetssyn-
punkt
Mindre
gott
1,0
Normalt
1,1
Gott
1,2
Mycket
gott
1,3
I
anslutning tUl de föreslagna jämkningstalen erinras om att jämkningstalen är
avsedda att tillämpas på kostnadsvärdet av ett kraftverks byggnader m, m,, dvs,
på ett värde som är nedskrivet med hänsyn till anläggningens ålder och bruk.
Detta kan sägas innebära att, ehuru försäljningsvinsten inte bör vara avskrivningsbar,
en viss avskrivning av försäljningsvinsten indirekt medges. Jämkningstalen kan
därför till sin verkan anses vara något lägre än vad de siffermässigt är,
I
enlighet med det anförda föreslås i promemorian att bestämmelserna i nuvarande
trettonde stycket i punkt 3 av anvisningarna till 9 § utmönstras. De bör
ersättas med en regel av innebörd att vid bestämmande av värde av byggnader
den faktiska anskaffningskostnaden, sedan denna uppräknats enligt index och
efter det erforderliga avskrivningar beräknats, jämkas uppåt i den mån så
finnes skäligt med hänsyn till, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga
och dess läge i förhållande till betydelsefulla avsättningsområden och, å
andra sidan, kostnaderna för kraftverket och för däri nyttiggjorda
regleringar.
I
promemorian föreslås vidare att i RSV:s anvisningar för 1975 års
Prop.
1974:116 28
allmänna
fastighetstaxering anges de godhetsklasser och de däremot svarande
jämkningstal, som skaU ligga till grund för jämkningsförfarandet.
För
att jämkningsförfarandet skall kunna på avsett sätt bidra till ett rättvisare
taxeringsresultat bör enligt promemorian förfarandet detalj-regleras genom RSV:s
försorg och under medverkan av opartiska sakkunniga. Det anges att RSV före
det egentUga taxeringsarbetets början bör sammankalla konsulenterna för
taxering av vattenfallsfastigheter till ett möte för diskussion om principerna
för bestämning av jämkningstalen.
3,3.3
Remissyttrandena
Förslagen
om ändringar av reglerna i KL om uppskattning av värde av byggnader på
kraftverk har godtagits av den övervägande delen av remissinstanserna.
Förslagen om jämkningsregler avseende dels utbyggda vattenfall dels värde av
byggnader med hänsyn till kraftverkets lönsamhet har emellertid föranlett
skilda ställningstaganden.
Den
föreslagna jämkningsfaktorn för utbyggda vattenfall tillstyrks av flertalet
remissinstanser som yttrat sig därom. Detta gäller bl, a, statens
vattenfallsverk, länsstyrelsen i Västmanlands län och Svenska
kraftverksföreningen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför bl, a, att den
föreslagna ändringen är väl motiverad. Denna regel kommer att bli tillämplig
inom Västmanland, där många vattenfall utbyggdes mycket tidigt av mdustrier och
bruk men där samtidigt också vissa fallsträckor fått ligga outbyggda och för
vilka ekonomin i en framtida utbyggnad är synnerligen oviss. Svenska
kraftverksföreningen anser att den föreslagna jämkningen av normalvärdet är ytterligt
befogad och har blivit nödvändig genom de senare årens utveckling.
RSV
är negativ mot förslaget om jämkning av fallvärdet på utbyggda vattenfall.
Verket anför bl, a, att jämkning av den föreslagna typen inte har skett vid
tidigare allmänna fastighetstaxeringar. Promemorian innehåller inte något
exempel på eller antydan om att vattenkraftverk kommit att taxeras för högt på
grund av att den föreslagna regeln saknats. Enligt RSV:s mening har
tillräckliga skäl för den föreslagna jämkningsregeln inte framförts. Den extra
försiktighet med vilken uppskattningen av värdet av ett kraftverk i något
undantagsfall bör ske kan och skall iakttas redan med den i punkt 2 av
anvisningarna till 9 § KL intagna generella bestämmelsen om skälig nedsättning
av taxeringsvärdet, då säkerheten vid uppskattningen av taxeringsenhets
marknadsvärde Ur lägre än normalt. De anvisningar som RSV senare förutsätts
utfärda kan innehålla särskilt påpekande härom.
Förslagen
om avskrivningsprocent, spärrregler m. m. i utkasten till RSV:s anvisningar har
föranlett åtskillig diskussion. Flertalet remiss-
Prop.
1974:116 29
instanser
har inte några erinringar mot förslagen. RSV och statens vattenfallsverk anser
dock att avskrivningsprocenten bör vara gemensam för byggnader och tillbehör
samt att denna bör uppgå till 3. Svenska kraftverksföreningen förordar att
avskrivningsprocenten för byggnader bestäms till 3 eller alternativt att
gemensam avskrivning på byggnader och tillbehör beräknas efter 3,5 %.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att man bör överväga att bestämma
avskrivningsprocenten för tunnlar och dammar till 1.
Förslagen
om spärr för avskrivningen har i det närmaste genomgående mottagits positivt.
Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen anser dock att
spärren borde sänkas till 20 % av nyanläggningsvärdet.
Förslaget
att vid beräkning av värde av byggnader tillämpa en jämkningsfaktor hänförlig
till kraftverkets lönsamhet tillstyrks av flertalet remissinstanser bl. a. RSV
samt länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län. En del remissinstanser
lämnar den principiella uppläggningen av förslaget utan erinran men har vissa
invändningar mot den tekniska utformningen av detsamma. Förslaget avstyrks av
några remissinstanser, bl, a. statens vattenfallsverk och Svenska
kraftverksföreningen.
Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anser att förslaget till bedömning av anläggningen som helhet
på grund av godheten ur lönsamhetssynpunkt sett utifrån
anläggningskostnadsvärdet och elproduktionen för respektive
kraftverksanläggning utgör en god vägledning vid taxeringsarbetet. Ett
liknande förfaringssätt användes vid 1970 års taxering i Kopparbergs län, RSV
anser att metoden att Idassa kraftverken från lönsamhetssynpunkt innebär en
godtagbar lösning för att beräkna påslaget på kostnadsvärdet för
försäljningsvinsten, RSV anser emellertid att metoden förutsätter erforderliga
preciseringar. Beträffande de föreslagna jämkningstalen föreslår RSV en
anpassning till aktuell produktionskostnadsutveckling för kraftverk.
Kammarrätten i Stockholm
anser att det varit naturligt om man genom beräkningsmetoden nått fram till
inte såsom föreslagits värdet av ett mindre gott kraftverk utan i stället ett
värde, som avsett ett kraftverk av normal godhetsgrad. Detta värde kunde sedan
korrigeras uppåt eller nedåt vid ax-vikande godhetsgrad. Vad angår de
ifrågasatta godhetsgraderna mindre gott, normalt, gott och mycket gott
vill kammarrätten inte invända mot antalet av dem. Däremot synes deras beteckningar
inte genomgående vara väl valda. Ett "normalt" kraftverk torde vara
att anse som "gott" enligt vanligt bedömande. Möjligen löses frågan
enklast genom att avstå från beskrivande ord och bara tala om godhetsgrad 1, 2,
3 och 4. Även om koefficienten för den lägsta godhetsgraden är 1.0 innebär
givetvis en tillämpning av detta tal en faktisk värdenedräkning. Kammarrätten
vill rikta uppmärksamheten på att den
Prop.
1974:116 30
uppsatta
spärren för värdenedsättning genom avskrivning kan genombrytas med hänsyn till
särskilda värdenedsättande förhållanden. Sker detta kan ifrågasättas om inte
den ytterligare värdenedräkning, som de facto sker genom att den för den lägsta
godhetsgraden angivna koefficienten 1,0 används, innebär, eller kan innebära,
ett dubbelt beaktande av kraftverkets mindre goda skick. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser att man för att uppnå det resultat som åsyftas med den
aktuella jämkningsfaktorn i ett första moment bör försöka åstadkomma
rättvisa mellan kraftverk av olika godhetsgrad medelst en jämkning med faktorn
0,9, 1,0 eller 1,1. I ett andra skede bör samtliga byggnadsvärden ökas med t.
ex. 15 %, varigenom ett uppskattat marknadsvärde kan anses uppnått. Därvid blir
amplituden mellan kraftverk av olika godhetsgrad något mindre medan
medelvärdet torde bli tämligen oförändrat.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län finner det inte uteslutet, att marknadsvärdet för
kraftverksbyggnader i något enskilt fall kan vara lägre än det till nuvärde
omräknade anläggningskostnadsvärdet. Jämkningsregeln föreslås därför ändrad
så, att den även kan leda till marknadsvärden, som är lägre än de till
nuvärden omräknade anläggningskostnadsvärdena.
Sveriska
kommunförbundet anför bl. a. att effekten av de föreslagna reglerna om
uppräkningen av kraftverks värde med hänsyn till dess godhet ur
lönsamhetssynpunkt inte såvitt man kan förstå på långt när kan uppväga
effekten av huvudregeln om en taxeringsvärdenivå av 75 % av marknadsvärdet och
förslagen i promemorian i övrigt, som i allt väsentligt synes innebära jämkning
nedåt vid beräkning av marknadsvärdet. Dessa från kommunemas synpunkt negativa
effekter av de nyligen ändrade reglerna bör elimineras eller mildras. Detta
synes kunna ske på olika sätt. En utväg är att ändra skalan för jämkningstalen.
Ett annat sätt är att bibehålla den nuvarande procentsatsen 3,5 % för
avskrivning av maskiner. Åtskilliga anläggningar, t. ex. större jorddammar,
bergtunnlar och bergrum, har avsevärt längre livslängd än 50 år. En minskning
av avskrivningsprocenten, som föreslagits till 2 %, synes också kunna
övervägas. Vidare kan ifrågasättas om den nuvarande spärren för värdenedsättning
genom avskrivning, 35 %, är riktigt avvägd. En höjning till 40 % kan vara
motiverad och ägnad att motverka för låga byggnadsvärden och därmed
taxeringsvärden.
Statens
vattenfallsverk anför bl, a. att, om avsikten varit att värdet skall ställas i
viss relation till de faktiska kostnaderna, föreligger inte behov av någon
jämkningsregel utöver den som gäller för jämkning av normalvärdet per
effektenhet. Värdet av goda utbyggnadsförhållanden ligger i fallets geografiska
läge, berggrand, topografi etc. och skall tillföras fallvärdet. Sämre
utbyggnadsförhållanden sänker givetvis värdet på fallet. Exempel finns också på
att kraftverk byggs utan rent företagsekonomisk lönsamhet. Vattenfallsverket
föreslår därför att möjligheterna
Prop. 1974:116 31
till jämkning av fallvärdet ökas och att RSV:s anvisningar
utformas med den inriktningen. Vattenfallsverket delar vidare inte meningen att
det är ofrånkomhgt att en viss jämkning av värde av byggnader sker för att 75 %-regeln
skall kunna tillämpas beträffande vattenfallsfastigheter. Motivet att "en
sänkning av taxeringsvärdena sedan föregående allmänna fastighetstaxering inte
torde vara sakligt befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunema"
kan inte godtas av kraftverksägarna som tillräckligt underlag för en ny
jämkningsfaktor. Svenska kraftverksföreningen anser att det inte finns
tillräckliga skäl att införa den jämkning uppåt som föreslagits, eftersom de förändrade
grunderna för beräkning av fallvärde och byggnadsvärde kompenserar större delen
av den från 100 % till 75 % sänkta taxeringsvärdenivån. Rent principiellt anser
föreningen att det måste vara vattenfallet och inte byggnaden som är bärare av
de eventuella övervärden som ligger i goda utbyggnads- och
avsättningsförhållanden, goda regleringsmöjligheter och korta
överföringsavstånd. Att jämka med hänsyn till i stort sett samma förhållanden i
ohka led av beräkningama synes få till följd att man i slutresultatet knappast
kan överblicka i hur stor grad förhållandena tillåtits påverka slutresultatet.
Det kan vidare ifrågasättas om detaljberäkningarna vid framtagande av ett
anläggningskostnadsvärde är berättigade, om man till sist gör en nära nog
godtycklig uppräkning med upp till 30 %. Ett sådant förfarande kan befaras
medföra processer om snart sagt varje taxering.
Några
remissinstanser har uttalat sig om det föreslagna förfarandet för bestämningen
av godhetsklasser och RSV:s arbete med anvisningarna även i övrigt. Svenska
kraftverksföreningen anser det angeläget att anvisningarna utformas i samråd
med representanter för vattenkraftsintresset.
3.4 Regleringsdamm
3.4.1 Nuvarande ordning
Enligt sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 §
KL skall värdet av regleringsdamm med tillhörande mark uppskattas enligt de
regler som gäller i fråga om kraftverk vid uppskattning av dels mark på land,
som tas i anspråk för anläggningen med bostadshus, dels ock i kraftverk
ingående byggnader. Till följd därav ingår i anskaffningskostnaderna för
dammen även ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för skada
eller intrång samt kostnader för rensningar och skadeförebyggande åtgärder m. m.
3.4.2 Promemorian
I promemorian förordas en förenkling i formellt hänseende
av bestämmelserna om taxering av regleringsdamm, varigenom exemplifieringen
Prop. 1974:116 32
av de hithörande kostnaderna utmönstras ur KL och i
stället hänförs till RSV:s anvisningsområde,
I fråga om
bestämmelsernas sakliga innehåll föreslås inte någon ändring, I promemorian
anförs att någon jämkningsregel, motsvarande den som föreslagits för kraftverk
och som skall vara hänförlig till deras godhetsgrad, inte bör införas för regleringsdammarna.
Syftet med den jämkningsregel som föreslagits för kraftverksbyggnaderna är att
ta fram ett värde av byggnader som också innefattar påräknelig vinst vid
försäljning av anläggningen. Någon direkt tillämpning av denna jämk-ningsgrund
är inte möjlig i fråga om regleringsdammar. Fristående försäljning av en
regleringsdamm är knappast tänkbar och det får sålunda anses i viss mån
oegentligt att tala om påräknelig försäljningsvinst för en regleringsdamm. En
regleringsdamms skötsel i ekonomiskt hänseende baseras på bidrag av
vederbörande kraftverk, så avpassade att täckning för kostnaderna erhålls. Det
övervärde, som må anses föreligga, framkommer därför vid eventuell försäljning
av de kraftverk, till vars förmån regleringen vid dammen sker,
3,4,3 Remissyttrandena
De flesta remissinstanserna har lämnat förslagen om
taxering av regleringsdammar utan erinran. Några anser att den jämkningsfaktor,
som föreslagits beträffande kraftverksbyggnader och som är hänförlig till
kraftverksanläggningarnas godhetsgrad, också skall tillämpas vid värderingen av
regleringsdammar, RSV anser att systemet, om det även gällde för
regleringsdammar, skulle medföra en rättvisare fördelning av
kraftverksföretagens vinster mellan kommuner, om kraftverk och regleringsdamm
ligger i skilda kommuner,
3.5 Ersättningskraft
3,5,1 Nuvarande ordning
Enligt näst sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till
9 § KL får avdrag ske för skyldighet att leverera ersättningskraft, grundad på
vattenlagen (1918: 523, VL), oavsett om uppskattningen av kraftverks värde sker
enligt avkastningsmetoden eller enligt anläggningskostnadsmetoden. Rättighet
att utfå sådan kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den
fastighet varmed den är förenad, tas i betraktande vid dess taxering. Vid
bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och
rättighet att utfå sådan kraft skall, då uttagningskostnaden för kraften
betalas med pengar, hänsyn tas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör
underhålls- och driftkostnad, dels till den del av den i uttagningskostnaden
ingående anläggningskostnaden som är ogulden vid den tidpunkt taxeringen avser.
Frågan om ersättningskraft regleras i 9 kap, VL, Om
någon på
Prop.
1974:116 33
grund
av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § VL berättigas att tillgodogöra sig annan
tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften enligt 9 kap. 13 § VL
utgå genom tillhandahållande av motsvarande kraftbelopp, om och i den mån
ersättningens utgivande i kraft prövas inte medföra olägenheter av betydenhet
för ena eller andra parten. Kraft, som sålunda lämnas i ersättning, skall
tillhandahållas från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggningen.
Genom domstolens ersättningsbeslut enligt 9 kap. 13 § knyts skyldigheten att
leverera ersättningskraft till kraftverksfastigheten och rättigheten till
kraften till den fastighet som avstått vattenkraft. Endast med domstolens
medgivande kan rättigheten flyttas från sistnämnda fastighet till annan
fastighet, dock endast till fastighet i närheten av det strömfall, varifrån
vattenkraften gått förlorad, eller av det varifrån ersättningen lämnas.
3.5,2
Promemorian
I
promemorian lämnas en redogörelse för det tidigare rättsläget på förevarande
område. Det framhålls att med ersättningskraft grundad på VL har i praxis,
under vissa förutsättningar, jämställts ersättningskraft som utgår enligt
avtal. Såväl i de särskilda anvisningama för taxering av outbyggt vattenfall
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering som i en av RN meddelad anvisning för
denna taxering anges, att med ersättningskraft enligt VL jämställs
ersättningskraft enligt avtal under förutsättning att vattendomstol fastställt
avtalet eller såsom villkor för vattenkraftens tillgodogörande förpliktat
kraftverksägaren såsom ägare av anläggningen att fullgöra den avtalade
kraftleveransen. Såsom ytterligare förutsättning för ett sådant jämställande
skulle gälla, att skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften liksom
rätten till denna var bunden till i avtalet eller domen angivna fastigheter. De
sålunda meddelade anvisningama var motiverade av eller i vart fall stöddes av
ett avgörande i regeringsrätten år 1952 (Regeringsrättens årsbok 1952 ref. 24).
Avtal om ersättningskraft, som inte fastställts av vattendomstol, skulle
däremot enligt anvisningama för 1970 års taxering inte beaktas vid
fastighetstaxering. Detta uttalande stod i överensstämmelse med vad
föredragande departementschefen anförde vid tillkomsten år 1932 av
bestämmelserna i KL om ersättningskraft.
Efter
tillkomsten av anvisningarna till 1970 års taxering är sakläget emellertid
numera förändrat både i vattenrättsligt och i skatterättsligt hänseende sägs
det i promemorian. Högsta domstolen har i referatmål (Nytt Juridiskt Arkiv 1960
s. 488) avvisat ett yrkande om fastställelse av avtal om leverans av
ersättningskraft. Avtalen hade träffats före anhängiggörande av målet om
tillstånd för vattenkraftanläggningen.
Efter
denna dom torde det inte ha förekommit att vattendomstol fastställt avtal,
varigenom kraftverksbyggare förvärvat ägande- eller servitutsrätt till
vattenkraft mot vederlag i form av ersättningskraft, eller
3
Riksda"cn 1974.1 saml. Nr 116
Prop.
1974:116 34
att
vattendomstol såsom villkor för vattenkraftens tillgodogörande förpliktat
kraftverksägaren att fullgöra sålunda avtalad kraftleverans. Däremot kvarstår
givetvis kraftverksägarnas skyldighet att leverera ersättningskraft enligt
tidigare meddelade beslut av vattendomstol,
I promemorian erinras i
detta sammanhang om att vattenlagsutredningen år 1972 avgett ett betänkande (SOU
1972: 14) Revision av vattenlagen. Del 2 i vilket bl, a, föreslagits att de
enligt VL gällande bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring skall
utmönstras ur lagen. Enligt förslaget får bestämmelserna om ersättningskraft
dock viss motsvarighet i nya regler om s, k, andelskraft,, vilka främst går ut
på att tillförsäkra innehavare av mera betydande falldelar inom en större utbyggnadssträcka
i en älv rätt att på samma villkor som sökanden till kraftanläggningen ta del i
kraftproduktionen i förhållande till sin andel i den vattenkraft, som skall
tillgodogöras. Rätten till andelskraft är en personlig rätt, som inte är knuten
till viss fastighet. Den har sålunda i den berättigades hand otvetydigt
karaktär av lös egendom. Trots att skyldigheten att leverera andelskraft avses
vara bunden vid kraftstationsfastigheten kan därför hänsyn inte tas till denna
skyldighet vid fastighetstaxeringen. Det finns nämhgen inte någon härskande fastighet,
till vilken man kan överföra det värde varmed kraftstationsfastighetens
taxeringsvärde skulle minskas till följd av skyldigheten att leverera andelskraft.
Det torde sålunda få ankomma på parterna själva att i den mån så anses
erforderligt vid träffande av avtal om andelskraft beakta även de
skatterättsliga verkningar som följer av avtalet. De föreslagna nya reglema
innebär emellertid inte att tidigare beslut om ersättningskraft skulle upphöra
att gälla. Tvärtom stadgas i övergångsbestämmelserna till
vattenlagsutredningens förslag att i fråga om ersättning, som enligt äldre lag
bestämts att utgå genom överföring av kraft, skall äldre bestämmelser fortfarande
äga tillämpning.
Även i skatterättsligt
sammanhang har läget i fråga om beaktande av skyldighet att leverera
ersättningskraft numera förändrats. 1 ett pleniavgörande har regeringsrätten
tagit ställning till principfrågan om man vid fastighetstaxering skall beakta
värdet av fri elektrisk kraft enligt ett av vattendomstol fastställt avtal. I
ett enhälligt utslag besvarade regeringsrätten denna fråga nekande
(Regeringsrättens årsbok 1969 ref. 53).
Enligt promemorian råder
det ingen tvekan om att de nuvarande bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna
till 9 § KL angående ersättningskraft, grandad på VL, bör behållas. Till följd
av regeringsrättens ställningstagande i nyssnämnda pleniavgörande kommer vid
1975 års allmänna fastighetstaxering om ändring inte sker av hithörande bestämmelser
i KL de kraftverksägare, som vid 1970 och tidigare års taxeringar erhållit
avdrag för skyldighet att leverera ersäUningskraft enligt av domstol
fastställda avtal, inte att beviljas sådana avdrag med
Prop.
1974:116 35
höjda
taxeringsvärden som följd. Ä andra sidan kommer de fastigheter, med vilka
rätten till ersättningskraft är enligt de fastställda avtalen förenad, att
erhålla sänkta taxeringsvärden vid 1975 års taxering. Enligt promemorian
föreligger inte bärande skäl att acceptera en sådan omfördelning av de berörda
fastigheternas taxeringsvärden. Punkt 3 av anvisningarna till 9 § föreslås
därför kompletterad med bestämmelser angående ersättningskraft, grundad på
fastställda avtal, av samma . innebörd som de anvisningar som meddelats i
ämnet.av de särskilda sakkunniga och RN till 1970 års taxering. Rättsläget
skulle därigenom återföras till vad som gällde före regeringsrättens
ifrågavarande utslag.
Frågan
är emellertid om man bör stanna därvid anförs det vidare i promemorian. På
grund av högsta domstolens prejudicerande dom år 1960 har vattendomstolarna
varit förhindrade att fastställa undej 1960-talet och senare träffade avtal om
ersättningskraft. I sak har dessa senare avtal emellertid samma innebörd som de
tidigare, av domstol fastställda avtalen. Frågan är då om inte de senare
träffade, ej fastställda avtalen också bör beaktas vid fastighetstaxeringen.
Även om man kan hävda, sägs det i promemorian, att de av domstol fastställda
avtalen är av annan valör än de icke fastställda, finns likväl ingen anledning
att betvivla, att även de . sistnämnda avtalen år av seriös natur och att de
kommer att iakttas av parterna. Avtalen är sålunda av beskaffenhet att påverka
såväl kraftverkets som den mottagande fastighetens värde. Det bör vidare
beaktas att, om hänsyn tas till ett inte fastställt avtal vid allmän
fastighetstaxering men partema därefter i något, undantagsfall skulle häva
avtalet, därav föranledd ändring av taxeringsvärdena kommer att vidtas senast
vid nästkommande allmänna fastighetstaxering. På grund av det anförda och med
hänsyn till avtalens ser-, vitutsliknande karaktär talar enligt promemorian
övervägande skäl för att även de icke fastställda avtalen om ersättningskraft
bör beaktas vid åsättande av taxeringsvärde. Förutsättning härför bör
emellertid. vara, att ersättningskraften utgår såsom vederlag för sådan ägande-
eller serr vitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft som
kraftverkets ägare förvärvat. Såsom fömtsättning bör vidare gälla, att
skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften enligt avtalet är, knuten
till kraftverket och rätten till kraften knuten till viss angiven fastighet
samt att kraftleveransen inte begränsats tUl att avse endast viss tid.
Bestämmelser av angiven innebörd bör införas i punkt 3 av anvisningama till 9 §.
Enligt
promemorian bör någon spärregel inte införas avseende avdraget för skyldighet
att leverera ersättningskraft. Skälet därtill är att den mottagande
fastighetens taxeringsvärde i princip skall höjas och den levererande
fastighetens värde sänkas med ett belopp motsvarande det till nutid
diskonterade värdet för respektive fastighet av de framtida kraftleveranserna.
Rätten att tillgodogöra sig kraften gäller utan tidsbegränsning och har inte
något samband med kraftverkets ålder eller skick.
Prop. 1974:116 36
3.5.3
Remissyttrandena
Förslaget
i promemorian om taxering av ersättningskraft tillstyrks av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan. Detta gäller bl. a. statens vattenfallsverk, länsstyrelserna
i Östergötlands, Blekinge, Älvsborgs och Västernorrlands län samt Svenska
kraftverksföreningen. I en del remissyttranden förekommer förslag till
komplettering av de föreslagna reglema. Statens vattenfallsverk anser att
förslaget innebär en mer rättvisande bestämmelse om rätt till avdrag för
ersättningskraft vid taxeringen än nuvarande bestämmelse. Dessutom undanröjer
man härigenom oklarheter i fråga om den ekonomiska konsekvensen av fördelningen
av kommunalutskylderna avtalsparterna emellan. Till ytterligare motivering för
förslaget anges en dom av högsta domstolen (Nytt Juridiskt Arkiv 1973 s. 104). Ehura
kraftieveransen till medkontrahen-tens fastighet är lös egendom, har högsta
domstolen i domen förklarat, att kraftleveransen skall fortfara att utgå till
den fastighet kraftavtalet innehåller, även sedan denna fastighet övergått till
ny ägare. Förutsättningen härför torde dock vara, att säljaren vid
fastighetens avyttring inte förbehållit sig rätten till ersättningskraften.
Vattenfallsverket anser vidare att det är önskvärt med förtydligande exempel
på hur tillägg respektive avdrag för ersättningskraft skall beräknas. Svenska
kraftverksföreningen anser förslaget välbetänkt och anför att en utredning som
verkställts inom föreningen visar att många medlemsföretag har sådana icke
fastställda avtal om ersättningskraft som åsyftas med förslaget såväl i
egenskap av leverantör av ersättningskraft som ersätt-ningskrafttagare.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om man inte bör kräva att rätten
till ersättningskraft inskrivits hos domstol.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anför att en tillämpning av 1970 års regler i ett visst
fall lett till att i stort sett ett kraftverks hela taxerade byggnadsvärde, ca
78,5 milj. kr., överförts på mottagarna av ersättningskraft.
Ersättningskraften utgjorde ca 29 % av kraftverkets produktion. Länsstyrelsen
framhåller bl. a. följande. Det är uppenbart att det återstående
taxeringsvärdet på kraftverket saknar varje anknytning till ett realistiskt
marknadsvärde. De möjligheter till jämkning av ett uppenbart felaktigt värde,
som 1970 års anvisningar trots allt öppnade, har i det nu framlagda förslaget
till anvisningar ersatts av en godhetsklassindelning. Det synes tveksamt om
denna jämkningsmöjlighet är avsedd att kortigera här åsyftade avvikelser från
marknadsvärdenivån. I så fall torde jämkningslatituden i vart fall vara
otillräcklig. I promemorian har man lagt vikt vid en värderingskonstruktion,
som i princip avser att nå en taxeringsvärdenivå av 75 % av marknadsvärdet.
Eftersom ersättningskraftens brattovärde grandas på gällande kraftpris bör naturligen
det framräknade värdet av ersättningskraften också reduceras till 75 %. Därom
har ingenting nämnts i promemorian. Anvisningarna bör enligt länsstyrelsens
mening kompletteras i detta avseende.
Prop. 1974:116 37
4
Departementschefen
4.1
Allmänna synpunkter
Nästa
allmänna fastighetstaxering skall äga rum år 1975. Inför denna har de
administrativa och materiella reglerna om fastighetstaxering setts över. Denna
översyn har resulterat i omfattande ändringar i regelsystemet på detta område
(se prop. 1973: 162, SkU 1973: 70, SFS 1973: 1099 m. fl.). Som ett sista led i
denna översyn återstår nu frågan om taxering av vattenfallsfastigheter.
Taxeringen
av vattenfallsfastigheter spelar en betydande roll för många
kraftverkskommuners ekonomi. Så har t. ex. statens vattenfallsverk inkomståren
19551964 redovisat kommunalskatt endast på grand av garantibeskattningen, dvs.
den kommunala inkomstbeskattningen av garantibeloppen som utgör 2 % av
taxeringsvärdena. Inkomståret 1964 uppgick detta skattebelopp till ca 16,3
milj. kr. Även för tiden 19651969 har kommunalskatt för vattenfallsverket i
några av de sydliga länen utgått endast på garantibelopp för fastighet. Under
sistnämnda tidsperiod har verkets kommunalskatt på garantibelopp varierat
mellan ca 14,7 milj. kr. och ca 17,3 milj. kr. Inkomståren 1970, 1971 och 1972
har verket åter redovisat kommunalskatt endast på garantibelopp, ca 18,5 milj.
kr., ca 19,5 milj. kr. resp. ca 22,2 milj. kr. I stort sett kan motsvarande
förhållanden antas ha förelegat i fråga om de ickestatliga kraftproducenterna.
Det totala taxeringsvärdet av de ca 75 vattenkraftstationer, som tillhör
statens vattenfallsverk, uppgick vid 1973 års taxering till ca 3 657 milj. kr.
Därav utgjorde ca 3 081 milj. kr. värde av byggnader, ca 4 milj. kr. värde av utmål
och ca 572 milj. kr. fallvärde.
Besluten
om taxering av vattenfallsfastighet har vidare betydelse som fördelningsgrund i
frågan om till vilken kommun kraftverksföretagen skall utgöra den kommunala
inkomstskatten. Fördelningen sker i huvudsak så att 5 % av inkomsten beskattas
i den kommun där huvudkontoret funnits och i övrigt med utgångspunkt i
fördelningen av brat-tointäktema de kommuner där närdistribution bedrivits
och där kraftproduktionen ägt ram.
Frågan
om rätt beskattningsort för anläggningar på vattenfallsfastighet och deras
taxeringsvärden är därför betydelsefull för taxeringen. Denna fråga har behandlats
i prop. 1950: 71. Utöver vad däri anförts om rätt beskattningsort för fastighet
vill jag endast tillägga att frågan numera regleras i 47 § kommunalskattelagen
(1928: 370, KL) enligt vilken den kommunala garantibeskattningen av fastighet
sker i den kommun där fastigheten är belägen.
Garantibeskattningens
ekonomiska betydelse för många kraftverkskommuner och taxeringsvärdenas roll
som fördelningsgrand vid den
Prop. 1974:116 38
kommimala
inkomstbeskattningen gör att kravet på kvalitet och likformighet vid
taxeringen av vattenfallsfastigheter måste tillgodoses och att reglerna för
denna taxering efter hand bör anpassas till den moderna tekniska utvecklingen.
Inom
finansdepartementet har upprättats en promemoria (Ds Fi 1973: 15) angående
taxering av vattenfallsfastigheter. I promemorian föreslås att reglerna för
vattenfallstaxeringen anpassas till de nyligen beslutade reglerna om
fastighetstaxeringen i allmänhet. För innehållet i promemorian om vattenfallstaxerLngen
och remissutfallet har redogjorts i avsnitten 2 och 3.1 det följande avser jag
att ta upp de olika delfrågor som behandlas i promemorian. Först vill jag mellertid
beröra några allmänna frågor av principiell art.
I
promemorian föreslås en förenkling av regelsystemet för vattenfallstaxeringen
motsvarande den som nyligen skett i fråga om reglerna om fastighetstaxering i
övrigt. Regler för vattenfallstaxeringen fanns vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering i KL och i anvisningar som meddelats av Kungl. Maj:t och av
särskilda sakkunniga samt i anvisningar av dåvarande riksskattenämnden. I
promemorian har i förenklingssyfte föreslagits att regelsystemet ändras så att
vatterifallstaxeringen i fortsättningen skall regleras endast genom bestämmelser
i KL och anvisningar som utfärdas av riksskatteverket (RSV).
Enligt
promemorian bör vidare dé allmänna taxerings- och värderingsregler som numera
finns i KL och som gäller för andra fastighetstyper också gälla för vattenfallsfastighetema.
Detta innebär främst att vattenfallsfastigheterna skall värderas med
marknadsvärdet som värderingsgrund. Detta bör enhgt promemorian framgå av ett
uttryckligt stadgande i anvisningarna till 9 § KL där de särskilda
reglerna om fastighetstaxering av vattenfallsfastigheter finns. Vidare innebär
promemorieförslaget att taxeringen av vattenfallsfastigheter skall ske enligt samma
regler som för övriga fastigheter i fråga om t. ex. taxeringsvärdenivå,
beskaffenhetstidpunkt och värdetidpunkt. Med beskaffenhetstidpunkt avses den
tidpunkt som skall ligga till grand för bedömningen av fastighetens
beskaffenhet; Denna är ingången av taxeringsåret. Motsvarande tidpunkt i fråga
om beräkningen av värdenivån, värdetidpunkten, är ingången av året före
taxeringsåret. I promemorian framläggs i övrigt en del förslag i syfte att
förbättra irietodiken för värderingen av vattenfallsfastighet. Detta gäller i
förstå hand den anläggningskostnadsmetod som föreskrivs för taxeringen av
vattenkraftverk.
Vid
remissbehandlingen har förslaget om förenkling av regelsystemet genomgående
mottagits positivt. Jag ansluter mig till förslaget.
Förslaget
att även vattenfallsfastigheterna skall värderas med marknadsvärdet som värderingsgrund
har på det hela taget godtagits av remissinstanserna. En länsstyrelse har
emellertid anfört att det är omöj-
Prop.
1974:116 39
ligt
att granda taxeringen på en ortsprisnivå för vattenfallsfastigheter, eftersom
sådana endast ytterst sällan går i försäljning. I detta sammanhang vill jag
erinra om att Kungl. Maj:t nyligen lagt fram förslag om ändring i bl, a,
vattenlagens (1918: 523, VL) ersättningsregler (prop, 1974: 83). Förslaget, som
bygger på vattenlagsutredningens delbetänkande (SOU 1972: 14) Revision av
vattenlagen. Del 2 innebär att ersättning vid lösen av eller intrång på
fastighet skall bestämmas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde.
Marknadsvärderingen är numera helt dominerande i rättsliga värderingsfrågor
och jag anser ätt marknadsvärdet skall vara riktmärket även vid taxering av
vattenfallsfastigheter.
Förslaget att även
vattenfallsfastigheternas värde skall beräknas till ett belopp motsvarande 75 %
av marknadsvärdet vid ingången av året före taxeringsåret har tillstyrkts av
den övervägande delen av remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. I den
principiella frågan om en 25-procentig säkerhetsmarginal vid vättenfallstaxeringen
vill jag emellertid framhålla följande. För värderingen av byggnader och
anläggningar på vattenfallsfastigheter anges i KL två alternativa metoder,
avkastningsmetoden och anläggningskostnadsmetoden. Jag har i prop. 1973: 162 (s.
308) berört innebörden i dessa metoder. Av metoderna kommer i praktiken nästan
uteslutande anläggningskostnadsmetoden till användning vid taxeringen. Vid
1970 års taxering åsattes taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheterna i
motsats till vad som gällde övriga fastighetstyper till 100 % av det värde som
framräknats enligt tillämpad värderingsmetod, dvs. anläggningskostnadsmetoden
i fråga om vattenfallsfastigheterna. Med oförändrade värderingsnormer skulle
en 25-procentig säkerhetsmarginal vid taxeringen av vattenfallsfastigheterna
medföra en motsvarande sänkning med 25 % av taxeringsvärdena på dessa fastigheter.
Någon saklig grund för en sådan sänkning föreligger inte med hänsyn till bl. a.
prisutvecklingen. I promemorian föreslås en justeringsregel för ätt bl. a,
motverka att en sådan sänkning inträffar. Den teknik som därvid föreslagits har
emellertid föranlett viss diskussion. Jag återkommer till denna fråga om
värderingsteknik i det följande (avsnitt 4,3).
Valet av metod för
värdering av kraftverksanläggningar har behandlats i några remissyttranden. F.
n. kan enligt KL värderingen av en kraftverksanläggning i första hand ske
enligt avkastningsmetoden. Emellertid sägs det vidare att uppgifter för sådan
värdering av kraft-verksanlägsningar vanligen inte står tUl förfogande och att
man i stället får tillämpa en närmare beskriven anläggningskostnadsmetod vid
värderingen. Denna uppfattning framförs också i promemorieförslaget. Svenska
kommunförbundet och landstingsförbundet anser emellertid att en
avkastningsvärdering vore att föredra vid vattenfallstaxeringen.
Frågan om en övergång till
avkastningsvärdering av kraftverken var aktuell bl. a. vid översynen av
reglerna om vattenfallstaxering år 1950. Vid fastighetstaxeringar under 1930-
Och 1940-talen hade anvisningar
Prop. 1974:116 40
lämnats
för tillämpning vid vattenfallstaxeringen av en anläggningskostnadsmetod och
olika avkastningsmetoder. Avkastningsmetoderna visade sig emellertid
svårhanterliga vid den praktiska tillämpningen. Vattenfallstaxeringssakkunniga
förordade i betänkandet (SOU 1948: 50) med förslag till ändrade bestämmelser
angående taxering av vattenfallsfastighet att anläggningskostnadsmetoden
skulle behållas som den huvudsakliga värderingsmetoden. I prop. 1950: 71 (s.
55) hade föredragande departementschefen inte något att erinra mot det
förslaget. I det nu aktuella promemorieförslaget framhålls att något uppdrag
inte förelegat att utreda frågan om en övergång till taxering enligt
avkastningsmetoden. Förslaget i promemorian är i stället inriktat på att
åstadkomma en förbättring av anläggningskostnadsmetoden som i praxis tillämpats
i det närmaste hundraprocentigt vid taxeringen. Deklarationsblanketterna har
vid föregående taxeringar varit upprättade för denna värderingsmetod och
anvisningarna för taxering av vattenfallsfastigheter, som lämnats av särskilt
tillkallade sakkunniga, har endast behandlat taxering enligt
anläggningskostnadsmetoden. Mot denna bakgrand vill jag inte nu förorda en
övergång till avkastningsvärdering av vattenfallsfastigheter. Jag är emellertid
beredd att inför kommande fastighetstaxeringar överväga om man bör i större
utsträckning än f. n. tillämpa en ny metodik som är mer grundad på en
avkastningsvärdering än på anläggningskostnaderna.
Under
remissbehandlingen har framförts synpunkter på energisituationens inverkan på vattenfallsfastighetemas
värde. Vidare har framhållits en tendens till undervärdering vid taxeringen av
dessa fastigheter. Statens industriverk ifrågasätter sålunda om det i dagens
läge är möjligt att med rimlig säkerhet beräkna värdet av en
vattenfallsfastighet, då grunden för beräkningarna, värdet av elkraften, är
utsatt för snabba och stora förändringar. Verket pekar i detta sammanhang bl.
a. på inträffade prishöjningar på olja och elström. Verket anser att 1975 års
vattenfallstaxering i sin helhet bör baseras på 1970 års taxeringsvärden med
erforderlig justering av dessa värden med hänsyn till förslitning m, m. Landstingsförbundet
anser att värderingsmetodiken är så konstruerad att en eftersläpning av
taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheter kan uppkomma. Det är enligt
förbundet tveksamt om systemet har en sådan flexibilitet att exempelvis
förbättrade lönsamhetsförhållanden påverkar det konstruerade marknadsvärdet.
Enligt förbundet får detta värde dessutom lätt osäkerhetsmarginaler, eftersom
det utgör summan av en rad formaliserade värden, som var för sig fastställs
med marginaler för att förebygga övervärdering.
För
egen del vill jag anföra följande. De föreslagna reglerna är ett uttryck för
strävandena att i största utsträckning bibehålla kontinuiteten i fråga om
underlaget för beräkning av vattenfallsfastigheternas garantibelopp. Den
förändrade energisituationens verkningar på dessa fastig-
Prop.1974:116 41
heters
marknadsvärden kan inte helt överblickas. Enligt de numera lagfästa principerna
angående värdetidpunkten skall emellertid 1973 års priser ligga till grund för
1975 års taxering. På dessa priser torde den förändrade energisituationen inte
ha haft någon mera betydande inverkan. I samband med överväganden inför
kommande taxeringar torde emellertid dessa problem ånyo få aktualitet. Den nya
allmänna justeringsregel som jag ämnar föreslå medför emellertid att
kraftverkens lönsamhet till skillnad mot tidigare kommer att beaktas redan vid
den nu aktuella taxeringen.
Vad
beträffar den risk för undervärdering som metodiken för värdering av
vattenfallsfastigheter sagts innebära så måste givetvis reglerna för
värderingen av de olika delarna av en vattenfallsfastighet avvägas så att man
undviker en undervärdering av sådana fastigheter. Det ankommer på RSV att
utforma den närmare värderingsmetodiken och detaljregleringen för taxeringen
av vattenfallsfastigheterna. Liksom RSV uttalat i sitt remissyttrande anser
jag i princip att det utkast till RSV:s anvisningar, som fogats som bilaga till
statsrådsprotokollet i detta ärende, utgör en god grund för RSV:s kommande
anvisningar i ämnet. Den slutliga utformningen av anvisningama i vad avser bl.
a. procenttal, tabeller och andra talserier ombesörjer RSV med erforderlig
expertis. Anvisningarna för den kommande taxeringen får övervägas och
fastställas med sikte på att erhålla en utveckling av taxeringsvärdenivån för
vattenfallsfastigheter som är godtagbar bl. a. mot bakgrund av den allmänna
utveckling av taxeringsvärdenivån som inträffar vid 1975 års taxering.
4.2
Outbyggt vattenfall
Värdet
av outbyggt vattenfall, det s. k. fallvärdet, uppskattas efter effekten i
fallet, den s. k. taxeringseffekten, och ett beräknat värde per effektenhet.
Till ledning för denna uppskattning skall f. n, anvisningar enligt KL meddelas
av Kungl, Maj:t. Taxeringseffekten beräknas på grundval av vattenföringen och
bruttofallhöjden. Vid bestämmande av vattenföringen skall hänsyn tas till bl.
a. möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering
eller tillgodogöra sig en sådan reglering som ett närbeläget kraftverk
anordnat. Vidare skall vatten som måste avstås till samfärdsel och andra behov
inte medräknas i den mån vattenkraftens värde därigenom minskas. Värdet per
effektenhet bedöms med utgångspunkt i ett normalvärde per effektenhet, som fastställs
med ledning av priset på vattenkraft i orten.
I
promemorian har föreslagits att RSV skall utfärda anvisningar motsvarande dem
som f. n. skall meddelas av Kungl. Maj:t.
I
fråga om taxeringsvattenföringen föreslås vidare att man med hänsyn till
nuvarande utbyggnadsförhållanden vid värderingen skall kunna beakta
korttidsreglering som anordnats på uppströms beläget kraftverk
Prop.
1974:116 42
och
att kravet på att detta kraftverk är närbeläget skall utgå. Avdrag från
vattenkraftens värde på grand av att vatten måste avstås till samfärdsel och andra
behov bör ske endast om vattenkraftens värde därigenom minskar påtagligt.
Vidare
framhålls i promemorian att bestämmelser om beräkning av bruttofallhöjden inte
finns f. n. Detta har, sägs det, föranlett en ohkartad rättstillämpning då det
gäller vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin
och till följd därav kan nyttiggöras endast en del av året. Skälig hänsyn bör
emellertid tas till att viss del av fallhöjden under sådana förhållanden kan
utnyttjas endast delvis. Därför föreslås en bestämmelse om att en sådan del av
fallhöjden skall tas upp med ett i skälig mån nedsatt värde.
I
promemorian föreslås att normalvärdet per effektenhet bör fastställas på
grundval av kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom landet och
flodområdets belägenhet. Detta torde mera ansluta till verkligheten, sägs det,
än den nuvarande formuleringen, enligt vilken normalvärdet skall fastställas
med ledning av priset på vattenkraft för orten, I övrigt föreslås vissa
formella och redaktionella ändringar i reglerna i KL om beräkning av
fallvärdet,
Samtiiga
remissinstanser ansluter sig till förslaget att skyldigheten att utfärda
anvisningar för uppskattningen av fallvärdet överflyttas från Kungl, Maj:t till
RSV, Även i övrigt har förslagen om ändrade regler för beräkningen av
fallvärdet mottagits positivt av remissinstanserna. Jag delar denna inställning
och anser att förslagen i fråga om fallvärdet bör genomföras.
De
normalvärden, som föreslagits i utkastet till RSV:s anvisningar angående
taxering av vattenfallsfastighet, har i allmänhet lämnats utan invändningar av
remissinstanserna. Bl, a, länsstyrelsen i Jämtlands län anser dock att
normalvärdena upptagits till för låga belopp främst med hänsyn till läget inom
energiområdet. Svenska kraftverksföreningen anser emellertid att fallvärdena
med den föreslagna värderingsmetodiken kommer att höjas avsevärt. Ökningen
innebär i vissa fall en fördubbling av 1970 års värden. Som jag emellertid
tidigare anfört får det ankomma på RSV att göra de preciseringar som fordras i
hithörande anvisningsfrågor.
Jag
vill slutiigen beröra redovisningen av taxeringsbesluten i fråga om
vattenfallsfastigheter. Denna fråga har aktualiserats bl. a. i remissyttranden
över fastighetstaxeringsutredningens betänkande (SOU 1973: 4) Fastighetstaxering.
Bl. a. statens vattenfallsverk framförde önskemålet att fallvärdet liksom
tidigare skulle separatredovisas, I flera propositioner på
fastighetstaxeringens område, senast i prop. 1973: 162 (s, 370), har jag
framhållit att besluten vid fastighetstaxeringen bör redovisas i sin helhet, I
taxeringskungörelsen (1957: 513) finns numera bestämmelser därom. Dessa innebär
att föratom taxeringsvärdet skall
Prop,
1974:116 43
redovisas
bl, a. delvärden och däri ingående värden s. k. delposter samt, enligt RSV:s
närmare anvisningar, grunder och övriga uppgifter för taxeringen. Någon
inskränkning i den tidigare redovisningen av beslut om taxering av
vattenfallsfastighet kommer därför inte att ske vid 1975 års taxering.
Fallvärdet kommer sålunda att redovisas särskilt.
4.3
Vattenkraftverk och regleringsdammar
En
kraftverksfastighet består vanligen av utbyggt vattenfall, vattenkraftverk och
mark för kraftverksanläggningen, s, k. utmål. Vid taxering av en sådan
taxeringsenhet värderas dessa tre delar för sig. En särskild uppskattning sker
sålunda av fallvärdet, värdet av vattenkraftverket (värde av byggnader) och utmålsvärdet.
Regleringsdamm kan också ingå i taxeringsenheten men utgör dock ofta särskild taxeringsenhet.
Fallvärdet beräknas även
då vattenfallet är tillgodogjort enligt samma regler som gäller för outbyggt
vattenfall och som redovisats i föregående, avsnitt. Utmålet skall upptas till
skäligt värde.'Som jag tidigare anfört sker uppskattningen av värde av
byggnader i det närmaste uteslutande med utgångspunkt i den
anläggningskostnadsmetod som angetts i KL för värderingen av kraftverk. Samma
metod används för värdering av regleringsdamm. Värde av byggnader bestäms enligt
denna metod med ledning av de kostnader som lagts ned på anläggandet av
kraftverket. Om inte annat anges skall samtiiga dessa kostnader medräknas. Den
sålunda beräknade faktiska anskaffningskostnaden omräknas till s. k. tekniskt
nuvärde vid värdetidpunktén.
Vid
omräkningen till tekniskt nuvärde beaktas de prisförändringar i
anskaffningskostnaderna som inträffat sedan kraftverket eller regleringsdammen
uppfördes. Detta har skett främst genom uppräkning fram till värdetidpunkten av
den faktiska anskaffningskostnaden enligt en särskild indexserie som anvisats
av särskilda sakkunniga för vattenfallstaxeringen. Det därigenom framtagna s.
k. nyanläggningsvärdet nedskrivs med hänsyn till den värdeminskning genom
ålder och bruk som inträtt fram tUl värdetidpunktén. Detta sker enligt KL genom
erforderliga avskrivningar av kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrustning,
elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt. Till icke avskrivningsbara
kostnader räknas enligt KL ersättning för skada på mark och andra ersättningar
för skada eller intrång. Som en allmän regel gäller vidare enligt KL att det
värde som framtagits enligt den anvisade anläggningskostnadsmetoden får jämkas,
om metoden i visst fall med hänsyn till anläggningens ålder eller mindre goda
utförande eller på grund av särskilt goda och väl tillvaratagna
utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker leder till ett up-penbarhgen
oriktigt resultat,
I
praxis och enligt anvisningar av särskilda sakkunniga för vattenfallstaxeringen
har avskrivningen beräknats på två kostnadsgrupper, näm-
Prop.1974:116 44
ligen på vatten- och husbyggnader och på maskinutrustning.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle avskrivningsprocenten för vatten-och
husbyggnader vara 2 och för maskinutrustning 3,5. Såsom en spärr för
avskrivning angavs 35 % av nyanläggningsvärdet. Spärrvärdet fick i vissa fall
jämkas.
I
promemorian föreslås en ändring av värderingsreglerna i KL för utbyggt
vattenfall. Till skillnad mot outbyggt strömfall bör en jämkningsfaktor
införas för utbyggt vattenfall, då det kan föratsättas att detta inte blir
tillgodogjort sedan det befintiiga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur
bruk.
I fråga om uppskattningen enligt anläggningskostnadsmetoden
av värde av byggnader erinras i promemorian om den ändring av fastighetsbegreppet
för skatterättens del som införts efter förslag i prop. 1973: 162 och som skall
gälla vid 1975 års allmänna fastighetstaxering, I det bilagda utkastet till RSV:s
anvisningar behandlas vilken utrustning som bör anses utgöra byggnadstillbehör
till kraftverken och därför skall ingå i underlaget för fastighetstaxeringen.
Den
fördelning som i KL görs av anskaffningskostnaden för att ligga till grund för
omräkningen till nuvärde anses i promemorian inte vara en fråga av den art att
den bör detaljregleras i KL. Bestämmelsen bör därför utgå. Detsamma bör gälla
föreskriften att avskrivning inte bör beräknas för kostnad för arbeten som är
"av beståndande karaktär och tillika kunna antagas bliva nyttiggjorda
jämväl vid en förnyelse av anläggningen". Därmed torde enligt promemorian
avses bl. a. vissa avloppstunnlar, större jorddammar och jämförliga
markanläggningar. Dessa har, sägs det, allmänt behandlats som vatten- och
husbyggnader. Den inverkan på kraftverkets marknadsvärde som dessa anläggningar
har kan enligt promemorian beaktas vid fastställandet av
avskrivnings-procenten. Vidare föreslås att till gruppen icke avskrivningsbara
kostnader uttryckligen skall hänföras utrednings- och rättegångskostnader som
hänger samman med frågor om ersättning för skada eller intrång.
Detaljreglering
av frågan om fördelning på kostnadsgrupper för avskrivningen bör enligt
promemorian ske i RSV:s anvisningar. Liksom tidigare bör de avskrivningsbara
kostnadsgrupperna vara dels vatten-och husbyggnader, dels maskinutrustning. I
fråga om avskrivningsprocenten och spärregler förordas i promemorian inte
någon annan ändring än att avskrivningsprocenten för kostnadsgruppen
maskinutrustning höjs från 3,5 till 4.
Den
generella jämkningsregel, som anges i KL i fråga om värdering av kraftverk
enligt anläggningskostnadsmetoden, har enligt promemorian inte haft den
korrigerande effekt som åsyftats. Den nuvarande jämkningsregeln bör därför utmönstras
och i stället bör en ny regel införas med annan utformning. Detta bör enligt
promemorian även ses mot bakgrund av ett införande av en taxeringsvärdenivå av
75 % även
Prop.
1974:116 45
för
vattenfallsfastigheterna. En ändrad utformning av jämkningsregeln är enligt
promemorian påkallad även för att skapa ökad relativ rättvisa såväl mellan de
olika kraftverken inom ett flodområde som mellan kraftverk inom skilda
flodområden. I promemorian har man efter att ha övervägt olika lösningar
stannat för att jämkningen bör ske med hänsyn till resp. kraftverks godhet ur
lönsamhetssynpunkt. Därför bör enligt promemorian i KL föreskrivas att det
omräknade värdet bör jämkas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn till,
å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till
betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kostnadema för
kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar. Jämkningsregeln bör inte
gälla vid värdering av regleringsdamm.
Jämkningsförfarandet
bör detaljregleras i RSV:s anvisningar. De godhetsklasser och jämkningstal som
skall ligga till grund för förfarandet bör RSV fastställa under medverkan av
sakkunniga, bl. a. de konsulenter för fastighetstaxering som skall biträda vid
vattenfallstaxeringen,
I
promemorian föreslås även att ordet kraftverk i förevarande regler byts ut mot
vattenkraftverk. Vidare föreslås i dessa delar åtskilliga ändringar av
redaktionell natur.
Förslaget
om en särskild jämkningsfaktor för utbyggda vattenfall har i huvudsak mottagits
positivt av remissinstanserna. RSV anser dock att regeln är onödig, då man
saknar anledning att anta att vattenfallsfastighet tidigare taxerats för högt
på grund av att den föreslagna regeln saknats. Redan vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering vann ett remitterat förslag om en jämkningsfaktor i de
särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningarna, konstruerad på samma sätt
som den nu aktuella, allmän anslutning hos remissinstanserna. Av formella skäl
genomfördes förslaget emellertid inte. Även jag anser att en jämkningsfaktor
är sakligt befogad i de här avsedda fallen särskilt mot bakgrund av vad jag förat
anfört beträffande värderingsmetoden. En sådan regel bör även bidra till att
taxeringsvärdena för olika vattenfallsfastigheter blir sinsemellan mera
rättvisande. Jag föreslår därför att den föreslagna jämkningsregeln införs.
Remissinstanserna
har godtagit de olika förslagen om ändringar av reglerna i KL om nedskrivning
av anskaffningskostnaderna vid beräkning av värde av byggnader enligt
anläggningskostnadsmetoden. Meningarna har varit mera delade när det gäller de
föreslagna avskrivningsprocenten och spärregeln. Flertalet finner emellertid
förslagen i promemorian lämpliga. RSV och statens vattenfallsverk anser dock
att avskrivningsprocenten bör vara 3 i fråga om kostnaderna för all egendom
som får nedskrivas. Svenska kraftverksföreningen anser att detta procenttal bör
vara 3,5. Alternativt föreslår föreningen att avskrivningsprocenten för
byggnader bör bestämmas till 3. Länsstyrelsen i Jämtiands
Prop.
1974:116 46
län
anser att procenttalet för tunnlar och dammar bör bestämmas till 1. En liknande
uppfattning redovisas av Svenska kommunförbundet, som även anser att den
nuvarande procentsatsen 3,5 för avskrivning av maskiner kan bibehållas, då maskinema
i stor utsträckning kan antas ha en längre livstid än 25 år. Förbundet anser
vidare att en höjning av spärregeln från 35 till 40 % kan vara motiverad och
ägnad att motverka för låga byggnadsvärden. Statens vattenfallsverk och Svenska
kraftverksföreningen anser att spärren bör bestämmas till 20 % av
nyanläggnings-värdet.
Jag ansluter mig liksom
remissinstanserna till förslagen om ändrade regler i KL i
nedskrivningsfrågorna. Som jag tidigare anfört ankommer det på RSV att i
anvisningar fastställa den närmare värderingsmetodiken. Däri ingår även att
avgöra vilken avskrivningsprocent som bör till-lämpas för de kostnadsgrupper
verket bestämmer, I promemorian har anförts bl, a, att man vid en avskrivning
om 2 % av vatten- och husbyggnader beaktat bl. a. att även större jorddammar,
vissa avloppstunnlar och jämförliga markanläggningar skall få avskrivas,
vilket inte författningsenligt kunnat ske tidigare. Höjningen av
avskrivningsprocenten för maskinutrustning från 3,5 till 4 har i promemorian
motiverats med den snabba utvecklingen beträffande maskinerna och den utökning
av gruppen maskinutrustning som det nya fastighetsbegreppet medför vid 1975 års
taxering och som gör att denna kostnadsgrapp kommer att innefatta även
utrustning av mindre varaktigt slag. Mot bakgrund av det anförda synes mig de
procentsatser, som föreslagits i promemorian, vara väl avvägda.
Förslaget
om en allmän justeringsfaktor som anknyts till kraftverkens godhet ur
lönsamhetssynpunkt lämnas i princip, utan eriman av den övervägande delen av
remissinstanserna. Kritik riktas mot förslaget främst från kraftproducenterna.
Dessa anser att en säkerhetsmarginal av 25 % vid taxeringen inte berättigar en
sådan regel som föreslagits. Svenska kraftverksföreningen anser rent
principiellt att det niåste vara vattenfallet och inte byggnaden som är bärare
av de övervärden som här kan komma i fråga. Från något håll anförs att det väirde
som beräknas enligt den anläggningskostnadsmetod som föreskrivs i KL utan reduktion
för säkerhetsmarginal bör anses utgöra taxeringsvärdet. Svenska kommunförbundet
och landstingsförbundet befarar att den föreslagna justeringsfaktom inte medför
skälig förändring av kraftverkens taxeringsvärden.
Min
uppfattning är följande. Det föreligger i princip inte någon skillnad i fråga
om marknadsvärdering och nivåanpassning av å ena sidan vattenfallsfastigheter,
antingen värderingen sker med tillämpning av anläggningskostnadsmetoden eller
avkastningsmetoden, och å andra sidan den marknadsvärdering och nivåsättning
som sker av andra fastighetstyper, t. ex, industrier enligt
anläggningskostnadsmetoden och skogs-
Prop.
1974:116 47
fastigheter
enligt avkastningsmetoden, I dessa fall skall vid taxeringen göras en
anpassning ay det beräknade värdet tilL marknadsvärdenivå på grandval av de
bedömningar som kan göras centralt, regionalt och lokalt av värderingsexperter
vid taxeringen. Taxering av industrier över huvud taget sker i allmänhet enligt
en anläggningskostnadsmetod. Det värde som därvid beräknas kan utan vidare
justeras, om det inte kan anses motsvara marknadsvärdet exempelvis på grund av
företagsekonomiska bedömningar. Det sålunda framtagna värdet minskas med den
generella säkerhetsmarginalen. Samma principiella tillvägagångssätt måste
enligt min mening tillämpas vid taxering av vattenfallsfastigheter. Därför bör
det inte komma i fråga att det värde på en kraftverksanläggning som tas fram
enligt den föreskrivna anläggningskostnadsmetoden direkt skall utgöra
anläggningens taxeringsvärde såsom skett vid föregående taxeringar. Under de
förhållanden som är för handen vid 1975 års taxering anser jag att den
föreslagna justeringsregeln bör införas för att bl. a, ge föratsättningar för
en taxeringsvärdenivå av 75 % även för vattenfallsfastigheter.
Vid
tillämpning av den föreskrivna anläggningskostnadsmetoden varierar
kraftverkens värden med hänsyn till bl. a. anläggningskostnaderna, oavsett om
kraftverken är lika lönsamma. Detta inotverkas av den föreslagna justeringsfaktom.
Förslaget medför därigenom ökad relativ rättvisa vid taxeringen av olika
kraftverk. Denna effekt av förslaget har inte ifrågasatts av remissinstansema.
Med hänsyn till bl. a. den betydelse som kraftverkens taxeringsvärden har som fördelningsgrund
vid den kommunala inkomstbeskattningen anser jag att denna verkan av förslaget
har betydande värde. Justeringsfaktom medför i intet fall nedjustering av
värdet. Den i anvisningsförslaget föreslagna skalan är följande:
Kraftverket
uppskattat efter dess
Jämkniiigsfaktor
godhet
ur lönsamhetssynpunkt
Mindre
gott
1,0
Normalt
.1,1
Gott
1,2 .
Mycket
gott
1,3
RSV
bestämmer de närmare anvisningar som behövs för .justeringsförfarandet.
Riktmärket får därvid som jag tidigare anfört vara att den förändring i
taxeringsvärdena som sker i fråga om vattenfallsfastigheterna vid 1975 års
taxering skall vara godtagbar i jämförelse med de taxe-ringsvärdeförändruigar
som sker för övriga fastighetstyper vid denna taxering. Justeringsfaktorn bör
tillämpas på värde av byggnader för att få åsyftad effekt. De bedömningar som
skall göras för en klassindelning e. d. med hänsyn till kraftverkens godhet ur
lönsamhetssynpunkt kan knappast ske i fråga om regleringsdammarna. Reglerna om
justeringsfaktorn bör därför inte gälla för regleringsdammar.
Prop.1974:116 48
övriga
förslag om ändringar av reglerna för beräkning av värde av byggnader lämnas
utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att de bör genomföras.
4.4
Ersättningskraft
Skyldighet
att leverera ersättningskraft är enligt VL knuten till kraftverksfastigheten.
Rättigheten att motta sådan kraft är i princip förenad med den fastighet som
avstått vattenkraft. Vid fastighetstaxeringen skall enligt KL avdrag vid
beräkning av kraftverks värde ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,
grandad på VL. Rättighet att utfå sådan kraft skall, i den mån den utnyttjas,
beaktas vid den mottagande fastighetens taxering,
I
promemorian framhålls att ersättningskraft som utgått på grund av avtal, som
fastställts av domstol, tidigare enligt praxis jämställts med ersättningskraft
grandad på VL. Genom nya prejudicerande avgöranden inom såväl skatterätten som
civilrätten har denna praxis numera ändrats. Till följd härav skulle om
ändring inte sker i KL de kraftverksägare, som vid 1970 och tidigare års
taxeringar fått avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft enligt av
domstol fastställda avtal, inte medges sådana avdrag med höjda taxeringsvärden
som följd. De fastigheter som mottar ersättningskraften skulle få sänkta
taxeringsvärden vid 1975 års taxering. Bärande skäl föreligger enligt promemorian
inte för att acceptera en sådan omfördelning. Därför föreslås en bestämmelse
som innebär att ersättningskraft, grundad på av domstol fastställda avtal, vid
fastighetstaxeringen skall jämställas med ersättningskraft enligt VL. Då fastställelse
av avtal om ersättningskraft enligt civilrättslig praxis inte kunnat ske sedan
år 1960, föreslås i promemorian vidare att även icke fastställda avtal om
ersättningskraft bör under vissa angivna föratsättningar beaktas vid fastighetstaxeringen.
För att så skall ske bör ersättningskraften utgå såsom vederlag för sådan
ägande- eller servitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft som
kraftverkets ägare förvärvat. Vidare bör skyldigheten att tillhandahålla
ersättningskraften enligt avtalet vara knuten till kraftverket och rätten till
kraften knuten till viss angiven fastighet. Kraftleveransen skall vidare inte
ha begränsats att avse viss tid. Bestämmelse av denna innebörd bör enligt promemorian
införas i KL.
I
promemorian erinras i detta sammanhang om att vattenlagsutredningen i
delbetänkandet (SOU 1972:14) Revision av vattenlagen. Del 2 bl. a. föreslagit
att reglerna om ersättningskraft skall utmönstras ur VL och ersättas av regler
om andelskraft. Rätten till sådan kraft skulle emellertid inte vara av sådant
slag att den i och för sig skulle beaktas vid fastighetstaxeringen.
Förslagen
om ändrade regler vid fastighetstaxeringen för ersättnings-
Prop. 1974:116 49
kraft tillstyrks i det närmaste enstämmigt av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser emellertid att
avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft inte bör få ske med så
stort belopp att det återstående taxeringsvärdet på kraftverket saknar varje
anknytning till ett realistiskt marknadsvärde. Länsstyrelsen anser även att det
framräknade värdet av ersättningskraften med hänsyn till den 75-procentiga
taxeringsvärdenivån bör reduceras till 75 %, eftersom ersättningskraftens bruttovärde
grundas på gällande kraftpris.
För egen del anser jag att förslagen om ersättningskraften
i promemorian är sakligt befogade och att de bör genomföras. Motsvarande reglering
i fråga om andra rättigheter av servitutskaraktär, som i och för sig skall
beaktas vid fastighetstaxeringen, lämnas i de värderingstekniska anvisningar
för 1975 års fastighetstaxering, som RSV fastställt. Detsamma gäller sådana
rättigheter som inte är knutna till viss fastighet och därför beaktas vid
fastighetstaxeringen endast i den mån de påverkar marknadsvärdet. Dessa frågor
har jag för övrigt berört i prop, 1973: 162 (s, 305 f). Reglerna om
vattenfallstaxeringen kommer ännu vid 1975 års taxering att återfinnas i KL i
mycket större utsträckning än vad som gäller reglema om fastighetstaxeringen i
övrigt. Det kan därför vara lämpligt att även de föreslagna reglerna om
inverkan på taxeringen av ersättningskraft och vissa former av fri elektrisk
kraft tas in i KL, Någon spärregel e, d, avseende avdraget för skyldighet att
leverera ersättningskraft som länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslagit,
anser jag däremot inte bör införas. Skäl härför är bl. a. som framförts i promemorian
att den mottagande fastighetens värde i princip skall höjas och den levererande
fastighetens värde sänkas med det till nutid diskonterade värdet för resp.
fastighet av de framtida kraftieveranserna. Rätten till kraftleveranserna har
sålunda inte något samband med kraftverkets ålder eller skick. Länsstyrelsens
förslag om en 25-procentig nedräkning av ersättningskraftens värde avser en
värderingsfråga i vilken RSV är behörigt att lämna de anvisningar som behövs.
Som jag anfört i avsnitt 4,1 har en proposition med
förslag om ändringar av ersättningsbestämmelserna i VL numera förelagts riksdagen,
I prop, 1974: 83 förordas att bestämmelserna om ersättningskraft byts ut mot
nya bestämmelser om andelskraft. Dessa innebär emellertid till skillnad mot
vattenlagsutredningens förslag att andelskraften konstrueras så att den i och
för sig liksom ersättningskraften skall beaktas vid fastighetstaxering. Enligt
de övergångsbestämmelser som föreslagits i fråga om VL skall äldre bestämmelser
emellertid tillämpas i fråga om ersättningskraft som bestämts enligt äldre
lag. Ändringarna i VL är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1974, Beslutar
riksdagen om sådana nya regler i VL som berör 1975 års taxering av
vattenfallsfastigheter, kommer en kompletterande proposition angående
hithörande fastighetstaxeringsfrågor att föreläggas riksdagen före nämnda
taxering.
4 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 116
Prop,
1974:116 50
5
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Agneta Heide
Prop.1974:116 51
Bilaga
Utkast
till
Anvisningar
för taxering av vattenfallsfastigheter
bilagt
promemorian (Ds Fi 1973: 15) angående taxering av vattenfallsfastigheter.
(Utkastet
är avsett att ligga till grund för de anvisningar i ämnet, som RSV har att
utfärda till ledning för 1975 års allmänna fastighetstaxering.)
Innehåll
A
Inledning ..................................................... .. 52
B
Uppskattning av marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fall
värde) ......................................................... .. 52
B.l
Beräkning av normerande vattenföring (Q norm). .. 53
B.2
Beräkning av taxeringsvattenföring (Q tax) .... .. 56
B,3
Beräkning av taxeringseffekt (E tax) .............. .. 58
B.4
Beräkning av värde per effektenhet................ .. 58
B,5
Uppskattning av utmålsvärde i vissa fall.......... 60
C
Uppskattning av marknadsvärdet av vattenkraftverk 61
Cl
Uppskattning av fallvärde............................... .. 61
C,2
Uppskattning av utmålsvärde ...................... .. 62
C.3
Uppskattning av värde av byggnader.............. .. 62
C,3,l
Kostnader som skall medräknas ............. .. 62
C,3,2
Kostnader som inte skall medräknas........ .. 65
C,3,3
Omräkning av faktisk anläggningskostnad enligt in
dex .................................................. .. 66
C,3,4
Avskrivning av anläggningskostnad ........ .. 66
C.3.5
Spärr för avskrivning........................... .. 67
C,3,6
Jämkning av beräknat "värde av byggnader" 68
D
Beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft 68
E
Uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm 70
Prop. 1974:116 52
A Inledning
Enligt 9 § kommunalskattelagen (KL) skall taxeringsvärde åsättas
till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Nämnda
värde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av
året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar
eller alltså med hänsyn till prisläget den 1 januari 1974, Enligt punkt 1 av
anvisningarna till 9 § KL avses med marknadsvärdet för en taxeringsenhet det
pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. I samma anvisningspunkt
anges att marknadsvärdet kan bestämmas enligt ortsprismetoden eller avkastningsmeto-deu
eller produktionskostnadsmetoden. Den sistnämnda metoden innebär att man
uppskattar marknadsvärdet med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden, omräknad
till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika
varaktighetstid m, m.
Enligt 4 § tredje stycket KL skall taxeringen ske på
grundval av fastighetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång dvs. den 1
januari 1975.
I punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL ges speciella
regler för uppskattning av marknadsvärdet av vattenfallsfastigheter dvs.
vattenfall, vattenkraftverk och sådana regleringsdammar som i huvudsak är avsedda
för reglering av vattnets avrinning till förmån för kraftproduktion i nedanför
liggande strömfall. RSV:s nu ifrågavarande anvisningar anknyter till
bestämmelserna i nyssnämnda punkt 3,
Det bör uppmärksammas att såväl punkt 3 av anvisningarna
till KL som RSV:s anvisningar avser att tjäna till ledning vid beräkning av
marknadsvärdet för fastigheter av ifrågavarande slag. Taxeringsvärdet skall
utföras med 75 % därav.
B Uppskattning av marknadsvärdet av outbyggt vattenfall
(fallvärde)
Enligt punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL uppskattas
fallvärdet efter storleken av taxeringseffekten och ett beräknat värde per
effektenhet. Utgångspunkt för beräkning av taxeringseffekten är medelvattenföringen
i vattendraget (M Q), Efter justering av medelvattenföringen med hänsyn till
vattendragets hydrologiska karaktär och föreliggande årsregleringsmöjligheter
erhålls den s, k, normerande vattenföringen vid fallet (Q norm). Sedan denna i
sin tur justerats med hänsyn till föreliggande möjligheter till
korttidsreglering erhålls den i punkt 3 av anvisningarna till 9 § angivna taxeringsvattenföringen
(Q tax). Taxeringseffekten (E tax) uträknas därefter på grundval av taxeringsvattenföringen
och bruttofallhöjden vid medelvattenföring.
Värdet per effektenhet bestäms på grundval av ett
normalvärde, olika för olika flodområden. Sedan detta normalvärde justerats med
hänsyn till olika på värdet inverkande omständigheter, erhålls fallvärdet genom
att taxeringseffekten multipliceras med det justerade värdet per effektenhet.
De olika leden i beräkningsförfarandet behandlas i det
följande vart för sig.
Prop.
1974:116 53
Innan de olika leden i beräkningsförfarandet tas upp till
behandling må erinras om att större, outbyggda vattenfall liksom utbyggda
vattenfall regelmässigt torde ingå i taxeringsenhet, som taxeras som annan
fastighet. Det förekommer emellertid även att jordbraksfastig-het med outbyggt
vattenfall eller med del i sådant fall åsätts särskilt tillgångsvärde för
vattenfallet.
Man kan
förutsätta, att värdet av mindre, outbyggda vattenfall i framtiden kommer att
minska med hänsyn till att kostnaderna för att bygga ut dem till kraftstationer
bedöms vara alltför stora och att det alltså blir mera lönsamt för vederbörande
fastighetsägare att täcka sitt strömbehov genom köp av elektrisk ström. Det bör
även beaktas att vattenfall får anses sakna värde i sådana fall, där hinder för
utbyggnad måste antas föreligga till följd av naturvårdsintressen eller andra,
vattenkraften motstående intressen. På grund härav bör vid taxering av
jordbruksfastighet med outbyggt vattenfall fastigheten endast undantagsvis åsättas
särskilt tillgångsvärde för vattenfallet. Det sagda gäller dock inte falldelar
ingående i sådant större strömfall eller fallkomplex som kan förväntas bli utbyggt.
Det bör
anmärkas att vattenfall och falldelar, som ej kan förväntas bli utbyggda inom
överskådlig framtid, regelmässigt får anses sakna särskilt värde, I fråga om
delar av ett strömfall bör bedömningen av utbygg-nadsfrägan göras med hänsyn
till strömfallet i dess helhet (fallkomplexet).
Med hänsyn
till de uttalanden, som från regeringens och riksdagens sida gjorts angående
förhindrande av fortsatt utbyggnad av Torne och Kalix älvar samt Vindelälven
och Pite älv, bör den /, n. inte tillgodogjorda vattenkraften i nämnda älvar
inte åsättas fallvärde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
B.l Beräkning av normerande vattenföring (Q norm)
Undersökningar har visat att den justering av medelvattenföringen,
som betingas av möjligheten till årsreglering för vattenfall med samma hydrologiska
karaktär, är ganska entydigt bestämd av förhållandet mellan ärsregleringsmagasinets
storlek och den normala årsvattenmäng-den i vattenfallet. Med ärsregleringsmagasinets
storlek avses därvid hela det disponibla magasinet dvs. bruttomagasinet. Till
följd härav är det möjligt att i tabellform ange storleken av den faktor,
varmed medelvattenföringen skall multipliceras med hänsyn till årsreglerings-möjligheterna.
Eftersom den normerande vattenföringen, såsom nämndes inledningsvis, är
beroende ej blott av ärsregleringsmagasinets storlek utan även av
vattendragets hydrologiska karaktär måste tabellvärdena uppdelas i grupper,
envar svarande mot en viss hydrologisk karaktär av vattenföringen vid platsen
för fallet. De ifrågavarande värdena anges i tabell 1 här nedan. Uppgift om
till vilken grupp ett vattenfall hör erhålls ur nedanstående hjälptabell,
tabell 2. Om i brist på hydrologiska uppgifter tabell 2 inte kan användas, kan
besked erhållas från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Box 12
108, 102 23 Stockholm 12, såväl om vattenfallets vattendragsgrupp som om dess medelvattenföring.
Prop.
1974:116 54
Tabell
1. Faktor för bestämmande av den normerande vattenföringen på grundval av medelvattenföringen
Ärsregleringsmagasinets storlek i
procent
av den normala årsvatten-
mängden vid platsen för vattenfallet
0 12 3
4
5
6
7
8
9
Vattendragsgrupp A
0
0,20 0,24 0,28 0,32
0,36
0,40
0,44
0,47
0,50
0,53
10
0,55 0,57 0,59 0,60
0,62
0,64
0,66
0,67
0,68
0,69
20
0,71 0,72 0,73 0,74
0,75
0,77
0,78
0,79
0,80
0,81
30
0,82 0,82 0,83 0,84
0,85
0,85
0,86
0,87
0,88
0,88
40
0,89 0,89 0,90 0,90
0,91
0,91
0,91
0,92
0,92
0,93
50
0,93 0,93 0,94 0,94
0,94
0,95
0,95
0,95
0,96
0,96
60
0,96 0,97 0,97 0,97
0,98
0,98
0,98
0,98
0,99
0,99
70
0,99 0,99 1,00 1,00
1,00
1,00
1,01
1,01
1,01
1,01
80
1,02 1,02 1,02 1,02
1,02
1,03
1,03
1,03
1,03
1,03
90
1,03 1,04 1,04 1,04
1,04
1,04
1,04
1,04
1,04
1,05
100
1,05 1,05 1,05 1,05
1,05
1,05
1,05
1,05
1,05
1,05
110
1,06 1,06 1,06 1,06
1,06
1,06
1,06
1,06
1,06
1,06
120
1,06 Vattendragsgrupp B
0
0,25 0,29 0,32 0,35 osv, lika med A
Vattendragsgrupp C
0,38
0,41
0,44
0,47
0,50
0,53
0
0,30 0,33 0,36 0,39 osv, lika med A
Vattendragsgrupp D
0,41
0,43
0,45
0,47
0,50
0,53
0
0,35 0,37 0,39 0,41 osv, lika med A
Vattendragsgrupp E
0,43
0,45
0,47
0,49
0,51
0,53
0
0,40 0,42 0,44 0,46 osv, lika med A
Vattendragsgrupp F
0,47
0,48
0,49
0,51
0,52
0,53
0
0,45 0,47 0,48 0,49
0,50
0,51
0,53
0,54
0,55
0,56
10
0,58 0,59 0,60 0,61 osv, lika med A
Vattendragsgrupp G
0,62
0,64
0,66
0,67
0,68
0,69
0
0,50 0,52 0,53 0,54
0,55
0,56
0,57
0,58
0,59
0,60
10
0,61 0,62 0,63 0,64
0,65
0,66
0,67
0,68
0,69
0,70
20
0,71 0,72 0,73 0,74 osv, lika med A
Vattendragsgrupp H
0,75
0,77
0,78
0,79
0,80
0,81
0
0,55 0,56 0,57 0,58
0,59
0,60
0,60
0,61
0,62
0,63
10
0,64 0,65 0,66 0,67
0,67
0,68
0,69
0,70
0,71
0,72
20
0,73 0,74 0,75 0,75 osv, lika med A
Vattendragsgrupp I
0,76
0,77
0,78
0,79
0,80
0,81
0
0,60 0,61 0,62 0,62
0,63
0,64
0,64
0,65
0,66
0,67
10
0,67 0,68 0,69 0,70
0,70
0,71
0,72
0,73
0,74
0,74
20
0,75 0,76 0,76 0,77
0,78
0,79
0,79
0,80
0,81
0,82
30
0,82 0,82 0,83 0,84 osv. lika med A
0,85
0,85
0,86
0,87
0,88
0,88
Prop. 1974:116 55
Ärsregleringsmagasinets storlek i procent av den normala årsvatten-mängden
vid platsen för vattenfallet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vattendragsgrupp K
0,67
0,67
0,68
0,68
0,69
0,70
0,70
0,73
0,73
0,74
0,74
0,75
0,76
0,76
0,79
0,79
0,80
0,80
0,81
0,81
0,82
0,84
0,85
0,85
0,86
0,87
0,88
0,88
O 0,65 0,66 0,66.
10 0,71 0,71 0,72
20 0,77 0,77 0,78
30 0,83 0,83 0,84
osv, lika med A
Vattendragsgrupp L
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
0,70 0,70 0,71
0,71
0,72
0,72
0,73
0,73
0,74
0,74
10
0,75 0,75 0,75
0,76
0,76
0,77
0,77
0,78
0,78
0,79
20
0,79 0,80 0,80
0,81
0,81
0,82
0,82
0,82
0,83
0,83
30
0,84 0,84 0,85 osv, lika med A
Vattendragsgrui
0,85 pp M
0,86
0,86
0,87
0,87
0,88
0,88
0
0,75 0,75 0,76
0,76
0,76
0,77
0,77
0,78
0,78
0,78
10
0,79 0,79 0,79
0,80
0,80
0.80
0,81
0,81
0,81
0,82
20
0,82 0,82 0,83
0,83
0,84
0,84
0,84
0,85
0,85
0,85
30
0,86 0,86 0,86
0,87
0,87
0,88
0,88
0,88
0,89
0,89
40
0,89 0,90 0,90 osv, lika med A
Vattendragsgru]
0,90
pp N
0,91
0,91
0,91
0,92
0,92
0,93
0
0,80 0,80 0,81
0,81
0,81
0,82
0,82
0,82
0,82
0,83
10
0,83 0,83 0,83
0,84
0,84
0,84
0,85
0,85
0,85
0,85
20
0,86 0,86 0,86
0,86
0,87
0,87
0,87
0,88
0,88
0,88
30
0,88 0,89 0,89
0,89
0,89
0,90
0,90
0,90
0,90
0,91
40
0,91 0,91 0,92
0,92
0,92
0,92
0,93
0,93
0,93
0,94
50
0,94 0,94 0,94
0,95
0,95
0,95
0,96
0,96
0,96
0,97
60
0,97 0,97 0,97 osv, lika med A
Vattendragsgrui
0,97 pp
O
0,98
0,98
0,98
0,98
0,99
0,99
0
0,85 0,85 0,85
0,86
0,86
0,86
0,86
0,87
0,87
0,87
10
0,87 0,87 0,88
0,88
0,88
0,88
0,88
0,89
0,89
0,89
20
0,89 0,89 0,90
0,90
0,90
0,90
0,90
0,91
0,91
0,91
30
0,91 0,91 0,92
0,92
0,92
0,92
0,93
0,93
0,93
0,93
40
0,93 0,94 0,94
0,94
0,94
0,94
0,95
0,95
0,95
0,95
50
0,95 0,96 0,96
0,96
0,96
0,96
0,97
0,97
0,97
0,97
60
0,98 0,98 0,98
0,98
0,98
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
70
1,00 1,00 1,00 osv, lika med A .
Vattendragsgru]
1,00 pp P
1,00
1,00
1,01
1,01
1,01
1,01
0
0,90 0,90 0,90
0,90
0,91
0,91
0,91
0,91
0,91
0,91
10
0,92 0,92 0,92
0,92
0,92
0,92
0,92
0,93
0,93
0,93
20
0,93 0,93 0,93
0,93
0,94
0,94
0,94
0,94
0,94
0,94
30
0,95 0,95 0,95
0,95
0,95
0,95
0,95
0,96
0,96
0,96
40
0,96 0,96 0,96
0,96
0,97
0,97
0,97
0,97
0,97
0,97
50
0,97 0,97 0,98
0,98
0,98
0,98
0,98
0,98
0,99
0,99
60
0,99 0,99 0,99
0,99
1,00
1,00
1,00
1,00
1,00
1,00
70
1,00 1,01 1,01
1,01
1,01
1,02
1,02
1,02
1,02
1,02
80
1,02 1,02 1,02 osv, lika med A
1,02
1,02
1,03
1,03
1,03
1,03
1,03
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 2. Hjälptabell för vattendragens indelning i
grupper efter deras hydrologiska karaktär vid platsen för vattenfallet
Oreglerad
va
ittenföring
Vatten-
Oreglerad
vattenföring
Vatten-
med 75 %
varaktighet i
drags-
med 75 %
varaktighet
i
drags-
% av
medel'
iatten-
grupp
Yo av medelvatten-
grupp
föringen
föringen
lägre än
12
A
48-52
I
13-17
B
53-57
K
18-22
C
58-63
L
23-27
D
64-69
M
28-32
B
70-76
N
33-37
F
77-83
O
38-42
G
84-91
P
43-47
H
Vid begagnande av tabell 1 bör följande iakttas.
Vid uppskattning av ärsregleringsmagasinets storlek skall
hänsyn tas ej blott till de årsregleringar, som genomförts vid tiden för
taxeringen, utan även till sådana årsregleringar som med sannolikhet väntas bli
genomförda. Magasinsvolymen för en framtida årsreglering upptas med ett
reducerat belopp avpassat efter den tid som väntas förflyta till dess
regleringen genomförs. Om regleringen inte kan förväntas komma till stånd inom
tio år, bör man dock i regel bortse från den ifrågavarande regleringsmöjligheten.
Den bör beaktas endast om det är känt att regleringen planeras ske ehuru först
efter mer än tio år.
Till ledning vid den reduktion av magasinsvolymen, som
enligt vad nyss sagts bör ske, kan lämpligen användas den i avsnitt B,4 intagna
tabellen 5 med den därtill knutna kompletterande regeln. För ett icke utbyggt
vattenfall skall dock uppskattningen av magasinsvolymen för framtida årsregleringar
ske med utgående från den tidpunkt då fallet beräknas vara utbyggt. Det bör
nämligen observeras att den justering av värdet, som enligt avsnitt B,4 skall
göras med hänsyn till tidpunkten för fallets utbyggnad, inbegriper även
kraftvinsten av samtliga de regleringar som väntas vara genomförda till denna
tidpunkt.
Sedan flottningen i vårt land numera är i huvudsak
nedlagd, behöver hänsyn i regel inte tas till att vattenkraftens värde kan vara
minskat på grund av skyldighet att avstå vatten för flottningsändamål. Skulle
sådant avstående förekomma eller föreligger skyldighet att avstå vatten för
annat ändamål, bör minskning av den normerande vattenföringen ske efter en skönsmässig
bedömning. Sådan minskning, som förutsätts behöva ifrågakomma bara i
undantagsfall, får göras endast om skyldighet att avstå vatten åvilar
fastigheten såsom sådan och vattenkraftens värde därigenom påtagligt minskas.
Sålunda minskad normerande vattenföring betecknas Q norm».
B.2 Beräkning av taxeringsvattenföring (Q tax)
Som nämnts inledningsvis skall den normerande vattenföringen
(Q norm eller, i förekommande fall, Q norm») justeras med hänsyn till
föreliggande möjligheter till korttidsreglering. Härvid avses såväl korttidsreglering
vid vattenfallet i fråga som korttidsreglering anordnad vid annat uppströms
liggande kraftverk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Faktorn
för korttidsreglering anges i tabell 3. Faktorn har graderats efter
förhällandet mellan utbyggnadsvattenmängden och medelvattenföringen vid platsen
för vattenfallet. Vid utarbetandet av tabellen har beaktats att en högre
utbyggnadseffekt medför ökade överföringsför-luster och överföringskostnader.
De i tabellen angivna värdena är reducerade med hänsyn därtill. För outbyggt
vattenfall beläget i en redan mer eller mindre exploaterad älv kan
utbyggnadsvattenmängden lämpligen bestämmas med ledning av förhållandena vid
ovanför och nedanför liggande kraftverk. Föreligger ej denna möjlighet till
jämförelse med andra fallsträckor bör göras en skönsmässig bedömning av
storleken av utbyggnadsvattenmängden mot bakgrund av de regleringsmöjligheter,
som kan förväntas föreligga vid tiden för fallets utbyggnad.
Tabell
3. Faktor för korttidsreglering
Utbyggnadsvattenmängd i
Flodområde
förhållande
till
Dalälven,
Ljungan
Änger-
Skellefte
Lule och
medelvatten-
Klarälven
och
manälven
och Ume
Pite
föringen
i vallen-
och söder
Ljusnan
och In-
älvar
älvar
fallet
därom liggande vattendrag
dalsälven
1,0
1,00
1,00
1,00
1,00
1,00
1,5
1,20
1,20
1,20
1,20
1,20
2,0
1,40
1,40
1,40
1,35
1,30
2,5
1,60
1,55
1,50
1,45
1,40
3,0
1,70
1,65
1,60
1,55
1,50
4,0
2,00
1,85
1,80
1,70
1,55
5,0
2,20
2,00
1,90
1,75
1,55
6,0
eller högre
2,35
2,10
1,95
1,75
1,55
För
mellanliggande värden för utbyggnadsvattenmängden bestäms faktorn genom interpolering.
Vid
tillämpning av tabell 3 bör beaktas, att vid bestämmandet av utbyggnadsvattenmängden
hänsyn skall tas även till sådan utbyggnad av kraftverket som väntas bli
genomförd i samband med en ännu inte genomförd korttidsreglering. Den ökning av
utbyggnadsvattenmängden, som sålunda beräknas, bör emellertid reduceras med
hänsyn till den tid som väntas förflyta till dess den utvidgade
korttidsregleringen genomförs. Vid reduktionen bör användas den i avsnitt B,4
intagna tabellen 5, Om den utvidgade korttidsregleringen inte väntas vara
genomförd inom tio år, bör man helt bortse från den ökning av
utbyggnadsvattenmängden som kan föranledas av regleringen.
Vid
tillämpningen av tabell 3 bör vidare beaktas att, om av vattendomstol
meddelade vattenhushållningsbestämmelser innebär sådan inskränkning i
regleringsrätten att regleringsnyttan avsevärt påverkas, faktorn för
korttidsreglering bör i skälig mån jämkas nedåt. Sådana inskränkningar i
regleringsrätten, som medför endast en mindre reduktion av regleringsnyttan,
bör däremot inte föranleda någon jämkning av faktorn. För att jämkning skall
ske bör alltså krävas, att vattenkraftens värde påtagligt minskas genom
bestämmelserna i fråga,
5
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 116
Prop. 1974:116 58
B.3 Beräkning av taxeringseffekt (E tax)
Sedan taxeringsvattenföringen och bruttofallhöjden vid medelvattenföring
bestämts (i m/s resp. i m) erhålls taxeringseffekten uttryckt i naturkilowatt (nkW)
enligt formeln E tax = 9,82XHXQtax, där talet 9,82 är jordaccelerationen och H
fallhöjden.
Det bör uppmärksammas att fallhöjden H skall motsvara
bruttofallhöjden vid medelvattenföring. Den fallhöjd, varmed här skall räknas,
utgör sålunda hela den fallhöjd som ingår i taxeringsenheten. H är alltså vid
ett utbyggt fall inte liktydigt med skillnaden mellan dämningsgränsen och
vattenståndet i turbinavloppet.
Beträffande vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i
ett årsregleringsmagasin, bör vidare uppmärksammas att nämnda del av
fallhöjden upptages med ett i skälig mån nedsatt värde. Nedsättningens storlek
avpassas efter den ungefärliga längden av de tider under året, då olika delar
av den i regleringsmagasinet ingående fallhöjden kan nyttiggöras i vattenfallet
i fråga.
Exempel på beräkning av t ax e r i n g s ef f e k t
Ett outbyggt vattenfall i mellansverige med en
bruttofallhöjd av 20 m och en medelvattenföring av 100 m/s och en beräknad
utbyggnadsvattenmängd av 200 m/s samt tillhörande vattendragsgrupp I beräknas
bli utbyggt. Årsregleringsmöjligheter finns motsvarande 1 000 milj, m, varav
regleringar motsvarande 500 milj, m- antas vara genomförda vid tidpunkten för
kraftverkets utbyggande och 500 milj. m fem år därefter.
Medelvattenföring 100 m/s
Normala årsvattenmängden 3 150 milj, m
Årsregleringsmagasin, totalt 1 000 milj. m
D:o reducerat 500-F0,SX500 = 900 milj, m
D:o i procent av årsvattenmängden 29 %
Faktor för normerande vattenföring enligt tabell 1 0,82
Beräknad utbyggnadsvattenmängd 200 m/s
D:o i förhållande till medelvattenföringen 2
Faktor för korttidsreglering enligt tabell 3 1,40
Taxeringsvattenföring 0,82X1,40X100 = 114,8 mVs
Taxeringseffekt 9,82X20X114,8 = 22 547 nkW
B.4 Beräkning av värde per effektenhet
Värdet i kr, per effektenhet dvs, per naturkilowatt
bestäms på grundval av de i tabell 4 här nedan angivna normalvärdena.
Tabell 4. Normalvärden per naturkilowatt
Flodområde Nonnahärde
kr.jnkW
Torne och Kalix älvar 50
Lule och Pite
älvar 160
Skellefte
och Ume älvar 180
Ångermanälven
och Indalsälven 200
Ljungan och Ljusnan 215
Dalälven,
Klarälven och söder därom liggande vattendrag 280
Prop. 1974:116 59
Beträffande
i tabellen ej angivna flodområden bestäms normalvärdet med ledning av värdena
för närmast belägna, i tabellen upptagna flodområden.
Beträffande Torne och Kalix
älvar samt Vindelälven och Pite älv. bör beaktas det inledningsvis i avsnitt B
gjorda uttalandet att den /, n. inte tillgodogjorda vattenkraften i dessa älvar
inte bör åsättas fallvärde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Vad
angår det för Torne och Kalix älvar ovan angivna normalvärdet bör vidare
beaktas, att det angivna värdet utgör ett skÖnsmässigt bestämt, till nutid
diskonterat värde avseende befintiiga anläggningars återstående drifttid.
Det
för respektive vattenfall enligt tabell 4 gällande normalvärdet skall jämkas,
uppåt eller nedåt, i den mån så är påkallat av hänsyn dels till
överföringsavstånd och avsättningsförhållanden dels ock till utbyggnadsförhållandena
vid fallet samt kostnaderna för anordnande av sådan årsreglering, som beaktats
vid beräkning av taxeringseffekten. Därjämte skall vidtas den nedsättning av
normalvärdet, som betingas av den tid vilken väntas förflyta innan fallet blir
utbyggt. Hänsyn till nämnda tre jämkningsgrunder tas genom jämkningsfaktorer,
betecknade Cl, Co och Cg, med vilka normalvärdet multipliceras.
Jämkningsfaktorn
c
Denna
faktor avser att justera normalvärdet per nkW med hänsyn till
överföringsavstånd och avsättningsförhållanden.
Hänsyn
till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden har i stort tagits dels
genom att normalvärdet bestämts under antagande att utvunnen kraft överförs
till stamlinjenätet eller förbrukningsorten på en 50 km lång ledning och dels
genom att normalvärdet graderats med lägre värden ju längre norrut fallet
ligger. Genom jämkningsfaktorn Ci skall emellertid de ytterligare justeringar
vidtas som kan vara motiverade på grund av de närmare omständigheterna i fråga
om läge och avsättningsförhållanden. Bl. a. måste beaktas betydelsen av
vattenkraften med hänsyn till dess belägenhet i förhållande till folkrika
områden och industricentra. Justering bör dock inte ske vid obetydliga avvikelser
från de förhållanden som förutsatts vid normalvärdets bestämmande.
Jämkningsfaktorn
bör i regel inte överstiga 1,1 eller understiga 0,9.
Jämkningsfaktorn
Cj
Denna
faktor avser att justera normalvärdet per nkW med hänsyn dels till
utbyggnadsförhållandena vid fallet, såsom dess höjd och långsträckthet samt
grundens beskaffenhet och transportkostnader m, m., och dels till kostnaderna
för anordnandet av sådan årsreglering som beaktats vid beräkning av
taxeringseffekten.
Är
de totala utbyggnadskostnaderna, däri inräknat även den på anläggningen
kommande andelen i ovannämnda regleringskostnader, lägre än vad som kan anses
normalt för flodområdet i fråga, skall normalvärdet jämkas uppåt. Är kostnadema
högre, jämkas normalvärdet nedåt. Någon jämkning bör dock inte ske vid
obetydliga avvikelser från vad som i fråga om utbyggnadskostnader kan anses
normalt för flodområdet.
Jämkningsfaktom
bör i regel inte överstiga 1,3 eller understiga 0,9.
Vid
prövning av frågan om vad som beträffande utbyggnadskostna-
Prop.
1974:116 60
der
kan anses normalt för ett visst flodområde måste beaktas,, att de
genomsnittliga utbyggnadsförhållandena är olika för olika flodområden. Om de
genomsnittliga utbyggnadsförhållandena för en viss älv uppenbarligen är goda,
bör detta föranleda att jämkningsfaktorn Co bestäms till minst 1,1 för de strömfall
i älven, där utbyggnadskostnaderna bedöms vara varken lägre eller högre än vad
som kan anses normalt för strömfall i älven i fråga. För älvar, där
utbyggnadsförhållandena genomsnittiigt inte är särskilt goda, bör däremot jämkningsfaktom
C2 bestämmas till 1,0 för sådana strömfall där utbyggnadskostnaderna bedöms
vara varken högre eller lägre än vad som kan anses normalt för den älv varom
fråga är.
I
fråga om outbyggda vattenfall må anmärkas att ju högre utbyggnadskostnaderna
beräknas bli, desto längre dröjer det i allmänhet innan anläggningen blir
utförd. Faktorn C2 kan därför sägas i viss mån ingå i faktorn Cg, vilket i
fråga om outbyggda vattenfall bör beaktas vid bestämmande av faktorn C2.
RSV
avser att före det egentiiga taxeringsarbetets början kalla konsulenterna för
taxering av vattenfallsfastigheter till ett möte för diskussion bl. a. om
principerna för bestämning av jämkningsfaktorerna Cj och C2.
Jämkningsfaktorn
Cg
Denna
faktor avser att möjliggöra den justering nedåt av normalvärdet per nkW, som
betingas av den tid vilken väntas förflyta iiman fallet blir utbyggt. Denna tid
omfattar även tiden för utbyggandet. Vid justeringen tillämpas den faktor som
för respektive utbyggnadstider anges i nedanstående tabell 5.
Tabell
5. Justering av normalvärden med hänsyn till tiden för fallets utbyggnad.
Antal
år till dess
Fak
fallet
blir utbyggt
0-1
1,0
2-3
0,9
4-5
0,8
6-7
9,7
8-10
0,6
Om
fallet inte kan förväntas bli utbyggt inom tio år från den tidpunkt taxeringen
avser, dvs. den 1 januari 1975, bör faktorn C3 i allmänhet sättas till 0; dock
att, om det är känt att utbyggnad av fallet planeras att ske ehuru först efter
mer än tio år, faktorn C3 bör efter omständigheterna åsättas med högst 0,4 och
lägst 0,1.
B.5
Uppskattning av utmålsvärde i vissa fall
Om
till ett såsom annan fastighet taxerat outbyggt vattenfall hänförts viss mark
på land, avsedd att användas för ett blivande vattenkraftverk, redovisas jämväl
utmålsvärde vid taxering av sådan fastighet. Därvid tillämpas de regler som
anges i avsnitt C,2 rörande uppskattning av utmålsvärde för kraftverk.
Prop. 1974:116 61
C
Uppskattning av marknadsvärdet av vattenkraftverk
Inledningsvis
må nämnas att med vattenkraftverk avses, förutom vattenkraftverk för
elproduktion, även den kraftproducerande delen av en direktdriven anläggning. I
kvarnar, sågar och liknande direktdrivna anläggningar är emellertid den kraftproducerande
delen ofta så obetydlig i förhållande till anläggningen i övrigt, att värdet
av anläggningen i dess helhet lämpligen bör uppskattas enligt de för taxering
av fastighet i allmänhet gällande grunderna dvs. enligt ortsprismetoden.
För
övriga fall anges i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL att marknadsvärdet
kan uppskattas med utgångspunkt i avkastningen därav under beaktande av dels
anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt
denna metod uppskattade värdet kan belöpa på regleringsdamm som skall taxeras
särskilt. Vidare anges i punkt 3 att, då tillfredsställande uppgifter för
tillämpning av avkastningsmetoden vanligen ej torde stå till förfogande, bör
marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel uppskattas enligt de i
anvisningspunkten angivna reglerna dvs. i huvudsak enligt
produktionskostnadsmetoden. Produktionskostnadsmetoden sådan den utformats i
anvisningspunkt 3 är sålunda den primära metoden för bestämmande av ett
vattenkraftverks marknadsvärde, medan avkastnmgsmetoden i viss mån har karaktär
av kontrollmetod.
Vid
tillämpning av produktionskostnadsmetoden bestäms särskilt för sig värdet av
vattenfallet (fallvärde), värdet på mark på land (utmålsvärde) och värdet av
kraftverket i övrigt (värde av byggnader). Summan av dessa värden, efter avdrag
för skyldighet att leverera ersättningskraft respektive tillägg för rätt till stådan
kraft, anses som anläggningens marknadsvärde. De olika posterna behandlas i det
följande var för sig.
Cl
Uppskattning av fallvärde
Vattenfallet
uppskattas såsom om det vore outbyggt och enligt de regler som angetts i det
föregående. Därvid iakttas vad angår de i avsnitt B,2 angivna bestämmelserna
att faktorn för korttidsreglering beräknas på grandval av den faktiska
utbyggnadsvattenmängden vid kraftverket eller, i förekommande fall, på grundval
av den större utbyggnadsvattenmängd, som beräknas föreligga efter
genomförandet av planerad korttidsreglering. Den ökning av
utbyggnadsvattenmängden, som sålunda beräknas, reduceras på sätt i avsnitt B.2
sägs. Såsom i nämnda avsnitt anges, bör hänsyn inte tas till sådan ökning av
utbyggnadsvattenmängden, som kan föranledas av en reglering vilken inte väntas
vara genomförd inom tio år.
I
vissa fall bör dock det värde, som erhålls enligt förenämnda regler, jämkas
nedåt. Så bör ske om det föreligger grundad anledning att anta, att
vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det
befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift. I sådant fall bör
normalvärdet per effektenhet jämkas nedåt så att värdet av vattenfallet kommer
att avse endast kraftverkets återstående drifttid. Jämkningen bör ske genom att
normalvärdet per effektenhet multipliceras förutom med jämkningsfaktorema Cj,
C2 och C3 enligt de regler som angetts i det föregående med den faktor som
anges i nedanstående tabell 6. Faktorn har i tabellen betecknats C4.
Prop.
1974:116 62
Tabell 6. Jämkningsfaktor med hänsyn till
kraftverkets återstående drifttid
Kraftverkets äter- Faktor c,
stående
drifttid
1- 5 år 0,2
6-10" 0,4
11-20" 0,6
över 20 år 1,0
Vad angår Torne och Kalix älvar bör i förevarande
sammanhang beaktas att såsom angetts i avsnitt B.4 det för dessa älvar
angivna normalvärdet utgör ett skÖnsmässigt bestämt, till nutid diskonterat värde
avseende befintliga anläggningars återstående drifttid. Eftersom normalvärdet
sålunda är bestämt med hänsyn till den återstående drifttiden, bör givetvis
någon justering av fallvärdet genom tillämpning av jämkningsfaktorn C4 inte ifrågakomma
för nämnda båda älvar.
C.2 Uppskattning av utmålsvärde
Utmål för kraftverk utgörs av den mark på land, som tas i
anspråk för anläggningen med tillhörande personalbostäder. Utmålet uppskattas etdigt
de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna, dvs, enligt ortsprismetoden.
Därvid bör beaktas att, om kraftverket ligger långt från bebyggda trakter,
priset för marken regelmässigt bör sättas lågt.
C.3 Uppskattning av värde av byggnader
Ett kraftverks värde, utöver fallvärde och utmålsvärde,
redovisas såsom värde av byggnader. Detta värde bestäms med ledning av kostnaderna
för anläggandet av kraftverket. Kostnaderna omräknas enligt prisindex till
värdet per den 1 januari 1974 och nedskrivs med hänsyn till den värdeminskning,
som genom ålder och bruk inträtt fram till nämnda dag. I vissa fall vidtas
därjämte en ytterligare justering av värdet på sätt som anges nedan i avsnitt
C,3,6.
C.3.1 Kostnader som skall medräknas
Vid uppskattning av värde av byggnader skall, med de
undantag som anges i avsnitt C.3.2, medräknas samtliga kostnader för
anläggandet av kraftverket. Sålunda skall medräknas kostnader för
konstruktionsarbeten, administration, ersättningar för skada på mark och andra
ersättningar för skada eller intrång, anordningar till skydd för fisket eller,
i förekommande fall, til! förhindrande av olägenheter för flottningen,
uppförandet av kraftstationsbyggnaden med maskinell, till fastighet hänförlig
utrustning samt övriga för kraftverkets drift erforderliga byggnader,
bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbyggnader, i övrigt på jorden
eller i vattnet uppförda konstruktioner av olika slag däribland
skadeförebyggande invallningar samt vägar och broar, vilka uteslutande eller
delvis tjänar kraftverkets behov tunnlar eller andra utrymmen under jord,
åstadkomna genom sprängning eller annorledes, samt rensningar. Vidare
medräknas kostnader som avser provisoriska anordningar för kraftverksbyggandet
såsom provisoriska bostä-
Prop. 1974:116 63
der för arbetarna eller andra provisoriska byggnader samt
provisoriska vägar, broar och lastplatser eller som avser allmänna kostnader
såsom för sjukvård, semester, renhållning m. m. Den omständigheten att kostnaderna
avser fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är
beläget, utgör inte hinder för att kostnaderna medräknas.
Vad
särskilt angår frågan vilka maskiner och andra tillbehör m, m,, som skall
hänföras till fastighet och medräknas vid bestämmandet av anläggningskostnaden,
bör följande beaktas.
Enligt 2
kap, 1 § första stycket jordabalken hör till fastighet förutom byggnad
ledning, stängsel och annan anläggning, som anbragts i eller ovan jord för
stadigvarande bruk. Begreppet "ovan jord" omfattar även sådana fall
då en anläggning vilar "på" jorden. De ifrågavarande s. k,
markanläggningarna hör, hksom byggnadema, civilrättsligt till fastigheten och
skall medräknas i anläggningskostnaden och därmed i taxeringsvärdet. Till
markanläggningar varom nu är fråga bör hänföras utomhusställverk och utomhus
uppställda transformatorer.
Emellertid
gäller enligt 5 § 5 mom, KL, att från skatteplikt är undantagen ledning
ingående i det elektriska kraftöverförings- eller kraftdistributionsnätet
liksom transformator- eller kopplingsstation, som hör till detta nät. Vidare
gäller enligt 9 § tredje stycket KL, att taxeringsvärde inte skall åsättas
sålunda undantagna ledningar och stationer. Vid bestämmandet av ett kraftverks
taxeringsvärde skall därför medräknas endast värdet av sådana i anslutning
till kraftverket uppförda utomhusställverk och utomhus uppställda
transformatorer, som är avsedda att betjäna endast kraftverket i fråga.
Enligt 2
kap. 1 § andra stycket jordabalken gäller att även sådan anläggning, som är
uppförd utanför en fastighet, hör till fastigheten om anläggningen är avsedd
för stadigvarande bruk vid utövning av servitut till förmån för fastigheten
och inte hör till den fastighet där den finns. Samma regel tillämpas för
fastighetstaxeringens del, 1 enlighet härmed gäller att om ett sådant ställverk
eller en sådan transformator, som direkt hör till ett kraftverk, skulle med
servitutsrätt stå på annan fastighet än utmålsfastigheten, skall värdet av
ställverket eller transformatorn medräknas vid bestämmandet av kraftverkets
taxeringsvärde.
Till
byggnad hör, enligt 2 kap, 2 § första stycket jordabalken, fast inredning och
annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk
för byggnaden eller del av denna, såsom fast avbalkning, hiss, ledstång,
ledning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan
sådan utrustning, värmepanna, element till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster,
markis, brandredskap, civilförsvarsmateriel och nyckel. Enligt andra stycket i
2 kap. 2 § hör därjämte i regel till byggnad, såvitt angår
"fabrikslokal", kylsystem och fläktmaskineri. De angivna s, k,
byggnadstillbehören hör civilrättsligt till byggnaden och skall medräknas i
anläggningskostnaden och därmed i taxeringsvärdet. Reservdelar och dubbletter
till nyss angivna föremål räknas däremot inte som byggnadstillbehör och medräknas
inte i anläggningskostnaden eller i taxeringsvärdet,
I fråga om
sådana specialfastigheter, som t. ex, kraftverksbyggnader utgör, räknas
emellertid utöver vad som angivits i nästföregående stycke även vissa andra
i byggnaderna befintliga maskiner som byggnadstillbehör. Dessa maskiner hör civilrättsligt
till fastigheten och kostnaden för desamma skall medräknas i
anläggningskostnaden. Förutsätt-
Prop. 1974:116 64
ningen för att de skall medräknas är att de representerar
stora värden och i regel har avsevärd storlek. I enlighet härmed bör i
anläggningskostnaden för ett kraftverk medräknas kostnaderna för följande byggnadstillbehör
nämligen turbiner och generatorer samt i kraftverksbyggnaderna monterade traverser,
ställverk och transformatorer. Detsamma gäller beträffande för kraftverkets
behov avsedda traverser och bockkranar i de fall då de till dessa hörande
spåren helt eller delvis vilar på byggnadsdelar, som ingår i kraftverket.
Vidare bör medräknas sådana hjälpmaskinerier som erfordras för att de nämnda huvudmaskinema
skall kunna fungera, t. ex. kyl- och oljepumpar samt kontrollorgan.
I anläggningskostnaden för ett kraftverk skall även
inräknas en uppskattad kostnad för ränteförlust under byggnadstiden.
Beräkningen härav bör ske på följande sätt.
Ränteförlust anses uppstå på de kostnader som nedlagts
intill det år då kraftverket tas i bruk. Ränteförlusten för de under ett visst
år nedlagda kostnaderna anses i sin helhet belöpa på året i fråga och beräknas
från mitten av det år, då kostnaden nedlades, till ingången av det år då
kraftverket togs i bruk. Beräkningen sker med tillämpning av enkel ränta och
den räntefot som anges i nedanstående tabell 7 för det år, då de egentliga
byggnadsarbetena påbörjades. För under byggnad varande kraftverk räknas
ränteförlusten fram till den 1 januari 1975,
Tabell 7. Tabell för beräkning av ränteförlust under
byggnadstiden.
Är
Räntefot, %
1912
eller tidigare
5,25
1913-1917
5,75
1918-1922
6,25
1923-1932
5,25
1933-1934
4.5
1935-1950
3,75
1951-1955
4.0
1956-1959
5,5
1960-1966
6,25
1967-1968
6,75
1969-1971
7,75
1972-1973
7,5
1974
9
Exempel
Kraftverksbygget påbörjades under år 1952 med vissa
förberedande arbeten som tillfartsvägar m. m. varefter det egentiiga
byggnadsarbetet pågick under åren 19531957. Under år 1958 förekom vissa avslutningsarbeten.
Anläggningens första aggregat togs i drift i september 1957, De under
respektive år nedlagda faktiska kostnaderna framgår av nedanstående
uppställning.
Enligt det valda exemplet påbörjades det egentiiga
byggnadsarbetet år 1953, Ränteförlusten skall alltså beräknas efter en räntefot
av 4 %, Enligt exemplet gäller vidare att kraftverket togs i drift år 1957.
Ränteförlusten skall alltså beräknas för tiden fram till den 1 januari 1957,
Prop.
1974:116
65
Är
Faktisk kostnad.
Tillägg för
Beräknad faktisk kostnad
M kr.
ränta %
M kr.
1952
0,1
4,5x4 = 18
l,l8x 0,1 = 0,118
1953
5,0
3,5x4 = 14
l,14x 5,0 = 5,700
1954
15,0
2,5x4 = 10
1,10x15,0 = 16,500
1955
20,0
1,5x4= 6
1,06x20 =21,200
1956
20,0
0,5x4= 2
1,02x20 =20,400
1957
12,0
0
12,000
1958
2,0
0
2,000 77,918
Vid
mera betydande ombyggnader eller utvidgningar av kraftverk beräknas
ränteförlust på motsvarande sätt som vid nyanläggningar,
C,3,2
Kostnader som inte skall medräknas
Vid
uppskattning av värde av byggnader för ett kraftverk skall i anläggningskostnaden
inte medräknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål,
till vilken hänsyn skall tas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande.
Inte heller skall medräknas kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas
värden hänsyn skall tas vid taxering av annan taxeringsenhet än den på vilken
kraftverket är beläget.
Såsom
angetts i avsnitt C,3,l skall taxeringsvärde inte åsättas de på kraftöverförings-
eller kraftdistributionsnätet befintliga ställverken och transformatorerna.
Till de sålunda undantagna anläggningarna bör hänföras även sådana utomhusställverk
och utomhus uppställda transformatorer, som visserligen står på det
ifrågavarande kraftverkets utmålsom-råde men som betjänar jämväl annat eller
andra kraftverk än detta.
I
fråga om kostnaderna för andra maskiner eller annan utrustning än den, som omnämnts
i avsnitt C,3.1, bör följande beaktas.
Enligt
2 kap. 3 § jordabalken gäller visserligen i fråga om fastighet som helt
eller delvis är inrättad för industriell verksamhet att till fastigheten civilrättsligt
hör även andra maskiner och annan utrustning än de byggnadstillbehör som
omnämnts i avsnitt C.3,1 här ovan. Enligt angivna lagrum hör sålunda till
fastigheten, förutom nämnda byggnadstillbehör, maskin och annan utrustning,
som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på
denna, dock ej fordon, kontorsutrustning och handverktyg. Värdet av dessa s.
k, industritillbehör skall emellertid enligt 5 § 5 mom, KL inte ingå i
taxeringsvärdet. Värdet av industritillbehören skall sålunda inte heller
medräknas i anläggningskostnaderna för ett kraftverk, I sammanhanget må
nämnas att med "fordon" inte avses sådana som löper på skenor t, ex, traverser
och lyftkranar.
Vad
slutligen angår sådana på en fastighet befintliga maskiner m. m, som civilrättsligt
är att hänföra till lös egendom, t, ex, fordon, kontorsutrustning och
handverktyg, skall värdet därav självfallet inte medräknas i
anläggningskostnaden för ett kraftverk eller i dess taxeringsvärde,
I
detta sammanhang må anmärkas att endast sådana anläggningsdelar skall
medräknas, som ingår i anläggningen vid den tidpunkt taxeringen avser dvs. den
1 januari 1975. Om en anläggningsdel blivit utbytt mot en ny, skall således
bland anläggningskostnaderna medräknas endast kostnaden för den nya anläggningsdelen
och kostnaden för den utbytta delen lämnas ur räkningen. Detta gäller även om
utbytet skett innan den utbytta delen helt avskrivits.
C.3,3
Omräkning av faktisk anläggningskostnad enligt index
I
nästföregående båda avsnitt har angetts vilka kostnader som skall medräknas i
förevarande sammanhang. Den sålunda bestärhda faktiska anläggningskostnaden
skall omräknas till nuvärde. Eftersom marknadsvärde och därmed även
taxeringsvärde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid
ingången av året före taxeringsåret dvs, med hänsyn till prisläget den 1
januari 1974 skall omräkningen dock avse tidpunkten den 1 januari sistnämnda
år. Omräkningen sker med hjälp av den i nedanstående tabell 8 intagna
indexserien. För att underiätta omräkningen har i tabellen såsom
"omräkningstal" för respektive år angetts kvoten mellan 1973 års
index och index för det år då kostnaden nedlagts.
Tabell
8. Tabell utvisande index samt mot index svarande omräkningstal
Å r
Index
Omr ä kningstal
Å r
Index
Omr ä kningstal
Ä r
Index
Omr ä kningstal
1900 el.
1924
56
4,29
1949
95
2,53
tidigare
31
7,74
25
55
4,36
1950
100
2,40
1901
31
7,74
26
54
4,44
51
113
2,12
02
32
7,50
27
53
4,53
52
126
1,90
03
32
7,50
28
52
4,62
53
125
1,92
04
32
7,50
29
51
4,71
54
124
1,94
05
33
7,27
1930
50
4,80
55
128
1,88
06
33
7,27
31
49
4,90
56
135
1,78
07
33
7,27
32
48
5,00
57
141
1,70
08
34
7,06
33
47
5,11
58
141
1,70
09
34
7,06
34
48
5,00
59
143
1,68
1910
34
7,06
35
49
4,90
1960
148
1,62
11
35
6,86
36
50
4,80
61
150
1,60
12
35
6,86
37
52
4,62
62
153
1,57
13
36
6,67
38
53
4,53
63
154
1,56
14
36
6,67
39
55
4,36
64
156
1,54
15
46
5,22
1940
61
3,93
65
159
1,51
16
62
3,87
41
68
3,53
66
162
1,48
17
88
2,73
42
74
3,24
67
167
1,44
18
119
2 02
43
78
3,08
68
171
1,40
19
123
1,95
44
79
3,04
69
181
1,33
1920
120
2,00
45
81
2,96
1970
196
1,22
21
81
2,96
46
85
2,82
71
210
1,14
22
62
3,87
47
90
2,67
72
225
1,07
23
58
4,14
48
94
2,55
73 74
240* 240
1,00 1,00
*
Avser första halvåret 1973,
C,3,4
Avskrivning av anläggningskostnad
Sedan
den faktiska anläggningskostnad, som enligt avsnitt C,3,l och C,3,2 skall
medräknas, omräknats till värdet per den 1 januari 1974, beräknas avskrivning
på detta nyanläggningsvärde. Därvid beaktas att avskrivning ej får beräknas
för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller för därmed
sammanhängande utrednings- och rättegångskostnader. Övriga kostnader fördelas
på dels kostnader för vatten-och husbyggnader innefattande grävning,
sprängning, jord- och sten-fyllning, vattenbyggnader för kraftverk och dammar
inkl, tuber m, m.
Prop. 1974:116 67
samt kraftstationsbyggnader och övriga hus dels ock
kostnader för maskinutrustning, innefattande turbiner, generatorer, luckor,
ställverk, transformatorer, traverser och bockkranar samt sådana hjälpmaskinerier,
som erfordras för att de omnämnda huvudmaskinerna skall kunna fungera, t, ex,
kyl- och oljepumpar samt kontrollorgan.
Avskrivning sker för vatten- och husbyggnader med 2 % för
år och för maskinutrustning med 4 % för år. Avskrivning beräknas för helt kalenderår
med början året efter det då kostnaden nedlagts t, o, m, år 1973,
I de undantagsfall där möjlighet saknas att uppdela
anläggningskostnaderna i de tre förenämnda kostnadsgrupperna ej
avskrivningsbara tillgångar, vatten- och husbyggnader samt maskinutrustning
får avskrivning ske på hela det sammanlagda beloppet efter 2,5 % för år. Detta
torde endast kunna bli aktuellt för vissa äldre kraftverk, i regel av liten
omfattning, för vilka detaljerad bokföring inte föreligger, i vart fall inte
för tidigare år.
De angivna procenttalen för avskrivning får jämkas
beträffande visst kraftverk, om så finns påkallat med hänsyn till föreliggande
särskilda omständigheter.
C,3.5 Spärr för avskrivning
En oinskränkt avskrivning enligt förat angivna
procentsatser skulle i fråga om äldre men i fullt brak varande kraftverk kunna
medföra ett oskäligt lågt "värde av byggnader". För att motverka en
sådan effekt av avskrivningsreglerna bör tillämpas en spärr för värdenedsättning
genom avskrivning. För undvikande av missförstånd må emellertid framhållas att nämnda
spärr givetvis inte är tillämplig vid den avskrivning, som medges i samband
med inkomsttaxeringen, utan tillämpas endast vid uppskattning av det
marknadsvärde som skall ligga till grand för bestämmande av taxeringsvärdet för
kraftverket i fråga.
Ovannämnda spärr innebär att anläggningskostnaderna för
vatten- och husbyggnader samt maskinutrustning, efter indexmässig uppräkning
till nyanläggningsvärde i enlighet med vad som angetts i det föregående, i
regel inte får avskrivas mer än att de nämnda tillgångarnas värden efter
avskrivning sammantagna uppgår till 35 % av deras nyanläggningsvärde,
I de undantagsfall där möjlighet saknas att uppdela
anläggningskostnaderna i de förut omnämnda tre kostnadsgrapperna ej avskrivningsbara
tillgångar, vatten- och husbyggnader samt maskinutrastning innebär spärren
att nyanläggningsvärdet i regel inte får avskrivas mer än att värdet uppgår
till 35 % av nyanläggningsvärdet inkl. de ej avskrivningsbara tillgångarna.
Som förat angetts innebär spärren, att nyanläggningskostnaderna
"i regel" inte får genom avskrivning nedbringas mer än vad ovan angetts.
Detta betyder att 35 %-spärren får underskridas då så finns påkallat av sakliga
skäl. Spärrvärdet bör sålunda jämkas nedåt i skälig mån om kraftverkets
återstående varaktighetstid bedöms vara kort eller om det visas att underhålls-
eller personalkostnadema för kraftverket av viss anledning är onormalt stora.
Vidare bör i fråga om äldre kraftverk spärr-värdet jämkas nedåt i skälig mån,
om enligt nutida uppfattning kraftverket är konstruerat på ett icke rationellt
sätt och det enligt index uppräknade nyanläggningsvärdet därför bedöms vara
för högt. Då fråga om underskridande av 35 %-spärren uppkommer bör den
vägledande
Prop.
1974:116 68
synpunkten
vara, att eventuellt föreliggande särskilda omständigheter av beskaffenhet att
med sannolikhet minska marknadsvärdet bör föranleda en sänkning av det för
spärren gällande procenttalet.
C.3,6
Jämkning av beräknat "värde av byggnader"
De
anvisningar, som meddelats i avsnitt C.3.3C.3.5, syftar till att för resp,
kraftverk möjliggöra en beräkning av "värde av byggnader" på grandval
av den till nuvärde omräknade anskaffningskostnaden, vederbörligen avskriven
med hänsyn till ålder och brak. Det sålunda framtagna värdet inbegriper
emellertid inte såsom fallet är med ett enligt ortsprismetoden beräknat
marknadsvärde den vinst som kan vara att påräkna vid en försäljning av
anläggningen. Det enligt bestämmelserna i förenämnda avsnitt beräknade
"värde av byggnader" bör därför justeras för att hänsyn i möjlig mån
skall kunna tas till den vinst som kan vara att påräkna vid en försäljning.
I
syfte att åstadkomma en sådan justering skall den omräknade anskaffningskostnaden
jämkas. Jämkningen sker på grundval av en bedömning i stort av kraftverkets
godhet ur lönsamhetssynpunkt. Bedömningen skall sålunda ske på grundval av, å
ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till
betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, anläggnings-, drifts och
underhållskostnaderna för kraftverket samt kostnadema för däri nyttiggjorda
regleringar. Bedömningen skall utmynna i att kraftverket hänförs till en av de
godhetsklasser som avses i nedanstående uppställning. I uppställningen anges
även den faktor, varmed det enligt avsnitt C,3,3C.3,5 beräknade "värde av
byggnader" bör jämkas i fråga om kraftverk hänförliga till resp, klasser.
Kraftverket
uppskattat efter dess Jämkningsfaktor
godhet ur lönsamhetssynpunkt
Mindre
gott 1,0
Normalt 1,1
Gott 1,2
Mycket
gott 1,3
Det
värde, som erhålls såsom resultat av jämkningen, upptas som "värde av
byggnader". Om reduktion av detta värde med hänsyn till eventuell
skyldighet att leverera ersättningskraft ges anvisningar i nästföljande
avsnitt.
Såsom
angetts i avsnitt B.4 avser RSV att före det egentliga taxeringsarbetets
början kalla konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet till ett möte
för diskussion bl, a, om principerna för bestämning av jämkningsfaktorerna Cl
och C2, Vid detta möte avses överläggningar skola ske jämväl i fråga om
principerna för nu ifrågavarande jämkningsförfarande.
D
Beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft
Vid
uppskattning av kraftverks värde skall avdrag ske dels för skyldighet att
leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen, dels ock för
ersättningskraft som enligt avtal utgår såsom vederlag för av kraftverkets ä"are
förvärvad ägande- eller servitutsrätt till i kraftverket till-
Prop.
1974:116 69
godogjord
vattenkraft. Rätt till avdrag föreligger oavsett om avtalet fastställts av
vattendomstol eller om så ej skett. Såsom förutsättning för avdrag i sistnämnda
fall gäller dock, att skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften enligt
avtalet är knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i
avtalet angiven fastighet samt att kraftleveransen inte begränsats till att
avse endast viss tid.
Ersättningskraft
kan utgå antingen som s. k. nettokraft (frikraft) eller som s, k. bruttokraft.
I förstnämnda fall har ersättningstagarens skyldighet att gälda uttagningskostnad,
dvs. vederlag för kraftens uttagande och överföring, fullgjorts genom att
kraftbeloppet minskats ned till det för nettokraften fastställda kraftbeloppet.
I sådant fall är ersättningskraftens värde lika med brattovärdet av det
utgående kraftbelöp-pet. Om ersätlningskraften däremot lämnas såsom
bruttokraft, har er-sättningstagaren att lämna ersättning i pengar för kraftens
uttagande och överföring. Värdet av kraften erhålls då genom att från dess brattovärde
avdrag görs med hänsyn till uttagningskostnaden. Därvid beaktas dels den kapitaliserade
årliga kostnaden för kraftverkets drift och underhåll, dels den del av
anläggningskostnaden som den 1 januari 1974 ännu inte erlagts.
Såsom
kraftens bruttovärde anses dess pris vid kraftverksväggen. I fråga om uttagningskostnaden
gäller vad som bestämts av vederbörande domstol. Då fråga är om
ersättningskraft, som utgår enligt ett av domstol inte fastställt avtal, bör uttagningskostnaden,
där omständigheterna inte föranleder till annat, bestämmas i enlighet med vad
som angetts i avtalet,
Kapitalisering
av ersättningskraftens årsvärde bör ske efter en räntefot av 5 %.
Det
bör obsen,'eras att ersättningskraftens värde inte får bestämmas såsom en mot ersättningstagarens
fallhöjd svarande andel av kraftverkets beräknade nuvärde före avdrag av
ersättningskraftens värde.
Värdet
av ersättningskraften avdras från det "värde av byggnader" som
bestämts för kraftverket i fråga.
Vid
taxering av ersättningstagarens fastighet skall tillägg göras för rätten till
ersättningskraft. Tillägg bör i regel göras med det belopp, varmed avdrag för
skyldigheten att tillhandahålla kraften fått göras vid taxering av
ersättningsgivarens fastighet. Om ersättningstagaren kan tillgodogöra sig
endast en del av kraften eller endast kan nyttiggöra sig den på sådant sätt,
att värdet därav för honom är avsevärt lägre än för ersättningsgivaren, bör
emellertid tillägget jämkas till detta lägre värde. Skulle, å andra sidan, ersättningstagaren
kunna nyttiggöra sig kraften så att dess värde för honom är avsevärt högre än
för ersättningsgivaren, bör tillägget på motsvarande sätt jämkas uppåt.
Värdet
av ersättningskraften redovisas i fråga om jordbruksfastighet såsom värde av
särskilda tillgångar. Beträffande annan fastighet inräknas värdet i
markvärdet.
Skulle
rätt till ersättningskraft vara förenad med strömfallsfastigheten eller annan fastighet,
som i sin helhet ingår i kraftverksanläggningen, skall värdet av
ersättningskraften tilläggas utmålsvärdet.
Prop.
1974:116 70
E
Uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm
De
regler som enligt de i det föregående meddelade anvisningarna gäller i fråga om
uppskattning av utmålsvärde och "värde av byggnader" äger motsvarande
tilllämpning vid uppskattning av marknadsvärde av regleringsdamm. I anläggningskostnaden
för dammen skall sålunda inräknas bl. a, ersättningar för skada på mark och
andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rensningar och
skadeförebyggande åtgärder.
De
beträffande kraftverk i avsnitt C,3.6 angivna bestämmelserna om jämkning av den
omräknade anskaffningskostnaden för byggnader m, m, är inte tillämpliga i fråga
om regleringsdammar.
Prop. 1974:116 71
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................................. ..... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1
Författningsförslag .......................................................... 2
Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 mars 1974 ........... 9
1
Inledning .................................................................. 9
2
Regelsystemet............................................................. 10
2.1 Nuvarande ordning ............................................... 10
2.2 Promemorian ....................................................... 11
2.3 Remissyttrandena.................................................. ... 12
3 Frågor om värdering av vattenfallsfastighet................ 12
3.1 Allmänna värderingsregler; taxeringsutfallet......... 12
3.1.1 Nuvarande ordning........................................ ... 12
3.1.2 Promemorian .............................................. ... 12
3.1.3 Remissyttrandena......................................... ... 14
3.2 Outbyggt vattenfall .............................................. ... 17
3.2.1 Nuvarande ordning ....................................... ... 17
3.2.2 Promemorian .............................................. 17
3.2.3 Remissyttrandena.......................................... ... 19
3.3 Vattenkraftverk ................................................... 20
3.3.1 Nuvarande ordning ....................................... ... 20
3.3.2 Promemorian .............................................. 21
3.3.3 RemissyUrandena.......................................... 28
3.4 Regleringsdamm.................................................... ... 31
3.4.1 Nuvarande ordning .................................... ... 31
3.4.2 Promemorian ............................................... 31
3.4.3 Remissyttrandena.......................................... ... 32
3.5 Ersättningskraft ................................................... ... 32
3.5.1 Nuvarande ordning ...................................... ... 32
3.5.2 Promemorian .............................................. ... 33
3.5.3 Remissyttrandena.......................................... 36
4 Departementschefen .................................................. 37
4.1 Allmänna synpunkter .......................................... ... 37
4.2 Outbyggt vattenfall .............................................. ... 41
4.3 Vattenkraftverk och
regleringsdammar.................. ... 43
4.4 Ersättningskraft..................................................... .. 48
5 Hemställan.................................................................. .. 50
Bilaga Utkast till anvisningar för taxering av
vattenfallsfastig
heter ............................................................................ .. 51
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 740189
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Bet. 1977/78:SkU43 Med anledning av motion om ändrade grunder för taxering av jordbruksfastighet s. 1 i texten
- Rskr. 1974:231 i texten
- Bet. 1974:SkU35 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:116 angående ändrade regler för taxering av vattenfallsfastighet jämte motioner s. 1 · s. 8 · s. 12 i texten
- Prop. 1976/77:103 Med överlämnande av 1977 års kommittéberättelse. i texten
- Prop. 1979/80:40 om fastighetstaxering, m.m. s. 48 · s. 140 · s. 141 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 2 dokument.
- Wetterstein, Globalbegränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, 1980 s. 123 · s. 151 om s. 21 · s. 268 om s. 14 i texten · dokumentnivå
- JT 2022/23 s. 81 s. 92 i texten · dokumentnivå