Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond, m.m.
1974 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:177, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1974 Prop. 1974:177
Nr 177
Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om avsättning till särskild
investeringsfond, m. m. given den 25 oktober 1974.
Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
nksdagen föredragande departementscheferi hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås åtgärder med anledning av vinstutvecklingen inom industriri
och skogsbruket. Således föreslås att aktiebolag och ekouomiska föreningar -
utöver tidigare beslutad avsättning med 20 % till arbetsmiljöfond - skall
avsätta 15 % av sin vinst för år 1974 till särskild investeringsfond. Vidare
föreslås att skogsägare skall avsätta viss procent av sina skogsintäkter under
tiden den 1 november 1974-den 31 december 1975 till investeringskonto för skog.
Slutligen föreslås, att den tillfälliga nedsättningen av energiskatt för industnell
bränsle- och kraftförbrukning slopas. Eventuella åtgärder för år 1975 kommer
att föreslås när vinst- och konjunkturutvecklingen under år 1975 bättre kan
bedömas.
1
Riksdgaen 1974. 1 saml. Nr 177
Prop.
1974:177 2
1
Förslag till
Lag
om avsättning till särskild investeringsfond
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank som huvudsakligen driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall göra avsättuing till särskild inves-
teringsfond enligt bestämmelserna i denna lag.
Företag,
som avses i första stycket, får vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller
jordbruksfastighet enligt kommurialskattdagen (1928:370) och förordriingen
(1947:576) om statlig inkomstskatt göra avdrag för belopp, som avsattes till
särskild investeringsfond. Avdraget göres vid inkomstberäkningen för den
förvärvskälla, till vilken företagets huvudsakliga verksamhet hänför sig.
Denna
lag gäller icke företag, som år 1976 första gången taxeras för inkomst av
rörelse eller jordbruksfastighet.
2 §
Avsättning till särskild investeringsfond skall göras med belopp, som
motsvarar femton procent av den företagets årsvinst som hänför sig till
beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1975 eller, om
företaget då icke skall taxeras för inkomst, år 1976. Årsvinsten beräknas
enligt andra stycket av anvisningarna till 3 § förordningen (1955:256) om
investeringsfonder för konjurikturutjämning. Sålunda beräknad årsvinst
skall ökas med belopp, som tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar
eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxenngen. Un
derstiger årsvinsten efter nyssnämnda justering 1 000 000 kronor, behöver
avsättning till särskild investeringsfond icke ske.
Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader, skall vid
tillämpning av första stycket årsvinsten jämkas med hänsyn härtill. Skall
företaget taxeras för två beskattningsår, sammanlägges årsvinsten för de båda
beskattningsåren varefter den jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens
sammanlagda längd.
3
§ Företaget skall med angivande
av firma och postadress inbetala medel, som enligt denna lag skall avsättas till
särskild investeringsfond, till riksbankskontor. Medlen insattes på ett
särskilt räntelöst konto (särskilt investeringskonto). Medlen anses inbetalda
den dag de kommit nksbanken tillhanda.
4
§ Inbetalning skall ske senast
den dag då företaget enligt 34 § taxeringsförordningen (1956:623) senast skall
avlämna allmän självdeklaration för beskattningsåret. Skall företaget ej
taxeras år 1975, är företaget ändå skyldigt att göra preliminär inbetalning till
riksbanken senast den 31 mars 1975 med
Prop.
1974:177 3
belopp,
som motsvarar femton procent av den årsvinst, beräknad enligt 2 §, som hänför
sig till det eller de beskattningsår varför taxenng skett år 1974. Finner
företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1976 års
taxering, att avsättning till särskild investeringsfond på grund av
bestämmelserna i denna lag skall ske med större belopp än vad som preliminärt
inbetalats, skall företaget inbetala vad som fattas senast den dag då
deklarationen skall avlämnas.
Företaget
skall senast den dag då det skall göra inbetalning enligt första stycket tili
länsstyrelsen i det län där företaget skall taxeras till statlig inkomstskatt
lämna skriftlig uppgift om den beräkning som ligger till grund för
inbetalningen. Uppgift lämnas på blankett enligt formulär som nks-skatteverket
fastställer. Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen (1956:623) om
självdeklaration äger motsvarande tillämpning på uppgift som här avses.
Länsstyrelsen
fastställer så snart det kan ske storleken av det belopp varmed inbetalning
skall göras. Meddelas icke beslut innefattande sådan fastställelse inom två år
efter utgången av det kalenderår då inbetalningen skolat ske, anses
skyldigheten att göra inbetalning fastställd i enlighet med uppgift, som
företaget lämnat enligt andra stycket.
Är
det belopp som företaget inbetalat för lågt beräknat med hänsyn till bestämmelserna
i 2 §, förelägger länsstyrelsen så snart det kan ske företaget att inom den tid
länsstyrelsen bestämmer inbetala det belopp som fattas jämte ränta enligt 5 §
första stycket. Är det belopp som företaget inbetalat för högt, och föreligger
ej anledning till antagande att ökad inbetalningsskyldighet skall uppkomma för
företaget till följd av ändring av företagets taxering, förordnar länsstyrelsen
om återbetalning av överskjutande belopp från det särskilda investenngskontot
jämte ränta enligt 5 § andra stycket.
5 §
På belopp, som skall inbetalas enligt 4 § fjärde stycket, skall företaget
etiägga ränta för år räknat med tolv procent från och med månaden efter
den då inbetalning skolat ske enligt 4 § första stycket till och med den
månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock ej i något
fall för längre tid än två år. Räntan tillfaller statsverket.
På
belopp, som återbetalas enligt 4 § fjärde stycket, utgår ränta för år räknat
med sju procent från och med månaden efter den då inbetalning skett till och
med den månad då förordnande om återbetalning meddelades. Ränta utgår dock ej
för tid före april månad 1975.
Har
beslut, som föranlett ränta enligt första stycket, ändrats på sådant sätt att
ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny beräkning av ränta
göras och för mycket påförd ränta återbetalas.
6 §
Riksbanken lämnar företaget bevis om inbetalning till särskilt inves
teringskonto. Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetalningen till
1* Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 177
Prop.
1974:177 4
länsstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om sådan uppgift äger bestämmelserna i 7 §
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
motsvarande tillämpning. Uppgiften skall innehålla upplysning om tidpunkten
för inbetalningen.
Hos
riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga särskilda
investeringskonton.
7 §
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknads
styrelsen får efter ansökan medge att medel, som inbetalats till särskilt in
vesteringskonto, under tid och under de villkor i övrigt som därvid be
stämmes lår tagas i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ för
ordningen (1955:256) om investenngsfonder för konjunkturutjämning samt
för anskaffning av råvaror liksom anskaffning eller tillverkning av hel- och
halvfabrikat. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från arbetstagar
sidans ledamöter i det sökande företagets företagsnämnd.
Beslut
att medel, som inbetalats till särskilt investenngskonto, får tagas i anspråk
tillställes företaget, länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av
företaget skall riksbanken utbetala belopp i enlighet med beslutet från
företagets särskilda investenngskonto. Vid utbetalning skall tidigare gjord
inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning.
Sedan
fem år förflutit från den dag då inbetalning till särskilt investeringskonto
skett äger företaget efter uppsägning hos riksbanken utlå vad som återstår på
kontot av denna inbetalning.
Om
utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen.
8 §
Har medel, som avsatts till särskild investeringsfond,enligt medgivande
tagits i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ förordningen (1955:256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning, utgör medlen icke skat
tepliktig inkomst för företaget. A andra sidan lär utgifter, till den del de
bestritts med sådana medel, vid taxeringen icke avdragas såsom dnftkost-
nad. Har medlen använts för att anskaffa tillgång för stadigvarande bruk,
får vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad
för tillgången anses endast den del av kostnaden som icke täckts av vad
som sålunda tagits i anspråk. Har medlen enligt medgivande tagits i anspråk
för anskaffning av råvaror eller för anskaffning eller tillverkning av hel-
eller halvfabrikat, utgör medlen skattepliktig inkomst för företaget, men
å andra sidan skall vid tillämpningen av 41 § kommunalskattelagen
(1928:370) och anvisningama till nämnda paragraf den del av nu avsedda
slag av tillgångar för vilka anskaffningskostnaderna täckts av de ianspräk
tagna medlen icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Utbetalas
bdopp, som avsatts till särskild investeringsfond, enligt 7 § tredje stycket,
skall beloppet omedelbart tagas upp som skattepliktig intäkt i den
förvärvskälla vari fondavsättningen gjorts.
Prop.
1974:177 5
9 §
Har aktiebolag i direkt ägo aktier motsvarande mer än nio tiondelar
av aktiekapitalet i ett eller flera aktiebolag, kan Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen medge att särskild in
vesteringsfond hos ett av bolagen vid tillämpningen av denna lag helt eller
delvis övertages av ett annat av bolagen. Därvid anses fondens medel avsatta
i det övertagande bolaget på tid då det överlåtande bolaget avsatte medlen.
Har
beslut om övertagande av särskild investenngsfond meddelats, skall den
myndighet som meddelat beslutet lämna underrättelse härom till länsstyrelsen
och riksbanken. Efter framställning av det överlåtande bolaget skall riksbanken
överföra medel som innestår på särskilt investeringskonto för bolaget till ett
motsvarande konto för det övertagande bolaget. Därvid skall tidigare av det
överlåtande bolaget gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord
inbetalning. Om överförandet skall riksbanken underrätta de bolag varom fråga
är samt länsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
10 §
Medel, som utbetalats från särskilt investeringskonto i enlighet med
medgivande, skall företaget återbetala till riksbanken i den mån medlen
icke använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.
Arbetsmarknadsstyrelsen
meddelar beslut om återbetalning och den tid inom vilken återbetalning skall
ske. Beslutet tillställes, förutom företaget, länsstyrelsen och riksbanken. För
det beskattningsår, varunder beslut om återbetalning meddelas, skall till beskattning
upptas ett belopp motsvarande en tiondel av vad som enligt beslutet skall
återbetalas. Föreligger synneriiga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från
denna beskattningsåtgärd.
11
§ Betalar företag icke belopp
inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag, skall länsstyrelsen besluta
om indrivning enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatt enligt
uppbördsförordningen (1953:272). Restavgift enligt 58 § 1 mom. förordningen
utgår på beloppet, varvid 58 § 2 mom. samma förordning äger motsvarande
tillämpning.
12
§ Mot beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag som icke rör anstånd med inbetalning föres talan hos
kammarrätten genom besvär. Besvärshandlingen skall vara inkommen inom två
månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Mot kammarrättens
beslut lår talan icke föras. Har talan förts mot länsstyrelsens beslut, får
länsstyrelsen, efter hörande av skattechefen, medge anstånd med inbetalningen
helt eller delvis. Mot länsstyrelsens beslut i fråga om anstånd lår talan icke
föras.
Talan
mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Kungl. Maj:t
genom besvär. Är beslut om återbetalning enligt 10 § andra stycket föremål för Kungl.
Maj:ts prövning, skall arbetsmarknadsstyrelsen medge anstånd med
återbetalningen.
13 §
Föreligger synneriiga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att göra avsättning till särskild investeringsfond eller
Prop.
1974:177 6
att
göra preliminär inbetalning. Kungl. Maj:t lår även medge att inbetalning som
avses i denna lag lår göras vid senare tidpunkt, 1 samband med medgivande i
sistnämnda hänseende skall ränta enligt 5 § första stycket utgå för lid som Kungl,
Maj:t bestämmer,
14
§ Har företag i samband med
skyldighet att göra avsättning till särskild investeringsfond eller inbetalning
till särskilt investeringskonto vidtagit åtgärd, som kan antagas ha tillkommit
i syfte att undgå eller lå lindring i denna skyldighet, fastställer
länsstyrelsen det belopp varmed inbetalning skall ske som om åtgärden ej
vidtagits,
15
§ Har skriftlig uppgift icke
lämnats enligt 4 § andra stycket, skall företaget anmanas att avge sådan
uppgift, 1 anmaning lår vite föreläggas. I fråga om fullgörande av skyldighet
att avge uppgift äger 47 § taxeringsförordningen (1956:623) motsvarande
tillämpning. Lämnas ej uppgift eller kan det belopp varmed inbetalning skall
göras icke tillföriitligen beräknas med ledning av uppgiften, uppskattar
länsstyrelsen inbetalningen till skäligt belopp,
16
§ Den som till ledning för
myndighets beslut i fråga om inbetalning enligt denna lag avger handling med
oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan inbetalning sker med för
lågt belopp dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den
som med avsikt att inbetalning skall ske med för lågt belopp underlåter att
avge handling och därigenom föranleder alt för låg inbetalning sker.
I ringa fall dömes ej till
ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder ej för den
som frivilligt vidtager åtgärd, som leder till att inbetalningen kan ske med
rätt belopp.
17 §
Företag, som gjort avsättning till särskild investeringsfond eller över
tagit sådan fond, är pliktigt att lämna sådana uppgifter som anges i 25 §
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Beträffande sådana
uppgifter äger 26 och 27 §§ nämnda förordning motsvarande tillämpning,
18 §
Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelse skall föras register över
särskilda investeringsfonder.
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Är
årsvinst, varav avsättning till särskild investeringsfond skall ske enligt denna
lag, hänföriig till räkenskapsår som avslutats före den 1 november 1974, lår
avsättningen i stället ske i räkenskaperna för det närmast påföljande räkenskapsåret.
Inbetalning skall dock även i sådant fall ske enligt 4 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:177
2
Förslag till
Lag
otn nedsättning av allmän energiskatt
Härigenom
förordnas som följer.
Skatt
enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på annat bränsle än
bensin eller motorsprit, som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats
som enligt bilagan till förordningen gäller för ifrågavarande bränsle.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1975 och gäller i fråga om allmän energiskatt,
för vilken skattskyldighet inträder efter utgången av år 1974.
3
Förslag till
Lag
om insättning på investeringskonto för skog
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Den som i självdeklaration till ledning för taxering av inkomst har att
uppgiva intäkt av skogsbruk skall för beskattningsår, för vilket taxering
i första instans sker något av åren 1975,1976, 1977, eller 1978, insätta viss
del av intäkt som hänför sig till perioden den 1 november 1974-den 31
december 1975 på särskilt räntelöst konto i riksbanken (investeringskonto
för skog) enligt bestämmelserna i denna lag.
Skattskyldig
får erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för det
belopp, som enligt denna lag skall insättas på investeringskonto.
Denna
lag gäller icke företag som är skyldigt att göra avsättning till särskild investeringsfond
enligt lagen (1974:000) om avsättning lill särskild investeringsfond eller den
som enligt 7§ förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt är frikallad
från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet.
2 §
Insättning på investeringskonto skall göras med belopp, som motsvarar
summan av
1.
tjugo procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog,
som avyttrats genom överlåtelse av avverkningsrätt,
Prop.
1974:177 8
2.
tio procent av den för
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt
3.
tio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen
rörelse.
Insättning
skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten av den
förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.
3 §
Insätting avseende viss förvärvskälla behöver ej ske, om beloppet un
derstiger 10 000 kronor.
Belopp,
som skall insättas på investeringskonto, avrundas nedål till jämna hundratal
kronor.
4 §
Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas på inves-
teringskonlo, skall skattskyldig vid självdeklaration foga utredning enligt
av riksskatteverket fastställt formulär. Vidare skall den skattskyldige vid
självdeklarationen foga bevis från riksbanken om inbetalning till invesle-
ringskonto.
Har
den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk från mer än
en förvärvskälla skall utredning, som i första stycket avses, förebringas
särskilt för varje förvärvskälla.
5§
Medel, som skattskyldig enligt denna lag är skyldig att insätta på in-vesleringskonto,
skall vara inbetalade till riksbanken senast den dag han enligt 34 §
taxeringsförordningen (1956:623) skall avlämna allmän självdeklaration för
beskattningsåret.
6 §
Riksbanken lämnar den skaltskyldige bevis om inbetalning till inves-,
teringskonto för skog. Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetal
ningen till länsstyrelsen.
Hos
riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga investeringskonton
för skog.
7 §
Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar Hr efter an
sökan medge att medel, som inbetalats lill investeringskonlo för skog, under
tid och under de villkor i övrigt som därvid bestämmes får tagas i anspråk
för investeringar i jordbruk eller skogsbruk ävensom för kostnader för arbeten
som är avsedda alt främja jordbruket eller skogsbruket.
Beslut
att medel, som inbetalats lill investeringskonlo för skog, får tagas i anspråk tillslälles
den skaltskyldige, länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av den
skattskyldige skall riksbanken utbetala belopp i enlighet med beslutet från den
skattskyldiges investeringskonto för skog. Vid utbetalning skall tidigare
gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning.
Sedan
fem år förflutit från den dag då inbetalning till investeringskonto
Prop.
1974:177 9
för
skog skett äger den skattskyldige efter uppsägning hos riksbanken utlå vad som
återstår på kontot av denna inbetalning.
Om
utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken länsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
intäkt av ringskontot
sker
§
Bdopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som itäkt av
jordbruksfastighet för det beskattningsår, då uttag från investe-
9§
Medel, som utbetalats från investeringskonto för skog i enlighet med medgivande,
skall den skattskyldige återbetala till riksbanken i den mån medlen icke
använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.
Kungl.
Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar meddelar beslut om
återbetalning och den tid inom vilken återbetalning skall ske. Beslutet tillställes
den skattskyldige och riksbanken. För det beskattningsår, varunder beslut om
återbetalning meddelas, skall till beskattning upptagas ett belopp motsvarande
en tiondel av vad som enligt beslutet skall återbetalas. Föreligger synneriiga
skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från denna beskattningsåtgärd.
.
10 § Har någon på investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än det
för vilket uppskov med inkomsttaxering erhållits, skall länsstyrelsen förordna
om inbetalning av resterande belopp jämte ränta enligt 11 § första stycket elleråterbetalning
av överskjutande belopp. Inbetalning av resterande belopp jämte ränta skall ske
inom den tid länsstyrelsen bestämmer.
Förordnande,
som avses i första stycket, skall meddelas snarast möjligt och utan avvaktan på
att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har den skattskyldige anfört besvär
över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla uppskov med taxeringen med högre
belopp än som medgivits, skall dock förordnande om återbetalning icke meddelas
förrän ärendet slutligen prövats.
11 §
På belopp, som skall inbetalas enligt 10 § första stycket, skall den skatt
skyldige till statsverket eriägga ränta för år räknat med tolv procent från
och med månaden efter den då insättning skolat ske enligt 5 § till och
med den månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock
ej i något fall för längre tid än två år. Om det finns särskilda skäl, kan
länsstyrelsen helt eller delvis befria honom från nämnda ränta.
Betalas
icke belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag, skall länsstyrelsen
besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatt
enligt uppbördsförordningen (1953:272). Restavgift enligt 58 § 1 mom.
förordningen utgår på beloppet, varvid 58 § 2 mom. samma förordning äger
motsvarande tillämpning.
12 §
Föreligger synneriiga skäl, lår Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog.
Prop.
1974:177 10
Kungl.
Maj:t (år även medge att inbetalning som avses i denna lag får göras vid senare
tidpunkt.
13 §
Har utredning icke lämnats enligt 4 §, skall den skattskyldige anmanas
att avge sådan utredning. I anmaning får vite föreläggas. I fråga om full
görande av skyldighet att avge utredning äger 47 § taxeringsförordningen
(1956:623) motsvarande tillämpning.
Taxeringsnämnd
skall fastställa det belopp, för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med
taxering. Lämnas ej utredning, som avses i 4 §, skall taxeringsnämnden med
ledning av den skattskyldiges självdeklaration eller eljest tillgängliga
uppgifter fastställa det belopp för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov
med taxering.
14 §
Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning enligt
denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att sådan insättning sker med för lågt belopp dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall
ske med för lågt belopp underlåter att avge handling och därigenom för
anleder att för låg insättning sker.
1 ringa fall dömes ej till
ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder ej för den
som frivilligt vidtager åtgärd, som leder till att insättningen kan ske med
rätt belopp.
15 §
Del åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun där den
skaltskyldige skall laxeras lill statlig inkomstskatt att upprätta särskild för
teckning enligt fastställt formulär på sådana, som är skyldiga att insätta
medel på investeringskonlo. I förteckningen skall för varje skaltskyldig an
märkas dels bdopp för vilket uppskov med taxering medgivits dels ock
storleken av på investeringskonto inbetalade belopp. Den upprättade för
teckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen samtidigt som
deklarationer och andra handlingar enligt 71 § taxeringsförordningen
(1956:623) dit överiämnas.
Ändras
efler besvär eller eljest del belopp, för vilket uppskov med taxering medgivits,
skall skattechefen ulan dröjsmål underrätta länsstyrelsen därom.
16 §
Hos länsstyrelse föres register över investeringskonton för skog.
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Skyldighet
att göra avsättning enligt denna lag föreligger icke beträffande köpeskilling
för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, eller för
avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen träffats före den
1 januari 1974.
Prop.
1974:177 11
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet den 25 oktober 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om avsättning till särskild
investeringsfond, m. m. och anför.
År
1974 kommer att bli ett myckel gynnsamt år för del svenska näringslivet.
Aktivitetsnivån, som successivt steg under år 1973, har fortsall alt öka
innevarande år. Industriproduktionen låg under årets första åtta månader
närmare 8 % över fjolårsnivån. Större delen av företagen ligger vid eller nära
gränsen för sin produktionskapacitet. Orderböckerna är välfyllda. Otillräcklig maskinkapacitel
eller personalbrist utgör för ett stort antal företag del enda hindret för fortsalt
ökad produktion.
Även
prisutvecklingen försvenska exportvarorhar varit gynnsam. Således har de
svenska exportpriserna under den senaste tolvmånadersperioden ökat med i
genomsnitt ca 30 96. Särskilt markanta har prisstegringarna varit för massa
(-1-62 96), papper och papp (-1-67 96), järn och stål (+44 96). Men även
företag inom andra branscher har kunnat dra fördel av en mycket snabb
prisuppgång. Samtidigt har kostnadsutvecklingen i Sverige varit förmånligare
än i flertalet av våra konkurrentländer.
Denna
utveckling har lett till mycket snabba ökningar av företagens vinster.
Vinstökningarna har omfattat praktiskt taget hela näringslivet, men de har
varit särskilt markanta inom skogsindustrin och järn- och stålbranschen.
Regeringen
föreslog redan i våras att särskilda åtgärder skulle sättas in för att en del
av dessa vinster skulle användas till åtgärder som särskilt kom de anställda till
dd. Således föreslogs (prop. 1974:125, SkU 1974:40, rskr 1974:280, SFS
1974:325) att 20 % av företagens vinster före bokslutsdispositioner och skatt
skulle avsättas till särskilda arbetsmiljöfonder. Man kan nu beräkna att ca 2
miljarder kr. kommer att avsättas till dessa fonder mot ursprungligen beräknade
knappt 1 miljard kr. De betydande avsättningar som således görs kommer att
möjliggöra en kraftig intensifiering av åtgärderna för att förbättra
arbetsmiljön inom industrin. Jag vill också erinra om det betydelsefulla
förhållandet att de anställda i detta sammanhang för första gången fått en medbeslutanderätt
när det gäller företagens vinster och investeringar.
Vi
kan nu emellertid konstatera att vinstutvecklingen har blivit ännu gynnsammare
än som kunde förutses i våras. Före bokslutsdispositioner
Prop.
1974:177 12
och
skatt kan företagsvinsterna för år 1974 - beräknade med utgångspunkt i 1972 års
faktiska vinster och den därefter följande vinstutvecklingen -nu uppskattas
komma att uppgå till ca 10 miljarder kr. för näringslivet totalt. Variationerna
i fråga om vinsternas storlek är emellertid påtagliga mellan olika branscher
och företag. Ett sådant förhållande innebär stora komplikationer i strävandena
att genomföra en samlad och solidariskt betonad lönerörelse. Om utgångsläget
inte korrigeras av statsmakterna försvåras genomförandet av den nu förestående
avtalsrörelsen.
Regeringen
har genom förslaget att sänka den direkta statsskatten år 1975 och sin
deklarerade avsikt att föreslå sänkning av statsskatten även för år 1976 sökt
skapa förutsättningar för en lugn och balanserad avtalsrörelse för perioden
1975-1976. I den ekonomiska situation vårt land befinner sig är det som ovan
anförts särskilt angeläget med en väl sammanhållen och samordnad avtalsrörelse.
En sådan avtalsrörelse är ett nödvändigt och ofrånkomligt element i en inflationsbekämpande
politik.
Om
företagen kan disponera sina kraftigt ökade vinster till utdelningshöjningar
och andra förmåner till aktieägarna kan de förestående löneförhandlingarna
utsättas för påtagliga svårigheter. Den uppkomna situationen talar således för
att ytteriigare åtgärder vidtas mot företagens vinster för år 1974 som ett led
i en inflationsbekämpande politik. Under Korea-inflationen användes
exportavgifter som ett instrument att sterilisera den kraftiga vinstökningen.
Med hänsyn till våra internationella åtaganden är detta inte längre en
framkomlig väg. Andra vägar måste således väljas.
Vid
valet av instrument måste vidare beaktas angelägenheten av att fä till stånd en
betydande och kontinuerlig expansion av industriinvesteringarna. Som bekant
har vårt tidigare gynnsamma bytesförhållande med utlandet drastiskt försämrats
genom de kraftigt stegrade oljepriserna. Våra terms-of-lrade har under år 1974
försämrats med ca 10 96. Ett före oljekrisen förutsett överskott i
bytesbalansen på ca 4 miljarder kr. har nu förbytts i ett underskott av
uppskattningsvis samma storiek. En av de viktigaste målsättningarna för vår
ekonomiska politik måste vara att återställa balansen i våra utrikesbetalningar.
Ett avgörande element i en sådan utveckling är att vi kan öka vår varuexport.
Detta kräver i sin tur en betydande utbyggnad av vår i dag hårt ansträngda
industriella produktionskapacitet. Härigenom skapar vi samtidigt förutsättningar
för en fortsatt ökad sysselsättning inom industrisektorn i linje med
regeringens sysselsättningspolitik.
Mot
denna bakgrund finner jag att det lämpliga instrumentet i den nu uppkomna
situationen är en sterilisering av en del av företagens vinster till särskilda
investeringskonton i riksbanken.
Den
gynnsamma vinstutvecklingen har varit särskilt markerad inom skogsbranschen och
inom järn- och stålindustrin. Även inom andra branscher har vinstutvecklingen
varit så god att tvångsvisa avsättningar till investeringsfonder är
motiverade. Steriliseringen av vinster bör således gälla generellt lÖr alla
aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Prop.
1974:177 13
Avsättningen
bör ske med 15 96 av företagens vinster före bokslutsdispositioner och skatt.
Hela det avsatta beloppet skall insättas på räntelöst konto i riksbanken. De
medel som kvarstår på konto i riksbanken fem år efter det de satts in
återbetalas till företagen och tas upp tili beskattning.
Medel
avsatta på investeringskonto bör få disponeras efter beslut av regeringen
eller, efter bemyndigande av regeringen, av arbetsmarknadsstyrelsen. Medlen
bör i första hand användas för investeringar i byggnader och maskiner. Jag vill
särskilt understryka att investeringar, som innebär besparingar i
energiförbrukningen bör ges prioritet. Emellertid kan situationer uppstå där
det kan vara motiverat att också låta medlen användas för lagerproduktion.
Härigenom kan en angelägen sysselsättningseffekt erhållas samtidigt som
produktionen hålls uppe. Även sådant utnyttjande bör kunna medges.
Fonddisposition bör få ske för att helt eller delvis finansiera godkänd
investering eller lagerproduktion.
Jag
finner det vidare angeläget att löntagarna bereds ett inflytande när det gäller
utnyttjandet av investeringskonton. Självfallet bör förslag till investeringar
eller lagerproduktion kunna tas upp av arbetstagama genom deras
styrelserepresentanter eller i företagsnämnden. Infiytandet bör i övrigt utövas
på det sättet att framställning att utnyttja investeringskontot skall åtföljas
av yttrande från löntagarrepresentanterna i företagsnämnden.
Till
den närmare utformningen av regelsystemet återkommer jag i det följande.
Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om de lättnader i energibeskattningen
som sedan den 1 december 1971 medgetts enligt förordningen (1971:928, ändrad
senast 1973:931) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten.
Förordningen gäller till utgången av år 1974. Med stöd av i förordningen lämnat
bemyndigande har skattenedsättningar medgetts för industriell bränsle- och
kraftförbrukning till ett värde som kan uppskattas till inemot 100 milj. kr.
per år. Bland de industrigrenar som härigenom erhållit en väsentligt sänkt
energiskattekostnad återfinns pappers-och massaindustrin, järn- och
stålindustrin samt cement- och lättbetongindustrin. Mot bakgrund av den
tidigare redovisade vinstsituationen finns det ingen anledning att föriänga den
tillfälliga energiskattenedsättningen att gälla även efter utgången av år 1974.
Förutom den vinstindragande effekt som härigenom uppnås ansluter sig den
höjning av energibeskattningen för industrin som blir följden väl till de
energipolitiska motiven för att dämpa energikonsumtionen. Energibesparande
åtgärder inom industrin blir mera lönsamma.
Med
stöd av den nämnda förordningen har nedsättning av energiskatt medgivits även
för bränslen för uppvärmning av växthus inom trädgårdsnäringen. Skäl
föreligger för att nedsättning skall medges härför även efter 1974 års utgång.
Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Jag
har i det föregående berört aktiebolagens mycket goda vinstsituation. Det finns
emellertid anledning att ta upp till diskussion också de goda vinster
Prop.
1974:177 14
som
gjorts av skogsägarna. I den mån skogsägarna driver sin rörelse i aktiebolagsform
eller ekonomisk förening omfattas de a v de tidigare föreslagna åtgärderna. För
andra skogsägare däremot blir de kraftiga vinstökningarna fritt disponibla. I
fråga om dessa bör särskilda åtgärder vidtas.
Åtgärdernas
omfattning bör bedömas mot bakgrund av prisstegringarna på skogsråvara. Således
har priset för massaved stigit med ca 35 96 mellan avverkningssäsongerna
1972/73 och 1973/74 och med drygt 40 96 till avverkningssäsongen 1974/75.
Med
hänsyn till angelägenheten att undvika retroaktivjtet i åtgärderna bör dessa
avse skogsintäkter som hänför sig till tiden efter den i november 1974 och avse
tiden till och med den 31 december 1975. Skogsägare, som inte omfattas av den
föreslagna skyldigheten att göra avsättning till särskild investeringsfond, bör
således för likvid som hänför sig till nämnda tid insätta del härav på räntelöst
konto i riksbanken. Detta innebär att förutom enskilda skogsägare även vissa
aktiebolag och ekonomiska föreningar kan bli skyldiga att göra sådan
insättning. Medlen skall återföras till beskattning när de disponeras, dock
senast efter fem år. Insatta medel får disponeras efter beslut av regeringen
eller myndighet som regeringen förordnar för investeringar i maskiner och
byggnader inom jord- och skogsbruk samt för skogsvårdsåtgärder. Härigenom
skapas förutsättningar att åstadkomma en intensifiering och bättre
tidsfördelning av angelägna investeringar inom jord- och skogsbruket.
Eventuella
åtgärder i övrigt för år 1975 kommer att föreslås när vinst-och
konjunkturutvecklingen under år 1975 bättre kan bedömas.
Efter
denna redovisning av huvuddragen i mina förslag övergår jag till en mera
detaljerad redogörelse av de föreslagna åtgärderna.
A
vsättning till särskild investeringsfond
Det
är lämpligt att anpassa regelsystemet för den skyldighet att göra avsättning till
särskild investeringsfond som jag i det föregående föreslagit efter de redan
gällande föreskriftema om avsättning till arbetsmiljöfond. Såväl kretsen av
avsättningsskyldiga företag som proceduren kan således bestämmas på i princip
samma sätt för de båda fondtyperna. Som framgår av de skäl jag anfört i det
föregående bör inbetalning till särskilt investeringskonlo ske på samma sätt
som föreskrivits i fråga om inbetalning till arbetsmiljökonto, dvs. i samband
med deklarationsavlämnandet år 1975. Detta förutsätter i princip att
avsättningen sker för år 1974. Viss övergångsproblematik tillkommer
emellertid, och den skall jag strax beröra. Först vill jag emellertid säga att
skyldigheten att göra avsättning till särskild investeringsfond inte bör
maximeras. Ä andra sidan är det lämpligt med en högre minimiårsvinst för att
avsättningsskyldighet skall uppstå. Minimigränsen bör sättas vid 1 milj. kr.
Några generella undantag för vissa typer av företag, t. ex. försäkringsbolag,
kraftföretag eller andra branscher, bör
Prop.
1974:177 15
inte
ges i författningen, men däremot bör, som jag strax skall återkomma till, dispensmöjligheter
föreligga i likhet med vad som gäller i fråga om arbetsmiljöfonderna.
Den
övergångsproblematik som jag nyss antydde förorsakas av företag som visseriigen
inte skall taxeras förrän år 1975 men vars räkenskapsår redan gått till ända
innan den här föreslagna avsättningsskyldigheten blivit allmänt känd. Sådana
företag kan antas under vissa omständigheter inte kunna göra avsättningen i
bokslutet för det räkenskapsår vartill den i sammanhanget relevanta årsvinsten
hänför sig. Detta förhållande bör emellertid inte leda till befrielse från vare
sig avsättningsskyldighet i princip eller skyldighet att göra inbetalning av
det belopp som skall avsättas. Den sistnämnda skyldigheten behöver ju inte
fullgöras förrän tidigast när deklarationen skall lämnas.
Avsättningsskyldigheten däremot - vartill avdragsrätten knyter sig - bör i nu
avsedda fall få fullgöras under det närmast påföljande räkenskapsåret.
En
skillnad i förhållande lill arbetsmiljöfonderna föreligger i fråga om medlens
användning. Som jag tidigare nämnt bör medel som inbetalats till särskilt investeringskonlo
få användas i första hand för investeringar i byggnader och maskiner, dvs. för de
ändamål som också bestämmer användningen av medel som avsatts lill
investeringsfond för konjunkturutjämning. Emellertid bör ett ytteriigare
användningsområde finnas, nämligen lagerproduktion. Därmed avses att möjliggöra
för företagen alt arbeta på lager. Som villkor för utnyttjande för sistnämnda
ändamål bör emellertid föreskrivas att sysselsättningen i princip inte minskas
vid företaget under utnylljandetiden.
Yttrande
från de anställda skall redovisas av det företag som ansöker om att få använda
medel som insatts på särskilt investeringskonto. Den slutliga prövningen av
ansökningen ankommer på regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, av
arbetsmarknadsstyrelsen. Vid prövningen skall samtliga omständigheter beaktas.
Som
jag framhållit i det föregående bör Kungl. Maj:t - i likhet med vad som gäller
för arbetsmiljöfonderna - kunna medge dispens helt eller delvis från såväl
avsättnings- som inbetalningsskyldigheten. Jag vill erinra om att
dispensmöjligheten även omfattar tidpunkten för inbetalning. I stort sett bör
ett likartat betraktelsesätt anläggas som i fråga om arbetsmiljöfonder (se
uttalanden av skatteutskottet i betänkandet SkU 1974:40 s. 11). Men hänsyn
måste också tas till olikheterna i vad avser ändamålet med de båda fondtyperna.
Eftersom såväl förutsättningarna för ianspråktagande som användningsområdet
skiljer sig, kan dispenspraxis komma att utvecklas på ett något avvikande sätt.
Således kan vinstsituationen inom vissa branscher motivera en mer generell form
av dispens. Ett särskilt hänsynstagande såvitt avser inbetalningsskyldigheten
bör dessutom kunna tas i de s. k. övergångsfallen -dvs. de fall där företag
redan gjort bokslut vid förslagets framläggande och där företagen inte kan göra
avsättningen för det räkenskapsår vartill
Prop.
1974:177 16
den
avsättningsgrundande årsvinsten hänför sig. Detta resonemang hänför sig i
synnerhet till sådana företag som vid deklarationsavlämnandet ännu inte kan
beräknas av kommande årsresultat ha intjänat det belopp som skall inbetalas.
Energibeskattningen
Enligt
vad jag tidigare anfört bör den tillfälliga nedsättningen av energiskatten på
industriell förbrukning av bränsle och elkraft slopas. Jag lägger därför inte
fram något förslag om föriängning av förordningen (1971:928) om tillfällig
nedsättning av den allmänna energiskatten, som gäller till 1974 års utgång. Vid
sådant förhållande kommer energiskatt efter årsskiftet 1974/75 att utgå i
enlighet med vad som gällde före den 1 december 1971. Detta innebär att före
denna dag gällande medgivanden om nedsättning av energiskatten åter
aktualiseras. Sådana medgivanden har lämnats av Kungl. Maj:t och av
beskattningsmyndigheten, bl. a. i form av rätt till avdrag i deklarationer för
energiskatt enligt bestämmelser härom i förordningen (1957:262) om allmän
energiskatt. Vägledande för dessa äldre medgivanden har varit att
energiskattebelastningen för industriell tillverkning inte skulle överstiga 1 %
av salutillverkningsvärdet. Liksom hittills får det ankomma på
beskattningsmyndigheten, dvs. riksskatteverket, att pröva frågan om energiskattenedsättning
för industriell tillverkning och fastställa den nedsättning, som enligt
grunderna för de tidigare lämnade medgivandena kan medges enligt nu rådande förhållanden
i fråga om energiskattekostnad och salutillverkningsvärde. Jag vill emellertid
tillägga, att denna ordning är att betrakta som ett provisorium. Den nya
regeringsformen, som träder i kraft den 1 januari 1975, aktualiserar en
omarbetning av energiskatteförordningen på flera punkter, bl. a. i fråga om
bestämmelserna om skattenedsättning. Dessa lagstiftningsfrågor kommer att tas
upp i annat sammanhang.
Med
stöd av förordningen om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten
har skattenedsättning medgivits även för bränsle för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling. Beslutet härom innebar att en av Kungl. Maj:t redan
från år 1959 medgiven sänkning med 50 96 fr. o. .m. den 1 december 1971 höjdes till
85 96. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund har i skrivelse den 17 oktober
1974 hemställt att den tillfälliga energiskattenedsättningen föriängs att gälla
även efter 1974 års utgång och att därvid full skattefrihet medges för olja för
växthusuppvärmning. Som skäl härför har åberopats att svenska trädgårdsodlare
möter konkurrens på den svenska marknaden från utländska odlare, som i
hemlandet erhåller ekonomiskt stöd i olika former, bl. a. på grund av de höjda
oljepriserna.
Jag
anser att förbundet anfört skäl som motiverar att nu medgiven skattenedsättning
bör i oförändrad omfattning gälla även efter utgången av år 1974. Bestämmelser
härom bör tas in i en särskild lag om nedsättning av allmän energiskatt.
Prop.
1974:177 17
Insättning
på investeringskonto for skog
1
det föregående har jag framhållit att det finns skäl att sterilisera även en
del av skogsägarnas ökade vinster. Sådana åtgärder skulle utgöra ett naturiigt
komplement till de förslag om avsättning till arbetsmiljöfond och särskild
investeringsfond som avses skola gälla för aktiebolags och ekonomiska
föreningars vinster för år 1974. För att undvika retroaktivitet bör dock
åtgärderna avse endast sådana skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1
november 1974-den 31 december 1975. Mitt förslag innebäratt skogsägare skall
insätta viss del av de skogsintäkter som hänför sig till nämnda tid på räntelöst
konto i riksbanken. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett liknande
system gällde för skogsintäkter under åren 1952 och 1953 Gfr prop. 1951:225, BeU
1951:66, rskr 1951:384, SFS 1951:783, 784). Den nu förordade lagstiftningen kan
därmed anpassas till de regler som tidigare gällde om investeringskonto för
skog liksom till nu gällande bestämmelser om skogskonto.
Insättningsskyldighet
föreslås skola föreligga för skogsbruksintäkter som utgörs av köpeskilling och
uttag och som enligt kommunalskattelagens bestämmelser är att hänföra till
beskattningsår för vilket taxering i första instans sker något av åren 1975,
1976, 1977 dier 1978. Då beskattningsår för vilket taxering verkställes år
1975, 1976 eller 1977 kan omfatta tid före den 1 november 1974 har föreskrivits
att bestämmelserna inte skall tillämpas såvitt avser intäkt hänföriig till
nämnda tid. Å andra sidan kan det inträffa att skattskyldig har att vid de
taxeringar som sker åren 1976-1978 deklarera för räkenskapsår som omfattar tid
efter den 31 december 1975. Som jag tidigare framhållit bör
insättningsskyldigheten inte omfatta skogsintäkter som hänför sig till tid
efter utgången av år 1975. Det är emellertid nödvändigt att medta även 1977 och
1978 års taxeringar för att förhindra att skogsägare genom omläggning av
räkenskapsår undandrar sig insättningsskyldighet.
Skyldighet
att insätta medel på investeringskonto bör åligga den som i självdeklaration
har att uppta skogsintäkten. Arrendator,som åtnjutit intäkt av skogsbruk, bör
alltså i detta hänseende ha samma skyldighet som fastighetsägare.
Insättningsskyldigheten bör av tidigare angivna skäl inte gälla för företag,
som är skyldiga att göra avsättning till särskild investeringsfond. Vidare bör
sådan skyldighet heller inte föreligga för staten, kommunerna m. fi.
skattskyldiga som är frikallade från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet
enligt 7§ förordningen (1947:687) om statlig inkomstskatt.
När
det gäller insättningsskyldighetens storiek har jag tidigare framhållit att den
bör bedömas mot bakgrund av prisstegringarna på skogsråvaror. Sålunda har
priset på massaved mellan avverkningsåren 1972/1973 och 1974/1975 stigit med
nära 90 96. Mot bakgrund härav förordar jag att insättningarna bestämmes till
20 96 av köpeskillingen för rotsåld skog.
När
det gäller leveransvirke eller uttag till egen rörelse måste däremot
Prop.
1974:177 18
en
uppskattning av rotvärdet komma till stånd. Av praktiska skäl är det här
nödvändigt att arbeta efter en grov schablon. Jag föreslår att insättningarna
bestämmes till 10 96 av köpeskillingen resp. saluvärdet för leveransvirke och
uttag till egen rörelse.
Insättning
bör inte i något fall där insättningsskyldighet föreligger ske med högre belopp
än nettointäkten av den förvärvskälla, vari intäkten av skogsbruk ingår.
För
att undvika administrativa olägenheter bör en nedre gräns för insättningsskyldigheten
införas. Enligt min mening bör denna gräns lämpligen utgöra 10 000 kr.
Därigenom undantas köpeskillingar för rotsåld skog som understiger 50 000 kr.
Insättningsskyldigheten skall bedömas för varje förvärvskälla för sig. Som
särskild förvärvskälla i fråga om jordbruksfastighet anses enligt 18 §
kommunalskattelagen (1928:370) varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av
fastigheter som i ägarens eller brukarens hand är att anse som förvaltningsenhet.
Inbetalning
till investeringskonto för skog skall göras till riksbanken senast den dag den
skattskyldige har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret. Regeln
överensstämmer med vad som gäller för arbetsmiljöfonder och vad som föreslagits
skola gälla för särskilda investeringsfonder. Kretsen av insättningsskyldiga är
dock en annan än när det gäller sistnämnda fonder. 1 skogskontosystemet finns
dock motsvarande tidskrav vid insättning på skogskonto i bank. Jag förutsätter
att riksbanken liksom övriga banker genom råd och anvisningar underlättar för
de skattskyldiga att göra insättningar till investeringskonto i riksbanken.
Om
till riksbanken inbetalade medel kvarstår helt eller delvis fem år efter inbetalningen
återbetalas restbeloppet till den skattskyldige och tas upp till beskattning
såsom intäkt av jordbruksfastighet. Under denna femårsperiod kan regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar efter ansökan från insättaren medge
att medlen får användas för investeringar i jordbruk eller skogsbruk samt för
andra kostnader som främjar jordbruket eller skogsbruket. Som exempel på
sådana åtgärder kan nämnas skogsodling och skogsdikning, röjning, hägnad,
anläggande och underhåll av vägar.
Det
åligger den skattskyldige att till deklarationen bifoga utredning enligt av riksskatteverket
fastställt formulär rörande de belopp, som skall insättas på investeringskonto.
Taxeringsnämnden granskar utredningen samt fastställer med ledning härav det
belopp för vilket uppskov med taxering skall medges. Uppskov medges även om
medlen inte inbetalts till riksbanken. Detta arbete skall nämnden göra i
samband med att den fastställer vederbörandes inkomsttaxering. Skulle i något
fall nämnden medge uppskov med högre eller lägre belopp än som motsvarar av den
skattskyldige insatt belopp, skall länsstyrelsen underrättas. Det ankommer
sedan på länsstyrelsen att förordna om inbetalning av resterande belopp resp.
om återbetalning av överskjutande belopp. Uppskov med taxeringen för visst
belopp medför sålunda automatiskt insättningsskyldighet för motsvarande belopp.
Detta
Prop.
1974:177 19
medför
också att om det vid inkomsttaxeringen medgivna avdraget ändras efter besvär
motsvarande ändring skall göras i insättningsbeloppet.
Kungl.
Maj:t bör fl möjlighet att medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten
att göra insättning på investeringskonto. Det kan nämligen tänkas fall där det
föreligger avsevärda betalningssvårigheter för den skattskyldige att göra
insättningen. När avsevärda betalningssvårigheter kan anses föreligga får
avgöras från fall till fall. Det kan också tänkas fall där den skattskyldige
avsett att genom skogsavverkning på en nyligen inköpt fastighet skaffa pengar
till köpeskillingen.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om avsättning till särskild
investeringsfond,
2.
lag om nedsättning av allmän energiskatt,
3.
lag om insättning på
investeringskonto för skog.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Doktrin (1)
- Lennart Aspegren, Förbjudna "extraknäck", en översikt över statliga bisyssleregler i lag och avtal, FT 1980 nr 3–4 s. 139, på s. 148 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 13 dokument.
- Bet. 1975:SkU1 Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:16 om ändrade regler för inbetalning av medel till arbetsmiljökonto och särskilt investeringsko… s. 10 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
- Prop. 1975:16 Regeringens proposition om ändrade regler för inbetalning av medel till arbetsmiljökonto och särskilt investeringskonto s. 10 · s. 11 om s. 15 i texten
- Prop. 1975:30 Regeringens proposition om enerighushållningen m.m. s. 345 i texten
- Prop. 1975:92 Regeringens proposition om sänkning av den statliga inkomstskatten, m.m. s. 111 · s. 113 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1980 s. 139 Lennart Aspegren, Förbjudna "extraknäck", en översikt över statliga bisyssleregler i lag och avtal s. 148 i texten