Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform
1974 · 61 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 57 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:188, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 188 år 1974 Prop. 1974:188
Nr
188
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om den skattemässiga behandlingen med
anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.; given den
25 oktober 1974.
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås regler om hur en övergång från mindre aktiebolag till
annan företagsform skall behandlas från skattesynpunkt.
De
föreslagna reglerna innebär att,om ett aktiebolag med ett aktiekapital
understigande 50 000 kr. går i likvidation under tiden den I januari 1975-den 31
december 1978 eller tvångsupplöses enligt de civilrättsliga övergångsreglerna,
särskilda skattelättnader inträder både vid utskiftningsbeskattning-en och
inkomstbeskattningen. Ett belopp på 75 000 kr. utöver tillskjutet kapital i
bolaget föreslås sålunda vara fritt från utskiftningsskatt för i princip alla bolag,
som likvideras eller tvångsupplöses. Vidare innebär propositionens förslag att
aktiebolag, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, skall efter
upplösningen kunna fortsätta verksamheten i annan företagsform utan inkomstskattekonsekvenser,
om tillgångar och skulder överförs till bokförda värden och samma ägarsituation
föreligger i aktiebolaget och det nya företaget.
Lagstiftningen
avses träda i kraft den 1 januari 1975.
1 Riksdagen 1974. I saml. Nr 188
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:188
1
Förslag till
Lag
om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång
från
aktiebolag till annan företagsform, m. m.
Härigenom
förordnas som följer.
1 § Har aktiebolag, vars aktiekapital icke uppgått till
50 000 kronor, trätt i likvidation under tiden den 1 januari 1975-den 31
december 1978 eller upplösts enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag, skall denna lag
gälla vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt samt till utskiftningsskatt.
2 § Aktiebolag, som avses i 1 §, skall icke erlägga
kommunal eller statlig inkomstskatt på grund av alt verksamheten övertagits av
enskild näringsidkare, handelsbolag eller delägare i enkelt bolag
(övertagaren) under förutsättning att
1. aktiebolaget vid övertagandet drivit rörelse,
jordbruk eller skogsbruk,
2. övertagaren fortsatt verksamheten i den eller de
förvärvskällor som övertagits vid utgången av det beskattningsår under vilket
övertagandet skett,
3. som värde av samtliga vid övertagandet ingående
tillgångar och skulder av övertagaren tages upp motsvarande värde av utgående
tillgångar och skulder i den balansräkning som aktiebolaget upprättat med
anledning av övertagandet,
4. aktiebolaget
upprättat bokslut med anledning av övertagandet.
Som förutsättning för skattebefrielse enligt första stycket gäller vidare
att
samma person eller personer som den 1 januari 1975 äger eller på därmed jämföriigt
sätt innehar - och såvitt gäller fömansbolag direkt eller genom förmedling av
annan - aktierna i aktiebolaget vid utgången av det beskattningsår under
vilket övertagandet sker äger den från bolaget övertagna verksamheten eller
äger eller innehar andelarna i det handelsbolag som övertagit verksamheten. I
fråga om fömansbolag krävs ytterligare att delägare äger eller på angivet sätt
innehar ungefäriigen lika stor andel vid nämnda båda tilirällen. Skiljaktighet
i ägareförhållandena som betingas av arv, testamente eller bodelning utgör icke
hinder för skattebefrielse.
3 §
Har aktiebolaget gjort avsättning till investeringsfond enligt förordning
en (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller enligt
förordningen (1947:174) om investeringsfonder eller till arbetsmiljöfond en
ligt lagen( 1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond eller till särskild
inves
teringsfond enligt lagen (1974:000) om avsättning till särskild investerings
fond, skall fonden återföras till beskattning hos aktiebolaget för det beskatt
ningsår under vilket beslutet om likvidation fattats. Fond hos aktiebolag, som
Prop.
1974:188 3
upplöses
genom att avföras ur aktiebolagsregistret, skall återföras till beskattning
det år för vilket taxering i första instans sker år 1979.1 fråga om medel, som avsatts
enligt förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunktur-, utjämning,
gäller 19 § andra stycket denna förordning och i fråga om medel, som avsatts
enligt förordningen (1947:174) om investeringsfonder, gäller 10 § andra stycket
sistnämnda förordning. Ränta eller tillägg skall icke utgå vid återföring
enligt detta stycke.
Länsstyrelsen
skall, på framställning av aktiebolaget eller övertagaren, förordna om
återbetalning av vad som återstår på konto i riksbanken av medel, som
aktiebolaget inbetalat.
4 § Haraktiebolaget gjort avsättning enligt
förordningen (1959:168) om särskilda investeringsfonder för föriorade
inventarier och lagertillgångar, förordningen (1954:40) om särskild
investeringsfond för avyttrat fanyg m. m., förordningen (1967:96) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond m. m. eller
förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av fastighet, för sådan fond övertagas. Finns
garantiförbindelse skall den ändras till att avse övertagaren. Fondens medel
anses avsatta hos övertagaren under det år då avsättningen skett hos
aktiebolaget. Ränta skall icke utgå vid övertagande enligt denna paragraf
5 § Vid taxering till utskiftningsskatt enligt
förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar av
aktiebolag, som avses i 1 §, skall från utskiftat belopp utöver tillskjutet
belopp avräknas 75 000 kronor.
För
aktiebolag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk gäller bestämmelserna
i första stycket endast om villkoren för befrielse från inkomstskatt i 2 § är
uppfyllda.
6 §
Vid beräkning av inkomst av förvärvskälla, vari från aktiebolag över
tagen verksamhet avseende rörelse, jordbruk eller skogsbruk ingår, gäller
följande.
Utgående
lager för av övertagaren upptagas till samma värde som skulle ha godtagits för
aktiebolaget, om verksamheten icke övertagits.
Övertagaren
får åtnjuta de värdeminskningsavdrag eller avdrag för substansminskning som
skulle ha tillkommit aktiebolaget, om verksamheten icke övertagits. Om
aktiebolaget beräknat avdrag för värdeminskning enligt upprättad
avskrivningsplan, skall även efter övertagandet avdrag beräknas enligt planen,
såvida ej övertagaren åtnjuter eller berättigas att åtnjuta räkenskapsenlig
avskrivning eller restvärdeavskrivning.
I
den mån aktiebolaget fått fördela utgifter under flera beskattningsår och
avdrag vid övertagandet av verksamheten kvarstår outnyttjat, för övertagaren
tillgodoräkna sig resterande avdrag.
Har
aktiebolaget enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs-
Prop.
1974:188 4
telse
m. m. under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning redovisat pensionsskuld,
skall övertagaren upptaga disponibla pensionsmedel som intäkt under det
beskattningsår, då övertagandet av verksamheten sker. Intäkten får även
fördelas mellan detta beskattningsår och de fyra närmast följande
beskattningsåren på det sätt som övertagaren önskar.
Har
från aktiebolaget övertagits betalningsansvar för framtida utgifter, för vilka
avsättning gjorts i aktiebolagets räkenskaper, skall avsättningen återföras till
beskattning hos övertagaren. Därvid prövas frågan om förnyad avsättning enligt
de bestämmelser som skulle ha gällt för aktiebolaget, om delta i stället
fortsatt verksamheten.
Utöver
i fall som avses i tredje-sjätte styckena skall övertagaren träda i
aktiebolagets ställe på så sätt att denne skall redovisa skattepliktig intäkt och
avdragsgill kostnad som eljest varit hänföriig till aktiebolaget och får även
åberopa förhållande som avser verksamheten i aktiebolaget och som kan ha haft
betydelse för bolagets inkomsttaxering. På aktiebolaget belöpande skatter och
avgifter skall medföra rätt till avdrag för övertagaren i den omfattning som
skulle ha gällt för aktiebolaget. Därvid skall skatten eller avgiften hänföras till
förvärvskälla, som övertagits från aktiebolaget. På motsvarande salt skall restituerad,
avkortad eller avskriven skatt eller avgift som avser bolaget utgöra
skattepliktig intäkt för övertagaren.
7 § Skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsföriust skall ej anses uppkomma genom sådan likvidation eller
tvångsupplösning som sägs i 1 §. Avyttrar övertagaren egendom, som övertagits
på sätt nyss sagts, skall frågan om skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust bedömas som om övertagaren förvärvat egendomen
genom det fång varigenom aktiebolaget förvärvat egendomen.
8 § Övertagaren äger samma rätt till föriustavdrag
enligt förordningen (1960:63) om rätt till föriustutjämning vid taxering för
inkomst eller för avdrag för underskott enligt 46 § 1 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen (1928:370), som skulle ha tillkommit aktiebolaget, om
verksamheten icke övertagits. Avdraget för därvid icke överstiga inkomsten av
den förvärvskälla vari den från aktiebolaget övertagna verksamheten ingår.
9 § Övertagaren är jämte aktiebolaget betalningsskyldig
för sådana aktiebolagets skatter och avgifter som anges i I § lagen
(1971:1072) om förmåns-berättigade skattefordringar m. m.
10 §
Till deklaration, i vilken övertagen verksamhet första gången redo
visas, skall fogas bestyrkt avskrift av aktiebolagets sista balansräkning. Har
aktiebolagets bokföring avslutats mot balanskonto som avviker från ba
lansräkningen skall även bifogas bestyrkt avskrift av kontot. Även i övrigt
Prop. 1974:188 5
skall
i deklarationen lämnas uppgifter som har eller kan få betydelse för tillämpningen
av denna lag.
I
allmän självdeklaration för aktiebolag, vari verksamheten sista gången redovisas,
skall uppgifter lämnas om vilka personer som var aktieägare i bolaget den 1
januari 1974, den 1 januari 1975 samt vid utgången av det sista räkenskapsåret.
11
§ Har i samband med övertagande av aktiebolagets verksamhet vidtagits åtgärd
som kan antas ha skett i syfte att vinna obehörig förmån i beskattningsavseende
äga bestämmelserna i denna lag icke tillämpning.
Denna
lag träder i krafi den I januari 1975.
Prop. 1974:188
2
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom
förordnas att 4 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4§'
1
län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.
Lokalt taxeringsdistrikt
skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl därtill äro, må
dock två eller flera kommuner sammanföras till ett lokalt täxeringsdistrikt.
För varje lokalt
taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd, som har alt verkställa
taxering inom distriktet, i den mån detta icke ankommer på annan taxeringsnämnd
enligt vad nedan i denna paragraf sägs.
1
fögderi skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild
taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans
art eller eljest äro av mera invecklad beskaffenhet, om sådan skattskyldig ej
skall hänföras till taxeringsdistrikt som avses i femte stycket.
I län skall finnas ett
eller flera sär- I län skall finnas ett eller flera sär
skilda taxeringsdistrikt, där särskild skilda taxeringsdistrikt, där särskild
taxeringsnämnd verkställer taxering taxeringsnämnd verkställer taxering
av andra skattskyldiga än fysiska av andra skattskyldiga än fysiska
personer, dödsbon och familjestiftel- personer, dödsbon och familjestiftel
ser. Till sådant taxeringsdistrikt ser. Till sådant taxeringsdistrikt
skall, där så kan ske, hänföras även skall, där så kan ske, hänföras även
fysisk person, dödsbo eller familje- fysisk person, dödsbo eller familje
stiftelse som ensam eller tillsam- stiftelse som ensam eller tillsam
mans med ett fåtal andra skattskyl- mans med ett fåtal andra skattskyl
diga äger aktierna i aktiebolag eller diga äger aktierna i aktiebolag eller
andelarna i ekonomisk förening. andelarna i ekonomisk förening söw
delägare i handelsbolag.
Länsstyrelsen i Stockholms
län förordnar åriigen i Stockholm en för riket gemensam taxeringsnämnd eller,
om det behöves flera sådana taxeringsnämnder att verkställa dels taxering till
statlig inkomstskatt och statlig för-
'
Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1971:399. 'Lydelse
enligt prop. 1974:132 och prop. 1974:159. Jfr 1972:764.
Prop. 1974:188 7
mögenhetsskatt
av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 17§
lagen om statlig inkomstskatt och 17 § lagen om statlig förmögenhelsskatt omförmälda
skattskyldiga, som jämlikt 20 och 39 §§ folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas
i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal
inkomstskatt, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som verkställes
av en för riket gemensam nämnd, anses äga rum å särskild ort och i särskilt
taxeringsdistrikt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1975 års
taxering.
Prop.
1974:188
Utdrag av protokollet över flnansarenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statrådets övriga ledamöter fråga om skatteregler i samband med avveckling
av aktiebolag och anför.
1
Inledning
Genom
1973 års ändringar i lagen (1944:705) om aktiebolag har gränsen för lägsta
tillåtna aktiekapital höjts från 5 000 kr. till 50 000 kr. (SFS 1973:303 och
1081). Den nya minimigränsen gäller även tidigare bildade aktiebolag med ett
aktiekapital som understiger 50 000 kr. Dessa bolag har getts möjlighet att
under tiden fram till utgången av år 1978 anpassa sig till de nya reglerna. Har
aktiekapitalet icke höjts före denna tidpunkt kommer aktiebolaget att upplösas
genom ett förenklat likvidationsförfarande. De civilrättsliga
övergångsreglerna gör det möjligt för rörelsedrivande aktiebolag, som inte
genomför erforderiig kapitalhöjning, att efter upplösning fortsätta verksamheten
i annan företagsform. Avvecklingen av aktiebolag samt övergången till annan
företagsform aktualiserar vissa skatterättsliga frågor. Med anledning härav har
företagsskatteberedningen avgett en promemoria (Ds Fi 1974:4) Skattefrågor i
samband med avveckling av aktiebolag.
Efter remiss har yttranden
över promemorieförslaget avgetts av kammarrätten i Göteborg, riksskatteverket
(RSV), kommerskollegium - som bifogat yttranden av vissa handelskammare -,
patent- och registreringsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Gävleborgs län, allmänna ombudet
för mdlankom-munala mål, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossist förbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges jordbrukskasseförbund. Lantbrukarnas riksförbund, Föreningen
auktoriserade revisorer. Svenska revisorsamfundet, Tjänstemännens
centralorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen. Familjeföretagens förening, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund
och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska
arbetsgivareföreningen och Svenska bankföreningen har åberopat yttrandet av
Sveriges industriförbund. Länt-
Prop.
1974:188 9
brukarnas
riksförbund och Sveriges jordbrukskasseförbund (numera Sveriges föreningsbankers
förbund) har åberopat yttrande av lantbrukarnas skattedelegation.
2
Nuvarande ordning 2.1 Civilrättsliga regler
2.1.1 Enskild
näringsidkares firma
Enligt
handelsregisteriagen(1974:157) måste bokföringsskyldig enskild näringsidkare
för att undgå straffansvar, till handelsregistret anmäla det namn, varunder han
ämnar bedriva sin rörelse. En sådan registrering av firman medför dock inte att
de i rörelsen nedlagda tillgångarna utgör någon från hans privata tillgångar skild
förmögenhet. Det har således inte uppkommit någon självständig juridisk person.
I näringsidkarens konkurs ingår både hans privata tillgångar och hans rörelsetillgångar
utan åtskillnad, och de kommersiella borgenärerna åtnjuter inte något företräde
framför de privata. Detta borgenärsintresse skulle i och för sig bäst
tillgodoses, om det föreskrevs att näringsidkarens bokföringsskyldighet skulle
omfatta hans samtliga transaktioner, tillgångar och skulder. En sådan
omfattande bokföringsskyldighet har dock ansetts alltför betungande. I
bokföringslagen f 1929:117), BL, har man därför stannat för den kompromissen
att den löpande bokföringen endast behöver omfatta de transaktioner som har
samband med rörelsen medan årsbokslutet,dvs. inventarium och balansräkning,
däremot skall uppta den bokföringsskyldiges samtliga tillgångar i fastigheter,
varulager, övriga lösören, fordringar, värdepapper, kontanta penningar och annat
ävensom hans samtliga skulder vare sig tillgångarna och skulderna ingå i
rörelsen eller ej.
2.1.2 Enkla
bolag och handelsbolag
De
båda associationsformerna enkelt bolag och handelsbolag regleras av lagen
(1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag. Reglerna om enkla bolag är
tillämpliga när två eller flera personer förenar sig om att driva "visst
företag eller fortsatt verksamhet". Om verksamheten dessutom är bokföringspliktig
och gemensam firma föreligger skall bestämmelserna om handelsbolag gälla. Den
grundläggande förutsättningen för att handelsbolagslagen skall vara tillämplig
är att ett bolag föreligger. Någon närmare definition av de bolag som avses
lämnas emellertid inte i lagen. Vanligtvis synes man dock ha uppställt krav på
alt ett avtal skall föreligga mellan delägarna, att det skall finnas ett
gemensamt bolagsändamål samt att delägarna skall vara förpliktade att verka
för detta ändamål. Inte heller har något särskilt krav på rörelsens art
uppställts i lagen. Det behöver således inte röra sig om ekonomisk verksamhet
även om detta är vanligast.
Prop.
1974:188 10
I
de fall ekonomisk verksamhet inte föreligger betecknas förhållandet oftast som
samäganderätt. Gränsdragningsproblem kan dock uppkomma. Olika regler för bolag
resp. samäganderätt föreligger t. ex. i fråga om dispositioner över delägarnas
andelar liksom när det gäller upplösning av gemenskapen. 1 de flesta fall blir
det avgörande hur denna uppkommit. Sålunda torde samäganderätt regelmässigt
uppstå om ett antal personer gemensamt erhåller egendom genom arv, gåva eller
testamente. För den händelse de inte träffar något avtal om hur egendomen skall
nyttjas blir reglerna i lagen (1904:48) om samäganderätt tillämpliga. Den
första förutsättningen för att bolag skall föreligga, dvs. ett avtal mellan
delägarna, saknas. Ligger det en överenskommelse bakom egendomsförvärvet blir
gränsdragningen genast svårare. Fråga uppkommer då om gemensamt bolagsändamål
föreligger. Rent allmänt torde kunna sägas att valet mellan bolagsregler och samäganderättsregler
får bli beroende av om parterna i större omfattning avsett att nyttja den
gemensamma egendomen till att skaffa sig gemensam förtjänst. Det blir alltså
fråga om att avgöra vad som väger tyngst i avtalsförhållandet, utbytet av
prestationer mellan parterna eller deras gemensamma intresse i rörelsen. Har
det utretts att reglerna i handelsbolagslagen skall vara tillämpliga gäller det
vidare att klassificera bolaget som enkelt bolag eller handelsbolag. Enkelt
bolag föreligger så länge inte verksamheten dels bedrivs under gemensam firma
och dels medför bokföringsplikt. Från dessa allmänna förutsättningar stadgas
dock det undantaget att reglerna om handelsbolag skall tillämpas på sådana
enkla bolag som delägarna frivilligt anmält till handelsregistret.
Enligt
BL är bl. a. handelsbolag och sådana enkla bolag som blivit införda i
handelsregistret bokföringsskyldiga oavsett arten och omfattningen av deras verksamhet.
För andra enkla bolag samt för enskild näringsidkare bestäms bokföringsskyldighetens
omfattning genom uppräkning av de verksamheter, vilka -- yrkesmässigt utövade -
ansetts böra medföra bokföringsskyldighet. Genom en undantagsbestämmelse fritas
emellertid mindre företag från denna skyldighet. Därvid används i regel
antalet anställda såsom mått på företagets storiek.
Det
enkla bolaget är en mindre kvalificerad form av bolag. Detta skiljer sig från
handelsbolaget genom att dess verksamhet inte avser bokföringspliktig rörelse
under gemensam firma. En mängd olika typer av verksamhet faller in under
reglerna om enkla bolag. Det kan gälla samarbetsavtal som ingås mellan olika
förelag för bestämda projekt eller andra slag av överenskommelser, exempelvis
avtal mellan företag i samma bransch om marknadsuppdelning. Den principiella
skillnaden mellan handelsbolag och enkla bolag är att det enkla bolaget till
skillnad från handelsbolaget inte erkänns som självständigt rättssubjekt och
därför i stort sett bara får betydelse för delägarnas intema mellanhavanden.
Det enkla bolaget kommer till stånd då avtal slutits eller fr. o. m. den
tidpunkt som avtalet anger. Som delägare kan ingå såväl fysiska som juridiska
personer. Vad gäller delägarnas interna
Prop. 1974:188 11
ekonomiska
mellanhavanden stadgas att vinst eller föriust skall fördelas lika. Regeln är
dock disposiiiv liksom övriga bestämmelser om delägarnas inbördes förhållanden.
Om avtal ingås på delägarnas vägnar eller under gemensam beteckning för dem blir
enligt huvudregeln endast de som deltar i avtalet berättigade och förpliktade
gentemot avtalsparten. 1 praktiken torde dock i regel den delägare som handlar
för bolagets räkning ha någon form av fullmakt att företräda de övriga
varigenom solidariskt ansvar uppkommer. Vid förändring i delägarkretsen gäller
som huvudregel att bolaget skall upplösas. Om en delägare vill utträda får han
säga upp bolagsavtalet eller erbjuda de övriga att acceptera en annan delägare
i hans ställe. Uppsägning medför att bolagel måste träda i likvidation. Detta
kan dock förhindras genom att övriga delägare löser ut den som vill utträda och
sedan fortsätter verksamheten.
För att ett handelsbolag
skall föreligga fordras inte bara att de allmänna röruisättningarna för bolag
är för handen utan dessutom all rörelsen är bokföringspliktig och bedrivs under
gemensam firma. Handelsbolag kan komma lill stånd genom överenskommelse mellan två
eller flera personer om alt bedriva viss verksamhet. Det kan också ske t. ex.
genom att en som enkelt bolag bedriven rörelse expanderar och föranleder
bokföringsplikt. Den grundläggande skillnaden mot enkelt bolag är alt
handelsbolaget er-känns som ett särskilt rättssubjekt. Bolagel kan ha egna
tillgångar och skulder, förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och
uppträda som part inför domstolar och andra myndigheter. Till skillnad från
exempelvis aktiebolag och ekonomiska föreningar erfordras ej registrering för
att handelsbolaget skall bli ett självständigt rättssubjekt.
Den omständigheten att
handelsbolaget får framträda utåt som en självständig enhet vid sidan om de
enskilda delägarna har ansetts nödvändiggöra viss offentlig kontroll över de
subjekt som ingår såsom delägare i bolaget. Sålunda hart. ex. vissa krav
uppställts för att utlänning eller utländskt företag skall kunna vara delägare
i handelsbolag. Något hinder för juridiska personer att gå in som delägare
föreligger däremot inte. Delägares enskilda borgenärer får inte gottgöra sig ur
bolagets tillgångar. Delägarna har således personligt och solidariskt ansvar
för bolagets skulder. Till följd härav har någon tvingande reglering ej skett
av hur handelsbolagets egna kapital skall redovisas. Lagen förutsätter dock att
startkapitald tillförs bolaget genom delägarnas insatser. Eftersom delägarna
personligen ansvarar för bolagets skulder har någon offentlig insyn i och
kontroll av bolagets förmögenhetsförvallning inte ansetts erforderiig. 1
handelsbolagslagen har därför inte upptagits några särskilda redovisningsregler
utöver dem som gäller i bokföringslagen. Någon skyldighet alt, såsom för
aktiebolag, inge redovisningshandlingar lill myndighet för all där hållas
tillgängliga för offentlig granskning föreskrivs inte. Inte heller föreligger
något krav på alt utse revisorer. Del belopp varmed tillgångarna överstiger
skulderna i bolagel motsvarar det egna kapitalel.eller delägarnas
tillgodohavanden och redovisas på balansräkningens passivsida
Prop.
1974:188 12
under
varje delägares kapitalkonto. Ursprungligen har startkapitalet införts på
kontot. Detta har sedan ändrats genom att där bokförts på delägaren belöpande
vinst resp. föriust samt hans insättningar och uttag. Reglerna om delägarnas
inbördes ekonomiska mellanhavanden överensstämmer i stort sett med vad som
gäller för enkelt bolag. Enligt handelsbolagslagens disposiliva bestämmelser
skall delägare tillgodoföras eventuellt arvode samt ränta efter 5 % på sitt i
bolaget vid räkenskapsårets början innestående ka-' pital. Därefter uppkommande
vinst eller föriust för räkenskapsåret skall fördelas lika. Härigenom kan
delägare redovisa föriust även om resultatet i dess helhet utvisar vinst.
Reglerna
om ändringar i delägarkretsen överensstämmer med vad som gäller för enkla
bolag. Detta innebär bl. a. att en ny delägare inte får träda in utan alt
samtycke föreligger från samtliga övriga delägare. I ett avseende är förhållandena
något annoriunda än i enkelt bolag. Efiersom ett handelsbolag är en
självständig juridisk person med egen förmögenhet uppkommer frågan om bolaget
kvarstår som ett enmansbolag om bara en delägare finns kvar eller om
bolagsförmögenheten då övergår på denne delägare. Härvid torde anses att ett
handelsbolag inte kan bestå som en självständig enhet under längre tid än som
normall går åt för att finna ytteriigare en delägare. Ett handelsbolag kan
upphöra genom likvidation, som kan inträda i flera situationer, 1. ex. vid
uppsägning av bolagsavtalet eller vid delägares död eller konkurs. Likvidulion
avslutas med ett skifte vid vilket varje delägare äger rätt alt få ul vad som
belöper på hans insats. När skifte skett anses bolaget upplöst.
I
lagen om handelsbolag och enkla bolag finns särskilda bestämmelser om
handelsbolag med begränsad ansvarighet för en eller flera delägare. Bolag med
sådan delägarstruktur kallas kommanditbolag och de delägare som har begränsat
ansvar kommanditdelägare. Det är emellertid inte fråga om en särskild bolagstyp
vid sidan om handelsbolag och enkla bolag utan endast en särskild form av
handelsbolag. Åtminstone en av delägarna i kommanditbolaget måste ansvara för
bolagets förbindelser med hela sin förmögenhet. Denne delägare kallas
komplementär. Rättspraxis har godtagit alt kommanditbolag bildas med aktiebolag
som enda komplementär.
2.1.3
Aktiebolag
Regelsystemet
i nuvarande aktiebolagslag, lagen (1944:705) om aktiebolag, AL, är I huvudsak
följande. När ell aktiebolag bildas måste delägarna i bolaget tillskjuta medel.
Detta sker genom att de tecknar aktier i bolaget mot betalning i pengar eller
annan egendom som eriäggs till bolagel. Annan egendom än pengar brukar kallas
apportegendom. Aktiekapitalet måste uppgå till minst 50 000 kr.
Aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden utgör bolagets bundna
egna kapital. Tillgångar som ingår i det bundna kapitalel får i princip inte
betalas ut till aktieägarna annat än i
Prop.
1974:188 13
samband
med likvidation. Det fria egna kapitalet består av fria fonder, balanserad
vinst och nettovinst för räkenskapsåret. Det fria egna kapitalet för i princip
delas ut till aktieägarna.
Ett
aktiebolag kan upplösas genom likvidation, konkurs eller fusion. Likvidation
kan ske frivilligt. 1 vissa fall föreskriver dock AL att aktiebolag skall tvångslikvideras.
Detta gäller t. ex. då balansräkning inte för något av de tre senaste
räkenskapsåren inkommit till patent- och registreringsverket eller då
aktiekapitalet till två tredjedelar eller den mindre del, som kan vara bestämd
i bolagsordningen, gått förlorat. Vad gäller bolagets olika organ under
likvidationen kan bolagsstäminan fungera som förut, dock med den skillnaden,
alt ordinarie bolagsstämma inte längre kan komma i fråga. Styrelse och
verkställande direktör däremot skall genast träda ur funktion, då bolaget
försätts i likvidation, och skall då ersättas av en eller flera lik-vidatorer.
Revisorerna slutligen skall också lämna sitt uppdrag, dock inte förrän de
granskat den avgående styrelsens förvaltning. I stället skall lik-vidalionsrevisorer
väljas med uppgift att granska likvidatorernas förvaltning och bolagets
räkenskaper under likvidationen. Bolagets egendom skall förvandlas till
penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, och skulderna betalas.
Bolagets rörelse får inte fortsättas annat än i den utsträckning det är
nödvändigt för en ändamålsenlig avveckling. Sedan den tid, inom vilken okända fordringsägare
kallats att anmäla sig, gått till ända och alla kända skulder betalats, skall
bolagets tillgångar skiftas mellan aktieiigarna. Vid detta skifte skall
aktieägare erhålla vad som belöper på hans aktier i förhållande till hela
aktiekapitalet, om inte bolagsordningen stadgar annoriunda.
På
initiativ av registreringsmyndigheten kan ett bolag avregistreras på ett
enklare sätt än genom ordinär likvidation. Förutsättning härför är att det
under de sista tio åren inte kommit in vare sig någon anmälan till registret
eller någon redovisningshandling eller revisionsberättelse och att det finns
anledning anta att bolagets verksamhet upphört. Om registreringsmyndigheten
genom efterforskningar hos bolaget får tillföriitlig upplysning om att
bolagets verksamhet upphört, kan myndigheten förklara att bolaget skall anses
upplöst samt avföra del ur registret. Skulle de första efterforskningarna inte
leda till något bestämt resultat i fråga om bolagets verksamhet, utfärdar
myndigheten en kungörelse med uppmaning till bolaget att låta höra av sig inom
sex månader. Erhålls inte inom denna frist upplysning om att bolaget består,
skall det anses upplöst och avföras ur registret. Visar del sig efter del att
bolaget upplösts genom registreringsmyndighetens agerande att det finns behov
av vanliga likvidationsåtgärder, skall rätten förordna likvidatorer på ansökan
av den vars rätt berörs därav.
Ett
förenklat likvidationsförfarande gäller också för de aktiebolag, som kommer att
tvångsupplösas till följd av de regler som infördes genom 1973 års ändringar i
AL. Aktiebolag som vid utgången av år 1978 inte har ett aktiekapital på minst
50 000 kr. skall avföras ur aktiebolagsregistret.
Prop.
1974:188 14
Genom
denna registreringsmyndighetens åtgärd skall bolaget anses upplöst. Det
tidigare nämnda kommunikationsförfarandet behövs inte i detta sammanhang,
eftersom registrets uppgift om storleken på bolagets aktiekapital är den enda
grunden för registreringsmyndighetens handlande. Efter det att bolaget avförts
ur registret blir aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör
solidariskt ansvariga för sådana förpliktelser som uppkommit dessförinnan.
En fusion av aktiebolag
innebär att ett bolag upphör i samband med att samtliga dess tillgångar och
skulder överläs av ett annat bolag. Det finns olika former av fusion. Den
enklaste är den då helägt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Fusionsavtalet
innebär då alt dotterbolagets tillgångar och skulder övertas av moderbolaget
och att dotterbolaget utan likvidation upplöses. Något vederiag för
överlåtelsen kommer således inte i fråga. Även i andra fall av fusion skall ell
avtal träffas mellan bolagen med godkännande av bolagsstämma i det upphörande
bolaget. 1 sistnämnda bolag krävs kvalificerad majoritet för beslutet om
fusion och rätt för dem som överröstats att bli utlösta. Förutom dessa
skyddsregler för minoritetsaktieägare finns även bestämmelser som syftar till
att skydda det upphörande bolagets borgenärer. Reglerna innebär bl. a. att
rättens tillstånd måste sökas till fusionen. Rättens beslut om tillstånd skall
registreras. Gäller det fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag krävs
inget annat än registreringen. 1 andra fall medför registreringen visserligen,
att det upphörande bolagets tillgångar och skulder övergår till det kvarvarande
bolaget. Det återstår emellertid att fördela vederlaget mellan aktieägarna i
del upphörande bolaget. Därvid tillämpas de för likvidationen gällande
reglerna. Sedan slutredovisning härför framlagts på bolagsstämma, är bolaget
upplöst.
Då
ett aktiebolag försätts i konkurs, övertar konkursförvaltaren ansvaret för
bolagets förvaltning. Finns inget överskott efter konkursens avslutande anses
bolaget upplöst. Skulle däremot det ovanliga inträffa, att konkursen lämnar
överskott, skall bolaget träda i likvidation för utskiftning av detta överskott.
2.2
Skatterättsliga regler
När
det gäller själva inkomstbegreppet finns det små skillnader mellan olika
företagsformer. Möjligheterna till vinstreglerande dispositioner genom nedskrivning
av varulager, fordringar m. m. samt avskrivning på anläggningstillgångar är lika
för alla företagsformer. Konsolidering genom avsättning till
konjunkturinvesteringsfond samt vinstöverföringar genoms, k. öppna
koncernbidrag kan dock ej ske i enskild firma eller handelsbolag.
2.2.1
Enskild näringsidkare
Företagets
ägare beskattas för nettointäkten av verksamheten i förvärvskällan rörelse.
Vid taxeringen får avdrag inte ske för lön till make eller
Prop.
1974:188 15
barn
under 16 år, som utfört arbete i rörelsen. Detta medför att det totalt
intjänade rörelseresultatet inte kan delas upp på flera familjemedlemmar. Samma
förhållande gäller vid inkomst av jordbruk. Förvärvsavdrag kan visseriigen
erhållas med I 000 kr. då make arbetat i jordbruket. Det är heller inte möjligt
för enskild rörelseidkare att skjuta upp beskattningen av viss del av
rörelseinkomsten genom reserveringar för egen del och övriga familjemedlemmar
t. ex. för pensionering i egen regi eller för kostnads- och skuldföring av
andel i årsvinst (tantiem).
Försäljning
av rörelsen betraktas som den sista affärshändelsen i denna, vilket medför att
upplösta reserver, goodwillersättning m. m. i sin helhet utgörskattepliktigintäkt,oavselt
hur lång tid rörelsen bedrivits. Viss lindring i progressiviteten vid den
statliga beskattningen kan erhållas genom rätten till särskild skatteberäkning
för s. k. ackumulerad inkomst. Om köpeskillingen erläggs periodiskt under ett
antal år, i allmänhet lägst 10 år, föreligger enligt praxis möjlighet att uppta
delbeloppen till beskattning det år de blivit tillgängliga för lyftning enligt
samma grunder som gäller för livränta.
2.2.2 Enkelt
bolag
Det
enkla bolagel laxeras ej för sin inkomst utan denna beskattas hos delägarna i
förhållande till vars och ens andel i inkomsten. Eftersom tillgångarna i ett
sådant bolags rörelse inte ägs av bolagel är det i princip delägarna som är
berättigade till värdeminskningsavdrag, nedskrivning m. m. på sina resp.
andelar i dessa tillgångar. Om delägare uppburit inkomst i form av lön från
enkelt bolag skall Inkomsten inte hänföras till inkomst av tjänst utan till den
förvärvskälla vari inkomsten intjänats i bolaget.
Överlåtelse
av andel i enkelt bolag innebär att delägaren överiåter sin del i de tillgångar
och skulder av olika slag som ingår i bolaget. Har delägaren överiåtit andel i
bolag med rörelsetillgångar, t. ex. varulager och inventarier, beskattas han
för erhållet vederlag såsom för inkomst av rörelse. Vid avyttring av fastighet
som utgjort anläggningstillgång i rörelsen beskattas delägaren för viss andel
i vinsten enligt realisationsvinstreglerna.
2.2.3 Handels-
och kommanditbolag
Enligt
53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, taxeras inte handelsbolag utan
den inkomst som uppkommer i handelsbolaget beskattas i stället hos delägarna
med belopp, som för var och en motsvarar hans andel av bolagets inkomst. Varje
delägare beskattas alltså för den del av bolagets vinst som belöper på honom.
Det har därvidlag ingen betydelse hur bolagets vinst använts. Beskattningen
sker också oberoende av vad delägarna lyft av bolagets vinst, förvärvad under
beskattningsåret eller tidigare.
Prop. 1974:188 16
Av
punkt 9 av anvisningarna till 32 § KL framgår att bolagets inkomst skall ha
samma karaktär hos delägarna som den skulle ha haft hos bolaget om detta varit
skattesubjekt. Om delägarna i handelsbolag erhållit inkomst från bolaget i form
av avlöning skall således denna inkomst inte hänföras till inkomst av tjänst
utan till den förvärvskälla som bolaget haft. Detsamma gäller ränta och förvaltningsarvode
samt andra ersättningar med varierande benämningar, t. ex. tantiem. Om
ersättningar av del slaget bokförts i handelsbolagets räkenskaper på sådant
sätt att den redovisade nettoinkomsten nedbringats, skall tillägg göras med
motsvarande belopp vid bolagets inkomst av skilda lorvärvskällor, innan
inkomsten fördelas på delägarna. Redovisar handelsbolaget rörelsevinst, blir
vinsten skattepliktig inkomsl av rörelse hos delägaren. Redovisas förlust i
bolaget medför detta rätt till avdrag hos delägaren såsom för underskott av
rörelse. Beskattningen av försäljning av sådana anläggningstillgångar, .som
följer realisationsvinstreglerna, sker direkt hos delägaren.
Handelsbolaget
kan avyttras på två olika sätt. Antingen kan andelarna i bolaget överiåtas
eller också överiåter bolagel självt sin rörelse med tillgångar och skulder. Skattemä.ssigt
blir effektema helt olika. I det första fallet till-lämpas för säljare samma
realisationsvinstregler som gäller vid avyttring av aktier. Eftersom
handelsbolagets räkenskaper inte påverkas av att andelarna i detta överiåtits,
kan köparen inte få avdrag för värdeminskning på inventarier, goodwill etc. till
den del köpeskillingen innefattar likvid för dessa tillgångar överstigande
deras bokförda värden. Köparen övertar också i samband med förvärvet av andelarna
den skatteskuld som åvilar bl. a. dold reserv i handelsbolagets räkenskaper. Om
rörelsen i stället säljs av bolaget framkommer eventuell vinst i bolagets
räkenskaper och beskattas hos delägarna enligt vanliga regler. Köparen får i
beskattningshänseende tillgodoräkna sig det pris som betalas för rörelsens
varulager, inventarier, goodwill etc. De skilda beskattningskon.sekvensersom
uppkommer för både köpare och säljare beroende på vilken överiåtdseform som
används påverkar givetvis köpeskillingens storlek.
Som
tidigare redovisats är handelsbolaget civilrättsligt ett rättssubjekt men skattemässigt
inte ett skattesubjekt. Därav följer att lön till delägares make och barn, som
själva inte är delägare i bolaget, är avdragsgill kostnad för bolaget. Detta
gäller naturligtvis endast under förutsättning att de arbetat i bolaget och att
lönen är skälig i förhållande till deras arbetsinsats.
2.2.4
Aktiebolag
Aktiebolag
utgör särskilt skattesubjekt i motsats till tidigare behandlade företagsformer.
Beskattningen sker proportionellt och statlig inkomstskatt utgår med 40 % av
den beskattningsbara inkomsten. Vid den statliga taxeringen medges avdrag för
kommunalskatt som påförts bolaget under året näst före taxeringsåret.
Prop.
1974:188 17
Som
allmän princip gäller att aktiebolags inkomst beskattas två gånger, nämligen en
gång hos bolagel och en gång hos aktieägarna i den mån inkomsten utdelas till
dem. Utdelningen är inte avdragsgill för bolaget. Från denna princip finns dock
undantag i såväl inskränkande som utvidgande riktning. Sålunda medges under
vissa omständigheter bolaget avdrag för utdelat belopp enligt förordningen
(1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Under vissa
andra förhållanden beskattas bolagets inkomst mer än två gånger, s. k.
kedjebeskattning. Detta gäller exempelvis uideiningsinkomst på aktier innehavda
i kapitalplaceringssyfte eller om dessa är lagertillgång i vissa slag av
verksamhet, bl. a. byggnadsrörelse.
Som
huvudprincip för beskattning av uldelningsinkomster gäller att aktiebolag är frikallat
från skattskyldighet för utdelning på aktier och andelar i sådant bolag eller
förening, om aktiema inte innehas i kapitalplaceringssyfte. Dessa regler gäller
också för fåmansbolag i allmänhet. Om emellertid ett fåmansbolag inte kan visa
att skälig del av den egna vinsten delats ut begränsas skattefriheten till
utdelning på bolagets innehav av organisations-aktier.
Principen
om dubbelbeskattning av bolagsvinst har sökt upprätthållas genom olika
lagstiftningsåtgärder. Bl. a. har man med särskilda bestämmelser om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar sökt förhindra att vinstmedel som kvarhållits i
bolaget undgår andra ledet i dubbelbeskattningen. Vid transaktioner mellan fåmansbolag
och dess ägare kan den tillämpade prissättningen ibland ge upphov till vissa
skattekonsekvenser. Om prissättningen anses oriktig, såsom då en tillgång säljs
till bolaget för ett pris som överstiger verkliga värdet eller tillgångar köps
ut från bolaget till underpris, anses aktieägaren i regel ha åtnjutit en förmån
jämställd med lön eller utdelning för vilken han skall beskattas. Av
rättspraxis framgår att det kan röra sig om köp eller försäljning av
fastigheter, värdepapper, bilar, varor eller tillhandahållna prestationer.
2.2.5
Utskiftningsskatt
Den
skatt som är avsedd att utgå på vinster som utdelas till aktieägarna skulle
kunna undgås om bolaget i stället för att utdela vinsterna överför dessa i
samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets likvidation. För
att förhindra att vinstmedel på sådant sätt undgår dubbelbeskattning har
särskilda regler tillskapats. Dessa är utformade så, att vad som vid bolagets
upplösning utskiftas utöver inbetald insats är belagt med en särskild utskiftningsskatt
(förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar). Bolagel
är skattesubjekt och skatt utgår med 40 % av beskattningsbart belopp, vilket
utgör skillnaden mellan vad som utskiftats till delägarna och vad dessa lillskjutit
antingen vid teckning av aktier eller som aktieägartillskott. Om lill
aktieägare utskiftats annat än penningar skall som värde på de utskiftade
tillgångarna upptas allmänna
2 Riksdagen 1974. I samL Nr 188
Prop. 1974:188 18
saluvärdet
vid tiden för ulskiftningen.
Vid
beskattning av utdelning tas i princip inle hänsyn till vilka tillgångar hos
bolaget som använts för utdelningen. Beskattning kan därför komma alt ske även
av medel som härrör från sådan vinst hos bolaget som inte inkomstbeskaltats
där. Detta gäller även utskiftningsskatten eftersom den skall träda i stället
för skatt på utdelning. Utskiftningsskatt utgår således även på medel som är hänföriiga
till t. ex. ej skattepliktig realisationsvinst eller som uppkommit genom
värdestegring.
För
att göra dubbelbeskattningen effektiv har utskiftningsskatt ansetts böra eriäggas
inte enbart vid bolags likvidation utan även i samband med nedsättning av
aktiekapitalet. Vidare sker beskattning vid förvärv av egen aktie - antingen
direkt eller via dotterbolag - eftersom detla har samma verkan som en
nedsättning av aktiekapitalet. Om utskiftning sker genom en nedsättning av
aktiekapitalet på något av angivna sätt måste en värdering göras av bolagels
tillgångar vid tiden för ulskiftningen. Till grund för denna värdering skall
läggas den av bolaget senast före beslutet om utskiftning upprättade balansräkningen.
Avvikelse från den i balansräkningen gjorda värdesättningen får ske i den mån
detta påkallas av särskilda omständigheter. Sålunda har balansräkning frångåtts
i praxis t. ex. när värdet av ett bolags fordringar hos aktieägare upptagits till
belopp som avsevärt understigit nominella värdet.
1
samband med fusion av aktiebolag medges under vissa omständigheter befrielse
från eller uppskov med eriäggande av utskiftningsskatt. Om moderbolaget ägt
mer än nio tiondelar av aktiema i dotterbolaget alltsedan den 1 januari 1940
eller - då koncernförhållandet uppstått senare - alltsedan dotterbolaget
började bedriva verksamhet medges full befrielse. När dessa förutsättningar
inte är för handen kan RSV medge att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld övertas
av moderbolaget. Detta kan under vissa omständigheter medföra att skulden helt
försvinner eller att den skjuts på framtiden. Denna lindring vid beskattningen
kan därför erhållas endast om vissa villkor är uppfyllda, nämligen att fusionen
medför en mera ändamålsenlig organisation, att utskiftningsskatten är så stor
att eriiiggandet av den kan utgöra ett hinder för fusionen samt att fusionen
inte ingår som ett led i transaktioner som syftar lill alt erhålla obehörig
förmån i beskattningsavseende. Bestämmelserna om skattefrihet och uppskov med
att erlägga utskiftningsskatten är inte tillämpliga om något av de bolag som
fusioneras driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fasligheter.
Taxering
till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det år aktiebolaget upplösts,
aktiekapitalet nedsatts eller köp av egen aktie skett. Ett aktiebolag anses
enligt 166 § AL upplöst, då likvjdatorerna slutfört sitt uppdrag och på
bolagsstämma framlagt slutredovisning för sin förvaltning. Om likvidationen
fördröjts oskäligt till utskiftningsskatt kan taxeringen ske innan bolaget
upplösts. Till grund för taxeringen skall avlämnas deklaration. Detta gäller
även i fusionsfallen.
Prop.
1974:188 19
1
sammanhanget bör även nämnas den i punkt 1 av anvisningarna till 28 § KL
intagna bestämmelsen som syftar till att förhindra kringgående av första ledet
i dubbelbeskattningen. Enligt denna skall aktiebolag, som utskiftar tillgång av
sådant slag att intäkten vid en försäljning skulle ha upptagits till
beskattning i inkomstslaget rörelse, anses ha åtnjutit skattepliktig inläkt
som om tillgången försålts. Som köpeskilling skall därvid gälla tillgångens
verkliga värde vid ulskiftningen.
2.2.6
A vdrag för pensionskostnader
1
princip kan avdrag för pensionskostnader ske på flera sätt, bl. a. genom avdrag
för faktiskt utgående pension eller genom att teckna pensionsförsäkring för
anställda, varvid försäkringspremien blir avdragsgill. Vidare kan arbetsgivares
pensionsutfästelse tryggas antingen genom redovisning av pensionsskuld över
särskilt konto i bokföringen eller avsättning av medel till pensionsstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
(tryggandelagen). KL innehåller regler om avdrag för avsättningar enligt
kontosystemet och till pensionsstiftelse vilka anpassats till bestämmelserna i
tryggandelagen. De båda metoderna att antecipera pensionsul-betalningar står i
princip öppna för varje arbetsgivare oavsett under vilken företagsform
verksamheten bedrivs. Bestämmelserna har fått den största praktiska betydelsen
för aktiebolaget och i viss mån även ekonomiska föreningar och ger för övrigt
dessa företagsformer större möjligheter att utnyttja båda de i lagen anvisade
formerna för pensionering.
Avsättning
till pensionsskuldkonto får ske med belopp som svarar mot upplupen del
(kapitalvärdet) av utfästa pensioner enligt allmän pensionsplan. Med allmän pensionsplan
avses sådana allmänna grunder för pensionering som innehåller regler om att
arbetsgivarens utfästelse tryggas genom kreditförsäkring, avsättning till
pensionsstiftelse eller annat likvärdigt sätt och som godkänts av
huvudorganisation på arbetstagarsidan. Aktiebolag och ekonomisk förening får
som pensionsskuld redovisa även sådana utfästelser som ej omfattas av allmän pensionsplan.
Därvid får dock inte medräknas pensionsutfästelser till arbetstagare, som har
ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen. Till grund för
bedömande huruvida en person har ett bestämmande inflytande skall läggas det
sammanlagda innehavet av aktier (andelar) som ägs av honom själv, make, far-
och morföräldrar, avkomling och avkomlings make. Däremot skall inte syskons
innehav beaktas i detta sammanhang. Avdrag medges för i räkenskaperna gjorda
avsättningar till dess att den redovisade pensionsskulden uppgår till belopp
som motsvarar arbetsgivarens aktuella pensionsreserv beräknad enligt försäkringstekniska
grunder. Beloppet skall i förekommande fall minskas med förmögenhet i sådan
pensionsstiftelse som avser att trygga samma utfästelser. Är denna skuldpost
högre än arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårels utgång utgör
skillnaden (disponibla pensionsmedel) skatte-
Prop.
1974:188 20
pliktig
intäkt. Om arbetsgivaren inte har tillgodofört sig de disponibla pensionsmedlen
begränsas dock intäkten till summan av avsättning till pensionsstiftelse under
året, kostnaden för inköp under året av pensionsförsäkring mot engångspremie
samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid beskattningsårets ingång.
Vid
överlåtelse av verksamhet kan ansvaret för utfästa pensioner överföras på den
nye arbetsgivaren. Utfästelserna får härvid samma rättsverkningar som om
anställningen hos den nye arbetsgivaren avsett anställningstidpunk-len hos
företrädaren. Om verksamheten upphör utan att gjorda pensionsutfästelser
överförs på någon annan skall upplupen del av dessa tryggas genom köp av
pensionsförsäkring. Det eventuella överskott som därefter återstår utgör
skattepliktig intäkt. Går arbetsgivaren i likvidation sker beskattningen av
disponibla pensionsmedel fördel år iikvjdationsbeslutet fattats.
När
det gäller skattskyldigheten för pensionsstiftelse är denna i regel begränsad till
inkomst av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt.
Pensionsstiftelse
avser att trygga arbetsgivarens pensionsåtaganden och får inte själv utfästa
pensioner.
Stiftelsen
får endast utgöras av en realsliftelse vilket innebär att den inte får ta emot
revers på arbetsgivaren för orda avsäiiningar. Arbetsgivaren får dock låna
medel från pensionsstiftelsen under förutsättning att betryggande säkerhet
ställs för länet. Pensionsstiftelse skall stå under tillsyn av länsstyrdsen,
som också har att fastställa stiftdsens stadgar.
Pensionsstiftelse
får även trygga utfästelser till arbetstagare med bestämmande inflytande i
företaget. Enligt kontosystemel kan utfästelse till sådan person ske endast om
den omfattas av allmän pensionsplan. Den inskränkningen gäller dock vid
avsättning till stiftelse att utfästa pensionsförmåner inte får bestämmas högre
än vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter i
företaget.
Avdrag
medges för medel som sätts av till pensionsstiftelse med belopp som svarar mot
upplupen del av utfästa pensioner. Uppkommer överskott i stiftelsen föreligger
inte - i motsats till vad som gäller vid kontosystemet - skyldighet att lappa
av detta vid taxeringen.
Arbetsgivaren
äger gottgöra sig för pensionskostnader från stiftelsens medel. Sådan gottgörelse
utgör i princip skattepliktig intäkt, men han är å andra sidan berättigad till
avdrag för pensionskostnaderna i fråga, varför någon beskattningseffekt reellt
sett ej uppkommer. Pensionsstiftelse kan efter beslut av tillsynsmyndigheien
föras över på ny innehavare av verksamheten. Om stiftelsen i samband med verksamhetens
upphörande har överskott på kapital skall tillsynsmyndigheten bestämma för
vilket ändamål detta får användas.
Tryggandelagen
innehåller även regler för personalstiftelser. Med personalstiftelse avses i
denna lag en av arbetsgivaren grundad stiftelse med ändamål att främja annan
välfärd åt personalen än pension, lön eller liknande
Prop.
1974:188 21
förmän.
Även sådan stiftelse skall ha karaktär av realsliftelse och stå under tillsyn av
länsstyrelsen. För utlåning av medel till arbetsgivaren gäller samma regler som
för pensionsstiftelse. Vid taxeringen medges avdrag för avsättningar till
personalstiftelse som skett i enlighet med tryggandelagens bestämmelser.
I
fråga om skattskyldigheten för personalstiftelse gäller samma begränsade .skattskyldighet
som för pensionsstiftelse om personalstiftelsen uteslutande tillgodoser vissa kvalificerade
ändamål, bl. a. att ge understöd vid sjukdom.
2.2.7
Föriustutjämning
Förordningen
(1960:63) om rätt till föriustutjämning vid taxering för inkomst ger alla skattskyldiga
möjlighet att vid taxeringen för ett eller flera senare år utnyttja underskott
i en förvärvskälla, som inte kunnat kvittas mot överskott i annan förvärvskälla
vid ett visst års taxering. Även allmänna avdrag som inte kunnat utnyttjas för
på detta sätt förskjutas till senare år. Utnyttjandet av underskottet som föriustavdrag
får ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Från dessa
generella bestämmelser gäller vissa undantag och begränsningar. Sålunda får föriustavdrag
göras endast om föriusten uppgår till minst 1 000 kr. och i kommunalt hänseende
berättigar underskott i förvärvskälla till föriustavdrag endast från inkomst som
skall beskattas i samma kommun. Risk för missbruk har föranlett införande av en
särskild bestämmelse för fömansföretag. För dessa företag stadgas att
förlustavdrag inte får medges med mindre samtliga eller så gott som samtliga
aktier eller andelar vid såväl ingången av föriuståret som utgången av kvittningsåret
ägdes eller innehades av samma fysiska person eller personer samt dessutom
under den förutsättningen, i de fall det är fråga om två eller flera aktie-
eller andelsägare, att envar av dessa ägde eller innehade ungefäriigen lika
stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid det ena som vid det andra tilltället.
Vidare gäller den begränsningen att bestämmelserna inte är tillämpliga i fråga
om realisationsförlust vid icke yrkesmässig avyttring av fast och lös egendom
och ej heller på underskott av fastighet och rörelse i utlandet.
Realisationsförlust får enligt punkt 4 av anvisningarna till 36 S KL kvittas
endast mot realisationsvinst eller vinst i utländskt lotteri, som uppkommit
under samma beskattningsår. Realisationsföriust på föstigheter får dock
kvittas mot alla slag av realisationsvinster även senare år men inom samma
tidsperiod som gäller för förlustavdrag i allmänhet, dvs. sex år. Underskott
på fastighet eller rörelse i utlandet berättigar till avdrag vid taxering
endast genom kvittning mot annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.
1 likhet med bestämmelserna i löriustutjämningsförordningen kan kvitiningen ske
under de sex närmast följande taxeringsåren. På senare tid har även I ett par
andra avseenden undantag från tillämpning av förlustutjämningsförordningen
införts varvid möjligheterna till öppen resultatutjämning begränsats till
kvittning inom
Prop. 1974:188 22
förvärvskällan
eller närliggande förvärvskällor. Bestämmelser om sådan s. k. underskottsutjämning
finns i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt samt i 46 § 1 mom. KL beträffande avskrivning på fartyg
och luftfartyg eller avskrivning enligt förordningen (1966:172) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m.
1
vissa avseenden föreligger även, jämfört med huvudregeln, en utvidgning av röriustutjämningsförordningens
tillämplighet. Sålunda kan under vissa förutsättningar äkta makar utnyttja
varandras underskott som förlustavdrag och oskift dödsbo överta den avlidnes föriuster.
Vid fusion enligt 174 § 1 mom. AL, dvs. då helägt dotterbolag uppgår i
moderbolaget, äger sistnämnda bolag efter fusionen samma rätt till föriustavdrag,
som skulle ha tillkommit dotterbolaget om fusionen inte ägt rum. Vid fusion i
andra fall, dvs. då fusionen ägt rum i enlighet med 175 § AL, föreligger
däremot inte någon rätt för moderbolaget till föriustutjämning för
dotterbolagets förlust.
Av
huvudregeln att föriustavdrag inte får utnyttjas av annan än den, som haft föriusten,
följer att den som övertar en rörelse från annan person inte får räkna sig till
godo dennes outnyttjade underskott i förvärvskällan. Inte heller får, om en
särskild rörelse ombildas till aktiebolag, underskottsavdrag överföras från
den enskilde rörelseidkaren till aktiebolaget. Däremot kan den fysiske personen
efter en sådan ombildning enligt de vanliga reglema vid sin egen taxering
avräkna underskott, som uppkommit i den av honom tidigare bedrivna rörelsen,
mot den lön eller utdelning han erhåller från bolaget eller mot annan inkomst
som han har. Om ett aktiebolag avvecklas, kan ett i detta outnyttjat föriustavdrag
inte övertas av annan.
3
Företagsskatteberedningens promemoria
3,1
1973 års ändringar i aktiebolagslagen
Genom
beslut av 1973 års vårriksdag höjdes gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital
från 5 000 till 50 000 kr. (prop. 1973:93, LU 1973:19, rskr 1973:238, SFS
1973:303). Ändringen gällde bolag som bildats ft. o. m. den 6 juni 1973. Senare
samma år bestämdes att även äldre bolag, dvs. bolag som bildats före den 6 juni
1973, skulle under en övergångstid företa motsvarande höjning.
Övergångsreglerna innebär att alla äldre aktiebolag skall vid utgången av år
1978 ha ett lägsta aktiekapital på 50 000 kr. Bolag, vars registrerade
aktiekapital ej uppgår till 50 000 kr. vid 1978 års utgång, skall, om det inte irätt
i likvidation eller försatts i konkurs, avföras ur aktiebolagsregistret och är
därmed upplöst. Härefter svarar aktieägarna samt styrelseledamöter och
verkställande direktör solidariskt för bolagets förpliktelser. Aktieägarna
inträder i bolagets ställe som part i de avtal bolaget slutit med tredje man.
Vidare skall styrelsen fullgöra uppgifter, som före
Prop.
1974:188 23
upplösningen
åvilat bolaget (prop. 1973:168, LU 1973:41, rskr 1973:393, SFS 1973:1081).
3.2
Allmänna synpunkter
Beredningen
konstaterar att ändringarna i aktiebolagslagstiftningen aktualiserar vissa
skattefrågor. Dessa frågor har hänskjutits till beredningen, varvid vissa
riktlinjer meddelats. I prop. 1973:168 uttalades alt bolag, som övergår till
annan företagsform utan att därigenom på grund av olika dispositioner vinna
obehöriga skatteförmåner och som inte har tillräckliga vinstmedel för att
kunna höja sitt aktiekapital till 50 000 kr., inte skall behöva drabbas av
någon utskiftningsskatt på grund av övergången.
Beredningen har i ett
annat sammanhang genomfört en statistisk undersökning grundad på uppgifter
från aktiebolagens år 1971 avlämnade självdeklarationer. Mot bakgrund av detta
material har beredningen sökt att få en uppfattning om vad för slags aktiebolag
som kan komma att avvecklas och i vilken omfattning detta kan väntas ske. Vid
utgången av år 1970, dvs. det år undersökningen avsåg, fanns ca 100000
aktiebolag registrerade. Antalet bolag steg till 125 000 vid utgången av år
1972 och utgjorde vid utgången av år 1973 133 000. Den av beredningen
genomförda undersökningen visade att 85 % av alla aktiebolag-omkring 110
000-är fåmansbolag. 87 % av dessa har ett aktiekapital understigande 50 000
kr., eller drygt 95 000 bolag. Av dessa 95 000 bolag var det 48 % som hade det
lägsta tillåtna aktiekapitalet 5 000 kr., eller ca 45 000 bolag. I ca 45 000
bolag fanns det beskattade reserver, som dock i de flesta fall endast torde
uppgå till något I 000-tal kr. Beredningen fann att i ungefär hälften av
bolagen med beskattade reserver var dessa otillräckliga för att den
erforderliga höjningen av aktiekapitalet skulle kunna genomföras enbart med
sådana medel. I omkring en fjärdedel av bolagen var aktiekapital och
beskattade reserver av en sådan storleksordning, att det i allmänhet torde
vara möjligt att genomföra höjningen. 40 000 bolag hade en omsättning över 300
000 kr. medan ca 15 000 bolag låg mdlan 80 000 och 300 000 kr. Uppgifterna om
omsättning ger enligt beredningen en antydan om att drygt hälften av de 95 000
bolagen med aktiekapital under 50 000 kr. kan komma att avvecklas. Om man i stället
utgår från uppgifterna om beskattade reserver tyder dessa enligt beredningen
på att avvecklingen kan komma att omfatta en ännu större del av bolagen, kanske
inemot tre Oärdedelar. Beredningen pekar på att från teoretisk synpunkt kan
avvecklingsprocenten komma att bli ganska hög. Med hänsyn till att många fömansbolag
under senare år enligt beredningen tillkommit för att bereda skattelättnader åt
sina ägare, kan det dock förmodas att en avveckling likväl inte kommer till
stånd. Med hänsyn härtill är det enligt beredningens mening vanskligt att
uppskatta det verkliga antalet bolag som kommer att avvecklas. Beredningen
arbetar f n. med olika problem som rör beskattningen av fåmansägda aktiebolag
och handelsbolag samt
Prop.
1974:188 24
deras
ägare. Förslag i ämnet kommer att framläggas med förtur. Denna översyn syftar
enligt beredningen inte till en skärpt beskattning av fåmans-bolagen utan
endast att åstadkomma en rättvis beskattning av dessa bolag jämfört med andra
företagsformer. Det stora antalet enmans- och fömansbolag som f n. finns vållar
enligt beredningen skattemyndigheterna betydande svårigheter. Delta gäller
såväl i administrativt hänseende som vid ställningstaganden till en rad skilda
materiella beskattningsfrågor. Taxering och kontroll av dessa bolag och deras
huvudaktieägare är därför besvärlig och resurskrävande. Beredningen anser från
dessa synpunkter att det i och för sig är önskvärt att så många som möjligt av
de mindre bolagen avvecklades för att i forlsältningen bedriva verksamheten i
annan företagsform. Samtidigt är beredningen medveten om att en övergång till
andra företagsformer medför många nya problem vid beskattningen. Beredningen framhåller
att den civilrältsliga lagstiftningen för de företagsformer det här gäller,
främst lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag, inte fyller de
krav som ur olika synpunkter bör ställas på en modern lagstiftning. En övergång
från aktiebolag till annan företagsform ställer också det praktiska
taxeringsförfarandet i blickpunkten. Det torde bli nödvändigt med vissa ändrade
rutiner för taxeringsarbetet i första instans. Med hänsyn härtill ställer sig
beredningen f n. tveksam till en massövergång från aktiebolagssektorn. 1 varje
fall gäller detta övergång från aktiebolag till annan företagsform än enskild
firma. En samlad bedömning av de åtgärder som är nödvändiga för att åstadkomma
en materiellt likformig beskattning vid olika företagsformer måste därför
enligt beredningens mening anstå till dess beredningens förslag föreligger
beträffande fömansbolagens beskattning.
3.3
Beredningens överväganden ocb förslag
Beredningen
konstaterar att den höjda gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital kan väntas
få till följd att ett stort antal bolag kommer att upplösas under de närmaste
åren. Främst gäller detta enmans- och fåmansbolag. Detta medför att den skattemässiga
behandlingen av sädana upplösningar måste regleras. 1 första hand anser
beredningen att dessa regler bör inriktas på alt underiätta en övergång till
annan företagsform. Enligt beredningens mening uppnår man väsentliga fördelar
om även övriga grupper av bolag med ett aktiekapital understigande 50 000 kr.
ges vissa lättnader vid beskattningen i samband med att de avvecklas. Till
dessa hör de vilande bolagen samt sådana bolag där intäkterna efter en
upplösning rätteligen bör hänföras till förvärvskällan tjänst.
För
att uppnå dessa syften erfordras alltså vissa ingripanden i skattelagstiftningen.
Reglerna om utskiftningsskatt i samband med aktiebolags upplösning aktualiseras
härvid i första hand. Vidare är det nödvändigt med bestämmelser på skilda
områden av inkomstbeskattningen liksom i fråga om det taxeringstekniska
förfarandet.
Prop.
1974:188 25
3.3.1
Utskiftiilngsbeskattningen
I
samband med aktiebolags upplösning sker taxering till utskiftningsskatt av
vinstmedel som kvarstår i bolaget. Denna beskattning är avsedd att effektuera
det andra ledet i aktiebolagens dubbelbeskattning. Om ett bolag övergår till
annan företagsform på grund av de civilrättsliga reglerna om höjning av
aktiekapitalet anser beredningen att, i likhet med vad som gäller i allmänhet
vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, en särskild värdering måste ske av
bolagets tillgångar och skulder vid tidpunkten för övergången.
Enligt
gällande bestämmelser (Ijärde stycket av anvisningama till förordningen
(1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar) skall andra
tillgångar än kontanta medel vid beräkning av utskiftat belopp tas upp till
saluvärdet. Vid en strikt värdering skulle varje tillgångsslag bli föremål för
en prövning huruvida bokfört värde överensstämmer med saluvärdet och
eventuella differenser beaktas vid beräkning av utskiftat belopp. 1 rådande
praxis är det dock endast beträffande vissa tillgångsslag som del normalt
uppkommer fråga om en sådan justering. Det gäller då främst varulager som nedskrivits.
Beträffande fastighet har hittills i allmänhet pre-sumerats att taxeringsvärdet
överensstämmer med allmänna saluvärdet. När det gäller inventarier godtas
vanligtvis bokförda värden utom i de fall där en mera betydande överavskrivning
kan ha förekommit såsom då en investeringsfond tagits i anspråk eller i fråga
om speciella objekt, t. ex. fartyg. Normalt innebär upplösningen av ett
aktiebolag att tillgångarna avyttrats under likvidationstiden och att bolagets
skulder slutreglerais, så att ulskiftningen huvudsakligen omfattar kontanter.
Vid upplösningar som här avses blir i stället den normala gången alt fastställa
saluvärdet för de skilda balansposterna. Desto viktigare är det därför enligt
beredningens mening att arbeta med lättillämpade schabloner såsom uttryck för
detta värde. Det är därför lämpligt, anser beredningen, att anknyta till den
praxis, som f n. råder beträffande värderingen av balansposterna. En sådan
praktisk beräkningsmetod kan komma att medföra vissa ojämnheter vid
tillämpningen som så långt möjligt bör elimineras. Enligt beredningen boren
lämplig utväg vara att sätta gränsen för utskiftningsskattefrihet vid en sådan
nivå alt de skillnader som kan uppkomma inte tillåts slå igenom vid utskiftningsskat-tebe
räkningen.
Denna
gräns bör även sättas med hänsyn till önskvärdheten av att även vissa andra
mindre bolag avvecklas, t. ex. vilande bolag, skrivbordsbolag och namnskyddsbolag.
Beredningen föreslår därför ett utskiftningsskattefriit grundavdrag på 75 000
kr. utöver återbäring av tillskjutet kapital. Denna gräns bör i princip gälla
generellt för samtliga bolag med ett aktiekapital understigande 50 000 kr. För
att det extra avdraget skall få åtnjutas av företag, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, anser beredningen att det bör krävas av dessa företag
att ägarkretsen inte ändras samt att samtliga tillgångar och skulder i
aktiebolaget efter överiåtelsen tas upp av
Prop.
1974:188 26
övertagaren
till de värden som i beskattningsavseende gällt för aktiebolaget. En särskild
beräkning av utskiftningsskatteplikligt belopp i form av ett deklarationsförfarande
måste emellertid alltid göras.
Vid
värdesättning av varulagret bör jämförelse göras med prissättningen i samband
med en normal upplösning av ett aktiebolag. Om verksamheten fortsätts i annan
företagsform, bör varulagrets värde beräknas till anskaffningskostnaden efter
avdrag för inkurans. I övriga fall, dvs. då verksamheten upphör och en verklig utskiftning
av lagertillgångarna företas, bör gängse pris vid försäljning i konsumentledet
gälla. Denna distinktion mellan bolag som lägger ned verksamheten och bolag som
fortsätter denna i annan företagsform bör för övrigt gälla vid värdesättning
av balansposter över huvud taget.
1
fråga om inventarietillgångar bör vid övergång till annan företagsform det
bokförda värdet i allmänhet godtas vid beräkningen även om räkenskapsenlig
avskrivning tillämpats och därmed viss överavskrivning skett. Endast i fråga om
speciella objekt, t. ex. fartyg och i de fall investeringsfond tagits i anspråk
vid förvärvet, där verkliga värdet mera avsevärt överstiger bokföringsvärdet
bör skillnaden beaktas. Immateriella rättigheter såsom patent, hyresrätt och
goodwill bör också kunna tas upp till bokförda värdet.
Aktier
bör i den mån de är börsnoterade tas upp till lägsta betalkurs eller, om sådan
ej noterats, köpkursen vid tidpunkten för bolagets sista bokslut. För övriga
aktier kan värdering i allmänhet ske med ledning av de av länsstyrelsen för förmögenhelsberäkningen
åsatta värdena.
När
det gäller fastigheter torde i tidigare praxis ha godtagits att de upptagits till
taxeringsvärdet. Detta värde har då ansetts överensstämma med saluvärdet. Fr.
o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxering har taxeringsvärdenivån satts i
viss relation till allmänna saluvärdet, nämligen 80 % för hyres-, affärs- och
industrifastigheter samt 75 % för övriga fastigheter. Den taxeringsvärdenivå
som skall gälla vid 1975 års allmänna fastighetstaxering har bestämts till 75 %
av saluvärdet vid ingången av år 1974. Detta bör få till följd alt fastigheters
värde vid utskiftningsskattebcräkning bestäms med utgångspunkt från
taxeringsvärdet som räknas upp till saluvärdenivå. Om avveckling sker vid sådan
tidpunkt att bolaget sista gången skall in-komsitaxeras år 1975 bör beträffande
hyres-, affärs- och industrifastigheter uppräkning därför ske med en fjärdedel
och övriga fastigheter med en tredjedel medan avveckling som skall redovisas
för inkomsttaxering år 1976 eller senare alltid bör föranleda en uppräkning av
taxeringsvärdet med en tredjedel.
1 en
del aktiebolag kan naturiigtvis finnas vissa andra tillgångar, såsom utländska
värdepapper, obligationer, andra rättigheter än de tidigare nämnda osv. Dessa fall
torde enligt beredningen inte vålla nämnvärda svårigheter. Ledning bör kunna
hämtas från de riktlinjer beredningen angett för de mera frekventa
tillgångsslagen. Det bör påpekas att hela beräkningen bör tillåtas ske med
relativt grova schabloner.
Prop. 1974:188 27
Vid
beräkning av det ulskiftningsskattepliktiga beloppet måste också hänsyn tas till
det särskilda stadgandet i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 28 § KL,
som tillkommit för att vid utskiftning effektuera första ledet i
dubbelbeskattningen. Bestämmelsen gäller omsättningstillgångar samt sådana
anläggningstillgångar, främst inventarier, som vid avyttring behandlas som
omsättningstillgångar. Bolaget skall anses ha åtnjutit skattepliktig intäkt med
det belopp som influtit om tillgången i fråga försålts i stället för utskiftats.
Den latenta inkomslskatteskuld som belöper på reserven skall beaktas vid
beräkningen. Detta bör ske schablonmässigt på så sätt att den antas till 50 %
av reserven. Fastighet, som inte utgör lagertillgång i byggnadsverksamhet eller
rörelse som avser handel med fastigheter, omfattas inte av bestämmelsen. I det
här sammanhanget måste dock den latenta skatteskuld beaktas, som kan föreligga
vid en tänkt försäljning av fastighet per övergångsdagen. En sådan försäljning
hade blivit föremål för realisationsvinstbeskattning. A andra sidan är
realisationsvinstreglerna så utformade - indexuppräkning och fasta tillägg -
att det i flertalet fall inte torde finnas någon latent skatteskuld. Vid
övergången bör dock sådan skuld få avräknas om det skulle föreligga en
skattepliktig realisationsvinst. Beredningen anser att det i det enskilda
fallet bör ges möjlighet att exakt beräkna den latenta skutteskulden.
Även
poster på balansräkningens skuldsida kan behöva beaktas vid ut-skiftningsskatteberäkningen.
Detta gäller närmast reserveringar av olika slag såsom generell nedskrivning av
fordringar och avsättningar för att möta framtida utgifter. Tillämpning av den
inom företagsekonomin allmänt förekommande försiktighetsprincipen vid
beräkning av de belopp med vilka reserveringar företas medför ofta en viss
konsolidering. Till den del dessa reserver överstiger påräkneliga skulder bör
enligt beredningen reducering av skuldposterna ske eller motsvarande belopp las
upp som tillkommande post vid utskiftningsskatteberäkningen. Den därpå
belöpande inkomstskatteskulden skall beaktas.
3.3.2
Inkomstbeskattningen
Överföring
av tillgångar från aktiebolag till annan företagsform får i regel konsekvenser
vid inkomstbeskattningen. Detta kan även inträffa i fråga om skulder.
Beredningen finner det nödvändigt att särskilda bestämmelser införs som
möjliggör överföring av verksamheten samt tillgångar och skulder i denna till anniin
företagsform utan dessa beskattningskonsekvenser. Eftersom verksamheten skall
fortsättas i det nya företaget är det naturiigt att kontinuiteten bibehålls med
tidigare beskattningsår och därmed det förutvarande aktiebolaget. Ingående
värden på tillgångar och skulder i det nya företaget skall därför motsvaras av
aktiebolagets utgående värden. Befrielse från inkomstskatt bör enligt
beredningen endast gälla i de fall då verksamhet förts över från aktiebolag för
att fortsättas i ny företagsform, i vilken verk-
Prop. 1974:188 28
samheten
skattemässigt är hänförlig till rörelse eller jordbruksfastighet. Dessutom
erfordras att aktiebolaget upprättat bokslut omedelbart före överiåtelsen.
Förvaltningsbolag bör inte omlätlas av bestämmelsen. Övergångsregleringen
avser främst att göra det möjligt för ägarna till företaget, dvs. de
förutvarande aktieägarna, att fortsätta verksamheten i annan företagsform. För
att förhindra att de speciella skattelättnaderna utnyttjas på ett obehörigt
sätt bör vidare gälla att ägarkretsen i aktiebolaget den 1 januari 1975 är
densamma som idet nya företaget vid utgången av det beskattningsår under vilket
rörelsen överiåts. För fåmansbolag bör efter förebild från förlustutjämningsförordningen
gälla att envars ägarandel skall vara ungefäriigen densamma vid de båda
tidpunkterna, dock inte om skillnaden beror på arv, testamente eller bodelning.
I
de undantagsföll då ett aktiebolag tvångsupplöses, varvid aktierna ägs av ett
annat aktiebolag, får upplösningen anses medföra att rörelsen övergår till
moderbolaget till bokförda värden.
Varulager,
som är det tillgångsslag där överföring av dold reserv är mest frekvent, upptas
således i det nya förelagets ingående balansräkning till samma belopp som den
utgående balansräkningen för aktiebolaget vari verksamheten sista gången
redovisas. Vid den skattemässiga värderingen av varulagret i bokslutet för de
båda första åren i det nya företaget får den särskilda bestämmelsen vid
lagerminskning i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 41 S KL
(supplementärregel 1) tillämpas. Medeltalsvärdet skall därvid beräknas som om
varulagret även för de aktuella jämförelseåren ägts av det nya företaget. Om
vid tillämpning av nämnda anvisningspunkt lagret upptagits till negativt belopp
som avsatts till lagerregleringskonto skall avsättningen återföras till
beskattning påföljande beskattningsår i det nya företaget.
Avdrag
för värdeminskning på maskiner och inventarier åtnjuts antingen enligt reglerna
för planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning och såvitt gäller
jordbruksfastighet även såsom restvärdeavskrivning. Har planenlig avskrivning
tillämpats och denna metod skall fortsättas av det nya företaget är det
tänkbart att beräkna avskrivningen på två olika sätt. Den ena möjligheten är att
betrakta det belopp som kvarstår oavskrivet hos aktiebolaget som det nya
företagets anskaffningsvärde. Avskrivningsprocenten skall då bestämmas på
grundval av den återstående varaktighetstiden och kommer därmed att jämkas
uppåt jämfört med den procentsats som tillämpats av aktiebolaget. Den andra
möjligheten är alt låta del nya företaget fullt ut överta aktiebolagets
avskrivningsplan, dvs. skriva av på de ursprungliga anskaffningsvärdena i
enlighet med den i aktiebolaget uppgjorda planen. Den materiella effekten blir
densamma vare sig man använder den ena eller den andra metoden. Det mest
praktiska tillvägagångssättet bör då vara avgörande. Beredningen föreslår
sålunda att det nya företaget får ta över den plan som upprättats i
aktiebolaget och fortsätta skriva av efter denna. Detsamma skall gälla de
avskrivningsplaner som upprättats för speciella
Prop.
1974:188 29
förhållanden,
nämligen till följd av all skattemässigt och bokföringsmässigl restvärde skall
anpassas i samband med övergång till räkenskapsenlig avskrivning eller då
överavskrivning skett vid sistnämnda avskrivningsmetod. Tillämpar det nya
företaget räkenskapsenlig avskrivning och komplelterings-regeln används får
aktiebolagets anskaffningsvärde och anskaffningsår åberopas.
Vad
gäller avskrivning på faslighet bör aktiebolagets avskrivningsplan också få tas
över och värdeminskningen således beräknas på del avskrivningsundertag, som
gällt före övergången. Samma princip bör tillämpas i fråga om primäravdragel
samt avskrivning på markanläggning. I fråga om primäravdraget gäller således de
ordinarie reglerna vid överiåtelse, nämligen att den nye ägaren får
tillgodoräkna sig de avdrag som återstår för överiålaren (punkt 7 åttonde
stycket av anvisningarna till 29 i; KL). Säljs fastighet med ännu ej helt
avskriven markanläggning får säljaren enligt punkt 16 sjätte stycket av
anvisningarna till 29 § KL avdrag för oavskrivel restvärde och köparen således inle
ta upp någol ingående avskrivningsunderiag för anläggningen. Här föreslår
beredningen att den ordinarie regeln vid överlåtelse ej skall tillämpas utan
att aktiebolagets avskrivningsplan tas över.
Beträffande
tillgångar som vid avyttring beskattas enligt realisationsvinstreglerna
föreslås att överföringen inte skall föranleda sådan beskattning.
På
samma sätt som när det gäller övertagande av avskrivningsplan bör man kunna gå till
väga i andra fall där utgifter får fördelas under flera beskattningsår och
avdrag kvarstår outnyttjade efter bolagets upplösning. Som exempel kan nämnas
större utgifter för reparation och underhåll av fastighet (punkt 7 av
anvisningarna till 25 ii KL) och möjligheten till fördelning av sådana
organisationskostnader som avses i 100 § 8 mom. AL (jfr RN 1953 5:2). Andra
exempel är avdrag för substansminskning (punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL
resp. punkt 8 av anvisningarna till 29 § KL) samt beräkning av skogs
ingångsvärde och ingående virkesförräd (punkt 7 av anvisningarna till 22!; KL).
Skuldposter
såsom reverslån, leverantörsskulder, växlar och liknande, torde ej medföra
några problem vid övergången. 1 fråga om andra skuldposter kan tillämpning av
försiktighetsprincipen ha lett till viss konsolidering. Detta gäller
självfallet obeskattade reserver. Samma kan förhållandet emellertid vara
beträffande skuldreserver av olika slag samt i fråga om korrektiv- och värderegleringskonton
avseende av- och nedskrivna tillgångar. Som nämnts ovan bör dock den särskilda
regeln om överföring till bokförda värden även omfiUta skulderna. Regeln måste
dock förses med vissa undantag. Delta föranleds bl. a. av att avsättning för
företagarens egen pensionering och avsättning till investeringsfond för
konjunkturutjämning ej kan ske i annan företagsform än aktiebolag och ekonomisk
förening. Vidare finns regler om extra tillägg i vissa fall då reserveringar
återförs lill beskattning i samband med att ett aktiebolag upplöses.
Även
i andra fall än som tidigare nämnts skall full kontinuitet upprätt-
Prop. 1974:188 30
hållas
mellan aktiebolaget och det nya företaget på så sätt att delta skall redovisa
skattepliktig intäkt och avdragsgill kostnad som egentligen belöper på
verksamheten före övergången men av olika skäl, bl. a. tillämpade principer för
resultatperiodisering, får effekt först på senare beskattningsår. Detta gäller
t. ex. ned.skrivna eller helt bortskrivna fordringar, som inflyter efter
övergången.
Beredningen
föreslår att tidigare avsättningar till pensionsskuldkonio får överföras till
det nya företagel endast i den mån de avser utfästelser till andra än
företagsägaren och denne närstående personer, dvs. den personkrets som anges i
5 § tryggandelagen. En förutsällning är vidare att utfästelserna är knutna till
allmän pensionsplan. Det bör godtas att de i aktiebolaget gjorda avsättningarna
i första hand får tillgodoföras utfästelser avseende sådana personer som även
efter övergången är all betrakta som arbetstagare. 1 den mån det avsatta
beloppet överstiger kapitalvärdet av sådana utfästelser skall skillnaden
återföras till beskattning. Ordinarie återföringsregler i 28 § KL skall således
inte tillämpas. För att mildra eventuella likviditetssvårigheter föreslås återföringen
få delas upp under en övergångstid av högst fem år, dvs. övergångsåret och de
närmast följande fyra beskattningsåren. Fördelning mellan åren får ske på sätt
den skattskyldige önskar. Härigenom erbjuds möjlighet för ägaren att teckna
pensionsförsäkring. Finns pensionsstiftelse som tryggar utfästelse till den
tidigare som anställd ansedde ägaren kan bolaget enligt gällande regler före
övergången gottgöra sig för kostnader för pensionsförsäkring avseende honom.
Rätten
att företa avsättningar till investeringsfond för konjunkturutjämning
tillkommer ej de företagsformer som blir aktuella sedan verksamheten överförts
från aktiebolaget. På grund härav måste tidigare avsatta medel enligt
bestämmelserna i såväl rörordningen(1955:256)om investeringsfonder för
konjunkturutjämning som förordningen (1947:174) om investeringsfonder
återföras till beskattning. Återföringen skall ske vid taxering för bolagets
sista räkenskapsår i enlighet med ordinarie regler. Något särskilt tillägg bör
dock inte utgå vid återföring i dessa fall. I fråga om övriga
investeringsfonder där samma regler gäller för aktiebolag och övriga
företagsformer - investeringsfond för föriorade inventarier och lagerlillgångar,
investeringsfond för avyttrat fartyg, nyanskaffningsfond för rörelse och återanskaffningsfond
för fastighet - bör så anses som om avsättningarna redan från början företagils
i det nya förelaget. Fonderna skall således kunna överföras utan några särskilda
beskattningsåtgärder. I de fall berörda förordningar upptar bestämmelser om
särskilda tillägg vid verksamhets upphörande bör undantag göras härifrån.
I
fråga om föriustutjämning har beredningen funnit del nödvändigt all i vissa
avseenden begränsa rätten till föriustavdrag på grund av underskott i det
förutvarande aktiebolaget. Bestämmelserna i 8 § förlustutjämningsförordningen att
ägarkretsen i fåmansbolag skall vara ungefär densamma vid föriuslårets ingång
och utgången av del beskattningsår för vilket för-
Prop. 1974:188 31
lustavdraget
yrkas bör tillämpas analogt. Ej utnyttjade underskott i bolagel får åtnjutas
endast i den utsträckning delta varit möjligt om verksamheten fortsatts i
aktiebolaget. Förutom kravet på identitet i ägarkretsen betyder detta att
underskottet får avräknas endast mot nettointäkt av sådan förvärvskälla, som
förts över från aktiebolaget. I fråga om beloppsgräns samt den tid inom vilken
underskott skall utnyttjas föreslås förlustutjämnings-förordningens regler
gälla, dvs. 1 000 kr. resp. sex år. Vidare bör det nya företaget beredas
möjlighet att utnyttja avdrag för underskott som aktiebolaget ej kunnat
utnyttja till följd av de särskilda begränsningsreglerna som gäller i fråga om
avskrivning på fartyg och luftfartyg samt kontrakt på sådana tillgångar.
Möjligheten att överföra bolagels underskott till fysisk person kan inbjuda lill
missbruk. Beredningen förutsätter att yrkanden av detta slag blir föremål för
noggrann prövning av skattemyndigheterna.
En speciell fråga gäller
avdrag för kommunalskatt vid den statliga taxeringen, som aktiebolag alltjämt
är berättigade till. Slutlig skatt som påförts aktiebolaget sista året detta
taxerats samt tillkommande skatt på grund av eftertaxering kan inte utnyttjas
som avdrag. Beredningen föreslår ati avdragsrätten flyttas över på den som
övertar verksamheten. Tekniskt bör skatten få dras av vid den statliga
taxeringen för den eller de förvärvskällor där den övertagna verksamheten
ingår. Enligt beredningens mening bör kunna bortses från om avdraget kunnat
effektivt utnyttjas eller ej vid aktiebolagets taxering antingen som allmänt
avdrag eller ingående i sådant underskön som berättigar till föriustavdrag. Restituerad,
avkortad eller avskriven skall, som skulle ha varit skattepliktig intäkt för
aktiebolaget, bör i konsekvens härmed beskattas hos övertagaren. På motsvarande
sätl bör socialförsäkringsavgifter, arbetsgivaravgifter och andra avgifter som
anges i 1 § uppbördsförordningen (1953:272) samt speciella skatter och avgifter
till det allmänna avseende aktiebolaget efter övergången redovisas vid övertagarens
taxering. När det gäller mervärdeskatt och de skatter och avgifter på vilka
förfarandeförordningen (1959:92) är tillämplig har kontinuiteten i samband med
övertagande av verksamhet beaktats i ordinarie regler.
För
den händelse återföring aktualiseras av investeringsavdrag enligt förordningen
(1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
bör återföringen jämte eventuellt tillägg enligt 5S i,förordningen ske hos det
nya företaget.
Del
finns även andra speciella lägen där man vill behålla kontinuiteten mellan de
båda företagsformerna.. Det nya företaget bör i detta syfte ges möjHghei att
åberopa förhållanden som gälli under tidigare beskattningsår i aktiebolaget.
Det är knappast möjligt att här företa en fullständig uppräkning av alla
sådana situationer. Som exempel vill beredningen peka på användning av
uppgifter från aktiebolaget vid yrkande av avdrag enligt förordningen
(1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,
tillämpning av anpassningsreglerna (SFS 1973:323) vid övergång till bokföringsmässiga
grunder och uppskov i vissa fall med beskattning
Prop.
1974:188 32
av
intäkt av skogsbruk enligt förordningen härom (1959:129).
Beredningen
har vidare funnit att gällande realisationsvinstregler innebär vissa
komplikationer. En fråga är hur innehavsiiden skall beräknas för överförda
tillgångar som följer reglerna om reaiisalionsvinstbeskaitning vid avyttring,
dvs. fastigheter och värdepapper. Beredningen föreslår här att del nya
företaget skall anses ha innehaft egendomen från tidpunkten för aktiebolagets
förvärv. Befrielse från realisationsvinstbeskattning bör enligt beredningen
gälla såväl för förvaltningsbolag som för rörelsedrivande bolag. När del gäller
avyttring av andelen i del handelsbolag eller kommanditbolag, vari aktiebolagets
verksamhet övergått, har beredningen diskuterat huruvida innehavslid och anskaffningskostnad
vid realisationsvinstberäkningen skall få räknas med utgångspunkt från
aktieförvärvet. Beredningen har emellertid funnit att detta kan leda till en
materiellt oriktig realisationsvinstbeskattning. Vid de övergångar som blir
aktuella är det knappast troligt att några övervärden i form av goodwillersäilning
e. d. erlagts för aktierna. I de fall där sådana värden förekommit kan man utgå
från att aktiebolaget i fråga väljer höjningsalternativet. Enligt beredningens niening
torde därför gällande rea-lisationsvinsireglergeeii rättvisande beskattningsresuliat.
I konsekvens härmed bör vid tillämpning av reglema om ackumulerad inkomst
tiden före övergången ej medräknas.
Enligt
avgöranden i rättspraxis synes reaiisalionsvinstbeskaitning kunna komma i fråga
i samband med utskiftning av tillgångar från aktiebolag (jfr t.ex. RÅ 1940 not
357) i den mån utskiftat belopp överstigit den ursprungliga
anskaffningskostnaden. Beredningen finner inte moiiverat att överförandet av
tillgångar i här aktuella situationer skall föranleda sådan beskattning.
3.3.3
Övriga frågor
Av
administrativa och kontrolltekniska skäl är det nödvändigt att skattemyndigheterna
erhåller viss information om förhållandena vid övergångs-lillfället. Det är
lämpligt att uppgifter lämnas i de deklarationer som är direkt berörda av
övergången. Beredningen föreslår alt del lill den deklaration, i vilken den
övertagna verksamheten förslå gången redovisas, skal) fogas bestyrkt avskrift
av aktiebolagets sista balansräkning. Om bokföringen avslutats mot balanskonto
som avviker från balansräkningen skall även sådant konto bifogas. Vidare skall
namnuppgifter m. m. rörande aktieägarna - och såvitt gäller fåmansbolag även
beträffande aktieinnehav - lämnas i deklaration för akliebolagei. Hiirtill
kommer all del kan vara nödvändigt med vissa föreskrifter som mera lar sikte på
del praktiska förfarandet vid övergången. Enligt beredningens mening är det
lämpligt att RSV får möjlighet alt precisera omfattningen av de uppgifter som
krävs och an i övrigt meddela de föreskrifter som erfordras.
1
prop. 1973:168 (s. 20) har frågan om lagfartsstämpel i samband med
Prop.
1974:188 33
övergången
berörts. Del har därvid ultalals au rörelsedrivande aktiebolag som fortsätter
verksamheten i annan företagsform bör befrias från sådan skatt. Enligt
beredningens mening bör denna befrielse gälla även fastighet som används i
jordbruk eller skogsbruk. Vidare anser beredningen att det bör övervägas all
också befria från siämpelskall i de fall en rörelsefasiighet, som ägts av ett fastighetsförvaltande
aktiebolag, överförs lill den förvärvskälla, till vilken det rörelsedrivande
bolagels verksamhet föris över. Beredningen anser del dessutom skäligt att
också aktieinnehav undantas från stämpelskatt vid övergång lill annan
företagsform.
Bestämmelserna
angående inkomstbeskattningen i samband med övergången har utformats på sådant
sätl alt kontinuiteten i verksamheten ej bryts genom bytet av företagsform. Kontinuiietsprincipen
bör enligt beredningens mening utsträckas att också omfatta skyldighet för
övertagaren att svara för betalning och redovisning av allmänna skatter och
avgifter som belöper på den tidigare verksamheten i akliebolagei. En skyldighet
av detta slag för övertagaren är vidare av väsentlig betydelse för au förhindra
oegeniligheler vid övergången. Möjligheten alt lösa upp dolda reserver i aktiebolaget
och redovisa därav följande högre skattemässiga ingångsvärden i det nya företagel
skulle eljesl kunna medföra skaiteföriuster för del allmänna. En bestämmelse
föreslås därför enligt vilken övertagaren jämte aktiebolaget blir
betalningsskyldig för allmänna skatter och avgifter som åvilar aktiebolaget.
Vad beträffar mervärdeskatten finns i gällande förordning (1968:430) regler som
behandlar redovisningsskyldighet vid överiåtelse av verksamhet. Däremot kan
inte med gällande bestämmelser betalningsskyldigheten föras över på
överlagaren i de fall skattskyldighet inträtt under tid då verksamheten
bedrivits av aktiebolaget. Den övergångsreglering som föreslagits beträffande
allmänna skatter och avgifter bör därför omfatta även mervärdeskatt samt andra
indirekta skatter och avgifter. Beredningen föreslår att omfattningen av
övertagarens betalningsskyldighet bestäms genom hänvisning till 1 § lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skaltefordringar m. m.
Med
hänsyn lill det ökade antalet handelsbolag som övergången från verksamhet i
aktiebolagsform väntas medföra har beredningen funnit lämpligt att i detta
sammanhang förorda en ändring i det taxeringslekniska förfarandet avseende
delägare i handelsbolag. För alt åstadkomma effektiv kontroll och enhetliga
taxeringar föreslår beredningen att deklarationer för skattskyldiga som är
delägare i samma handelsbolag skall kunna länsvis sammanföras i en
taxeringsnämnd. Ändringen lar ej enbart sikte på över-gångsfallen ulan är
avsedd all tillämpas generellt på delägare i handelsbolag. Förslaget föranleder
ändring av 4 § femte stycket taxeringsförordningen.
Beredningen
föreslår att reglerna om den skattemässiga behandlingen av övergång till annan
företagsform träder i kraft den 1 januari 1975. Den föreslagna ändringen i
taxeringsförordningen bör kunna tillämpas första gången vid 1975 års taxering.
3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 188
Prop. 1974:188 34
4
Remissyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter
Förslaget
har på del hela laget mottagits positivt bland remissinstanserna. Grundtanken
att avveckling av aktiebolag skall kunna ske ulan att några beskattningseffekler
utlöses har sålunda befunnits välgrundad. Likaså har förslaget om kontinuitet i
betraktande av den före och efter övergången i olika former bedrivna
verksamheten ansetts motiverad. När det gäller befrielsen från utskiftningsskatt
framhåller Sveriges industriförbund aU denna bör uppfattas endast som skenbar.
Alt en utskiftningsskalteberäkning måste ske beror helt av den påtvingade
likvidationen. Nuvärdet av den utskiftningsskatteskuld som de berörda bolagen
skulle ha om de i stället fortsatte sin verksamhet i aktiebolagels form torde
enligt förbundels mening i det stora flertalet fall vara så obetydligt att man
i delta sammanhang inte ens bör tala om en skatteeftergift i verklig mening.
Riksskatteverket
befarar att del stora antalet berörda bolag och övergängs-tidens längd gör att
man inte kan utesluta försök att missbruka lagstiftningen i skatleundandragande
syfte. Å andra sidan är verket av den meningen all lagstiftningen bör utformas
med viss generositet med hänsyn lill all del rör sig om ell ivångsingripande.
En utgångspunkt för del av
beredningen framlagda förslaget har varit att särskilda åtgärder ej bör vidtas
för all underiätta höjning av aktiekapitalet lill den nya miniminivån 50 000
kr. 1 likhet med vad beredningen påpekat framhåller länsstyrelsen i Malmöhus
län att det med gällande bestämmelser i aktiebolagslagen föreligger risk ati
höjning av aktiekapitalet kommer att ske på oriktigt sätl bl. a. genom
utnyttjande av möjligheten till apportlikvid. Då det är önskvärt att den
genomförda lagstiftningen om höjning av aktiekapitalet blireftektiv
understryker länsstyrelsen nödvändigheten av ytterligare åtgärder i
civillagstiftningen för att förhindra att oriktiga höjningar av aktiekapitalet
kommer till stånd.
Patent-
och registreringsverket efterlyser någon form av styrinstrument som från
administrativ synpunkt skulle kunna underlätta avvecklingen. Verket menar all
detta skulle kunna ske genom att skattereglerna för övergången till annan
förelagsform görs förmånligare i periodens början för att mot slutet av
densamma gradvis skärpas.
4.2
Utskifiningsbeskattningen
Den
av beredningen föreslagna beloppsgränsen för utskiftningsskattefrihet, 75 000
kr. utöver tillskjutet belopp, har tillstyrkts eller lämnats utan
Prop.
1974:188 35
erinran
av flertalet remissinstanser. Från ett par håll, Västerbottens handelskammare
och Svenska sparbanksföreningen, förordas dock att befrielsen görs generell. 1
den mån utskiftningsskatt uppkommer för de likviderade eller tvångsupplösla
aktiebolagen kommer denna, framhåller handelskammaren, att likviditetsmässigt
drabba övertagaren, trots att vare sig denne eller aktiebolaget erhållit någol
mot utskiftningsskatten svarande tillskott av likvida medel. Med hänsyn till
alt denna beskattningseffekt framtvingats av ny lagstiftning bör enligt
handelskammarens mening fullständig befrielse från utskiftningsskatt medges, eller
i vart fall del skattefria beloppet höjas till 150 000 kr.
Kammarrätten
i Göteboig befarar att den föreslagna skaltefavören i viss omfattning kan komma
att utnyttjas på ett icke avsett sätt. För den som har ell aktiebolag utan
ansamlade vinstmedel eller med förhållandevis obetydliga sådana medel kan det
vara lockande all under de närmaste åren försöka samla upp vinstmedel i bolaget
för att därefter skatlefritl skifta ut dem. Härigenom uppnås att vinstmedlen
träffas endast av del första ledet i dubbelbeskattningen och att skatten blir
betydligt lägre än om vinsten las ut som lön från bolaget.
Beredningens
förslag att fastigheters taxeringsvärden skall räknas upp till saluvärdenivå
vid beräkning av utskiftningsskatteplikligt belopp har rönt viss kritik.
Riksskatteverket menar all metoden i och för sig kan vara motiverad fr. o. m.
1976 års taxering med hänsyn till den nya lydelsen av 9 § KL som skall
tillämpas vid fastighetstaxeringen fr. o. m. år 1975. Något motsvarande
stadgande kan dock inte åberopas vid uppräkning av 1974 års taxeringsvärden vid
taxering till utskiftningsskatt år 1975, oaktat en liknande säkerhetsmarginal
tillämpades på grund av de anvisningar riks-skallenämnden utfärdadetillledningför
1970 års allmänna fastighetstaxering. Vidare förstorar den föreslagna metoden
förekommande ojämnheter i fastigheternas taxeringsvärden vilket i sin tur ökar
risken för skatteprocesser. Andra skäl som verket åberopar för att godta
taxeringsvärdet är att det i förslaget görs avsteg från marknadsvärdeprincipen
när det gäller skulder och andra tillgångsslag än fastigheter samt att en
uppräkning motverkar det av beredningen uppställda målet att så många bolag som
möjligt skall gå över till annan företagsform eller avvecklas. Av
förenklingsskäl bör enligt verkels mening något avdrag för latent skatteskuld
ej komma i fråga. De skäl som av beredningen framförs för att räkna upp
taxeringsvärdet bygger enligt Sveriges industriförbund på en total felsyn. Det
förutsätter att syftet med den ändrade teknik för fastighetsvärderingen som
tillämpades vid 1970 års fastighetstaxering och som enligt lagstiftning år 1973
skall tillämpas vid 1975 års fastighetstaxering inte skulle vara att uppnå en
bättre överensstämmelse mellan taxeringsvärden och verkliga saluvärden utan i
stället en sämre. Förbundet framhåller alt syfiet givelvis är det motsatta.
Oavsett vilken teknik som tillämpas måste emellertid nu som tidigare med hänsyn
till de brister som vidlåder värderingsmetoderna vissa säkerhetsmarginaler
Prop. 1974:188 36
finnas.
Den 25-procentiga säkerhetsmarginal som skall användas vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering är sålunda ett uttryck för en med hänsyn lill värderingsmetodernas
brister nödvändig försiktighet, inle för en minskad ambition att åstadkomma en riktig
värdering. Delegationen erinrar också om beslut av 1973 års riksdag att i alla
de övriga sammanhang där taxeringsvärdet används, bl. a. vid inkomsl-, förmögenhets-
och arvsbeskattningen, taxeringsvärdet skall tillämpas såsom schablonmässigt
värde på fastighet. Lantbrukarnas skattedelegation har en något annoriunda syn
på den här frågan och anser att del föreligger en skillnad i sak mellan den rdatering
till allmänna saluvärdet som skedde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och
den rdatering lill marknadsvärdet som på grund av uttryckliga lagbestämmelser
skall ske vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdenivån i
förhållande lill saluvärdet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering varierar
mellan olika fastighetskategorier och var inle grundad på någon bestämmelse i
lagstiftningen. Det finns enligt delegationens uppfattning inte anledning alt
avvika från tidigare praxis vid utskiftningsskatteberäkningen så länge som
1970 års taxeringsvärden gäller. Saklägel blir däremot annoriunda då 1975 års
taxeringsvärden skall läggas lill grund för utskiflningsskatleberäkningen. Del
uttryckliga stadgandet i kommunalskattelagen att taxeringsvärdet från och med
1975 års allmänna fastighetstaxering skall utgöra 75 procent av marknadsvärdet
gör det enligt delegationens mening motiverat att vid utskiftningsskalleberäkningar
fr. o. m. 1976 års taxering tillämpa en uppräkning av taxeringsvärdet till
marknadsvärdet på salt beredningen ullalat. Enligt kommerskollegium kan rent
allmänt ifrågasättas om anledning finns att i förevarande sammanhang använda
ett uppräknat taxeringsvärde som beräkningsunderlag. Redan taxeringsvärdet i
sig synes i vissa fall utgöra ett mindre lämpligt underlag för beräkning av utskiftningsskatt.
Kollegiet nämner som exempel specialbyggda industrifastigheter och fastigheter
vars värde är helt beroende av att företagel i fråga driver viss verksamhet på
en ort.
4.3
Inkomstbeskattningen
Möjligheten
att överföra verksamhet från aktiebolag lill annan företagsform utan att delta
medför inkomstbeskattning förbehålls enligt beredningens förslag aktiebolag
som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Från vissa remissinstansers sida
- Sveriges industriförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisalion,
lantbrukarnas skattedelegation. Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska
revisorsamfundet - har framförts att denna princip om kontinuitet vid
beskattningen bör utsträckas att gälla även förvaltningsbolagen. Sveriges
industriförbund anser att en olika behandling av rörelsedrivande och
förvallande bolag skulle försvåra tillämpningen med hänsyn lill att det ibland
är svårt alt avgöra om viss verksamhet innebär
Prop.
1974:188 37
rörelse
eller förvaltning. Detta gäller bl. a. gränsdragningen mellan penningrörelse
och värdepappersförvaltning.
Skattelindringen
törutsätterenligt förslaget att samtliga tillgångar och skulder överlåts och
att dessa tas upp av övertagaren till de värden som i beskattningsavseende
gäller för aktiebolaget vid överiåielsetidpunkten. Enligt allmänna ombudet för mcllankommunala
mål har man därmed ställt upp ett onödigt strängt krav. En avvikelse mellan
bokfört och skattemässigt värde kan föreligga hos aktiebolag exempelvis vid planenlig,
och undantagsvis även vid räkenskapsenlig, avskrivning på inventarier genom alt
reservering skett med beskattade medel eller på grund av att process pågår
rörande avdragsrätt för viss reservering. När del gäller kravet på att samtliga
värden skall övertalas anser allmänna ombudet detta ineffektivt, eftersom
tillgång omedelbart efter överlåtelsen kan vidareförsäljas av övertagaren.
Riksskatteverket
ifrågasätter om inte en specialregel bör tillskapas för bolag med blandad
verksamhet, i vart fall då tillgångar och skulder hänförtiga till överlåten
rörelse utgör endast en mindre del av balansomslutningen. Särskilt bör det
fallet uppmärksammas, alt ett bolag med skattemyndigheternas goda minne
taxerats som rörelsedrivande, t.ex. handel med värdepapper, men övertagaren
finner det fördelaktigare all efter övertagandet deklarera inkomsten i
inkomstslaget kapital, vilket vid en rigorös tillämpning av
kommunalskattelagens bestämmelser visar sig vara det riktiga. Verket lar även uppfråganom
inleden fördelaktiga avfattning bestämmelserna fått ger upphov till kringgåenden.
Man befarar all även bolag som har möjlighet att höja aktiekapitalet avvecklas
i tanke att efter övertåtelseårets utgång tillskjuta verksamheten som
apportegendom vid nybildning av ett annat aktiebolag. Eftersom riksdagen inle
funnit anledning undertälta kapitalhöjning genom siirskilda åtgärder vid
beskattningen bör enligt verkets mening det antydda förfaringssättet hindras
genom att som krav för skattebefrielse uppställs att verksamheten behålls av de
tidigare aktieägarna under en tid av minsi fem år efter utgången av överlåtelseårel.
I syfte att motverka att obehöriga skatteförmåner uppkommer i samband med
övergången anser verket vidare det vara nödvändigt att kvalifikationstiden för
innehav av aktierna sätts till den 1 januari 1974 och alt det dessutom krävs
att den överlåtna verksamheten då bedrevs av det avvecklade bolaget.
Lantbrukarnas skaitedclegaiion däremot har i sitt remissyttrande särskilt
understrukit att annan tidpunkt än den 1 januari 1975 inte är tänkbar. En
tidigare tidpunkt skulle innebära att ägareskiften som skett utan vetskap om
lagstiftningens utformning skulle diskvalificera från skattebefrielse.
Skattebefrielse
föreslås gälla endast om ägarcförhållandena är identiska den 1 januari 1975 och
vid utgången av det beskattningsår under vilket överlåtelsen verkställs.
Undantag har gjorts för ändringar på grund av arv, icstamcnte eller bodelning.
Några remissinstan.ser anger exempel på andra förändringar i ägareförhållandena
som enligt deras mening bör godtas. Familjeföretagens förening pekar på det
fallet att ett kompanjonförhållande under
Prop. 1974:188 38
mellantiden
upplösts på grund av att den ena kompanjonen avlidit, varpå eftertevande maken
avyttrat aktierna till den kvarvarande kompanjonen -oftaenligt kompanjonsavtal.
Ett annat fall som bör beaktas är enligt 5ve/;sAa sparbanksföreningen den
försäljning som framtvingas av att bolaget råkar i betalningssvårigheler under
mellantiden. Västerbottens handelskammare slutligen nämner en av
successionsskäl föranledd gåva av aktier till anhörig som exempel på fall som
inte bör utgöra hinder för skattebefrielse.
4.3.1
Pensionsavsättningar
Föreslagen
valfrihet för övertagaren att under en femårsperiod fritt få välja
beskattningsår för pensionsmedel som disponeras lill följd av överlåtelsen är
enligt riksskatteverkets mening väl ägnad alt minska olägenheterna från
likviditetssynpunkt vid övergången. Från andra håll har dock riktats kritik mot
förslaget att avsättningarna skall återföras till beskattning. Handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län t. ex. anser det rimligt att de personer som
före övergången till annan förtagsform enligt gällande rätt kunnat inbegripas i
till pensionsskuldkonio avsatt belopp även efter övergången får behålla denna
förmån. Liknande synpunkter framförs av Västerbottens handelskammare som menar
alt regler bör kunna utformas som till-låter att befintligt belopp på kontot "Avsatt
till pensioner" kan kvarstå även i den nya företagsformen på de för
aktiebolaget gällande villkoren, även om ytterligare avsättningar inte kan
medges för övertagaren personligen. Beredningens förslag alt avsättningarna tas
fram lill beskattning eller att denna effekt elimineras genom tecknande av
pensionsförsäkring innebär både en extra belastning på del nya företagets
rörelsekapital och likviditet. I den mån rörelsekapitalet inte kan kompenseras
genom nya lån måste denna kategori överiagare vanligtvis minska reserver i
varulager, vilket i sin tur leder till inkomstskatt och påverkar likviditeten.
Om möjlighet att bibehålla de i aktiebolaget gjorda pensionsavsättningarna inte
finns bör i varje fall av angivna skäl återföring till beskattning tillåtas
under en tid av tio år i stället för av beredningen föreslagna fem år.
Familjeföretagens förening betonar att man även i detta sammanhang bör söka
upprätthålla kontinuitetsprincipen och alt övergången så långt det är möjligt
inte föranleder skärpningar. Genomgående torde gälla att de belopp som
kontoförts för pensionsändamål har investerats i rörelsen i form av maskiner
etc. Föreningen anser därför att det saknas anledning att i förevarande fall
frångå det enligt kommunalskattelagen gällande regelmönstret för återföring till
beskattning av s. k. disponibla pensionsmedel och förordar en hänvisning i
tillämpliga delar till 28 § kommunalskattelagen. Tillämpning av de ordinarie åter-föringsreglerna
föreslås även av Svenska revisorsamfundet.
Prop.
1974:188 39
4.3.2
Investeringsfonder för konjunkturutjämning
Handelskammaren
i Örebro och Västmanlands län befarar att den av beredningen förutsatta
liberala tillståndsgivningen när det gäller att ta investeringsfond för
konjunkturutjämning i anspråk inte kommer till stånd. Fonden bör därför få
föras över till övertagaren och hos denne återföras till beskattning under det
beskattningsår, då överiåtelsen av verksamheten sker och de fyra närmast
följande beskattningsåren. Härigenom nås överensstämmelse med förslaget om
behandling av disponibla pensionsmedel. Anledning saknas enligt
handelskammaren att behandla de båda avsättningarna olika. Länsstyrelsen I Ålvsborgs
län föreslår att de medel som finns innestående hos riksbanken spärras och gottskrivs
bolaget som avräkning pä skatt.
4.3.3 Fordringar m. m.
Riksskatteverket
tar upp frågan om behandlingen av aktiebolagets fordringar på aktieägaren i
samband med övergången. Dessa fordringar övergår lill överlagaren och blir i
dennes bokföring en debetpost på privatkontot, dvs. det egna kapitalel minskar.
En omföring av fordringen från privatkontoi lill kapitalkontots debetsida skall
enligt allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased ej göras över vinsl- och föriusikonloi
och kan inle föranleda taxering av övertagaren. Fordringarna har ofta uppkommit
genom den tidigare föreliggande möjligheten alt låna från eget aktiebolag i
stället för all göra löneuttag. Härigenom har låntagaren för sin personliga del
uppskjutit skattebetalningar av vanligen dubbla lånebeloppels storlek. Då
delta framsiår som en i vissa fall betydande skatteförmån kan enligt verkets mening
förslaget att jämställa aktieägariån med övriga tillgångar accepteras endast
för att nå syftet att sä många bolag som möjligt avvecklas. En annan fråga som
verket berör är de konsekvenser förslaget får vid avveckling av koncernbolag.
Man efteriysereit uttalande hur uppkommande likvidationsvinster eller -föriuster
skall behandlas vid taxeringen av det övertagande bolaget för det
beskattningsår varunder överlåtelsen verkställts.
När
det gäller sådana på balansräkningens skuldsida redovisade poster som semesterlöneavsältning
för företagsägaren och tantiemskulder bör enligt Svenska revisorsamfundet en
fördelning på fem år kunna få ske av de belopp som framkommer vid övergången.
Del erinras om att poster av det här slaget regelmässigt finns i bolagen och
att en omedelbar framtagning till beskattning kan medföra onödiga
likviditetspåfrestningar.
4.3.4 Realisationsvinstbeskattning
Beredningen
föreslår att frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförtusl
vid en framtida avyttring skall bedömas som om övertagaren förvärvat tillgången
vid samma tidpunkt som aktiebolaget.
Prop. 1974:188 40
Från
ett par håll har uttryckts tveksamhet om kontinuiteten förutom innehavsiiden
även gäller förvärvskostnaden. Enligt lantbrukarnas skatiedelegation bör
övertagaren och bolagel hanleras som en skaltskyldig och följaktligen bolagets
förvärvskoslnad läggas till grund för realisationsvinstberäkningen. Detta bör
enligt delegationen gälla oavsett om bolaget är rörelsedrivande eller
förvallande. Riksskatteverket föreslår det tillägget att lag-farlsstämplar och
liknande avgifter som utgått vid övergången för avräknas. Vidare kan del enligt
verket ifrågasättas att efter särskilt tillstånd medge övertagaren rätt att i
stället för aktiebolagels verkliga anskaffningsvärde fö använda
anskaffningsvärdet på aktierna i det avvecklade bolaget som anskaffningsvärdet
på den avyttrade egendomen i de fall denna varit aktiebolagets enda tillgång
vid övertagarens förvärv av aktierna i det avvecklade bolaget.
Några
remissinstanser har kritiserat att övergångsbestämmelserna inte innefattar
något förslag om hur realisationsvinsten vid en framtida avyttring av andel i
det efler övergången uppkomna handelsbolaget skall beräknas. Svenska revisorsamfundet
säger sig ha svårt alt inse, all det, vilket beredningen anfört, skulle
föreligga någol materiellt oriktigt i att beräkna innehavstiden för andelarna
från tidpunkten för aktieförvärvet. Härigenom uppnås kontinuitet även på detta
område. Tidpunkten för aktieförvärvet som grund för beräkning av innehavstiden
förordas även av lantbrukarnas skatiedelegation och Familjeföretagens förening.
Sveriges industriförbund anser del angeläget att det klargörs hur
anskaffningsvärdet för andelen beräknas.
4.3.5
Förlustavdrag
Från
fiskalt håll framförs viss kritik mot förslaget att övertagaren skall ha rätt till
de förlustavdrag som skulle ha tillkommit aktiebolaget. Länsstyrelsen i
Malmöhus län anser att detta är den mest tveksamma av de bestämmelser som
införts för att upprätthålla kontinuiteten. Enligt länsstyrelsens mening
möjliggör den fastställda övergångstiden fram t. o. m. år 1978 för flertalet
bolag med outnyttjade föriustavdrag att utnyttja dessa. Definitiva förluster
kan tänkas förekomma i de fall föriuslåren infaller i slutet av övergångsperioden.
Länsstyrelsens inställning är dock att det kan vara tveksamt om det allmiinna, av
hänsyn till bolag vilka i det längsta dröjer med övergången, skall införa en
bestämmelse vars konsekvenser är svåröverskådliga. Den fördröjande effekt på
upplösningen av aktiebolag, som förbudet mot överföring av föriustavdrag kan
medföra, kompenseras enligt länsstyrelsens mening av att skattemyndigheterna inte
belastas med svårbemästrade kontrollproblem rörande överförda förlustavdrag.
Allmänna ombudet för mcllankommunala mål anser att bestämmelsen möjliggör skalienyktsiransaktioner.
Med hänsyn härtill och lill att flertalet aktiebolag - genom möjligheten alt
inom tämligen vida marginaler själva bestämma vilket resullal som skall
redovisas - kan förhindra att underskott inte utnyttjas föreslås att paragrafen
Prop. 1974:188 41
utgår.
För att förhindra obilliga kon.sekvenser skulle det enligt allmänna ombudet
möjligen kunna erbjudas en dispensmöjlighet. Föreningen Sveriges taxcr/ng.s/vv/sorersiiiWer
sig också tveksam till förslaget i denna del och menar alt kontrollfrågan blir
särskilt arbetskrävande inte endast vid själva övergången utan även påföljande
år. Risken för missbruk är också påtaglig. Liksom allmänna ombudet anser
föreningen alt flertalet bolag torde kunna ordna så att eventuella föriustavdrag
utnyttjas redan före övergången och att bestämmelsen därför kan utgå. Även riksskatteverket
befarar att lagstiftningen i detta sammanhang kan utnyttjas för transaktioner
i skatleundandragande syfte. Av- och nedskrivningar sista året rörelsen drivs
i aktiebolagsform eller reparation av fastighet kan dels eliminera vinstmedel i
aktiebolaget - och därmed minska utskiftningsskattepiiktigt belopp - och dels
ge upphov till förlust som kan utnyttjas av övertagaren året efter i samband
med upplösning av reserverna. Övertagaren kan därefter överlåta verksamheten till
ett nytt aktiebolag och erhålla en avskatiad fordran på delta. Förslaget synes alltså
enligt verkels mening innefatta en temporär legalisering av transaktioner som
närmast kan jämföras med vinsthandels-affärerna där den enda kostnaden blir utskiftningsskatten
i förekommande tall. Även denna minskar genom förfaringssättet. Med hänsyn
härtill bör den föreslagna rätten för övertagaren att utnyttja aktiebolaget
tillkommande förlustavdrag och uncierskottsavdrag begriinsas lill sådana som
förelegal enligt deklarationer avgivna till ledning för resp. bolags
taxeringar t.o.m. 1974 års taxering. I konsekvens härmed bör ändring av bokslut
så alt däri uppkommer underskott eller förlust för beskattningsår som skall
taxeras vid 1974 års taxering ej godtas i beskattningshänseende, om orsaken
härtill är ändrade av- eller nedskrivningar eller därmed jämförlig åtgärd.
4.4 Skatter
och avgifter
Förslaget
att övertagaren blir betalningsskyldig för aktiebolagets skatter och avgifter
har mottagits positivt eller länmats utan erinran. Riksskatieverket anför att
detta avsevärt kommer att nedbringa antalet kringgåendeförsök och förenkla
uppbörden.
4.5 Allmän
skatteflyktsbestämmclse
Den
i lagförslaget intagna besuimmcl.sen all lagen inle skall tillämpas om någon i
samband med överiåtelse av aktiebolags verksamhet vidtagit åtgärd .som kan
antas ha skett i syfte att vinna obehörig förmån vid beskattningen har lått ett
blandat mottagande hos remissinstanserna. Från fiskalt håll vitsordas
nödvändigheten av en besiämmelse av detta slag samtidigt som man uurycker
önskemål om eu närmare angivande av när bestämmelsen skall tillämpas.
Riksskatteverket uttalar att det är tillfredsställande alt lagförslaget iiven
innefattar en allmän bestämmelse mot skatte-
Prop. 1974:188 42
flykisåtgärder
i samband med aktiebolagens avveckling. Bestämmelsen ökar
taxeringsmyndigheternas möjligheter att ingripa mot vissa icke åsyftade åtgärder,
och torde dessutom vara den enda vägen att stoppa dessa då någon fullständig
uppräkning av länkbara åtgärder inle är möjlig på förhand. 1 syfte att
förekomma vissa förfaranden och minska antalet onödiga processer är det dock
enligt verket önskvärt att det i propositionen eller lagtexten intas exempel på
icke godtagbara åtgärder. Föreningen Sveriges taxcringsrc-visorer menar att den
i lagförslaget införda bestämmelsen för att hindra vinnande av obehörig
skatteförmån i och för sig kan vara diskutabel eftersom tillämpningen av
densamma kan vålla praktiska svårigheter. Föreningen vill dock understryka
nödvändigheten av en bestämmelse av sådant innehåll. Eventuell tveksamhet med
hänsyn till de praktiska svårigheterna får därför inte föranleda att
bestämmelsen utgår. Enligt föreningens mening är bestämmelsen helt nödvändig
för all skattemyndigheterna skall kunna ingripa i uppenbara fall av missbruk av
övergångslagstiftningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att mot bakgrund av
erfarenheter från tidigare skattelagstiftning stadgandet är motiverat.
Länsstyrelsen anser det dock nödvändigt att vissa riktlinjer tas in i
förarbetena då risk annars föreligger att stadgandet blir utan effekt.
Kammarrätten I Göteborg föreslår att stadgandet ges en något vidare utformning
och görs tillämpligt inte bara på åtgärder "i samband med överlåtelse av
aktiebolagets verksamhet" ulan även "inför bolagets upphörande".
Från de organisationer
som representerar näringslivet har det uttryckts en enstämmig uppfattning att
bestämmelsen bör utgå. Man har vidare kri-li.serat alt bestämmelsen inte
närmare berörts i beredningens promemoria och menar att avsaknaden av motiv
skapar ett läge av rättsosäkerhet. Lantbrukarnas skatiedelegation anför alt en
bestämmelse av denna typ ulan vägledande uttalanden ger utrymme för godtycke
från taxeringsmyndigheternas sida och skapar därmed osäkerhet hos de
skattskyldiga. Resultatet blir då långvariga skatteprocesser, vilket inte kan
vara till fördel för någon. Delegationen menar att lagstiftningen som
förutsättning fördess tillämpning försetts med sådana bestämmelser alt försök
att vinna obehöriga skatteförmåner kan hindras. Rimliga garantier loren
materiellt riklig tillämpning bör alltså redan föreligga. Att då dessutom
tillskapa en allmän skatieflykls-klausul är obefogat. Delegationen anser därför
att den bör utgå. Skulle bestämmelsen likväl kvarstå måste vägledande
uttalanden göras och exempel lämnas så att ramarna för bestämmelsens
tillämpning fixeras. Sveriges in-dusirijörbund anser att vad det i förevarande
sammanhang kan gälla är om en åtgärd medvetet eller omedvetet medfört att
bestämmelsen om den begränsade friheten från utskiftningsskatt utnyttjas.
Detta innebär dock enligt förbundets mening i den påtvingade situationen inte
någon skatteeftergift i verklig mening. Om likväl en generalklausul anses böra
gälla är del ett oeftergivligt krav att dess avsedda användning mycket noggrant
klargörs i samband med lagstiftningen. Sveriges grossisiförbund. Föreningen auktori-
Prop.
1974:188 43
serade
revisorer. Svenska revisorsamfundet och Sveriges hantverks- och industriorganisation
ställer sig också avvisande till att införa en allmän skatte-fiyktsbestämmelse.
Den sistnämnda organisationen anser att frågan om en sådan klausul bör lösas i
ett större sammanhang.
4.6
Kontrollfrågor
För
befrielse från inkomstskatt erfordras enligt förslaget att aktiebolaget upprättat
bokslut omedelbart före överlåtelsen. För att denna åtgärd skall vara
meningsfull erfordras emellertid också enligt länsstyrelsen i Stockholms län
att bolagel fullgjort sin deklarationsplikt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om
inte för befrielse bör föreskrivas all bolagel avlämnat vederbörtig deklaration
i vart fall för tiden fr. o. m. den 1 januari 1975. Samma skyldighet bör gälla
för övertagaren beträffande det år då övertagen verksamhet första gången skall
redovisas. Även Föreningen Sveiiges taxeringsrevisorer framför liknande
synpunkter.
Riksskafteverkei
anser alt det bör åligga överlagarna att utöver aktiebolagels sista
balansräkning och balanskonto lämna uppgift om de för akliebolagei gällande skattemässiga
restvärden som avviker från de bokförda värdena. Vad gäller föreskriften .som
sådan är den enligt verket ägnad att underiätta administrationen och det
omfattande kontrollarbete som torde bli följden av all ett stort anta!
aktiebolag skal) avvecklas, varav flertalet under år 1978. Med hänsyn till de
stora skatlevinster som kan göras genom obehöriga åtgärder är det ytterst
angeläget att länsstyrelsernas skatteavdelningar tillförs sådana resurser under
övergångsåren att kontrollen kan göras effektiv. Särskilt angeläget är det au
länsstyrelsen i Stockholms län, där ett myckel stort antal av de bolag vilka
kan förväntas komma att upplösas har sill säte, tillförs extra personal. Verket
betonar dock vikten av att samtliga liinsstyreLser erhåller sådana extra
resurser att kontrollen uppfyller högt ställda krav.
4.7
Ikraftträdandet
Enligt
beredningens förslag skall lagen träda i kraft den I januari 1975. Sveriges
hantverks- och industriorganisation framhåller att det för vissa företag kan
finnas anledning att vidta åtgärder som åsyftas med den föreslagna lagen så
snart ske kan. Organisationen föreslår därför alt de särskilda övergångsbestämmelserna
träder i kraft snarast efter det de antagits av riksdagen. Även Svenska
revisorsamfundet anser alt det finns skäl alt utvidga tillämp-ning.sområdet lill
att gälla även sådana förelag som före den 1 januari 1975 inlett
likvidationsförfarande.
Prop. 1974:188 44
5
Departementschefen 5.1 Allmänna synpunkter
Aktiebolagslagen
(1944:705) ändrades år 1973 så alt gränsen för aktiekapitalets lägsta belopp
höjdes från 5 000 kr. till 50 000 kr. Denna ändring trädde i kraft den 6 juni
1973 och gäller bolag, som bildas fr. o. m. denna dag (prop. 1973:93, LU
1973:19, rskr 1973:238, SFS 1973:303). Vidare gäller att alla aktiebolag som
bildats före den 6 juni 1973 och fortfarande existerade skulle ha höjt sitt
aktiekapital lill 50 000 kr. senast vid utgången av år 1978. Aktiebolag, som
vid den tidpunkten inte har höjt sitt aktiekapital, skall upplösas genom ett
förenklat likvidationsförfarande (prop. 1973:168, LU 1973:41, rskr 1973:393,
SFS 1973:1081):
I prop.
1973:168 (s. 9) anfördes alt avvecklingen av aktiebolag, som inle höjde sitt
aktiekapital till 50 000 kr., aktualiserade vissa skatterättsliga frågor, bl.a.
den huruvida utskiftningskatt skall utgå på grund av aktiebolagets upplösning.
Det framhölls i propositionen att dessa frågor låg inom ramen för företagsskatleberedningens
uppdrag och därför borde behandlas inom beredningen. Det förulskickades dock
att bolag, som övergick till annan företagsform utan att därigenom på grund av
olika dispositioner vinna obehöriga skatteförmåner och som inte har
tillräckliga vinstmedel för att kunna höja sitt aktiekapital till 50 000 kr.,
inte skulle komma att drabbas av någon utskiftningsskatt på grund av
övergången.
Företagsskatteberedningen
har analyserat de skattefrågor som kan uppkomma vid avveckling av aktiebolag
eller övergång till annan företagsform med anledning av de ändringar i
aktiebolagslagen som jag nyss berört och lämnat förslag till åtgärder i syfte
att underlätta sådan övergång. Resultatet av beredningens arbete har redovisats
i en promemoria (Ds Fi 1974:4) Skattefrågor i samband med avveckling av
aktiebolag. 1 korthet innebär förslaget särskilda skattelättnader både vid utskiftningsbeskatiningen
och inkomstbeskattningen, om aktiebolag med ett aktiekapital understigande 50
000 kr. går i likvidation under tiden den 1 januari 1975-den 31 december 1978 eller
tvångsupplöses enligt de civilrättsliga övergångsreglerna. Skattelättnaderna
på inkomstbeskattningens område avses dock få åtnjutas endast under förutsättning
au kretsen av ägare den 1 januari 1975 i aktiebolaget inte ändras fram lill och
med utgången av det beskattningsår som övergången till annan företagsform äger
rum. Beredningens förslag syftar lill all mindre aktiebolag skall kunna gå över
till annan förelagsform utan skattekonsekvenser.
Remissinstanserna
har i stort en gynnsam inställning till beredningens förslag. Man ansluter sig
allmänt till beredningens uppfattning att avveckling av aktiebolag på grund av
de ändrade aktiebolagsreglerna i princip skall kunna ske utan
skattekonsekvenser. Några remissinstanser befarar dock att förslaget med hänsyn
till det stora antalet bolag och övergångstidens längd kan föranleda missbruk i
skatleundandragande syfte. Mot dessa farhågor
Prop.
1974:188 45
har
å andra sidan framhållits att man inle bör gå för hårt fram i skatte hänseende,
efiersom aktiebolagsreglerna är tvingande och innebär långtgående ingrepp i
företagens verksamhet.
För
egen del vill jag till en början allmänt framhålla följande. Under 1960-talei
och början av 1970-talel ökade nybildningen av aktiebolag på ett markant sätt.
Medan del år 1960 fanns endast 44 000 aktiebolag, hade vid utgången av år 1970
antalet stigit lill ca 100 000. Vid 1973 års utgång fönns det 133 000
aktiebolag. Av dessa 133 000 bolag är ca 110000 s.k. enmans- eller fömansbolag.
Några motsvarande siffror för handelsbolag och enskilda rörelseidkare finns
inte, men med ledning av uppgifter från mer-värdeskatleregistren kan del antas
att del finns ca 180 000 verksamma enskilda rörelseidkare och ca 20 000
verksamma handelsbolag.
Den
snabba ökningen av antalet bolag kan ha olika orsaker. Den begränsning av det
personliga ansvaret som aktiebolagsformen erbjuder innebär en stor fördel för
förelagarna och är därmed ulan tvivel ell av huvudmotiven för
aktiebolagsbildning. Men del finns andra fördelar med aktiebolagsformen som säkeriigen
inte har spelat en mindre betydelsefull roll, t, ex. de skattemässiga fördelar
som är förknippade härmed. Dessa skattemässiga fördelar kan kortfallal anges på
följande sätl. Vid beräkning av den taxerade inkomsten föreligger små
skillnader mellan rörelser som bedrivs i olika företagsformer. Möjligheterna till
vinstreglerande dispositioner genom nedskrivning av varulager, fordringar m. m.
samt avskrivning på anläggningstillgångar är således lika för de olika
företagsformerna. Konsolidering genom avsättning till konjunklurinvesteringsfond
eller vinstöverföringar genom s. k. öppna koncernbidrag kan emellertid inte
förekomma i enskild firma eller handelsbolag. Större skillnader i
beskattningshänseende beroende på vilken företagsform som använts uppkommer vid
försäljning av rörelsen. Vinsl vid försäljning av aktier i aktiebolag samt
andelar i handelsbolag behandlas enligt realisationsvinstskattereglerna, medan
den vinst som framkommer vid försäljning av enskild firma i sin helhet är
skattepliktig intäkt för säljaren. I detta sammanhang måste dock beaktas alt
skattereglerna självfallet får betydelse för köpeskillingens storlek. Den som
köper tillgångarna i en enskild firma erhåller ju genom köpet ett avskrivnings-
eller nedskriv-ningsunderiag för framliden och är därför beredd att betala mer
än en köpare av aktier eller andelar, vilka i regel inte får nedskrivas vid
beskattningen.
Vid
övervägandel av lagstiftningsåtgärder som rör företag och förelagsformer intar
frågan om de små och medelstora företagen en central plats i diskussionen. De
små och medelstora företagen svarar för en väsentlig del av produktion och
sysselsättning inom landet. Den frågan uppställer sig emellertid - mot bakgrund
av de siffror jag nyss angivit för antalet s. k. enmans- och fåmansbolag -
huruvida det finns tillräckligt fog för alt ha skilda regler för olika
företagsformer. I enmans- och fåmansbolag är ägarens inflytande över bolagsförmögenhelen
och den dagliga förvaltningen sådant all del i praktiken inte är någon skillnad
mellan en rörelse bedriven
Prop. 1974:188 46
i
aktiebolagsform och rörelse bedriven under enskild firma. Att delta reser problem
från övervaknings- och kontrollsynpunkt säger sig självt. Därmed kommer tredjemansintressel,
dvs. skyddet för borgenärer och anställda in i bilden. Även del allmännas
intresse bör beaktas. Den lagstiftning som på senaste lid genomförts på
aktiebolagsrättens område syftar i hög grad till att åstadkomma ett reellt
bolagskapital som är bundet i bolaget och inte åtkomligt för ägarna annat än
under speciellt angivna former. Det är mot denna bakgrund man bör se del s. k.
låneförbudet liksom de i detta sammanhang aktuella bestämmelserna om
aktiekapital och tvångslikvida-tion. Även i skattehänseende har på senaste tid
genomförts lagstiftning i syfte att utjämna skillnaden mellan olika
företagsformer. Jag syftar därvid på de regler om lättnader vid
kapitalbeskattningen som beslutades i våras (prop. 1974:98, SkU 1974:38, rskr
1974:259, SFS 1974:311 och 312). Dessutom bör nämnas alt förelagsskatteberedningen
har aviserat att den avser att med förtur behandla frågan om beskattningen av fåmansägda
aktiebolag och handelsbolag samt deras ägare. Detla arbete syftar enligt
beredningen inte lill all skärpa beskattningen av fåmansbolagen utan endast att
åstadkomma en rättvis beskattning av dessa bolag jämfört med andra
företagsformer. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att riksdagen
nyligen hemställt om skyndsam utredning angående införandet av en särskild
bolagsform för mindre företag (LU 1974:19, rskr 1974:238). Statsrådet Lidbom
har den 11 oktober i år erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande all tillkalla
sakkunniga med uppgift att utreda bl. a. denna fråga. Strävandena efler att i
görligaste mån uppnå neutralitet i skattehänseende mellan främst fåmansaktiebolag
och andra företagsformer är ett steg i syfte all underiätta för de små och medelstora
företagen all la ställning till vilken företagsform som bör väljas. Delta
ställningstagande bör i första hand grundas på andra motiv än rent skattemässiga.
Kravet
på höjt aktiekapital kommer säkeriigen att medföra alt många aktiebolag
avvecklas. Enligt företagsskatleberedningens beräkningar torde det i dag finnas
inemot 100 000 aktiebolag som har ell aktiekapital som understiger 50 000 kr.
Beredningen har ansett det vanskligt att bedöma hur många bolag som kan komma
att avvecklas. Försöksvis gjorda beräkningar pekar mot ell antal av 40 000-50
000 bolag.
Beredningens
förslag syftar som tidigare har nämnts till att mindre aktiebolag skall kunna
övergå till annan förelagsform utan skattekonsekvenser. Detta syfte har
beredningen sökt uppnå genom att ge vissa särskilda skattelättnader på både utskiftningsbeskatlningens
och inkomstbeskattningens område. När del gäller utskiftningsskatten har
beredningen föreslagit ett ulskiftningsskatlefritl grundbelopp på 75 000 kr.
utöver tillskjutet kapital. Med hänsyn till önskvärdheten av all även andra
bolag än rörelsedrivande, l. ex. vilande bolag, skrivbordsbolag och namnskyddsbolag.
får möjlighet alt avveckla har beredningen föreslagit att denna skattefrihet
skall gälla generellt för alla aktiebolag med ell aktiekapital understigande 50
000 kr.
Prop.
1974:188 47
1
stort sett samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget i denna del. Från några
håll föreslås dock att befrielsen från utskiftningsskatt görs obegränsad. Jag
anser det emellertid inte kunna komma i fråga att ge obegränsad befrielse från utskiftningsskatt
i övergångsfallen, eftersom detta skulle leda till skatteförmåner långl utöver
vad som kan anses rimligt. Enligt min mening bör således den av beredningen
föreslagna gränsen, 75 000 kr., godtas. I fråga om inkomstskatten föreslår
beredningen alt överföring av rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall kunna
ske skattefritt från eit aktiebolag till en annan företagsform, om överföringen
i princip sker lill bokförda värden. Därigenom uppnås att dolda reserver i
varulager m. m. inle behöver tas fram till beskattning, utan verksamheten kan forlsälla
som om förelagsformen inte ändrats. Från vissa remissinstansers sida har
framförts all denna princip om kontinuitet vid beskattningen bör utsträckas all
gälla även förvaltningsbolagen. För egen del ansluter jag mig til!
beredningens förslag. Del finns enligt min mening ingen anledning att utsträcka
inkomslskat-tebefrielsen att gälla även förvaltningsbolag. För förvallningsbolagen
torde dessutom någon inkomstskatt i flertalet fall inle bli aktuell vid en
övergång. Jag vill också erinra om all enligt beredningens förslag någon
realisationsvinstbeskattning inte uppkommer, om ett förvaltningsbolag
likvideras.
För
all motverka missbruk av de föreslagna skaiielätinaderna har beredningen i
huvudsak gått fram på två olika vägar. För det första har beredningen
föreslagit en skyldighet för övertagaren all jämte aktiebolaget svara för betalning
och redovisning av allmänna skatter och avgifter, mervärdeskatt och andra
indirekta skatter som belöper på den tidigare verksamheten i aktiebolaget. Detla
förslag har mottagits positivt av samtliga remissinstanser. Riksskatteverket
anser alt förslaget avsevärt kommer all nedbringa antalet försök all kringgå
lagstiftningen saml förenkla uppbörden. Jag vill här endast framhålla att
beredningens förslag i denna del på ell smidigt sätt anpassats till den
tidigare beskrivna principen om kontinuitet mellan verksamheten i aktiebolaget
och i den nya företagsformen. Beredningens andra förslag ar att införa en
skatteflyktsregel av allmänt innehåll som emellertid skall omfatta endast denna
speciallagstiftning. Regeln innebär att de speciella skatlelättnaderna inte
skall få åtnjutas, om någon i samband med överiåtelse av aktiebolagets
verksamhet vidtagit åtgärd, som kan antas ha skett i syfte att vinna obehörig
förmån vid beskattningen. Förslaget har fått ell blandat mottagande av
remissinstanserna. Från de instanser som representerar skatteförvaltningen
framhålls alt det är nödvändigt med en sådan regel samtidigt som man uurycker
önskemål om en exemplifiering på icke godtagbara åtgärder. Näringslivets
organisationer har enstämmigt begärt att förslaget i denna del inle skall
föranleda lagstiftning. Dessa pekar bl. a. på all avsaknaden av precisering av
regelns innebörd skapar ett läge av rältsosäkerhet.
Föregen
del vill jag först understryka att del i all lagstiftning är av största
Prop, 1974:188 48
vikt
att reglerna är klart utformade för att i möjligaste mån rättstvister och rätlsföriuster
skall kunna undvikas. Erfarenheten visar emellertid att det i många fall är ogörtigl
att åstadkomma ett regelsystem som i detalj, förutser och kan lösa alla
situationer. 1 synnerhet gäller detta situationer som tillskapats i syfte att
dra fördel av regelsystemet på ett sätt som inte varit avsett. Det återstår då
inget annat än att med en allmänt uttryckt viljeförklaring söka åstadkomma att
de fördelar som regelsystemet avser att bereda i normalfallen inte skall fö
utnyttjas av dem som s. a. s. spekulerar i lagstiftningen. Jag är medveten om
att del måste bli en balansgång mellan å ena sidan klarhet i utformningen och å
andra sidan användbarhet och flexibilitet för att motverka otillböriigt ulnylljande
av lagstiftningen i fråga. Skatldagsiiftningen är i detla hänseende särskilt
utsatt, och detta desto mer som skatter utgör en tung utgiftspost för de flesta
i vårt samhälle. En generellt hållen skatleflyktsklausul uppfattas av en del
som rättsosäkerhet, av andra som ell nödvändigt instrument i strävandet efter
materiell rättvisa och jämlikhet vid taxeringen. Själv har jag kommit till den
uppfattningen all en sådan generellt hållen skatleflyktsklausul inte kan
undvaras i denna lagstiftning. F. ö. finns redan på flera håll inom
skattelagstiftningen allmänt hållna skalteflyklsklausulerav liknande innehåll
och syfte som den nu av beredningen föreslagna. Jag kan l. ex. erinra om 4 i;
fjärde stycket kupongskatleförordningen (1970:624) och 15 § lagen (1974:325) om
avsättning till arbetsmiljöfond. För att underlätta tillämpningen av en
allmänt hållen skatteflyktsregel i detta sammanhang vill jag framhålla att den
framför allt tar sikte på sådana fall där överföringen från aktiebolag lill
annan verksamhetsform kan bedömas ha ägt rum huvudsakligen i syfte alt komma i
åtnjutande av skatteförmåner. Så kan t. ex. vara fallet, som några remissinstanser
påpekat, om rörelsen kort tid efter det att skattelättnaderna åtnjutits åter
bedrivs i aktiebolagsform. En annan situation, som inte kan generellt uteslutas
från ifrågavarande skatldättnader men där största uppmärksamhet är av nöden, är
det fall då en rörelse kort tid före lagstiftningens ikraftträdande överförts till
aktiebolagsform. Motivet kan då ha varit en önskan att fö komma i åtnjutande av
skattefavörerna. Men, som sagt, en detaljerad analys av här förekommande fall
för aU ge regler om den skattemässiga behand. lingen är omöjlig aU åstadkomma
och skulle dessutom ändå inle kunna läcka samtliga situationer. På grund av vad
jag sålunda anfört biträder jag beredningens förslag även när det gäller
införandel av en allmän skatte-flyktsbeslämmdse.
Min
ståndpunkt är således sammanfattningsvis att beredningens utformning av de
särskilda skattelättnaderna är väl ägnad att läggas till grund för
lagstiftning. Jag övergår härefter lill att diskutera enskildheterna i beredningens
förslag.
Prop.
1974:188 49
5.2
Utskiftningsbcskattningen
Antingen
ett aktiebolag likvideras eller tvångsupplöses på grund av all aktiekapitalet
vid utgången av år 1978 inte uppgår lill 50 000 kr. skall deklaration avlämnas
för utrönande av huruvida utskiftningsskatteplikt föreligger. För att det av
beredningen föreslagna extra beloppet av 75 000 kr. skall få avräknas vid
bestämmande av underiag för utskiftningsskatten har beredningen ansett att det
bör krävas av företag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk att ägarkretsen
inte ändras samt att samtliga tillgångar och skulder i aktiebolaget efter överiåtelsen
tas upp av övertagaren till de värden som i beskattningsavseende gällt för
aktiebolaget. I normala fall vid beräkning av utskiftningsskatt är huvudregeln
alt tillgångarna skall tas upp lill saluvärdet. 1 praxis godtas dock i
förenklingssyfte vissa avsteg från kravet på en exakt värdering av de skilda
tillgångsslagen. Vid de här aktuella ut-skiftningsskatteberäkningarna bör
enligt beredningen denna praxis i princip tillämpas. Även jag anser del
lämpligt att en särskild utskiftningsskalteberäkning görs i de här avsedda
fallen. Denna beräkning bör, som beredningen föreslagit, tillåtas ske efter
relativt grova schabloner.
1
fråga om värderingen av varulager anser beredningen att en jämförelse bör göras
med prissättningen i samband med en normal upplösning av ett aktiebolag. Om
verksamheten fortsätts i annan företagsform, bör varulagrets värde beräknas lill
anskaffningskostnaden efter avdrag för inkurans. Däremot bör i de fall, då
verksamheten upphör och en verklig utskiftning av lagertillgångarna företas,
gängse pris vid försäljning i konsumentledet gälla. Denna skillnad mellan
verksamhet som skall fortsättas i annan företagsform och verksamhet som läggs
ned bör för övrigt enligt beredningen gälla vid värderingen av samtliga
balansposter. Beträffande inventarietillgångar bör enligt beredningen det
bokförda värdet i allmänhet kunna godtas. Endast när det gäller vissa speciella
objekt, t. ex. fartyg och i de fall investeringsfond tagits i anspråk vid
förvärvet och där verkliga värdet mera avsevärt överstiger bokföringsvärdet,
bör, anser beredningen, skillnaden beaktas vid utskiftningsskatteberäkningen.
Immateriella rättigheter såsom patent, hyresrätt och goodwill bör också kunna
tas upp till del bokförda värdet. Aktier bör enligt beredningen, i den mån de
är börsnoterade, tas upp till lägsta betalkurs eller, om sådan inte noterats,
köpkursen vid tidpunkten för bolagets sista bokslut. För övriga aktier anser
beredningen att värdering i allmänhet kan ske med ledning av de av
länsstyrelsen för förmögenhelsberäkningen åsatta värdena. 1 övriga
tillgångsslag, såsom t. ex. utländska värdepapper, obligationer, anser
beredningen att värderingen kan ske med ledning av de riktlinjer som angetts
för de mera frekventa tillgångsslagen.
De
av beredningen angivna riktlinjerna för värdering av här behandlade slag av
tillgångsposter ansluter som nyss antytts i princip till rådande praxis vid
beräkning av utskiftningsskatt. Någon kriiik mot beredningens förslag i denna
del har heller inte framförts från remissinstanserna. Även jag anser del
lämpligt att de riktlinjer som beredningen har angett i huvudsak används
4
Riksdagen 1974. 1 samL Nr 188
Prop.
1974:188 50
vid
utskiftningsskatteberäkningen. Sedan beredningen avgelt sin promemoria har,
som jag tidigare berört, vissa lättnader vid förmögenhels- och arvsbeskatlningen
av mindre och medelstora företag och jordbruk genomförts genom lagstiftning i
våras. Vid förmögenhets- och arvsbeskattningen får lager och inventarier som
ingår i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse tas upp till del lägsta
värde som kunnat godtas vid inkomstberäkningen. En spärregel finns som innebär
att minst 60 % av företagels värde beräknat enligt tidigare gällande regler
skall tas upp till beskattning. Nu angivna värderingsregler tillämpas även vid s.
k. subslansvärdering av aktiebolag och kommer därigenom alt påverka värdet av
aktier i fåmansbolag. I denna del har RSV medddat anvisningar (RSV Dt 1974:27).
De nu beskrivna lättnaderna är avsedda att tillämpas endast vid
kapitalbeskattningen. De av länsstyrelserna numera gjorda värderingarna av
aktier i fåmansbolag kan därför inte användas vid här aktuella utskiftningsskalteberäkningar.
En beräkning av saluvärdet av aktier i fåmansbolag måste därför ske. Till ledning
för en sådan beräkning bör tidigare gällande regler vid värdering av aktier i fåmansbolag
kunna användas.
När
del gäller värdering av fastigheter har beredningens förslag fått ett blandat
mottagande av remissinstanserna. Tidigare praxis torde ha godtagit att
fastigheter vid beräkning av utskiftningsskatt upptagits till taxeringsvärdet.
Delta värde har då ansetts överensstämma med saluvärdet. Beredningen föreslår
nu att en generell uppräkning av fastighetens taxeringsvärden till marknadsvärden
skall ske med hänsyn till att fr. o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxering
taxeringsvärdenivån satis i en viss relation lill marknadsvärdet. Vid 1975 års
allmänna fastighetstaxering skall taxeringsvärdet enligt 9 § KL utgöra 75 % av
marknadsvärdet. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering gällde enligt
anvisningarna från dåvarande riksskattenämnden att taxeringsvärdet skulle för hyres-,
affärs- och industrifastigheter utgöra 80 % och för övriga fastigheter 75 % av
marknadsvärdet. Beredningen föreslår således att om 1970 års taxeringsvärden
skall läggas till grund för utskiftningsskatteberäkningen uppräkning av
taxeringsvärdet beträffande hyres-, affärs- och industrifastigheter skall ske
med en fjärdedel och för övriga fastigheter med en tredjedel. Skall 1975 eller
senare års taxeringsvärden användas bör uppräkning enligt beredningen ske med
en tredjedel.
RSV
framhåller i sitt remissyttrande alt den av beredningen föreslagna metoden i
och för sig kan vara motiverad fr. o. m. 1976 års taxering med hänsyn till den
nya lydelsen av 9 § KL som skall tillämpas fr. o. m. 1975 års
fastighetstaxering. Någon motsvarande föreskrift kan dock inte åberopas för
tidigare års fastighetstaxeringar, trots att en liknande säkerhetsmarginal tillämpades
på grund av riksskattenämndens anvisningar. Metoden förstorar enligt RSV
förekommande ojämnheter i fastigheternas taxeringsvärden, vilket ökar risken
för skalteprocesser. RSV förordar därför att taxeringsvärdet läggs till grund
för utskiftningsskatteberäkningen, eftersom i övrigt vid inkomst-,
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen detta värde används.
Prop.
1974:188 51
Av
förenklingsskäl bör dock härvid någol avdrag för latent skatteskuld inle komma
i fråga. Liknande synpunkter anför Sveriges industriförbund, som framhåller alt
oavsett vilken teknik som används vid fastighetstaxeringen måste man nu liksom
tidigare med hänsyn till de brister som vidlåder värderingsmetoderna använda
sig av vissa säkerhetsmarginaler. Den 25-pro-cenliga säkerhetsmarginal som skall
tillämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering är sålunda ett uttryck för
en med hänsyn till värderingsmetodernas brister nödvändig försiktighet.
Lantbrukarnas skatiedelegation har en något annorlunda uppfattning. Man anser
att saklägel förändras då 1975 års taxeringsvärden skall läggas till grund för utskiftningsskatteberäkningen.
Det uttryckliga stadgandet i KL att taxeringsvärdet fr. o. m. 1975 års allmänna
fastighetstaxering skall utgöra 75 % av marknadsvärdet gör det enligt
delegationen motiverat att vid utskiftningsskalleberäkningar fr. o. m. 1976 års
taxering tillämpa en uppräkning av taxeringsvärdet till marknadsvärdet på sätt
beredningen föreslagit.
Föregen
del vill jag i denna fråga anföra följande. Den laxeringsvärdenivå som beslämls
av riksdagen alt gälla fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering innebär
i och för sig inte någon förändring i förhållande till de principer som
tillämpades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Valet av
taxeringsvärdenivå har skett mol bakgrunden av osäkerhetsfaktorer som inte helt
kan bringas ur väriden och under den förutsättningen att nivån skall vara
beslående en längre tid. Dessutom kan i del enskilda fallet variationer
förekomma både uppåt och nedåt beroende på utvecklingen framåt i liden och
beroende på faslighetens läge och förändringar i befolknings-och
sysselsättningsläget. Med hänsyn härtill finner jag ingen anledning au avvika
från nu rådande praxis som innebäratt taxeringsvärdet för fasligheten i regel
anses motsvara saluvärdet vid utskiftningsskatteberäkningen. Som RSV framhållit
bör av förenklingsskäl något avdrag vid beräkningen för latent skatteskuld
därvid inte medges.
Däremot
bör, som beredningen föreslagit, latent inkomstskatteskuld få beaktas vid utskiftningsskatteberäkningen
i ett annat sammanhang. Vid utskiftning av omsättningstillgångar samt sådana
anläggningstillgångar, främst inventarier, som vid avyttring behandlas som omsätlningstillgångar,
skall nämligen eu bolag enligt punkt I sista stycket av anvisningarna till 28 §
KL anses ha åtnjutit skattepliktig intäkt med ett belopp, som motsvarar tillgångens
verkliga värde. Jag instämmer i beredningens förslag alt den latenta inkomsiskatteskulden
i dessa fall schablonmässigt bör beräknas till 50 % av reserven.
Beredningen
har framhållit att även poster på balansräkningens skuldsida kan behöva beaktas
vid utskiftningsskatteberäkningen. Detta gäller närmast reserveringar av olika
slag såsom generell nedskrivning av fordringar och avsättningar för all möta
framlida utgifter. Vid beräkning av de belopp varmed reserveringar gjorts kan
med tillämpning av den inom företagsekonomin allmänt förekommande
försiktighetsprincipen ofta en viss kon-
Prop.
1974:188 52
solidering
ha skett. Till den del dessa reserver överstiger påräkneliga förluster eller
utgifter bör enligt beredningen reducering ske av skuldposterna eller motsvarande
belopp tas upp som tillkommande post vid beräkning av utskiftningsskatten. Den
därpå belöpande inkomstskatteskulden skall då beaktas. Vad beredningen anfört
i denna del föranleder inga erinringar från min sida.
5.3
Inkomstbeskattningen
Som
jag tidigare framhållit innebär beredningens förslag att överföring av rörelse,
jordbruk eller skogsbruk skall kunna ske utan skallekonsekvenser under
förutsättning att samtliga tillgångar och skulder i aktiebolaget efter överiåtelsen
tas upp av övertagaren till de värden som i beskattningsavseende gäller för
aktiebolaget. Dessutom krävs alt aktiebolaget upprättat bokslut omedelbart före
överlåtelsen. Skattebefrielse föreslås få gälla endast om ägarkretsen den 1
januari 1975 är densamma som vid utgången av det beskattningsår under vilket
överlåtelsen sker. När det gäller fåmansbolag måste delägarna inneha ungefäriigen
lika stor andel vid båda lilirällena om inte skillnaden beror på arv,
testamente eller bodelning.
Några
remissinstanser för fram förslag om förändringar i både skärpande och mildrande
riktning. Sålunda anser RSV all som krav för skattebefrielse bör gälla att
verksamheten behålls av de tidigare aktieägarna under minst fem år efter övertåtelseårei.
Vidare är del enligt verket nödvändigt att kvalifikationstiden för innehav av
aktier sätts till den 1 januari 1974 och alt det krävs att den överiålna
verksamheten då bedrevs av aktiebolaget. Andra remissinstanser lar upp exempel
på ändringar i ägareförhållandena_som enligt deras mening bör godtas.
Familjeföretagens förening pekar på del fallet alt ett kompanjonsförhållande
upplösts på grund av att den ena kompanjonen avlidit, varpå eftertevande maken
avyttrat aktierna till den kvarvarande kompanjonen. Svenska sparbanksföreningen
anser att försäljning som framtvingats på grund av att bolagel råkat i
betalningssvårigheter bör undantas. Västerbottens handelskammare tar upp av
successionsskäl föranledd gåva av akiier lill anhörig.
Jag har förståelse för RSV:s
förslag, som syftar till alt förhindra försök till kringgåenden av
lagstiftningen. Som jag tidigare har framhållit kan dock den allmänna skalteflyktsregeln
bli tillämplig vid mera uppenbara försök att tillskansa sig obehöriga
skatteförmåner även i de fall RSV åsyftar. När det gäller ägareförhållandena
har beredningens förslag utformats efter förebild från föriusluljämningsförordningen.
Om förändringar skall göras vad gäller ägareförhållandena uppkommer svåra
gränsdragningsproblem. De nyss redovisade exemplen kan säkert kompletteras med
åtskilliga andra. Jag anser mig således inte kunna förorda någon annan ändring
i beredningens förslag i denna del än att kontinuiietsprincipen bör utformas så
att som värde av samtliga vid övertagandet ingående tillgångar och skulder tas
upp av över-
Prop.
1974:188 53
tagaren
till motsvarande värde av utgående tillgångar och skulder i aktiebolagets
sista balansräkning.
Beredningen
har även tagit upp vissa frågor som rör kontinuiteten i beskattningen mellan
aktiebolaget och den nya företagsformen. Vid den skattemässiga värderingen av
varulagret i bokslut för de båda första åren i det nya förelaget avses den
särskilda bestämmelsen vid lagerminskning i punkt 1 sjätte stycket av anvisningama
till 41 § KL (supplementärregel 1) få till-lämpas. Medeltalsvärdet skall därvid
beräknas som om varulagret även för de aktuella jämlörelseåren ägts av det nya
företaget. Om lagret tagits upp lill negativt belopp och delta belopp avsatts till
lagerregleringskonto, skall avsättningen återföras till beskattning påföljande
beskattningsår i det nya förelaget. För det fall att planenlig avskrivning på
inventarier tillämpats föreslår beredningen att det nya företagel lar över den
plan som upprättats i aktiebolaget och fortsätter skriva av efter denna. Det
gäller även de planer som upprättats lor speciella förhållanden, nämligen lill
följd av au skattemässigt och bokföringsmässigt restvärde skall anpassas i
samband med övergång till räkenskapsenlig avskrivning eller då överavskrivning
skett vid tillämpning av sistnämnda avskrivningsmetod. Tillämpar det nya
företaget räkenskapsenlig avskrivning och den s. k. kompletteringsregeln
används, avses aktiebolagets anskaffningsvärde och anskalTningsår få användas.
Även när det gäller avskrivning på fastighet bör enligt beredningen aktiebolagets
avskrivningsplan tas över. I fråga om primäravdraget kommer därvid reglerna i
punkt 7 åttonde stycket av anvisningarna till 29 § KL att kunna tillämpas, dvs.
det nya företaget skall fö tillgodoräkna sig de avdrag som återstår för
aktiebolaget. I fråga om inte helt avskriven markanläggning kan de ordinarie
reglerna i punkt 16 sjätte stycket av anvisningarna till 29 § KL, som innebär
att överlåtaren får avdrag för oavskrivet restvärde, inte tillämpas utan
beredningen föreslår att aktiebolagets avskrivningsplan även i detta fall
direkt tas över. Beredningen anser att man bör gå till väga på samma sätt även
i andra fall där utgifter får fördelas under flera beskattningsår och avdrag
kvarstår outnyttjade efter bolagets upplösning. Exempel hiirpå utgör större
utgifter för reparation och underhåll av fastighet (punkt 7 av anvi.sningarna till
25 § KL) och fördelning av .sådana organi-sationskosinader .som avses i 100 § 8
mom. AL. Andra exempel är avdrag lor substansminskning (punkt 9 av anvisningarna
till 22 § och punkt 8 av anvisningarna till 29 § KL) samt beräkning av skogs
ingångsvärde och ingående virkesförräd (punkt 7 av anvisningarna till 22 vj
KL). Även i andra fall än de nu behandlade är syftet att full kontinuitet skall
råda mellan aktiebolaget och det nya förelaget. Enligt beredningen är det
knappast möjligt all företa en fullständig uppräkning av alla sådana
situationer. Beredningen pekar här på i aktiebolaget nedskrivna eller hell
bortskrivna fordringar som inflyter efter övergången. Vidare kan i den nya
företagsformen åberopas förhållande i aktiebolaget vid yrkande av avdrag enligt
förordningen (1973:421)om särskilt forskning-savdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt
Prop. 1974:188 54
och
tillämpning av anpassningsreglerna (SFS 1973:323) vid övergång till bokföringsmässiga
grunder. Även allmänna skaller och avgifter som belöper på aktiebolaget skall
utgöra skattepliktig intäkt eller medföra rätt till avdrag i den nya
förelagsformen på samma sätt som om företagsformen inte ändrats. Vad
beredningen här har föreslagit har inte rönt någon kritik från remissinstanserna
och föranleder heller inga erinringar från min sida.
Beredningen
tar även upp det undantagsfallet au ett bolag, vars aktier ägs av ett annat
aktiebolag, tvångsupplöses enligt den civilrättsliga övergångsregleringen.
Beredningen uttalar att upplösningen får anses medföra all rörelsen övergår till
moderbolaget till bokförda värden. RSV eftertyser ett uttalande hur uppkommande
likvidationsvinster eller likvidationsförluster skall behandlas vid taxeringen
av del övertagande bolaget för del beskattningsår varunder överlåtelsen
verkställts. Som beredningen framhållit innebär upplösning av ett koncernbolag
att tillgångar och skulder till bokförda värden övertas av moderbolaget.
Skillnaden mellan dessa båda värden får betydelse endast när del gäller
redovisningen av det egna kapitalet i moderbolaget och påverkar sålunda inle
inkomsttaxeringen av moderbolaget.
5.3.1
Pensionsavsättningar
Beredningen
föreslår att tidigare avsättningar lill pensionsskuldkonto får överföras till
del nya företaget endast i den mån de avser utfästelser lill andra än
företagsägaren och denne närstående personer eller den personkrets som anges i
5 § tryggandelagen. En förutsättning är vidare att utfästelserna är knutna till
allmän pensionsplan. De i aktiebolaget gjorda avsättningarna bör alltså i
första hand tillgodoföras personer som även efter övergången är alt betrakta
som arbetstagare. Om det avsatta beloppet överstiger kapitalvärdet av sådana
utfästelser skall skillnaden återföras till beskattning. För att mildra
eventuella likviditetsproblem föreslår beredningen att återföringen får delas
upp under en övergångstid av högst fem år. Återföringen kan fördelas mellan
åren på sätt den skattskyldige önskar. Finns pensionsstiftelse som tryggar
utfästelse till den tidigare som anställd ansedde ägaren kan bolaget enligt
gällande regler före övergången gottgöra sig medel för täckande av kostnader
för pensionsförsäkring för ägaren.
Några
remissinstanser har riktat kriiik mot beredningens förslag att avsättningarna till
pensionsskuldkonto för ägarna skall återföras liil beskattning. Man framhåller
att dessa avsättningar bör fö stå kvar i den nya företagsformen, även om ytteriigare
avsäiiningar inte kan medges för överlåtaren personligen. I annat fall
uppkommer en extra belastning på det nya förelagels rörelsekapital och
likviditet. För del fall att det inte finns möjlighet att behålla de i
aktiebolaget gjorda avsättningarna framförs förslag om utsträckning av ålerföringstiden.
Västerbottens handelskammare anser att återföringen bör fö ske under tio år.
Andra remissinstanser förordar alt de ordinarie återföringsreglerna i 28 § 1
mom. KL i stället tillämpas, dvs. att som inläkt
Prop.
1974:188 55
anses
högst en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående
beskattningsår jämte kostnad för inköp under året av pensionsförsäkring mot engångspremie
och avsättning under året till pensionsstiftelse.
Jag
anser för egen del att gjorda avsättningar till pensionsskuldkonto i aktiebolaget
för sådana utfästelser som efter övergången avser ägaren av företaget inte bör
få stå kvar. Sådan avsättning är nämligen inte längre möjlig att göra i den nya
företagsformen. Det torde också, som beredningen påpekat, bli myckel ovanligt
att bolag med sådana avsättningar avvecklas. Jag kan även acceptera
beredningens förslag all återföringar med anledning härav skall las upp till
beskattning under en viss övergångsperiod. Någon anledning att utsträcka denna tid
utöver de fem år beredningen föreslagit finns enligt min mening inte.
5.3.2
Investeringsfonder m. m.
Beredningen
föreslår att gjorda avsättningar enligt förordningen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning eller enligt förordningen (1947:174)
om investeringsfonder skall återföras till beskattning vid taxeringen för
bolagets sista räkenskapsår i enlighet med ordinarie regler. Något 10-procentigt
tillägg vid beskattningen eller någon ränta skall dock inte utgå i dessa fall.
1 fråga om övriga investeringsfonder, där samma regler gäller för aktiebolag
och övriga företagsformer - investeringsfond för föriorade inventarier och
lagertillgångar, investeringsfond för avyttrat fartyg, nyan--skaffningsfond för
rörelse och återanskaffningsfond för fastighet - föreslår beredningen att dessa
fonder får övertagas ulan skattekonsekvenser. Några särskilda tillägg vid
beskattningen skall, i den mån sådana föreskrivs i ordinarie regler, inle
utgå. Beredningen förutsätter all regeringen ger tillstånd att ta i anspråk
konjunkturinvesteringsfonder före övergången för sådana bolag som inte kan
genomföra höjningen.
Någon
remissinstans anser att återföring av konjunkturinvesteringsfond bör ske på
samma sätt som föreslagits skola gälla för disponibla pensionsmedel, dvs.
under en femårsperiod.
Jag
instämmer i beredningens uppfattning att konjunkturinvesterings-fonder inte bör
få överföras till det nya företaget.. Sådana avsättningar är nämligen
förbehållna företagsformerna aktiebolag och ekonomiska föreningar. De flesta
bolag som gjort avsättningar till konjunkturinvesteringsfond torde med största
sannolikhet välja att höja aktiekapitalet. Vidare bör- med hänsyn till senare
tillkommen lagstiftning om avsättning lill arbetsmiljöfond (SFS 1974:325) och
förslag om avsättning till särskild investeringsfond (prop. 1974:177) -
särskilda regler ges för sådana fonder. Även sådana fondavsättningar bör
återföras till beskattning och medel som innestår på kontot återbetalas.
Förfarandet med återbetalning kan ordnas i huvudsak efter förebild från 22 §
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunk-
Prop.
1974:188 56
lurutjämning.
Lagakraftvunnen taxering behöver emellertid inte avvaktas. 1 den mån bolag, som
inle har möjlighet all höja aktiekapitalet, ansöker att fö utnyttja ovan nämnda
fonder före övergången, kan det enligt min mening finnas anledning att ta
särskild hänsyn till detta förhållande vid tillståndsgivningen.
5.3.3
Realisationsvinstbeskattningen
Beredningen
har föreslagit att överföring av fastigheter och värdepapper som vid avyttring
beskattas enligt realisationsvinstreglema inte skall föranleda några
skattekonsekvenser. Någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsföriust
skall således inte uppkomma genom likvidationen eller tvångsupplösningen.
Förslaget avser alla slag av bolag, alltså såväl rörelsedrivande bolag som förvaltningsbolag.
Avyttras övertagen egendom vid senare tidpunkt, skall enligt beredningen frågan
om realisationsvinst resp. realisationsföriust bedömas med hänsyn till
aktiebolagets anskaffningsvärde och anskaffningstidpunkt.
Remissinstanserna
har godtagit beredningens förslag i detta hänseende. Även jag ansluter mig i
sak till förslaget. Au i anskaffningskostnaden för ingå även överlagarens
kostnader anser jag självklart.
När
ett aktiebolags verksamhet övergått till ett för ändamålet bildat handelsbolag
uppkommer vidare frågan från vilken tidpunkt och till vilken anskaffningskostnad
andelarna i handelsbolaget skall anses vara förvärvade. Beredningen anser att
förvärvet av andelarna inte bör få räknas med utgångspunkt i tidpunkten för
förvärvet av aktierna i bolaget, då detta kan leda till en materiellt oriktig
realisationsvinstbeskattning. Beredningen finner därför att förvärvet av
andelarna bör anses ha skett vid den tidpunkt då handelsbolaget bildades. Delta
ger enligt beredningen det mest rättvisande beskattningsresultatet. I
konsekvens härmed bör enligt beredningen liden före övergången inte medräknas
vid tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst. Enligt beredningens
uppfattning är några särskilda regler i nu aktuella avseenden inte behövliga.
Några
remissinstanser har framfört kritik mot beredningens ståndpunkt i denna fråga.
Det framhålls alt andelar bör anses vara förvärvade vid tidpunkten för förvärvet
av motsvarande aktiepost i det upplösta bolaget.
För
egen del vill jag framhålla alt frågan om behandlingen i realisationsvinsthänseende
av andelar i handelsbolag som bildats för att överta verksamheten i aktiebolag
ligger någol vid sidan av den här aktuella problematiken. Syftet med de nu
diskuterade bestämmelserna är all underiätta fortsatt verksamhet för mindre
aktiebolag, däremot inte att bereda enskilda delägare särskilda skattelättnader
i överlåielsesitualioner. En regel som skulle möjliggöra tor delägare i
nybildat handelsbolag au vid reaiisalionsvinstbeskaitning få tillgodoräkna sig
den tid han innehaft aktier i del upplösta bolaget och anskaffningskostnaderna
för dessa akiier skulle som beredningen
Prop.
1974:188 57
påpekat
kunna leda till oavsedda skattelättnader i flera situationer, i synnerhet där
delägaren förut tagit lån i aktiebolaget. Med hänsyn härtill delar jag
beredningens uppfattning i denna fråga.
5.3.5
Föriustutjämning
Beredningen
föreslår att den rätt till avdrag för förluster i aktiebolagets verksamhet, som
skulle ha tillkommit aktiebolaget, lår övertas av del nya företaget.
Beredningen föreslår dock den begränsningen att sådant avdrag inte för
överstiga inkomsten i den förvärvskälla i vilken den övertagna verksamheten
ingår. 1 övrigt bör avdrag för ej utnyttjade underskott i aktiebolaget få
åtnjutas endast i den utsträckning detta varit möjligt om verksamheten
fortsatts i aktiebolaget. Detta innebär att röriustutjämningsförordningens ordinarie
regler om ägarkrets, beloppsgränser och tidsperioder blir tillämpliga. Även de
underskott i aktiebolaget som ej kunnat utnyttjas till följd av de särskilda
begränsningsreglerna om avskrivning på fartyg och luftfartyg samt kontrakt på
sådana tillgångar (46 § 1 mom. tredje stycket KL) bör enligt beredningen kunna
överläs av det nya företagel.
Från
de instanser som representerar skalleadministrationen har invändningar
framförts mot beredningens förslag. Man framhåller att en sådan bestämmelse
möjliggör skatienyktstransaktioner och anser att bestämmelsen bör utgå eller
åtminstone förses med vissa spärrar för att motverka skatteflykt.
Jag
kan instämma i att den föreslagna bestämmelsen är den mest tveksamma av de bestämmelser
som föreslås införda för att upprätthålla kontinuiteten. Med de begränsningar
som beredningen föreslagit anser jag dock att beredningens förslag kan godtas.
Att införa ytterligare begränsningar, t. ex. att ge förlustavdrag efter dispens
eller att begränsa förtustavdragen i tiden, kan enligt min mening ge upphov till
oskäliga konsekvenser. Jag förutsätter naturligtvis att yrkade förtustavdrag blir
föremål för en noggrann prövning av skattemyndigheterna mot bakgrund av de
principer jag har anfört beträffande tillämpningen av den allmänna skalteflyktsregeln.
5.4
Övriga frågor
Beredningen
tar även upp vissa frågor som rör det taxeringstekniska förfarandet vid
övergången. Beredningen föreslår sålunda att till den deklaration, i vilken
den övertagna verksamheten första gången redovisas, skall fogas bestyrkt
avskrift av aktiebolagels sista balansräkning. Vidare skall aktiebolaget lämna
namnuppgifter rörande aktieägarna och - såvitt gäller fåmansbolag - även beträffande
aktieinnehav. Vidare anser beredningen att RSV bör få möjlighet att precisera
omfattningen av nödvändiga uppgifter och i övrigt meddela de föreskrifter som
behövs för det praktiska förfarandet vid övergången.
Prop.
1974:188 58
Jag
anser det lämpligt att i den lagstiftning riksdagen har att besluta om med
anledning av övergång lill annan företagsform lämnas vissa grundläggande
regler om uppgiftsskyldighet utöver vad som gäller enligt taxeringslagen
(1956:623). Denna uppgiftsskyldighet kan inte preciseras nu i alla avseenden.
Därför behövs också en allmän föreskrift om att uppgiftsskyldighet föreligger
i fråga om del som har eller kan fö betydelse för till-lämpningen av de
beskattningsregler som avses skola gälla vid övergång.
Beredningen
berör även frågan om lagfarlsslämpel i samband med övergången. I prop.
1973:168 s. 20 uttalades att rörelsedrivande aktiebolag som fortsätter
verksamheten i annan företagsform bör befrias från sådan skatt. Enligt
beredningen bör denna befrielse gälla även fastighet som används i jordbruk
eller skogsbruk. Vidare anser beredningen att det bör övervägas att ge
befrielse även vid överföring av en rörelsefastighet, som ägts av ett fastighetsförvaltande
bolag, till det nya företag, till vilken rörelsen överförts. Beredningen finner
det även skäligt att också överföring av aktier befrias från fondstämpel.
Jag
instämmer i beredningens uppfattning all befrielse från stämpelskatt och
fondstämpel bör kunna komma i fråga i de fall som beredningen har angett. Enligt
min mening finns det dock ingen anledning alt generellt medge undantag från
skatte- eller avgiftsplikt. De fall, som det här kan bli fråga om, torde röra
sig om ell förhållandevis begränsat antal. Regeringen bör därför, med stöd av
56 § stämpelskatteförordningen (1964:308) som också gäller i fråga om
fondstämpeln, kunna ge befrielse från eller återbetalning av skatt eller avgift
i här avsedda fall. Till grund för regeringens bedömning bör ligga
skattemyndigheternas prövning av övergången.
De
av mig förordade reglerna om den skattemässiga behandlingen med anledning av
övergång till annan företagsform bör, som beredningen föreslagit, träda i
kraft den 1 januari 1975.
Jag
biträder slutligen beredningens förslag att deklarationer för delägare inom
samma handelsbolag skall kunna handläggas inom en taxeringsnämnd i varje län.
Detta förfarande bör kunna tillämpas första gången vid 1975 års taxering.
6
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:i föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag lill
1. lag om den skattemässiga behandlingen med anledning
av övergång från aktiebolag lill annan företagsform, m. m.,
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
Prop. 1974:188 59
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen att lill riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 5 dokument.
- SOU 2004:85 Genomförande av direktivet om information och samråd s. 38 · s. 44 · s. 45 i texten · dokumentnivå
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- Rskr. 1974:408 i texten
- Bet. 1974:SkU67 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:188 med förslag till lag om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång… s. 1 i texten
- Prop. 1976/77:109 om aktiekapitalets storlek s. 8 i texten