Sök i Ratio Lex

Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.

1974 · 420 sidor, varav 257 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 257 av 420 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:83, Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 83 år 1974 Prop. 1974: 83

Nr 83

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.
m.; given den 22 mars 1974.

Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
för justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att ersättningsbestämmelserna i vattenlagen (1918r 523)
anpassas tUl expropriationslagen (1972r 719). Ersättnings-kapitiet i
vattenlagen (9 kap.) är helt nyskrivet. Det innehåller inte någon motsvarighet
till nuvarande bestämmelser om ersättning för ideell skada eller om ersättning
med femtio procents förhöjning i vissa fall. Ersättning i pengar skall i
vattenmål liksom i expropriationsmål bestämmas enhgt marknadsvärdeprincipen.
Även bestämmelserna om nedsättning och tillträde m. m. har ändrats med
expropriationslagen som förebild.

Bestämmelserna
om ersättning genom kraftöverföring ersätts av ett nytt institut benämnt
andelskraft. Bestämmelserna om ersättning genom tillhandahållande av vatten
upphävs. De ersätts av en bestämmelse med generell giltighet om möjlighet för
vattendomstol att föreskriva skadeförebyggande åtgärder. Denna bestämmelse
innebär ett lagfästande av nuvarande domslolspraxis.

Den
reform av avgiftssystemet som vattenlagsutredningen har föreslagit genomförs
inle. Däremot höjs maximigränserna för vissa avgifter.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juh 1974.

1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 2

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918r 523)i

dels ati 2 kap. 18 §, 4 kap. 14 §§, 7 kap. 42 §, 10 kap.
20 § saml 11 kap. 41 § skall upphöra att gäUa,

dels alt rubriken närmast före 4 kap. 1 § skall utgå,

dels ati 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 57 §§, 10 § 1 mom., 19,
22, 50 och 59 §§, 4 kap. 5 §, 6 § 1 mom., 79, 12, 14 och 15 §§, 5 kap. 5 §, 6
kap.

8 §, 7 kap. 54 och 56 §§, 8 kap. 34 §, 9 kap., 10 kap. 21,
57, 60, 64 och

67 §§, 11 kap. 17 och 26 §§, 27 § 5 mom., 32 och 33 §§, 35 § 3 mom.,

37, 48, 6062, 75, 81 och 92 §§, 97 § 1 mom. och 106 § samt 14 kap.

3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP.

4 §2

Huruledes under vissa förutsätt- Huruledes
under vissa förutsätt

ningar den, som äger råda över ningar den,
som äger råda över

vatten, kan förpliktas att till följd vatten,
kan förphktas att till följd

av företag, som avses i 2, 3, 5, 6, av
företag, som avses i 2, 3, 5, 6

eller 7 kap., underkasta sig förlust eller
7 kap., underkasta sig förlust

i honom tillkommande vatten- i
honom tillkommande vatten

mängd eller vattenkraft, därom mängd eller
vattenkraft, därom

stadgas i nämnda kap.; och gälle stadgas i
nämnda kap.; och gälle

i fråga om rätt till ersättning för i
fråga om rätt till ersättning för

sålunda tillskyndad förlust vad i sålunda
tillskyndad förlust vad i

5 kap. 4 § och 6 kap. 5 § samt i 5 kap. 4 §
och 6 kap. 5 § samt i

9 kap. finnes föreskrivet, dock 9 kap. finnes föreskrivet, dock

med de inskränkningar, som för- med de
inskränkningar, som för

anledas av stadgandena i 6 och anledas av
stadgandena i 6 och

följande §§ av detta kap. samt i följande §§
av detta kap. samt i

2 kap. 7 och 8 §§. 2 kap. 8 §.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första
stycket sägs underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse
därför gälle vad särskilt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar
i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

2 KAP.

3 §ä Ej må någon så bygga i vatten, att genom uppdämning,
sänkning av vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhåUandena skada
tillfogas eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord, hus,

1 Senaste lydelse av 4 kap. 1 och 4 §§ 1962r 83, 7 kap. 42
§ 1920: 459, 10 kap. 20 § 1919r425 samt 9 kap. 55 och 59 §§ 1919:425, 49 §
1920:459, 38 § 1920r 479, 11 §, 46 § 4 mom. och 68 mom. och 66 § 1939r 146, 20
och 34 §§ 1945r 139, 5, 12 och 13 §§ 1948r 479, 67 § 1952r 235, 24 och 33 §§
1956r 67, 70 § 1961r 548, 46 § 13 mom. och 5 mom. 1964r 110, 48 och 63 §§
1968r 209, 1, 47 och 50 §§ 1969r 393, 9, 52, 54, 69, 7173 §§ 1970: 1009.

- Senaste lydelse 1920: 459.

3 Senaste lydelse 1961r 48.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:83 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan
så är att nyttan av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller
intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande
tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och äng, samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom. I byggnadskostnaden skall inräknas det
belopp, vartiU skadan och intrånget å den byggande tillhörig egendom må
skattas. För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till följd, alt ett avsevärt
antal bofasta personer berövas sina bostäder, eher att större fabrik eller
annan anläggning, varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift
väsentiigt minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena
betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller
att fiskeri- eller annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång,
eller att befolkningen eljest får sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade, må byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts,
icke ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan
bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad
för närboende eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för
näringslivet eller för orten eller eljest från aUmän synpunkt, må Konungen,
ändå att hinder mot byggnaden skulle möta av vad i första och andra styckena
sägs, efter hemstäUan av vattendomstolen på sätt i 20 § 3 mom. stadgas, lämna
medgivande till byggnaden.

Om byggande, varigenom an- Om byggande, varigenom an

nans strömfall eller del av ström- nans strömfall eller del av ström-

faU tiUgodogöres, gäUe vad i 5 fall
tillgodogöres, gälle vad i 5 §

7 §§ finnes stadgat. finnes stadgal.

5 §

TiUhör ett strömfall till skilda TUlhör en fallsträcka olika äga-

delar olika ägare, och vill en av re, får en av dem tillgodogöra sig

dem tillgodogöra sig förutom egen vattenkraften i hela sträckan, om

jämväl annans del i fallet, vare han på grund av äganderätt eller

han, där falldelarnas gemensam- annan rättighet, som gäller mot

ma tillgodogörande innebär vä- envar och ej är begränsad till ti-

sentlig ekonomisk eller teknisk den, råder över mer än hälften av

fördel, berättigad därtill mot er- kraften. Hänsyn skall tagas till den

sättning, som i 9 kap. skils, så- kraft som svarar mot andel i sain-

fraint han såsom ägare eller på fällighet vilken avses i 1 kap.

grund av servitutsrätt, som är gäl- 3 § fastighelsbUdningslagen (1970:

lande för all framtid, råder över 988).

mer än hä/ften av den efter vat

tenmängd och natinJig fallhöjd

beräknade vattenkraften i fallet

eller den del därav, om vars be

byggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande Första stycket äger motsvaraii-

tillämpning i fråga om två eller de tillämpning, när någon vill i en

flera,
olika ägare tUlhöriga ström- kraftanläggning tillgodogöra sig

fall. vattenkraft i fallsträckor som ingå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

i olika vattendrag, om det gemensamma tillgodogörandet är
en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för
anläggningens tillkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äro å
ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans ägare bjuda ägaren av
motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet; vill denne det ej, äge den, som
bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap. skils, tillgodogöra sig jämväl andra
sidans lott i vattnet, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för
dess ägare. Har denne förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande,
men kan ej enighet nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande,
bestäinme vattendomstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve
vattendomstolen, åt vilkendera företräde bör givas.

Den, vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med
stöd av 5 § eller på grund av överenskommelse, får deltaga i tillgodogörandet,
om det är av betydelse för hans verksamhet och hans rätt är sådan som avses i 5
§ första stycket. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft)
och skyldig att bidraga till kostnaderna för kraftanläggningens utförande,
drift och underhåll, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som
skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande gäller om den vars strömfall
tages i anspråk enligt 1 kap. 14 §, om ersättning för ianspräktagandet icke
redan bestämts, samt den som är berättigad till ersättning för vattenkraft
enligt bestämmelserna i 2 kap. 23 §.

Skyldighet att tillhandahålla andelskraft åvilar den
fastighet med vilken rätten till tillgodogörandet av vattenkraften skall vara
förenad.

Rätt till andelskraft skall vara förenad med den
fastighet, till vilken vattenkraften hört eller rättigheten överflyttats
enligt 7 § första stycket.

Vattendomstolen skall i samband med beslut om
tillhandahållande av andelskraft meddela erforderliga bestämmelser om villkoren
för tillhandahållandet och om kostnadsbidrag.

Inträda
ändrade förhållanden, kan kraftanläggningens ägare eller andelskraftens
mottagare hos vattendomstolen påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan
dem. Därvid får endast sådan ändring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

beslutas som innebär väsentlig fördel för någon av
parterna utan att för motparten medföra betydande olägenhet. Beslutar vattendomstolen
att rätt till andelskraft skall avlösas mot ersättning i pengar skola
bestämmelserna i 9 kap. äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan strömfall, som tiUhör oskift by eller annan samfälld
mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan
delägares förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat
samfälligheten tiUhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig
hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för
övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans med delägare, som
lämnat honom medgivande till företaget, äger mer än hälften i strömfallet,
berättigad att mot ersättning, som i 9 kap. skils, från samfälligheten tillösa
sig fallet jämte det utmål, som enligt bestämmelse vid skifte må finnas avsatt
för fallets tillgodogörande. Gränserna för strömfallet ovan och nedan i
vattendraget skola bestämmas av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan
delägares förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller annan
mindre anläggning för vattnets tUlgodogörande, bjude de andra att taga del
däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan synnerlig
skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, vUlkor och tid han må bygga och
nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må vara bestämd för bibehållande av
sådan anläggning, icke gått till ända, äge under de i första stycket omför-

På ansökan av ägare till fastighet, varmed rätt till
andelskraft är förenad, får vattendomstolen besluta om överflyttning av rättigheten
till annan fastighet som tillhör samme ägare, om detta kan ske utan förfång
för borgenär med panträtt eller annan rättsägare.

Rätt till andelskraft får upplåtas av ägaren till den
fastighet, varmed den är förenad. Avtal om upplåtelse är ej bindande längre än
femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse för någons livstid gäller dock
utan begränsning till viss tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

malda förutsättningar delägare begagna sig av
lösningsrätt, som där

nämnts.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

1
mom.* Bygges damm för tUlgodogörande av vattnet eller för reglering av
vattnets avrinning, eller göres för sådant ändamål annan byggnad i vatten,
vare byggnadens ägare, såframt byggnaden förorsakar sådan ändring i de
naturliga vattenståndsförhållandena, som ej är obetydlig, eller hindrar eller
försvårar fiskens framkomst, pliktig att från och med kalenderåret näst efter
det, då arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehålles, eriägga
viss århg avgift tiU befrämjande av fisket inom landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

som är
det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall avgiften, efler förslag
av statens fiskeritjänstemän, bestämmas med fäst avseende bland annat därå,
om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om med hänsyn till byggnadens
storlek och beskaffenhet i övrigt samt dess belägenhet inverkan

Avgiften
skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft utgå
med mmst tio öre och högst två kronor för varje hästkraft, som beräknas kunna
vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad för
tillgodogörande av vattnet annorledes än såsom drivkraft skall avgiften utgå
med minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter av den
vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid byggnaden. Är ändamålet med
byggnaden att reglera vattnets avrinning, utgår avgiften efter vattenmagasinets
rymd med minst tio öre och högst en krona för varje del, som omfattar 50 000
kubikmeter, intiU 100 miljoner kubikmeter och för varje del därutöver, som
omfattar 100 000 kubikmeter. Beträffande byggnad, som göres såväl i ändamål av
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet
annoriedes eller för reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om
beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas tUl det ändamål,

Avgiften
skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft utgå
med minst tio öre och högst fyra kronor för varje hästkraft, som beräknas kunna
vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad för
tUlgodogörande av vattnet annorledes än såsom drivkraft skall avgiften utgå
med minst tio och högst tvåhundra kronor för varje sekundkubikmeter av den
vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid byggnaden. Är ändamålet med
byggnaden att reglera vattnets avrinning, utgår avgiften efter vattenmagasinets
rymd med minst tio öre och högst två kronor för varje del, som omfattar 50 000
kubikmeter, intill 100 miljoner kubikmeter och för varje del därutöver, som
omfattar 100 000 kubikmeter. Beträffande byggnad, som göres såväl i ändamål av
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet
annorledes eller för reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgmn-den
vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det
huvudsakliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Senaste lydelse 1954r 124.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därav å fisket är mer eller mindre menlig, om byggnadens
ägare jämlikt 8 § förpliktats att vidtaga och underhålla anordningar för
fiskets bestånd, samt om föreskrivna dylika anordningar för ägaren medföra
större eller mindre kostnad.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt nu stadgade grunder
är ringa, äge vattendomstolen föreskriva, att avgift för byggnaden i stället
skall utgå med visst belopp en gång för alla.

19 §5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som
med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vUl tUlgodogöra sig annan
tUlhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där för ändamålet
erfordras, att annans byggnad i vatten ulrives eller ändras, pliktig att
draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra
arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning efter ty skäligt prövasr
vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet och förlust av rätten att
verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inom tid och
på sätt, som i sammanhang med beslutet om ändringen bestämmes.

Den som med stöd av stadgandena i 5 § viU tUlgodogöra sig
annan tillhörigt vatten, vare, där för ändamålet erfordras, att annans byggnad
i vatten ulrives eller ändras, pliktig att draga försorg om arbetet. Skall
byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill
och njute ersättning efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av
skadeståndsskyldighet och förlust av rätten att verkstäUa vad som kan vara
ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inom tid och på sätl, som i sammanhang
med beslutet om ändringen bestämmes. Därvid får även meddelas bestämmelser
angående ersättningen som säkerställer att arbetet blir fullgjort.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning, där strömfall tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

22 § 0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innefattar
beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande att bygga i
vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gäUande mot envar
såväl vad angår rätten att verkställa och för framtiden bibehålla byggnaden
jämte de anläggningar, vilka efter ty förut sagts med byggnaden äga samband, som
ock, där med byggnaden avses tillgodogörande av vattnet, beträffande rätten
därtill, dock med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas,
samt med

s Senaste lydelse 1945r 139. 6 Senaste lydelse 1954: 124.

Innefattar
beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande att bygga i
vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot envar
såväl vad angår rätten att verkställa och för framtiden bibehålla byggnaden
jämte de anläggningar, vilka efter ty förut sagts med byggnaden äga samband,
som ock, där med byggnaden avses tiUgodo-görande av vattnet, beträffande rätten
därtill, dock med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas,
samt med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83

Föreslagen
lydelse

iakttagande av vad i övrigt i detta kap. ävensom i 4
kap. finnes stadgat angående förnyad prövning i vissa fall. Om begränsad
rättsverkan i visst fall av beslut, som nu sagts, skils i 11 kap. 61 § andra
stycket.

Nuvarande lydelse

iakttagande av vad i övrigt i delta kap. ävensom i 4 och 9
kap. finnes stadgat angående förnyad prövning i vissa fall. Om begränsad
rättsverkan i visst fall av beslut, som nu sagts, skils i 11 kap. 61 § andra
stycket.

Hurusom under viss förutsättning beslutet är gällande även
i fråga om rätten till annat vatten än det, vars tillgodogörande avses med
byggnaden, därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enhgt 11
kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det
avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd; och må förty därefter
sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens prövning
erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller
skulle genom arbetets inställande synnerligt men uppstå, äge dock
vattendomstolen, på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan, bevilja
anstånd med byggnadens fullbordande på högst tio år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innefattar
beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande att
anlägga och nyttja grundvattentäkt eUer att vid grundvattenläkt tillgodogöra
större vattenmängd än förut, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig
laga kraft, gällande mot envar, dock med de inskränkningar, som i 51 och 52
§§ omförmälas. Om begränsad rättsverkan i visst fall av beslut, som nu sagts,
skUs i 11 kap. 61 § andra stycket.

50 § Innefattar beslut, som meddelas i anledning av
ansökan enligt 47 §, medgivande att anlägga och nyttja grundvattentäkt eller
att vid grundvattentäkt tUlgodogöra större vattenmängd än förut, vare sådant
beslut, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot envar, dock med de
inskränkningar, som i 51 och 52 §§ omförmälas, samt med iakttagande av vad i 9
kap. finnes stadgat angående förnyad prövning i vissa fall. Om begränsad
rättsverkan i visst fall av beslut, som nu sagts, skils i 11 kap. 61 § andra
stycket.

Har arbete för anläggande av grundvattenläkt ej utförts
inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämls, vare beslutet
förfallet, såvitt det avser sådan del av anläggningen, som ej kommit till
stånd. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skuUe genom arbetets inställande
synnerligt men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda tids
utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med anläggningens fullbordande på högst
tio år.

59 §8 Ägare av grundvattentäkt vare, där försummelse i
underhållet av anläggningen kan föranleda fara för ahmän eller enskild rätt,
pliktig underhålla den så, att dylik fara förebygges.

T Senaste lydelse 1964r 110. 8 Senaste lydelse 1964: 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83

Nuvarande lydelse

Vill grundvattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtUl
berättigad. Har vattendomstolen jämlikt 9 kap. 46 § meddelat föreskrift om
skyldighet för grundvattentäktens ägare att tillhandahålla vatten, skall dock
inhämtas föreskrift av vattendomstolen, under vilka villkor grundvattentäkten
må tagas ur bruk.

Föreslagen lydelse

Vill grundvattentäkts ägare taga den ur bmk, vare därtill
berättigad. Kan åtgärden medföra fara för allmän eller enskild rätt, skall
dock inhämtas föreskrift av vattendomstolen, under vilka villkor
grundvattentäkten må tagas ur bruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 § stadgade
förutsättningar Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i
förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, så ock byggnadens ägare i
den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de vUlkor, varunder
med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nyttjas. Yrkande
om sådan prövning skall framställas under femtiofemte året efter del
kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom meddelad bestämmelse skall
hava fullbordats, samt därefter vart fyrtionde är. Varder ej å föreskriven
tid nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad att under förut faststäUda
viUkor bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i anledning av nyprövning,
som sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse
härutinnan meddelas och skall lända till efterrättelse.

Har strömfall bUvit bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår
den vattenkraft som vid oreglerat lågvatten kan uttagas vid byggnaden till
minst femhundra turbinhäst-krafter, äge, såframt vattenkraften icke inom tio år
före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden varit utnyttjad vid
byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, Konungen eller myndighet, åt vilken
Konungen uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det aUmännas rätt, så
ock byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkaUa ny prövning angående
de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må
bibehållas och nyttjas. Yrkande om sådan prövning skall framställas under
femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom
meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år.
Varder ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad alt
under förut fastställda villkor bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i
anledning av nyprövning, som sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad,
annan bestämmelse härutinnan meddelas och skall lända till efterrättelse.

Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med
den lagstiftning, som vid varje särskild tidpunkt är gällande i fråga om
villkoren

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för byggande i vatten. Fastställas vid nyprövningen andra
villkor än de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från
utgången av det kalenderår, vamnder nyprövningen påkallats.

6 §

1 mom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 § sägs, föreskrift,
alt byggnaden skall för tillgodoseende av allmänna intressen ändras, eller
göres eljest med hänsyn till nämnda intressen byggnadens bibehåUande och
nyttjande beroende av villkor, som innebära inskränkning i ägarens rätt eller utvidgning
av honom åliggande skyldigheter, vare han, där den värdeminskning, som till
följd av de nya vUlkoren tillskyndas honom tillhörig egendom, jämte kostnaden
för föreskrivna ändringsarbeten överstiger en fjärdedel av värdet å den
vattenkraft i tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden, berättigad
att av statsmedel erhålla ersättning för överskjutande belopp. Är kungsådra i
strömfaUet och har på grund av bestämmelserna i 1 kap. 6 och 12 §§ vattenmängd
eller fallhöjd tagits i anspråk utan att ersättning därför utgått, må den förlust,
som byggnadens ägare har att vidkännas utan gottgörelse, sammanlagt icke
överstiga det belopp, vartill med iakttagande av stadgandet i 1 kap. 13 §
förlusten av allt kungsådrans vatten må skattas.

Vid beräkning av värdet å Vid beräkning av värdet å vat-

vattenkraften skall avdrag göras tenkraften
skall avdrag göras dels

dels för den del därav, för vilken för
den del därav, för vilken

byggnadens ägare jämlikt vatten- byggnadens
ägare jämlikt vatten

domstolens beslut har att tillhan- domstolens
beslut har att tiUhan-

dehålla ersättning medelst kraft- dahålla
andelskraft, och dels för

överföring, och dels för kraft, kraft,
varmed till följd av sådan

varmed till följd av sådan vatten- vattenreglering,
som enligt be-

reglering, som enligt bestämmel- stämmelserna
i 16 § är underkas-

serna i 16 § är underkastad ny- tad
nyprövning, den vid byggna-

prövning, den vid byggnaden el- den eljest
uttagbara kraften blivit

jest uttagbara kraften blivit ökad. ökad.
Ej må vattenkraftens sam-

Ej må vattenkraftens sammanlag- maniagda
värde beräknas högre

da värde beräknas högre än till än till
anläggningens saluvärde,

anläggningens saluvärde.

Vill ägare av byggnad, som i denna § avses, verkställa
tillbyggnad eller ändring av byggnaden i ändamål att möjliggöra uttagande av
mera vattenkraft eller eljest ett bättre utnyttjande av vattenkraften i strömfallet,
äge vattendomstolen vid sitt medgivande till arbetets utförande bestämma,
huruvida och i vad mån den därav föranledda kostnaden må avräknas från det
värde å vattenkraften, varom stadgas i första stycket. Vid prövning av dyhk
fråga skall tillses, att skäUg amorteringstid beredes byggnadens ägare.

7 §

Skall från anläggning, beträf- Skall från anläggning, beträf

fande vilken nyprövning äger rum, fande
vilken nyprövning äger rum,

på grund av vattendomstolens på grund av
vattendomstolens

jämlikt denna lag meddelade före- jämUkt
denna lag meddelade före

skrift kraft tillhandahållas någon skrift
andelskraft tillhandahållas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

någon och kommer sådan mottagares rätt i anledning av
nyprövningen att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att av
statsmedel undfå gottgörelse för den förlust han lider. Är fråga om
vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan vattenkraft
icke före dess avstående varit av mottagaren utnyttjad eller av denne
utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock beträffande mottagarens
rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Nuvarande lydelse

i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat, och
kommer sådan ersättningstagares rätt i anledning av nyprövningen att upphöra
eller inskränkas, vare han berättigad att av statsmedel undfå gottgörelse för den
förlust han lider. Är fråga om ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres
genom anläggningen, och har sådan vattenkraft icke före dess avslående varit
av ersättningslagaren utnyttjad eller av denne utnyttjats vid anläggning, som
avses i 5 §, skall dock beträffande ersättnings-tagarens rätt till gottgörelse
vad i 6 § 1 mom. finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i 6 §
2 mom. är föreskrivet beträffande framställande av ersättningsanspråk,
prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens erläggande med mera
skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse, som i denna § avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder
beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt äldre lag, jämlikt
denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad, som i 2 § första
stycket avses, skola under de i nämnda stadgande angivna förutsättningar
bestämmelserna i 57 §§ gälla i fråga om anläggningen; dock vare ägaren icke
pliktig att av värdeminskning och kostnad, som omförmälas i 6 §, utan
ersättning vidkännas mera än som motsvarar en fjärdedel av värdet i tillgodogjort
skick å den vid anläggningen uttagbara vattenkraft, som icke kunnat
tillgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tUlkommit
jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tUlämpning beträffande sådan byggnad
i strömfall.

Har
beträffande byggnad i strömfall, vilken tiUkommit enligt äldre lag, jämlikt
denna lag verkställts ombyggnad eller tillbyggnad, skola bestämmelserna i 5
7 §§ gälla i fråga om anläggningen, om åtgärden medför att i strömfall minst
trehundra turbin-hästkrafter mera än förut kunna uttagas vid lågvatten och den
uttagbara vattenkraften sammanlagt uppgår till femliundra turbinhäst-krafter
vid oreglerat lågvatten. Ägaren är dock icke pliktig att av värdeminskning och
kostnad, som omförmälas i 6 §, utan ersättning vidkännas mera än som motsvarar
en fjärdedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen uttagbara
vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad i 5
och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit jämlikt denna lag,
skall äga motsvarande tillämpning, när strömfall, vari jämlikt denna lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande om
nyprövning skall framställas under femtiofemte året efter det denna lag trätt
i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning vidkännas
större värdeminskning och kostnad än som motsvara en fjärdedel av värdet å
kungsådrans vallenkraft i tillgodogjort skick, med beräkning av nämnda vattenkraft
på sätt i 3 § sagts.

Föreslagen
lydelse

finnes kungsådra, bebyggts enligt Konungens på grund av
äldre lag meddelade tillstånd till byggande i kungsådra, om vid tillståndet
gjorts sådant förbehåU, som sägs i 1 kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i
den mån densamma kan vid byggnaden uttagas, tUlika uppgår till minst femhundra
turbin-hästkrafter vid oreglerat lågvatten. Yrkande om nyprövning skall
framställas under femtiofemte året efler del denna lag trätt i kraft.
Byggnadens ägare är ej pliktig alt utan ersättning vidkännas större
värdeminskning och kostnad än som motsvara en fjärdedel av värdet å
kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick. Vid tiU-lämpnlng av vad nu
sagts skall kungsådrans vattenkraft anses utgöra en tredfedel av vattenkraften
i strömfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
strömfaU blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 § stadgade
förutsättningar kronan att, där det påkallas för tUlgodoseende av allmänt
behov, vid utgången av fyrtionde året efler det kalenderår, under vilket enligt
därom meddelad beslämmelse byggnaden skall hava fullbordats, tUlösa sig
strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri
samt för kraftstationens personal avsedda bostäder och, där marken tiUhör
anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt
begagnas, skall stå kronan öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

Har
strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 5 § stadgade
förutsättningar kronan alt, där det påkallas för tillgodoseende av allmänt
behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket enligt
därom meddelad bestämmelse byggnaden skall hava fullbordats, tillösa sig
strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri
samt för kraftstationens personal avsedda bostäder och, där marken tUlhör
anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt
begagnas, skall stå kronan öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit
inom de tio närmast förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tUlkommit enligt
äldre lag, jämlikt denna lag verkstäUd byggnad, vilken är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden, att i
StrömfaUet kan utlagas i medeltal minst dubbelt så stor vattenkraft som förut,
vare kronan, såframt den uttagbara vattenkraften sam-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

manlagt
uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, på sätt
ovan sagts lösningsberältigad till strömfallet med vattenverksbyggnader,
kraftstation och utmål.

12
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där från
kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av
kronan gällande, på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade
föreskrift andelskraft skall tillhandahållas någon, äge kronan tUlösa sig
jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft,
som före dess avstående varit av mottagaren av andelskraft utnyttjad vid
anläggning, beträffande vUken icke enligt bestämmelserna i 9 § lösningsrätt
tUlkommit kronan.

Där
från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan stadgals göres
av kronan gäUande, på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade
föreskrift kraft skall tUlhandahåUas någon i ersättning för vattenkraft, som
tiUgodogöres genom anläggningen, äge kronan tillösa sig jämväl sådan
rättighet. Vad nu sagts galle dock ej i fråga om vattenkraft, som före dess
avslående varit av ersättningstagaren utnyttjad vid anläggning, beträffande
vilken icke enligt bestämmelserna i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande
lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna i 10 och 11 §§ i
tiUämpliga delar lända till efterrättelse.

14
§9

Varder
genom valtenreglering, som verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara
vattenkraften i det eller de strömfaU, för vUkas räkning regleringen utföres,
ökad med i medeltal femhundra turbinhästkrafter, vare ägare av sådant strömfall
pliktig att för nedan angivna ändamål erlägga en årlig avgift, beräknad på
gmndval av det antal turbinhästkrafter, varmed genom regleringen den uttagbara
vattenkraften i strömfallet i medeltal blivit ökad. Medför valtenreglering sådan
ändring av vatlenföringen att förut ultagbar vattenkraft kan utnyttjas på
fördelaktigare sätt, skall med avseende å skyldighet att erlägga dylik avgift,
så stor del av denna vattenkraft, som svarar mot förhöjningen av dess värde,
anses såsom ökning av den uttagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen
sådan båtnad, som i första stycket sägs, för annat strömfall än där avses, äge
vattendomstolen, på ansökan av myndighet, som Konungen bestämmer, förklara
ägaren av strömfallet pliktig att gälda avgift, som nu nämnts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgiften skall av
vattendomstolen, särskilt för varje strömfall, bestämmas till belopp,
utgörande minst tre och högst åtta kronor för varje turbinhästkraft; och bör
härvid hänsyn tagas dels till den större eller mindre förändring av vattenstånds-
och avrinningsförhållanden, som genom företaget

o
Senaste lydelse 1959r 114

Avgiften skall av
vattendomstolen, särskUt för varje strömfall, bestämmas till belopp, utgörande
minst fyra och högst tolv kronor för varje turbinhästkraft; och bör härvid
hänsyn tagas dels till den större eller mindre förändring av vattenstånds- och
avrinningsförhållanden, som genom företaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förorsakas, och den olägenhet el- förorsakas, och den olägenhet el

ler fördel, vilken härigenom upp- ler fördel, vilken härigenom upp

kommer för den kringliggande kommer
för den kringliggande

bygden, dels ock till den större el- bygden, dels ock till den större el

ler mindre kostnad, som är för- ler mindre
kostnad, som är för

enad med företaget, samt företa- enad
med företaget, samt förela

gets ekonomiska betydelse för var- gets
ekonomiska betydelse för var

je särskilt strömfall. Om särskilda je särskilt strömfall. Om särskilda

skäl föranleda därlUl, må avgiften skäl föranleda därlUl, må avgiften

bestämmas till lägre belopp än bestämmas
till lägre belopp än

förul sagts, dock minst femtio öre förul sagts, dock minst femtio öre

för varje turbinhästkraft. för varje turbinhästkraft.

Avgift skall erläggas från och med kalenderåret näst efter
det, då vattendomstolens tUlstånd till vattenregleringen först tages i anspråk.
Är fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall dock, såvitt angår
strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i nämnda kap. skyldigheten att
taga del i kostnaden för företaget inträder senare, avgift ej utgå förrän från
och med kalenderåret näst efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av
strömfall enligt andra stycket förklarats pliktig att gälda avgift, skall den
utgå från och med kalenderåret näst efler det, då talan därom anhängiggjorts,
dock ej för tid innan skyldighet alt erlägga avgift skolat inträda, därest
ägaren av strömfallet förklarats pliktig att taga del i kostnaden för
företaget.

Vattendomstolens avgörande gälle för en tidrymd av tio år
i sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket tillståndet
till valtenregleringen först tagits i anspråk. Varder ej genom ansökan hos
vattendomstolen under nionde året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av
strömfallets ägare eller av myndighet, som Konungen bestämmer, skall den förut
meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa priod. Ålägges
ägare av strömfall enligt andra stycket att gälda avgift, skall avgörandet
första gången ej gälla längre än den lid, som gäller för annan avgift enligt
denna §, vilken förklarats skola utgå med anledning av företaget. Varder
strömfall bebyggt efter del avgift bestämts, äge vattendomstolen, ändå att
tid, som nyss nämnts, ej gått till ända, för återstående tiden meddela ändrad
föreskrift, när det påkallas av myndighet, som Konungen bestämmer.

På yrkande av myndighet, som Konungen bestämmer, må vattendomstolen,
såframt det finnes erforderligt och lämpligt, bestämma alt den för en
tioårsperiod stadgade avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom att
strömfallets ägare erlägger högst hälften av det beräknade sammanlagda nuvärdet
av avgifterna på en gång och återstoden genom årliga inbetalningar under
perioden.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

15 §10

Influtna avgifter skola efter de Influtna
avgifter skola efter de

närmare bestämmelser, som här- närmare
bestämmelser, som här

utinnan meddelas av Konungen, utinnan
meddelas av Konungen,

användas dels till förebyggande användas
dels lUl förebyggande

10 Senaste lydelse 1944r 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas
genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen
bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för
tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av
företaget, såsoin jordbrukets främjande, särskilt genom jords torrläggning,
eller beredande av tUlgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk,
hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov.

Föreslagen
lydelse

eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas
genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen
bestämd, samt tUl gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för
tillgodoseende av allmänt ändamål beträffande den bygd, som beröres av
företaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 KAP.

5 §11

Vad i 2
kap. 2 och 8 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 18, 19, 27 30 §§ samt 3234 §§
tinnes stadgat om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med
avseende å anläggning eller åtgärd för inrättande av allmän farled.

Vad i 2 kap. 2 och 8 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 19,
27 30 §§ samt 3234 §§ tinnes stadgat om byggande i vatten skall äga
motsvarande tillämpning med avseende å anläggning eller åtgärd för inrättande
av allmän farled.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 KAP.

8 §12

Vad i 2
kap. 8 § första stycket, 11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§ finnes stadgat
i fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å arbete för inrättande av allmän flottied.

Vad i 2 kap."8 § första stycket, 11 § första stycket
samt 12 och 13 §§ finnes stadgat i fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å arbete för inrättande av allmän flottled.

7 KAP.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54 §

Har delägare i invallningsföre-lag icke sökt företaget och
är han ej heller efter ty i 27 § sägs likställd med sökanden, vare han berättigad
påfordra, att all honom tillhörig mark, som ingår i samfälligheten, skall med
belopp, som i 9 kap. 49 § sägs, lösas för företagets räkning.

11 Senaste lydelse 1920r 459.

12 Senaste lydelse 1954r 124.

13 Senaste lydelse 1920r 459.

13

Har delägare i invallningsföre-tag icke sökt företaget och
är han ej heller efter ly i 27 § sägs likställd med sökanden, vare han berättigad
påfordra, att all honom tillhörig mark, som ingår i sam-fäUigheten, skall lösas
för företagets räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vill någon begagna sig av rättighet, som nu sagts, skaU
yrkande därom framställas medelst stämning å deltagarna i den ordning 11 kap.
stadgar inom sextio dagar efter det tiden för påkallande av sådan ny
uppskattning av båtnaden, som omförmäles i 10 kap. 77 och 78 §§, tilländagått,
eller, om sådan uppskattning påkallats, inom samma tid efter del uppskattningen
vunnit laga kraft.

Sedan
sådan talan blivit anhängiggjord, vare ägaren av den fastighet, vartill marken
hör, fri från skyldighet att taga del i företaget; och trade den lösta marken i
faslighetens ställe med skyldighet för ägaren att övertaga den delaktighet i
företaget, varifrån fastighetens ägare befriats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om rätt
för fastighetens ägare att återbekomma förskjutet bidrag så ock om denne
åliggande ersättningsskyldighet i visst fall stadgas i 9 kap. 49 §.

Ersättning
för sådan mark, som skall lösas enligt första stycket, skall bestämmas till
markens värde i dess skick efter företagets fullbordande efter avdrag av det
belopp, vartill båtnaden för samma mark genom invallnlngen blivit i laga
ordning uppskattad. Bidrag, som markens ägare erlagt till företaget, skall
gottgöras honom med skälig ränta därå från den dag, dä bidraget utgavs. Har
markens ägare tillgodonjutit avkastning utöver den, som varit att påräkna i
markens skick före invallnlngen, är deltagarna berättigade till skälig
gottgörelse för denna ökning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innefattar
synemäns utlåtande, varvid enligt 10 kap. 75 § skaU bero, eller vattendomstols
laga kraft ägande beslut rörande företag enligt detta kap. medgivande till
företaget, vare det gällande mot envar såväl vad angår rätten att utföra
företaget och för framtiden bibehålla dike och annan anläggning som
beträffande skyldighet att taga del i företaget, dock med de inskränkningar,
som följa av bestämmelserna i 57 § samt av vad i 2 kap., i den mån nämnda kap.
tUl följd av hänvisningen ovan i 41 § första stycket äger tUlämpning, / 9 kap.
ävensom

Innefattar
synemäns utiåtande, varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero, eller vattendomstols
laga kraft ägande beslut rörande företag enligt detta kap. medgivande till
företaget, vare det gällande mot envar såväl vad angår rätlen att utföra
företaget och för framtiden bibehålla dike och annan anläggning som
beträffande skyldighet att taga del i företaget, dock med de inskränkningar,
som följa av bestämmelsema i 57 § samt av vad i 2 kap., i den mån nämnda kap.
till följd av hänvisningen ovan i 41 § första stycket äger tillämpning,
ävensom i 10 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1954r 124.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i 10 kap. 77 och 78 §§ finnes stad- 77 och 78 §§
finnes stadgat om gal om förnyad prövning i vissa förnyad prövning i vissa
fall. fall.

8 KAP.

34 §15.

Har vattendomstol eller syne- Har vattendomstol eller syne

män lämnat medgivande till före- män lämnat
medgivande tUl före

tag enligt detta kap. och har vat- tag
enligt detta kap. och har vat

tendomstolens beslut vunnit laga tendomstolens
beslut vunnit laga

kraft eller skall vid synemännens kraft
eller skall vid synemännens

utiåtande bero, gäller beslutet el- utlåtande
bero, gäller beslutet el

ler utlåtandet mot envar med de ler
utlåtandet mot envar med de

inskränkningar som följa av be- inskränkningar
som följa av be

stämmelserna i 3537 §§ samt av stämmelserna
i 3537 §§ samt av

vad som föreskrives i 9 kap., 10 vad som
föreskrives i 10 kap. 77

kap. 77 och 78 §§ samt 11 kap. och 78 §§
samt 11 kap. 69 § om

69 § om ny prövning i vissa fall. ny
prövning i vissa fall. Angående

Angående begränsad rättsverkan i begränsad
rättsverkan i visst fall

visst fall av vattendomstols beslut av
vattendomstols beslut meddelas

meddelas föreskrift i 11 kap. 61 § föreskrift
i 11 kap. 61 § andra

andra stycket. stycket.

Beträffande verkan av vattendomstols beslut i fall som
enligt 27 § skall bedömas enligt 2 kap. gäller vad som föreskrives i sistnämnda
kap.

9 KAPi6

Om ersättning

Om ersättningsskyldighet m. m.

1 § Den som fått tUlstånd enligt denna lag att genom
inlösen eller på

annat sätt taga i anspråk annans egendom eller att vidtaga åtgärd varige

nom annans egendom skadas skall, om ej annat är särskilt föreskrivet,

utgiva ersättning för vad som avstås eller skadas.

I fall då företag eller åtgärd vartUI tillstånd lämnats
enligt denna lag medför att särskild rätt till fastighet går förlorad eller
mbbas skall vad som föreskrives om ersättning då fastighet tages i anspråk
eller skadas äga motsvarande tillämpning.

Den ersältningsskyldige skall, om det finnes lämpligt,
åläggas att utföra åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada.
Ersättning utgår endast för skada som kvarstår sedan åtgärden utförts.
Erfordras alt åtgärden utföres på fastighet som tillhör annan än den
ersättningsskyldige, är denna fastighets ägare skyldig att tåla sådant intrång
mot ersättning enligt detta kapitel.

2 § Medför företag eller åtgärd vartUI tillstånd lämnats
enligt denna

lag att fastighet eller del av fastighet lider synnerligt men, skall fastig

heten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

w Senaste lydelse 1969r 393.

16 Beträffande 9 kap. anges endast föreslagen lydelse.

2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 18

Den
ersättningsskyldige har rätt till sådan inlösen som avses i första stycket, om
detta skulle medföra endast en ringa höjning av fastighetsägaren tillkommande
ersättning och denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behåUa
fastigheten eller fastighetsdelen.

Vid
tillämpningen av andra stycket skall kostnaden för åtgärd som avses i 1 §
tredje stycket räknas in i ersättningen.

3 §
Ersättning bestämmes i pengar att betalas på en gång.

Utan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får, om skäl föreligger,
ersättning för skada tiU följd av företag för allmän flottled fastställas att
utgå med årliga belopp. Kan i mål om sådant företag skadan ej med säkerhet
uppskattas på förhand eller synes den ej komma alt uppstå årligen, får den
skadelidande hänvisas att framställa anspråk i den ordning som föreskrives i
lagen (1919r 426) om flottning i allmän flottied. Grunderna för beräkning av
ersättningen anges dock, om det är möjligt.

4 §
För fastighet som löses i sin helhet skall, i den mån ej annat

följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som mot

svarar fastighetens marknadsvärde. Om del av fastighet löses eller fastig

het eller del av fastighet eljest tages i anspråk eller skadas, skall in

trångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av

fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom ingreppet. Upp

kommer i övrigt skada för ägaren genom ingreppet, skaU även sådan

skada ersättas.

Vid
bestämmande av ersättning skall hänsyn tagas tUl åtgärd som avses i 1 § tredje
stycket.

5
§ Har det företag för vars
genomförande fastighet löses medfört inverkan av någon betydelse på
fastighetens marknadsvärde, skall löseskilling bestämmas på grundval av det
marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit,
dock endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten
eUer till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga
förhållanden. Är ingreppet sådant att intrångsersättning skall utgå, skall vad
som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före
ingreppet.

6
§ Vid bestämmande av
löseskUling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon
betydelse, som ägl rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid
domstol eller förrättningen påkallades, räknas ägaren tillgodo endast i den
mån det bhr utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens
tUlåtna användningssätt. Är ingreppet sådant att intrångsersättning skall utgå,
skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet
före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till faslighetens skick när
ersättningsfrågan avgöres eller, om fasligheten dessförinnan har tillträtts
eller tagits i anspråk eller skadats, när detta skedde.

Har
stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskilt
bebyggande, fastställts innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen
påkallades, skall första stycket tUlämpas endast på värdestegring som
inträffat efler det att planen fastställdes.

Löses
bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 19

bostad
åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av
första stycket att löseskUlingen ej i något fall får bestämmas till lägre
belopp än som fordras för anskaffning av annan hk-värdig bostadsfastighet.

I den mån det bhr utrett,
att värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt beror på inverkan av det företag varom är fråga,
gäller 5 §.

7 §
Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller har den tagits i anspråk

eller skadats, skall vid bestämmande av ersättningen hänsyn icke tagas

till sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Det

samma gäller i fall då fastigheten endast delvis har tUlträtts, om ej

värdeändringen beror på att den återstående delens skick ändras.

Har
höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten tUl-träddes, skall
ersättningen jämkas med hänsyn därtUl.

Om det är påkallat, skall
i beslut om ersättning tagas in bestämmelser ägnade att hindra att
ersättningstagaren åsamkas förlust till följd av ändring i penningvärdet under
tiden från ersättningsbeslutet tUl dess betalning sker.

8 §
Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning

som den ersältningsskyldige har att erlägga skall, om skäl föreligger,

ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Medför företag eller
åtgärd vartill tUlstånd lämnats enligt denna lag att särskild rätt till
fastighet går förlorad eller mbbas, skall i fall då åtgärd som avses i första
stycket vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där, första stycket
tillämpas så att den ersättningsskyldige erhåller gottgörelse genom minskning
av den ersättning som tillkommer ägaren.

9 §
Ersättning skall bestämmas särskUt för varje sakägare. LöseskUling,

intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig.

Är fråga om samtiiga
delägares andel i samfällighet eller del av denna och finnes för samfälligheten
känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör från
samfälligheten, kan domstolen eller synemännen utan hinder av första stycket
bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke skaU ske
enligt 11 §.

10 §
Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna

lag att fastighet tillhörig den som fått tUlståndet skadas, skall ersättning

för skadan bestämmas. Detta gäller dock icke, om medgivande lämnats

av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastig

heten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från

fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken

föreskrives för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars

rätt domstolens eller synemännens avgörande är väsentligen utan be

tydelse.

Om
betalning av ersättning, tillträde m. m.

11 §
Löseskilling och intrångsersättning som fastställts alt utgå på en

gång betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där fastig

heten är belägen.

Avser
ersättningen fastigheter i olika län, skall nedsättningen ske hos den
länsstyrelse som domstolen eller synemännen bestämmer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 20

12
§ Nedsättning enligt 11 § skall
ej ske, om fastigheten icke svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om
de borgenärer som har panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen
utbetalas till den ersättningsberättigade. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, gäller vad som sagts nu endast om dessutom de medgivanden från fastighetsägare
och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation
föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt domstolens eller
synemännens avgörande är väsenlUgen utan betydelse.

13
§ I beslut varigenom
löseskiUing eller intrångsersättning bestämmes skall anges i vad mån
nedsättning skaU ske.

14
§ Ersättning som ej skall
nedsättas betalas till den ersättningsberättigade. Avser ersättningen mark som
löses, åligger det ersättningsgivaren att hos länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats.
Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 11 § andra stycket motsvarande
tiUämpning.

15
§ Bestämmelserna i 1114 §§
äger motsvarande tillämpning på provisorisk ersättning som bestämts med stöd av
11 kap. 66 § 2 mom.

16
§ Vid nedsättning eller anmälan
skaU den ersättningsskyldige tiU länsstyrelsen ge in domen eUer utlåtandet samt
lagakraftbevis och vid nedsättning dessutom gravationsbevis rörande
fastigheten. Sker det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den
ersättningsskyldiges bekostnad.

17
§ Ersättning för mark som löses
skall betalas och anmälan enligt 14 § skall ske inom sex månader från det såväl
tillståndsfrågan som ersättningsfrågan slutiigen avgjorts. Ersättning som ej
avser mark som löses och som fastställts att utgå på en gång skall betalas inom
två år från samma tid. Iakttager ersättningsgivaren ej vad som sagts nu, är den
väckta frågan förfallen såvitt den rör den ersättningsberättigades rätt.

Tid
som avses i första stycket får förkortas eller förlängas, när parterna är ense
därom eller eljest särskUda skäl föreligger.

18
§ Inlösen av mark är
fullbordad, när den ersättningsskyldige fullgjort vad som åhgger honom enhgt
11 och 14 §§.

19
§ Den ersättningsskyldige äger
genast tiUträda egendomen, när inlösen är fullbordad enhgt 18 §. Har utom
löseskilling eller intrångsersätlning fastställts annan ersättning till följd
av avståendet, får dock tillträde ej ske förrän även denna ersättning betalats.

Tillstånd
att på annat sätt än genom inlösen taga annans egendom i anspråk eUer alt
vidtaga åtgärd som medför skada för annan får utnyttjas när den
ersättningsskyldige betalat föreskriven ersättning.

Skäligt
uppskov med tillträdet eller med utförandet av åtgärd skall föreskrivas, om den
ersättnmgsberättigades förhållanden påkallar det.

20 §
Ändring av fastighetsindelningen på grund av inlösen sker, när

inlösen är fullbordad enligt 18 §.

Sådan
särskild rätt till fastighet som tillkommit genom frivillig upplåtelse upphör,
när inlösen av fastigheten eller av sådan del därav som beröres av rättigheten
är fullbordad enhgt 18 §, om ej domstolen eller synemännen förordnat att
rättigheten skall bestå. Sådant förordnande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 21

får
meddelas endast om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som
tillkommer borgenär med panträtt i fastigheten.

Annan
särskild rätt till fastighet än som sägs i andra stycket består efter inlösen,
om ej annat har förordnats av domstolen eller synemännen.

Genom
inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock ej
fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrältslagen (1970r 979).

21 §
Har på grund av förordnande enligt 11 kap. 67 § första stycket

tillstånd till företag eller åtgärd tagits i anspråk innan tillståndsbeslutet

vunnit laga kraft och höjer högre rätt ersättning som fastställts i sam

band med tUlslåndsbeslutet, skall det överskjutande beloppet betalas

och anmälan enligt 14 § göras inom en månad från det ersättningen

slutligen bestämts.

Överstiger
ersättning som bestämts efter uppskov enligt 11 kap. 66 § 2 mom. provisorisk
ersättning, skall det överskjutande beloppet betalas inom en månad från det
ersäUningen slutiigen bestämts eller, om förordnande meddelats enligt 11 kap.
67 § andra stycket, från ersättningsbeslutets dag. Anmälan enligt 14 § skall
göras inom samma tid.

Bestämmes
i fall som avses i första eller andra stycket ersättningen ej till högre belopp
och skuUe eljest nedsättnings- eller anmälningsskyldighet ha förelegat, skall
den ersältningsskyldige göra anmälan hos länsstyrelsen om ersätlningsbeslutet
sedan delta vunnit laga kraft.

Har
i annat fall än som avses i första eller andra stycket ersättning tUl följd av
företag eller åtgärd, vartill tillstånd lämnats enligt denna lag, fastställts
först efter det företaget eUer åtgärden utförts, skall ersättningen betalas
och anmälan enligt 14 § göras inom en månad från det ersättningen slutiigen
bestämdes. Detsamma gäller ersättning som bestämls i samband med prövning
enligt denna lag av fråga om godkännande av företag eUer åtgärd som redan
utförts.

22 §
Om ersättning i faU som avses i 21 § betalas senare än som före

skrives där, skall den ersättningsskyldige erlägga sex procent årlig ränta

på ersättningen från den dag marken tillträddes eller företaget eller åt

gärden utfördes. Inlösen fullbordas utan hinder av alt ränta ej betalas.

Försummar
den ersättningsskyldige att betala ersättning som avses i 21 §, skall
länsstyrelsen på ansökan av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet
jämte ränta. Reglerna i utsökningslagen (1877r 31 s. 1) om verkställighet av
lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon
ålagd, äger därvid motsvarande tillämpning.

23
§ Medel som har nedsatts eller
uttagits skall av länsstyrelsen ulan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

24
§ Nedsatta eller uttagna medel
skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen tUl den som är
berättigad till medlen.

Vid
utbetalning av medel som enligt domstolens eller synemännens bestämmande skall
nedsättas äger, med de avvikelser som anges i Iredje och fjärde styckena,
bestämmelserna om fördelning av köpeskiUing för fast egendom som sålts på
exekutiv auktion motsvarande tUlämpning. Om rätt för innehavare av pantbrev att
avstå från sin rätt till betalning och verkan därav finns särskilda
bestämmelser.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 22

Är
fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätt som minskar
fastighetens värde och har sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har
panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning som om fastigheten icke
besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full
betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i
motsvarande mån.

Har
löseskilling eller intrångsersättning med tUlämpning av bestämmelser till
skydd för borgenärer som har panträtt i fasligheten bestämts till högre belopp
än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efter betalning av de fordringar
som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade
beloppet, skall överskottet återställas till den ersättningsskyldige.

25
§ Sammanträde för fördelningen
hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två
veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av
panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid
sammanträdet. Föreligger särskUda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst
två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning
inom orten.

26
§ Ersättningsgivaren svarar för
samtiiga kostnader i ärendet om ersättningens fördelning, i den mån ej annat
följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

27
§ När inlösen av mark är
fullbordad, skall länsstyrelsen genast underrätta inskrivningsmyndigheten
därom för anteckning i fastighetsboken.

28
§ Råder tvist om bättre rätt
till ersättning, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen, även om
nedsättning ej erfordras enligt 11 §. Bestämmelsema i 2325 §§ äger tillämpning
i fråga om sådan ersättning.

29
§ Ersättningsbelopp som
betalats får ej till någon del återkrävas. Vad som sagts nu gäller ej, om det
tillstånd som föranlett beslut om ersättning upphäves på talan av den
ersättningsberättigade.

10
KAP.

21
§"

Vilja
sakägare träffa överenskommelse i fråga om ersättning eller annat, skall
särskild avhandling därom upprättas, av vederbörande underskrivas samt, där ej
synemännen finna överenskommelsen innehålla vUlkor, som är oförenligt med
flottiedens intresse eller länder de flottande tUl men, förses med intyg om
synemännens godkännande; och varde därefter sådan överenskommelse bindande
såväl för de flottande som för dem, som slutit överenskommelsen, och deras
rättsinnehavare.

Rör
överenskommelsen fastighet, tUlhörig kronan eller allmän anstalt, skall den i
avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla, med mindre den godkännes av
vederbörande myndighet.

17
Senaste lydelse 1919r 425.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83

Nuvarande lydelse

23

Föreslagen lydelse

Besväras fastighet av bevUjad eller sökt inteckning, må
löseskilling och intrångsersätlning, oavsett vad den ersättningsberättigade
har begärt, ej sättas lägre än som föranledes av 9 kap., om det icke är
väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

Träffas
överenskommelse om storleken av löseskUling eller intrångsersättning, få
synemännen godkänna överenskommelsen, om medgivande lämnats av samtliga
borgenärer som hava panträtt i fastigheten. Besväras fastigtteten av gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivas för relaxation.
Medgivande fordras dock ef av den för vars rätt synemännens avgörande är
väsentligen utan betydelse.

Vad som
föreskrives i fjärde stycket äger motsvarande tiUämpning i fråga om
överenskommelse om att ersättning skall utgå på annat sätt än i pengar eller
om utförande av åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Möter
ej hinder mot företaget, böra synemännen, efter det sakägarna blivit hörda och
utredning skett angående de förhållanden, vilka kunna inverka på frågan, söka
att i de delar, varom tvist yppas, åvägabringa överenskommelse mellan dem,
vilkas rätt därav beröres; och varde, där sådan överenskommelse träffas,
särskild avhandling därom upprättad, av sakägarna underskriven samt medelst
synemännens påskrift vitsordad. Angår överenskommelsen annat än beloppet av
sakägare tillkommande ersättning, vare den

Möter
ej hinder mot företaget, böra synemännen, efter det sakägarna blivit hörda och
utredning skett angående de förhållanden, vilka kunna inverka på frågan, söka
att i de delar, varom tvist yppas, åvägabringa överenskommelse mellan dem,
vilkas rätt därav beröres; och varde, där sådan överenskommelse träffas,
särskild avhandling därom upprättad, av sakägarna underskriven samt medelst
synemännens påskrift vitsordad. Överenskommelsen vare dock, så-vitt ej är fråga
om sakägare tillkommande ersättning eller utfö-

opaginerad Kontrollera mot PDF

is Senaste lydelse 1920r 459.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dock ej gällande, med mindre den rande av åtgärd som
är ägnad att

av synemännen prövas lämplig. förebygga eller minska skada, gäl-

lande endast om den av synemännen prövas lämplig.

Rör överenskommelsen fastighet, tUlhörig kronan eller
aUmän anstalt, skall den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla,
med mindre den godkännes av vederbörande myndighet.

Vad i 21 § tredjefemte styckena föreskrives skall jämväl
äga tUlämpning.

60 §19 För utrönande av värdet å båtnad för mark genom
dess torrläggning, där sådan med företaget avses, skola synemännen med tillämpning
av de i 7 kap. 22 § stadgade grunder efter undersökning av den mark, varom
fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som ock i det
skick, vari den antages komma efter företagels fullbordan.

Vid uppskattning av båtnad, som genom vattenreglering
beredes StrömfaU, skola de i 9 kap. stadgade grunder beträffande värdering av
vattenkraft, som skall ersättas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

64 §20

Vid bestämmande av sakägare Vid
bestämmande av sakägare

tillkommande ersättning för för- tUlkommande
ersättning för förlust, skada eller intrång skola sy- lust, skada eller
intrång skola synemännen iakttaga de i 9 kap. nemännen iakttaga
de i 9 kap. stadgade grunder; dock att, där stadgade grunder.
fråga uppkommer om ersättning medelst kraftöverföring, härom skall
gäUa föreskriften i 20 §. Skall ersättning utgå med förhöjning över
värdet, böra värdet och förhöjningen var för sig angivas.

Uppkommer eljest på grund av bestämmelserna i 3, 7 eller 8
kap. vid syneförrättning fråga om ersättning åt delägarna eUer annan för arbete
eller dylikt, skall ock sådan fråga prövas av synemännen.

67 §21

Sedan erforderliga sammanträden hållits och alla vid
syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda, skola synemännen
upprätta utlåtande angående företaget.

19 Senaste lydelse 1920r 459.

20
Senaste lydelse
1941r 614.

21
Senaste lydelse
1969r 393.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med
angivande av skälen, i de i 6264 §§ eller eljest här ovan omförmälda frågor.
Avgift, som omförmäles i 11 kap. 95 §, så ock avgift enligt 2 kap. 10 §, där
sådan bör utgå, skola bestämmas i utlåtandet. Lämnas medgivande tUl
vattenreglering, varde angivet, om företaget är av beskaffenhet att stadgandena
i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning; och skall för
sådant fall utiåtandet upptaga förslag till dylik avgift.

Skola två
eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet
innehålla särskild längd, upptagande såväl den å varje delägare belöpande
anparlen i kostnaden för förelaget med noggrant angivande av strömfall eller
annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartill
kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskostnaden för viss del av
företaget eller kostnaden för skötsel och underhåll fördelas på särskUt sätt,
varde det ock tydligt angivet i längden. För varje delägare skall anmärkas,
huruvida han är sökande till företaget eller på grund av föreskriften i 82 §
att anse såsom likställd med sökande, så ock beskaffenheten av båtnad, som må
hava lagts tUl grund för delaktigheten, samt det uppskattade värdet av sagda
båtnad. Har på grund av bestämmelsen i 7 kap. 28 § eller 8 kap. 18 § räU medgivits
delägare att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning å visst antal år,
skall ock härom anteckning ske. Beträffande mark som genom företaget vinner
torrläggning, skaU längden innehålla uppgift för varje fastighet å markens
värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig uppskattning
delaktigheten bestämd på sätt i 61 § sägs, varde anteckning därom gjord.

Innehåller utiåtandet föreskrift Innehåller utlåtandet föreskrift

om anordnande eller ändrande av om
anordnande eller ändrande av

vattenavlopp genom allmän väg, vattenavlopp
genom allmän väg,

skall, där arbetets utförande ålig- skall,
där arbetets utförande ålig

ger annan än vägens ägare, tillika ger
annan än vägens ägare, tillika

meddelas beslämmelse, att, innan meddelas
bestämmelse, att, innan

sådant arbete påbörjas, medgivan- sådant
arbete påbörjas, medgivan

de, som avses i 0 § lagen om all- de,
som avses i 44 § väglagen

märt/!a vflgar, skall inhämtas. Vad (1971:948),
skall inhämtas. Vad

nu sagts om anordnande eller änd- nu
sagts om anordnande eller änd

rande av vattenavlopp genom all- rande av
vatlenavlopp genom all

män vag skall äga motsvarande män väg
skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om åtgärd till tillämpning
i fråga om åtgärd till

skydd för sådan väg. skydd för sådan väg.

11 KAP.

17 §22

Till vattenmål hänföras följande målr A. ansökningsmål:

1.
ansökan jämlikt
1 kap. 14 § om bestämmande av ersättning för rätt att laga strömfall i anspråk;

2.
ansökan om
prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka vUlkor byggande i vatten
må ske;

22 Senaste lydelse 1969r 396.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3.
ansökan om godkännande jämlikt
tredje stycket i nyssnämnda lagrum av verkställt ändrings- eller
reparationsarbete å byggnad i vatten;

4.
ansökan om prövning jämlikt 2
kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads laglighet;

5.
ansökan jämlikt 2 kap. 31 §
första stycket om meddelande av bestämmelser rörande hushåUning med vatten;

6.
ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om
rätt att utriva byggnad i vatten;

7.
ansökan om prövning jämlikt 2
kap. 47 §, huruvida och under vilka villkor grundvattentäkt må anläggas eller
nyttjas;

8.
ansökan om prövning jämlikt 2
kap. 53 § av lagligheten av befintlig grundvattenläkt;

9.
ansökan jämlikt 2 kap. 56 §
första stycket om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken
grundvatten må tillgodogöras vid annan tillhörig grundvattentäkt;

10. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om
prövning, under vilka villkor grundvattentäkt må tagas ur bruk;

11.
ansökan jämlikt 3 kap. 11 § om
prövning, utan förutgången syneförrältning enligt 10 kap., rörande sättet och
villkoren för verkställande av valtenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock
angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

12.
ansökan enligt 2 kap. 8 § andra
stycket så ock ansökan om bestämmande av avgift enligt 10 § i nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jäm- 13.
ansökan om nyprövning en-likt 4 kap. 1 §, huruvida och i vil- ligt
4 kap. 5 eller 16 § eller om ken utsträckning skyldighet må bestämmande
av avgift enligt 14 § åläggas ägare av strömfaU att till- i nämnda kap.;

fiandahåUa
kraft åt kringliggande bygd, samt ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i
åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas, så
ock ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om bestämmande av
avgift enligt 14 § i nämnda kap.;

14. ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller 7 § om inrättande,
utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller om nya eller ändrade
föreskrifter rörande hushållningen med vattnet eller annat för sjöfartens
underlättande eller tiU förebyggande eller minskande av skada eller om godkännande
av anläggning eller åtgärd för allmän farled;

15.
ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om
ändrade anordningar med avseende å beslutade flottledsarbeten;

16.
ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om
prövning, utan förutgången syneförrättning enligt 10 kap., av fråga om
anläggning eller åtgärd för befintlig allmän flottleds utvidgande eller
förbättrande eUer om nya eller ändrade föreskrifter rörande hushållningen med
vatten eller annat för flottningens underlättande eller om bestämmelser rörande
virkes bark-ning eller fiskeavgift;

17.
ansökan jämlikt 6 kap. 27 §
första stycket om avlysande av allmän flottled;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18.
ansökan jämlikt
6 kap. 28 § första stycket om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning
samt ansökan, utan samband med prövning av fråga om sådan tillåtelse, om övertagande
av flottledsanläggning enligt tredje stycket nämnda paragraf;

19. ansökan jämlikt 7 kap. 45 § andra
stycket om prövning, utan för-ulgången syneförrättning enligt 10 kap., av fråga
rörande valtenavled-nings- eller invallningsföretag, så ock ansökan jämlikt 8
kap. 33 § första stycket om prövning, ulan sådan förrättning, av fråga rörande
företag, som avses i 8 kap.;

20.
ansökan om
anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande enligt denna lag
lämnats, så ock om tillämpning av de i 7 kap. 58 § andra stycket och 59 § saml
8 kap. 36 § andra stycket och 37 § meddelade bestämmelser eller om sådan ny
uppskattning, som avses i 69 § här nedan;

21. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § 21. ansökan jämlikt 2 kap. 7 § om
överflyttning från en fastighet om överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet tiU kraft- till en annan av rätt tUl andelsbelopp,
vilket utgår i ersättning kraft.

för förlorad vattenkraft;

22. ansökan jämlikt 9 kap. 46 §

om överflyttning från en fastighet

till en annan av rättighet till vat

ten, vilket skall tillhandahållas i

ersättning för förlust av grundvat

ten.

B. stämningsmål: B. stämningsmål:

22. talan jämlikt 2 kap. 6 § femte stycket om omprövning
av rättsförhållandet mellan ägare av kraftanläggning och mottagare av andelskraft
från anläggningen;

23.
talan om
borttagande eller ändrande av annan liUhörig byggnad i vatten för uttagande av
vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i industriellt syfte,
för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för bevattning, för
allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra stycket eller 8
kap. 27 §, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grundas
därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga
beskaffenhet;

24. talan om ersättning för skada eUer
intrång av sådan byggnad i vatten, som under 23 sägs;

25. talan om ansvar för det sådan
byggnad utförts eller ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot
föreskrift, som meddelats i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det
någon mot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit alt söka
vattendomstolens godkännande av verkställd ändring å dylik byggnad;

26. talan jämlikt 2 kap. 24 § om
ändrande av byggnad i vatten, vartUI vattendomstolen meddelat tUlstånd, eller
om ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

27. talan, beträffande andra företag
enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda, om ansvar eller skadestånd för
hushållning med eller framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna
föreskrifter så ock talan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 n

jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av dylika
föreskrifter eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tUlhörig
byggnad i vatten;

28.
talan, som
grundas därå, att den, vilken är skyldig alt underhålla sådan byggnad i vatten,
som under 23 sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet, eller därå, att
någon utan erhåUet medgivande, där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

29.
lalan, som utan
samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 § om gottgörelse för damm
eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande av annan
tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 14 § om
rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om
rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om
rätt att taga annans mark i anspråk till utmål;

30.
talan utan
samband med ansöknings- eller underställningsmål om tillämpning av stadgandena
i 1 kap. 613 §§;

31.
talan om borttagande
eller ändrande av annan tUlhörig gmndvat-tentäkt, som ej är avsedd allenast för
viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning, eller om
förbud mot tillgodogörande av vallen vid sådan grundvatlentäkl, såframt talan
grundas därå att grund-valtentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke
är av laga beskaffenhet eller att vatten vid grundvattentäkten tillgodogöres
till större myckenhet än lagligen är tillåten;

32.
talan om
ersättning för skada eller intrång av sådan grundvattentäkt, som under 31
sägs;

33.
talan om ansvar
för det sådan grundvattenläkt anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot
stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag
meddelats;

34.
talan jämlikt 2
kap. 51 § om ändrande av grandvatlentäkt, vartill vattendomstolen meddelat
tUlstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av vatten vid
sådan grundvattentäkt;

35.
talan jämlikt 2
kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrifter rörande tillgodogörande
av grundvatten vid annan tUlhörig grundvattentäkt eller ändrande av förut givna
sådana föreskrifter;

36.
talan, som utan
samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 eller 62 § om rätt till
intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

37.
talan ulan
samband med ansökningsmål om tUlämpning av stadgandena i 2 kap. 49 och 52 §§;

38. talan jämlikt 3 kap. 6 § om
skyldighet för delägare i reglerings-samfällighet att deltaga i kostnaden för
vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari sådan delägare har att
taga del, så ock talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av
vattenreglering tillskyndas båtnad i annat hänseende än som omförmäles i 3 §
av nämnda kap., alt lämna bidrag till förelaget;

39. talan jämhkt 5 kap. 10 § om
vidtagande av sådana anordningar vid allmän farled, som erfordras till
förebyggande av skada genom vågsvall eller dylikt;

40. talan beträffande allmän flottied
om vidtagande av sådana anordningar eller åtgärder eller meddelande av sådana
föreskrifter, som i 6 kap. 17 § första stycket eller 18 § sägs;

41. talan om borttagande eller ändrande av anläggning
eller om rät

telse i åtgärd, som skett för allmän flottied, såframt talan grundas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därå, att anläggnuigen eller åtgärden icke tillkommit i
laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar för
vidtagande av dylik anläggning eller åtgärd eller för olovligt hushåUande med
eller framsläppande av vattnet i allmän flottied;

42. talan jämlikt 6 kap. 13 § första
stycket om förverkande av rätten till flottledsarbetes vidare utförande;

43. talan jämlikt 7 kap. 29 § om
skyldighet för ägare av mark att deltaga i kostnaden för diknings-,
vattenavlednings- eller invallningsföretag eller om sådan jämkning av
bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles, så ock talan jämhkt 7 kap.
41 § andra stycket om bidrag med anledning av båtnad, som genom vattenavledning
eller in-vallning liUskyndas allmän flottied;

44. talan jämlikt 7 kap. 54 § om
skyldighet att lösa mark, som ingår i invallningssamfäUighet;

45. talan som grundas därå, att genom
vattenavledning eller invall-ning vattenförhåUandena ändrats i strid mot
stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i samband med
arbetets medgivande;

46. talan om tillämpning av stadgandena
i 7 kap. 57 § andra stycket;

51. talan om tillämpning av stadgandena
i 8 kap. 35 § andra stycket.

52. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31
eller 42 § om ändrade föreskrifter rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning
för förlorad vattenkraft, samt om ändring i vad förut bestämts angående uttag-nlngskostnadens
storlek och dess gällande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig
avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

53. talan om fördelning av uppburen
penningersättning, varom i 9 kap. 31 § förmäles;

54. talan om fastställande av vite, som
i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant
vite;

55. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt
att åter komma i åtnjutande av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av
företag enligt denna lag gått förlustig;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om
ändring i vad förut bestämts angående vederlag för vatten, som skall
tiUhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten, eller om rätt att åter
komma i åtnfutande av möjlighet att vid egen grundvattentäkt tillgodogiira
vatten;

57. talan jämlikt 9 kap. 73 § av
innehavare av fordran, varför fast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller
för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

58.
talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som på grund
av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

C. besvärsmäl:

59. besvär mol synemäns beslut, varigenom vid
syneförrättning enligt 10 kap. jävsinvändning ogUlats, ävensom klagan över
synemännens åtgöranden eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

60. underställning av samt besvär mot utlåtande vid
syneförrättning enligt 10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger
rum.

Hurusom,
efter anmälan, ersättningsanspråk i vissa fall skola prövas av vattendomstolen,
därom stadgas i 68 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 §

Ansökan, som i 77 § 122 sägs, skall göras skriftligen och
ingivas till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för
varje fall föreskrivet.

23

Ansökan, som i 77 § 121 sägs, skall göras skriftiigen och
ingivas till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för
varje fall föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
/;;o/;7.24 Då ansökan göres enligt 17 § 21, skall sökanden förete bevis därom,
huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall
överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i
ärendet må hava träffats med inleck-ningshavare. Ansökningen skall därjämte
innehåUa uppgift ä den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd, samt
vara åtföljd av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ansökan enligt 17 % 22 om överflyttning av rättighet till vatten.

23 Senaste lydelse 1948r 479.

24 Senaste lydelse 1948r 479.

5 mom. Då
ansökan göres enligt 17 § 21, skall sökanden förete bevis därom, huruvida den
fastighet, varifrån rätten till andelskraft skall överflyttas, är besvärad med
inteckning, ävensom de överenskommelser, som i ärendet må hava träffats med
inteckningshavare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §25

Äro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad
därutinnan brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrätisdomaren
skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestämmande av det eller de ställen,
där handlingarna efter ty nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga,
samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

Kungörelsen skaU innehålla

dels tUlkännagivander

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett
exemplar av ansökningshandlingarna skall för dem, som önska taga del därav,
finnas tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman,
kommunal befattningshavare eller pålitiig enskild person eller, där ansökningen
angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område,
å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser,
varom i 39 § förmäles, eller sådant utiåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa
handlingar skola hållas tUlgängliga på förat angivna ställe eller stäUen;

alt även handhngar, som ingivits vid sammanträde för
muntlig förberedelse eller vid vattendomstolens sammanträde, de vid dessa sammanträden
förda protokoUen samt vattendomstolens utslag skola därstädes i avskrift vara
för parterna att tillgå; samt

alt kaUelser och andra meddelanden tiU parterna, under det
målet är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden
eller ock särskUl tillslällas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på
det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas i viss eller vissa
tidningar inom orten och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om
den tid, inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas;

dels ock erinran om vad i 65 § stadgas om sakägares rätt
till gottgörelse för kostnader saml, i tillämpliga fall, om föreskriften i 35
§ 1 mom. andra stycket andra punkten rörande förordnande av särskilt biträde.

I mål, som avses i 17 § 113, I mål, som avses i 17 § 113,

18, 19, 21 och 22, skola i kungö- 18,
19 och 21, skola i kungörelsen

relsen de fastigheter, om vilka de
fastigheter, om vilka uppgift

uppgift skall lämnas i ansökning- skall
lämnas i ansökningen, namn

en, namngivas eller, i den mån det givas
eller, i den mån det kan ske

kan ske på oförtydbart sätt, ut- på
oförtydbart sätt, utmärkas me-

märkas medelst gemensam geogra- delst
gemensam geografisk eller

fisk eller annan beteckning, var- annan
beteckning, varjämte, där

jämte, där sökanden vill med till- sökanden
vill med tillärnad bygg-

ärnad byggnad tUlgodogöra sig nad
tillgodogöra sig annan tUlhö-

annan tillhörig vattenkraft, sär- rig
vattenkraft, särskUd uppgift

skild uppgift därom skall lämnas, därom
skall lämnas. I mål, som

I mål, som avses i 17 § 14, 15 och avses
i 17 § 14, 15 och 16, skall i

16, skall i kungörelsen uppgivas, kungörelsen
uppgivas, vilka be-

vUka bebyggda strömfall eller med byggda
strömfall eller med fast

fast fiskebyggnad försedda fisken fiskebyggnad
försedda fisken sa-

25 Senaste lydelse 1961r 548.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

ken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande
eller godkännande av visst arbete, å vUken fastighet arbetet skaU utföras
eller är utfört.

Nuvarande lydelse

saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande
eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras
eller är utfört.

Innefattar ansökan om tUlstånd till utnyttjande av
samfällt strömfall så, som i 2 kap. 7 § sägs, tilllika inbjudan till övriga
delägare att deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda
förhåUande, jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna sig av
inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom den tid, som är
förelagd för bestridande av ansök-itingen eller framställande av invändningar
i fråga om företaget, vid äventyr att den, som underlåter detta, skall hava
försuttit sin rätt att bliva delaktig i företaget.

Om kungörelsens innehåU i fall, som avses i 61 § första
stycket, gäUe vad där finnes stadgat.

Är fråga
om ansökan, varom i 17 § 15 och 20 förmäles, skall kungörelse enligt denna §
eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då valten-rättsdomaren prövar det
nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för
vattendomstolens sammanträde sist å tjugu-första dagen förut kungöras på sätt i
33 § första stycket sägs.

Huruledes mål i visst fall må kunna behandlas utan
förutgången kungörelse, därom stadgas i 61 § andra stycket.

33 §26

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom
vattenrättsdomarens försorg inom tio dagar införas i en eller flera av ortens
tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag enligt 7 eller 8 kap., i
allmänna tidningarna. Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett
exemplar av ansökningshandlingarna ofördröjligen sändas till det eller de
ställen som i kungörelsen angivits.

Vattenrätisdomaren
skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4,
5, 7, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16 eller 19, utan dröjsmål i brev eller brevkort
å posten avlämna underrättelse om kungörelsens innehåU till envar i
ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd ägare av fastighet, som i
kungörelsen omförmäles, så ock till de kända nytt-

Vattenrätisdomaren skall därjämte, såframt i målet är
fråga om ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16 eUer
19, utan dröjsmål i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna
underrättelse om kungörelsens innehåll tUl envar i ansökningen uppgiven eller
eljest för honom känd ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock

26 Senaste lydelse 1961 r 548.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till de kända nytljanderällshavare, janderättshavare,
vilkas rätt berö-

vilkas rätt beröres i saken. Under- res i saken. Underrättelsen skall

rättelsen skall adresseras till den adresseras tUl den faslighet, var-

fastighet, varom fråga är, såvitt ej om fråga är, såvitt ej säker kun-

säker kunskap vinnes om annan skåp vinnes om annan adress inom

adress inom landet för mottaga- landet för mottagaren. Varder ef-

ren. Varder efter ty i 37 § sägs ter ty i 37 § sägs kungörelsen del

kungörelsen delgiven viss sakäga- given viss sakägare, erfordras ej

re, erfordras ej underrättelse, som underrättelse, som nu sagts, till

nu sagts, till sådan sakägare. sådan
sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för
vattenrättsdomaren känd först efter underrättelsernas utsändande, skall
vattenrättsdomaren ofördröjligen på ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse
om målet så ock om vad han för sin rätts bevakande må hava att iakttaga.
Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad, hava försetts med oriktig
adress, och vinnes upplysning om mottagarens rätta adress, eller finnes
sakägare, tUl vilken underrättelse efter ty ovan sägs bort sändas, hava
förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock målets handläggning och avgörande
uppehållas av anledning, som nu sagts.

Är jord eller annan fast egendom, som saken angår,
samfälld för helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej
underrättelse, varom ovan förmäles, till de särskUda delägarna i den samfällda
egendomen. Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt
underrättad.

Ägare av faslighet, som saken angår, vare pliktig alt till
vattenrätts-domaren eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt
tUl fastigheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det, och
uppstår skada för nytljanderällshavare, som saknat kännedom därom, att
företaget eller åtgärden angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava
ägt dylik kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös. Erinran härom varde
införd i den kallelse, som enligt denna § tillsändes fastighetens ägare.

35 §

3 mom.~ I mål, som avses i 3 mom. 1 mål, som avses i 17 §

17 § 211, 18 och 19, ävensom 211, 18 och 19, ävensom i
mål, i mål, som anhängiggjorts genom som anhängiggjorts genom ansö-ansökan
enligt 2 kap. 8 § andra kan enligt 2 kap. 8 § andra styc-stycket samt 4 kap. 1
§ sista styc- ket samt 4 kap. 14 § andra och ket och IA § andra och femte femte
styckena, må kommun föra styckena, må kommun föra talan talan för
tillgodoseende av allmän-för tillgodoseende av allmänna in- na intressen inom
orten. Om så-tressen inom orten. Om sådan ta- dan talan skall kommunen snarast
lan skall kommunen snarast un- underrätta kammarkollegiet, derrätta
kammarkollegiet.

I mål, som avses i första stycket, skall
vatlenrättsdomaren ulan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande
kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall
kungörelsen städse tUlställas kommun, inom vars område tiUgången på grundvatten
kan påverkas.

27 Senaste lydelse 1971: 531. 3 Riksdagen 1974.1 saml Nr
83

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §28

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skall
kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt,
som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgal. Lag samma vare beträffande
känd förvaltning eller slyrelse för annan allmän farled eller
vattenregleringsföretag eller flottningsstyrelse för allmän flottied eller
syssloman eller styrelse för torrläggningsförelag eller företag enligt 8 kap.,
där det företag, varom i målet är fråga, berör led eller företag, som nu
nämnts.

Är fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av
annan tillgodogjord vattenkraft, skall kungörelsen på sätt förut sagts
delgivas ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande
tiUämpning, där fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning,
i vilken vatten må tiUgodogöras vid annans grundvattenläkt.

Där fråga är om ansökan, som Där fråga är om ansökan, som

i 17 § 21 avses, skall kungörelsen i
17 § 21 avses, skall kungörelsen

delgivas ägaren av det strömfall, delgivas
ägaren av det strömfall,

från vilket kraftbelopp, varom från
vilket andelskraft tillhanda-

fråga är, tillhandahålles. Vad nu hålles.
Vad nu sagts äge motsva-

sagts äge motsvarande tUlämpning rande
tUlämpning beträffande an-

beträffande ansökan enligt 17 § 13. sökan enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skaU, där ansökningen ej
göres av byggnadens ägare, delgivas denne.

Är fråga om ansökan, som i 17 § 22 avses, skall
kungörelsen delgivas ägaren av den grundvattentukt, från vilken vatten, varom
fråga är, tillhandahålles.

Skall delgivning ske genom sökandens försorg, äge vad i 32
kap. 2 § rättegångsbalken är stadgat om stämning motsvarande tUlämpning; vad
där sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren. Förklaras ansökningen i
anledning av underlåten delgivning förfallen, skall bevis därom med de skäl
vara beslutet gmndas, tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande
om beslutet skall lämnas partema i, den för kallelser till dem stadgade
ordning.

48 §.

För alt lämna vederbörande För att lämna vederbörande

kommuner, trafikanter och andra kommuner,
trafikanter och andra

tillfälle att yttra sig angående den tillfälle
att yttra sig angående den

inverkan företag eller åtgärd, var- inverkan
företag eller åtgärd, var

om i målet är fråga, kan medföra om i målet
är fråga, kan medföra

å allmän samfärdsel eller flottning å
allmän samfärdsel eller flottning

eller eljest å allmänna intressen eller
eljest å allmänna intressen

saml om vidtagande av åtgärder saml om
vidtagande av åtgärder

för tiUgodoseende av dylika intres- för
tillgodoseende av dylika in

sen eller angående ärende, som i tressen
förordne valtenrättsdoma-

2S Senaste lydelse 1964: 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

ren, där sådant prövas lämpligt, alt särskilda
sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i 45 § sägs,
eller ock i annan ordning.

Nuvarande lydelse

41 § sägs, förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas
lämpligt, att särskilda sammanträden skola hållas i sammanhang med
undersökning, som i 45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge
vattenrättsdomaren, där det finnes lämpligt, påkalla Konimgens
befallningshavandes biträde.

60
§29 Finner
vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd, som i målet avses,
har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits, skall tUlfälle lämnas
tillstädesvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet grandat,
ålägge domstolen, ändå att särskUt yrkande ej framställes, sökanden att gälda
den ökade ersättning, som därav må föranledas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål
rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej
göres, ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för skada
och intrång genom anläggning eller åtgärd för företaget bör till vederbörande
utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlikt 9 kap. 47 § göras beroende på
särskild talan.

I mål
rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej
göres, ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för skada
och intrång genom anläggning eller åtgärd för företaget bör till vederbörande
utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlikt 9 kap. 3 § göres beroende på
särskild talan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där
i andra mål på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sältas högre än sökanden föreslagit, må domstolen
jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp, som
må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen. Ej må i dessa mål
ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen föreslagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av föreskrifterna i
denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock .må i mål rörande
företag enligt 6 kap. uppgörelse, som nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla villkor, som är oförenligt med flottiedens intresse eller
länder de flottande tUl men.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på
grund av föreskrifterna i förstatredje styckena bestämmas annorlunda än
sålunda blivit avtalat, dock må i mål rörande företag enligt 6 kap. uppgörelse,
som nu sagts, icke fastställas, därest den finnes innehålla villkor, som är
oförenligt med flottledens intresse eUer länder de flottande till men.

Besväras fastighet av bevUjad eller sökt inteckning, må
löseskilling och intrångsersättning, oavsett vad den ersättningsberättigade har
be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29 Senaste lydelse 1964:110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gärt, ej sättas lägre än som föranledes av 9 kap., om det
icke är väsentUgen utan betydelse för borgenärernas rätt.

Äro parterna överens om storleken av löseskilling eller
intrångsersättning, får domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande
lämnats av samtliga borgenärer som hava panträtt i fastigheten. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § fordabalken föreskrivas
för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt domstolens
avgörande är väsentligen utan betydelse.

Vad .som föreskrives i sjätte stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om överenskommelse om att ersättning skall utgå på annat
sätt än i pengar eller om utförande av åtgärd som är ägnad att förebygga eller
minska skada.

1 fråga om grundvattenläkt skall vattendomstolen, ändå att
yrkande därom ej göres, ingå i prövning, humvida förbehåll, varom i 2 kap. 49 §
sägs, erfordras.

61 §30

Där mål finnes behörigen kunna Där mål finnes behörigen kun-

utredas utan skriftväxling mellan na
utredas utan skriftväxling mel-

parterna, äge vattenrättsdomaren lan
parterna, äge vattenrättsdoma-

i kungörelse genast utsätta viss tid, ren
i kungörelse genast utsätta

minst tre veckor efter kungörelsens viss
tid, minst tre veckor efter kun-

utfärdande, och viss ort för målets görelsens
utfärdande, och viss ort

handläggning inför vattendomsto- för målets
handläggning inför val

len; och skaU beträffande sådant lendomslolen;
och skall beträffan-

mål i tUlämpliga delar gälla vad i de
sådant mål i tillämpliga delar

32 § tredje stycket, 3337 och 41 gälla
vad i 32 § tredje stycket, 33

58 §§ samt 60 § föreskrivits. --37 och
4258 §§ samt 60 § fö

reskrivits.

Är mål av beskaffenhet, att det synes lämpligen kunna
avgöras med bindande verkan allenast mot viss eUer vissa sakägare, som
uteslutande eller huvudsakligen av dess utgång äro beroende, och deras
rättsinnehavare, må vattenrättsdomaren kunna förordna, att målet utan kungörelse
skall behandlas enhgt de för stämningsmål i 7584 §§ stadgade regler.

30 Senaste lydelse 1919r 425.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Där genom
vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i vatten, skall utslaget
innehålla noggranna bestämmelser om byggnadens läge och konstmktion, om den
ersättning, som skall till följd av företaget utgå, i den mån ej prövning
därav jämlikt 9 kap. 3 § göres beroende på särskild talan eller beslämmelser
därom skola träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt om de
villkor i övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och
enskild rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse
om vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och
framsläppande av vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under
byggnadstiden.

1
mom?' Där genom vattendomstols
utslag länmas medgivande att bygga i vatten, skall utslaget innehålla
noggranna bestämmelser om byggnadens läge och konstmktion, om den ersättning,
som skall till följd av företaget utgå, i den mån ej prövning därav jämlikt 9
kap. 47 § göres beroende på särskild talan eller bestämmelser därom skola
träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt om de vUlkor i övrigt,
som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild rätt, så ock, i
den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om vattenmärke eller
andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av vattnet såväl
efler byggnadens fullbordan som under byggnadstiden.

2
mom.32 Är fråga om byggnad för
vattnets tiUgodogörande, skall utslaget angiva, med vilken fastighet rätten
till tillgodogörandet skall för framtiden vara förenad. Denna fastighet
(strömfallsfastigheten) bör, där så lämpligen kan ske, omfatta allenast den
sökanden tillhöriga mark, som upptages av byggnaden och därmed förenade
anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden äger.
Vattenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtill föranleda, tiUse
att, såvitt möjhgt, en till strömfallsfaslighet lämpad fastighet varder under
målets handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl
angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits på grund av äganderätt eller av annan
grund, samt, där med byggnaden avses tillgodogörande allenast av en del av det
framrinnande vattnet, huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet
i övrigt i strömfallet eller den del därav, vars fallhöjd tages i anspråk,
eller den sida av strömfallet, om vars tillgodogörande är fråga, tillhör
fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I utslag, varigenom
medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av vattenkraft, varde vidare angivet,
huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade
bestämmelserna om skyldighet för byggnadens ägare att tUlhandahålla kraft åt
kringliggan-

31 Senaste lydelse 1919r 425.

32 Senaste lydelse 1919r 425.

I utslag,
varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av vattenkraft, varde
vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade
bestämmelserna om nyprövning och lösningsrätt för kronan därå äga
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de bygd ävensom angående nyprövning och lösningsrätt för
kronan därå äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tUlämpliga delar
lända till efterrättelse beträffande vallendomstols utslag i andra
ansökningsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål
rörande grundvattentäkt skall, såframt medgivande att vid grundvatlenläkten
tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tillika, där det kan anses
erforderligt, angiva fastighet, med vilken rätten till tillgodogörandet skall
för framtiden vara förenad (vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren bör
fördenskull, när omständighetema därtill föranleda, i mål, som nu nämnts,
tillse alt, såvitt möjligt, en för ändamålet lämpad fastighet varder under
målets handläggning bildad.

I mål rörande grandvatlentäkt skall, såframt medgivande
att vid grundvattentäkten tUlgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tiUika, där
ersättning skall utgå genom tillhandahållande av vatten eUer det eljest kan
anses erforderligt, angiva fastighet, med vilken rätten till tUlgodogörandet
skall för framtiden vara förenad (vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren
bör fördenskull, när omständigheterna därtiU föranleda, i mål, som nu nämnts,
tillse att, såvitt möjligt, en för ändamålet lämpad fastighet varder under
målets handläggning bUdad.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av
vattenreglering, varde angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, att
stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning. I
fråga om meddelande av bestämmelser rörande delaktighet i företag, som nu
sagts, eller företag enligt 7 eller 8 kap. skola i tiUämpliga delar gälla
föreskrifterna i 10 kap. 67 §.

75 I»*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill någon
mot annan föra talan, som i 17 § 2358 avses, skall han hos vattenrättsdomaren
göra skriftlig ansökan om stämning å svaranden.

Vill någon
mot annan föra talan, som i 77 § 2246 samt 51 avses, skall han hos
vattenrättsdomaren göra skriftlig ansökan om stämning å svaranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
4245 §§, 49 § första stycket, 50 § första slyckel, 52 §, 55 § första stycket,
56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 7072 §§, 73 § första, tredje och fjärde
styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där ej annat
framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om
stämningsmål.

33 Senaste lydelse 1964r 110.

34 Senaste lydelse 1948r 479.

35 Senaste lydelse 1971r 531.

Vad i
4245 §§, 49 § första stycket,
50 § första stycket, 52 §, 55 § första stycket, 56 § första stycket, 57 och 58
§§, 60 § femte sjunde styckena, 64, 67, 70 72 §§ samt 73 § första, tredje och
fjärde styckena stadgas beträffande ansökningsmål skall, där ej annat framgår
av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om
stämningsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål enligt 17 § 29 eher 36, vUket avser arbete tiU
förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet till följd av företag
enligt denna lag, skola jämväl bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna
tillgängligt å vat-tenrältsdomarens tjänsterum.

I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes
föreskrivet parterna skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 §
bestämda ordning, skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av
sådant besked i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 §3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 29 §
andra stycket, 39 41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde
styckena, 7072 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas
beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å
un-derstäUningsmål ävensom i tilllämpliga delar å besvärsmål vid
vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6
kap. 3 § 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 §§.

Vad i 29 §
andra stycket, 39 och 40 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och
fjärdesjunde styckena, 7072 §§ samt 73 § första, tredje och fjärde styckena
stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å
underställningsmål ävensom i tUlämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen,
60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.
samt 7 kap. 45 och 55 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 4245, 48, 49 §§, 50 § första stycket,
52, 54, 55, 5759, 6264, 66 och 67 §§ skola i tiUämpliga delar gälla besvärsmål
vid vattendomstolen och underställningsmål.

97 §
1 moin.~ Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjular

opaginerad Kontrollera mot PDF

sker genom sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för sammanträde, varom i
11 § förmäles;

gottgörelse
åt person, som jämlikt 35 § 1 mom. särskilt förordnats alt biträda sakägarna
i målet;

gottgörelse
åt sakkunnig, som tiUkaUas av vattenrätisdomaren eller vattendomstolen, så
ock annan ersättning eller kostnad i anledning av

kostnaden
för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka det åligger
vattenrättsdoniaren att offentliggöra eller avsända, så ock för handlingarnas
tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift härför ifrågakommer,
ävensom för handlingars delgivning i fall, då delgivningen ej

kostnaden
för sådana kungörelser i målet, vilka det åligger vatlenrättsdomaren att
offentliggöra, så ock för handlingarnas tillhandahållande, såsom i 32 § sägs,
där särskUd utgift härför ifrågakommer, ävensom för handlingars delgivning i
fall, då delgivningen ej sker genom sökandens försorg;

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Senaste lydelse 1971r 531. 37 Senaste lydelse 1961 r
548.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förhör med vittnen eller annan bevisning, varom
vattenrättsdomaren eller vattendomstolen självmant föranstaltar; samt

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge
motsvarande tillämpning i avseende å kärande i slämningsmål samt å klagande i
besvärs- och underställningsmål, i den mån kostnaden förorsakats av hans
besvär.

Där i underställningsmål kostnad, som nu nämnts, är av
nöden, vare om dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 och 79 §§ sägs, i den
mån ej kostnaden efter ty nyss sagts skall förskjutas av klagande.

Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda,
skall helt eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt de
rörande rättegångskostnader i vattenmål gällande regler.

106 §38

Bestämmelserna i 43 och 44 §§, Bestämmelsema i 43 och 44 §§,

45 § 1 mom. samt 57, 58, 6264, 45 § 1 mom.
samt 57 och 58 §§,

66, 67 och 97 §§ skola i tillämpli- 60
§ femtesjunde styckena, 62

ga delar gälla om vattenöverdom- 64, 66, 67
och 97 §§ skola i till

stolen och måls behandling där- lämpliga
delar gälla om vatten-

slädes, överdomstolen och måls behand

ling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så finnes lämpligt, uppdraga
åt vattenrättsråd att verkställa undersökning å stället. Finnes önskvärt, att
lagfaren ledamot är närvarande vid undersökningen, äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning, som nu sagts, skall vad i 45 § 2 mom.
stadgas äga motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i första stycket stadgandena
i 97 § 1 mom. tillämpas å mål i vattenöverdomstolen, skall vad där föreskrives
om sökande, kärande eller klagande avse den, som i vattenöverdomstolen
fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig, som tUlkallats av
vattenöverdomstolen, samt ersättning för sådan på uppdrag av vattenöverdomstolen
hållen undersökning, som avses i 45 § 1 mom., äge domstolen, efter vad med
hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, att kostnaden skall
förskjutas av allmänna medel och gäldas av statsverket.

I mål som avses i 17 § 111 skall, med tiUämpning i övrigt
av 18 kap. rättegångsbalken, gälla alt sökanden, där ej annat föranledes av 18
kap. 6 och 8 §§ samma balk, städse själv skall vidkännas sina kostnader i
vattenöverdomstolen, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att sökanden
fullföljt talan.

14 KAP.

3 § I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare
kronan likställd med enskUd person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda
stadgat.

3S Senaste lydelse 1969: 264.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 41

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ICronan
vare fri från skyldighet Kronan, komnmn, landstings-

alt ställa säkerhet, där sådan eljest kommun och
kommunalförbund

är föreskriven. behöva ej ställa säkerhet.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974.

2.
I mål som anhängiggjorts före
ikraftträdandet skaU äldre lag till-lämpas. Vattendomstolen får dock meddela
beslut om andelskraft enligt 2 kap. 6 § i dess nya lydelse.

3.
Har förrättningsman förordnäts
före ikraftträdandet, skall äldre lag tillämpas vid förrättningen.

4.
Har enligt 4 kap. 13 §§ äldre
lag ägare av valtenkraftanläggning ålagts skyldighet att tillhandahålla kraft
åt kringliggande bygd, skall ansökan att enligt 4 kap. 4 § äldre lag komma i
åtnjutande av kraft som skall tillhandahållas ha inkommit till vattendomstolen
senast den 30 juni 1976 och skall i fråga om ärendets handläggning äldre bestämmelser
alltjämt gälla. Om sådan talan ej har väckts inom nu föreskriven tid, skall
frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna i sistnämnda
lagrum anses förfallen.

5.
I fråga om ersättning som
enligt äldre lag bestämts alt utgå genom tillhandahållande av vatten äger äldre
bestämmelser fortfarande till-lämpning.

6.
I fråga om ersättning som
enligt äldre lag bestämls att utgå genom överföring av kraft äger äldre
bestämmelser fortfarande tiUämpning.

På
talan av part får vattendomstolen bestämma att rättighet till överföring av
kraft som nu avses skall avlösas mot ersättning i pengar, om detta icke medför
betydande olägenhet för motpart. För sådan talan gäller bestämmelserna om talan
som avses i 11 kap. 17 § 22 i dess nya lydelse i tillämpliga delar.
Vattendomstolen bestämmer dag då skyldigheten att fullgöra kraftöverföringen
upphör. Ersättningsgivaren skall dessförinnan ha betalat föreskriven
penningersättning. I fråga om sådan ersättning gäller i övrigt bestämmelserna i
9 kap. i dess nya lydelse i tillämpliga delar.

7.
Löseskilling och
intrångsersättning för fastighet som innehas med fideikommissrätt får icke
sättas lägre än som föranledes av 9 kap. i dess nya lydelse. Ersättning som
nämnts nu och som tUlkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid
nedsättas hos länsstyrelsen och får icke utbetalas, innan Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer har förordnat hur det skall förfaras med
ersättningen.

8.
Bestämmelserna i 9 kap. 6 § i
dess nya lydelse gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni
1971.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 42

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom
förordnas att 13 § lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13
§1 Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom
uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det,
ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela
den tid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skähgt
prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen
bestämmas tiU högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad
i 9 kap. 5457 samt 68 Vad i 9 kap. vattenlagen (1918:

71 §§ vattenlagen stadgas beträf- 523) stadgas beträffande ersätt-

fande ersättnings nedsättande i nings nedsättande i vissa fall samt

vissa fall samt Kungl. Maj:ts be- länsstyrelsens befattning med ned-

fallningshavandes befattning med satta ersättningsmedel och om an-

nedsatta ersättningsmedel och om mälan i vissa fall till vederböran-

anmälan i vissa fall till vederbö- de domstol skall äga motsvaran-

rande domstol skall äga motsva- de tillämpning i fråga om ersätt-

rande tillämpning i fråga om er- ning för flottningsskada, som bli-

sättning för flottningsskada, som vit på förhand bestämd att utgå

blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband därmed

på en gång. I samband därmed alt att ersättning enligt denna § be-

ersättning enligt denna § bestäm- stämmes, skola skiljemännen giva

mes, skola skUjemännen giva till- tillkänna, om och i vilken mån

känna, om och i vilken mån ned- nedsättning därav skall ske.

sättning därav skall ske.

Beslut,
varigenom ersättning bestämmes på förhand, vare, sedan beslutet vunnit laga
kraft, gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av fastighet, som
beröres av beslutet. Om insändande till vattendomstolen, för anteckning i
vattenboken, av beslut, varom nu är fråga, förordnar Konungen.

Hurusom
till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts all utgå årligen, kan
varda till beloppet ändrad eUer ock bestämd att upphöra, därom skils i 6 kap.
23 § vattenlagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

1
Senaste lydelse 1954: 123.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 43

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962r 627) om vissa
åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. dels alt 13 § skall
upphöra att gälla, dels att 7 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1 Är företag enligt denna lag av betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet, kan Konungen förbehålla sig prövning av frågan
huruvida företaget får komma tiU stånd. I sådant fall äger vad i 4 kap. 17, 18
och 20 §§ vattenlagen (1918r 523) föreskrives om Konungens prövningsrätt
motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 4 kap. 112, Bestämmelserna i 4 kap. 512,

16 och 19 §§ vallenlagen skola ej 16 och 19 §§ vattenlagen skola ej

äga tillämpning i fråga om företag äga tillämpning i fråga om före-

enligt denna lag, tag enligt denna lag.

16 § Bestämmelserna i 11 kap. 33 och 47 §§ vattenlagen att
brev eller brevkort med underrättelse till sakägare skall vara betalt, äger ej
till-lämpning i mål, som avses i denna lag.

I mål enligl denna lag skall elt exemplar av
ansökningshandlingarna jämte kungörelsen städse genom vattenrättsdomarens
försorg tillslällas länsstyrelsen i det län, inom vilket företaget
huvudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av
bestämmelserna i 11 kap. 38 §, 39 § andra stycket, 45 § 1 mom. andra stycket
sista punkten, 47 §, 50 § andra stycket och 61 § första stycket vattenlagen må
i brådskande fall frister, som avses i nämnda stadganden, begränsas med iakttagande
likväl av att skäligt rådrum beredes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

1 Senaste lydelse 1971:532.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 44

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet den 7 februari 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, GEIJER, NORLING,
LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om nya ersättningsbestämmelser i vattenlagen,
in. in. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 29 november
1968 lillkaUades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918r 523)
(VL). De sakkunnigai har antagit namnet vattenlagsutredningen. Utredningens
uppdrag omfattar enligt direktiven (1969 års riksdagsberättelse s. 7784) en
allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband
med samhäUsplaneringen i stort. Utredningen har avgivit delbetänkandet (SOU
1970r 40) Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i
prövningssystemet. Betänkandet har legat till grund för ändringar i VL, som
trädde i kraft den 1 januari 1972 (prop. 1971r 106, JuU 1971r 13, rskr 1971r
204, SFS 1971 r 531). Ändring har därefter gjorts i övergångsbestämmelserna tUl
denna lagändring (prop. 1973r 11, CU 1973r 5, rskr 1973r 76, SFS 1973r 86).

Vatlenlagsutredningen avlämnade i mars 1972 delbetänkandet
(SOU 1972r 14) Revision av vallenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m. De
ändringar utredningen föreslår i VL är avsedda att utan några mer genomgripande
omarbetningar kunna föras över till en helt ny vattenlag. Betänkandet
innehåller förslag tUl lagar om ändring i VL, lagen (1919r 426) om flottning i
allmän flottled (flottningslagen), lagen (1962r 627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig

' Hovrättsrådet Gösta Dyissen, ordförande, överinspektören
Sven Andersson, direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult,
redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och
överlantmätaren, ledamoten av riksdagen Bo Turesson.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 45

m.
m. och lagen (1966r 454) om företagsinteckning. Förslaget till lag om ändring i
VL torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet,
bankinspektionen, lantbmksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
kommerskollegium, lantmäteristyrelsen, statens vattenfallsverk. Södertörns,
Växjö, Vänersborgs, Jämtbygdens, Umebygdens och Luleå tingsrätter i deras
egenskap av vattendomstol, finsk-svenska gränsälvskommissionen,
länsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Lantbmkamas riksförbund
(LRF), Svenska bankföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska
kraftverksföreningen, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska samernas
riksförbund, Svenska teknologföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Sveriges jordbmkskasseförbund och Vattenvärnet,
Vattenfallsverket och kraftverksföreningen har åberopat ett yttrande av Vattenregleringsföretagens
samarbetsorgan (VASO). Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av
lantbmksnämndema i Jönköpings, Malmöhus, HaUands, Värmlands och Jämtlands län.
Kommerskollegium har bifogat yttranden av Skånes handelskammare samt av
Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Länsstyrelserna har bifogat
yttranden av lantbmksnämnden i Norrbottens län, fiskeri-intendenten i Övre
Norra distriktet, Bålforsens kraftakliebolag, Västerbottens länsorgan för
vattenkraftsfrågor, tretton kommuner och ett kommunblock.

Vattenlagsulredningen
har i september 1973 avlämnat delbetänkandet (SOU 1973r 31) Revision av
vattenlagen. Del 3. Vatlenförbund. Betänkandet är f. n. föremål för
remissbehandling.

2
Allmänna synpunkter

2.1
Utredningen

Utredningen
gav i sitt första delbetänkande uttryck för uppfattningen att tiden med
hänsyn till pågående reformarbete på den fysiska planeringens område ännu
inte var mogen för ett slutligt ställningstagande tUl prövningssystemets
utformning i VL (SOU 1970 r 40 s. 36). Denna uppfattning godtogs av
statsmakterna (prop. 1971 r 106 s. 107 och JuU 1971 r 13 s. 81). Utredningen
har i detta läge ansett sig böra överväga möjlighetema alt föra arbetet framåt
genom partiella reformer.

Procedur-
och tillåtlighetsfrågorna har central betydelse i det vattenrättsliga
regelsystemet och frågan om deras framtida utfomming blir enligt utredningen i
allmänhet avgörande också för hur man skall lösa

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 46

flertalet
övriga vattenrättsliga problem. Ett slutiigt reformförslag måste därför omfatta
i huvudsak samtliga de frågor som berörs av utredningsuppdraget och
presenteras som ett förslag till en ny VL. Utrymmet för partiella reformer är
enligt utredningen följaktligen begränsat. Utredningen anser det inle desto
mindre vara angeläget att av arbetsekonomiska skäl försöka ta till vara de
möjligheter som kan finnas till sådana reformer. Lagändringarna bör då i en
första reformetapp kunna genomföras inom ramen för nuvarande VL i sådan form
att bestämmelserna huvudsakligen oförändrade kan infogas i den nya lagen.
Partiella reformer av detta slag förutsätter med andra ord att bestämmelsernas
sakliga innehåll inte nämnvärt påverkas av senare stäUningstaganden i centrala
frågor, t. ex. beträffande prövningssystemet. Från dessa utgångspunkter har
utredningen närmare undersökt förutsättningama för elt delbetänkande omfattande
ersättnings- och avgiflsfrågoma.

Ersättningsfrågorna
i valtenmål bör eiUigt utredningen liksom hittills avgöras av domstol. Man kan
enligt utredningen i detta sammanhang bortse från att ersättningsfrågor
eventuellt liksom hittills kan prövas vid syneförrättning. Utredningen har
utgått från att skaderegleringen i vattenmål enligl en ny vattenlag skall kunna
förläggas till fastighetsdomstol i enlighet med de riktlinjer för
reformarbetet som anges i utredningens direktiv. Ersättningsbestämmelserna kan
utformas så att det från lagleknisk synpunkt blir betydelselöst att
ersättningsfrågorna under en övergångstid kommer att ligga kvar hos
vattendomstolarna. Dessa har för övrigt den 1 januari 1972 knutits liU de
tingsrätter med fastighetsdomstol vilka kan väntas svara för
vattenrättsskipningen enligt nya VL.

Fömtsättningarna
för en partiell reform är enligt utredningen alltså uppfyllda såvitt gäller
ersättnLngsbestämmelsema i 9 kap. VL. Del är enligt utredningen dessutom
angeläget att dessa bestämmelser, som i stort sett är oförändrade sedan VLrs
ikraftträdande år 1919, anpassas tUl annan fastighetsrättslig lagstiftning.
Vissa speciella ersättningsbestämmelser utanför 9 kap. får enligt utredningen
däremot lämnas åt sidan på gmnd av sambandet med materiella bestämmelser.
Vidare måste enligt utredningen vissa delar av VLrs skaderegleringssystem lämnas
utanför den nu aktuella översynen. Delta gäller de s. k. skadeförebyggande
åtgärderna samt processuella bestämmelser bl. a. om oförutsedd skada och
prövotid.

Utredningen
lägger fram förslag till ett helt nytt 9 kap. (avsnitt 3). Utredningen
behandlar även vissa särskilda vattenkraftsfrågor som har samband med ersättningsbestämmelserna
(avsnitt 4).

Till
utredningen har framförts önskemål om reformer som föranleder en allmän
översyn av avgiftssystemet i VL. Utredningen anser att en sådan översyn utan
olägenhet kan ske redan nu. Enligt utredningen torde bestämmelsernas sakliga
innehåll inte nämnvärt kunna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 47

påverkas
av senare stäUningstaganden till prövningssystemet eUer andra centrala frågor,
även om det f. n. möjligen kan vara ovisst åt vUken myndighet det bör uppdras
att bestämma avgifter enligt en ny VL. (Avgiflsfrågoma behandlas i avsnitt 5).

2.2
Remissyttrandena

Utredningens
betänkande har fått ett mycket gott mottagande vid remissbehandlingen. Kritik
av varierande styrka framförs dock framför allt mot utredningens förslag att
ersättning skall bestämmas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde.

Förslaget
i dess helhet lämnas utan erinran av kommunförbundet. Bankinspektionen har inte
något att erinra mot förslaget såvitt del berör kreditväsendet.

Remissinstansema
har med elt undantag inte något att erinra mot att VL partiellt reformeras i
föreslagen omfattning. Jämtbygdens tingsrätt och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare fömtsätter härvid att det med säkerhet kan påräknas att de
reformavsnitt, som betänkandet omfattar, inte kommer att ånyo ändras i
slutstadiet av den allmänna översynen av VL. I annat fall kan domstolama komma
alt jämsides behöva handlägga vattenmål med exempelvis
skaderegleringsbestämmelser enligt tre olika system.

Advokatsamfundet
anser att formella skäl talar mot den föreslagna partiella reformen. Enligt
styrelsens mening sammanhänger åtskiUiga av de frågor betänkandet omfattar med
tillåtlighetsreglema och prövningsförfarandet. Det skulle för både
domstolarnas och parternas arbete vara olyckligt att nu införa regler som ånyo
skulle komma att ändras i samband med den slutliga prövningen av en ny VL.

3
Ersättning enligt 9 kap. VL

3.1
Gällande ordning

3.1.1
Allmänt

VLrs
bestämmelser om ersättning återfinns huvudsakhgen i 9 kap. Detta kapitel är i
stort sett oförändrat sedan VLrs ikraftträdande år 1919. Kapitiet inleds med
regler om ersättningsskyldighet i allmänhet (112 §§). Därefter följer
bestämmelser om ersättning genom kraftöverföring (1345 §§), om ersättning
genom tUlhandahåUande av vatten (46 §) och om ersättning i pengar (4753 §§).
Ett följande avsnitt av kapitlet (5467 §§) reglerar sättet och tiden för
erläggande av penningersättning samt tiden för tillträde av egendom som löses.
Kapitlet avslutas med föreskrifter om länsstyrelsens befattning med nedsatta
ersätiningsmedel (6870 §§), om anmälan i vissa faU till vederböran-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 48

de
domstol (71 och 72 §§), om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av
ersättningsbelopp (73 §) samt om återlösningsrätt (74 §). Vissa speciella
frågor om ersättningsskyldighet enligt VL regleras i lagrum utanför 9 kap. Det
rör sig här inte om skadeståndssituationer i vanlig mening (se exempelvis 2
kap. 15 och 19 §§, 23 § 1 mom. andra stycket och 4 kap. 68 och 16 §§).

Ersättningsfrågor
enligt VL prövas vid förrättning eller av vattendomstol. Bestämmelser om
handläggningen ges i 10 resp. 11 kap. Enligt 11 kap. 60 § tredje stycket gäller
den s. k. likformighetsprincipen. Om på yrkande av någon part bestäms högre
ersättning än sökanden föreslagit, kan vattendomstolen även för andra parter
göra den jämkning av ersättningsbelopp som behövs för vinnande av likformighet
i uppskattningen. Ersättningen får enligt nämnda lagrum inte sättas lägre än
vad sökanden föreslagit.

3.1.2
Ersättningsskyldighet i allmänhet

Den
grundläggande regeln om ersättrungsskyldighet enligt VL ges i 9 kap. 1 § första
stycket. Som förutsättning för alt ersättningsskyldighet skall inträda gäller
att någon har medgivits rätt enligt VL att lösa, taga i anspråk eller skada
annans egendom. Om denna förutsättning är uppfylld, skall ersättning utges för
egendom som avstås eller för förlust, skada eller intrång som förorsakas, i
den mån annat inte följer av särskUda undantagsregler i 1, 2, 5 eller 6 kap.
Denna hänvisning avser bl. a. 1 kap. 313 §§, 2 kap. 49 och 52 §§, 5 kap. 4 §
andra stycket och 6 kap. 5 § första stycket.

Enligt
9 kap. 1 § andra stycket skall ersättningen bestämmas i pengar, om den inle tUl
följd av särskilt stadgande skall utgå genom kraftöverföring eller
tillhandahållande av vatten. Parterna kan avtala om att ersättning skall utgå
på annat sätt. Sådant avtal gäller dock bara om det efter lämplighetsprövning
fastställs av vattendomstolen.

Enligt
fast praxis inom vattenrättsskipningen kan skadeförebyggande åtgärder
föreskrivas i stället för ersättning även mot sökandens bestridande och även
om kostnaden för åtgärden beräknas överstiga den ersättning som annars skulle
ha utgått. Del förutsätts dels att åtgärden är av sådan beskaffenhet att den
lämpligare kan vidtas av sökanden än av den skadelidande dels att
kostnadsökningen för sökanden inte är oskäligt stor. Domstolarnas befogenhet
alt föreskriva skadeförebyggande åtgärder härleds ur den i 2 kap. 2 §
fastslagna principen att en vattenbyggnad skaU inrättas så att ändamålet utan
oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för motstående
intressen. Motsvarande bestämmelse för grundvattentäkt finns i 2 kap. 43 §.
Ersättning utgår endast för eventuell kvarstående skada.

Bestämmelserna
i 9 kap. 28 §§ innebär till stor del bara att stadgandet i 9 kap. 1 § första
stycket förtydligas och i viss mån upprepas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 49

De
medför emellertid också i flera fall att företagarens ersättningsskyldighet
utvidgas tUl att omfatta egendom som inte omedelbart tas i anspråk eller
skadas genom den medgivna åtgärden.

9
kap. 2 § avser det fallet att en del av en fastighet skaU inlösas. Blir
därigenom en återstående del onyttig för ägaren eller uppstår synnerligt men
vid dess begagnande, har ägaren rätt att fordra att också den delen löses.
Uppkommer eljest skada eller intrång på återstoden av fastigheten, skall detta
ersättas.

9
kap. 3 § avser skada på återstod till följd av sådan åtgärd enligt VL som
primärt inte innebär några förändringar i äganderätten till fastigheten utan närmast
att fastigheten belastas med ett tvångsservitut. Om vattenuppdämning eller
annan åtgärd enligt VL medför att hel fastighet eller del därav blir onyttig
för ägaren eller att egendomen kan begagnas bara med synnerligt men, skall
sålunda på ägarens yrkande hela fastigheten eller den särskilda delen lösas.
Medför åtgärden att det blir svårare eller dyrare att begagna fastigheten,
skall denna skada ersättas i den mån fastigheten inte inlöses.

I 9
kap. 4 § ges bestämmelser om ersättningsskyldighetens omfattning när en del av
vattenmängden eller fallhöjden i ett strömfall går förlorad för ägaren. Om det
därigenom blir svårare eller dyrare att begagna återstoden, är ägaren
berättigad tUl ersättning för sådan skada. Blir återstoden onyttig för ägaren
eller uppkommer synnerligt men vid dess begagnande skall på ägarens yrkande
ersättning lämnas för återstodens hela värde.

Även
bestämmelserna i 9 kap. 5 § avser ersättningsskyldigheten i situationer då
vattenkraft i strömfall går förlorad för ägaren.

Enligt
9 kap. 6 § är företagaren skyldig att lösa onyttig lös egendom som hör till
inlöst fastighet eller fastighetsdel. Även egendom som till följd av skada på
jord, hus, fiske eller annat blir onyttig för ägaren skall lösas på dennes
begäran.

I 9
kap. 7 § föreskrivs att ersättning skall utgå också för annan skada eller
förlust än som nämnts i de föregående paragraferna och som förorsakas av
företag eller åtgärd enligt VL. Härmed avses intrång i ser-vituts- eller
nyttjanderätt samt skada för fastighetsägaren.

Enligt
9 kap. 8 § skall vid avgörande om och i vUken mån skada tillskyndas någon
genom företag eller åtgärd enligt VL hänsyn tas också till skada eller lidande
av annan beskaffenhet än rent ekonomisk. Bestämmelsen möjliggör ersättning för
intrång i ideella värden, främst affektionsvärden.

Enligt
9 kap. 9 § har den byggandes ersättningsskyldighet utvidgats till att i vissa
fall avse även fastighet som tillhör honom själv. Dessa bestämmelser avser att
skydda innehavare av panträtt, som inte är sakägare i vattenmålet (se avsnitt
3.1.6 om 9 kap. 73 §).

I
9 kap. 10 och 11 §§ ges bestämmelser till ledning för vad som skall

4
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 50

ersättas
vid förlust av vattenkraft. Med vattenkraften i ett strömfall avses i 9 kap.
den kraft, som kan tas ut vid axeln på en eller flera för fallet avpassade
vattenmotorer. Vid beräkningen skall hänsyn tas till mera betydande växlingar i
vatlenföringen inte bara av naturhgt slag utan också sådana som beror på
regleringsåtgärder. Ersättning för tillgodogjord vattenkraft skall anses
innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna, om inte deras beskaffenhet
gör dem speciellt värdefulla för sitt ändamål. Ersättning för vattenkraft som
inte är tillgodogjord vid befintlig anläggning skall bestämmas med hänsyn till
vattenkraftens värde i tillgodogjort skick.

I 9 kap. 12 § ges en regel
om verkan av värdeförhöjande åtgärder som har företagits sedan ansökan
kungjorts eller delgivits. Kostnad för sådana åtgärder skall beaktas vid
ersättningens bestämmande endast om kostnaden prövas ha varit nödig eller
nyttig och inte gjorts i uppenbar avsikt alt höja ersättningen.

3.1.3
Ersättning genom kraftöverföring

De
gmndläggande bestämmelserna om ersättning genom kraftöver-förmg finns i 9 kap.
13 och 14 §§. Enligt 13 § skall ersättning i allmänhet utgå i form av kraft,
när annans vattenkraft tas i anspråk för gemensamt tillgodogörande. Den
förlorade vattenkraften skall ersättas genom överföring av motsvarande
kraftbelopp. Partema kan inte avtala om annan ersättningsform. Vattendomstolen
kan emellertid föreskriva att ersättningen helt eller delvis skall utgå i
pengar, om kraftöverföring skulle medföra olägenhet av betydenhet för ena
eller andra parten. För tillämpning av 13 § krävs att det sökta företaget innefattar
tillgodogörande av vattenkraft. När företaget inle är av della slag men ändå
medför förlust av vattenkraft för annan, kan vattendomstolen med stöd av 14 §
bestämma att förlusten skall ersättas genom överföring av kraft, om kraft kan
erhållas från välbeläget strömfall. Ersättningsformen ges emellertid inte
något bestämt företräde framför ersättning i pengar utan får användas om det
bedöms lämpligt.

Skyldigheten att leverera
kraft förenas med strömfallsfastigheten (9 kap. 15 §). Skyldigheten består även
om strömfallsfastigheten försäljs i exekutiv ordning eller byter ägare på annat
sätt (9 kap. 16 §).

Rätten till ersättning i
kraft förenas med den fastighet till vilken den ianspråktågna vattenkraften har
hört. Om hinder inte möter med hänsyn till panträltshavare eller andra
rättsägare, kan vattendomstolen medge att rättigheten får flyttas över till
annan faslighet i strömfallels närhet (9 kap. 17 §). Fastighetsägaren kan
dessutom upplåta rättigheten till annan på viss tid (9 kap. 18 §).

Ersättningstagaren skall i
viss utsträckning bidra tUl kostnaderna för produktion och överföring av
ersättningskraften. Hans vederlag, den s. k. uttagningskostnaden, kan tas ut
enligt två olika alternativ. Det en»

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 51

innebär
att ersättningstagaren betalar uttagningskostnaden i pengar och han skall då få
ersältningskraften i oavkortat skick, s. k. bmttokraft. Enligt det andra
alternativet fastställs även uttagningskostnaden till ett kraftbelopp. Med
detta reducerar man det kraftbelopp som ersättningstagaren annars skulle ha
fått. Man talar i detta fall om nettokraft (9 kap. 19 §). Ersättrungstagaren
har i allmänhet valfrihet mellan bmtto-kraft och nettokraft (9 kap. 22 §).

Regler
om hur uttagningskostnaden skall bestämmas ges i 9 kap. 20 och 21 §§ medan
sättet för erläggande av uttagningskostnad i pengar regleras i 9 kap. 23 §. I 9
kap. 26 och 27 §§ ges bestämmelser om sättet för tillhandahållande av
ersällningskraft.

Det ankommer på
vattendomstolen att mera i detalj utforma förhållandet mellan ersättningsgivare
och ersättningstagare. Domstolen skall bl. a. faststäUa ersättningskraftens
storlek i förhållande tUl vattenföring-ens växlingar (9 kap. 28 § första
stycket). Parterna har viss möjlighet att efter fem år få till stånd en ändring
av meddelade föreskrifter (9 kap. 29 §). Bland andra frågor rörande
kraftersättningsförhåUandet som vattendomstolen har att avgöra kan nämnas
verkan av åläggande för ersättningsgivaren alt leverera bygdekraft (30 §),
verkan av åtgärder varigenom vatlenföringen i strömfallet eller krafttUlgången
i detta ändras (31 §), tiden för kraftöverföringens början (33 §) och ersättningsgivarens
skyldighet alt stäUa säkerhet för skada tUl följd av försenad leverans (34 §).

Vissa
regler om förhållandet mellan ersättningsgivare och ersättningstagare
motsvarar i stort vad som vid VLrs tUlkomst brakade föreskrivas i avtal om
leverans av elektrisk energi. Detta gäller bl. a. bestämmelserna om verkan av
brist eller dröjsmål i kraftleveransen (37 39 samt 44 §§), verkan av avbrott i
leveransen på grund av nödvändiga reparationer eller force majeure (40 och 41
§§) samt om verkan av att ersättningstagaren försummat att betala
uttagningskostnaden (42 och 43 §§).

Bestämmelserna
i 9 kap. är med vissa undantag av tvingande natur. Även i de frågor där viss
avtalsfrihet råder krävs att vattendomstolen efter lämplighetsprövning gmndar
sitt beslut på avtalet (9 kap. 45 §).

3.1.4
Ersättning genom tillhandahållande av vatten

Bestämmelsema
i 9 kap. 46 § om ersättning genom tillhandahållande av vatten trädde i kraft
den 1 januari 1940 och har i åtskilliga hänseenden utformats efter mönster av
bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring. Ersättning i vatten skall
utgå, när någon tUl följd av medgivet uttag av grundvatten berövas möjligheten
att vid egen grundvattentäkt tUlgodogöra erforderligt vatten, om inte
ersättnmgs-formen prövas medföra olägenheter av betydenhet för någon av parterna.
Vattendomstolen kan också efter lämplighetsprövning föreskriva

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 52

att
ersättning för annan skada genom nyttjande av grundvattenläkt skall utgå genom
tUlhandahåUande av vatten.

Skyldigheten
att tUlhandahålla vatten åvUar vattentäktsfastigheten och består även om
fastigheten försäljs i exekutiv ordning eller byter ägare på annat sätt. Rätlen
tiU vattnet är förenad med den skadade fastigheten.

Ersättningstagaren
kan under vissa föratsättningar åläggas att bidra ,till ersättningsgivarens
kostnader för grundvattentäktens anläggning, drift och underhåll. Bestämmelser
finns också om verkan av försimi-lighet hos ersättningsgivaren och
ersättningstagaren.

Parterna
kan avtala om dessa frågor men avtalet gäller bara om det efter
lämplighetsprövning fastställs av vattendomstolen.

3.1.5
Ersättning i pengar

Ersättning
i pengar skall bestämmas att utgå på en gång. Ersättning för skada till följd
av företag för allmän flottled kan dock utgå i form av årlig avgift. I mål om
allmän flottled kan den skadelidande hänvisas att föra talan enligt
flottningslagens bestämmelser om flottningsskada (9 kap. 47 §).

Avgörandet
av ersättningsfrågor kan enligt 11 kap. 66 § 2 mom. uppskjutas under en
prövotid, om verkningarna av företaget i visst hänseende inte kan förutses med
erforderhg säkerhet. I samband med uppskovsbeslutet bör i regel meddelas
provisoriska bestämmelser om ersättning. Provisoriska ersättningar kan utgå
med årliga belopp. Ett altemativ till uppskov är att med stöd av 11 kap. 1 §
fjärde stycket VL och 35 kap. 5 § rättegångsbalken fastställa ersättningen till
skäligt belopp. En möjlighet är också att lämna ersättningsfrågan öppen och
hänvisa den skadelidande till att göra anmälan såsom för oföratsedd skada
enligt 2 kap. 24 § VL.

Enligt
9 kap. 48 § skall fastställda ersättningar i vissa fall utgå med femtio
procents förhöjning. De olika fallen anges under fem punkter i lagrammet.
Förhöjd ersättning utgår bl. a. för mark vartUI äganderätt avstås samt för
skada på mark tUl följd av vattenuppdämning eller annan ändring i
vattenståndsförhållandena. Ersättning för fiske eller skada på fiske utgår
också med förhöjning.

De
nu angivna bestämmelserna om förhöjning gäller enligt 9 kap. 50 § mte i fråga
om ersättning tUl följd av byggande. i vatten eller annan åtgärd enligt VL för
allmänt ändamål, om åtgärden inte dessutom åsyftar vattnets utnyttjande vid
kraftanläggning eller eljest i industriellt eller privatekonomiskt syfte.

Ersättning
som inte utgår med förhöjning skall enligt 9 kap. 49 § motsvara fulla värdet av
den egendom som avstås och full gottgörelse för annan förlust eller skada. En
särbestämmelse gäller i fråga om invallningssamfäUighet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 53

I
9 kap. 52 och 53 §§ föreskrivs att ersättning i pengar för fast egendom som
inlöses eller skadas skall bestämmas särskUt för egendomens ägare och för
eventuella innehavare av nyttjanderätt, rätt tUl servitut eller rätt till
elektrisk kraft som besvärar fastigheten. Om rättigheten medför att den fasta
egendomens värde minskas för ägaren, skall dennes ersättning bestämmas med
hänsyn härtill.

3.1.6
Betalning och tUlträde m.m.

Utdömda
penningersättningar skall i vissa fall betalas genom att nedsättas hos
länsstyrelsen. I några fall, huvudsakligen vid inlösen, skall nedsättning
alltid ske men i andra fall endast under föratsättning att fastigheten är
intecknad (9 kap. 54 § första resp. andra stycket). I sistnämnda fall kan
nedsättning dessutom underlåtas om skadan prövas vara väsenlUgen utan betydelse
för borgenär, som har panträtt i fastigheten. I ersättningsbeslutet skall
alltid anges om och i vUken mån nedsättning skall ske.

Nedsättning
skall dessutom alltid ske om tvist uppkommit om bättre rätt tUl ersällnmgen (9
kap. 55 §).

Ersättningsbelopp
som inte skaU nedsättas skall betalas tUl den som tillerkänts ersättningen. Om
ersättningen avser arbete som skall utföras kan, t. ex. på yrkande av
inteckningshavare, föreskrifter meddelas som säkerställer att arbetet verkligen
blir utfört (9 kap. 56 §).

I 9
kap. 5860 §§ ges regler om uppsägning och fardag m. m. beträffande fast
egendom som skall lösas och vissa därmed jämställda fall. Bestämmelserna
kompletteras i ohka hänseenden genom 9 kap. 61 65 §§. Enligt 61 § kan i
ersätlningsbeslutet utan hinder av bestämmelserna i 5860 §§ föreskrivas
längre eller kortare uppsägningstid eller aiman tUlträdesdag än som följer av
dessa lagram.

Beträffande
tillträde när det inte är fråga om inlösen gäUer som huvudregel att arbete på
annans mark eller åtgärd tUl förfång för annan inte får vidtas, innan
föreskriven ersättning betalts. Vattendomstolen kan föreskriva att viss tid
skall ha förflutit från det ersättningen betalts till dess den skadebringande
åtgärden får utföras. Tiden för betalning kan bestämmas genom avtal eller i
ersätlningsbeslutet. Saknas bestämmelse, skall ersättningen betalas inom fem
år från lagakraftägande beslut. Om ersättningen inte betalas i tid anses den
väckta frågan förfallen i vad angår ersättningslagarens rätt (9 kap. 66 §).

I
9 kap. 67 § ges beslämmelser om nedsättning vid verkställighetsförordnande och
uppskov. Enligt tredje stycket får belopp som i enlighet med vattendomstols
beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller betalats på annat sätt inte tUl någon
del återkrävas, även om högre rätt bestämmer ersättningen tiU lägre belopp
eller förklarar att ersättning inle skall utgå. I pleniavgörandet NJA 1961 s.
743 har slagits fast att sökande

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 54

som
betalat ersättningen inte får fullfölja talan för att få ersättningen
fastställd tUl lägre belopp.

Länsstyrelsen
skall utbetala nedsatta ersättningsmedel till den som är berättigad tUl
beloppen. Om fastigheten svarar för bevUjad eller sökt inteckning, skall
ersättningsmedlen fördelas i den ordning som stadgas för fördelning av
köpeskiUing för utmätningsvis försåld fast egendom (9 kap. 69 §).

I 9
kap. 71 § regleras länsstyrelsens skyldighet att göra anmälan hos
inskrivningsmyndigheten för anteckrung i fastighetsboken. Paragrafen
korresponderar med 6 kap. 14 § jordabalken som reglerar tvångsförvärvs
inverkan på inteckning.

Borgenär
med panträtt saknar självständig talerätt i ersättningsmålet. Enligt 9 kap. 73
§ kan han emellertid kräva att ersättningen bestäms av vattendomstolen, i den
mån ersättningsbeloppet till följd av överenskommelse eller annan anledning
inte prövats av domstolen eller vid syneförrättning. Denna talerätt
prekluderas sex månader efter det att fördelningen av penningersättning vunnit
laga kraft eller efter kraftöverföringens början vid ersättning i kraft.

ErUigt
9 kap. 74 § föreligger viss rätt till återlösen om egendomen inte kommer till
användning för medgivet ändamål.

3.2
Utredningen

3.2.1 Allmänt

Den
1 januari 1973 har en ny expropriationslag (1972r 719) trätt i kraft (prop.
1972r 109, CU 1972r 34, rskr 1972r 346). Vattenlagsutredningens år 1972
avgivna förslag bygger emellertid på lagen (1917r 189) om expropriation med de
nya bestämmelser om ersättrung som trädde i kraft redan den 1 januari 1972
(prop. 1971r 122, CU 1971r 27, rskr 1971r 310, SFS 1971r 915). I fråga om
betalnmg och tillträde m. m. har utredningen utgått från en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1971 r 23) med förslag till
ändringar i expropriations-förfarandet m. m.

3.2.2 Förutsättningarna
för samordning

Utredningen
skall enligt sina direktiv försöka närma de vattenrättsliga
ersättningsreglerna till de regler som finns inom likartad lagstiftning,
främst den expropriationsrättsliga. Flertalet fastighetsrättsliga lagar
hänvisar i fråga om inlösen till expropriationslagen och denna utgör enligt
utredningen en naturlig utgångspunkt för översynen av ersättningsbestämmelserna
i VL.

De
allmänna utgångspunkterna för skaderegleringen är enligt utredningen
väsentligen desamma i VL och expropriationslagen. Båda lagarna utgår från att
den som har fått tillstånd att tvångsvis förfoga över

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 55

annans
egendom skall ersätta därav föranledd förmögenhetsförlust. Ersättningen skall
avse dels fast egendom som direkt utsätts för ingreppet, dels intrång på
eventuellt återstående fastighetsdel och dels ekonomiska följdskador i övrigt.
Ersättning skall bestämmas särskilt för fastighetsägaren och för eventuella
innehavare av rättigheter knutna till den fasta egendomen. Panträttshavarnas
intressen tUlgodoses bl. a. genom föreskrifterna om ersättningens nedsättning
och fördelning.

Även tvångsingreppens art
är enhgt utredningen i stora delar överensstämmande. Detta gäller självfallet
i första hand vid jämförelse mellan inlösen av fast egendom enligt VL och
expropriation, men också den rätt att ta i anspråk, skada eller göra intrång på
fast egendom som kan medges enligt VL kan i själva verket betraktas som en
form av expropriation. Det vattenrättsliga expropriationsobjektet utgörs här i
allmänhet inte av viss bestämd fast egendom eller särskild rätt till sådan
egendom utan primärt av den rådighet över vatten som enligt 1 kap. 1 och 15 §§
VL är förenad med äganderätten till fast egendom. Det har ansetts att
fastigheterna belastas med ett tvångsservitut tUl företagets förmån och
situationen påminner såtillvida om en s. k. självständig
rättighetsexpropriation. Vad som skall ersättas är också i dessa fall skador
som vållas av durekta ingrepp på fast egendom samt olika därmed sammanhängande
följdskador. Att skadoma i valtenmål oftast är en följd av ändrade hydrologiska
förhållanden bör enligt utredningen inte hindra en ytterligare anpassning till
de aUmänna ersättnings-reglema i expropriationslagen, låt vara att vissa
vattenrättsliga specialfrågor alltjämt kan behöva uppmärksammas. A andra sidan
saknas enligt utredningen anledning att i VL införa motsvarighet tUl de särskilda
bestämmelser i expropriationslagen som tar sikte på tätbebyggelse- och
värdestegringsproblemen. Utredningen syftar här på Illa och 115 §§ lagen (1917r
189) om expropriation (den s.k. presumtionsregeln).

Som allmän utgångspunkt
för uppskattning av penningersättiung i vattenmål gäller att ersättningen skall
motsvara skadans fuUa värde. Den skadelidande skall genom ersättningen
försättas i samma ekonomiska läge som han skulle ha befunnit sig i om skadan
inte hade inträffat. Expropriationslagens ersättningsregler har utformats
utifrån den grandsalsen att å ena sidan ingen bör drabbas av ekonomisk förlust
på grund av att hans egendom tas i anspråk genom expropriation men alt å andra
sidan den exproprierande har ett befogat anspråk att inte behöva ersätta sådana
värden som tiUskapas genom hans egna insatser (prop. 1971 r 122 s. 199). Delta
senare förbehåll görs emellertid med tanke på de särskilda tätbebyggelse- och
markvärdestegringsbestäm-melsema som utredningen anser inte bör införas i VL.
Även den allmänna utgångspunkten för värderingen av en skada i pengar är
alltså enligt utredningen gemensam för båda lagama.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 56

Den
i viss mån mera generösa inställning tiU ersättningstagaren som VL intar kan
enligt utredningen ha en naturlig förklaring i att lagen vid sin tUlkomst mnebär
nya ingrepp i den enskilda äganderätten. Vid tiden för VLrs tillkomst torde
enligt utredningen tvångsmöjligheterna ha uppfattats som en förmån för
övervägande enskilda intressen, även om dessa måste uppfylla bestämda krav på
allmännytta för alt få göras gällande. EiUigt utredningen har uppfattningen om
vad som bör hänföras till allmänna och enskilda intressen sedermera avsevärt
förändrats. Genom VLrs tUlåtlighetsregler är det sörjt för att företag av
betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet inte kommer till utförande
utan att de uppfyller krav på en från allmän synpunkt ändamålsenlig
resursanvändning. Frågan humvida ingreppet kan sägas ske till förmån för ett
allmänt eller ett enskilt intresse har enligt utredningen också därigenom
underordnad betydelse från ersättningssynpunkt. Att tvångsrätt kan tänkas bli
utövad tiU förmån för övervägande enskilda intressen vid mindre ingripande
företag är inte något som särskilt utmärker VL.

Bestämmelsen
om ideell skada i 9 kap. 8 § VL har enligt utredningen tUlämpats bara i
undantagsfall. Det måste enligt utredningen också antas att situationer där
fråga om särskild ersättning för ideell skada kan uppkomma i vattenmål blir
ännu ovanligare i vattenkraftutbyggnadens slutskede. I andra typer av mål än
kraftverks- och regleringsmål torde ingreppen sällan bli så omfattande att
ideella värden berörs. Det kan enligt utredningen inte komma i fråga att i
expropriationslagen och liknande lagstiftning nu utvidga rätten till
ersättning på denna punkt för att därigenom nå överensstämmelse mellan de olika
lagarna. Man kan i sammanhanget inte bortse från svårigheterna att finna en
objektiv värderingsnorm. De allmänna skadeståndsrättsliga och
expropriationsrättsliga principerna bör enligt utredningen i stället få slå igenom
även i VL. Utredningen föreslår följaktligen inte någon motsvarighet tUl 9 kap.
8 §, vilket enligt utredningen innebär att ideell skada kommer att beaktas
bara i den mån skadan kan antas inverka på faslighetens värde.

Bestämmelsema
i 9 kap. 48 § VL om femtio procents förhöjning i vissa fall avser enligt
utredningen i första hand att bereda kompensation för minskade möjligheter all
utveckla egendomen till ökad produktivitet i framtiden. Avsikten synes också
ha varit att skydda sakägare mot underkompensation, om ersättningen bestämmes
under en tillfällig konjunkturnedgång. De skäl som på sin tid har föranlett
förhöjningsregeln kan enligt utredningen knappast längre anses bärande. Hänsyn
till framtida produktionsutveckling kan tas inom ramen för gängse metoder att
värdera skador på fast egendom. Den fasta egendom som det här närmast är fråga
om kan enligt utredningen inle heUer betecknas som särskilt konjunkturkänslig.
Den synpunkten har emellertid också framförts att tvångsingripanden enligt VL
ofta sker för att tillgodose privatekonomiska intressen och att det därför
kunde vara befogat att

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 57

för
sådana fall låta VLrs regler liksom f. n. avvika från de expropriationsrättsliga.
Syftet skulle med andra ord vara att bereda den skadelidande del i företagets
vinst. Detta stämmer enligt utredningen dock mindre väl med uppfattningen att
ersättningsgivaren i expropriations-situationer inte skall behöva ersätta
värden som har uppstått genom hans egna insatser. Det nuvarande systemet har enligl
utredningen också vållat åtskilliga tolkningssvårigheter i praxis. Utredningen
föreslår därför att förhöjningsregeln utmönstras ur vattenlagstiftningen.

Sammanfattningsvis
anser utredningen att VLr s ersättningsbestämmelser bör samordnas med expropriationslagen
och att särbestämmelserna i 9 kap. 8 och 48 §§ inte bör ges någon motsvarighet
i de nya bestämmelserna. Vissa delar av VLrs skaderegleringssystem måste
enligt utredningen lämnas utanför den nu aktuella översynen. Detta gäller de s.
k. skadeförebyggande åtgärderna samt processuella bestämmelser bl. a. om
oföratsedd skada och om prövotid (se avsnitt 2.1).

3.2.3
Ersättning genom kraftöverföring

Enligt
utredningen behövs det alltjämt bestämmelser om tvångsförvärv av
minoritetsandel i strömfall och om ersättning för sådant ianspråktagande.
Utredningen anser emellertid att denna ersättningssituation i princip inte
avviker från andra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde,
eventuellt i förening med annan ekonomisk skada för fastighetsägaren.

För
den nuvarande ordningen har enligt utredningen i förarbetena huvudsakligen
åberopats tre skäl. För det första ville man tillförsäkra ersättningstagaren en
värdebeständig ersättning. För det andra såg man i institutet en möjlighet att
motverka de olägenheter, bl. a. i form av godtycklig prissättning, som kunde
bli en följd av monopolbildning på producentsidan. Det tredje och kanske
viktigaste skälet var att främja landsbygdens elektrifiering.

Utredningen
konstaterar att kraftpriserna vid detaljdistribution har sjunkit i förhållande
till priserna för flertalet andra nyttigheter. Genom bestämmelser om koncession
och prisreglering för distributionsanläggningar som införts i lagen (1902r 71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar har
statsmakterna redan nu möjlighet att säkerställa en ändamålsenlig
elförsörjning på skäliga villkor och att åstadkomma en planmässig och rationell
distribution. På det energipolitiska området pågår ett betydande reformarbete
bl. a. genom elutredningen (I 1971 r 01). Detta arbete tUlsammans med en
fortsatt utveckling på produktionssidan får enligt utredningen väntas leda till
att varje legUimt kraftbehov också i framtiden kommer att kunna tillgodoses
till skäliga priser. Landsbygdens elektrifiering är i realiteten slutförd. De
skäl på vUka det nuvarande ersättningssystemet bygger har enligt utredningen
alltså väsentligen förlorat sin bärkraft.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 58

Utredningen
framhåller också att den ändrade utbyggnadstekniken, enligt vilken vattenkraften
från milslånga sträckor tUlgodogörs i ett kraftverk, har medfört att
överföringskostnaderna blir så stora att det är fördelaktigare för
ersättningstagarna att köpa sin kraft från det lokala distributionsföretaget.
Utvecklingen har enhgt uppgift från de norrländska vattendomstolarna nått
dithän att ersättningsformen numera saknar praktisk betydelse, vilket såvitt
gäller mindre falldelar bekräftas av en summarisk genomgång som utredningen
gjort av vissa domar.

Av
det anförda kan enligt utredningen till en början dras den slutsatsen att
ersättning genom kraftöverföring inte längre är ett realistiskt altemativ tUl
ersättning i pengar, när de fallsträckor som avses är obetydliga. De lokala
småförbmkarna torde över huvud taget bl. a. av distributionstekniska skäl kunna
lämnas ur räkningen i sammanhanget. Frågan är enligt utredningen om
ersättningsformen bör behållas med tanke på de situationer då
ersättningstagaren har ett stort behov av elektrisk kraft, t. ex. en kommun
eller en industri, och äger en betydande minoritelsandel i den fallsträcka som
skall byggas ut. I sådana situationer brakar i allmänhet överenskommelse
träffas om gemensam utbyggnad. Överenskommelserna utgår vanligen från VLrs
bestämmelser om ersällningskraft.

Enligt
utredningen är det å ena sidan tveksamt om ersättningsformen bör behållas med
tanke enbart pä de s. k. större minoritelsdelägarna. Sådana ersättningstagare
kommer av distributionstekniska skäl oftast att själva tUlhöra producentkretsen
och det kan därför enligt utredningen hävdas att frågan om ersättning i kraft
bör kunna lösas inom ramen för det väl utvecklade samarbetet på
kraftproduktionens område även om rättsinstitutet utmönstras.

A
andra sidan framgår av förarbetena till jordabalkens bestämmelser om
institutet rätt till elektrisk kraft (7 och 15 kap.) att VLrs ersättningskraft
tUlmäls viss betydelse som kreditunderlag (prop. 1970r 145 s. 301). Svenska
bankföreningen har vid kontakter med utredningen bekräftat sin uppfattning om
ersättningskraftens betydelse från finansieringssynpunkt. Enligt utredningen
finns det visserligen möjlighet att finansiera kraftverksbyggnad genom
upplåtelse enligt jordabalkens bestämmelser av rätt till elektrisk kraft.
Utredningen anser emellertid att kraftintressenlernas önskemål om fortsatt
lagstiftning om ersättning i kraft samt bankföreningens synpunkter på
institutets betydelse för finansieringen tillsammantagna utgör tillräckliga
skäl för lagstiftning.

Beträffande
utformningen av nya bestämmelser i ämnet framhåller utredningen att de
betydande ekonomiska motprestationer som enligt gällande lag kan åläggas
minoritetsdelägaren är mindre väl förenliga med ett ersättningssystem i vanhg
mening. Minoritetsdelägarnas intresse är enligt utredningen inte i första hand
att få ersättning utan att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 59

få
del i kraftproduktionen och de är beredda att på samma villkor som den byggande
bära de kostnader och ta de ekonomiska risker som kan vara förenade med
företaget. Frågan om minoritetsdelägarnas rätt att delta i företaget är väsentligen
av privaträttslig natur och bör därför enhgt utrednmgen åtminstone tills vidare
prövas av domstol. Vattendomstolen bör dock vid behov inhämta yttrande från
kommerskollegium (numera statens industriverk) om frågor med energipolitisk
anknytning.

Utredningen
förordar att de materiella bestämmelserna om minoritetsdelägarens rätt till
kraft, i fortsätiningen kallad andelskraft, tas in i 2 kap. VL. En redogörelse
för utredningens förslag till sådana bestämmelser lämnas i det följande
(avsnitt 4.2.2).

Förslaget
att slopa de nuvarande bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring
aktualiserar frågan om sådan rätt till ersättningskraft som redan har
beslutats bör bestå för framtiden. Enligt gällande rätt torde det mte vara
möjligt för ersättningstagaren att få en rätt till ersättningskraft utbytt mot
ersättnmg i pengar även om vattendomstolen skulle finna en sådan lösning
ändamålsenlig. Utredningen, som betonar att beslut om ersättningskraft mycket
väl kan ha fattats i strid med båda parters önskemål, förelår en möjlighet att
byta ut ersättningskraft mot penningersättning. Detta innebär en naturlig
konsekvens av utredningens ståndpunkt i fråga om själva institutet
ersättnmgskraft. Behovet av en sådan avlösningsmöjlighet är särskUt stort när
det gäller mindre kraftbelopp. Som fömtsättnmg för att avlösning skall få ske
bör enligt utredningen alltid gälla att den inte medför betydande olägenhet för
motparten tUl den som gjort framställnmgen.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att bestämmelserna om ersättning genom kraftöverförmg
upphävs och ersätts av bestämmelser i 2 kap. VL om andelskraft samt att
möjlighet införs till avlösning av redan beslutad ersällningskraft.

3.2.4
Ersättning genom tillhandahållande av vatten

En
realkompensation i form av vattenleverans kan eiUigt utredningen ofta vara den
enda utvägen att trygga vattenförsörjningen på en fastighet vars egna
vattentäkt påverkas av en ny anläggning. Enligt vad, utredningen inhämtatär det
mte heller ovanligt att vallendomstolama meddelar föreskrifter i ämnet. De
nuvarande bestämmelserna om ersättningsvatten motsvarar enligt utredningen
alltså ett praktiskt behov. Emellertid är de tillämpliga bara i mål om
grandvattentäkt. Detta har dock inte hindrat vattendomstolarna att i andra fall
exempelvis vid uppdämnmg eller avsänkning av ett gmndvattentäkten närbeläget
vattenområde ålägga företagarna att som skadeförebyggande åtgärd svara för
vatlenleverans. Utrednmgen anser att dessa likartade situationer bör behandlas
på samma sätt. Det rör sig i båda fallen om skadeförebyggande åtgärder. Endast
frågor om eventuellt kvarstående men bör enhgt

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 60

utredningen
komma under bedömande enligt VLrs ersättningsregler. Utredningen förordar alt
nuvarande bestämmelser om ersättning genom tillhandahållande av vatten
utmönstras.

Om
utredningens förslag genomförs kommer frågor om rätt till vattenleverans vid
skada till följd av gmndvattentäkt i fortsättningen helt att överlämnas åt
rättstillämpningen. Med hänsyn tUl den praxis som numera etablerats på området
bör detta enhgt utrednuigen inte inge några betänkligheter. Eftersom
förhållandena kan vara mycket skiftande, bör det enligt utredningen tvärtom
vara en fördel att domstolarna får fria händer att anpassa sina föreskrifter
till vad som behövs i varje särskilt fall. Utredningen understryker att det
även ulan uttryckliga lagregler naturligtvis åligger domstolarna att meddela
sådana föreskrifter om åtgärder och ersättning att ersättningstagama inte blir
sämre stäUda än tidigare.

Beträffande
vattenleveransens omfattning bör enligt utredningen som allmän utgångspunkt
gälla alt leveransen skall motsvara vad som faktiskt har tagits ut vid den
skadade vattentäkten i dess opåverkade skick. Viss hänsyn måste emellertid
också tas tUl fastighetens framtida vattenbehov. Skadevållaren bör enligt
utrednuigen svara för att fastighetens normala behov av husbehovsvatten kan
tUlgodoses också för framtiden. Skall vattnet användas för annat ändamål än
husbehovsförbmkning, torde man i allmänhet ha att bestämma
leveransskyldighetens omfattning med utgångspunkt i förbmkningen under de
senare åren och vad som kan behövas för den närmaste framtiden. Enligt
utredningen får det i denna situation ankomma på sakägaren att göra sannolikt
att hans vattenbehov ökar i framtiden.

Utredningen behandlar
frågan om den skadelidande också enligt den föreslagna ordningen bör kunna
åläggas någon ekonomisk motpresta-, tion. Enligt utredningen låter det sig
mindre väl förenas med elt ersättningssystem att ålägga den ersättningsberättigade
betalningsskyldighet gentemot ersättningsgivaren. En sådan ordning bör undvikas
genom en lämplig utformning av domstolamas föreskrifter. Om den skadelidande
bereds förmån av någon betydenhet, bör värdet därav kunna reduceras exempelvis
genom att företagaren åläggs att vidta åtgärder för att möjliggöra leveransen
medan den skadelidande får svara för. drift och underhåll. Det bör enligt
utredningen också vara möjligt att låta företagaren svara för vattenleveransen
bara till en viss punkt, exempelvis fastighetsgräns. Att en skadeförebyggandé
åtgärd kan innebära viss överkompensation är irite något ovanligt i valtenmål.
Enligt utredningens mening är det rimligt att den som utsätts för
tvångsingrepp får tillgodogöra sig de obetydliga övervärden som här är i
fråga.

Utredningen
lar upp frågan om VLrs förhåUande tiU lagen (1970r 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar (va-lagen). Enhgt gäUande rätt skall rättsförhållandet
mellan en allmän va-anläggning

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 61

och
den fastighetsägare som genom anläggningen hder intrång i sin rätt till vatten
i princip bedömas enligt VLrs regler utan beaktande av att fastighetsägaren
samtidigt kan vara skyldig att bli ansluten tUl anläggningen och därigenom få
vatten i ersättning för det han förlorat (NJA 1959 s. 501). Om skyldigheten att
leverera vatten i samband med grandvatlentäkt i enUghet med utredningens
förslag ses som en fråga om skadeförebyggande åtgärder, kan man enligt
utredningen inte undgå aft vid skaderegleringen ta hänsyn tUl vå-lagens bestämmelser.
Har det klarlagts att sakägare får braka va-anläggningen, bör enligt
utredningen hänsyn tas till det. Detta innebär att åtgärder i form av
brannsför-djupning eller vattenleverans i särskild ledning i allmänhet inte
blir meningsfulla. Vidare innebär det enligt utredningen att ersättning för
fastighetsskada skall beräknas till skUlnaden mellan fastighetens värde i
oskadat skick och dess värde skadad men ansluten till va-anläggningen, med de
ekonomiska fördelar och nackdelar denna anslutning kan medföra. Dessutom kan
personlig ersättning komma i fråga.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen, att nuvarande bestämmelser om ersättning genom
tillhandahållande av vatten utmönstras och att frågan om skyldighet att
leverera vatten i samband med gmndvattentäkt skall ses som en fråga om
skadeförebyggande åtgärder.

3.2.5
Ersättning i realvärden av annat slag F. n. gäller att överenskommelse
mellan parterna om att ersättning skall utgå i annan form än VL medger, t. ex.
i form av mark, måste fastställas av vattendomstolen efter lämplighetsprövning
för att bh gällande. I samband med den intensiva exploateringen av landets
vattenkrafttillgångar under 1950- och 1960-talen framfördes från ohka håll
önskemål om möjligheter för domstolarna att oberoende av överenskommelse döma
ut ersättning i realvärden (se stencUerade betänkanden av vattenlagssakkunniga
år 1952 och av norrländska vattenkraftsutredningen år 1957 samt 3LU 1960r 33
och 1962r 14).

Enligt
utredningen torde frågan om ersättning i realvärden, som inte berörs i
utredningens direktiv, i dagens utbyggnadssituation sakna nämnvärd aktualitet.
Utredningen anser att frågan nu bör avföras från dagordningen.

Vad
gäUer överenskommelse om ersättning i form av mark är det enligt utredningen
tydligt att överenskommelsens lämplighet måste bedömas bl. a. från
fastighetsbildningssynpunkt. En sådan bedömning synes inte böra ankomma på
domstol utan ske i den ordnhig som gäller enligt fastighetsbildningslagen
(1970r 988). Enligt 5 kap. 3 § fastighelsbUdningslagen får förvärvaren vid
tvångsförvärv begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av
förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas. Enligt utredningens mening
bör domstolens medverkan begränsas till att pröva eventuellt kvarstående
ersättningsfrågor. Även

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 62

andra
former av realkompensation framstår närmast som skadeförebyggande och bör
enligt utredningen bedömas som sådana. Av det anförda följer enligt utredningen
att en överenskommelse mellan parterna om ersättning i form av mark bör kunna
fastställas av domstol endast under fömtsättning att erforderliga
fastighetsbildningsåtgärder visas kunna genomföras. I vUken mån överenskommelse
om andra former av realkompensation kan fastställas måste enligt utredningen
på samma sätt bero på om domstolen med bindande verkan kan besluta i frågan.
Att hänsyn vid prövningen alltid måste tas till fastighetsborgenärernas intresse
är tydligt. Utredningen anser att särskUda beslämmelser i ämnet kan undvaras.

3-2.6
Ersättning i pengar

Utredningen
anser att man i VL bör införa expropriationslagens system att uppdela
penningersättningen på olika ersättningsarterr löseskilling, ersättning för
fastighetsintrång samt annan ersättning. Viss uppdelning på ohka
ersättningsarter förutsätts redan nu i VL.

Utredningen
tar upp frågan om VL bör innehålla en uttrycklig föreskrift om att
löseskilling och intrångsersättning skall bestämmas med utgångspunkt i
fastighetens marknadsvärde i överensstämmelse med vad som gäller enUgt
expropriationslagen. Från allmänna rättvisesynpunkter är det självfallet
angeläget att likartade ersättningsfrågor bedöms efter enhetliga gmnder.
Principen att fastighetsskada skall värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet
måste enhgt utredningen därför få slå igenom också i VL, om inte starka skäl
kan anföras för en särreglering.

Några
sådana skäl kan enligt utredningens mening inte anföras när det gäller inlösen
av hel fastighet. Det förhåller sig visserligen så att företagen enligt VL ofta
är lokaliserade till glesbygds- eller avfolkningsområden, där det kan vara
svårt att fastställa ett marknadsvärde. Expropriationslagens ersättningsregler
är emeUertid avsedda att tillämpas också inom sådana områden och en värdering
enligt för expropriationslagen angivna riktlinjer bör enligt utredningen leda
tUl ett tUlfredstäl-lande resultat även i valtenmål. Marknadsvärdet för
fastigheter i glesbygdsområden torde ofta te sig orimligt lågt, särskilt om
man jämför med en värdering enligt den ibland för byggnader tillämpade metoden
att uppskatta nybyggnadskostnaden med reduktion för ålder och beskaffenhet i
övrigt hos den befintliga byggnaden. Innehavet av en fastighet kan för ägaren
medföra fömtom fördel av bostad möjhgheter till biinkomster och
naturahushållning. Om ett uppskattat marknadsvärde inte täcker
fastighetsägarens förlust, bör enligt utredningen liksom vid expropriation
särskUd ersättning kunna utgå vid sidan av löseskUlingen. Systemet med särskUd
ersättning bör enligt utredningen inte tUlämpas generellt inom områden med
extremt låga marknadsvärden

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 63

utan
först efter prövning i varje särskilt fall huravida de i viss mån personliga
skälen för särskild ersättning förehgger.

Inlösen
av hel fastighet förekommer emellertid förhållandevis sällan i vattenmål. Den
vanligaste ersättningssituationen är i stället att en del av en fastighet
drabbas av ett direkt ingrepp, t. ex. inlösen eller över-dämning, och att
återstoden menligt påverkas av de förändrade vattenförhållandena i form av
försumpning, skada på fiske, försvårad virkes-utdrivning osv. Utredningen är
medveten om att åtskilliga praktiska skäl kan anföras för den nuvarande
ordningen. Skador på jordbruksmark eller på skogsmark och växande skog kan
uppskattas inom hela skadeområdet med ledning av allmänt vedertagna normer och
värderingen sker därigenom efler enhetliga grander. Motsvarande gäUer
exempelvis företagets verkningar på fisket eller på virkesutdrivningen som kan
utredas och skaderegleras i ett sammanhang. När en fastighet samtidigt drabbas
av flera olikartade skador leder en värdering av varje skadetyp för sig
emellertid erfarenhetsmässigt lätt till att de särskilda objekten Övervärderas.
Det torde också förekomma att man vid värderingen utgår från en oförändrad
användning, trots att en sådan måsle framstå som orationell, om hänsyn tas till
företagets samlade inverkan på fastigheten. Enligt utredningen kommer det inte
heller in i bilden att företaget eventuellt kan medföra nytta, t. ex. från
torrläggningssynpunkt eller att skadeförebyggande åtgärder kan innebära viss
överkompensation. Värderingen av olika skadeobjekt kan också leda till
ersättningar för skadetyper som vid en samlad bedömning tar ut varandra, t. ex.
om inverkan i ett hänseende innebär att arbetskraft blir överflödig och i ett
annat att det kommer att krävas ökad arbetsinsats. Om en fastighet samtidigt
drabbas av flera skador, är det inte troligt att en presumtiv köpare söker
bedöma vilken reduktion av köpeskUlingen som bör föranledas av varje särskUd
skada sedd för sig. Det naturliga är enligt utredningen i stället att köparen
försöker bilda sig en uppfattning om vilken inverkan på fastighetens
användningsätt företaget totalt sett kan tänkas få och bestämmer sitt bud efter
det. Enligt utredningens mening bör partiella fastighetsskador i vattenmål på
motsvarande sätt avgöras efter en helhetsbedömning.

Man
kan enligt utredningen inte bortse från att slutresultatet blir elt annat och
för den enskilde fastighetsägaren i allmänhet mera förmånligt med nuvarande
tiUvägagångssätl vid skadeuppskattningen i vattenmål jämfört med de metoder som
numera måste tillämpas i andra expropriationsliknande situationer. Enligt
utredningen kan dessa ojämnheter svårligen försvaras.

Utredningen
förordar med hänsyn tUl det anförda att det i VL uttryckligen anges att löseskilling
skall motsvara fastighetens marknadsvärde och att intrångsersättning skall
motsvara den minskning i fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom
ingreppet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 64

VL
saknar f. n. uttryckliga bestämmelser om avräkning av nytta mot skada. I praxis
har det ansetts tUlåtligt med sådan kvittning åtminstone i vissa fall. I
doktrinen har framhållits att avräkningsfrågan rymmer så många konkurrerande
ändamålssynpunkter att elt försiktigt lagande efler lägligheten ter sig
motiverat inom rättstillämpningen (Ljungman i Festskrift för Karlgren s. 235).
Den nya värderingsregeln för intrångsfallen kan enligt utredningen alltså
sägas stå i tämligen god överensstämmelse med vad som får antas vara gällande
rätt inom VLrs område. Samtidigt måste emellertid uppmärksammas att tveksamhet
möjligen kan uppkomma vid tUlämpningen av den nya regeln i den för
vattenrättens del inte alldeles ovanliga situationen att nyttan enligt
föreskrift i VL grundar tvångsdelaktighet och därigenom bidragsskyldighet. I
dessa fall får enligt utredningen nyttan inte avräknas i samband med
regleringen av till äventyrs uppkommande fastighelsskada till följd av
företaget.

Enligt
expropriationslagen gäller det undantaget från marknadsvärdesprincipen att man
vid värderingen skall bortse från inverkan av någon betydelse av
exproprialionsföretaget. Regeln gäller endast i den män del finnes skäligt med
hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av
likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Denna inskränkning ansluter
till de grannelagsrätlsliga er-sättningsrekvisil som lagfästs i 30 §
miljöskyddslagen (1969r 387). Regeln gäller både positiv och negativ inverkan.

Vad
vattenmålen beträffar torde enligt utredningen någon påvisbar förändring av fastighetsvärdena
knappast äga rum annat än i samband med åtgärder av mera betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet. Behovet av en motsvarighet till
expropriationslagens regel framstår alltså som begränsat med hänsyn till
utvecklingen på vattenkraftexploateringens område. De för expropriationsmålen
karakteristiska markvärdestegringsproblemen saknar enligt utrednuigen större
aktualitet i vattenmålen. Däremot kan det tänkas att ett företag enhgt VL genom
att väcka farhågor för förfulning, dimbildning eller buller påverkar
fastighetsvärdena i negativ riktning. Detsainma kan vara fallet, om förelaget
befaras medföra en minskning av befolkningsunderlaget i bygden.

Enligt
utredningens mening är det mot bakgrund av det anförda befogat att i sakägarnas
intresse låta expropriationslagens regel om inverkan av
exproprialionsföretaget få en motsvarighet i VL.

Den
uppskovsmöjlighel som VL erbjuder genom bestämmelserna om prövotid har enligt
utredningen kommit att flitigt utnyttjas, företrädesvis i de stora kraftverks-
och regleringsmålen. Man har därvid i allmänhet förfarit på del sättet att hela
frågekomplex i målen, t. ex. om företagens inverkan på fiske, flottning eller
virkesutdrivning ställts på framtiden för särbehandling efter fortsatt
utredning, ofta genom en av domstolen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 65

tillkallad sakunnig. Slutregleringen i uppskjutna delar
kan sedan äga mm avsevärd tid efter den definitiva prövningen av övriga
ersättningsfrågor för de olika fastighetema. Detta förfarande låter sig enligt
utredningen mindre väl förenas med elt ersättningssystem som grundas på en
samtidig bedömning av vatlenföretagets samlade inverkan på olika fastigheter.

Utredningen föreslår därför att prövotidsbestämmelserna
jämkas så att slutlig skadereglering för fastighet inte behöver äga rum, förrän
även uppskjutna ersättningsfrågor är mogna för avgörande. Om provisorisk
ersättning anses påkallad under uppskovstiden, bör denna utges i form av
förskott på den slutliga ersättningen. Detta bör enligt utredningen gälla både
för skador som i och för sig hade kunnat regleras omedelbart och för skador
som omfattas av uppskovet. Förskottet bör enligt utredningen avvägas så att det
i rimlig mån kompenserar den förutsebara totala nedgången i fastighetens
marknadsvärde. När den uppskjutna ersättningsfrågan bhr klar för avgörande, får
den slutliga ersättningen för aUa skador på fastigheten bestämmas och utgivna
förskott avräknas. Enligt utredningen är det uppenbart att slutersättningen
inte får understiga summan av utdömda förskott. Utredningen framhåller att
personlig ersättning kan bestämmas slutligt även om frågan om fastighetsskada
ställs på framtiden.

Utredningen är medveten om att utredningens förslag kan
verka något tyngande på målens handläggning. Förslaget ansluter dock tUl vad
som gäller om förskott vid förhandstillträde enhgt expropriationslagen.
Väsentligare är att förslaget enligt utredningens mening leder till en så
riktig skadevärdering i vattenmålen som möjligt.

Utredningen betonar nödvändigheten av alt uppskov i fortsättningen
förbehålls de fall då ett verkligt trängande behov därav föreligger. En sådan
återhållsamhet förutsattes vid de nuvarande bestämmelsernas tUlkomst (prop.
1952r 52 s. 49 och SLU 1952r 12 s. 27). Enligt utredningen bör i första hand
den utvägen prövas att domstolen med tUlämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken
uppskattar skadan till skäligt belopp ulan någon mera ingående undersökning av
olika delskador. Väntas mera omfattande skador på fiske eller aimat bör
domstolen självfallet inte underlåta att närmare utreda företagets verkningar,
eventuellt under en prövotid, även om detta medför viss tidsutdräkt. Om
företaget bara i mindre mån kan väntas påverka t. ex. fisket, bör enligt
utredningen mera ingående undersökningar kunna underlåtas.

Enligt 9 kap. 9 § skall ersättning under vissa
förutsättningar fastställas även för fastighet som tUlhör sökanden i
vattenmålet. Bestämmelsen avser att skydda fastighetsborgenärerna. I
utredningens förslag har någon motsvarighet till bestämmelsen inte tagits med.
Med de belånings- och finansieringsmetoder som numera tUlämpas saknar bestämmelsen
enligt utiredningen nämnvärd betydelse. Det torde i prak-

5 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 66

tiken
vara utomordentligt svårt för en företagare att bakom ryggen på någon av sina
kreditgivare skaffa sig erforderliga ekonomiska resurser och tillstånd enligt
VL för att genomföra ett företag med de konsekvenser som avses i paragrafen.
Enligt utredningen skapas erforderliga garantier mot förluster om borgenären
genom klausul i omslagsreversen tillförsäkrar sig rätt att i ifrågavarande
situation kräva betalning ur fastigheten i förtid (jfr 6 kap. 6 § jordabalken
och prop. 1970r 20 del Bis. 312).

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att ersättning skall bestämmas med utgångspunkt i
fastighetens marknadsvärde och att marknadsvärdet under vissa föratsättningar
skall bestämmas med bortseende från företagets inverkan. Utredningen föreslår
också att slutlig skadereglering skall ske först när samthga ersättningsfrågor
för en fastighet kan avgöras.

3.2.7
Betalning och tillträde m. m.

En
grundläggande princip i VL är f. n. att åtgärd i vatten som skadar annan inte
får utföras innan föreskriven engångsersättning har betalts. Med hänsyn till de
skadelidandes trygghet är det enligl utredningens mening ett oeftergivligt krav
att denna princip vidmakthålls. Betalningen bör liksom hittills ske antingen
genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där den skadade fastigheten
ligger eller direkt till ersättningstagaren. Avgörande för vilken
ersättningsform - nedsättning eller direktbetalning som skall användas bör
vara hänsynen till de borgenärer som har panträtt i fastigheten.

För uppnående av
likformighet med expropriationslagen föreslår utredningen att de regler om
nedsättning som nu gäller i fråga om skade-och intrångsersättningar tillämpas
även för ersättning vid inlösen. Detta innebär att nedsättning bara behöver ske
om egendomen är intecknad och att nedsättning kan underlåtas även om egendomen
är intecknad under föratsättning att skadan prövas vara väsentligen utan
betydelse för borgenärerna.

Den nuvarande ovillkorliga
skyldigheten att sälta ned lösenbelopp kan enligt utredningen ha varit
motiverad inte bara av omtanke om fastighetsborgenärema utan också av
önskemålet att ägarbytet ges viss offentlighet. En anmälan till länsstyrelsen
är enligt utredningen fullt tillräcklig och en sådan anmälan får på samma sätt
som nedsättning den rättsverkan att inlösningen anses fullbordad. Länsstyrelsen
bör enligt utredningen i administrativ ordning åläggas att underrätta
inskrivningsmyndigheten om att anmälan har inkommit.

Enligl
VL har företagaren viss betänketid under vilken han måste bestämma sig för om
han vill utnyttja ett givet tillstånd att efter betalning ta annans egendom i anspråk.
Vid skade- och intrångsersättning är betänketiden fem år från lagakraftägande
beslut med möjlighet till för-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 67

langning
medan betänketiden vid inlösen är ett år utan möjlighet, formellt sett, tiU
förlängning. Att fristerna i VL gjorts avsevärt mycket längre än
expropriationslagens Iremånadersfrisl lorde enligt utredningen ha berott på att
det ofta tar betydande tid att detaljplanera och utföra företag enligt VL och
att man velat frita ersättningsgivaren från att utge ersättningen, innan han
verkligen använder den rättighet han har fått. Dessa skäl är enligt utredningen
alltjämt bärande. Ersättnings-lagarnas anspråk på att inle under alltför lång
tid hållas i ovetskap om huruvida deras egendom skall tas i anspråk eller inte
motiverar emellertid enligt utredningen en viss förkortning av företagarnas
nuvarande betänketider. Utredningen föreslår två år vid skada och intrång samt
sex månader vid inlösen. Samtidigt bör enligt utredningen möjlighet beredas
vattendomstolen att med tanke på de mera extraordinära fallen förkorta eller
förlänga fristema. Om parterna är ense om annan tid än som anges i lagen bör
vattendomstolen naturligtvis kunna förordna i enlighet med parternas önskemål.

För
att undvika uppenbara orättvisor som kan tänkas inträffa vid betydande
ändringar i allmänna prisläget under tiden mellan tidpunkten för
skadeuppskattningen (den s. k. värdetidpunkten) och betalningsdagen föreslår
utredningen att ersättningstagama tillförsäkras rätt till gottgörelse för
förluster som drabbar dem till följd av den ekonomiska utvecklingen. Tvister om
bagalellbelopp bör dock undvikas. Gottgörelse bör med hänsyn härtill utgå bara
till dem, vilkas förluster inte är ringa. Talan om gottgörelse bör enligt
utredningen väckas genom stämning till vattendomstolen.

Enligt VL gäller förbud
mot alt återkräva betald ersättning. De ersättningsberättigades ekonomiska
trygghet kräver enligt utredningen att delta förbud behålls. Emellertid har
återkravsförbudet ansetts inne-: bära att det inte är tillåtet för företagaren
att ens avräkna det belopp han utgett för mycket mot ersättningsbelopp som han
sedermera blir skyldig fastighetsägaren (NJA 1953 s. 341). Med de ändringar som
utredningen föreslår i bestämmelserna om prövotid (avsnitt 3.2.6) kommer
detta problem normalt att bortfalla. Den slutliga ersättningen för hela
fastigheten bestäms i ett sammanhang och från denna skall avräknas vad som
utgått i förskott.

Den
föreslagna regeln om rätt till avräkning får enligt utredningen konsekvenser
även i fråga om ersättningsgivarens möjligheter att fullfölja talan mot
ersätlningsbeslut, när ersättningen har betalats. Högsta domstolen har i
pleniavgörandet NJA 1961 s. 743 med tolv röster mot tolv förklarat att någon
fullföljdsrätt då inte föreligger. Om avräkning tillåts, är enligt utredningen
emellertid den teoretiska gmnden för fullföljdsförbudet undanröjd. Därmed
bortfaller också en Inskränkning av möjligheterna att under högre rätts
prövning föra frågor om lagtolkning

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 68

och
rättstillämpning, som utredningen i likhet med högsta domstolens minoritet
anser mindre önskvärd.

Det
är tänkbart att skillnaden mellan erlagt och i högre rätt reducerat
ersättningsbelopp kan komma att kvittningsvis göras gällande av företagaren i
samband med talan om ersättning för ofömtsedd skada. Med hänsyn till de
skiftande förhållandena måste det enligt utredningen överlämnas tUl
rättstUlämpningen att avgöra under vUka omständigheter sådan avräkning bör få
ske. Vad som i allmänhet gäUer för rätt tUl kvittning torde härvid få vara
vägledande. Detta innebär enligt utredningen bl. a. att kvittning får ske inom
den aUmänna preskriptionstiden, räknat från den tidpunkt då den urspmngliga
ersättningsfrågan slutligt avgjordes i högre rätt, under fömtsättning att den
skadade fastigheten inte bytt ägare.

VL innehåller nu utförliga
regler om tUlträde till fast egendom som skaU lösas. Enligt utredningens mening
bör VLrs tiUträdesregler närmas tiU motsvarande regler i expropriationslagen.
De synbarligen något stela reglema i VL bör enligt utredningen med fördel kunna
ersättas med bestämmelser om rätt för företagaren att tiUträda egendom som skaU
lösas utan ett komplicerat uppsägningsförfarande. Utredningen föreslår att
företagaren berättigas tillträda egendomen när han betalt ersättningen för
egendomen liksom ersättning för skada genom avståndet och dessutom, i
förekommande fall, gjort anmälan till länsstyrelsen. Ersättningstagaren måste
emellertid samtidigt få rätt tUl skäligt uppskov, om hans förhåUanden ger
anledning tUl det. Sådana regler kan enligt utredningen samordnas med reglema
om rätt att utnyttja tillstånd. Utrednmgen anmärker, att möjligheten att
föreskriva tillträde med kortare eller längre varsel medför att ersättningens
storlek måste bestämmas med hänsyn till tillträdesvUlkoren. Däremot bör enligt
utredningen ett uppskov med tUlträde inte ha någon inverkan på frågan om när
inlösnmgen skall anses fullbordad.

Utredningen
föreslår en motsvarighet till nuvarande bestämmelser om återlösen av fast
egendom som inte använts för avsett ändamål.

3.3
Remissyttrandena

3.3.1
Allmänt

Förslaget
har fått ett mycket positivt mottagande av det helt övervägande flertalet av
remissinstanserna. ÄtskiUiga synpunkter framförs dock i fråga om förslagets
utformning. Förslaget i dess helhet tillstyrks av lantbruksstyrelsen,
fiskeristyrelsen, kommerskollegium och länsstyrelsen i lönköpings län.

Jämtbygdens
tingsrätt, Arjeplogs kommun. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och
advokatsamfundet avstyrker med vissa mindre undantag att förslaget tiU nya
ersättningsbestämmelser läggs till grand för

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 69

lagsliftning.
De grandar sin avvisande inställning framför allt på att en värdering efter
marknadsvärde inte skulle vara lämplig i valtenmål (se vidare avsnitt 3.3.2 och
3.3.6).

3.3.2
Förutsättningarna för samordning

Utredningens
uppfattning att VLrs ersättningsbestämmelser bör samordnas med
expropriationslagen delas av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Det
understryks att ersättningsreglerna vid olika typer av ingripanden mot fast
egendom bör vara principiellt likartade oavsett vilken lagstiftning som
åberopas. VASO anser förslaget vara välmotiverat och att det skulle underlätta
och påskynda skaderegleringen i såväl den skadelidandes som företagarens
intresse. Bankföreningen anser, alt en mera enhetlig utgångspunkt vid
bedömningen av ersättningsproblemen inom fastighetsrätten är ägnad att göra
hela regelsystemet mera lältUlgängligt, vUket underlättar den rättsliga
bedömningen av det enskilda fallet.

Industriförbundet
delar utredningens uppfattning att en så långt som möjligt enhetiig bedömning
av likartade ersättningsproblem är naturlig och önskvärd. EnUgt förbundets
mening hade dock en vidareutveckling av de vattenrättsliga principema varit
ett möjligt altemativ dels med hänsyn till de speciella vattenrättshga
förhållandena, dels mot bakgrund av den kritik som riktats mot
expropriationslagens ersättningsprinciper.

Jämtbygdens tingsrätt och
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, som avstyrker förslaget, framhåller att
lagstiftaren synes eftersträva ett visst enhetligt regelsystem för aU
lagstiftning med fastighetsrättsUg anknytning utan tiUräckligt beaktande av om
detta är förenligt med rådande sakliga skUlnader inom de olika rättsområdena.
Vid genomförande av de nya ersättningsbestämmelserna i expropriationslagen
behandlades inte de speciella vattenrättsliga förhållandena och det gjordes
inte någon undersökning av om det finns något av värde i VLrs
skadereglerings-system att ta vara på och överföra tiU expropriationslagen. I
motsats till utredningen anser tingsrätten och föreningen, att det inte
föreligger huvudsaklig överensstämmelse mellan VL och expropriationslagen beträffande
tvångsingreppens art. I expropriationsfallen är inlösen det normala medan i
vattenmålen inlösen förekonmier endast undantagsvis. I vattenmålen är det i
stället i aUt väsentiigt fråga om ett ofta stort antal olikartade skador, som
visserligen våUas av det direkta ingreppet på fastigheten men som sammanhänger
med belägenheten vid vattendraget och de däri ändrade hydrologiska
förhållandena. Att beräkna ersättning för denna mångfald av skade- och
intrångssituationer med hjälp av expropriationslagens skaderegleringssystem,
som främst tar sikte på inlösen i tätbebyggelse, verkar inte rimligt. Med
hänsyn tUl mångfalden av skador och intrång, som saknar motsvarighet i
expropriationsfallen, kan

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 70

enligt
tingsrättens och föreningens mening en mera nyanserad inställning mot den
skadelidande vara på plats än vad utredningens förslag om anpassning till
expropriationslagens skaderegleringssystem skulle få till följd.

Advokatsamfundet,
som också avstyrker förslaget, anser att nuvarande ersättningsbestämmelser i
VL, fastän de inte är särskilt lättillgängliga, ändå i stort sett har fungerat
väl i praxis. Enligt samfundets mening har vidtagna ändringar i
expropriationslagens ersättningsregler gjort dessa mindre lämpade alt tjäna som
förebild för VL. Det skulle vara olyckligt att nu tvinga in VLrs beprövade
ersättningsregler i expropriationslagens nya och oprövade regelsystem. I
likhet med Jämtbygdens tingsrätt och tingsrättsdomareföreningen hävdar
samfundet vidare att tvångsingreppens art i stora delar inte är
överensstämmande.

Arfeplogs kommun hyser
allvarliga betänkligheter mot förslaget. Expropriation sker för allmänna behov
medan tvångsingripanden enligt VL ofta sker för att tillgodose lukrativa
intressen. Dessutom saknas de för expropriationsmålen karakteristiska
markvärdestegringsproblemen. Den bärande principen att ingen bör drabbas av
ekonomisk förlust på gmnd av att hans egendom tvångsvis tas i anspråk har
kommit tUl uttryck i nuvarande ersättningsbestämmelser i VL och fungerar enligt
kommunens mening tillfredsställande. Kommunen står därför främmande för en
ändring av gällande regler.

Frågan om tillämpning i VL
av presumtionsregeln i 111 a § lagen (1917r 189) om expropriation tas upp av
två remissinstanser. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att en sådan
regel inte är motiverad inom den lukrativa vattenrätten. Lantmäteristyrelsen delar
denna uppfattning men anser att det bör undersökas om någon motsvarighet möjligen
behövs för inlösen i samband med sådana typer av ingrepp enligt VL, som hänför
sig till statens eller kommuns skyldigheter gentemot medborgarna, t. ex.
vattenförsörjning och avloppshantering.

Utredningens förslag att
särbestämmelserna i 9 kap. 8 och 48 §§ om ersättning för ideell skada resp.
förhöjnmg i vissa fall med femtio procent inte skall ges någon motsvarighet i
de nya bestämmelsema tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Lantmäteristyrelsen framhåller, alt fastighetsrationalisering
i flera faU stött på svårigheter eller rentav motstånd så länge
vattenkraftutbyggnad är aktuell. Förhöjningsregeln kan medföra
handlingsförlamning under avsevärd tid. Den har dessutom indirekt verkan genom
att den slår igenom även i frivUliga uppgörelser mellan vattenkraftsföretagare
och markägare. Lantmäteristyrelsen vill därför kraftigt understödja förslaget
att upphäva förhöjningsregeln. Västerbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor,
som tiUstyrker utredningens förslag, anser att ideell skada borde kunna beaktas
då fråga uppkommer Om en skada bör undanröjas eller minskas genom en
skadeförebyggande åtgärd. Länsorganet efterlyser i anslut-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 71

ning
härtill en lagbestämmelse om att domstol kan föreskriva skadeförebyggande
åtgärder under vissa betingelser.

Utredningens förslag att
utmönstra regeln om ersättning för ideell skada avstyrks av Vänersborgs
tingsrätt och ifrågasätts av Jämtbygdens tingsrätt och advokatsamfundet. Enligt
Vänersborgs tingsrätt bör avgörande för frågan om särskild generositet skall
visas en skadelidande vid ett tvångsmgripande vara i vad mån ingripandet sker
till förmån för elt utpräglat vinstintresse. Det är fortfarande i detta
hänseende stor skillnad mellan ett expropriationsfall och t. ex. ett större
vattenkraftsmål. Vinstintresset i sistnämnda mål minskas enligt tingsrätten
inte av att staten eller en kommun står som sökande. Det förefaller tingsrätten
omotiverat att ta bort möjligheterna till ersättning för ideella skador i tider
då på de allmänna intressenas område hänsynstagande till annat än ekonomiska
verkningar får en allt större betydelse. Tingsrätten anser det inte heller
rimligt att som skäl för ett borttagande åberopa svårigheten att finna en
objektiv värderingsnorm. Man bör enligt tingsrätten inte bortse från att vid de
allt oftare förekommande frågorna om ersättning för trevnadsvärden 9 kap. 8 §
gjort det möjligt alt inte hårddra fall, där tveksamhet rått om inverkan på
fastighetsvärdet. Jämlbygdens tingsrätt kritiserar särskilt det av
utredningen anförda skälet att 9 kap. 8 § saknar motsvarighet i
expropriationslagen och att det inte kan komma i fråga att i denna lag utvidga
rätten till ersättning. Advokatsamfundet framhåller, att 9 kap. 8 §
visserligen sällan föranlett särskUd ersättning i pengar men att bestämmelsen
haft betydelse vid bedömning av ett företags utformning och av
skadeförebyggande åtgärder.

Utredningens
förslag att mönstra ut bestämmelserna om femtio procents förhöjning avstyrks
av fiskeriintendenten i Övre Norra distriktet, Arjeplogs och Jokkmokks
kommimer. Svenska naturskyddsföreningen, Svenska samernas riksförbund och
Vattenvärnet. Enligt fiskeriintendenten hänvisas i vattenmål i fråga om
ersättning för skada på fiske till denna förhöjningsregel, när det gäller att
t. ex. beakta eventuella framtida rationaliseringsvinster eller vinsten av
andra mera ekonomiska former för att utnyttja fisket. Det är nästan ogörligt
att mera bestämt kunna förutsäga sådana framtida förhållanden. Speciellt kan
detta gälla utvecklingen i sportfisket, där värdet av en enskild fiskerätt kan
flerdubblas. Enhgt Arjeplogs kommun medför framför allt vattenregleringarna
så betydande ingrepp i den omgivande bygden att skadan bara delvis blir ersatt
enligt VLrs regler. Enligt kommunen finns det därför uppenbarligen fog för att
bibehålla förhöjningsregeln. Ett av motiven för förhöjningsregeln, nämligen att
tillförsäkra fastighetsägaren ersättning för minskade möjligheter att öka
fastighetens produktionsförmåga, slår enligt kommunen alltjämt fast. Enligt
kommunens mening är syftet med tvångsingrepp enligt expropriationslagen
väsensskilt från motsvarande tvängsingrepp enligt VL och ersättningsbestämmel-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 72

serna
i expropriationslagen kan därför inte åberopas som skäl för att slopa
förhöjningsregeln. Jokkmokks kommun anser, att de skäl som på sin tid
föranlett förhöjningsregeln alltjämt är lika bärande. Naturskyddsföreningen
anser, att det kan vara väl motiverat att den skadelidande får viss vinst av
att honom tillhörig egendom exploateras av ekonomiska intressenter. Samernas
riksförbund anser, att samma skäl som utredningen anför för bygdeavgtfter kan
åberopas även för förhöjningsregeln. Principen att låta de skadelidande få del
i företagets vinst måste enligt förbundet anses riktig. Förbundet för i detta
sammanhang fram tanken att samema borde få viss procent av vinsten på
vattenkraftsutbyggnad inom samemas områden. Vattenvämet anför, att
förhöjningsregeln infördes för att ge skadelidande en chans att skaffa sig en
acceptabel ersättnmgsfastighet och att situationen inte på något sätt har
förändrats.

3.3.3
Ersättning genom kraftöverföring

Utredningens
förslag att upphäva bestämmelserna om ersättningskraft och att införa
möjlighet tUl avlösning av redan beslutad ersättningskraft samt att införa ett
nytt institut, benämnt andelskrafl, tillstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser. Vissa synpunkter framförs dock.

Bålforsens
kraftaktiebolag anser, att det är av intresse både ur allmän och enskild
synpunkt att det även i fortsättningen blir möjligt för minoritetsägare till
strömfall att ta del i kraftproduktionen och framhåller alt bestämmelsema om
ersättningskraft uppenbarligen har varit av mycket stor betydelse under den
gångna kraftutbyggnadsperioden. Samarbetet mellan företagen på produktionssidan
bygger i betydande omfattning på aktiebolagsformen och systemet med
ersättningskraft. Bolaget har kraftandelar i form av ersättningskraft
omfattande sammanlagt cirka 500 miljoner kWh under ett normalår från
sammanlagt 12 vattenkraftstationer medan bolagets på aktier baserade kraftandelar
svarar mot cirka 1 325 mUjoner kWh från sammanlagt 14 valtenkraftstationer.

Vattenöverdomstolen
anser det högst tveksamt om det är motiverat att införa ett system med
andelskraft vid sidan av jordabalkens bestämmelser om rätt till elektrisk
kraft. Eftersom det föreslagna institutet omfattas av ett starkt önskemål hos
kraftindustrin och det kan få viss betydelse som medel att underlätta
uppgörelser mellan ägare av vattenkraft, vill vattenöverdomstolen inte
motsätta sig att institutet andelskraft införs.

Vänersborgs
tingsrätt framhåller att vattenkraft kan gå förlorad för en strömfallsägare
även om den inte tUlgodogörs och att f. n. ersättning kan bestämmas i kraft (9
kap. 14 §). Fall kan uppkomma, där en stor del av en strömfallsägares
vattenkraft går förlorad genom elt annat

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 73

vattenbyggnadsföretag
och där överföring av motsvarande mängd kraft skulle vara av stor betydelse för
hans verksamhet. Med hänsyn till å ena sidan nuvarande möjligheter att köpa
kraft från tUlgängliga distributionsnät och å andra sidan möjligheten till
överenskommelser i sådana fall anser sig tingsrätten med viss tvekan kunna
godta utredningens förslag att inte införa någon motsvarighet till nuvarande 9
kap. 14 §.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län framhåller, att rätt tUl ersällningskraft som inte kan
utnyttjas på fastigheten kan föra med sig att ägaren behåUer fastigheten endast
i spekulationssyfte. Rätt till ersättningskraft medför ofta irritation och
oklarheter och hindrar ibland jordbrakets och skogsbrukets rationalisering.
Länsstyrelsen anser därför att de föreslagna övergångsbestämmelserna om
möjlighet att avlösa ersällningskraft mot pengar är av värde för den allmänna
rationaliseringen av fastighetsbeståndet.

3.3.4
Ersättning genom tillhandahållande av vatten

Utredningens
förslag i denna del lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några
instanser kritiserar dock förslaget att mönstra ut de nuvarande bestämmelsema
om ersättning genom tillhandahållande av vatten.

Vattenöverdomstolen,
som ansluter sig till förslaget, framhåller alt den vattenleverans som åläggs
enhgt 9 kap. 46 § får sakrättslig dignitet till skillnad mot åläggande i övrigt
att vidta skadeförebyggande åtgärd. Vattenöverdomstolen anser inte att
sakrättsligt skydd är i så hög grad motiverat i just detta fall att man för den
skull bör avstå från ett av andra skäl i och för sig motiverat upphävande av 9
kap. 46 §. I detta sammanhang ifrågasätter vattenöverdomstolen en uttrycklig
lagbestämmelse om möjlighet för domstol att förordna om skadeförebyggande
åtgärd som alternativ tiU ersättning i pengar. Det kommer enligt vattenöverdomstolen
alltid att finnas behov av alt kurma meddela sådana förordnanden inte bara vid
grandvattentäkt ulan över huvud laget vid företag enligt VL. Eftersom den
teoretiska grunden för nuvarande praxis är föremål för olika meningar, är en
uttrycklig lagbestämmelse enligt vattenöverdomslolens mening särskUt motiverad
när man ansluter VLrs ersättiungsregler tiU motsvarande bestämmelser i
expropriationslagen, som saknar institutet skadeförebyggande åtgärder. Ett
ytterligare skäl för en uttrycklig lagbestämmelse är enligt vattenöverdomstolen
att skadeförebyggande åtgärder i undantagsfall kan innebära en viss överkompensation
för den skadelidande, vilket står i mindre god överensstämmelse med
utvecklingen inom expropriationslagens tillämpningsområde. Växjö tingsrätt,
som också ansluter sig tiU utrednmgens förslag, utgår från att utredningens
uttalanden om skadeförebyggande åtgärder kommer att tjäna till ledning för
blivande rättstUlämpning. LRF motsätter sig inte förslaget att mönstra ut
bestämmelserna om ersätt-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 74

ningsvalten
mot bakgrund av att utredningen uttalat alt det även utan uttryckliga lagregler
åligger domstolarna att meddela sådana föreskrifter om åtgärder och ersättning
att ersättningstagarna inte blir sämre ställda än tidigare.

Södertörns, Vänersborgs,
Jämlbygdens, Umebygdens och Luleå tingsrätter. Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund anser att bestämmelserna om
ersättningsvatten bör bibehållas och avstyrker utredningens förslag i denna
del. Södertörns tingsrätt anser att bestämmelserna om ersättningsvalten bör
flyttas över till 2 kap. och alt i detta kapitel bör kodifieras gällande praxis
i fråga om skadeförebyggande åtgärder. Vänersborgs tingsrätt framhåller att
realkompensation i form av vattenleverans ofta är den enda möjhgheten att
trygga vattenförsörjningen på en fastighet. Bestämmelsema i 9 kap. 46 §
motsvarar ett praktiskt behov. Som skäl för sitt förslag anför utredningen
endast att motsvarighet tiU 9 kap. 46 § saknas för andra mål än
gmndvattentäktsmål. Delta resonemang borde enligt tingsrätten närmast leda
till en utvidgning av institutet även tiU andra måltyper, där vatlenleverans
framstår som en önskvärd kompensationsform. Att så inte skett tidigare har
enligt tingsrättens mening sin naturliga förklaring i det förhållandet alt vid
anläggande av grandvattentäkt i motsats till vid andra företag vattenleverans
kan påtvingas anläggaren, eftersom man i regel inte behöver befara att det
skall medföra olägenhet av betydenhet för honom. Tingsrätten delar alltså inte
utredningens uppfattning att det här rör sig om likartade situationer.
Tingsrätten ifrågasätter om det kan vara lämphgt att sedan fast praxis
etablerats på ett visst område under förebärande härav ta bort de bestämmelser
som utgör grunden för denna praxis. Utan stöd av en lagbestämmelse torde det
för övrigt inte vara möjligt att ålägga ersättningstagaren bidragsskyldighet
vid överkompensation. Jämtbygdens tingsrätt och tingsrättsdomareföreningen
framhåller också att det är egendomligt att införa en lagregel, varav
uppenbarligen behov förelegat, för att sedan efter någon tid, när praxis
inrättat sig efter denna regel, slopa den. Syftet att tillförsäkra en
skadelidande fastighet varaktig tillgång till vatten kan enligt tingsrättens
och föreningens mening inte tUlgodoses annat än genom en sakrältslig
konstmktion av leveransförhållandet. Rätt till ersältningsvatten kan ha viss
betydelse för en fastighets värde som kreditunderlag. Parter och domstol bör
dessutom ha vissa grundläggande lagregler att falla tillbaka på i fråga om
ersättningsvatten. Bestämmelserna bör enligt tingsrätten och föreningen
utvidgas att gälla även andra måltyper än mål om grandvattentäkt. Umebygdens
tingsrätt framhåller, att det är fråga om borttagande från fastigheten av en
nyttighet som fastighetsägaren är beroende av och som han utnyttjat utan någon
egentlig kostnad. Föreskrifter om ersättning genom tillhandahällande av vatten
bör därför enligt tingsrättens mening finnas

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 75

i
VL, lämpligen i 2 kap. Luleå tingsrätt anser, att en utmönstring av
bestämmelserna om ersättningsvatten, vilka motsvarar ett praktiskt behov,
skulle innebära en försämring av rättsläget för den skadelidande. Skillnaden
mellan mål om grandvattentäkt och andra mål bör enligt tingsrättens mening i
stället överbryggas genom en allmän regel om ersättning genom tillhandahållande
av vatten i 2 kap. Även advokatsamfundet anser att bestämmelsernas
tiUämpningsområde bör utsträckas. Länsstyrelsen i Jönköpings län är inte fullt
övertygad om att tiden är mogen för att slopa bestämmelserna om ersättning
genom tillhandahållande av vatten.

3.3.5
Ersättning i realvärden av annat slag

Utredningens
förslag i denna del lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga
remissinstanser. Tre remissinstanser framför dock viss kritik.

Fiskeriintendenten
i Övre Norra distriktet anser, att ersättning i realvärde i princip är att
föredraga, när det gäUer fiskeskada.

Svenska
Bankföreningen tar upp frågan om domstolens prövning av överenskommelser om
realkompensation. Bankföreningen instämmer i utredningens uttalande, ätt hänsyn
vid prövningen alltid måste tas til] fastighetsborgenärernas intresse. Enligt
föreningens mening är emellertid denna princip så väsentiig, att en föreskrift
med della innehåll bör tas in i lagtexten. Bankföreningen anser, att det är
oklart vad utredningen avser med sitt uttalande att frågan i vilken mån
överenskommelser kan faststäUas beror på om domstolen med bmdande verkan kan
besluta i ämnet.

Vänersborgs
tingsrätt anser, att vattendomstol fortfarande bör ha skyldighet att pröva
lämpligheten av överenskommelser om realkompensation. Beträffande det av
utredningen särskUt diskuterade fallet om ersättning i mark har utredningen
sammanblandat prövningar som skall företagas av olika myndigheter. Den
lämplighetsprövning som enligt gällande rätt åligger vattendomstolen avser
givetvis endast ifrågavarande överenskommelse och inte frågan huravida en
fastighetsbUdning av överenskommet slag bör få ske. Vattendomstolen kan inte,
som utredningen förordar, begränsa sin prövning till att avse eventuellt
kvarstående ersättningsfrågor utan domstolen har att, sedan parterna beretts
tUlfälle att ordna faslighetsbildningsfrågan, avgöra hela den föreliggande ersättningsfrågan.
Avgörande för om annan myndighets beslut skaU anses vara en föratsältnmg för
fastställelsen torde i första hand vara att överenskommelsen förutsätter ett
sådant beslut. Fall kan således i och för sig förekomma då en överenskommelse
redan nu finnes böra fastställas, trots att t. ex. fastighetsbUdning av någon
anledning ännu inte skett. Även efter det att de av utredningen före-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 76

slagna
nya ersättningsreglerna trätt i kraft kan givetvis fråga om faststäUelse av
överenskommelse om realkompensation bli aktuell och då som ett stadfästande av
förlikning. Möjligheterna för vattendomstolen att för sådant fall vägra
faststäUelse på grand.av att annan myndighets beslut inte föreligger är enligt
tingsrättens mening i varje fall inle större än nu. Sådan vägran föratsätter ju
i själva verket en prövning av överenskommelsens lämplighet. Tingsrätten
delar inte utan vidare utredningens uppfattning att överenskommen
realkompensation närmast framstår som en skadeförebyggande åtgärd. Utredningens
uppfattnmg är inte heller ägnad att motivera den föreslagna lagändringen,
eftersom en skadeförebyggande åtgärds lämplighet utgör den avgörande
föratsätlningen för åläggandet att vidta åtgärden.

3.3.6
Ersättning i pengar

Utredningens
förslag i denna del har utsatts för åtskiUig kritik. Även de remissinstanser
som inte avstyrker förslaget har framfört kritik av varierande styrka mot
användande av marknadsvärdet vid bestämmande av ersättning enligt VL.
Förslaget alt införa marknadsvärdesprincipen i VL avstyrks av tio
remissinstanser.

Lantmäteristyrelsen, som
anser att den föreslagna principlösningen är riktig, behandlar följderna av alt
begreppet marknadsvärde förs in i VL. ErUigt styrelsen syftar ändringarna
otvivelaktigt till en avsevärd sänkning av ersättningsbeloppen i förhållande
tUl nuvarande ersättningsregler. Vid kraftverksbyggande och valtenreglering
har enligt lantmäteristyrelsen fastighetsskadan hittUls ofta beräknats till
högre belopp än vad som motiveras av ändring i marknadsvärdet. Detta beror Lnte
enbart på regeln om 50 procents förhöjning utan även på att begreppet
"fulla värdet" skall vara vägledande. Belopp som utdömts enligt nuvarande
ersättningsregler i VL eller som erlagts på grand av överenskommelse kan
därför inle utan vidare tjäna som underlag för ersättningsberäkningar enligt
de av utredningen föreslagna reglerna. Om marknadsvärdeberäkningar enligt dessa
regler skulle ge tUl resultat att nuvarande ersättningspraxis förs vidare finns
det risk för att marknadsvärdebegreppet i annan lagstiftning också fjärmas
från en riktig tUl-lämpning. Om det bedöms som svårt alt i tillämpningen frångå
nuvarande ersättningspraxis är det enligt lantmäteristyrelsen med hänsyn tUl
fördelarna med ett enhetiigt marknadsvärdebegrepp bättre att i VL behålla
systemet med förhöjning av fulla värdet än att införa marknadsvärdebegreppet.
Emellertid rör det sig vid vattenkraftsutbyggnad oftast om ersättning för
skador på jord- och skogsbraksmark utan några större förväntningar på
övervärden och det finns därför erUigt lantmäteristyrelsens mestadels godtagbar
utgångspunkt för värderingen i lantbruksnämndernas inköps- och
försäljningsverksamhet.

Vattenöverdomstolen,
som godtar förslaget, framhåller, att när det

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 77

gäller
lösen av hel fastighet eller del av fastighet förhållandena är likartade vid
alla typer av tvångsförfoganden. För dessa fall ansluter sig
vattenöverdomstolen tUl förslaget att expropriationslagens ersättningsbestämmelser
görs tillämpliga inom vattenrätten, även om fastigheter som berörs av företag
enligt VL ofta ligger i glesbygden, där en marknad för försäljning och köp av
fastigheter saknas. Som förutsatts i expropriationslagens förarbeten (prop.
1971 r 122) får man i dessa fall tillgripa olika hjälpmetoder. De tvångsförfoganden
som beslår i att företagaren utan inlösen ges rätt att ta annans mark i anspråk
slår rättighetsexpropriationen nära. Det är därför enligt vattenöverdomstolen
även för dessa fall motiverat med en anpassning tiU expropriationslagens ersättningssystem.
De ersättningsfrågor som helt dominerar i vattenmål avser emellertid skador
som en följd av ändrade hydrologiska förhållanden som inte är av sådan art och
omfattning att de föranleder inlösen. Sådana skador består i exempelvis
överdämnmg eller försumpning av mark, minskat utbyte av fiske, påverkan på
brunnar eller, förstörelse av s. k. tekniska föremål som bryggor och stängsel.
Andra vanliga former av skador är ökade svårigheter att tillgodogöra sig en
fastighets skogsproduktion eller att använda båt för fastighetens skötsel.
Dessa typiskt vattenrättsliga skador är ofta marginella, vUket kan göra det
orealistiskt att tala om ändringar i marknadsvärdet, helt bortsett från
svårigheten över huvud taget att bestämma marknadsvärden i hithörande faU. En
övergång från värdering efter skadekategorier tiU en ordning som innebär en
samlad värdering fastighet för fastighet innebär enligt vattenöverdomstolen att
man överger ett sedan länge fast utbildat system med ersättningsnormer för oUka
skadetyper. Liksom i de fall då expropriation medför margineU skada får man här
tUlämpa olika hjälpmetoder i form av kvadratmeterpris, avkastrungskalkyler o.
dyl. för att komma fram tUl en värdedifferens. Ett visst behov av fortsatt
begagnande av nu tillämpade normer kommer därför att fmnas. Enligt
vattenöverdomslolens mening bör marknadsvärdesprincipen inte få leda till att
omfattande utredningar om marknadsvärdet utförs i fall då de saknar egentlig
betydelse. Vid kommande reform av de processuella reglema i VL kan det
möjligen vara lämpligt att utrusta domstolama med befogenhet att ge
anvisningar om hur utredningen i målet bör läggas upp. En klar fördel med den
av utredningen förordade metoden är enligt vattenöverdomstolen att man i varje
fall som ett slutsteg i värderingen måste företa en helhetsbedömning av de
skador som drabbar en fastighet. Härigenom kan man på ett helt annat sätt än
med nuvarande system kvitta skada mot nytta av ett och samma företag. SärskUt
när det gäller överkompensation, som ibland blir följden av skadeförebyggande
åtgärder, saknas nu möjlighet att beakta den vinst som uppkommer för den
skadelidande. Med det föreslagna systemet kan man också motverka den
överkompensation som lätt uppstår

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 78

när
t. ex. flera var för sig bestämda ersätlningsposter adderas till varandra,
Med hänsyn till det anförda och till värdet av enhetlighet i regelsystemet på
fastighetsrättens område anser sig vattenöverdomstolen även i fråga om de
typiskt vattenrällsliga skadorna kunna godta förslaget att intrångsersättning
skall bestämmas så att den motsvarar minskningen i fastighetens marknadsvärde.
Vattenöverdomstolen understryker all sådana skador på faslighet ofta inrymmer
moment för vilka "annan ersättning" bör utgå.

Vissa
betänkligheter mot användning av marknadsvärdesprincipen framför allt i
skadefallen framförs också av andra remissinstanser. Kammarkollegiet
framhåller alt nedströmsverkningarna av en reglering kan beröra ett stort antal
fastigheter med sinsemellan varierande relativa marknadsvärden. Alt för dessa i
varje särskUt fall undersöka vUken reduktion av en eventuell köpeskilling som
regleringen kan tänkas medföra förefaUer kunna leda tiU praktiska svårigheter
och osäkra resultat. Kollegiet anser det möjligt att den nya skadevärderingsregeln
leder till ökade processkostnader. Södertörns tingsrätt påpekar att i de glesbygder
som berörs av t. ex. de norrländska kraftutbyggnadsföretagen kommer
ersättningsprövningen, åtminstone vid delskada, att ofta domineras av frågor
om annan ersättning än sådan som hänför sig till marknadsvärden. Luleå
tingsrätt delar utredningens uppfattning att marknadsvärdet för fastigheter i
glesbygdsområden oftast ter sig orimligt lågt. Det är enhgt tingsrätten också
tydligt att fastighetens värde för ägaren i dessa fall oftast är Väsentligt
högre än marknadsvärdet, som kan vara svårt att få fram i glesbygdsområden.
Enligl tingsrättens mening kommer vattendomstolens handläggning av valtenmål
att tyngas av skyldighet att i de enskilda fallen pröva om de personliga skälen
för särskild ersättning föreligger vid inlösen av hel fastighet. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län framför liknande synpunkter och ifrågasätter för det
fall att en fastighetsägare nödgas lämna byggnad som innehas i huvudsakligt
syfte att bereda bostad åt ägaren eller honom närstående

en bestämmelse om att löseskUlingen inte får bestämmas tUl lägre belopp än som
behövs för anskaffande av likvärdig bostad. En sådan garanti, som liknar
egnahemsgarantin i expropriationslagen, skulle enligt länsstyrelsens mening
vara betydelsefull särskilt om förhöjningsregeln avskaffas. Västerbottens
länsorgan för vattenkraftsfrågor anser, att bestämmelsen om att marknadsvärdet
skall användas bör kompletteras med ett stadgande om att vattendomstolen kan
värdera skadan efter andra principer, om en sådan värdering är mera praktisk
och ändamålsenlig. Länsorganet framhåller svårigheten att få grepp om marknadsvärdet
eUer minskning i detta på grund av skada. Den föreslagna skadevärderingen
torde bli mycket omständlig och tidskrävande, bl. a. därför att man inte får
använda sig av schabloner. Industriförbundet anser, alt det även med
utredningens förslag som principiell utgångspunkt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 79

finns
skadefall då en objektvärdering ler sig naturligare och lättare leder till ett
tUlfredsställande resultat. En sådan värderingsinetodik överensstämmer med vad
som förordats för vissa situationer i delexpro-priationsfallen.
Industriförbundet anser att den bör kunna användas i vattenrätten exempelvis om
skadorna är av enhetlig typ och små i förhållande till fastighetens
marknadsvärde men inte desto mindre i sig beaktansvärda och ersätlningsgilla.

Följande
tio remissinstanser avstyrker förslaget att införa marknadsvärdesprincipen i
VL, nämligen Växjö, Vänersborgs, Jämtbygdens och Umebygdens tingsrätter,
länsstyrelsen i Jämtlands län, samarbetsnämnden för Järpenblocket, Arjeplogs
kommun, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, LRF och Sveriges advokatförbund.

Växjö
tingsrätt framhåller att bestämmelsen i VL att ersättningen skall motsvara
skadans fulla värde helt stämmer överens med den allmänna skadeståndsrätten.
Med det nu framlagda förslaget lär inle heller ha avsetts annat än att
ersättningen skall svara upp mot skadan, utan syftet har väl blott varit att
förebygga överkompensation. Samma avsikt hör tUl utgångspunktema för de år
1971 genomförda ändringarna i expropriationslagen. Utredningen har emellertid i
sitt förslag inte tillräckligt beaktat de för VL säregna skadesituationerna,
särskilt när det är fråga om del av faslighet, som tas i anspråk eller skadas.
Dessa situationer motiverar enhgt tingsrättens mening knappast regler
motsvarande dem som från helt andra utgångspunkter, närmast intresset av kommunal
exploatering för tätbebyggelse, funnits lämpliga i expropriationslagen. I
vattenrättsliga sammanhang, där numera knappast kan spåras några
spekulationsmoment, finns enligt tingsrättens mening inte någon så stor risk
för överkompensation, att marknadsvärdesregéln är påkallad. Tingsrätten delar
inte utredningens uppfattning att nuvarande regler ger möjlighet tUl
överkompensation. Även i praxis eftersträvar vattendom-stolama adekvata
ersättningar. En annan sak är att domstolama, när skadans storlek inte kan
exakt fixeras, är benägna att ta tUl ersättningsbeloppet så att det ger rimlig
säkerhet för skadans täckning. De expropriationsrättsliga
ersättningsbestämmelserna kan insatta i vattenrättsliga sammanhang befaras
medföra osäkerhet och oenhetlighet i rättstUlämpningen och det kan uppkomma
ökade dröjsmål och kostnader i vattenprocessen. Tingsrätten har i och för sig
inte någon erinran mot att löseskiUingen för hel fastighet och i flertalet
fall för del av fastighet principiellt bestäms efter marknadsvärdet. Det skuUe
då, eftersom tingsrätten i övrigt ställer sig tveksam eller kritisk mot
marknadsvärdesregeln, kunna övervägas att begränsa denna regel till nämnda
inlösenfall och låta nuvarande regler bestå i övrigt. En så begränsad
marknadsvärdesregel skulle med hänsyn tUl redan utbUdad praxis i inlösenfallen
knappast få någon praktisk uppgift att fylla. På grund av del anförda av-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 80

styrker
tingsrätten att marknadsvärdet införs som lagfäst norm för skaderegleringen i
vattenmål.

Vänersborgs tingsrätt
framhåUer, att förslaget i vad avser inlösen av hel fastighet inte innefattar
någon ändring av gällande praxis, särskilt i beaktande av att det utöver
prisjämförelser fömtsatts användande av andra värderingsmetoder såsom
avkastnings- och produktionskalkyler (prop. 1971r 122 s. 172). I vattenmålen
torde liksom hittiUs sistnämnda metoder bli vanligast redan därför att det ofta
är svårt att i glesbygds-och avfolkningsområden fastställa ett marknadsvärde
som inte ter sig orimligt lågt i förhållande tUl fastighetens värde för ägaren.
Den utväg i form av särskUd ersättning som utredningen anvisar stämmer väl överens
med gällande praxis, där ersättning för subjektiva övervärden av detta slag
utgår som intrångsersättning som regelmässigt inte blir föremål för
nedsättnmg. Även då fråga är om inlösen av del av fastighet har tingsrätten
inte något att erinra mot att ersättningen bestäms med utgångspunkt i
marknadsvärdet. Tingsrätten stäUer sig däremot helt avvisande tUl förslaget
att ersättningen skaU motsvara den minskning i hela fastighetens marknadsvärde
som uppkommer genom det medgivna intrånget. Mot värderingsmetoden talar till en
början de praktiska svårigheter som uppstår vid dess tUlämpning. Det måste i
själva verket snarare bli regel än undantag att man måste utgå från att
skillnaden i värde före och efter ingreppet överensstämmer med värdet på den avstådda
marken. Allvarligare är emellertid att metoden enligt tmgsrättens mening är
ägnad att leda tiU oriktiga resultat. Det framstår för tingsrätten som minst
sagt egendomUgt att en metod, om vilken det oförbehållsamt erkänns att den kan
få tiU följd att ett visst mindre markområde inte åsatts något värde aUs, i
ett annat fall, då det avstådda området är något större, kan sägas leda fram
tiU en riktigare skadevärdering än om området även i detta fall värderades
separat. : Svårigheterna att använda den föreslagna värderingsmetoden
accentueras emellertid ytterligare i de för vattenmålen typiska skadefallen.
För flertalet av de skadesituationer, som föreligger i vattenmål, framstår fastställandet
av marknadsvärdet för fastigheten i såväl oskadat som skadat skick som en helt
orimlig operation, oberoende av vilken metod som används för att få fram
marknadsvärdena. Till en början kan prisjämförelser sägas sakna aU relevans.
Det föreligger svårigheter att få fram prisjämförelser redan i fråga om hel
fastighet eller del av fastighet. Helt otänkbar blir situationen i en mängd av
de skadefall som uppkommer i vattenmål. I motsats till vad som gäller för
prisjämförelser är det däremot i och för sig fuUt möjligt att även vid de
skadesituationer det nu gäller med användning av avkastningsmetoden faststäUa.
ett marknadsvärde såväl före som efter ingreppet och att genom en subtraktion
mellan dessa ofta mycket stora tal få fram en minskning i fastighetens
marknadsvärde, som då skulle anses motsvara en relativt obetydlig skada

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 81

på
fasligheten. I ännu högre grad än som är fallet vid avstående av visst
markområde gäller i dessa skadesituationer att det sålunda framräknade värdet
kan presumeras vara felaktigt. I själva verket torde värdet på skadan ligga
helt inom felmarginalen. I de i vattenmålen vanligast förekommande
skadesituationema torde det vara mycket vanligt att ett ingrepp på en
fastighetsdel inte ger utslag i ändrat marknadsvärde. Det är svårt alt utläsa
om utredningen anser att "annan ersättning" skall kunna utgå i en
sådan situation. För den skadelidande måste det framstå som egendomligt att
inte få ersättning för ett ingrepp, som faktiskt erkänns föreligga, bara därför
att ingreppet förklaras inte ha påverkat fastighetens marknadsvärde. Ett
klargörande uttalande om behandlingen av dessa vanliga situationer är
nödvändigt. Till redan angivna svårigheter bör läggas den omöjlighet alt
tillämpa den föreslagna värderingsprincipen, som uppkommer vid prövning av
anspråk på ersättning för oföratsedd skada långt efter det att en
helhetsbedömning av skadorna utförts.

Jämtbygdens tingsrätt och
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, som helt avstyrker förslaget till nya ersättningsregler,
anser, att åtskilliga praktiska skäl kan anföras för den nuvarande
värderingsordningen i valtenmål och att påtalade svagheter i delta system inle
är av sådan styrka att det finns anledning att införa en som det synes dubiös
marknadsvärdesregel. Till de avsevärda svårigheterna att över huvud taget
fastställa ett marknadsvärde kommer att detta för fastigheter i glesbygdsområden
ofta blir orimligt lågt och i inlösenfaU inte står i någon som helst relation
till kostnaderna för anskaffande av en likvärdig bostad. Det kan antas att
utdömande av särskUd ersättning som tiUägg till löseskUlingen blir det normala
i Norrlands glesbygdsområden. Om marknadsvärdesregeln anses böra införas i VL,
kan den enhgt tingsrättens och föreningens mening tUl nöds användas i de
fåtaliga inlösen-faUen. I delskadefallen är den däremot oacceptabel. Om det är
svårt att bestämma elt marknadsvärde, blir svårigheterna ännu större att bestämma
minskningen i marknadsvärde. Sett från en presumtiv köpares synpunkt påverkar kanske
vissa skador på en fastighet inte alls marknadsvärdet, i synnerhet om han
tänker utnyttja fastigheten på ett sätt, som gör att skadoma saknar större
betydelse. Intrångsersätlning skulle då inle utgå, vilket förefaller orimligt
och inte står i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning. Konstmktionen att
kompensera skadan med personlig ersättning är till nackdel för
fastighetsborgenärema. Hur den av utredningen förordade helhetsbedömningen av
minskningen i marknadsvärde vid partiella fastighetsskador skall gå tUl har
inte på något sätt belysts närmare. Utredningens förslag förutsätter
uppenbarligen att intrångets storlek bedöms särskilt för varje fastighet. Av
bl. a. den s. k. likformighetsregeln i 11 kap. 60 § tredje stycket VL framgår
alt partiella fastighetsskador av likartat slag skall bedömas lika för
samtiiga

6 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 82

berörda
fastigheter. Utrednmgen har inte föreslagit ändring eller slopande av denna
regel eller närmare belyst hur den skall tolkas och till-lämpas i
fortsättningen.

Umebygdens tingsrätt
framhåller svårigheterna att i glesbygderna i Norrland fastställa något
marknadsvärde och påpekar att marknadsvärdet dessutom är helt ointressant för
fastighetsägaren, när någon lämplig ersättningsfastighet inte finns.
Marknadsvärdet utgör inte något uttryck för fastighetens värde i ägarens hand i
det i glesbygderna ofta förekommande fallet att fastigheten utgör bas för
ägarens försörjning genom att bereda honom, förutom billig bostad, möjligheter
tUl biinkomster och naturahushåUning. Utredningens förslag att lösa detta
problem med "annan ersättning" medför en försämring för borgenärerna
i jämförelse med nu tillämpade principer för fastighetsvärdering, eftersom
sådan ersättning inte skall nedsättas. En överdämning har ofta en rad i
marknadsvärdehänseende svåröverbhckbara konsekvenser utöver den direkta
markskadan. En genomgång av vid tingsrätten förekommande rubriker vid
registrering av skador visar ett trettiotal ohka skadetyper. Detta gör att
marknadsvärdesprincipen är mindre väl ägnad för tillämpning i
valtenmål. Tingsrätten tar upp ett speciellt problem som rör värdering av
skogsmark som skall överdämmas. För närvarande bestäms ersättning för mark och
tiUväxtförlust för sig och ersättning för växande skog för sig. De
marknadsvärden som finns i fråga om skogsmark är baserade på att avverkning får
ske endast i den takt som skogsvårdslagen (1948 r 237) medger. Däremot torde
det inte finnas några marknadsvärden på skogsmark som får kalawerkas. LRF ansluter
sig till tingsrättens yttrande.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län ifrågasätter om förslaget ger en tillfredsställande ersättning
åt fastighetsägare i glesbygd med ofta påfallande låga taxeringsvärden. Det är
tveksamt om marknadsvärdesprincipen visar sig användbar vid skada genom
fastighetsintrång. Det föreslagna systemet har också vissa nackdelar från
fastighetsborgenärernas synpunkt. Förslaget med totalbedömning av ersättning
för fastighetsskada medför enligt länsstyrelsen risk för lägre ersättning än
vad nuvarande system ger utrymme för. Länsstyrelsen anser det utomordentligt
viktigt att det nya regelsystemet inle kommer alt innebära någon försämring för
skadelidande parter. Eftersom det kan befaras vara fallet, anser länsstyrelsen
att nuvarande värderingsordning i valtenmål bör få beslå. Även samarbetsnämnden
för Järpenblocket anser alt nuvarande värderingsordning bör bibehållas,
eftersom det inte finns någon anledning att ytterligare öka
regleringsföretagens vinster på boendebefolk-ningens bekostnad. Arjeplogs
kommun, som helt avstyrker förslaget till nya ersättningsbestämmelser, anser
att. både praktiska och materiella skäl talar för att nuvarande ordning
bibehåUs. Gällande rätt tar på ett helt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 83

annat
sätt än förslaget hänsyn till den enskilde fastighetsägarens intresse av att få
bh skadeslös vid ett tvångsingripande.

Advokatsamfundet, som helt
avstyrker förslaget liU nya ersättningsbestämmelser, framhåller att en
tämligen fast praxis utvecklats inom vattenrätten vad gäller ersättningar och
skadeförebyggande åtgärder. Denna praxis omfattar normer för värdering av olika
slags delskador. Dessa normer har, framför allt under senare år, slagit igenom
i sådan omfattning att skaderegleringen blivit väsentligt underlättad. Även om
en mer enhetlig och samtidig bedömning av ett vattenföretags sainlade inverkan
skulle kunna åstadkommas, anser samfundet att en samlad skadevärdering gmndad
på uppskattning av minskning av fastighets marknadsvärde är en otymplig och
svårbemästrad lösning jämfört med nuvarande ordning. Uppkommande partiella
skador är regelmässigt sådana som försvårar ägarens fortsatta brakande av
fastigheten utan att innebära en häremot direkt svarande minsknmg av
fastighetens marknadsvärde. Alt betrakta skadoma som personliga följdskador är
inte tUlfredsställande. Skadorna är att betrakta som fastighetsskador och bör
bedömas oberoende av vem som är ägare. Denna princip är betydelsefull också ur
fastighetskreditsynpunkt.

Utredningens
förslag att låta expropriationslagens regel om inverkan av
exproprialionsföretaget få en motsvarighet i VL berörs särskilt endast av
bankföreningen och industriförbundet. Bankföreningen anser det uppenbart att
denna undantagsregel, som i VL föreslagits i sakägarnas intresse, måsle
tillämpas restriktivt och med största försiktighet med hänsyn till att många
vattenföretag typiskt sett påverkar ett stort antal fastigheter i samma region.
I sådana fall bör enligt bankföreningen åtgärdens orts- och allmänvanlighet
inte få leda till begränsning av ersättningen. Industriförbundet anser, alt
det hade varit önskvärt att utredningen närmare diskuterat vilka effekter
dessa nya principer kan beräknas få för ersättningar i valtenmål. Hänvisningen
till miljöskyddslagen (1969r 387) ger inte erforderlig vägledning.

Utredningens
förslag att slutlig skadevärdering för en fastighet inte skall äga rum förrän
samtliga ersättningsfrågor för den fastigheten är mogna för avgörande avstyrks
av vattenöverdomstolen, samtliga sex tingsrätter som är vattendomstolar. Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare och Västerbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor.

Vattenöverdomstolen
anser, att den föreslagna ordningen har betydande praktiska nackdelar. Målens
handläggning kommer att avsevärt tyngas, eftersom domstolen måste företa en mer
eUer mindre omfattande skadevärdering vid två tillfällen, det ena när
förskottsbelopp bestäms och det andra när slutiig ersättning fastställs.
Handläggningen försvåras också av att kretsen av sakägare i många fall kommer
att förändras innan slutprövningen sker. Vidare vilar en slutlig
skadevärdering långt efler det att företaget genomförts på osäker grund i flera
väsentliga av-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 84

seenden.
Skadevärderingen måste även då bygga på en jämförelse mellan förhållandena
före och efter ingreppet men kunskaperna om de tidigare förhållandena försämras
successivt och man kan inte heller utgå från att domsmotivering och övrigt
material i målet är så fyUigt att man kan få fram en tUlräckligt klar bUd av
den tidigare bedömningen. Därtill kommer att domstolens sammansättning ofta är
en annan vid slutprövningen. Den föreslagna ordningen medför också att sakägarna
under lång tid svävar i ovisshet om hur stora ersättningar de slutligen kommer
att få. Detta kan få uppenbara nackdelar i fråga om möjlighetema för dem att
göra förbättringsarbeten på fastigheterna eller att avyttra dessa. Även för
ersättningsgivaren måsle det vara en olägenhet att ersättningsfrågorna hålls
svävande under avsevärd tid. Förslaget i denna del måste sägas stå i bjärt kontrast
mot en av grundtankarna i VL, nämligen att skaderegleringen i princip skall
vara avslutad urnan ingrepp sker i annans rätt. Vattenöverdomstolen anser
alltså att den ordning som utredningen föreslagit skulle medföra så avsevärda
olägenheter att man måste finna sig i att rucka på principen om samlad bedömning
av alla skadefrågor. Enligt vattenöverdomslolens mening kan skaderegleringen, i
de faU då någon ersättningsfråga oundgänghgen måste skjutas upp, lämpligen
tillgå så att man först bedömer inverkan på marknadsvärdet av de skador som kan
prövas omedelbart och dömer ut slutlig ersättning för dessa skador. När den
uppskjutna frågan är mogen för avgörande bedömer man den ytterligare nunskning
i marknadsvärdet som beräknas ha inträffat genom den skada som avses med
uppskovet och fastställer ersättning härför.

De övriga remissinstanser,
som avstyrker utredningens förslag i denna del, framför i huvudsak samma
synpunkter som vattenöverdomstolen.

Utredningens synpunkter om
det önskvärda i en minskad användning av prövotidsförfärande och en ökad
användning av skälighetsuppskattning enhgt 35 kap. 5 § rättegångsbalken berörs
av flera remissinstanser. Lantmäteristyrelsen understödjer kraftigt förslaget i
denna del, eftersom förordnande om prövotid kan medföra handlingsförlamning
under avsevärd tid till skada för faslighetsrationaUseringen. VASO anser, att
även andra omständigheter än den väntade skadans omfattning bör tillmätas
betydelse vid valet mellan skäUghetsuppskattning av en slutlig ersättning och
prövotidsförfarande. Exempelvis kan utredningsmöjhg-hetema rörande utgångsläget
för skadebedömningen och utredningskostnaden utgöra skäl för omedelbar
slutreglering av skadan. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att
möjligheterna att skjuta på den slutliga regleringen av ersättningsfrågor har
utnyttjats i stor utsträckning och att detta i många faU har inneburit
allvarliga olägenheter för enskilda och näringslivet. Länsstyrelsen
understryker, att uppskov i fortsättningen endast bör ges om tvingande behov
föreligger. Svenska samernas riksförbund anser att viss schablonisering
beträffande skada och

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 85

intrång
vid en förhandsbedömning är att föredra för samerna framför att hamna i ett
hopplöst bevisläge efter utgången av en prövotid. Vattenvärnet framhåller alt
sakägare f. n., kanske främst när det gäller skada på fiske, kan få vänta i
årtionden innan ersättningen slutregleras.

Några remissinstanser
framför viss kritik mot utredningens synpunkter. Advokatsamfundet framhåller
att en bedönming av vissa frågor kan ske först sedan företaget är slutligt
utfört och samtliga villkor slutligt fastställda. I praktiken har inte endast
vissa skadefrågor uppskjutits utan även frågor rörande företagets slutiiga
utformning, såsom åtgärder ägnade att förebygga eller kompensera skador, liksom
frågor rörande slutliga vattenhushåUningsbestämmelser. Möjlighet till sådant
uppskov är enligt samfundets mening önskvärt även i framtiden och utgör ett
starkt skäl för att välja ett uppskovsförfarande framför en skälighetsuppskattning
jämlikt 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Att som utredningen anvisa detta lagram
som en förstahandslösning anser samfundet vara direkt stötande ur
rättssäkerhetssynpunkt. Växjö tingsrätt anser, att 35 kap. 5 § rättegångsbalken
inte skall tUlämpas så som utredningen rekommenderar. Lagrammet är i stäUet
reserverat för det fall, att full bevisning om skadan inte alls eller endast
med svårighet kan åstadkommas och befriar inte part från skyldighet att
förebringa den utredning som skäligen kan åstadkommas. Lagrummet omfattar inte
att man behöver någon tids praktisk erfarenhet för att kunna med erforderhg
grad av säkerhet bedöma ett vattenföretags verkningar. Vänersborgs tingsrätt
ifrågasätter om inte den lösnmg av svårigheterna vid uppskovssilua-tioner, som
förordas av utredningen, är i äventyrligaste laget ur rättssäkerhetssynpunkt.
En tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken är enligt tingsrätten försvarlig
först i sista hand, om någon fördel inte kan uppnås genom att avvakta utvecklingen
eller utreda skadefrågan ytterligare. I valtenmål är det emellertid ofta fråga
om just sådana skador, vUkas storlek någorlunda väl kan utredas, om man bara
avvaktar utvecklingen. Luleå tingsrätt och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare
framför motsvarande synpunkter.

Även
Jämtbygdens och Umebygdens tingsrätter kritiserar på angivna skäl den av
utredningen föreslagna ökade användningen av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
Dessa tingsrätter förordar, om man för vattenmålens del skall söka sig fram
efter den av utredningen tänkta linjen, att i VL tas in en för ändamålet
avpassad motsvarighet tUl 35 kap. 5 § rättegångsbalken.

Vattenöverdomstolen
delar helt utredningens uppfattning att uppskov f. n. tillgrips i större
omfattning än lagstiftaren avsett och att det är önskvärt med större
restriktivitet. Vad som uttalades när uppskovsinstitutet infördes år 1952 äger
alltjämt gUtighet. För att få tUl stånd en mer restriktiv tUlämpning av
uppskovsrnslilutet kan det enligt vattenöverdomslolens mening förtjäna att övervägas
att skärpa föratsatt-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 86

ningarna
för uppskov och att införa en efter VLrs uppskovssystem avpassad motsvarighet
till 35 kap. 5 § rättegångsbalken.

Utredningen har inte
föreslagit någon motsvarighet till nuvarande bestämmelse att ersättning under
vissa förutsättningar skall fastställas även för fastighet som tillhör
sökanden. Bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Vänersborgs
tingsrätt anser att en bestämmelse motsvarande 9 kap. 9 § bör kvarstå i VL.
Enligt bankföreningen går det inte att bortse från risken att företaget
finansieras och genomförs utan att den som har panträtt i den fastighet vars
värde minskas blir uppmärksam på förändingen. En klausul i omslagsreversen av
det innehåll utredningen åsyftar utgör i det läget inte någon garanti mot förluster.
Jordbmkskasseförbundet framför motsvarande synpunkter. Vänersborgs tingsrätt
påpekar att situationer mycket väl kan uppkomma där något annat samband mellan
strömfallsfastigheten och den skadade fastigheten inte föreligger än att ägaren
är densamme. Brukningssättet kan vara helt olika och även finansieringsmetod
och långivarkrets. Om långivningen skett innan vattenbyggnadsföretaget var
påtänkt, är den av utredningen anvisade möjligheten med en klausul i
omslagsreversen om förtidsbetalning inte särskUt praktisk.

3.3.7
Betalning och tiUträde m. m.

Utrednmgens
förslag i denna del lämnas i huvudsak utan erinran. Vissa kompletterande
synpunkter och önskemål framförs dock.

Bankföreningen anser det
angeläget, att behandlingen av bagatellersättningar kan förenklas. Nedsättning
bör emellertid ske om ersättningen kan ha någon betydelse för panlrältshavama.
Om inte panträtts-havarna medger annat, bör därför enligt föreningens mening
nedsättning ske så snart det inte är "uppenbart" att ersättningen är
utan betydelse. Föreningens förslag innebär en skärpning av gällande krav i
fråga om intrångsersätlning.

VASO anser, att av
utredningen föreslagna förkortningar av betänketiderna för företagarna kan
medföra betydande olägenhet för vissa utbyggnadsprojekt. Om tUlåtlighetsfrågoma
i framtiden skaU handläggas i särskild ordning vid sidan av den judiciella
handläggningen av ersättningsfrågorna, blir denna olägenhet irundre
framträdande. Det är dock angeläget med en erinran om att som sådant särskUt
skäl som får föranleda förlängning av betalningsfristen får beaktas
företagarens behov av lid att överväga de vUlkor som fastställts vid
tillåtlighetsprövningen.

Kammarkollegiet ansluter
sig till principen om gottgörelse för förlust till följd av ändring i
penningvärdet. Det kan emellertid ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen
verkligen gagnar ersättningstagama. Det förekommer nämligen redan nu utan stöd
av någon lagbestämmelse att vattendomstolarna på yrkande av part meddelar
föreskrift om index-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 87

reglering
av utdömda ersättningsbelopp fram till betalningsdagen. Enligt förslaget gäller
särskilda föratsättningar för gottgörelse och talan om gottgörelse skall väckas
genom stämning, vilket innebär att sakägaren är sämre ställd i
rättegängskostnadshänseende. Kollegiet anser därför, att det finns anledning
att ytterligare överväga förslaget. Om en bestämmelse anses erforderlig, bör
det klargöras att den s. k. värdetidpunkten inte är liktydig med tiden för
lagakraftägande beslut i ersättningsfrågan (se Viklund Om ersättning enligt
vattenlagen s. 116). Lantbruksnämnden i Jönköpings län anser, att det bör
övervägas alt införa någon typ av indexberäkning för sådan ersättning som inte
betalas inom mycket kort tid efler värderingstillfället.

Utredningen
föreslår en förenkling av nuvarande komplicerade uppsägningsförfarande vid
inlösen. Jämtbygdens- tingsrätt befarar, att den föreslagna bestämmelsen om
skähgt uppskov med tillträde och dess inverkan på ersättningsbeloppens storlek
kan komma att medföra svår-utredda och omfattande tvister inte bara om
sakägarens personliga och ekonomiska förhållanden och deras inverkan på
tidpunkten för företagarens tillträde av fastigheten utan även om den jämkning
av ersättningsbeloppet som dessa förhållanden bör medföra. Tingsrätten efterlyser
en bestämmelse som tillgodoser båda parters berättigade intressen utan att
komplicera förfarandet eller förlänga vattenmålets handläggning. Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare framför motsvarande synpunkter.

4
Särskilda vattenkraftsfrågor 4.1 Gällande ordning

4.1.1 V
tbyggnadsvitsord

Strömfallen
i våra vattendrag omfattas av den allmänna fastighetsindelningen. Fallsträckan
kan vara uppdelad på flera ägare genom ägogränser tvärs över vattendraget.
Ägogränsen kan också gå i vattendraget parallellt med strömriktningen,
varigenom fallets båda sidor kan komma att tillhöra olika ägare. Ett strömfall
kan slutligen utgöra en samfällighet för en by eller ett skifteslag, varvid
varje fastighetsägare i byn eller skifteslaget innehar en ideell andel i
fallet. Det är inte ovanligt att dessa situationer förekommer i kombination
inom en fallsträcka som skall byggas ut.

Rådigheten
över vattenkraften i ett vattenområde ingår bland de befogenheter som enligt 1
kap. 1 § VL tillkommer vattenområdets, dvs. ofta slrandfastighetens ägare. I
fråga om möjligheterna att överlåta vattenområdet eller upplåta särskild rätt
till detta gäller allmänna bestämmelser om fast egendom. Rådigheten över
vattenkraften kan följaktligen övergå till annan genom överlåtelse av en
fastighet eller dess

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 88

vattenområde
i den mån överlåtelsen är giltig enligt 4 kap. jordabalken och gällande
förvärvslagstiftning. Rådigheten kan också övergå tUl annan genom särskild
rättighetsupplåtelse enligt 7 kap. jordabalken. Upplåtelse före jordabalkens
ikraftträdande av rätt tUl andel i samfällt strömfall såsom nyttjanderätt eller
servitut har rättsverkan enligt 35 § lagen (1970r 995) om införande av nya
jordabalken.

Bestämmelser om ianspråktagande
av annans vallenkraft finns i 2 kap. 57 §§ VL. I 2 kap. 5 § behandlas den
situationen att ett strömfall tiU skilda delar tillhör olika ägare. Den som
äger eller på grand av servitut förfogar över mer än hälften av den efter
vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften är berättigad att
tillgodogöra sig det hela. Det förutsätts att det gemensamma tillgodogörandet
innebär en väsenthg teknisk eller ekonomisk fördel. Samma ordning gäller
beträffande rätten att tUlgodogöra vattenkraften i två eller flera strömfall
som har olika ägare och som har sådant läge att de kan tillgodogöras gemensamt.

När
strömfallets båda sidor tillhör olika ägare, har vardera sidans ägare i
allmänhet lika lott i vattnet. Initiativrätten tUl utbyggnad kan därför inte
fördelas enligt majoritetsprincipen. Den ena sidans ägare har i stället genom 2
kap. 6 § hänvisats att inbjuda den andra sidans ägare att gemensamt utnyttja
fallet. Om inbjudan antas ulan all parterna kan enas om hur utbyggnaden skall
ske, skall vattendomstolen bestämma vUlkoren. Avvisas inbjudan, får
initiativtagaren bygga ut hela fallet. Vill den inbjudne själv utnyttja hela
strömfallet, får vattendomstolen avgöra frågan om företräde mellan partema
enligt de allmänna reglerna om konkurrerande företag i 2 kap. 38 § andra
stycket VL.

2
kap. 7 § avser det fallet att ett strömfall är samfälld egendom för en by eller
ett skifteslag. En upplösning av en sådan samfällighet bör enligt nämnda
paragraf i första hand komma till stånd genom tillämpning av skifteslagstiftningen.
Möjligheterna tUl skifte av samfällt strömfall regleras numera bl. a. genom de
allmänna bestämmelserna om fastighetsreglering i fastighetsbildningslagen
(1970 r 988). I andra hand ger paragrafens första stycke rätt åt den som förfogar
över mer än hälften i strömfallet att påkalla inlösen av hela fallet och all
därefter tillgodogöra sig vattenkraften i detta. Det fömtsatts att ifrågasatt
inlösen inte medför synnerlig skada för övriga delägare. I paragrafens andra
stycke öppnas möjlighet för delägare i samfällt strömfall att efter ett inbjudningsförfarande
utan inlösen få utnyttja vattenkraften i fallet för kvarn, såg eller annan
mindre anläggning.

Tvångsrätt
enligt 2 kap. 57 §§ kan inte beviljas självständigt ulan bara i samband med
tillstånd att bebygga fallsträckan i fråga. Utbyggnadsföretagets tUlåtlighel
från allmän och enskild synpunkt skaU alltså prövas enligt VLrs allmänna
tUlåtlighetsregler. Del i 2 kap. 5 § lagfästa kravet på väsentlig ekonomisk
eller teknisk fördel av ett gemensamt

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 89

tillgodogörande
anses utan särskilt stadgande gäUa också vid tiUämpning av 2 kap. 6 och 7 §§.
Medgivandet av en tvångsrätt måste alltid gmndas på den nytta från allmän
synpunkt som därigenom kan vinnas och inte på den enskildes fördel.

2
kap. 57 §§ är avsedda att användas i samband med företag för tillgodogörande
av vattenkraft. Rent formellt kan de dock tillämpas också när det är fråga om
en uppdämning och avledning av vatten för bevattningsändamål eller om annat
sätt att använda vallen till ekonomisk nytta.

En
möjlighet att tvångsvis ta strömfall i anspråk utan att den som gör det själv
har del i fallet ges i 1 kap. 14 § VL. Bestämmelsema, som tillkom på
1940-talet, syftar till att motverka spekulation i vattenkraft.

4.1.2 Ersättning
för förlorad vattenkraft

Ersättning
för vattenkraft som tas i anspråk eller skadas skall i allmänhet utgå genom
kraftöverföring. Ersättning i pengar har emellertid blivit allt oftare
förekommande. Ersättning för vattenkraft skall enligl 9 kap. 11 § alltid
bestämmas med utgångspunkt i vattenkraftens värde i tillgodogjort skick (se
avsnitt 3.1.2). Ersättningen bestäms enligt de grander som gäller för
ersättning genom kraftöverföring (se avsnitt 3.1.3). Ersättningen skall alltså
i princip motsvara värdet av det kraftbelopp som går förlorat med avdrag för
den s. k. uttagningskostnaden.

Frågan
om principerna för värdering av förlorad vattenkraft hör till de mera
omtvistade i svensk vattenrätt. En utgångspunkt är att ersättningstagaren
skall beredas andel i den vinst som blir en följd av vattenkraftens gemensamma
tillgodogörande. Enligt den s. k. nettoandels-principen skall domstolen
bestämma och fördela hela vinsten (nettonyttan) i den gemensamma anläggningen.
Hur stor ersättning som skall tillkomma varje särskild ersättningstagare beror
på hur stor del av årsproduktionen som kan utvinnas ur den vattenkraft som
skall ersättas och på den större eller mindre nytta som ersättningsgivaren kan
anses få av det gemensamma tUlgodogörandet. Undanlagsvis kan olika falldelar
anses vara tUl olika stor nytta. Nettoandelsprincipen har krhise-rats av
ledamoten i utredningen Bengt Sterne, som lanserat den s. k.
bruttoandelsprincipen.

4.1.3 Bygdekraft

Bestämmelser
om bygdekraft finns i 4 kap. 14 §§ VL under mbriken Om tUlhandahåUande av
kraft åt kringliggande bygd.

Skyldighet
att leverera bygdekraft föreligger enhgt huvudregeln i 4 kap. 1 § första
stycket när strömfall bebyggs enligt VL med en anläggning vid vilken kan tas
ut minst 500 turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten. Vattenkraft som har
tUlgodogjorts redan enligt äldre lag är i princip inte underkastad
bestämmelserna om bygdekråft även om

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 90

medgivande
att tillgodogöra denna vattenkraft, eventuellt vid ny byggnad, inhämtas enligt
VL. Vissa undantagsregler finns (4 kap. 2 och 3 §§).

Skyldigheten
att tillhandahålla bygdekraft innebär enligt 4 kap. 1 § första stycket att
anläggningens ägare kan åläggas att avstå inlUl en tiondel av den årliga
kraftmängd som kan tas ut med det installerade maskineriet för att tillgodose
den kringliggande bygdens behov av kraft för användning i hantverk, industri
eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning.

När
bygdekraftsandelen bestäms skall enhgt 4 kap. 1 § andra stycket beaktas å ena
sidan det behov av kraft inom bygden som redan föreligger eller är att motse i
en nära framlid och å andra sidan den tUlgång på kraft som eljest kan påräknas
för ändamålet.

Enligt
4 kap. 1 § tredje stycket gäller avgörandet för perioder om tjugo år med
möjlighet till omprövning före varje periods utgång.

Frågan
om skyldighet i princip föreligger att tillhandahålla bygdekraft prövas
vanligen i samband med alt tillstånd ges till kraftförelaget. Skyldigheten att
börja leverera kraften aktualiseras först efter särskilt ansökningsförfarande
hos vattendomstolen (4 kap. 4 §). Anläggningens ägare är inle skyldig att
tillhandahålla sökanden kraft tidigare än två år efter del ansökningen delgetts
honom, annat än efter överenskommelse eller om eljest särskUda omständigheter föreligger.

För
den kraft som levereras skall mottagaren enligt 4 kap. 4 § tredje stycket utge
skälig ersättning. Vid tvist skall ersättningen bestänunas av statens
prisregleringsnämnd för elektrisk ström. ViUkoren i övrigt för kraftens
tillhandahållande fastställs av vattendomstolen. I 4 kap. 4 § fjärde stycket
hänvisas till vissa av bestämmelserna om ersättningskraft i 9 kap.

4.2
Utredningen

4.2.1
Utbyggnadsvitsord

Enligt
utredningens mening kan det möjligen göras gällande att majoritetsprincipen i
2 kap. 5 § är för stel. Starka kraftuitressen kan uppträda också på
minoritetssidan och man kan knappast ur faUhöjdsinne-havets storlek dra några
bestämda slutsatser om den ena eller andra parlens förutsättningar alt utföra
och driva företaget på ett i tekniskt och ekonomiskt hänseende betryggande
sätt. Det kunde därför enligt utredningen stå i god överensstämmelse med
granderna för Kungl. Majrts prövningsrätt i vattenmål att tillerkänna även en
minoritetsdelägare initiativrätt till utbyggnad, särskUt som prövningsrätten
också inrymmer effektiva möjligheter alt hindra en från allmän synpunkt mindre
önskvärd exploatering. Det får emellertid antas att kraftintressenterna har
inrättat sig efter nuvarande rättsliga reglering och att deras långsiktiga
planering av kraftproduktionen följaktligen kan förryckas, om
majoritetsprincipen uppges. Utredningen anser därför, att det i 2 kap.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 91

5
§ alltjämt bör slås fast att utbyggnadsvitsord tillkommer den som förfogar
över majoritet i vattenkraft i fallsträckan.

Utredningen behandlar
utförligt frågan ur vilka rättigheter till vattenområdet som majoriteten i
vattenkraft bör härröra. Enligt utrednmgens mening bör man liksom f.n. utgå
från att förhållandena skall regleras på ett för framtiden bestående sätt och
att sökanden därför inte bör få tillgodoräkna sig tidsbegränsade
rättighetsupplåtelser eller rättigheter som inte förenas med
strömfallsfastigheten. Sökanden bör alltså liksom f. n. få tillgodoräkna sig
vad som innehas med äganderätt eller på grand av servitut som gäUer för all
framtid. Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är enligt 7
kap. 5 § jordabalken i princip inte bindande längre än femtio år och bör
följaktligen inte kunna ligga till grund för utbyggnadsvilsord. Enligt utredningens
mening bör däremot tomträtt kunna jämställas med äganderätt vid beräkning av
utbyggnadsvitsord.

Frågan humvida rättigheter
tiU ideella andelar får tillgodoräknas har i stor utsträckning fått överlämnas
till rättstUlämpningen. Vad först gäller andel i samfällt strömfall kan
rättsläget enligt utredningen sammanfattas så att sökanden med tillämpning av
gmndema för 2 kap. 5 § och lagrammets tolkning i rättspraxis (NJA 1949 s. 18)
får tUlgodoräkna sig andel som han förfogar över på grund av äganderätt eller
servitutsrätt som gäller för all framtid. Upplåtelse i servitutsform av rätt
till andel i samfällt strömfall har förekommit i mycket stor utsträckning,
sammanlagt flera tusen avtal, omfattande en betydande del av landets
utbyggnadsvärda vattenkraft. Servituten har i allmänhet intecknats. Undantagsvis
har upplåtelse också skett i form av nyttjanderätt. Den tvekan som tidigare
rått om ifrågavarande rättigheters sakrättsliga verkan har undanröjts genom 35
§ jordabalkens promulgationslag (prop. 1970r 145 s. 338, 416 och 452). Det är
enligt utredningen uppenbart att de rättighetsupplåtelser som åtnjuter
sakrättsligt skydd på gmnd av nämnda beslämmelse bör få tillgodoräknas för
utbyggnadsvitsord. Enligt 7 kap. 9 § jordabalken får emellertid upplåtelser av servitut
eller nyttjanderätt i fastighets andel i mark inte sakrättslig verkan. Enligt
utredningen får aUtså sådana rättigheter inte beaktas vid beräkningen av utbyggnadsvitsord,
om de grundas på upplåtelser som skett efter den 31 december 1971.

Enligt
utredningen torde vattenområde som utgör gemensam ägovidd för två eUer flera
fastigheter inte utgöra samfäUt strömfall i vedertagen mening. Utredningen
anser att sökanden bör få tiUgodoräkna sig varje innehav av andel i
vattenområde som hör till flera fastigheter gemensamt. Utredningen föreslår
att avgränsningen löses genom en hänvisning tiU vad som enligt 1 kap. 3 §
fastighetsbildningslagen (1970r 988) utgör samfällighet.

Om
ett strömfall utan att vara samfällt ägs av flera personer, t. ex.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 92

tillhör
en fastighet med flera ägare, är rättsläget i viss mån oklart. Enligt NJA 1957
s. 787 får en delägare i samägd fastighet inte som servitut upplåta rätt till
vattenkraft. En sådan delägare torde inle heller få för utbyggnadsvitsord
tillgodoräkna sig sin andel i fallsträckan. Lagen (1904r 48 s. 1) om
samäganderätt kräver samfällt beslut av delägama med rätt för varje delägare
att påkalla föisäljning på offentlig auktion.

Utredningen
försöker klarlägga vad som bör gälla för framtiden i detta avseende. Vad först
angår rätt till vattenkraft som upplåtits i servitutsform från andel i samägd
fastighet uppstäUs i 7 kap. 9 § jordabalken förbud mot servitutsupplåtelse
från sådan andel och något sakrättsligt skydd för äldre upplåtelser har inte
tillskapats. Enligt utredningen bör en sökande under dessa omständigheter inte
heller tillåtas att åberopa sådana upplåtelser för utbyggnadsvUsord enligt 2
kap. 5 § VL.

Beträffande sökandens rätt
att tillgodoräkna sig vattenkraft som kan hänföras till egen andel i samägd
fastighet kan enligt utredningen å ena sidan konstateras att överlåtelse av
sådan andel från civUrättslig synpunkt är fullt giltig (4 kap. 8 §
jordabalken). Sådant andelsinnehav skulle alltså kunna tillgodoräknas för
utbyggnadsvitsord. A andra sidan skulle enligt utredningen vid en sådan
tillämpnmg av 2 kap. 5 § VL kvarstå ett behov av att ta i anspråk den
vattenkraft som belöper på återstående ideella andelar i fastigheten. Ett
sådant ianspråktagande skulle emellertid innebära att en servitutsliknande
rättighet fastställs att gälla i andel av fastighet, vilket får anses strida
mot den civilrättsliga regleringen i 7 kap. 9 § jordabalken. Ett
ianspråktagande enligt 2 kap. 5 § bör alltså avse all vattenkraft som belöper
på den samägda fastigheten och sökanden bör enligt utredningen inte till någon
del få tillgodoräkna sig vad som sålunda tas i anspråk.

Även
samäganderättslagen leder enligt utredningen fram till en sådan tillämpning av
2 kap. 5 § VL. Om en sökande har uppnått utbyggnadsvilsord först genom att
vattenkraft som belöper på andel i samägd egendom tillgodoräknats honom, kan
situationen tydligen bli den att sökanden efter sedermera framtvingad
försäljning enhgt sahnäganderätts-lagen kommer att sakna majoritet i
fallsträckan. Hans rådighet över vattenkraften har med andra ord i delta läge
inte haft den stabilitet som förutsätts i 2 kap. 5 §.

En
ytterligare fråga är om sökanden bör få tillgodoräkna sig tidigare förvärvad
rätt att enligt 2 kap. 5 eller 6 § ta i anspråk annans vattenkraft. En sådan
rätt består till dess företaget överges. Det har enligt utredningen varit
tveksamt om den förvärvade rättigheten vid en ny tillämpning av 2 kap. 5 § kan
sägas gälla för all framtid som förutsätts i lagrummet. Ett tillgodoräknande
kan åtminstone teoretiskt leda till alt majoritetsregeln kringgås genom
successiva förvärv av allt större delar

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 93

av
en utbyggbar fallsträcka. Övervägande skäl har därför enligt utredningen
ansetts tala for att tillgodoräknande inte bör tUlåtas.

VL innehåller inle något
allmänt stadgande om när ett vattenbyggnadsföretag skall anses övergivet men
om vattendomstolen meddelar beslut om utrivning anses företaget övergivet och
de med vattenbyggnaden förenade rättigheterna förfallna. Samma verkan inträder
enligt utredningen inte om domstolen meddelar utrivningsbeslut beträffande en
äldre kraftstation i samband med att tUlstånd ges till en ny kraftanläggning,
vid vilken bl. a. den vattenkraft som tillgodogjorts i den äldre anläggningen
skaU utnyttjas. Något hinder mot att i en sådan situation förordna att rätt att
tillgodogöra vattenkraft som är förenad med den äldre anläggningen för
framtiden skall vara förenad med den nya ström-fallsfasligheten torde inte
föreligga. Det anförda ger enligt utredningen vid handen, att sökanden i
princip bör för utbyggnadsvitsord till den nya anläggningen få tillgodoräkna
sig den vattenkraft som med stöd av 2 kap. 5 § tagits i anspråk för den äldre
anläggningen, om denna ägs av honom. Även om vissa invändningar skulle kunna riktas
mot ett sådant ställningstagande, bör enligt utredningen den gamla anläggningen
naturligen betraktas som ett helt oavsett om vattenkraften däri tUlgodogörs på
grund av äganderätt, avtalsservitut eUer medgivande enligt 2 kap. 5 §.

Utredningen
tar slutligen upp frågan om det för framtiden behövs någon motsvarighet till
bestämmelserna i 2 kap. 6 och 7 §§. I takt med den vattenbyggnadstekniska
utvecklingen, som möjliggjort utbyggnad av allt längre fallsträckor, har de
situationer som avses med bestämmelsema blivit allt ovanligare. Detta gäller
särskUt den i 2 kap. 6 § avsedda situationen att fallsträckan genom ägogräns i
strömriklningen i sin helhet är uppdelad på olika ägare med lika lott i
vattnet. Lagrummet torde ytterligare ha förlorat i betydelse genom att
kraftproducenterna successivt har förvärvat merparten utbyggnadsvärd
vattenkraft. Man måste nänUigen utgå från att om strandägarna på ömse sidor är
kraftproducenter överenskommelse träffas om utbyggnad utan att parterna
behöver falla tUlbaka på ett inbjudningsförfarande enligt 2 kap. 6§.

I fråga om 2 kap. 7 § har
den moderna utbyggnadstekniken medfört att det numera helt säUan kan bli fråga
om utbyggnad som omfattar enbart ett samfällt strömfall eller del därav.
Däremot är det inle ovanligt att samfällda strömfall ingår som delar av en
längre utbyggnadssträcka. Visserligen råder viss oenighet om hur 2 kap. 5 och
7 §§ då skall tillämpas men enligt utredningens mening är det otänkbart att man
i denna situation skall tillåta utbyggnad av fallsträckan med undantag för
samfälligheten, något som för övrigt oftast inte är praktiskt möjligt. När ett
samfällt strömfall ingår som del av en utbyggnadssträcka bör enligt utredningen
strömfallet alltid kunna tas i anspråk med stöd

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 94

av
2 kap. 5 §, om den byggande har utbyggnadsvitsord för hela fallsträckan.
Bestämmelserna i 2 kap. 7 §. första stycket saknar enligl utredningen
följaktUgen praktisk betydelse i denna situation. I fråga om behovet av
bestämmelsen bör enligt utredningen dessutom beaktas att dess syfte är att i
kraftutbyggnadens intresse kringgå tidigare gällande hinder mot skifte.

(
Bestämmelsema i 2 kap. 7 § andra stycket, vars undantagskaraktär betonades
redan vid VLrs tUlkomst, framstår enligt utredningen numera som helt otidsenliga.

Utredningen
föreslår på anförda skäl alt bestämmelserna i 2 kap. 6 och 7 §§ utmönstras.

4.2.2
Andelskraft

Utgångspunkten
för utredningens förslag är att en fallsträcka som skall byggas ut har olika
ägare och att fallsträckan till en del måste tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5
§ VL. Den vars fallhöjd tas i anspråk föreslås då under vissa förutsättningar
kunna få del i kraftproduktionen i förhållande tUl sitt faUhöjdsinnehav mol
skyldighet att i motsvarande mån bidra till kostnadema för kraftanläggningens
utförande, drift och underhåll efter hand som de uppkommer (se avsnitt 3.2.3).

Utredningen
anser att rätten till andelskraft lika litet som rätten tilL ersättning genom
kraftöverföring bör inträda som en undantagslös konsekvens av att 2 kap. 5 §
tillämpas. De faktiska förhållandena innebär alt det i allmänhet bara inom
kraftproducenternas egen krets lär föreligga något intresse för andelskraft och
att smärre fallhöjdsinnehav inte bör föranleda anspråk på andelskraft. Enligt
förslaget tUl anläggningslag krävs för anslutning att det är av väsentlig
betydelse för fastigheten alt ha del i anläggningen. Förslaget överensstämmer
med fastighetsbildningslagens rekvisit för samfällighetsbildning (6 kap. 1 §).
Enligt utredningen kan det för minoritetsdelägarna vara ett förstahandsintresse
att få del i kraftproduktionen. Delägaren har. haft berättigad aiUedning att
planera sin verksamhet med utgångspunkt i att niinoritelsinnehav vid utbyggnad
medför rätt tUl motsvarande kraflbelopp. Ä andra sidan kan de marginella
krafttUlskott det här blir fråga om knappast anses vara av väsentlig betydelse
för verksamheten i ett större kraftföretag, t. ex. VattenfaUsverket. Om
väsentiighetsrekvisitet godtas som vUlkor för deltagande i kraftutbyggnad,
skulle institutets tillämpningsområde enligt utredningen följaktligen bh
alltför snävt. Utredningen föreslår att som föratsättning för en
minoritetsdelägares rätt att della i utbyggnaden anges att deltagandet är av
betydelse för hans verksamhet. Med en sådan formulering kan enligt utredningen
också andra minoritets-havare än kraftföretag få möjlighet att delta, när de
tekniska och eko-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 95

nomiska
fömtsättningarna härför föreligger. Det kan t. ex. vara fråga om en industri
eller ett kommunalt eldistributionsföretag.

En
särskild fråga är om delaktighet bör kunna vägras, trots att betydelsekravet
är uppfyllt. Majoritetshavarens intresse av att ensam få tUlgodogöra sig all
vattenkraft skulle alltså kunna ges företräde framför minoritetshavarens
berättigade anspråk på delaktighet. Enligt nuvarande 9 kap. 13 § skall
ersättning inte utgå i kraft utan i pengar, om kraftöverföringen skulle
medföra olägenheter av betydenhet för ena eller andra parten. Det är emellertid
enligt utredningen svårt att konstruera några situationer då majoritetshavarens
olägenheter av att avstå andelskraft skulle bli så stora att
minoritetshavarens intresse bör få vika. Det är visserligen alltid en olägenhet
för den byggande att avstå frän kraft och dessa ölägenheter växer i takt med
kraftbortfallet men enligt utredningen måste detta förhållande frånkännas
betydelse i sammanhanget. Utredningens slutsats blir att minoritetshavarens
rätt att delta i utbyggnaden bör vara ovillkorlig, om betydelsekravet är
uppfyllt.

I
fråga om förfarandet föreslår utredningen att majoritetshavaren på samma sätt
som nu ansöker om tUlstånd till företaget och att övriga ägare av vattenkraft i
fallsträckan inom erinringstiden framställer anspråk på att få delta. Rätten
därtUl bör fastställas i tillståndsbeslulet efter prövning huruvida
betydelserekvisitet är uppfyllt. Domstolen bör enligl utredningen kunna meddela
närmare föreskrifter om kraftverkets drift så att minoritetsdelägarens
särskilda önskemål i möjlig mån kan tillgodoses. Domstolen bör också fastställa
s. k. leveranspunkt.

Träffas
överenskommelse om gemensam utbyggnad, får det enligt utredningen antas att
avtalet också kommer alt omfatta andelskraftens storlek och vederlagsfrågorna.
Enligt utredningen bör dock parterna kunna falla tillbaka på vissa grundläggande
lagregler i ämnet. Med hänsyn till utbUdad avtalspraxis bör reglerna kunna vara
allmänt hållna. Minoritetsdelägarens andel i kraftproduktionen bör motsvara
hans andel i den vattenkraft som skall lUlgodogöras vid anläggningen. Han bör
vara oförhindrad alt avstå från viss del av vattenkraften mot ersättning i
pengar. Minoritetshavarens motprestation bör bestå i bidrag till samtliga
kostnader for kraftstationens utförande, drift och underhåll efter samma
andelstal som för kraftleveransen. Anläggningskostnaderna anses vanligen böra
omfatta alla kostnader för att utföra stationen och därtill hörande
anläggningar till och med leveranspunkten. Kostnader för förvärv av vattenkraft
brakar inte hänföras till anläggningskostnad. Dessa begreppsbestämningar behöver
enligt utredningen inte tas in i lagtexten. Enligt nuvarande 9 kap. 21 § räknas
tUl driftkostnad skälig avsättning till förnyelsefond. Sådan avsättning
underlåts enligt utredningen ofta i avtalsfallen och minoritetshavaren bör
därför som regel inle belastas med förnyelsekostnader förrän de blir aktueUa.
Bidraget

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 96

bör
enligt utredningen också avse kostnader för de regleringar som betjänar
kraftverket.

Om
en äldre anläggning i framtiden kommer att ingå i en större ny anläggning, som
byggs ut av annan företagare, är det enligt utredningen naturligt att ägaren av
den äldre anläggningen träder in som andels-kraftstagare. Härvid bör han enligt
utredningen få tiUgodoräkna sig fallhöjd till vilken han ursprangligen
förvärvat rätten enligt 2 kap. 5 § VL. Enligt utredningen saknas nämligen
anledning tUl annan bedömning i detta fall än vid bestämning av sökandens
innehav för utbyggnadsvitsord.

En viktig fråga är
andelskraftens rättsliga konstmktion, inte minst med tanke på rättsinstitutets
betydelse från finansieringssynpunkt. Enligt gällande rätt har hänsynen till
fastighelskredilen ansetts kräva inte bara att den belastade fastigheten på ett
bestående sätt bundits vid skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraft
utan också att rätten tUl kraften inte skall avhändas den berättigade
fastigheten. Den som har rätt till ersättningskraft är dock oförhindrad att
upplåta kraften på viss tid. Om rätten till ersättningskraft har
servitutskaraktär, utgör rätten till elektrisk kraft enligt 15 kap. jordabalken
närmast en avkomsträll.

Som säkerhet för
obligationslån för vattenkraftverk, vilka under åren 19621969 sammanlagt torde
ha uppgått tUl omkring 1 600 miljoner kronor, synes företrädesvis ha utnyttjats
fastighetsinteckningar i kraftverk som utbyggnaden avser eller som eljest
tillhör den byggande eller honom närslående företag. Vid beräkning av
belåningsvärdet hos dessa kraftverksfastigheter har reduktion brukat ske med
hänsyn tUl den värdenunskning som följer med skyldighet alt leverera ersättningskraft
enligt 9 kap. VL eller att fullgöra andra kraftleveranser enligt avtal om
rätt.till elektrisk kraft. Därjämte har som säkerheter utnyttjats dels inteckningar
i företagens fastigheter med vilka är förenade rätt till érsätt-ningskraft och
dels, undantagsvis, företagsinleckningar i lös egendom som hör till den vid
visst kraftverk bedrivna rörelsen.

Svenska bankföreningen har
för utredningen framför allt betonat vikten av att andelskraftstagaren inte
blir sämre ställd än ersättnings-kraftstagaren nu är, när det gäller skyddet
för hans rättighet. Han bör sålunda tillförsäkras absolut trygghet gentemot
kraftverksägaren och dennes borgenärer. För detta behövs ett skydd som fungerar
både vid kraftverksägarens konkurs och vid frivillig eller exekutiv försäljning
av kraflverksfastigheten. Ett sådant skydd för andelskraftstagaren ger enligt
utredningen på samma gång ett absolut skydd för hans inteckningsborgenärer i
nämnda situationer. Utredningen anser att de framförda synpunkterna bör
beaktas och förordar att skyldigheten att leverera andelskraft binds vid
kraftstationsfastigheten på motsvarande sätt som nu gäller i fråga om
ersättning genom kraftöverföring.

Enhgt
utredningens förslag bör fömtsättningen för att minoritetsdel-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 97

ägare skall få delta i en kraftverksutbyggnad vara att
deltagandet är av betydelse för hans verksamhet. Härmed stämmer enligt
utredningen bäst överens att låta rätlen till andelskraft i mottagarens hand
utgöra lös egendom ingående i den förmögenhetsmassa han utnyttjar i sin verksamhet
med de möjligheter som därmed kan erbjudas att använda rättigheten som
kreditunderlag. Genom en sådan ordning uppnås principiell överensstämmelse med
vad som gäller för rätt till elektrisk kraft enligt 15 kap. jordabalken, med
vilken rättighet rätten till andelskraft även i övrigt har beröringssynpunkler.
För alt den föreslagna lösningen skall medföra tillfredsställande
belåningsmöjligheter, bör enligt utredningen lagen (1966r 454) om
företagsinteckning kompletteras så att rätt till andelskraft ingår bland i
lagen angivna rätlighetstyper som kan utgöra objekt för företagsinteckning.

4.2.3 Ersättning för förlorad vattenkraft

Utredningen diskuterar nettoandelsprincipen och
bruttoandelsprincipen vid kraftvärdering och anmärker härvid bl. a. att båda
metoderna fömtsätter vissa skönsmässiga bedömningar. Enligt utredningen kan man
se nuvarande ordning som ett uttryck för lagstiftarens strävan att till fullo
kompensera förlorad avkastningsförmåga, dvs. samma tankegångar som ligger bakom
bestämmelserna om 50 procents förhöjning av vissa ersättningsbelopp. Det
förefaller emellertid utredningen som om vinstaspekten kommit att överbelonas,
eftersom bestämmelserna om uttagningskostnad enligt motiven bara ger uttryck
för huvudsynpunkten att ersättningstagaren skall få full gottgörelse för vad
han avstår.

Enhgt
utredningen finns det från ersältningssynpunkt inte några principiella
olikheter mellan den situationen att en faslighets vattenkraft tas i anspråk
och andra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde. Det finns
därför enligt utredningens mening ingen anledning att beträffande
fastighetsskada i form av förlust av vattenkraft avvika från den förordade
huvudregeln att ersättning för fastighetsskada skall utgå som löseskilling eller
intrångsersättning, i båda fallen med utgångspunkt i fastighetens
marknadsvärde. Detta utesluter givetvis inte att förlusten av vattenkraft
värderas separat. Eftersom elt företag som vållar förlust av vattenkraft
regelmässigt torde medföra även andra skador på fasligheten, måste emellertid
effekten av de olika skadorna vägas samman i en helhetsbedömning. En sådan
bedömning kan få till följd att sakägaren får lägre ersättning än han skulle
ha fått om nuvarande bestämmelser tUlämpats. Enligt utredningen torde det
nämligen bli svårt för sakägare att som f. n. få ut både full ersättning för
ianspråktagen fallhöjd och särskild ersättning för skada till följd av den
inverkan tillgodogörandet av fallhöjden får på vattenståndsförhållandena (NJA
1963 s. 586). Mot det anförda kan kanske invändas att förlorad vatten-

7 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 98

kraft
inte på delta sätt kommer att värderas med nämnvärt större precision än
hittills. Det förhåller sig också otvivelaktigt så att varje möjlig
värderingsmetod inrymmer felkällor av olika slag. Principen att ersättning
skall bestämmas med hänsyn till fastighetens marknadsvärde har emellertid
enligt utredningens mening den bestämda fördelen att den motverkar användningen
av mer eUer mindre omfattande kalkyler med hypotetiskt underlag. Principen
innebär också att domstolama vid sin sammanvägning av ohka skadeeffekter och
delvärderingar har att se till att slutresultatet helt aUmänt ter sig
förnuftigt.

Frågor om värdering av
vattenkraft kan till en början bli aktuella, om vattenkraft som tillgodogörs i
en äldre anläggning skall tas i anspråk för att utnyttjas i en större
kraftstation. Situationen synes i allt väsentiigt kunna jämföras med
expropriation av rörelse. Värderingen får alltså liksom i expropriationsfallet
bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler. Ersättningen får enligt
utredningen fastställas med ledning av nettoavkastningen. En kraftstations
nettoavkastning torde i allmänhet motsvara det kapitaliserade värdet av dess
kraftproduktion minskat med drift-, underhålls- och förnyelsekostnaderna.
Kapitali-seringen bör avse all framtid eller en begränsad tid motsvarande stationens
antagna återstående livstid. Kraftproduktionens värde bör kunna bestämmas med
utgångspunkt i kostnaden för likvärdig kraft från annan kraftkälla, t. ex.
värmekraftverk, eller för inköp av motsvarande kraft. Om ägaren av den äldre
anläggningen har att utge ersättning medelst kraftöverföring, bör enligt
utredningen ersättningen i det nya kraftverksmålet bestämmas i skilda poster
för den äldre anläggningens ägare och för ersättningskraftens mottagare såsom
innehavare av särskild rätt i den gamla strömfallsfastigheten.

En annan tänkbar situation
är att påbyggnad av en kraftstation medför att fallhöjd som tillhör en
uppströms belägen kraftstation tas i anspråk. Härigenom vållas visst
produktionsbortfall som inte uppvägs av minskade drift- och
underhållskostnader. Vad som sagts om värderingsmetodiken beträffande det nyss
behandlade utrivningsfallet gäller enligt utredningen i princip även här med
den skillnaden att man rör sig med marginella värden.

I
nu behandlade situationer kan ägaren av befintlig anläggning troligen ofta ha
rätt till andelskraft i förhållande till den vattenkraft som tas i anspråk och
som tidigare helt eller delvis tillgodogjorts i hans egen anläggning. Därmed
bortfaller enligt utredningen inte hans rätt till ersättning för förlusten av
eller skadan på hans anläggning men dubbelkompensation måste självfallet
undvikas. En ersättning för den tillgodogjorda vattenkraften som bestäms
enligt nettoavkastningsmetoden får enligt utredningen anses omfatta även värdet
av samma, från början outbyggda vattenkraft. Produktionsvärdet måste därför
reduceras inte bara med kostnaden för kraftens framställning utan också med den

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 99

ianspråktågna
vattenkraftens värde i outbyggt skick, det s. k. naturvärdet.
Ersättningstagaren bör enligt utredningen därefter få andelskraft på samma
villkor som ägaren av outbyggt strömfall.

Nettoavkastningsmetoden
är enligt utredningen i och för sig möjlig att tillämpa också vid värdering av
ett outbyggt strömfall som är självständigt utbyggnadsvärt. Det kan emellertid
enligt utredningen inte antas att en sådan begränsad utbyggnad i allmänhet kan
tillåtas från allmänna planeringssynpunkter, om det finns förutsättningar att
tillgodogöra strömfallet jämte andra fallsträckor i en större anläggning.
Värderingen enligt nettoavkastningsmetoden kommer alltså i sådana fall att vila
på ett fiktivt underlag, något som mindre väl stämmer överens med principen om
rätt till ersättning för fastighetens marknadsvärde. Detta utesluter inte att
metoden någon gång kan behöva tiUgripas åtminstone som kontroll. Om ersättning
för vattenkraften skall utgå enligt 9 kap., bör den enligt utredningen
emellertid som regel bestämmas efter samma gmnder som kan böra gälla för
fallsträckor som inte kan byggas ut självständigt.

En
värdering av outbyggd vattenkraft med utgångspunkt i dess marknadsvärde
innebär alt vattenkraften skall åsättas ett pris som sannolikt skulle erbjudas
i en allmän marknad. I dagens utbyggnadssituation finns det inte någon allmän
marknad för vattenkraft, något som bl. a. beror på att kraftexploatörerna redan
förfogar över större delen av den utbyggnadsvärda vattenkraften. Enligt
utrednuigen utesluter detta inte att domstolarna bör kunna bilda sig en
uppfattning om vad en exploatör kan vara villig att betala för ytterligare
tillskott för att få utbyggnadsvitsord. Intresse för sådana förvärv måste
alltjämt antas föreligga. Del kan också finnas anledning för innehavare av
större minoritetsandelar att utöka sitt innehav inför utsikterna all omsätta
della i andelskrafl. Det föreligger med andra ord en konkurrenssituation som
kan tänkas stimulera intresset för förvärv av outbyggd vattenkraft i
exploateringsbara vattendrag. Det bör enligt utredningen alltså finnas vissa
möjligheter alt grunda värderingen på prisjämförelser. En ersättning för ianspråktagen
vattenkraft som bestäms på detta sätt kan sägas återspegla den nytta eller
vinst som ett gemensamt tillgodogörande i allmänhet innebär. Om én
prisjämförelse kan grundas på förvärv med anledning av det aktuella
utbyggnadsprojektet kommer ersättningen att ha viss anknytning till företagets
beräknade produktionsvärde. Det nya systemet kan således inte anses innebära
att man helt uppger den nuvarande metoden att uppskatta ersättning för
ianspråktagen vattenkraft med hänsyn bl. a. till den nytta som det gemensamma
tillgodogörandet medför för ersättningsgivaren.

Värdet
av den vattenkraft i utbyggnadssträckan som den byggande inte förfogar över får
antas komma att öka inför den förestående exploateringen. Det uppkommer då en
situation av det slag som avses i den

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 100

s.
k. influensregeln, nämligen att det ersättnhigsgrandande företaget skapar
förväntnuigsvärden från vUka man kan böra bortse när ersättningen bestäms (se
avsnitt 3.2.6). Om värderingen av ianspråktagen vattenkraft sker med beaktande
av priset vid frivilliga upplåtelser i andra delar av utbyggnadssträckan, leder
en sådan tillämpning tUl alt den som tvingas upplåta sin vattenkraft får mindre
betalt än vad som har utgått för annan vattenkraft i orten. Enligt utredningens
menuig är det rimligt att i denna situation tillämpa den undantagsregel som
innebär att reduktion får underlåtas om det bedöms skäligt med hänsyn till
förhållandena i orten.

Enligt
utredningen kan det komma att visa sig svårt att få elt tUlfredsställande
underlag för värdering av de oftast smärre fallsträckor som det nu är fråga om.
Domstolarna kan därför tvingas att med tUlämpning av 35 kap. 5 §
rättegångsbalken uppskatta skadan tUl skäligt belopp. Della innebär enligt
utredningen inte någon alltför uppseendeväckande förändring jämfört med
nuvarande ordning, eftersom de ersättningar som nu utdömts måste anses utgöra
en mycket ungefärlig gottgörelse för vattenkraften. Utredningen har dock ansett
sig böra undersöka möjligheterna att för de fall då några större värden inte
står på spel använda en mera summarisk värderingsmetod som vägledning vid
skälighetsbedömningen.

Utredningen
har i detta syfte undersökt ett trettiotal vattenmål i vUka ersättning för
ianspråktagen vattenkraft utdömts huvudsakligen under åren 19581963 och
19691970. Ersättningarna i kronor per meter enkel strand har omräknats tUl
kronor per kilowatt natureffekt (se utredningens betänkande s. 178).
Ersättningarna företer vid en första anblick en splittrad bild. Utredningen
har därför särredovisat de elva kraftverk som har en effekt över 100 megawatt
(se utredningens betänkande s. 179). Bortser man från Bergeforsens kraftverk,
som utgör ett specialfall, blir medelvärdet för gruppen med effekt över 100
megawatt 191 kronor och för grappen med lägre effekt 100 kronor räknat per kilowatt
natureffekt. Ökad storlek och därmed som regel bättre lönsamhet höjer således
ersättningsnivån avsevärt.

En
analys av den utförda undersökningen ger enligt utredningen anledning till
antagandet att det normala marknadsvärdet f. n. motsvarar den genomsnittliga
ersättningen i vattenmål, dvs. ungefär 100 kronor per kUowatt natureffekt, samt
att avvikelserna uppåt och nedåt i enskilda fall på grund av fallhöjdens större
eller mindre attraktivitet som regel inte är större än 50 procent. Denna
bedömning gäller förhållandena f. n. men dessa kan komma att förändras. Bl. a.
är det svårt att bedöma hur attraktiv den återstående vattenkraften kan visa
sig vara. Vidare är det osäkert hur den ökade konkurrenssituationen om en och
samma fallhöjd som andelskraftsinstitutet skapar kommer att påverka värdet.

Även
om det genomsnittliga värdet på vattenkraft skulle ändras anser

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 101

utredningen
att övervägande skäl talar för att värdet bör vara relativt enhetligt olika
strömfall emellan. En summarisk värdering av outbyggd vattenkraft enligt de
angivna grunderna kan enligt utredningen alltså tänkas leda till ett rimligt
resultat, när ett bättre värderingsunderlag inte står till buds. Utredningen
understryker, att avsikten inte är att på denna punkt binda rättstillämpningen
utan bara att antyda en möjlig väg för parter och domstolar att utan onödig
omgång komma till rätta med de värderingsproblem som kan uppstå.

4.2A
Bygdekraft

Bygdekraftsbestämmelserna
har tillkommit med tanke på att bygden närmast omkring de större kraftkällorna
av sociala och ekonomiska skäl borde tUlförsäkras kraft för sina behov på
skäliga vUlkor. Är 1962 genomfördes vissa ändringar i bestämmelserna för att
göra dem lättare att tillämpa (se prop. 1962r 24). Trots detta har enligt
utredningen institutet inte kommit tUl större användning än tidigare.

Förklaringen
till institutets ringa praktiska betydelse är enligt utredningen att söka i
utvecklingen på kraftförsörjningens område (jfr avsnitt 3.2.3). Behovet av en
särskild reglering i VL i syfte att slå vakt om kraftverksbygdernas
elektrifiering minskar i takt med distributionsnätets utbredning. Är 1962
fanns omkring 5 000 inte elektrifierade helårsbostäder mot mellan 1 000 och 2
000 år 1972. Enligt utredningen bör också beaktas att bygdekraftsinstitutet
inte avser att bereda kraft-verksbygdema någon prisförmån i betydelsen av en
särskild subvention på kraftpriset för att detta skulle bli förhållandevis
lägre än i trakten i övrigt. De sociala och ekonomiska skäl som ligger bakom
bygdekraftsinstitutet har enligt utredningen alltså nu väsentligen förlorat
sin bärkraft och institutet kommer dessutom att falla utom ramen för det
eldistributionssystem som kan väntas bli följden av elutredningens (I 1971 r
01) arbete. Utredningen ansluter sig därför till den i direktiven framförda
uppfattningen att institutet bör utmönstras ur VL.

I
fråga om flertalet befinthga större vattenkraftverk har principbeslut om
skyldighet att leverera bygdekraft redan fattats utan att frågan om leverans av
kraft sedermera har aktualiserats genom ansökan från lokala avnämare. En redan
fastställd men inte utnyttjad skyldighet att tillhandahålla bygdekraft från ett
kraftverk torde enligt utredningen bestå tUl dess anläggningen överges, även om
bygdekraftsbestämmelserna upphävs. Med hänsyn till vad utredningen anfört om
behovet av institutet finns det enligt utredningen inte anledning att anta alt
det föreligger något nämnvärt intresse från de berättigades sida att utnyttja
redan existerande möjligheter tUl leverans av bygdekraft. Från kraftproducenternas
synpunkt är det givetvis ett rinUigt önskemål att bli befriade från en
skyldighet med vars infriande det inte finns anledning att räkna. Utredningen
anser därför att de beslut varigenom ägare av

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 102

kraftanläggning
med stöd av 4 kap. 13 §§ ålagts att tilUiandahålla bygdekraft bör upphöra att
gälla i vad de inte har tagits i anspråk efter ansökan enligt 4 kap. 4 §. De
bygdekraftsberättigade bör enligt utredningen beredas skäligt rådrum genom att
under en övergångstid av förslagsvis två år från den nya lagens ikraftträdande
bevaras vid möjligheterna att göra sina anspråk gällande.

4.3
Remissyttrandena

4.3
J Utbyggnadsvitsord

Utredningens
förslag i denna del lämnas utan erinran.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län framhåller, att utredningen inte har behandlat det fallet
att en fastighet, som har enskild äganderätt tUl faUhöjd, är sämjedelad. Med
hänsyn tUl att sämjedelningar som gjorts före den 1 juli 1962 regelmässigt kan
legaliseras och med hänsyn till sådana sämjedelningars rättsliga verkan mellan
sämjelottshavarna anser länsstyrelsen, att den sökande för utbyggnadsvitsord
bör få tillgodoräkna sig innehav av sådan sämjelott.

4.3.2
Andelskraft

Utredningens
förslag i denna del lämnas i huvudsak utan erinran. Vissa synpunkter och önskemål
framförs dock.

Av utredningen föreslagna
förutsättningar för att få andelskraft behandlas särskilt av två
remissinstanser. Vattenöverdomstolen anser, att utredningen inte har givit
någon ledning för bedömning av betydelsekravet. Detta rekvisit är enligt
vattenöverdomslolens mening alltför vagt och bör ersättas eller i vart fall
kompletteras med att det skall vara fråga om en betydande minoritetsandel i den
fallsträcka som skall byggas ut. Det är för övrigt främst denna kategori som
utredningen haft i tankarna vid utformningen av förslaget. Kammarkollegiet framhåller,
att förslaget från sakrättslig synpunkt innebär en intressant lösning,
eftersom rätten till vattenkraften skall bedömas efter olika regler beroende på
i vems hand den befinner sig. I sak finns dock inte så mycket alt invända,
eftersom ersättning i form av kraftleveranser redan nu som regel inte
ifrågakommer annat än då vederbörande behöver kraften för sin verksamhet.

Andelskraftens
innebörd behandlas också av två remissinstanser. Bålforsens kraftaktiebolag
anser att förslaget är rationellt och rättvisande. Minoritetshavarens
prestationer blir ganska likartade med vad som i dag är fallet för delägarna i
de särskilda kraftbolag, som bildats i anslutning till
vattenkraftutbyggnaderna. För majoriletsägaren innebär det nya systemet vissa
i och för sig skäliga förbättringar. Vänersborgs tingsrätt delar inte
utredningens uppfattning, att regler för vattendomstolens bestämmande av de
närmare villkoren för tUlhandahåUande av

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 103

andelskraften
och i anledning därav utgående kostnadsbidrag kan undvaras i den utsträckning
som framgår av förslaget. De föreslagna reglerna ger praktiskt taget ingen
ledning för domstolen. Att en fast praxis UtbUdats såväl för domstolarnas
bedömande av dessa frågor som vid ingående av avtal kan knappast utgöra skäl
att upphäva de regler som utgör grunden för denna praxis. Tingsrätten anser
alltså, att i vart fall de viktigaste av reglerna i 9 kap. 1544 §§ i
tUlämpliga delar bör flyttas över till 2 kap. I detta sammanhang föreslår
utredningen att minoritetsdelägaren inte bör belastas med förnyelsekostnader
förrän de blir aktuella, vilket innebär en ändring av gäUande rätt (9 kap. 21
§). Tingsrätten anser det mindre lämpligt med en regel som innebär att
andelskraften i decennier utgår mot en mindre årlig kostnad för att efter 4050
år belastas med en kraftig engångskostnad. Kostnaderna bör vara kontinuerligt
överblickbara.

Om
en äldre anläggning kommer att ingå i en större anläggning är det enligt utredningen
naturligt alt ägaren av den äldre anläggningen som andelskraftstagare från den
större anläggningen får tillgodoräkna sig även fallhöjd som han förvärvat med
stöd av 2 kap. 5 §. Några remissinstanser behandlar i anslutning härtUl frågan
hur rätt till ersättningskraft resp. andelskraft från den äldre anläggningen
skall behandlas i denna situation. Vattenöverdomstolen framhåller att
utredningen uttalat att ersättning i pengar bör bestämmas i skUda poster för
den äldre anläggningens ägare och för ersättningskraftens mottagare som
innehavare av särskild rätt i den gamla strömfallsfastigheten (se avsnitt
4.2.3). Detta uttalande innebär enligt vattenöverdomstolen att ersättningskraftens
mottagarejkan få gottgörelse i pengar eller på gmnd av de föreslagna
övergångsbestämmelsema (punkt 6 första stycket) möjligen genom fortsatt
kraftöverföring. Däremot är det högst ovisst om han kan bli berättigad till
andelskraft eUer om den äldre anläggningens ägare får tillgodoräkna sig
den'vattenkraft, för vilken han utger ersättning genom kraftöverföring, då han
gör gällande anspråk på andelskraft. VASO anser att hänsyn i den diskuterade
situationen måste tas till ersättningslagarens intresse. Med nuvarande
lagstiftning torde det finnas möjlighet att bibehålla rätlen till
ersällningskraft och överflytta leveransskyldigheten till den nya
kraftanläggningen. Det är ovisst om samma möjlighet finns enligt förslaget,
eftersom institutet ersällningskraft avskaffas och .övergångsbestämmelserna
(punkt 6 första stycket) inte med säkerhet är tUlämpliga i denna situation. Om
ersättningskraften skulle förvandlas till andelskraft från den nya
anläggningen, skuUe enligt VASOrs mening uppstå en försämring för
ersätlningskraftens mottagare och eventuellt även för hans kreditgivare, eftersom
rätten till andelskraft får karaktären av lös egendom. Även om andelskraften
kan bli föremål för företagsinteckning, innebär detta en inskränkning i
ersättningslagarens rätt, eftersom en sådan säkerhet anses sämre och

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 104

vanligen
medför högre låneränta. Frågor av denna beskaffenhet kan med nuvarande
utveckling av utbyggnadstekniken bli aktuella och de kan gälla mycket stora
värden. VASO anser därför att förslaget bör kompletteras så att det av
övergångsbestämmelserna framgår alt rätten tUl ersällningskraft enligt VL i
dess nuvarande lydelse kommer att bestå och belasta den nya anläggningen.
Bålforsens kraftaktiebolag anser alt-innehavare av ersättningskraft resp.
andelskraft måste få ett betryggande rättsligt skydd i förevarande situation
och exemplifierar de svårigheter som annars kan uppstå. Detta önskemål
understöds av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Några
remissinstanser tar upp frågan om andelskraftens rättsliga konstruktion.
Svenska bankföreningen framhåller alt förslaget till skillnad mot gällande rätt
i fråga om ersättningskraft innebär att rätten till andelskraft i mottagarens
hand utgör lös egendom. Det är enligt bankföreningens mening logiskt att
andelskraften knyts till mottagarens verksamhet och ingår i underlaget för
företagsinteckning. Emellertid torde den som har företagsinteckning inte kunna
värja sig mot att andelskraften överlåts. Den säkerhet, som kan uppnås genom
en företagsinteckning i bl. a. räll tiU andelskraft blir därmed mindre
värdefull. Med den rättsliga konstruktion andelskraften har torde emellertid en
separat pantsättning av rätten till andelskraft vara möjlig. Bankföreningen anser,
att det vore värdefullt med en bekräftelse att så är fallet. Sveriges
industriförbund anser, att den föreslagna rättsliga konstruktionen av
andelskraften är ändamålsenlig men framhåller att inteckning i fastighet med
ersättningskraft från kreditsynpunkt är överlägsen företagsinteckning i
verksamhet omfattande andelskraft. Industriförbundet anser därför att det vore
värdefullt om rätten till andelskraft även skulle kunna belånas separat.
Sveriges jordbrukskasseförbund anser, att förslaget inte innebär någon nackdel
under förutsättning att rätten till andelskraft kan göras till föremål för
separat pantsältning. Enligt jordbrukskasse-förbundels mening är
företagsinteckning en klart sämre säkerhet än fastighetsinteckning.

Vänersborgs
tingsrätt förordar, all gällande servitutskaraktär i fråga om rätten till
ersättningskraft bevaras i fråga om rätten till andelskraft. Den av utredningen
gjorda jämförelsen med den avkomsträll som enhgt 15 kap. jordabalken kan
tillskapas genom avtal är enligt .tingsrätten inte särskilt naturlig. Tvärtom
borde det vara naturhgt att en rättighet, som tillskapas som kompensation för
att värdet på en fastighet sjunker genom ett tvångsingripande, tilläggs den
skadade fastigheten som en servitutsrätt. Om tillgodogörandet av fallhöjden
upphör återförs ju värdet tUl fastigheten. Som säkerhet för kreditgivning hr
då hela tiden kunnat hgga fastigheten antingen inklusive värdet på fallhöjden
eller inklusive den rättighet som trätt i stället. Att som utredningen
föreslagit för beslut om andelskraft kräva medgivande från pariträttshavare i
fastigheten innebär enligt tingsrättens mening en onödig omgång.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 105

4.3.3
Ersättning för förlorad vattenkraft

Utredningens
förslag i denna del lämnas i huvudsak ulan erinran av praktiskt taget samtliga
remissinstanser. Vattenöverdomstolen delar utredningens uppfattning att frågan
om ersättning för ianspråktagen vattenkraft inte kräver någon särreglering och
anser att de av utredningen angivna riktlinjema för värderingen är väl ägnade
att tjäna till ledning vid tUlämpningen. VASO anser, att det är en väsentlig
fördel att det nuvarande invecklade systemet med beräkning av ersättning för
vattenkraft avskaffas. Förslaget torde spara arbete och kostnader för domstol
och parter.

Vissa synpunkter, delvis
av kritisk art, framförs dock. Kammarkollegiet framhåller, att det är en öppen
fråga hur en ersättningsregel med utgångspunkt i det minskade fastighetsvärdet
kommer att ulfalla. Bl. a. är det osäkert hur andelskraftsinstitutet kommer att
påverka marknadsvärdet av outbyggd vattenkraft. De metoder som nu tUlämpas vid
taxering av outbyggd vattenkraft kan enligt kollegiet inte tjäna till ledning
för värderingen, eftersom de får antagas vara influerade av den ersättningsnivå
som nu förekommer. Kammarkollegiet anser, att det hade varit önskvärt med mera
vägledande uttalanden om den framtida ersättningsnivån. Reformen kan mycket
väl få till följd att ianspråktagen vattenkraft i vissa fall bedöms inte ha
något värde som behöver ersättas. Vänersborgs tingsrätt ifrågasätter om
fastighetens marknadsvärde verkligen påverkas genom att man tar i anspråk
fallhöjd, som inte kan byggas ut självständigt. Utredningen framhåller att
förlust av vattenkraft kan värderas separat och tycks mena att en
helhetsbedömning med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde blir nödvändig
först om även andra skador uppkommer på fastigheten. Det kan knappast vara
riktigt att förlusten av vattenkraft skall ersättas om den föreligger ensam men
inte annars. Bålforsens kraftaktiebolag framhåller, att det i fråga om inte
tillgodogjord kraft är nödvändigt att tillgripa enkla schabloner men att
bolaget inte nu kan uttala sig om de av utredningen angivna alternativen. I
fråga om redan tillgodogjord vattenkraft får frågan helt andra dimensioner och
ersättningen bör här principiellt baseras på avkastningsvärdet hos den gamle
ägaren i relation till anskaffningskostnaden för motsvarande annan kraft.
Sveriges fordbrukskasseförbund framhåller, alt taxeringsvärdet på fallhöjd
baseras på VLrs ersättningsbestämmelser och att förslaget därför kommer att
medföra sänkta värden på fastigheter med outbyggd fallhöjd, om ägaren inte har
utbyggnadsvitsord. Vattenöverdomstolen framhåller, att utredningen påpekat alt
dubbelkompensation måste undvikas, när ägaren av en äldre anläggning som går
upp i en ny blir berättigad tUl andelskraft. Den anvisning utredningen lämnar
för hur värderingen bör ske kan emellertid i vissa fall medföra dubbelkompensation.
Enligt utredningens metod kan ägaren av den äldre an-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 106

läggningen
dels genom andelskraften få del i vinsten av den nya anläggningen dels få ersättning
för nettoavkastningen av den äldre anläggningen, såvida råfallsvärdet
understiger värdet av denna nettoavkastning.

Tre
remissinstanser ställer sig helt avvisande till utredningens förslag.
Jämtbygdens tingsrätt anser inte att utredningen har lämnat några särskilt
tillfredsställande förslag till bättre och säkrare värderingsmetoder.
Tingsrätten kan inte förstå att man kan komma ifrån att först göra en
separatvärdering. Enligt utredningen torde det vara svårt att få tillräckligt
underlag för en sådan värdering och utredningen hänvisar endast till
tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Detta lagmm har förutsatts vara en
nödfallsbestämmelse men utredningen ger det en annan innebörd. Tingsrätten
efterlyser betydligt klarare och för parterna säkrare bestämmelser om värdering
av förlorad vattenkraft. I annat fall är det risk för att praxis utvecklar sig
alltför oenhetligt. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framför motsvarande
synpunkter. Sveriges advokatsamfund anser, att nuvarande bestämmelser i stort
sett har fungerat väl i praxis men att de är svårtillgängliga och i behov av
en omarbetning. Utredningens förslag löser emellertid inte de svårigheter som
hittills må ha förelegat. Ersättningen bör enligt advokatsamfundet liksom
hittills gmndas på andel i exploatörens vinst.

4.3.4
Bygdekraft

Utredningens
förslag i denna del lämnas utan erinran. Förslaget tiUstyrks uttryckligen av
bl. a. vattenöverdomstolen, kammarkollegiet och LRF.

5
Avgifter

5.1
Gällande ordning

5J.1
AUmänt

Ett
tillstånd att utföra företag i vatten kan vara förenat med skyldighet att utge
avgifter av olika slag. Avgifternas syfte är att tillgodose huvudsakligen
aUmänna intressen. För att åstadkomma bättre fiskeförhållanden inom områden
som påverkas av ett företag föreskrivs ibland särskUd avgift med stöd av 2 kap.
8 § VL. Enligt 2 kap. 10 § utgår s. k. allmän fiskeavgift för byggnad i vatten
eller vattenreglering som påverkar de naturliga vattenståndsförhållandena eller
hindrar eller försvårar fiskens framkomst. Influtna medel skall användas för
att främja fisket inom landet. Enhgt 6 kap. 9 § kan flottande åläggas viss
fiskeavgift, om flottningen eller Oottningsanläggningar vållar avsevärt men
för fisket. Vissa fiskeavgifter som fastställts enligt den före VL gällande lagstiftningen
utgår fortfarande. I 4 kap. 14 och 15 §§ ges be-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 107

stämmelser
om regleringsavgift i samband med större vattenregleringar för kraftändamål.
Avgiftsmedlen används för att kompensera skador som inte ersätts i vattenmålet
och för att tillgodose allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget. Med
tiUstånd att utföra ett antal olika typer av vattenföretag följer också
skyldighet enligt 11 kap. 95 § att betala ett engångsbelopp, s. k.
domstolsavgift, som bidrag tUl kostnaderna för vattendomstolarnas organisation
och verksamhet. Kammarkollegiet för det allmännas talan i avgiftsfrågor med
stöd av 7 § vattenrättskungörelsen (1971 r 789). VLrs avgiftsregler
kompletteras av bestämmelser i kungörelsen (1953 r 620) angående indrivningen
och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

Kungl.
Majrt kan enligt 4 kap. 18 § VL föreskriva villkor för ati tillgodose allmänna
intressen i samband med prövning av underställda vattenmål. Sådana villkor
brukar oftast gå ut på att sökanden skaU betala vissa belopp, s. k.
vUlkorsmedel (se prop. 1971r 106 s. 65 och 110).

I
egentliga avgifter inflyter f. n. omkring 12 miljoner kronor om året. Därav
utgörs cirka 10 miljoner av regleringsavgifter, 1,5 miljoner av ohka
fiskeavgifter Och 0,5 miljoner av domstolsavgifter. Man kan räkna med att fram
till den 1 januari 1972 har betalats sammanlagt omkring 110 miljoner kronor i
regleringsavgifter. Som villkorsmedel har inom samma tid utgått omkring 50
miljoner kronor, vartiU kommer kostnaderna, uppskattningsvis 20 mUjoner kronor,
för de åtgärder som Kungl. Majrt föreskrivit som villkor. (Närmare detaljer om
avgiftsbeloppen finns i utredningens betänkande s. 180185.)

5.7.2
Regleringsavgift

Regleringsavgift
betalas av ägare till strömfall för vars räkning vattenreglering sker, om den
uttagbara vattenkraften i strömfallet ökar med i medeltal 500
turbinhästkrafter. Avgiften beräknas på grundval av det antal turbinhästkrafter
varmed vattenkraften i medeltal ökats genom regleringen. Medför vattenreglering
sådan ändring av vatten-föringen att fömt ultagbar vattenkraft kan utnyttjas på
fördelaktigare sätt, skall i fråga om avgiftsskyldigheten så stor del av
vattenkraften som svarar mot värdeförhöjningen anses som ökning av ultagbar
vattenkraft (4 kap. 14 § första stycket).

Även
slrömfallsägare som inte ålagts att la del i kostnaderna för regleringen och
inte heller sökt företaget eller förenat sig med sökanden kan på ansökan av
kammarkollegiet åläggas att betala regleringsavgift, om regleringen för honom
medför ökat kraftutbyte enligt första stycket (4 kap. 14 § andra stycket).

För
varje avgiftsgrundande turbinhästkraft bestäms avgiften till ett belopp mellan
3 och 8 kronor. Avgiften bestäms för varje strömfall för sig. Hänsyn skall tas
till den större eller mindre förändring av

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 108

vattenstånds-
och avrinningsförhållanden som företaget medför, till den därmed förenade
olägenheten eller fördelen för kringliggande bygd, till kostnaderna för
företaget samt till företagets ekonomiska betydelse för varje särskUt
strömfall. Om särskilda skäl föranleder till det, får avgiften bestämmas till
lägre belopp än 3 kronor, dock minst 50 öre för varje turbmhästkraft (4 kap. 14
§ tredje stycket). De nuvarande avgiftslatitudema har fastställts år 1959
(prop. 1959r 31, 3LU 1959r 5, rskr 1959r 124, SFS 1959r 114).

Avgiften
skall betalas årligen från och med året efter det då tUlståndet lUl
vattenregleringen först tas i anspråk. Är fråga om vattenreglering med
tvångsdelaktighet skall dock, såvitt angår strömfall för vars ägare
skyldigheten att ta del i kostnaderna enligt 3 kap. inträder senare, avgift
inte utgå förrän året efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av
strömfall förklarats avgiftspliktig med stöd av 4 kap. 14 § andra stycket,
utgår avgiften i regel från och med året efter det talan väcktes mot honom (4
kap. 14 § fjärde stycket).

Vattendomstolens
avgörande gäller i tioårsperioder, av vilka den första räknas från det
kalenderår under vilket tillståndet till vattenregleringen först tagits i
anspråk. Om inte strömfallsägaren eller kammarkoUegiet under periodens nionde
år påkallar ny prövning av avgiften, gäller avgörandet även för nästa period.
Åläggs ägare avgiftsplikt enligt 4 kap. 14 § andra stycket, gäller avgörandet
första gången inte längre tid än som kan gälla för annan regleringsavgift som
bestämts med anledning av företaget. Om strömfall bebyggs sedan avgift
bestämts kan vattendomstolen på talan av kammarkollegiet även under löpande
giltighetsperiod ompröva avgiften för återstående tid (4 kap. 14 § femte
stycket).

På
talan av kammarkollegiet kan vattendomstolen bestämma avgift för tioårsperiod
att utgå med högst hälften av nuvärdet på en gång och med resten fördelad på
århga inbetalningar (4 kap. 14 § sjätte stycket).

De
gmndläggande bestämmelserna om hur avgiftsmedlen skall användas finns i 4 kap.
15 §. Det ena ändamålet är att förebygga eller minska skada eller olägenhet som
våUas genom företaget och för vilken ersättning inte bestämts av vattendomstolen
och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet. Avgiftsmedlen skall vidare
användas för att tillgodose annat ändamål beträffande den av företaget berörda
bygden. Som exempel på sådana ändamål nämns i lagen jordbmkets främjande,
särskilt genom torrläggning, och elektrifiering för samfärdsel, jordbruk,
hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 109

5.1.3
Fiskeavgifter

Enligt
2 kap. 8 § första stycket VL gäller som huvudregel att den som bygger i vatten
där fisken har sin gång är skyldig att ulan ersättning vidta och för framtiden
underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller för alt trygga
fiskets bestånd. Han är också skyldig att släppa tUl för ändamålet nödigt
vatten och att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter i övrigt
som kan behöva meddelas till skydd för fisket. Om anordnmg inte kan väntas
medföra nytta som står i rimlig proportion till kostnaden eller förlusten för
byggnadens ägare, behöver den dock inte utföras.

Att särskild avgift kan
utdömas med stöd av 2 kap. 8 § framgår indirekt av lagrummets andra stycke.
Enligt detta får vattendomstolen på ansökan av kammarkollegiet eller av
byggnadens ägare meddela nya bestämmelser, om åtgärder eller föreskrifter som
avses i första stycket visar sig mindre tjänliga. Därvid skall iakttas att
byggnadens ägare inte får åläggas förpliktelser sora medför väsentlig kostnad
eller olägenhet utöver vad som tidigare ålagts honom, i den mån fråga ej är om
sådan höjning av årlig avgift som motsvaras av ändring i penningvärdet.

Bestämmelserna i 2 kap. 8
§ är i allmänhet tillämpUga också på andra typer av företag än byggande i
vatten (se 3 kap. 2 § andra stycket, 26 § första stycket och 27 § första
stycket, 5 kap. 5 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 41 § första stycket och 49 §).

I fråga om
avgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 10 § gäller att årlig avgift skall betalas
för att främja fisket inom landet i samband med vissa byggnadsföretag i vatten,
nämligen damm eller annan byggnad för att tillgodogöra vattnet eller för att
reglera vattnets avrinning. Det fömtsatts att byggnaden förorsakar sådan
ändring i de naturUga vattenståndsförhållandena som inte är obetydlig eller
att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst. Avgiftsskyldigheten inträder
från och med kalenderåret näst efter det då byggnadsarbetena påbörjats och
åvilar byggnadens ägare så länge byggnaden bibehålls (1 mom. första stycket).

Avgiftens storlek skall
bestämmas inom vissa gränser. Beträffande byggnad för vattnets tUlgodogörande
såsom drivkraft är avgiften minst 10 öre och högst 2 kronor för varje hästkraft
som beräknas kunna tas ut vid oreglerat lågvatten. Är byggnaden avsedd för att
tillgodogöra vatten på annat sätt än som drivkraft skall avgiften utgå med
minst 10 och högst 100 kronor för varje sekundkubikmeter som är avsedd att
uttagas vid byggnaden. Om byggnadens ändamål är att reglera vattnets avrinning,
utgår avgiften efter vattenmagasinels rymd med minst 10 öre och högst 1 krona
för varje magasinsdel om 50 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och
för varje magasinsdel om 100 000 kubikmeter dämtöver. Beträffande byggnad sora
samtidigt tjänar flera av

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 110

de
nu angivna ändamålen bestäms avgiften efler det huvudsaldiga ändamålet (1 mom.
andra stycket). De nuvarande avgiftslatituderna har fastställts år 1954 (prop.
1954r 23, 3LU 1954r 2, rskr 1954r 97, SFS 1954r 124).

Avgiftsnivån
inom de angivna gränserna bestäms efter förslag av fiskeriintendenten. 1
lagtexten anges vissa förhållanden som skall beaktas när avgiften bestäms. Hit
hör förekomsten av fiske som skadas genom byggnaden och den mer eller mindre
menliga inverkan på fiske som byggnaden har med hänsyn till sin storlek och
beskaffenhet i övrigt samt sitt läge. Det skall slutligen också beaktas om
byggnadens ägare jämlikt 2 kap. 8 § kan förpliktas att vidta och underhålla
anordningar för fiskets bestånd samt om sådana anordningar medför större eller
mindre kostnad för ägaren (1 mom. tredje stycket).

Om
det årliga avgiftsbeloppet, beräknat efter de nu angivna grunderna, blir ringa
kan vattendomstolen föreskriva att avgiften i stället skall utgå med visst
engångsbelopp (1 mom. fjärde stycket).

Vattendomstolens
avgörande angående årlig avgift gäller för en tid-ryrad av 20 år i sänder,
första gången räknat från och raed det kalenderår då avgiften först skall
erläggas. Om kammarkollegiet eller byggnadens ägare under nittonde året av en
sådan tidsperiod ansöker om det, kan vattendomstolen ändra avgiftsbeloppet med
hänsyn till ändring i penningvärdet. I annat fall gäller avgörandet också för
nästa period (2 mom. första stycket).

Utan
hinder av det sagda får frågan om avgiftens storlek omprövas i samband med
förnyad prövning enligt 2 kap. 8 § andra stycket. I fråga om omfattningen av
de förpliktelser som enligt 8 och 10 §§ sammanlagt får åläggas byggnadens
ägare gäller vad som i 8 § andra stycket föreskrivs för där avsett fall. Ägaren
får alltså inte i vidare mån än som påkallas av ändringar i penningvärdet
åläggas väsentligt ökade förpliktelser (2 mom. andra stycket).

Om
byggnad som tiUkommit jämlikt äldre lag byggs om eller ändras så att därigenom
uppkommer väsentligt större skada på fisket än tidigare, inträder
avgiflsskyldighet enligt 1 och 2 mom. (3 mom. första stycket). Görs det
beträffande sådan äldre byggnad ansökan enligt 8 § andra stycket, kan
byggnadens ägare likaså åläggas avgiftsskyldighet enligt 1 och 2 mom. (3 mom.
andra stycket).

Enligt
6 kap. 9 § föreligger viss särskild avgiftsskyldighet beträffande
flollledsförelag. Om del i vallen, där allmän flottied skall inrättas, finns
fiske av någon betydenhet och kan det skäligen befaras att genom anläggningar
eller åtgärder för flottieden eller genom flottningen avsevärt men tillskyndas
fisket, kan sålunda de flottande åläggas att betala årlig avgift för att bekosta
åtgärder för fiskets bevarande inom området. Avgiften får motsvara högst 5 öre
per kubikmeter flottgods. Avgiftsnivån har varit oförändrad sedan
bestämmelsens tillkomst år 1919.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 111

5.1.4
Domstolsavgift

Skyldighet
att utge avgift som bidrag till kostnaden för domstolarnas organisation och
verksamhet åligger sökanden i valtenmål som avser medgivande till byggande i
vatten för att tillgodogöra vattnet som drivkraft eller till vattenreglering.
Avgiftsskyldighet föreligger också om målet gäller ändrade bestämmelser om
vattenhushållning i syfte att öka möjligheterna att utnyttja vattenkraft.
Avgiftsskyldighet föreligger slutligen även för torrläggningsförelag.
Skyldigheten att erlägga avgiften inträder så snart beslutet därom har vunnit
laga kraft (11 kap. 95 § första stycket).

Beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft bestäms avgiften i
förhållande till den förut inte tillgodogjorda vattenkraft sora beräknas vid
lågvatten kunna tas ut vid byggnaden. Avdrag skall göras för den vattenkraft
för vilken avgift förut erlagts i samband med regleringsföretag. Om
vattenreglering eller ändrade hushållnings-bestäraraelser åsyftar ökning i
ultagbar vattenkraft, bestäras avgiften i förhållande tUl ökningen i den
vattenkraft som vid lågvallen kan las ut i sökandens eller, då fråga är om
vattenreglering med tvångsdelaktighet, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strörafall. Är av-siklen att utnyttja förut ultagbar vattenkraft på
fördelaktigare sätt, bestäras avgiften i förhållande till den ökning i
vattenkraftens värde som vinns genom företaget eller de ändrade
hushåUningsbestämmelserna. I fråga ora torrläggningsföretag är
torrläggningsbåtnaden avgörande. Ora avgiften skall beräknas på grundval av
viss vallenkraft, skall den utgå raed 5 kronor för varje hästkraft. Skall
avgiften beräknas efter värdeökning för vattenkraft eller efter
torrläggningsbåtnad utgör avgiften 2 proraUle av värdeökningen eller båtnaden
(11 kap. 95 § andra stycket). Avgiftsnivån har fastställts genom lagstiftning
år 1960 (prop 1960r 52, 3LU 1960r 7, rskr 1960r 134, SFS 1960r 304).

Avgift
utgår inte, om den efter beräkning enligt angivna grunder skulle uppgå till
mindre belopp än 50 kronor (11 kap. 95 § tredje stycket). Avgifterna bestäras
av vattendomstol eller synemän (11 kap. 96 §).

5.1.5
Administration m. m.

Med
stöd av bemyndigande i VL har Kungl. Majrt utfärdat kungörelsen (1953 r 620)
angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i
vatten utgående avgifter.

Fiskeavgifter
skall inbetalas tUl fiskeristyrelsen, om inte annat framgår av avgiftsbeslutet
(1 § första och andra styckena samt 2 §). Styrelsen bestäramer hur avgifterna
skall användas. Avgifterna får dock inte användas i styrelsens egen
verksarahet utan medgivande av Kungl. Majrt (6 §).

Regleringsavgifter
skall inbetalas till länsstyrelsen (1 § tredje stycket).

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 112

Den
sora anser sig ha tillfogats skada genora regleringsföretag utan att ha fått
ersättning enligt VL kan hos vattenrättsdomaren ansöka om gottgörelse raed
avgiftsraedel. Om inte särskilda omständigheter föranleder till annat, får
ansökan inte prövas förrän tiden gått ut för anmälan av anspråk på ersättning
för oförutsedd skada (7 §). Ärendet avgörs av vattenrätisdomaren, en eller två
tekniska ledamöter samt två nämndemän. Vid avgörandet skall hänsyn tas tUl vad
som i varje fall kan anses skäligt (8 §). Talan mot beslut i ärendet förs hos
Kungl. Majrt genom besvär (9 §).

Ansökan
ora bidrag av regleringsraedel för annnat ändamål än som avses i 7 § görs hos
länsstyrelsen. Ansökan prövas av länsstyrelsen, om det inte är fråga ora medel
för att främja renskötseln. Länsstyrelsen överlämnar då ärendet med eget
utlåtande till lantbraksstyrelsen för avgörande. Ora bidragsfråga med hänsyn
till beloppets storlek eller annan omständighet är av synnerlig vikt eller
principiell betydelse, skall den i båda fallen underställas Kungl. Majrts
prövning (12 §).

Dorastolsavgift
inbetalas till länsstyrelsen (1 § tredje stycket).

I
fråga om de s.k. vUlkorsraedlen framgår av Kungl. Majrts beslut i varje
särskilt fall till vem och för vilket ändamål avgift skall erläggas.

5.2
Utredningen J.2.i Allmänt

Det
nuvarande avgiftssystemet företer enligt utredningen en splittrad bild och ett
enhetligt avgiftssystem vore därför i och för sig tilltalande. Att låta ett
sådant system omfatta de s. k. villkorsmedlen skulle å andra sidan innebära en
opåkallad inskränkning i Kungl. Majrts generella befogenhet att villkorsvägen
tillgodose allmänna intressen. Utredningen anser sig sakna anledning att nu gå
in på denna fråga. Vad de egentliga avgifterna beträffar råder det enligt
utredningen inga delade meningar ora att regleringsavgifter och fiskeavgifter
enligt 2 kap. 10 § i princip bör behållas som viktiga delar av det vattenrällsliga
kompensationssystemet. Utredningen har ingående övervägt en sammanslagning av
dessa avgifter raen funnit att den skulle raedföra olika koraplikationer,
främst av administrativ natur, utan att erbjuda några betydande fördelar. Utredningen
är därför inle beredd att lägga fram något förslag i ämnet men har i stället
sökt uppnå ungefär samma fördelar som en gemensara avgift skulle ge genora att
i raöjlig raån närma de båda avgifts-typerna lUl varandra. Utrednuigen föreslår
alltså två avgiflstyper. Den ena, som motsvarar nuvarande regleringsavgift, bör
raed hänsyn till vad som skall tillgodoses kallas bygdeavgift. Den andra blir
en allmän fiskeavgift.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 113

5.2.2 Bygdeavgift

I regleringsavgifler inflyter f. n. omkring 10 miljoner
kronor om året. För skadereglering har bara blygsamraa belopp använts. Det
totala årliga ersättningsbeloppet har på senare år understigit 100 000 kronor.
Betydande belopp har däremot utgått för sådana allraänna bygdebehov sora sport
och fritidsverksarahet, vägbelysning och elektrifiering, turisra, enskilda
vägar, kulturella ändamål, renskötsel, va-anläggningar, gator och parker.
Enligt utredningen har raan alltjämt anlednhig alt räkna med elt stort behov av
avgiftsmedel för sådana ändamål. De stora regleringarna är i huvudsak
lokahserade tUl utflyttningsbygder i Norrlands inland och de berörda kommunema
har oftast svag ekonorai. TiUgången på avgiftsraedel utgör enligt utredningen
ofta en förutsättning för investeringar av angivet slag. Bakom de nuvarande
bestämmelserna om regleringsavgift ligger den uppfattningen att den vinst som
företaget ger ofta uppkommer på bekostnad av avsevärda naturförändrmgar i den
omgivande bygden och ölägenheter av olika slag för befolkningen och att det
därför är rimligt att en del av denna vinst kommer bygden till godo i form av
avgiftsmedel. Enligt utredningens mening har detta synsätt alltjämt fog för
sig.

Enligt utredningen är frågan närmast om avgiftsplikten bör
utvidgas till att orafatta även andra företag i vatten än vattenregleringar för
kraftändamål. Av allmänna rättviseskäl är det enligl utredningen i och för sig
motiverat att införa avgiftsplikt för alla företag i vatten oberoende av deras
ändaraål fömtsatt att de är av sådan omfattning eller beskaffenhet att de mera
kännbart inverkar på bygdens förhållanden. Utied-ningen näraner som exempel
kraftverk samt sjöregleringar och vatten-bortledningar t. ex. för
vattenförsörjning. Enligt utredningen föreligger det inte några principiella
hinder mot en sådan utvidgning av avgifts-plikten. Av förarbetena (se NJA II 1919 s. 245) framgår att
avgifts-skyldigheten begränsats till vattenregleringar för kraftändaraål
frärast därför att tvångsrätten till reglering inte förutsätter rätt tUl vatten
i regleringsbassängen utan är ett utflöde av förfoganderätten till den för
regleringsvinslens tillgodogörande nödvändiga fallhöjden. Sedan avgiftsplikt
år 1959 införts för korttidsreglering får enligt utredningen frågan om det
föreligger vattenrätt eller inte beträffande det påverkade området anses sakna
betydelse för avgiftsskyldighetens orafattning. Enligt utredningen raåsle man
eraellertid räkna med att det även i fortsättningen blir kraftföretagen, dvs.
kraftverk samt regleringar och s. k. överledningar till förmån för kraftverk,
som främst kan påverka bygdens förhållanden i någon mera betydande omfattning.
I den mån andra företag någon gång kan ha liknande inverkan bör enligt utredningen
intrång i bygdeintresset i allmänhet kunna kompenseras med villkorsmedel.
Utredningen förordar därför att skyldigheten att utge

8 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 83

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 114

avgiften
begränsas till kraftföretagen och att avgiften benäranes bygdeavgift.

1
förhållande tiU gäUande rätt innebär utrednuigens förslag alt kraftverken
avgiftsbeläggs. Nuvarande avgiflsskyldighet åvilar eraellertid i första hand
kraftverksägarna i det nedanförliggande vattendraget. Den redan införda
avgiftsskyldigheten för korttidsreglering irmebär också att kraftverken
avgiftsbelagts. Vad utredningen föreslår innebär alltså inte något raera
väsentiigt avsteg från nuvarande ordning.

Det
är enligt utredningen inte meningen att kraftverken skall påföras nya avgifter
medan regleringsavgifter utgår i sararaa orafattning som nu. Avgiftssystemet
bör utformas så att den saramanlagda belastningen på de olika kraftverksägarna
blir riralig. Sett från bygdeintressenas synpunkt bör det vara ILkgiltigl ora
avgift bestäras enbart för kraftverken, enbart för regleringarna eller för båda
företagstyperna i kombination, så länge de totala avgiftsbeloppen blir
tillräckliga för sitt ändaraål. Det kan påpekas att utredningens förslag
innebär att även kraflverksbyg-derna blir bidragsberättigade.

Det
mest fraraträdande behovet av ändringar hänför sig enligt utredningen tUl
grunderna för beräkning av avgiften. Beräkningsförfarandet är inte teoretiskt
invändningsfritt och det leder dessutora i vissa situationer till påtagliga fel
eller verklighetsfrämmande resultat. Utredningen har försökt att skapa ett
helt nytt system för beräkning av bygdeavgift, vUket bygger på faktorer som är
kända eller lätta att bestämma samtidigt som de ger uttryck för företagens
orafattning och därmed antyder deras inverkan på bygden.

Utredningen
föreslår i fråga om kraftverken alt beräkningen grundas på den effekt sora kan
tas ut vid de i kraftverket installerade generatorerna, i fortsättningen
kallad den installerade effekten. Detta värde kan lätt erhållas. Det bmkar bl.
a. fraragå av ansökningshandlingarna. Den installerade effekten återspeglar
enligt utredningen inte bara kraftverkels storlek ulan också sambandet mellan
kraftverket och de regleringar sora betjänar det. Effekten bestäms av
utbyggnadsvatten-föring och fallhöjd. I fråga om utbyggnadsvattenföringen
föreligger ett klart samband med nyttan och omfattningen av korttidsreglering
till förmån för kraftverket. Detsamma gäller åtminstone inom vissa gränser
också beträffande års- och flerårsreglering. Genora att nyttan av en reglering
under alla förhållanden är avhängig av den fallhöjd på vilken regleringen
utnyttjas i kraftverket, blir den installerade effekten också härigenora ett
raått på regleringsvinsten.

Det
nu anförda leder enligt utredningen närraast till den slutsatsen att
kraftverksavgiften kan bestäraraas så att den inrymmer även avgifter för
regleringar. Utredningen förordar en sådan lösning beträffande
korttidsregleringama. Med korttidsreglering avses därvid reglering av
avrinningen under dygn, vecka eller längre helg såsom jul eller påsk.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 115

Som
tidigare berörts sker korttidsreglering oftast vid kraftverken och
regleringarnas nytta och omfattning koraraer till direkt uttryck i kraftverkens
storlek. Det sist sagda gäller också för överledningarna, som ofta är en
förutsättning för lönsara kraflverksutbyggnad, och särskUd bygdeavgift bör därför
enligt utredningen inte utgå för dem. Däremot bör av flera skäl avgift
alltjärat bestäraraas särskilt för års- och flerårs-regleringar. Sarabandet
raellan dessa företag och kraftverkens effekt är inte lika entydigt.
Regleringarna ger alltså inte något direkt utslag i kraftverkens
utbyggnadsvaltenföring, när de har sådan orafattning att de medger utjämning av
vattentillgången mellan våtår och torrår. Det bör också framhållas att man bara
genom särskild avgiftsbeläggning kan anpassa avgiften tiU regleringens
inverkan på den omgivande bygden. På vilken fallhöjd regleringsvinsten
tillgodogörs är från den synpunkten av underordnad betydelse, ulan magasinets
storlek blir helt naturligt utslagsgivande. Bygdeavgiflen för valtenreglering
bör därför enligt utredningen grundas på magasinsvolymen i likhet med vad som
nu gäller för fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §.

Fiskeavgift för
vattenreglering bestäras med utgångspunkt i vad som kan kallas olika
avgiflsenheler. Varje sådan enhet består av viss del av vattenmagasinets volym.
Utredningen anser att denna beräkningsgrund med fördel bör kunna tillämpas
också när det gäller bygdeavgift för vattenreglering. För kraftverk bör enligt
utredningen på motsvarande sätt fastställas en avgiftsenhet omfattande ett
visst antal kilowatt. Efter mönster av nuvarande bestämmelser bör vidare
fastställas vissa avgiftslalituder som anknyts till dessa enheter.

Inom utredningen har
verkställts särskilda undersökningar för att bestämma avgiftsenheter av lämplig
storlek. En utgångspunkt har härvid varit att det totala avgiftsbeloppet inora
landet i stort sett skall raolsvara vad som f. n. inflyter i
regleringsavgifter. Vidare har eftersträvats en i huvudsak oförändrad
avgiftsbelaslning för de enskilda företagen. Slutligen har undersökningarna
skett med utgångspunkt i nuvarande avgiftslatitud för regleringsavgift i
normalfallen, dvs. lägst tre kronor och högst åtta kronor.

De avgiftsenheter som vid
dessa undersökningar har visat sig bäst motsvara nuvarande avgiftsnivå utgör
för vattenkraftanläggning 6 kilowatt installerad effekt intill 150 procent av
effekten vid raedelvatlen-föring och 12 kUowatt för installerad effekt
däratöver. För vattenreglering blir avgiftsenhelen en raagasinsryrad av 15 000
kubikraeter intill rymden 100 miljoner kubikmeter, 30 000 kubikmeter för den
ytterligare rymden intill 1 000 miljoner kubikmeter och 60 000 kubikmeter för
rymden därutöver. Att avgiftsskyldigheten i fråga om kraftverken begränsats
för s. k. toppeffekt sammanhänger med att varken kraftverkets ekonomiska
föratsättningar eller dess inverkan på den kringliggande bygden står i eljest
antagen relation till utbyggnadseffekten, när utbyggnadsvat-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 116

tenföringen
är extremt hög lUl följd av goda möjligheter till korttidsreglering. Den jämkade
avgiftsskyldigheten för större regleringsmagasin ansluter i princip till vad
som redan gäller för fiskeavgift. Den marginella avgiften per magasinsenhet
har dock ytterligare reducerats för de aUra största regleringarna, eftersom en
reglerings marginella inverkan avlar när man närmar sig de högsta
raagasinsvolymerna. De största regleringarna lokaliseras för övrigt till
bygder där ingreppen kan accepteras antingen därför att regleringsamplituden
på grund av sjöns storlek kan hållas inom måttliga gränser eller helt enkelt
därför att sjön ligger avsides.

Utredningen har redovisat
resultatet av beräkningen med nu angivna värden på enheterna för vart och ett
av de avgiftspliktiga kraftverken i Luleälven, Umeälven, Ångermanälven,
Faxälven, Indalsälven, Göta älv och Lagan (se utredningens betänkande s.
186188). För vissa kraftverk uppstår betydande skillnader i
avgiftsbelastningen enligt det nuvarande och det försöksvis tUlämpade systemet.
Detta gäller särskUt i Luleälven, Göta älv och Lagan. Förhållandet kan enligt
utredningen förklaras bl. a. raed att avgift f. n. utgår för korttidsreglering
vid vissa kraftverk men inte vid andra och att nuvarande avgifter har bestämts
enligt olika metoder i olika älvar. I vissa fall kan avvikelserna enligt
utredningen bero på att ett kraftverks utbyggnadsvaltenföring har påverkats av
planerade regleringar sora sedan inle genoraförts. Avvikelserna blir särskilt
stora i Göta älv och Lagan. Detta beror huvudsakligen på att den fallhöjd vid
vilken regleringsvinslen tillgodogörs är väsentligt mindre än vad sora är
normalt. Vad särskilt gäller Vänern beror skillnaden dessutom på att den
utnyttjade magasinsrymden bara utgör en mindre del av det tillåtna magasinet.
Enligt utrednuigens mening bör avvikelser som har saraband raed särskilda
förhållanden inte tillraätas avgörande betydelse när det gäller att bedöraa ora
det nya systeraet är användbart på nya företag. Avvikelserna går åt olika håll
och skUlnaden raellan totalsummorna är obetydUg. Man har därför anledning
räkna med att de totala avgifterna för nytillkommande företag skall bli i stort
desamraa, vilket system sora än tillämpas. Utredningen anser för sin del att de
verkställda undersökningarna ger vid handen att ett system med avgiftsenheter
för kraftverk och regleringsföretag är ägnat att leda till en godtagbar
fördelning av avgiftsbördan samtidigt som det är lätt alt tillämpa.

Utredningen
tar upp frågan om systeraet kan tillämpas också på äldre företag. Utredningen
erinrar om att systemet bara formellt sett kan anses innefatta ny
avgiftsbeläggning av kraftverken, eftersom regleringsavgiften i praktiken har
fungerat sora en slags kraftverksavgifl. Vad systemet innebär i fråga ora
avgiftsskyldighetens omfattning bör alltså enligt utredningen inte hindra att
det tUlämpas på äldre företag.

Förslagel
får vissa iögonenfallande konsekvenser i fråga ora orapröv-ningen av äldre
avgiflsbeslut. Det nya systeraet kan enligt utredningen övergångsvis framtvinga
en omfördelning av fastställda avgifter inom

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 117

ett
helt vattensystem, så snart det tUlkommer ett nytt kraftverks- eller
regleringsföretag för vUket bygdeavgift skall fastställas eller omprövning
dessförinnan skall ske av fastställd regleringsavgift. Från mera principiell
synpunkt kan det synas betänkligt att lagakraftvunna avgiflsbeslut kan få rivas
upp under sm giltighetstid. Det rättsskydd som beslutet innebär för den
avgiftsskyldige bör enligl utredningen beaktas genom att avgiftsbelastningen
behålls väsentligen oförändrad under det äldre beslutets återstående
gUtighetstid. Enligt utredningen bör eraellertid del nya systeraet inte heller
för tiden därefter få raedföra några raera avsevärda förändringar i den reeUa
avgiftsnivån (jfr SLU 1959r 5 s. 23). Utredningen beraöter en tänkbar
invändning att ett orafattande omprövningsförfarande ställer myndigheter och
parter inför alltför stora praktiska svårigheter. Den utredning som krävs är
dock inte av annat slag än den imdersöknkig rörande det nya systemets
verkningar som utredningen verkställt för vissa älvar och sora inte varit
särskUt tidskrävande. Enligt utredningen är det tvärtom ändamålsenligt att
avgiftsfrågorna för varje vattensystera koraraer under bedöraande i ett
saramanhang. Utredningen föreslår därför att den nuvarande regleringsavgiften
ersätis av en bygdeavgift.

Utredningen
tar härefter ställning till den allmänna avgiftsnivån för framtiden. Härvid
måste enligt utredningen medelsbehovet vägas mot den belastning på företagen
som avgifterna utgör och återverkningarna av denna belastning i konsumentiedet.

I
fråga om behovet av avgiftsmedel konstaterar utredningen att den totala
behållningen den 30 juni 1970, drygt 20 miljoner kronor, utgör ungefär en
fjärdedel av de totala inkomsterna (se utredningens betänkande s. 181).
Redovisningen för de senaste budgetåren tyder dock på en bättre balans mellan
inkomster och utgifter (se utredningens betänkande s. 182). Den ökade
behållningen utgörs huvudsakhgen av räntor på tidigare fonderade medel.
Utredningen beräknar de åriiga inkomsterna av avgiftsraedel tUl orakring 15
railjoner kronor mol slutet av 1970-talet, om nuvarande ordning behålls
oförändrad. Enligt utredningen kan vissa behov t. ex. av medel för
vägbelysning och liknande ändamål antas bli mättade efter hand och exempelvis
va-anläggningar och gator kan ha bort finansieras över den koraraunala budgeten
i stället för med avgiftsraedel. Ä andra sidan kan nya behov anmäla sig.
Restaurering av mindre vattendrag i naturvårdande och fiskeförbätl-rande syfte
har under senare år fått allt större aktualitet på olika håll i landet och för
sådana ändaraål bör avgiftsmedel självfallet kunna ställas till förfogande i de
av vattenföretagen berörda bygderna. Även skogsbmket i bygden bör kunna främjas
genom avgiftsmedel. Behovet av forskning med inriktning på mål sora är till
froraraa för kraftverks-och regleringsbygdema bör vidare uppraärksamraas. Också
behov av här

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 118

antytt
slag bör enligt utredningen i rimlig mån kunna tillgodoses inom ramen för
nuvarande avgiftsnivå.

Vad
sedan gäller belastningen på företagarsidan kan vattenkraft-produktionen vid
slutet av 1970-talet beräknas uppgå till ungefär 60 miljarder kilowattiraraar
per år och ha ett produktionsvärde av orakring 1 500 mUjoner kronor.
Avgifterna utgör alltså grovt räknat i medeltal 1 procent av kostnaden för
kraftens framställning. I vissa fall kan denna andel vara större, 2 tUl 3
procent. Eftersom en stor del av elkostnaden hänför sig tUl andra faktorer än
produktionen och då värmekraften år 1980 kan väntas svara för ungefär hälften
av elkraften blir avgifternas andel i den totala elkostnaden likväl så låg att
den knappast kan betunga konsumenterna. En måttlig höjning av avgiftsnivån
skulle från denna synpunkt kunna te sig försvarlig. Utredningen vill
eraellertid inte förorda detta raed hänsyn tUl att kraftindustrm nu arbetar i
elt betydligt kärvare läge än under slutet av 1950-talet, vilket på senare tid
kommit tUl uttryck bl. a. i taxehöjningar.

Ett
indexreglerat avgiftssystem skuUe enligt utredningen otvivelaktigt innebära
ett smidigt och säkert sätt att anpassa avgifterna till förändringama 1
penningvärdet. Lagtekniskt kunde systemet lätt genomföras genom att avgiften
för varje avgiftsenhet bestämdes till viss del av basbeloppet enligt lagen
(1962r 381) ora allraän försäkring. Utredningen anser det emellertid
principiellt olämpligt att på detta rättsområde införa automatiskt verkande
regler som kan påverka kostnadsutvecklingen.

Ora latituderna bestäras
till lägst tre kronor och högst åtta kronor innebär detta att raan står kvar på
1959 års avgiftsnivå, fastän penningvärdet undergått betydande förändringar.
Enligt utredningens mening bör detta emellertid inte vara avgörande.
Medelsbehovet kan enligt utredningen väntas bli tUlgodosett, även om
avgiftsnivån behålls oförändrad. Den anpassning till penningvärdeförändringarna
som skedde 1959 kan raed andra ord sägas vara tUltagen raed så vida
raarginaler att någon ytterligare anpassning f. n. inte är påkallad. Hiltills
be-stärada avgifter torde bara i enstaka undantagsfall utgå efter maximibeloppet
åtta kronor. Utredningen föreslår därför alt bygdeavgiften per avgiftsenhet
bestäms tUl lägst tre kronor och högst åtta kronor.

Enligt
utredningen koraraer det nya systemet även raed dessa latituder att ge högre
avgifter än det nuvarande i de allt vanligare situationerna att befintliga
kraftverk utvidgas för att öka effektutbytet. Den intensivare korttidsreglering
sora fömtsatts skulle näraligen inte på samma sätt ge utslag i högre
regleringsavgifter.

När
bygdeavgiftens storlek skall bestämmas bör enligt utredningen liksom f. n.
hänsyn tas till den större eller mindre förändringen i vattenförhållandena som
företaget vållar och tUl den större eller mindre olägenhet eller fördel som
uppkommer för bygden. Däremot bör enligt

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 119

utredningen
hänsyn inte längre tas tiU kostnaderna för och båtnaden av företaget.

Bygdeavgift
bör utgå bara för företag som på grund av sin storlek eller ingripande
beskaffenhet kan antas ha mera kännbar inverkan på bygden. Mindre företag kan i
allmänhet inte väntas ha sådan inverkan och bör enligt utredningen därför
undantas från avgiftsplikt. Detta kan lämpligen ske genom en föreskrift att
avgift inte utgår om antalet avgiftsenheter understiger 2 000. Härigenom
undviker man också att myndigheter och enskilda belastas raed administrativt
arbete som inte står i proportion till beloppens storlek. Förslaget innebär alt
lägsta bygdeavgift blir 6 00016 000 kronor. Lägsta regleringsavgift utgör f.
n. 1 5004 000 kronor.

Den
föreslagna begränsningen innebär bl. a. att valtenreglering med mindre
raagasinsryrad än 30 mUjoner kubikmeter befrias från avgift. Därraed blir
enligt utredningen alla regleringsraagasin för enbart kort-lidsreglering
undantagna från avgift utan att detta behöver särskUt anges. Såvitt känt finns
nämligen inga sådana magasin raed större rymd och det kan inte heller anses
sannolikt att några sådana magasin skall tillkomma. Större
korttidsregleringsmagasin förekommer däremot inora gränserna för elt flertal
stora årsregleringar. I sådana fall bör enligt utredningen bygdeavgift utgå
efter hela årsregleringens rymd men inte därutöver för den korttidsreglering
sora bedrivs inom en del av denna rymd.

Tidsfristen
för omprövning av avgiftsbeslut förkortades år 1959 från 20 till 10 år. Det kan
enligt utredningen inte komraa i fråga att ytterligare förkorta
avgiftsbeslutens gUtighetstid. Del har hävdats att ändring i penningvärdet
inte kan åberopas tUl stöd för höjning av regleringsavgift. Utredningen finner
det tveksarat ora detta är riktigt. Uttalanden i förarbetena till 1959 års
lagändring tyder enligl utredningen närmast på att regleringsavgift vid
utgången av varje avgiftsperiod kan inom gällande avgiftslatituder anpassas
till sådana förändringar (prop. 1959r 31 s. 10, 18 och 32). Om avgiftslatitudema
har höjts under avgiftsperioden, får enligt utredningen avgiften aUtså också
höjas. Utredningen anser att det nu bör slås fast att bygdeavgift vid omprövning
efler avgiftsperiodens slut får ändras med hänsyn bl. a. tUl förändringar i
penningvärdet. Detta gäller redan nu i fråga om fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §.
Enligt utredningen bör det självfallet liksora f. n. ankorama på statsmakterna
att genom ändringar i avgiftslatitudema bestämma den allmänna avgiftsnivån.

Utredningen
föreslår inte någon ändring i fråga om principen för bygdeavgifternas
användning men understryker vikten av att bygdebegreppet ges en vid tolkning.
Vid 1959 års lagändringar betonades att bygdeområdet inte får avgränsas så
snävt att bara trakten kring själva regleringsmagasinet tUlgodoses med
avgiftsraedel. Med utredningens

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 120

förslag
koraraer även kraftverksbygdema att bli berättigade till bidrag. Denna ändring
är enligt utredningens mening närraast av teoretisk natur och får inte leda
till att områdena kring regleringsmagasinen blir eftersatta. Riktpunkten bör
enligt utredningen vara att avgiftsmedlen används där de bäst behövs inom
utbyggnadsområdena och alltför stor vikt bör inte tUlmätas frågan från vilket
företag medlen härrör. Utredningen tar också avstånd från tanken att
avgiftsmedlen skall knytas tUl koraraun som berörs av företag. En sådan
anknytning skulle enligt utredningens mening i många faU kunna leda till en
inte önskvärd begränsning av användningsområdet.

Utredningen
anser att exemplifieringen av de allraänna ortsändamålen bör ändras för att
bättre täcka de behov sora i dag är aktuella i kraftverks- och
regleringsbygder. Förslagsvis bör som exerapel anges åtgärder och forskning
till gagn för näringsliv, koraraunikalioner, miljöskydd, kulturliv och
frUuflsliv, ävensom uppförande av samlingslokaler och andra anläggningar för
gemensamt behov. Utredningen föreslår att exemplifieringen sker i
administrativ ordning så att ändring kan ske utan onödig omgång.

Utredningen
föreslår alt de nya administrativa bestämmelserna om inedelsanvändningen och
bestämmelsema ora raedlens indrivning förs in i vattenrättskungörelsen (1971r
789).

Saramanfattningsvis
föreslår utredningen alt nuvarande regleringsavgift ersätts av en bygdeavgift
för kraftverk och regleringar men inle för andra företag i vatten samt att
bygdeavgiften skall beräknas på grandval av för kraftverk installerad effekt
och för regleringar magasinsvolym. Utredningen föreslår inte någon ändring av
gällande avgiftsnivå utan har eftersträvat en oförändrad avgiftsbelastning
totalt sett och i huvudsak även för de enskilda företagen.

5.2.3
Fiskeavgifter

Enligt
utredningen saknar den fiskeavgift som enligt 6 kap. 9 § kan åläggas flottande
större praktisk betydelse från allmän fiskevårdssynpunkt. Budgetåret 19691970
inflöt orakring 75 000 kronor. Avgiften 5 öre per kubikraeter flottgods har
varit oförändrad sedan 1919. Med hänsyn till flottningens successivt minskande
orafattning anser utredningen att det inte är raycket att vinna raed en,
anpassning av avgiften till det förändrade penningvärdet. Enligt utredningens
mening bör bestämmelsen stå kvar oförändrad i avvaktan på en framtida översyn
av floltningslagstiftningen.

Bestämmelserna
i 2 kap. 8 § utgör enligt utredningen en bekräftelse av principen att
företagaren är skyldig att vidta rimliga skadeförebyggandé åtgärder. Av VLrs
förarbeten (se NJA II 1919 s. 110) framgår att alternativet i enhghet med VLrs
ersättningssystem har ansetts vara att ersättning betalas till fiskerällsägarna
och att förhöjd fiskeavgift be-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 121

stäms
enligl 2 kap. 10 §. Efter hand har eraellertid i praxis befrielse från
skyldighet att utföra åtgärd enligt 2 kap. 8 § raedförl förpliktelse för den
byggande alt i stället betala särskUd avgift för lokala fiskevårdsål-gärder i
hushållningssällskaps eller fiskerayndighets regi. Denna praxis har lagfästs år
1954 (prop. 1954r 23, 3 LU 1954r 2, rskr 1954r 97, SFS 1954r 124). Avgifter av
detta slag erläggs f. n. med drygt 250 000 kronor ora året. Avgifter för i
stort sett sararaa ändamål som avses i 2 kap. 8 § utgår enligt föreskrifter som
meddelats enligl äldre lag raed orakring 50 000 kronor per år.

Genora alt avgift enligt 2
kap. 8 § måsle utgöra kompensation för åtgärder i det direkt berörda vattenområdet
är det enhgt utredningen inte möjligt för de fiskevårdande myndighetema att
använda avgiftsmedlen för fiskevårdande åtgärder i exempelvis ett bivatten-drag
där förutsättningama för positivt resultat kan vara större. Detta är enligl
utredningen en från allraän fiskevårdssynpunkl mindre önskvärd begränsning i
handlingsfriheten. För utredningen framstår det också som i viss raån
irrationellt raed två olika avgiftstyper för fiskefrämjande ändaraål.
Utredningen förordar därför en återgång till den rätlstillärapning som
ursprungligen avsetts. Företagaren bör alltså med stöd av 2 kap. 8 § liksom f.
n. kunna åläggas att vidta åtgärder och tåla föreskrifter till skydd för fisket
om detta är ändamålsenligt och kan ske till rimlig kostnad. I motsatt fall bör
det enligt utredningen utgå en raed hänsyn till orasländigheterna anpassad
allraän fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §.

Fiskeavgifterna enligt 2
kap. 10 § uppgår f. n. till drygt en railjon kronor om året. Medlen används i
enlighet med statsmakternas beslut för forskning och försöksverksarahet på
fiskets område och för olika former av fiskevård (se utredningens betänkande s.
180181). Avgifterna är ett mycket betydelsefullt instrument för den statliga
fiskeripolitiken och det är enligt utredningen rimligt att de företag som genom
åtgärder i vatten medför skada för fiskerinäringen i stort också får tUlskjuta
medel för angivna ändamål.

Enligt utredningens mening
får de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 10 § anses vara i stort sett
ändamålsenhga. I fråga ora beräkningsgrunderna har utredningen beträffande
bygdeavgift för regleringsföretagen förordat en lösning sora ansluter till vad
som gäller för beräkning av fiskeavgift. Utredningen anser att. raan även för
kraftverken bör försöka få en lösning efter enhetliga gmnder i detta fall dock
med bygdeavgiften som förebild. Till grund för nuvarande ordning vid
bestämmande av fiskeavgift för kraftverk ligger uppfattningen att storleken av
det fiskbestånd som elt vattendrag förmår uppbära beror på den genomsnittligt
lägsta vatlenföringen och att värdet på den presumtiva skadan på fisket i stort
sett står i proportion till lågvattenmängdens storlek; Särskilt när ett
vattendrag under en följd av

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 122

år
gjorts till föremål för olika regleringar tvingas raan emellertid alt vid
avgiftsberäkningen röra sig med fiktiva värden. Den installerade effekten är
enligt utredningen å andra sidan ett lätt tUlgängligt värde och den har också
ett nära samband raed de faktiska förhållandena i vallendraget. Den
installerade effekten ger enligt utredningens rae-ning ett godtagbart uttryck
för kraftverkets inverkan på fiskerinäringen i stort. Det är ju fråga ora en
högst skönsraässig uppskattning. Utredningen förordar alltså att fiskeavgiften
för kraftverk liksom bygdeavgiflen baseras på den installerade effekten.

Nuvarande
ordning leder vid korttidsreglering till påfallande låga fiskeavgifter som
enligt utredningens mening inte svarar mot korttidsregleringarnas ofta rätt
ingripande verkan på fisket. Ora den installerade effekten godtas sora
underlag för avgiftsberäkningen för kraftverken, bör detta liksom beträffande
bygdeavgiften leda tUl att särskUd fiskeavgift inte tas ut för
korttidsreglering. Den installerade effekten ger ju också uttryck för
orafallningen av de korttidsregleringar sora bedrivs vid kraftverket. Av sarama
skäl bör inte heller särskild fiskeavgift utgå vid s. k. överledning. Den
föreslagna beräkningsgrunden leder liksom vid bygdeavgift tUl högre avgifter än
f. n. när kraftverk byggs om för ökat effektutbyte.

I
fråga om avgiftsenhetemas storlek är det enligt utredningens mening naturligt
alt man så långt som möjligt försöker bevara avgifternas realvärde. Detta
synsätt ligger bakom de år 1954 införda bestämmelserna ora omprövning efter
avgiftsperiodens slut med hänsyn tUl penningvärdets förändringar. Utredningen
anser att avgiftsnivån bör anpassas till de förändringar i penningvärdet sora
inträffat sedan 1954. Konsumentprisindex, sora i praxis används för omprövning
(se NJA 1965 s. 110), har under samma tid i stort sett fördubblats. Utredningen
anser att derma ändring bör komma tiU uttryck inte i en höjning av
avgiftslatituderna utan i en motsvarande minskning av avgiftsenheterna.

Utredningens
förslag i fråga om kraftverken medför att lågvatteneffekten i hästkrafter
måste räknas ora tUl installerad effekt i kilowatt. Inora utredningen har
gjorts en sådan omräkning för ett antal kraftverk i olika delar av landet.
Installerad effekt överstigande vad som kan tas ut vid 150 procent av
medelvattenföringen har härvid tagils upp till halva värdet, eftersom den högre
effekten får anses vara betingad enbart av korttidsreglering. Av undersökningen
(se utredningens betänkande s. 189) framgår att en hästkraft vid oreglerat lågvatten
motsvaras av 6,3 på angivet sätt beräknade kilowatt för de undersökta
kraftverken samraantagna. Ora avgiftslatituderna behålls oförändrade, dvs.
lägst 10 öre och högst 2 kronor, bör enheterna enligt utredningen rainskas
till hälften för att avgifternas realvärde skall bibehållas. Enligt
utredningen bör enheten därför vara tre kilowatt

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 123

installerad
effekt intill 150 procent av effekten vid raedelvallenföring och sex kilowatt
för installerad effekt därutöver. Med dessa värden blir det totala
avgiftsbeloppets realvärde för kraftverken något högre än tidigare, vilket
utredningen anser skäligt, eftersora avgiften också koraraer att omfatta
hittUlsvarande avgifter för korttidsregleringar och överledningar.

Vad beträffar annan
vattenreglering än korttidsreglering gäller f. n. att fiskeavgift utgår raed
rainst 10 öre och högst en krona för varje avgiftsenhet ora 50 000 kubikmeter
intill 100 railjoner kubikmeter och för varje enhet om 100 000 kubikraeter
däratöver. I syfte att nå ett oförändrat realvärde bör avgiftsenheterna enligt
utredningen minskas till 25 000 resp. 50 000 kubikmeter. Utredningen anser det
inte motiverat med någon särskild reducering för de största regleringsföretagen
när det gäller fiskeavgift.

1 fråga om avgiften för
vattenbortledning leder enligt utredningen

de nuvarande beräkningsgrundema tUl otillfredsställande resultat. En

ligt utredningen uppnås ett rmailigt resultat ora avgiftsenheten och av

giftslatitudema bestäms med utgångspunkt i vad sora föreslås gälla

beträffande vattenreglering. Vatten undanhålls i båda fallen vatten

draget nedströras, även om undanhållandet vid reglering inte sker kon

tinuerligt och vid vattenbortledning ibland bara berör en del av ned-

strömssträckan. Rymden i en magasinsenhet är 25 000 kubikmeter,

vilket enligt utredningen innebär att man kan innehålla något mindre än

en liter per sekund i medeltal per år. Utredningen föreslår därför att en

heten för vattenbortledning bestäras tUl en liter per sekund bortledd

vattenraängd.

Enligt nuvarande ordning
ger en större industriell vattenbortledning om 2 kubikmeter per sekund en
fiskeavgift av 20200 kronor om året. Utredningens förslag leder till ett
årligt belopp på 2002 000 kronor.

Utredningen har redan
föreslagit att det inte längre skall vara möjligt att raed stöd av 2 kap. 8 §
döraa ut årlig avgift sora altemativ tUl skadeförebyggande åtgärder. Enhgt
utrednmgen skall först övervägas vilken fiskeavgift som bör bestämmas för
företaget enhgt de gmndläggande bestämmelserna i 2 kap. 10 § och därefter kan
avgiften för varje enhet höjas i den utsträckning som krävs för att den
uteblivna åtgärden skall anses kompenserad. Eftersom en sådan kompensation inte
alltid kan beredas inom avgiftslatitudernas rara, föreslår utredningen att
möjlighet ges att för sådana undantagsfall överskrida eljest gällande
raaxiraigränser. Avgiftsmedel av detta slag bör enligt utredningen kunna
användas t. ex. för fiskefrärajande åtgärder inte bara i det skadade
vattenområdet utan också alternativt inom annat vattenområde i trakten, ora
fömtsättningarna för ett positivt resultat där är större.

2 kap.
8 § kan i motsats till 2 kap. 10 § tillärapas för exempelvis broar

och vägbankar samt allmänna farledsföretag enligt 5 kap. VL och vat-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 124

lenavlednings-
och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. Denna möjlighet torde bara sällan ha
utnyttjats. Om 2 kap. 8 § ändras i enlighet med utredningens förslag utan att
skyldighet samtidigt införs för dessa företag att betala allmän fiskeavgift,
begränsas enligt utredningens mening möjligheterna alt tillgodose allmänna
fiskeintressen på ett principieUt otiUfredsstäUande sätt. Utredningen föreslår
därför, att skyldighet att betala allmän fiskeavgift införs för dessa företag,
om tillståndet innebär befrielse från skyldighet att vidta åtgärder av
betydelse för fisket. Avgiften kan enligt utredningen lämpligen fastställas
till ett med hänsyn till omständigheterna skäligt belopp.

Vad
gäller avgifternas storlek i det särskilda fallet bör enligt utredningen
domstolamas avgöranden liksom hittills kunna grundas på förslag från
fiskerimyndighet och i övrigt bestäraraas med hänsyn tUl den omfattning i
vilken fisk finns eller fiske bedrivs i vattendraget, i vUken utsträckning
vattenförhållandena och fisket påverkas och i vad mån företagaren är skyldig
att vidta skadeförebyggande åtgärd. Hänsyn bör tas även till förekomsten av
fritidsfiske. Avgifterna bör i princip vara årliga men ora det årliga
avgiftsbeloppet blir obetydligt bör domstolen liksom f. n. kunna föreskriva,
att avgiften skall utgå raed visst engångsbelopp. Utredningen föreslår att
dorastolen skall vara skyldig att föreskriva engångsbelopp, om det årliga
avgiftsbeloppet skulle understiga 100 kronor.

Utredningen
föreslår att omprövning skall få ske vart tionde år i stället för som f. n.
vart tjugonde år. Härigenom uppnås överensstämmelse med bestämmelserna för
bygdeavgift. Omprövning bör liksom f. n. kunna ske under löpande
gUtighetsperiod, ora fråga uppkommer om ändrade föreskrifter enligt 2 kap. 8 §.
Det ligger enligt utredningen i sakens natur att fiskeavgiften vid omprövning
inte får höjas över maximum i föreskriven latitud.

Utredningens
förslag i fråga om korttidsreglering och överledning kan medföra att också
äldre beslut om fiskeavgift som alltjämt gäller måste rivas upp. Förslaget har
dock inte här sararaa räckvidd sora i fråga om bygdeavgift. Om det tillkommer
exempelvis en ny korttidsreglering vid ett kraftverk, måste den för kraftverket
fastställda fiskeavgiften ersättas med en ny som alltså bhr gemensara för
kraftverket och korttidsregleringen. Eftersom avgiflsplikten oavsett vilket
syslera som tiU-lärapas åvilar kraftverksägaren bör della enligt utredningen
inte föranleda några invändningar. Liksom i fråga om bygdeavgift bör den sammanlagda
avgiftsbelastningen övergångsvis vara i stort sett oförändrad.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att avgift enligt 2 kap. 8 § inte längre skall utgå
särskilt och att avgift enligt 2 kap. 10 § skaU bestämmas enligt gmnder
liknande de som föreslagits för bygdeavgift och att tiden för omprövning minskas
från tjugo till tio år. Utredningen föreslår att avgiftsenheterna minskas för
att kompensera penningvärdeförsämringen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 125

5.2.4
Domstolsavgift

Domstolsavgiften
bör enligt utredningen ses mot den bakgrunden att VLrs tillkomst bl. a. innebar
alt en särskild domstolsorganisation tillskapades för vattenmålen. Den nya
vatlendomstolsorganisationen raedförde ökade utgifter för statsverket och det
ansågs därför inte obUligt alt kräva något bidrag till kostnaderna av dera
sora tar den nya organisationen i anspråk.

Det
har hävdats att dorastolsavgiften av principiella skäl borde avskaffas (se
prop. 1954r 198). Härvid har bl. a. frarahållits, att parterna i vattenmål på
samma sätt som rättssökande i andra mål har att bidra till statsverkels kostnader
genom att betala stämpel och lösen och att det saknades skäl att särskilt
belasta vissa partskategorier. Det har också påpekats att någon motsvarande
avgift inte togs ut i sam.band med rättegång vid andra specialdomstolar.

Utredningen
framhåller att vattendorastolsorganisationen den 1 januari 1972 har
införlivats raed det aUraänna doraslolsväsendet. Valten-dorastolens dömande
funktion utövas av tingsrätt i viss sammansättning. Redan de principiella
invändningar sora riktats raot domstolsavgiften medan den självständiga
vattendomstolsorganisationen fanns kvar har enligt utredningen fog för sig. I
dagens läge har avgiften uppenbarligen inte längre något principiellt
berättigande och den bör enligt utredningen därför avskaffas.

Det sammanlagda avgiftsbeloppet
har varit raycket skiftande år från år (se utredningens belänkande s. 184).
Uttryckt i medeltal för år under femårsperioder blir värdet för perioden
1955/561959/60 423 000 kronor, för perioden 1960/611964/65 2 074 000 kronor
och för pe-' rioden 1965/661969/70 944 000 kronor. För treårsperioden 1967/68
1969/70 är medeltalet dock bara drygt 500 000 kronor. Statsverkets totala
kostnad för vattendomstolarna under samraa period var 56 railjoner kronor.
Enhgt utredningen bör beaktas att valtenfallsverket, sora hittills stått för
inemot hälften av vattenkraftsutbyggnaderna, svarar för en betydande del av
avgiftsbeloppen. Med ledning av uppgifter om hittillsvarande
vattenkraftsutbyggnader och prognoser rörande 1970-talets utbyggnader vågar
utredningen en gissning, att avgiftsbeloppen . kommer att uppgå tUl i
genomsnitt orakring 250 000 kronor per år under 1970-talet.

Utredningen
anser att domstolsavgiftema bör slopas utan att statsverket bereds särskild
kompensation för inkomstbortfallet. Kan viss kompensation inte undvaras, bör
man enligt utredningen överväga att höja den avgift som enligt avgiflslistan
till expeditionskungörelsen (1964r 618) utgår för ansökan och dom i vattenmål.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 126

5.3
Remissyttrandena

5.3.1
Allmänt

Utredningens
förslag i denna del tUlstyrks av LRF och lämnas uttryckligen utan erinran av
Luleå tingsrätt.

Statens vattenfallsverk,
sora i övrigt hänför sig till yttrande av VASO, betonar särskUt vikten av att
avgiftsbestäraraelsema utforraas så att det entydigt koraraer att fraragå att
ingen väsentlig rubbning i avgiftsbe-lastningen sker för äldre anläggningar,
utöver vad sora betingas av att den allraänna fiskeavgiftens storlek anpassas
tUl penningvärdeförändringen. För vattenkraftintresset innebär redan ett
accepterande av förslaget under denna fömtsättning, att eftergifter gjorts
från det rättsläge som råder enligt gällande lag. Ytterligare skärpning av
reglerna kan befaras rycka undan gmnden för att förslaget kunnat accepteras.
Bålforsens kraftaktiebolag, sora inte har något att erinra mot utredningens
förslag, anser det angeläget alt översynen av avgiftssystemet inte leder till
ökade kostnader för kraftindustrien. Även på detta område måste ökade kostnader
slutligen komraa att belasta konsuraenterna av elektrisk kraft.

Länsstyrelsen i
Västerbottens län anser, att den föreslagna renodlingen av avgifterna till i
huvudsak två typer, bygdeavgift och fiskeavgift, innebär en rationalisering
sora torde vara tiU gagn för både reglerings-företag och berörda bygdeintressen.
Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt de s. k. villkorsmedlen bör
lämnas utanför reformen och framhåller den stora betydelse som vUlkorsmedlen
har. Jämtbygdens tingsrätt anser också, alt villkorsmedlen bör lämnas utanför
reformen. Tingsrätten framhåller, att en sammanslagning av regleringsavgifter
och fiskeavgifter till en enhetiig vattenföretagsavgift kan synas naturlig.
Sora argument raot en dyhk saramanslagning har utredningen åberopat
komplikationer, främst av administrativ natur. Även om utredningen inte alls
belyst vari dessa komplikationer skulle bestå, är det möjligt att en enhetlig
avgift skulle vara olämplig. Tingsrätten vill därför inte påfordra en sådan.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län noterar raed tillfredsställelse, att utredningen
åstadkommit vissa förenklingar i avgiftssysteraet och sökt nå en så nära
överensstämmelse som möjligt raellan de kvarstående avgiftema. Länsstyrelsen
anser mot bakgmnd av lagstiftningen om återställningsåtgärder i avlyst
flottled (se prop. 1969r 104) att raan redan nu bör se till att det finns
tUlgångar för en återställning i våra vattendrag, när kraftverk och
regleringsanläggningar läggs ner sora i fortsättningen obehövliga.
Länsstyrelsen föreslår, att varje kraftföretag åläggs att lUlskapa en särskUd
fond för återställningsåtgärder i berörda vattendrag och att tillskotten tUl
denna fond sker genora domstolsbe-slämda avgifter från kraftföretagen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 127

5.3.2
Bygdeavgift

Utredningens
förslag i denna del tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av
flertalet remissinstanser. Åtskilliga avvikande synpunkter framförs.

Utredningens förslag att
skyldigheten alt utge bygdeavgift begränsas tUl kraftföretagen kritiseras av
några remissinstanser. Växjö tingsrätt ifrågasätter skäligheten av
begränsningen till regleringar för vattenkraftsändamål. Vatten kan ju även
lUlgodogöras för den kommunala förbrukningen eller för industriändamål som
fabrikationsvatten och allt flera vattenregleringar genomförs nuraera för dessa
ändamål. Det finns enligt tingsrättens mening knappast något sakligt skäl för
alt inte avgift skulle utgå också för sådana regleringar. Tingsrätten föreslår
därför att avgiftsplikt införs för alla slag av regleringar. Länsstyrelsen i
Jönköpings län har särskUt övervägt om inte bygdeavgift bör erläggas för större
vattenbortledningar t. ex. för vattenförsörjning. Sådana företag kan medföra
allvarligt intrång i allmänna bygdeintressen raen vanligen syftar de till att
tillgodose bygdens eget vattenbehov. I fråga om vattenbortledningar sora görs
för att tUlgodose andra vattenbehov än bygdens egna är det däremot angeläget
att intrång i allraänna bygde-inlressen kompenseras. Eftersora i alla
beaktansvärda fall korapensa-tion kan utgå i förra av villkorsmedel, har
länsstyrelsen stannat för att bygdeavgift inte skall utgå för
vattenbortledningar. Jämtbygdens tingsrätt förordar avgiftsplikt även för andra
förelag än kraftföretag på sätt nu gäller och alltjärat föreslås gälla i fråga
ora fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §. Det är av allraänna rättviseskäl motiverat
alt införa avgiftsplikt för alla företag sora orsakar inverkan på bygdens
förhållanden. En kompensation genom vUlkorsmedel skulle innebära dels att
företag, som medför kännbart intrång men inte skall underställas Kungl. Majrts
prövning, slipper kompensationsskyldighet, dels att sökanden tUl ett företag
som skall underställas Kungl. Majrts prövning inte på samma sätt som sökanden
tUl ett kraf Iföretag från början kan beräkna kostnadema för företaget.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framför raotsvarande synpunkter.

I fråga om gmndema för
beräkning av den föreslagna bygdeavgiften framförs många olika synpunkter.
Jämtbygdens och Umebygdens tingsrätter samt Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare framhåller alt förslaget till ändring av beräkningsgrandema
innebär en avsevärd förenkling i förhållande till nuvarande regler. Bålforsens
kraftaktiebolag ifrågasätter om inte beräkningarna kunde förenklas ytterligare.
Vattenöverdomstolen tillstyrker förslagel att införa avgift även för kraftverk
och att slopa avgiften för korltidsregleringar. Vattenöverdomstolen anser del
däremot vara tveksarat om man bör ändra granderna för beräkning av
årsregleringsavgifl. Det av utredningen föreslagna systemet

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 128

med
magasinsvolymen sora beräkningsgrund är på det sättet sämre än det nuvarande
systemet att det inte direkt återspeglar nyttan av regleringsföretaget. En
fördel raed förslaget är eraellertid att det förenklar avgiftsberäkningen.
Vidare medför det att man i princip får överensstämmelse med de
beräkningsgrander sora gäller i fråga ora fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §.
Eftersom utredningen utgår från att den totala avgiftsnivån i landet inte bör
höjas, kommer förslaget om kraftverksavgift och nya beräkningsgrunder för
årsregleringsavgifl att leda till en omfördelning av avgiftsmedlen. Såsom
framgår av betänkandet skulle avgiftsmedlen i södra Sverige öka kraftigt på
bekostnad av medlen för främst Luleälven och i någon raån även Uraeälven.
Vidare skulle en omfördelning komma att ske från reglerings- till
kraftverks-bygder inora ett och sararaa vattensystem. Enligt
vattenöverdom-stolens mening skulle det närmast vara stötande alt på detta sätt
gynna södra Sverige på bekostnad av glesbygder i övre Norrland sora allvarligt
påverkas av vattenkraftutbyggnader. För att i någon raån raot-verka denna
orafördelningseffekt kan raan ulforraa beräkningsgrunderna för
årsregleringsavgiften så att förutora raagasinsvolymen även fallhöjden
beaktas. Om man använder schablonmetoder för att beräkna fallhöjden kompliceras
inte beräkningsförfarandet nämnvärt. Vad beträffar omfördelningen raellan
reglerings- och kraftverks-bygder har utrednmgen antytt en lösning av delta
problera. Den innebär i princip att raan för samman avgiftsraedel för olika
reglerings-och kraftverksföretag i ett vattensystem till en enda fond och att
fördelning av fondens raedel mellan berörda bygder inora vattensystemet sker i
förhållande till graden av inverkan på bygden. Vattenöverdomstolen har sig
bekant att ett liknande förfarande tillämpas av en länsstyrelse i Norrland.
Där ett vattendrag går genom två eller flera län torde förfarandet förutsätta
att länsstyrelserna komraer överens i frågan eller att den löses genom
bestämmelser i administrativ ordning. Utredningen föreslår att
övergången till det nya systemet sker på en gång för hela vattendrag, så snart
det tUlkoraraer ett nytt avgifts-pliktigt företag eller oraprövning i någol
fall skall ske av utgående avgift. Vattenöverdomstolen är inte alls övertygad
ora att en saratidig omprövning för samtliga företag är så enkel som
utredningen viU göra gällande. Om man har den utgångspunkten att
avgiftsbelastningen i princip inle får öka, torde det emellertid vara
ofrånkomligt med en sådan samtidig oraprövning. Även ora man skulle acceptera
en ökad avgiftsbelastning talar vissa skäl för utredningens förslag. Också en
successiv övergång till det nya systemet raedför näraligen svårbemästrade
problem, eftersom man i allmänhet måste räkna raed ett flertal års- och korttidsreglermgsföretag
i samma vattendrag, för vilka avgiftsperioderna löper ut vid olika tidpunkter.
Som utredningen anfört kan det vidare anses i och för sig ändamålsenligt att
avgiftsfrågorna

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 129

för varje vattensystem komraer under bedöraande i ett
sararaanhang. Sora framgår av det anförda är utredningens förslag behäftat
med brister, som gör att det inte kan godtas oförändrat. Vattenöverdomstolen
har redan antytt en möjlighet att jämka beräkningsgrunderna för att delvis råda
bot på dessa nackdelar. En ännu bättre lösning är emeUertid enligt
vattenöverdomslolens mening alt övergå till ett system med enbart
kraftverksavgift av den typ som utrednuigen föreslagit. En sådan avgift kan
lätt avvägas så att totalbelastningen för ett vattensystem blir i huvudsak
oförändrad jämförd raed nuläget. Den förenkling av avgiflsbcräkningen
sora utredningen eftersträvar blir ännu större om man har bara en avgift
att räkna med. Även övergången till det nya systeraet blir enklare. Däremot
förstärks omfördelningseffekten inom varje vattensystera. Sora redan anförts
kan eraellertid denna konsekvens eliraineras genora lämphg fondbildning.
Vattenöverdomstolen tar också upp frågan ora hur man skall få reda på den
installerade effekten. Det är inte lämpligt att, som utredningen föreslår,
enbart utgå från uppgiftema i ansökningshandlingama, eftersora den verkliga
effekten ofta är större än den från början uppgivna. Ett säkrare värde kan
enligt vattenöverdorastolens mening erhållas om man utgår från raärkeseffekten
hos generatorerna. Vattenöverdomstolen ansluter sig till utredningens förslag
att avgift inte skall utgå om antalet avgiftsenheter understiger 2 000.
Vattenöverdomstolen förutsätter, att förslagel innebär att ett äldre
regleringsföretag vid omprövning skall befrias från avgiftsplikt, ora sådan
inte föreligger enligt nya lagen. Med förslaget att från avgiftsskyldighet
undanta regleringsmagasin med mindre volym än 30 miljoner kubikraeter har
utredningen avsett att undanta även korttidsregleringarna.
Vattenöverdorastolen anser det emellertid inte uteslutet med korttidsmagasin
på mer än 30 miljoner kubikmeter. Det förekommer korttidsregleringar i anslutning
till årsregleringar med en latitud sora delvis faller utanför latituden för
årsregleringen. Enligt vattenöverdomslolens mening krävs därför ett
uttryckligt undantag för korttidsregleringama. Umebygdens tingsrätt anser det
tveksamt om gränsen för avgiftsskyldighet vid regleringar bör ligga så högt
som vid 30 miljoner kubikmeter. Regleringar av ett flertal sjöar inom en och
samraa bygd, vilka samraantagna kan innebära stor olägenhet för bygden, kan då
komma att bli avgiftsbelagda enbart i form av kraftverksavgift. Utredningens
syfte att på ett enkelt sätt undanta korttidsregleringarna kan självfallet
tUlgodoses på annat sätt. Den av utredningen föreslagna
"mängdrabatten" kan även diskuteras. Hög utbyggnadsvaltenföring torde
regelmässigt medföra häftig och för bygden obehaglig korttidsreglering och i
den mån ett stort års- eller flerårsraagasin uppnåtts genora hög
reglerings-amplitud fmns knappast skäl för. rabatt. Hänsyn kan dock i de enskilda
fallen tas till sådana förhåUanden vid besläraning av avgiften inora latituden.

9 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 130

Synpunkter
på granderna för beräkning av bygdeavgiften fraraförs även av andra
reraissinstanser. Kammarkollegiet konstaterar, att regleringsbygderna genom
den föreslagna reformen går miste om uppskattningsvis hälften av sUt nuvarande
avgiftsunderlag tUl förmån för kraftverksbygdema längre nedströms. För
regleringsbygderna är detta naturligtvis en klar försäraring. Utredningens
påslående att det från byg-deinlressenas synpunkt skulle vara likgiltigt kan
alltså inte vara riktigt. TiU ledning för domstolarna hade det enligt
kararaarkoUegiets rae-ning varit önskvärt med en mera åskådlig redovisning av
utredningens undersökningar av utfallet av det nya avgiftssystemet, exempelvis
genom en fullständig redovisning av utredningens beräkningar för ett av de i
undersökningen ingående vattendragen. Det sätt på vilket materialet nu
redovisas tUlåter knappast någon kontroll eller bedöraning av metodiken.
Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län anser, att raöjlighet bör
finnas att döraa ut bygdeavgift även när antalet avgiftsenheter understiger 2
000. I så fall bör den årliga avgiften förvandlas till ett engångsbelopp. VASO
hälsar raed tUlfredsstäUelse att det nya systemet är enkelt att tUlämpa. När
bygdeavgiften delas upp raellan regleringar och kraftanläggningar, blir
emeUertid följden ofta en väsentlig omfördelning mellan de olika
kraftföretagarna av avgiftsbördan. Omfördelningen inskränker sig inte bara
till förhållanden inom en och samma alv utan komraer även att fraraträda vid
jämförelse raellan olika älvars totala avgiftsbelastning. Det nya
avgiftssystemet bör enligl VASO dock godtas för nytillkommande utbyggnader. Mer
tveksarat är att tillärapa systeraet på äldre utbyggnader. De nya
avgiftsreglerna kan för ett äldre företag innebära att företagets rättsskydd,
grundat på lagakrafiägande beslut, bryts igenom. Detta är ur principiell synpunkt
betänkligt och kan även medföra ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser. För
kraftintressets del

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 131

framstå
som klart otillfredsställande ora äldre avgifter kan sänkas. Enligt
länsstyrelsens raening bör det inte heller få ske, i vart fall inte utan
saraband raed lagstadgad oraprövning per tioårsperiod. Svenska teknologförenlngen
anser det viktigt att avgiften knyts till den inverkan på bygden ett företag
har. En sådan grund för beräkningen av avgiftens storlek skulle också
överensstäraraa med i andra sammanhang diskuterade miljöavgifter. Jokkmokks kommun
anser, att bygdeavgiften bör sättas i relation till företagets vinst.

En
klart negaliv inställning till förslaget har länsstyrelsen i Norrbottens län.
Länsstyrelsen anser, att del är av underordnad betydelse att försöka uppnå en
total balans raellan regleringsavgifter och bygdeavgifter för riket i dess
helhet. Av vida större intresse är i stället utfaUet av det föreslagna
systeraet för varje enskilt kraftföretag. Avsevärda skillnader uppstår, bl. a.
drabbas Luleälven av en rainskning med inte mindre än 795 000 kronor årligen.
Det finns även skäl att räkna med en betydande omfördelning av avgifter från
Skellefteälvens reglerings-magasin, som hgger i Norrbottens län, till
kraftverksbygdema nedströms. För länet utgår f.n. 3,5 miljoner.kronor, varav
3,1 faller på Luleälven och 0,4 på Skellefteälvens nederbördsområde.
Länsstyrelsen har inget väsentiigt att erinra mot den av utredningen föreslagna
konstmktionen men motsätter sig bestämt införandet av ett system som raed
säkerhet koraraer att innebära ett klart försärarat ekonoraiskl läge för
kraftföretagsbygderna i Norrbottens län. Förslaget kan leda till en
tillfredsslällande fördelning av avgiftsraedlen endast ora berörda bygder
genora korapensation i någon form exerapelvis villkorsvägen bibehålls vid
en oförändrad reell raedelstiUdelningsnivå. Om en sådan fördelningsprincip inte
kan koraraa till stånd, är det bäst att nuvarande syslem bibehålls. Arjeplogs
kommun ställer sig ytterst tveksam till förslaget, eftersom det torde komma
att medföra en minskning av tillgången på avgiftsraedel för koraraunen.

Flera
remissinstanser uttalar sig i raotsats till utredningen för en höjning av
avgiftsnivån. Vattenöverdomstolen anser, att en ändring av gällande latitud bör
ske redan nu. Härför talar för det första det förhållandet att
konsumentprisindex stigit med omkring 75 procent sedan 1959, då latituden
senast fastställdes. Vidare har förekommit omprövningsfall då en fullständig
anpassning efter penningvärdet inle kunnat ske, eftersom raaxiraiavgiften 8
kronor då skulle ha överskridits. Kammarkollegiet kritiserar utredningens
arguraentering i fråga om avgiftsenhetemas storlek. Försöket att fastställa en
gräns för medelsbehovet ter sig något verklighetsfräraraande. Utredningen har
också övervägt vad en högre avgiftsnivå skulle innebära för kraftindustrin och
åberopar härvid det kärva läge denna industri arbetar i. Den i sammanhanget
dominerande redan utbyggda vattenkraften kan enligt kollegiets mening knappast
sägas arbeta i ett betryckt ekonomiskt läge.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 132

I
fråga ora penningvärdeförändringen sedan 1959 uttalar utredningen, att den då
gjorda anpassningen var tilltagen raed så vida raarginaler att någon
ytterligare anpassning f. n. inte är påkallad. 1959 års ändring av latituden
innebar eraellertid en materiell höjning av avgiftsnivån (se prop. 1959r 31 s.
31). Penningvärdeförändringen sedan 1959 motiverar enligt kollegiet i och för
sig en uppskrivning av avgiftsnivån med ungefär 75 procent. Konsekvenserna av
utredningens förslag kan illustreras raed att ett äldre företag raed den
norraala avgiften 5 kronor per turbinhästkraft redan vid övergången till det
nya systemet kan komma i 8-kronorsnivån med hänsyn tUl
penningvärdeförändringen, medan ett samtidigt nytiUkoraraande företag av
raotsvarande typ placeras i 5-kronorsnivån. Eftersom i fråga om befintliga
företag den nya avgiften skall avvägas med hänsyn till det belopp som utgått
tidigare, är latitudsnivån i princip av mindre intresse. Det kan för dessa
företag alltid bli fråga om jämkningar till undvikande av obilliga ändringar
uppåt eller nedåt i avgiftsskyldigheten. En anpassning tiU penningvärdeförändringen
sedan 1959 är därför enligt kararaarkoUegiets raening påkallad. Den bör
lärapUgen ske på sarama sätt sora utredningen föreslagit beträffande
fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §, dvs. genom en rainskning av avgiftsenhetens
storlek. Avgiftsenheterna bör förslagsvis bestämmas till fyra resp. åtta
kilowatt och 10 000 kubikmeter raagasinsryrad. Länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Västerbottens länsorgan för
vattenkraftsfrågor särat ett antal kommuner betonar det stora behov som finns
av avgiftsmedel och den stora betydelse som dessa avgifter har och kräver en
höjning av avgiftsnivån.

Möjlighetema
att beakta framtida förändringar i penningvärdet behandlas av några
reraissinstanser. Vattenöverdomstolen anser i likhet med utredningen, att det
är principiellt olämpligt att på ett speciellt rättsområde införa automatiskt
verkande regler sora kan påverka kostnadsutvecklingen. Ett indexreglerat
avgiftssystera bör därför inte komma i fråga. En anpassning efter
penningvärdet bör i stället, som utredningen föreslår, ske i samband med
omprövning av fastställd avgift. Därvid måste eraeUertid beaktas att, om
avgiftslatitudens övre gräns förblir oförändrad, relationen mellan olika
företags avgiftsbelastning utjämnas efterhand som den högsta avgiftsnivån nås.
För att komma till rätta med denna inte önskvärda konsekvens måste
avgiftslatituden med jämna mellanrum anpassas efter penningvärdet. Vid
omprövning av avgiften efter en latitudjustering som föranletts av ändring i
penningvärdet måste man vara uppraärksara på risken för dubbelräkning.
Anpassning efter penningvärdet kan näraligen ske antingen genom att avgiften
läggs på samma relativa nivå sora i den tidigare latituden eller genom att
avgiften räknas upp med hjälp av index. Däremot kan dessa metoder inte
kombineras. För att avgiftslatituden skall kunna ändras ulan omgång kan det
övervägas att låta det ankorama på Kungl. Majrt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 133

att
fastställa latituden. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att del kan finnas
skäl för ett indexreglerat avgiftssystera. Eftersora tanken på en
indexreglering av värden eller förraåner har avvisats på andra rättsområden,
torde en sådan reglering inte heller kunna påfordras raed framgång i delta
samraanhang. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, all utredningens
uttalande att omprövning skall kunna ske bl. a. med hänsyn till penningvärdels
förändringar är tUlfredsställande. Motiv har inte funnits för den tidigare
skUlnaden i fråga ora fiskeavgifter och regleringsavgifter.

Ett indexreglerat
avgiftssystera påfordras av samarbetsnämnden för Järpenblocket.

Tre tingsrätter kritiserar
utredningens förslag i denna del. Vänersborgs tingsrätt anser sig inte kunna
godta förslaget att införa penningvärdeförändring sora skäl för omprövning av
avgift. Det är en missuppfattning när utredningen antyder alt gällande regler
skulle innefatta en sådan möjlighet. Visserligen var lalitudshöjningarna 1955
och 1959 avsedda alt korapensera penningvärdeförändringen och en inplacering
av avgiften på sin relativa plats i den nya latituden vid en omprövning
därefter kan således sägas innefatta ett hänsynstagande till penningvärdets
förändring. Man kan emellertid inte enligt gällande rätt härutöver direkt ta
hänsyn till en sådan förändring såsom fallet är raed fiskeavgift enligt 2 kap.
10 §. Om man kunnat göra detta sloille ganska snart de flesta
regleringsavgiftema legat vid latitudraaxiraum, oberoende av regleringarnas
svårighetsgrad. Detta kan inte riraligen vara avsikten. Att inte raotsvarande
problera uppstått beträffande fiskeavgiften i 2 kap. 10 § beror på att
avgifterna där i regel satts så lågt inora latituden, att full hänsyn kunnat
tas till penningvärdets fall genora en direkt uppräkning vid omprövningen efter
gällande konsumentprisindex. Ett direkt hänsynstagande till penningvärdet på
detta sätt genora uppjustering av värdet inom gällande latitud torde
emellertid leda till icke avsedda konsekvenser redan innan de flesta företag
haranat på latitudmaximum. Såväl den gällande regeln i 2 kap. 10 § som den nu
av utredningen föreslagna motsvarigheten i 4 kap. 15 § leder nämligen till att
ett äldre företag raed sraå verkningar på fiske eller kringliggande bygd,
vilket förelag varit föremål för uppräkning av avgifterna p. g. a.
penningvärdets fall, mycket väl kan komraa att betala större avgifter än ett
yngre företag raed svåra verkningar i dessa hänseenden, där oraprövning av
avgiften ännu inte skett. En lösning av frågan efler den modell, sora redan
föreligger i 2 kap. 10 §, kan alltså inte rekoramende-ras. Antingen måste man
helt överlämna åt statsmakterna att tillgodose behovet av ändring med hänsyn
tUl penningvärdesförändringar genora återkoraraande ändringar av avgiftsnivån i
lagtexten, varefter oraprövning kan ske raed hänsyn till den ändrade
avgiftsnivån. Detta är vad sora hittills skett beträffande
regleringsavgifterna. Eller också får raan.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 134

i
stället för att höja avgiften efter index inom latituden, indexreglera själva
latituden. Tingsrätten delar utredningens uppfattning angående det olämpliga i
att införa automatiskt verkande regler sora kan påverka kostnadema och föreslår
därför en lösning enligt det första av angivna två alternativ. Umebygdens
tingsrätt fraraför liknande synpunkter. Enligt tingsrätten lades 1959 års
latitud så högt att någon ny justering inte beräknades bli erforderlig inom
överskådlig tid. Efter 1959 års lagändring har emellertid avgiftema i många
fall satts så högt, i synnerhet av vattenöverdomstolen, att full hänsyn till
penningvärdeförsäraring inte kan tas inora gällande latitud. Med utredningens
förslag koraraer raer-parten av avgifterna att redan under 1970-talet ligga vid
latitudmaxiraura oberoende av regleringarnas svårighetsgrad, vUket inte kan
vara avsikten. Enligt tingsrättens mening måste latituden höjas eller övre
gränsen göras flexibel eller också måste föreskriften ora hänsyn tUl penningvärdeförändring
strykas ur lagtexten. Södertörns tingsrätt fraraför motsvarande kritik mot
förslaget och efterlyser klarläggande regler eller uttalanden för
omprövningsfallen. Tingsrätten ifrågasätter om inte det mest ändamålsenliga är
att ändringar i penningvärdet först får koraraa till uttryck i en ändrad
avgiftslatitud. En sådan lösning medför bl. a. den fördelen att oraprövningen i
de fall, där den nya oraständigheten uteslutande består i att en ny
avgiflslatitud antagits under den förflutna avgiftsperioden, kan ske i
adrainistrativ ordning och att domslolsför-farandet kan reserveras för de fall,
där nya erfarenheter vunnits rörande företagets verkningar. I de enkla fallen
bör den adrainistrativa rayn-digheten fastställa den nya bygdeavgiften efter
dels det antal avgiftsenheter sora beslärats tidigare dels det belopp i den
nya latituden sora raotsvarar tidigare utgående belopps läge i den äldre
latituden.

Flera
reraissinstanser uttalar sig ora bygdebegreppet. Kammarkollegiet anser, att
utredningens förslag ora uppdelning av nuvarande regleringsavgifter på
bygdeavgifter för både kraftverk och årsregleringar ter sig föga meningsfullt,
ora bygdebegreppet tunnas ut så att det kanske orafattar hela vattensystera.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med utredningen att det inte
är lämpligt att regelraässigt knyta bygdebegreppet tUl komraun. Läget växlar
kommuner emellan och praxis bör inte låsas vid ett nytt bygdebegrepp.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser på grandval av hittUlsvarande erfarenheter
av avgiftsfrågor, att några mera betydande problem beträffande en rättvis fördelning
av medlen i regel mte behöver uppstå. Utredningens slutsats att anknytning tUl
koraraun kan iimebära en inte önskvärd begränsning av användningsområdet är
enligt länsstyrelsens mening långt ifrån invändningsfri. Kommunreformen medför
att kommunerna i länet kommer att vara mycket stora. Handläggningen av
avgiftsärendena skulle underlättas av en anknytning tUl komraun. Men därtill
komraer, att en sådan generell regel skulle innebära att den kommun, som berörs
av företaget

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 135

i
fråga, också i görligaste raån skulle kompenseras för företagets skadeverkningar.
Enligt länsstyrelsen talar alltså mycket för att ändaraåls-orarådet bestäms tUl
kommun. Samarbetsnämnden för Järpenblocket vill med bestämdhet och skärpa slå
vakt om regleringsmagasinen och kraftverken kringliggande bygders självklara
rätt till huvuddelen av avgiftsmedlen och finner det naturligt att medlen tUl
övervägande del knyts till i varje fall sådana storkoramuner, sora inora sina
gränser har vattenmagasin av mera betydande storlek. Det finns en överhängande
risk för att närliggande komrauner, sora är befolkningsraässigt och ekonomiskt
betydande, begagnar sig av en vag skrivning i VL till att på de skadelidande
regleringskommunernas bekostnad tillskansa sig avgiftsmedel. Västerbottens
länsorgan för vattenkraftsfrågor anser, att i lagstiftningsärendet bör
understrykas vikten av att berörda kommuner får avgörande inflytande på hur
medlen fördelas. De allmänna ortsintressena kan mest ändamålsenligt tUlvaratas
av koraraunerna. All lokal planering sker i första hand på det
priraärkomraunala planet. Ora bygdebegreppet ges en snäv geografisk tolkning,
t. ex. genora anknytning till nederbördsområdet för det vattendrag som blivit
föremål för utbyggnad, kan avgiftsmedlen komma att antingen befordra en inte
önskad samhällsutveckling eller att behöva fonderas i brist på vettiga ändamål.
Flera kommuner i Västerbottens län ansluter sig tUl länsorganets yttrande
medan några kommuner anser att avgiftsmedlen i huvudsak bör reserveras för den
bygd som berörs.

Jämtbygdens
tingsrätt framhåller, att utredningen gör gällande att avgiftsmedel enligt
nuvarande ordning används bl. a. för att gottgöra skador som inte är
ersätlningsgilla enligt 9 kap. VL. Enligt tingsrättens uppfattning är
förhållandet tvärtom det att ett ovillkorligt krav för bidrag i praxis är alt
skadan i och för sig är att betrakta sora ersättningsgill enligt 9 kap. VL.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund framför
samraa uppfattning som tingsrätten.

5.3.3
Fiskeavgifter

Ingen
remissinstans uttalar sig om utredningens förslag att tills vidare bibehåUa
den fiskeavgift som utgår enligt 6 kap. 9 §.

Utredningens
förslag att fiskeavgift enligt 2 kap. 8 § inle längre skall utgå särskilt
föranleder flera uttalanden mestadels av kritisk karaktär. Vattenöverdomstolen
ifrågasätter lämpligheten av förslaget, eftersom erfarenheten visar att det
många gånger är raer ändamålsenligt att döma ut avgift för fiskevårdande åtgärder
i ett vattenområde än att föreskriva konkreta åtgärder. Genom att utnyttja
avgifter för olika förelag kan de fiskevårdande myndighetema åstadkomma
samordnade större insatser i ett vattendrag. Ofta påskyndas också målens
handläggning i fråga ora både allmänt fiskeintresse och ersättningsfrågor
om vattendomstolen kan döma ut en avgift i stället för att avvakta

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 136

slutligt
åtgärdsförslag av fiskerimyndigheterna, i synnerhet om ett sådant förslag
kräver särskilda undersökningar eller en längre tids erfarenhet av företagets
verkningar. Även om man genom administrativa föreskrifter kan ordna så att den
del av den allmänna fiskeavgiften sora enligt förslaget skall ersätta nuvarande
avgift enligt 2 kap. 8 § koraraer lokala ändaraål till godo, anser
vattenöverdorastolen alt det nuvarande systemet dels ges säkrare garanti för
att avgiften koraraer till lokal användning dels bättre markerar avgiftens
karaktär av alternativ till konkreta fiskevårdsåtgärder. Enligt
vattenöverdomslolens mening hindrar nuvarande lagsliftning inle att avgift
enligt 2 kap. 8 § används för åtgärder i bivatlendrag, om detta ger bättre
resultat från lokal fiskevårdssynpunkt. För att undanröja varje tvekan i denna
del bör ett till-lägg göras i paragrafen. Kammarkollegiet ifrågasätter också
lämpligheten av förslaget. Kollegiet framhåller att den befrielse från skyldighet
att vidta fiskevårdande åtgärder som avses i 2 kap. 8 § inte resulterar i en
avgift enligt 2 kap. 8 § ulan i stället skall inverka vid bestämmandet av
avgift enligt 2 kap. 10 §. Avgift enligt 2 kap. 8 § döms ut då
förutsättningarna saknas för en sådan befrielse men de i och för sig
ändamålsenliga åtgärderna bedöms lärapligen böra utföras av annan än
förelagaren själv. Som exempel nämner kollegiet avgifter till bestridande av
fiskerimyndighets kostnader för vissa konkreta skadeförebyggande åtgärder,
avgifter för befrielse att hålla fingrindar framför kraftverksintag och
avgifter för uppsamling och utsättning av ålyngel. Enligt kamraarkollegiets
raening tUlgodoser utredningens förslag inle något raer påtagligt reforrabehov.
Nuvarande praxis har vuxit frara ur ett behov av ett dylikt systera. I ett
vattendrag raed flera kraftverk med olika ägare kan det således ibland vara
rationellt med en samordnad lösning av vissa av åtgärdsfrågorna. Från
fiskerimyndigheternas sida har det normalt varit ett önskemål att företagaren
så långt möjligt själv utför åtgärderna. Detta önskemål har dock ibland fått
vika av praktiskt organisatoriska eller andra hänsyn. Om utredningens förslag
genomförs kan man enligt kammarkollegiet länka sig två alternativ. Närraast
till hands ligger kanske att dorastolarna, då förutsättningarna för åtgärd
finns, alltid förpliktar företagaren att själv utföra åtgärden. Förelagaren
har sedan frihet att utom processen träffa överenskommelse med t. ex.
lantbruksnämnden eller hushållningssällskap att i hans ställe ombesörja
åtgärden. En annan lösning är alt domstolen i beslutet om fiskeavgift enligt 2
kap. 10 § lämnar föreskrifter ora avgiftens användning till den del avgiften
hänför sig till åtgärder enligt 2 kap. 8 §. Kammarkollegiet anser att det
senare alternativet är direkt olämpligt. Lantbruksstyrelsen hyser
betänkligheter mot förslaget, eftersom det enligt styrelsens mening bör finnas
avgiftsraedel tillgängliga för mera lokalt betonade insatser. Motsvarande
betänkligheter fraraförs av lantbruksnämnderna i Värmlands och Jämtlands län.
Lantbmksnämnden i

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 137

Värmlands
län frarahåller att avgifter enligt 2 kap. 8 § också har karaktären av
kompensation tUl fiskerällsägarna i vattenområdet. Den ökning av
handlingsfriheten som utredningen eftersträvar är enligt lantbruksnämnden i
Värmlands län givetvis önskvärd raen en lösning bör förslagsvis sökas i analogi
raed förslaget till bygdeavgift. Lant-bruksnäranden i Jämtlands län
anser, att förvandling av åtgärdsskyldighet inte bör ske till förmån för en
allraän fiskeavgift utan i stället sora påbyggnad till bygdeavgiften.
Lantbraksnäranden påpekar, att avgifter enligt 2 kap. 8 § inte kunnat tas i
anspråk i önskvärd utsträckning. Vänersborgs tingsrätt läranar förslaget utan
erinran men anser alt det inte får raedföra att den del av den allraänna
fiskeavgiften, som ersätter åtgärd enligt 2 kap. 8 §, används till annat än
fiskefrärajande åtgärder i det skadade vattenorarådet. Först ora det, inte är
möjligt alt genomföra sådana åtgärder bör dessa medel få användas i andra
vattendrag. Tingsrätten utgår från att det även i fortsättningen skall vara
möjligt att ålägga en sökande att utge kostnaden för utförande av en åtgärd som
sökanden inte själv kan utföra. Även Umebygdens tingsrätt lämnar förslaget
utan erinran men förutsätter alt den del av fiskeavgifterna, som ersätter
avgift eller åtgärd enligt 2 kap. 8 §, helt används för fiskefrämjande åtgärder
inom den av företaget påverkade bygden. Som utredningen påpekar bör sådana
avgiftsraedel kunna användas inte bara i det skadade vattenorarådet utan även i
andra vattenområden i närheten. Gällivare kommun anser att utdömd fiskeavgift
i största möjliga utsträckning skall koraraa det vatten till godo, sora det
avsetts för.

Utredningens
förslag att fiskeavgift enligt 2 kap. 8 § inte längre skall utgå särskilt
avstyrks av tre reraissinstanser. Växjö tingsrätt framhåller, att grundsyftet
med 2 kap. 8 § är skyddet för fisket i just det berörda vattenområdet och att
det enligt lagmotiven är angeläget att man genom åtgärder tryggar fiskets
bestånd och inte nöjer sig med att ersätta de enskUda fiskeskadorna kontant. 2
kap. 10 § hänför sig däremot till fiskerinäringen i stort inom riket, utan
anknytning till det aktuella vattenområdet. Redan av 2 kap. 2 § framgår att
det förra syftet är det primära. Även i fråga om fisket åligger det en byggare
alt inom skälighetens ram se till att skadan blir så hten sora raöjligt. Detta
innebär att alla raöjligheter enligt 2 kap. 8 § bör utnyttjas. Resultatet härav
blir sedan avgörande för storleken av ersättningen för enskild fiskeskada och
en av utgångspunkterna för bestämmandet av avgift enligt 2 kap. 10 §. Mot denna
bakgrund är det inte tillfredsslällande att stänga en av de raöjligheter 2 kap.
8 § hittills erbjudit. Tingsrätten har utnyttjat raöj-ligheten att föreskriva
avgift enligt 2 kap. 8 § i avsevärd omfattning och har i flertalet fall angivit
för vUken konkret åtgärd avgiften skall användas. Ibland har tingsrätten dock
underlåtit att konkretisera åtgärden. Tingsrätten föratsätter att utredningens
förslag riktar sig endast mot sistnämnda typ av avgift. Även med denna
begränsning avstyrker

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 138

tingsrätten
förslaget, som dessutom torde medföra olägenheter när det gäller rättegången.
Jämtbygdens tingsrätt avstyrker också förslaget och framhåller att resultatet
av förslaget blir att avgift enligt 2 kap. 8 § förs in bakvägen i 2 kap. 10 §.
Den reella skUlnaden jämfört raed gällande rätt blir att domstolen berövas
möjligheten att bestämma för vilket lokalt ändamål motsvarigheten till avgift
enligt 2 kap. 8 § skall användas. Detta bestäms i stället av administrativ
myndighet. Tingsrätten finner en sådan ändring otillfredsställande och
föreslår att nuvarande ordning bibehålls. I 2 kap. 8 § bör eraellertid införas
en uttrycklig bestäramelse om att avgiften får användas för fiskefrämjande
åtgärder inle bara i det skadade vattenorarådet utan också inora annat
vattenområde i trakten, om föralsätlningarna för positivt resultat är större
där. Om utredningens förslag genomförs, föreslår tingsrätten en uttrycklig
bestämmelse om att de delar av avgift enligt 2 kap. 10 § som motsvarar nuvarande
avgift enligt 2 kap. 8 § i allt väsentligt skall användas för lokala åtgärder.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare avstyrker förslaget på motsvarande skäl
sora redovisats av Järatbygdens tingsrätt.

Lantbruksnämnden i
Hallands län tar upp frågan om omprövning av åtgärder enligt 2 kap. 8 §.
Ändring får inte ske av sådan åtgärd, om det medför väsentlig kostnad eller
olägenhet utöver vad som förut ålagts den byggande. Med hänsyn till
svårigheterna att på förhand bedöma skadeverkningarna för fisket och att
förutse hur föreskrivna skyddsanordningar kommer att fungera i praktiken anser
lantbruksnämnden att denna begränsade oraprövningsraöjlighet är mindre tillfredsställande
ur fiskets synpunkt och att den väl mycket tUlgodoser exploaleringsintressena.
Lantbmksnämnden föreslår att den byggande, ora vidtagna åtgärder befinnes
raindre tjänliga, skall kunna åläggas förpliktelser i en utsträckning sora är
skälig med beaktande av skadegörelsens omfattning och förhållandena i övrigt.

Utredningens
förslag i fråga om allraän fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § läranas i huvudsak
utan erinran. Reraissinslanserna framför åtskUliga synpunkter. Förslaget
tiUstyrks av Växjö tingsrätt. Fiskeristyrelsen hälsar med tillfredsställelse
att den för fisket och fiskeriforskningen ra. ra. centrala avgiftstypen
bibehållits. VASO anser, att den föreslagna avgiftshöjningen, som innebär att
avgiften i genomsnitt för landet ungefär fördubblas, kan godtas, dock under
den bestämda fömtsättningen att garanti skapas att förslagets intentioner om
avgiftens avvägning med hänsyn tUl vad som utgått enligt äldre beslut skall
beaktas vid alla slag av omprövning. VASO föreslår en bestäramelse härom i
övergångsbestämmelserna. Enligt förslaget får avgiftslatituden överskridas
med hänsyn till 2 kap. 8 §. Lagtexten innehåller inte någon begränsning av
detta överskridande. Det är angeläget, att det i lagens motiv på ett tydligare
sätt än i betänkandet anges att någon ändrad praxis beträf-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 139

fande
värdeuppskattningen av befrielse från åtgärdsskyldighet enligt 2 kap. 8 § inte
åsyftas. Kammarkollegiet tar upp frågan ora tUlärapning av stadgandet ora
överskridande av avgiftslatituden, om den byggande befriats i vissa hänseenden
raen inte i andra. Kollegiet anser, att överskridande skall få ske så snart
befrielsen frarastår sora väsentlig. Kollegiet föreslår i detta sararaanhang
att raan generellt slopar de övre latitudsgränserna vid oraprövning.
Lantbruksnämnden i Jönköpings län anser, att en bättre följsarahet tUl
penningvärdet och ett enklare förfarande än enligt förslaget skulle uppnås om
i avgiftsbeslut kunde tas in en bestämmelse om alt avgiften skulle efter t. ex.
fem års intervall automatiskt utgå efter ett med hänsyn tUl konsumentprisindex
omräknat belopp. Lantbruksnämnden i Hallands län ifrågasätter om inte
om-prövningstiden med hänsyn tUl de snabba förändringarna i penningvärdet bör
sättas tUl fem år. Lantbraksnäranden framhåller i fråga om utredningens
resonemang ora grunderna för avgiftsberäkningen att kännedora ännu saknas ora
var gränsen går för ett vattendrags produktion av fisk raed hänsyn till
variationerna i fråga om låg- respektive raedel-vattenföring. Södertörns
tingsrätt föreslår bestämmelser om omprövning motsvarande vad tingsrätten
föreslagit i fråga om bygdeavgift (se avsnitt 5.3.2).

Några reraissinstanser
framför önskemål om lokal användning även av raedel från allraänna
fiskeavgifter. Lantbruksnämnden i Jämtlands län frarahåller att 1954 års
riksdag uttalade att sådana raedel skall användas så att behoven i de bygder,
från vUka avgifter influtit, i första hand tillgodoses. Detta har eraellertid
hittUls inte varit möjligt. Jämtlands län svarar för ungefär hälften av i
landet totalt utdömda avgifter enligt 2 kap. 10 § raen endast en obetydlig del
har återförts till länet. Lantbraksnäranden föreslår att en läraplig fördelning
av influtna avgiftsmedel åstadkoraraes genora att det årligen reserveras
förslagsvis 50 procent av utdörada raedel för respektive län. Enligt Umebygdens
tingsrätt går f. n. en oproportionerligt stor andel av de allraänna
fiske-avgiftema till forskning och fiskeadrainistralion. En större del borde
användas till fiskefrämjande åtgärder, med förtur för de bygder varifrån
avgifterna kommer. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det önskvärt, att en
betydande del av fiskeavgiflsmedlen reserveras för lokala åtgärder inom berörda
vattenområden.

5.3.4
Domstolsavgift

Utredningens
förslag i denna del lämnas utan erinran. Förslaget tillstyrks uttryckligen av
vattenöverdomstolen och kammarkollegiet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 140

6
Föredraganden

6.1
Allinänna synpunkter

Vattenlagsutredningen
tillkallades i november 1968 med uppdrag att se över vattenlagen (1918r 523)
(VL). Utredningens uppdrag omfattar en allmän översyn av VL med huvudvikten
lagd på de delar av lagen som har samband med samliällsplaneringen i stort.
Enligt utredningens direktiv talar vägande skäl för att den vattenrättshga
tillståndsprövningen flyttas över från domstolar till administrativa organ.
Ersättningsfrågorna bör enligt direktiven även i fortsättningen handläggas av
domstol och utredningen bör överväga att förlägga denna prövning till fastighetsdomstol.

På
grundval av ett första delbetänkande av vatlenlagsutredningen har i avbidan
på en mera genomgripande reform av VL vidtagits vissa ändringar i VL.
Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1972. Kungl. Majrts prövningsrätt i
vattenmål har därvid utvidgats för att behovet av allmän planering skall
tiUgodoses. Vidare har vattendomstolarna inordnats i tingsrättsorganisationen
genora alt sex tingsrätter utsetts att vara vattendomstol. Dessa tingsrätter
är även fastighetsdomstol.

I
det nu aktuella delbetänkandet, som avlämnades i mars 1972, anför utredningen
att tiden ännu inte är mogen för ett slutiigt ställningstagande till
prövningssystemets utformning i VL. Procedur- och lillåtiig-hetsfrågorna har
central betydelse i det vattenrättsliga regelsystemet och frågan om deras
framtida utformning blir enligt utredningen i allmänhet avgörande också för hur
man skall lösa flertalet övriga vattenrällsliga problem. Ett slutligt
reformförslag måste därför omfatta i huvudsak samtliga delfrågor som berörs av
utredningsuppdraget och presenteras som ett förslag till ny VL. Utredningen har
emellertid av arbetsekonomiska skäl undersökt möjligheterna till partiella
reformer, som kan genomföras inom ramen för nuvarande VL i sådan form att
bestämmelserna huvudsakligen oförändrade kan infogas i den nya lagen. Bestämmelsernas
sakliga innehåll får alltså inte nämnvärt påverkas av senare ställningstaganden
i centrala frågor, t. ex. beträffande prövningssystemet. Med dessa
utgångspunkter har utredningen lagt fram ett delbetänkande omfattande i
hu>/udsak ersätinings- och avgiftsfrågorna i VL.

Utredningens
betänkande har fått elt mycket gott mottagande vid remissbehandlingen.
Remissinstanserna har med ett undantag inte något att erinra mot att VL
partiellt reformeras i föreslagen omfattning. En delreform avstyrks endast av
advokatsamfundet, som anser att det skulle vara olyckligt för både domstolarnas
och parternas arbete att nu införa regler som ånyo skuUe komma att ändras vid
den slutiiga prövningen av en ny VL.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 141

Det är enligt min mening klart att ersättningsfrågorna i
valtenmål även i fortsättningen skall avgöras av domstol. Ersättningsbestämmelserna
kan utformas så alt det från lagteknisk synpunkt blir betydelselöst att
ersättningsfrågorna under en övergångstid kommer alt ligga kvar hos
vattendomstolarna. De nya ersättningsbestämmelserna torde enligt min mening
utan någon väsentlig ändring kunna flyttas över till en ny VL.
Förutsättningarna för en delreform är alltså uppfyllda såvitt gäUer
ersättningsbestäramelserna i 9 kap. Jag ansluter mig dessutom till utredningens
uppfattning att det är angeläget att ersättningsbestämmelserna, som i stort
sett är oförändrade sedan VLrs ikraftträdande år 1919, anpassas till annan
fastighetsrättslig lagstiftning. Däremot kan delreformen inte omfatta de
processuella bestämmelserna i VL, eftersom vattendomstolarna handlägger
tillåtlighets- och ersättningsfrågor i ett samraanhang. Jag viU erinra om att
ersättningsbestämmelserna liksora f. n. skall kunna tillämpas inte bara av
vattendomstol utan även av synemän vid förrättning enligt VL.

Förslaget
till ett helt nytt 9 kap. behandlar jag i avsnitt 6.2. Vissa särskilda
vattenkraftsfrågor som har samband med ersättningsbestämmelserna behandlar jag
i avsnitt 6.3.

Utredningen har lämnat de s. k. skadeförebyggande
åtgärderna utanför den föreslagna delreformen. Den fasta praxis sora utbildats
i fråga ora skadeförebyggande åtgärder har sin teoretiska gmnd i en tUlämpning
av tillåtlighetsregeln i 2 kap. 2 § VL. Jag vill eraeUertid redan nu
förutskicka att jag vid behandlingen av ersättningsbestämmelserna kommer att
föreslå elt lagfästande av nu gäUande praxis (se avsnitt 6.2.4).

Utredningen
har på gmndval av reformkrav sora fraraförls tiU utredningen gjort en allmän
översyn av avgiftssysteraet i VL. Enligt utredningen torde bestämmelsernas
sakliga innehåll inle nämnvärt kunna påverkas av senare ställningstaganden till
prövningssystemet eller andra centrala frågor, även om det f. n. kan vara
ovisst åt vilken myndighet det bör uppdras att bestämma avgifter enligt en ny
VL.

Jag
behandlar förslaget till nya avgiftsbestämmelser i avsnitt 6.4. Det är som
utredningen antyder ovisst vilken myndighet som i framtiden skall pröva
avgiftsfrågorna. Valet av prövningsmyndighet torde komma att påverka bl. a.
formerna för omprövning av avgiftsbeslut. De vikliga rättskraftsfrågorna
komraer utredningen att behandla först i sitt slutbetänkande. Osäkerheten ora
hur avgiftsbestäraraelsema skall passas in i en ny VL manar enligt min mening
tiU försiktighet vid genoraförande av partiella reformer. Jag vill därför redan
nu förutskicka att jag bl. a. på grund av denna osäkerhet anser att förslaget
till avgiftsreform inte bör genomföras.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 142

6.2
Ersättning enligt 9 kap. VL

6.2.1 AUmänt

VLrs
bestämmelser om ersättning återfinns i 9 kap. Som förutsättning för att
ersättningsskyldighet skah inträda gäller alt någon har medgivits rätt enligt
VL att lösa, taga i anspråk eller skada annans egendom. Om denna fömtsättning
är uppfylld, skaU ersättning utges för egendom sora avstås eller för förlust,
skada eller intrång sora förorsakas. Ersättningen skall bestäraraas i pengar,
om den inte till följd av särskilt stadgande i 9 kap. skall utgå genom
kraftöverföring eller tillhandahållande av vatten. Parterna kan avtala ora att
ersättning skall utgå på annat sätl. Sådant avtal gäller dock bara om det efter
lämplighetsprövning fastställs av vallendorastolen. Enligt fast praxis inom
vattenrättsskipningen kan skadeförebyggande åtgärder föreskrivas i stället för
ersättning. TiU skydd för panträltshavare finns bestämraelser om nedsättning
hos länsstyrelsen av utdömd penningersättning.

Utredningen lägger fram
ett förslag till helt nytt 9 kap. I detta finns bestämmelser endast om
ersättning i pengar. Förslaget bygger i huvudsak på lagen (1917r 189) om
expropriation med de nya bestämmelser om ersättning som trädde i kraft den 1
januari 1972 (prop. 1971 r 122, CU 1971r27, rskr 1971r 310, SFS 1971r915). En
ny expropriationslag (1972r 719) (ExL) har emellertid trätt i kraft den 1
januari 1973 (prop. 1972r 109, CU 1972r 34, rskr 1972r 346). När det i
fortsätiningen är nödvändigt att särskilja den gamla och den nya
expropriationslagen kommer jag att använda beteckningen 1917 års
expropriationslag resp. ExL.

Utredningens förslag har
fått ett myckel positivt mottagande av det helt övervägande flertalet av
remissinstanserna. Förslaget avstyrks av Jäm.tbygdens tingsrätt, Arjeplogs
kommun. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och advokatsamfundet. De grundar
sin avvisande inställning framför allt på att en värdering efter marknadsvärde
inte skulle vara lämplig i vattenmål.

Jag återkommer i följande
avsnitt till den kritik som framförts mot utredningens betänkande men vill
redan nu framhålla att jag i huvudsak anser förslaget vara väl genomarbetat
och ägnat att läggas till gmnd för lagstiftning.

6.2.2 Förutsättningarna
för samordning

Utredningen
framhåller, alt flertalet fastighetsrättsliga lagar hänvisar till
expropriationslagen i fråga om inlösen och denna utgör enligt utredningen en
naturlig utgångspunkt för översynen av VL. De allmänna utgångspunkterna för
skaderegleringen är desamma i VL och expropriationslagen. Båda lagarna utgår
från alt den som har fått tillstånd att tvångsvis förfoga över annans egendom
skall ersätta därav föranledd förraögenhetsförlust.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 143

Även
tvångsingreppens art är enligt utredningen i stora delar över-ensstämraande.
Detta gäller självfallet vid jämförelse raellan inlösen enligt VL och
expropriation men också den rätt att ta i anspråk, skada eller göra intrång på
fasl egendom som kan raedges enligt VL kan betraktas som en form av
expropriation. Det vattenrättsliga expropriationsobjektet utgörs här i
allmänhet inte av viss bestämd fast egendom utan primärt av den rådighet över
vatten som enligt VL är förenad med äganderätt till fast egendom. Det har
ansetts att fastigheterna belastas med tvångsservitut till förmån för
vattenföretaget. Vad som skall ersättas är också i dessa faU skador sora vållas
av direkta ingrepp på fasl egendora samt olika därraed saramanhängande
följdskador. Att skadorna i vattenmål oftast är en följd av ändrade
hydrologiska förhållanden bör enligt utredningen inte hindra en ytterligare
anpassning tiU de allmänna ersättningsreglerna i expropriationslagen, låt vara
att vissa vallenrättsliga specialfrågor alltjärat kan behöva uppraärksaramas.

Som allraän utgångspunkt
för uppskattning av penningersättning i vattenmål gäller enhgt utredningen att
ersättningen skaU motsvara skadans fulla värde. Den skadelidande skall genom
ersättningen försättas i samma ekonomiska läge som han skulle ha befunnit sig i
om skadan inle hade inträffat. Expropriationslagens ersättningsregler har
utformats utifrån den grundsatsen alt å ena sidan ingen bör drabbas av
ekonomiska förluster på gmnd av att hans egendom tas i anspråk genom expropriation
men alt å andra sidan den exproprierande har ett befogat anspråk all inte
behöva ersätta sådana värden som tillskapas genom hans egna insatser (prop.
1971r 122 s. 199). Enligt utredningen görs emellertid detta senare förbehåU med
tanke på den s.k. presumtionsregeln i 1917 års expropriationslag, som
utredningen anser inte bör införas i VL. Även den allmänna utgångspunkten för
värderingen av en skada i pengar är enligt utredningen alltså gemensam för båda
lagarna.

Utredningens
uppfattning att VLrs ersättningsbestämmelser bör samordnas med
expropriationslagen delas av det alldeles övervägande antalet remissinstanser.
Det understryks att ersättningsreglerna vid olika typer av ingripanden mot fast
egendom bör vara principiellt likartade oavsett vilken lagstiftning som
åberopas.

Kritiska synpunkter i
denna del fraraförs av de fyra remissinstanser som avstyrker hela
ersättningsförslaget, nämligen Jämtbygdens tingsrätt, Arjeplogs komraun.
Föreningen Sveriges tingsrättsdoraare och advokatsamfundet. Enligt tingsrätten
och tingsrättsdomareföreningen är i ex-propriationsfaUen inlösen det normala
medan det i valtenmålen i stäUet i allt väsentligt är fråga ora ett ofta stort
antal olikartade skador. Dessa remissinstanser anser det inte rimligt att
beräkna ersättning för denna mångfald av skade- och intrångssituationer med
hjälp av expropriationslagens skaderegleringssystem, som främst tar sikte på
inlösen i tätbebyggelse. Advokatsamfundet, som också hävdar att
tvångsingreppens

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 144

art
i stora delar inte är överensstämmande, anser att vidtagna ändringar i
expropriationslagens ersättningsregler gjort dessa mindre lämpade som förebild
för VL. Det skuUe enligt samfundets mening vara olyckligt alt tvinga in VLrs
beprövade ersättningsregier i expropriationslagens nya och oprövade
regelsystem. Enligt Arjeplogs kommun har den bärande principen att ingen bör
drabbas av ekonomisk förlust på grund av tvångsingrepp kommit till uttryck i
nuvarande ersättningsbestämmelser i VL och fungerar enligt kommunens mening
tillfredsställande. I vattenmålen saknas de för expropriationsmålen karakteristiska
mark-värdestegringsproblemen.

Jag
ansluter mig helt till vad utredningen anför om de allmänna förutsättningarna
för en samordning med expropriationslagens ersättningsbestämmelser. På en
punkt måste jag emellertid redan här skjuta in en reservation. De skäl
utredningen anför mot tUlämpning av presumtionsregeln i 1917 års
expropriationslag är inte längre bärande eftersora denna regel i ExL erhåUit
ett utvidgat tillämpningsområde och kan åberopas vid all expropriation. Jag
återkommer senare tiU frågan om den utvidgade presumtionsregeln bör erhålla en
motsvarighet i VL (se avsnitt 6.2.6) men jag viU kraftigt understryka att såväl
presumtionsregeln som övriga ersättningsbesläraraelser i ExL är avsedda att
äga lika tillämpning i hela landet. Även om värdestegringsproblemen givetvis är
mest akuta i eller alldeles i närheten av tätbebyggda oraråden är ExL alltså
allmängiltig.

Sedan
utredningen avläranade sitt betänkande har arguraenten för en samordning
ytterligare förstärkts. För att säkerställa syftet raed den fysiska
riksplaneringen genomfördes åtskUliga lagändringar med ikraftträdande den 1
januari 1973. Härvid intogs i berörda lagar hänvisningar till ExL inte bara som
tidigare i fråga ora inlösen utan även i fråga ora ersättning enhgt respektive
lagar (prop. 1972r 111 bU. 2 och 3 s. 350 och 353). Jag kan som exempel ange
137 § byggnadslagen (1947r 385, omtryckt 1972r775), 25 § naturvårdslagen
(1964r 822, omtryckt 1972r 779, 25 § ändrad senast 1973r 311) och 55 § väglagen
(1971 r 948).

Det
är enligt min mening tämligen självklart att ersättningsreglerna vid olika
typer av ingripanden mol fast egendom bör vara så likartade som möjligt för att
undvika att man erhåller olika resultat vid tiUämpning av olika lagar. Som
1972 års ersätlningsreform visar är det ExL sora bör utgöra riktmärke vid
ändringar i annan fastighetsrättslig lagstiftning. Jag vUl också påpeka att
utredningens förslag delvis endast innebär att man återställer en
överensstämmelse mellan VL och expropriationslagen som gått förlorad genom
ändringar i sistnämnda lag.

Jag
kommer i det följande att ange i vilken utsträckning det är möjligt och
lämpligl att uppnå överensstämmelse mellan VL och ExL.

Utredningen
föreslår att särbestämmelserna i nuvarande VL om ersättning för ideell skada
(9 kap. 8 §) och om ersättning med 50 pro-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 145

cents förhöjning i vissa fall (9 kap. 48 §) inte ges någon
motsvarighet i det nya ersättningskapitiet.

I fråga om 9 kap. 8 § framhåUer utredningen, att
bestämmelsen till-lämpats bara i undantagsfall och att det inte kan komma i
fråga att i expropriationslagen och liknande lagstiftning utvidga rätten till
ersättning på denna punkt. Man kan enhgt utredningen inte bortse från svårigheterna
att finna en objektiv värderingsnorm. De allmänna skadeståndsrättsliga och
expropriationsrättsliga gmndsatserna bör enligt utredningen i stället få slå
igenom i VL.

Utredningens förslag i fråga ora ersättning för ideell
skada avstyrks endast av Vänersborgs tingsrätt, som anser att särskild
generositet bör visas en skadelidande vid ett tvångsingripande med utpräglat
vinstintresse. Det förefaller vidare tingsrätten omotiverat att ta bort möjligheten
till ersättning för ideell skada i tider då på de aUmänna intressenas område
hänsynstagande till annat än ekonomiska intressen får en allt större betydelse.
Man bör enligt tingsrätten inte bortse från att bestämmelsen gjort det möjligt
att vid de allt oftare förekommande frågorna ora ersättning för trevnadsvärden
inte hårdra fall, där tveksamhet rått ora inverkan på fastighetsvärdet.
Utredningens förslag ifrågasätts av Järatbygdens tingsrätt och
advokatsarafundet på liknande skäl.

Jag har inte kunnat finna något belägg för att
bestäramelsen ora ersättning för ideell skada har någon funktion att fylla.
Det är inte fråga ora skönhetsvärden på fastigheten, eftersom dessa anses ha en
ekonomisk betydelse och inverka på fastighetens värde. Det enda exempel som
har angivils i förarbetena är att en släktgård eUer en fastighet där ägaren
nedlagt mycket arbete av speciellt slag går förlorad. Ersättning kommer
givetvis att utgå för ekonomisk skada på fastigheten och för ägaren. Det är
emellertid enligt min mening inte möjligt att med rimliga anspråk på rättvisa
och stadga i beräkningen utmäta någon särskild ersättning däratöver. Den
värderingsnorm som 9 kap. 8 § erbjuder är alltför subjektiv. Denna bestämmelse,
som saknar motsvarighet i annan lagstiftning, bör därför som utredningen
föreslår mönstras ut ur VL. Detta hindrar enligt min mening inte att hänsyn tas
till affektionsvärden vid bedömningen av om skadeförebyggande åtgärder bör
föreskrivas (se avsnitt 6.2.4).

Bestämmelserna i 9 kap. 48 § VL ora feratio procents
förhöjning i vissa faU avser enligt utredningen i första hand att bereda
kompensation för minskade möjligheter att utveckla egendomen till ökad produktivitet
i framtiden.. Avsikten synes också ha varit att skydda sakägare mot
underkompensation, om ersättningen bestärames under en tillfäUig
konjunkturnedgång. De skäl sora på sin tid har föraiUett förhöjningsregeln kan
enligt utredningen knappast längre anses bärande. Hänsyn till fraratida
produktionsutveckling kan tas inom ramen för

10 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 146

gängse metoder att värdera skador på fast egendora. Den
synpunkten har eraellertid också fraraförls att syftet skulle vara att bereda
den skadelidande del i företagets vinst. Detta stäraraer enligt utredningen
raindre väl med uppfattningen att ersättningsgivare i
expropriations-situalioner inte skall behöva ersätta värden som har uppstått
genom hans egna insatser. Det nuvarande systemet har enligt utredningen också
vållat åtskilliga tolkningssvårigheter i praxis. Utredningen föreslår på grund
av det anförda alt förhöjningsregeln utmönstras ur vattenlagstiftningen.

Utredningens
förslag att mönstra ut bestämmelserna om femtio procents förhöjning avstyrks
av fiskeriintendenten i Övre Norra distriktet, Arjeplogs och Jokkmokks
komrauner. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund och
Vattenvärnet. Dessa remissinstanser anser att del finns skäl all bibehålla
förhöjningsregeln.

Jag anser
i likhet med utredningen att de skäl sora ursprungligen anfördes för
förhöjningsregeln har förlorat sin aktualitet. Vid fastighetsvärdering bör
eftersträvas en exakt värdering utan inslag av överkompensation. Jag anser det
inte heller motiverat att via förhöjningsregeln bereda den skadelidande del i
företagets vinst. En motsvarighet till förhöjningsregeln, som var allmänt
förekomraande vid expropriationsliknande förvärv under 1800-talet, finns f.n.
endast i gruvlagstiftningen. I ett till lagrådet den 25 maj 1973 remitterat
förslag till ny gruvlag har emellertid denna särregel inte bibehållits (s. 152
i lagrådsremissen). Förhöjningsregeln i VL gäller endast i vissa faU och inte
vid företag för allmänt ändamål. Tillämpningen har varit besvärlig och regeln
garanterar inte rättvisa resultat. Jag anser alltså att förhöjningsregeln bör
mönstras ut ur VL.

Svenska
samernas riksförbund för i detta sammanhang fram tanken att samerna borde få
viss procent i vinsten på vattenkraftsutbyggnad inom samernas område.
Ersättningsbestämmelserna vid tvångsförvärv bör enligt min mening inte innebära
att den skadehdande bereds del i företagets vinst. Jag anser inte att det finns
utrymme för en särreglering till förmån för samerna i detta avseende.

6.2.3 Ersättning genoin kraftöverföring

När annans vattenkraft tas i anspråk för gemensamt
tiUgodogörande, gäller f. n. att ersättning i allmänhet skall utgå i form av
kraft. Parterna kan inte avtala om annan ersättningsform. Vattendomstolen kan
emellertid föreskriva att ersättningen helt eller delvis skaU utgå i pengar, om
kraftöverföring skulle medföra olägenhet av betydenhet för ena eller andra
parten. Ersättningskraft kan föreskrivas, även om det sökta företaget inte
innefattar tiUgodogörande av vattenkraft raen ändå medför förlust av
vattenkraft för annan. Ersättningstagaren skall i viss utsträckning bidra till
kostnaderna för produktion och överföring av er-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 147

sättningskraften.
Denna ersättningsform regleras i ett stort antal paragrafer (9 kap. 1345 §§).

Utredningen
anser att det fortfarande behövs bestämmelser om tvångsförvärv av
minoritetsandel i strömfall och om ersättning för sådant ianspråkstagande.
Utredningen anser emellertid att denna ersättningssituation i princip inte
avviker från andra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde.

För
den nuvarande ordningen har enligt utredningen i förarbetena huvudsakligen
åberopats tre skäl. För det första viUe man tillförsäkra ersättningstagaren en
värdebeständig ersättning. För det andra såg raan i institutet en möjlighet att
motverka de olägenheter, bl. a. i förra av godtyckhg prissättning, sora kunde
bli en följd av raonopolbildning på producenlsidan. Det tredje och kanske
viktigaste skälet var att främja landsbygdens elektrifiering.

Utredningen
konstaterar alt kraftpriserna vid detaljdistribution har sjunkit i förhållande
tiU priserna för flertalet andra nyttigheter. Genom de bestämmelser om
koncession och prisreglering som införts i lagen (1902r 71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, har stalsmakterna redan nu
raöjlighet alt säkerstäUa en ändamålsenlig elförsörjning på skäliga villkor
och att åstadkomma en planmässig och rationeU distribution. På det
energipolitiska området pågår f.n. ett betydande reformarbete bl.a. genom
elutredningen (I 1971r01). Detta arbete tillsammans med en fortsatt utveckling
på produklionssidan får enligt utredningen väntas leda till att varje legitimt
kraftbehov också i framtiden kommer att kunna tillgodoses till skäliga priser.
Landsbygdens elektrifiering är i realiteten slutförd. De skäl på vilka det
nuvarande ersättningssystemet bygger har enhgl utredningen aUtså väsentiigen
förlorat sin bärkraft.

Utredningen
framhåller också att den ändrade utbyggnadstekniken, enligt vilken
vattenkraften från railslånga sträckor tillgodogörs i ett kraftverk, har
medfört att överföringskostnaderna blir så stora att det är fördelaktigare för
ersättningstagarna att köpa sin kraft från det lokala distributionsföretaget.
Utveckhngen har nått dithän alt ersättningsformen numera saknar praktisk
betydelse, såvitt gäller mindre falldelar.

Av
det anförda kan enligt utredningen till en början dras den slutsatsen att
ersättning genom kraftöverföring inte längre är ell realistiskt alternativ till
ersättning i pengar, när de fallsträckor som avses är obetydliga. De lokala
småförbmkarna torde över huvud taget, bl. a. av dislribulionstekniska skäl,
kunna lämnas ur räkningen i sammanhanget. Frågan är enligt utredningen om
ersättningsformen bör behållas med tanke på de situationer då
ersättningstagaren har ett stort behov av elektrisk kraft, t. ex. en komraun
eller en industri, och äger en betydande minoritetsandel i den faUslräcka som
skaU byggas ut.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 148

Enligt
utredningen är det å ena sidan tveksamt om ersättningsformen bör behållas med
tanke enbart på de s. k. större minoritetsdelägarna. Sådana ersättningstagare
koraraer av distributionslekniska skäl oftast att själva tiUhöra
producentkrelsen och det kan därför enligt utredningen hävdas att frågan om
ersättning i kraft bör kunna lösas inora ramen för det väl utvecklade
samarbetet på kraftproduktionens område även om rättsinstitutet utmönstras.

Ä
andra sidan framgår av förarbetena till jordabalkens bestämmelser ora
institutet rätt tiU elektrisk kraft att VLrs ersättningskraft tiUmäts viss
betydelse som kreditunderlag (prop. 1970r 145 s. 301). Svenska bankföreningen
har vid kontakter med utredningen bekräftat sin uppfattning om
ersätlningskraftens betydelse från finansieringssynpunkt. Enligt utredningen
finns det visserligen möjhghet att finansiera kraftverksbyggnad genom
upplåtelse enligt jordabalkens bestämmelser av rätt till elektrisk kraft.
Utredningen anser emellertid att kraftintressenternas önskemål om fortsatt
lagstiftning om ersättning i kraft särat bankföreningens synpunkter på
institutets betydelse för finansieringen tiUsammantagna utgör tillräckliga skäl
för lagstiftning.

Beträffande
utformningen av nya bestämraelser i ämnet framhåller utredningen att de
betydande ekonomiska motprestationer som enhgt gäUande lag kan åläggas
rainoritetsdelägaren är mindre väl förenliga med ett ersättningssystem i vanlig
mening. Minoritetsdelägarnas intresse är enligt utredningen inte i första hand
alt få ersättning utan att få del i kraftproduktionen och de är beredda att på
samma villkor sora den byggande bära de kostnader och ta de ekonomiska risker
sora kan vara förenade med företaget. Frågan om minoritetsdelägarnas rätt att
delta i företaget är väsentligen av privaträttslig natur och bör därför enligt
utredningen åtminstone tills vidare prövas av domstol. Domstolen bör dock vid
behov inhärata yttrande från statens industriverk om frågor med energipolitisk
anknytning.

Utredningen
förordar att de materiella bestäramelserna om minoritetsdelägares rätt till
kraft, i fortsättningen benämnd andelskraft, tas in bland bestäramelserna om
byggande i vatten i 2 kap.

Förslaget
att slopa de nuvarande bestäraraelserna om ersättning genora kraftöverföring
aktualiserar frågan om sådan rätt till ersättnings-kraft sora redan har
beslutats bör bestå för framtiden. Enligt gällande rätt torde det inte vara
möjligt för ersättningstagaren att få en rätt tiU ersättningskraft utbytt mot
ersättning i pengar även om vattendomstolen skulle finna en sådan lösmng
ändamålsenlig. Utredningen, som betonar att beslut om ersällningskraft mycket
väl kan ha fattats i strid med båda parters önskemål, föreslår en möjlighet att
byta ut ersättningskraft mot penningersättning. Detta innebär en naturlig
konsekvens av utredningens ståndpunkt i fråga om själva institutet
ersättningskraft. Behovet av en sådan avlösningsmöjlighet är särskilt stort
när det gäller

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 149

mindre
kraftbelopp. Sora förutsättning för att avlösning skall få ske bör enligt
utredningen alltid gälla att den inle medför betydande olägenhet för
raotparten tiU den som gjort frarastäUningen.

Utredningens
förslag alt upphäva bestämmelserna om ersättningskraft och att införa
raöjlighet till avlösning av redan beslutad ersättningskraft särat att införa
ett nytt institut, benämnt andelskraft, tUlstyrks eUer läranas utan erinran av
samtliga reraissinstanser.

Jag
anser på de av utredrungen anförda skälen, att bestäramelserna ora
ersättningskraft bör upphävas och ersättas av bestäraraelser ora andelskraft.
Andelskraften är inte en ersättningsform utan erbjuder vissa minoritetsdelägare
möjlighet att genom erhåUande av kraft få del i kraftproduktionen. De nya
bestämmelserna bör sora utredningen föreslagit tas in i 2 kap. I motsats till
vad som gäller för ersättningskraft kan frågan om andelskraft aktualiseras
endast i saraband med utförande av kraftföretag. Jag kommer att behandla den
närmare utformningen av bestämmelserna ora andelskraft i avsnitt 6.3.2 och
frågan ora hur ersättning för förlorad vattenkraft skaU bestämmas, när beslut
ora andelskraft inte raeddelas, i avsnitt 6.3.3.

Jag
ansluter raig också tiU utredningens förslag ora att införa en möjlighet tiU
avlösning av redan beslutad ersättningskraft. I avsnitt 6.3.2 koraraer jag att
behandla frågan huruvida rätten till ersällningskraft från en äldre anläggning
skaU bevaras, när denna anläggning koraraer alt ingå i en större anläggning.

6.2.4
Skadeförebyggande åtgärder

Bestämmelserna
i nuvarande 9 kap. 46 § om ersättning genora tillhandahållande av vatten har i
åtskilliga hänseenden utformats efter mönster av bestäraraelserna om ersättning
genom kraftöverföring. Ersättning i vatten skaU utgå, när någon till följd av
medgivet uttag av gmndvatlen berövas möjligheten att vid egen grundvattentäkt
tillgodogöra erforderligt vatten, ora inte ersättningsformen prövas raedföra
olägenheter av betydenhet för någon av parterna. Vattendomstolen kan också
efter lämplighetsprövning föreskriva att ersättning för annan skada genora
nyttjande av grundvatlentäkl skall utgå genom tUlhandahåUande av vatten.
Skyldigheten att tilUiandahåUa vatten åvilar vattentäktsfastigheten och består
även ora fastigheten försäljs i exekutiv ordning eUer byter ägare på annat sätt.
Rätten tiU vattnet är förenad med den skadade fastigheten.

Enligt fast praxis inom
vattenrättsskipningen kan skadeförebyggande åtgärder föreskrivas i stället för
ersättning även mot sökandens bestridande och även om kostnaden för åtgärden
beräknas överstiga den ersättning som annars skuUe ha utgått. Det förutsätts
dels att åtgärden är av sådan beskaffenhet att den lämpligare kan vidtas av
sökanden än av den skadelidande dels att kostnadsökningen för sökanden inte är

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 150

oskäligt
stor. Domstolarnas befogenhet att föreskriva skadeförebyggande åtgärder
härleds ur den i 2 kap 2 § fastslagna principen att en vattenbyggnad skall
inrättas så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång
och olägenhet för motstående intressen. Motsvarande bestämmelse för
grundvattenläkt finns i 2 kap. 43 §. Ersättning utgår endast för eventuell
kvarstående skada.

Utredningen
anser, att de nuvarande bestämmelserna om ersättningsvalten motsvarar ett
praktiskt behov. Emellertid är de tillämpliga bara i mål om grundvattentäkt.
Detta har dock inte hindrat vattendomstolarna att i andra fall exempelvis vid
uppdämning eller avsänkning av ett gmndvattentäkten närbeläget vattenområde
ålägga företagarna att som skadeförebyggande åtgärd svara för vattenleverans.
Utredningen anser att dessa likartade situationer bör behandlas på samraa sätt.
Det rör sig i båda faUen om skadeförebyggande åtgärder. Endast frågor om
eventueUt kvarstående men bör enligt utredningen komma under bedömande enligt
VLrs ersättningsregler. Utredningen förordar alt nuvarande bestämmelser om
ersättning genom tUlhandahåUande av vatten utmönstras.

Om
utredningens förslag genomförs kommer frågor om rätt till vattenleverans vid
skada till följd av grundvattentäkt i fortsättningen helt att överlämnas ål
rättstillämpningen. Med hänsyn till den praxis som numera etablerats på området
bör detta enligt utredningen inte inge några betänkligheter. Eftersom
förhållandena kan vara mycket skiftande, bör det enligt utredningen tvärtom
vara en fördel att domstolarna får fria händer att anpassa sina föreskrifter
till vad sora behövs i varje särskilt faU. Utredningen understryker att det
även utan uttryckhga lagregler naturligtvis åligger domstolarna att meddela
sådana föreskrifter om åtgärder och ersättning att ersättningstagarna inte blir
sämre ställda än tidigare.

Utredningen
föreslår alltså att nuvarande bestämmelser om ersättning genom
tillhandahållande av vatten upphävs och att frågan om skyldighet att leverera
vatten i samband med gmndvattentäkt skall ses som en fråga om skadeförebyggande
åtgärder.

Flertalet
remissinstanser lämnar utredningens förslag utan erinran. Vattenöverdomstolen,
som ansluter sig till förslaget, framhåller att den vattenleverans som åläggs
enligt 9 kap. 46 § får sakrältslig dignitet till skillnad mot åläggande i
övrigt att vidta skadeförebyggande åtgärd. Vattenöverdomstolen anser inte att
sakrättsligt skydd är i så hög grad motiverat i just detta fall att man. för
den skuU bör avstå från ett av andra skäl i och för sig motiverat upphävande av
9 kap. 46 §. I detta sammanhang ifrågasätter vattenöverdomstolen en uttrycklig
lagbestämmelse om möjlighet för dorastol att förordna om skadeförebyggande åtgärd
som alternativ tiU ersättning i pengar. Det koraraer enligt vattenöverdomstolen
alltid att finnas behov av att kunna meddela sådana för-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 151

ordnanden inte bara vid grundvattentäkt utan över huvud
taget vid företag enligt VL. En uttrycklig lagbestämmelse är enligt
vattenöverdom-stolens mening särskilt motiverad när man ansluter VL till
expropriationslagen, som saknar institutet skadeförebyggande åtgärder. Ett
ytterligare skäl för lagreglering är enligt vattenöverdomstolen att skadeförebyggande
åtgärder i undantagsfall kan innebära viss överkompensation för den
skadelidande, vilket slår i raindre god överensstämraelse raed
expropriationslagen.

Södertörns,
Vänersborgs, Jämtbygdens, Umebygdens och Luleå tingsrätter. Föreningen
Sveriges tingsrättsdoraare och Sveriges advokatsara-fund anser att bestäraraelserna
ora ersältningsvatten bör bibehållas och avstyrker utredningens förslag.
Vänersborgs tingsrätt påpekar att utredningen som skäl för förslaget endast
anför att motsvarighet till 9 kap. 46 § saknas för andra mål än
gmndvattentäktsmål. Detta resonemang borde enligt tingsrätten närmast leda till
en utvidgning av institutet även till andra måltyper, där vatlenleverans
framstår som en önskvärd kompensationsform. Att så inte skett tidigare har
enligt tingsrättens mening sin naturliga förklaring i det förhåUandet att vid
anläggande av grundvattentäkt i motsats till vid andra företag vattenleverans
kan påtvingas anläggaren, eftersom man i regel inte behöver befara att det
skall medföra olägenhet av betydenhet för honom. Tingsrätten delar alltså inte
utredningens uppfattning att det här rör sig om likartade situationer.
Tingsrätten ifrågasätter om det kan vara lämpligt att sedan fast praxis
etablerats på ett visst oraråde under förebärande härav ta bort de bestämmelser
som utgör grunden för denna praxis. Utan stöd av en lagbestämmelse torde det
för övrigt inte vara möjligt att ålägga ersättningstagaren bidragsskyldighel
vid överkompensation. Jämtbygdens tingsrätt och tingsrättsdomareföreningen
framhåller också att del är egendomligt att införa en lagregel, varav
uppenbarligen behov förelegat, för att sedan efter någon tid, när praxis
inrättat sig efter denna regel, slopa den. Enligt dessa remissinstanser bör
bestämmelserna i stället utvidgas att gälla även andra måltyper än mål om
gmndvattentäkt. Även Umebygdens och Luleå tingsrätter samt advokatsamfundet
anser att bestämmelserna bör utvidgas, lämpligen genom en allmän regel om
ersättning genom tiUhandahåUande av vatten i 2 kap. Södertörns tingsrätt
anser att bestämmelserna ora ersättningsvalten bör flyttas över till 2 kap. och
att där bör kodifieras gällande praxis i fråga cm skadeförebyggande åtgärder.

Jag anser
i likhet med utredningen och flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan att tillämpningsområdet för nuvarande bestämmelser om ersättning genom
tillhandahållande av vatten bör utvidgas. Della sker som utredningen föreslår
lämpligen genom att frågan om vatlenleverans bedöms som en skadeförebyggande
åtgärd. Flärigenom får domstolarna möjlighet att utforma sina föreskrifter efter
vad som be-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 152

hövs
i varje enskUt faU. Domstolarna får också möjlighet att välja mellan olika
skadeförebyggande åtgärder. Förutom vattenleverans kan ifrågakomma exempelvis
anläggande av en ny bmnn, fördjupning av befintlig brunn eller installering av
en ny pump. Det sakrättsliga skydd sora nuvarande besläramelser ger torde inte
ha någon nämnvärd betydelse i förevarande sammanhang.

Som
jag redan angivit har inom vattenrättsskipningen utbildats en fast praxis i
fråga om skadeförebyggande åtgärder. Enligt min mening bör nu denna praxis ges
uttryck i en lagbestämmelse. Gällande praxis har sin teoretiska gmnd i
tillåtlighetsbestäramelserna i 2 kap. 2 och 43 §§ att förelaget skall utföras
så att ändamålet vinnes utan oskälig kostnad med minsta intrång och olägenhet
för annan. Det kunde därför vara naturligt att komplettera dessa paragrafer med
en uttrycklig befogenhet för domstol att föreskriva skadeförebyggande
åtgärder. EmeUertid anser jag, att principen med skadeförebyggande åtgärder
som ett alternativ till ersättning utgör en så viktig del i VLrs
skaderegleringssys-tera att den nya bestämmelsen bör tas in i 9 kap. Härför
talar även den omständigheten att, om i en ny VL endast ersättningsfrågorna kommer
att ligga kvar hos dorastolarna, dessa måste ha möjlighet att föreskriva
skadeförebyggande åtgärder. Hur saraordningen i en ny VL skaU ske med en
eventuell administrativ tillståndsgivning får lösas när denna fråga blir
aktuell. Jag anser det i vart faU klart att dorastolarna tiUs vidare även utan
samband raed någon konkret ersättningsfråga har rätt och skyldighet att pröva
lämpligheten av skadeförebyggande åtgärder av mera allmänt slag.

Som
exempel på skadeförebyggande åtgärder kan nämnas att flytta byggnader som
annars skuUe dämmas över, att ulföra erosionsskydd, att utföra nya bryggor i
stället för sådana som skuUe bU överdämda eller torrlagda, att planera
badplatser där badmöjligheterna annars skulle försämras, att höja lågt liggande
vägar saml alt genom olika åtgärder ordna vattenförsörjningen för en
fastighet. Att exempelvis lämna ersättning i form av ny raark i stället för
den skadade räknas däremot inte som en skadeförebyggande åtgärd.

Den
nya bestämmelsen om skadeförebyggande åtgärder bör enligt min raening utforraas
i mycket nära anslutning till gällande praxis. Bestäraraelsen bör i huvudsak
endast innebära att sökanden skaU åläggas att utföra skadeförebyggande åtgärd,
om det finnes lämpligt, och att ersättning endast skaU utgå för eventuellt
kvarstående skada. Lämplighetsprövningen bör till att börja med avse frågan om
en åtgärd över huvud taget är ändaraålsenhg. Åtgärden syftar ju till att
fastighetsägaren fortfarande skah kunna använda sin fastighet och att
fastigheten i huvudsak skall bibehålla sitt värde i oskadat skick. Den
kvarstående skadan får alltså inte bli alltför orafattande.
Lämplighetsprövningen kommer även att utgöra elt skydd för
fastighetsborgenärema. Den före-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 153

slagna
lämplighetsprövningen avser också frågan om sökanden bör åläggas alt utföra
åtgärden eller om sökanden skaU förpliktas att utge ersättning för skadan med
valfrihet för fastighetsägaren att själv utföra åtgärden eller att tillgodogöra
sig ersättningen på annat sätt. Ofta kan situationen vara sådan att aU
rimlighet talar för att åtgärden bör utföras av sökanden, som disponerar
erforderliga resurser. Ora flera fastigheter berörs av åtgärden torde dét också
i allmänhet vara lämpligt att sökanden svarar för erforderliga arbeten. Vid
prövningen måste givetvis beaktas att sökandens kostnader för åtgärden inle
blir oskäliga i förhållande till den ersättning som annars skuUe utgå. Jag
anser det dock möjligt att vid bedömningen av om skadeförebyggande åtgärd
skall föreskrivas ta hänsyn till affektionsvärden.

Det är ofta nödvändigt att
en skadeförebyggande åtgärd utförs på annan tillhörig fastighet (jfr 2 kap. 14
§ första stycket). Jag anser det därför nödvändigt med en bestäramelse om
tvångsrätt för detta fall. Den skada som den skadeförebyggande åtgärden kan
orsaka skall givetvis beaktas vid prövningen av åtgärdens lämplighet.
Ersättning skall utgå för eventuell skada.

Enligt nuvarande
bestämraelser ora ersättningsvatten kan den skadelidande åläggas
bidragsskyldighet. I fråga om möjligheten tiU ekonomiska motprestationer vid skadeförebyggande
åtgärder har jag följande inställning, sora ansluter tiU vad utredningen
oeraotsagt anfört beträffande vattenleverans. Det låter sig mindre väl förenas
med ett ersättningssystem att ålägga den ersättningsberältigade
betalningsskyldighet gentemot ersättningsgivaren. En sådan ordning bör undvikas
genom en lämplig utformning av dorastolarnas föreskrifter. Om den skadelidande
bereds förmån av någon betydenhet, bör värdet därav kunna reduceras exempelvis
genom att företagaren åläggs att vidta åtgärder för att möjliggöra
vattenleveransen medan den skadelidande får svara för drift och underhåll. Det
bör också vara möjligt att låta företagaren svara för vattenleveransen bara
till en viss punkt, exempelvis fastighetsgräns.

Alt en skadeförebyggande
åtgärd kan innebära viss överkompensation är inte något ovanligt i vattenmål.
Enligt utredningens mening är det rimligt att den som utsätts för tvångsingrepp
får tillgodogöra sig de obetydliga övervärden som här är i fråga. Jag delar
denna uppfattning under fömtsättning att det är fråga om obetydliga övervärden.
Sora jag redan angivit bör föreskrifterna utformas så att åtgärden så exakt som
möjligt motsvarar skadan. Om detta inte är möjligt bör en eventuell
överkompensation kunna beaktas vid den helhetsbedömning av skador på
fastigheten sora jag skall återkoraraa tiU i avsnitt 6.2.6.

Beträffande omfattningen
av vatlenleverans sora skadeförebyggande åtgärd bör sora allraän utgångspunkt
gälla att leveransen skall motsvara vad som faktiskt har tagits ut vid deri
skadade vattentäkten i dess opåverkade skick. Viss hänsyri måste emellertid
också tas till fastighetens

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 154

framtida
vattenbehov. Skadevållaren bör svara för att fastighetens normala behov av
husbehovsvatten kan tiUgodoses också för framtiden. Skall vattnet användas för
annat ändamål än husbehovsförbrukning, torde man i allmänhet ha att bestämma
leveransskyldighetens orafattning med utgångspunkt i förbrukningen under de
senare åren och vad sora kan behövas för den närmaste fraratiden. Det får i
denna situation ankomma på sakägaren att göra sannolikt att hans vallenbehov
ökar i framliden.

Jag
ansluter mig också till vad utredningen oemotsagt har uttalat om VLrs
förhållande till lagen (1970r 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
(va-lagen). Enligt gällande rätt skall rättsförhållandet mellan en allmän
va-anläggning och den fastighetsägare sora genom anläggningen lider intrång i
sin rätt till vatten i princip bedömas enhgt VLrs regler ulan beaktande av att
fastighetsägaren samtidigt kan vara skyldig att bli ansluten till anläggningen
och därigenom få vatten i ersättning för det han förlorat (NJA 1959 s. 501).
Ora skyldigheten att leverera vatten ses sora en fråga om skadeförebyggande
åtgärder, kan man inte undgå att vid skaderegleringen ta hänsyn till va-lagens
bestämmelser. Har det klarlagts alt sakägare får bruka va-anläggningen, bör
hänsyn tas till det. Detta innebär att åtgärder i form av brunnsfördjupning
eller vattenleverans i särskild ledning i allmänhet inte blir meningsfulla.
Vidare innebär det att ersättning för fastighetsskada skall beräknas till
skillnaden mellan fastighetens värde i oskadat skick och dess värde skadad men
ansluten till va-anläggningen, med de ekonorais-ka fördelar och nackdelar denna
anslutning kan medföra. Dessutom kan personlig ersättning komma i fräga.

6.2.5
Ersättning i realvärden

F.
n. gäller att överenskommelse mellan parterna om att ersättning skall utgå i
annan form än VL medger, t. ex. i form av mark, måste fastställas av
vattendomstolen efter lämplighetsprövning för att bli gällande. I samband med
den intensiva exploateringen av landets vattenkrafttillgångar under 1950- och
1960-lalen framfördes från olika håll önskemål om möjligheter för domstolarna
att oberoende av överenskommelse döma ut ersättning i realvärden.

Enligl
utredningen torde frågan om ersättning i realvärden i dagens
utbyggnadssitualion sakna nämnvärd aktualitet. Remissinstansemia har inte
intresserat sig för denna fråga. Jag anser- i likhet med utredningen att någon
lagstiftningsåtgärd inte är motiverad. Jag vill dock erinra om att jag i
föregående avsnitt (6.2.4) föreslagit en bestämmelse om skadeförebyggande
åtgärder, enligt vilken kan åläggas bl. a. skyldighet aft leverera vatten.

I
fråga om överenskommelse om realkompensation har utredningen inte föreslagit
någon motsvarighet till nuvarande krav på lämplighets-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 155

prövning av vattendomstol. I vilken mån överenskommelse om
realkompensation kan fastställas måste enligt utredningen bero på om domstolen
med bindande verkan kan besluta i frågan. Att hänsyri vid prövningen alltid
måste tas till fastighetsborgenärernas intressen är enligt utredningen klart
även utan någon särskild bestämmelse.

Svenska bankföreningen anser, att hänsynstagandet tiU
fastighetsborgenärerna är så väsentligt att en föreskrift härom bör tas in i
lagtexten. Bankföreningen anser, att det är oklart vad utredningen avser raed
sitt uttalande om domstolarnas möjlighet att fastställa överenskomraelser.
Vänersborgs tingsrätt anser, alt vattendomstol fortfarande bör ha skyldighet
att pröva lämpligheten av överenskommelser om realkompensation.

Jag anser
inte, att det finns skäl att bibehålla nuvarande krav på lämplighetsprövning av
vattendomstol. Parterna bör i princip ha frihet att välja ersättningsform.
Emellertid anser jag att det behövs en uttrycklig föreskrift om
oskadhghelsprövning med hänsyn tiU fastighets-borgenärerna. En förebild tiU
bestämmelsen finns i 5 kap. 25 § tredje stycket ExL. I VL bör bestämmelsen avse
överenskommelser både om ersättning i pengar och om ersättning i annan form.
Oskadlighetspröv-ningen bör dessutom avse överenskommelser om skadeförebyggande
åtgärder.

6.2.6 Ersättning i pengar

Min genomgång av VLrs ersättningssystem har hittills
resulterat i alt de för VL speciella ersättningsformerna ersällningskraft och
ersättningsvatten föreslås utmönstrade. Däremot har jag föreslagit en
lagbestämmelse om skadeförebyggande åtgärder, som inte återfinns i annan fastighetsrättslig
lagstiftning (avsnitt 6.2.4). Skadeförebyggande åtgärder utgör emellertid inte
en ersättningsform utan ett alternativ till ersättning. Ersättning i pengar
kommer aUtså även i VL att utgöra den enda ersättningsformen.

Enligt nuvarande bestämmelser skall ersättning i pengar
bestämmas att utgå på en gång. Avgörandet av ersättningsfrågor kan enligt 11
kap. 66 § 2 mom. uppskjutas under en prövotid, om verkningarna av företaget i
visst hänseende inte kan förutses med erforderlig säkerhet. I samband med
uppskovsbeslutel bör i regel meddelas provisoriska bestämmelser om ersättning.
Provisoriska ersättningar kan utgå med årliga belopp. Ett alternativ till
uppskov är att raed stöd av 11 kap. 1 § fjärde stycket VL och 35 kap. 5 §
rättegångsbalken fastställa ersättningen till skäligt belopp.

Ersättning som inte utgår med förhöjning (se om förhöjning
avsnitt 6.2.2) skall enligt 9 kap. 49 § motsvara fulla värdet av den egendom
som avslås och full gottgörelse för annan förlust eller skada. Uttrycket

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 156

full
ersättning återfanns i 1917 års expropriationslag fram till 1949 års ändringar
i denna lag.

I
ExL, som gäUer sedan den 1 januari 1973, behandlas ersättningsfrågorna i 4
kap. Enligt 4 kap. 1 § första stycket ExL skaU för fastighet sora exproprieras
i sin helhet betalas löseskilling motsvarande fastighetens marknadsvärde.
Paragrafen har dock försetts med en erinran ora att löseskUlingen på grund av
följande paragrafer i vissa faU inte överensstämmer med marknadsvärdet. När en
del av en fastighet exproprieras, skaU erläggas intrångsersättning motsvarande
den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkomraer genom expropriationen.
Intrångsersältningen skall alltså motsvara skillnaden raellan fastighetens
marknadsvärde före expropriationen och restfastighetens marknadsvärde efter expropriationen.
Även annan ekonomisk skada som uppkommer för ägaren genom expropriationen skall
ersättas. Expropriationsersättningen kan alltså utgå i form av tre olika
ersättningsarter som betecknas löseskilling, intrångsersättning samt annan
ersättning.

Enligt
4 kap. 2 § ExL skall vid bestämmande av ersättningen under vissa
förutsättningar bortses från inverkan av exproprialionsföretaget. Den s. k.
influensregeln avser både positiv och negativ inverkan och ansluter till de
grannelagsrätlsliga ersättningsrekvisit som lagfästs i 30 § miljöskyddslagen
(1969r 387).

I
4 kap. 3 § ExL finns den s. k. presumtionsregeln. Enligt denna skaU vid
bestämmande av löseskiUing sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon
betydelse som ägt mm under tio år före ansökningen ora expropriation dock
högst feraton år före talans väckande vid domstol och enligt en särskild
övergångsbestämmelse inte i något fall tidigare än från den 1 juli 1971
räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat
än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Regeln innebär
dels en presumtion för all all värdeökning beror på förväntningar ora ändring i
markens tiUåtna användningssätt, dels att värdeökning på grund av sådana
förväntningar inte skall ersättas. Endast i den raån presumtionen motbevisas
utgår ersättning för den värdestegring sora inträffat. Vid delexproprialion
skall presurationsregeln tillärapas i fråga om värdet före expropriationen.

Ersättningsbestäraraelserna
i ExL överensstärnraer i sakligt hänseende med de besläramelser i 1917 års
expropriationslag som legat till gmnd för utredningens förslag utom i ett
avseende. I ExL har nämligen presumtionsregeln utvidgats att gälla vid all
expropriation.

Utredningen
anser, alt man i VL bör införa expropriationslagens system att uppdela
penningersättningen på olika ersättningsarterr löseskiUing, ersättning för
fastighetsintrång och annan ersättning. Viss uppdelning på olika
ersättningsarter fömtsatts redan nu i VL.

Utredningen
tar upp frågan ora VL bör innehåUa en uttrycklig före-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 157

skrift
ora att löseskiUing och intrångsersätlning skaU bestämmas med utgångspunkt i
fastighetens marknadsvärde i överensstämmelse med vad som gäller enligt
expropriationslagen. Från allmänna rättvisesynpunkter är det självfallet
angeläget alt likartade ersättningsfrågor bedöms efter enhetliga grunder.
Principen att fastighetsskada skaU värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet
måste enligt utredningen därför få slå igenom också i VL, ora inte starka skäl
kan anföras för en särreglering.

Några
sådana skäl kan enligt utredningens mening inte anföras när det gäller inlösen
av hel faslighet. Det förhåller sig visserligen så att företagen enligt VL ofta
är lokaliserade till glesbygds- eller avfolkningsområden, där det kan vara
svårt att fastställa ett marknadsvärde. Expropriationslagens ersättningsregler
är emeUertid avsedda att tillämpas också inom sådana områden och en värdering
enligt expropriationslagens riktiinjer bör enligt utredningen leda tiU ett
tillfredsställande resultat även i vattenmål.

Inlösen av hel fastighet
förekoinmer emeUertid förhåUandevis säUan i valtenmål. Den vanligaste
ersättningssituationen är i stäUet att en del av en fastighet drabbas av ett
direkt ingrepp, t. ex. Inlösen eUer överdämning, och att återstoden menligt
påverkas av de förändrade vattenförhållandena i form av försumpning, skada på
fiske, försvårad virkesutdrivning osv. När en fastighet samtidigt drabbas av
flera olikartade skador leder en värdering av varje skadetyp för sig
eraellertid erfarenhetsmässigt lätt till att de särskilda objekten
övervärderas. Det torde också förekomma att man vid värderingen utgår från en
oförändrad användning, trots att en sådan måste framstå sora orationell, om
hänsyn tas till företagets samlade inverkan på fastigheten. Enligt utredningen
koraraer det inte heUer in i bilden att förelaget eventuellt kan raedföra
nytta, t. ex. från torrläggningssynpunkt, eller att skadeförebyggande åtgärder
kan innebära viss överkompensation. Värderingen av olika skadeobjekt kan också
leda tiU ersättningar för skadetyper sora vid en samlad bedömning tar ut
varandra, t. ex. ora inverkan i ett hänseende innebär att arbetskraft blir
överflödig och i ett annat att det komraer att krävas ökad arbetsinsats. Enligt
utredningens raening bör partiella fastighetsskador i vattenraål avgöras efter
en helhetsbedömning.

Man
kan enligt utredningen inte bortse från att slutresultatet blir ett annat och
för den enskilde fastighetsägaren i aUmänhet mera förmånligt med nuvarande
tillvägagångssätt vid skadeuppskattningen i vattenmål jämfört raed de metoder
sora nuraera tillämpas i andra expropria-tionslikande situationer. Enligt
utredningen kan dessa ojämnheter svårligen försvaras.

Utredningen
förordar raed hänsyn till det anförda att det i VL uttryckligen anges att
löseskilling skall motsvara fastighetens marknadsvärde och att
intrångsersätlning skall motsvara den minskning i fastig-helens marknadsvärde
som uppkommer genora ingreppet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 158

Expropriationslagens
värderingsregel för intrångsfallen står enligt utredningen i tämligen god
överensstämmelse med vad sora får antas vara gällande räll inom VLrs område i
fråga om avräkning av nytta mot skada. Samtidigt raåsle emellertid
uppmärksammas att nyttan enligt föreskrift i VL kan grunda tvångsdelaktighet
och därigenom bidragsskyldighet. I sådana faU får enligt utredningen nyttan
inle avräknas i samband raed regleringen av till äventyrs uppkommande
fastighetsskada.

Enligt
expropriationslagen skall man vid värderingen under vissa förutsättningar
bortse från inverkan av exproprialionsföretaget. Enligt utredningen saknar de
för expropriationsmålen karakteristiska markvärde-stegringsprobleraen större
aktualitet i vattenmålen. Däremot kan det tänkas att ett företag enligt VL
genom att väcka farhågor för förfulning, dimbildning eller buller påverkar
fastighetsvärdena i negativ riktning. Detsamma kan enligt utredningen vara
fallet om företaget befaras medföra en minskning av befolkningsunderlaget i bygden.
Enligt utredningens mening är det därför befogat att i sakägarnas intresse
låta expropriationslagens regel om inverkan av exproprialionsföretaget få en
motsvarighet i VL.

Utredningens
förslag i denna del utsätts för åtskillig kritik. Även de remissinstanser som
inte avstyrker förslaget framför kritik av varierande styrka mot användande av
marknadsvärdet vid bestäraraande av ersättning enligt VL. Vattenöverdomstolen
godtar förslaget med en utförlig motivering.

Förslaget att införa
marknadsvärdeprincipen i VL avstyrks av tio remissinstanser, nämligen Växjö,
Vänersborgs, Jämtbygdens och Umebygdens tingsrätter, länsstyrelsen i lämtiands
län, samarbetsnämnden för Järpenblocket, Arjeplogs kommun. Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare, LRF och Sveriges advokatsamfund. Det framhålls särskilt att
det i vattenmål oftast är fråga om fastigheter i glesbygdsområden och att vid
inlösen marknadsvärdet då blir orimligt lågt och inte står i någon som helst
relation till kostnaderna för anskaffande av likvärdig bostad. Marknadsvärdet
ger inte heller något uttryck för fastighetens värde i ägarens hand i det i
glesbygden ofta förekommande fallet att fastigheten utgör bas för ägarens
försörjning genom att bereda honom, förutom bUlig bostad, möjligheter tUl
biinkoraster och naturahushåUning. Utredningens förslag all lösa detta problem
med "annan ersättning" raedför en försämring för
fastighetsborgenärerna. Den starkaste kritiken riktar sig emeUertid raot den
föreslagna tiUämpningen av marknadsvärdeprincipen i skadefallen. I de i
valtenmålen vanligast .förekommande skadesituationema torde del vara raycket
vanligt att ett ingrepp på en fastighetsdel inte ger utslag i ändrat
marknadsvärde. Det är svårt att utläsa om utredningen avser att "annan
ersättning" skaU kunna utgå även i dessa fall. Det framhålls också att i
praxis utbildats normer för ohka

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 159

slag
av delskador som väsentligt underlättar skadevärderingen och att partieUa
fastighetsskador av likartat slag skall bedömas lika för samtliga berörda fastigheter
enligt den s. k. likformighetsregeln i 11 kap. 60 § tredje stycket.

Enligt min mening bygger
en del av den kritik som förts fram mot marknadsvärdeprincipen på en felaktig
uppfattning om de verkningar denna princip har järafört raed nuvarande bestäraraelser.
Det är enligt min mening inte värderingsprinciperna i nuvarande VL som lett
till för höga ersättningar ulan snarare värderingsmetodiken med ett bedömande
av varje skadekategori för sig utan någon relation till de skadade
fastigheternas värde. Det har talats ora den s. k. ä la carte-metoden. Om en
fastighet samtidigt drabbas av flera skador, är det emellertid inte trohgt att
en presumtiv köpare söker bedöma vilken reduktion av köpeskiUingen som bör
föranledas av varje särskUd skada sedd för sig. Det naturliga är enligt min
mening i stället alt köparen försöker bilda sig en uppfattning om vilken
inverkan på fastighetens användningssätt företaget totalt sett kan tänkas få
och bestämmer sitt bud efter det. Den överkompensation som den nu tillämpade metoden
lett frara till kan enligt min raening inte försvaras och utgör i och för sig
tillräcklig grund för en reforra. Det finns självfallet ingen anledning till
att den fraratida energikonsumtionen skaU betala kostnader för ersättning till
fastighetsägare som inte motsvaras av någon reell ekonomisk skada för dessa. De
omställningssvårigheter på grund av andra än ekonomiska orsaker som en
fortsatt utbyggnad av vattenkraften kan föra med sig för ortsbefolkningen måste
lösas och löses också av samhället genom regionalpolitiska åtgärder. Däremot
skall självfallet vattenbyggnadsföretagen bära de direkta ekonomiska
oraställningskostnaderna för de fastighetsägare vilkas raark berörs av
utbyggnaden. Della följer emellertid också av ExLrs regler om ersättning för
annan skada.

Jag vill också erinra om
att marknadsvärdeprincipen i ExL inte tar ställning till värderingsmetoderna
utan endast anger att syftet är att bestämma det pris som en faslighet av
ifrågavarande art sannolikt skulle betinga om den bjöds ut tiU försäljning i
allmänna marknaden. I fråga om värderingsmetod kan man välja mellan
ortsprismetoden, avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden. Sistnämnda
metod innebär alt man söker beräkna marknadsvärdet av en byggnad med
utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Härvid
beaktas även den värdeminskning som byggnaden undergått genom ålder och bruk.

Som
jag redan antytt (avsnitt 6.2.2) anser jag med hänsyn tiU värdet av elt
enhetiigt regelsystem, att ersältningsbestämmelserna i ExL bör ges rnotsvarande
tillärapning i VL om inte starka sakliga skäl talar mot en sådan reforra. Några
sådana skäl kan enligt min mening inte åbe-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 160

ropas
i fråga ora inlösen av hel fastighet eUer del av fastighet. Det torde inte ens
i avfolkningsbygder möta några oöverstigliga svårigheter att med hjälp av
angivna metoder få fram ett marknadsvärde. Det torde i avfolkningsbygder också
vara förhållandevis lätt alt förvärva en likvärdig fastighet, för vilken
köparen alltså inte behöver betala mer än han får för den fastighet som han
tvingas avträda. Visserligen kan innehavet av en fastighet för ägaren raedföra
fördelar i förra av möjlighet tiU biinkoraster och naturahushållning som inte
påverkar marknadsvärdet. Det senare kan i så fall te sig orimligt lågt för
ägaren. I så faU bör eraeUertid annan ersättning utgå för ekonomisk skada som
drabbar ägaren utöver faslighetsskadan. Sådan ersättning skall också utgå för
direkta omslällningskostnader. Fastighetsborgenärerna kan inte anses lida
förfång genom en sådan uppdelning av ersättningen, eftersom deras säkerhet i
fastigheten självfallet inte kan uppskattas tUl större belopp än fastighetens
marknadsvärde. Jag kan också hänvisa tiU vad jag anförde i 1971 års
lagstiftningsärende (prop. lyll: 122 s. 173 och 189) t. ex. om att
intrångsersättning undantagsvis kan bestämmas genom ett kvadratraeterpris på
den inlösta delen av fastigheten.

I
fråga om skadefallen, som dominerar i vattenmålen, uppnår man med
marknadsvärdeprincipen en helhetsbedömning av skadeverkningarna på en
fastighet i relation till fastighetens marknadsvärde. Mot bakgrund av vad jag
uttalat om den s. k. å la carte-metoden och övriga olägenheter med nuvarande
skadevärdering sora utredningen påtalat utgör detta enligt min mening en stor
vinning. Även i skadefallen kan man använda sig av olika metoder för att räkna
fram en minskning i den skadade fastighetens marknadsvärde.
Intrångsersättningen skaU självfallet vid behov kompletteras raed annan
ersättning, dvs. ersättning för ekonomisk skada för fastighetsägaren sora inte
täcks åv rainskningen i marknadsvärde. Fastighetsägaren raåsle t. ex. lägga ned
en av honom bedriven rörelse. Skadeberäkningen sker f. n. i stor utsträckning
enligt vissa normer för olika skadekategorier. Skador på jordbmksmark eller på
skogsraark och växande skog kan sålunda uppskattas inora hela skadeområdet
efter allmänt vedertagna normer. Motsvarande gäUer exempelvis företagets
verkningar på fisket. Jag anser inte att det finns något hinder raot att även i
forisättningen använda sådana normer som givelvis underlättar den ofta mycket
omfattande skaderegleringen. Normerna syftar emeUertid till att bestämma
ersättning för raarginalvärden. Vid tillämpningen av dera raåsle för varje
enskUd fastighet också noga observeras att ersättningen inte står i
missförhållande tUl rainskningen av raarknadsvärdet. Jag finner aUtså ingen
anledning att frångå den s. k. likformighetsprincipen som innebär att lika
skador skall bedömas hka. Del torde vara klart även utan uttryckligt förbehåU
att denna princip i speciella fall kan genombrytas av raarknadsvärdeprincipen.

Jag
ansluter mig till vad utredningen uttalat ora att nytta som en-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 161

ligt
föreskrift i VL grundar Ivångsdelaktighet och bidragsskyldighet inte får
avräknas mot tUl äventyrs uppkommande fastighetsskada. Detta torde vara klart
även utan särskild föreskrift.

Ett
av huvudsyftena med presumtionsregeln är att dämpa markvärdestegringen. Med
anledning därav har den gjorts tillämplig vid aU expropriation, sålunda även
när enskUd exproprierar. Presumtionsregeln har också förts in i annan ny
fastighetsrättslig lagstiftning, t. ex. anläggningslagen (1973r 1149) och
ledningsrättslagen (1973r 1144). Presum-tionsregelns syfte att dämpa
markvärdestegringen talar med styrka för att den tUlämpas också vid värdering
enligt VL. Jag förordar att presumtionsregeln görs tiUäraplig också i fråga
ora ersättning enligt VL.

Sammanfattningsvis
anser jag aUtså att ersättningsbestämmelserna i ExL bör få en motsvarighet i
VL. Tidigare använda värderingsmetoder kan användas också i fortsättningen men
vid hopräkning av olika ersätlningsposter måste en slutlig jämförelse göras med
minskningen i fastighetens marknadsvärde och i förekommande fall justering av
ersättningen ske tiU ett belopp motsvarande denna minskning. HärtiU kommer
sedan ersättning för ekonomisk skada för fastighetsägaren sora inte täcks av
raarknadsvärdet.

I
fråga ora presurationsregeln raåsle här observeras att presumtions-tidens
utgångspunkt måste vara tiden för talans väckande vid dorastol (jfr 142 §
byggnadslagen) eller vid förrättning tiden för påkallande av förrättningen (jfr
13 § anläggningslagen). Utgångspunkten för tUlämpning av presumtionsregeln i
övergångsförhållandena har i samtlig ny fastighetsrättslig lagstiftning
bestämts tUl den 1 juli 1971 och jag anser att denna tidpunkt bör gälla också i
förevarande saramanhang.

I
1971 års lagstiftningsärende rörande ändring av 1917 års expropriationslag
behandlade jag utförligt frågan om bevisbördan (prop. 1971r 122 s. 168170, 255
och 264). Vad jag då uttalade om att viss bevisbörda aUtid skaU ligga på den
sora framställer ett yrkande skaU gälla även i vattenraål. Detsamma gäller
givetvis vad som vid detta tiUfäUe uttalades om vissa bevisbördeproblem vid
tillämpning av presurationsregeln (prop. 1971 r 122 s. 257 och 264).

Enligt
utredningen har den uppskovsmöjhghet som VL erbjuder genom bestämmelserna om
prövotid flitigt utnyttjats, företrädesvis i de stora kraftverks- och
regleringsmålen. Man har därvid i aUmänhet förfarit på det sättet att hela
frågekoraplex i målen, t. ex. ora företagens inverkan på fiske, flottning eller
virkesutdrivning, ställts på framtiden för särbehandling efter fortsatt
utredning, ofta genora en av domstolen tillkaUad sakkunnig. Slutregleringen i
uppskjutna delar kan sedan äga rum avsevärd tid efter den definitiva prövningen
av övriga ersättningsfrågor för de olika fastigheterna. Detta förfarande låter
sig enhgt utredningen mindre väl förenas med ett ersättningssystem som grundas
på en samtidig bedömning av vattenföretagets samlade inverkan på olika
fastigheter.

11
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 162

Utredningen
föreslår därför, att prövotidsbestämraelserna jämkas så att slutiig
skadereglering för fastighet inte behöver äga rum, förrän även uppskjutna
ersättningsfrågor är mogna för avgörande. Om provisorisk ersättning anses
påkallad under uppskovstiden, bör denna utges i form av förskott på den
slutiiga ersättningen. Detta bör enligt utredningen gälla både för skador sora
i och för sig hade kunnat regleras oraedel-bart och för skador sora omfattas av
uppskovet. Förskottet bör enligt utredningen avvägas så alt det i rimlig mån
kompenserar den fömlse-bara totala nedgången i fastighetens marknadsvärde. När
den uppskjutna ersättningsfrågan blir klar för avgörande, får den slutiiga ersättningen
för alla skador på fastigheten bestäraraas och utgivna förskott avräknas.

Utredningen
betonar nödvändigheten av att uppskov i fortsättningen förbehåUs de faU då ett
verkligt trängande behov därav föreligger. Enligt utredningen bör i första
hand den utvägen prövas att dorastolen med tillämpning av 35 kap. 5 §
rättegångsbalken uppskattar skadan tiU skäligt belopp utan någon raera ingående
undersökning av olika delskador.

Utredningens
förslag att slutiig skadevärdering för en faslighet inte skaU äga rura förrän
saratiiga ersättningsfrågor för den fastigheten är mogna för avgörande avstyrks
av vattenöverdorastolen, samUiga sex tingsrätter som är vattendomstolar.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Västerbottens länsorgan för
vattenkraftsfrågor. Viss kritik fraraförs även mot utredningens förslag i fråga
ora tiUämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken, som anses äventyra
rättssäkerheten. Vattenöverdorastolen anser det önskvärt raed en mer
restriktiv tiUämpning av uppskovsinstitutet och förordar en skärpning av
förutsättningarna för uppskov och införandet av en efter VLrs uppskovssystem
avpassad motsvarighet till 35 kap. 5 § rättegångsbalken.

Jag
anser inle, att det är nödvändigt att skjuta upp saratiiga ersättningsfrågor
för en fastighet enbart av den anledningen att någon enstaka ersättningsfråga
för fastigheten inte är mogen för avgörande. Utredningens förslag med denna
innebörd skuUe raedföra betydande praktiska nackdelar. Om en ersättningsfråga
måste skjutas upp, får man enligt min mening bedöma den inverkan övriga skador
har på marknadsvärdet och döma ut slutlig ersättning för dessa. När den
uppskjutna frågan blir mogen för avgörande, får raan bedöma den ytterhgare
minskning av marknadsvärdet som förorsakas och bestämma ersättning härför. Vid
prövningen av den uppskjutna ersättningsfrågan torde marken ha tillträtts eUer
tillståndet tagits i anspråk. Värderingen måste då hänföras till den tidpunkt
när detta skedde. Det angivna tillvägagångssättet måste för övrigt även med
utredningens förslag användas vid prövning av oförutsedda skador. Jag är
alltså inte beredd att föreslå någon ändring av nuvarande bestämmelser om provisorisk
ersättning vid uppskov.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 163

Uppskovsinstitutet
har hittills framför allt använts i fråga om fiske, flottning och
virkesutdrivning. Eftersom flottningen har avvecklats i flertalet vattendrag,
torde det i fraratiden mest vara fiskefrågorna som blir aktuella. De
missförhållanden som kan konstaleras i fråga om uppskovsinstitutet torde till
stor del kunna hänföras till dels vattendomstolarnas arbetsbelastning under
den stora utbyggnadsepoken i viss utsträckning uppsköts hela
skadevärderingen dels motsvarande arbetsbelastning för fiskeadrainistralionen.
Jag förutsätter alltså att uppskov i framtiden inte komraer att behöva
tUlgripas i samma utsträckning sora tidigare och alt uppskjutna frågor avgörs
så snart det är möjhgt. Att så skall ske framgår av lagtexten i dess nuvarande
lydelse. Någon ändring av denna är därför i och för sig inte nödvändig för att
hindra onödiga dröjsmål. Uppskovsinstitutet hör till de processuella
bestämmelser som måste ses över i förslaget till en ny VL. I avbidan på detta
förslag anser jag mig därför inte behöva föreslå ändring i fråga om förutsättningarna
för uppskov eUer någon särskild bestämmelse ora skälighetsprövning i
vattenmål. Förutsättningarna för tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken
torde emeUertid förhållandevis ofta koraraa att föreligga i vallenmål.

Enligt
nuvarande 9 kap. 9 § skall ersättning under vissa förutsättningar fastställas
även för fastighet som tUlhör sökanden i vattenmålet. Bestäraraelsen avser att
skydda fastighetsborgenärema. I utredningens förslag har någon motsvarighet till
bestämmelsen inte tagits raed. Med de belånings- och finansieringsraetoder sora
numera tillärapas saknar bestäramelsen enligt utredningen nämnvärd betydelse.
Det torde i praktiken vara utomordentiigt svårt för en företagare att bakom
ryggen på någon av sina kreditgivare skaffa sig erforderliga ekonomiska resurser
och tUlstånd enligt VL för att genomföra ett företag med de konsekvenser som
avses i paragrafen. Enligt utredningen skapas erforderliga garantier raot
förluster, om borgenären genom klausul i oraslagsreversen tillförsäkrar sig
rätt att i ifrågavarande situation kräva betalning ur fastigheten i förtid (jfr
6 kap. 6 § jordabalken och prop. 1970r 20 del B 1 s. 312).

Svenska
bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Vänersborgs tingsrätt anser,
alt en bestämmelse motsvarande 9 kap. 9 § bör finnas kvar i VL. Utredningens
förslag med en klausul i oraslagsreversen anses inle utgöra tillräckligt skydd.

Jag
kan inte finna att en klausul i omslagsreversen utgör någon absolut garanti
raot förluster. En sådan klausul kan dessutora endast tas in i framtida lån.
Det kan visserligen inte vara någon särskilt vanlig situation att en sökande i
vattenmål inte kan erbjuda annan säkerhet, om vattenföretaget skadar en egen
fastighet men, framför allt med tanke på alt fallhöjd kan tas i anspråk från
egen fastighet, anser jag det tillrådligt raed en raolsvarighet till 9 kap. 9
§. Bestäraraelsen bör utformas

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 164

efler
mönster av den oskadhghelsprövning med hänsyn till fastighetsborgenärerna och
de bestämmelser om nedsättning som jag kommer att föreslå i nästa avsnitt.
Ersättning som bestäms enligt förevarande bestämmelse kommer alltså aUtid att
sättas ned hos länsstyrelsen.

6.2.7
Betalning och tillträde m. m.

En
grandläggande princip i VL är f. n. att åtgärd i vatten som skadar annan inte
får utföras innan föreskriven engångsersättning betalts. Jag anser i likhet med
utredningen att denna princip bör vidmakthållas med hänsyn tUl de skadelidandes
trygghet. Betalning bör liksom hittiUs ske antingen genom nedsättning hos
länsstyrelsen eUer direkt till ersättningstagaren. Annan ersättning bör liksom
hittUls alltid betalas direkt till den berättigade.

Enligt
VL skaU nedsättning aUtid ske vid inlösen men i övrigt endast under vissa
förutsättningar. Utredningen föreslår att den ovillkorhga
nedsältningsskyldigheten vid inlösen las bort.

Enligt 6 kap. 2 § ExL
skall nedsättning av löseskiUing och intrångsersättning inte ske, om
fastigheten inte svarar för beviljad eUer sökt inteckning eller om de borgenärer
som har panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen betalas tUl den
ersättningsberättigade. Medgivande behövs dock inte av den för vars rätt
expropriationen är väsentligen utan betydelse.

Jag anser att denna
bestämmelse, sora tämhgen väl stämmer med vad som i VL redan gäller för
skadefaUen, bör ges tillämpning även i VL. Bestämmelsen måste liksora i ExL
korapletleras med en bestämmelse om skyldighet för den ersättningsskyldige att
tUl länsstyrelsen anmäla att ersättning betalats direkt till den
ersättningsberättigade.

Enligt
nuvarande 9 kap. 73 § har panträttshavama viss rätt alt kräva gottgörelse i
efterhand. Utredningens förslag innehåller motsvarande reglering. En liknande
lösning för expropriationslagens del föreslogs på sin tid i en inora juslitiedeparteraentet
upprättad proraemoria (Ds Ju 1971 r 23) med förslag till ändringar i
expropriationsförfarandet m.m. Jag fann emellertid på anförda skäl att en annan
lösning var lämpligare (se prop. 1972r 109 s. 256). Besväras fastigheten av
beviljad eller sökt inteckning, får löseskiUing och intrångsersätlning oavsett
yrkande enligt 5 kap. 25 § andra stycket ExL inte sättas lägre än som föranleds
av ersättningsbestäraraelserna i 4 kap., om det inte är väsentligen ulan
betydelse för borgenäremas rätt. Är partema överens om storleken av löseskUling
eller intrångsersättning, får dorastolen enligt 5 kap. 25 § Iredje stycket ExL
meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som
har panträtt i fastigheten. Medgivande erfordras inte av den för vars rätt
domstolens avgörande är väsentligen ulan betydelse. FörebUd tiU denna
oskadhghelsprövning var motsvarande bestäramelse i 5 kap. 16 §
fastighelsbUdningslagen (1970r 988, omtryckt 1971 r 1035).

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 165

Jag
har redan föreslagit en motsvarighet tUl 5 kap. 25 § tredje stycket ExL (se
avsnitt 6.2.5.) och jag anser på gmnd av mitt ställningstagande i 1972 års
lagstiftningsärende att de nya bestäramelserna bör utforraas i
överensstämraelse raed 5 kap. 25 § ExL.

Enhgt VL har förelagaren
viss betänketid under vilken han måste bestämma sig för om han vUl utnyttja ett
givet tiUstånd att efter betalning ta annans egendom i anspråk. I skadefallen
är betänketiden fem år från lagakraftägande beslut och vid inlösen ett år. Att
fristerna i VL gjorts avsevärt längre än expropriationslagens treraånadersfrist
torde enligl utredningen ha berott på alt det ofta tar betydande tid alt detaljplanera
och utföra företag enligl VL och att raan velat frita ersättnings-givaren från
att utge ersättning, innan han verkligen använder den rättighet han har fått.
Jag anser i likhet raed utredningen att dessa skäl alltjämt är bärande.
Ersättningstagamas anspråk på att inte under alltför lång tid hållas i ovetskap
om humvida deras egendora skaU tas i anspråk eUer inle raoliverar emellertid
en förkortning av företagarnas nuvarande betänketider. Jag finner att
utredningens förslag om två år vid skada och sex månader vid inlösen utgör en
lämphg avvägning. Sara-tidigt bör eraellertid raöjlighet beredas vattendorastolen
att för extraordinära fall förkorta eller förlänga fristema. Ora parterna är
ense ora annan tid än som anges i lagen bör vattendorastolen naturhgtvis kunna
förordna i enlighet med parternas önskeraål.

För att undvika uppenbara
orättvisor, sora kan tänkas inträffa vid betydande ändringar i aUmänna
prisläget under tiden mellan tidpunkten för skadeuppskattningen (den s. k.
värdetidpunkten) och betalningsdagen, föreslår utredningen att
ersättningstagarna tiUförsäkras rätt till gottgörelse för förluster som
drabbar dem till följd av den ekonomiska utvecklingen. Tvister om
bagatellbelopp bör dock undvikas. Gottgörelse bör med hänsyn härtill utgå bara
till dera, vilkas förluster inte är ringa. Talan om gottgörelse bör enligt
utredningen väckas genora släraning till vattendorastolen.

KaramarkoUegiet ansluter
sig tiU principen ora gottgörelse för förlust till följd av ändring i
penningvärdet. Enligt koUegiet kan det emeUertid ifrågasättas ora den
föreslagna bestäraraelsen verkligen gagnar ersättningstagarna. Det förekommer
näraligen redan nu utan stöd av någon lagbestämmelse att vattendomstolarna på
yrkande av part meddelar föreskrift om indexreglering av utdömda
ersättningsbelopp fram till betalningsdagen. Enligt förslaget gäUer särskilda
föratsättningar för gottgörelse och talan om gottgörelse skall väckas genom
stämning, vilket innebär att sakägaren är sämre ställd i
rättegångskostnadshänseende. KoUegiet anser därför, att det finns anledning att
ytterligare överväga förslaget.

Jag anser i likhet med
kamraarkoUegiet, att utredningens förslag i denna del har en alltför begränsad
räckvidd. Jag anser det i stället

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 166

lämpligt
raed en allraän föreskrift ora att ersättningsbeslutet, ora det är lämpligt,
bör innehåUa bestämmelser som garanterar att ersättningstagaren inte åsamkas
förluster på grund av penningvärdeändringen under tiden mellan
ersättningsbeslutet och tiden för ersättningens erläggande. Den lämpligaste
formen är givetvis kidexreglering. I mån av behov kan denna indexreglering
anknyta tiU en längre tUlbaka i tiden liggande antagen värdetidpunkl. Detta
förfarande används f. n. av vat-tendorastolarna.

Enligl
VL gäller f. n. förbud raot att återkräva betald ersättning. Jag anser i likhet
med utredningen att de ersättningsberättigades ekonomiska trygghet kräver att
delta förbud behåUs. EnUgt pleniavgörandet NJA 1961 s. 743 får
ersättningsgivaren inle fullfölja talan mot ersättningsbeslut, när ersättning
har betalts. Utredningen anser, att den teoretiska granden för detta avgörande
undanröjs med utredningens förslag till ändring av avräkningsbeslämmelsema vid
uppskov (se avsnitt 6.2. .6). Jag har emellertid inte biträtt utredningens
förslag i den delen och pleniavgörandet kommer därför aUtjämt att äga full
gUtighet. Jag finner inte någon anledning att genom lagstiftning mbba detta
avgörande.

VL innehåller nu utförliga
regler om tillträde tUl fast egendom som skall lösas. Enligt utredningens
mening bör VLrs tiUträdesregler närmas liU motsvarande regler i
expropriationslagen. De synbarligen något stela reglerna i VL bör enUgt
utredningen med fördel kunna ersättas med bestämmelser om rätt för företagaren
att tillträda egendom som skall lösas utan elt komplicerat
uppsägnmgsförfarande. Jag biträder utredningens förslag att företagaren berättigas
tillträda egendomen när han betalt ersättningen för egendomen liksom ersättning
för skada genom avståendet och dessutom, i förekomraande fall, gjort anraälan
till länsstyrelsen. Förslaget stäraraer väl överens med vad som gäUer enligt
ExL. Utredningen anser emeUertid också att ersättningstagaren måste få rätt tiU
skäligt uppskov, om hans förhållanden ger anledning till det. Med hänsyn tUl
att företagaren enligt VL har en betänkelid av två år vid skada och sex månader
vid inlösen anser jag det nödvändigt att ersättningstagaren kan ges skähgt
uppskov. I ersättningsbeslutet skaU alltså kunna föreskrivas viss minsta tid
inom vilken tillträde inle får ske resp. skadebringande åtgärd inte utföras.

Utredningen
föreslår en motsvarighet tUl nuvarande bestämmelser i 9 kap. 74 § ora återlösen
av fast egendora sora inte använts för avsett ändamål. Jag har emellertid i
1972 års lagstiftningsärende angående ExL funnit att det praktiska behovet av
ett återlösningsinstitut är så ringa att det, med tanke på det komplicerade
regelsystem sora skulle behövas, inte är motiverat att behålla institutet i ExL
(prop. 1972r 109 s. 224226). Inle heller i VL anser jag att det finns behov av
beslämmelser om återlösen.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 167

6.3
Särskilda vattenkraftsfrågor

63.1
Utbyggnadsvitsord

Strömfallen
i våra vattendrag omfattas av den aUmänna fastighetsindelningen. Rådigheten
över vattenkraften i ett vattenområde ingår bland de befogenheter sora enligt 1
kap. 1 § VL tiUkommer vattenområdets, dvs. ofta slrandfastighetens, ägare. I
fråga om möjligheterna att överlåta vattenområdet eUer upplåta särskild rätt
tiU detta gäUer allmänna bestämmelser om fast egendom.

Bestämmelser
om ianspråktagande av annans vattenkraft finns i 2 kap. 57 §§ VL. Tvångsrätl
enligt dessa paragrafer kan bara bevUjas i samband med tiUstånd att bebygga
fallsträckan i fråga. Utbyggnadsförelagets lillåtiighet skaU alltså prövas
enligt VLrs allraänna tiUåtlig-hetsregler.

I 2
kap. 5 § behandlas den situationen att ett slrörafaU tiU skilda delar tUlhör olika
ägare. Den sora äger eUer på gmnd av servitut förfogar över mer än hälften av
den efter vattenraängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften är
berättigad att tiUgodogöra sig det hela. Det förutsätts att det gemensarama
tillgodogörandet innebär en väsentlig teknisk eller ekonomisk fördel. Samma
ordning gäller beträffande rätten att tillgodogöra vattenkraften i två eller
flera strömfall som har olika ägare och sora har sådant läge att de kan
tiUgodogöras geraen-samt.

Enligt
utredningens mening kan det möjligen göras gällande alt majoritetsprincipen i
2 kap. 5 § är för stel. Starka kraftintressen kan uppträda också på
minoritelssidan och man kan knappast ur faUhöjdsinne-havets storlek dra några
beslärada slutsatser ora den ena eller andra partens förutsättningar att utföra
och driva företaget på ett i tekniskt och ekonomiskt hänseende betryggande
sätt. Det kunde därför enligt utredningen stå i god överensstämmelse med
grunderna för Kungl. Majrts prövningsrätt i vattenmål att tillerkänna även en minoritetsdelägare
initiativrätt till utbyggnad, särskilt som prövningsrätten också in-ryraraer
effektiva möjligheter att hindra en från aUmän synpunkt mindre önskvärd
exploatering. Det får emellertid antas att kraftintressenterna har inrättat
sig efter nuvarande rättsliga reglering och att deras långsiktiga planering av
kraftproduktionen följaktligen kan förryckas, Ora majoritetsprincipen uppges.
Utredningen anser därför, alt det i 2 kap. 5 § alltjämt bör slås fast att
utbyggnadsvitsord tUlkoraraer den som förfogar över majoritet i vattenkraft i
fallsttäckan. Något yrkande om ändring av majoritetsprincipen har inte
framkomrait vid remissbehandlingen.

Jag
anser visserligen att majoritetsprincipen gör ett något föråldrat intryck och
alt det bättre skulle stämma överens raed de nya bestäramelserna om Kungl.
Majrts prövningsrätt att ge varje fallhöjdsinne-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 168

havare
initiativrätt. Eraellertid har majoritetsprincipen fungerat väl under gången
tid och det skuUe därför verka egendomligt att i det skede av utbyggnaden av
vårt lands vattenkraft i vilket vi nu befinner oss ändra denna princip.
Bestäraraelserna i 1 kap. 14 § VL, som ger Kungl. Majrt möjhghet att förordna
om ianspråktagande av strömfall som inte utnyttjas på ändamålsenligt sätt, har
aldrig behövt utnyttjas. Den utbyggnadsvärda vattenkraft sora ännu återstår
outbyggd torde i allt väsentiigt redan tillhöra statens vattenfallsverk eller
enskUda kraftproducenter. I övrigt torde det i fraratiden i huvudsak bli fråga
om ändring och utbyggnad av befintliga kraftverk. Det är enligt min mening
inte något sarahäUsintresse att kraftföretagen bedriver konkurrerande
projektering. På grund av det anförda anser jag alt majoritetsprincipen bör
bibehåUas. Den bör i fortsättningen endast avse tillgodogörande för
vattenkraftsändamål.

Utredningen
föreslår, att bestämmelserna i 2 kap. 6 och 7 §§ upphävs som obehövliga. Delta
förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I 2
kap. 6 § avses den situationen att faUsträckan genom ägogräns i strömriktningen
i sin helhet är uppdelad på olika ägare med lika lott i vattnet. Eftersom
initiativrätten tiU utbyggnad då inte kan fördelas enligt majoritetsprincipen,
anvisar 2 kap. 6 § ett inbjudningsförfarande. I takt med den
vattenbyggnadslekniska utvecklingen, som möjliggjort utbyggnad av allt längre
fallsträckor, har en sådan situation sora avses i 2 kap. 6 § blivit aUt
ovanligare. Lagmraraet har ytterligare förlorat i betydelse genom att
kraftproducenterna successivt har förvärvat merparten utbyggnadsvärd
vattenkraft. Om vattenkraftsägarna på ömse sidor är kraftproducenter, kan raan
enligt min mening utgå från att överenskommelse träffas om utbyggnad utan
något i lag reglerat inbjudningsförfarande. Jag biträder alltså förslaget att
upphäva 2 kap. 6 §.

I
2 kap. 7 § avses del fallet att ett strömfall är samfälld egendom för en by
eller ett skifleslag. Den moderna ulbyggnadstekniken har medfört att det numera
helt sällan kan bli fråga om utbyggnad sora omfattar enbart ett samfällt
strömfaU eUer del därav. Om ett samfäUt strörafall ingår sora del av en
ulbyggnadsslräcka bör enligt min mening strömfaUet kunna las i anspråk enligl
2 kap. 5 §, ora den byggande har utbyggnadsvitsord för hela fallsträckan.
Bestäraraelserna i 2 kap. 7 § första stycket saknar enligt rain raening alltså
praktisk betydelse i denna situation. I fråga om behovet av bestäraraelsen bör
dessutom beaktas alt dess syfte är att i kraftutbyggnadens intresse kringgå
tidigare gällande hinder mot skifte. Bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra
stycket, vars undantagskaraktär betonades redan vid VLrs tiUkomst, är numera
helt otidsenliga. På anförda skäl anser jag att även 2 kap. 7 § bör upphävas.

Utredningen
behandlar utförligt frågan vilka rättigheter till vatten-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 169

området
sora skall beaktas, när det vid en tillämpning av 2 kap. 5 § gäller att bedöma
om utbyggnadssökanden har majoriteten i vattenkraft. Jag har inte något alt
erinra mot vad utredningen oemotsagt anför i den delen. Resultatet av
utredningens överväganden kan sammanfattas på följande sätt.

Man
bör utgå från alt förhållandena skall regleras på ett för framtiden bestående
sätt och att sökanden därför inte bör få tillgodoräkna sig tidsbegränsade
rättighetsupplålelser eller rättigheter som inle förenas raed strömfallsfastighelen.
Sökanden bör aUtså få tiUgodoräkna sig vad sora innehas raed äganderätt eUer på
gmnd av servitut som gäller för aU fraratid. Avtal om upplåtelse av annan
nyttjanderätt än toraträtt är enligt 7 kap. 5 § jordabalken i princip inte bindande
längre än feratio år och bör följaktligen inte kunna hgga tiU grund för utbyggnadsvitsord.
Däreraot bör tomträtt kunna jämställas med äganderätt vid beräkning av
utbyggnadsvitsord.

I
fråga om andel i samfäUt strömfall bör sökanden få tillgodoräkna sig andel som
han förfogar över på grund av äganderätt eller servitutsrätt som gäUer för all
framtid. Enligt 7 kap. 9 § jordabalken får upplåtelser av servitut eUer
nyttjanderätt i fastighets andel i raark inte sakrältslig verkan och bör aUtså
inte få beaktas för utbyggnadsvitsord. Sådana upplåtelser som skett före
jordabalkens ikraftträdande kan emeUertid åtnjuta sakrättsligt skydd enligt 35
§ lagen (1970r 995, ora-tryckt 1971r 1210) ora införande av nya jordabalken och
de kan då få tiUgodoräknas. Sådana upplåtelser har förekommit i raycket stor utsträckning.

Vattenområde
som utgör gemensam ägovidd för två eller flera fastigheter utgör inte samfällt
strörafall i vedertagen mening. Sökanden bör få tUlgodoräkna sig varje innehav
av andel i vattenoraråde som hör till flera fastigheter gemensamt.
Avgränsningen bör lösas genom en hänvisning till vad som enligt 1 kap. 3 §
fastighetsbildningslagen (1970r 988, omtryckt 1971 r 1035) utgör samfäUighet. -

Om
ett strömfall utan att vara samfällt ägs av flera personer, t. ex. tiUhör en
fastighet med flera ägare, bör en sökande inte få för utbyggnadsvitsord
tUlgodoräkna sig egen andel eller upplåtelse i servitutsform från andel i
samägd fastighet.

Ora
en äldre valtenkraftanläggning skaU uppgå i en ny anläggning, bör sökanden för
utbyggnadsvilsord till den nya aiUäggningen få tiUgodoräkna sig den
vattenkraft sora med stöd av 2 kap. 5 § tagits i anspråk för den äldre
anläggningen, ora denna ägs av honora. Den garala anläggningen bör alltså i
denna situation betraktas som elt helt, oavsett ora vattenkraften tiUgodogörs
på grund av äganderätt, avtalsservitut eller medgivande enligl 2 kap. 5 §.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län framhåller, att utredningen inte har behandlat det faUet
att en fastighet, sora har enskild äganderätt

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 170

till
fallhöjd, är sämjedelad. Men hänsyn tiU att sämjedelningar som gjorts före den
1 juli 1962 regelmässigt kan legaliseras och med hänsyn tiU sådana
sämjedelningars rättsliga verkan mellan sämjelottshavarna anser länsstyrelsen,
att en sökande för utbyggnadsvitsord bör få tillgodoräkna sig innehav av sådan
sämjelott.

Jag
anser, att sämjedelning och arealöverlåtelse kan få påverka frågan om
utbyggnadsvitsord under förutsättning att legalisering kan ske enligt lagen
(1971r 1037) om äganderättsutredning och legahsering.

6.3.2
Andelskraft

Utgångspunkten
för förslaget ora ett nytt institut benämnt andelskraft är den situationen att
viss del av en faUslräcka måsle tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5 §. Den vars
fallhöjd då tas i anspråk föreslås under vissa förutsättningar kunna genora
erhåUande av kraft få del i kraftproduktionen i förhållande tiU sitt
fallhöjdsinnehav mot skyldighet att i motsvarande mån bidra till kostnadema för
kraftanläggningens utförande, drift och underhåU (se avsnitt 6.2.3). När
beslut om andelskraft inte meddelas skaU ersättning för förlorad vattenkraft
utgå i pengar (se avsnitt 6.3.3).

Utredningen
föreslår, att som fömtsättning för andelskraft skall gälla att det är av
betydelse för minoritetshavarens verksamhet att han får delta i tUlgodogörandet
av vattenkraften.

Vattenöverdomstolen
anser, att detta rekvisit är alltför vagt och att det bör ersättas eller i vart
faU kompletteras med att det skaU vara fråga om en betydande minoritelsandel.
Kammarkollegiet framhåller, att förslaget innebär att rätten till vattenkraften
skall bedömas olika beroende på i vems hand den befinner sig raen har i sak
inte något att invända mot förslaget. I övrigt har utredningens förslag lämnats
utan erinran.

Jag
anser i likhet med utredningen, att rätten till andelskraft inte bör inträda
som en undantagslös konsekvens av att 2 kap. 5 § tiUämpas. Rätt till
andelskraft bör i första hand tillkomma dem som själva är kraftproducenter. De
torde undantagslöst ha tekniska och ekonomiska resurser att la emot
kraftieveranser på ett lämpligt sätt. Även ett förhållandevis litet
krafltiUskolt måste anses vara av betydelse för exempelvis statens
vattenfallsverk. Rätt till andelskraft bör även tiUkomma stora konsumenter av
kraft, exempelvis industrier och kommunala eldistributionsföretag. För alt
andelskraften skall vara ekonomisk för dem krävs givetvis att de har
erforderliga resurser för alt ta emot kraften. Mycket små fallhöjdsinnehav
torde vara uteslutna från andelskraft redan på grund av att andelskraften inte
kan utnyttjas ekonomiskt. Kostnaden för överföring av kraften koraraer alt
göra andelskraften oekonomisk för andra än dem som har möjlighet tUl uttag och
avräkning vid stam- eller radiaUinjer. Jag anser, att det av utredningen

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 171

föreslagna
betydelserekvisitet läcker de omständigheter som jag nu angivit och ansluter
raig därför till utredningens förslag. Någon intresseavvägning skall inte ske
mellan majoritetshavaren och minoritetshavaren. De olägenheter som skyldigheten
att leverera andelskraft kan innebära för majoritetshavaren tiUmäts alltså
inte någon betydelse.

I
fråga om förfarandet får majoritetshavaren på samma sätt som nu ansöka om
tiUstånd till företaget, varefter övriga innehavare av faUhöjd får framställa
anspråk på andelskraft. Rätten till andelskraft bör fastställas i
tUlslåndsbeslutet efter prövning huruvida fömtsättningarna är uppfyllda.
Dorastolen bör kunna meddela närraare föreskrifter om kraftverkets drift så att
rainoritetsdelägarens särskilda önskemål i möjlig mån kan tillgodoses.
Domstolen bör också fastställa s. k. leveranspunkt, dvs. den punkt där
mottagaren av andelskraft skaU överta ansvaret för överföring av kraften. F.
n. är det majoritetshavaren som skall svara för överföringen av
ersättningskraften mot rätt till ersättning för överföringskostnaden. I fråga
om andelskraft bör mottagaren i enlighet med den avtalspraxis sora utbildat sig
i fråga ora ersättningskraft i princip svara för överföringen. Andelskraften
skall aUlså tiU-handahåUas på läraplig punkt nära kraftstationen.

Vattendorastolen
skall även om parterna är överens pröva att betydelserekvisitet är uppfyllt.
För andelskraft krävs alltså beslut av domstolen. I fråga om andelskraftens
storlek och vederlagsfrågorna råder emellertid avtalsfrihet. Parterna bör dock
kunna faUa tiUbaka på vissa grundläggande lagregler i ämnet. Med hänsyn till
utbildad avtalspraxis bör reglerna enligt min mening kunna vara mycket allmänt
hållna. Minoritetsdelägarens andel i kraftproduktionen bör motsvara hans andel
i den vattenkraft som skaU tillgodogöras vid anläggningen. Han bör vara
oförhindrad att avstå från viss del av vattenkraften mot ersättning i pengar.
Minoritetshavarens motprestation bör bestå i bidrag till samtliga kostnader
för kraftstationens utförande, drift och underhåU efter samma andelstal sora
för kraftleveransen.

Enligt
nuvarande 9 kap. 21 § räknas till driftkostnad skälig avsättning till
förnyelsefond. Sådan avsättning underlåts enligt utredningen ofta i
avtalsfallen och minoritetshavaren bör därför som regel inte belastas med
förnyelsekostnader förrän de blir aktuella.

Vänersborgs
tingsrätt anser det raindre lämpligt alt andelskraften 1 decennier utgår mot en
mindre årlig kostnad för att efter 4050 år belastas med en kraftig
engångskostnad.

Frågan
om avsättning tiU förnyelsefond skall enligt förslaget inte lagregleras och den
får enligt min mening liksom övriga detaljfrågor lösas i tillämpningen i så
nära anslutning som möjligt tUl utbUdad avtalspraxis.

Enligt
gällande rätt har hänsynen tiU fastighetskrediten ansetts kräva inte bara att
den belastade fastigheten på ett bestående sätt bundits

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 172

vid
skyldigheten att leverera ersättningskraft utan också att rätten till kraften
inte skall avhändas den berättigade fastigheten. Den som har rätt tiU
ersättningskraft är dock oförhindrad att upplåta kraften på viss tid.

Enligt
utredningen måste andelskraftstagaren tUlförsäkras absolut trygghet gentemot
kraftverksägaren och dennes borgenärer. För della behövs ett skydd som fungerar
både vid kraftverksägarens konkurs och vid friviUig eUer exekutiv försäljning.
Ett sådant skydd för andelskraftstagaren ger enligt utredningen på samraa gång
ett absolut skydd för hans inteckningsborgenärer i nämnda situationer. Utredningen
förordar aUlså att skyldigheten att leverera andelskrafl binds vid
kraftstations-fasligheten på motsvarande sätt sora nu gäUer för
ersättningskrafl.

Enligt
utredningen bör däremot rätten till andelskraft i mottagarens hand utgöra lös
egendora ingående i den förmögenhetsraassa han utnyttjar i sin verksamhet med
de möjligheter som därmed kan erbjudas att använda rättigheten som
kreditunderlag. Genom en sådan ordning uppnås principieU överensstämraelse med
vad sora gäUer för rätt till elektrisk kraft enligt 15 kap. jordabalken, raed
vilken rättighet rätten till andelskraft även i övrigt har beröringspunkter.
För att den föreslagna lösningen skall raedföra tillfredsställande
belåningsmöjligheter, bör enligt utredningen lagen (1966r 454) om
företagsinleckning kompletteras så att rätt till andelskraft ingår bland i
lagen angivna rättighetstyper som kan utgöra objekt för företagsinleckning.

Utredningens
förslag i denna del utsätts för viss kritik. Det framhåUs alt en
förelagsinteckning i bl. a. andelskraft inte innebär någon garanti mot att
andelskraften överlåts. I stället för företagsinteckning förordas en möjlighet
till separat pantsältning av rätten till andelskraft.

Jag ansluter mig till
bedömningen att möjligheten till företagsinteckning inte utgör en fullgod
ersättning för den möjlighet till fastighetsinteckning som nuvarande ordning
ger. Belåningsmöjligheten är av stor vikt i förevarande sammanhang. Det är
enligt min mening naturligt att en rättighet, som tillskapas som kompensation
för att en fastighet förlorar viss fallhöjd, tiUäggs denna fastighet med
servitutsrätt. Institutet rätt tiU elektrisk kraft är inle jämförbart i detta
avseende, eftersom rättigheten inte har någon naturlig anknytning till
fastighet. Det är enligt min mening en olägenhet att som utredningen föreslår
för beslut ora andelskraft kräva medgivande av fastighetsborgenärerna. Jag
anser på grund av det anförda alt ersätlningskraftens rättsliga konstruktion
inte bör överges och att alltså både skyldigheten och rättigheten tiU andelskraft
bör knytas till fastighet. Med en sådan lösning är fastighetsborgenärernas
intressen väl tiUgodosedda redan genom vattendomstolens prövning av
föratsättningama för andelskraft.

Om
rättigheten till andelskraft knyts tiU fastighet är det nödvändigt med en
bestämmelse om att vattendomstolen efter ansökan kan flytta

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 173

över
rättigheten tiU annan fastighet sora tillhör samrae ägare. Liksom enhgt
nuvarande 9 kap. 17 § bör en förutsättning för överflyttning vara att den kan
ske ulan förfång för borgenär med panträtt eUer andra rättsägare.

Andelskraftens mottagare
bör givetvis kunna tUl annan upplåta större eller mindre del av kraftbeloppet.
För att hindra att förbudet mol avyttring kringgås genora en sådan upplåtelse
är det nödvändigt med en motsvarighet till bestämmelsen i nuvarande 9 kap. 18 §
att avtal om upplåtelse inte är bindande längre lid än femtio år.

Om en äldre anläggning i
framtiden kommer att ingå i en större ny anläggning, som byggs ut av annan
företagare, är det enligt utredningen naturligt att ägaren av den äldre
anläggningen träder in sora andelskraftstagare. Härvid bör han enligt
utredningen få tUlgodoräkna sig faUhöjd till vilken han ursprungligen förvärvat
rätten enligt 2 kap. 5 § VL. Enligt utredningen saknas nämligen anledning till
annan bedöraning i detta faU än vid bestämning av sökandens innehav för utbyggnadsvitsord.

Några remissinstanser
behandlar i anslutning till detta uttalande av utredningen frågan hur rätt till
ersättningskraft resp. andelskrafl från den äldre anläggningen skall behandlas
i denna situation. Det framhålls att innehavare av ersättningskraft resp.
andelskraft måste få ett betryggande rättsligt skydd.

Jag anser i likhet raed
utredningen, alt innehavaren av den äldre anläggningen bör vara berättigad
till andelskraft från den nya anläggningen för den fallhöjd som liUgodogjorts
i hans anläggning. Rättigheten tiU andelskraft bör givelvis förenas raed
strörafaUsfastigheten i den äldre arUäggningen. Avdrag måste emellertid ske för
eventueU andelskraft som utgår från den äldre anläggningen. För denna andelskraft
skall i stället kompensation ges antingen i form av andelskraft från den nya
anläggningen eUer genom ersättning i pengar. Motsvarande gäUer i fråga ora
ersättningskraft. För alternativet raed andelskraft från den nya anläggningen
bör dock krävas att föratsättningama för andelskraft är uppfyUda, annars
återstår bara alternativet raed ersättning i pengar. Med den rättsliga
konstmktion sora jag föreslagit för rätten till andelskraft utgör andelskraft
en raed ersättningskraft likvärdig kompensationsforra.

6.3.3
Ersättning för förlorad vattenkraft

Ersättning
i pengar för förlorad vattenkraft har redan enligt gäUande ordning blivit aUt
oftare förekomraande. Ersättning för vattenkraft skaU aUtid bestäraraas raed
utgångspunkt i vattenkraftens värde i tUl-godogjort skick. Ersättningen
bestäras enligt de gmnder sora gäUer för ersättning genora kraftöverföring,
vUket innebär att ersättningen i princip skaU raolsvara värdet av det
kraftbelopp som går förlorat med av-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 174

drag
för den s. k. uttagningskostnaden. Frågan om principerna för värdering av
förlorad vattenkraft hör emellertid till de raera oratvislade i svensk
vattenrätt.

Enligt
utredningen kan nuvarande ordning ses som ett uttryck för lagstiftarens strävan
att till fuUo kompensera förlorad avkastningsförmåga, dvs. samma tankegångar
som ligger bakom bestäraraelserna om feratio procents förhöjning av vissa
ersättningsbelopp. Utredningen anser emellertid att vinstaspekten komrait att
överbetonas.

Enligt
utredningen finns det från ersättningssynpunkt inte några principiella
olikheter mellan den situationen att en fastighets vattenkraft tas i anspråk
och andra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde. Det finns
därför enligt utredningens mening ingen anledning att beträffande
fastighetsskada i form av förlust av vattenkraft avvika från den förordade
huvudregeln all ersättning för fastighetsskada skall utgå sora löseskilling
eller intrångsersättning, i båda fallen med utgångspunkt i fastighetens
marknadsvärde. Detta utesluter givetvis inte att förlusten av vattenkraft
värderas separat. Eftersora ett företag som vållar förlust av vattenkraft
regelraässigt torde medföra även andra skador på fastigheten, måste emellertid
effekten av de olika skadorna vägas samraan i en helhetsbedömning. En sådan
bedömning kan få tUl följd att sakägaren får lägre ersättning än han skulle ha
fått ora nuvarande bestämraelser tillämpats. Enligt utredningen torde det
nämligen bli svårt för sakägare att som f. n. få ut både full ersättning för
ianspråktagen fallhöjd och särskild ersättning för skada tiU följd av den
inverkan tillgodogörandet av falUiöjden får på vattenståndsförhåUan-dena. Mot
det anförda kan kanske invändas att förlorad vattenkraft inte på detta sätt
komraer att värderas med nämnvärt större precision än hittills. Det förhåller
sig också otvivelaktigt så att varje möjlig värderingsmetod inrymmer felkällor
av olika slag. Principen att ersättning skall bestämmas med hänsyn till
fastighetens marknadsvärde har emellertid enligt utredningens mening den
bestämda fördelen att den motverkar användningen av mer eller mindre
omfattande kalkyler raed hypotetiskt underlag. Principen innebär också att
dorastolarna vid sin sammanvägning av olika skadeeffekter och delvärderingar
har all se till att slutresultatet helt allmänt ter sig förnuftigt.

Jämtbygdens
tingsrätt. Föreningen Sveriges tingsrältsdomare och Sveriges advokatsamfund
stäUer sig avvisande till förslaget. De avstyrker utredningens förslag om
värdering enligt marknadsvärdeprincipen även i fråga ora förlorad vattenkraft.

Jag
ansluter mig till vad utredningen anför i denna del. Jag föreslår alltså inte
några särskilda besläramelser för värdering av förlorad vattenkraft utan sådan
förlust skall ersättas efter sin inverkan på fastighetens marknadsvärde, i
förekomraande fall saramanvägd raed övriga skador på fastigheten. Jag ansluter
mig också tiU vad utredningen

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 175

uttalar
ora hur kraftvärderingen i praktiken bör utföras. Jag återger i det följande
huvuddragen av utredningens synpunkter. Jag vill dock understryka att
presurationsregeln enligt mitt förslag kan koraraa att åberopas även vid
kraflvärdering.

Frågor
om värdering av vattenkraft kan tiU en början bli aktueUa, ora vattenkraft sora
tillgodogörs i en äldre anläggning skaU tas i anspråk för att utnyttjas i en
större kraftstation. Situationen synes i aUt väsenthgt kunna jämföras med
expropriation av rörelse. Värderingen får aUtså liksora i expropriationsfaUet
bygga på avkastnings- och pro-duktionskostnadskalkylér. Ersättningen får
fastställas med ledning av nettoavkastningen. En kraftstations nelloavkaslning
torde i aUmänhet motsvara det kapitaliserade. värdet av dess kraftproduktion
minskat med drift-, underhåUs- och förnyelsekostnaderna. Kapitaliseringen bör
avse aU framtid eller en begränsad tid motsvarande stationens antagna
återstående livstid. Kraftproduktionens värde bör kunna bestämmas med
utgångspunkt i kostnaden för likvärdig kraft från annan kraftkälla, tiU
exempel värmekraftverk, eUer för inköp av motsvarande kraft-kvantitet. Om
ägaren av den äldre anläggningen har att utge ersättning medelst
kraftöverföring, bör ersättningen i det nya kraftverksraålet bestäraraas i
skilda poster för den äldre anläggningens ägare och för ersätlningskraftens
raottagare såsora innehavare av särskild rätt i den garala
strörafaUsfastigheten.

En
annan tänkbar situation är att påbyggnad av en kraftstation medför att faUhöjd
som tillhör en uppströms belägen kraftstation tas i anspråk. Härigenom vållas
visst produktionsbortfall som inte uppvägs av minskade drift- och
underhållskostnader. Vad som sagts om värderingsmetodiken beträffande det nyss
behandlade utrivningsfallet gäUer i princip även här.

I nu behandlade situationer
kan ägaren av befintlig anläggning troligen ofta ha rätt tiU andelskraft i
förhållande liU den vattenkraft som tas i anspråk och som tidigare helt eller
delvis liUgodogjorts i hans egen anläggning. Därmed bortfaller inte hans rätt
tiU ersättning för förlusten av eller skadan på hans anläggning men flerfaldig
kompensation måsle självfallet undvikas. En ersättning för den tiUgodogjorda
vattenkraften som bestäms enligt nettoavkastningsmetoden får anses omfatta
även värdet av samraa, från början outbyggda vattenkraft. Produktionsvärdet
måste därför reduceras inle bara raed kostnaden för kraftproduktionen ulan
också raed den ianspråktågna vallenkraftens värde i outbyggt skick, det s. k.
naturvärdet. Ersättningstagaren bör därefter få andelskraft på sararaa viUkor
sora ägaren av outbyggt strömfaU.

Nettoavkastningsmetoden
är i och för sig möjlig att tiUämpa också vid värdering av elt oulbyggt
strömfaU som är självständigt utbyggnadsvärt. Det kan emellertid inte antas
att en sådan begränsad utbyggnad i allmänhet kan tillåtas från allraänna
planeringssynpunkter, ora

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 176

det
finns förutsättningar att tiUgodogöra strömfallet järate andra faU-sträckor i
en större anläggning. Värderingen enligt nettoavkastningsmetoden koraraer
aUtså i sådana faU att vila på ett fiktivt underlag, något som mindre väl
stäraraer överens raed principen ora rätt tiU ersättning för fastighetens
marknadsvärde. Detta utesluter inte att metoden någon gång kan behöva
tiUgripas åtminstone som kontroll. Om ersättning för vattenkraften skall utgå
enligt 9 kap., bör den eraeUertid som regel bestämmas efter sararaa grunder
sora bör gälla för faUsträc-kor sora inte kan byggas ut självständigt.

En värdering av outbyggd
vattenkraft med utgångspunkt i dess marknadsvärde innebär att vattenkraften
skaU åsättas ett pris som sannolikt skulle erbjudas i en allraän marknad. Det
finns f. n. inte någon aUmän marknad för vattenkraft, något som bl. a. beror på
att kraftexploatörerna redan förfogar över större delen av den utbyggnadsvärda
vattenkraften. Della utesluter inte att domstolarna bör kunna bilda sig en
uppfattning om vad en exploatör kan vara viUig att betala för ytterU-gare
krafttUlskott för alt få utbyggnadsvilsord. Intresse för sådana förvärv kan
antas föreligga alltjärat. Det kan också finnas anledning för innehavare av
större minoriletsandelar att utöka sitt fallhöjdsinnehav inför utsikterna att
orasätta detta i andelskraft. Det föreligger med andra ord en
konkurrenssituation som kan tänkas stimulera intresset för förvärv av outbyggd
vattenkraft i exploalerbara vattendrag. Det bör alltså finnas vissa möjligheter
att grunda värderingen på prisjämförelser. En ersättning för ianspråktagen
vattenkraft som bestäms på detta sätt kan sägas återspegla den nytta eller
vinst som ett gemensarat tillgodogörande i allmänhet innebär. Om en
prisjämförelse kan gmndas på förvärv med anledning av det aktuella
utbyggnadsprojektet kommer ersättningen att ha viss anknytning till företagets
beräknade produktionsvärde. Det nya systemet kan således inte anses innebära
att man helt uppger den nuvarande metoden att uppskatta ersättning för
ianspråktagen vattenkraft raed hänsyn bland annat tiU den nytta som det
gemensararaa tUlgodogörandet raedför för ersätlningsgivaren.

Värdet
av den vattenkraft i utbyggnadssträckan sora den byggande inle förfogar över
får antas koraraa att öka inför den föreslående exploateringen. Det uppkommer
då en situation av det slag sora avses i den s. k. influensregeln, näraligen
att det ersätlningsgrundande företaget skapar förväntningsvärden från vUka
raan bör bortse när ersättningen bestäms (se avsnitt 6.2.6). Om värderingen av
ianspråktagen vattenkraft sker med beaktande av priset vid friviUiga
upplåtelser i andra delar av utbyggnadssträckan, leder en sådan tillämpning tiU
att den som tvingas upplåta sin vattenkraft får raindre betalt än vad som har
utgått för annan vattenkraft i orten. Det är i denna situation rimligt att
tillämpa den undantagsregel som innebär att reduktion får underlåtas om det
bedöms skäligt med hänsyn tiU förhåUandena i orten.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 177

Det
kan komma att visa sig svårt att få ett tiUfredsställande underlag för
värdering av de oftast smärre fallsträckor som det nu är fråga om. Domstolarna
kan därför tvingas att raed tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken
uppskatta skadan till skäligt belopp. Detta innebär inte någon alltför
uppseendeväckande förändring jämfört med nuvarande ordning, eftersom de
ersättningar som nu utdömts måste anses utgöra en mycket ungefärlig gottgörelse
för vattenkraften. Utredningen har dock undersökt möjlighetema att för de fall
då några större värden inte står på spel använda en raera suramarisk
värderingsmetod som vägledning vid skähghetsbedömningen. Resultatet av denna
undersöknmg redovisas i utredningens betänkande s. 115, 178 och 179.

Den
utförda undersökningen visar att det normala raarknadsvärdet f. n. motsvarar
den genomsnittiigä ersättningen i vattenraål, dvs. ungefär 100 kronor per
kilowatt natureffekt, samt att avvikelserna uppåt och nedåt i enskUda fall på
grund av faUhöjdens större eller mindre attraktivitet som regel inte är större
än 50 procent. Denna bedömning gäUer förhåUandena f. n. men dessa kan komma att
förändras. Bl. a. är det svårt att bedöma hur attraktiv den ännu outbyggda
vattenkraften kan visa sig vara. Vidare är det osäkert hur den ökade konkurrensen
om en och samma fallhöjd som andelskraftsinstitutet skapar kommer att påverka
värdet. Även om det genomsnittliga värdet på vattenkraft skuUe ändras talar
övervägande skäl för att värdet bör vara relativt enhetiigt olika strömfaU
emellan. En summarisk värdering av outbyggd vattenkraft enligt de angivna
grunderna kan alltså tänkas leda till ett rimligt resultat, när ett bättre
värderingsunderlag inte står tiU buds. Avsikten är inte att på denna punkt
binda rättstiUärapningen utan bara att antyda en möjlig väg för parter och
dorastolar att utan onödig omgång koraraa till rätta raed de värderingsproblera
sora kan uppstå.

6.3.4
Bygdekraft

Bestämmelserna
om bygdekraft i 4 kap. 14 §§ VL har tillkomrait med tanke på att bygden
närraast omkring de större kraftkällorna av sociala och ekonomiska skäl borde
tillförsäkras kraft för sina behov på skäliga viUkor. Skyldigheten att
tillhandahåUa bygdekraft innebär att ägaren av elt kraftverk kan åläggas att
avstå intUl en tiondel av den årliga kraftraängden för att tUlgodose den
kringhggande bygdens behov av kraft. När bygdekraftsandelen bestäms i samband
med tiUstånd tiU kraftverket skall beaktas bygdens behov av kraft och den
tUlgång på kraft som eljest kan påräknas. Skyldigheten att börja leverera bygdekraft
aktualiseras först efter ett särskUt ansökningsförfarande. För den kraft som
levereras skall mottagaren betala skähg ersättning. Vid tvist skall
ersättningen bestäraraas av statens prisregleringsnärand för elektrisk ström.

12
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 178

År
1962 genomfördes vissa ändringar i bestämmelserna för att göra dem lättare att
tillämpa. Enligt utredningen har institutet trots detta inte koramit till
större användning än tidigare. Förklaringen tiU institutels ringa praktiska
betydelse är enligt utredningen att söka i utveckhngen på kraftförsörjningens
område. Behovet av en särskild reglering i VL i syfte att slå vakt om
kraftverksbygdernas elektrifiering minskar i takt med distributionsnätets
utbredning. Är 1962 fanns omkring 5 000 inte elektrifierade helårsbostäder mot
meUan 1000 och 2 000 år 1972. Enligt utredningen bör också beaktas att
bygdekraftsinstitutet inte avser att bereda kraftverksbygderna någon prisförmån.
De sociala och ekonomiska skäl som ligger bakom bygdekraftsinstitutet har
enligt utredningen alltså nu väsentligen förlorat sin bärkraft. Utredningen ansluter
sig bl. a. därför tiU den i direktiven framförda uppfattningen att institutet
bör utmönstras ur VL.

I fråga ora flertalet
befintliga större vattenkraftverk har principbeslut ora skyldighet att
leverera bygdekraft redan fattats utan att frågan ora leverans av kraft
sedermera har aktualiserats genora ansökan från lokala avnämare. En redan fastställd
raen inte utnyttjad skyldighet att tilUiandahåUa bygdekraft från ett kraftverk
lorde enUgt utredningen bestå, till dess anläggningen överges, även ora
bygdekraftsbestäramelserna upphävs. Med hänsyn till vad utredningen anfört om
behovet av institutet finns det enligt utredningen inte anledning att anta att
det föreligger något nämnvärt intresse från de berättigades sida att utnyttja
redan existerande möjligheter tiU leverans av bygdekraft. Från kraftproducenternas
synpunkt är det givelvis elt rimligt önskeraål att bli befriade från en
skyldighet raed vars infriande det inte finns anledning att räkna. Utredningen
anser därför att de beslut varigenom ägare av kraftanläggning med stöd av 4
kap. 13 §§ ålagts att tiUhandahåUa bygdekraft bör upphöra att gälla i vad de
inte har tagits i anspråk efter ansökan enligt 4 kap. 4 §. De
bygdekraftsberättigade bör enligt utredningen beredas skäligt rådrum genora
att under en övergångstid av förslagsvis två år från den nya lagens
ikraftträdande bevaras vid raöjhg-heterna alt göra sina anspråk gäUande.

Utredningens
förslag i denna del lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Förslaget
tillstyrks uttryckligen av bl. a. vattenöverdorastolen, kammarkollegiet och
LRF.

Jag anser, att
bestäraraelserna ora bygdekraft numera förlorat aU betydelse och att de därför
bör upphävas. Jag ansluter mig också tUl utredningens förslag att redan
meddelade principbeslut om bygdekraft, sora inte tagits i anspråk genora beslut
om leverans, bör förlora sin verkan efter en övergångstid av två år. Om beslut
om leverans redan har meddelats eller om sådant beslut meddelas efter ansökan
inom den tvååriga övergångstiden, gäUer beslutet givetvis utan hinder av att
byg-dekraftsbesläraraelserna upphävs. Den nuvarande möjligheten tiU omprövning
av beslutet slår emeUertid inte längre tUl buds.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 179

6.4
Avgifter

Ett
tiUstånd att utföra företag i vatten kan vara förenat med skyldighet att utge
avgifter av olika slag. Avgifternas syfte är att tiUgodose huvudsakligen
aUraänna intressen. I 4 kap. 14 och 15 §§ ges bestämmelser om regleringsavgift
i saraband raed större vattenregleringar för kraftändaraål. Avgiftsraedlen
används för alt kompensera skador sora inte ersätts i vattenmålet och för att
tillgodose aUmänna ändaraål i den bygd sora berörs av företaget. För att
åstadkomraa bättre fiskeförhållanden inora oraråden som påverkas av ett
förelag föreskrivs ibland särskild avgift med stöd av 2 kap. 8 § VL. Enligt 2
kap. 10 § utgår allmän fiskeavgift för byggnad i vatten eller valtenreglering
som påverkar de naturliga vattenslåndsförhåUandena eUer hindrar eUer försvårar
fiskens framkomst. Influtna medel skall användas för att främja fisket inom
landet. Enligt 6 kap. 9 § kan flottande åläggas viss fiskeavgift, om
flottningen eUer flottningsanläggningar vållar avsevärt men för fisket. Vissa
fiskeavgifter sora fastställts enligt den före VL gäUande lagstiftningen utgår
fortfarande. Med tillstånd alt utföra ett antal olika typer av vattenförelag
följer också skyldighet enligt 11 kap. 95 § att betala ett engångsbelopp, s. k.
domstolsavgift, sora bidrag till kostnaderna för vattendomstolarnas
organisation och verksamhet.

Kungl.
Majrt kan enligt 4 kap. 18 § VL föreskriva viUkor för alt tiUgodose aUraänna
intressen i saraband med prövning av underställda vattenmål. Sådana villkor
brukar oftast gå ut på att sökanden skall betala vissa belopp s. k.
villkorsraedel.

I
egentiiga avgifter inflyter f. n. orakring 12 railjoner kronor om året. Därav
utgörs cirka 10 miljoner av regleringsavgifter, 1,5 miljoner av olika
fiskeavgifter och 0,5 railjoner av domstolsavgifter. Man kan räkna med att fram
till den 1 januari 1972 har betalats sammanlagt omkring 110 mUjoner kronor i
regleringsavgifter. Som viUkorsmedel har inom samma tid utgått omkring 50 railjoner
kronor, vartiU komraer kostnaderna, uppskattningsvis 20 miljoner kronor, för
de åtgärder som Kungl. Majrt föreskrivit som vUlkor. (Närmare detaljer om
avgiftsbeloppen finns i utredningens betänkande s. 180185.)

Enligt
utredningen företer det nuvarande avgiftssystemet en splittrad bild och ett
enhelhgl avgiftssystem vore därför i och för sig tiUtalande. Att låta ett
sådant system omfatta de s. k. villkorsmedlen skulle emellertid innebära en
opåkallad inskränkning i Kungl. Majrts generella befogenhet att villkorsvägen
tiUgodose allraänna intressen. Utredningen anser sig sakna anledning att nu gå
in på denna fråga. Utredningen anser det självklart att regleringsavgifter och
allraänna fiskeavgifter bör bibehållas som viktiga delar av det vattenrättsliga
kompensationssystemet. Utredningen har ingående övervägt en sammanslagning av
dessa avgifter raen funnit att den skulle raedföra olika komplikationer,
frärast

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 180

av
adrainistrativ natur, utan att erbjuda några betydande fördelar. Utredningen
är därför inte beredd att lägga fram något förslag i ämnet men har i stäUet
sökt uppnå ungefär sarama fördelar sora en gemensara avgift skuUe ge genora
att i möjhg mån närma de båda avgiftstyperna tiU varandra.

Utredningen föreslår, att
bestämmelserna om regleringsavgift ersätts av bestämmelser om bygdeavgift, som
innebär en avgiftsbeläggning inte bara som nu av regleringar utan även av
kraftverk. Utredningen avvisar tanken på att avgiflsbelägga även andra företag
än kraftföretag.

Det är enligt utredningen
inte meningen att kraftverken skall påföras nya avgifter medan
regleringsavgifter utgår i samma omfattning som nu. Avgiftssystemet bör
utformas så att den samraanlagda belastningen på de olika kraftverksägarna blir
rimlig. Sett från bygdeintressenas synpunkt bör det vara likgUligt om avgift
bestäms enbart för kraftverken, enbart för regleringarna eUer för båda
företagstyperna i kombination, så länge de totala avgiftsbeloppen bhr
tiUräckliga för sitt ändaraål. Utredningens förslag innebär att även
kraftverksbygderna blir bidragsberättigade.

Utredningen föreslår ett
helt nytt systera för beräkning av bygdeavgift. Avgiften skaU beräknas på
grundval av instaUerad effekt för kraftverk och magasinsvolym för regleringar.
När det gäller att bestämraa avgiftsenheter av lämplig storlek i detta nya
system har en utgångspunkt varit att det totala avgiftsbeloppet inom landet i
stort sett skaU motsvara vad som f. n. inflyter i regleringsavgifter. Vidare
har eftersträvats en i stort sett oförändrad avgiftsbelastning för de enskUda
företagen. En ytterligare utgångspunkt har varit nuvarande avgiftslatitud för
regleringsavgifter. Utredningen har redovisat resultatet av en beräkning
enligt utredningens förslag för vart och ett av de avgiftspliktiga kraftverken
i Luleälven, Umeälven, Ängerraanälven, Faxälven, Indalsälven, Göta älv och
Lagan (se utredningens betänkande s. 186188). Utredningen anser att denna
beräkning ger vid handen att ett system med avgiftsenheter för kraftverk och
regleringsföretag är ägnat att leda till en godtagbar fördelning av
avgiflsbördan samtidigt som det är lätt att tillämpa.

Utredningen anser, att det
nya avgiftssysteraet kan tillämpas på äldre företag, eftersom
regleringsavgiften i praktiken har fungerat som en slags kraftverksavgift. Det
nya systemet framtvingar en omfördelning av faststäUda avgifter inora ett helt
vattendrag, så snart det liUkoraraer ett nytt kraftverks- eller
regleringsföretag för vilket bygdeavgift skall faststäUas eller oraprövning
dessförinnan skaU ske av faststäUd regleringsavgift. Det rättsskydd som
lagakraftvunna avgiftsbeslut innebär för den avgiftsskyldige bör enligt
utredningen beaktas genom att avgiftsbelastningen behåUs väsenlUgen oförändrad
under det äldre beslutets återstående giltighetstid. Enligt utredningen bör
emeUertid det nya systemet inte heUer för tiden därefter få medföra några mera
avsevärda förändringar i den reella avgiftsnivån.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 181

I
fråga om den allmänna avgiftsnivån för framtiden måste enligt utredningen
medelsbehovet vägas mot den belastning på företagen som avgifterna utgör och
återverkningarna av denna belastning i konsumentiedet. Ora latituderna
bestäras tiU lägst tre kronor och högst åtta kronor för de av utredningen
föreslagna avgiftsenheterna innebär detta att man står kvar på 1959 års
avgiftsnivå, fastän penningvärdet undergått betydande förändringar. Enligt
utredningens mening bör detta emellertid inte vara avgörande. Medelsbehovet kan
enligt utredningen väntas bli tiUgodosett, även om avgiftsnivån behåUs
oförändrad. Den anpassning tUl penningvärdeförändringarna som skedde 1959 kan
raed andra ord sägas vara tilltagen med så vida raarginaler att någon ytterligare
anpassning f. n. inte är påkaUad. HittiUs bestämda avgifter torde bara i
enstaka undantagsfall utgå efter maximibeloppet åtta kronor. Utredningen
föreslår därför att bygdeavgiften per avgiftsenhet bestäms till lägst tre
kronor och högst åtta kronor.

Utredningens förslag i
fråga om bygdeavgift tUlstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av flertalet
remissinstanser. ÅtskiUiga avvikande synpunkter framförs emeUertid.
Utredningens förslag att skyldigheten att utge bygdeavgift begränsas tiU
kraftföretagen kritiseras av några remissinstanser. Flera reraissinstanser
ullalar sig i raotsats tiU utredningen för en höjning av avgiftsnivån. I fråga
ora grunderna för beräkning av bygdeavgiften fraraförs raånga olika
synpunkter. Vattenöverdomstolen framhåller att förslaget koraraer alt leda tiU
en oraför-delning av avgiftsraedlen. Avgiftsraedlen i södra Sverige skuUe öka
kraftigt på bekostnad av medlen för främst Luleälven och i någon mån även
Uraeälven (se utredningens betänkande s. 188). Vidare skuUe en omfördelning
komma att ske från reglerings- tiU kraftverksbygder inom ett och samraa
vattensystem. Enligt vattenöverdomslolens mening skulle det närmast vara
stötande att på detta sätt gynna södra Sverige på bekostnad av glesbygder i
övre Norrland som aUvarligt påverkas av vattenkraftutbyggnader.
Vattenöverdomstolen förordar ett systera med enbart kraftverksavgift av den typ
som utredningen föreslagit. Även andra reraissinstanser an vattenöverdorastolen
påtalar att förslaget kommer att leda till en omfördelning av avgiftsmedlen.

En klart negativ
inställning tiU förslaget tiU bygdeavgift har länsstyrelsen i Norrbottens län.
Länsstyrelsen anser, att det är av underordnad betydelse att försöka uppnå en
total balans mellan regleringsavgifter och bygdeavgifter för riket i dess
helhet. Av vida större intresse är i stället utfaUet av det föreslagna systemet
för varje enskUt kraftföretag. Avsevärda skiUnader uppstår, bl. a. drabbas
Luleälven av en minskning med inte mindre än 795 000 kronor årligen. Det finns
även skäl att räkna raed en betydande omfördelning av avgifter från
SkeUefteälvens regleringsmagasin, som ligger i Norrbottens län, tiU
kraftverksbygderna nedströms. Länsstyrelsen motsätter sig bestämt införandet av
ett system

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 182

som
med säkerhet kommer att innebära ett klart försämrat ekonomiskt läge för
kraftföretagsbygderna i Norrbottens län.

Jag
anser att de betydande belopp som varje år koraraer in i form av
regleringsavgifter utgör en betydelsefuU och riktig kompensation för de bygder
som utsätts för sådana allmänna ölägenheter som vattenkraftutbyggnad medför.
Det är tUl övervägande delen fråga om glesbygds-och avfolkningsoraråden i
Norrland. Jag anser det aUtså självklart att en avgiftstyp av ifrågavarande
slag raåste bibehåUas för fraratiden.

Utredningens
förslag tUl bygdeavgift innebär enligt min raening en förenkling i förhållande
till nuvarande beräkningsgrander. Förslaget innebär eraellertid en
omfördelning av avgifterna från regleringar tUl kraftverk. I fråga ora
skyldigheten att utge avgiften spelar detta inte så stor roU med hänsyn tiU att
kraflverksägarna betalar även nuvarande regleringsavgift och att denna numera
omfattar även korttidsreglering vid kraftverken. Vid fördelningen av
avgiftsmedlen komraer däremot denna omfördelning i varje fall övergångsvis att
vålla avsevärda problem. Helt oacceptabel framför allt från regionalpolitisk
synpunkt är enligt min raening den omfördelning som förslaget medför från glesbygder
i övre Norrland tiU södra Sverige. Norrbottens län kommer exerapelvis alt
förlora en betydande del av nu utgående avgiftsmedel. De motsvarande höjningar
som förslaget skall medföra kan inte heUer tas ut förrän nuvarande
avgiftsbeslut förlorat sin rättskraft. EnUgt min mening kan det dessutom
ifrågasättas om man ens därefter verkligen kan genomföra så kraftiga höjningar
som förslaget innebär i vissa faU. För Vänern och Göta älv skuUe enligt
utredningens beräkning avgiftema höjas från 38 000 kronor tUl 661 000 kronor.
En övergång tUl utredningens förslag kräver en omräkning av samtliga
regleringsavgifler för vattendraget så snart någon avgiftsfråga aktualiseras. Omräkningen
måste bli komphcerad särskilt som eventueUa höjningar inte får tas ut under
löpande avgiftsperiod. Jag är på grund av det anförda inte beredd att föreslå
alt utredningens förslag till bygdeavgift genomförs. Det är enligt min mening
inte heller meningsfullt att införa den föreslagna bygdeavgiften endast för
nytUlkoraraande företag.

I
denna situation uppkomraer då frågan om nuvarande bestämmelser ora
regleringsavgift behöver ändras på något annat sätt än utredningen föreslagit.
Enligt min mening bör sora ett alternativ övervägas att i en ny VL införa en
enda avgiftstyp som omfattar alla företag enligt VL av någorlunda storlek.
Denna avgift bör fastställas genom en skähg-helsprövning. Även nuvarande
beräkningsgrunder innehåUer starka inslag av skälighetsbedömning. I avbidan på
en sådan reform anser jag att nuvarande bestämmelser om regleringsavgift kan
kvarstå i huvudsak oförändrade. Förslag ora utredning av frågan torde senare få
anraälas för Kungl. Majrt.

Jag
anser det dock befogat med en försiktig höjning av avgiftslatitu-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 183

den
så att den penningvärdeförändring som skett sedan år 1959 blir beaktad vid en
framtida omprövning av enskilda avgiftsbeslut. Jag förordar en höjning från
nuvarande tre resp. åtta kronor tiU fyra resp. 12 kronor för varje
turbinhästkraft. Dessutom anser jag att den nuvarande exemplifieringen av
bygdeändamålen bör upphävas och ersättas av en formulering att avgifterna skall
användas för aUmänna ändamål i den bygd, sora berörs av företaget. Någon
ändring av bygdebegreppet sker alltså inle.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län föreslår en särskild avgift för att tUlgodose behovet av
pengar tUl återställningsåtgärder i våra vattendrag, när kraftverk och
regleringsanläggningar definitivt tas ur drift. Ansvaret för sådana åtgärder
åvUar givetvis i första hand kraflintreq-senlerna raen problera kan enligt rain
raening uppkorama när dessa inte förmår fullgöra sina skyldigheter. Jag anser
det visserligen inte lämpligt med en särskUd avgift för della ändamål men vill
gäma understryka all ora behov av sådana åtgärder föreligger redan nu eller
uppkommer senare så kan regleringsavgiftsmedel i mån av tillgång användas.
Eftersora åtgärder av denna typ kan bereda önskvärda arbetstilifäUen i
regioner med undersysselsättning torde det också vara möjligt att få
statsbidrag.

På
grund av vad jag nu anfört finner jag inte skäl att närmare gå in på
utredningens förslag till ändring av bestäraraelsema om allraän fiskeavgift,
som i huvudsak innebär en anpassning tiU förslaget om bygdeavgift. Utredningen
föreslår att avgiftsnivån anpassas till de förändringar i penningvärdet sora
inträffat sedan 1954. Konsuraentprisindex har i stort sett fördubblats under
denna tid. Utredningens förslag till minskning av avgiftsenhetema, vilket
raedför en höjning av avgiftema, är inte användbart, eftersom det hänför sig
tUl de föreslagna beräkningsgrundema som inte bör genomföras. Jag förordar i
stället en fördubbling av maximibeloppen i gällande avgiftslatituder.

Utredningens
förslag att upphäva möjligheten att döma ut särskild fiskeavgift med stöd av 2
kap. 8 § innebär att denna avgiftsform förs in under 2 kap. 10 §. Ett
ställningstagande till utredningens förslag i denna del bör anstå.

Som
utredningen föreslagit bör den särskilda fiskeavgiften för flott-ledsföretag
enligt 6 kap. 9 § kvarstå tUls vidare.'

Utredningen
föreslår alt dorastolsavgiften enligt 11 kap. 95 § avskaffas. Statsverkets
inkorasler av vattendomslolsavgifterna har varit 600 000 kronor under
budgetåret 1971/72 och 900 000 kronor under budgetåret 1972/73. Även om
principieUa skäl kan anföras för utredningens förslag anser jag alt ett
stäUningstagande i denna fråga bör anstå i avbidan på förslaget till en ny VL.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 184

7 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1)
lag om ändrmg i vattenlagen
(1918r 523),

2)
lag om ändring i lagen (1919r
426) om flottning i allmän flottied,

3)
lag om ändring i lagen (1962r
627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. ra.

Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

8 Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Bestämmelserna
om ersättning i 9 kap. får helt ny lydelse. Kapitlet delas upp i två avdelningar
med rabrUcema "Om ersättningsskyldighet" samt "Om betalning av
ersättning och om tillträde m.m." De nuvarande bestämmelsema i 9 kap. om
ersättning genom kraftöverföring upphävs. I StäUet föreslås nya bestämmelser
ora andelskraft, som tas in i 2 kap. 6 och 7 §§. Bestäraraelserna om
ersättningsvatten upphävs också och ersätts av en bestämmelse med allmän
giltighet om skadeförebyggande åtgärder i 9 kap. 1 § andra stycket.

Av övriga bestämraelser 1
nuvarande 9 kap. som inle får någon motsvarighet i förslaget kan nämnas 9 kap.
8 § om ersättning för ideeU skada, 9 kap. 48 § om ersättning med femtio
procents förhöjning, 9 kap. 73 § om rätt för fordringsägare att påkalla
omprövning av ersättningsbelopp och 9 kap. 74 § om återlösningsrätt (se
avsnitten 6.2.2 och 6.2.7).

1 kap.
4 §

I
paragrafen görs endast den ändringen alt hänvisningen i första stycket tUl 2
kap. 7 § tas bort. Detta lagrum, som nu innehåller bestämmelser om
tillgodogörande av vattenkraft i samfällt strömfaU, kommer i fortsätiningen i
stället att handla om andelskraft.

2 kap.
3 §

I
paragrafen görs endast den ändringen alt hänvisningen i sista stycket tUl
bestämmelsema i 2 kap. 57 §§ om tiUgodogörande av annans vattenkraft ändras
att avse endast 2 kap. 5 §, som nu föreslås uttömmande reglera denna fråga.

2
kap. 5 §

I
paragrafen ges bestämmelser om rätt att ta i anspråk annan tUlhörig
vattenkraft. Eftersom nuvarande bestämmelser i 2 kap. 6 och 7 §§

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 185

föreslås
upphävda kommer frågan ora tvångsrätt att avgöras endast enligt förevarande
paragraf.

Paragrafens första slycke
har ulforraats i enlighet raed vad jag redovisat i den aUraänna motiveringen
(avsnitt 6.3.1). TiUhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tiUgodogöra
sig vattenkraften i hela sträckan, om han på grand av äganderätt eUer annan
rättighet som gäller mot envar och inte är begränsad till tiden råder över mer
än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till den kraft som svarar mot andel i
samfällighet som avses i 1 kap. 3 § faslighetsbildnuigslagen.

Första stycket är
tiUämpligt på hela den för utbyggnad avsedda fall-sträckan vare sig den beslår
av ett eUer flera faU och oavsett ora den helt eller delvis är samfälld
egendora. Det följer enhgt rain raening av de faktiska förhåUandena att
raajoriteten i kraft skall beräknas på grundval av vattenraängd och naturlig
fallhöjd. Den nuvarande föratsätlningen för tvångsrätt att det geraensararaa
tiUgodogörandet skaU innebära väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel anser
jag vara överflödig. Allemalivet, nämligen en separat utbyggnad av olika
falldelar, torde sakna aktuahtet i dagens läge. Dessutom inrymmer de aUraänna
tiUåtiighetsreglema tillräckliga korrektiv raot olämplig kraftexploalering.

Utredningen
behandlar utförligt frågan om utbyggnadsvilsord vid överledning av vatten från
ett vattendrag tiU ett annat. Flera sådana projekt av stor omfattning har
aktualiserats under senare tid. För rätt tUl valtenreglering krävs inte
utbyggnadsvilsord ulan tvångsrätten är ett utflöde av förfoganderätten till den
för regleringsvinstens tillgodogörande nödvändiga fallhöjden. Vid överledning
för kraftändaraål skaU dock enligt NJA 1953 s. 535 förelaget betraktas sora en
form av tUlgodogörande av annans vattenkraft på vilket 2 kap. 5 § skall tillämpas.
Utredningen diskuterar olika möjliga lösningar i de mera komplicerade
utbyggnadssituationer som förekommer numera. Utredningen konstaterar all det är
förenat med vissa svårigheter alt tillskapa ett nytt system för beräkning av
utbyggnadsvitsord som kan tänkas fungera i alla förekommande
överledningssituationer. Med hänsyn tiU att vallenkraftens utbyggnad gått in i
ett slutskede anser utredningen det också opåkallal att föreslå några mera
ingripande förändringar i rättsläget. Enligt utredningen är det tillräckligt
att visst sammanlagt faUhöjdsinnehav dokumenteras beträffande de vallendrag
vilkas gemensararaa tillgodogörande är en nödvändig föratsättning för ett
kraftverks tillkomst. Huruvida så är fallet lorde enligt utredningen i
allraänhet kunna bedöraas ulan större svårighet. Med en nyanläggning bör jämställas
bl. a. den situationen alt man i ett befinthgt kraftverk måsle installera ett
nytt aggregat för att kunna tillgodogöra överlett vatten. Om kraftverkets
tilUcomst är oberoende av överledningen bör denna enligt utredningen i stäUet
ses som ett fullsländigande av anläggningen, liknande det som sker genora
valtenreglering och särskilt vitsord behövs

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 186

då
inte. Detta torde vara det norraala fallet vid överledning till förraån för
utbyggda kraftverk men kan också komma i fråga vid utbyggnad av kraftverk.
Avgörande är bl. a. kraftverkets självständiga ekonorai, vattendragens
inbördes storlek och vattendragens geografiska och faktiska samband. Uttednmgen
gör i exemplifierande syfte en genomgång av den föreslagna bestämmelsens
tillämpning vid olika projekt av överledningskaraktär (se utredningens
betänkande s. 147149).

VASO anser det särskilt
tUlfredsställande, att en entydig lagbestäm-raelse tUlskapas i fråga om
överlednmgar. Jämtbygdens tingsrätt anser, att utrednmgens exemphfiering är av
stort värde i dessa ofta komplicerade situationer. KammarkoUegiet stäUer sig
något tveksamt tUl förslaget. Vattenöverdorastolen ifrågasätter behovet och
lämpligheten av den föreslagna regeln och anser att det inte innebär några
olägenheter alt även i fortsättningen låta frågan lösas i praxis.

Jag anser det ofrånkomligt
att nu taga ställning i denna komplicerade fråga och finner, att utredningens
förslag utgör en lämplig lösning. I andra stycket av förevarande paragraf föreskrivs
alltså att bestämmelserna om utbyggnadsvilsord i första stycket skaU äga
motsvarande tiUämpning, när någon vill i en kraftanläggning tUlgodogöra sig
vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattensystem, om det gemensamma
tillgodogörandet är en förutsättning för anläggningens tillkomst. I den mån
byggande i vatten inte innebär att annans strömfall tillgodogörs skall åtgärden
bedöraas enhgt de allraänna reglerna i 2 kap. 3 §.

2
kap. 6 §

Denna
paragraf innehåller f. n. vissa bestämmelser om tillgodogörande av annans
vattenkraft. Dessa bestämmelser föreslås upphävda (se avsnitt 6.3.1). I stället
upptas i paragrafen de grandläggande bestämmelserna om det nya institutet
andelskraft, sora jag har behandlat i den allmänna motiveringen (se avsnitt
6.2.3 och 6.3.2).

I första stycket regleras
fömtsättningarna för beslut om andelskraft. Rätt till andelskraft kan
tiUerkännas den vars vallenkraft tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5 §. Det bör
emellertid inte krävas att tvångsrätten enligt nämnda lagram verkligen utövas.
I hittUlsvarande rättspraxis har domstolarna avvisat yrkande om faststäUelse av
leverans av ersättningskraft varom avtal träffats vid förvärvet av
vattenrätterna (NJA 1960 s. 488). I förevarande paragraf utsägs därför att rätt
till andelskraft kan tillerkännas även den vars vattenkraft på grand av
överenskoraraelse skall tillgodogöras av annan. Rätt till andelskraft skall
kunna lUlerkännas den vars strömfall las i anspråk med stöd av den speciella
bestämmelsen i 1 kap. 14 §, om ersättning för ianspräktagandet uite redan bestämts
(jfr nuvarande 9 kap. 13 § andra stycket), samt den som är berättigad tiU
ersättning för vattenkraft i den speciella situation sora an-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 187

ges
i 2 kap. 23 § (jfr nuvarande 9 kap. 13 § första stycket in fine). En
bestämmelse härom har tagits in i första stycket av förevarande paragraf. Jag
viU erinra om vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.2) anfört om att
mottagare av andelskraft resp. ersättningskraft kan vara berättigade tiU andelskraft,
när en äldre anläggning kommer att ingå i en ny större anläggning. Detta följer
av huvudregeln i första stycket.

Som elt ytterligare krav
för rätt till andelskraft har i första stycket angivits att rätten lUl
vattenkraften är sådan som avses i 2 kap. 5 § första stycket. Jag har i den
allraänna raotiveringen (avsnitt 6.3.1) behandlat frågan vilka rättigheter som
får beaktas för utbyggnadsvilsord. Rättigheten måste alltså gälla mot envar och
får inte vara begränsad till tiden. Kravet bör i fråga om den vars strömfaU
tagits i anspråk enligt 1 kap. 14 § ges den innebörden alt den exproprierade
rätten kan åberopas till stöd för andelskraft bara i den mån den före expropriationen
varit av beskaffenhet som jag nu angivit.

I första stycket anges
också den centrala förutsättningen för andelskraft, näraligen att
betydelsekravet är uppfyllt, särat att andelskraften innebär rätt till andel i
kraftproduktionen och skyldighet att bidraga till kostnadema för
kraftanläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhåUande till
andelen i vattenkraft.

I
andra och tredje styckena av förevarande paragraf anges att skyldigheten att
tillhandahålla andelskrafl resp. rättigheten till andelskraf-len skall vara
förenade med viss fastighet.

Vattendomstolen skall även
ora parterna är överens pröva att förutsättningarna för andelskraft är
uppfyllda. Vattendomstolen raåsle också ange fastighet som avses i andra resp.
tredje stycket. I övrigt råder avtalsfrihet. Om parterna inte kan komma
överens om de närmare villkoren för tUlhandahåUande av andelskraft eller om
kostnadsbidrag, skall vattendomstolen meddela bestämmelser härom efter anmälan
av någon av parterna. En beslämraelse av delta innehåll har tagits in i fjärde
stycket av förevarande paragraf. Sådan anraälan måste givetvis göras medan
ansökningsmålet ännu pågår vid vattendomstolen.

Femte stycket innehåller
bestämmelser rörande oraprövning av redan faststäUd rätt tUl andelskrafl och
ora de närmare förulsältningama för sådan omprövning. Bestäraraelserna skaU
kunna tillämpas både när någon av parterna önskar jämkning i villkoren och då
fråga är om avlösning av rätlen liU andelskraft. Parterna kan avtala ora
ändrade viUkor men för avlösning av rätten till andelskraft krävs beslut av
vattendomstolen. Sora förutsättning för omprövning anges alt den begärda ändringen
i rättsförhållandet mellan parterna skall innebära väsentlig fördel för någon
av dem utan att raedföra betydande olägenhet för motparten. Dessa krav för
oraprövning är något strängare än de sora enligt övergångsbestämmelserna
föreslås gälla, när någon påkaUar avlös-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 188

ning
av rätt tiU ersällningskraft. Sådan avlösning fömtsätter endast att motparten
till den som påkaUat avlösningen inte genom denna utsätts för betydande
olägenhet. Bakom skillnaden ligger uppfattningen att en utrensning av
rättigheter som är meningslösa eUer svåradministrerade inte bör försvåras i
onödan, medan några motsvarande situationer inte skall behöva uppkomma som en
följd av de föreslagna reglema om andelskraft. Talan om omprövning avser
endast rättsförhållandet meUan kraftstationens ägare och andelskraftens
mottagare och bör därför handläggas som stämningsmål (se 11 kap. 17 § punkt 22
i förslaget). Vid avlösning av rättighet tiU andelskraft mot ersättning i pengar
skall bestämmelsema i 9 kap. äga motsvarande tillämpning. Ersättnmgen kommer
alltså i allmänhet att nedsättas hos länsstyrelsen.

2
kap. 7 §

Denna
paragraf innehåUer f. n. vissa bestäraraelser om tiUgodogörande av vallenkraft
i samfäUt strömfall. Dessa bestämmelser föreslås upphävda (se avsnitt 6.3.1). I
släUet upptas i paragrafen vissa kompletterande bestämmelser om andelskraft.

Enligt
2 kap. 6 § tredje stycket skaU rättighet till andelskraft vara förenad med den
fastighet, tUl vilken vattenkraften hört eUer rättigheten överflyttats i laga
ordning. I första stycket av förevarande paragraf ges bestämraelser om
överflyttning av rättighet till andelskraft (jfr nuvarande 9 kap. 17 § andra
slyckel). Endast vattendomstolen kan besluta om sådan överflyttning.
Föratsältnmg för överflyttnmg är att den kan ske utan förfång för borgenär med
panträtt eller annan rättsägare. I praktiken krävs alltså godkännande av dessa.
Rätt liU ersättnmgskraft kan endast överflyttas till fastighet i närheten av
det strömfaU, varifrån vattenkraften gått förlorad, eller av det, varifrån
ersättning läranas. Dessa restriktioner behöver enligt min mening inte
upprätthåUas i fråga om andelskraft. Det är nämligen mottagaren av andelskraft
som svarar för överföring av kraften. Att rättigheten till andelskraft flyttas
över till en annan fastighet kommer inte att raedföra någon ändring av leveranspunkten
eller av kraftverksägarens skyldigheter. Jag anser det däremot lämpligt alt
ange alt överflyttning endast får ske till annan fastighet som tUlhör samrae
ägare. Härigenora koraraer betydelsekravet alt kunna upprätthåUas även vid
överflyttning.

Frågan
om överflyttning skall liksom f. n. prövas efter ansökan (se 11 kap. 17 § punkt
21 i förslaget). Detta innebär bl. a. alt kungörelse kommer att utfärdas.
SärskUda besläramelser om innehållet 1 ansökan ges i 11 kap. 27 § 5 mora.

Enligt
nuvarande 9 kap. 17 § tredje stycket får vid ägostyckning av fastighet, med
vilken rättighet till ersällningskraft är förenad, rättigheten i sin helhet
tUläggas viss eller vissa lotter. Enligt äldre fastighetsbildningslagstiftning
skulle annars varje lott ha tUldelats sin andel i rät-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 189

tigheten.
Någon motsvarighet tUl denna bestämmelse fordras enhgt min mening inte i fråga
om andelskraft. Frågan om verkan av fastighets-bUdnmg regleras näraligen
uttöramande i 2 kap. 5 §, 10 kap. 4 § och 11 kap. 5 § fastighetsbildningslagen
och den nuvarande bestämmelsen i VL följer direkt av 10 kap. 4 §
fastighelsbUdningslagen.

Ulan iakttagande av
föreskriftema i första stycket i förevarande paragraf får andelskraft inle
definitivt avhändas den faslighet tiU vilken den är knuten. För att
fastighetsägaren inte skall vara betagen varje raöjlighet alt annorledes än för
eget brak förfoga över kraften får han enhgt andra stycket av förevarande
paragraf upplåta större eUer mindre del av kraflbeloppet till annan på viss
tid. För att förhindra att en sådan upplåtelse skall få samma verkan som en
definitiv avyttring stadgas vidare att avtalet inte är bindande längre tid än
femtio år från det avtalet slöts eller under nytljanderätlshavarens livstid
(jfr nuvarande 9 kap. 18 § VL samt 7 kap. 5 § första stycket jordabalken).

2
kap. 10 § 1 mom.

Detta
lagrum innehåUer beslämmelser om den alhnänna fiskeavgiften. Jag har i den allmänna
motiveringen (avsnitt 6.4) angivit varför jag inte fmner skäl att närmare gå m
på utredningens förslag tiU ändring av dessa bestäraraelser. I andra stycket av
förevarande lagrum har endast gjorts den ändringen att maxiraibeloppen i
gäUande avgiftslatituder fördubblats.

2
kap. 18 §

Denna
paragraf, sora innehåller bestämmelser ora ledningsdragning ra. ra. vid
ersättningskraft, föreslås upphävd (jfr prop. 1972r 109 s. 332).

2
kap. 19 §

Paragrafen
innehåUer vissa bestämmelser för det faUet att annan tUlhörig byggnad i vatten
måste ulrivas eUer ändras. I första stycket ändras nuvarande hänvisning tUl 2
kap. 57 §§ tiU alt endast avse 2 kap. 5 §. Dessutom görs ett liUägg av
innehåll att vattendomstolen, om ägaren av den gamla byggnaden själv vill utföra
arbetet, kan meddela bestämmelser som säkerstäUer att ersättnmgen för arbetet
används på föreskrivet sätt. Sistnämnda beslämraelse utgör i förslaget enda motsvarigheten
till nuvarande 9 kap. 56 § andra punkten.

2
kap. 22 §

Denna
paragraf innehåUer bestämraelser om rältsverkningaraa av ett beslut om
tillstånd tiU byggnad i vallen. I första stycket anges uttryckligen att
rättskraften uiskränks av vad som i 2, 4 och 9 kap. finns stadgat angående
fömyad prövning i vissa faU. I fråga ora nuvarande 9 kap. torde avses 23, 25,
2931, 44, 65, 66, 73 och 74 §§. De åsyftade

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 190

bestämmelsema
erhåller inte någon motsvarighet i det nya 9 kap. och hänvisningen till 9 kap.
har därför lagils bort.

2
kap. 50 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om rättsverkningarna av ett beslut om tUlstånd
till grandvattentäkt och motsvarar 2 kap. 22 §. Hänvisningen tUl 9 kap. har
tagits bort av skäl som angivits vid detta lagrum.

2
kap. 59 §

Enligt
paragrafens första stycke åligger det ägare av grandvattentäkt att underhåUa
anläggningen så att fara för allmän eller ensldld rätt förebyggs. Vill ägaren
ta anläggningen ur bruk är han enligt andra stycket berättigad tUl det. Ora
vattendorastolen enligt nuvarande 9 kap. 46 § har ålagt honora alt
tillhandahålla vatten, raåste eraellertid domstolen pröva under vilka vUlkor
vattentäkten får tas ur brak.

Bestämmelserna
om ersältningsvatten i 9 kap. 46 § föreslås upphävda men det blir raöjligt att
sora skadeförebyggande åtgärd ålägga skyldighet för vattentäktens ägare att
tiUhandahåUa vallen. Med hänsyn härtill bör anläggningen inte utan vidare få
tas ur brak. Bestämmelsen i andra stycket har därför formulerats om så att
vattendomstolens tUlstånd måste inhämtas om nedläggningen kan medföra fara för
aUmän eller enskild rätt. Bestämmelsen omfattar även andra intressen än sådana
som erhållit rätt tUl vatlenleverans. Ur ordningssynpunkt är det lämpligt att
vattendorastolen kan upphäva eventuellt meddelade skyddsbestämmelser.

4
kap. 1-4 §§

Dessa
paragrafer, som innehåller bestämraelser om bygdekraft, föreslås upphävda på
skäl som jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.4).

4
kap. 5 §

I
denna och följande paragrafer ges bestämmelser om nyprövning. I fråga ora
föratsättningama för nyprövning hänvisas i första stycket av förevarande
paragraf till 4 kap. 1 §. Eftersom denna paragraf föreslås upphävd, raåsle
föratsättningama nu anges direkt i 5 §. I förevarande samraanhang åsyftar jag
endast en forraell ändring och tar aUtså inte saklig ställning till föratsättningama
för nyprövning. Den frågan får övervägas under vatlenlagsutredningens fortsatta
arbete. På grund av det anförda har i första stycket som fömtsättning för nyprövning
angivits dels att den vattenkraft som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid
byggnaden uppgår tiU mmst 500 turbinhästkrafter dels att vattenkraften inte
inom tio år före det vattendomstolens med-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 191

givande lämnas tiU byggnaden varit utnyttjad vid byggnad
som tUlkommit enhgt äldre lag.

4 kap. 6 § 1 mora.

Vid nyprövning är byggnadens ägare under vissa
förutsättningar berättigad tiU ersättnmg av statsmedel. Enhgt andra stycket
skaU vid beräknmg av värdet på vattenkraften avdrag ske bl.a. för utgående ersättning
medelst kraftöverföring. I paragrafen görs endast den ändringen att orden
"ersättning medelst kraftöverförmg" ersätts av
"andels-kraft".

4 kap. 7 §

I denna paragraf regleras den rätt till gottgörelse av
statsmedel som mottagare av ersällningskraft har vid nyprövning. Paragrafen
ändras att i stället avse mottagare av andelskraft. Någon saklig ändring sker
inte. Av en särskild övergångsbestäraraelse för redan meddelade beslut om
ersällningskraft framgår alt förevarande paragraf aUtjämt kommer all avse även
raottagare av ersättningskraft.

4 kap. 8 §

Enligt denna paragraf kan nyprövning under vissa
föratsättnmgar ske av beslut sora raeddelats före VLrs ikraftträdande. I fråga
ora dessa föratsättningar hänvisas i första stycket till 4 kap. 2 § och i andra
stycket till 4 kap. 3 §. Eftersom dessa paragrafer föreslås upphävda, raåste
fömtsättningama anges direkt i förevarande paragraf. Någon sakhg ändring sker
inle.

4 kap. 9 §

I denna paragraf, som innehåUer bestämmelser om kronans
lösningsrätt, görs endast den formella ändringen att en hänvisning i första
stycket tiU 4 kap. 1 § ändras tUl 4 kap. 5 §.

4 kap. 12 §

Enligt denna paragraf omfattar kronans lösningsrätt under
vissa förutsättningar även rätt till ersällningskraft. Paragrafen ändras alt i
stället avse andelskrafl. Någon saklig ändring sker inte. Av en särskUd övergångsbestäraraelse
för redan raeddelade beslut om ersättnmgskraft framgår alt paragrafen alltjärat
kommer att avse även ersättnmgskraft.

4 kap. 14 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om regleringsavgift.
På skäl som jag redovisat i den aUmänna raotiveringen (avsnitt 6.4) anser jag
att utredningens förslag till bygdeavgift inte bör genomföras och att nuvarande
bestämmelser om regleringsavgift kan kvarstå oförändrade

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 192

i
avbidan på en ny VL. På grund härav görs i paragrafen endast den ändringen att
avgiflslatiluden i tredje stycket höjs från tre resp. åtta kronor tiU fyra
resp. tolv kronor.

4 kap.
15 §

Denna
paragraf innehåUer bestäraraelser om användningen av influtna
regleringsavgifler. På sätt jag angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt
6.4) görs i paragrafen endast den ändringen att den nuvarande exemplifieringen
av bygdeändamål tas bort.

5 kap.
5 §

Denna
paragraf innehåUer en hänvisning i fråga om allmän farled tiU vissa angivna
paragrafer. 2 kap. 18 § föreslås upphävd och skall därför utgå ur denna
uppräkning.

6 kap.
8 §

I
denna paragraf, som handlar om allmän flottled, görs motsvarande ändring som i
5 kap. 5 §. Jag vUl erinra om att anledningen tUl att hänvisnmgen tiU 2 kap. 8
§ här endast avser första stycket är att redan enhgt 6 kap. fmns viss
omprövningsrätt (se prop. 1954r 23 s. 76).

7 kap.
42 §

Denna
paragraf innehåller endast att 2 kap. 18 § skaU gäUa även vid ersällningskraft
som gmndas på skada av vattenavledningsföretag. Eftersom 2 kap. 18 § föreslås
upphävd skall även förevarande paragraf upphävas.

7
kap. 54 §

Erdigt
denna paragraf är delägare i invallningsföretag sora inte är sökande tiU
företaget berättigad alt påfordra att aU hans mark som ingår i samfäUigheten
skaU lösas in för förelagets räkning. I fråga om ersätt-nmgsberäkningen
hänvisas tiU 9 kap. 49 §. Enhgt 9 kap. 49 § andra stycket skaU ersättningen
bestämmas tUl markens värde i dess skick efler företagets fuUbordande efter
avdrag för det belopp, vartUI båtnaden för marken genom invallningen
uppskattats i laga ordning. Vidare gäller alt bidrag som markens ägare erlagt
tUl företaget skaU gottgöras honom med skälig ränta från den dag då bidraget
utgavs. Har markens ägare vunnit avkastning utöver den som varit att påräkna i
markens skick före invaUningen, har delägarna i invallningsföretaget rätt tiU
skähg gottgörelse för ökningen. SkaU raark som inte ingår i samfälhgheten
dessutom lösas såsom onyttig för ägaren skall ersättning för sådan mark
bestämmas tUl fuUa värdet.

Enligt utrednmgen bygger
de nu berörda bestämmelsema i 9 kap. på samma tankegångar som Ugger bakom
förhöjningsregeln i nuvarande 9 kap. 48 §. Enhgt utredningen saknas anledning
att för detta specieUa

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 193

och i praktiken betydelselösa fall behålla en för
ersättningstagaren särskilt förmånlig reglering och utredningen föreslår
alltså att ersättningen skall bestämmas enligt de nya reglerna i 9 kap.

Jag kan i denna fråga inte ansluta mig till utredningens
förslag. Bestämmelsema i 9 kap. 49 § andra stycket avser att reglera ersättningen
för en delägare som inte viU deltaga i invallningsföretaget. Han skaU befrias
från sin bidragsskyldighet raen skall då givetvis inte heUer tillgodoräknas
förelagets båtnad. Detta resultat uppnås inte vid en tUl-lämpning av de
allmänna reglerna i 9 kap. som inte heUer avser en ersättningssituation av
förevarande slag. Jag anser det aUtså nödvändigt att behålla de nuvarande
bestämmelsema i 9 kap. 49 § andra stycket. De har eraellertid förts över tUl
förevarande paragraf, där de ersättei det nuvarande fjärde slyckel.

7 kap. 56 § och 8 kap. 34 §

På skäl som jag redovisat vid 2 kap. 22 § har
hänvisningarna till 9 kap. tagils bort.

9 kap. 1 §

Första stycket i förevarande paragraf raotsvarar nuvarande
9 kap. 1 § första stycket och innehåUer den grandläggande regeln beträffande ersättningsskyldighet
enligt 9 kap. I andra stycket ges bestäraraelser om skadeförebyggande åtgärder,
sora innebär elt lagfästande av gällande praxis på detta område.

Att ersättning betalas kommer liksom f. n. att utgöra elt
med vissa undantag försett generellt viUkor för sådana förelag i vatten som
raedför ekonoraiskl intrång i enskild rätt. Under vilka förutsättningar sådant
intrång kan tillåtas anges i ett stort antal paragrafer i 18 kap,
Bestämmelsema om ersättningsskyldighet inleds därför med ett sammanfattande
stadgande där den genereUa ersättningsskyldigheten slås fast. Bestäraraelsen
har fått en mera aUmän utforraning än den nuvarande men någon saklig ändring
åsyftas inte. Ett olagligt ingrepp i ett vattenområde, t. ex. olaga däraning,
är givetvis skadeståndsgrundande raen ersättningen bestäras inte enhgt 9 kap.
VL utan enligt skadeståndslagen (1972r 207).

Enligt nuvarande lydelse skall reglerna i 9 kap.
tillärapas, om annat inle följer av särskilda bestämmelser i 1, 2, 5 eller 6
kap. Detta undantag avser frärast bestämmelsema ora kungsådra sora innebär att
den som råder över vatten kan vara skyldig alt ulan ersättning avslå vatten
till förraån för allmänna intressen. I första stycket har därför gjorts en
erinran om att ersättningsskyldigheten inte gäller om förlust eller skada
enligt särskild bestämmelse skall tålas utan ersättning.

I samband med en så genomgripande reform av de aUmänna
ersättningsreglerna som nu föreslås kan det vara befogat att söka klarlägga

13 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 194

vad reformen kan innebära i fråga ora
ersättningsskyldighetens orafattning såviti denna bestäms av skadebegrepp och
sakägarkrets. VLrs ersättningsregler måste i dessa hänseenden kompletteras
raed allraänna civilrällsliga- grundsatser, framför allt på den
utomobligatoriska skade-ståndsrättens område.

Vad först gäller skadebegreppet anses detta i
utomobligatoriska sammanhang vanligen utgöra den ekonomiska förlust som den
skadelidande har tillfogats genom den skadevållande åtgärden. Skadan skall slå
i naturligt orsakssararaanhang med åtgärden. Förlusten skall kunna hänföras
till en sak till vilken den skadelidande har rätt (sakskada) eller till den
skadelidandes person (personskada). Presumtionen anses vara emot alt andra slag
av skador är ersätlningsgilla och lUlfogande av sådana skador anses i brist på
stöd för motsatsen inte medföra skadeståndsskyldighet för skadevållaren. Här
avses dels s. k. allraän förmögenhetsskada, dvs, skada på en persons förraögenhetsslällning
eller förvärvsverksamhet i aUmänhet, dels skada på andra obligatoriska,
ekonomiska rättigheter än sådana som avser en bestämd sak och dels ideell
skada.

Nuvarande 9 kap. 26 §§ avser ekonomiska skador på fasl
eller lös egendom, dvs. typiska sakskador. Det torde ligga i sakens natur att
de vattenrättshga ersättningsreglerna inle omfattar personskador. Allraän
förmögenhetsskada är f. n. ersättningsgill enligt 9 kap. 7 § och 9 kap.

8 § öppnar möjlighet att döma ul ersättning för ideell
skada. Intrång i

obUgatoriska rättigheter är inte ersättningsgilll enligt 9 kap. VL. De

nya bestämmelserna innebär i fråga om skadebegreppet ingen annan

ändring än att ideeUa skador i forisättningen läranas utanför. Som

framhållits i den aUmänna motiveringen koraraer VLrs skadebegrepp

härigenom att sararaanfalla med ExLrs (se avsnitt 6.2.2).

Beträffande sakägarlcretsen anses inom den aUmänna
skadeståndsläran rätt till skadestånd i princip bara tillkomma den som
omedelbart drabbas av skada. Vid sakskada innebär delta att
ersättningsskyldigheten begränsas till den som är ägare till eller på annat
sätt har sakrätt tUl den skadade egendomen. Kravet på sakrätt har ansetts böra
förstås så att sakrättsligt skydd inte är nödvändigt i det enskilda fallet, om
rättigheten enligt sin beskaffenhet i princip kan beredas sådant skydd. Som
sakägare enligt VL betrakias i enlighet med det anförda först och främst ägare
till sakskadad fastighet och nuvarande beslämmelser i

9 kap. 26 §§ behandlar liksom motsvarande regler i
förslaget fastig

hetsägarens rätt till ersättning. I vilken ulslräckning ersättning enligt

VL kan utgå till innehavare av olika rättigheter som belastar en sak-

skadad faslighet framgår delvis av lagens bestämmelser. Sålunda kan

enligt gällande rätt med stöd av 9 kap. 7 § ersättning utdömas tUl rät

tighetshavare och enhgt 9 kap. 52 och 53 §§ skall ersättning bestämmas

särskilt för ägaren till en faslighet och för innehavaren av sådan sär

skild rätt till fastigheten som beslår i nyttjanderätt, servitut eller rätt

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 195

till
elektrisk kraft. De näranda lagruraraen motsvaras i förslagel av 9 kap. 9 § och
förslaget innebär inte heller i denna del någon ändring i gällande rätt. VLrs
sakägarbegrepp lorde så långt överensstäraraa raed vad som anses gälla enhgt
ExL (se prop. 1972r 109 s. 186).

I
vattenrättslig praxis har emellertid ersättningsskyldigheten fått en betydligt
mera vidsträckt orafattning än som framgått av det hittUls anförda (se SOU
1966r 65 s. 43549). Särskih när det gäUer nyttjande- eller servitutsrätt till
tvätt- eller båtplats har ersältnuigsgUlt intrång ansetts uppkorama, även om
rättigheten såvitt visats grandas bara på muntlig upplåtelse eller tyst
medgivande. I fråga om intrång i rätt till bålfart och virkesutdrivning visar
praxis en tydlig tendens att tunna ut eller t. o. m. överge kravet på
sakrältslig anknytning tUl det vattenoraråde som berörs av ingreppet (NJA 1958
s. 215 och 1965 s. 182). Man har i sammanhanget talat om intrång i kvahficerad
allemansrätt. Rättsläget har sammanfallals så alt sakägare är föratom
fastighetsägaren innehavare av skriftiigen eUer muntligen upplåten särskild
rätt till fast egendom som direkt skadas av företaget eller eljest lider
intrång i något för fastigheten väsentligt intresse raed anknytning till det
vattendrag som byggs ut (se SOU 1966r 65 s. 449 och prop. 1969r 28 s. 375). I
rättspraxis synes man dock hittiUs inte vara beredd alt som ersätlningsgillt
godta varje intrång i elt kvalificerat intresse med anknytning till det berörda
vattenområdet (se NJA 1971 s. 8). Det torde också stå klart att intrång i form
av mmskat skönhetsvärde utan samband med sakskada på faslighet inte omfattas
av VLrs ersättningsregler ulan är alt bedöma enligt allmänna
grannelagsrätlsliga grundsatser (se NJA 1960 s. 726 och 1965 s. 359).

Utredningen
tar upp frågan om vad som för framliden bör gälla i fråga om intrång i
kvalificerad allemansrätt (jfr SOU 1969r 50 s. 68). Utredningen kan eraellertid
inte komma tUl annat resultat än att del i varje särskilt fall får avgöras
huruvida ersättningsgiU skada kan anses uppkomma genom intrång i rättigheter av
mera obestämbart slag. Det har enligt utredningen ifrågasatts om inte
konsekvensema av nuvarande praxis bör bli att man i stället för att vattna ur
den rättsliga anknytningen vidgar själva skadebegreppet uiöver gränsen för de
egentliga sakskadorna. Ersättning för allraän förraögenhelsskada skulle i
enlighet härmed i princip kunna utgå utan samband raed sakskada på fasligheten,
låt vara att ersättningsskyldigheten i ohka hänseenden begränsas av allraänna
skadeståndsrättsliga grundsatser. En sådan tUlärapning av nuvarande
besläramelser kan visserhgen ha stöd i utformningen av 9 kap. 7 § (Holrabäck i
Festskrift för Hult s. 254). Enligt utredningen är det mera tveksamt ora sådant
stöd kan hämtas i VLrs förarbeten. Med den utforraning av VLrs
ersättningsregler som nu föreslås synes det i varje fall vara avgörande
huruvida ExL medger ett motsvarande tillvägagångssätt och såvitt utredningen
kan finna är delta inte förhåUandet.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 196

Man
bör enligt utredningen därför för VLrs del alltjämt hålla fast vid att
ersättning för allmän förmögenhetsskada förutsätter direkt ingrepp på
fastighet. Vad angår innebörden av begreppet särskild rätt anser utredningen
att anpassningen tUl ExLrs ersättningsregler närmast talar för en mera
återhåUsam rätlslillärapning än tidigare.

Jämlbygdens
tingsrätt fmner inle anledning tiU erinran mot utredningens synpunkter.
KammarkoUegiet framhåller att den från ersättningslagarens synpunkt liberala
tillämpnmgen på denna punkt i de enskUda fallen torde ha berott på speciella
glesbygdsförhållanden och att ersättningsgivarsidan inte har haft något att
erinra mot nuvarande praxis. Vattenöverdorastolen ansluter sig inte till
utredningens uppfattning att nuvarande praxis bör brytas och anser att det
inle bör göras några uttalanden som inskränker dorastolarnas handlingsfrihet.

Jag intar följande
ståndpunkt i denna fråga. Som vattenöverdorastolen anför har nuvarande
rättstiUärapning, som utvecklats under lång tid, uppenbarligen sin grund i ett
starkt behov av att, för att åstadkomma en riralig och rättvis skadereglering,
i vissa lägen utvidga ersätlningsraöj-ligheterna uiöver de gränser sora dras
upp av allmänna skadeståndsrättsliga regler. Huruvida en fastighet skadas på
grund av ändrade vattenförhållanden beror inte uteslutande på om fastigheten
direkt påverkas därav. Fastigheter som hgger ett stycke ifrån ett vattendrag
kan vara lika beroende av att utnyttja vattendraget och skadas i lika hög grad av
ändrade vattenförhållanden som fastigheter i direkt anslutning till
vattendraget. Den i praxis företagna måttfulla utvidgningen av sak-ägarkretsen
är enligt min menmg väl motiverad och överensstämmer med nyare tendenser inora
skadeslåndsrälten (se NJA 1966 s. 210) och med de ersättningsprinciper som
gäller enligt railjöskyddslagen (se prop. 1969r 28 s. 375). Jag anser alltså
att frågan om kretsen av ersättningsberättigade bör lösas i anslutning tUl
gällande praxis. I överensstämmelse med vad jag anfört tidigare i liknande
saramanhang bör avgränsningen av sakägarkretsen inte bestämmas i lag.

I andra stycket av
förevarande paragraf regleras frågan om skadeförebyggande åtgärder i enlighet
raed vad jag angivit i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6.2.4). Enhgt rain
raenmg bör skadeförebyggande åtgärder självfaUet kunna ifrågakomma vid
prövning av anspråk på ersättning för oförutsedd skada. I detta saramanhang
viU jag också erinra ora att förvärvaren vid expropriation eller liknande
tvångsförvärv enligl 5 kap. 3 § andra stycket fastighelsbUdningslagen får
begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan
undanröjas, minskas eller förebyggas. Det är inle möjligt för vattendomstolen
eller synemännen att instifta servitut i fråga om exempelvis vatlenleverans
men däremot anser jag del möjligt för dem all ålägga ersättningsgivaren att hos
inskrivningsmyndigheten ansöka ora inskrivning av servitut.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 197

9
kap. 2 §

Denna
paragraf raotsvarar nuvarande 9 kap. 47 §. I anslutning tUl nämnda paragraf och
5 kap. 27 § ExL föreskrivs sora allmän huvudregel att ersättning skall
bestäraraas i pengar att betalas på en gång.

Från
huvudregeln ora engångsersättning gäUer nu vissa undantag beträffande förelag
för allraän flottied. Undantagen är betingade av svårigheten att i
floltledsmålet alltid på förhand bedöma skadans omfattning och natur. Dessa
undanlagsregler får tills vidare kvarstå oförändrade.

9
kap. 3 §

Denna
paragraf överensstämmer med 3 kap. 8 § ExL, som innehåller bestäraraelser ora
utvidgning av expropriation på begäran av fastighetsägaren eller den
exproprierande.

Enligt nuvarande 9 kap. 2
§ första punkten, 3 § första punkten och 5 § är ersättningsgivaren skyldig att
på begäran av den skadehdande lösa annan fast egendora än som utsätts för
dhekta ingrepp, om sådan egendora blir onyttig för ägaren eller om synnerligt
men uppstår vid begagnandet. I 3 kap. 8 § första stycket ExL anges som
förutsättning för utvidgning av expropriation alt den återstående delen av
fastigheten lider synnerligt men genora expropriationen eller det sätt på
vilket den exproprierade delen används.

I första stycket av
förevarande paragraf regleras fastighetsägarens rätt alt påkalla inlösen.
Medför företag eller åtgärd vartUI tillstånd lämnats enligt VL att fastighet
eller del av fastighet lider synnerligt .lien, skall den del som lider sådant
men lösas, om ägaren begär det. Bestäraraelsen bör kunna utnyttjas även vid
ianspråktagande av strörafall enligt 1 kap. 14 §, om mark blir onyttig.

I andra stycket ges den
ersättningsskyldige rätt tiU sådan inlösen som avses i första stycket, om detta
skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkoraraande
ersättning och denne inte har ett beaktansvärt intresse av att behålla
fasligheten eller fastighetsdelen. Bestäraraelsen, som motsvarar 3 kap. 8 §
andra stycket ExL, utgör en nyhet i VL.

Enligt tredje stycket
skall kostnaden för skadeförebyggande åtgärd räknas in i ersättningen vid
tillämpningen av andra stycket (jfr 3 kap.

8 §
tredje stycket ExL).

Inlösen enligt 3 § kan
aktualiseras utan att den ersättningsskyldige begärt någon inlösen enligt annat
lagrum. Det räcker att fastigheten las i anspråk eller utsätts för skada till
följd av tillstånd enligt VL.

9 kap.
4 §

Denna
paragraf motsvarar 4 kap. 1 § ExL och innehåUer de grundläggande
bestämmelserna om ersättning i vattenmål. Paragrafen ersätter nuvarande 9 kap.
7 och 4850 §§.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 198

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6.2.6) föreskrivs i första stycket all för faslighet som inlöses i sin
helhet betalas löseskilling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Om del av
fastighet inlöses betalas intrångsersätlning motsvarande den minskning i
faslighetens marknadsvärde som uppkommer genom ingreppet. Motsvarande gäller
också i det i vattenmål vanliga fallet att fastighet eher del av faslighet
tages i anspråk eller skadas. Uppkomraer i övrigt skada för ägaren genora
ingreppet skall även sådan skada er-sältas. Det finns alltså tre
ersättningsarter, löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning.

Andra stycket innehåller en erinran ora att hänsyn skall
tas till skadeförebyggande åtgärd vid bestäraraande av ersättning (jfr 4 kap.
1 § andra stycket ExL). Eventuell överkompensation genom en skadeförebyggande
åtgärd kan härigenora beaktas vid helhetsbedömningen av skador på fastigheten
(se avsnitt 6.2.4).

Löseskilling och intrångsersätlning utgör
fastighetsägarens kompensation för den direkta förraögenhetsförlust som
tillfogas honora genom att han tvingas avstå från fast egendora eller
underkasta sig värdeminskning på denna. Ersättningen skall i första hand
komraa fastighetsborgenärema tUl godo. Löseskilling måste alltså bestämmas så
att den omfattar all berörd egendora sora har karaktär av fast egendora och
vari fastighetspanlrätt gäUer, dvs. även egendora som enligt 2 kap. jordabalken
är tillbehör till den fasta egendomen. Vad jag nu anfört gäller i tillämpliga
delar även intrångsersätlning.

Gränsdragningen raellan löseskiUing och intrångsersätlning
torde i allmänhet inte bereda några tillämpningssvårigheler. I vattenmål torde
intrångsersättning bli den normala arten av ersättning för fastighetsskada.
När intrångsersättning skall bestämmas bör man inte vara strikt bunden av
gällande fastighetsindelning. Jag hänvisar i denna fråga tiU vad jag anförde i
1971 års lagstiftningsärende angående 1917 års expropriationslag (prop. 1971 r
122 s, 191, 253 och 264). Intrångsersättning omfattar bl. a. sådana skador på
restfastighet som avses i nuvarande 9 kap. 2 § andra punkten, 3 § andra
punkten, 4 § och 5 § andra stycket. Ersättning för fasl egendom som totalskadas
utan att inlösen sker bör likaså utgå som intrångsersätlning.

Annan ersättning kommer liksora vid expropriation att avse
ekonomiska följdskador av annat slag än fastighetsskada, dvs. allmän förmögenhetsskada.
Som jag utvecklat vid 9 kap. 1 § kan annan ersättning i princip utgå blott i
kombination med löseskilling eller intrångsersätlning, dvs. bara i saraband
med sakskada på fast egendom. Även om ett ingrepp på en fastighetsdel
undantagsvis inle skulle ge utslag i ändrat marknadsvärde och
intrångsersättning följaktligen inle skall utgå, måste emellertid annan
ersättning självfallet kunna utdömas.

Som exempel på allmän förmögenhetsskada som bör ersättas
genom

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 199

annan
ersättning kan nämnas att den skadelidande får kostnader för flyttning eller
att en av honom bedriven rörelse måste läggas ner eller inskränkas. Hit hör
också den särskilda ersättning för en faslighels värde i ägarens hand som jag
behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.6). De i viss mån personliga
skälen för sådan ersättning kan väntas föreligga t, ex. i fjällbygder där
självhushållning fortfarande har ekonomisk betydelse. Även sådana
omständigheter som att arbetstillfällen eller raöjligheter till fritidsfiske
går förlorade kan länkas innefatta allmän förmögenhetsskada av här avsett slag.

Bestämmelserna
i nuvarande 9 kap. 5 § andra stycket och 9 kap. 6 § om skyldighet för
skadevållaren att lösa in onyttig lös egendora innebär att denne vid inlösen av
t. ex. en jordbruksfastighet kan bli skyldig alt lösa också maskiner och
redskap som används i jordbruksrörelsen. Elt i praktiken vanligare fall är att
ett tUl en faslighet hörande fiske förstörs utan att inlösen av fastigheten
blir aktuell. Det åligger då den byggande alt lösa fiskeredskap som blir
onyttiga för ägaren. Del finns enligt min mening inte tillräckliga skäl att på
denna punkt ålägga sökanden i vallenmål längre gående förpliktelser än som
åvilar en exproprierande. Jag föreslår därför inte några beslämmelser ora
skyldighet att lösa in lös egendom. Ersättning skall givetvis regelmässigt
utgå för lös egendora som blir helt eller delvis onyttig till följd av ingrepp
på fast egendom och raåsle kasseras eller realiseras till underpris. Gottgörelse
för sådan allmän förraögenhelsskada utgår i form av annan ersättning.

Del
kan ibland vara tveksamt ora en förmögenhetsförlust bör behandlas som
fastighetsskada eUer sora allraän förraögenhelsskada. Ett exempel på delta är
att ersättning för skada på fiske skall utdömas för förfluten lid, när det
slutliga avgörandet har uppskjutits under en prövotid. Fastighetsvärdet bör
enligt min mening i allmänhet inte komma i bettaktande annat än vid beräkning
av ersättning för fraratida skada och skador för förfluten tid bör i enlighet
därraed ersättas genom annan ersätming.

En
särskUd fråga är hur de nya ersättningsreglema skaU tiUämpas i den situationen
att skada uppstår på fiske sora är sarafällt för flera fastigheter. Det torde
till en början stå klart att VL trots avsaknad av uttrycklig regel i äranet
utgår från att ersättning i princip skall bestämmas särskilt för varje
sakägare. Det är också tydligt att så måste ske ora sarafäUigheten inte är
ställd under särskild förvaltning. Tvekan kan däremot råda om det lärapliga
tiUvägagångssättet när sådan förvaltning finns. Åtminstone tidigare torde man
vid en del domstolar ha löst frågan så att ersättning för fiskeskada utdömts
tiU samfäUigheten som juridisk person utan att ange hur ersättningen skall
fördelas meUan de olika delägama. I andra fall torde samfäUigheten ha
tUlerkänls ersättningen, varvid dock domen innehåUit föreskrift om
fördelningen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 200

Jag
hänvisar i denna fråga tUl 5 kap. 23 § ExL (se prop. 1972r 109 s. 300, 407 och
427). Enligt detta lagrum skaU ersättning bestämmas särskUt för varje sakägare
(jfr nuvarande 9 kap. 52 och 53 §§ VL). Avser expropriation samtliga delägares
andel i samfällighet eller del av denna och finns för samfälligheten känd
styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära raedel som härrör från
samfälligheten, kan emellertid gemensam ersättning bestämmas för delägarna i
den mån nedsättning inle skall ske. Den i ExL fastslagna ordningen bör enligt
min mening vinna tillämpning även i vattenmål.

I
tredje och fjärde styckena av förevarande paragraf tas alltså upp bestämraelser
raotsvarande 5 kap. 23 § ExL. Ora ersättning bestäms gemensarat ankommer det
enligt min raening inte på doraslolen eller synemännen att meddela bestämraelser
om hur raedlen skall fördelas mellan de enskilda sakägama. En tvist dem emellan
om fördelningsgrunderna bör nämligen inte prövas som vattenraål (se 9 kap. 29
§ i föreslagen lydelse), även om sådan prövning formellt sett kan vara tillåten
enligl 11 kap. 22 §. Det olämpliga i en sådan prövning kommer tydligt till
uttryck i en fullföhdssituation, där tvisten inte kommer all gälla förhållandet
mellan sökanden och enskUda motparter ulan förhållandet mellan enskilda
motparter inbördes.

Det
är enligt min mening uppenbart att vad som kan tillerkännas samfälligheten som
sådan endast kan motsvara intrångsersätlning för fiskets objektiva värde jämte
annan ersättning för gemensamma föhd-skador. Särskilt i landels norra delar
lorde emellertid ersättningsfrågan väsentligen komraa alt gälla vad som bör
utgå tUl de enskilda fastighetsägarna i form av annan ersättning för mistad
förmån av husbehovsfiske, arbelsintrång och annat sådant. Man komraer alltså
inte ifrån att i dessa hänseenden bestämma särskild ersättning för varje
fastighetsägare, vilket otvivelaktigt är ägnat att tynga uttedningen och
handläggningen av målet. Det är enligt min raening viktigt att möjligheterna
att med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken uppskatta sådana skador till
skäligt belopp i möjlig mån utnyttjas.

9
kap. 5 §

Denna
paragraf motsvarar 4 kap. 2 § ExL och innehåller bestämmelser om den s. k.
influensregeln.

I
enlighet med vad jag anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6.2.6)
föreskrivs i förevarande paragraf alt, om det företag för vars genomförande
fastighet inlöses har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens
marknadsvärde, löseskiUingen skall bestämmas på grandval av det marknadsvärde
fastigheten skulle ha haft utan sådan inverkan. Regeln gäller dock endast i
den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller den
allmänna förekomsten av lUcartad inverkan under jämförliga förhållanden. Denna
inskränkning anknyter till

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 201

de
grannelagsrätlsliga ersättningsrekvisit som lagfästs i 30 § mUjöskyddslagen.
Immissionsskador från företaget ersätis aUtså endast om rätt till ersättning
för sådana skador föreligger enhgt miljöskyddslagen. Motsvarande regler gäller
då företaget har en positiv inverkan på marknadsvärdet. Vid intrångsersättning
skaU vad nu sagts tUlämpas i fråga om raarknadsvärdet före ingreppet. Den i 4 §
första stycket föreskrivna järaförelsen skall alltså ske raeUan å ena sidan
hela fastighetens marknadsvärde före ingreppet med bortseende från förelagels
inverkan och å andra sidan restfastighetens marknadsvärde efter ingreppet,
varvid hänsyn skall las till sådan inverkan.

9
kap. 6 §

Denna
paragraf motsvarar 4 kap. 3 § ExL och innehåller bestämraelser ora den s. k.
presumtionsregeln.

I enlighet med vad jag
anfört i den aUraänna motiveringen (avsnitt 6.2.6) föreskrivs i första slyckel
av förevarande paragraf att sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av
någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan
väcktes vid domstol eller förrättning påkallades, skall räknas ägaren till godo
endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om
ändring i markens tillåtna användningssätt. På grand av en särskUd övergångsbestäraraelse
gäller presurationsregeln inte värdeökning sora inträffat före utgången av juni
1971. Värderingen skall ske raed hänsyn tiU fastighetens skick när
ersättningsfrågan avgörs eller, om den tillttätts eller tagits i anspråk eller
skadats, när så skedde.

I andra slyckel tas upp en
motsvarighet till 4 kap. 3 § andra stycket ExL om verkan av att plan
fastställes innan talan väckes vid domstol eller förrättning påkallas.

I
tredje stycket återfinns den s. k. egnaherasgarantin (jfr 4 kap. 3 § tredje
stycket ExL).

I
fjärde stycket slutligen görs en hänvisning tiU influensregeln i 5 §, sora kan
tillärapas i andra hand (jfr 4 kap. 3 § fjärde stycket ExL).

9
kap. 7 §

Första
och andra styckena i denna paragraf raotsvarar 4 kap. 4 § ExL och innehåller
bestäraraelser om värdetidpunkt. Bestämmelsema utgör undantag från en
underförstådd huvudregel, att värderingen skall hänföras till förhållandena när
vatlenmålet slutiigt avgörs Qir prop. 1972r 109 s. 288).

Tredje
stycket saknar raolsvarighet i ExL och nuvarande 9 kap. På sätt jag angivit i
den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.7) skaU, om det är påkallat,
föreskrifter läranas sora är ägnade att hindra att ersättningstagaren åsarakas
förlust till följd av ändring i penningvärdet

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 202

under liden från ersättningsbeslutet till dess betalning
sker. Indexreglering är allmänt förekommande i större vattenmål.

Däremot anser jag inte all del finns behov av någon
motsvarighet till nuvarande 9 kap. 65 § och 66 § tredje stycket, som ger
ersättningstagaren rätt tUl ersättning för nödig eller nyttig kostnad för fasligheten
under liden fram till dess betalning sker (jfr 9 kap. 23 § i utredningens
förslag). ExL har inte någon motsvarighet till dessa bestämmelser och jag anser
det olämpligt med en ytterligare ersättningstvist sedan huvudfrågan avgjorts.
Frågan lorde ulan svårighet kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna.

9 kap. 8 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § första stycket ExL och
innehåller bestämmelser om verkan av åtgärder som fastighetsägaren vidtar för
alt höja fastighetens värde inför ett tvångsingrepp. Paragrafen ersätter
nuvarande 9 kap, 12 §,

9 kap. 9 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser om ersättning
till innehavare av särskild rätt. Den ersätter delvis nuvarande 9 kap. 7 §.

Jag har vid 9 kap. 1 § redan behandlat frågan om vad som
förstås med särskild rätt. Enligl 1 kap. 5 § ExL gäller bestämmelsema ora expropriation
av faslighet i lillämpliga delar om särskild räll till fastighet exproprieras
eller rubbas genora expropriation. I förevarande paragraf stadgas att 9 kap. 1,
2 och 48 §§ skaU äga motsvarande tiUämpning i fräga om ersättning till
innehavare av särskUd rätt. Bestämmelserna om inlösen i 9 kap. 3 § har inte
tagits med i hänvisningen.

Ersättningen skall fördelas på ersättningsarter i vanlig
ordning (se 9 kap. 4 § tredje stycket i föreslagen lydelse). Om nyttjanderätt
upphör helt, bör ersättning för dess ekonomiska värde utgå som löseskilling.
Upphör nyttjanderätt bara delvis utgår intrångsersätlning. I de fall då del är
fråga om ser\'itut eller annan rättighet som är knuten till innehavet av viss
fastighet, bör ersättningen bestämmas som intrångsersätlning motsvarande
förändringar i den härskande fastighetens värde genom all rättigheten upphör.
Annan ersättning tUlkoraraer i förekora-raande fall. De för vattenmålen
speciella fallen då särskild rätt anses lida intrång genom försvårad båtfart
eller virkesutdrivning (se vad jag anfört vid 9 kap. 1 §) bör bedöraas på samma
sätt som ora intrång uppstår i servitut. Den särskilda rätten kan anses utgöra
en raed fastighetsinnehavet förenad förmån vilken besvärar det vattenområde på
vilket ingrepp sker. Ersättningen bör alltså även i dessa fall delas upp på
intrångsersätlning och annan ersättning.

En speciell form av särskild rätt tiU fast egendora utgör
den s. k. renskötselrätten som regleras i rennäringslagen (1971 r 437). I
likhet med

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 203

vad
som gäller f. n. skall utvägen att upphäva renskötselrätt inte tillgripas, när
renbetesmark blir föreraål för ingrepp enligt bl. a. VL (prop. 1971r 51 s.
126). Ersättning för skada till följd av ingrepp enligt VL skall alltså
bestämmas med tillämpning av 9 kap. Vad särskUt angår den omtvistade frågan om
sådan ersättning skall tillfalla samefonden eller samebyn är del enligl rain
mening naturligt all i enlighet med ett uttalande av lagrådet (prop. 1971 r 51
s. 267) låta schablonregeln i 28 § rennäringslagen bli vägledande.

I
fråga om hänvisningen i förevarande paragraf till bestämmelserna i 9 kap, 8 §
raåsle en särbestämmelse införas (jfr 11 § 1917 års expropriationslag och 4 kap.
5 § andra slyckel ExL). 9 kap. 8 § skall alltså, i fall då åtgärd vidtagits av
fastighetens ägare i avsikt som där anges, tillämpas så att den
ersältningsskyldige erhåller gottgörelse genom rainskning av ägaren
tillkoraraande ersätming.

9
kap. 10 §

Denna
paragraf innehåUer bestämmelser ora alt ersättning under vissa förutsättningar
skall bestämmas även för faslighet som tillhör sökanden i vallenmålet. Den
ersätter nuvarande 9 kap. 9 § men har på sätt jag angivit i den allmänna
motiveringen (avsnitt 6.2,6 in fine) utformats efter mönster av bestämmelserna
om oskadhghelsprövning i ExL. Eftersom fömtsättningarna för att ersättning
skall bestäraraas enligt förevarande paragraf korresponderar med
fömtsättningarna för nedsättning kommer nedsättning alllid all ske (jfr
nuvarande 9 kap. 54 § första stycket in fine). Om ersättningen inte las i
anspråk av fastighetsborgenärerna skall den av länsstyrelsen utbetalas till
den berättigade, dvs. sökanden.

9
kap. 11 §

Med
denna paragraf inleds avsnittet om betalning av ersättning och om tillträde m.
ra. Jag har i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6.2.7) angivit att
bestäraraelsema bör utformas efter mönster av motsvarande bestäraraelser i ExL.

Denna
paragraf motsvarar 6 kap. 1 § ExL. Löseskilling och intrångsersättning som
fastställts att utgå på en gång skall betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen. Annan ersättning skall aldrig sättas ned och inte heller
periodisk ersättning i den mån sådan får förekomma (se 9 kap. 2 §).

I
tredje stycket av paragrafen anges att denna och följande paragrafer utom 9
kap. 20 § äger motsvarande tiUämpning när ersättning bestämts för innehavare
av särskUd rätt tUl fastighet (jfr 1 kap. 5 § ExL).

9
kap. 12 §

Denna
paragraf motsvarar 6 kap. 2 § ExL och innehåUer undantag från nedsältningsskyldigheten
enhgt 9 kap. 11 §.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 204

Nedsättning skall inte ske, ora fastigheten inte svarar
för bevUjad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har panträtt i
fastigheten har medgivit att ersättningen utbetalas till den ersättningsberättigade.
Medgivande fordras inte av den för vars rätt domstolens eller synemännens
avgörande är väsentligen utan betydelse.

9 kap. 13 §

Denna paragraf motsvarar 6 kap. 3 § ExL, Doraslolen och
syneraän-nen skall enligt denna bestämmelse ange i vad mån nedsättning skall
ske.

9 kap. 14 §

Denna paragraf raotsvarar 6 kap. 4 § ExL.

Ersättning sora inte skall nedsättas betalas direkt tUl
den ersättningsberättigade. Om det är fråga om inlösen av raark skall
ersättningsgivaren anmäla hos länsstyrelsen att ersättningen har betalts.
Sådan anmälan behövs i VL endast vid inlösen av mark, dvs. fastighet eller del
av fastighet, samt på grund av 9 kap. 11 § tredje stycket vid inlösen av
särskild rätt. I ExL är anraälan däremot obligatorisk eftersom det alllid är
fråga om inlösen av faslighet eller särskild rätt.

Denna paragraf motsvarar 6 kap. 5 § ExL och innehåUer en
bestämmelse om alt 9 kap. 1114 §§ äger motsvarande tillämpning på provisorisk
ersättning som bestämmes med stöd av 11 kap. 66 § 2 mom. Sådan ersättning bör
enligt min mening i förekoramande fall bestämmas till engångsbelopp att
avräknas på den slutliga ersättningen. Ärliga ersättningsbelopp bör förekomma
endast vid "annan ersättning".

9 kap. 16 §

Denna paragraf motsvarar 6 kap. 6 § ExL och innehåller
bestämmelser om vilka handlingar som ersättningsgivaren skall ge in till länsstyrelsen
i samband med nedsättning eUer anmälan.

9 kap. 17 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser ora betänketid för
företagaren och saknar motsvarighet i ExL. Paragrafen ersätter nuvarande 9
kap. 58 § andra stycket och 66 § andra stycket.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6.2.7) har företagaren en betänketid av sex månader vid inlösen och
två år, när det inte är fråga om inlösen. Tiden räknas från det samtliga
tUlstånds- och ersättningsfrågor blivit slutligt avgjorda. Om alltså endast
tUlståndsdelen överklagas, börjar lidsfristen löpa först när ett rättskraftigt
avgörande föreligger också i tUlståndsdelen. Enligt andra stycket i paragrafen
kan tidsfristen förkortas eller förlängas, när parterna är ense

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 205

om det eUer eljest särskilda skäl föreligger. Det kan
förtjäna att understrykas att förevarande paragraf givetvis inte är tUlämplig,
ora tillståndet redan tagits i anspråk (se 9 kap. 21 § i föreslagen lydelse).

9 kap. 18 §

Denna paragraf motsvarar 6 kap. 9 § ExL men avviker i
vissa hänseenden från förebuden (se avsnitt 6.2.7).

Enligt
första stycket är inlösen av mark fullbordad när ersättningsgivaren fuUgjort
vad sora åligger honora i fråga om betalning (genora nedsättnmg eller direkt
till den berättigade) och i förekoraraande fall anmälan tUl länsstyrelsen.
Ersättningsgivaren har då genast rätt all tUlträda egendomen. I första stycket
tiUägges att även annan ersättning skall ha betalats innan tillträde får ske.

I andra
stycket regleras det i valtenmålen vanligaste faUet nänUigen att tUlståndet
avser inte inlösen ulan rätt att begagna annans egendora eller att vidtaga
åtgärd som medför skada för annan. Sådant tUlstånd får tas i anspråk när
ersättningsgivaren betalat föreskriven ersättning (jfr nuvarande 9 kap. 66 §
första stycket).

9 kap. 19 §

I denna paragraf föreskrives på sätt jag angivit i den
alhnänna raotiveringen (avsnitt 6,2.7) alt ersättningstagaren kan få skäligt
uppskov, om hans förhållanden påkallar det.

9 kap. 20 §

Första stycket i förevarande paragraf motsvarar 6 kap. 9 §
andra stycket andra punkten ExL och stadgar att ändring av fastighetsindelningen
på grund av inlösen sker när inlösen är fuUbordad. Alt beslut om inlösen enligt
vattenlagen har fastighetsbildande verkan är inte någon nyhet (se 10 kap. 25 §
och 66 § andra stycket samt 11 kap. 44 §). SärskUd underrättelseskyldighet
gentemot fastighetsregisterrayndigheten förehgger enhgt kungörelsen (1939r 155)
angående uppgifter om inlösen enligt vattenlagen av oraråde sora utgör del av
faslighet.

Andra tUl
fjärde styckena i förevarande paragraf motsvarar 1 kap. 3 § ExL (se prop. 1972r
109 s. 183186 och 265). Det tilUcoraraer vattendorastolen eller syneraännen
att avgöra om särskUd rätt skall bestå eller inte. Expropriation kan inte ske
av faslighet sora tillhör staten. Någon raolsvarighet till denna inskränkning
finns inle i VL och bör inle heller införas i fråga ora särskild rätt som
tillkommer staten exempelvis vågrätt (jfr 1 kap. 3 § tredje stycket ExL).

9 kap. 21 §

Paragrafens första stycke innehåUer bestäraraelser om tid
för betalning av ersättning som faststäUts först efter det att inlöst egendom
tiU

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 206

trätts
eller skadebringande åtgärd vidtagits. Bestämmelserna raotsvarar i huvudsak
nuvarande 9 kap. 67 § och får väsentligen sin betydelse när raeddelat tillstånd
tagils i anspråk järalikt 11 kap. 67 § första stycket och ersättning sedan av
överinstans besläras till högre belopp, när ersättningsfrågan uppskjutits
enligt 11 kap. 66 § 2 raom. i avbidan på erfarenhetens rön saml när ersättning
döms ut för s. k. oföratsedd skada. Ersättnings- och anmälningsskyldighet skall
fullgöras inom en månad från det ersättningen blev slutligt bestämd eller vid
förordnande enligt 11 kap. 67 § andra stycket från dagen för
ersätlningsbeslutet.

Enligt
andra stycket skall första stycket äga motsvarande tillämpning beträffande
ersättning som bestämts i samband med laglighets-prövning enligl VL (jfr
exerapelvis 2 kap. 25 §).

I
tredje stycket åläggs ersätlningsgivaren raed 6 kap. 16 § ExL sora förebild
skyldighet att utge ränta vid för sen betalning. Inlösen anses emellertid
fullbordad ulan hinder av att ränta ej betalas.

I
fjärde stycket ges bestämmelser om exekution sora stäraraer överens med 6 kap.
14 § andra stycket ExL.

9
kap. 22 §

Denna
paragraf raotsvarar slutet av nuvarande 9 kap. 67 § första stycket. Om slutlig
ersättning inte överstiger vad som utgivits enligt lägre rätts beslut eller som
provisorisk ersättning och skulle i annat fall ha förelegal nedsättnings-
eller anmälningsskyldighet skall ersättningsgivaren göra anraälan därom till
länsstyrelsen.

9
kap. 23 §

Enligt
denna paragraf skall vid ansökan om verkställighet enligt 21 § sista stycket
och vid anraälan enligt 22 § fogas ersättningsbeslutet samt lagakraftbevis.

9
kap. 24 §

Enligt
denna paragraf som motsvarar 6 kap. 17 § ExL skall medel som nedsatts eller
uttagits av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

9
kap. 25 §

Denna
paragraf motsvarar 6 kap. 18 § ExL och innehåller de grundläggande
bestäraraelserna om länsstyrelsens befattning med nedsatta medel. Någon
avvikelse från ExL sker inle.

9
kap. 26 §

Denna
paragraf motsvarar 6 kap. 19 § ExL och innehåUer beslämmelser om sammanträde
för fördelning av nedsatta medel. Någon av vikelse från ExL sker inle.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 207

9 kap. 27 §

Denna paragraf motsvarar viss del av 7 kap. 1 § ExL samt
nuvarande 9 kap. 70 § andra stycket. Ersättningsgivaren skall svara för samtliga
kostnader i ärendet om ersättnings fördelning i den mån annat inle följer vid
en motsvarande tUlämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Tvist om
sådan kostnadsersättning skall inte prövas av vallendomstolen.

9 kap. 28 §

Denna paragraf ersätter nuvarande 9 kap, 71 § och
innehåller bestämmelser om anraälan till inskrivningsmyndigheten. När inlösen
av mark är fullbordad, skall länsstyrelsen genast underrätta inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken.

9 kap. 29 §

Denna paragraf, som motsvarar nuvarande 9 kap. 55 §,
föreskriver obligatorisk nedsättning i fråga om ersättning som är föreraål för
tvist. Vattendomstolen eller synemännen kan föreskriva nedsättning enligl denna
paragraf. Alt föreskrift ora nedsättning inte meddelats fritar emellertid inle
ersättningsgivaren från nedsätlningsskyldighet. För all paragrafen skall vara
tiUäraplig krävs inle att tvist anhängiggjorts vid domstol utan det räcker att
det i vattenmålet eller på annat sätt framkommer alt flera gör anspråk på ersättningen
eller all det är oklart till vem ersättningen skall betalas. Av hänvisningen
till 2426 §§ framgår bl. a. att länsstyrelsen skall betala raedlen till den
sora är berättigad tiU beloppet. Denna fråga får i allraänhet avgöras genom
lagakrafiägande dom. Av hänvisningen följer vidare att utdelning till
faslighetsborge-närerna kan ske enligt vanliga regler. Pågående tvist får inte
uppehåUa deras rätt till betalning. Paragrafen omfattar även provisorisk ersättning
sora bestärames raed stöd av 11 kap. 66 § 2 raora.

9 kap. 30 §

Denna paragraf motsvarar nuvarande 9 kap. 67 § tredje
stycket och stadgar alt ersättningsbelopp som betalats inte får till någon del
återkrävas. Jag har i den allraänna motiveringen (avsnitt 6.2.7) behandlat
della återkravsförbud och dess betydelse för pleniavgörandet NJA 1961 s, 743.
Förbudet täcker uppenbarligen den situation som den nuvarande bestäraraelsen
åsyftar, alltså att överinstans efter klagan över ersält-ningsbeslulel minskar
det av underinslans faststäUda beloppet, som ersätlningsgivaren redan har
betalat. Förbudet omfattar emellertid också i föreslagen lydelse det antagligen
mindre vanliga fallet att ersättningsgivaren sedan han betalat
ersättningstagaren ett fastställt ersättningsbelopp, av någon anledning
beslutar sig för alt avstå från att ta tvängsrättsmedgivandet i anspråk. Detta
innebär troligen ingen saklig

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 208

ändring
i nuvarande rättsläge. Återkravsförbudet är som hittills underkastat en
inskränkning. En ersättningsgivare kan knappast fråntas rätten att få tUlbaka
vad han betalt, ora högre instans på talan av ersättningstagaren undanröjer
det Ivångsrätlsmedgivande som föranlett ersätlningsbeslutet. En erinran ora
delta förhållande har tagits in i paragrafen.

10
kap. 20 §

Denna
paragraf, som ingår bland förfarandebestämmelserna om syneförrättning rörande
företag enhgt 6 kap., innehåUer endast ett stadgande att syneraännen inte får
raeddela beslut om ersättningskraft. Eftersom andelskrafl i motsats tUl
ersättnmgskraft bara kan utgå vid utförande av kraftföretag, föreslås
paragrafen upphävd.

10
kap. 21 §

Denna
paragraf innehåller f. n. bestäraraelser om verkan av överenskommelse vid
förrättning rörande företag enligt 6 kap. Synemännen skall godkänna
överenskoraraelse om ersättning eller annat, om de inte finner att
överenskomraelsen innehåller villkor, sora är oförenligt med flottiedens
intresse eller länder de flottande tiU men. Denna reglering bör enligt min
mening bibehållas.

De nya Iredje och fjärde
styckena motsvarar 5 kap. 25 § andra och tredje styckena ExL. Jag har i den
allraänna motiveringen (avsnitt 6.2.5 och 6.2.7) behandlat den
oskadhghelsprövning som till skydd för fastighetsborgenärerna skall ske enligt
dessa bestämmelser. I det nya femte stycket föreskrivs all syneraännen skall
företa en oskadhghelsprövning även vid överenskommelse om ersättning i annan
form än pengar eUer om skadeförebyggande åtgärd (se avsnitt 6.2.5). Motsvarande
beslämmelser för vattendomstolen föreslås ill kap. 60 §.

10
kap. 57 §

Denna
paragraf innehåller f. n. bestämmelser bl. a. om att synemännen skall försöka
få till stånd överenskommelser vid förrättning rörande företag enligt 3, 7 och
8 kap. Angår överenskommelsen annat än beloppet av sakägare tillkommande
ersättning skall den dock bara gälla, om den prövas lämplig av syneraännen.
Denna reglering bör enligt min mening i huvudsak bibehåUas. Från
lämplighetsprövnmgen skall eraellertid undantag göras för aUa frågor om
ersättning och om skadeförebyggande åtgärder (se avsnitt 6.2.5).

I ett nytt tredje stycke
anges att de nya bestämmelsema i 21 § Iredje tUl femte styckena ora
oskadUghetsprövning raed hänsyn till fastighetsborgenärema skaU gäUa även vid
företag varora är fråga i förevarande paragraf.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 209

10 kap. 60 §

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om s. k.
bålnadsbe-räkning. Andra stycket hänvisar till nuvarande bestämmelser i 9 kap.
om värdering av vattenkraft. Dessa bestämmelser föreslås inte få någon
motsvarighet. Andra stycket kan därför upphävas.

10 kap. 64 §

I denna paragraf ges förfarandebestämmelser om ersättning
på grund av företag enligt 3, 7 och 8 kap. I första stycket har tagits bort
dels en hänvisning tUl 10 kap. 20 § sora föreslås upphävd, dels en beslämmelse
om hur ersättning med förhöjning skall anges.

10 kap. 67 §

I denna paragraf ges bestämraelser om vad
förrättningsutiåtande enligl 3, 7 och 8 kap. skall innehålla. I fjärde stycket
ändras hänvisningen till "40 § lagen om allmänna vägar" tUl 44 §
väglagen (1971 r 948), sora innehåller motsvarande reglering i fråga om
ledningsarbete inora väg-oraråde (se prop. 1971r 123 s. 183).

11 kap. 17 §

I förevarande paragraf räknas upp vilka raål sora skaU
hänföras till vattenraål. I punkt 13 tas mål om bygdekraft bort. Punkt 21
ändras att avse ansökan om överflyttning av rättighet till andelskraft.
Nuvarande punkt 22, sora avser ansökan om överflyttning av rättighet tUl ersättningsvalten,
föreslås upphävd. Som punkt 22 upptas i stället en bestämmelse att talan
jämhkt 2 kap. 6 § femte stycket om omprövning av rättsförhållandet mellan ägare
av vattenkraftanläggning och mottagare av andelskrafl skall handläggas sora
stämningsmål. Punkterna 5258 föreslås upphävda, eftersora de hänför sig till
besläramelser i nuvarande 9 kap. som inte får någon motsvarighet i de nya bestämmelserna.

11 kap. 26 § I paragrafen görs endast en följdändring till
ändringarna i 11 kap.

17 §.

11 kap. 27 § 5 mom.

I första stycket ges beslämmelser ora innehållet i ansökan
ora överflyttning av ersällningskraft. Bestämmelserna görs tillämpliga på andelskraft.
Föreskriften om uppgift om ny leveranspunkl har strukits, eftersora ändring av
denna inte är i och för sig nödvändig när rättigheten flyttas till en ny
fastighet.

Bestämmelserna i andra stycket ora innehållet i ansökan
ora överflyttning av ersättningsvalten föreslås upphävda.

14 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 83

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 210

11 kap. 32 §

I tredje stycket görs endast en följdändring till
ändringarna i 11 kap. 17 §. Nuvarande fjärde slyckel avser endast
tillgodogörande av annans vattenkraft med stöd av nuvarande 2 kap. 7 § och
föreslås därför upphävt.

11 kap. 33 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser om expediering av
kungörelse om ansökan. Enligt andra stycket skall vattenrätisdomaren i vissa
fall med posten sända underrättelse om kungörelsens innehåll liU sakägare i
betalt öppet brev eller brevkort. Av 11 kap. 97 § 1 mora. framgår att
portokostnaden skall förskjutas av sökanden i ansökningsmålet.

Domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON) har i
remissyttrande den 24 mars 1972 över en inom juslitiedeparteraentet upprättad
proraemoria (Ds Ju 1972r 1) angående vissa ändringar i rättegångsbalken m. m.
hemställt att portofrihet måtte införas för dessa underrättelser. Enligt DON
kan det utan överdrift sägas att statsverkets kostnader för arbetet med att
frankera underrättelserna och att företaga redovisning klart överstiger vad
sora tas in för portokoslnaden. De aktueUa porto-inkomstema saknar enhgt DON
betydelse för det alhnänna. De uppgick enligt uppgifter som DON inhämtat från
vattendomstolarna år 1970 tiU 5 555 kronor och år 1971 tUl 2 920 kronor.

Jag anser att portofrihet bör införas för ifrågavarande
underrättelser och att sökanden alltså bör befrias från portokoslnaden. I andra
stycket av förevarande paragraf tas alltså orden "betalt öppet" bort
framför "brev eller brevkort". Ill kap. 97 § 1 mora. las som en
följdändring sökandens kostnadsansvar bort. Motsvarande ändring kan inte göras
för förrättning (se 10 kap. 8 och 40 §§), eftersom synemännen inte har tjänstebrevsrätt.

11 kap. 35 § 3 mom.

I paragrafen görs endast en följdändring i första stycket
till ändringarna i 11 kap. 17 §.

11 kap. 37 §

I paragrafen görs i fjärde slyckel en följdändring tiU
ändringarna i 11 kap. 17 §. Sjätte stycket, som avser överflyttning av
rättighet tUl ersättningsvatten, föreslås upphävt.

11 kap. 41 §

Denna paragraf, som endast avser ledning för överföring av
ersällningskraft, föreslås upphävd (jfr 2 kap. 18 §).

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 211

11 kap. 48 §

I paragrafens första stycke görs en följdändring till upphävandet
av 11 kap. 41 §.

11 kap. 60 §

I denna paragraf regleras i huvudsak vattendomstolens
skyldighet att ex officio pröva ersättningsfrågor. I andra och fjärde styckena
görs endast formella ändringar. I tredje stycket återfinns den s. k.
likforraig-hetsprincipen, som enligt vad jag angivit i den alhnänna
motiveringen (avsnitt 6.2.6) fortfarande skall gälla. Den kan dock genombrytas
av marknadsvärdeprincipen. Nuvarande femte stycket har bhvit åttonde stycket.

De nya
femte och sjätte styckena motsvarar 5 kap. 25 § andra och tredje styckena ExL.
Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.5 och 6.2.7) behandlat den
oskadhghelsprövning som domstolen till skydd för fastighetsborgenärerna
skall.företa enligt dessa bestämmelser.

I sjunde
stycket föreskrivs att vattendomstolen skall företa en oskadhghelsprövning
även vid överenskoraraelse ora ersättning i annan förra än pengar eller ora
skadeförebyggande åtgärd (se avsnitt 6.2.5). Det kan tilläggas att
vattendorastolen inte får föreskriva ersättning i annan förra än pengar ora
inte parterna är överens om det samt att dorastolen visserligen kan föreskriva
skadeförebyggande åtgärd oavsett överenskommelse raen all en
läraplighetsprövning med hänsyn bl. a. lUl fastighetsborgenärema är inskriven
redan i den gmndläggande bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket.

11 kap. 61 §

I första stycket görs endast en föhdändring i anledning av
att 11 kap. 41 § föreslås upphävd.

11 kap. 62 § 1 mom.

I första raoraentet görs en formell ändring. Hänvisningen
tUl nuvarande 9 kap. 47 § ändras att avse 9 kap. 2 §, som Innehåller motsvarande
bestämmelser ora flottningsskada.

11 kap. 62 § 2 mora.

I tredje stycket tas hänvisningen till bestäraraelserna
ora bygdekraft bort.

11 kap. 62 § 3 mom.

Enligt andra stycket skall vattendomstolen ange fastighet
med vUken rätten att tillgodogöra grundvatten skall vara förenad för fraratiden
(vattentäktsfastighet). F. n. gäller att så skall ske, ora ersättningsvalten
skall utgå eller om det eljest kan anses erforderligt. Eftersom bestäm-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 212

melserna om ersältningsvatten föreslås upphävda, ändras
förevarande bestämmelse så att vatlenläklsfastighel skall anges, ora det anses
erforderligt. Behov av en vatlentäklsfastighet föreligger nu framförallt om
vattendomstolen meddelar skyddsbestämmelser enligl 2 kap. 62 §.

11 kap. 75 §

I paragrafen görs endast föhdändringar till ändringarna i
11 kap. 17 §. Härvid beaktas att punkterna 4750 i nämnda paragraf redan
tidigare har upphävts.

11 kap. 81 §

I fråga om slämningsmål görs i första stycket av
förevarande paragraf en hänvisning tiU vissa angivna bestäraraelser för
ansökningsmål. Första stycket korapletleras med en hänvisning till de nya
bestämmelserna i 11 kap. 60 § om oskadhghelsprövning med hänsyn tiU fastighetsborgenärerna.
Vidare tas hänvisningen till den redan upphävda 11 kap. 74 § bort.

11 kap. 92 §

I fråga om besvärs- och underslällningsmål görs i
förevarande paragraf motsvarande ändring som i 11 kap. 81 §. Dessutom tas bort
hänvisningen tiU 11 kap. 41 §, som föreslås upphävd.

11 kap. 97 § 1 mom.

På sätt jag redan motiverat vid 11 kap. 33 § skall
sökandens ansvar för vissa portokostnader avskaffas. Detta föranleder en
ändring i första stycket av förevarande paragraf.

11 kap. 106 §

Enligt första stycket i förevarande paragraf skall vissa
angivna paragrafer gälla även för vattenöverdomstolen och behandlingen av mål
i vattenöverdomstolen. Första stycket korapletleras med en hänvisning till de
nya bestäraraelserna i 11 kap. 60 § om oskadhghelsprövning raed hänsyn till
fastighetsborgenärerna. Genora en hänvisning i 11 kap. 108 § till förevarande
paragraf blir de nya bestäraraelserna tillämpliga också i högsta domstolen.

14 kap. 3 §

Enligt andra stycket i förevarande paragraf är kronan fri
från skyldighet all ställa säkerhet. I enhghet raed vad som gäller enhgt 7
kap. 7 § tredje stycket ExL befrias nu även koraraun, landstingskomraun och
kommunalförbund från att ställa säkerhet.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 213

övergångsbestämmelserna
Punkt 1 Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Punkterna
2 och 3

Äldre
bestämmelser föreslås gälla i mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet resp.
vid förrättning, i vUken förrällningsman förordnats före ikraftträdandet. Mål
ora ersättning för oföratsedd skada bör i detta sararaanhang ses sora en
fortsättning på äldre mål och följaktligen bedömas enligt äldre lag. Om
vattendomstolen eller syneraännen förordnar ora nedsättning enligt äldre
bestämmelse, måste även länsstyrelsens befattning med nedsatta raedel regleras
av äldre bestämraelser. De föreslagna höjningarna av avgiftslatituderna för
allmän fiskeavgift och regleringsavgift kräver enligt rain mening inte några
särskUda över-gångsbestäraraelser. I äldre mål tillämpas nuvarande latituder
och i mål ora nya företag eller om oraprövning av äldre avgifter sora
anhängig-göres efter ikraftträdandet tillärapas de nya latituderna. Som ett
undantag från huvudregeln har i punkt 2 angivits att vattendomstolen får
meddela beslut om andelskraft i äldre mål. Bestämmelsen innebär givetvis inte
att fallhöjdshavare kan nekas rätt till ersättningskraft därför att
förulsältningama för andelskraft inte föreligger.

Punkt
4

Jag
har redan i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.4) behandlat behovet av
övergångsbestämmelser till upphävandet av bestämmelserna om bygdekraft. Redan
meddelade principbeslut ora bygdekraft, som inte lagils i anspråk genom beslut
om leverans, skall alltså förlora sin giltighet, om inte talan om leverans
kommer in till vattendomstolen senast den 30 juni 1976.

Vad
gäller anhängiga kraftverksmål, där frågan om skyldighet att tillhandahålla
bygdekråft inte hunnit avgöras innan lagändringen träder i kraft, torde äldre
lag få tiUämpas också efter ikraftträdandet. En motsatt ordning synes i
alltför hög grad göra bygdekraflmlressenternas rätt beroende av dorastolens
arbetstakt och andra ovidkommande omständigheter. Huvudregeln i
övergångsbestämmelsema punkt 2 bör alltså gälla i dessa fall. I mål sora
anhängiggjorts före ikraftträdandet kan det den 30 juni 1976 raöjligen ännu
återstå att avgöra fråga ora skyldighet all tillhandahålla bygdekraft enligt 4
kap. 13 §§. Har det då inte heller fraraställts något yrkande enligt 4 kap. 4
§ synes dorastolen böra förklara den förstnäranda frågan förfallen.

Punkt
5

Enligt
förevarande beslämraelse skaU äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om
ersättning som enligt äldre lag bestämls att utgå genora tillhandahällande av
vatten.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 214

Punkt
6

Även
i fråga om ersättningskraft skaU äldre bestämmelser i princip gälla. Emellertid
bör som jag angivit i den aUraänna raotiveringen (avsnitt 6.2.3) raöjlighet
finnas liU avlösning av redan beslutad ersättningskraft mot ersättning i
pengar, ora det inte medför betydande olägenhet för motparten till den som gör
ansökan. Frågan om avlösning skall handläggas enligt de bestämmelser som gäller
för talan ora avlösning av andelskraft (11 kap. 17 § punkt 22). Jag anser det
inte lärapligt att sora utredningen föreslagit öppna raöjlighet till årliga
avbelalnmgar av halva ersättningsbeloppet. Vattendorastolen skall bestämma dag
då skyldigheten att fuUgöra kraftöverföring upphör. Ersättningsgivaren skaU
dessförinnan ha betalat föreskriven penningersättning. Vattendorastolen skall
vid bestämmande av tidpunkt givetvis ta hänsyn tUl parternas önskemål och kan
härvid beakta ersätlningsgivarens eventueUa likviditets-problem. Bestämmelserna
i 9 kap. skall gälla.

Den ersättning i pengar
som skall utgå vid avlösningen bör lärapligen fastställas dhekt på grundval av
den ifrågavarande förraånens värde. Detta kan skattas tiU skillnaden meUan det
för all framlid kapitaliserade värdet av ersättningskraften med avdrag för de
på sararaa sätt kapitaliserade drift-, underhålls- och fömyelsekostnaderna
särat den vid avlösningstillfället obetalda delen av anläggningskostnaden.
Värdet av kraften bör därvid bestämmas med ledning främst av ersättningslagarens
kostnad för elt abonnemang av motsvarande kraflbelopp.

Punkt
7

Efter
mönster av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till ExL skall ersättning i fråga
om fideikomissegendom alltid nedsättas. Bestäraraelsen ersätter nuvarande 9
kap. 55 §.

Punkt
8

Här
görs den inskränkningen att presumtionsregeln i 9 kap. 6 § inte skall tillämpas
på värdestegring som uilräffat före utgången av juni 1971 (se avsnitt 6.2.6).

8.2 Förslaget
till lag om ändring i flottningslagen

I
13 § andra stycket flottningslagen görs endast en formell ändrmg av en
hänvisning till bestäraraelsema om nedsättning i VL.

8.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för utnytt

jande av vattenkraft vid krig m. m.

I
7 § andra stycket lagen (1962r 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av
vattenkraft vid krig m. ra. (1962 års lag) anges att vissa angiv-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 215

na
paragrafer i 4 kap. VL inte skall äga tillärapning i fråga om företag enligt
1962 års lag. Eftersom bestämmelserna om bygdekraft i 4 kap. 14 §§ föreslås
upphävda, har dessa paragrafer lagils bort i uppräkningen i 7 § andra stycket.

I 13 § 1962 års lag anges,
att vissa bestämmelser i 9 kap. VL om uppsägning vid tiUträde av fast egendom
inte skall äga tUlämpnmg. Eftersom dessa bestämmelser inte har fått någon
motsvarighet i det nu aktuella förslaget (se avsnitt 6.2.7), kan 13 § upphävas.

Enligt 16 § första slyckel
1962 års lag skaU bestämmelserna i 11 kap. 33 och 47 §§ VL all brev eller
brevkort med underrättelse till sakägare skall vara betalt inte äga tiUämpning
i mål enligl 1962 års lag. Eftersom jag föreslår att portofrihet införs för
angivna underrättelser enligt VL, kan 16 § första stycket upphävas.

Med
hänsyn till karaktären av de ändringar som görs i 1962 års lag behövs det inte
några övergångsbestäramelser.

9
Hemställan

Jag
hemstäUer att lagrådels yttrande över förslagen till

1)
lag om ändring i vattenlagen
(1918r 523),

2)
lag om ändring i lagen (1919r
426) om flottning i allmän flottied,

3) lag om ändring i lagen (1962r 627) om vissa
åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

inhämtas
genora utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt
bifaller Hans Majrt Konungen.

Ur protokollelr Britta Gyllensten

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 216

Bilaga 1 Utredningens förslag

Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenora förordnas i fråga ora vattenlagen (1918 r
523)i. dels att 2 kap. 18 §, 4 kap. 14 §§, 7 kap. 42 §, 10 kap. 20 §, 11 kap.
27 § 5 raora. samt 41, 95 och 96 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken
närmast före 4 kap. 1 § skall utgå, dels alt nuvarande 4 kap. 16 § skaU
betecknas 4 kap. 13 §, dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 58 §§, 10 § 1 och 2 mom.
samt 19 och 59 §§, 4 kap. 5, 79, 12, 14 och 15 §§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 8 §, 7
kap. 41 och 54 §§, 9 kap., 10 kap. 60, 64, 67 och 80 §§, 11 kap. 17, 26, 29 och
32 §§, 35 § 3 raom., 37, 48 och 60 §§, 62 § 1 och 2 raom., 66 § 2 mom., 75 och
92 §§ samt 14 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 14 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att den nya 4 kap. 16 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 16 § skall sältas
närmast före

4 kap. 13 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP.

4 §2

Huruledes under vissa fömtsatt- Huruledes
under vissa förutsätt

ningar den, sora äger råda över ningar den,
sora äger råda över

vatten, kan förpliktas att till följd vatten,
kan förpliktas att till följd

av företag, sora avses i 2, 3, 5, 6 av
företag, sora avses i 2, 3, 5, 6

eller 7 kap., underkasta sig förlust eller
7 kap., underkasta sig förlust

i honom tUlkommande vatten- i honom
tillkommande vatten

raängd eller vattenkraft, därora mängd eller
vattenkraft, därom

stadgas i näranda kap.; och gälle stadgas
i nämnda kap.; och gälle

i fråga om rätt till ersättning för i
fråga om rätt till ersättning för

sålunda tUlskyndad förlust vad i sålunda
tiUskyndad förlust vad i

5 kap. 4 § och 6 kap. 5 § samt i 5 kap. 4 § och 6 kap. 5 § saml i

9 kap. finnes föreskrivet, dock 9 kap. finnes föreskrivet, dock

med de inskränkningar, som för- raed de inskränkningar, sora för

anledas av stadgandena i 6 och anledas av stadgandena i 6 och

följande §§ av detta kap. samt i följande §§ av detta kap. samt i

2 kap. 7 och 8 §§. 2 kap. 8 §.

' Senaste lydelse av

4 kap. 1 och4§§1962r83

7kap. 42§1920r459 lOkap. 20§1919r425 11 kap. 27 § 5 mom.
1948 r 479 llkap. 95§1969r393 11 kap. 96 § 1920 r 459

Förutvarande 4 kap. 13 § jämte framförstående rubrik
upphävd genom 1971 r 531. = Senaste lydelse 1920r 459.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första
stycket sägs underkasta sig förlust, sora ovan närants, så ock ora gottgörelse
därför gälle vad särskUl är stadgat, dock raed här nedan föreskrivna
inskränkningar i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakoraraa.

2 KAP.

3 §1

Ej raå någon så bygga i vatten, att genora uppdämning,
sänkning av vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada
tillfogas eller intrång göres å annan tillhörig egendom; vare sig jord, hus,
fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är att nyttan av
byggnaden eUer den del därav, som föranleder skadan eUer intrånget, prövas
efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, raotsvarande tre
gånger den skada och det intrång, sora göres å åker och äng, samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom. I byggnadskostnaden skall inräknas det
belopp, vartill skadan och intrånget å den byggande tUlhörig egendora raå
skattas. För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skUs.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt
antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eUer
annan anläggning, varav många hava uppehälle, måsle nedläggas eller dess drift
väsentligt minskas, eller att odlad jord tUl en efter orlsförhållandena
betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller
att fiskeri- eller annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång,
eller alt befolkningen eljest får sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade, må byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts,
icke ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan
bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad
för närboende eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt är alt befara.

Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för
näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må Konungen,
ändå att hinder mot byggnaden skulle möta av vad i första och andra styckena
sägs, efter heraställan av vattendorastolen på sätt i 20 § 3 raom. stadgas,
lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande, varigenom an- Om byggande, varigenom an

nans strömfall eller del av ström- nans
strömfall eller del av ström

fall tillgodogöres, gälle vad i 57 fall
tillgodogöres, gälle vad i 5 §

§§ finnes stadgat. finnes stadgat.

5 §

Tillhör ett strömfall till skilda TiUhör en fallsträcka olika äga-

delar olika ägare, och vill en av re, får en av dem tillgodogöra sig

dem tiUgodogöra sig förutom egen vattenkraften i hela sträckan, om

jämväl annans del i fallet, vare han på grund av äganderätt eller

han, där falldelarnas gemensamma annan rättighet, som gäller mot

tillgodogörande innebär väsentlig envar och ej är begränsad till ti-

ekonomisk eller teknisk fördel, be- den, råder över mer än hälften

1 Senaste lydelse 1961 r 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rättigad därtill mot ersättning, som i 9 kap. skils,
såframt han såsom ägare eller på grund av servitutsrätt, som är gäUande för all
framtid, råder över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig
fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav, om vars
bebyggande är fråga.

Vad nu
sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller flera, olika ägare
tillhöriga strömfaU.

Föreslagen
lydelse

av kraften. Hänsyn skall tagas till vad som svarar mot
andel i samfäUighet vilken avses i 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:
988).

Första
stycket äger motsvarande tiUämpning, när någon vill i en kraftanläggning
tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingå i olika vattensystem, om
det gemensamma tillgodogörandet är en förutsättning för anläggningens tiUkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aro å
ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans ägare bjuda ägaren av
motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet; vill denne det ej, äge den, som
bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap. skils, tillgodogöra sig jämväl andra
sidans lott i vattnet, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för
dess ägare. Har denne förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande,
men kan ej enighet nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande,
bestämme vattendomstolen de viUkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja
båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve vattendomstolen, åt
vilkendera företräde bör givas.

1 mom.
Den vars vattenkraft

skall tillgodogöras av annan med

stöd av 5 § eller på grund av

överenskommelse får deltaga i tiU

godogörandet, om det är av be

tydelse för hans verksamhet och

hans rätt är sådan som avses i 5 §

första stycket. Han är då berätti

gad till andel i kraftprodiikUonen

(andelskraft) och skyldig att bi

draga till kraftanläggningens utfö

rande, drift och underhåll, allt i

förhållande till sin andel i den

vattenkraft som skall tillgodogö

ras vid anläggningen. Motsvaran

de rätt tillkommer den vars ström

fall tages i anspråk enligt 1 kap.

14 §, om ersättning för ianspräk

tagandet icke redan bestämts.

Skyldighet
att tillhandahålla andelskraft åvilar den fastighet till vilken
kraftanläggningen hör och består oavsett fastighetens försäljning.

Bestämmelserna
i 15 kap. 3 § jordabalken äga motsvarande till-lämpning i fråga om rätten till
andelskraft.

2 mom.
Beslut att någon enligt

1 mom. skall deltaga i tUlgodogö

randet av vattenkraften i en fall

sträcka får meddelas endast om

borgenär med panträtt i den fas

tighet för vilken vattenkraft går

förlorad lämnat medgivande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

deltagandet eller förlusten av vattenkraften är
väsentligen utan betydelse för borgenärens säkerhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan
överenskommelse ej träffas om de närmare villkoren för tillhandahållandet av
andelskraft eller om kostnadsbidrag som avses i 6 § 1 mom. första stycket,
bestämmer vattendomstolen därom efter anmälan av kraftanläggningens ägare
eller andelskraftens mottagare.

Inträda
ändrade förhåUanden, kan kraftanläggningens ägare eUer andelskraftens
mottagare hos vattendomstolen påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan
dem. Därvid får endast ."sådan ändring beslutas som innebär väsentlig
fördel för någon av parterna utan att för motparten medföra olägenhet av
betydelse.

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld
mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delägares
förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten
tillhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig hela fallet,
vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare
samt han antingen ensam eller tiUsammans med delägare, som lämnat honom
medgivande till företaget, äger mer än hälften i strömfallet, berättigad alt
mot ersättning, som i 9 kap. skUs, från samfälligheten tUlösa sig fallet jämte
det utmål, som enligt bestämmelse vid skifte må finnas avsatt för fallets
tillgodogörande. Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola
bestämmas av vattendomstolen.

Om delägare i samfäUt strömfall, vilket ej kan utan
delägares förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller
annan mindre anläggning för vattnets tillgodogörande, bjude de andra att taga
del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan synnerlig
skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, villkor och tid han må bygga
och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må vara bestämd för bibehållande av
sådan anläggning, icke gått till ända, äge under de i första stycket
omförmälda förutsättningar delägare begagna sig av lösningsrätt, som där
nämnts.

8§i

ViU någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm
eller annan byggnad, vare han phktig att utan ersättning vidtaga och för
framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller eljest för

' Senaste lydelse 1954r 124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tryggande
av fiskets bestånd saml tillsläppa för ändamålet nödigt vatten så ock att
ställa sig till efterrättelse de särskUda föreskrifter i övrigt, vilka till
följd av byggnaden må erfordras till skydd för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt
anordning icke skäligen anses motsvara den förlust och kostnad, som därigenom
skulle tillskyndas byggnadens ägare, må dock efter inhämtat yttrande av statens
fiskeritjänstemän befrielse från sagda skyldighet medgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes att
tUl skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter äro
mindre tjänliga, äge vattendomstolen på ansökan av myndighet, som Konungen
bestämmer, eller av byggnadens ägare meddela sådana bestämmelser, som utan
alt förnärma tredje mans rätt raå påkaUas av anmärkta förhållanden. Därvid
skaU iakttagas alt, i den mån fråga ej är om sådan höjning av årlig avgift,
som motsvaras av ändring i penningvärdet, byggnadens ägare ej må åläggas
förpliktelser, sora för honom medföra väsentlig kostnad eller olägenhet utöver
vad förut blivit honom ålagt.

Finnes att
tUl skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter äro
mindre tjänliga, äge vattendomstolen på ansökan av myndighet, som Konungen
bestämmer, eller av byggnadens ägare raeddela sådana bestämmelser, som utan
alt förnärma tredje mans rätt må påkallas av anmärkta förhållanden. Därvid
skall iakttagas att byggnadens ägare ej raå åläggas förpliktelser, som för
honom raedföra väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom
ålast.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.'' Bygges damm för tillgodogörande av vattnet eller
för reglering av vattnets avrinning, eller göres för sådant ändamål annan
byggnad i vatten, vare byggnadens ägare, såframt byggnaden förorsakar sådan
ändring i de naturliga vattenstånds förhållandena, som ej är obetydlig, eller
hindrar eller försvårar fiskens framkomst, pUktig att från och med kalenderåret
näst efter det, då arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden
bibehålles, erlägga viss årlig avgift till befrämjande av fisket inom landet.

Avgiften skall beträffande byggnad för vattnets
tUlgodogörande såsom drivkraft utgå med minst tio öre och högst två kronor för
varje hästkraft, som beräknas kunna vid oreglerai lågvatten uttagas vid
byggnaden. I fråga om byggnad

1 Senaste lydelse 1954r 124.

1 mom. För vattenkraftanläggning samt för byggnad för
vattenreglering eller för vattenbortledning i annat syfte än kraftproduktion
skall årligen erläggas fiskeavgift för att främja fisket inom landet, om
byggnaden orsakar sådan ändring i vattenståndsförhållandena som ej är
obetydlig eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst.

A vgiften utgör:

för vattenkraftanläggning minst tio öre och högst två
kronor för varje enhet installerad effekt som omfattar tre kilowatt intill 150
procent av effekten vid medelvat-tenföring och för varje enhet om sex kilowatt
därutöver,

för vattenreglering minst tio öre och högst en krona för
varje enhet av magasinets rymd som omfattar 25 000 kubikmeter intiU 100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

för tillgodogörande av vattnet annorledes än såsom
drivkraft skall avgiften utgå med minst tio och högst etthundra kronor för
varje sekundkubikmeter av den vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid
byggnaden. Är ändamålet med byggnaden att reglera vattnets avrinning, utgår
avgiften efter vattenmagasinets rymd med minst tio öre och högst en krona för
varje del, som omfattar 50 000 kubikmeter, intill 100 mUjoner kubikmeter och
för varje del därutöver, som omfattar 100 000 kubikmeter. Beträffande byggnad,
som göres såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande såsoin drivkraft som för
utnyttjande av vattnet annorledes eller för reglering av vattnets avrinning,
skall i fråga om beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas
till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall avgiften, efter förslag av
statens fiskeritjänstemän, bestämmas med fäst avseende bland annat därå, om
fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om med hänsyn till byggnadens
storlek och beskaffenhet i övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket
är mer eller mindre menlig, om byggnadens ägare jämlikt 8 § förpliktats att
vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna
dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Om det
årliga avgiftsbeloppet enligt nu stadgade grunder är , ringa, äge
vattendomstolen föreskriva, att avgift för byggnaden i stället skall utgå med
visst belopp en gång för alla.

Föreslagen
lydelse

miljoner kubikmeter och för varje enhet om 50 000
kubikmeter därutöver samt

för vattenbortledning minst tio öre och högst en krona för
varje liter i sekunden bortledd vattenmängd.

Avgift bestämmes efter förslag av statens
fiskeritjänstemän med beaktande av i vilken omfattning fisk finnes eller fiske
förekommer i vattendraget, i vilken utsträckning vattenförhållandena och fisket
påverkas samt omfattningen av de förpliktelser som enligt 8 § ålagts byggnadens
ägare. Har denne befriats från skyldighet att vidtaga anordning till skydd
för fisket, får avgift för byggnaden bestämmas till det belopp som med hänsyn
härtill finnes skäligt utan hinder av att de i andra stycket angivna gränserna
överskridas.

Har
beträffande annan byggnad i vatten än som avses i första stycket befrielse
från skyldig/tet att vidtaga anordning till skydd för fisket medgivits byggnadens
ägare, skall fiskeavgift med skäligt belopp utgå för byggnaden.

Är
byggnad i vatten avsedd att tillgodose flera ändamål, skall i fråga om
beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande Itänsyn tagas till det ändamål som
är det huvudsakliga.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt nu stadgade grunder
är ringa, får vattendomstolen föreskriva att avgift för byggnaden i stället
skall utgå med visst belopp en gång för alla. Sådan föreskrift skall meddelas,
om det årliga avgiftsbeloppet understiger etthundra kronor.

Avgift avseende byggnad för vattenreglering betalas av
deltagare i företaget och för annan byggnad av dess ägare. Avgiften utgår från
och med kalenderåret närmast ef-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

ter det då tiUstånd till arbeten på byggnaden först togs i
anspråk och så länge byggnaden består.

2 inom.
Vattendomstolens avgörande angående årlig avgift, sora avses i 1 raora.,
gäUe för en tid-ryrad av tjugu år i sänder, första gången räknat från och
raed det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På ansökan, sora under
nittonde året av sådan tidsperiod göres av rayndighet, som Konungen
bestämraer, eller av byggnadens ägare, foreskrive vattendomstolen den
ändring, sora finnes påkaUad raed hänsyn till ändring i penningvärdet. Göres
ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till
efterrättelse jämväl för nästa period.

2 mom. Vattendomstolens avgörande angående årlig avgift,
sora avses i 1 mora., gälle för en lidrymd av tio år i sänder, första gången
räknat från och med det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På
ansökan, sora under nionde året av sådan tidsperiod göres av rayndighet, sora
Konungen bestäramer, eller av byggnadens ägare, foreskrive vattendomstolen den
ändring, som finnes påkallad med hänsyn till ändring i penningvärdet. Göres ej
sådan ansökan, skaU den förut meddelade bestäraraelsen lända till
efterrättelse jära-väl för nästa period.

Utan hinder av vad nu sagts må frågan om avgiftens storlek
upptagas till omprövning i saraband raed förnyad prövning enligt 8 § andra stycket;
och skall därvid raed avseende å omfattningen av de förpliktelser, som enligt
denna § och 8 § sammanlagt raå åläggas byggnadens ägare, gälla vad i näranda
stycke av 8 § är för där avsett fall stadgat.

19 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som
med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vill tillgodogöra sig annan
tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där för ändamålet
erfordras, att annans byggnad i vatten ulrives eller ändras, pliktig att
draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra
arbetet, äge han ratt därtill och njute ersättning efter ty skäligt prövas;
vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet och förlust av rätten alt
verkställa vad sora kan vara ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inora tid
och på sätt som i sammanhang med beslutet ora ändringen besläraraes.

Den, som med stöd av stadgandena i 5 § vill tiUgodogöra
sig annan tUlhörigt vatten, vare där för ändamålet erfordras, att annans
byggnad i vatten ulrives eller ändras, pliktig att draga försorg om arbetet.
Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt
därtUl och njute ersättning efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av
skadeståndsskyldighet och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara
ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inora tid och på sätt, som i samraanhang
raed beslutet ora ändringen besläraraes. Därvid får även meddelas bestämmelse
som säkerställer att ersättningen användes på föreskrivet sätt.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning, där strömfall tages i anspråk järalikt 1 kap. 14 §.

1 Senaste lydelse 1954 r 124. " Senaste lydelse 1945
r 139.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

59 §1

Ägare
av grundvattentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen kan
föranleda fara för allmän eller enskUd rätt, pliktig underhålla den så, att
dylik fara förebygges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
grundvattentäkts ägare taga den ur bmk, vare därtill berättigad. Har
vattendomstolen jämlikt 9 kap. 46 § meddelat föreskrift om skyldighet för
grundvattentäktens ägare att tillhandahålla vatten, skall dock inhämtas
föreskrift av vallendorastolen, under vilka villkor gmndvattentäkten raå tagas
ur bruk.

Vill
grundvattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtiU berättigad. Kan åtgärden
medföra fara för allmän eller enskild rätt, skall dock inhäratas föreskrift av
vattendomstolen, under vUka villkor gmndvattentäkten må tagas ur bruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
SlrörafaU blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 § stadgade
förutsättningar Konungen eller rayndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i
förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, så ock byggnadens ägare i
den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder
med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nyttjas. Yrkande
om sådan prövning skall framställas under femtioferate året efter del
kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom meddelad bestämmelse skall hava
fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Varder ej å föreskriven tid nyprövning
påkallad, vare ägaren berättigad att under förut faststäUda vUlkor bibehålla
och nyttja byggnaden intiU dess i anledning av nyprövning, som sedermera enligt
vad nu sagts blivit påkallad, annan beslämraelse härutinnan meddelas och skall
lända till efterrättelse.

Har
strömfall blivit bebyggt enligt denna lag, och uppgår den vattenkraft som kan
vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden till minst femhundra turbinhästkrafter,
äge, såframt vattenkraften icke inom tio år före det vattendomstolens
medgivande lämnas till byggnaden varit utnyttjad vid byggnad som tillkommit
enligt äldre lag. Konungen eller rayndighet, åt vUken Konungen uppdragit att i
förevarande hänseende bevaka det allraännas rätt, så ock byggnadens ägare i
den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder
raed hänsyn till allmänna intressen byggnaden raå bibehållas och nyttjas.
Yrkande ora sådan prövning skall fraraställas under femtioferate året efter
det kalenderår, under vilket byggnaden enligl därom meddelad bestäramelse skall
hava fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Varder ej å föreskriven tid
nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad att under förut fastställda villkor
bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, sora
sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1964 r 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

annan
bestäramelse härutinnan meddelas och skall lända tiU efterrättelse.

Nyprövning,
varora nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning, som vid varje
särskild lidpunkt är gällande i fråga ora villkoren för byggande i vallen.
Fastställas vid nyprövningen andra vUlkor än de förut gällande, må de icke
tillämpas förrän fem år förflutit från utgången av det kalenderår, varunder
nyprövningen påkallats.

7 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall från anläggning,
beträffande vilken nyprövning äger rum, på grund av vattendomstolens järalikt
denna lag raeddelade föreskrift kraft tillhandahållas någon i ersättning för
förlorad vattenkraft eller annat, och kommer sådan ersättningstagares rätt i
anledning av nyprövningen att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att
av statsmedel undfå gottgörelse för den förlust han lider. Är fråga om
ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan
vattenkraft icke före dess avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad
eller av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock beträffande
ersättningslagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mora. finnes stadgat äga
raotsvarande tillärapning.

Skall från anläggning,
beträffande vilken nyprövning äger mm, på grund av vattendomstolens järalikt
äldre lag raeddelade föreskrift kraft tillhandahåUas någon i ersättning för
förlorad vattenkraft eller annat, och koramer sådan ersättningstagares rätt i
anledning av nyprövningen att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att
av statsmedel undfå gottgörelse för den förlust han lider. Är fråga ora
ersättning för vallenkraft, sora tillgodogöres genom anläggningen, och har
sådan vattenkraft icke före dess avstående varit av ersättningstagaren
utnyttjad eller av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock
beträffande ersättningslagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes
stadgat äga motsvarande till-lämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad
i 6 § 2 raora. är föreskrivet beträffande framställande av ersättningsanspråk,
prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens erläggande med mera
skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse, sora i denna § avses.

8 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder beträffande byggnad
i strörafall, vUken tillkoramit enligt äldre lag, jämlikt denna lag verkställd
sådan ombyggnad eller tillbyggnad, som i 2 § första stycket avses, skola under
de i nämnda stadgande angivna förutsättningar bestämmelsema i 57 §§ gälla i
fråga om anläggningen; dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och
kostnad, som

Har beträffande byggnad
i strörafall, vilken tUlkorarait enligt äldre lag, jämlikt denna lag verkställts
ombyggnad eller tillbyggnad, skola bestämmelsema i 57 §§ gälla i fråga om
anläggningen, om åtgärden medför att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter
mera än förut kunna uttagas vid lågvatten och den uttagbara vattenkraften
sammanlagt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

omförmälas
i 6 §, utan ersättning vidkännas mera än som motsvarar en fjärdedel av värdet i
tUlgodo-gjort skick å den vid anläggningen uttagbara vattenkraft, som icke
kunnat tillgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad
i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tiUkommit jämlikt denna lag,
skall äga motsvarande tillärapning beträffande sådan byggnad i strömfall, som
i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande ora nyprövning skall
fraraställas under femtiofemte året efter det denna lag trätt i kraft samt att
byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning vidkännas större
värdeminskning och kostnad än som motsvara en fjärdedel av värdet å kungsådrans
vattenkraft i tUlgodogjort skick, med beräkning av nämnda vattenkraft på sätt
i 3 § sagts.

Föreslagen lydelse

uppgår
till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten. Ägaren är dock icke
pliktig att av värdeminskning och kostnad, som omförmälas i 6 §, utan
ersättning vidkännas mera än som motsvarar en fjärdedel av värdet i tillgodogjort
skick å den vid anläggnuigen uttagbara vattenkraft, som icke kunnat
tillgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är
stadgat i fråga om byggnad, som tillkoramit järahkt denna lag, skall äga raotsvarande
tillämpning, när strömfaU, vari jämlikt denna lag kungsådra finnes, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande i
kungsådra, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåU, som omförmäles i 1
kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i den mån densamma kan vid byggnaden
uttagas, tillika uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat
lågvatten. Yrkande om nyprövning skall framställas under femtiofemte året
efter det denna lag trätt i kraft. Byggnadens ägare är ej pliktig att utan
ersättning vidkännas större värdeminskning och kostnad än som motsvara en
fjärdedel av värdet å kungsådrans vattenkraft i tiUgodogjort skick. Vid
tillämpning av vad nu sagts skall kungsådrans vattenkraft anses utgöra en
tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Har
strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 § stadgade
föratsättningar kronan att, där det påkallas för tiUgodoseende av allmänt
behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vUket enligt
därom meddelad bestämmelse byggnaden skaU hava fullbordats, tiUösa sig
strömfallet med vatten-

15
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

Har strömfall blivit
bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 5 § stadgade föratsättningar kronan
att, där det påkallas för tillgodoseende av allmänt behov, vid utgången av
fyrtionde året efter det kalenderår, under vUket enligt därom meddelad
bestämmelse byggnaden skall hava fullbordats, tiUösa sig strömfallet med
vatten-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

verksbyggnader,
kraftstation med installerat maskineri samt för kraftstationens personal
avsedda bostäder och, där marken tUlhör arUäggningens ägare, nödigt utmål.
Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt begagnas, skall stå kronan öppen vid
utgången av vart fyrtionde år därefter.

Föreslagen lydelse

verksbyggnader,
kraftstation med installerat maskineri samt för kraftstationens personal
avsedda bostäder och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt utmål.
Lösningsrätt, som ej vid näranda tidpunkt begagnas, skall stå kronan öppen vid
utgången av vart fyrtionde år därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder
i strömfaU, vars vattenkraft till viss del varit inom de tio närmast förflutna
åren utnyttjad vid byggnad, som tiUkommit enligt äldre lag, jämlikt denna lag
verkställd byggnad, vUken är avsedd att ersätta eller utgör tillbyggnad till
den äldre byggnaden, och medför åtgärden, alt i sttörafallet kan uttagas i
raedeltal minst dubbelt så stor vattenkraft som förat, vare kronan, såframt den
uttagbara vattenkraften samraanlagt uppgår tUl rainst ferahundra
turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, på sätt ovan sagts
lösningsberältigad till strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation och
utmål.

12
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där från
kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av
kronan gällande, på grand av vattendomstolens jämlikt äldre lag meddelade
föreskrift kraft skall tUlhandahållas någon i ersättning för vattenkraft,
sora tillgodogöres genom anläggningen, äge kronan tillösa sig jämväl sådan
rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft, som före dess
avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad vid anläggning, beträffande
vilken icke enligt bestäraraelserna i 9 § lösningsrätt tUlkommit kronan.

Där
från kraftanläggning, tiU vUken lösningsrätt enligl vad ovan stadgats göres av
kronan gällande, på grand av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade föreskrift
kraft skall tUlhandahåUas någon i ersättning för vattenkraft, sora
tillgodogöres genom anläggningen, äge kronan tillösa sig jämväl sådan
rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga ora vattenkraft, sora före dess
avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad vid anläggning, beträffande
vilken icke enligt bestämmelserna i 9 § lösningsrätt tillkorarait kronan.

Beträffande lösningsrätt,
som i denna § avses, skola bestämmelserna i 10 och 11 §§ i tUlämpliga delar
lända tUl efterrättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
avgifter

14
§1 Varder genom vattenreglering, som verkställes jämUkt denna lag, den
uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning
regleringen utföres, ökad med i medeltal femhundra turbinhäst-

«
Senaste lydelse 1959 r 114.

OM
BYGDEAVGIFT

14
§

För
vattenkraftanläggning och vattenreglering skall årligen erläggas bygdeavgift
för ändamål som angivas i 16 §.

Avgiften
utgör:

för
vattenkraftanläggning minst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

krafter, vare ägare av sådant strömfall pliktig att för
nedan angivna ändamål erlägga en årlig avgift, beräknad på grundval av det
antal turbinhästkrafter, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften i
strömfallet i medeltal blivit ökad. Medför vattenreglering sådan ändring av
vatlenföringen att förut ultagbar vattenkraft kan utnytjas på fördelaktigare
sätt, skall, med avseende å skyldighet att erlägga dylik avgift, så stor del
av denna vattenkraft, som svarar mot förhöjningen av dess värde, anses såsom
ökning av den uttagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen sådan båtnad, som i första
stycket sägs, för annat strömfall än där avses, äge vattendomstolen, på ansökan
av myndighet, som Konungen bestämmer, förklara ägaren av strömfallet pliktig
att gälda avgift, som nu nämnts.

Avgiften skall av vattendomstolen, särskUt för varje
strömfall, bestämmas till belopp, utgörande minst tre och högst åtta kronor
för varfe turbinhästkraft; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större
eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinnings förhållanden, som
genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer
för den kringliggande bygden, dels ock till den större eller mindre kostnad,
som är förenad med företaget, samt företagets ekonomiska betydelse för varje
särskilt strömfall. Om särskUda skäl föranleda därtill, må avgiften bestämmas
till lägre belopp än förut sagts, dock minst femtio öre för varje turbinhästkraft.

Avgift skall erläggas från och med kalenderåret näst efter
det, då vattendomstolens tillstånd till vattenregleringen först tages i anspråk.
Är fråga om företag, som

Föreslagen
lydelse

tre och högst åtta kronor för varje enhet installerad
effekt som omfattar sex kilowatt intill 150 procent av effekten vid
medelvattenföring och för varje enhet om tolv kilowatt därutöver samt

för vattenreglering minst tre och högst åtta kronor för
varje enhet av magasinets rymd som omfattar 15 000 kubikmeter intiU 100 miljoner
kubikmeter, för varje ytterligare enhet om 30 000 kubikmeter intill 1 000
miljoner kubikmeter och för varje enhet om 60 000 kubikmeter därutöver.

Om särskUda skäl föreligga, får avgift bestämmas till
lägre belopp, dock minst femtio öre för varje avgiftsenhet.

Avgift utgår ej, om antalet avgiftsenheter understiger
tvåtusen.

Avgift bestämmes med beaktan-av den större eller mindre
förändring av vattenförhållandena som företaget orsakar samt den större eller
mindre olägenhet eller fördel som härigenom uppkommer för bygden.

Avgift för kraftanläggning betalas av ägaren och för
reglering av deltagare i företaget. Avgiften utgår från och med kalenderåret
närmast efter det då tillstånd till företaget först togs i anspråk och så
länge företaget består.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

avses
i 3 kap. 1 §, skall dock, såvitt angår strömfall, för vars ägare enligt
bestämmelserna i nämnda kap. skyldigheten att taga del i kostnaden för
företaget inträder senare, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret näst
efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av strömfall enligt andra
stycket förklarats pliktig att gälda avgift, skall den utgå från och med
kalenderåret näst efter det, då talan därom anhängiggjorts, dock ej för tid
innan skyldighet att erlägga avgift skolat inträda, därest ägaren av
strömfallet förklarats pliktig att taga del i kostnaden för företaget.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vattendomstolens
avgörande gälle för en tidrymd av tio år i sänder, första gången räknat från
det kalenderår, under vilket tillståndet till vattenregleringen först tagits i
anspråk. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen under nionde året av
sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfallets ägare eller av
myndighet, som Konungen bestämmer, skall den förut meddelade bestämmelsen lända
till efterrättelse jämväl för nästa period. Älägges ägare av strömfall enligt
andra stycket att gälda avgift, skall avgörandet första gången ej gälla längre
än den tid, som gäller för annan avgift enligt denna §, vilken förklarats skola
utgå med anledning av företaget. Varder strömfall bebyggt efter det avgift
bestämts, äge vattendomstolen, ändå att tid, som nyss nämnts, ej gått till
ända, för återstående tiden meddela ändrad föreskrift, när det påkallas av
myndighet, som Konungen bestämmer.

På
yrkande av myndighet, som Konungen bestämmer, må vattendomstolen, såframt det
finnes erforderligt och lämpligt, bestämma

15 § Vattendomstolens
avgörande angående bygdeavgift gäller för en tidrymd av tio år i sänder,
första gången räknat från det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På
ansökan, som under nionde året av sådan tidsperiod göres av myndighet som
Konungen bestämmer eller av den avgiftsskyldige föreskriver vattendomstolen
den ändring, som finnes påkallad med hänsyn till erfarenheterna av företagets
inverkan eller ändring i penningvärdet. Föreligga begränsningar i
möjligheterna att utnyttja företaget i avsedd omfattning, skall hänsyn tagas
även härtill. Göres ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen
lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

att
den för en tioårsperiod stadgade avgiftsskyldigheten skäll fuUgöras genom att
strömfallets ägare erlägger högst hälften av det beräknade sammanlagda
nuvärdet av avgifterna på en gång och återstoden genom årliga inbetalningar under
perioden.

Huru
avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar Konungen.

15
P Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan
meddelas av Konungen, användas dels till förebyggande eller minskande av
skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning
icke blivit av vattendomstolen bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada
eller olägenhet, dels ock för tiUgodoseende av aiinat ändamål beträffande den
bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom
jords torrläggning, eller beredande av tiUgång till elektrisk kraft för
samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens
behov.

Föreslagen lydelse

16
§

Medel som influtit i
bygdeavgift skola användas för att förebygga eller minska skada eller olägenhet,
som vållas genom företaget och för vilken ersättning enligt 9 kap. icke
bestämts, och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet samt för att
tillgodose annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Närmare
bestämmelser om indrivningen och användningen av bygdeavgifter meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 2 kap. 2 och 8 §§,
11 § andra stycket, 12, 13,18, 19, 27 30 §§ samt 3234 §§ finnes stadgat om
byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å anläggning
eller åtgärd för inrättande av allmän farled.

Vad i 2 kap. 2, 8 och 10
§§, 11 § andra stycket, 12, 13, 19, 27 30 §§ samt 3234 §§ finnes stadgat om
byggande i vatten skaU äga raotsvarande tillämpning med avseende å anläggning
eller åtgärd för imätlande av allmän farled.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
KAP.

8
§3

Vad i 2 kap. 8 § första stycket. Vad i 2 kap. 8 § första stycket,

11
§ första stycket, 12, 13 och 18 11 § första stycket samt 12 och §§ finnes
stadgat i fråga om byg- 13 §§ finnes stadgat i fråga om

»
Senaste lydelse 1944r 199. « Senaste lydelse 1920r 459. » Senaste lydelse 1954r
124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

gande
i vatten skaU äga motsvarande tUlämpning med avseende å arbete för inrättande
av allmän flottied.

Föreslagen lydelse

byggande
i vatten skall äga motsvarande tillärapning raed avseende å arbete för
inrättande av allmän flottled.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A företag, som i 37 §
sägs, skall vad i 2 kap. 2 och 8 §§, 1113 §§, 14 § andra stycket, 2730 §§ 31
§ andra stycket samt 3234 §§ stadgas beträffande byggande i vatten äga
motsvarande tUlämpning.

Ä företag, som i 37 §
sägs, skall vad i 2 kap. 2, 8 och 10 §§, 11 13 §§, 14 § andra stycket, 2730
§§, 31 § andra stycket samt 32 34 §§ stadgas beträffande byggande i vatten
äga motsvarande tUl-lämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Visas
efter det vattenavledningsföretag blivit utfört, att därigenom vinnes
stadigvarande minskning i kostnadema för flottningen i allmän flottied eller
för flottledens underhåU, må de flottande på talan av deltagarna förpliktas
att erlägga högst så stor del av det belopp, vartiU kostnadsminskningen kan
skattas, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagels
anläggningskostnad och å den andra den beräknade båtnaden därav för mark, sora
beröres av företaget; och skall flottiedens bidrag av de flottande betalas i
den ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottieds
anläggningskostnad. Å oguldet kapitalbelopp skall gäldas ränta efter den
räntefot som finnes skähg. För bidrag, som nu närants, förvärvas ej delaktighet
i företaget, och vare förty de flottande ej skyldiga att taga del i framtida
kostnad för detta.

54 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har delägare i
invallningsföretag icke sökt företaget och är han ej heller efter ty i 27 §
sägs likställd med sökanden, vare han berättigad påfordra, alt all honom
tUlhörig mark, som ingår i samfälligheten, skall med belopp, som i 9 kap. 49 §
sägs, lösas för företagets räkning.

Har delägare i
invaUningsföre-tag icke sökt företaget och är han ej heUer efter ly i 27 § sägs
likställd raed sökanden, vare han berättigad påfordra, att all honom tUlhörig
mark, som ingår i samfälligheten, skall lösas för företagets räkning mot
ersättning enligt 9 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VUl
någon begagna sig av rättighet, som nu sagts, skall yrkande därora
fraraställas medelst stämning å dellagarna i den ordning 11 kap. stadgar inom
sextio dagar efter det tiden för påkallande av sådan ny uppskattning av
båtnaden, sora omförraäles i 10 kap. 77 och 78 §§, tilländagått, eller, om
sådan uppskattning påkallats, inom samma tid efler det uppskattningen vunnit
laga kraft.

Sedan
sådan talan blivit anhängiggjord, vare ägaren av den fastighet, vartill marken
hör, fri från skyldighet att taga del i företaget; och trade den lösta marken i
fastighetens ställe raed skyldighet för ägaren

'
Senaste lydelse 1945 r 343. « Senaste lydelse 1920 r 459.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 231

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

att
övertaga den delaktighet i företaget, varifrån fastighetens ägare befriats.

Om
rätt för fastighetens ägare att återbekomma förskjutet bidrag så ock om denne
åliggande ersättningsskyldighet i visst fall stadgas i 9 kap. 49 §.

9
KAPi

Om
ersättning

OM ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET

1 § Den som fått tUlstånd enligt denna lag alt lösa
eller taga i anspråk annans egendom eller all vidtaga åtgärd varigenom annans
egendom skadas skall utgiva ersättning för vad som avstås eller skadas. Vad nu
sagts gäller ej, ora förlust eller skada enligt särskild beslämraelse skall
tålas utan ersättning.

2 § Ersättning bestämmes i pengar att utgå på en
gång. Ersättning för skada till följd av företag för aUmän flottied får dock fastställas
alt utgå som årlig avgäld, när skälig anledning förekommer därtill. Kan i mål
om sådant företag skadan ej med säkerhet uppskattas på förhand eUer synes den
ej koraraa att uppstå årligen, får den skadehdande hänvisas att göra sin talan
gäUande i den ordning som i lagen (1919r 426) om flottning i allmän flottled
föreskrives med avseende på flottnmgsska-da. Gmndema för ersättningens
beräknande böra dock angivas, om det är möjligt.

3
§ Medför företag eller åtgärd
vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att fastighet eller del av fastighet
lider synnerligt men, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren
begär det.

Den
ersältningsskyldige har rätt tUl sådan inlösen som avses i första stycket, om
detta skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastighetsägaren
tillkommande ersättning och fastighetsägaren icke har ett beaktansvärt intresse
av att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaden för åtgärd som
avses i 4 § andra stycket skall inräknas i ersättningen.

4 §
För fastighet som i sin helhet avstås betalas löseskillmg motsva

rande fastighetens marknadsvärde. Om del av fastighet avslås eller fas

tighet eller del därav eljest tages i anspråk eller skadas, betalas intrångs

ersättning motsvarande den rainskning i fastighetens raarknadsvärde som

uppkomraer genom ingreppet. Uppkomraer eljest genom ingreppet skada

för ägaren, skall även sådan skada ersättas.

Har
den skadevållande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skaU
hänsyn tagas därtill vid bestämmande av ersättning, om åtagandet är av
beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.

5 §
Har det företag för vars genomförande fastighet får lösas med

fört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall

Beträffande 9 kap. anges endast föreslagen lydelse.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 232

löseskiUingen
bestäraraas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle hava haft om
sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det finnes skäligt med
hänsyn till förhållandena i orten eller tUl den aUraänna förekomsten av hkartad
inverkan under jämförliga förhållanden. Är ingreppet sådant att
intrångsersättning skall utgå, skall vad nu sagts om beräkning av marknadsvärde
tillämpas i fråga om värdet före ingreppet.

6
§ Har åtgärd vidtagits i
uppenbar avsikt att höja den ersättning som den ersättnmgsskyldige har att
erlägga skall, om skäl äro därtUl, genom åtgärden uppkommen öknmg av
fastighetens värde icke tagas i beräkning vid ersättningens bestäraraande.

7
§ Medför företag eller åtgärd
vartiU tUlstånd lämnats enligl denna lag att särskUd rätt till fast egendom går
förlorad eller rubbas, skall vad i 16 §§ stadgas äga motsvarande tiUämpning
beträffande ersättning tiU rättighetens innehavare. Därvid skaU 6 §, i fall då
åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som där angives, tUlämpas så
att den ersättningsskyldige erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren
tillkoraraande ersättning.

OM
BETALNING AV ERSÄTTNING OCH OM TILLTRÄDE

M.M.

8 §
LöseskUling och intrångsersättning sora fastställts att utgå på en

gång betalas genora nedsättning hos Koungens befaUningshavande i det

län där fastigheten är belägen, om fastigheten svarar för bevUjad eller

sökt inteckning. Detta gäller dock ej, om samtiiga borgenärer som hava

panträtt i fastigheten medgivit att ersättning utbetalas till ersättningsta

garen. Besväras fastigheten av gemensara inteckning, fordras dessutom

de medgivanden som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivas för relaxa

tion. Medgivande av rättsägare fordras ej, om företaget är väsentligen

utan betydelse för honora.

Skall
nedsättning ej ske, utbetalas ersättningen tUl ersättningstagaren. Avser
ersättningen mark som avstås, åligger det ersättningsgivaren att hos Konungens
befaUningshavande anmäla och därvid styrka att ersättningen erlagts.

I
samband med att ersättning bestämmes skall angivas i vad mån nedsättning skall
ske.

9 §
Bestäramelserna i 8 § äga motsvarande tillämpning i fråga om

förskott som avses i 11 kap. 66 § 2 mora.

10 §
Vid nedsättning eller anraälan skall ersättningsgivaren ingiva ut

slaget samt lagakraftbevis. Lagakraftbevis behöver dock ej ingivas, ora

förordnande enligt 11 kap. 67 § raeddelats. Vid nedsättning skall er

sättningsgivaren även ingiva gravationsbevis rörande fastigheten.

Försuramar
ersättningsgivaren alt ingiva handhngar som avses i första stycket skall
Konimgens befaUningshavande anskaffa dem på ersättningsgivarens bekostnad.

11 §
Ersättning för mark som avstås skall betalas och anmälan enligt

8 § andra stycket ske inom sex månader från det tillstånds- och ersätt

ningsfrågorna blivit slutiigt avgjorda. Annan ersättnuig som fastställts

att utgå på en gång skall betalas inom två år från sarama tid. Iakttager

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 233

ersättningsgivaren
ej vad nu sagts, är den väckta frågan förfallen såvitt angår ersättnmgstagarens
rätt.

Tid som avses i första
stycket får förkortas eller förlängas, när parterna äro ense därora eller
eljest särskilda skäl förehgga.

12 §
Inlösen av fastighet som helt eller delvis skall avstås är fullbor

dad, när ersättnmgstagaren fullgjort vad sora åligger honora enligt 8 och

11 §§. Ersätlningsgivaren får då genast tillträda egendomen. Har utom

ersättningen för den egendom sora skall avstås annan ersättning fastställts

för skada genora avståendet, får dock tiUträde ej ske förrän denna er

sättning betalats. Tillstånd att begagna annans egendora eUer att vidtaga

åtgärd sora medför skada för annan får tagas i anspråk, så snart ersält-

nhigsgivaren fullgjort nämnda åligganden.

Om ersättningslagarens
förhållanden påkalla det, skall skäligt uppskov raed tillträdet eller
utförandet av arbete eller åtgärd föreskrivas.

13
§ När enligt 12 § inlösen av
fastighet eUer område därav fullbordats, upphör all särskUd rätt i den mlösta
egendomen.

14
§ Har fast egendom eller område
därav efter inlösen tillträtts eller har tiUstånd tagits i anspråk alt begagna
annans egendom eller att vidtaga åtgärd som medför skada för annan, skall
ersättning som hänför sig tiU egendomen eller skadan och bestämls att utgå på
en gång i vad den återstår obetalad erläggas och föreskriven anmälan ske inora
en månad från det ersättningen blev slutiigt bestämd. Har vattendomstolen
raeddelat förordnande enhgt 11 kap. 67 § andra stycket skall dock betalnmg
erläggas inora samma tid från ersätbimgsbeslutets dag. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande ersättning som bestärats i samband med
prövning enligt denna lag av fråga om godkännande av vidtagen åtgärd.

Erlägges ersättnmg senare
än som följer av bestämmelserna i -första stycket, skaU ersättningsgivaren
utgiva sex procent årlig ränta från den dag egendomen tillträddes eller
företaget eller åtgärden utfördes.

Försummar
ersättningsgivaren att erlägga ersättningen, skall Konungens befaUningshavande
på ansökan av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta.
Reglema i utsökningslagen (1877r 31 s. 1) om verkställighet av lagakrafiägande
dom i tvistemål varigenom betalningsskyldighet ålagts någon äga därvid
motsvarande tiUämpning.

15
§ överstiger ersättning som
avses i 14 § första stycket ej vad som utgivits enligt lägre rätts beslut eUer
som förskott och skuUe i annat faU nedsättning eUer anmälan hava erfordrats,
skall ersättningsgivaren göra anmälan därom hos Konungens befaUningshavande
sedan ersätlningsbeslutet vunnit laga kraft.

16
§ Vid ansöknmg om
verkställighet enligt 14 § tredje stycket eller vid anmälan som avses i 15 §
skola fogas utslaget samt lagakraftbevis. Har förordnande meddelats enligt 11
kap. 67 § andra stycket, skall dock ej lagakraftbevis fogas vid ansökningen.

17
§ Medel som nedsatts eUer
uttagits skola av Konungens befaUningshavande utan dröjsmål insättas i bank
mot ränta.

18
§ Ersättning som nedsatts eller
uttagits samt ränta därpå skola av Konungens befaUningshavande utbetalas tiU
den som är berättigad därtUl.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 234

19
§ Om ersättning nedsatts, äga
bestämmelsema om fördelning av köpeskiUing för utmätt fastighet som sålts på
auktion motsvarande tiU-lämpning. Är egendomen förutom av inteckning besvärad
av annan särsldld rätt som minskar egendomens värde och åtnjuter sämre rätt än
inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grandval av inteckningen, i
den mån det erfordras för att han skall få full betalning för sin fordran,
erhålla betalning som om egendomen ej var besvärad av nämnda rättighet.
Ersättningen för rättigheten minskas i raotsvarande raån.

20
§ Sammanträde för fördelning
hålles så snart det kan ske. Kallelse tUl sammanträdet sändes minst två veckor
i förväg tiU egendoraens ägare, kända borgenärer som hava panträtt i egendomen
och innehavare av annan särskUd rätt. Om borgenär är okänd, införes kaUelsen i
aUmänna tidningarna och tidning inom orten.

21
§ Ersätlningsgivaren svarar för
kostnadema för ersättningens fördelning.

22
§ Pågår tvist om bättre rätt
till ersättning eller skall ersättning, bestämd att utgå på en gång, betalas
för egendom som innhaves såsora fideikommiss, skall ersättningen nedsättas hos
Konungens befaUningshavande, även om nedsättning ej erfordras enhgt 7 §.
Bestäramelserna i 1720 §§ äga tillämpning i fråga om sådan ersättning.

23
§ Har ägare av fast egendom som
avståtts, tagits i anspråk eller skadats, sedan egendomen eller skadan
värderats men innan ersättning betalats, vidtagit åtgärd som ökar fastighetens
värde, är han berättigad tUl ersättning för värdeökningen, ora åtgärden ej
vidtagits i uppenbar avsikt att höja ersättningen."

Bestämmelsen
i första stycket äger raotsvarande tillärapning i fråga ora innehavare av
särskild rätt till fast egendora, ora denne enligt lag och avtal har rätt till
ersättning av fastighetsägaren för värdeöknmgen.

24
§ Inträffar imder tid som anges
i 23 § betydande ändring i allmänna prisläget, är ersättningstagare berättigad
till gottgörelse för förlust till följd därav, om den ej är ringa.

25
§ Ersättningsbelopp sora
betalats får ej tUl någon del återkrävas.

Har
ersättningsbelopp betalats raen ersättningen efter fullföljd av talan
sedermera bestämts tiU lägre belopp eller förklarats ej skola utgå, äger
ersättningsgivaren utan hinder av bestämmelsen i första stycket avräkna
överskottet på ersättnmg som vid målets fortsatta behandling ytterligare kan
komma att lUlerkännas samme ersättningstagare. Yrkande därora skall framställas
innan vattendomstolen hållit huvudförhandling för behandling av frågan om den
sistnämnda ersättningen.

26 §
Lider borgenär sora har panträtt i fast egendora förlust tUl följd

av att ersättning ej bestämts eller blivit för lågt beräknad och har frå

gan till följd av överenskommelse raellan ersättningsgivaren och sak

ägaren eller av annan anlednmg ej prövats av domstol eller vid syne

förrättning, är borgenären berättigad till gottgörelse av den ersättnings

skyldige för förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 235

27 § Har inlösen av fast egendom fullbordats utan alt
egendomen

använts för det avsedda ändamålet inom den tid som bestämls för före

tagets fuUbordande och är ändamålet att anse sora övergivet, får inom

två år efter utgången av näranda tid talan om återlösen av egendomen

väckas av den som närraast före inlösen var egendoraens ägare. Ora ett

område av en fastighet inlösts, tUlkommer rätten att väcka talan i stäl

let ägaren av den återstående delen av fastigheten.

Om ersättning vid återlösen samt om byggnad eller annan
anläggning som uppförts på egendomen efter inlösen skall gäUa vad som för
motsvarande fall stadgas i lagen (1917r 189) om expropriation.

28 § Närmare föreskrifter för tUlämpningen av detta
kapitel medde

las av Konungen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 KAP. 60 §1 För uttönande av värdet å båtnad för mark
genom dess torrläggning, där sådan med företaget avses, skola syneraännen med
tUlärapning av de i 7 kap. 22 § stadgade grunder efter undersökning av den
mark, varom fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före företaget sora
ock i det skick, vari den antages koraraa efter förelagets fullbordan.

Vid uppskattning av båtnad, som genom vattenreglering
beredes StrömfaU, skola de i 9 kap. stadgade grunder beträffande värdering av
vattenkraft, som skall ersättas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

64 §2 Vid bestäraraande av sakägare Vid
bestäraraande av sakägare tUlkommande ersättning för för- tillkoraraande
ersättning för förlust, skada eller intrång skola sy- lust, skada eller
intrång skola synemännen iakttaga de i 9 kap. nemännen iakttaga de
i 9 kap. stadgade grunder; dock att, där stadgade grunder. fråga
uppkommer om ersättning medelst kraftöverföring, härom skaU gälla
föreskriften i 20 §. SkaU ersättning utgå med förhöjning över värdet,
böra värdet och förhöjningen var för sig angivas.

Uppkommer eljest på grund av bestäraraelsema i 3, 7 eller
8 kap. vid syneförrättning fråga ora ersättning åt delägama eller annan för
arbete eller dylikt, skall ock sådan fråga prövas av synemännen.

67 §3 Sedan erforderliga sammanträden håUits och alla vid
syneförrättaing-en förefallande frågor blivit utredda, skola synemännen
upprätta utlåtande angående företaget.

1 Senaste lydelse 1920r459. " Senaste lydelse 1941 r
614. * Senaste lydelse 1969 r 393.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Utlåtandet
skall innehåUa synemännens besked med angivande av skälen, i de i 6264 §§
eller eljest här ovan omförmälda frågor. Avgift enligt 2 kap. 10 §, där
sådan bör utgå, skall bestämmas i utiåtandet. Lämnas medgivande till vattenreglering,
varde angivet, ora företaget är av beskaffenhet att stadgandena i 4 kap. om
nyprövning och om avgifter därå äga till-lärapning; och skall för sådant
fall utlåtandet upptaga förslag till dylik avgift.

Nuvarande
lydelse

Utlåtandet
skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen, i de i 6264 §§
eller eljest här ovan omförmälda frågor. Avgift, som omförmäles i 11 kap. 95 §,
så ock avgift enligt 2 kap. 10 §, där sådan bör utgå, skola bestämmas i
utlåtandet. Lämnas medgivande tiU vattenreglering, varde angivet, ora förelaget
är av beskaffenhet att stadgandena i 4 kap. ora nyprövning och om avgifter
därå äga tUlärapning; och skall för sådant fall utlåtandet upptaga förslag tiU
dyhk avgift.

Skola
två eller flera med skUda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet
innehålla särskUd längd, upptagande såväl den å varje delägare belöpande
anparten i kostnaden för företaget raed noggrant angivande av strörafall eller
annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartiU
kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskostnaden för viss del av
företaget eller kostnaden för skötsel och imderhåU fördelas på särskilt sätt,
varde det ock tydligt angivet i längden. För varje delägare skall anmärkas,
huravida han är sökande till företaget eller på grund av föreskriften i 82 §
att anse såsom likställd med sökande, så ock beskaffenheten av båtnad, som må
hava lagts tUl grand för delaktigheten, samt det uppskattade värdet av sagda
båtaad. Har på gmnd av bestämmelsen i 7 kap. 28 § eller 8 kap. 18 § rätt medgivits
delägare att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning å visst antal år,
skall ock härom anteckning ske. Beträffande mark, som genora företaget vinner
torrläggning, skaU längden innehålla uppgift för varje fastighet å raarkens
värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig uppskattning
delaktigheten bestämd på sätt i 61 § sägs, varde anteckning därom gjord.

Innehåller utlåtandet
föreskrift om anordnande eller ändrande av vattenavlopp genora allraän väg,
skaU, där arbetets utförande åligger annan än vägens ägare, tUlika raeddelas
bestäraraelse, att, innan sådant arbete påbörjas, medgivande, sora avses i 40 §
lagen om allmänna vägar, skall inhämtas. Vad nu sagts om anordnande eller
ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall äga raotsvarande tillärapning
i fråga om åtgärd till skydd för sådan väg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80 Beträffande den
slutiiga fördelningen av kostnad, som i 79 § sägs, gälle enahanda grander som
för fördelningen av kostnaden för själva förelaget, dock att sådan kostnad
skall fördelas utan hänsyn till sådan begränsnmg i delaktighe-

*
Senaste lydelse 1969 r 393.

Beträffande
den sluthga fördelningen av kostnad, som i 79 § sägs, gälle enahanda gmnder
som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock att sådan kostnad
skall fördelas utan hänsyn till sådan begränsnmg i delaktighe-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 237

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ten,
sora omförraäles i 3 kap. 5 §, ten, sora omförmäles i 3 kap. 5 §, 7 kap. 27
och 28 §§ samt 8 kap. 7 kap. 27 och 28 §§ särat 8 kap. 18 §. Avgift enligt
11 kap. 95 § 18 §. skall fördelas enligt samma grunder, som jämlikt
sistnämnda lagrum skola tillämpas vid avgiftens bestämmande.

Har
sakägare eller annan fraraställt invändning eUer påstående, ändå att han insett
eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och vållas därav uppskov eUer
eljest ökade kostnader, varde honom i utiåtandet ålagt att såsom en honom
enskilt åliggande kostnad ersätta delägama eller annan sakägare de utgifter, som
därigenom åsamkats dessa. Där vid sådan ny uppskattning, som i 77 § sägs,
ändring ej göres i förut verkställd värdering, skaU den, som påkallat den
senare uppskattningen, ensam gälda kostnaden därför.

11
KAP.

17
§1 Till vattenmål hänföras följande målr A. ansökningsmål:

1.
ansökan jämlikt 1 kap. 14 § om
bestämmande av ersättning för rätt att taga strömfall i anspråk;

2.
ansökan om prövnhig jämlikt 2
kap. 20 §, huravida och under vUka vUlkor byggande i vatten må ske;

3.
ansökan om godkännande jämlikt
tredje stycket i nyssnämnda lagrum av verkstäUt ändrings- eUer
reparationsarbete å byggnad i vatten;

4.
ansökan om prövnhig järalikt 2
kap. 25 § av befintiig vattenbyggnads laglighet;

5.
ansökan jämlikt 2 kap. 31 §
första stycket om meddelande av bestämmelser rörande hushåUning raed vatten;

6.
ansökan jämlUft 2 kap. 34 § om
rätt alt utriva byggnad i vatten;

7.
ansökan ora prövning järalikt 2
kap. 47 §, humvida och under vilka villkor grundvattentäkt raå anläggas eller
nyttjas;

8.
ansökan om prövning jänUikt 2
kap. 53 § av lagligheten av befintlig grundvattentäkt;

9. ansökan
jämUkt 2 kap. 56 § första stycket om meddelande av be

stämmelser angående den orafattning, i vilken grundvatten må tillgodo

göras vid annan tillhörig grandvattentäkt;

10. ansökan järalikt 2 kap. 59 § andra stycket om
prövning, under vUka vUlkor grundvattentäkt må tagas ur brak;

11. ansökan jämlikt 3 kap. 11 § om prövning, utan
föratgången syneförrättning enligt 10 kap., rörande sättet och vUlkoren för
verkstäUande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående
delaktigheten i kostnaden för företaget;

12. ansökan enhgt 2 kap. 8 § andra stycket så ock
ansökan om bestämmande av avgift erUigt 10 § i nämnda kap.;

13.
ansökan om prövning jäm- 13.
ansökan om nyprövning en-likt 4 kap. 1 §, huruvida och i vil- ligt 4 kap. 5
eUer 13 § eUer om

1
Senaste lydelse 1969 r 396.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 238

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ken
utsträckning skyldighet må å- bestäraraande av avgift enligt 14 läggas ägare av
strömfall att till- och 15 §§ i nämnda kap.; handahålla kraft åt kringliggande
bygd, samt ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av kraft, som på
grund av dylikt å-läggande skall tillhandahållas, så ock ansökan om nyprövning
enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om bestämmande av avgift enligt 14 § i näranda
kap.;

14.
ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller
7 § om inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller om nya
eller ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet eller annat för
sjöfartens imderlät-tande eller till förebyggande eller minskande av skada
eller ora godkännande av anläggning eller åtgärd för allmän farled;

15. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar
med avseende å beslutade flottledsarbeten;

16. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om prövning, utan
föratgången syneförrättning enligt 10 kap., av fråga om anläggning eUer åtgärd
för befintlig allmän flottleds utvidgande eUer förbättrande eUer om nya eller
ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vatten eller annat för
flottningens underlättande eller om bestämmelser rörande virkes bark-ning eller
fiskeavgift.

17. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om
avlysande av allmän flottled;

18.
ansökan jämlikt 6 kap. 28 §
första stycket om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning samt ansökan,
utan samband med prövning av fråga om sådan tillåtelse, om övertagande av
flottledsanläggning enligt tredje stycket nämnda paragraf;

19.
ansökan jämlikt 7 kap. 45 §
andra stycket om prövning, utan förutgången syneförrättning enhgt 10 kap., av
fråga rörande vattenavlednings- eller invallningsföretag, så ock ansökan
jämlikt 8 kap. 33 § första stycket om prövning, utan sådan förrättning, av
fråga rörande företag, sora avses i 8 kap.;

20.
ansökan ora anstånd med
fullbordande av företag, vartUI medgivande enligt denna lag lämnats, så ock
ora tiUärapning av de i 7 kap 58 § andra stycket och 59 § samt 8 kap. 36 §
andra stycket och 37 § meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning,
sora avses i 69 § här nedan;

21.
ansökan jämlikt 9 kap.
17 § om överflyttning från en fastighet till en annan av rättighet till kraftbelopp,
vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft;

22.
ansökan jämlikt 9 kap.
46 § om överflyttning från en fastighet till en annan av rättighet till vatten,
vilket skall tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 239

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

B.
stämningsmål: B. stämningsmål:

22.
talan jämlikt 2 kap. 7 § andra stycket om omprövning av rättsförhållandet
mellan ägare av vattenkraftanläggning och mottagare av andelskraft från
anläggningen;

23. talan ora borttagande eller ändrande av annan
tillhörig byggnad i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets
tillgodogörande annorledes i industriellt syfte, för vattenreglering, för
fiske eUer fiskens framkomst, för bevattning, för aUmän farled eller för
ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra stycket eller 8 kap. 27 §, eller för
järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grandas därå, att byggnaden icke
tUlkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;

24.
talan om ersätming för skada
eller intrång av sådan byggnad i vatten, som under 23 sägs;

25.
talan ora ansvar för det sådan
byggnad utförts eUer ändrats i strid raot stadgande i denna lag eller raot
föreskrift, som raeddelats i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det
någon mot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka
vattendomstolens godkännande av verkställd ändring å dyhk byggnad;

26. talan jämlikt 2 kap. 24 § ora ändrande av byggnad i
vatten, vartill vattendorastolen raeddelat tillstånd, eller ora ändrade föreskrifter
rörande hushållningen raed vattnet vid sådan byggnad;

27.
talan, beträffande andra
företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda, ora ansvar eller skadestånd
för hushållning med eller framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna
föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av
dylika föreskrifter eUer ändrande av förut givna sådana i fråga ora annan
tillhörig byggnad i vatten;

28.
talan, sora grundas därå, att
den, vilken är,skyldig att underhålla sådan byggnad i vatten, som under 23
sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet, eUer därå, all någon ulan
erhållet medgivande, där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

29. talan, som utan saraband raed ansöknmgsraål föres
järalikt 2 kap. 23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om
fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning
därför, järalikt 2 kap. 14 § ora rätt tUl intrång å annans fastighet i vissa
avseenden, järalikt 2 kap. 15 § ora rätt att begagna annan tUlhörig byggnad i
vatten eller järahkt 2 kap. 16 § ora rätt att taga annans mark i anspråk tUl
utmål;

30. talan utan samband med ansöknings- eller
underställningsmål ora tillämpning av stadgandena i 1 kap. 613 §§;

31.
talan om borttagande eUer
ändrande av annan tillhörig grandvattentäkt, som ej är avsedd allenast för
viss fastighets förseende med vatten tUl husbehovsförbrukning, eUer om förbud
mot tillgodogörande av vatten vid sådan grundvattentäkt, såframt talan gmndas
därå att grundvattentäkten icke tiUkommit i laga ordning eller icke är av laga
beskaffenhet eller att vatten vid grundvatlenläkten tiUgodogöres tUl större
myckenhet än lagligen är tillåten;

32. talan om ersättning för skada eUer intrång av sådan
gmndvattentäkt, som under 31 sägs;

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:83 240

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

33.
talan ora ansvar för det sådan
grandvattentäkt anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i
denna lag eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av
grundvattentäkt, vartill vattendomstolen meddelat tiUstånd, eUer om ändrade
föreskrifter rörande tillgodogörande av vatten vid sådan grandvattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om
meddelande av föreskrifter rörande tiUgodogörande av grundvatten vid annan
tillhörig grundvattentäkt eller ändrande av förat givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres
jämlikt 2 kap. 45 eller 62 § ora rätt tUl intrång å annans fastighet i vissa
avseenden;

37. talan utan samband med ansökningsmål om tUlärapning
av stadgandena i 2 kap. 49 och 52 §§;

38.
talan jämlUit 3 kap. 6 § om
skyldighet för delägare i reglermgs-samfällighet att deltaga i kostnaden för
vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari sådan delägare har att
taga del, så ock talan jämlUct 3 kap. 9 § om skyldighet för den, sora av
vattenreglering tiU-skyndas båtnad i annat hänseende än som omförmäles i 3 § av
nämnda kap., att lämna bidrag till företaget;

39.
talan jämhkt 5 kap. 10 § om
vidtagande av sådana anordningar vid allmän farled, som erfordras till
förebyggande av skada genom våg-svaU eUer dylikt;

40.
talan beträffande alhnän
flottied om vidtagande av sådana anordningar eller åtgärder eUer meddelande av
sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 § första stycket eUer 18 § sägs;

41.
talan ora borttagande eller
ändrande av anläggning eUer om rättelse i åtgärd, som skett för allmän
flottled, såframt talan grandas därå, att anläggningen eUer åtgärden icke
tUlkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar
för vidtagande av dylik anläggning eUer åtgärd eUer för olovligt hushållande
med eller framsläppande av vattnet i allmän flottied;

42. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om
förverkande av rätten till flottledsarbetes vidare utförande;

43.
talan jämlUtt 7 kap. 29 § om
skyldighet för ägare av mark att deltaga i kostnaden för diknings-,
vatlenavlednmgs- eUer invallnmgsförelag eUer ora sådan jämkning av
bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles, så ock talan jämlikt 7
kap. 41 § andra stycket om bidrag med anlednmg av båtnad, som genom
vattenavlednmg eller in-vallning tillskyndas allmän flottled;

44.
talan jämlikt 7 kap. 54 § om
skyldighet att lösa mark, som ingår i invalhiingssarafäUighet;

45.
talan, sora grundas därå, ätt
genora vattenavledning eller invall-ning vattenförhållandena ändrats i strid
raot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i saraband raed
arbetets raedgivande;

46.
lalan om tUlämpning av
stadgandena i 7 kap. 57 § andra stycket;

51.
talan om tUlämpning av
stadgandena i 8 kap. 35 § andra stycket;

52.
talan jämlikt 9 kap. 25,
29, 52. talan jämlikt 9 kap. 23 § om 31 eller 42 § om
ändrade före- ersättning för värdeökning; skrifter rörande kraftbelopp, som

utgår
i ersättning för förlorad vattenkraft, samt om ändring i vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

förut
bestämts angående uttag-ningskostnadens storlek och dess gäldande, så ock talan
om förnyad prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23
§;

53. talan
om fördelning av upp

buren penningersättning, varom i 9

kap. 31 § förmäles;

54.
talan om fastställande
av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning eller sänkning av redan
bestämt sådant vite;

55.
talan jämlikt 9 kap. 39
§ om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft, som strömfallsägare till
följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

56.
talan jämlikt 9 kap. 46
§ om ändring i vad förut bestämts angående vederlag för vatten, som skall
tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten, eller om rätt att åter
komma i åtnjutande av möjlighet att vid egen grundvattentäkt tillgodogöra vatten;

57.
talan jämlikt 9 kap. 73
§ av innehavare av fordran, varför fast egendom häftar, om högre ersättning
för egendomen eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada eller
intrång därå;

58.
talan jämlikt 9 kap. 74 § om
rätt att få återlösa fast egendom, som på grand av stadgande i denna lag
blivit av annan löst.

Föreslagen lydelse

53.
talan om gottgörelse för förlust som avses i 9 kap. 24 §;

57.
talan av borgenär som har panträtt i fast egendom om gottgörelse enligt 9 kap.
26 §;

58.
talan jämlikt 9 kap. 27 § om rätt att få återlösa fast egendora, som på grund
av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C. besvärsmål:

59. besvär
mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt

10 kap. jävsmvändning ogUlats, ävensom klagan över synemännens åt

göranden eller utlåtande i fall, då utiåtande ej understäUes.

D. underställningsmål:

60. understäUning
av samt besvär mot utiåtande vid syneförrättning

enligt 10 kap. i faU, då underställning av utiåtandet äger ram.

Hurasora,
efter anraälan, ersättningsanspråk i vissa fall skola prövas av
vattendomstolen, därom stadgas i 68 §.

16
Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 242

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26 §1

Ansökan,
som i 17 § 122 sägs. Ansökan, som i 77 120 sägs,

skall göras skriftligen
och ingivas skall göras skriftiigen och ingivas

till vattenrättsdomaren i
det antal till vattenrätisdomaren i det antal

exemplar, som finnes nedan
för exemplar, som finnes nedan för

varje fall föreskrivet. varje fall föreskrivet.

29 §2

I mål, som i 27 § 1 och 5 mom. I mål, som i 27 § 1 mom. avses,

avses, skola saratiiga ansöknings- skola samtliga ansökningshand-

handlingar ingivas i tre exemplar, lingar ingivas i tre exemplar, i mål

i mål som avses i 27 § 6 mom. i som avses i 27 § 6 mom. i åtta

åtta exemplar samt i övriga ansök- exemplar samt i övriga ansök-

ningsraål i sex exemplar. Där så ningsraål i sex exeraplar. Där så

finnes erforderligt, må vatten- finnes erforderhgt, må vattenrätts-

rättsdoraaren föreskriva, att ytter- doraaren föreskriva, att ytterligare

ligare ett eller flera exeraplar sko- elt eller flera exeraplar skola ingi-

la ingivas. vas.

Hava
ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eUer finner
vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga,
förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid
äventyr, om det försuraraas, att ansökningen förklaras förfallen.

32
§3

Äro
ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad däratinnan brister inom
förelagd tid fullgjort, skall vattenrätisdomaren skyndsamt inhämta nödiga
upplysningar för bestämmande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty
nedan sägs skola håUas för partema tillgängliga, särat därefter om ansökningen
utfärda kungörelse.

Kungörelsen
skall innehålla

dels
tUlkännagivander

att,
intUl dess frågan blivit slutiigen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingama
skall för dem, sora önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss för
partema välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller
pålitiig ensldld person eller, där ansökningen angår företag, som berör två
eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

att,
därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 § förmäles,
eller sådant utlåtande, sora i 45 § sägs, järaväl dessa handlingar skola
hållas tillgängliga på förat angivna ställe eller ställen;

att
även handhngar, som ingivits vid sammanträde för munthg förberedelse eller vid
vattendomstolens sammanträde, de vid dessa sammanträden förda protokollen samt
vattendomstolens utslag skola därstädes i avskrift vara för parterna att tUlgå;
samt

att
kallelser och andra meddelanden tUl partema, under det målet är anhängigt vid
vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden eller ock särskilt
tUlställas den eUer dem, tiU vUka de äro riktade,

'
Senaste lydelse 1948 r 479. Senaste lydelse 1971 r 531. » Senaste lydelse
1961: 548.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ske
på det sätt, att de genom valtenrättsdomarens försorg införas i viss eller
vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så sora nyss är sagt;

dels
erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid, inom vilken
erinringar enligt 38 § skola ingivas;

dels
ock erinran om vad i 65 § stadgas om sakägares rätt tUl gottgörelse för
kostnader samt, i tUlämpliga fall, om föreskriften i 35 § 1 mom. andra stycket
andra punkten rörande förordnande av särskUt biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål, som avses i 17 §
113, 18 och 19, skola i kungörelsen de fastigheter, ora vilka uppgift skall
lämnas i ansökningen, namngivas eller, i den raån det kan ske på oförtydbart
sätt, utraärkas medelst geraensara geografisk eller annan beteckning,
varjärate, där sökanden vill raed tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan
tillhörig vattenkraft, särskild uppgift därora skall lämnas. I mål, som
avses i 17 § 14, 15 och 16, skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda
strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock,
då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken
fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

I
mål, som avses i 17 § 113, 18, 19, 21 och 22, skola i kungörelsen de
fastigheter, om vilka uppgift skall lämnas i ansökningen, namngivas eller, i
den raån det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas medelst geraensara geografisk
eller annan beteckning, varjämte, där sökanden vUl med tillärnad byggnad
tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, särskild uppgifi därom skall
lämnas. I raål, sora avses i 17 § 14, 15 och 16, skall i kimgörelsen uppgivas,
vUka bebyggda strörafall eller raed fast fiskebyggnad försedda fisken saken raå
angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst
arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall
så, soni i 2 kap. 7 § sägs, tilllika inbjudan till övriga delägare att deltaga
i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda förhållande,
jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna sig av inbjudningen,
att tillkännagiva detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd för
bestridande av ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om
företaget, vid äventyr ait den, som underlåter detta, skall hava försuttit sin
rätt att bliva delaktig i företaget.

Om
kungörelsens innehåll i faU, som avses i 61 § första stycket, gälle vad där
finnes stadgat.

Är
fråga om ansökan, varom i 17 § 15 och 20 förmäles, skall kungörelse enligt
denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vatten-

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 244

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

rättsdomaren
prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället
för vattendomstolens sammanträde sist å tjugoförsta dagen förat kungöras på
sätt i 33 § första stycket sägs.

Huruledes
mål i viss fall må kunna behandlas utan föratgången kungörelse, därom stadgas
i 61 § andra stycket.

35 §

3 mom. I raål, som avses i 17 § 3 mom. I raål, sora avses i 17 §

211, 18 och 19, ävensora i mål, 211, 18 och 19, ävensom i mål,

som anhängiggjorts genom ansö- sora anhängiggjorts genora ansö

kan enligt 2 kap. 8 § andra stycket kan enligt 2 kap. 8 § andra stycket

samt 4 kap. 1 § sista stycket och samt 4 kap. 14 och 15 §§, må

14 § andra och femte styckena, koraraun föra talan för tiUgodo-

raå koramun föra talan för tUl- seende av allraänna intressen inom

godoseende av allmänna intres- orten. Om sådan talan skall kora

sen inom orten. Ora sådan talan raunen snarast underrätta kara

skall koraraunen snarast underrät- raarkollegiet.

ta karamarkollegiet.

I
raål, som avses i första stycket skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål
översända kimgörelsen till vederbörande kommun. Är fråga ora ansökan om
tUlstånd att tiUgodogöra grundvatten, skall kungörelsen städse tUlstäUas
kommun, inom vars område tUlgången på grandvatten kan påverkas.

37
§2

Kan
inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skall kungörelsen delgivas
anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt, sora för delgivande
av stämning i tvistemål är stadgat. Lag sararaa vare beträffande känd
förvaltning eller styrelse för annan allraän farled eller
vattenregleringsföretag eller flottningsstyrelse för allraän flottled eller
syssloman eller styrelse för torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap.,
där det företag, varom i målet är fråga, berör led eller företag, som nu
nämnts.

Är
fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord
vattenkraft, skall kungörelsen på sätt förat sagts delgivas ägaren av den
anläggning, där kraften tUlgodogöres.

Vad
i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillärapning, där fråga är om
raeddelande av bestämmelser angående den orafattning, i vUken vatten må
lUlgodogöras vid annans grandvattentäkt.

Där
fråga är om ansökan, som i Ansökan, som avses i 17 § 12 17 § 21 avses,
skall kungörelsen eller 13, skall delgivas sökandens delgivas ägaren av det
strömfall, motpart, från vilket kraftbelopp, varom fråga är,
tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan
enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skall, där ansökningen ej göres av
byggnadens ägare, delgivas denne.

1
Senaste lydelse 1971: 531. ' Senaste lybelse 1964 r 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Är
fråga om ansökan, som i 17 § 22 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av den
grundvattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Skall
delgivnmg ske genom sökandens försorg, äge vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken
är stadgat om stämning raotsvarande tUlämpning; vad där sägs om rätten skaU
avse vattenrättsdomaren. Förklaras ansökningen i anledning av underlåten
delgivning förfallen, skaU bevis därora med de skäl, vara beslutet grundas,
tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall
läranas partema i den för kallelser till dera stadgade ordning.

48 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

För att lärana
vederbörande korarauner, trafikanter och andra tillfälle alt yttra sig
angående den inverkan företag eller åtgärd, varora i raålet är fråga, kan
raedföra å allraän sarafärdsel eller flottning eller eljest å allraänna
intressen samt ora vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika
intressen förordne vattenrällsdo-raaren, där sådant prövas lärapligt, att
särskilda sararaanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i 45
§ sägs, eller ock i annan ordning.

För
att lämna vederbörande komrauner, trafikanter och andra tillfälle att yttra sig
angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan
medföra å allmän sarafärdsel eller flottning eller eljest å allmänna intressen
samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen eller
angående ärende, som i 41 § sägs, förordne vatlenrättsdomaren, där sådant
prövas lärapligt, att särsldlda sararaanlrä-den skola hållas i sararaanhang med
undersökning, som i 45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För
anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomaren, där det finnes
lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

60 §1 Finner
vattendomstolen anledning antaga, att företag eUer åtgärd, sora i målet avses,
har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivils, skall tillfälle
lämnas tUlstädesvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet
grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt yrkande ej framställes, sökanden
att gälda den ökade ersättning, som därav raå föranledas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I raål rörande företag
enligt 6 kap. skall vattendorastolen, ändå att yrkande därora ej göres, ingå i
prövning av, huravida och tiU vad belopp ersättning för skada och intrång genom
anläggning eller åtgärd för företaget bör tUl vederbörande utgå, allt i den
mån ej

'
Senaste lydelse 1964 r 110.

I mål rörande företag
enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå alt yrkande därom ej göres, ingå i
prövning av, huravida och tUl vad belopp ersättning för skada och intrång
genora anläggning eller åtgärd för företaget bör tUl vederbörande utgå, allt
i den mån ej så-

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 246

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

sådan
prövning raå jämlikt 9 kap. dan prövning må jämlikt 9 kap.

47 § göras beroende på särskild 2 § göras beroende på särskild ta-

talan. lan.

Där
i andra mål på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkoraraande
ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må dorastolen
järaväl beträffande andra parter vidtaga sådan järakning i ersättnmgsbelopp,
som må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen. Ej må i dessa
mål ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen föreslagit.

Har
särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av föreskriftema i
denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock må i mål rörande
företag enligt 6 kap. uppgörelse, som nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla vUlkor, som är oförenligt med flottiedens intresse eller
länder de flottande till men.

I
fråga om grundvattentäkt skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej
göres, ingå i prövning, huravida förbehåll, varom i 2 kap. 49 § sägs, erfordras.

62
§

1 mom.
Där genora vatten- 1 mom. Där genom vattendom-

dorastols utslag lämnas medgi- stols utslag läranas medgivande att

vande att bygga i vatten, skaU ut- bygga i vatten, skall utslaget inne-

slaget innehålla noggranna be- hålla noggranna bestämmelser om

stäraraelser ora byggnadens läge byggnadens läge och konstraktion,

och konstruktion, om den ersätt- om den ersättning, som skall tUl

ning, sora skall tUl fÖljd av före- följd av företaget utgå, i den raån

taget utgå, i den raån ej prövning ej prövning därav jämlikt 9 kap.

därav jämlikt 9 kap. 47 § göres 2 § göres beroende på särskild ta-

beroende på särskild talan eller lan eller bestämraelser därora sko-

besläramelser därora skola träffas la träffas i den för expropriation

i den för expropriation stadgade stadgade ordning, särat om de vUl-

ordning, samt om de villkor i öv- kor i övrigt, som må vara behöv-

rigt, som må vara behövliga för liga för tillgodoseende av allmän

tillgodoseende av allmän och en- och enskild rätt, så ock, i den mån

skild rätt, så ock, i den raån det det prövas erforderligt, innefatta

prövas erforderligt, innefatta be- bestämmelse om vattenmärke el-

stäraraelse om vattenmärke eller ler andra föreskrifter om hushåll-

andrå föreskrifter ora hushållning- ningen raed och framsläppande av

en med och framsläppande av vattnet såväl efter byggnadens

vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under byggnads-

fullbordan sora under byggnads- tiden.

tiden.

2 mom.i
Är fråga om byggnad för vattnets tiUgodogörande, skall ut

slaget angiva, med vUken fastighet rätten till tUlgodogörandet skall för

framtiden vara förenad. Denna fastighet (strömfdlsfastigheten) bör, där

så lärapligen kan ske, omfatta allenast den sökanden tillhöriga mark,

som upptages av byggnaden och därmed förenade anläggningar, järate

den del av vattenområdet, som sökanden äger. Vattenrättsdoraaren bör

förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse att, såvitt raöjligt,

'
Senaste lydelse 1919 r 425.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

en
tUl strörafallsfastighet lämpad fastighet varder under målets handläggnmg
bildad.

Utslaget skall jämväl
angiva, i vad mån tUlgodogörandet medgivits på grand av äganderätt eller av
annan grand, samt, där med byggnaden avses tUlgodogörande allenast av en del av
det framrinnande vattnet, huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl
vattnet i övrigt i sttörafallet eller den del därav, vars fallhöjd tages i
anspråk, eUer den sida av StrömfaUet, ora vars tillgodogörande är fråga,
tillhör fastighet, föi vUken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 utslag,
varigenom medgivande

lämnas till byggnad för utnyttjan

de av vattenkraft, varde vidare an

givet, huravida byggnaden är av

beskaffenhet, att de i 4 kap. med

delade bestäraraelsema ora skyF

dighet för byggnadens ägare att

tillhandahålla kraft åt kringliggan

de bygd ävensom angående ny

prövning och lösningsrätt för kro

nan därå äga tillämpning.

66

2 mom.
Vid raeddelande av

tUlstånd till företag enligt denna

lag äge vallendorastolen, där verk

ningarna av företaget i visst hän

seende icke raed erforderlig säker

het kunna föratses, ulan hinder av

vad i 62 § finnes stadgat i avbi

dan på erfarenhetens rön uppskju

ta frågan om de föreskrifter, som

i denna del erfordras angående

ersättning eller annat.

I
samband raed beslut om uppskov, sora nu sagts, skall vattendomstolen, såvitt
angår skada, förlust eller intrång, sora kan antagas bliva av mera kännbar
beskaffenhet, meddela erforderliga provisoriska bestämmelser angående ersättning
eller om vidtagande av åtgärder till skydd för den skadelidande.

I utslag, varigenom
medgivande läranas till byggnad för utnyttjande av vattenkraft, varde vidare
angivet, huravida byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. raeddelade
bestäraraelserna ora nyprövning och lösningsrätt för kronan samt om avgifter
därå äga tillämpning.

2
mom. Vid meddelande av tillstånd tUl företag enligt denna lag äge
vattendomstolen, när verkningarna av företaget på allmänna intressen eller på
viss fastighet icke raed nöjaktig säkerhet kunna förutses, utan hinder av vad i
62 § finnes stadgal i avbidan på erfarenhetens rön i erforderlig omfattning
uppskjuta frågan ora de föreskrifter, som skola gälla i dessa delar.

I saraband raed beslut
ora uppskov, sora nu sagts, skall vattendorastolen, såviti angår skada, förlust
eller intrång, som kan antagas bliva av raera .kännbar beskaffenhet, förordna
att provisoriska åtgärder skola vidtagas till skydd för allmänna eller
enskilda intressen eller att förskott skall utgå till skadelidande i avräkning
på den ersättning som slutligt fastställes.

Beslut
som avses i andra stycket får meddelas även sedan tillståndet till företaget
tagits i anspråk. Har beslut om förskott meddelats på yrkande av viss
skadelidande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1952r 235.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Avgörande
av målet i den uppskjutna delen skall äga ram så snart ske kan. Ersättning må
därvid ej bestämmas tiU lägre belopp än som utgått eUer skolat utgå på grund
av provisoriska bestämmelser.

Då målet i viss del
uppskjutits enUgt vad i första stycket sägs, skall, innan tillståndet tUl
företaget må tagas i anspråk, hos Konungens befaUningshavande ställas pant
eller borgen för den ersättning, som sökanden eller anläggaren i denna del
kan förpliktas utgiva, så ock för ersättning, som i samband med
uppskovsbeslutet bestämts att utgå i avbidan på den slutliga prövningen och som
ej skall gäldas innan tillståndet tages i anspråk.

Föreslagen lydelse

får
på talan av denne fråga om nytt förskott ej upptagas till prövning, förrän ett
år förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Avgörande
av målet i uppskjutna delar skall äga ram så snart ske kan. Ersättning må
därvid ej bestämmas till lägre belopp än som utgått eller skolat utgå som
förskott.

Då
målet i viss del uppskjutits enligt vad i första stycket sägs, skaU, innan
tUlståndet till företaget må tagas i anspråk, hos Konungens befaUningshavande
ställas pant eller borgen för ersättning och förskott, som sökanden eller
anläggaren i denna del kan förpliktas utgiva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill någon raot arman föra
talan, som i 17 § 2358 avses, skall han hos vattenrättsdomaren göra skriftlig
ansökan ora släraning å svaranden.

VUl någon mot annan föra
talan, som i 17 § 2258 avses, skall han hos vattenrättsdomaren göra skriftiig
ansökan om stämning å svaranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 29 § andra stycket,
39 41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde styckena, 7072
§§,73 § första, ttedje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande
ansökningsmål skall äga motsvarande tillärapning å un-derställningsraål ävensom
i tUl-lämpliga delar å besvärsmäl vid vattendomstolen, 60 § dock med
iakttagande av bestämmelsema i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mora. samt 7 kap. 45
och 55 §§.

>
Senaste lydelse 1948 r 479. » Senaste lydelse 1971 r 531.

Vad i 29 andra stycket, 39
och 40 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde styckena, 7072
§§, 73 § första, tredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande
ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål ävensom i
tilllämpliga delar å besvärsraål vid vattendomstolen, 60 § dock med
iakttagande av bestäraraelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mora. särat 7 kap.
45 och 55 §§.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 249

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsema
i 4245, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 52, 54, 55, 57 59, 6264, 66 och 67
§§ skola tillärapliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen och
understäUningsraål.

14
KAP.

3§ I
allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd med enskUd
person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda stadgat.

Kronan
vare fri från skyldig- Kronan, kommun, landstings-

het
att ställa säkerhet, där sådan kommun och kommunalförbund

eljest är föreskriven. behöva ej ställa säkerhet.

1.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2.1
mål sora anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre lag tUl-lärapas, ora
annat ej följer av vad nedan sägs.

3. Årlig avgift som
faststäUts med stöd av 2 kap. 8 § eller däremot

svarande äldre lag skall utgå till dess annat bestärats efter oraprövning

sora avses i nämnda lagram.

Skyldighet
att utge fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § nya lagen får ej åläggas i fråga om
företag som tUlkommit eller tUl vUket tiUstånd meddelats före ikraftträdandet,
ora företaget är så beskaffat att avgift ej skolat utgå enligt äldre
bestäraraelser. Utan hinder av vad nu sagts får fråga ora fiskeavgift för
företaget upptagas i samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 8 § och skall
därvid vad i 2 kap. 10 § 3 raom. andra stycket stadgas ora avgift för byggnad,
sora tUlkommit enhgt äldre lag, äga motsvarande tUlärapning.

Har
beträffande byggnad i vatten avgift enligt 2 kap. 10 § fastställts före
ikraftträdandet, skall vad i nämnda lagrum i dess nya lydelse stadgas ej äga
tUlämpnmg med avseende på den tidrymd av tjugu år, för vilken vattendomstolens
avgörande skall gälla. Även utan samband med fömyad prövning enligt 2 kap. 10 §
2 mom. får fråga om avgiftens storlek upptagas till oraprövning när avgift
skall bestäraraas för annat förelag, om avgift för företagen tUl följd av nya
lagens bestämmelser skall fastställas i ett sammanhang. Härvid får beträffande
beslutets återstående giltighetstid ej annan avgift bestäraraas för byggnaden
än sora raotsvarar den avgiftsskyldiges förpliktelser enligt äldre lag.

4. Har enligt 4 kap. 13 §§ äldre lag ägare av
vattenkraftanläggning ålagts skyldighet att tillhandahåUa kraft åt
kringliggande bygd, skall ansökan att enligt 4 kap. 4 § koraraa i åtnjutande av
kraft som skall tUlhandahållas ha inkorarait till vattendomstolen senast den 31
decera-ber 1974 och skall i fråga ora ärendets handläggning äldre lag alltjärat
gälla. Om sådan talan ej har väckts inom nu föreskriven tid, skall frågan ora
tillärapning bettäffande anläggningen av bestäraraelserna i sistnämnda lagram
anses förfallen.

5. SkaU till följd av nya lagens bestämmelser
bygdeavgift för flera företag fastställas i ett sammanhang, får därvid upptagas
fråga om avgift för företag, vartill tillstånd lämnats före ikraftträdandet,
även ora företaget är så beskaffat att avgift för vattenreglering ej skolat
utgå enligt äldre bestämraelser.

Har
genora beslut, sora alltjärat gäller, avgift för valtenreglering en-

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 250

ligt
äldre lag fastställts för visst företag, får även fråga om avgift enligt nya
lagen för företaget upptagas tUl gemensam prövning sora nu sagts. Härvid får
beträffande beslutets återstående giltighetstid ej annan avgift bestämmas än
som motsvarar avgiftsskyldigheten enligt äldre lag.

6.1
fråga om ersättning, som enligt äldre lag bestämts att utgå genora överföring
av kraft eller tUlhandahåUande av vatten, äger äldre bestämraelser fortfarande
tUlämpning.

Har ersättning fastställts
att utgå genom överföring av kraft, får vattendomstolen efter ansökan av part
bestämma att rättigheten skall avlösas mot ersättning i pengar, om detta icke
medför betydande olägenhet för motparten. Finner vattendomstolen det
erforderligt och lämpligt får förordnas, att ersättningen i pengar skall utgå
raed minst hälften på en gång och med återstoden imder högst tio år som annuiteter
beräknade efter skähg ränta. Betalningen av annuitetema skall fullgöras på tid
som vattendomstolen bestämmer av ägaren tUl fastighet vara skyldigheten att
tUlhandahåUa kraften vUar oavsett fastighetens försäljning och tillfalla ägaren
av fastighet som är berättigad tiU kraften. I fråga om ersättning som skall
utgå på en gång gäUer i tillämpliga delar vad i 9 kap. stadgas om nedsättning
och fördelning av inttångsersätlning. För belopp som ej skall betalas på en
gång skall säkerhet ställas hos länsstyrelsen.

Skyldigheten att fullgöra
kraftöverföring upphör den dag vattendomstolen bestämmer. Ersättningsgivaren
skall dessförinnan ha fullgjort vad som åligger honom i fråga om
penningersättning sora bestämts att utgå på en gång.

I fråga om rättegången i
avlösningsärende gäUer i tillämpliga delar vad i 11 kap. föreskrivs om mål som
anhängiggjorts efter ansökan enligt 17 § 13. Ersättningsgivaren skall dock
aUtid själv vidkännas sina kostnader vid vattendomstolen, om annat ej föranleds
av bestäraraelserna i 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 251

Bilaga 2

De reraitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenora förordnas i fråga om vattenlagen (1918r 523)i

dels att 2 kap. 18 §, 4 kap. 1- §§, 7 kap. 42 §, 10 kap.
20 § samt 11 kap. 41 § skall upphöra att gäUa,

dels alt rubriken närmast före 4 kap. 1 § skall utgå,

dels att 1
kap. 4 §, 2 kap. 3, 57 §§, 10 § 1 mom., 19, 22, 50 och 59 §§, 4 kap. 5 §, 6 §
1 mom., 79, 12, 14 och 15 §§, 5 kap. 5 §, 6 kap.

8 §, 7
kap. 54 och 56 §§, 8 kap. 34 §, 9 kap., 10 kap. 21, 57, 60, 64 och

67 §§, 11 kap. 17 och 26 §§, 27 § 5 raom., 32 och 33 §§, 35 § 3 raora.,

37, 48, 6062, 75, 81 och 92 §§, 97 § 1 mom. och 106 § samt 14 kap.

3 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP.

4 §2

Huruledes imder vissa förutsätt- Huruledes
under vissa förutsätt

ningar den, som äger råda över ningar den,
som äger råda över

vatten, kan förphktas att till följd vatten,
kan förpliktas att tUl följd

av företag, som avses i 2, 3, 5, 6 av
förelag, sora avses i 2, 3, 5, 6

eller 7 kap., underkasta sig förlust eller
7 kap., underkasta sig förlust

i honora tillkoraraande vallen- i honom
tillkoraraande vatten

mängd eUer vattenkraft, därom mängd eller
vattenkraft, därom

stadgas i nämnda kap.; och gälle stadgas i
nämnda kap.; och gälle

i fråga om rätt till ersättning för i
fråga om rätt till ersättning för

sålunda tUlskyndad förlust vad i sålunda
tillskyndad förlust vad i

5 kap. 4 § och 6 kap. 5 § samt i 5 kap. 4 §
och 6 kap. 5 § samt i

9 kap.
finnes föreskrivet, dock 9 kap. finnes föreskrivet, dock

med de inskränkningar, som för- med de
inskränkningar, som för

anledas av stadgandena i 6 och anledas av
stadgandena i 6 och

följande §§ av detta kap. särat i följande
§§ av delta kap. samt i

2 kap. 7
och 8 §§. 2 kap. 8 §.

Beträffande skyldighet att i andra faU än i första stycket
sägs underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför
gäUe

1
Senaste lydelse
av 4 kap. 1 och 4 §§ 1962r 83, 7 kap. 42 § 1920r 459, 10 kap. 20 § 1919r425
samt 9 kap. 55 och 59 §§ 1919r425, 49 § 1920r459, 38 § 1920r479, 11 §, 46 § 4
mom. och 68 mom. och 66 § 1939r 146, 20 och 34 §§ 1945rl39, 5, 12 och 13 §§
1948r479, 67 § 1952r 235, 24 och 33 §§ 1956r67, 70 § 1961r548, 46 § 13 mom.
och 5 mom. 1964r 110, 48 och 63 §§ 1968r209, 1, 47 och 50 §§ 1969r 393, 9, 52,
54, 69, 7173 §§ 1970r 1009.

2
Senaste lydelse
1920r 459.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 252

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

vad
särsldlt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar i rätlen tiU
ersättnmg, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

2 KAP. 3
§3

Ej
må någon så bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet
eUer annan inverkan på vattenförhåUandena skada tUlfogas eller intrång göres å
annan liUhörig egendom, vare sig jord, hus, fiske, bebyggt eller obebyggt
strömfaU eUer annat, ulan så är att nyttan av byggnaden eUer den del därav, som
föranleder skadan eUer intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden
uppgå tiU ett värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång, som
göres å åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendora. I
byggnadskostnaden skall inräknas det belopp, vartUI skadan och intrånget å den
byggande tiUhörig egendom må skattas. För skada och inttång skaU ersättning
givas efter ty i 9 kap. skUs.

SkuUe
byggande i vatten hava tiU följd, alt ett avsevärt antal bofasta personer
berövas sina bosläder eUer att större fabrUc eUer annan anläggning, varav
raånga hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsenthgt minskas,
eller att odlad jord tiU en efter ortsförhåUandena betydande omfattning sättes
under vallen eUer eljest väsentiigt skadas, eUer att fiskeri- eller annan
näring av större betydenhet lider väsentligt förfång, eller att befolkningen
eljest får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade, må byggnaden, ändå
alt nyttan uppgår tUl värde, som ovan sagts, icke ske. Lag sararaa vare, där
genora byggande i vatten skuUe förorsakas sådan bestående ändring av
nalurförhåUandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller
betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara.

Prövas
byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för näringshvet eUer för orten
eller ehest från alhnän synpunkt, må Konungen, ändå att hmder mot byggnaden
skulle möta av vad i första och andra styckena sägs, efter hemstäUan av
vattendomstolen på sätt i 20 § 3 mora. stadgas, lärana medgivande till
byggnaden.

Om
byggande, varigenom an- Om byggande, varigenom an-

nans
sttömfall eller del av ströra- nans strörafall eller del av ström

faU tillgodogöres, gälle vad i 5 fall tillgodogöres, gälle vad i 5 §

7 §§ finnes stadgat. finnes stadgat.

5§

Tillhör ett strömfall till skilda Tillhör en fallsträcka olika äga-

delar olika ägare, och vill en av re, får en av dem tillgodogöra sig

dem tillgodogöra sig förutom egen vattenkraften i hela sträckan, om

jämväl annans del i fallet, vare han på grund av äganderätt eller

han, där falldelarnas gemensam- annan rättighet, som gäller mot

ma tillgodogörande innebär vä- envar och ej är begränsad till ti-

sentlig ekonomisk eller teknisk den, råder över mer än hälften av

fördel, berättigad därtill mot er- kraften. Hänsyn skall tagas till den

sättning, som i 9 kap. skils, så- kraft som svarar mot andel i sam-

jramt han såsom ägare eller på fällighet vilken avses i 1 kap.

3
Senaste lydelse 1961 r 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

grund av servitutsrätt, som är gällande för all framtid,
råder över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig fallhöjd
beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav, om vars bebyggande är
fråga.

Vad nu
sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller flera, olika ägare
tillhöriga strömfaU.

Föreslagen
lydelse

3 § fastighetsbildningslagen (1970: 988).

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när någon
vill i en kraftanläggning tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingå
i olika vattensystem, om det gemensamma tillgodogörandet är en förutsättning
för anläggningens tillkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äro å
ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans ägare bjuda ägaren av
motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet; vill denne det ej, äge den, som
bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap. skils, tillgodogöra sig jämväl andra
sidans lott i vattnet, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för
dess ägare. Har denne förklarat sig villig deltaga i fallets tiUgodogörande,
men kan ej enighet nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande,
bestämme vattendomstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

VUja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve
vattendomstolen, åt vilkendera företräde bör givas.

Den, vars
vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 5 § eller på grund av
överenskommelse, kan av vattendomstolen berättigas att deltaga i tillgodogörandet,
om det är av betydelse för hans verksamhet och hans rätt är sådan som avses i 5
§ första stycket. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft)
och skyldig att bidraga till kostnaderna för kraftanläggningens utförande,
drift och underhåll, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som
skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande gäller om den vars strömfall
tages i anspråk enligt 1 kap. 14 §, om ersättning för ianspräktagandet icke
redan be stämts, samt den som är berättigad till ersättning för vattenkraft
enligt bestämmelsema i 2 kap. 23 §.

Skyldighet
att tillhandahålla andelskraft åvilar den fastighet med vilken rätten till
tillgodogörandet av vattenkraften skall vara förenad. Skyldigheten består
oavsett fastighetens försäljning.

Rättighet
till andelskraft skall vara förenad med den fastighet, till vilken
vattenkraften hört eller rättigheten överflyttats enligt 7 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83

Nuvarande lydelse

254

Föreslagen lydelse

Kan överenskommelse ej träffas om de närmare villkoren för
tillhandahållandet av andelskraft eller om kostnadsbidrag som avses i första
stycket, bestämmer vattendomstolen därom efter anmälan av kraftanläggningens
ägare eller andelskraftens mottagare.

Inträda
ändrade förhållanden, kan kraftanläggningens ägare eller andelskraftens
mottagare hos vattendomstolen påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan
dem. Därvid får endast sådan ändring beslutas som innebär väsentlig fördel för
någon av parterna utan att för motparten medföra betydande olägenhet. Beslutar
vattendomstolen att rättighet till andelskraft skall avlösas mot ersättning i
pengar skola bestämmelserna i 9 kap. äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan
strömfall, som tiUhör oskift by eller annan samfälld mark eller som vid skifte
av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delägares förfång skiftas vare
sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten tillhörigt vattenområde,
och vill en delägare tUlgodogöra sig hela fallet, vare han, såframt det prövas
kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare samt han antingen ensam
eller tillsammans med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget,
äger mer än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap.
skils, från samfäUigheten tillösa sig fallet jämte det utmål, som enligt bestämmelse
vid skifte må finnas avsatt för fallets tillgodogörande. Gränserna för
strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola bestämmas av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan
delägares förfång skiftas, vill utan att lösa

På ansökan av ägare till fastighet, varmed rättighet till
andelskraft är förenad, får vattendomstolen besluta om överflyttning av rättigheten
till annan fastighet som tillhör samme ägare, om detta kan ske utan förfång för
borgenär med panträtt eller annan rättsägare.

Rättighet till andelskraft får upplåtas av ägaren till den
fastighet, varmed den är förenad. Avtal

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

fallet
bygga kvam, såg eller annan mindre anläggning för vattnets tillgodogörande,
bjude de andra att taga del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det
kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt,
villkor och tid han må bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må vara
bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända, äge under
de i första stycket omförmälda förutsättningar delägare begagna sig av
lösningsrätt, som där nämnts.

Föreslagen lydelse

om
upplåtelse är ej bindande längre än femtio år från det avtalet slöts.
Upplåtelse för någons livstid gäller dock utan begränsning till viss tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 § 1 mom.* Bygges
damm för tUlgodogörande av vattnet eUer för reglering av vattnets avrinning,
eller göres för sådant ändamål annan byggnad i vatten, vare byggnadens ägare,
såframt byggnaden förorsakar sådan ändring i de naturliga
vattenslåndsförhåUandena, som ej är obetydhg, eUer hindrar eller försvårar
fiskens framkomst, plUctig att från och med kalenderåret näst efter det, då
arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehålles, erlägga viss
årlig avgift till befrämjande av fisket inom landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgiften skall bettäffande
byggnad för vattnets tUlgodogörande såsom drivkraft utgå med minst tio öre och
högst två kronor för varje hästkraft, som beräknas kunna vid oreglerat
lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad för tUlgodogörande av
vattnet annorledes än såsom drivkraft skall avgiften utgå med minst tio och
högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeler av den vattenmängd som är avsedd
att uttagas vid byggnaden. Är ändamålet med byggnaden att reglera vattnets
avrinning, utgår avgiften efter vattenmagasinets rymd raed minst tio öre och
högst en krona för varje del, som omfattar 50 000 kubUoneter, inlUl 100
miljoner kubikmeter och för varje del däratöver, som omfattar 100 000
kubUaneter. Beträffande byggnad, som göres såväl i ända-

*
Senaste lydelse 1954r 124.

Avgiften skall beträffande
byggnad för vattnets tiUgodogörande såsom drivkraft utgå med minst tio öre och
högst fyra kronor för varje hästkraft, som beräknas kunna vid oreglerat
lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad för tUlgodogörande av
vattnet annorledes än såsom drivkraft skall avgiften utgå med minst tio och
högst tvåhundra kronor för varje sekundkubikmeter av den vattenmängd som är
avsedd att uttagas vid byggnaden. Är ändaraålet med byggnaden att reglera
vattnets avrinning, utgår avgiften efler vattenmagasinets rymd med rainst tio
öre och högst två kronor för varje del, som omfattar 50 000 kubikmeter, mtiU
100 miljoner kubikmeter och för varje del däratöver, som omfattar 100 000
kubUcmeler. Beträffande byggnad, som göres såväl i ända-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

mål
av vattnets tUlgodogörande såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet
annorledes eUer för reglermg av vattnets avrinning, skall i fråga om
beräkmngs-grunden vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas tlU det ändamål, som
är det huvudsakliga.

Föreslagen lydelse

mål
av vattnets tiUgodogörande såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet
annorledes eUer för reglering av vattnets avrinning skall i fråga om
beräknmgsgrun-den vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas tUI det ändamål, som
är det huvudsakliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom
ovan angivna gränser skall avgiften, efter förslag av statens
fiskeritjänstemän, bestämmas raed fäst avseende bland annat därå, om fiske
finnes, som genom byggnaden skadas, om med hänsyn tiU byggnadens storlek och
beskaffenhet i övrigt saml dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eUer
mindre menlig, om byggnadens ägare jämlikt 8 § förpliktats att vidtaga och
underhåUa anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna dyhka anordnmgar
för ägaren medföra större eUer mindre kostnad.

Om
det århga avgiftsbeloppet enhgt nu stadgade grunder är ringa, äge
vattendomstolen föreskriva, att avgift för byggnaden i stäUet skaU utgå med
visst belopp en gång för aUa.

19
§5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som med stöd av
stadgandena i 5, 6 eller 7 § vUl tUlgodogöra sig annan tillhörigt vatten
eller lösa samfällt strömfall, vare, där för ändamålet erfordras, att annans
byggnad i vatten uttives eller ändras, pliktig att draga försorg om arbetet.
SkaU byggnaden ändras, och viU ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt
därtiU och njute ersättning efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd
av skadeståndsskyldighet och förlust av rätten att verkstäUa vad som kan
vara ogjort, pliktig att fullgöra arbetet mom tid och på sätt, som i
sammanhang med beslutet ora ändrmgen bestämmes.

Den,
sora med stöd av stadgandena i 5 § viU tiUgodogöra sig annan tiUhörigt vatten,
vare där för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten ulrives eUer
ändras, pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill
ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtiU och njute ersättning efter ty
skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet och förlust av
rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att fuUgöra arbetet
inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet om ändringen bestämmes.
Därvid får åven meddelas bestämmelse som säkerställer att ersättningen användes
på föreskrivet sätt.

Vad
i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpnmg, där strömfaU tages i
anspråk järalikt 1 kap. 14 §.

22
§« Innefattar beslut, som meddelas Innefattar beslut, som meddelas i
anledning av ansökan enligt 20 §, i anledning av ansökan enligt 20 §,
medgivande att bygga i vatten, raedgivande att bygga i vatten,

5
Senaste lydelse 1945r 139. 8 Senaste lydelse 1954r 124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

vare
beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gäUande mot envar såväl vad
angår rätten att verkställa och för fraratiden bibehålla byggnaden jämte de
anläggningar, v Uka efter ty förat sagts med byggnaden äga samband, som ock,
där med byggnaden avses tiUgodogörande av vattnet, beträffande rätten
därtill, dock med de inskränkningar, som i 23 § 1 raom. och 24 § omförmälas,
samt med iakttagande av vad i övrigt i detta kap. ävensom i 4 kap. finnes
stadgat angående förnyad prövning i vissa fall. Om begränsad rättsverkan i
visst fall av beslut, som nu sagts, skils i 11 kap. 61 § andra stycket.

Nuvarande
lydelse

vare
beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår
rätten alt verkställa och för fraratiden bibehåUa byggnaden järate de
anläggningar, vilka efter ty förat sagts med byggnaden äga samband, som ock,
där med byggnaden avses tUlgodogörande av vattnet, beträffande rätten därtiU,
dock med de ui-skränkningar, sora i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt med
iakttagande av vad i övrigt i detta kap. ävensom i 4 och 9 kap. finnes stadgat
angående fömyad prövning i vissa fall. Om begränsad rättsverkan i visst fall
av beslut, som nu sagts, skUs i 11 kap. 61 § andra stycket.

Hurasora
under viss förutsättning beslutet är gäUande även i fråga om rätlen till annat
vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden, därom stadgas i 23 § 2
raom.

Har
byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av
vattendomstolen bestärats, vare beslutet förfaUel, såvitt det avser sådan del
av byggnaden, sora ej kommit till stånd; och må förty därefter sådant arbete å
byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens prövning erfordras, ej ske
utan förnyad prövning. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom
arbetets inställande synnerligt men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom
före näranda tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd raed byggnadens
fuUbordande på högst tio år.

50 §T

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innefattar beslut, som
meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande att anlägga och nyttja
grundvattentäkt eller att vid grundvattentäkt tillgodogöra större vattenmängd
än fömt, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot
envar, dock raed de inskränkningar, som i 51 och 52 §§ omförmälas, samt med
iakttagande av vad i 9 kap. finnes stadgat angående förnyad prövning i vissa
fall. Om begränsad rättsverkan i visst fall av beslut, som nu sagts, skils i
11 kap. 61 § andra stycket.

T
Senaste lydelse 1964r 110. 17 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 83

Innefattar beslut, som
meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande att anlägga och nyttja
grundvattentäkt eller att vid grundvattentäkt tillgodogöra större vattenmängd
än förut, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande raot
envar, dock raed de inskränkningar, som i 51 och 52 §§ omförmälas. Ora
begränsad rättsverkan i visst faU av beslut, sora nu sagts, skUs i 11 kap. 61 §
andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har arbete för anläggande av grandvattentäkt ej utförts
inora tid, som enligt 11 kap. 63 § av vattendorastolen bestämts, vare beslutet
förfallet, såvitt det avser sådan del av anläggningen, som ej kommit tUl stånd.
Visas gUtigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande
synnerligt men uppstå, äge dock vattendorastolen, på därora före näranda tids
utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med anläggningens fuUbordande på högst
tio år.

59 §8
Ägare av grandvatlentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen
kan föranleda fara för allmän eUer enskild rätt, pliktig underhålla den så,
alt dylUc fara förebygges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
grandvattenläkts ägare taga den ur bruk, vare därtiU berättigad. Har vattendomstolen
jämlikt 9 kap. 46 § meddelat föreskrift om skyldighet för grundvattentäktens
ägare att tillhandahålla vatten, skall dock inhämtas föreskrift av
vattendomstolen, under vilka vUlkor grundvatlenläkten må tagas ur bruk.

Vill
grandvattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Kan åtgärden
medföra fara för allmän eller enskild rätt, skall dock inhämtas föreskrift av
vattendomstolen, under vilka villkor grundvattentäklen må lagas ur bruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
strömfall blivit bebyggt järalikt denna lag, äge under de i I § stadgade
förutsättningar Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit alt i
förevarande hänseende bevaka det allraännas rätt, så ock byggnadens ägare i
den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder
med hänsyn tUl allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nyttjas. Yrkande
om sådan prövning skall framställas under femtioferate året efter det
kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom meddelad bestäramelse skall
hava fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Varder ej å föreskriven
tid nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad alt under förut fastställda
villkor bibehålla och nyttja byggnaden intiU dess i anledning av nyprövning,
som sedermera en-

8 Senaste lydelse 1964r 110.

Har
strörafall blivit bebyggt järalikt denna lag, och uppgår den vattenkraft som
vid oreglerat lågvatten kan uttagas vid byggnaden till minst femhundra
turbinhästkrafter, äge, såframt vattenkraften icke inom tio år före det vattendomstolens
medgivande lämnas till byggnaden varit utnyttjad vid byggnad som tillkommit
enligt äldre lag Konungen eUer myndighet, åt vUken Konungen uppdragit att i
förevarande hänseende bevaka det alhnännas rätt, så ock byggnadens ägare i den
ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder med
hänsyn tUl allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nyttjas. Yrkande om
sådan prövning skall framstäUas vmder femliofemle året efter del kalenderår,
under vilket byggnaden enligt därom meddelad bestämmelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ligt
vad nu sagts bUvit påkaUad, annan bestämmelse härotinnan meddelas och skall
lända tiU efterrättelse.

Föreslagen lydelse

skall
hava fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år. Varder ej å föreskriven tid
nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad att under förut faststäUda vUlkor
bibehåUa och nyttja byggnaden intUl dess i anledning av nyprövning, som
sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse häratinnan
meddelas och skaU lända tUl efterrättelse.

Nyprövning,
varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning, som vid varje
särskild tidpunkt är gällande i fråga om viUkoren för byggande i vatten.
Fastställas vid nypröynmgen andra yUlkor än de förat gäUande, må de icke
tillämpas förrän fem år förflutit från utgången av det kalenderår, varunder
nyprövningen påkaUats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§
1 raom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 § sägs, föreskrift, att byggnaden skall
för tiUgodoseende av allmänna intressen ändras, eUer göres eljest med hänsyn
till nämnda intressen byggnadens bibehållande och nyttjande beroende av viUkor,
som innebära inskränkning i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande
skyldigheter, vare han, där den värdeminskning, som till följd av de nya vUlkoren
tUlskyndas honora tUlhörig egendora, järate kostnaden för föreskrivna
ändringsarbeten överstiger en fjärdedel av värdet å den vattenkraft i
tUlgodogjort skick, sora kan utlagas vid byggnaden, berättigad all av
statsraedel erhålla ersättning för överskjutande belopp. Är kungsådra i
strömfallet och har på grund av bestäraraelserna i 1 kap. 6 och 12 §§
vattenmängd eller fallhöjd tagits i anspråk utan att ersättning därför utgått,
må den förlust, som byggnadens ägare har att vidkännas utan gottgörelse, sararaan-lagt
icke överstiga det belopp, vartill med iakttagande av stadgandet i 1 kap. 13 §
förlusten av allt kungsådrans vatten må skattas.

Vid
beräkning av värdet å Vid beräkning av värdet å vat-

vattenkraften
skall avdrag göras tenkraften skall avdrag göras dels

för den del därav, för
vilken byggnadens ägare järalUct vatten-dorastolens beslut har att tiUhandahålla
andelskraft, och dels för kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering,
som enligt bestäramelserna i 16 § är underkastad nyprövning, den vid byggnaden
eljest uttagbara kraften bhvit ökad. Ej raå vattenkraftens sara-raanlagda
värde beräknas högre än till anläggningens saluvärde.

dels
för den del därav, för vUken byggnadens ägare jämlikt vatten-dorastolens beslut
har alt tillhandahålla ersättning medelst kraftöverföring, och dels för
kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering, som enligt bestämmelserna
i 16 § är underkastad nyprövning, den vid byggnaden eljest uttagbara kraften
bhvit ökad. Ej må vattenkraftens sammanlagda värde beräknas högre än tUl
anläggningens saluvärde.

Vill
ägare av byggnad, söm i denna § avses, verkstäUa tiUbyggnad eller ändring av
byggnaden i ändaraål all raöjhggöra uttagande av mera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

vattenkraft
eller eljest elt bättre utnyttjande av vattenkraften i strömfaUet, äge
vattendomstolen vid sitt medgivande tiU arbetets utförande bestämma, huravida
och i vad mån den därav föranledda kostnaden må avräknas från det värde å
vattenkraften, varom stadgas i första stycket. Vid prövning av dylik fråga skaU
tUlses, att skälig amorteringstid beredes byggnadens ägare.

7 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall från anläggning,
beträffande vilken nyprövning äger rum, på grand av vattendomstolens jämlikt
denna lag meddelade föreskrift andelskraft tillhandahåUas någon och kommer
sådan mottagares rätt i anledning av nyprövningen alt upphöra eUer inskränkas,
vare han berättigad att av statsmedel undfå gottgörelse för den förlust han
lider. Är fråga om vattenkraft, som tUlgodogöres genom anläggningen, och har
sådan vattenkraft icke före dess avstående varit av mottagaren utnyttjad
eUer av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock
bettäffande mottagarens rätt tUl gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes stadgat
äga motsvarande tUlämpning.

SkaU
från anläggning, beträffande vUken nyprövning äger rum, på grand av
vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade föreskrift kraft tUlhandahåUas
någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat, och kommer sådan ersättningstagares
rätt i anledning av nyprövningen att upphöra eUer inskränkas, vare han
berättigad att av statsmedel xmdfå gottgörelse för den förlust han U-der. Är
fråga om ersättning för vattenkraft, som tiUgodogöres genom anläggningen, och
har sådan vattenkraft icke före dess avstående varit av ersättningstagaren
utnyttjad eUer av denne utnyttjats vid anläggning som avses i 5 §, skaU dock
bettäffande ersättningslagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes
stadgat äga motsvarande tUlämpning.

Vad
i 6 § 2 mora. är föreskrivet bettäffande framställande av ersättningsanspråk,
prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens erläggande med mera
skall järaväl gälla i fråga om gottgörelse, som i denna § avses.

8 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder beträffande byggnad
i StrömfaU, vilken tUlkorarait enhgt äldre lag, järalUct denna lag verkställd
sådan ombyggnad eller tillbyggnad, som i 2 § första stycket avses, skola under
de i nämnda stadgande angivna förutsättningar bestäraraelsema i 57 §§ gälla i
fråga om anläggningen; dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och
kostnad, som omförmälas i 6 §, utan ersättning vidkännas mera än som motsvarar
en fjärdedel av värdet i tiUgo-

Har beträffande byggnad i
sttömfall, vilken tillkorarait enligt äldre lag, järalikt denna lag verkstäUts
ombyggnad eller tillbyggnad, skola bestämmelserna i 5 7 §§ gälla i fråga om
anläggningen, om åtgärden medför att i StrömfaU minst trehundra turbinhästkrafter
mera än förut kunna uttagas vid lågvatten och den uttagbara vattenkraften
sammanlagt uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten.
Ägaren är dock icke pliktig att av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dogjort skick å den vid anläggnuigen uttagbara
vattenkraft, som icke kunnat lUlgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga ora byggnad, som
tiUkom-rait järalikt denna lag, skaU äga motsvarande tUlämpning beträffande
sådan byggnad i strömfall, som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande
om nyprövning skaU framställas under femtioferate året efter det denna lag
trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att ulan ersättning
vidkännas större värdemuiskning och kostnad än som motsvara en fjärdedel av
värdet å kungsådrans vattenkraft i tUlgodogjort skick, med beräkning av nämnda
vattenkraft på sätt i 3 § sagts.

Föreslagen
lydelse

värdeminskning och kostnad, som oraförraälas i 6 §, utan
ersätming vidkännas raera än som motsvarar en fjärdedel av värdet i tiUgodogjort
skick å den vid anläggningen uttagbara vattenkraft, sora icke kunnat
tiUgodogöras vid den äldre byggnaden.

Vad i 5
och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, sora tillkoramit järalikt denna lag,
skaU äga motsvarande tiUämpning, när strömfall, vari jämlikt denna lag finnes
kungsådra, bebyggts enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd
till byggande i kungsådra, om vid tillståndet gjorts sådant förbehåll, som sägs
i 1 kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i den mån densamma kan vid
byggnaden uttagas, tillika uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid
oreglerat lågvatten. Yrkande om nyprövning skaU fraraställas under feratiofemte
året efler det denna lag ttätt i kraft. Byggnadens ägare är ej pliktig att
ulan ersättning vidkännas större värdemuiskning och kostnad än som motsvara en
fjärdedel av värdet å kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick. Vid
till-lämpning av vad nu sagts skall kungsådrans vattenkraft anses utgöra en
tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge imder de i I § stadgade
förutsättningar kronan att, där det påkallas för tUlgodoseende av allmänt
behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket enhgt
därom meddelad bestäramelse byggnaden skall hava fuUbordats, tiUösa sig
strörafaUet raed vatlen-verksbyggnader, kraftstation med instaUerat maskineri
samt för kraftstationens personal avsedda

Har
strömfaU blivit bebyggt järalikt denna lag, äge under de i 5 § stadgade
förutsättningar kronan att, där det påkaUas för tUlgodoseende av alhnänt
behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vUket enligt
därora meddelad bestäramelse byggnaden skaU hava fuUbordats, tillösa sig
strömfallet med vatlen-verksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri
samt för kraftstationens personal avsedda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

bostäder
och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej
vid nämnda tidpunkt begagnas, skall slå kronan öppen vid utgången av vart
fyrtionde år därefter.

Föreslagen lydelse

bostäder
och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej
vid nämnda lidpunkt begagnas, skall stå Icro-nan öppen vid utgången av vart
fyrtionde år därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder
i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit inora de tio närraast
förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tUlkorarait enligt äldre lag, jämlikt
denna lag verkställd byggnad, vilken är avsedd att ersätta eUer utgör
tiUbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden, att i strömfallet kan
uttagas i medeltal minst dubbelt så stor vattenkraft som förat, vare kronan,
såframt den uttagbara vattenkraften samraanlagt uppgår till minst femhundra
turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, på sätt ovan sagts lösningsberältigad
till strömfallet med val-lenverksbyggnader, kraftstation och utraål.

12 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där från
kraftanläggning, tUl vilken lösningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av
kronan gällande, på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade
föreskrift andelskraft skall tillhandahåUas någon, äge kronan tUlösa sig
jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft,
som före dess avstående . varit av mottagaren av andelskraft utnyttjad vid
anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna i 9 §
lösningsrätt tillkommit kronan.

Där
från kraftanläggning, tUl vilken lösningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av
kronan gäUande, på grund av vallendorastolens järalikt denna lag meddelade föreskrift
kraft skaU tUlhandahåUas någon i ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres
genom anläggningen, äge kronan tillösa sig järaväl sådan rättighet. Vad nu
sagts gälle dock ej i fråga ora vattenkraft, sora före dess avslående varit
av ersättningstagaren utnyttjad vid anläggning, bettäffande vilken icke enligt
bestäraraelsema i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande
lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestäraraelsema i 10 och 11 §§ i
tUlämpliga delar lända tUl efterrättelse.

14
§9

Varder
genom valtenreglering, som verksläUes jämhkt denna lag, den uttagbara
vattenkraften i det eUer de sttömfaU, för vilkas räkning regleringen utföres,
ökad raed i raedeltal femhundra turbinhästkrafter, vare ägare av sådant
strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål erlägga en århg avgift, beräknad
på grundval av det antal turbinhästkrafter, varmed genom regleringen den
uttagbara vattenkraften i strömfaUet i medeltal blivit ökad. Medför
vattenreglering sådan ändring av vatlenföringen att förat ultagbar vattenkraft
kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skaU, med avseende å skyldighet att
erlägga dylik avgift, så stor del av denna vattenkraft, som svarar raot
förhöjningen av dess värde, anses såsora ökning av den uttagbara vattenkraften.

Medför
valtenregleringen sådan båtnad, som i första stycket sägs, för

»
Senaste lydelse 1959r 114.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 263

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

annat
strömfaU än där avses, äge vattendorastolen, på ansökan av myn

dighet, som Konungen bestämmer, förklara ägaren av strömfallet plik

tig att gälda avgift, som nu nämnts.

Avgiften
skall av vattendorasto- Avgiften skall av vattendomsto

len, särskUt för varje strörafall, len, särskilt för varje strörafall,

bestäraraas till belopp, utgörande bestäraraas tUl belopp, utgörande

minst tre och högst åtta kronor minst fyra och högst tolv kronor

för varje turbinhästkraft; och bör för varje turbinhästkraft; och bör

härvid hänsyn tagas dels till den härvid hänsyn tagas dels till den

större eller mindre förändring av större eller mindre förändrmg av

vattenstånds- och avrinningsför- vattenstånds- och avriimingsför-

hållanden, som genom förelaget hållanden, som genom förelaget

förorsakas, och den olägenhet el- förorsakas, och den olägenhet el

ler fördel, vilken härigenora upp- ler fördel, vilken härigenom upp

kommer för den kringliggande komraer för den kringliggande

bygden, dels ock tUl den större el- bygden, dels ock till den större el

ler mindre kostnad, som är för- ler mindre kostnad, sora är för

enad raed företaget, särat företa- enad med företaget, särat företa

gets ekonomiska betydelse för var- gets ekonomiska betydelse för var

je särskilt strömfall. Om särskilda je särskUt strörafall. Ora särskilda

skäl föranleda därlUl, raå avgiften skäl föranleda därtUl, må avgiften

bestäraraas till lägre belopp än bestäraraas till lägre belopp än

förut sagts, dock rainst feratio öre förut sagts, dock rainst femtio öre

för varje turbinhästkraft. för varje turbinhästkraft.

Avgift
skall erläggas från och med kalenderåret näst efter det, då vattendomstolens
tillstånd till vattenregleringen först tages i anspråk. Är fråga ora förelag,
sora avses i 3 kap. 1 §, skall dock, såvitt angår slrörafaU, för vars ägare
enligt bestämmelsema i nämnda kap. skyldigheten att laga del i kostnaden för
företaget inträder, senare, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret
näst efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av strömfaU enligt andra
stycket förklarats pliktig att gälda avgift, skall den utgå från och raed
kalenderåret näst efter det, då talan därom anhängiggjorts, dock ej för lid
innan skyldighet att erlägga avgift skolat inttäda, därest ägaren av strömfaUet
förklarats pliktig att taga del i kostnaden för förelaget.

Vattendomstolens
avgörande gäUe för en tidrymd av tio år i sänder, första gången räknat från det
kalenderår, under vilket tUlståndet tiU vattenregleringen först tagits i
anspråk. Varder ej genom ansökan hos vattendorastolen under nionde året av
sådan lidsperiod ny prövning påkallad av strömfaUets ägare eller av
rayndighet, sora Konungen bestämmer, skaU den förut meddelade bestäramelsen
lända tiU efterrättelse jämväl för nästa period. Älägges ägare av slrörafaU
enligl andra stycket att gälda avgift, skall avgörandet första gången ej gäUa
längre än den tid, som gäller för annan avgift enhgt denna §, vUken förklarats
skola utgå raed anledning av företagel. Varder strörafall bebyggt efter det avgift
bestämts, äge vattendomstolen, ändå alt tid, som nyss nämnts, ej gått till
ända, för återstående tiden meddela ändrad föreskrift, när det påkallas av
rayndighet, sora Konungen bestämraer.

På
yrkande av myndighet, som Konungen bestämmer, må vattendomstolen, såframt del
finnes erforderligt och lärapligt, bestämma att den för en tioårsperiod
stadgade avgiftsskyldigheten skaU fullgöras ge-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

nom
att strömfallets ägare erlägger högst hälften av det beräknade sammanlagda
nuvärdet av avgifterna på en gång och återstoden genom årliga inbetalningar
under perioden.

Hura
avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar Konungen.

15 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Influtna avgifter skola
efter de närmare bestäraraelser, som härutinnan meddelas av Konungen, användas
dels till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas
genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen
bestämd, samt liU gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för
tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av
företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom jords torrläggning,
eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk,
hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov.

Influtna avgifter skola
efter de närmare bestämmelser, som härutinnan meddelas av Konungen, användas
dels till förebyggande eller minskande av skada eUer olägenhet, som vållas
genom företaget och för vUken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd,
samt tUl gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för
tUlgodoseende av allmänt ändamål beträffande den bygd, som beröres av
företaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
KAP.

5 §11

Vad i 2 kap. 2 och 8 §§,
11 § andra stycket, 12, 13, 18, 19, 27 30 §§ samt 3234 §§ fmnes stadgat om
byggande i vatten skaU äga motsvarande tiUärapning med avseende å anläggning
eller åtgärd för inrättande av allraän farled.

Vad
i 2 kap. 2 och 8 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 19, 27 30 §§ samt 3234 §§
finnes stadgat om byggande i vatten skall äga motsvarande tillärapning med
avseende å anläggning eUer åtgärd för inrättande av allmän farled.

6
KAP.

8 §12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 2 kap. 8 § första
stycket, 11 § första stycket, 72, 13 och 18 §§ finnes stadgat i fråga om
byggande i vatten skaU äga motsvarande tUlämpning med avseende å arbete för
inrättande av allmän flottled.

10 Senaste
lydelse 1944r 199.

11 Senaste
lydelse 1920r 459.

12 Senaste
lydelse 1954r 124.

Vad i 2 kap. 8 § första
stycket, 11 § första stycket samt 12 och 13 §§ finnes stadgat i fråga om
byggande i vatten skaU äga motsvarande tUlämpning med avseende å arbete för
inrättande av allmän flottled.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
delägare i invaUnlngsföre-tag icke sökt företaget och är han ej heller efter
ty i 27 § sägs likställd med sökanden, vare han berättigad påfordra, att
all honom tillhörig mark, sora ingår i sarafäl-lighelen, skall lösas för
företagets räkning.

Har delägare i invallningsföretag icke sökt företaget och
är han ej heller efter ty i 27 § sägs liksläUd raed sökanden, vare han berättigad
påfordra, att all honom tillhörig mark, som ingår i samfälligheten, skall med
belopp, som i 9 kap. 49 § sägs, lösas för företagets räkning.

Vill någon begagna sig av rättighet, sora nu sagts, skaU
yrkande därora fraraställas raedelst stämning å dellagarna i den ordning 11
kap. stadgar inom sextio dagar efter det tiden för påkallande av sådan ny
uppskattning av båtnaden, sora omförraäles i 10 kap. 77 och 78 §§,
tilländagått, eller, om sådan uppskattning påkaUals, inom samraa tid efter det
uppskattningen vunnit laga kraft.

Sedan
sådan talan bhvit anhängiggjord, vare ägaren av den faslighet, vartUI marken
hör, fri från skyldighet att taga del i företaget; och ttäde den lösta marken i
faslighetens ställe raed skyldighet för ägaren att övertaga den delaktighet i
företaget, varifrån fastighetens ägare befriats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om rätt
för fastighetens ägare att återbekomma förskjutet bidrag så ock om denne
åliggande ersättningsskyldighet i visst fall stadgas i 9 kap. 49 §.

Ersättning
för sådan mark, som skall lösas enligt första stycket, skall bestämmas till
markens värde i dess skick efter företagets fullbordande efter avdrag av det
belopp, vartill båtnaden för samma mark genom invallningen blivit i laga
ordning uppskattad. Bidrag, som markens ägare erlagt till företaget, skall
gottgöras honom med skälig ränta därå från den dag, då bidraget utgavs. Har
markens ägare tillgodonjutit avkastning utöver den, som varit att påräkna i
markens skick före invallningen, är deltagarna berättigade till skälig
gottgörelse för denna ökning. Skall enligt 9 kap. 3 § dessutom lösas mark, som
ej ingår i samfäUigheten, bestämmes ersättningen för sådan mark enligt 9 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 §1*

Innefattar syneraäns utlåtande. Innefattar
synemäns utiåtande,

varvid enligt 10 kap. 75 § skall varvid enligt 10 kap.
75 § skall

13 Senaste lydelse 1920r 459. 1* Senaste lydelse 1954r
124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

bero, eUer vattendomstols laga kraft ägande beslut rörande
företag enligt detta kap. medgivande till företaget, vare det gäUande mot
envar såväl vad angår rätten att utföra företaget och för fraratiden bibehålla
dike och annan anläggning som beträffande skyldighet att laga del i företaget,
dock med de inskränkningar, som följa av bestäraraelserna i 57 § samt av vad i
2 kap., i den mån nämnda kap. till följd av hänvisningen ovan i 41 § första
stycket äger tUlämpning, i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78 §§ finnes stadgat
om förnyad prövning i vissa fall.

Föreslagen lydelse

bero, eller vattendomstols laga kraft ägande beslut
rörande förelag enligt detta kap. medgivande till företaget, vare det gällande
raot envar såväl vad angår rätten att utföra företaget och för fraratiden
bibehålla dike och annan anläggning som beträffande skyldighet att taga del i
företaget, dock med de inskränkningar, sora följa av bestämmelsema i 57 § samt av
vad i 2 kap., i den mån nämnda kap. till följd av hänvisningen ovan i 41 §
första stycket äger tUlämpning, ävensora i 10 kap. 77 och 78 §§ finnes stadgat
om förnyad prövning i vissa fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
vattendomstol eUer synemän lämnat medgivande tiU företag enhgt detta kap. och
har vattendomstolens beslut vunnit laga kraft eUer skaU vid synemännens
ullålande bero, gäller beslutet eller utlåtandet mot envar raed de
inskränkningar sora följa av bestämmelserna i 3537 §§ saml av vad som föreskrives
i 9 kap., 10 kap. 77 och 78 §§ samt 11 kap. 69 § ora ny prövning i vissa fall.
Angående begränsad rättsverkan i visst faU av vattendorastols beslut raeddelas
föreskrift i 11 kap. 61 § andra stycket.

Har
vattendomstol eller synemän lämnat medgivande tiU företag enligt detta kap.
och har vattendomstolens beslut vunnit laga kraft eller skall vid syneraännens
utlåtande bero, gäller beslutet eller utlåtandet mot envar raed de
inskränkningar sorii följa av bestämmelserna i 3537 §§ samt av vad sora föreskrives
i 10 kap. 77 och 78 §§ särat 11 kap. 69 § ora ny prövning i vissa fall.
Angående begränsad rättsverkan i visst fall av vattendorastols beslut meddelas
föreskrift i 11 kap. 61 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande verkan av vattendorastols beslut i fall sora
enligt 27 § skall bedömas enligt 2 kap. gäller vad som föreskrives i
sistnäranda kap.

9 KAP.16

Om ersättning

Om ersättningsskyldighet

1 § Den som fått tiUstånd enligt denna lag att lösa eller
taga i anspråk annans egendom eller att vidtaga åtgärd varigenom annans egendom
skadas skall utgiva ersättning för vad sora avstås eller skadas. Vad som sagts
nu gäller ej, om förlust eller skada enligt särskild beslämraelse skaU tålas
utan ersättning.

15 Senaste lydelse 1969r 393.

18 Beträffande 9 kap. anges endast föreslagen lydelse.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 267

Den
ersättningsskyldige skaU, ora det finnes lärapligt, åläggas att utföra åtgärd
som är ägnad att förebygga eUer minska skada. Ersättning utgår endast för skada
som kvarstår sedan åtgärden utförts. Erfordras att åtgärden utföres på
fastighet som tUlhör annan än den ersältningsskyldige, är denna faslighets
ägare skyldig att tåla sådant intrång raot ersättning enligt detta kapitel.

2
§ Ersättning bestämmes i pengar
alt betalas på en gång. Ersättning för skada till följd av företag för aUraän
flottied får dock fastställas att utgå raed årliga belopp, när skälig anledning
förekommer därtill. Kan i mål om sådant företag skadan ej med säkerhet
uppskattas på förhand eller synes den ej komma att uppstå årligen, får den skadelidande
hänvisas att göra sin talan gäUande i den ordning som i lagen (1919r 426) om
flottning i allmän flottled föreskrives raed avseende på flottningsskada.
Grunderna för ersättningens beräknande anges dock, ora det är möjligt.

3
§ Medför företag eller åtgärd
vartiU tillstånd läranals enligt denna lag alt fastighet eller del av faslighet
lider synnerligt raen, skaU den del sora lider sådant raen lösas, ora ägaren
begär det.

Den
ersältningsskyldige har rätt tiU sådan inlösen som avses i första stycket, om
detta skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastighetsägaren
tillkommande ersättning och denne icke har ett beaktansvärt intresse av att
behålla fastigheten eller fastighetsdelen.

Vid
tiUämpningen av andra stycket skaU kostnaden för åtgärd som avses i 1 § andra
stycket räknas in i ersättningen.

4 §
För fastighet, som inlöses i sin helhet, skall, i den mån ej annat

följer av vad sora sägs nedan, betalas löseskilling méd belopp sora mot

svarar fastighetens raarknadsvärde. Inlöses del av fastighet eUer tages

fastighet eUer del av fastighet eljest i anspråk eUer skadas, skaU in

trångsersättning betalas raed belopp som motsvarar den minskning av

fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom ingreppet. Upp

komraer i övrigt skada för ägaren genora ingreppet, skaU även sådan

skada ersättas.

Vid
bestämmande av ersättning skall hänsyn tagas till åtgärd som avses i 1 § andra
stycket.

Ersättning
skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilhng, intrångsersätlning
och annan ersättning skall bestämmas var för sig.

Är
fråga om samtiiga delägares andel i samfällighet eller del av denna och finns
för samfälligheten känd styrelse eUer förvaltare med rätt att uppbära medel
sora härrör från sarafäUigheten, kan dorastolen eUer synemännen ulan hinder av
tredje stycket bestämraa gemensam ersättning för delägarna i den raån
nedsättning icke skall ske enligt 11 §.

5 §
Har det företag för vars genomförande fastighet inlöses medfört

inverkan av någon betydelse på fastighetens raarknadsvärde, skall löse

skilling bestäraraas på gmndval av det marknadsvärde fastigheten skulle

ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det

finnes skäligt raed hänsyn tiU förhållandena i orten eller tiU den allraän

na förekomsten av likartad inverkan under jämförhga förhållanden. Är

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 268

ingreppet
sådant att intrångsersättning skaU utgå, skaU vad som sagts nu om beräkning av
marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet för»» ingreppet.

6
§ Vid bestäraraande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens
raarknadsvärde av någon betydelse, som ägt mm under tiden från dagen tio år
före det talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, räknas
ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än
förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Är ingreppet
sådant att intrångsersättning skaU utgå, skall vad som sagts nu om beräkning av
marknadsvärde tiUämpas i fråga ora värdet före ingreppet. Värderingen skaU ske
med hänsyn tiU fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eUer, om
fastigheten dessförinnan har tillttätts eUer tagits i anspråk eUer skadats, när
detta skedde.

Har
stadsplan eUer byggnadsplan, enligt viUcen marken avsetts för enskUt
bebyggande, faststäUts innan talan väcktes vid domstol eUer förrättningen
påkaUades, skall första stycket tiUämpas endast på värdestegring som inträffat
efter det att planen faststäUdes.

Avser
inlösen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt
ägaren och honom närstående, gäUer den begränsningen för tillämpningen av
första stycket att löseskiUingen ej i något faU får bestämmas tUl lägre belopp
än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

I
den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar
om ändring i markens tUlåtna användningssätt beror på inverkan av det företag
varom är fråga, gäUer 5 §.

7
§ Har fastigheten i sin helhet tiUträtts eUer har den tagits i anspråk eUer
skadats, skall vid bestämmande av ersättningen hänsyn icke tagas tiU sådan
ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Detsamma gäUer i faU då
fastigheten endast delvis har tiUträtts, om ej värdeändringen beror på att den
återstående delens skick ändras.

Har
höjning i aUraänna prisläget skett efter det att fastigheten tiU-träddes, skaU
ersättningen järakas raed hänsyn därtill.

Ora
det är påkaUat, skall i beslut om ersättning tas in bestämraelser ägnade att
hindra att ersättningstagaren åsamkas förlust till följd av ändring i
penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet tiU dess betalning sker.

8
§ Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som den
ersättningsskyldige har att erlägga, skall, ora skäl föreligger tiU det,
ersättningen bestäraraas så som ora åtgärden icke vidtagits.

9
§ Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd läranals enligt denna lag att
särskild rätt till faslighet går förlorad eUer mbbas, skall vad i 1, 2 och 48
§§ stadgas äga motsvarande tUlärapning beträffande ersättning till
rättighetens innehavare. Därvid skaU 8 §, i faU då åtgärd vidtagits av
fastighetens ägare i avsikt sora anges där, tiUärapas så att den
ersättningsskyldige erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som
tillkommer ägaren.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 269

10
§ Ersättning skall bestämmas även för fastighet sora tiUhör den
ersättningsskyldige. Detta kan dock underlåtas, om medgivande lämnats av
samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av
gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation.
Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt dorastolens eller synemännens
avgörande är väsentligen utan betydelse.

Om
betalning av ersättning och om tiUträde m. m.

11 §
LöseskiUing och intrångsersätlning som fastställts att utgå på en

gång betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där fastig

heten är belägen.

Avser
ersättningen fastigheter i ohka län, skaU nedsättningen ske hos den
länsstyrelse som doraslolen eller syneraännen bestämraer.

Denna
och följande paragrafer utora 20 § äger motsvarande tUlämpning när ersättning
bestärats för innehavare av särskild rätt tUl fastighet.

12
§ Nedsättning enligt 11 § skaU
ej ske, ora fastigheten icke svarar för beviljad eUer sökt inteckning eUer ora
de borgenärer sora har panträtt i fastigheten raedgivit att ersättningen
utbetalas till den ersättningsberättigade. Besväras fastigheten av geraensara
inteckning, gäUer vad sora sagts nu endast om dessutora de raedgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives
för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt
domstolens eller synemännens avgörande är väsentiigen utan betydelse.

13
§ I saraband raed att dorastolen
eUer syneraännen bestämraer löseskiUing och inttångsersätlning skaU de ange i
vad raån nedsättning skaU ske.

14
§ Ersättning som ej skaU
nedsättas betalas tUl den ersättningsberättigade. Avser ersättningen mark som
inlöses, åligger det ersättnings-givaren att hos länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats.
Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 11 § andra stycket motsvarande
tiUärapning.

15
§ Bestäramelserna i 1114 §§
äger motsvarande tillärapning på provisorisk ersättning sora beslärats raed
stöd av 11 kap. 66 § 2 mora.

16
§ Vid nedsättning eUer anmälan
skaU ersättningsgivaren tiU länsstyrelsen ge in domen eller utlåtandet samt
lagakraftbevis och vid nedsättning dessutora gravationsbevis rörande
fastigheten. Sker det ej, skaU länsstyrelsen anskaffa handlingama på
ersättningsgivarens bekostnad.

17
§ Ersättning för mark sora
inlöses skaU betalas och anraälan enligt 14 § skaU ske inora sex raånader från
det tUlstånds- och ersättningsfrågorna blivit slutligt avgjorda. Ersättning
som ej avser mark som inlöses och sora fastställts att utgå på en gång skall
betalas inora två år från

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 270

samma
tid. Iakttager ersättningsgivaren ej vad som sagts nu, är den väckta frågan
förfaUen såvitt angår ersättningslagarens rätt.

Tid
sora avses i första stycket får förkortas eUer förlängas, när parterna är ense
därom eller eljest särskilda skäl föreligger.

18 §
Inlösen av raark är fuUbordad, när ersättningsgivaren fuUgjort

vad sora åligger honom enligt 11 och 14 §§. Ersätlningsgivaren har då

genast rätt att tillträda egendomen, om ej annat följer av 19 §. Har

utom ersättningen för den mark som inlöses annan ersättning faststäUts

för skada genora avståendet av raark, får dock tUlträde ej ske förrän

även denna ersättning betalats.

Tillstånd att begagna
annans egendom eller att vidtaga åtgärd som medför skada för annan får tagas i
anspråk, när ersätlningsgivaren betalat föreskriven ersättning.

19 §
Om ersättningslagarens förhåUanden påkaUar det, skaU skähgt

uppskov raed tillträdet eUer utförandet av arbete eUer åtgärd före

skrivas.

20 §
Ändring av fastighetsindelningen på grund av inlösen sker, när

inlösen är fuUbordad enligt 18 §.

När inlösen av mark är
fullbordad enligt 18 §, upphör sådan särskild rätt tiU fastigheten som
tillkommit genom friviUig upplåtelse, om ej rättigheten skall lämnas orubbad på
grund av förordnande av dorastolen eller syneraännen. Förordnande att särskild
rätt skall bestå får raeddelas endast om det uppenbarligen är utan betydelse
för den rätt som liUkoraraer borgenär raed panträtt i fastigheten.

Annan särskild rätt till
fastigheten än som avses i andra stycket består efter inlösen, om ej annat har
förordnats av domstolen eller synemännen.

Genora inlösen upphör
fastighetens ansvar för fordranf Detta gäUer dock ej fordran som åtnjuter
förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrältslagen (1970r 979).

21 §
Har mark efter inlösen tillträtts eller har tiUstånd tagits i an

språk att begagna annans egendom eller att vidtaga åtgärd som medför

skada för annan, skaU ersättning som hänför sig tiU egendomen, eller

skadan och bestämls att utgå på en gång betalas inom en månad från

det ersättningen blev slutligt bestämd, om den ej betalats tidigare. An

mälningsskyldighet som kan föreligga enligt 14 § skall även fuUgöras

inora angiven tid, ora tUlträde ej redan skett. Har domstolen meddelat

förordnande enligt 11 kap. 67 § andra stycket skall tiden räknas från

ersättningsbeslulets dag.

Första stycket äger
raotsvarande tillärapning beträffande ersättning som bestämts i saraband med
prövning enligt denna lag av fråga om godkännande av vidtagen åtgärd.

Erlägges ersättning senare
än som följer av första stycket, skaU ersättningsgivaren utge sex procent
årlig ränta på ersättningen från den dag marken tUlträddes eUer företaget eller
åtgärden utfördes. Inlösen fuUbordas utan hinder av att ränta ej betalas.

Försuramar
ersättningsgivaren att erlägga ersättning, som avses i

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 271

första
eller andra stycket, skaU länsstyrelsen på ansökan av den ersättningsberättigade
låta utlaga beloppet jämte ränta. Reglerna i utsökningslagen (1877r 31 s. 1)
om verkstäUighet av lagakraftägande dom i tvisteraål, varigenora
betalningsskyldighet bhvit någon ålagd, äger därvid raotsvarande tillärapning.

22
§ överstiger ersättning som
avses i 21 § ej vad som utgivits enligt lägre rätts beslut eller sora
provisorisk ersättning och skulle i annat faU nedsättning eller anraälan ha
erfordrats, skall ersättningsgivaren göra anraälan därora hos länsstyrelsen
sedan ersättningsbeslutet vunnit laga kraft.

23
§ Vid ansökan om verkställighet
enligt 21 § sista stycket och vid anmälan som avses i 22 § skall fogas
ersätlningsbeslutet samt lagakraftbevis.

24
§ Medel sora har nedsatts eller
uttagits skall av länsstyrelsen ulan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

25
§ Nedsatta eUer uttagna medel
skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är
berättigad till raedlen.

Vid utbetalning av medel
som enligt domstolens eUer syneraännens bestäraraande skaU nedsättas äger, med
de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om
fördelning av köpeskiUing för fast egendom sora sålts på exekutiv auktion
motsvarande tiUärapning. Ora rätt för innehavare av pantbrev att avstå från sin
rätt till betalning och verkan därav finns särskilda bestäraraelser.

Är
fasligheten, förutora av inteckning, besvärad av särskild rätt som minskar
fastighetens värde och har sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har
panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning sora ora fastigheten
icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skaU få full
betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i
motsvarande raån.

Har löseskilling eUer
intrångsersätlning liU följd av bestämraelser tiU skydd för borgenärer som har
panträtt i fastigheten bestärats till högre belopp än fastighetens ägare har
yrkat och uppstår efter betalning av de fordringar sora skaU utgå ur
ersättningen överskott sora ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet
återställas till den ersättningsskyldige.

26
§ Sammanträde för fördelningen
hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två
veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av
panträtt. De skall i kallelsen uppmanas alt anmäla sina anspråk senast vid
sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst
två veckor i förväg också föras in i Posl- och Inrikes Tidningar och tidning
inora orten.

27
§ Ersättningsgivaren svarar för
saratiiga kostnader i ärendet ora ersättningens fördelning, i den mån ej annat
följer vid en raotsvarande tUlämpning av 18 kap. 6 eUer 8 § rättegångsbalken.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 272

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28
§ När inlösen
av mark är fuUbordad, skall länsstyrelsen genast underrätta
inskrivningsmyndigheten om detta för anteckning i faslighets-boken.

29
§ Pågår tvist
om bättre rätt tiU ersättning, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen,
även om nedsättning ej erfordras enligt 11 §. Bestäramelserna i 2426 §§ äger
tiUämpning i fråga ora sådan ersättning.

30
§
Ersättningsbelopp som betalats får ej tiU någon del återkrävas. Vad som sagts
nu gäller ej om det tiUstånd som föranlett beslut om ersättning upphäves på
talan av ersättningstagaren.

10 KAP. 21 §"

VUja sakägare träffa överenskoraraelse i fråga ora
ersättning eller annat, skaU särskild avhandling därom upprättas, av
vederbörande underskrivas samt, där ej syneraännen finna överenskommelsen
innehålla viUkor, som är oförenligt med flottiedens intresse eller länder de
flottande tiU men, förses med intyg om synemännens godkännande; och varde
därefter sädan överenskommelse bindande såväl för de flottande som för dem, som
slutit överenskoramelsen, och deras rättsinnehavare.

Rör överenskomraelsen fastighet, tillhörig kronan eller
allmän anstalt, skall den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gäUa,
med mindre den godkännes av vederbörande rayndighet.

Besväras fastighet av bevUjad eller sökt inteckning, får
löseskilling och intrångsersättning, oavsett vad den ersättningsberättigade
har begärt, ej sättas lägre än som föranledes av 9 kap., om det icke är
väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

Träffas överenskommelse om storleken av löseskilling eller
intrångsersättning, får synemännen godkänna överenskommelsen, om medgivande
lämnats av samUiga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. II § jordabalken föreskrivas för
relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt synemännens avgörande
är väsentligen utan betydelse.

17 Senaste lydelse 1919r 425.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83

Nuvarande lydelse

273

Föreslagen lydelse

Vad som föreskrives i fjärde stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om överenskommelse-om att ersättning skall utgå på annat
sätt än i pengar eller om utförande av åtgärd som är ägnaä att förebygga eller
minska skada.

opaginerad Kontrollera mot PDF

57 §18

Möter ej
hinder mot företaget böra syneraännen, efter det sakägama blivit hörda och
utredning skett angående de förhållanden, vilka kunna inverka på frågan, söka
att i de delar, varora tvist yppas, åvägabringa överenskommelse mellan dem,
vilkas rätt därav beröres; och varde, där sådan överenskoraraelse ttäffas,
särskild avhandling därora upprättad, av sakägarna underskriven särat medelst
syneraännens påskrift vitsordad. Angår överenskoraraelsen annat än beloppet
av sakägare tillkoraraande ersättning, vare den dock ej gällande, raed
raindre den av synemännen prövas lämplig.

Möter ej hmder raot företaget böra syneraännen, efter det
sakägarna blivit hörda och utrednhig skelt angående de förhåUanden, vilka
kunna inverka på frågan, söka att i de delar, varom tvist yppas, åvägabringa
överenskommelse raellan dera, vilkas rätt därav beröres; och varde, där sådan
överenskoraraelse träffas, särskild avhandling därora upprättad, av sakägarna
underskriven samt medelst syneraännens påskrift vitsordad. Angår
överenskoraraelsen annat än sakägare tiUkomraande ersättning eller utförande av
åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada, vare den dock ej
gällande, raed raindre den av syneraännen prövas läraplig.

Rör överenskoraraelsen fastighet, tillhörig kronan eller
allraän anstalt, skall den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej
gälla, med mindre den godkännes av vederbörande myndighet.

Vad i 21 § tredjefemte styckena föreskrives skall jämväl
äga tillämpning i fråga om företag varom nu är fråga.

60 §19 För utrönande av värdet å båtnad för mark genom
dess torrläggning, där sådan med förelaget avses, skola syneraännen raed
tillärapning av de i 7 kap. 22 § stadgade gmnder efter undersökning av den
raark, varom fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som
ock i det skick, vari den antages komraa efter företagets fuUbordan.

Vid uppskattning av båtnad, som genom vattenreglering
beredes strömfall, skola de i 9 kap. stad-

18 Senaste lydelse 1920r 459.

19 Senaste lydelse 1920r 459.

18 Riksdagen 1974.1 saml Nr 83

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 274

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gade grunder beträffande värdering av vattenkraft, som
skäll ersättas, i tillämpUga delar lända till efterrättelse.

64 §20

Vid bestäraraande av sakägare Vid bestäraraande av
sakägare tUlkoraraande ersättning för för- tiUkoramande ersättning
för förlust, skada eUer intrång skola sy- lust, skada eller intrång skola
syneraännen iakttaga de i 9 kap. neraännen iakttaga de i 9 kap.
stadgade grunder; dock att, där stadgade grander. fråga uppkommer om
ersättning medelst kraftöverföring, härom skall gälla föreskriften
i 20 §. Skall ersättning utgå med förhöjning över värdet, böra värdet och
förhöjningen var för sig angivas.

Uppkoraraer eljest på grund av bestämmelserna i 3, 7 eUer
8 kap. vid syneförrältning fråga om ersättning åt delägarna eUer annan för
arbete eller dylikt, skall ock sådan fråga prövas av synemännen.

67 §21

Sedan erforderliga sararaanträden håUits och alla vid
syneförrättningen förefaUande frågor blivit utredda, skola syneraännen
upprätta utlåtande angående företaget.

Utiåtandet skall innehålla syneraännens besked, raed
angivande av skälen, i de i 6264 §§ eUer eljest här ovan omförmälda frågor.
Avgift, som omförmäles i 11 kap. 95 §, så ock avgift enligt 2 kap. 10 §, där
sådan bör utgå, skola bestämmas i utlåtandet. Lämnas medgivande till
vattenreglering, varde angivet, ora företaget är av beskaffenhet att
stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tiUämpning; och
skall för sådant fall utlåtandet upptaga förslag till dylik avgift.

Skola två eUer flera med skilda andelar taga del i
företaget, skall utlåtandet innehålla särskild längd, upplagande såväl den å
varje delägare belöpande anparten i kostnaden för företaget med noggrant angivande
av strömfall eller annan egendom, sora raed delaktigheten avses, sora ock det
belopp, vartill kostnaden för förelaget beräknats. Skall anläggningskostnaden
för viss del av förelaget eller kostnaden för skötsel och underhåll fördelas på
särskilt sätt, varde det ock tydligt angivet i längden. För varje delägare
skaU anraärkas, huruvida han är sökande tiU (öretaget eUer på gmnd av
föreskriften i 82 § att anse såsora liksläUd med sökande, så ock beskaffenheten
av båtnad, som må hava lagts till grund för delaktigheten, samt det uppskattade
värdet av sagda båtnad. Har på grund av bestämmelsen i 7 kap. 28 § eUer 8 kap.
18 § rätt medgivits delägare att erlägga å honom belöpande bidrag raed
fördelning å visst antal år, skall ock härom anteckning ske. Beträffande raark
som genom företaget vinner torrläggning, skaU längden innehåUa uppgift för

20 Senaste lydelse 1941 r 614.

21 Senaste lydelse 1969r 393.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 275

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

varje
fastighet å markens värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig
uppskattning delaktigheten bestämd på sätt i 61 § sägs, varde anteckning därom
gjord.

InnehåUer
utiåtandet föreskrift InnehåUer utiåtandet föreskrift

ora anordnande eUer ändrande av om anordnande eUer ändrande av

vattenavlopp genom alhnän väg, vatlenavlopp genom alhnän väg,

skall, där arbetets utförande ålig- skaU, där arbetets utförande ålig

ger annan än vägens ägare, tUlUca ger annan än vägens ägare, tiUUca

meddelas bestämmelse, att, innan meddelas bestäraraelse, att, innan

sådant arbete påbörjas, raedgivan- sådant arbete påbörjas, medgivan

de, som avses i 40 § lagen om all- de, som avses i 44 § väglagen

manna vägar, skall inhämtas. Vad (1971:948), skall inhämtas. Vad

nu sagts om anordnande eller änd- nu sagts om anordnande eller änd

rande av vatlenavlopp genom all- rande av vattenavlopp genom all

män väg skall äga motsvarande män väg skaU äga motsvarande

tiUämpning i fråga om åtgärd tUl tillämpning i fråga ora åtgärd till

skydd för sådan väg. skydd för sådan väg.

11
KAP.

17
§22

Till
vattenraål hänföras följande raålr

A.
ansökningsmålr

1.
ansökan jämlikt 1 kap. 14 § ora
bestämmande av ersättning för rätt alt taga strörafall i anspråk;

2.
ansökan om prövning jämlikt 2
kap. 20 §, huravida och under vUka villkor byggande i vatten må ske;

3.
ansökan ora godkännande
järalikt Iredje stycket i nyssnäranda lagrara av verkstäUt ändrmgs- eller
reparationsarbete å byggnad i vatten;

4.
ansökan ora prövning järalikt 2
kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads laglighet;

5.
ansökan järalikt 2 kap. 31 §
första stycket om raeddelande av bestämmelser rörande hushåUning med vatten;

6.
ansökan jämlikt 2 kap. 34 § ora
rätt alt utriva byggnad i vatten;

7.
ansökan ora prövning järalUct 2
kap. 47 §, huravida och under vilka viUkor grandvattentäkt må anläggas eller
nyttjas;

8.
ansökan om prövning jämlikt 2
kap. 53 § av laghgheten av befmt-1ig grandvattentäkt;

9.
ansökan järalikt 2 kap. 56 §
första stycket ora raeddelande av bestäraraelser angående den orafattnmg, i
viUcen grandvatten raå tiUgodogöras vid annan tillhörig grandvatlentäkt;

10. ansökan
järalikt 2 kap. 59 § andra stycket ora prövning, under

vilka villkor grandvatlentäkt raå tagas ur bruk;

11. ansökan
jämlikt 3 kap. 11 § om prövnmg, utan föratgången

syneförrältning enligt 10 kap. rörande sättet och vUUcoren för verkstäl

lande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående del

aktigheten i kostnaden för företagel;

12. ansökan
enligt 2 kap. 8 § andra stycket så ock ansökan ora be-

stäm.mande av avgift enligt 10 § i näranda kap.;

22
Senaste lydelse 1969r 396.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

13.
ansökan om nyprövnmg enUgt 4 kap. 5 eller 16 § eller om bestämmande av
avgift enligt 14 § i nämnda kap.

Nuvarande
lydelse

13.
ansökan om prövning jämlikt 4
kap. I §, huruvida och i vilken utsträckning skyldighet må åläggas ägare av
strömfaU att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, samt ansökan jämlikt
4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande
skcdl tillhandahållas, så ock ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eUer 16 §
eUer om bestämmande av avgift enligt 14 § i . nämnda kap.;

14.
ansökan jämhkt 5 kap. 2 eUer 7
§ om inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eUer om nya
eUer ändrade föreskrifter rörande hushåUningen med vattnet eller annat för
sjöfartens vmder-lättande eUer tiU förebyggande eller minskande av skada eller
om godkännande av anläggning eller åtgärd för allmän farled;

15.
ansökan jämhkt 6 kap. 12 § om
ändrade anordningar med avseende å beslutade flottledsarbeten;

16.
ansökan jämlikt 6 kap. 21 § ora
prövning, utan föratgången syneförrättning enligt 10 kap. av fråga om
anläggning eller åtgärd för befintlig allraän flottleds utvidgande eUer
förbättrande eUer om nya eUer ändrade föreskrifter rörande hushållningen med
vatten eUer annat för flottningens underlättande eUer om bestämmelser rörande
virkes bark-nmg eUer fiskeavgift;

17.
ansökan jämlikt 6 kap. 27 §
första stycket om avlysande av aUmän flottied;

18.
ansökan jämlikt 6 kap. 28 §
första stycket om tUlåtelse alt bortskaffa flottledsanläggning samt ansökan,
ulan samband med prövning av fråga om sådan tillåtelse, ora övertagande av.
flottledsanläggning enligt ttedje stycket näranda paragraf;

19.
ansökan järalikt 7 kap. 45 §
andra stycket om prövning, utan för-ulgången syneförrältning enligt 10 kap., av
fråga rörande vattenavlednings- eUer invallningsföretag, så ock ansökan
jämlikt 8 kap. 33 § första stycket om prövning, utan sådan förrättning, av
fråga rörande företag, som avses i 8 kap.;

20. ansökan om anstånd med fuUbordande av företag,
vartUI medgivande enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 7
kap. 58 § andra stycket och 59 § samt 8 kap. 36 § andra stycket och 37 §
meddelade bestänmielser eUer om sådan ny uppskattning, som avses i 69 § här
nedan;

opaginerad Kontrollera mot PDF

21.
ansökan jämlikt 9 kap.
17 § om överflyttnmg från en fastighet tiU en annan av rättighet till kraftbelopp,
vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft;

22.
ansökan jämlikt 9 kap.
46 § om överflyttning från en fastighet till en annan av rättighet till vatten,
vilket skall tillhandahåUas i

21. ansökan jämlikt 2
kap. 7 § om överflyttnmg från en fastighet tUI en annan av rättighet tiU andelskraft.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 277

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ersättning
för förlust av grundvatten.

B.
stämningsmål: B. stämningsmål:

22. talan jämlikt 2 kap. 6 § femte stycket om omprövning av rättsförhållandet
mellan ägare av vattenkraftanläggning och mottagare av andelskraft från
anläggningen;

23.
talan om borttagande eller
ändrande av annan tUlhörig byggnad i vatten för uttagande av vattenkraft eller
vattnets tiUgodogörande annorledes i industtieUt syfte, för vattenreglering,
för fiske eUer fiskens frarakorast, för bevattning, för allraän farled eller
för ändaraål, sora avses i 2 kap. 40 § andra stycket eUer 8 kap. 27 §, eller
för jämvägsbro eUer aUraän vägbro, såfrarat talan grandas därå, att byggnaden
icke tUlkommit i laga ordning eUer icke är av laga beskaffenhet;

24.
talan om ersättning för skada
eller inttång av sådan byggnad i vatten, som under 23 sägs;

25.
talan om ansvar för det sådan
byggnad utförts eUer ändrats i strid mot stadgande i denna lag eUer raot
föreskrift, sora raeddelats i sararaanhang raed arbetets raedgivande, eller för
det någon raot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka
vallendorastolens godkännande av verkstäUd ändring å dylik byggnad;

26.
talan jämhkt 2 kap. 24 § om
ändrande av byggnad i vatten, vartUI vattendomstolen meddelat tillstånd, eUer
om ändrade föreskrifter rörande hushåUningen med vattnet vid sådan byggnad;

27.
talan, beträffande andra
företag enhgt denna lag än de i 6 kap. avsedda, om ansvar eUer skadestånd för
hushåUning raed eller framsläppande av vattnet i sttid mot lag eUer givna
föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om raeddelande av
dylika föreskrifter eller ändrande av förat givna sådana i fråga ora annan
tUlhörig byggnad i vatten;

28.
talan, som grundas därå, att
den, vilken är skyldig alt underhålla sådan byggnad i vatten, sora under 23
sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet, eller därå, att någon utan
erhåUet medgivande, där sådant erfordras, utriver dylUc byggnad;

29.
talan, som ulan samband med
ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 § om gottgörelse för damm eUer annan
vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och
bestämmande av ersättning därför, järalikt 2 kap. 14 § ora rätt tiU intrång å
annans fastighet i vissa avseenden, järahkt 2 kap. 15 § om rätt att begagna
annan tillhörig byggnad i vatten eUer järalUct 2 kap. 16 § om rätt att taga annans
mark i anspråk till utmål;

30.
talan utan samband med
ansöknings- eller understäUningsmål om tillämpning av stadgandena i 1 kap. 613
§§;

31.
talan om borttagande eller
ändrande av annan tillhörig grundvattenläkt, som ej är avsedd allenast för
viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning, eller om
förbud mol tUlgodogörande av vatten vid sådan grandvatlentäkt, såframt talan
grandas därå att grand-vattentäkten icke tUlkommit i laga ordning eller icke är
av laga beskaffenhet eller att vallen vid grundvattentäkten tUlgodogöres tiU
större myckenhet än lagligen är tillåten;

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 278

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

32.
talan om ersättning för skada
eUer inttång av sådan gnmdvatten-täkt, som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan grandvattentäkt
anlagts eUer ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eUer mot
föreskrift, som raed stöd av denna lag raeddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § ora ändrande av
grandvatlentäkt, vartiU vattendomstolen meddelat tUlstånd, eller om ändrade
föreskrifter rörande tUlgodogörande av vatten vid sådan grandvattentäkt;

35. lalan järahkt 2 kap. 56 § andra stycket ora
meddelande av föreskrifter rörande tUlgodogörande av grundvatten vid annan
tiUhörig grundvattenläkt eUer ändrande av förat givna sådana föreskrifter;

36.
talan, som ulan saraband med
ansökningsmål föres järalikt 2 kap. 45 eller 62 § ora rätt tiU intrång å annans
fastighet i vissa avseenden;

37. talan ulan samband med ansökningsmål om tiUärapning
av stadgandena i 2 kap. 49 och 52 §§;

38. talan jämlikt 3 kap. 6 § ora skyldighet för delägare
i reglerings-samfällighet att deltaga i kostnaden för vattenreglering och om
beräkning av den kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan
jämhkt 3 kap. 9 § ora skyldighet för den, sora av vattenreglermg tUlskyndas
båtnad i annat hänseende än som omförraäles i 3 § av näranda kap., att lämna
bidrag tUl företaget;

39. talan jämlikt 5 kap. 10 § om vidtagande av sådana
anordningar vid allmän farled, sora erfordras tUl förebyggande av skada genom
vågsvall eller dylikt;

40. talan beträffande aUraän flottled om vidtagande av
sådana anordningar eller åtgärder eUer raeddelande av sådana föreskrifter, som
i 6 kap. 17 § första stycket eller 18 § sägs;

41.
talan om borttagande eUer
ändrande av anläggning eUer om rättelse i åtgärd, som skelt för allraän flottied,
såframt talan grundas därå, att arUäggningen eller åtgärden icke tiUkommit i
laga ordnmg eller icke är av laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar för
vidtagande av dyhk anläggning eller åtgärd eller för olovligt hushåUande med
eUer framsläppande av vattnet i allraän flottled;

42.
talan jämlikt 6 kap. 13 §
första stycket om förverkande av rätten till flottledsarbetes vidare utförande;

43.
talan jämlUct 7 kap. 29 § om
skyldighet för ägare av mark att deltaga i kostnaden för diknings-,
vattenavlednings- eUer invallningsföretag eUer om sådan jämkning av
bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförraäles, så ock talan jämlikt 7
kap. 41 § andra stycket om bidrag med anledning av båtnad, som genom
vattenavledning eUer in-vallning tiUskyndas aUmän flottied;

44.
talan jämlUct 7 kap. 54 § om
skylcUghet att lösa mark, som ingår i invaUningssamfälUghet;

45.
talan, som grundas därå, att
genom vattenavledning eller invaU-ning vattenförhåUandena ändrats i strid mot
stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i samband med
arbetets medgivande;

46.
talan om tillärapning av
stadgandena i 7 kap. 57 § andra stycket;

51.
talan om tiUämpning av
stadgandena i 8 kap. 35 § andra stycket;

52.
talan jämlikt 9 kap. 25,
29. 31 eller 42 § om ändrade före-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 279

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrifter rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning för
förlorad vattenkraft, samt om ändring i vad förut bestämts angående
uttag-ningskostnadens storlek och dess gäldande, så ock talan om förnyad
prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

53. talan om fördelning av upp

buren penningersättning, varom i

9 kap. 31 § förmäles;

54. talan om fastställande av vite, som
i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant
vite;

55. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt
att åter komma i åtnjutande av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av
företag enligt denna lag gått förlustig;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om
ändring i vad förut bestämts angående vederlag för vatten, som skall
tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten, eller om rätt att åter
komma i åtnjutande av möjlighet att vid egen grundvattentäkt tiUgodogöra
vatten;

57. talan jämlikt 9 kap. 73 § av
innehavare av fordran, varför fast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen
eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

58. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt
att få återlösa fast egendom, som på grund av stadgande i denna lag blivit av
annan löst.

C. besvärsmålr

59. besvär mot syneraäns beslut, varigenom vid
syneförrättning enhgt

10 kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över syneraännens åt

göranden eller utlåtande i fall, då utlåtande ej imdersläUes.

D. underställningsmålr

60. underställning av samt besvär mot utlåtande vid
syneförrättning

enligt 10 kap. i fall, då understäUning av utlåtandet äger rara.

Hurusom, efler anmälan, ersättningsanspråk i vissa fall
skola prövas av vattendomstolen, därom stadgas i 68 §.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 280

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §23

Ansökan, som i 77 § 122 sägs. Ansökan, sora i i7 § 121 sägs,

skaU göras
skriftligen och ingivas skall göras skriftligen och ingivas

till
vattenrättsdoraaren i det antal till
vattenrätisdomaren i det antal

exeraplar,
sora finnes nedan för exeraplar, sora finnes nedan
för

varje fall
föreskrivet. varje fall föreskrivet.

27 §

5 mora.24 Då ansökan göres en- 5 raom. Då ansökan
göres enligt ligt 17 § 21, skall sökanden förete 17 § 21, skaU sökanden
förete be-bevis därora, humvida den fastig- vis därora, huravida den
fastighet, hel varifrån rättigheten till över- varifrån rättigheten tUl
andelskraft förd kraft skall överflyttas, är be- skall överflyttas, är
besvärad med svarad med intecknmg, ävensom inteckning, ävensom de
överens-de överenskommelser, som i aren- kornraelser, sora i ärendet raå
hava det raå hava ttäffals raed inteck- träffats raed inteckningshavare.
ningshavare. Ansökningen skall därjämte innehålla uppgift å den plats,
dit kraften önskas för framtiden överförd, samt vara åtföljd av plan för den
erforderliga ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tiUämpning beträffande
ansökan enligt 17 § 22 om överflyttning av rättighet till vatten.

32 §25

Äro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad
däratinnan brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdoraaren
skyndsarat inhämta nödiga upplysningar för bestäraraande av det eller de
stäUen, där handlingarna efter ty nedan sägs skola hållas för partema tillgängliga,
särat därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tUlkännagivander

att, inlUl dess frågan blivit slutligen prövad, ett
exemplar av ansökningshandlingarna skaU för dem, som önska taga del därav,
finnas tiUgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman,
koriimunal befattningshavare eller pålitlig enskUd person eUer, där ansökningen
angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område,
å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser,
varom i 39 § förraäles, eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa
handlingar skola hållas tUlgängliga på förat angivna ställe eUer ställen;

alt även handlingar, som mgivits vid sammanträde för
muntlig förberedelse eller vid vallendomstolens sammanträde, de vid dessa sammanträden
förda protokollen samt vattendomstolens utslag skola därstädes i avskrift vara
för parterna att tillgå; samt

23 Senaste lydelse 1948r 479.

24 Senaste lydelse 1948 r 479.

25 Senaste lydelse 1961 r 548.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

att kaUelser och andra meddelanden tiU parterna, under del
målet är anhängigt vid vattendorastolen, skola, där de icke röra allenast sökanden
eller ock särskilt tillställas den eUer dera, tiU viUca de äro riktade, ske på
det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas i viss eller vissa
tidningar inora orten och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels erinran om innehållet i 38 och 53 §§ järate besked om
den tid, inora vUken erinringar enligt 38 § skola ingivas;

dels
ock erinran om vad i 65 § stadgas om sakägares rätt till gottgörelse för
kostnader samt, i lillämpliga fall, om föreskriften i 35 § 1 raora. andra
stycket andra punkten rörande förordnande av särskUt biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål, som avses i 17 § 113, 18, 19, 27 och 22, skola i
kungörelsen de fastigheter, ora vilka uppgift skall lämnas i ansökningen,
narangivas eller, i den raån det kan ske på oförtydbart sätt, utraärkas medelst
geraensara geografisk eller annan beteckning, varjärate, där sökanden vill med
tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tUlhörig vattenkraft, särsldld
uppgifi därom skall lämnas. I mål, sora avses i 17 § 14, 15 och 16, skaU i
kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad
försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller
godkännande av visst arbete, å vUken fastighet arbetet skall utföras eller är
utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av
samfällt strömfall så, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga
delägare att deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda
förhållande, jämväl intagas föreläggande för delägare,som vill begagna sig av
inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom den tid,
som är förelagd för bestridande av ansökningen eller framställande av invändningar
i fråga om företaget, vid äventyr att den, som underlåter detta, skall hava
försuttit sin rätt att bliva delaktig i företaget.

I mål, som
avses i 17 § 113, 18, 19 och 21, skola i kungörelsen de fastigheter, om vilka uppgifi
skall lämnas i ansökningen, narangivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart
sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjärate,
där sökanden vill raed tillärnad byggnad tUlgodogöra sig annan tUlhörig
vattenkraft, särskUd uppgift därora skall läranas. I mål, som avses i 17 § 14,
15 och 16, skall i kungörelsen uppgivas, vUka bebyggda strömfall eller med
fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser
utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall
utföras eller är utfört.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 282

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om
kungörelsens innehåU i fall, som avses i 61 § första stycket, gäUe vad där
finnes stadgat.

Är
fråga om ansökan, varom i 17 § 15 och 20 förraäles, skaU kungörelse enligt
denna § eUer 61 § första slyckel utfärdas allenast, då vattenrättsdoraaren
prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället
för vallendorastolens sammanträde sist å tjugu-första dagen förat kungöras på
sätt i 33 § första stycket sägs.

Huruledes
mål i visst fall må kunna behandlas utan förutgången kungörelse, därom stadgas
i 61 § andra stycket.

33 § 26

Kungörelse,
som i 32 § sägs, skaU genom valtenrättsdomarens försorg inom tio dagar införas
i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om
företag enligt 7 eller 8 kap., i allmänna tidningarna. Ett exemplar av
kungörelsen skaU tillika med ett exeraplar av ansökningshandhngarna ofördröjligen
sändas tUl det eller de ställen sora i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdoraaren
skall där- Vattenrätisdomaren skall där

jämte, såframt i raålet är fråga jämte, såframt i målet är fråga

om ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4, om ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4,

5, 7, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16 eller 5, 7, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16 eller

19, utan dröjsmål i betalt öppet 19, utan dröjsmål i brev eller brev

brev eller brevkort å posten av- kort å posten avlämna underrät-

lärana underrättelse ora kungörel- telse om kungörelsens innehåll till

sens innehåll till envar i ansök- envar i ansökningen uppgiven eller

ningen uppgiven eller eljest för ho- eljest för honom känd ägare av

nom känd ägare av faslighet, som fastighet, som i kungörelsen om-

i kungörelsen omförmäles, så ock förmäles, så ock till de kända nytt-

tiU de kända nytljanderällshavare, janderättshavare, vUkas rätt berö-

vilkas rätt beröres i saken. Under- res i saken. Underrättelsen skaU

rättelsen skall adresseras tUl den adresseras till den fastighet, var-

fastighet, varom fråga är, såvitt ej ora fråga är, såviti ej säker kun-

säker kunskap vinnes ora annan skåp vinnes om annan adress inom

adress inom landet för mottaga- landet för mottagaren. Varder ef-

ren. Varder efler ty i 37 § sägs ter ty i 37 § sägs kungörelsen del

kungörelsen delgiven viss sakäga- given viss sakägare, erfordras ej

re, erfordras ej underrättelse, sora underrättelse, som nu sagts, tiU

nu sagts, tUl sådan sakägare. sådan sakägare.

Där
sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdoraaren känd först
efter underrättelsemas utsändande, skall vatlenrättsdomaren ofördröjligen på
ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse om målet så ock om vad
han för sm rätts bevakande må hava att iakttaga. Befinnes underrättelse, som
blivit å posten avläranad, hava försetts raed oriktig adress, och vinnes
upplysning om mollagarens rätta adress, eUer finnes sakägare, till vUken imderrättelse
efter ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock
målets handläggning och avgörande uppehåUas av anledning, som nu sagts.

Är
jord eller annan fast egendom, sora saken angår, sarafälld för helt

26
Senaste lydelse 1961 r 548.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 283

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras
ej underrättelse, varora ovan förraäles, tiU de särskUda delägarna i den sarafällda
egen-doraen. Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt
underrättad.

Ägare av faslighet, som saken angår, vare pliktig att till
vattenrättsdomaren eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt tiU
fasligheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det, och uppstår
skada för nytljanderällshavare, som saknat kännedom därora, att företaget eller
åtgärden angår fasligheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik
kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös. Erinran härom varde införd i
den kallelse, som enligt denna § tUlsän-des fastighetens ägare.

35 §

3 raora.27 I raål, sora avses i 3
raora. I mål, som avses i 17 §

17 § 211, 18 och 19, ävensom i 211, 18 och 19, ävensora i raål,

mäl, sora anhängiggjorts genora som anhängiggjorts genom ansö-

ansökan enligt 2 kap. 8 § andra kan enligt 2 kap. 8 § andra styc-

slyckel
samt 4 kap. 1 § sista stycket ket samt
4 kap. 14 § andra och

och IA § andra och femte stycke- femte styckena, må koraraun föra

na, raå
kommun föra talan för till- talan
för tillgodoseende av allmän-

godoseende
av aUmänna intressen na intressen inom orten. Om sådan

inom
orten. Om sådan talan skaU talan skall koraraunen snarast un-

koraraunen snarast underrätta derrätta kararaarkollegiet.

kamraarkoUegiet.

I mål, som avses i första stycket, skall vattenrättsdoraaren
utan dröjsmål översända kungörelsen tiU vederbörande kommun. Är fråga om
ansökan ora tillstånd alt tillgodogöra grundvatten, skall kungörelsen städse
tillställas kommun, inom vars område tUlgången på grundvatten kan påverkas.

37 § 28

Kan inverkan ske på kanal- eUer slussanläggning, skaU
kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för densararaa på sätt,
som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgat. Lag sararaa vare beträffande
känd förvaltning eller styrelse för annan allmän farled eUer vattenregleringsföretag
eUer flottningsstyrelse för allmän flottied eUer syssloman eller styrelse för
torrläggningsföretag eUer förelag enligt 8 kap., där det företag, varom i raålet
är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Är fråga att genom tillämad byggnad taga i anspråk av
annan tUl-godogjord vattenkraft, skall kungörelsen på sätt fömt sagts delgivas
ägaren av den anläggning, där kraften tUlgodogöres.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpnmg,
där fråga är om meddelande av beslämmelser angående den omfattning, i vilken
vatten må tillgodogöras vid annans grundvattentäkt.

27 Senaste lydelse 1971r 531.

28 Senaste lydelse 1964 r 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Där
fråga är om ansökan, som i 17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av
det strömfaU, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tUlhandahålles. Vad nu
sagts äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 13.

Föreslagen lydelse

Där
fråga är om ansökan, som i 17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av
det slrörafaU, från vilket andelskraft tUlhanda-håUes. Vad nu sagts äge raotsvarande
tillämpning beträffande ansökan enhgt 17 § 13.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan,
sora i 17 § 12 avses, skaU, där ansökningen ej göres av byggnadens ägare,
delgivas denne.

Är
fråga om ansökan, som i 17 § 22 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av den
grundvattenläkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Skall
delgivning ske genom sökandens försorg, äge vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken
är stadgat ora stämning motsvarande tiUämpning; vad där sägs om rätten skall
avse vattenrättsdoraaren. Förklaras ansökningen i anledning av underlåten
delgivning förfallen, skall bevis därom med de skäl, vara beslutet grundas,
tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skaU
läranas parterna i den för kallelser till dem stadgade ordning.

48
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

För att lämna
vederbörande korarauner, trafikanter och andra tUlfälle att yttra sig
angående den inverkan förelag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan
medföra å allraän sarafärdsel eller flottning eller eljest å allmänna
intressen samt ora vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen
förordne vatlenrättsdomaren, där sådant prövas lärapligt, att särskilda
sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i 45 § sägs, eUer
ock i annan ordning.

För
att lämna vederbörande korarauner, trafikanter och andra tillfäUe att yttra sig
angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan
medföra å aUmän samfärdsel eller flottnmg eller eljest å allmänna intressen
samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen eller
angående ärende, som i 41 § sägs, förordne vattenrättsdoraaren, där sådant
prövas lämpligt, att särskUda sararaanträden skola hållas i sararaanhang raed
undersökning, sora i 45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För
anordnandet av sådana sararaanträden äge vattenrättsdomaren, där det finnes lärapligt,
påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

60 §29
Finner vattendorastolen anledning antaga, att företag eUer åtgärd, som i målet
avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits, skaU tUlfälle
läranas tUlstädesvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet grandat,
ålägge dorastolen, ändå att särsldlt yrkande ej frarastäUes, sökanden alt gälda
den ökade ersättning, sora därav raå föranledas.

29
Senaste lydelse 1964r 110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

I mål rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen,
ändå att yrkande därom ej göres, ingå i prövning av, huravida och tiU vad
belopp ersättning för skada och Inttång genom anläggning eller åtgärd för
företaget bör till vederbörande utgå, allt i den mån ej sådan prövning må
jämlikt 9 kap. 47 § göras beroende på särskild talan.

Föreslagen
lydelse

I mål rörande förelag enligt 6 kap. skall vattendorastolen,
ändå att yrkande därora ej göres, ingå i prövning av, huravida och lUl vad
belopp ersättning för skada och inttång genom anläggning eller åtgärd för
företaget bör tUl vederbörande utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlUct
9 kap. 2 § göras beroende på särskild talan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där i
andra mål på yrkande av någon part uppskattningen av honora tillkoraraande
ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må domstolen
jämväl bettäffande andra parter vidtaga sådan järakning i ersättningsbelopp,
som må erfordras för vinnande av lUcfor-raighet i uppskattningen. Ej må i dessa
mål ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen föreslagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
särskild uppgörelse ttäffals, må ersättning ej på grand av föreskrifterna i
denna § bestämmas annorlunda än sålunda bhvit avtalat, dock raå i raål rörande
företag enligt 6 kap. uppgörelse, sora nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla vUlkor, som är oförenligt raed flottiedens intresse eller
länder de flottande till raen.

Har
särskild uppgörelse träffals, raå ersätming ej på gmnd av föreskriftema i
förstatredfe styckena bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock raå
i raål rörande företag enligt 6 kap. uppgörelse, sora nu sagts, icke
fastställas, därest den finnes innehålla villkor, sora är oförenligt raed
flottledens intresse eller länder de flottande tiU raen.

Besväras
fastighet av bevUjad eller sökt inteckning, får löseskilling och
intrångsersättning, oavsett vad den ersättningsberättigade har begärt, ej
sättas lägre än som föranledes av 9 kap., om det icke är väsentligen utan
betydelse för borgenärernas rätt.

Äro
parterna överens om storleken av löseskilling eller intrångsersättning, får
domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga
borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare
som i 22 kap. Il § jordabalken föreskrivas för relaxation. Medgivande fordras
dock ej av den för vars rätt domstolens avgörande är vä-sendigen utan
betydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som föreskrives i sjätte stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om överenskommelse om att ersättning skall utgå på annat
sätt än i pengar eller om utförande av åtgärd som är ägnad att förebygga eller
minska skada.

I
fråga ora grundvattentäkt skaU vattendorastolen, ändå att yrkande därom ej göres,
ingå i prövning, huravida förbehåll, varom i 2 kap. 49 § sägs, erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

61 §

Där mål fumes behörigen kunna uttedas utan skriftväxlmg meUan
partema, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid, rainst
tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets handläggning mför
vattendorastolen; och skall beträffande sådant mål i tillämpliga delar gälla
vad i 32 § tredje stycket, 3337 och 41 58 §§ samt 60 § föreskrivits.

30

Där mål finnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling
raellan parterna, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss
tid, minst tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets
handläggning inför vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i tiUämpliga
delar gäUa vad i 32 § tredje stycket, 33 37 och 4258 §§ saml 60 § föreskrivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är mål av beskaffenhet, att det synes lämpligen kunna
avgöras med buidande verkan allenast mot viss eller vissa sakägare, sora
uteslutande eller huvudsakligen av dess utgång äro beroende, och deras
rättsinnehavare, må vattenrättsdomaren kunna förordna, att målet utan kungörelse
skaU behandlas enligt de för stämningsmål i 7584 §§ stadgade regler.

62 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mora.3i
Där genora vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i vatten, skall
utslaget innehålla noggranna bestäraraelser ora byggnadens läge och konstraktion,
ora den ersättning, som skall till följd av förelaget utgå, i den mån ej
prövning därav jämlikt 9 kap. 47 § göres beroende på särskUd lalan eller bestämraelser
därom skola träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt ora de
villkor i övrigt, sora raå vara behövhga för tillgodoseende av allmän och enskUd
rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt,

30 Senaste lydelse 1919r 425.

31 Senaste lydelse 1919r 425.

1 mora.
Där genora vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i vatten, skaU
utslaget innehålla noggranna beslämmelser om byggnadens läge och konstraktion,
om den ersättning, sora skaU till följd av förelaget utgå, i den mån ej
prövning därav jämlikt 9 kap. 2 § göres beroende på särskild talan eller
bestämmelser därora skola träffas i den för expropriation stadgade ordning,
samt om de viUkor i övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av
allmän och enskild räll, så ock, i den mån det prövas erforderligt,
innefatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

bestäraraelse om vattenmärke eller andra föreskrifter om
hushållningen raed och framsläppande av vattnet såväl efter byggnadens fuUbordan
som under byggnadstiden.

Nuvarande lydelse

innefatta beslämmelse om vattenmärke eUer andra
föreskrifter om hushållnmgen raed och frarasläp-pande av vattnet såväl efter
byggnadens fuUbordan som under byggnadstiden.

2 mom.32 Är fråga om byggnad för vattnets tUlgodogörande, skaU
utslaget angiva, med vUken fastighet rätlen tiU tillgodogörandet skaU för
framtiden vara förenad. Denna faslighet (strörafaUsfastigheten) bör, där så lärapligen
kan ske, orafatta allenast den sökanden tiUhöriga raark, sora upptages av
byggnaden och därraed förenade anläggningar, järate den del av vattenorarådet,
som sökanden äger. Vatlenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtiU
föranleda, tillse, att såvitt möjligt, en tiU strömfaUsfastighet lämpad
fastighet varder under målets handläggnmg bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad raån tiUgodogörandet
medgivits på grand av äganderätt eller av annan grand, samt, där med byggnaden
avses tillgodogörande allenast av en del av det framrinnande vattnet, huruvida
utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den
del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, eUer den sida av strömfallet, om vars
tiUgodogörande är fråga, tUlhör fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört
talan i målet.

I utslag, varigenom medgivande I utslag, varigenom
medgivande lämnas till byggnad för utnytljan- läranas liU byggnad för
utnyttjan-

de av
vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet,
alt de i 4 kap. raeddelade bestäraraelsema om nyprövning och lösningsrätt
för kronan därå äga tillämpning.

de av vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida
byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet
för byggnadens ägare att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd ävensom
angående nyprövning och lösningsrätt för kronan därå äga tillärapning.

3 mom.33
Vad i 1 mora. stadgats skaU i tillämpliga delar lända tUl efterrättelse
beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål
rörande gmndvattentäkt skall, såframt raedgivande att vid grandvattentäkten
tillgodogöra grandvatlen läranas, utslaget tillika, där ersättning skaU utgå
genom tillhandahållande av vatten eller det eljest kan anses erforderligt,
angiva faslighet, med vUken rätten till tillgodogörandet skall för framliden
vara förenad (val-tenläktsfaslighet). Vattenrätisdomaren bör fördenskull, när
omständigheterna därtill föranleda, i

I mål
rörande grandvatlentäkt skall, såframt medgivande att vid grandvattentäkten
tillgodogöra grandvatlen lämnas, utslaget tillika, där det kan anses
erforderligt, angiva faslighet, med vilken rätten tiU tillgodogörandet skall
för framtiden vara förenad (vatlentäklsfas-tighel). Vattenrättsdomaren bör
fördenskull, när orasländigheterna därtill föranleda, i raål, som nu närants,
tillse att, såvitt möjligt, en för ändamålet lämpad faslighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 Senaste lydelse 1919r 425.

33 Senaste lydelse 1964r 110.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 288

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mål, som nu nämnts, tUlse att, så- varder under målets
handläggning vitt möjligt, en för ändamålet lära- bUdad. pad faslighet
varder under raålels handläggning bUdad.

I utslag, varigenora lämnas medgivande tiU utförande av
vattenreglering, varde angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, alt
stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tUlämpning. I
fråga om meddelande av bestämmelser rörande delaktighet i företag, sora nu
sagts, eUer företag enligt 7 eUer 8 kap. skola i tillärapliga delar gälla föreskriftema
i 10 kap. 67 §.

75 §34

VUl någon mot annan föra ta- Vill någon mot annan föra ta

lan, som i 17 § 2358 avses, skall lan,
som i 17 § 2246 samt 51

han hos vattenrätisdomaren göra avses, skall
han hos vattenrältsdo-

skriftlig ansökan om stämning å raaren göra
skriftlig ansökan om

svaranden. stämning å svaranden.

81 §35

Vad i 4245 §§, 49 § första Vad i 4245 §§, 49 § första

stycket, 50 § första stycket, 52 §, stycket, 50 § första stycket, 52 §,

55 § första stycket, 56 § första 55 § första stycket, 56 § första

stycket, 57, 58, 64, 67, 7072 §§, stycket, 57 och 58 §§, 60 § femte

73 § första, tredje och fjärde styc- sjunde styckena, 64, 67, 70

kena samt 74 § stadgas bettäffan- 72 §§ samt 73 § första, ttedje och

de ansökningsmål skall, där ej an- fjärde styckena stadgas beträffan-

nat framgår av vad nedan i denna de ansökningsmål skall, där ej an-

§ sägs, äga raotsvarande tUlämp- nat framgår av vad nedan i denna

ning i fråga ora stäraningsraål. § sägs, äga raotsvarande tUlämp

ning i fråga ora stämningsmål.

I mål enligt 17 § 29 eller 36, vUket avser arbete tUl förebyggande
eller avhjälpande av skada eUer olägenhet lUl föhd av förelag enligt denna
lag, skola jämväl bestäraraelserna i 46 § äga raotsvarande tUlärapning.

Utlåtande, sora i 45 § sägs, skaU hållas för parlema
tillgängligt å vat-tenrällsdoraarens tjänsterum.

I de faU, då enligt vad för ansökningsmål finnes
föreskrivet partema skola erhåUa besked i den för kaUelser tiU dem i 32 § beslärada
ordning, skaU i stäraningsraål raed avseende å sättet för meddelande av sådant
besked i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 §36

Vad i 29 § andra stycket, 39 Vad i 29 § andra stycket, 39 och

41 §§, 56 § första stycket, 60 § 40 §§, 56 § första stycket, 60 §

första, andra och fjärde styckena, första, andra och fjärdesjunde

lfJ11 §§, 73 § första, tredje och styckena, 7072 §§ samt 73 §

34 Senaste lydelse 1948r 479.

35 Senaste lydelse 1971r 531.

36 Senaste lydelse 1971r 531.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 289

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fjärde styckena samt 74 § stadgas första, ttedje och fjärde styckena

beträffande ansökningsraål skall stadgas beträffande ansökningsmål

äga motsvarande tUlämpning å un- skall äga raotsvarande tillärapning

derställningsmål ävensora i till- å understäUningsmål ävensom i

lämpliga delar å besvärsmål vid tillämpliga delar å besvärsmål vid

vattendomstolen, 60 § dock raed vattendorastolen, 60 § dock raed

iakttagande av bestämmelserna i 3 iakttagande av bestämmelserna i

kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom. samt 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.

7 kap. 45 och 55 §§. samt 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestäraraelsema i 4245, 48, 49 §§, 50 § första stycket,
52, 54, 55, 5759, 6264, 66 och 67 §§ skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål
vid vattendomstolen och underslällningsmål.

97 § 1 mom.37 Sökande i ansökningsraål vare pliktig att förskjular

kostnaden för sådana kungörel- kostnaden för sådana kungörel

ser och underrättelser i raålet, vil- ser
i raålet, vilka det åligger vat-

ka det åligger vattenrättsdoraaren tenrättsdoraaren
att offentliggöra,

att offentliggöra eller avsända, så så
ock för handlingarnas tillhan-

ock för handlingarnas liUhanda- dahållande,
såsom i 32 § sägs, där

håUande, såsom i 32 § sägs, där särskild
utgift härför ifrågakom-

särskild utgift härför ifrågakora- mer,
ävensom för handlingars del-

mer, ävensom för handlingars del- givning
i fall, då delgivningen ej

givning i fall, då delgivningen ej sker
genom sökandens försorg;

sker genom sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för sammanträde, varora i
11 § förmäles;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § 1 raom, särskilt
förordnats all biträda sakägarna i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas av vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen, så ock annan ersättning eller kostnad i anledning av
förhör med vittnen eller annan bevisning, varom vattenrättsdoraaren eller
vattendomstolen självmant föranstaltar; samt

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge
motsvarande tillämpning i avseende å kärande i stäraningsraål särat å klagande
i besvärs- och understäUningsraål, i den raån kostnaden förorsakats av hans
besvär.

Där i underslällningsmål kostnad, som nu nämnts, är av
nöden, vare ora dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 och 79 §§ sägs, i den
mån ej kostnaden efter ty nyss sagts skall förskjutas av klagande.

Huravida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda,
skall helt eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt de
rörande rättegångskostnader i vattenraål gäUande regler.

106 §38

Bestäramelserna i 43 och 44 §§, Bestäraraelserna i 43 och 44 §§,

45 § 1 raora. särat 57, 58, 6264, 45 § 1 mom. samt 57
och 58 §§,

37 Senaste lydelse 1961 r 548.

38 Senaste lydelse 1969r 264.

19 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 83

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 290

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66, 67 och 97 §§ skola i tillämpli- 60 § femte sjunde
styckena, 62

ga delar gäUa om vattenöverdom- 64, 66, 67 och 97 §§'skola i till

stolen och måls behandling där- lämpliga delar gälla om vatten-

slädes, överdomstolen och måls behand

ling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så finnes lärapligt, uppdraga
ål vallen-rältsråd att verkställa undersökning å stället. Finnes önskvärt, att
lagfaren ledaraot är närvarande vid undersökningen, äge vattenöverdorastolen
förordna härora. I fråga ora undersökning, sora nu sagts, skall vad i 45 § 2
mom. stadgas äga motsvarande lillärapning.

Då på grund av bestäraraelserna i första stycket stadgandena
i 97 § 1 raora. tillärapas å mål i vattenöverdomstolen, skall vad där föreskrives
om sökande, kärande eller klagande avse den, som i vattenöverdomstolen
fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallats
av vattenöverdomstolen, saml ersättning för sådan på uppdrag av vattenöverdorastolen
hållen undersökning, som avses i 45 § 1 mora., äge domstolen, efter vad med
hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, all kostnaden skall
förskjutas av allmänna medel och gäldas av statsverket.

I mål som avses i 17 § 111 skall, med tillämpning i
övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, gälla att sökanden, där ej annat föranledes
av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, städse själv skall vidkännas sina kostnader
i vattenöverdomstolen, så ock kostnad som åsamkas raolpart genora all sökanden
fullföht lalan.

14 KAP. 3§ I allt, varora denna lag innehåller
bestämmelse, vare kronan likställd med enskild person, där ej för särskilt fall
finnes annorlunda stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet Kronan, kommun, landstings-

att ställa .säkerhet, där sådan eljest kommun och kommunalförbund

är föreskriven. behöva ej ställa säkerhet.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1974.

2.
I mål som anhängiggjorts
före ikraftträdandet skall äldre lag till-lämpas. Vattendorastolen får dock raeddela
beslut ora andelskraft enligl 2 kap. 6 § i dess nya lydelse.

3.
Har
förrättningsman förordnals före ikraftträdandet, skall äldre lag tillämpas vid
förrättningen.

4.
Har enligt 4
kap. 13 §§ äldre lag ägare av valtenkraftanläggning ålagts skyldighet alt
tillhandahålla kraft ål kringliggande bygd, skall ansökan att enligt 4 kap. 4 §
äldre lag komma i åtnjutande av kraft sora skall tillhandahållas ha inkorarait tUl
vattendomstolen senast den 30 juni 1976 och skall i fråga om ärendets
handläggning äldre bestämmelser alltjämt gäUa. Ora sådan talan ej har väckts inora
nu föreskriven tid, skall frågan ora lillärapning beträffande anläggningen av bestäraraelserna
i sistnämnda lagrum anses förfaUen.

5.
I fråga ora
ersättning sora enligt äldre lag bestärats att utgå genom tillhandahållande av
vatten, äger äldre bestäraraelser fortfarande lill-lämpning.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 291

6. 1 fråga om ersättning sora enligt äldre lag bestämts
att utgå ge

nora överföring av kraft, äger äldre bestämraelser fortfarande tiUämp

ning.

På talan av part får vattendomstolen bestämraa att
rättighet till överföring av kraft som nu avses skall avlösas mot ersättning i
pengar, om detta icke medför betydande olägenhet för motpart. För sådan talan
gäller bestäraraelserna om talan som avses i 11 kap. 17 § 22 i dess nya lydelse
i tillämpliga delar. Vattendorastolen bestämmer dag då skyldigheten att
fullgöra kraftöverföringen upphör. Ersätlningsgivaren skall dessförinnan ha
betalat föreskriven penningersättning. I fråga om sådan ersättning gäller i
övrigt bestäraraelserna i 9 kap. i dess nya lydelse i lillämpliga delar.

7.
Löseskilling
och intrångsersätlning för fastighet som innehas med fideikommissrätt får icke
sättas lägre än som föranledes av 9 kap. Ersättning som nämnts nu och sora
tillkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos
länsstyrelsen och får icke utbetalas, innan Kungl. Majrt eller rayndighet sora
Kungl. Majrt bestämmer har förordnal hur det skall förfaras med ersättningen.

8.
Bestämmelsema i
9 kap. 6 § gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring I lagen (1919: 426) om flottning i allmän
flottled

Härigenom förordnas, att 13 § lagen (1919r 426) om flottning
i allmän flottled skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1

Finnes flottningsskada bliva sä stadigvarande, att värdet
därå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall, ora ersättningstagaren
påslår det, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift
under hela den lid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter
ty skäligt prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp,
ersättningen bestämmas till högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 5457 .samt 68 Vad i 9 kap. vattenlagen (1918:

71 §§
vattenlagen stadgas beträf- 523) stadgas beträffande ersätl-fande ersättnings
nedsättande i nings nedsättande i vissa fall samt vissa fall samt Kungl. Majrts
be- Kungl. Majrts befallningshavandes fallnmgshavandes befattning raed
befattning med nedsatta ersätl-nedsatta ersättningsmedel och om ningsmedel och ora
anmälan i visanmälan i vissa fall till vederbö- sa fall till vederbörande
domstol rande dorastol skall äga motsva- skall äga motsvarande tillämpning
rande tillämpning i fråga om er- i fråga om ersättning för flott-sättning för flottningsskada,
sora ningsskada, sora blivit på förhand hlivit på förhand bestärad att utgå
bestärad alt utgå på en gång. I

1 Senaste lydelse 1954r 123.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 292

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på en gång. I samband därmed all samband därmed att ersättning en-

ersättning enligt denna § bestäm- ligt
denna § bestämmes, skola skil-

mes, skola skUjemännen giva till- Jemännen
giva tUlkänna, ora och

känna, ora och i vilken mån ned- i vilken raån
nedsättning därav

sättning därav skall ske. skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, vare,
sedan beslutet vunnit laga kraft, gäUande jämväl raot fraratida ägare och innehavare
av fastighet, sora beröres av beslutet. Om insändande till vattendomstolen,
för anteckning i vattenboken, av beslut, varom nu är fråga, förordnar Konungen.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämls
alt utgå årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestärad alt upphöra,
därora skils i 6 kap. 23 § vattenlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

3 Förslag"till

Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas i fråga ora lagen (1962r 627) ora
vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig ra. m. dels att 13 §
skall upphöra alt gälla, dels att 7 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 ¥ Är förelag enligl denna lag av betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet, kan Konungen förbehålla sig prövning av frågan huravida
företaget får komma tiU stånd. I sådant faU äger vad i 4 kap. 17, 18 och 20 §§
vattenlagen (1918r 523) föreskrives ora Konungens prövningsrätt motsvarande
tillärapning.

Bestäramelserna i 4 kap. /12, Bestämmelsema i 4 kap. 512,

16 och 19 §§ vattenlagen skola ej 16 och 19 §§ vattenlagen skola ej

äga
tillärapning i fråga ora företag äga
tillärapning i fråga om före-

enligt
denna lag. tag enligt denna lag.

16 § Bestämmelserna i 11 kap. 33 och 47 §§ vattenlagen att
brev eller brevkort med underrättelse till sakägare skall vara betalt, äger ej
tiU-tämpning i mål, som avses i denna lag.

I raål enligt denna lag skall ell exeraplar av
ansökningshandlingarna jämte kungörelsen städse genom vattenrättsdomarens
försorg tiUstäUas

1 Senaste lydelse 1971r532.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 293

länsstyrelsen
i det län, inora vilkel företaget huvudsakligen skaU verkställas.

Vid tillärapning i mål,
varom nu är fråga, av bestäraraelserna i 11 kap. 38 §,39 § andra stycket, 45 §
1 mom. andra stycket sista punkten, 47 §, 50 § andra stycket och 61 § första
stycket vattenlagen må i brådskande fall frister, sora avses i näranda stadganden,
begränsas raed iakttagande likväl av att skäligt rådram beredes.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 294

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1974

Närvarande:
justitierådet BERGSTEN, regeringsrådet LIDBECK, justitierådet HÖGLUND, justitierådet
BRUNDIN.

Enligt
lagrådet den 12 mars 1974 tUlhandakommet utdrag av protokollet över justitieärenden,
hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 7 februari 1974, har Kungl. Majrt
förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1)
lag om ändring i vattenlagen (1918r
523),

2)
lag om ändring i lagen (1919r
426) om flottning i allraän flottied,

3)
lag ora ändring i lagen (1962r
627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig ra. ra.

Förslagen,
sora finns bUagda detta protokoll, har föredragits inför lagrådet av
hovrättsassessorn Lars K. Beckraan.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Det reraitterade
förslaget utgör ett led i en allraän översyn av VL, avsedd att utraynna i en ny
vattenlag. De partiella reformer som förslaget innehåller är i sak utformade
så, att de huvudsakligen oförändrade skall kunna infogas i en ny lag.
Förslagets tyngdpunkt ligger i VLrs ersättningsbestämmelser i 9 kap., vilka
fått en helt ny utformning. Den väsentliga innebörden därav är alt ersättning
skall utgå endast i en form, penningersättning, och att bestämmelserna
anslutils till ExLrs regler. Ersättning skall alltså inte längre bestämmas i
form av kraftöverföring eller tillhandahållande av vatten. Möjlighet för den sora
raåste avslå vattenkraft till ett företag enligt VL att få del i kraftproduktionen
behåUs emeUertid, men i cn ny form benämnd andelskraft och begränsad tUl sådana
fall då fråga är ora utförande av ett kraftföretag. Även föreskrifter ora
vattenleverans skall kunna raeddelas i fortsättningen, raen inte längre sora
ersättning för förlorad grundvat-tentiUgång ulan som skadeförebyggandé åtgärd.
Också andra skadeförebyggande åtgärder skall kunna föreskrivas i vattenmål.
Förslaget ansluter sig i denna del tUl den praxis sora, i avsaknad av
uttrycklig regel i äranet, utvecklats raed stöd av grunderna för vissa lagrura
i VL, såsora 2 kap. 2, 14 och 43 §§. Förslaget upptager sålunda en uttrycklig bestäraraelse
ora möjlighet att ålägga den ersättningsskyldige att utföra åtgärd som är
ägnad att förebygga eller minska skada.

Lagrådet
har intet alt erinra mol förslaget att utmönstra ersättningsformerna
kraftöverföring och vatlenleverans samt i stället införa institutet
andelskraft och inordna frågan ora tUlhandahåUande av vatten bland
skadeförebyggande åtgärder. Vad angår de föreslagna bestäraraelserna ora
skadeförebyggande åtgärder, vilka bestämraelser ej har

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 295

raolsvarighet
i vatlenlagsutredningens förslag utan tillkommit under
departementsbehandlingen, vill lagrådet påpeka den mindre goda samordningen
mellan dessa bestämmelser och andra regler i VL. SärskUt kan anmärkas, att den
bland bestämmelserna ingående föreskriften om utförande av åtgärd på fastighet,
som tillhör annan än den ersältningsskyldige, för flertalet förekommande fall
är överflödig med hänsyn till vad som redan är sagt i 2 kap. 14 § VL. Det kan
även ifrågasättas om inte regleringen borde göras något fylligare än som skett
i förslaget, särskilt med tanke på de fall då den skadeförebyggande åtgärden
får formen av en perdurerande förpliktelse. Lagrådet vill ej motsätta sig att
förslaget i denna del genomförs men förutsätter att utformningen av
bestämmelserna övervägs på nytt i samband raed arbetet på en ny vattenlag.

Ersättningsreglernas
anslutning till ExL innebär betydelsefulla ändringar på VLrs oraråde. Denna
nyordning, som väsentiigen grundas på utredningens förslag, har föranlett
kritik under remissbehandlingen, inte minst från instanser sora besitter
särskild erfarenhet av vattenrättsliga frågor. Kritiken riktar sig såväl raot
förslagets centrala del, att i VL upptaga den i ExL genoraförda principen om
värdering efter marknadsvärde, sora raot andra delar av förslaget. I remisskritiken
har framför allt invänts, att förhållandena i valtenmålen som regel är annorlunda
än förhållandena i sådana fall för vilka ExL främst är avsedd. Det kan därför
vara anledning att något närmare beröra förslagets allmänna innebörd.

Principen
om värdering efter marknadsvärde marknadsvärdeprincipen infördes genom en
lagändring år 1971 i 1917 års expropriationslag och har sedermera överförts tiU
ExL. Principen innebär vid bestämmande av löseskilling för fastighet, att löseskiUingen
skall motsvara fastighetens marknadsvärde, dvs. det pris fastigheten sannolikt
skulle betinga vid försäljning i den allraänna raarknaden (se t. ex. prop. 1971
r 122 s. 171 och prop. 1972r 109 s. 230). På motsvarande sätt skall vid
expropriation av del av fastighet intrångsersättning bestämmas till skillnaden
i marknadsvärde på fastigheten före och efter expropriationen (prop. 1971r 122
s. 189). Ett principiellt och praktiskt betydelsefullt undantag från
marknadsvärdeprincipen utgör den likaledes år 1971 införda s. k. presumtionsregeln.
Den innebär, all sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse
sora ägt rura under tio är före ansökningen om expropriation dock högst
femton år före talans väckande vid domstol räknas ägaren till godo endast i
den raån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i raarkens
tillåtna användningssätt. Regeln innehåller sålunda en presura-tion för att all
värdeökning beror på förväntningar ora ändring i markens tillåtna
användningssätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas, utgår ersättning
för den markvärdestegring som inträffat. Enligt

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 296

en
särskild övergångsbestämmelse räknas den angivna presumtionsti-den ej längre tiUbaka
än till den 1 juli 1971.

Marknadsvärdeprincipen
och presumtionsregeln infördes samtidigt med nya regler ora expropriation
för tätbebyggelse och om värdesteg-ringsexpropriation. Del huvudsakliga syftet
med 1971 års reform var att dämpa prisstegringen på mark och hindra, att
kommunerna vid expropriation för tätbebyggelseändamål behövde ersätta värden sora
uppstått till följd av samhällets egna insatser och hade samband med
tät-bebyggelseutvecklingen. Det är klart att denna inriktning på tälbebyg-gelseförhållanden
kom all prägla de nya reglerna. Den definition av marknadsvärdet som angavs i
motiven tUl 1971 års lagändring, näraligen det pris sora en fastighet
sannolikt skulle betinga vid försäljning på öppna marknaden, leder också tanken
tUl sådana förhållanden där det verkligen finns en marknad för fastigheter av
det slag som är i fråga tälbebyggelsefallen. Såsom påpekats under
remissbehandlingen i nu förevarande lagstiftningsärende rör eraellertid vatlenraålen
i regel helt andra förhållanden. En tUlärapning efter orden av marknadsvärdeprincipen,
sådan den angivits enligt det nyss sagda, skulle säkerligen i
glesbygdsförhållanden ofta kunna leda till att någon ersättning knappast alls
skall utgå. Delta är dock tydhgen ingalunda meningen. Av motiven tUl 1971 års
reform framgår, att marknadsvärdeprincipen ej såsom själva ordet antyder är
uttryck för en värderingsmetod, närraast jämförlig raed den hittills allraänt
brakade s. k. orlsprisraetoden, utan i stället är avsedd att ange målet för
värderingen vad som skall ersättas ulan alt precisera vilka metoder sora
skall användas för att nå detta mål (prop. 1971 r 122 s. 171). Enligt uttalande
av föredragande statsrådet skulle dorastolarna få "större frihet alt för
varje särskilt fall utnyttja de värderingsraetoder som med största sannolikhet
leder till rättvisande resultat". Det framgår också, att värderingen i
fråga om sådana fastigheter för vilka det kan vara svårt att fastställa en allmän
prisnivå huvudsakligen får bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler
(prop. 1971 r 122 s. 173). I anslutning tiU vissa exemplifierade fall görs
vidare uttalanden som går ut på att en fastighetsägare i den mån han ej
erhåller kompensation genom löseskilling kan få gottgörelse i form av annan
ersättning. Detta skulle gälla t. ex. faU, då någon nödgas lägga ned eller
flytta en rörelse eller då någon går förlustig en särskild anläggning och det
uppskattade marknadsvärdet inte täcker den förlust sora raotsvarar kostnaderna
för en ny likvärdig anläggning där verksamheten kan bedrivas i fortsättningen (prop.
1971 r 122 s. 173 och 174). Innebörden av dessa uttalanden ter sig visserligen
något oklar med hänsyn tUl den fastslagna principen, alt de tre olika ersätlningsarterna
löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning skall hållas isär och att
skador inte får föras över från den ena ersättningsarten till den andra (prop.
1971 r 122 s. 171). Problem av detta slag

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 297

torde
emellertid få lösas i rättstillämpningen. Av intresse för frågan liksom för nu
förevarande sararaanhang över huvud är särskilt det allraänna ullalandet i
1971 års lagstiftningsärende, att en ersättningsregel sora vilar på principen
om rätt till ersättning för fastighetens marknadsvärde i många fall torde leda
till i stort sett sarama resultat sora då gällande rätt (prop. 1971 r 122 s.
172).

I förevarande
lagstiftningsärende utvecklas också av föredragande statsrådet, att hittills
brakade värderingsmetoder, såsom orlsprisraetoden, avkastningsmetoden och
produktionskostnadsmetoden, får användas även vid tillämpning av raarknadsvärdeprincipen.
Skulle i något fall innehavet av en fastighet för ägaren raedföra fördelar som
inte påverkar raarknadsvärdet och detta därför le sig orimligt lågt för
ägaren, får enligt vad sora nu ånyo frarahålls annan ersättning bestämmas för
ekonomisk skada sora drabbar ägaren utöver fastighetsskadan. På sararaa sätt
får vid skada på fastighet intrångsersättning vid behov kompletteras med annan
ersättning, när den ekonomiska skadan för fastig-helsägaren inte täcks av rainskningen
i marknadsvärde. Vidare uttalas bl. a. i fråga om skador på jordbruksmark eller
på skogsraark och växande skog, att de även i fortsättningen får uppskattas
inom hela skadeområdet efter allmänt vedertagna normer, likaså ett företags
verkningar på fisket, allt dock raed den begränsningen att ersättningen inte
får stå i raissförhållande till rainskningen av raarknadsvärdet. Vid inlösen av
del av fastighet skall intrångsersättningen undantagsvis också kunna bestäraraas
genora ett kvadratmeterpris på den inlösta delen.

Med
den vida innebörd som sålunda torde få ges marknadsvärdeprincipen synes denna
kunna utan större olägenheter överföras tUl VLrs område. Det nya med principens
införande synes väsentligen inskränka sig till att uppkomna skador skall, även
om de är av skUda slag, värderas i ett samraanhang och icke var för sig. En
sådan helhetsbedömning avses hindra den överkompensation som ofta följer med
ett bedömande av varje skadekategori för sig.

På
grand av det anförda anser sig lagrådet inte böra rikta någon erinran raot att raarknadsvärdeprincipen
läggs till grund för VLrs ersättningsbesläraraelser.

Den
förat näranda presumtionsregeln fick tiU en början ett begränsat
tillämpningsområde, i det att den kom att gäUa endast vid tälbebyg-gelseexpropriation
samt värdestegringsexpropriation i saraband med tätbebyggelse. Det huvudsakliga
motivet för regeln var att det inte ansågs tUlfredsställande att samhället vid
expropriation för tätbebyggelse skulle behöva betala ersättning raed belopp som
innefattade sådan värdestegring som berodde på samhällets egna insatser för
bebyggelseplanering, koraraunikalioner ra. ra. i samband med
tätbebyggelseutvecklingen.

EnUgt
vattenlagsutredningen saknades anledning att i VL införa motsvarighet tUl de
särskilda bestämrhelser i expropriationslagen sora tog

20 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 83

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 298

sikte
på tätbebyggelse- och värdestegringsprobleraen. Utredningens förslag
innehåller därför inle någon raolsvarighet tUl presumtionsregeln. Sedan
utredningen avlämnat sitt betänkande, har emellertid i samband med den nya
expropriationslagens antagande år 1972 regelns tillärap-ningsområde utvidgats
till att avse all expropriation. Det har föranlett att regeln upptagits i det
nu remitterade förslaget. I anslutning därtill anförs i remissprotokoUet, att presumtionsregelns
syfte att därapa markvärdestegringen med styrka talar för att regeln tillärapas
också vid värdering enligt VL.

Medan
presumtionsregeln sålunda till en början tog sikte på sådan värdestegring som
hade sin grund i förväntningar om tätbebyggelse, har regeln nu utvidgats tUl
alt avse all värdeökning som grandar sig på förväntningar om ändrad
markanvändning, vilken denna än är. Även andra förväntningar ora ändrad
markanvändning än förväntningar ora tätbebyggelse eller glesbebyggelse avses
sålunda. Detta vidsträckta till-lämpningsområde ökar osäkerheten om regelns
innebörd (jfr lagrådets yttrande år 1972 över förslaget tUl expropriationslag, prop.
1972r 109 s. 397). Genora att förslaget ora regelns införande i VL framkommit
först under departementsbehandlingen har regelns verkningar på VLrs oraråde
inte fått den belysning sora varit önskvärd. En av de frågor sora uppställer
sig är i vad mån regeln är tillämplig om statsmakterna häver ett tidigare
principbeslut om undantagande av visst vattensystem från utbyggnad. Frågor av
denna art berörs inte i remissprotokoUet, exempelvis i anslutning till den
behandlade frågan om värdering av förlorad vattenkraft. Regeln har nu visserhgen
införts över hela linjen inom expropriationslagsliftningen och annan därmed
besläktad lagstiftning men gäller inte på fastighetsbildningslagens område.
Det vill synas som om frågan om dess betydelse inom VLrs område bort undersökas
närmare. Förslaget att nu göra presumtionsregeln tUlämplig även här väcker
betänkligheter. Möjligen kan dock regeln tänkas få så pass ringa praktisk
betydelse på VLrs oraråde att uppkoraraande problem utan väsentiig olägenhet
kan överlämnas åt rättstUlämpningen. Lagrådet anser sig därför ej böra
motsätta sig förslagel.

Andra
viktiga nyheter på ersällningsområdet som följer av reglernas anslutning till ExL
är alt nuvarande bestäraraelser ora ersättning för ideeU skada (9 kap. 8 §) och
ora ersättning raed 50 procents förhöjning i vissa fall (9 kap. 48 §) utraönstras
ur VL. Lagrådet har från de synpunkter lagrådet har all beakta ej funnit
anledning till erinran häreraot.

Enhgt
2 kap. 24 § VL gäller att anspråk på ersättning för skada som inte förutsetts
av vattendomstolen får väckas inom viss tid. Bestämmelsen innebär, såsom
framgår av förarbetena till VL (NJA II 1919 s. 149), att del är raöjligt
all få ny bedöraning av den faktiska omfattningen av en skada men inte ny
värdering av en tidigare förutsedd skada. Vid den helhetsbedömning av
skadeverkningarna på en fastighet

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 299

som
domstolen enligt de nya bestäraraelserna har att göra är det angeläget att
dorastolen klart anger vilka skador som ingår i bedömningen, eljest kan senare
lätt uppkomma tvist huruvida viss skada beaktats av domstolen eller ej (jfr NJA
1965 s. 515).

I
fråga om bevisbördan vid prövningen av ersättningsfrågor hänvisar föredragande
statsrådet till de uttalanden därora sora han gjorde i saraband med 1971 års
ändringar i expropriationslagsliftningen. Dessa uttalanden som gick ut på
att samraa principer i bevisningshänseende skulle gälla i expropriationsrältsliga
raål som i skadeståndsrättsliga mål och att bevisbördan alltså inte, såsora
ofta varit fallet i dittillsvarande praxis, skulle ensidigt läggas på den
exproprierande torde närmast ta sikte på själva värderingen, ej på frågan om
den faktiska omfattningen av det ingrepp som görs. Den senare frågan är sällan
föremål för tvist i expropriationsmål, eftersom sådana mål regelmässigt avser ianspråktagande
av fastighet helt eller till viss bestämd del. I vattenmål är det däremot
vanligt att det tvistas om hur långt verkningarna av företagel i olika
hänseenden sträcker sig. Rimligen skall det i första hand ankomma på sökanden
att framlägga erforderligt material för bedömande av verkningarna. Detta koraraer
också till uttryck i VL, särskilt genom reglerna om vad ansökan skall innehålla
(11 kap. 27 §) och i bestämmelserna om skyldighet för sökanden att bekosta
behövliga sakkunnigutredningar i tekniska frågor (11 kap. 45, 65 och 97 §§).
Härav får dock ej dragas slutsatsen, att dorastolen i den situationen då det är
svårt eller oraöjligt att förebringa tUlförlitiig utredning ora verkningarna
utan vidare skall godta vad sakägaren påstår. Klart är att det ej kan åligga
sökanden alt raotbevisa helt orealistiska påståenden om skadeverkningar av
företaget. I tveksamraa fall kan sakägaren hänvisas att göra sina anspråk
gällande i den ordning sora gäller beträffande oförutsedd skada. Bestämmelserna
i 11 kap. 66 § 2 mora. VL ora uppskov med svårbedömda ersättningsfrågor
medverkar också till alt begränsa antalet fall då det slutliga bestäraraandet
av ersättning måste bygga på ofullständig utredning rörande omfattningen av
skadeverkningarna.

De
reformer sora föreslås beträffande utbyggnadsvitsord, bygdekraft och avgifter
föranleder i princip inga invändningar från lagrådets sida.

Förslaget
till lag om ändring i vattenlagen

2
kap. 5 §

I
andra stycket regleras frågan ora utbyggnadsvitsord när fråga är om gemensarat
tillgodogörande av vattenkraften i fallsträckor som hör till olika vattendrag. Såsora
närraare redovisas i vatlenlagsutredningens motiv kan i sådana fall förekomma
olika slag av utbyggnadssituationer.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 300

ibland
tämligen komplicerade. Ett vanligt typfall, sora orafattas av förslaget, är
att en kraftanläggning skall byggas för utnyttjande av ett strörafall och alt raan
önskar öka kraftraängden i anläggningen genora överledning av vatten från ett
annat vattendrag. Sökanden har utbyggnadsvitsord, ora han innehar majoriteten
i det för utbyggnad avsedda fallsträckskomplexet och det gemensamma
tillgodogörandet är en förutsättning för anläggningens tillkomst. Tydligtvis
avses, att det gemensararaa tUlgodogörandet skall vara nödvändigt för att
vattenkraften skall kunna utnyttjas på ett från teknisk och ekonoraisk synpunkt
rira-ligt sätt. Detta bör koraraa tUl uttryck i lagtexten, lärapligen genora
att fraraför ordet "förutsällning" inskjuts orden "från teknisk
och ekonoraisk synpunkt nödvändig". Det är språkligt sett något
oegentligt, när det sägs att det gemensararaa tillgodogörandet av
fallsträckorna skall vara en förutsättning för "anläggningens" tiUkomst.
Den avsedda innebörden får dock anses tUlräckligt klarlagd genora de vägledande
exeraplen i vattenlagsutredningens motiv. Slutligen anmärks, att det i
förslagets lagtext använda ordet "vattensystem" i sararaanhanget
synes raissvisande och bör ersättas med "vattendrag".

2
kap. 6 §

Det
är uppenbarligen avsett att vattendomstolen skall ta upp frågan ora andelskraft
endast om sakägare framställer yrkande därom. Delta komraer tUl klarare
uttryck, ora i första stycket orden "kan av vattendomstolen berättigas
alt" byts ut mot "får".

När
sökanden i ett kraftulbyggnadsmål åläggs alt tillhandahålla andelskraft, får
detta åläggande anses som ett med byggnadstillståndet förbundet vUlkor, sora
den byggande har att iakttaga i likhet med andra villkor. Villkoret torde utan
vidare bli gällande även för ny ägare till den fastighet med vilken rätten till
tillgodogörandet av vattenkraften är förenad, ora denne vUl utnyttja tUlståndet.
Detta innebär att föreskriften i andra punkten av andra stycket är obehövlig.
Då den kan föranleda missförstånd beträffande innebörden av andra villkor sora
föreskrivs i saraband raed byggnadstillstånd, förordar lagrådet att den får
utgå.

I
fjärde stycket stadgas att, ora överenskoraraelse ej kan träffas ora de närraare
villkoren för tillhandahållandet av andelskraft eller ora kostnadsbidrag,
vattendomstolen bestämmer därom efter anraälan av kraftanläggningens ägare
eller andelskraftens raottagare. Det skall alltså i första hand ankomraa på
parterna själva att fastställa villkoren. Av motiven kan utläsas, att det är
avsett alt avtalsfriheten skall orafatta även så grundläggande frågor sora andelskraflens
och vederlagets storlek. Bakom den föreslagna bestämmelsen synes ligga tanken
att andelskraften skall kunna bestämmas så, att den till fullo motsvarar raottagarens
andel i den vattenkraft sora skall tillgodogöras vid anläggningen. Någon
ersättning i pengar skall ra. a. o. inte utgå därutöver för den vatten-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:83 301

kraft
sora avstås. Med tanke på sådana fall anser lagrådet, att det raed hänsyn bl.
a. iHl den raottagande fastighetens borgenärer ej är tillrådligt att raedge så
vidsträckt avtalsfrihet sora förslaget tycks innebära. Det väsentliga
innehållet i rätten till andelskraft bör bestämmas av vattendomstolen och
fastslås i dess beslut rörande andelskraften. Visserligen torde 11 kap. 60 §,
i den lydelse paragrafen skall ha enligt förslaget, medföra att domstolen i
fall, då andelskraften ej motsvarar fulla värdet av den vattenkraft sora
avslås, skall beslärama ersättning i pengar enligt bestäraraelserna i 9 kap., i
den raån 11 kap. 60 § föranleder därtUl. Det synes eraellertid läraphgt att
förevarande bestämmelse får sådan utforraning att borgenärernas rätt bhr
beaktad redan när innehållet av rätten tiU andelskraft bestäms. Om parterna är
överens, kan domstolen granda sitt avgörande på överenskomraelsen, men domstolen
bör därvid ha att pröva om överenskommelsen är lämplig. Hinder skall givetvis
ej föreligga mot att vattendomstolen överlämnar regleringen av detaljfrågor tUl
parterna med möjlighet för dem att vid eventuell tvisl vända sig till
domstolen. Särskild bestäraraelse härom är ej behövlig. Lagrådet förordar i
anslutning tUl det anförda att fjärde stycket ges den lydelsen, alt
vattendomstolen i samband raed beslut om tillhandahållande av andelskraft skall
meddela erforderliga beslämmelser om vUlkoren för tUlhandahållandet och om
kostnadsbidrag.

Enligt
det föreslagna femte stycket kan oraprövning av rättsförhållandet raellan
kraftanläggningens ägare och andelskraftens raottagare ske, när ändrade förhållanden
inträder. Sådan oraprövning kan gå ut på att rätten lUl andelskraft avlöses raot
ersättning i pengar. I sådant fall skall enligt sista punkten i stycket bestäramelserna
i 9 kap. äga raotsvarande tillärapning. Eftersora den ersättning som kommer i
fråga får anses ha natur av löseskiUing eller intrångsersätlning, blir även de
skyddsregler till förmån för panträttshavare som föreslås ill kap. 60 §
femtesjunde styckena tUlämpliga (jfr 11 kap. 81 § i förslagel). Även om
parterna skulle komraa överens om att rätten till andelskraft skall upphöra
utan att någon ersättning skall utgå, torde nyssnämnda skyddsregler bli tUlämpliga.

2
kap. 19 §

Enligt
vad som uttalas i motiven utgör det föreslagna tUlägget till första stycket
enda motsvarigheten i förslagel till 9 kap. 56 § andra punkten VL som nu
föreslås skola upphävas. Det må framhållas att den i sistnämnda lagram intagna
regeln ora befogenhet för vattendomstol att raeddela föreskrifter rörande
användningen av ersätlningsraedel främst syftar till att skydda inlecknmgshavares
rätt. Det nu föreslagna tillägget åter avser att i den ersältningsskyldiges
eget intresse säkerställa alt arbetet för vilket ersättning utgår verkligen
blir utfört (jfr SOU 1972r 14 s. 165 f). Den avsedda innebörden skulle komraa
till klarare

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 302

uttryck
ora tillägget får lydar "Därvid får även raeddelas bestäraraelser angående
ersättnmgen som säkerställer att arbetet blir fullgjort."

7
kap. 54 §

Det
föreslagna fjärde stycket om bestäraraande av ersättning till delägare i invallningsföretag
som påfordrar all hans mark löses har utan ändring i sak förts över från
nuvarande 9 kap. 49 § andra stycket. Ehuru inte utsagt torde det vara förutsatt
att ersättningen, i den mån ej annat följer av förevarande stycke, skall
bestämmas raed tiUärapning av de nya reglerna i 9 kap.

Vad
som sägs i sista punkten av fjärde stycket torde följa av 9 kap. 3 §, varför
punkten kan utgå.

9
kap.

Detta
kapitel sora är helt omarbetat innehåller de nya ersättningsbestäraraelserna.
I kapitiet har intagils vissa bestämmelser sora strängt taget inte är
ersättningsregler och vilkas placering i ersättningskapitiet kan diskuteras
från sysleraatisk synpunkt. Här åsyftas bestäraraelsema ora skadeförebyggande
åtgärder (1 § andra stycket) och ora Ivångsinlö-sen av fastighet eller
fastighetsdel (3 §). Ora dessa besläramelser skaU ha sin plats i kapitlet, bör
rubriken till det avsnitt där bestämmelserna är intagna ändras till "Om
ersättningsskyldighet ra. ra.".

9
kap. 1 §

För
det fall att företag eller åtgärd medför att särskUd rätt till fastighet går
förlorad eller rabbas finns i förslaget en regel i 9 § med hänvisningar till
vissa av de föregående bestämmelserna i kapitlet. Placeringen av regeln är mindre
lyckad. Lagrådet förordar att en bestäraraelse i äranet tas upp redan i 1 §.
Den kan inskjutas såsora ett nytt andra stycke i paragrafen och få det innehåUet
att, i fall då förelag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt VL medför
att särskild rätt till fastighet går förlorad eller mbbas, vad som föreskrivs
om ersättning då fastighet tas i anspråk eller skadas skall äga motsvarande
tillämpning. Bestämmelsen får anses innebära att även vad som föreskrivs i 3 §
om inlösen bhr tUlämpligt.

I
anslutning till den föreslagna regeln om skadeförebyggande åtgärder uttalar
föredragande statsrådet, att del inle är möjligt för vattendomstolen eller syneraännen
alt instifta servitut i fråga ora exerapelvis vattenleverans, raedan det
däremot får anses möjligt för dem all ålägga ersättningsgivaren att hos
inskrivningsmyndigheten ansöka om inskrivning av servitut. Uttalandet lorde ha
föranletts av påpekanden vid remissbehandlingen om att åläggande att vidtaga
skadeförebyggande åtgärd inte får sakrältslig dignitet till skillnad från den
vattenleverans som åläggs enligt 9 kap. 46 § VL. Om sökande till grundvatlentäkl
åläggs alt

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 303

fullgöra
vattenleverans som skadeförebyggande åtgärd, blir emellertid detta att anse som
ett med tillståndet förenat villkor, sora gäller oberoende av växlingar i
äganderätten tiU den fastighet till vilken vattentäkten hör (jfr lagrådels
yttrande vid 2 kap. 6 §). Särskilda åtgärder för att den som är berättigad till
leveransen skall vara skyddad mot rättsförlust tUl följd av att nämnda
fastighet byter ägare synes därför ej erforderliga.

9
kap. 2 och 3 §§

Beträffande
2 § vill lagrådet förorda en uppdelning i två stycken, varvid första punkten
får bilda ett första stycke och återstående tre punkter ett andra stycke. Vad
lagrådet förordat vid 1 § föranleder en redaktionell jämkning i 3 § tredje
stycket. Vidare ifrågasätter lagrådet om inte en bättre disposition vinnes, om
2 och 3 §§ får byta plats.

9
kap. 4 §

Vid
beaktande av vad lagrådet förordat vid 1 § skall en redaktionell jämkning göras
i andra slyckel av denna paragraf.

Dispositionen
av kapitlet skulle vinna i överskådlighet, om tredje och fjärde styckena i
paragrafen bryts ul tiU en särskild paragraf sora placeras efter 8 §.

9
kap. 8 och 9 §§

Om i
enlighet med vad lagrådet förordat vid 1 § där tas upp en regel om ersättning
för det fall att särskUd rätt till fastighet går förlorad eller rubbas, skall 9
§ första punkten utgå. Andra punkten i 9 § bör då med erforderlig redaktionell
jämkning föras till 8 § och där tas upp som ett andra stycke. Det lediga paragrafutrymraet
kan användas för den paragraf som enligt lagrådets förslag vid 4 § skall bUdas
av tredje och fjärde styckena i 4 §. Den nya paragrafen med dessa båda stycken
får alltså beteckningen 9 §.

9
kap. 10 §

Formuleringen
av första punkten är något oegentlig. Lagrådet vill förorda att punkten får
innehålla att, om företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt VL raedför
att fastighet tUlhörig den som fått tillståndet skadas, ersättning för skadan
skall bestämmas.

9
kap 11 §

Vad
som föreskrivs i Iredje stycket kan utgå om i 1 §, på sätt lagrådet förordat
vid nämnda paragraf, tas upp en regel om ersättning i fall då särskild rätt
till fastighet går förlorad eller rubbas.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 304

9 kap. 18 och 19 §§

Första stycket första punkten i 18 §, sora handlar om
fullbordande av inlösen, bör lämpligen få bilda en särsldld paragraf med beteckningen
18 §. De övriga bestämmelserna i paragrafen, vUka avser tUlträde av inlöst
fastighet och vidtagande av åtgärd på fastighet, kan raed erforderlig
redaktionell järakning föras över till 19 §. De kan där få utgöra första och
andra styckena, medan förslagets 19 § får bUda ett tredje stycke.

9 kap. 21 och 22 §§

Bestäraraelserna i dessa paragrafer reglerar frågor
rörande betalnings-och anmälningsskyldighet i fall då ersättning fastställs
efter det att fastighet tagits i anspråk eller utsatts för skada. Ett vanligt
sådant fall är att sökanden får verkställighelstillstånd enligt 11 kap. 67 §
första stycket VL och ersättningstagare för talan i högre rätt ora höjning av
den ersättning sora utdömts i samband raed tillståndsbeslulet. Ett annat ofta
förekommande fall är att ersättning bestäras efter uppskov enligt 11 kap. 66 §
2 raora. Ytterligare exempel på ersättning sora bestäras i efterhand är
ersättning för oföratsedd skada enligt 2 kap. 24 § VL. Det händer även, att
sökanden på grand av avtal tillträder egendoraen i förtid, och slutligen kan
frågan aktualiseras i saraband raed laglighetsprövning av befintlig ariläggning.
Vad beträffar det sistnäranda fallet bör anraärkas, att det kan förekomma att
i samband med laglighetsprövning ersättning döms ut för skada till följd av
olaga byggande (jfr 11 kap. 83 § VL). Som föredragande statsrådet frarahållit i
annat sammanhang gäller ej 9 kap. VL i fråga om sådan ersättning.

Regleringen har i förslaget blivit något svåröverskådlig.
Det är bl. a. inte så lätt att förstå innebörden av 22 §. För att bestäramelserna
skall bli tydligare bör vad som föreskrivs i 22 § inarbetas i 21 §. Därvid
skulle 21 § kunna få förslagsvis denna lydelser

"Har på grund av förordnande enligt 11 kap. 67 §
första stycket tillstånd till företag eller åtgärd tagits i anspråk innan tillståndsbeslulet
vunnit laga kraft och höjer högre rätt ersättning som fastställts i samband
med tiUslåndsbeslutet, skall det överskjutande beloppet betalas och anmälan
enligt 14 § göras inom en månad från det ersättningen slutligen bestämts.

Överstiger ersättning som bestämts efter uppskov enligt 11
kap. 66 § 2 mom. provisorisk ersättning, skall det överskjutande beloppet
betalas inora en månad från det ersättningen slutiigen bestämts eller, om förordnande
meddelats enligl 11 kap. 67 § andra stycket, från ersättningsbeslutets dag.
Anmälan enligt 14 § skall göras inora samma tid.

Bestämmes i fall som avses i första eUer andra stycket
ersättningen ej till högre belopp och skulle eljest nedsättnings- eUer
anmälnings-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 305

skyldighet
ha förelegat, skall den ersättningsskyldige göra anmälan hos länsstyrelsen om
ersättningsbeslutet sedan detta vunnit.laga kraft.

Har i annat fall än som
avses i första eller andra stycket ersättning till följd av företag eller åtgärd,
vartill tillstånd lämnats enligt denna lag, fastställts först efter det
företaget eller åtgärden utförts, skall ersättningen betalas och anmälan
enligt 14 § göras inom en raånad från det ersättningen slutligen beslärades. Detsamraa
gäller ersättning sora bestärats i saraband raed prövning enligt denna lag av
fråga ora godkännande av företag eller åtgärd som redan utförts."

Sora
22 § bör med erforderlig redaktionell järakning tas upp de bestämmelser som i
förslaget ingår i 21 § tredje och fjärde styckena.

9
kap. 23 §

Vad
sora föreskrivs i denna paragraf är självklart och torde ej behöva särskUt
utsägas. Paragrafen kan sålunda utgå.

9 kap.
27 §

Tvist
om kostnadsersättning sora avses i denna paragraf skall vid vanlig
expropriation prövas av den dorastol sora handlägger själva ersättningsfrågan
eller alltså fastighetsdorastolen. I konsekvens härraed borde prövningen i del
fall sora här avses ske av vattendorastolen. Att allmän domstol får pröva
frågan kan dock godtagas raed hänsyn till vad sora föreskrivs i 11 kap. 25 § VL.
Lagrådet vill därför inle påkalla någon ändring av förslagel i denna del.

10 kap.
60 §

Förslaget
innebär beträffande denna paragraf alt andra stycket skall utgå som följd av
att det nya 9 kap. saknar särskilda regler ora grunderna för värdering av
vattenkraft. Lagrådet vill påpeka, att resultatet av ändringen som slår
igenom även i 11 kap., där 69 § hänvisar till bl. a. 10 kap. 60 § blir alt VL
ej kommer att innehålla någon principregel om grunderna för båtnadsuppskaltningen
vid vattenreglering för kraftändamål.

Övergångsbestämmelserna

I anslutning tiU
bestämmelsen i punkten 2, att äldre lag skall tillämpas i mål som anhängiggjorts
före ikraftträdandet, förtjänar framhållas att många ansöknings- och stäraningsraål
är följdraål till tidigare ansökningsmål, som lett till att tillstånd
meddelats till utförande av kraftanläggning eller annat företag. I vissa fall
föreligger så nära samband att det kan finnas anledning att betrakta det nya raålet
som fortsättning på det gamla målet. Detta kan få betydelse vid tillämpningen
av denna punkt i övergångsbestämraelserna. Några bestämda gmnder för tillämpningen
torde ej kunna anges, utan frågan får avgöras från fall till fall.

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 306

Som
exempel kan anföras att talan enligt 9 kap. 73 § VL, som nu blir upphävd, bör
kunna väckas efter ikraftträdandet, om tUlståndsmålet anhängiggjorts
dessförinnan (jfr även SvJT 1959 s. 691 f).

Vad angår övergångsreglema
i punkten 4 angående bygdekraft saknas uttrycklig föreskrift om att redan raeddelat
beslut enligt 4 kap. 4 § om rätt att komraa i åtnjutande av bygdekraft skall
vara gällande även efter ikraftträdandet. Det kan vidare anraärkas, att
reglerna i punkten, med den innebörd de har enhgt motiven, i vissa fall skulle
kunna leda till egenartade resultat. Med hänsyn till bygdekraftsbeslämmelsernas
raycket ringa praktiska betydelse anser lagrådet dock att förslaget kan
godtagas i föreliggande skick.

Övriga
lagförslag

Förslagen
läranas utan erinran.

Ur
protokoUetr Ingrid Hellström

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 83 307

Utdrag
av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet den 22 mars 1974.

Närvarande:
Slatsrainistern PALME, rainislern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT,
GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet
Lidbora anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöter
lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag ora ändring i vattenlagen (1918r
523),

2.
lag om ändring i lagen (1919r
426) om flottning i allmän flottled,

3.
lag om ändring i lagen (1962r
627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Som
jag uttalade i remissprotokollet utgör principen om skadeförebyggande åtgärder
som alternativ tUl ersättning en så viktig del i VLrs skaderegleringssystem alt
en beslämraelse ora raöjlighet för vattendora-stol och syneraän att föreskriva
skadeförebyggande åtgärder bör tas in i VLrs ersältningskapitel. Lagrådet vUl
inte raotsälta sig att förslaget i denna del genomförs raen förutsätter att
utformningen av bestämmelserna övervägs på nytt i samband med arbetet på en ny
VL. Jag uttalade redan i remissprotokollet att frågan om hur samordningen i en
ny VL skall ske raed en eventuell adrainistrativ tillståndsgivning får lösas
när frågan blir aktuell. Principen med skadeförebyggande åtgärder koraraer
alltså som lagrådet förutsätter att övervägas på nytt.

Lagrådet
ifrågasätter i detta sammanhang behovet av ytterligare bestämmelser med tanke
på de faU då den skadeförebyggande åtgärden får formen av en perdurerande
förpliktelse för sökanden i valtenmålet. Jag koramer i det följande alt
behandla innebörden av en föreskrift ora vattenleverans, sora utgör ett exempel
på en perdurerande förpliktelse. Ett annat exempel är att sökanden för all
framtid åläggs att underhålla en brygga sora utförts sora skadeförebyggande
åtgärd. Jag anser inte att det finns något behov av lagreglering speciellt för perdurerande
förpliktelser. Uppkommande frågor torde raed fördel kunna lösas i den
praktiska tillämpningen.

Lagrådet,
som raed vissa egna koraraentarer lämnar en utförlig redogörelse för
marknadsvärdeprincipen, har inte något att erinra mot att den läggs till grund
för VLrs ersättningsregler. Lagrådets kommentarer innefattar i sak inte något
nytt i förhållande till vad sora före-

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 308

kora under förarbetena tiU 1971 och 1972 års
lagstiftningsärenden. För min del vill jag i detta sammanhang endast erinra ora
att denna princip redan i 1971 års lagstiftningsärende gjordes tiUämplig på
alla expro-priationsgrunder, som t. ex. expropriation för att bevara oraråde sora
nationalpark, naturreservat eUer naturrainne (1 § första stycket 11 1917 års
expropriationslag). Den är sålunda utforraad för att användas också vid
expropriation i glesbygdsförhållanden. Jag vill här påminna om mina tidigare,
av lagrådet återgivna yttranden, att ora innehavet av en fastighet medför
fördelar för ägaren som inle påverkar marknadsvärdet, annan ersättning får bestäraraas
för ekonomisk skada som drabbar ägaren utöver fastighetsskadan.

Enligt
lagrådets mening hade frågan ora presurationsregelns betydelse inom VLrs område
bort undersökas närraare. Lagrådet, sora anser att förslaget att nu göra presurationsregeln
tiUäraplig även på VLrs oraråde väcker betänkligheter, raotsätter sig dock inte
förslagel. Jag vill i detta saramanhang understryka att presumtionsregelns
syfte all dämpa markvärdestegringen med styrka talar för att den införs också
i VL och att i vissa andra sammanhang t. ex. enligt naturvårdslagen när ett
område förklaras för naturreservat ersättning ges efter en mer restriktiv
princip, näraligen endast för intrång i pågående raarkanvändning. Givetvis bör presumtionsregeln
ges samma innebörd i VL som i annan fastighetsrättslig lagstiftning. Det av
lagrådet anförda exemplet alt statsmakterna häver ett tidigare principbeslut ora
undantagande av visst vattensystera från utbyggnad har sin raolsvarighet i
andra situationer, t. ex. om ett enligt generalplan gällande byggnadsförbud
upphävs.

Vad
lagrådet i anledning av gällande bestämmelser om oförutsedd skada anför om
vikten av att domstolen klart anger vilka skador som ingår i helhetsbedömningen
av skadeverkningarna på en fastighet anser jag vara viktigt och värt att
särskilt understrykas.

Jag ansluter mig också till vad lagrådet anför om bevisbördan
vid prövningen av ersättningsfrågor i vattenmål.

Vidare
ansluter jag mig till lagrådets förslag till ändrad utformning av
bestämmelserna i 2 kap. 5 § andra stycket VL ora utbyggnadsvitsord vid
vattenöverledning. Förslaget innebär inte någon saklig ändring i förhållande
till det remitterade förslaget och utredningens genoragång av den föreslagna
bestämmelsens tUlärapning vid oUka aktuella projekt av överledningskaraktär kan
alltså fortfarande tjäna till ledning (se utredningens betänkande s. 147149).

Jag ansluter raig också till lagrådets förslag till ändrad
utforraning av 2 kap. 6 § VL och vad lagrådet uttalar ora innebörden av denna
paragraf. I vad avser fjärde stycket innebär lagrådets förslag en saklig
ändring av innebörd att vattendomstolen skall inle bara pröva förutsättningama
för andelskraft utan även bestämma det väsentliga innehållet i rätten till
andelskraft.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 309

Lagrådet förordar att redan i 9 kap. 1 § VL skall tas in
en bestämmelse om särskild rätt till fastighet. Jag ansluter mig till detta
förslag. Bestämmelsen motsvaras i det remitterade förslagel av första punkten
i 9 kap. 9 § samt 9 kap. 11 § tredje stycket. Som lagrådet anför får ändringen
anses medföra att också vad som föreskrivs i 3 § om inlösen får motsvarande tiUärapning
i fråga ora särskUd rätt till fastighet.

Jag insläraraer
i lagrådets uttalande ora att elt åläggande för sökande i mål om
grundvattentäkt att fullgöra vattenleverans som skadeförebyggande åtgärd blir
att anse som elt med tillståndet förenat villkor, som gäller oberoende av
växlingarna i äganderätten till vattentäkts-fastigheten. Jag vidhåller aUtså
inte vad jag i remissprotokollet uttalade i fråga om ansökan om inskrivning av servitut.

Jag kan
också biträda de förslag liU ändrad utformning av 2 kap. 19 §, 7 kap. 54 §,
rubriken före 9 kap. 1 §, 9 kap. 24,811, 18, 19 och 2123 §§, allt VL, särat
har mte heller någol alt erinra mol vad lagrådet i övrigt anför i anslutning tiU
dessa paragrafer och beträffande punkten 2 av övergångsbestämmelserna till VL.

Utöver vad jag anfört i det föregående bör vissa
redaktionella jämkningar vidtas i de reraitterade förslagen.

Jag herastäUer, att Kungl. Majrt föreslår riksdagen att
antaga de av lagrådet granskade förslagen tiU

1.
lag ora ändring
i vattenlagen (1918r 523),

2.
lag ora ändring
i lagen (1919r 426) ora flottning i allmän flott-led,

3.
lag om ändring
i lagen (1962r 627) ora vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig
m. m.

med
vidtagna ändringar.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta
protokoll utvisar.

Ur protokollelr BrUta Gyllensten

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 310

Innehåll

Propositionen....................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

Lagförslag

1.
Förslag tiU lag om ändruig i
vattenlagen (1918r 523) .... 2

2.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1919r 426) om flottning i allraän flottied 42

3.
Förslag till lag ora ändring i
lagen (1962 r 627) ora vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig
ra. ra.................................................................. 43

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 7 febmari

1974.............................................................. 44

1.
Inledning......................................................... .. 44

2.
Allmänna synpunkter.......................................... .. 45

2.1
Utredningen................................................. .. 45

2.2
Reraissytlrandena ....................................... - 47

3. Ersättning
enligt 9 kap. VL.................................. 47

3.1 Gällande
ordning........................................... 47

3.1.1
Allraänt ............................................. .. 47

3.1.2
Ersättningsskyldighet i allraänhet
........... 48

3.1.3
Ersättning genom
kraftöverföring ............. 50

3.1.4
Ersättning genom tUlhandahåUande
av vallen 51

3.1.5
Ersättning i pengar ............................... .. 52

3.1.6
Betalning och tillträde ra. ra..................... .. 53

3.2 Utredningen................................................. .. 54

3.2.1
Allmänt ............................................. .. 54

3.2.2
Förutsättningarna för
samordning ............ .. 54

3.2.3
Ersättning genom
kraftöverföring............... .. 57

3.2.4
Ersättning genora tUlhandahåUande
av vatten 59

3.2.5
Ersättning i realvärden av
annat slag......... 61

3.2.6
Ersättning i pengar ............................... 62

3.2.7
Betalning och tUlträde m. ra..................... 66

3.3 Remissyttrandena......................................... .. 68

3.3.1
Allmänt ............................................. 68

3.3.2
Förutsättningarna for
samordning ............ 69

3.3.3
Ersättning genom
kraftöverföring ............ 72

3.3.4
Ersättning genora lillhandahåUande
av vatten 73

3.3.5
Ersättning i realvärden av
annat slag......... 75

3.3.6
Ersättning i pengar ............................... .. 76

3.3.7
Betalning och tUlträde ra. ra.................... 86

4. Särskilda
vattenkraftsfrågor .............................. .. 87

4.1 GäUande
ordning.......................................... .. 87

4.1.1
Utbyggnadsvitsord................................. .. 87

4.1.2
Ersättning för förlorad
vattenkraft............. .. 89

4.1.3
Bygdekraft ........................................... .. 89

4.2 Utredningen................................................. .. 90

4.2.1
Utbyggnadsvitsord................................. 90

4.2.2
Andelskraft ......................................... 94

4.2.3
Ersättning för förlorad
vattenkraft............. .. 97

4.2.4
Bygdekraft ........................................... 101

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 311

4.3
Reraissytlrandena ...................................... . 102

4.3.1
Utbyggnadsvitsord................................. 102

4.3.2
Andelskraft ......................................... . 102

4.3.3
Ersättning för förlorad
vattenkraft............. 105

4.3.4
Bygdekraft............................................ 106

5. Avgifter
...................................................... . 106

5.1 Gällande
ordning........................................... . 106

5.1.1
Allraänt ............................................. . 106

5.1.2
Regleringsavgift..................................... 107

5.1.3
Fiskeavgifter ...................................... 109

5.1.4
Domstolsavgift ................................... 111

5.1.5
Administration ra. ra.............................. . 111

5.2 Utredningen................................................. 112

5.2.1
Allraänt ............................................. 112

5.2.2
Bygdeavgift ...................................... 113

5.2.3
Fiskeavgifter ...................................... 120

5.2.4
Dorastolsavgift ................................... 125

5.3 Reraissytlrandena......................................... 126

5.3.1
AUmänt ............................................. 126

5.3.2
Bygdeavgift ...................................... 127

5.3.3
Fiskeavgifter ...................................... 135

5.3.4
Dorastolsavgift ................................... 139

6. Föredraganden
............................................. 140

6.1
AUraänna synpunkter ................................... 140

6.2
Ersättning enligt 9 kap. VL ............................ 142

6.2.1
Allmänl .............................................. 142

6.2.2
Förutsättningarna för samordning
............ 142

6.2.3
Ersättning genora
kraftöverföring ............ 146

6.2.4
Skadeförebyggande åtgärder ............... 149

6.2.5
Ersättning i realvärden ....................... 154

6.2.6
Ersättning i pengar ............................... 155

6.2.7
Betalning och tUlträde ra. ra.................... 164

6.3 Särskilda
vatlenkraftsfrågor 167

6.3.1
UtbyggnadsvUsord ............................ 167

6.3.2
Andelskraft ....................................... 170

6.3.3
Ersättning för förlorad
vattenkraft ........ 173

6.3.4
Bygdekraft ........................................... 177

6.4 Avgifter
179

7. Upprättade
lagförslag......................................... 184

8. Specialmotivering
.......................................... 184

8.1
Förslaget tUl lag om ändring i
vattenlagen......... 184

8.2
Förslaget tUl lag om ändring i flottningslagen
... 214

8.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m ................................................................ 214

9. HemstäUan
................................................... 215

Bilagor

1.
Utredningens förslag till lag
om ändring i vattenlagen ' (1918r 523) 216

2.
De remitterade förslagen................................. 251

1.
Förslag tUl lag ora ändring i
vattenlagen (1918r 523) 251

2.
Förslag tUl lag ora ändring i
lagen (1919r 426) ora flottning i allraän flottied 291

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 83 312

3.
Förslag till lag om ändring i lagen (1962r 627) ora vissa

åtgärder
för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. ra. .. 292

Utdrag av lagrådets
protokoll den 21 mars 1974 .............. 294

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 22 mars

1974................................................................. 307

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1?74 730681

Doktrin (3)

  1. Nyheter i expropriationslagstiftningen, SvJT 2010 s. 621, på s. 629 · Fritt tillgänglig
  2. Lars K. Beckman, Svensk rättspraxis. Vattenrätt och miljöskyddsrätt 1981-1993, SvJT 1994 s. 865, på s. 868 · Fritt tillgänglig
  3. Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer, SvJT 1985 s. 425, på s. 437, 441, 442 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

86 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (45)

45 kopplingar i 17 dokument.

  1. SOU 2014:35 I vått och torrt, - förslag till ändrade vattenrättsliga regler s. 190 om s. 167 · s. 473 om s. 178 · s. 474 om s. 148 · s. 474 om s. 170 i texten
  2. SOU 2004:7 Ledningsrätt - Del 1 s. 176 om s. 164 i texten
  3. Prop. 1997/98:45D2 Miljöbalk om s. 59 i texten
  4. Prop. 1997/98:45D4 Miljöbalk om s. 59 i texten
  5. Bet. 1982/83:JoU30 om ny vattenlag m.m. (prop. 1981/82:130 m.m.) s. 5 · s. 36 om s. 152 · s. 53 om s. 195 · s. 53 om s. 196 · och 1 till i texten

Visa alla 17

Rättsfall (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. HFD 2011 ref. 86 om s. 170 ur registret
  2. NJA 1990 s. 296 om s. 160 · om s. 174 · om s. 177 i texten
  3. NJA 1981 s. 610 om s. 203 i texten

Doktrin (36)

36 kopplingar i 13 dokument.

  1. Nordh, Talerätt i miljömål, 1999 s. 130 · s. 205 · s. 251 om s. 152 · s. 252 om s. 211 · och 6 till i texten
  2. Strömberg, Vattenlagen med kommentar, 1984 s. 20 · s. 133 · s. 302 om s. 213 · s. 307 om s. 207 · och 2 till i texten
  3. Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 251 om s. 196 · s. 255 om s. 196 · s. 256 om s. 202 i texten
  4. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 62 om s. 142 · s. 66 om s. 176 · s. 336 om s. 194 i texten
  5. SvJT 1985 s. 425 Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer s. 437 · s. 441 · s. 442 i texten

Visa alla 13