Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående indringar i valutalagstiftningen, m.m.

1974 · 104 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 70 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:89, Kungl. Maj:ts proposition angående indringar i valutalagstiftningen, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 89 år 1974 Prop. 1974: 89

Nr 89

Kungl.
Majrts proposition angående ändringar i valutalagstiftningen, m. m.; given den
29 mars 1974.

Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden,

dels
föreslå riksdagen att bifalla de förslag ora vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,

dels
inhärata riksdagens yttrande över vad föredragande departeraents-chefen
förordat.

CARL GUSTAF

G.E.
STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att valutalagen ändras så all det blir forraellt raöjligt
för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av fråga ora tillstånd för
svenska företag att göra direktinvesteringar uloralands beakta även industri-
och sysselsättningspolitiska synpunkter. Vidare föreslås att valutaslyrelsen
utökas med fyra ledamöter vid prövning av ärenden om utlandsinvesteringar.
Dessa ledaraöter, som skall utses av Kungl. Majrt, utgörs av två departeraentsrepresentanter
och två företrädare för de anställdas organisationer. På yrkande av rainst tre
av de ledamöter eller suppleanter sora deltagit i styrelsens beslut skall
beslutet underställas riksbanksfullraäktiges prövning.

I
propositionen begärs vidare riksdagens saratycke till förordnande ora fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1974den 30 juni 1975. För riksdagens
yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämraelser om fortsalt
gUtighet av valutaförordningen under samma tid.

Slutligen
föreslås ändring i valutalagen och valulaförordningen innebärande att
postverket kan, i stället för postbanken som den 1 juli 1974 går sararaan raed
Sveriges Kreditbank tUl PK-banken, förordnas som valutabank.

De
föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 89

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89

1 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härigenora
förordnas att 1, 2 och 6 a §§ valulalagen (1939r 350) skaU ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Koraraer riket i krig, skola bestäramelserna i 2 § första
stycket samt 5 och 9 §§ träda i tillärapning. Då kriget upphört, stadgar
Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, sora börjar näst efter
krigels slut, att bestäramelserna icke vidare skola tiUärapas; dock att vad nu
sagts ej skall gälla, i den mån bestäraraelserna alltjämt skola äga tUlärapning
på gmnd av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid
krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efter hörande av fullraäktige
i riksbanken, förordna, alt näranda bestäraraelser skola till-lärapas. Sådant
förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inora en raånad
underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet
skall bestå. Blir förordnandet icke inora två raånader från del
underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma förfallet. Upphör
krigsfaran, skall senast före nästkoraraande riksdagssessions avslutande raeddelat
förordnande av Konungen upphävas, i den raån bestämmelserna icke på grund av
förordnande järalikt tredje stycket alltjärat skola gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då i andra
fall än sora avses i första och andra styckena så prövas erforderligt för
uppnående av det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet,
eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet äger,
på fraraslällning av fullraäktige i riksbanken. Konungen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2 § första stycket särat 5 och 9 §§ stadgas helt eller
delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga lillärapning. Såvitt
angår 2 § första stycket 1), 2) och 4)7) ävensora 5 § 1) och 3) särat 9 § raå
Konungen utan saratycke av riksdagen raeddela förordnande som nu sagts, ora
riksdagens beslut ej kan utan synnerlig olägenhet, avvaktas. Sådant förordnande
skall inora en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en raånad från
början av nästkoraraande session underställas riksdagen. Vad i andra

1 Senaste lydelse 1959 r 262.

Då i andra
fall än sora avses i första och andra styckena så prövas erforderligt för att
med beaktande av industri- och sysselsättningspolitiska strävanden nå det
mål, sora fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet, eller
eljest raed hänsyn till rikets betalningsförhållanden raed utiandet äger, på fraraslällning
av fullraäktige i riksbanken. Konungen raed riksdagens samtycke förordna, att
vad i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ stadgas helt eller delvis, skall
under viss tid, högst ett år varje gång, äga till-lärapning. Såviti angår 2 §
första stycket 1), 2) och 4)7) ävensom 5 § 1) och 3) samt 9 § raå Konungen
utan saratycke av riksdagen meddela förordnande som nu sagts, om riksdagens
beslut ej kan utan synnerlig olägenhet avvaktas. Sådant förordnande skall inom
en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inora en raånad från början

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse
stycket sägs ora påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej
inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tUlämpning i
fall som nu avses.

Föreslagen
lydelse av nästkoraraande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket
sägs ora påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två
raånader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall sora
nu avses. Under tid, då bestäraraelse i 2 § första stycket eller 5 § eUer 9 §
äger

tillärapning, skola jämväl
övriga däremot svarande stadganden i lagen

tUlämpas.
Då underställning av förordnande sker eller saratycke till förordnande

begäres, skola även de
föreskrifter, sora Konungen i förordnandet med

stöd av bestäraraelserna i
2 § första stycket samt 5 och 9 §§ utfärdat

eller avser alt utfärda,
föreläggas riksdagen.

2 §2 Konungen äger i
förordnande, sora av honora meddelas, föreskrivar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1) att allenast riksbanken
och annan bank, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), må driva
handel med utiändska sedlar och skiljemynt, raed växlar, checkar, andra
penninganvisningar och fordringar, sora innefatta rätt till betalning i
utländskt niynt (utländska betalningsraedel och utländska fordringar), ävensom
med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon,
som är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

1) att allenast riksbanken
samt efter dess bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank), raå driva
handel med utländska sedlar och skiljeraynt, raed växlar, checkar, andra
penninganvisningar och fordringar, sora innefatta rätt till betalning i
utländskt mynt (utländska betalningsraedel och utländska fordringar), ävensora
raed aktier, obligationer och hkartade värdepapper, vilka äro utfärdade av
någon, sora är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

opaginerad Kontrollera mot PDF

2)
alt utländska betalningsraedel,
utländska fordringar och utländska värdepapper må, raot vederlag som bestärames
i svenskt mynt, för-, värvas och föryttras allenast i den orafattning-och på de
viUkor Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestäraraer;

3)
att dylika tillgångar skola
erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen raot kontant ersättning i
svenskt raynt;

4)
att svenska och utländska betalningsraedel,
fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd raå utföras ur riket
eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den, sora är
bosatt i utiandet;

5)
att dylika tillgångar icke utan
tUlstånd av riksbanken må införas till riket;

6)
att över värdepapper, sora
införes till riket eller sora här förvaras för den, sora är bosatt i utiandet,
så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper,
ej må förfogas i vidare raån än Konungen eller, efter Konungens berayndigande,
riksbanken bestäraraer;

7)
att i annat hänseende än under
2)-6) sägs ej raå över utländska betalningsraedel, utländska fordringar och
utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genora
föryttring till riksbanken eller till valutabank; och

Senaste
lydelse 1973 r 294.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8) att avgift sora besläraraes raed stöd av meddelat
förordnande skall tillfalla riksbanken.

Genom förordnande, sora här avses, raå ej inskränkning ske
i riksbanken tillkommande befogenheter.

6 a §3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbankens
beslutanderätt enligt denna lag utövas inom riksbanken av en slyrelse
(valutastyrelsen), bestående av sju ledamöter. Fyra av ledamöterna jämte 'suppleanter
för dem utses av Konungen. Övriga ledamöter jämte suppleanter utses av
fullmäktige i riksbanken.

Riksbankens beslutanderätt enligt denna lag utövas inora
riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av sju
ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, då den består av elva ledamöter.

Kommgen
utser åtta av ledamöterna, varav fyra skola tjänstgöra endast i ärenden
rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöter utses av fullmäktige
i riksbanken. För ledamöterna skola i samma ordning utses suppleanter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Valutastyrelsens
beslut må överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom tte veckor från det
klaganden fick del av beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
fullmäktige utsedd ledamot eller suppleant, som deltagit i styrelsens beslut,
äger påfordra att beslutet underställes fullraäktige för prövning. Yrkande härora
skall fraraställas genast efter beslutets fattande.

På yrkande
av minst tre av de ledamöter eller suppleanter, sora deltagit i styrelsens
beslut, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Yrkande härom
skall framställas genast efter beslutets fattande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot fullraäktiges beslut raå talan ej föras.

Närmare beslämmelser rörande valutastyrelsen meddelas i
bankoreglementet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

» Senaste lydelse"1957r 251.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 5

2
Förslag till

Kungörelse
om ändring i valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas
all 2 § valulaförordningen (1959r 264) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § i

Utländska betalningsmedel
och utländska fordringar må, raot vederlag i svenskt raynt, förvärvas allenast
från riksbanken eUer genora dess förmedling och föryttras allenast tUI
riksbanken eller genom dess förmedling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbanken
äger raeddela

a)
bankaktiebolag, sparbank och postbanken
tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva handel med utländska betalningsraedel
och utländska fordringar;

b)
postverket tillstånd att
driva den handel med utländska betalningsmedel, som erfordras för verkets
rörelse med postanvisningar; samt

c)
bank eller annan tillstånd alt driva den rörelse med utländska betalningsraedel
och utländska banktillgodohavanden, sora riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens
tillhandagående med raedel för reseändaraål.

Bank, sora erhållit
tillstånd varora under a) sägs, benäranes i denna förordning valutabank.

Riksbanken
äger meddela

a)
bankaktiebolag, sparbank
och postverket tillstånd alt, för egen eller riksbankens räkning, driva handel
med utländska betalningsraedel och utländska fordringar; samt

b)
bank eller annan tillstånd alt driva
den rörelse raed utiändska betalningsraedel och utiändska banktillgodohavanden,
sora riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel
för reseändamål.

Den,
som erhållit tillstånd varora under a) sägs, benämnes i denna förordning
valutabank.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.

3
Förslag till

Kungörelse
om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom
förordnas att valutaförordningen (1959r 264), sora enligt kungörelse (1973r 296)
gäller till utgången av juni 1974, skall äga fortsatt giltighet tUl utgången av
juni 1975.

1
Senaste lydelse 1963r 176.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89

Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet
den 29 mars 1974.

Närvarande:
slatsrainistern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-VALLÉN.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensara beredning
med statsrådets övriga ledaraöter fråga om ändringar i valutalagstiftningen, m.
m., och anför.

1
Inledning

Tillstånd
för svenska företag att göra direkta investeringar utomlands prövas av
riksbanken, i den mån investeringarna faller under valuta-regleringen, vilket
regelmässigt är fallet. För alt inte skapa utryrarae för en försärarad
betalningsbalans införde Sverige år 1969 restriktioner för bl. a. direkta
investeringar i utlandet. Tillstånd till överföring av kapital från Sverige
lämnades i enlighet härraed bara då investeringen bedörades ha en exportfrärajande
eller valulabesparande effekt eller avsåg land sora är huvudraottagare av
svenskt bistånd. Restriktionerna består fortfarande men en uppmjukning i
tillämpningen har genoraförts gradvis allteftersora betalningsbalansen
förbättrats. Emellertid har vissa svagheter i den nuvarande
valutalagstiftningen blivit alltmer fraraträdande i samband med tUlämpningen
av densamma. Den ger sålunda inte tillräckligt stöd för beaktande av industri-
och sysselsättningspolitiska synpunkter i tillståndsgivningen. Inte heller ger
lagstiftningen utrymme för ett upprätthållande av en effektiv övervakning och
kontroll av utlandsinvesteringarna, när betalningsbalansen är god. I syfte att närraare
undersöka fömtsättningarna att korama tUl rätta med de angivna svagheterna i valutalagsliftningen
har en översyn av denna gjorts i berörda delar. Inora industridepartementet har
upprättats promeraorian (Ds I 1974r 2) Riktlinjer för prövning av tUlstånd för
svenska direktinvesteringar uloralands. Proraeraorian har utarbetats i sararåd
med den av industriministern den 22 mars 1973 tillsatta arbetsgmppen med uppgift
att bereda frågor rörande multinationella företag.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspektionen, koraraerskollegiura.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholras,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 7

och
vidare av fullmäktige i Sveriges riksbank. Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svensk industriförening. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares
riksförbund. Svenska handelskararaarförbundet. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges akaderaikers centralorganisation (SACO), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Svenska bankföreningen.
Svenska handelskararaarförbundet och Sveriges industriförbund har avgelt geraensamt
yttrande, i det följande redovisat under beteckningen Svenska bankföreningen.

I
skrivelse den 31 januari 1974 till finansdepartementet har fullraäktige i
Sveriges riksbank raed framhållande av alt förordnande ora valutareglering raeddelats
för tiden den 1 juli 1973den 30 juni 1974

heraställt om fortsalt valulareglering
under tiden den 1 juli 1974den

30 juni 1975 särat att Kungl. Majrt fraralägger förslag ora alt valuta

förordningen (1959 r 264) skall äga fortsatt giltighet till utgången av

juni 1975.

Över
riksbanksfullraäktiges skrivelse har reraissyttranden avgetts av fullraäktige i
riksgäldskonlorel. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

I
skrivelse den 13 raars 1974 tiU finansdeparteraenlet har poststyrelsen

under åberopande av att
postbanken, som f. n. innehar förordnande

som valutabank, den 1 juli 1974 går sararaan raed Sveriges Kreditbank

till PK-banken hemställt att valutalagen och valutaförordningen änd

ras så att möjlighet föreligger att sora valutabank förordna postverket

i stället för postbanken.

Över
poststyrelsens skrivelse har remissyttranden avgetts av bankinspektionen och
riksbanksfullmäktige.

2
Nuvarande ordning

Valutalagen
(1939r 350, ändrad senast 1973r 294) gäller fr. o. ra. den 1 juli 1959 t. v.
Valutalagen är en fullraaktslag. Den ger sålunda Kurigl. Majrt befogenhet att
under vissa i lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering.

De närmare
förutsättningarna för valutareglering anges i 1 §. Paragrafen innehåller i
första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara. I tredje
stycket finns bestäraraelser om valutareglering för andra fall. Där uppställs sora
förutsättning för förordnande ora valutareglering att elt sådant förordnande
bedöras erforderligt för att uppnå det raål, sora fastställts för riksbankens
penningpolitiska verksarahet, eller eljest raed hänsyn lUl rikets belalningsförhållanden
raed utlandet.

Förordnande
ora valutareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara raeddelas med
riksdagens saratycke efter framställning av riks-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 8

banksfullmäktige.
Ora riksdagens saratycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig olägenhet,
kan Kungl. Majrt eraellertid utan sådant saratycke interiraistiskt förordna om
valutareglering i viss utsträckning.

När
Kungl. Majrt begär riksdagens saratycke tUl förordnande ora valutareglering
skall även de valutareglerande föreskrifter sora Kungl. Majrt avser att utfärda
med stöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen.

Huvudbestämmelserna
om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i 2 § första stycket punkterna
18.

Sålunda
kan föreskrivas att endast riksbanken och annan bank, sora riksbanken därtUl
bemyndigar (valutabank), får driva handel med utländska sedlar och skiljeraynt,
raed växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, sora innefattar
rätt tUl betalning i utiändskt mynt (utiändska betalningsmedel och utiändska
fordringar), liksom raed aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka
är utfärdade av någon som är bosalt i utiandet (punkt 1).

Vidare
kan föreskrivas, all utländska betalningsmedel, utiändska fordringar och utiändska
värdepapper endast i den omfattning och på de viUkor Kungl. Majrt eller efter
Kungl. Majrts bemyndigande riksbanken bestämraer får förvärvas och föryttras
mot vederlag i svenskt raynt (punkt 2). För att tUlgodose behovet av utländska betalningsraedel,
utländska fordringar och utiändska värdepapper kan införas föreskrift ora att
sådana tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen raot
kontant ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Bestämraelser
kan även raeddelas ora alt svenska och utiändska betalningsraedel, fordringar
och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får ulföras ur Sverige eller på
annat sätt överföras till utiandet eller överlåtas på den som är bosatt i
utlandet (punkt 4) och att sådana tUlgångar inte får införas till Sverige utan
tillstånd av riksbanken (punkt 5). Dessutora kan föreskrivas att förfogande
inte får ske över värdepapper, sora införs tUl Sverige eller sora förvaras här
för uloralands bosatt person, eller över köpeskilling, sora influtit vid
försäljning av sådana värdepapper, i vidare raån än Kungl. Majrt eller efter
Kungl. Majrts bemyndigande riksbanken bestämmer (punkt 6).

Vidare
kan helt allmänt förordnas, alt något förfogande i annat hänseende än förut
nämnts över utländska betalningsraedel, utländska fordringar och utländska
värdepapper inte får ske utan tillstånd av riksbanken på annat sätt än genora
föryttring till denna eller till valutabank (punkt 7).

Slutligen
föreskrivs (punkt 8) all avgift sora bestäms med stöd av meddelat förordnande
skall tillfalla riksbanken. Genora förordnande som avses i punkterna 18 får
inskränkning inte ske i riksbanken tillkoraraande befogenheter.

Utan
hinder av sådana valutareglerande bestämmelser sora nu angetts

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 9

kan
riksbanken enligt 3 § raeddela bankaktiebolag eller annan tillstånd att på
villkor, som riksbanken bestämraer, driva den rörelse raed utländska betalningsraedel
och utländska banktillgodohavanden som riksbanken finner behövlig för att tillhandagå
allmänheten med medel för reseändaraål.

När
det anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av elt valutareglerande
förordnande, kan Kungl. Majrt enligt 5 § föreskriva skyldighet att förete
handelsböcker järate därtill hörande handlingar (punkt 1) särat medge
polismyndighet, riksbanken eller av denna förordnad tjänsteman rätt att öppna
och granska brev och andra försändelser till eller från utlandet (punkt 2). Kungl.
Majrt kan även i övrigt raeddela de föreskrifter, sora behövs för att genomföra
förordnandet och för alt hindra åtgärder vUka är ägnade att uppenbart motverka ändaraålet
raed detta (punkt 3).

Riksbankens
beslutanderätt enligt valutalagen utövas inora riksbanken av en styrelse
(valutastyrelsen), sora består av sju ledaraöter. Fyra av ledamöterna och
suppleanter för dem utses av Kungl. Majrt samt övriga ledamöter och suppleanter
av riksbanksfullmäktige (6 a § första stycket). Valutastyrelsens beslut får
överklagas hos riksbanksfullmäktige. Av fullmäktige utsedd ledaraot eller
suppleant, sora deltagit i styrelsens beslut, kan fordra att beslutet
underställs fullraäktige för prövning. Mot fullmäktiges beslut får talan ej
föras (6 a § andrafjärde styckena).

För
överträdelse av föreskrift, som meddelats med stöd av valutalagen, får enligt
9 § stadgas straff, högst fängelse i två år. Dessutom kan meddelas bestäraraelser
ora förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, sora
brottet avser, eller av vederlag för sådan egendora eller om utgivande av
motsvarande värde.

Förordnande
ora valulareglering enligt de fr. o. ra. den 1 juli 1959 gällande
bestämmelserna gavs första gången för tiden fr. o. ra. sararaa dag t. o. m. den
30 juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden, senast för tiden den 1
juli 1973den 30 juni 1974. Sålunda har Kungl. Majrt genom kungörelse (1973r
295) om lillärapning av valutalagen raed riksdagens saratycke och raed stöd
av 1 § tredje stycket valutalagen förordnat, att bestäraraelsema i 2 §
första stycket 1, 2 och 4-8, 5 § 1 och 3 särat 9 § samma lag skall äga
fortsatt tillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om herabudsskyldighet
2 § första stycket 3 och ora brevkontroll 5 § 2 omfattas däremot inte
av förordnandet.

De
valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Majrt meddelat med stöd av
valutalagen, återfinns i valulaförordningen (1959r 264). Denna har i enlighet
med 1 § tredje stycket valutalagen utfärdats efler riksdagens hörande.
Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden t. o. ra. den 30 juni 1960 raen
har, likaledes efter riksdagens hörande, tillagts fortsatt giltighet för ett
år i sänder, senast för tiden t. o. m. den 30 juni 1974 genora kungörelse (1973
r 296).

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 10

Valutaförordningen
innehåUer f. n. i stort sett följande. Efter en inledande bestämmelse i 1 §,
vari ges vissa gmndläggande definitioner, finns i 2 § första stycket en föreskrift,
sora lägger all växling mellan utländsk och svensk valuta under riksbankens
kontroll. Förvärv av utländska betalningsraedel eller fordringar mot vederlag
i svenskt raynt eller föryttring av sådana tUlgångar får ske endast från resp.
till riksbanken eller genom dess förraedling. Från denna föreskrift raedges
dock vissa undantag. Riksbanken kan sålunda enhgt 2 § andra stycket raeddela
bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att för egen eller
riksbankens räkning driva handel raed utländska betalningsraedel och utländska
fordringar. Riksbanken får även ge postverket tUlstånd att driva den handel med
utländska betalningsraedel sora fordras för verkets rörelse raed
postanvisningar. Vidare kan riksbanken bevUja bank eller annan tillstånd att
driva den rörelse raed utländska betalningsraedel och utländska
banktillgodohavanden som riksbanken anser erforderlig för allmänhetens tiUhandagående
med medel för reseända-mål. Bank, sora enligt den först återgivna undantagsbestäraraelsen
erhållit det vidsträcktare tillståndet att driva valulahandel, kallas i förordningen,
liksora i valutalagen, valutabank.

Riksbanken
får enligt 3 § första stycket beslärama närmare, i vilken orafattning och på
vilka villkor utländska betalningsraedel och utländska fordringar får förvärvas
eller föryttras raot vederlag i svenskt raynt. I ett andra stycke i paragrafen
sägs att, ora villkor är förenat raed föreskrift om att avgift skall utgå,
riksbanken även får bestämraa att avgiften skall tillfalla riksbanken.
Begränsning får enligt tredje stycket inte ske i orafallningen av valutabanks
förvärv från eller föryttring till allraänheten av utländska betalningsraedel
eller utländska fordringar, sora härrör från eller fordras för löpande
betalning.

Efter
den nu redovisade grundregeln ora valutahandelsraonopol följer i valutaförordningen
tre olika avsnitt sora innehåller skilda förbud raot att Utan riksbankens tUlstånd
vidta valutadisponerande åtgärder. Dessa förbud gäller nuraera väsentligen s.
k. kapitalbetalningar. För löpande betalningar ges näraligen i ett följande
avsnitt besläramelser ora vittgående undantag från de allraänna
förbudsreglerna.

I
det första av de tre nyssnäranda avsnitten ges ramen av förbud beträffande utströraningen
ur landet av de värden sora berörs av valutaregleringen (4 och 5 §§), under
det att det andra avsnittet innehåller motsvarande förbud i fråga ora den
ingående ströramen (68 §§). Dessa förbud beträffande utgående resp. ingående betalningsströraraar
svarar i stor utsträckning raot varandra. Förbud råder sålunda mot att utan
riksbankens tUlstånd ut- eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande
får eraellertid ul- eller införa resevaluta till belopp som riksbanken raedger.
Utförselförbudel gäller utan inskränkning även värdepapper, under det all
införselförbud beträffande värdepapper gäller endast i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:89 11

den
raån de inte införs genora översändande till riksbanken eller tUl valutabank.

I
avsnittet rörande utgående betalningsströraraar ges, utöver förbud raot konkret
utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s. k. valutainlänning)
att verkställa betalning tUl eller till förraån för den sora är bosatt i
utlandet (s. k. valutautlänning). På motsvarande sätt föreskrivs i avsnittet
rörande ingående betalningsströraraar principiellt förbud för valutainlänning
att direkt eller genom annans förraedling ta eraot betalning från
valutautlänning. Några närraare anvisningar om vad som avses med betalning
lämnas inte. Vissa förfaranden anges eraellertid uttryckligen som förbjudna.
Hit hör överförande av tillgodohavande här i riket till konto eller räkning
som förs i utlandet, överlåtelse av betalningsmedel, värdepapper eller
fordringsbevis av presentationspappers karaktär till valutautlänning samt valutainlännings
inbetalning på eller överföring till konto eller räkning sora förs i Sverige
till förraån för valutautlänning. I avsnittet ora ingående betalningar finns
vidare ett förbud för valutainlänning att ikläda sig skuld till valutautiänning,
ora det inte är fråga om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt
tillämpade villkor eller ora vidtagande av därraed jämförliga åtgärder.

I
det tredje av de förut angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och 10 §§)
förbjuds valutainlänning att utan riksbankens tillstånd förfoga över innehav av
utländska betalningsraedel och utländska banktillgodohavanden på sådant sätt,
att hans innehav av dylika tUlgångar rainskas. Tillstånd fordras dock inte för förytlring
till riksbanken eller till valutabank eller till försäljningsställe för
resevaluta. Ett raotsvarande förfogandeförbud gäller även beträffande valutainlännings
innehav av andra utländska fordringar än banktillgodohavanden liksora hans
innehav av utländska värdepapper. För att hindra kringgående av
valutaförordningens bestäraraelser har vidare föreskrivits att valutainlänning,
som gentemot utlandet har rätt att kräva betalning eller sora genteraot
utlandet ådragit sig betalningsskyldighet, inte får raedge anstånd raed eller
uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning annorledes än raed
vanliga betalningsraedel, såvitt inte annat följer av handelsbmk. Valutainlänning
får inte heller, i syfte att kringgå valutaförordningens bestäraraelser, till
valutautlänning, raed vilken han har gemensarat ekonomiskt intresse, sälja
eller av honora köpa varor till annat pris än det sora i allmänhet gäller eller
i sådant syfte vidta andra liknande åtgärder.

Löpande
betalningar har i allmänhet undantagils från valutareglering. 110 a § har angetts
de betalningar av delta slag, sora kan ske ulan hinder av de tidigare återgivna
förbudsreglerna. Sålunda får valutainlänning genora valutabank och på betalningsväg,
sora anvisats av riksbanken, såväl verkställa som ta eraot löpande betalning i
förhållande till valutautlänning. Med betalning genora valutabank järaställs
därvid dels betalning

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 12

genora
avräkning i kontokurantförhållande, linder förutsättning att valutainlänningen
är bokföringsskyldig och att riksbankens föreskrifter beträffande betalningsväg
iakttas, dels betalning raed postanvisning. Vidare undantas vissa direkta
betalningar raellan valutainlänningar och valutautlänningar från
valutaregleringen. Sålunda får valutainlänning i Sverige verkställa betalning tUl
eller till förmån för valutautlänning för arbetsprestation, som denne utfört i
Sverige, och vidare i Sverige verkställa betalning till eller till förraån för valutautiänning
sora gåva eller understöd till denne. Valutainlänning får dessutora under
vistelse uloralands verkställa betalning till valutautiänning för uppehållskoslna-der
uloralands och för inköp för personligt bruk. På raotsvarande sätt får valutainlänning
under vistelse utomlands ta emot betalning från valutautlänning för
arbetsprestation, sora betalningsraottagaren utfört utomlands. Vidare får valutainlänning
ta emot betalning i Sverige från valutautiänning for dennes uppehållskoslnader
här och för inköp, som kan antas vara avsedda för köparens personliga bmk.

I en särskild anvisning
till 3 och 10 a §§ har närraare angetts vad sora' i valutaförordningen avses
med löpande betalning. Hit hör exerapelvis norraala likvider vid export och iraport
av varor och tjänster, oraköst-nader raed anledning därav, andra norraala
betalningar i saraband raed näringsverksarahet, vissa försäkringsbelalningar,
ränta och annan avkastning av kapitaltUlgång, norraala reseutgifler särat
pensioner, understöd och liknande personliga betalningar. I anvisningen har
uttryckligen angetts, att betalning i saraband med direkt investering,
värdepappersöverlåtelse, personlig kapitalöverföring eller annan kapilalbetalning
inte anses som löpande betalning. Riksbanken meddelar de närraare föreskrifter
sora fordras för att besläraraa vad sora skall hänföras till löpande betalning.

Till
de nu återgivna centrala bestäraraelserna har fogats en bestäraraelr se (13 §) ora
möjlighet för riksbanken att ålägga var och en, som uppehåller sig i Sverige,
att deklarera bl. a. sina utländska betalningsraedel, fordringar och värdepapper
särat sina tillgångar och skulder i utlandet. I ett sista avsnitt finns regler ora
ansvar för överträdelse av valutaförordningens besläramelser (1521 §§).

Sora
förul nämnts består valutaslyrelsen av sju ledamöter och lika många suppleanter.
Av de fyra ledamöter sora utses av Kungl. Majrt representerar en finansdeparteraenlet,
en bankväsendet och två näringslivet i övrigt. Enligt regleraenlet för
riksbankens styrelse och förvaltning (bankoregleraentet) skall vice
riksbankschefen, en fuUraäktig eller suppleant för fuUraäktig och en
bankdirektör utses av riksbanksfullmäktige till ledaraöter i styrelsen. Vice
riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande och till vice ordförande skall
fullmäktige förordna en av de övriga inora riksbanken utsedda ledaraöterna.
Valutastyrelsen är beslutför när minst tre ledaraöter är närvarande.
Ordföranden har utslagsröst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 13

(bankoregleraentet 13 § 2 raora.). Vid valutastyrelsens sararaanträden
är suppleant närvarande endast vid ledaraots frånvaro.

I det föregående har bl. a. redovisats bestämraelser,
enligt vilka riksbanken kan pröva svenska företags utlandsinvesteringar från
penningpolitiska utgångspunkter. När det gäller raöjligheterna att pröva
sådana investeringar från andra utgångspunkter, särskilt från. industri- och sysselsältningspolitiska
utgångspunkter, begränsas raöjligheterna av de åtaganden som följer av Sveriges
anslutning till OECD och den inom denna organisation antagna kapitalliberaliseringsstadgan.

Enligt denna stadga skall raedlerasstalerna sinsemellan
avveckla restriktioner för kapitalrörelser "i den utsträckning sora är
nödvändig för effektivt ekonoraiskl saraarbete". Sverige har, när stadgan
infördes, utan reservation godtagit stadgans förpliktelse alt fritt raedge
utgående direkta investeringar. För direkta investeringar raedges inte alt
reservation görs i efterhand. Stadgan gér dock raöjligheter till vissa
inskränkningar i detta liberaliseringsåtagande.

De undantagsbeslämraelser sora synes kunna ifrågakomma för
en prövning av utlandsinvesteringarna också från industri- och sysselsättningspolitiska
utgångspunkter torde vara stadgans artikel 7 (b) och den andra s. k.
anmärkningen rörande direkta investeringar.

Genora tillärapning av undanlagsklausulerna i artikel 7 i
stadgan kan ett medierasland för kortare eller längre tid begränsa sina liberaliseringsförpliktelser.
Sverige har sedan september 1969 begränsat sina förpliktelser genora åberopande
av artikel 7 (c) avseende betalningsbalanssvårigheter. Artikeln lar direkt
sikte på utvecklingen av en raed-lerasslats betalningsbalans och valutareserv.
Artikel 7 (b) i stadgan medger däreraot upphävande av liberaliseringsåtagandena
då dessa medför allvarliga ekonomiska och finansiella störningar i en medlemsstat.
Klausulen bedöms inte kunna åberopas i förebyggande syfte och kan därför inte
läggas till grund för hänsynstagande till förväntade industri- och
sysselsättningspolitiska effekter av utlandsinvesteringar.

I s. k. anmärkningar preciseras bl. a. transaktioner och
överföringar vilka ej behöver godlas trots att de orafattas av den allmänna fri-listningsbestäramelsen.
För direkta investeringar, såväl utgående sora ingående, finns två sådana anraärkningar.
En av dessa, den s.k. andra anraärkningen, anger att den allmänna
liberaliseringsförpliktelsen får åsidosättas, ora en enskild investering på
grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle få en utoraordentligt
skadlig verkan på ett raedleraslands intressen. Ett. åberopande av denna anraärkning
måste alltså knytas till enstaka investeringar av företrädesvis betydande omfattning,
och OECD skall enhgl stadgan underrättas härom. Det får anses att denna anraärkning
kan tillämpas på investeringar av större omfattning eller betydelse vid en
prövning från industri- och sysselsättnings-pohtiska utgångspunkter. Någon raot
denna bedöraning stridande ve-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 14

dertagen
tolkning eller etablerad praxis i fråga ora anraärkningens användbarhet i
konkreta fall föreligger inle.

Kapitalliberaliseringsstadgan
läranar föga utryrarae för en prövning av utlandsinvesteringarna från
utrikespolitiska utgångspunkter. Medierasstat är dock enligt stadgans artikel
3 inte förhindrad att vidta åtgärder för uppfyllande av förpliktelser rörande
internationell fred och säkerhet.

3
Direkta investeringar utomlands 3.1. Promemorian

3.1.1
Inledning

I
promeraorian framhålls att de svenska företagens investeringar utomlands ökat
kraftigt under senare år. I följande två tabeller belyses denna utveckhng från
olika utgångspunkter.

Tabell
1. Anställda och tillgångar i producerande dotterbolag i utlandet 1960,1965
och 1970

Antal företag

Antal
anställda

1970

1960

1965

1970

Totalt

428

105 511

147 807

182 649

därav
inom

EEC

145

48 645

69 309

83 016

EFTA

134

22 597

30 204

39 772

Nordamerika

31

12 368

14 638

12 328

U-länder

84

17 903

27 096

37 043

Totala tillgångar, milj. kr.

1960

1965

1970

Totalt

3 834

8 033

15 607

därav
inom

EEC

1 593

3 822

7 465

EFTA

748

1405

3211

Nordamerika

813

1320

1804

U-länder

494

1069

2 285

Kallar
lUI

Tabell
1 är hämtad från en undersökning gjord av Industriens Utredningsinstitut av
den svenska industrins investeringar i utlandet och belyser utvecklingen i
sysselsättning och bokfört kapitalvärde. EnUgt denna undersökning har antalet
sysselsatta i svenska producerande dotterbolag utomlands under perioden
19651970 ökat med ca 35 000 till nära 183 000. De totala tillgångarna har
samtidigt nästan fördubblats eller stigit från 8 tiU 15,6 miljarder kronor;
Studien visar alt den svenska industrin mellan åren 1965 och 1970 expanderat
snabbare i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 15

utlandet än i Sverige. Detta gäller vid en jämförelse både
raed de ut-landsinvesterande koncernernas tillväxt i Sverige och raed hela den
svenska industrins expansion. Under senare år har såväl investeringar som sysselsättning
i utiandsägda svenska företag uppgått till ca 20 % av totala investeringar
resp. totalt antal sysselsatta inom industrin i Sverige. Detta mnebär, att
svensk industri är raer internationaliserad än flertalet andra länders.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar utomlands. MUj.
kr.

Investerin

gar i

försäljnings-

övriga

totalt

företag

företag

1967

137

740

877

68

113

560

673

69

249

1447

1696

70

196

897

1 093

71

372

883

1255

72

705

1270

1975

73

419

1085

1504

Anm. Försäljningsföretag r företag vilkas ändamål enbart
är försäljning av svenska produkter utomlands, övriga företag r beloppsmässigt
huvudsakligen utvinnings-, tillverknings- och sarmnansättningsföretag
(produktionsföretag). Kallar riksbanken

F. n. prövas tillstånd angående direkta investeringar
utomlands av riksbanken i den mån investermgarna faller under
valutaregleringen, vilket regelmässigt är fallet. Ar 1969 införde Sverige av betalningsbalans-raässiga
skäl restriktioner för bl. a. direkta investeringar i utlandet. Dessa innebar
att tillstånd till överföring av kapital från Sverige läranades, när
investeringen bedörades ha en exportfrärajande eller valulabesparande effekt
eller avsåg land som är huvudmottagare av svenskt bistånd. I fråga ora
gränsfall avseende andra länder eller då beloppet var stort kunde tillstånd
lämnas på villkor att investeringen finansierades genom mmst femårig upplåning
i utiandet. I februari 1972 upphävdes kravet på utlandsfinansiering. Fortsatt
uppmjukning i tillärapningen har genoraförts gradvis allteftersom
betalningsbalansen förbättrats. Tillståndsgivningen har därmed i det närmaste
återförts till den liberala praxis sora Sverige jämlikt sina OECD-förpliktelser
följde före åberopandet av undantagsreglerna år 1969.

Tendensen beträffande tiUståndsgivningen fraragår av
tabell 2 sora bl. a. visar att en topp i fråga om beviljade tUlstånd inträffade
under år 1969 och en ny år 1972 efter en viss nedgång åren 1970 och 1971. Under
år 1973 sjönk tUlståndsgivningen åter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 16

3.1.2
Skäl för en vidare bedömning av svenska direktinvesteringar utomlands

Produktionsfaktorernas
ökade rörlighet över gränserna ger upphov till en snabbare ekonomisk tillväxt genora
ett raer rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Svenska företags
ökade internalionalisering och den därraed följande expansionen av företagens
utlandsinvesteringar är elt led i denna utveckling.

Företagandets
internationalisering raedför betydande fördelar för den svenska sarahällsekonorain.
De svenska utiandsinvesteringarna har bidragit till en effektiv
industristruktur i Sverige. Svenska företag har genora etableringar utomlands
kunnat vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft och därmed sin svenska
exportförsäljning.

Ett
företag söker av naturliga skäl fördela investeringar raellan Sverige och
utlandet så att högsta raöjliga lönsarahet för företaget uppnås. Utlandsinvestermgarna
kan emellertid behöva bedöraas också utifrån andra synpunkter än företagets
egna. Ett företags utlandsetableringar kan ibland länkas raedföra sådana
negativa effekter i Sverige på sysselsättning och produktionsstruktur vid
sidan av effekter på handels-ströramar och betalningsbalans alt tveksamhet
uppstår, ora investeringarnas sarahällsekonoraiska berättigande. Så t. ex. kan
utlokalisering av ett företags forsknings- och utvecklingsarbete till annat
land på sikt få negativa effekter inom Sverige raed avseende på industrins utveck-lingsraöjligheter
och därraed på sysselsättningen. Ett annat fall är alt ett företag förlägger
tillverkning till länder raed extrerat låga produktionskostnader i stället för
att fortsätta att producera i Sverige mot något lägre lönsamhetskrav. Det bör
därför finnas utrymme för att bedöma effektema i Sverige av
utlandsinvesteringar på sysselsättningen, industristrukturen och den regionala
balansen.

Oavsett
ora raotsättningarna raellan en företagsekonoraisk och en sarahällsekonoraisk bedöraning
av företagens planerade utlandsetableringar kan tänkas bli raer eller raindre frekventa
är det uppenbart att de svenska utiandsinvesteringarna genora sin orafattning nuraera
har sådana verkningar på den svenska sarahällsekonorain att det raåste finnas
legala möjligheter alt pröva utlandsinvesleringama från de mest relevanta
synpunkterna.

Valutareglering
får enligt valutalagen i dess nuvarande lydelse upprätthållas då "så
prövas erforderligt för uppnående av det raål, sora fastställts för riksbankens
permingpolitiska verksarahet". Prövningen av enskilda valutaärenden är
alltså f. n. i princip begränsad tUl de synpunkter sora uppbär
valutaregleringen, dvs. till hänsynslagande till den förda penningpolitiken.
Riksbanken har emellertid under rådande undantagsställning i förhållande till OECDrs
kapilalliberaliseringsstadga ansett sig kunna tillämpa vissa sarahällsekonoraiska
bedöraningsgmnder inora ra-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 17

raen för den penningpolitiska prövningen. Effekterna på
sysselsättningen i Sverige har sålunda varit av betydelse vid bedöraningen av
vissa projekt. Alt även företagen betraktat frågeställningen sora relevant fraragår
av att de ibland särskilt tagit upp sysselsättningsaspekten i sina
ansökningshandlingar till riksbanken.

Svagheten med valutalagsliftningen i dess nuvarande
utformning är tvåfaldig. Dels ger den inte tillräckligt stöd för beaktande av industri-och
sysselsättningspolitiska synpunkter i tillståndsärendena. Dels ger den inte utryrarae
för ett upprätthållande av en effektiv övervakning och kontroll av utiandsinvesteringarna
i tider då betalningsbalansen är god.

I den allraänna debatten har också efterlysts möjligheten
att pröva utlandsinvesteringarna raed avseende på de anställdas anställnings-
och arbetsvillkor och fackliga rättigheter i etableringsländerna. Krav har
också fraraförls på att utrymme skall skapas för en utrikespolitisk bedömning
av svenska företags etableringar utomlands. Därvid har särskilt den
sydafrikanska apartheidpoliliken och den portugisiska kolonialpolitiken stått
i förgrunden för uppmärksamheten.

3.1.3 Sveriges internationella åtaganden

Sveriges internalionella åtaganden begränsar möjligheterna
att vidga bedöraningen vid prövning av de svenska utiandsinvesteringarna. De
åtaganden sora här avses är de sora följer av Sveriges anslutning till OECD och
den inora denna organisation antagna kapitalliberaliseringsstadgan.

3.1.4 Allmänna riktlinjer

Som framgår av det föregående behöver vissa ändringar
göras i valutalagsliftningen. Ändringama bör ge underlag för en skärpt övervakning
av mer betydande svenska investeringar uloralands i syfte att förebygga
eventuellt negativa sarahällsekonoraiska effekter. Därvid bör vid sidan av de
penningpolitiska aspekterna sysselsättning och industristruktur stå i förgmnden.

Det torde vara föga ändaraålsenligt att söka ulforraa
detaljerade regler och kriterier för prövningen av tUlslåndsansökningar i valulaären-den
från industri- och sysselsätlningspolitiska synpunkter. De nya kriterier sora
behövs kan knappast göras mer preciserade än det nuvarande penningpolitiska
kriteriet. Varje investeringsprojekt har sina särskilda karakteristika och
innebörden av den sarahällsekonoraiska bedöraningen är svår alt generellt
ange.

Den bredare samhällsekonoraiska bedömningen av
investeringsprojekten kommer till helt övervägande del all avse etablering och
utbyggnad

' En redogörelse för vissa delar av denna lämnas i
promemorian men har också redovisats i propositionen under 2 Nuvarande ordning,
vartill här hänvisas

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 89

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 18

av
produktion utomlands. Prövningens omfattning får bli beroende av ifrågavarande
investerings storlek eller betydelse i övrigt för den svenska sarahällsekonorain.
Även raindre kapitalkrävande investeringar uloralands, främst i forskning, kan
i enstaka faU behöva prövas också från industripohtiska sarahällshänsyn.
Antalet ärenden sora berörs av en utvidgad prövning raåste emellertid bli
begränsat.

Den
pågående debatten i Sverige och utomlands om de internationella
investeringarnas fördelar resp. nackdelar illustrerar svårigheten att raed
bestämdhet och i genereUa termer faststäUa dessa investeringars effekter på
moderländerna. I detta sammanhang erinras i promemorian ora de skUjaktiga
slutsatser som dragits beträffande utiandsinvestering-arnas effekter på
sysselsättningsnivån. De olika uppfattningarna rörande verkningarna på
exportutvecklingen från moderländerna till följd av etableringarna utomlands frarahålls
också.

Enligt
vad sora framhålls i proraeraorian är del lättare att särskilja för- och
nackdelar vid de enskilda investeringstillfällena, men också här är det
naturligtvis svårt att på förhand bedöma effekterna av etableringen.

Utgångspunkten
vid prövningen av de direkta utlandsinvesteringarna bör vara alt den svenska
industrins intemationella konkurrenskraft bör vidmakthållas och i största raöjliga
ulslräckning förstärkas under beaktande av den svenska ekonoraiska politikens
grundläggande raål, dvs. ekonomisk tillväxt och full sysselsättning med
bibehållande av inre och yttre balans.

1
detta ligger att i ett tillståndsärende hänsyn raåste kunna tas till en utlandselablerings
långsiktiga effekter på sysselsättning och industriell struktur. Det raåste
vara en viktig uppgift för politiken att på detta oraråde därapa
industrisysselsättningens minskning i Sverige och tUlgodose de
regionalpolitiska strävandena.

Utlandsinvesteringarna
bör inte raotverka de industripolitiska strävandena att skapa en i teknisk-ekonoraisk
raening rationell produktionsstruktur i Sverige. Det är i åtskilliga fall
motiverat att viss produktion successivt lokaliseras utomlands till följd av
förändringar i produktions-och marknadsförhållandena, teknisk utvecklingsnivå
etc. Elt väl differentierat inhemskt näringsliv är dock av vital betydelse för
dynamiken och flexibiliteten i den långsiktiga industriella utvecklingen.

En
annan central industripolitisk målsättning är att vidmakthålla och främja en
hög teknologisk nivå i Sverige. Företagens förläggning av forsknings- och
utvecklingsresurserna spelar härvid en framträdande roll. En omfattande
lokalisering av svenska förelags forskning och industriella utvecklingsarbete
utomlands kan på sikt också få, förutom direkta konsekvenser i form av lägre innovationstakt
och mindre snabb teknisk utveckling i de kvarvarande delarna av företagen, indirekta
konsekvenser på det allraänna forskningskliraatet inora landet, exerapelvis genora
utflyttnmg av forskare och annan välutbUdad arbetskraft.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 19

Även
utvecklingen efter det att tillstånd till direkt investering lämnats raåste
beaktas. Det är ur sarahällsekonoraisk synvinkel angeläget att avkastningen på
svenskt kapital sora investerats i utlandet i möjligaste raån förs hera. Till frärajaride
härav förknippas sedan slutet av 1940-talet tillstånden i övervägande antalet
fall med en föreskrift om att kvarhållande av vinstmedel i de utiändska
dotterbolagen utöver skälig fondering inte får ske. Att skapa rimlig säkerhet
för att tUlfredsställande ålerflöden verkligen koraraer till stånd förblir en
väsentlig uppgift.

I
promeraorian anförs att det i den allraänna debatten, särskilt från arbelstagarhåll,
fraraförls önskemål om att svenska företag inte skall till-låtas investera i
utlandet under annan förutsättning än att det finns garantier för alt de i sin
verksamhet uloralands respekterar fackliga rättigheter och erbjuder
arbetstagarna godtagbara villkor.

I det sammanhanget erinras
i promemorian ora del arbete som pågår inom ILO raed sikte på alt fastställa
principer och riktlinjer för företagens handlande från sociala och arbetsraarknadspolitiska
utgångspunkter. Sverige raedverkar aktivi i ansträngningarna att nå frara till
en godtagbar internationell standard på orarådet.

När del gäller svenska
förelags investeringar i fräraraande länder finns det eraellertid fraraför allt
anledning att peka på de raöjligheter sora ligger i en politik sora ger
löntagarna och deras organisationer ökad insyn i förelagen och tillfälle alt i
olika företagsorgan utöva inflytande på den verksarahet som företagen bedriver
genom sina dotterbolag i andra länder. Den politiken koraraer vartefter att bli
ett allt viktigare inslag i en social kontroll över företagens investeringsverksarahet.

Utöver
en social kontroll av detta slag har i den allraänna debatten också diskuterats
en annan typ av kontroll sora skulle ge regeringen raöjligheter att på
politiska grunder generellt förbjuda svenska investeringar i vissa länder, där
förtryck råder eller där den härskande regimen annars bedriver en politik som
enligt svenska värderingar är djupt motbjudande. SärskUt den sydafrikanska
apartheidpolitiken och den portugisiska kolonialpolitiken har stått i
förgrunden i den debatten.

Frågan
ora forraellt investeringsförbud i vissa länder raåste bedöraas raot bakgrunden
av Sveriges internationella åtaganden. Sverige har inte tidigare raot någon
stat ensidigt vidtagit åtgärder av delta slag. När del gäller internationella ekonoraiska
sanktioner har Sverige traditioneUt hävdat uppfattningen alt beslut ora
sanktioner hör hemma i FNrs säkerhetsråd. Den uppfattningen har grundats på
starka skäl. Först genom beslut i säkerhetsrådet kan på grund av regeln ora
de fera perraanenta raedlemmarnas vetorätt skapas garantier för att
sanktionerna grundas på en enhällig uppfattning bland stater tillhörande olika
politiska grupperingar. Della är i sin tur en förutsättning för all
sanktionerna skall bli effektiva.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 20

Sveriges
ståndpunkt i sanklionsfrågan har kommit till ullryck i inhemsk lagstiftning.
De svenska bestäraraelserna i ämnet sora återfinns i lagen (1971r 176) ora
vissa internationella sanktioner (den s.k. sanktionslagen) bygger på tanken
att vi bör raedverka i sanktioner endast när del förehgger beslut eller rekomraendation
av säkerhetsrådet. Sanktionslagen ger regeringen behörighet att förordna ora
lagens lill-lämpning i fråga om viss stat eller visst oraråde, i den raån det
påkallas raed anledning av beslut sora fattats eller rekommendation som antagils
av FNrs säkerhetsråd i överensstämraelse raed FNrs stadga. Förordnande ora sanklionslagens
tillärapning har hittUls raeddelats i ett fall, nämligen i fråga ora Rhodesia
(SFS 1971 r 177 och 178).

Även
ora huvudlinjen i svensk sanktionspolitik raåste ligga fast, kan det eraellertid
göras gällande att investeringar inom oraråden sora alltjärat är föreraål för
kolonial exploatering utgör ett särfall. Svenska regeringen har, i likhet med
en överväldigande majoritet av FNrs raedlerasstaler, vid raånga tUlfällen
uttryckt sitt fördöraande av kolonialt förtryck och solidariserat sig raed
befrielsesträvanden i kolonier. Som svar på en interpellation uttalade
utrikesministern den 10 december 1973 i riksdagen, att svenska investeringar i
Portugals kolonier inte var önskvärda med hänsyn till vikten av att det
portugisiska kolonialväldet avvecklades. Han påpekade särskUt att privata
företag inora dessa koloniala territorier har ett egenintresse av stabilitet,
dvs. i realiteten elt bevarande av de koloniala förhållandena. Detta utgör
också ett viktigt raotiv för kolonialraakten att uppmuntra utländska
investeringar i kolonierna.

Några
svenska ekonoraiska intressen torde eraellertid f. n. inte finnas i de
portugisiska kolonierna i Afrika. Riksbankens register innehåller inte några
anteckningar om svenska direkta investeringar i dessa oraråden och inte heller
i Naraibia. Registren har i sin nuvarande förra förts sedan år 1955. Man torde
därför våga dra slutsatsen att det under en period av nära 20 år inte har förekorarait
några svenska direkta investeringar av betydelse vare sig i de portugisiska
kolonierna i Afrika eher i Namibia. Såvitt kunnat utrönas föreligger inte
heller f. n. några planer på investeringar i berörda områden som skulle kunna
påverkas genom svensk lagstiftning.

ÅtskUliga
faktorer kan antas bidra till att svenska företag inte är intresserade av att
göra investeringar i de aktuella orarådena. Sådana investeringar lorde regelraässigt
frarastå sora alltför riskfyllda. Men till detta kommer att den instäUning som
regeringen har gett uttryck åt raed starkt stöd från löntagarorganisationerna
och den allraänna opinionen måsle antas ha en kraftigt avhållande effekt.

Mot
denna bakgmnd synes det inte påkaUat att nu införa ett formellt invesleringsförbud.
Den fortsatta utvecklingen bör emellertid, framhåUs det i proraeraorian, följas
raed stor vaksarahet. Någon tvekan kan inte råda om statsmakternas negativa
inställning till investeringar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 21

i
områden under kolonialt förtryck. Om utvecklingen mot förraodan skulle
föranleda därtill, får frågan ora investeringsförbud aktualiseras på nytt.

För
fullständighelens skull bör i detta sammanhang till sist även nämnas de
möjligheter som Sverige har att i FN och andra internationella organ verka för
politiska förändringar i koloniala områden. Det kan erinras ora att Sverige
avser att anmäla sitt intresse för att bli invalt som medlera av säkerhetsrådet
från den 1 januari 1975. Sora raedlera av rådet skulle Sverige känna ett särskUt
ansvar alt följa den internationella utvecklingen i frågor sora rör de
portugisiska kolonierna och Naraibia, och Sverige skulle få nya raöjligheter
att ta initiativ till åtgärder som syftar till alt förverkliga principen om
folkens självbe-stäraraanderätt i dessa oraråden. Det säger sig självt att vi
bör utnyttja dessa möjligheter om de erbjuds oss.

3.1.5
Administrativt förfarande

Det
bör ankoraraa på valutamyndigheten att med utgångspunkt från penningpolitiska,
sysselsättningspolitiska och industripolitiska överväganden utforma del
praktiska handhavandet av den vidgade tillståndsprövningen. Vissa frågor
förtjänar dock här frarahållas.

Det
är sålunda av vikt att ansökningshandlingama från företagen tillställs valutarayndigheten
i så god tid sora raöjligt för att raöjhggöra en allsidig prövning av
investeringsprojekten. Det är givetvis också väsentligt alt ansökningarna blir
föreraål för en snabb och sraidig handläggning hos valutarayndigheten.

En
förutsättning för att tillståndsprövningen skall motsvara de uppstäUda kraven
är alt informationsunderlaget från företagen är tillräckligt allsidigt.
Informationen bör inte bara begränsas till en statisk beskrivning av
effekterna på "hemraaföretagen" på kort sikt utan också innefatta en
bedöraning av utlandsinvesteringarnas effekter över ett längre tidsperspektiv.
Företagen bör redovisa sin fraratida planering avseende exerapelvis
ytterligare utiandsetableringar och raer långsiktiga prognoser för produktion,
sysselsättning och export. Företagens planer för utvecklingen av verksamheten inora
landet bör utgöra en viktig del av underlaget för ställningstagandet till den
föreslagna utländska investeringen. En redovisning av här angivet slag
förekommer för övrigt redan i viktigare invesleringsärenden.

Beträffande
större investeringsprojekt kan redovisningen lämpligen kombineras raed valutarayndighetens
direkta kontakter och sararåd raed ifrågavarande företag. I de enskilda
ärendena är del av vikt alt de fackliga intressena och synpunkterna får korama
till tals på lämpligt sätt. Löntagarnas representanter i företagen får
förutsättas kunna framföra sina synpunkter på planerade investeringsprojekt i
såväl förelagels styrelse sora i företagsnäranden. Ofta nog bör del ligga i
företagsledning-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 22

ens
eget intresse att kontakterna raed löntagarnas företrädare fungerar väl. En
positiv bedöraning av en tilltänkt utlandsinvestering från fackligt håll bör i
regel kunna underlätta och påskynda tillståndsprövningen.

Riksbankens
beslutanderätt beträffande valutafrågor utövas av valutaslyrelsen. Denna
består av sju ledaraöter och lika raånga supplean-teri.

En
prövning av de svenska direklinvesteringarna utomlands också från industri- och
sysselsättningspolitiska utgångspunkter gör det lärapligt att utvidga valutaslyrelsen.
Förutora bankväsende och näringsliv samt finansdeparteraenlet, som redan är
representerade, bör de departement som svarar för arbetsmarknadspolitiken resp.
industripolitiken särat de fackliga organisationerna vara företrädda.
Valutastyrelsen bör därför vid prövningen av ansökningarna ora tillstånd lUl
utlandsinvesteringar utökas raed förslagsvis fyra av Kungl. Majrts utsedda
ledamöter jämte suppleanter. Kungl. Majrt kommer härigenom alt utse åtta ledamöter.
Av dessa bör tre företräda närmast berörda departement, f. n. finans-,
arbetsmarknads- och industridepartementen och två de anställdas organisationer.
Tre bör hksom f. n. företräda bankväsende och näringsliv.

En
utvidgning av valutastyrelsen vid prövning av utlandsinvesteringar niedför
behov av ändringar i 6 a § valutalagen och 13 § 2 mom. bankoreglementet.

Bankofullraäktige
bör liksora hittUls vara besvärs- och överprövningsinstans i fråga om
valutastyrelsens beslut. De industripolitiska aspekterna på
investeringsärendena bör i regel kunna bli tillfredsställande belysta på
beredningsplanet liksom vid avgörandena i valutastyrelsen. Fullraäktige får
förutsättas företräda insikter inte bara i penningpolitiska utan också i
samhällsekonomiska frågor i allmänhet, varför utlandsinvesteringarna även på
denna nivå kommer att kunna bedömas på ett tillfredsställande sätt också från
industri- och sysselsätlningspolitiska utgångspunkter.

Enligt
6 a § tredje stycket valutalagen äger av fullmäktige utsedd ledamot eller
suppleant, som deltagit i styrelsens beslut, påfordra att beslutet underställs
fullmäktige för prövning. Denna underställningsrält föreslås i promemorian
utvidgad all gälla styrelsens samthga ledamöter. A andra sidan föreslås underställningsrällen
skola begränsas genora att såsora fömtsättning för denna uppställs att rainst
tre ledamöter förenar sig i yrkande ora underställning.

I enhghet
raed vad sora förordals i del föregående föreslås valutalagen och bankoregleraentet
ändrade på sätt sora framgår av de förslag, vilka sora bilaga 1 fogals vid
denna proposition.

'
En redogörelse för valutastyrelsens sammansättning m. m. finns i propositionen
under 2 Nuvarande ordning, vartill här hänvisas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 23

3.2. Remissyttrandena över promemorian

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till
förslagets grundtanke att lagstiftningen bör möjliggöra en bedömning av betydari-de
svenska direktinvesteringar utomlands även från vidare sarahällsekonoraiska
aspekter än enbart penningpolitiska. Sysselsättnings- och industripolitiska
synpunkter bör sålunda kunna beaktas vid en sådan bedömning. Flera
remissinstanser anser det också vara en riklig utgångspunkt att bedöraningen
sker raed sikte på att bevara eller förstärka vår industris internationella
konkurrenskraft under beaktande av den svenska ekonomiska politikens mål. Bland
reraissinstanser sora ger uttryck för dessa eller liknande tankegångar är
industriverket, pris-och kartellnämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län,
majoriteten av fullmäktige i Sveriges riksbank, KF, LO och TCO. Positiva till
förslaget i dess helhet eller i väsentliga delar är vidare kommerskollegium,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus
län (raajoriteten) särat SACO.

Kommerskollegium
frarahåller att Sverige tUlhör de länder sora i särskilt hög grad är beroende
av sin utrikeshandel. Mot en befolkning, sorii uppskattningsvis utgör 0,2 % av
världens, står en andel av världshandeln av drygt 2 %. Sveriges utrikeshandel
har också fortsatt att öka i snabb takt under den senare delen av 1960-talet.
Den ökning av antalet sysselsatta i svenska producerande dotterbolag
utomlands, sora kunnat konstateras för åren 19651970, är visserligen mycket
kraftig men ökningstakten ler sig i jämförelse med exportens utveckling under
samma period inte särskilt anmärkningsvärd. Den årliga ökningen är i del ena faUet
antalet sysselsatta i producerande dotterbolag utomlands mellan 4 och 5 %
och i det andra fallet exportvärdet ca 11 %.

Den snabba
utvecklingen av den svenska ekonomins utlandsberoende har skett inom ramen för
en utrikesekonomisk politik, som tagit sig uttryck i Sveriges internationella
åtaganden att undvika restriktioner på handelns och betalningarnas område
liksom också när det gäller de direkta investeringarna. Till grund för besluten
om dessa åtaganden har legat den uppfattningen, att öppenheten mot utländsk
konkurrens gagnar den svenska ekonomins utveckling samt alt frihandel på det
internationella planet ligger i Sveriges liksora varje annat litet
hög-industrialiserat lands intresse. Kollegiet, sora delar della synsätt,
konstaterar med tillfredsställelse, att promemorian har samma utgångspunkter.

Pris- och kartellnämnden
framhåller att utlandsinvesteringar i många fall innebär en direkt utflyttning
av verksamhet från Sverige till utiandet och kan påverka den inhemska
konkurrenssituationen antingen genom alt viss verksamhet helt upphör inom
landet eller genora att oli-gopol- eller monopolsUuationer uppstår.
Utlandsinvesteringar kan också leda till ökad import från länder med lägre
kostnadsnivå och den

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 24

svenska
marknaden därigenora tillföras produkter, vars prisnivå understiger prisnivån
för motsvarande produkter producerade inom landet.

Arbetsmarknadsstyrelsen
finner starka skäl att pröva utlandsinvesteringarna från bl. a. försörjnings-
och sysselsätlningspolitiska synpunkter. Garantier bör också skapas för att
inte någon genom investeringar i andra länder kringgår av Sverige gjorda
internationella åtaganden på exerapelvis arbets- och sociallagstiflningens oraråde.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län finner att ingen allvarlig invändning kan resas raot tanken alt
en prövning även från industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter bör
kunna påkallas i valutaärenden. Det är snarare ägnat att förvåna all en sådan
prövning inte ifrågasatts tidigare, så raycket mer som många svenska förelag
är raedvetna om probleraen och enligt vad som uppges i promemorian själva
tagit upp sysselsättningsaspekten i sina ansökningshandlingar tUl riksbanken.

Fullmäktige
i riksbanken (majoriteten) anför alt fullmäktige vid sin bedöraning av
promemorians förslag utgått från grundsynen alt en tillfredsställande
behandling av utiandsinvesteringarna rimligen måste innesluta beaktande av
dessas samhäUsekonoraiska verkningar i moderlandet. Särskilt de svenska
utgående direkta investeringarnas absolut och jämfört med det övervägande
flertalet andra länder höga nivå och därmed stora betydelse för ekonomins
utveckling påkallar enligt fullraäktiges raening ett hänsynstagande till sarahällsekonoraiska
intressen. Sådana hänsynstaganden har under de senaste åren utvecklats till ett
norraall inslag i valutarayndighetens prövning, särskilt när det gällt raera betydande
utlandsinvesteringar, och har inte raött erinringar från de berörda företagen
eller dessas organisationer under denna period. Möjligheten att kunna lägga sarahällsekonoraiska
aspekter på utiandsinvesteringarna bör rimligen inte vara avhängig av
kortsiktiga faktorer som förändringar i betalningsbalansen. All kunna
upprätthålla den ökade allsidighelen i behandlingen av tillståndsärendena
framstår alltså sora eftersträvansvärt. Därför vore det enligt fullraäktiges
mening otiUfredsstäUande, om förfarandet tillätes förbli beroende av en extensiv
tolkning av valutalagens hänvisning till de penningpolitiska målen och av
tidsbegränsade åberopanden av en undantagsbestämmelse i OECDrs kapilalliberaliseringsstadga.
Enligt fullmäktiges mening skapar de aktuella förslagen underlag för ett
hänsynstagande till utlandsinvesteringarnas återverkningar på det svenska
näringslivet även i normala lägen raed tUlfredsställande betalningsjämvikt.

KF
betonar betydelsen av svenska företags internationalisering sett såväl ur
företagsekonomiska som samhällsekonomiska aspekter. Den svenska industrin, kännetecknad
av hög specialiseringsgrad och teknologisk kompetens samt begränsade
avsättningsmöjligheter på heraraa-raarknaden, är för vidmakthållande av sin
konkurrenskraft beroende av att förutsättningar finns för etablering utomlands.
Utiandsinvesteringar-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 25

na
har även positiva effekter på den inhemska industristrukturen och sysselsättningsläget.

Enligt
LO:s uppfattning finns det ett behov av att pröva svenska direktinvesteringsprojekt
i utlandet i avseenden utöver den valutamässiga eller penningpolitiska bedöraningen
sora gäller valutautförselns förenlighet raed valutatillgången och
betalningsbalansen. De ytterligare bedömningsgrunder som komraer i fråga gäller
dels direktinvesteringarnas förenlighet raed den svenska ekonomins långsiktiga
utvecklingsmål och vidare deras överensstämmelse (resp. brist på
överensstämmelse), dels raed avtal och principer angående handel, produktion
och ekonomiskt samarbete med andra länder, sora Sverige följer, dels med
sociala framsteg i olika länder i den riktning fackföreningsrörelsen strävar i
sitt samarbete. Den enskUda ansökan om direktinvestering i utlandet aktualiserar
i regel inte några dramatiska effekter på ekonomin vare sig för värdlandet
eller moderbolagets hemland. De långsiktiga samraantagna effekterna av många
utlandsprojekt kan däremot bli betydande. Mot bakgrund av den stora omfattning
som utlandsinvesteringar har fått krävs en övervakning och påverkan från
samhällets sida. Prövningen av valutautförseln vid investeringstillfället kan
därvid endast vara en av bitarna i ett sådant system för övervakning.

Internalionahseringen
är en i raånga avseenden automatisk tendens, sora hänger saraman raed industriländernas
tekniska utveckling inora tillverkning, samfärdsel och tjänstesektorn samt höjd
produktivitet och konsumlionsnivå sora följd därav. De privata utländska
direktinvesteringarna är dock inte en nödvändig eller självklar följd av det
ökande örasesidiga beroendet mellan ländernas ekonomier. Internationaliseringen
skulle kunna ledas av huvudsakligen nationellt verksamma företag, om man kan
förutsätta planerade kapitalrörelser och en utvidgad handel med
tillverkningsrättigheter, patent och diverse tjänster i fråga om marknadsföring
och företagsledning. Sådana förutsättningar har dock inte skapats fullt ut.
Hittills har de privata företagens egna utlandsetableringar i hög grad svarat
för kapital- och tekniköverföringar mellan länderna.

LO
frarahåller att svenska företag investerar uloralands i klart större orafattning
än utländska förelag i Sverige. Trafiken av ut- och ingående direklinvesleringar
i förhållande till utlandet är således inte syrametrisk. På kort sikt ger det
förhållandet tillsammans med den tidvis starka nettoiramigralionen en stark
inverkan på sysselsällningsbalansen. En påverkan i motsatt riktning finns
också, nämligen så alt relativ arbetskraftsbrist kan påskynda utländska
investeringsprojekt. Om trenden med specieUt starkt ökade investeringar i
utlandet av svenska företag fortsätter, ställs riskerna för sysselsättningen,
produktionsinriktningen och den regionala balansen för arbetstillfällena klart
mer i förgrunden än tidigare.

TCO
framhåller alt företagandels internalionalisering raedförl be-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 26

tydande fördelar för den svenska samhällsekonomin.
Näringslivets utlandsengagemang har bidragit till framkomsten av en effektiv
industristruktur och möjliggjort för Sverige alt kunna hävda sig i den internalionella
konkurrensen. Mot bakgrund av den omfattning som internationaliseringen av det
svenska näringslivet nått i dag med allt vad del innebär av problem och risker
på olika områden, finner TCO det motiverat att vidga bedömningen utöver
valutahänsynen i samband med beviljandet av tillstånd för kapitalexport.

Internationaliseringen kan under vissa förhållanden
befaras komma att medföra risker för allvarliga störningar både vad gäller
sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i stort i Sverige. TCO ser
därför raed tillfredsställelse att i proraemorian föreslås ändringar i valutalagsliftningen
och i det administrativa förfarandet vid tillståndsprövningen beträffande
kapitalexport för utlandsetableringar för all möjliggöra en bedömning även
utifrån industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter.

Negativa tiU förslaget i dess helhet eller i väsentliga
delar är främst vissa företrädare för näringslivet, däribland
näringslivsorganisationerna. Allmänt negativa till förslaget är NO, Svensk induslriförening,
SAF, Svenska bankföreningen. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges
industriförbund, Svenska företagares riksförbund, Svenska sparbanksföreningen
och SHIO. Även en minoritet av riksbanksfullmäktige (ledamöterna Hernelius och
Nettelbrandt) liksora en minoritet inom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län är negativa till förslaget.

NO frarahåller alt förslaget om en utvidgning av prövningen
av svenska direktinvesteringar utomlands synes bygga bl. a. på antagandet att
investeringar i Sverige är direkta alternativ till utlandsinvesteringar för
företagen. Så torde enligt NO ofta inte vara fallet. Kan en investering på en
utländsk marknad av något skäl inte genomföras, torde företaget i fråga ofta
välja att rainska sin skuldsättning utomlands eller i hemlandet i stället för
att öka investeringarna inom landet. Resultatet av vissa engelska
undersökningar tyder på att så skulle vara fallet. Skulle raotsvarande
förhållanden gälla även svenska företag, skulle det endast undantagsvis vara raöjligt
att positivt påverka sysselsättningen i Sverige genom alt förhindra en direklinvestering.

Konsekvenserna av förslaget till utvidgad prövning av direktinvesteringar
på förelagens benägenhet att la hem vinster från utländska dotterbolag
behandlas inte närraare i promeraorian. Det torde eraellertid inte kunna
bortses från att svenska koncerner raed dotterbolag uloralands kan bli mer
benägna alt utnyttja legala möjligheter till skäliga fonderingar för att raed kvarhållna
vinstmedel utomlands kunna finansiera en utbyggnad eller nyetablering vid ett utiändskt
dotterbolag. Sådana konsekvenser av ett genomförande av förslaget skulle enligl
NO kunna få negativa effekter från betalningsbalanssynpunkt och därmed

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 27

raotverka ett av syftena med valutastyrelsens prövning av
direktinvesteringar.

Ett genomförande av den i promemorian föreslagna utvidgade
prövningen raedför enligt NO risker för negativa effekter för svenskt vidkommande.
Svårigheten att bedöma effekterna av en viss direktinvestering kan tillsammans
med avsaknaden av några kriterier för den avsedda prövningen leda till ökad
osäkerhet om möjligheterna alt genomföra en viss investering. Härigenom kan
svenska förelags planering försvåras och beslutsfattandet försenas. Redan
detta förhåUande kan försämra svenska förelags konkurrensförmåga genteraot utiändska
företag.

Ora den i proraeraorian
föreslagna utvidgade prövningen av svenska direktinvesteringar utomlands leder
till att vissa avsedda investeringar ej får genoraföras, medför detta
naturligtvis ökade risker för att svensk-ägda företag kommer i ett försämrat
konkurrensläge i förhållande till sina konkurrenter på världsmarknaden och
därmed förlorar faktiska eller potentiella raarknader eller marknadsandelar
till utländska företag. Härigenora skulle, framhåller NO, hinder för
direktinvestering på sikt kunna leda till negativa effekter på sysselsättningen
inom landet.

En
minoritet inom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om det i
nuläget verkligen behövs en beredskapslagstiftning av det slag som nu föreslås.

Svensk
Industriförening anför att föreningen inle kan ansluta sig till den protektionism
som promemorian andas. Vågar det svenska samhället inte låta sin industri med lönsarahelskriteriet
sora riktmärke allokera sina resurser i internationell konkurrens, raåste detta
bottna i tvivel på det svenska sarahällets attraktionskraft. Föreningen anser
sig dock ännu inte ha anledning hysa tvivel i detta avseende. Oroande raed
föreliggande lagförslag är eraellertid alt även vårt land, som länge tjänat
som föredöme för världshandelns frihet och som e.xempel på det välstånd denna
politik skapar, nu synes ryckas med av de protektionistiska strömningarna som
uppträder litet varstans i världen. Om inte protektionism, varhelst den
uppenbarar sig, effektivt bekämpas koraraer världshandelns volyra efter hand
att rainska och snedbalans uppstå i de olika ländernas valutatillgångar.
Allvarligast är dock att denna utveckling värst skulle drabba de sämst
lottade, nämligen u-ländema. Föreningen avstyrker därför den föreslagna
ändringen.

SAF anser det ytterst märkligt att ett förslag med så
djupt gående verkningar fraraläggs utan några som helst utredningar eller
analyser av förslagets konsekvenser och ulan att några förberedande kontakter
tagits med utlandsinvesterade företag eller med näringslivets organisationer.
Dessa har inte beretts tillfälle yttra sig innan förslaget slutgiltigt
formulerats. Föreningen anför också exerapel på centrala frågor sora inte
behandlats i promemorian.

De i promeraorian antydda motiven för lagstiftning, t. ex.
utiands-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 28

investeringarnas
omfattning, har inte under de senaste månaderna förändrats och kan inte heller
förväntas göra det under återstoden av år 1974. I samband med att förslaget presenterades
har regeringens företrädare uttryckligen framhåUit alt del saknas exerapel på missbmk
av de svenska förelagens nuvarande frihet all investera i utiandet samt att
regeringen inle heller förutser att för landet olämpliga investeringar i utiandet
är aktuella. Förslagel har karakteriserats som en "bered-skapslagsliflning".
Föreningen har därför svårt förslå regeringens raotiv att forcera ett antagande
av lagförslaget i stället för att exempelvis lUlsälla en offentiig utredning
med uppgift att snabbt framlägga elt allsidigt underlag för bedöraning av de
svenska utlandsinvesteringarna och del eventuella behovet av
lagstiftningsåtgärder.

SAF
framhåller att den internalionella frihandeln och arbetsfördelningen utgör gmnden
för den nuvarande svenska näringsstrukturen liksora för Sveriges intemationeUt
sett höga välstånd. En internationell utveckling i protektionistisk riktning
skulle följakthgen få raycket djupgående verkningar för näringsstrukturen och
levnadsstandarden. Sverige är raer än de flesta länder beroende av sina
företags export och utlandsetableringar.

Utbyggnaden
av svensk export och svenska utiandsetableringar har gått hand i hand. I raycket
betydande utsträckning har de utgjort varandras fömtsättningar. Utan tillgång
till en större raarknad än enbart den svenska skulle en dorainerande del av den
industri sora utgör ryggraden i den svenska ekonomin över huvud inle kunna
existera och följaktligen inte heller kunna förse den svenska marknaden med
sina produkter. De investeringar svenska företag gjort utomlands har varit nödvändiga
för att bevara, förstärka eller skaffa nya marknader och förbättra företagens
internationella konkurrenskraft.

Den
i proraeraorian antydda föreställningen att svenska utlandsinvesteringar
bidragit till en rainskad industriell sysselsättning i Sverige är enhgt SAF
helt grundlös. Trots en snabb utbyggnad av de svenska industriföretagens
utlandsverksamhet har de företag som bedriver produktion i utlandet saratidigt
väsentligt kunnat öka sin sysselsättning även i Sverige under en period då
sysselsättningen inom svensk industri som helhet har minskat.

Det
föreslagna systemet för prövning av utlandsinvesteringar utgår från den lika
grundlösa föreställningen att en offentlig myndighets vägran att ge tillstånd
till enskilda investeringar i utlandet skulle kunna förbättra sysselsättningen
i Sverige. Genoragående gäller att alternativet till planerade utländska
investeringar av svenska företag inte är investering i Sverige utan investering
i utiandet av konkurrerande utiändska företag. Produktion och sysselsättning i
Sverige kan inte skyddas genom att hindra svenska företag att i utlandet
etablera sådan verksamhet som av skilda skäl har bättre ekonomiska
förutsättningar i ullandel än i Sve-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 29

rige. Konsekvensen av ett förbud för ett svenskt företag
blir en försämrad internationell konkurrenskraft för det svenska företaget och
därmed också rainskad export och rainskad sysselsättning i heralandet.

Proraeraorians förslag kommer, framhåller SAF, alt få ell
flertal direkta och praktiskt avläsbara skadeverkningar utöver de sora sara-manhänger
raed Sveriges situation inom ramen för den internationella frihandeln och
arbetsfördelningen samt Sveriges neutralitetspolitik. Förslaget skulle fraraför
allt gå ul över förelagens handlingsförraåga, be-slulsraässighet,
handlingskraft och snabbhet. Svenska företag skulle få utomordentligt stora
svårigheter att över huvud taget planera och genoraföra de affärstransaktioner
sora krävs för investeringar sora är nödvändiga för att företagen skall kunna
bevara eller stärka sin internationella konkurrenskraft på världsraarknaden.

Föreningen erinrar om all företagsledningarnas viktigaste
och dorainerande uppgifi är att fatta de rätta investeringsbesluten vid rätt
tidpunkt. Detta ställer utoraordentliga krav på bl. a. överblick, raarknads-kännedora,
föralseende, omdörae, förhandlingsförraåga, beslulsmässig-het, handlingskraft
och snabbhet i handläggmngen. Den företagsledare som gör misstag i de stora
investeringsbesluten blir sällan långvarig på sin post. Han har ett direkt
ansvar inför företagets styrelse. Överförs de avgörande besluten till elt utorastående
statligt organ och ytterst till regeringen, ändras också de grundläggande
förutsättningarna såväl för beslutsfattandet som för ansvarsfrågan. För att
över huvud våga ingå förhandlmgar krävs ofta alt parterna skall kunna träffa
ett avtal myckel snabbi efter en första inledande kontakt. Om planerna slipper
ut, kan företaget förekoraraas i sin budgivning eller mötas av andra motåtgärder
från konkurrenter och därigenom försättas i en sämre i stället för en bättre
position än den ursprungliga.

Svenska bankföreningen delar uppfattningen att industri-
och sysselsätlningspolitiska strävanden är viktiga inslag i den ekonomiska
politiken. Sådana mål skall uppnås genora att den ekonomiska politiken utformas
så alt den främjar investerings- och sysselsättningsutvecklingen i Sverige och
inte genom valutarestriktioner. Valutaregleringens syfte är att uppnå valuta-
och penningpolitiska mål och den får inte användas för att tUlgodose helt andra
strävanden som den inte är lärapad för.

Genora lokal produktion skapas raöjlighet att snabbi fånga
upp ändringar i kundernas värderingar och all snabbi anpassa produkterna efler
nya krav. Anpassnmg till säkerhetsföreskrifter och andra offentliga regleringar
sker ofta smidigast då produktion bedrivs på marknaden. Produktion i annat
land är ofta nödvändig för alt komma över en tullmur eller för att undvika
andra handelshinder. Även om tullar eller andra handelshinder vid ett visst tUlfälle
inte är oöverkoraliga exporthinder, kan risken för införande av sådana åtgärder
raotivera uppbyggnad av produktion i landet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 30

Stora
köpare av producentvaror sprider ofta för att säkra sin försörjning av
råvaror och insatsprodukler sina inköp till företag i olika länder. Ett
företag raed verksamhet i flera länder kan uppfylla detta kundkrav och just
genom den internationella produktionen fräraja sin avsättning. Detta kundkrav
behöver inle vara uttalat ulan följer även av sedvänja.

1
föreningens remissyttrande framhålls vidare att lokal produktion i vissa fall
är ett politiskt krav från värdlandet såsora en fömtsättning för räll att
exportera till landet. Delta krav reses ofta från u-länder men krav förekommer
även från i-länder, åtminstone för vissa slags produkter. För företag som
konkurrerar om offentlig upphandling kan produktionen i landet ofta vara en
förutsättning för framgång. Statliga subventioner av lokal produktion gör det
på vissa marknader omöjligt att konkurrera enbart genora export till landet i
fråga.

Olika
produktionsfaktorer kan föranleda utiändsk etablering. Brist på råvaror i det
egna landet kan föranleda elt företag att engagera sig i råvamutvinning i annat
land eUer förädlingsverksarahet i ett land raed bättre försörjningsraöjligheter
beträffande sådana tillgångar.

Transportkostnader
nödvändiggör ofta utländsk tillverkning. Särskilt gäller delta förädlade
produkter sora är skryraraande eller tunga. Svensk export sker då av
halvfabrikat och insatsvaror för sararaansättning och färdigtillverkning på avsältnhigsraarknaden.

Etablering
i utlandet sker ofta genom köp av utländska företag. Sådana köp kan vara
motiverade av de skäl som angivits i det föregående. De kan också raoliveras av
nödvändigheten av att säkra raarknadsposi-lioner. Även företag som i Sverige
räknas sora stora är ofta intemationeUt sett sraå. I branscher sora är utsatta
för en snabb stmkturoravand-ling är det nödvändigt för svenska företag att
själva aktivt kunna delta i fusionsprocessen för att inte bli ställda inför
övermäktiga företagsgrupperingar. Förvärv av utiändska företag kan också
behöva ske för att skaffa tillgång till för företagets utveckhng nödvändig know-how.

I
ökad utsträckning sker intemationeU etablering i form av samarbetsprojekl (joint
ventures). Sådana projekt kan vara värdefulla och nödvändiga av alla de olika
skäl sora anförts i det föregående. Vid saraarbete med flera intressenter
begränsas naturligen ell svenskt företags inflytande på val av etableringsort,
därför alt hänsyn måste tas till andra parter.

Bankföreningen
framhåller alt det anförda endast utgör exempel på skäl för internationell etablering.
De visar att skälen kan vara att hänföra till myckel olika omständigheter och
led i företagets produktions-och försäljningskedja. Ofta förehgger flera skäl samtidigi.

Det
måste, anser bankföreningen, kraftigt frarahållas att svenska exportföretag
inför en utiandsetablering inte kan grunda sina beslut på raer eller raindre
enkla kalkyler ora ändrade kostnader, som vid ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 31

statiskt
betraktelsesätt kan kompenseras på olika sätt. Det utmärkande för dessa företag
är alt de arbetar i en utsatt konkurrenssituation där allt större krav ställs
på förmåga att hävda sig mot ofta raycket större företag från andra länder. Den
internationella etableringen raåste bedömas med hänsyn till all en utebliven
investering på en marknad inte bara kan raedföra en raerkostnad utan fraraför
allt att den läranar ett vidgat handlingsutrymme åt företagels konkurrenter. På
sikt kan konkurrenternas relativa fördelar härav få allvarliga konsekvenser
för förelagets förmåga alt hävda sig såväl på den enskUda raarknaden sora på
hela sUt avsätlningsoraråde, t. o. m. hemmamarknaden i Sverige.

Beslut
ora utlandsinvestering sker i ett långt tidsperspektiv. Ofta är del enda
alternativet till en utlandsinvestering att inte investera alls, vilket sålunda
kan leda tUl både en utebliven exportökning och allraän försvagning av förelag.
Ibland kan alternativet till utiandsetablering vara licensgivning till ett utiändskt
företag. Ett sådant alternativ innebär dock regelraässigt särare styrraöjligheter
än vid en direktinvestering. Möjligheterna att tillförsäkra sig avsättningsraöjligheter
för i Sverige producerade insalsvaror hos en licenstagare är sämre än till ett
utländskt dotterbolag. Effekterna blir även i det alternativet en försvagning.

Bankföreningen
frarahåller alt i en raarknadshushållning är det för förelagens överlevnad och
utveckling nödvändigt att beslutsfattandet är decentraliserat så alt företagen
själva sora generellt sett bäst känner förutsättningarna får avgöra
organisationen och inriktningen av sin verksarahet. För en trygg utveckling av
företagen är raöjligheterna tUl långsiktig planering av väsentlig betydelse.
Dessa raöjligheter förändras ständigt och förändringarna i marknadsbilden kan
rubba förutsättningarna för uppgjorda planer. Temporära inskränkningar kan
visserligen medföra allvarliga nackdelar raen torde i allraänhet inte medföra
någon fundamental mbbning av planeringsförutsätlningarna för planering på lång
sikt. Läget skulle däremot förändras väsentligt i negativ riktning genora den
föreslagna lagstiftningen. En tillämpning av en sådan lagstiftning skulle
utgöra inte endast ett temporärt hinder som bortfaller när hänsyn till
betalningsbalansen ej längre kan åberopas. Hindret skulle fastmera kunnat bli
definitivt. Ett företag måsle mycket ofta låta sin långtidsplanering omfatta skUda
åtgärder under olika skeden långt in i framliden därvid varje åtgärd för sig
kan ha stor ekonoraisk räckvidd. En direklinvestering i utlandet raåste kunna
byggas in i en sådan planering, även ora investeringen enligt planen skall
verkställas på ett sta-diura relativt långt in i fraratiden. Stoppas
investeringen när detta sta-diura nåtts, kan orafattande arbete och betydande
kostnader i tidigare stadier visa sig bortkastade, exerapelvis för raarknadsundersökningar,
för förvärv av patent och know-how saml för etablering av agenturer och
försäljningsbolag. En osäkerhet av detta slag beträffande möjligheterna att
kunna fuUfölja uppgjorda investeringsplaner äventyrar ambitionsnivån och
utvecklingsförmågan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

prop. 1974: 89 32

Den
osäkerhet som nu nämnts påverkar inte enbart företaget självt utan även andra
som företaget är beroende av, bl. a. kunder och leverantörer.

Bankföreningen
understryker starkt betydelsen av att förelagen kan upprätthålla förtroende för
sin förmåga att fullfölja investeringsplaner. Vid joint ventures är det
nödvändigt att medkonlrahenter kan lita på de åtaganden ett svenskt företag
gör. Stoppas ett avtalat projekt utiöses regelraässigt sanktionsmekanismer som
innebär direkt kapitalförstöring för del svenska förelaget. Kan företaget exerapelvis
inte delta vid utbyggnaden av en geraensara produktionsenhet hänvisas det till
en raino-riletsroll sora kanske urspmngligen inte varit avsedd. Risken är också
att saraverkan raed svenska företag aldrig aktualiseras utan att förbindelser raed
konkurrenter byggs ut utan att svenska företag givits någon raöjlighet alt anraäla
sitt intresse.

Ett intemationeUt
verksarat företag har alltid flera länders myndigheler att ta hänsyn till.
Stoppas en investering i ett land, kan därigenora företagets allraänna
relationer tUl myndigheter och andra intressenter i det landet försäraras så
att betydande skada drabbar företaget.

Svenska
företagares riksförbund framhåller all svenska förelags utlandsinvesteringar
sammantaget varit av utomordentligt stort värde för välståndsutvecklingen inkl.
sysselsättningen här hemma. En av orsakema tUl att dessa utlandsinvesteringar
gett dessa påtagligt goda resultat är att de kunnat göras vid från marknadssynpunkt
lämphgt tiUfälle. Härvid har frånvaron av samhällelig prövning av
investeringarnas ändamål varit ytterligt värdefull. Det nu framlagda förslaget
till prövning av tillstånd för investeringar utomlands raåste raot denna
bakgrund uppfattas som en negativ faktor i företagens planering.

Förslaget
framstår för förbundet sora helt främmande och onödigt. Inga som helst exempel
har lämnats på att några missförhållanden skulle föreligga. Det torde tvärtom
ha kunnat konstateras alt de utlandsinvesteringar som gjorts från svenska
företags sida skett och sker raed största omsorg om de anställda i företagen
här hemma. Enligt förbundet går det inte all komma ifrån refleklionen att
promemorian är ett nytt utslag av statsmakternas nyraerkantUistiska system, där
åstundan all styra utvecklingen raot av politikerna beslärada raål tar över
värdet av de fria raarknadskrafternas raöjligheter att påverka företagens
utveckling på bästa möjliga sätt.

Ora
förslaget genomförs, försvåras företagens möjligheter till en snabb och
effektiv planering av sin utlandsverksamhet vilket i sig kan innebära motsatsen
till vad som åsyftats i promemorian, nämligen minskad anställningstrygghet för
medarbetarna i de inhemska företagen. Enligt förbundels uppfattning är systemet
samtidigt otvivelaktigt ett incitament till en ökad "raygelpolitik",
en politik sora i vart fall den rupp företagare sora förbundet representerar raed
all kraft vänder sig eraot.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 33

Åtgärder
för alt befria företagen från regleringar och pålagor skulle vara en effektiv
väg att stiraulera expansion och nyföretagande här hemma och därmed också på
ett naturligt sätt öka sysselsättningen. Lagstiftning i enlighet med proraeraorian
kan befaras verka i raotsatt riktning.

Svenska
sparbanksföreningen anser det angeläget att det svenska näringslivets raöjligheter
att hävda sig i en ökande internationell konkurrens inte försvåras. De
regleringar och restriktioner som i ohka avseenden raåste omgärda
företagsamheten bör därför så långt som raöjligt följa internationella överenskoraraelser.
Det är vidare angeläget att de regleringsinstmraent som kan komraa i fråga är
strikt anpassade till konkreta regleringsområden. Industri- och
sysselsättningspolitiska mål bör i huvudsak uppnås genora den allraänekonoraiska
politiken. Valutaregleringens syfte är att underlätta uppnåendet av de valuta-
och penningpolitiska mål samhället ställer upp. Dessa mål raåste givetvis fastställas
raed beaktande av industri- och sysselsättningspolitiska strävanden.

SHIO
anser en fri internationell handel med fria internationeUa kapitalrörelser
vara önskvärd. Eventuella speciella problem raed utiändska raullinalionella
bolags verksarahet i Sverige berörs inte i proraemorian och kan därför ej få
påverka den totala bedöraningen av de föreslagna ändringarna i
valutalagstiftningen. SHIO kan därför inte dela den grundsyn sora ligger bakom promeraorian.
De föreslagna striktare reglerna kan komma att raotverka de positiva effekter
för den ekonomiska utvecklingen sora följer av en internationalisering av
ekonomin och en vidgad intemationell arbetsfördelning.

När
det gäUer skälen för den föreslagna ändringen i 1 § valutalagen och den närmare
utforraningen av förslaget råder delade raeningar bland remissinstanserna.

Bankinspektionen
frarahåller rent allraänt att det sakliga underlaget för promemorian är mycket
knapphändigt. Detta gör de uppdragna riktlinjerna svårbedömbara. I detta
sammanhang påpekar inspektionen att promemorian inte alls behandlar utländska
företags investeringar i Sverige. Dessa aktualiserar särskUda problem av
likartad natur. Inspektionen anför att den i sin verksamhet iakttagit hur utiändska
företags etablering i Sverige kunnat innebära att sysselsättningsraöjligheter-na
breddats eller tryggats i nedläggningshotade svenska företag.

Kommerskollegium
berör de två föreslagna bedöraningsgrunderna i 1 § valulalagen mot bakgrund av
Sveriges internationella åtagande i OECD. Kollegiet erinrar om att det land sora
främst uppmärksararaat utlandsinvesteringarnas verkningar i olika avseenden för
företagens eget heraland är Araerikas förenta stater. Enligt kollegiets
uppfattning föreligger här ett oraråde, sora det är angeläget att få klarlagt.
Det får anses vara en brist att promemorian inte redovisar något erfarenhets-

3
Riksdagen 1974.1 saml Nr 89

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 34

material,
således inte heller från vårt eget land. Den korta remisstiden har inte heller
gjort det möjligt för kollegiet att få tillgång tUl något sådant
systematiserat raaterial.

I
själva verket torde inga delade raeningar råda om all svenska företags
utlandsinvesteringar i norraalfallet har från allmänna synpunkter godtagbara
motiv och effekter. Proraeraorian synes också utgå härifrån. Investeringar i
försäljningsföretag förutsätts i princip bli godkända även från
industripolitiska eller sysselsättningspolitiska utgångspunkter. Men även
investeringar i produktionsföretag kan uppenbarligen vara ett led i förelagens
ansträngningar att befästa sin position på sina utiandsraarknader. Det synes
kollegiet täraligen uppenbart all företagen i flertalet fall anser sig ha
varit tvingade av konkurrensskäl till det beslut sora ligger bakom ansökan om
valutatillstånd för investering i produktionsförelag utomlands. Närhet till och
därraed ökad kännedom om en utiandsraarknad, önskan att hindra en konkurrent
att be-mäktiga sig raarknadsutryrarae genora ett företagsköp, strävan att lägga
vissa transporttunga delar av produktionen nära konsuraentema, strävan att
kringgå tariffära eller icke-tariffära handelshinder, strävan att få konttoU
över tillgången till viktiga råvaror särat i vissa fall värdlandets krav på att
exporten dit förenas raed produktion på platsen kan allt utgöra motiv i detta samraanhang.

Mot denna bakgmnd ter det
sig svårt alt i lagtext formulera principerna för sådana avsteg, som kan
motiveras av väsentiiga nationella intressen. Kollegiet kan inte finna att en
så allmän formulering sora "industripolitiska strävanden" är tUlfredsställande.
I proraeraorian har den närmare innebörden inte klargjorts. Det kan i brist
på precisering bli en formulering som vid ohka tidpunkter kan ges mycket olika
innebörd. Det enda exempel, sora ges, ger enligt kollegiets mening inte heller
något stöd för den föreslagna lagändringen. Kollegiet syftar på den uttalade
målsättningen att vidmakthålla och främja en hög teknologisk nivå i Sverige
och det därraed förbundna önskeraålet att påverka företagens förläggning av
sina forsknings- och utvecklingsresurser. Enligt kollegiets uppfattning kan
det uttalade raålet inle nås genoni prövning av eller avslag på fraraslällning
ora valutatillstånd. En sådan lokalisering kan sålunda enligt kollegiets raening
i allraänhet inte förhindras genora en prövning av valulalillståndsärenden.
Kollegiet finner det därför tveksarat att införa industripolitiska strävanden
som bedöraningsgmnd i valutalagen, innan detta kriterium närraare klarlagts.
Härvid är del enligt kollegiets uppfattning av vikt att järaväl de särskUda
problem som samraanhänger med försörjningsberedskapen beaktas.

När
del gäher det andra föreslagna kriteriet, "sysselsätlningspolitiska
strävanden", är del enligl kollegiets uppfattning mycket svårt att bedöraa,
vUka långsiktiga effekter på sysselsättningen i Sverige, som den

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 35

ena
eller den andra ullandsetableringen kan tänkas få. Promemorian ger inte heller
på denna punkt någon vägledning sora gmndar sig på redovisade svenska eller
utländska erfarenheter. 1 de flesta fall kan det vara naturligt att anta att effekten
blir positiv. Upplagandet av produktion utomlands är i dessa fall ett led i
företagets försvar av eller utbyggande av sina positioner på utlandsmarknaden
i fråga, vUket är till fördel för moderföretagets fraratida konkurrenskraft.
Kollegiet finner det emellertid uppenbart, att en utflyttning av svensk
produktion i det konkreta fallet kan få negativa verkningar på sysselsätlnmgen
i Sverige. Kollegiet pekar särskilt på de företagsetableringar utomlands som
den svenska konfektionsindustrin vidtagit utifrån bedömning av det relativa löneläget
i Sverige och i etableringslandet. Man kan även föreställa sig, att ett
förelags planerade dispositioner i elt enskUl fall kan till den grad påverka
sysselsättningen i Sverige att raan kan ha rätt att tala ora att väsentiiga
nationella intressen berörs. Kollegiet finner det sålunda rimligt alt fömtse
alt sysselsättningspolitiska strävanden kan läggas till grund för avsteg från
Sveriges liberaliseringsåtagande i OECD. Kollegiet tUlstyrker därför, att
denna bedömningsgrund beaktas vid avgöranden i valutatiUståndsärenden om direktuivestering
utomlands.

NO
anför att promeraorian inte anger vilka förutsältningar sora skall vara
uppfyllda för att utiandsinvesteringar skall förhindras. Vad gäller effektema
på forsknings- och utvecklingsarbete framhåller NO att, även om vissa
direktinvesteringar avser förvärv av utiändska företag raed egen forsknings-
och utvecklingsverksamhet och en del av svenska koncerners forskningsverksamhet
därigenom kommer alt ske utomlands, forsknings- och utvecklingsarbetet i
Sverige normalt inte torde rainska till följd av svenska direktinvesteringar. Erfarenhetema
talar snarare för att internationella företag som övertar kontrollen över utländska
företag kommer att vara benägna att integrera forskning och utveckling i dessa
förelag raed sin raotsvarande verksarahet i heralandet. För sådana åtgärder
talar bl. a. de slordriftsfördelar som finns att vinna på forsknings- och
utvecklingsområdet. Några negativa effekter för forskningen i det investerande
företagets hemland torde alltså inte uppstå.

Pris-
och kartellnämnden frarahåller att det inle är möjligt alt generellt fastslå
vilka effekter utlandsinvesteringar kan få på prisbildning och konkurrenssituation
i Sverige. Men eftersom sådana effekter kan uppslå, finns det anledning att
överväga på vUket sätt hänsyn härtill skall las vid prövning av svenska
förelags direktinvesteringar utomlands. En bedömning av investeringarnas
inverkan på konkurrensförhållanden torde kunna inrymraas i förslaget lUl ny forraulering
av 1 § valulalagen. Huruvida möjligheter finns att, med hjälp av den nya
formuleringen och den nya sararaansättning av valutaslyrelsen sora föreslås,
även ta hänsyn tUl en aktuell investerings inverkan på prisbildningen

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 36

undandrar
sig f. n. närandens bedömning. Nämnden finner det angeläget all möjligheter
finns alt la hänsyn även till effekter av detta slag.

Industriverket
finner; på grund av Sveriges anslutning till OECDrs kapilalliberaliseringsstadga,
att den föreslagna bedömningen från indu-stripoUtisk och sysselsättningspolitisk
synpunkt raåste begränsas till investeringar, sora kan förväntas få myckel
stor negativ betydelse för svensk ekonorai. Verket konstaterar att det av proraemorian
fraragår att den vidgade bedöraningen av utlandsinvesteringar skall avse dels etablering
och utbyggnad av produktion uloralands, dels lokalisering av svenska företags
forsknings- och utvecklingsverksarahet uloralands.

Enligt
verkels raening torde innovalionstakten och den tekniska utvecklingen i ett
företag vara helt oberoende av ora företagets forsknings- och
utvecklingsarbete bedrivs inora raoderbolaget eller inora ett inheraskt eller
utländskt dotterbolag. Om en utiändsk lokalisering av forsknings- och
utvecklingsarbetet av någon anledning skulle medföra hinder för spridningen av
denna verksamhets resultat inora företaget, kan raan utgå ifrån alt det hgger i
företagets eget intresse att bedriva verksamheten inora landet. Någon risk för
alt innovationstakten och den tekniska utveckhngen i den svenska delen av
företaget skulle begränsas, om forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs
utomlands, kan knappast föreligga.

I
många fall kan det även från samhällets synpunkt vara rationellt att förlägga
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom ett förelag uloralands. Delta
gäller, ora man där kan dra nytta av en kompetens som inle finns, eller som
finns i otUlräcklig utsträckning inora landet. Den utflyttning av forskare och
annan välutbildad arbetskraft, som kan uppstå, kan sålunda mycket väl ha
positiva effekter på den tekniska utvecklingen i svensk industri. Även bortsett
härifrån är det tveksarat, ora en utflyttning av- forskare bör förhindras.
Verket erinrar i detta sararaanhang ora att det även finns en betydande
rörlighet i andra riktningen genora inflyttning av utländska forskare. En
ensidig svensk begränsning av denna rörlighet på "forskarmarknaden"
kan på sikt få stora negativa effekter på den svenska tekniska och ekonomiska
utvecklingen.

Vad
gäller etableringen av produklionsverksamhet utomlands är det enligt verkets
uppfattning raycket svårt all bedöma de långsikliga effekterna på industrins
struktur och på sysselsättningen av én enskild sådan investering. 1 proraeraorian
har det inte heller varit möjligt alt uppställa klara kriterier för en
bedömning från industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter. Det lorde
ytterst sällan vara så att elt avslag på en ansökan ora utiandsetablering
skulle resultera i en raotsvarande etablering inora landet. Dock kan det i
vissa fall vara nödvändigt att rayndigheterna i god tid får kännedora ora ett företags
planer på en utiandsetablering. Härigenom skulle berörda myndigheter få
tillfälle

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 37

att
ta upp en diskussion med företaget om möjligheterna att likställa en lokalisering
i Sverige raed en utiandsinvestering Ur lönsarahetssynpunkt.

Industriverket
frarahåller vidare alt ett avslag på en ansökan ora direktinvestering i
utlandet enligt den föreslagna lagstiftningen i många stycken kan bli
verkningslöst. Således är det inte uteslutet att för svenska företag attraktiva
investeringar utomlands genomförs, oavsett ora den föreslagna skärpningen av
valutalagstiftningen genoraförs eller ej. Så blir t. ex. fallet, om alternativ
finns till svensk valutautförsel i form av upplåning på utiändska kapitalraarknader
eller genom internfinansiering i redan existerande utländska dotterbolag.

Länsstyrelsen
i Stockholms län betonar att det är fråga ora en bered-skapslagstiflning. Så
länge det inte helt klarlagts i vUken utsträckning de svenska utiandsinvesteringama
har negativa effekter på sysselsättningsutvecklingen inom landet, kvarstår
vissa frågetecken kring hur de föreslagna ändringarna i valutalagstiftningen
skall tillärapas.

Riksbanksfullmäktiges
majoritet finner det naturligt alt raan, när det gäller den konkreta
utformningen av proceduren för denna behandling, i promemorian avstått från
att söka precisera några detaljer. Den valda vägen alt överlåta delta på
valutastyrelsen framstår sora den bästa. Styrelsen kan tillgodogöra sig
tidigare praxis under raedverkan av företrädare för alla berörda parter och raed
vägledning från riksbankens valutaavdelning. TCO anför liknande synpunkter. En
minoritet i riksbanksfullmäktige (ledamötema Hernelius och Nettelbrandt) anser
att de i promemorian föreslagna förändringarna kan väntas reducera
produktionsfaktorernas rörlighet över gränserna. En analys av effektema av en
sådan reducering saknas eraellertid helt.

KF
konstaterar alt detaljerade kriterier vid prövning av tillståndsansökningar
från industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter inle angetts i
promemorian. KF erinrar saratidigt om att sora riktlinje gäller att hänsyn
skall tas till en utlandselablerings långsiktiga effekter på sysselsättning och
industriell struktur särat att prövningens orafattning får bli beroende av
ifrågavarande investerings storlek eller betydelse i övrigt för den svenska sarahällsekonorain.
KF har förståelse för all varje enskilt investeringsprojekt har särskilda karakteristika
men finner det ändock önskvärt alt vissa kriterier formuleras. För undvikande av
tolkningssvårigheter och för uppfyllandet av en tillfredsslällande rättssäkerhet
anser KF således, att begrepp som "mer betydande investeringar",
"långsikliga effekter" etc. bör närmare definieras. Även LO anser alt
behov finns av alt raer precist forraulera raål och ulforraa en långtidsplan
för näringspolitiken och den ekonoraiska pohtiken i stort. Med en sådan
precisering blir det lättare att ange allraänna och klara kriterier för
prövning av svenska direklinvesleringar i utlandet. LO anger också vissa
synpunkter på det praktiska handhavandet av den vidgade tillståndsprövhingen. TUl
tjänst för de ansökande företagen

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 38

och
för valutastyrelsens tillämpningspraxis är klarast möjliga angivande av de
sysselsättnings- och industripolitiska kriterierna önskvärt. Det bör ankoraraa
på valutamyndigheten att ulforraa det praktiska handhavandet av den utvidgade
tillståndsprövningen. Myndigheten bör emellertid redan i riksdagsbeslutet ha
getts anvisningar, som är någorlunda konkreta. Det torde sedan fordras att man
successivt prövar sig frara till ett förfarande som innebär ett verkligt
hänsynstagande till de samhällsekonomiska effekterna.

Svensk industriförening
konstaterar att någon drastisk förändring av de direkta utlandsinvesteringarnas
orafattning nu inte är för handen. Kravet på utökad rätt till prövning av
utlandsinvesteringar raåste följaktligen ha initierats av andra skäl. De skäl
som redovisas är två exerapel. Dessa kan dock riraligen inte vara negativa
från landets synpunkt annat än under mycket speciella förutsältningar.
Lokalisering av elt företags forsknings- och utvecklingsarbete är således elt
beslut som måste styras av ändaraålet med utvecklingen och de tillgängliga
resurserna. Man raåste acceptera att den tekniska utvecklingen kan ha koramit
längre på andra platser i världen och att andra både ekologiska och sociala
förhållanden raåste utforskas på platsen. Endast i det fall lika eller
uppenbart särare förhållanden råder för forskning och utveckling i sig på den
utländska lokaliseringsorten, kan landet ha gjort en förlust. Föreningen
erinrar om alt ett land med vårt internationella beroende inte nått sitt
välstånd genora den höga sysselsättningsnivån i sig utan för att de produkter
landet producerar varit lönsarama. Skulle mot förmodan ett förelag välja att
bedriva sitt forsknings- och utvecklingsarbete i ett särare ulvecklingskliraat
raed raotiveringen all forskarna av privatekonomiska skäl föredrar ett annat
land framför Sverige, torde knappast detta kunna motverkas med de föreslagna
lagändringarna. Det borde då i stället vara sarahällets självklara uppgift att
raed andra raedel upprauntra vederbörande att fortsätta sin gärning i landet.
Direkt eller indirekt tvång inora detta område torde, uttalar föreningen, vara fräraraande
för vår deraokrati.

I det andra exeraplet som
anges i proraeraorian berörs investering i länder raed extrerat låga
produktionskostnader. Såvitt föreningen förstår kan detta endast avse löneläget
i det aktuella landet. I övriga fall där extremt låga produktionskostnader
råder, t. ex. tUlgång på råvara, torde det bara vara en fråga om tid innan konkurrenlhänsyn
antingen tvingade det aktuella företaget tUl investering i området i fråga
eller tvingade det att avveckla sin verksarahet. De länder sora i förhållande
till produktivitet har extrerat låga löner är de s. k. u-länderna. En i raånga
avseenden egendomlig debatt har förts beträffande investeringar i u-länder.
Föreningen kan bara i sammanhanget konstatera att åtskilliga av de ansvariga i
resp. u-land anser industrietablering vara den bästa formen av bistånd från
den industrialiserade delen av världen. De industri-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 39

grenar
som kan lockas till investering i dessa områden torde vara arbetsintensiva
branscher, t. ex. vissa typer av träbéarbetnings- och beklädnadsindustri, lädervaruindustri
samt viss elektronik- och plastindustri. Sverige har av tradition haft en raycket
liberal iraportpolitik gentemot "lågprisländer". Fullföljs denna
linje, får den till följd att de utiändska företag, som ulan investeringsrestriktioner
kan etablera sig på orarådet i stället för de svenska, får den lokala raarknaden
och på sikt även den svenska raarknaden, eftersora varorna utan näranvärda
gränshinder når den prismedvetna svenska konsumenten. Hade prome-raorieförfallarna
varit konsekventa, skulle följaktligen den nu föreslagna lagändringen ha koraplelterats
raed förslag ora lag för iraporlbe-gränsningar.

SAF finner att det
föreslagna adrainistrativa förfarandet vid tillståndsgivningen, proraeraorians
redovisning av raoliven särat uttalanden sora gjorts i saraband raed att
förslaget offentliggjorts ger belägg för att de nya kriterierna blir så
tänjbara och definierbara alt de i praktiken ger utryrarae för en allraänpolitisk
bedöraning av ora en viss investering bör tiUåtas eller ej.

Svenska bankföreningen
konstaterar alt proraeraorian inle innehåller någon utredning av
utlandsinvesteringarnas betydelse för sysselsättningen i Sverige. Föreningen frarahåller
att det finns raaterial från en arae-rikansk undersökning som ger visst
underlag för att bedöma sysselsättningseffekterna. Enligt denna undersökning
har utlandselableringarna haft betydande positiva effekter på sysselsättningen
i USA raan räknar med ett nettolillskott på en halv railjon arbetstillfällen
i heralandet under 60-talet.

Vid en järaförelse med
svenska förhållanden (kallar Industrins utredningsinstitut) har antalet
anställda i de producerande ullandsbolagen ökat med inte mindre än 25 % eller
nästan 35 000 personer, raedan industrisysselsällningen i Sverige minskat raed
2 %. Föreningen anser det också viktigt alt notera, att de svenska företag sora
har produktion uloralands saratidigt växer snabbt i Sverige. Det är alltså
dessa företag som bidrar till att hålla verksaraheten uppe i Sverige.

För belysning av frågan är
enligt bankföreningen också försäljningsutvecklingen i Sverige och på exportraarknaden
av intresse. Under åren 19651970 ökade årligen i 200 av de svenska
storföretagen bland vilka de viktigaste ullandsetablerade företagen ingår i
löpande priser försäljningen uloralands raed över 12 % ora året raedan heraraa-marknadsexpansionen
begränsades till 7,5 %. Det är framför allt utlandsverksamheten som bidragit
till förelagens totala expansion.

Tillgängliga uppgifter
visar sålunda att internationell integration av svenska företag snarast främjar
sysselsättningen i Sverige, varför någon ytterligare myndighetskontroll från
denna utgångspunkt inle är erforderlig.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 40

Även
när det gäller forsknings- och utvecklingsarbete finns ohka skäl för utiandsetablering.
För företag med avancerad teknologi kan det vara nödvändigt att förlägga
forskningsarbete nära ett internationellt forskningscenlmm av betydelse för
företagets verksarahet. På så sätt kan det svenska företaget bättre tiUgodogöra
sig internationell know-how än ora företagels forskare skulle bedriva sin
verksamhet långt borta från utvecklingens centmm.

För
ett konstruktivt industriellt forsknings- och utvecklingsarbete krävs elt nära
samarbete raellan forsknings- och utvecklings-, produktions- och
marknadsföringsfunktionerna inom ett företag. Även för forskningsarbetet är
närhet tUl kundema ofta av betydelse. Detta arbete kan inle isoleras från
övrig verksarahet inom företaget. För att tillgodose utiandsmarknadens
speciella krav kan därför även utvecklingsarbete behöva förläggas till
produktionsenheter uloralands.

Det
är, framhåller bankföreningen, viktigt för svenska företag att ha tillgång tUl
kvalificerade svenska forskare men det kan också vara nödvändigt för förelaget
särskilt ora det är verksarat på oraråden där svensk forskningstradition
saknas att tUl sig kunna knyta utiändska forskare. För vissa företag är
själva volyraen på deras verksarahet sådan alt tUlgång till utiändska forskare
är nödvändig. Med hänsyn till den internationella löne- och skattestmkturen är
det ofta mycket svårt att rekrytera utländska forskare till verksamhet i
Sverige. Därför kan etablerandet av forskningsanläggningar utomlands vara
nödvändiga.

Den
teknologiska utveckhngen bygger i hög grad på forskares internationella
rörlighet och utbytet av erfarenheter mellan forskare från olika länder. Mot
bakgrund härav måste företagen kunna förlägga sitt forskningsarbete till de
platser där sådan samverkan bäst kan uppnås. Alt strypa denna rörhghel är alt
hämma den teknologiska utvecklingen i Sverige, anser bankföreningen.

Industriellt
forskningsarbete är inget självändaraål utan syftet är att forskningsresultat
skall nyttiggöras i företagets produktion. Om ett företag skapat kanaler genora
vilka det effektivt kan utnyttja internationellt kunnande, förbättras
möjligheterna alt föra ny teknologi vidare till produktionsledet. Därigenora
och genora en allraänt höjd teknisk nivå kan internationellt bedriven
industriell forskning tillföra landet kunnande sora det eljest inte skulle ha
fått del av. Det resoneraang sora förs i promeraorian kan medföra betydande
skadeverkningar för svenska intressen och raåste, anser bankföreningen,
avvisas.

Svenska
sparbanksföreningen fumer att den nuvarande lydelsen av 1 § valutalagen
tillfredsställande och. på ett i förhållande till den föreslagna förändringen
riktigare sätt speglar den relevanta ansvarsfördelningen raellan ekonoraisk-politiska
instruraenl på skUda nivåer och av ohka karaktär. Föreningen anser raot
bakgrund härav all tillräckliga skäl för en ändring av 1 § valutalagen inte
föreligger och avstyrker därför förslaget.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 41

SACO
frarahåller att de skäl som åberopas för den utvidgade prövningen enligt
organisationens mening är ofullständigt behandlade. Sålunda bör bl. a.
utlandsinvesteringarnas positiva effekter för sysselsättningen och industrin i
Sverige på sikt ytterligare utredasr Inte heller har en utvidgad prövning av
utlandsinvesteringarna i förhållande till Sveriges internationella åtaganden
utretts tUlfredsställande. Även om det från fackliga utgångspunkter är av
intresse alt beakta de sysselsältnings-och industripolitiska aspekterna på
utlandsinvesteringarna, bör underlaget för sådana bedömningar vara allsidigt
belyst. SACO hemställer därför att frågan i nämnda avseenden ytterligare utreds
och blir föreraål för ny reraissbehandling.

SHIO
finner ej att de i proraeraorian anförda skälen är tillräckligt starka för att raotivera
en förändring av reglerna i den riktning som föreslås. De två exerapel sora frärast
anförs i proraemorian gäller lokalisering av produktion till länder med
extremt låga produktionskostnader och lokalisering av företags forsknings- och
utvecklingsenheter utomlands. Vad bettäffar faUet med extrerat låga
produktionskostnader förefaller det från svensk sarahällsekonoraisk
utgångspunkt sett som ett långsiktigt intresse alt svenska företag producerar
varor på de ställen där produktionen stäUer sig ekonomiskt mest fördelaktig.
Att producera en vara i Sverige tiU avsevärt högre kostnader än vad som är
möjligt i utiandet innebär att den internationella arbetsfördelningens raöjligheter
inte utnyttjas. Del anförda exeraplet bör således enligt SHIOrs raening inte
vara ett raotiv för att avstyrka en investering uloralands. Inte heller bör
lokalisering av forsknings- eller utvecklingsenheter utomlands vara ett motiv
att avstyrka valulaöverföring, i den raån forskningsarbetet kan utföras
effektivare uloralands. Mot bakgmnd av det anförda avstyrker organisationen att
promeraorian bhr föreraål för vidare åtgärder.

Olika
synpunkter anförs på frågan om vilka faktorer sora särskilt bör beaktas i
saraband med den föreslagna sarahällsekonoraiska prövningen. NO finner sålunda
i likhet raed vad som föreslås i promeraorian att hänsyn bör tas tUl en utlandselablerings
långsiktiga effekter på sysselsättning och industriell struktur vid bedöraningen
av ett tillståndsärende. Oftast torde eraellertid de raer kortsiktiga
effekterna av en utlandsinvestering vara de raest påtagliga. Däreraot kan det
vara svårt att annat än översiktligt och raed osäkerhet ange vilka, effekter
som kan uppkomma på lång sikt. Det kan inte uteslutas att åtskUliga svenska direklinvesleringar,
som på lång sikt visat sig framgångsrika och skapat sysselsättning i svenska
anläggningar, på kort sikt haft ingen eller t. o. m. viss negaliv effekt på
sysselsättningen i landet. Det skulle därför, anser NO, ha varit värdefullt, om
raan i proraeraorian närmare diskuterat hur utvärderingen av de mer långsiktiga
effekterna av en tillämnad investering avses genomföras. Mot bakgrund av
svårigheterna att bedöma de

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 42

långsikliga
effekterna och avsaknaden av kriterier härför komraer sannolikt de uppgifter
det enskilda företaget lämnar om effekterna av en avsedd investering att spela
en betydande roll vid prövningen av investeringen. Det finns därför risk för
att investeringar raed likartade konsekvenser bedöms olika, så att en viss investering
godkänns, medan en begäran om en liknande investering avslås. Härigenom kan konkur-rensförhållandena
mellan olika svenska företag komma att påverkas.

Industriverket
anser som fraragår av den tidigare redovisningen av verkets yttrande att det
är mycket svårt att, vid prövning av en etablering av produklionsverksamheten uloralands,
bedöraa de långsiktiga effekterna på industrins struktur och på
sysselsättningen av en enskUd sådan investering. Det är enligt verkets
uppfattning viktigt alt rayndigheterna i förväg får information om en planerad
utlandsinvestering så att de i fall, då så anses erforderligt, kan söka
påverka företagets lokaliseringsplaner.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att svenska företags ökande internationalisering
och de därraed expanderande utlandsinvesteringarna på längre sikt är av stor
betydelse för den svenska sarahällsekonorain. Den prövning av de svenska direklinvesteringarna
uloralands sora föreslås i promeraorian måsle således ske raed försiktighet
och utifrån ett långsiktigt perspektiv. Kortsiktiga negativa konsekvenser för
t. ex. sysselsättning kan vara oundvikliga för att på längre sikt stärka del
svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Det är enligt
länsstyrelsen angeläget alt vid den föreslagna prövningen väga de företagsekonoraiska
fördelar en utlandsinvestering kan erbjuda mot alla eventuella negativa
samhällsekonomiska konsekvenser. Prövningen av direktinvesteringar i utlandet
bör därför, som utredningen föreslår, även ha till syfte att utröna, i vad mån
det tillståndssökande företagel övervägt alternativa lokaliseringsorter inora
landet. Offentiiga organ bör kunna vara det tillståndssökande företaget
behjälpligt i de utredningar sådana överväganden kan kräva.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det vore av värde för regionalpolitiken, om
länsstyrelsen i det eller de län där sökandeföretaget har sin verksarahet i
Sverige kunde höras i fråga ora raotsvarande invesle-ringsraöjligheter på "heraorten".
Länsstyrelsen herastäUer att en sådan raöjlighet beaktas i vissa ärenden.
Länsstyrelsen vill däreraot inte föreslå att delta förfarande gÖrs till regel.
Det är näraligen av yttersta vikt att en utvidgad prövning av valutautförsel
för investeringar inle tillåts att samtidigt bli för byråkratisk eller så
omständlig att goda investe-ringsraÖjligheter går förlorade.

Även
KF fäster vikt vid att det långsiktiga perspektivet anläggs vid bedöraningen av
de svenska utiandsinvesteringama. Hänsynstaganden till sysselsättningseffekter
på enbart kort sikt kan bli raissledande och negativt inverka på utvecklingen raot
en önskvärd industriell struktur.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 43

LO
anser att bedömningen vid den långsiktiga svenska näringsutvecklingen raåsle
ytterst baseras på en saramanhållen och accepterad uppfattning ora den ekonoraiska
utvecklingen och näringspolitiken, som skall bidra tUl alt realisera den mest
önskvärda trenden. En sådan plan bör givetvis vara specificerad bransch- och
regionvis. Prövningen vid investeringstUlfället av en investering i utiandet
har bara ett indhrekt samband med investeringsutvecklingen på längre sikt i
Sverige. Ora raan vUl verksarat påverka den senare, krävs direkta
företagsinitiativ beträffande produktutveckling och raarknadsföring samt
stödjande åtgärder, t. ex. i kapitalhänseende. När man konstaterar en
utarmning på längre sikt beträffande teknologin, mångsidigheten och
sysselsättningsbasen på gmnd av otillräckliga initiativ i privat näringsliv,
anser LO det nödvändigt att man sätter in korapletterande åtgärder bl. a. i
form av utvidgat direkt statligt företagande. Det bör dock vara möjligt att bedöma,
ora ett utlandsinvesteringsprojekt direkt strider mot givna samhällsekonomiska
intressen och mål, och den föreslagna direktinveste-ringsprövningen är därför
ett korapletterande hjälpraedel.

LO anser för sin del att
en kontinuerlig övervakning genora insyn och förstärkta uppgiftsskyldigheter för
att belysa eventuell konflikt raed vissa intressen är en nödvändighet. Detta
berör bara delvis prövningarna vid valutautförseln utan mer den fortlöpande
bevakningen av de internationella företagens verksarahet. Slutsatsen är enligt
LO att vissa klart ställda informationskrav föreligger, varav en del bör
ställas redan i saraband raed ansökan ora valutautförseln för
direktinvestering. De oraråden sora LO anser bör täckas på det sättet är
förekomst av kartellavtal med andra företag, andra saraarbetsavlal, typ av
pris- och produktpolitik sora fömtses för den utländska verksaraheten, planer
beträffande förädling och raarknadsföring i fråga ora råvamutvinning som
planeras samt utfästelse om publicering enligt allmänna svenska regler av
årsredovisning angående det utländska dotterföretaget. När det gäller den långsiktiga
utvecklingen kan det enligt LOrs uppfattning vara svårt för företaget självt
att bedöma vad den mest sannolika alternativa utvecklingen skulle bli (vid
avslag på ansökan). Även om raan är rätt säker på saken, torde det ibland
finnas starka skäl för företaget att inte ange ett klart alternativ. Anvisningama
för ansökan bör innefatta ett åläggande för företaget att ange vilket handlingsalternaliv
raan har. Det faller under alla oraständigheter på valutaslyrelsen själv att bedöraa
vad man anser är det mest sannolika alternativet. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län (majoriteten) uttrycker liknande synpunkter sora LO. Båda dessa reraissinstanser
anser vidare att bland de synpunkter sora bör beaktas vid prövningen av
utländska direktinvesteringar är effekterna av resp. investering på värdlandets
ekonorai. Utförlig inforraation därora krävs i varje särskilt fall. I likhet raed
LO förordar länsstyrelsen alt förelagen i saraband raed ansökan bör utfästa sig
att i Sverige publi-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 44

cera
årsredovisningar angående det utländska dotterbolaget enligt i Sverige gällande
redovisningsregler särat raeddela av dotterbolaget träffade kartell- och andra
saraarbetsavlal till svensk myndighet.

SAF
delar den i proraemorian uttalade uppfattningen att antalet formella avslag
vid behandhngen av tUlslåndsärendena sannohkt blir mycket lågt. De
maktbefogenheter lagändringen erbjuder bör ses i kombination med de ekonomiska
resurser och befogenheter i övrigt som står liU en svensk regerings förfogande.
I den nya situationen kan man utgå från att planerade investeringar som den
svenska regeringen av politiska skäl bedömer raindre önskvärda över huvud
aldrig når frara till forraellt avslag.

Den
omedelbara effekten av lagändringen kan därför väntas bli att aUa ansökningar
om utiandsinvesteringar i princip bUr en förhandlingsfråga mellan den svenska
regeringen, företrädd av de tre närmast berörda departementen samt berörda
företag. Utfallet av prövningen blir beroende av elt flertal omständigheter, t.
ex. regeringens benägenhet i det enskilda fallet att bevilja särskilda förmåner
för en viss investering i Sverige i stället för en planerad investering i det
andra landet.

SAF
erinrar ora att del i promemorian påpekas särskilt att det är "en väsentiig
uppgift" för den tUlslåndsgivande myndigheten, att skapa "riralig
säkerhet" för alt "tUlfredsställande" repatriering sker till
Sverige av de vinster som svenska dotterföretag gör i andra länder. Sammantaget
med de nya kriterierna innebär delta, framhåUer SAF, att det hädanefter skulle
krävas en allsidig och noggrann politisk prövning med utgångspunkt från
exklusivt svenska intressen även för att ett svenskt förelag skall få reinvestera
i ett annat land de vinster sora dess svenska dotterföretag där redan gjort.
För all säkerställa att svenska företag i sin ullandsverksarahet underställer
de svenska rayndigheterna varje planerad investering för beslut aviseras i
promemorian bl. a. utnyttjandet av repatrieringsklausuler i samband med tillståndsgivningen.
Även andra möjligheter kan aktualiseras inom ramen för planerad svensk
lagstiftning som berör investeringar i utlandet.

Svenska
bankföreningen framhåller att, när del gäller bedömningen av
utlandsinvesteringars inverkan på sysselsättningen i Sverige, det är av stor
vikt att raan inte anlägger ett kortsiktigt perspektiv. På kort sikt kan det i
vissa fall te sig som om en utiandsinvestering raedför att man förlägger
sysselsättningstillfällen utomlands sora annars kunde ha förekommit i Sverige.
I elt längre perspektiv är emellertid detta oftast en felsyn, eftersora utiandsinvesteringen
kan vara en nödvändig förutsättning för att förelaget på lång sikt skall kunna
överleva i Sverige eller öka sysselsättningen där. Att kvantifiera
sysselsättningseffekterna är visserligen betydligt svårare i långt perspektiv
än i kort, raen detta faktura får inle leda till att det kortsiktiga synsättet
blir avgörande, vilket är risken med promemorians förslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 45

När det gäUer förslagets förenlighet med svenska
internationella åtaganden har skUda synpunkter redovisats under
remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser delar eller läranar utan erinran
den i promemorian anförda raeningen att förslaget inle strider mot sådana förpliktelser
från svensk sida. Kommerskollegium finner det uppenbart, att avsteg måste kunna
göras från ett lands liberaliseringsåtaganden, när väsentliga nationella
intressen påkallar detta. Detta erkänns i de ohka internationella avtal Sverige
ingått på det ekonomiska och handelspolitiska området. Kollegiet finner som
framgår av vad tidigare anförts rimligt att fömtse att
sysselsättningspolitiska strävanden kan läggas till grund för avsteg från
Sveriges liberaliseringsåtagande i OECD. Kollegiet finner eraellertid, att OECDrs
kapitalliberaliseringsstadga lägger beslärada hinder i vägen för en extensiv
tolkning av begreppet sysselsättningspolitiska strävanden vid tillärapning av
valutalagen. Ora det skall vara raöjligt att åberopa den s. k. andra OECD-anraärkningen,
raåste det vara fråga ora fall av betydande storleksordning eller räckvidd.
Härtill kommer, att ett avslag på ansökan om valutatillstånd i sådana fall
knappast kan vara tillräckligt för att säkra.att investeringen i stället skall
äga rura i Sverige. Det är raed andra ord inte sannolikt all sarahället enbart
genom all vägra valutatillstånd skulle kunna säkra fortsatt sysselsättning i
Sverige. För att företaget i fråga skall gå in för alternativet alt investera i
produktion i Sverige, krävs sannolikt någol ytterligare incitament, t. ex.
samhälleligt stöd eller ett vidare sarahälle-ligt engageraang.

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) instämrrier i
bedömningen i proraemorian att förslagen överensstämmer med Sveriges
internationella åtaganden. Tillämpning av den s. k. andra anmärkningen till kapilal-liberaliseringsstadgans
förpliktelser avseende direkta investeringar utgör den grund som står till
buds för en permanent restriktiv prövning i förslagens anda, när bélalningsskäl
ej föreligger. Häri ligger en begränsning i omfattningen och effekten av det
utvidgade prövningsförfarandet.

Med hänvisning till OECDrs kapitalliberaliseringsstadgas
formulering utgår KF från att endast sådana investeringar, vars verkningar är
utomordentligt skadliga för dén svenska sarahällsekonorain, kan bli föreraål
för ingripanden. Undantag från denna regel bör endast ske i tider raed
betalningsbalanssvårigheter. Detta synsätt är särskilt viktigt för ett litet
land som Sverige, vilket är beroende av en väl fungerande utrikeshandel och
goda internationella förhållanden.

LO stöder den tolkningen som framförs i promemorian att
den s. k. andra anmärkningen kan åberopas för att i valutastyrelsen genomföra
en prövning från samhällsekonomiska utgångspunkter, däribland hänsyn till den
långsiktiga inverkan på teknik, sysselsättning och näringsstruktur. LO påpekar
i detta sammanhang att utvecklingen både i Sve-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 46

rige
och uloralands raedför förändringar som gör att åtagandena i kapitalliberaliseringsstadgan
kan behöva omprövas. Det synes dock inte vara skäl alt med hänsyn till den nu
föreslagna utvidgade prövningen av direktinvesteringar göra en sådan oraprövning.
LO anser det självklart alt tillämpning av OECDrs egna konventioner och rekoraraendationer
inte skall tolkas sora brott mot kapitalliberaliseringskoden. Även TCO anser
att raöjlighet tUl oraprövning av kapitalliberaliseringsstadgan bör finnas, om
de raöjligheter till inskränkningar sora stadgan ger, skulle visa sig
otillräckliga. De stora och snabba strukturförändringar i världs-ekonorain som
ägt rura sedan OECDrs olika koder antogs motiverar enligt TCO en översyn såväl
av dessa koders utforraning sora av Sveriges olika åtaganden härvidlag.

En minoritet i
riksbanksfullmäktige (ledaraöterna Hernelius och Nettelbrandt) anser att proraeraorian
inte analyserar, huruvida förslaget överensstäraraer raed OECDrs kapilalliberaliseringsstadga
och vilka motåtgärder andra OECD-länder kan koraraa att vidta raot Sverige på
grund av eventuellt brott raot denna stadga. Utan sådana analyser är det enligt
rainoritelens raening omöjligt att ta ställning till de principiellt viktiga
förändringar sora förslaget innebär. Detta särskilt sora det kan få genoragripande
konsekvenser och trots detta inte blivit föremål för utredning med
parlamentariskt inslag.

SAF
anför att promemorian lämnar en ofullständig redovisning av grunderna för
nuvarande prövning. Under hänsyftning på valutalagen åberopas i flera samraanhang
att prövningen av utlandsinvesteringarna f. n. är "begränsad" till en
penningpolilisk bedömning. Denna bedöraning framställs som ett i det närraaste
permanent inslag i den svenska valutapolitiken. Ingel närans ora t. ex. den tidsraässiga
raaxiraering sora gäller för utnyttjande av artikel 7 c i OECDrs kapitalliberaliseringsstadga
eller att Sverige redan till bristningsgränsen utnyttjat denna undantagsklausul.
Dessa inforraationer om gmndema för den nuvarande tUlståndsgivningen är
givetvis raycket viktiga för att kunna bedöma förslaget och borde därför klart
ha redovisats för remissinstansema, allmänheten och Sveriges riksdag. Ora
promemorians beskrivning därjämte kan tolkas som ett uttryck för regeringens
avsikt att låta det temporära undanlaget permanentas för Sveriges del, är detta
ett viktigt politiskt beslut sora ävenledes borde ha redovisats i proraeraorian.

SAF
frarahåller att i proraeraorian föreslås betydligt större och allvarligare
ingrepp i Sveriges internationella åtaganden än vad sora varit raöjligt inora raraen
för artikel 7 c. I de föreslagna nya bestäraraelserna har kriterierna för
beviljande av utlandsinvesteringar vidgats från enbart penningpolitiska till
all även avse Sveriges "industri- och sysselsättningspolitiska
strävanden".

Promeraorians
författare är uppenbart raedvetna ora svårigheterna att förena dessa nya
villkor raed Sveriges skyldighet enligt OECDrs kapital-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 47

liberaliseringskod
att "bevilja varje begäran om att få besluta och genoraföra affärsöverenskoramelser
och transfereringar" sora avser direkta investeringar i utiandet. Sora
grund för de nya villkor som nu föreslås åberopas kapitalstadgans undantagsbestämraelse
(lista A I anra. 2) att ett land kan göra undantag i enskilda fall, ora en viss
bestämd af-färsöverenskoraraelse eller transferering på grund av det mycket
stora beloppet eller av andra skäl skulle ha exceptionellt skadliga ("ex-ceplionally
detrimental") effekter på landets intressen. Del är en undantagsbestämmelse,
avsedd för enskilda exceptionella situationer och inte för en generell prövning
av investeringar i utlandet efter kriterier som inte är klart bundna till dessa
exceptionella situationer.

Svenska
bankföreningen understryker att i OECDrs kapitalliberaliseringsstadga
uppställts raycket stränga rekvisit för att undanlagsregeln skall få åberopas.
Det räcker inte raed att en aUraänt negativ effekt skall inträda, utan det
fordras utomordentiigt skadlig verkan för att en kapitalöverföring för
direktinvestering inte skall vara lUlåten. Den inhemska lagstiftningen bör
vara så utformad att direkt tillämplig svensk lag hindrar överträdelser av OECD-stadgan.
Den föreslagna ändringen i 1 § valutalagen har inte utformats så att den
begränsning sora ligger i kriteriet "utomordentligt skadlig verkan" komrait
till uttryck.

Ett
litet land som Sverige kan, framhålls det i remissyttrandet, inte genora
utrikes- eller handelspolitiska raaklraedel besläraraa tolkningen av intemationella
överenskomraelser utan är hänvisat till en huvudsakligen rättslig
argumentering. Med denna utgångspunkt bör Sverige undvika att tunna ut
innebörden av de rekvisit som uppställts för tUlärapning av kapitalliberaliseringskodens
undantagsbestäraraelser. Åtskilliga tendenser i världsekonomin pekar på att de
protektionistiska krafterna får ett ökat inflytande. För ett litet, högt
industrialiserat land som Sverige med en mycket stor utrikeshandel är det
angeläget att motverka en sådan utveckling. Sverige har också ett direkt
intresse av att utländska företags sysselsättningsskapande investeringar i
Sverige inte hindras genora restriktioner i företagets hemland.

Några
remissinstanser tar särskilt upp de konsekvenser sora ett genoraförande av
promemorieförslaget skulle kunna tänkas få raed hänsyn till risken för
motåtgärder från andra länder ra. ra. Bland dera sora anfört kritiska
synpunkter i dessa avseenden är NO, sora anser att man inte kan bortse från att
vissa risker finns för motåtgärder och andra negativa reaktioner. Detta skulle
kunna få inte önskvärda effekter bl. a. för sysselsättningen i Sverige. Risken
härför bör enligt NO ses inte minst mot bakgrund av att tillärapningen av det
föreslagna granskningsförfarandet kan komma att strida mot den av Sverige
biträdda OECD-stadgan ora liberalisering av kapitalrörelser.

SAF
erinrar om att Sverige i förhållande till sin folkmängd har större utländska
investeringar än något annat land. I raånga länder är de

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 48

svenska
investeringarna var för sig eller tillsararaantagna av stor betydelse för
sysselsättning, industristruktur och ekonomi. Regeringarna i sådana länder kan
väntas reagera raot att företag, verksararaa inom deras resp. område, i fråga
om fortsatt existens och sysselsättning skall vara beroende av de diskretionära
politiska bedömningar som den svenska regeringen i varje enskilt fall komraer
att göra från exklusivt svenska nationella intressen. En sådan utländsk
politisk styrning kan också medföra misstankar att den utiändska regeringen i
detta fall den svenska i sitt handlande kan ha påverkals av t. ex.
utrikespolitiska opinioner eller bedömningar. Den nya lagstiftningen kan
således få konsekvenser som i andra länder, där svenska företag är verksararaa,
skulle uppfattas som ett intrång i den egna nationella suveräniteten.

SAF
anför också att andra länder kan tänkas göra motdrag för alt undanröja följdverkningar
av den nya svenska lagstiftningen eUer vidta andra åtgärder för att inte
ensidigt drabbas. Ett närliggande raotdrag är att berörda utländska regeringar
tar upp bUaterala förhandlingar med den svenska regeringen för att säkerställa
investeringar vid företag verksamma i deras resp. länder. I synnerhet länder
som har betydande investeringar från Sverige kan i sådant fall i förebyggande
syfte dra in även handelspolitiken i förhandlingarna. En annan närliggande
motåtgärd är skärpta importrestriktioner som tvingar svenska företag att producera
fler koraponenter i värdlandet, vilket kräver ökade investeringar där och
följaktligen också tvingar den svenska regeringen att raedge sådana
investeringar för att det svenska företaget skall kunna överleva. Länder där
svenska företag har betydande verksamhet kan också införa bestämmelser som
hindrar repatriering av vinster och därigenora förebygger att där verksararaa
förelag i sina investeringsbeslut blir utlära-nade åt en politisk prövning i varje
enskilt fall av den svenska regeringen. Nettoeffekten i de ovan berörda fallen
skulle raed all sannolikhet bli en minskad sysselsättning i Sverige.

Ännu
allvarligare för svensk ekonorai och levnadsstandard är enligt SAF, om andra
länder med stöd av likartad lagstiftning skulle införa lika långt gående pohtiska
styrmedel för utiandsinvesteringar som enligt det svenska förslaget. En mer
omedelbar konsekvens för Sveriges vidkommande kan bli att svenska regeringen
nödgas begära överläggningar med utländska regeringar för alt dessa inte skall
vägra i Sverige verksamma företag att investera och därigenora äventyra sysselsättningen
för de ca 100 000 anstäUda vid utiandsägda företag i Sverige. Den svenska
regeringen kan inte heller utgå från att saratiiga utländska regeringar skulle
avstå från att stäUa mer eller mindre uttalade villkor t. ex. av
utrikespolitisk karaktär. Om beviljande av investeringstillstånd i utlandet
blir en angelägenhet för regeringarna, kan detta utvecklas till elt effektivare
påtryckningsmedel än t. ex. uteblivna ara-bassadörsulnämningar, anser SAF.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 49

Den
i proraeraorian hävdade ståndpunkten att inte f. n. införa ett formellt förbud
mot investeringar i länder, där förtryck råder eller där den härskande regimen
bedriver en enligt svenska värderingar djupt motbjudande politik, delas av
flertalet av de remissinstanser sora yttrat sig i frågan, däribland
industriverket. Svenska bankföreningen, KF, LO och TCO.

Industriverket
anser alt den risk sora är förenad raed sådana investeringar och det tryck sora
regeringens och den allmänna opinionens inställning i dessa frågor utövar på
företagen torde vara fullt tillräckliga för att förhindra investeringar i sådana
länder.

LO
anför att man kan räkna raed en bestärad avrådan från den fackliga sidan till
en utlandsinvestering sora innebär att raan koraraer att medverka i elt syslera
på värdlandets arbetsraarknad raed rasdiskri-rainering. Det är i sådana fall raest
riraligt att företaget i sin strävan att täcka marknaden i fråga försöker sälja
tillverkningsrättigheter och undviker eget direkt engageraang i landet i fråga.

TCO
anser alt slatsraakterna borde överväga, om inte erhållande av tillstånd för
kapitalexport kunde göras avhängigt av att erforderliga garantier erhålls från
det ansökande företaget att i sin verksarahet utomlands respektera fackhga
rättigheter och erbjuda arbetstagarna godtagbara sociala viUkor och iaktta de
principer och riktiinjer som antagits av ILO. I detta samraanhang föreslår TCO
alt frågan ora antagna ILO-konventioners och -rekomraendationers efterlevnad
snarast görs tiU föremål för utredning på såväl det nationella som det internalionella
planet.

SAF
anser att vetskapen ora att den svenska regeringen har ett slutgiltigt och
avgörande inflytande och ansvar för svenska företags utlandsinvesteringar
knappast skuUe kunna undgå att raedföra att varje enskild utlandsinvestering
kan komraa att betrakias sora ett led i regeringens inrikes- och
utrikespolitik. Regeringen kan härigenom försättas i beslutssituationer som får
allvarliga konsekvenser för de svenska förelagens internationella
konkurrensförmåga och för svensk ekonomi.

Man
lorde kunna utgå från att regeringen inte helt komraer att kunna bortse från
inrikespolitiska opinioner sora av olika skäl raotsätter sig investeringar i
vissa länder på grund av allraän ovilja raot regimen, på grund av
utrikespolitiska överväganden eller på grund av kritik raot t.ex. begränsningar
i fackliga rättigheter eller otillfredsställande arbetsvUlkor. SAF anger flera exerapel
på länder, i vilka svenska investeringar skulle kunna bli föreraål för kraftiga
opinionsyttringar i Sverige.

Man
får räkna raed att utländska makter raed rätt eller orätt kan komma alt
göra svenska regeringen ansvarig både för svenska investeringar som genomförts
i andra länder och för investeringar som svenska företag planerat raen som inte
komrait till stånd. En politisering av de svenska utlandsinvesteringarna kan
också i övrigt skapa en

4
Riksdagen 1974.1 saml Nr 89

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 50

ohållbar
situation för de svenska företagen i de länder där de f. n. arbetar. En
tänkbar följd av det föreslagna systeraet för prövning av utlandsinvesteringar
är alt den svenska regeringen dels blir nödsakad att dämpa sin nuvarande s. k.
"aktiva" utrikespolitik, dels i eget intresse aktivt raåste raotverka
sådana opinionsströraningar sora kan lägga hinder i vägen för en rationell
investeringspolitik i förhållande till utlandet. Trots detta finns det
anledning befara att det nya prövningssysteraet skulle raedföra att Sveriges
neutralitetspolitik kan komma att utsättas för påfrestningar.

Förslaget
om en utökning av valutastyrelsen med fyra ledaraöter tiUstyrks eller läranas
utan erinran av flertalet reraissinstanser. Synpunkter anförs dock på hur
ledamöterna skall rekryteras och vem som skall utse dem samt på möjligheterna
att hänskjuta viktigare ärenden till Kungl. Majrt. Önskemål ora införande av besvärsraöjlighet
tiU Kungl. Majrt fraraförs också.

Kommerskollegium
konstaterar att valutastyrelsen i sin nuvarande sammansättning upptar
företrädare för bl. a. näringslivet, dvs. arbetsgivarparten. Kollegiet finner
det naturligt att, oberoende av innehållet i det valutaärende som handläggs, arbetstagarparten
ges hka representation. Däreraot anser kollegiet en utökad departementsrepresenlation
mindre läraplig. Bedöras det nödvändigt att förslärka valutastyrelsen med
företrädare för statliga organ sora svarar för sysselsättnings- resp.
industrifrågor, synes dessa alltså böra häratas från rayndighetsplanet.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anser det raed hänsyn till prövningens art nödvändigt alt valutaslyrelsen
tillförs sakkunskap genora företrädare för arbetsmarknads- och
industripolitiken samt genom lika representation i valutastyrelsen av
arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till alt den förstnämnda parlen redan
får anses företrädd genora f. n. ingående representanter för bankväsende och
näringsliv, innebär detta att valutastyrelsen förstärks raed motsvarande
representation för de anställdas organisationer. Med tanke på de svårigheter sora
kan antas föreligga att klart avgränsa syftet raed ohka valutaöverföringar vill
styrelsen för sin del ifrågasätta, ora inte denna förstärkning av
valutastyrelsen bör göras generell, ulan begränsning till visst slag av
valutaärenden. Industriverket anför delvis liknande synpunkter och tillstyrker
sålunda förslaget att valutaslyrelsen utökas raed representanter för
arbetstagarorganisationerna och berörda myndigheler för att få en mera
allsidig bedömning av vilka ärenden, som skall rapporteras resp. underställas
regeringen. Eftersom industri- och arbetsmarknadsdepartementen har underställda
ämbetsverk industriverket och arbetsmarknadsstyrelsen med uppgift att
bevaka industri- och sysselsättnmgspoliliska frågor, bör dock enligt
industriverkels uppfattning dessa verk, snarare än departementen, vara
representerade i valutastyrelsen.

SACO,
sora tillstyrker den föreslagna utökningen av valutastyrelsen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 51

hemställer
ora representation i styrelsen. TCO stöder förslaget raen anser att de av Kungl.
Majrt utsedda ledamöterna numerärt bör om-falla lika raånga representanter från
de anställdas organisationer som antalet företrädare för bankväsende och
näringsliv.

Riksbanksfullmäktige
(majoriteten) anraäler tveksamhet till den föreslagna ordningen för utseendet
av de nya ledaraöterna av valutaslyrelsen. I och för sig har det i sak
begränsad betydelse, om dessa utses av Kungl. Majrt eller av fullraäktige. Det
förhållandet att riksbankens valutastyrelse sorterar under fullraäktige gör eraellertid
att raan kan ifrågasätta, ora inte fullraäktige borde utse två av de tilltänkta
fyra nya ledamöterna som inte företräder Kungl. Majrt. Det vore i så fall naturligt,
om fullmäktige utsåg även de tre ledamöter från den privata sektorn sora
traditionellt utsetts av Kungl. Majrt. Därraed skulle Kungl. Majrt komma att
utse de tre ledamöter sora företräder resp. departe-raent och fuUraäktige
övriga åtta.

SAF
avstyrker beslärat del i proraeraorian föreslagna prövningssy-stemel och de
härtill knutna nya prövningskriterierna. Valulaslyrelsens prövning bör i överensstäraraelse
med Sveriges fördragsmässiga förpliktelser normalt endast omfatta en kontroll
av att här berörda valuta-transaktioner har karaktären av direkta
investeringar. I undantagsfall kan även en penningpolitisk bedöraning teraporärt
bli aktuell. Därmed, konstaterar SAF, faller också de i promemorian anförda
motiven för en utökning av valutaslyrelsen med företrädare för industri- och arbetsmarknadsdepartementen
samt för löntagarorganisationerna.

Svenska
bankföreningen anser att i promeraorian inte tillräckligt beaktats all de företagsekonoraiska
och de sarahällsekonoraiska intressena i största utsträckning sararaanfaUer i
investeringsärenden av nu aktuellt slag. Ora i enstaka undantagsfall ett företagsekonoraiskt
väl motiverat projekt skulle kunna ifrågasättas från samhällsekonomisk
synpunkt, finns även ulan den tänkta lagstiftningen utryrarae för elt lUlbörligt
beaktande av samhällsekonomiska intressen. Även utan särskUd författ-ningsbestämraelse
torde valutastyrelsen sålunda finna anledning att lUl Kungl. Majrt anraäla, ora
hos styrelsen anhängiggörs ett ärende ora investering i utlandet, där bifall
från valularegleringens synpunkt ifråga-koramer, men det kan ifrågasättas humvida
investeringen skulle raedföra utomordentligt skadlig verkan för landet.
Härtill kommer att, med de former sora redan har etablerats och fortiöpande
utvecklas för utbyte av inforraation och sararåd raellan näringslivet och sarahället,
investeringar av den räckvidd och betydelse, varom här är fråga, regelraässigt
lorde koraraa till diskussion mellan företagen och olika samhällsorgan på
skilda stadier av ärendet.

Ledamoten
av riksbanksfullmäktige, fru Nettelbrandt, har inte något att invända mot att valutaslyrelsen
utökas med två representanter för de fackliga organisationerna. En ökning av
det fackliga inflytandet lokalt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 52

är
emellertid den mest överlägsna vägen att påverka de industripolitiska
målsättningarna. Saratidigt är del viktigt alt den svenska regerhigen i internationeUa
sararaanhang kräver insatser för begränsning och kontroll av de
multinationella bolagens makt.

Bankinspektionen
tar upp frågan om besvärsmöjlighel och anraäler

allvarliga betänkligheter raed hänsyn till att i del fraralagda förslaget

till ändring av valulalagstiflningen raöjlighet saknas för sökandepart att

från riksbanksfullmäktige gå vidare till Kungl. Majrt med talan raot -j

beslut som fattats av valutaslyrelsen
(i dess utvidgade sammansättning). / \

Inspektionen erinrar om
att den redan beträffande gällande valutalag /

nyligen
haft anledning att av betydelsefulla rättssäkerhetsskäl understödja ett från
näringslivels sida fraraställt förslag om översyn av besvärsordningen i valutaregleringsärenden.
Denna fraraslällning ter sig än raer beaktansvärd, oin den föreslagna
utvidgningen av valulaslyrelsens befogenheter upphöjs till lag, eftersora de
ifrågavarande avgörandena koramer att gälla ytterst känsliga och sannolikt
ofta även kontroversiella frågor. Med hänsyn till att proraeraorian avser raöjlighet
till långtgående statliga ingrepp i förelagens hittills självständiga sfär,
finner inspektionen skälen för införande av normal besvärsrätt vara än
starkare.

Även
kommerskollegium finner skäl föreligga att under vissa omständigheter medge överprövningsmöjlighel
hos Kungl. Majrt. Prövning av svenska direklinvesleringar utomlands från, förutora
penningpolitiska även sysselsätlningspolitiska och eventuellt industripolitiska
utgångspunkter, kräver enligt kollegiets uppfattning viss justering av den beslutsordning
som gäller enligt valutalagen. Med beaktande av riksbanken tillkommande
penningpolitiska uppgifter, bl. a. dess ansvar för valutareservens utveckling,
saknas självfallet anledning att i de fall avgöranden kan träffas på exklusivt
penningpolitiska grunder frångå nu gällande ordning enligt vilken riksbanken (valutaslyrelsen
och bankofullraäktige) är enda beslutsinstans. Däreraot talar enligt
kollegiets raening vägande skäl mot att betrakta beslutsfattandet uteslutande
som en riksbankens angelägenhet också i sådana fall då sysselsätlningspolitiska
eller eventuellt industripolitiska aspekter tiUkoraraer.

Kollegiet
anser sålunda att frågan, humvida i elt konkret fall situationen är sådan att
den andra OECD-anraärkningen skall åberopas av sysselsättningsskäl, är av sådan
principiell innebörd att den raåste ankorama på Kungl. Majrt alt slutiigt
avgöra. HärtUl komraer att innehållet i de eventuella statliga stödåtgärder
vilka kan bli aktuella i ett dylikt samraanhang definitivt ej kan anses ligga
inom riksbankens kom-pelensoraråde alt besläraraa. Med hänsyn till det anförda
förordar kollegiet alt valutalagens 6 § korapletleras med föreskrift att
ärenden rörande direkta investeringar utomlands där, av sysselsättningspoliliska
skäl, valutalUlslånd kan antas komma att negativt inverka på väsentiiga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 53

svenska
intressen, skall hänskjutas till Kungl. Majrt för avgörande. Kollegiet
framhåller i delta sararaanhang att sora frärasla raotiv för att år 1957 slopa
den befintliga raöjlighelen till överprövning av valuta-ärenden hos Kungl. Majrt,
anfördes svårigheter att klart avgränsa det område inom valutavården där
riksbankens kompetens var exklusiv tUl följd av grundlagens regler. Såvitt
kollegiet kan förslå lorde svårigheter av della slag inle vara förknippade raed
att från valutafrågorna i allraänhet frånskilja de investeringsärenden där
sysselsättningssynpunkter gör sig gällande. Inte heller synes några
konstitutionella skäl kunna anföras raot att tUl Kungl. Majrt förlägga del
slutliga avgörandet i sådana ärenden. Enligt kollegiets uppfattning bör
valutastyrelsen, förstärkt raed representanter för arbetslagarna, på elt fullt
tiUfredsstäUande sätl ulan ingående undersökning kunna avgöra, huruvida valutalill-ståndsärende
ora direklinvestering uloralands bör underställas Kungl. Majrts prövning. Den
sålunda utökade styrelsen bör alltså kunna bedöma, om tillstånd i sådant
ärende från sysselsättningspolitisk synpunkt kan tänkas få sådana utomordentiigt
negativa konsekvenser alt raan kan tala om att väsentiiga nationella intressen
berörs. Någon särskild utredning i del enskilda fallet uiöver den valutaslyrelsen
och dess sekretariat normalt verkställer skulle sålunda raed den uppläggning
kollegiet förordar ej erfordras.

Industriverket
anser också alt ärenden, sora kan ha intresse från industripolitisk och sysselsättningspolitisk
synpunkt, bör underställas re-geringens prövning, sora då, efler reraissbehandling
hos berörda rayndig-heter, kan besluta ora avsteg från valulaslyrelsens
gällande instruktioner.

KF anser inte att bankofullraäktige
är rätt besvärs- och överpröv-ningsinslans i ärenden ora direklinvesleringar uloralands
ulan anser att den allsidigare_bedörnning,_soni utredningsförslaget syftar tijl,
lättare komraer tUl ständ, ora Kungl. Majrt utgör besvärs- pchöverpröynings-inslans

LO tillstyrker att bankofullraäktige
liksora hittills bör vara besvärs-och överprövningsinstans i fråga ora valulaslyrelsens
beslut. Vid ansökningar ora större direktinvesteringar, där bedömningen av
projektels förenlighet med näringspolitiken är oviss, bör bankofullraäktige dockjia
rätt att hänskiuta_.ärendel-tUl regeringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län (raajoriteten) uttrycker sarama uppfattning som LO i denna fråga.

Förslaget alt fackliga
intressen och synpunkter bör få koraraa till tals i ärenden rörande större
investeringsprojekt berörs i några reraissyttranden. Industriverket delar proraemorieförfattarnas
uppfattning att frågan om de fackliga rättigheter och andra
anställningsvillkor, som de svenska förelagen tillärapar i utlandet, bör kunna
få en tillräcklig bevakning genom den insyn och del inflytande sora löntagarna
och deras

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 54

organisationer
får genora sin representation i förelagsnärander och styrelser. Verket anser
dock att det inle finns anledning all införa bestäraraelser om garantier
beträffande de anställningsförhållanden, som svenska företag tillämpar i utiandet.

LO
förordar att förslag föreläggs riksdagen att föregående samråd raed
fackföreningarna i företaget skall vara ett villkor för prövning av ärenden ora
svenska företags direktinvesteringar i utlandet. Fackföreningsrörelsen ställer
krav på ordentlig insyn för de anställda i företagens verksamhet och på
sararåd och planeringsraedverkan, innan viktigare beslut genoraförs. I
koncernförelag raed verksarahet i flera länder behöver, till skillnad raot vad sora
hiltills skett, de anstäUda informeras ora verksaraheten i alla delar av
koncernen. I samråd med koncernledningen måsle fackliga representanter från
alla koncernenheter ha möjlighet att delta. LO avser att verka för alt detta
blir regel snarare än undanlag när del gäller de svenska internationella
storföretagen. I samband med förelagslokalisering till andra länder kan det
inträffa att en överföring sker av verksamhet till länder med slappare krav
angående arbetarskydd och åtgärder mot olika slags yrkesrisker. Om så är
fallet, sker en urholkning för ekonomiska syften av arbetsrailjöskyddet genora omlokalisering,
något som bör motarbetas. LO yrkar därför att länderjämförelser görs inom en
internationell koncern i detta hänseende. Då LO förutsätter att en ansökan
till valutastyrelsen om direktinvestering utomlands föregåtts av sararåd med
fackföreningarna i förelaget i Sverige och att därvid ingen klar avrådan till
projektet komrait från den fackliga sidan, räknar organisationen med att
förelaget i sammanhanget också lagt frara sina planer beträffande arbetarskydd
och arbetsmiljö.

Svenska
bankföreningen uppraärksaramar uttalandet i promemorian (sid. 12) att en
positiv bedöraning av en tilllänkt utlandsinvestering från fackligt håll i
regel bör kunna underlätta och påskynda tillståndsgivningen. Föreningen frarahåUer
att den utgått från att rayndigheterna enligt svensk förvaltningstradition
skall handla raed oväld och vid bedöraning av argument som tillförs ett ärende
enbart beakta sakskäl och inte fästa avseende vid vera sora har en viss
uppfattning. Då det gäller de anställdas insyn och raedinflytande skiljer sig
en utiandsinvestering i princip inte från andra investeringar. Förelagsnärandsavtalens
regler ora inforraation och sararåd om för förelaget och dess personal
väsentliga frågor äger tillämpning även på della område. Genom lagen om slyrelserepresentalion
har de anställda tUlförsäkrats raedinflytande även i investeringsärendena.

TCO
understryker vikten av att hänsyn tas till fackliga intressen och synpunkter.
Löntagarnas representanter i företagen bör beredas möjligheter att framföra
synpunkter och delta i diskussioner såväl i företagens styrelser som i
företagsnämnderna beträffande planerade utiands-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 55

etableringar
liksora effekterna av dessa i olika avseenden. På sikt bör eftersträvas att ge
löntagarna och deras organisationer ökad insyn i företagen och tillfälle att i
olika företagsorgan utöva inflytande på den verksarahet sora företagen
bedriver genom sina dotterbolag i andra länder. De åtgärder som föreslås i promeraorian
är dock enligt TCOrs uppfattning på intet sätt tillräckliga för att koraraa
till rätta med de problem som internalionaliseringsprocessen medför på olika oraråden.

I
en del remissyttranden understryks vikten av att handläggningen av ärenden ora
utlandsinvesteringar sker sraidigt och utan byråkratisering och tidsutdräkt.
Bland de remissinstanser sora ger uttryck åt sådana synpunkter är kommerskoUegium,
länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län (raajoriteten) och KF.

Även
riksbanksfullmäktige (raajoriteten) understryker vikten av att behandlingen av
ansökningarna i invesleringsärendena också i fortsättningen sker med
tillbörlig omsorg och snabbhet. Inte minst raed hänsyn tUl utvidgningen av den
krets som äger della i investeringsärendenas behandling raåste behovet av skyndsam
handläggning ägnas uppraärksarahet. Valutaregleringen har hittills i hög grad
kännetecknats av strävan att tillraölesgå sökandenas önskeraål ora snabba
besked i investeringsärenden. Någon ändring härvidlag bör det självfallet inle
bli tal om. Förelagen bör sora hittills, anför fullraäktige, kunna räkna raed
att myndigheten behandlar inkomna ansökningar ulan tidsutdräkt och inom en
tidrymd sora ej äventyrar en godtagbar investering.

SAF
anser att svenska företag, som ingår i samarbetsprojekt av olika slag, skulle
försättas i en ohåUbar situation, om de ständigt nödgades reservera sig för en
omfattande, utdragen och oviss prövning av svenska offentliga organ, vars enda
kriterier är en allraänpolitisk bedöraning av projektets värde från exklusivt
svenska utgångspunkter. Man kan också utgå från att övriga partners i projektet
av sekretesskäl inte gärna tilllåter att det svenska företaget på det sätt proraeraorian
förutsätter över-läranar ett raycket allsidigt beslutsunderlag, i synnerhet ora
detta beslutsunderlag kan bli föremål för förhandlingar mellan det svenska
företagel och den svenska regeringen om alternativa investeringar. Svenska företag
skulle av sararaa skäl bli svårt handikappade även när det gäller att ta upp
förhandlingar raed utländska företag ora helt nya samarbetsprojekt där två
eller fler partners samraanför sina resp. resurser och specialkunskaper.

Även
i sin planering av utiandsinvesteringar helt i egen regi skulle svenska företag
bli starkt häraraade av den byråkratisering och fördröjning av
beslutsprocessen särat av de svårigheter alt förutse utgången som blir en
oundviklig följd av förslaget. Det gäller t. ex., ora de stora internationellt
verksamma svenska företagen vid varje investering i utlandet måste förhandla raed
arbetsraarknads- och industridepartementen om alternativa eller kompletterande
investerinaar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 56

3.3
Departenientschefen

De
svenska företagens investeringar uloralands har ökat kraftigt under senare år.
I en inora industrideparteraentet upprättad promemoria (Ds I 1974r 2) frarahålls
att enligt en undersökning, gjord av Industrins Utredningsinstitut, ökade under
perioden 19651970 antalet sysselsatta i svenska producerande dotterbolag uloralands
raed 6 %. Under samraa period rainskade det totala antalet sysselsatta i svensk
industri i Sverige raed 2 %. De totala tUlgångarna har saratidigt ökat från 8
till drygt 15 miljarder kronor, aUtså nästan en fördubbling. Av det anförda kan
dras slutsatsen att den svenska industrin under nämnda period expanderat
snabbare i utiandet än i Sverige. Detta gäller vid en jämförelse både med de utlandsinvesterande
koncernemas tUlväxt i Sverige och med hela den svenska industrins expansion. I promeraorian
frarahålls också att såväl investeringar sora sysselsättning i utiandsägda
svenska företag uppgått till ca 20 % av totala investeringar resp. totalt antal
sysselsatta inora industrin i Sverige. Svensk industri är härigenom raer internationaliserad
än flertalet andra länders.

I
del föregående (avsnitt 2) har ingående redovisats de bestäraraelser och den
praxis sora bl. a. gäller i fråga om rätt för svenska företag att föra ul medel
ur landet för investering utomlands. Enligt valutalagen ankoraraer det sålunda
på riksbankens valutaslyrelse att pröva ansökningar om tUlstånd till sådana
investeringar. Tillståndsgivningen, räknat i railjoner kronor, var störst
under åren 1969 (1 696 railj. kr.) och 1972 (1 903 railj. kr.).

Av
betalningsbalansmässiga skäl införde Sverige år 1969 restriktioner för bl. a.
direkta investeringar i utlandet. Restriktionerna innebar att tillstånd till
utförsel av kapital ur Sverige lämnades, om investeringen bedömdes ha exportfrärajande
eller valulabesparande effekt eller avsåg land sora är huvudraottagare av
svenskt bistånd. I vissa fall föreskrevs att finansiering av investeringen fick
ske genom utländsk upplåning. En uppmjukning av tUlståndsgivningen har skelt allteftersora
betalningsbalansen förbättrats.

De
bedöraningar, sora valutastyrelsen gör av svenska företags ansökningar ora tiUstånd
tUl investeringar uloralands, är formellt begränsade till en prövning av att de
planerade investeringarna står i överensstämmelse med den här i landet förda
penningpolitiken. Bedömningarna av dessa enskUda valutaärenden skall ses mot
bakgrund av valulalagens bestämraelser ora valulareglering sora får
upprätthållas då det "prövas erforderligt för uppnående av det raål, sora
fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet". Även om
bedömningarna av de enskilda investeringsansökningarna rent formeUt är
begränsade till penningpolitiska värderingar, har i praktiken vissa samhällsekonoraiska
prövningar skelt inom ramen för den penningpolitiska bedömningen. Det har

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 57

sålunda
förekorarait att valutastyrelsen vid bedöraningen av vissa projekt beaktat
effekterna på sysselsättningen i Sverige.

De investeringar sora ett
företag gör förestavas så gott som alltid av en företagsekonomiskt motiverad
önskan att nå så stor lönsamhet som raöjligt. Det är naturligt att företaget,
när det står i överensstäraraelse med företagets raålinriklning, söker fördela
investeringarna raellan heralandet och utiändsk marknad. Det är därvid inte
alltid säkert alt den förelagsekonomiska bedöraningen leder till positiva
effekter på sysselsättning och produktionsstruktur i heralandet. Sora anförs i
proraeraorian kan i stället sådana negativa effekter uppkomma att tveksamhet
uppstår om investeringamas sarahällsekonoraiska berättigande. Sora exempel
närans i proraeraorian att utiokalisering av ett företags forsknings- och
utvecklingsarbete till annat land på sikt kan få negativa effekter inom Sverige
med avseende på industrins utvecklingsmöjligheter och därraed på
sysselsättningen. Ett annat exerapel sora anförs i promemorian är alt ett
företag förlägger tillverkning till länder raed extrerat låga
produktionskostnader i stället för alt fortsätta att producera i Sverige raot
något lägre lönsarahelskrav. Enligt proraeraorian bör utryrarae därför finnas
alt, när företagen avser alt göra utiandsinvesteringar, bedöraa effekterna i
Sverige på sysselsättningen, industristrukturen och den regionala balansen. I promeraorian
föreslås på gmnd av del anförda att även industri- och sysselsätlningspolitiska
synpunkter skall beaktas vid valulaslyrelsens penningpoliliska prövning av tillståndsansökningarna
och alt valutalagen ändras i överensstämmelse härraed.

Förslaget i nu berörda
delar tUlstyrks eller läranas utan erinran av ett flertal reraissinstanser, raedan
en del avstyrker förslaget eller anför avvikande raening beträffande vissa av
förslagels huvudpunkter. En majoritet i riksbanksfullmäktige framhåller att
valutalagen i sin nuvarande utforraning inte utgör en tillfredsställande
grundval för en tillståndsprövning också från industri- och sysselsättningspolitiska
utgångspunkter, åtminstone inte i ett betalningsbalansmässigt jämviktsläge. En
tillfredsslällande behandling av liUslåndsansökningar rörande utlandsinvesteringar
måste enligt fullraäktige riraligen innesluta ett beaktande av dessas samhällsekonomiska
verkningar i moderlandet. Enligt fullraäktige ger förslagen i proraeraorian
underlag för ett hänsynstagande till utlandsinvesteringarnas återverkningar på
det svenska näringslivet även i normala lägen med tUlfredsställande betalningsjäravikt.
KF och TCO anför liknande synpunkter och framhåller att en viktig utgångspunkt
vid den föreslagna vidgade bedöraningen av investeringsansökningarna är att prövningen
sker med sikte på att bevara eller förstärka den svenska industrins internalionella
konkurrenskraft under beaktande av den svenska ekonomiska politikens mål.
Erinringar mot förslaget framförs emellertid också, frärast från
näringslivshåll. SAF och Svenska bankförening-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 58

en
anser sålunda att den föreslagna utvidgade prövningen skuUe leda till negativa
effekter på företagens raöjligheter att hävda sig i internationell konkurrens raed
åtföljande negativa effekter på sysselsättningen i Sverige. Risk för raotåtgärder
från utiandet framhålls också.

För egen del vill jag
anföra följande. Som frarahållits i proraeraorian ger produktionsfaktoremas
ökade rörlighet över gränserna upphov till en snabbare ekonomisk tillväxt genom
ett mer rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Svenska företags ökade
internationalisering och den därmed följande expansionen av förelagens
utlandsinvesteringar är ett led i denna utveckling. Företagens internalionalisering
raedför också sora regel betydande fördelar för förelagens internationella konkurrenskraft
och därraed också för den svenska sarahällsekonorain. De svenska utiandsinvesteruigarna
har bidragit till en effektiv industristmk-lur i Sverige. Svenska företag har
genom etableringar utomlands kunnat vidmakthålla sin internationeUa
konkurrenskraft och därraed sin svenska exportförsäljning. Sora fraragår av vad
jag inledningsvis anfört uppgår svenska företags direkta investeringar i
utlandet till betydande belopp. Orafallningen av dessa investeringar får betraktas
som mycket stor även internationellt sett. Denna utveckling har fortgått oavbrutet
under de senaste åren och ger enligt rain uppfattning anledning till stor
uppmärksamhet inte bara från synpunkten att en god betalningsbalans raåste
upprätthållas utan även med beaktande av de samhällsekonoraiska verkningar sora
sådana investeringar kan få. Investeringar utomlands från elt företags sida kan
få återverkningar i Sverige inle bara på det investerande företagel självt utan
också på branschen i sin helhet eller rentav på näringslivsstrukturen i stort.
Sådana återverkningar kan, som frarahållits i flera reraissyttranden, givelvis
vara av positiv betydelse genom att företagets exporlförulsättningar, lönsamhet
och allmänna utvecklingsmöjligheter i Sverige förbättras. Återverkningarna kan
emellertid också vara negativa genora utlandsetable-ringens omfattning eller
karaktär. Utiandsinvesteringarna kan även ha såväl positiva som negativa
verkningar på sysselsättningen i Sverige. Verkningarna kan vara positiva, om
utlandsinvesteringen t. ex. genererar en större export från Sverige än om
investeringen inle koraraer till stånd. Å andra sidan kan faU förekoraraa där
produktionen flyttas utomlands på ett sätt sora inte kan anses försvarligt från
sysselsättningspolitiska synpunkter.

Jag
anser det självklart att utiandsinvesteringar sora kan få effekter av här
antytt slag är av sådan utoraordenllig vikt för samhäUet både i fråga ora dess
sociala och ekonoraiska funktion, att raöjligheter måsle finnas från det
allmännas sida till insyn och medbedömande redan på ett så tidigt stadiura att
förutsebara skadeverkningar kan undvikas.

I
praktiken beaktar redan nu valutastyrelsen dessa sarahällsekonoraiska aspekter
vid sina avgöranden. Proraeraorians förslag kan därför

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:89 59

i viss raån betraktas sora en kodifiering av gällande
praxis. Alt en sara-häUsekonomisk bedöraning bör ske stäraraer också överens
inte bara raed uppfattningen hos åtskiUiga av de reraissinstanser som yttrat
sig i frågan ulan också såvitt framgår av proraeraorian Och riksbanksfullraäktiges
yttrande raed synpunkter som i detta sammanhang kommit till uttryck från åtskiUiga
av de tillständssökande företagen.

På grund av det anförda instämmer jag i de synpunkter som
i nu berörda avseenden kommit till uttryck i promeraorian. Jag förordar därför
att valutalagen ändras så alt valutastyrelsen vid prövning av ett svenskt
företags ansökan ora direktinvestering i utiandet kan beakta såväl
industripolitiska som sysselsättningspolitiska strävanden.

Från vissa
remissinstansers sida har uttryckts önskemål alt de föreslagna prövningsrekvisUen
preciseras. Jag har i och för sig förståelse för dessa önskeraål. Självfallet
skulle en detaljerad bestämning av. de föreslagna kriterierna kunna vara av
värde inte bara för de berörda företagen i allmänhet utan också för den lillärapande
myndigheten. Man bör emellertid hålla i rainnet att det här rör sig ora ett oraråde
där det enligt sakens natur är svårt alt ge detaljregler. Valutastyrelsens bedöraning
av tillståndsärendena måste innefatta hänsynstaganden av mångskiftande
karaktär. I överensstämmelse raed proraeraorieförslaget och i likhet med bl. a.
riksbanksfullmäktige är jag av den uppfattningen att den samhällsekonomiska
bedömningen ej kan närmare preciseras eller anges i detalj.

Även om det alltså enligt min mening inte finns raöjlighet
all i lagen detaljerat ange vilka norraer som bör gälla vid tiUståndsprövningarna,
kan dock vissa synpunkter anläggas till ledning vid den sarahällsekonoraiska bedöraningen.
En självklar utgångspunkt är sålunda, som anförts i promemorian och som också framhåUits
i en del remissyttranden, att bedömningen sker med sikte på att bevara eller
förstärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft under
beaktande av den svenska ekonomiska politikens grundläggande raål, dvs. ekonoraisk
tillväxt och full sysselsättning med bibehållande av inre och yttre balans.
En.viktig raålsättning måste vara att söka förhindra eUer dämpa en minskad
sysselsättning inom industrin i Sverige. Långsiktiga perspektiv spelar också en
roll vid bedöraningen av ansökningarna om tillstånd att investera i utlandet.
Flera remissinstanser har också särskUl understmkit betydelsen av alt en
prövning sker med beaktande av de långsiktiga effekterna. Vidare bör i
allmänhet gälla alt företagen vid en utlandsinvestering som kräver tillstånd
för valutautförsel via gängse kontakt-banor informerar de anställda. De därvid frarakorana
synpunkterna kan anses underlätta valulaslyrelsens handläggning av ärendet.

Viss kritik har riktats raot de i proraeraorian anförda
synpunkterna beträffande lokalisering av forsknings- och utvecklingsresurser till
utlandet samt investering i länder med extrerat låga produktionskostnader.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 60

Från
vissa reraissinstansers sida betonas att väsentliga skäl kan föreligga för att
sådana lokaliseringar och investeringar bör få förekoraraa. I detta avseende
vill jag erinra ora att den i proraeraorian förda diskussionen avser fall där
negativa verkningar kan uppkoraraa för näringslivet och därraed på
sysselsättningen i Sverige. Vad sora uttalats i proraeraorian bör eraellertid
i första hand uppfattas sora exerapel på oraständigheter sora bör vägas in i
den långsikliga bedöraningen av den planerade investeringens ändamålsenlighet
med hänsyn till önskemålet om ell väl differentierat och fungerande näringsliv
och en hög sysselsättning i landet. Självfallet förekommer fall där goda motiv
föreligger all förlägga ett företags forsknings- och utvecklingsarbete till
utlandet, t. ex. i anslutning till ett internationellt forskningscentrum. I
sådana fall bör naturligtvis, såvitt gäller denna fråga, inga hinder resas mot
den tillämnade utlandsinvesteringen.

Det
andra fallet investering i länder med extremt låga produktionskostnader
avser också att ge exempel på en situation där ett företag med hänsyn till frärast
ett främmande lands mycket låga lönenivå av rent företagsekonomiska skäl väljer
detta land för sin produktion, vilket kan få liknande negativa återverkningar i
Sverige som nyss anförts beträffande utlokalisering av forsknings- och utvecklingsarbete.
Givetvis kan även i det nu avsedda fallet skäl anföras för att förlägga
exempelvis ett företags tillverkning till ett land raed låga
produktionskostnader. Sådana skäl kan vara att man önskar investera i ett
utvecklingsland eller att elt redan etablerat samarbete i utiandet ytterhgare
skall utökas. I detta sararaanhang vill jag erinra om all en ökad satsning från
bl. a. näringslivets sida på utvecklingsländerna väl stämmer överens med de
synpunkter och önskemål som i denna fråga anförts från olika håll i den
allmänna debatten.

Vad
i promeraorian anförs till stöd för att den föreslagna utvidgade prövningen av
utlandsinvesteringar står i överensstämmelse raed våra internationella
åtaganden har i allraänhet inte raött några erinringar under
remissbehandlingen. Några remissinstanser, däribland Svenska bankföreningen,
ifrågasätter dock, ora förslagel genom den föreslagna utformningen av 1 §
valutalagen kan anses stå i överensstämraelse raed OECDrs kapitalliberaliseringsstadga.
Komraerskollegium anser vidare att stadgan lägger bestämda hinder i vägen för
en extensiv tolkning av begreppet sysselsättningspolitiska strävanden. Några reraissinstanser
är också av den uppfattningen att de föreslagna nya bedömningsgmndernas
karaktär av undantag från OECD-stadgan borde ha koramit till klarare uttryck.

För
egen del vill jag anföra följande. Den ifrågavarande kapitalliberaliseringsstadgan
innebär för de raedleraraar i OECD, däribland Sverige, sora godtagit stadgans
innehåll, ett åtagande att underlätta fria kapitalrörelser över gränserna i
den utsträckning som är nödvändig för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 61

effektivt
ekonomiskt samarbete. Sverige har utan reservation åtagit sig att fritt medge
utgående direkta investeringar. Vissa möjligheter till undantag från stadgan
finns dock. Således får utlandsinvesteringar begränsas av
betalningsbalansskäl. I delta sararaanhang är del naturligt att, liksom
hittills, hänsyn tas till sysselsättnings- och näringspolitiska aspekter på
ärendet. Den allmänna liberaliseringsförpliklelsen får vidare åsidosättas, om
en enskUd investering på gmnd av beloppels storlek eller andra faktorer skulle
få en utomordentligt skadlig inverkan på ett medlemslands intressen. Sistnämnda
undantagsbestäramelse raåste aUtså vara tillämplig för all en planerad
utlandsinvestering skall kunna hindras enbart på sysselsättnings- och
näringspolitiska gmnder. Del får bli en uppgift vid tUlämpningen alt med
ledning av de i det föregående anförda synpunkterna och på grundval av
fortlöpande erfarenheter ulforraa praxis i enlighet med vad jag nu anfört.

I
promemorian diskuteras frågan, ora förbud bör införas mot investeringar i
områden sora alltjärat är föremål för kolonial exploatering, i första hand de
portugisiska kolonierna i Afrika samt Naraibia. Som framhålls i promemorian har
emellertid under de senaste 20 åren inga svenska investeringar av betydelse
skett i dessa oraråden. Mot denna bakgrund anser jag det inte påkaUat att nu
införa ett formellt investeringsförbud för dessa områden. Någon tvekan får
emellertid inte råda ora Sveriges inställning tUl investeringar i oraråden
under kolonialt förtryck, och den fortsatta utvecklingen koraraer att följas
med stor vaksamhet.

I
ett par remissyttranden frarahålls önskvärdheten av att vid bedömningen av ett
ärende ora utlandsinvestering pröva den planerade investeringens överensstäraraelse
raed sociala och fackliga minimikrav i fråga om de anställdas anställnings- och
arbetsvillkor och fackliga rättigheter i mottagarlandet. Detta är en angelägen
fräga. Den faller emellertid utanför ramen för en ändring i
valutalagstiftningen, eftersom en sådan ändring begränsas av det handlingsutryrarae
sora OECDrs kapi-talliberaliseringsutrymme ger oss. Sveriges aktiva deltagande
i ILOrs arbete på det fackliga orarådet är enligt rain raening en raer ändamålsenlig
väg att intemationeUt främja de fackliga strävandena.

Som
framgår av det tidigare anförda utövas riksbankens beslutanderätt i vaUitaregleringsfrågor
av valutaslyrelsen. Det är således valutastyrelsen sora prövar frågor ora
tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands. Sora
också tidigare närants har redan enligt nuvarande praxis en bedöraning skett
av dessa ärenden hos valuta-myndigheten med beaktande av de samhällsekonoraiska
verkningar elt sådant tillstånd kan få i Sverige. Valutastyrelsens prövning
utövas av sju ledamöter, av vilka Kungl. Majrt utser fyra och riksbanksfullmäktige
tre ledaraöter. Vice riksbankschefen är ordförande i styrelsen. Av de av Kungl.
Majrt utsedda ledamöterna representerar en finansdepartemen-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 62

tet,
en bankväsendet och två näringslivet i övrigt. Riksbanksfullmäktige utser
ordföranden (vice riksbankschefen), en fullmäktigeledaraot eller en suppleant
för denne särat en bankdirektör i riksbanken. Valutastyrelsen är beslutför när
rainst tre ledaraöter är närvarande. Vid lika röstetal gäller ordförandens
mening.

I promeraorian föreslås
alt valutaslyrelsen utökas raed fyra ledamöter, varav en från
arbetsmarknadsdepartementet, en från industridepartementet och två från de
anställdas organisationer. De nya ledamöterna föreslås bh utsedda av Kungl. Majrt.
Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några anför dock erinringar.
Från vissa remissinstansers sida framförs sålunda betänkligheter mol att utöka
valutastyrelsen, med hänsyn till att ökad tungroddhet och försening i handläggningen
av ärendena kan befaras. Bankinspektionen anser att möjlighet bör finnas alt
anföra besvär hos Kungl. Majrt över valutastyrelsens beslut. Koraraerskollegiura
anser alt den nuvarande beslutsordningen enligt valutalagen bör kunna
bibehållas, ora valulaslyrelsens beslut baseras exklusivt på penningpolitiska
grunder. Ora raed beaktande även av sysselsältnings-och industripolitiska
aspekter valutatillstånd skulle kunna antas komma att negativt inverka på
väsentliga svenska intressen, bör dock enligt kollegiet tillståndsfrågan hänskjutas
till Kungl. Majrt för avgörande. Liknande synpunkter anförs av industriverket
och LO. Kollegiet och industriverket anser inle heller att en utökad departementsrepresentation
är läraplig utan föreslår att motsvarande ledamotsrepresentation rekryteras
från de statliga organ som på rayndighetsplanet svarar för sysselsättnings-
resp. industrifrågor. Riksbanksfullraäktige ifrågasätter, ora inte fullraäktige
borde utse de två representanterna för de anställda och även de tre ledaraöter
från den privata sektorn sora Kungl. Majrt f.n. utser. Några remissinstanser,
däribland arbetsmarknadsstyrelsen och TCO, anser att antalet representanter för
de anställda bör vara lika stort som antalet företrädare för bankväsende och
näringsliv. SACO hemställer om representation i valutastyrelsen.

De
från några reraissinstansers sida uttalade farhågorna att en utökning av valutaslyrelsen
skulle kunna leda till en raera tungrodd och tidsödande ärendebehandling är
enligt min mening obefogade. Riksbanksfullraäktige, under vars ansvar valutaslyrelsen
arbetar, har i sitt reraiss-yttrande understrukit vikten av att behandlingen av
ansökningarna i investeringsärenden också i fortsättningen sker raed
tillbörlig orasorg och snabbhet. Fullraäktige frarahåller också att
valutaregleringen hittills kännetecknats av strävan att tillraölesgå
sökandenas önskemål av snabba besked i investeringsärenden och att någon
ändring i detta avseende självfallet inte koraraer att ske. Några
betänkligheter från rent handlägg-ningsraässiga synpunkter att utöka
valutastyrelsen bör sålunda inte förehgga.

Några
avgörande invändningar har enligt min mening inte heller i

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 63

övrigt
anförts mol förslaget om en utökning av valutastyrelsen. På grund av det
anförda tillstyrker jag alt valutastyrelsen i forisättningen skall bestå av
elva ledamöter vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands särat att de fyra nya ledaraöterna en från arbetsraarknadsdeparteraentet,
en från industrideparteraentet och två från de anställdas organisationer, lärapligen
en från vardera LO och TCO skall utses av Kungl. Majrt.

Syftet raed den av raig
förordade utvidgade prövningen av svenska företags ansökningar ora tillstånd
att göra direktinvesteringar i utlandet är, som framgår av vad jag tidigare
anfört, att skapa ett ökat legalt utryrarae för en bedöraning av
investeringarnas sarahällsekonoraiska verkningar. Det är däreraot inte fråga ora
att generellt hindra eUer försvåra den svenska företagsamheten utomlands. Med
den av mig förordade utvidgningen av valutaslyrelsen skapas särskilda
garantier för att ärenden rörande direkta investeringar utomlands blir
allsidigt och sakkunnigt bedörada. Genom de i proraeraorian föreslagna raöjligheterna
att, på yrkande av rainst tre av de ledaraöter eller suppleanter sora deltagit
i styrelsens beslut, underställa beslutet riksbanksfullraäktiges prövning
tillgodoses också förekommande behov av överprövning av valutastyrelsens beslut
i sådana ärenden. I detta sararaanhang vUl jag anföra följande.

Valutatransaktioner kommer
att bedömas inte bara utifrån penningpolitiska och valulapolitiska utgångspunkter
ulan jämväl utifrån vilken effekt sådana transaktioner kan ha på
sysselsättningen, industripolitiken och näringspolitiken i vårt land. Med här
angivna kriterier vidgas bedömningsfältet i förhåUande till vad som gäller
enligt den nu gällande valutalagstiftningen. Valutastyrelsen och riksbanksfullraäktige
kommer således att få bedöma valulautförseln utifrån kriterier sora går utanför
det oraråde som traditionellt och konstitutionellt ligger inom valutastyrelsens
och riksbankens kompetensoraråde. Som en logisk följd härav blir det
erforderligt att valutastyrelsen resp. riksbanksfullmäktige i dessa frågor
etablerar tillfredsställande kontakt med regeringen. Kontakten kan delvis anses
etablerad genom att tre departement är representerade i valutastyrelsen. Jag
finner det dock angeläget att understryka att vid avgörandet av större, och
mera betydelsefulla ärenden där de förut angivna nya kriterierna är tillärapliga
en nära och till-fredsställande kontakt hålls raellan de valulavårdande rayndigheternas
lédniiig~ödrreeringejiärigenj5m_skapagara för att frågorna löseYi saraarbele raellan
regering och riksbank. Under, dessa förhållanden jiser_jag ..alt,_ett_underslällningsförfärande
till Kungl. Majrt eller ett besvärsinstitut med regeringen sora sista instans
inte är erforderligt. Reraissopinionen på denna punkt får därraed anses
besvarad. Några ändringar i förhållande till proraeraorieförslaget såvitt
gäller sättet för utseende av de nya ledaraöterna eller hur de skall rekryteras
anser jag inte vara raotiverade.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 64

I
några remissyttranden har framförts önskeraål att de ansökande företagen i
sina ansökningshandlingar så fullständigt sora raöjligt redovisar sådana
uppgifter som kan ha betydelse för en riktig bedöraning av ansökan. Vissa
konkreta förslag har i det sararaanhanget framförts från remissinstansernas
sida. Även jag anser att fullständiga uppgifter i an; slutning till ett företags
ansökan om tiUstånd till utlandsinvestering är ägnade att ge underlag för en
noggrann bedömning av ansökan och att underlätta procedurförfarandet och därraed
påskynda handläggningen hos valutaslyrelsen. Som jag nyss anfört avses även i
fortsättningen en snabb behandling av ärendena äga rum. Byråkratiska former bör
därvid i görligaste mån undvikas. Detta möjliggör att erforderliga kompletteringar
i ett ärende kan begäras tämligen forralöst. Möjlighet finns alltså att, allt
efter behov i det enskilda ärendet, infordra de ytterligare upplysningar som
valutastyrelsen finner nödvändiga. Jag anser raed hänsyn härtill inte
erforderligt att fastställa särskilda norraer för eller anvisningar om vilka
uppgifter sora bör inflyta i ett förelags ansökan. Del får ankoraraa på
valutastyrelsen att närraare ta ställning tUl detta spörsraål.

Sora
fraragår av vad jag tidigare anfört bör vissa ändringar ske i valutalagen. I proraeraorian
föreslås också vissa ändringar i regleraenlet för riksbankens styrelse och
förvaltning (Bankoregleraentet). Ändringarna i reglementet fraragår närmare av
det vid delta protokoll som bilaga 1 fogade förslaget tUl författningstext. Med
hänsyn till att frågor rörande regleraenlet lorde höra tUl riksdagens ansvarsoraråde
och sålunda faller utanför Kungl. Majrts kompetensområde upptas i propositionen
inte något förslag till ändring i regleraenlet.

De
av raig förordade ändringarna bör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1974.

4
Fortsatt valutareglering

4.1
Riksbanksfullmäktiges skrivelse

I
skrivelse den 31 januari 1974 har fullraäktige i Sveriges riksbank hemställt om
fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1974den 30 juni 1975. I
skrivelsen anför fullraäktige bl. a. följande. Genom kungörelse den 18 maj 1973
(nr 295) ora tillärapning av valulalagen (1939r 350) har Kungl. Majrt raed stöd
av 1 § tredje stycket valulalagen förordnat bl. a., att vad som föreskrivs i 2
§ första stycket 1, 2 och 48, 5 § 1 och 3 samt 9 § samma lag skall äga
fortsalt tillämpning under tiden den 1 juh 1973den 30 juni 1974. Kungl. Majrt
har därjämte genom kungörelse den 18 raaj 1973 (nr 296) ora ändring i och
fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959r 264) förordnat bl. a., att
valutaförordningen skall äga fortsalt giltighet till utgången av juni 1974.

Då
anledning föreligger att alltjärat ta i anspråk gällande fulhnakter

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 65

i valutalagen och saratidigt förläna valutaförordningen fortsatt
giltighet herastäUer fullraäktige i riksbanken att Kungl. Majrt raålte dels med
stöd av 1 § tredje stycket valutalagen begära riksdagens samtycke till att vad
som föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 och 48, 5 § 1 och 3 samt 9 § sararaa
lag skall äga fortsatt tUlärapning under liden den 1 juli 197430 juni 1975,
dels fraralägga förslag ora att valutaförordningen skall äga fortsatt
giltighet tUl utgången av juni 1975.

4.2 Remissyttrandena över riksbanksfullmäktiges skrivelse

Fidlmäktige i riksgäldskontoret och Svenska
sparbanksföreningen har ingen erinran raot frarastäUningen ora fortsatt valulareglering.
Svenska bankföreningen fraraför förslag i olika hänseenden ora en ytterligare
liberalisering av valutarestriktionerna och föreslår tillsättande av en utredning
för att se över valutaregleringen. Under förutsättning att bankföreningens
förslag beaktas vUl föreningen inte invända mot att regleringens giltighet
utsträcks ännu ett år. Bankföreningens förslag innebär i huvudsak följande.

I likhet raed vad bankföreningen anförde i sitt
remissyttrande över riksbanksfullraäktiges skrivelse den 25 januari 1973
rörande sararaa ärane anser föreningen alltjärat alt regleringen utgör ett
betydande hinder mot näringslivets expansion, för vilken en fortgående
internationalisering är ett oundgängligt inslag. För att på längre sikt trygga
betalningsbalansen och sysselsättningen är det angeläget att raöjligheterna
inte begränsas för vårt näringsliv att delta i internationell arbetsfördelning
och samarbete över gränserna, varigenom företagen kan tillgodogöra sig teknisk
utveckling, breddade avsättningsmarknader och vidgade finansieringsmöjligheter.
Endast härigenom kan vårt näringslivs internationella konkurrenskraft bevaras.
Om valutarestriktioner bedöms nödvändiga sora korapleraent tUl den övriga
valutapolitiken eller penningpolitiken, måste de därför utformas så att minsta
möjliga störningar uppstår för näringslivet. Häri ligger också att
restriktionerna bör avskaffas så snart grunden för deras införande upphört att
gälla.

Bankföreningen erinrar ora att vissa av valutaregleringens
restriktioner varit oavbrutet i kraft alltsedan regleringen infördes år 1939.
Bankföreningen föreslår därför på nytt alt en utredning snarast tillsätts i
syfte att undersöka raöjligheterna att helt eller delvis avveckla de generella
restriktionerna eller uppmjuka tillämpningen av dem.

Beträffande vissa restriktioner har det enligt
bankföreningens raening varit uppenbart att förutsättningar för avveckling och
liberalisering förelegat utan att en utredning behövt avvaktas. I förra årets
remissyttrande föreslog bankföreningen därför några omedelbara lättnader.
Även om viss liberalisering skett i linje med dessa önskemål, är för närmgslivet
viktiga utlandstransaktioner fortfarande föremål för besvärande resttiktioner.

5 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 89

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 66

Sverige
har sedan många år bl. a. genom anslutning tUl OECDrs kapilalliberaliseringsstadga
erkänt fördelarna av att fritt tUlåta direklinvesleringar över gränserna. De
år 1969 företagna inskränkningarna i svenska direklinvesleringar i utlandet
infördes sora en åtgärd av tera-porär natur för att begränsa det kraftiga
valutautflödet. Därefter har vissa lättnader i tillärapningen av
inskränkningarna successivt införts. De återstående begränsningarna innebär
enligt valutastyrelsens berättelse för år 1973 i huvudsak "att en
planerad utlandsinvestering skall vara exportfrämjande eller annars förraånhg
från belalningsbalanssyn-punkt. Delta krav har dock ej gällt i fråga ora
investeringar i u-länder." Bankföreningen frarahåller att föreningen i
förra årets reraissyllrande anförde att det raed hänsyn till Sveriges starka
betalningsbalans och återuppbyggda valutareserv särat åtagandet genteraot andra
OECD-länder inte längre var riraligt att de kvarvarande hindren raot del svenska
näringslivels direklinvesleringar i utlandet upprätthölls. Under år 1973 har
valutareserven ökat raed ca 3,9 railjarder kronor och ora raan räknar in
bankernas tidsbundna nettofordringar i utländska valutor blir ökningen inte
mindre än 5,6 miljarder kronor. Även om man i fortsättningen på grund av de
höjda iraporlpriserna på oljeprodukter kan räkna med en viss försvagning av
Sveriges fortsatt starka bytesbalans, ger det senaste årets valutaulveckling
ökad tyngd åt bankföreningens uppfattning att restriktionerna mot
utlandsinvesteringarna av betalningsbalans-och valutareservskäl bör avvecklas.

Under
senare år har valutatillstånd till svensk upplåning utomlands för investering i
Sverige givits även till andra industriföretag än skeppsvarven. Fortfarande
gäller dock bl. a. att sådan upplåning skall ske på rainst tio år. I praktiken
medför kravet att upplåningen skall vara så långfristig all endast
obligationsemissioner i utlandet kan ifrågakoraraa. Denna finansiering är möjhg
endast för stora och internationellt kända företag. Kravet diskriminerar härigenora
raot medelstora och mindre företag och utgör dessutora ett hinder raot utiändsk
finansiering i de fall då det raed avseende på investeringsprojektens art är lärapligast
med raedelfristig upplåning. Bankföreningen föreslår därför all även medelfristiga
lån för investeringar i Sverige får upptas utomlands.

Bankföreningen
anser det välkoraraet alt en ändring i valutaregleringens praxis införts under
år 1973 sora ger svenska banker raöjlighet att förraedla utländsk upplåning
till förelag som fått riksbankens tillstånd tUl sådan. Fördelama härmed är att
även svenska företag som är okända på den internationella låneraarknaden
indirekt får tUlträde till denna och att en svensk bank vanligen kan uppta
utländsk kredit på förraånligare vUlkor för det svenska företaget än detta kan
självt.

Enhgt
valutastyrelsens berättelse för år 1973 innebär de nya riktlinjerna att
"riksbanken tills vidare är beredd att, i fall där ett svenskt företag
erhållit valutatillstånd alt upptaga kredit i utlandet raed längre

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 67

löptid
än fem år eller i vissa fall tio år, under vissa förutsättningar raedge att
svensk bank läranar krediten i fråga och för denna utlåning refinansierar sig i
utlandet. Norraalt förutsätts härvid att de belopp sora företaget erhållit
tillstånd att låna i utiandet skall uppgå till 10 rakr eller mer. Lägre belopp
skall dock kunna godtagas i undantagsfall." Bankföreningen anser att de
uppställda fömtsättningarna för svenska bankers raedverkan vid näringslivets
upplåning i utlandet allvarligt begränsar raöjligheterna att tillvarata ovannäranda
fördelar. Bankföreningen föreslår därför att några restriktioner raed avseende
på krediternas löptid och storlek inte skall gälla.

Bankföreningen frarahåller,
som föreningen närraare utvecklade i förra årets reraissyllrande, att den ökade
kreditgivningen över gränserna och den under senare år tilltagande valulaoron
ökat företagens behov alt kunna säkra sig mot de kursrisker sora är förenade
med framtida betalningar i utländsk valuta. Det kan lätt visas att de verkliga
kreditkostnaderna kan förändras raed flera tiotals procent per år sora följd
av kursförändringar i sådana valutor som är viktiga för Sveriges be-talningsutbyle.
Eftersom raan i reforraarbetet på det internationella valutasystemet nuraera
har accepterat betydligt rörligare valutakurser än tidigare, är en återgång
till 60-talets relativt fasta kursrelationer inte att vänta. Bankföreningen
anser det därför vara högst angeläget att företagen utan hinder av
valutaregleringen skall kunna skydda sig raot ofömtsebara kursförluster. Genora
att via bankerna köpa och sälja valutor på terrain, dvs. för fraratida leverans
till i förväg beslärada kurser, kan företagen redan då krediten görs upp
kalkylera in valutakostnaderna. Terrainshandeln raed kronor försvåras eraellertid
och kostnaderna för företagens kurssäkring blir onödigt höga genora alt nuvarande
valutabesläraraelser allvarhgt begränsar de svenska bankernas möjligheter att
göra s. k. multilaterala terminsaffärer. Bankföreningen finner det därför högst
önskvärt att de svenska bankerna ges samraa möjligheter som utiändska banker
har att genora multUaterala terminsaffärer tillgodose företagens uppkoraraande
behov av kurssäkring. En oraprövning av gällande besläramelser och lillärapning
i praxis bör enligl bankföreningens uppfattning snarast koraraa till stånd i
detta syfte.

4.3
Departementschefen

Valutaregleringens
förfaltningsraässiga grundval utgörs, som framgår av det tidigare anförda, av
1939 års valutalag. Valutalagen är en fullmaktslag, enligt vilken Kungl. Majrt
har raöjlighet att under vissa i lagen givna betingelser förordna om
valutareglering. Under fredstid får ett sådant förordnande i princip ges bara raed
riksdagens samtycke och för en tid av högst ett år i sänder. Samtidigt skall de
valutareglerande bestäraraelser sora Kungl. Majrt äranar utfärda raed stöd av
den

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 68

begärda
fullraakten föreläggas riksdagen. Sedan år 1959 finns dessa bestäraraelser i
valutaförordningen. I och raed alt riksdagen lämnat saratycke till fortsatt
valutareglering har valutaförordningen förlängts för raotsvarande tid.

Förordnande
ora valutareglering har raed riksdagens saralycke senast raeddelats för tiden
den 1 juli 1973den 30 juni 1974. Valulaförordningen gäller för samraa lid. I
skrivelse till Kungl. Majrt har riksbanksfullmäktige funnit valutareglering
behövlig även efler den 30 juni i år och har därför hemstäUt om. fortsatt
valutareglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1975. Riksgäldsfullmäktige och
Svenska sparbanksföreningen har ej funnit erinran mot fortsatt valulareglering.
Svenska bankföreningen accepterar en fortsatt förlängning av valutaregleringen
under förutsättning att vissa av föreningen framställda förslag beaktas.

Valutareserven
har efter den mycket kraftiga nedgången år 1969 åter ökat och uppgick vid
utgången av år 1973 till ca 11 600 railj. kr. Detta belopp raotsvarar värdet av
ca tre raånaders iraport, dvs. ungefär sarama förhållande raellan valutareserv
och iraportvärde, som rådde i genomsnitt under 1960-talet. Väsentiiga skUlnader
föreligger eraellertid raellan valutaläget på 1960-talet och nu. De uppraärksamraade
kriserna på valutaorarådet efter år 1970 har medfört kraftiga fluktuationer i
valutareserven. IntemationeUt sett har utvecklingen raedfört att kursema på
flera viktiga valutor nu flyter. För Sveriges del innebär det europeiska valutasaraarbete,
vari vi deltar för att bidra tUl en stabil kursutveckling, att fortsalt höga
krav ställs på storleken av våra valutareserver. Vidare kan anföras att det
förhållande raellan reservnivå och import, uttryckt i antal importraånader, sora
gällt under år 1973 inte koraraer att bestå under år 1974 till följd av
verkningarna på vår bytesbalans av de starkt ökade oljepriserna. Härtill koraraer
alt de enorma kapitalflödena från de oljeproducerande länderna till de industrialiserade
länderna kan ge upphov till störningar på valutamarknaderna. En ytterligare väsentUg
skillnad mellan utvecklingen på 60-talet och nu är, sora jag framhållit vid behandhngen
av frågan om svenska företags direktinvesteringar utomlands, att orafallningen
av sådana investeringar nuraera uppgår tUl belopp som intemationeUt sett är ovanhgt
höga. Denna obrutna trend i utiandsinvesteringama ger, som jag också närmare behandlat
i det föregående, anledning till stor uppraärksarahet inte bara från
betalningsbalansens synpunkt utan också av industri- och sysselsättningspolitiska
skäl. Även om valutaregleringen inte i alla avseenden ger ett fullgott skydd
mot ej önskade betalningsströraraar, talar de faktorer jag nu nämnt för ett
bibehållande av de kontrollmöjligheter som genom en sådan reglering står till
buds.

Jag
har vid tidigare tillfällen påpekat att det är nödvändigt att kora-plettera
penningpolitiken som konjunkturpolitiskt instrument med en valutareglering, som
kan bringa de ingående och utgående kapitalrörel-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 69

serna
under kontroll. Den förstärkning av valutareserven sora inträffat under de
senaste åren har dock raöjliggjort vissa lättnader i den skärpta valulareglering
sora infördes år 1969. De senaste årens utveckling av de direkta svenska
investeringarna i utlandet ger eraellertid fortfarande anledning att bibehålla
denna kontrollmöjlighet. Det har nämligen visat sig att det utgående
kapitalflödet för sådana ändaraål fortgått oavbrutet även i situationer då de
penningpolitiska förutsättningarna varit internalionellt sett gynnsararaa för
en investeringsexpansion inora Sveriges gränser. Det är visserligen riktigt, sora
Svenska bankföreningen i sitt reraissvar raenar, att produktionsordningen
blivit alltraer internationaliserad och att detta i sin tur ställer
motsvarande krav på kapitalförsörjningens internationalisering. Denna
utveckling kan regeringen eraellertid inle avhända sig raöjligheterna till
kontroll över. Enhgt rain uppfattning talar detta inte bara för ell
bibehållande av den rådande valutaregleringen utan också, som framgår av vad
jag tidigare anfört, för att man i valutalagsliftningen öppnar möjligheter tUl
en penningpolitisk bedömning raed beaktande även av industri- och
sysselsättningspolitiska synpunkter. Jag förordar därför, i överensstäraraelse
raed riksbanksfullmäktiges hemställan, att valutaregleringen fortfarande skall
äga bestånd.

Giltighetstiden
för det nu löpande förordnandet ora valutareglering utgår, sora jag näranl, den
30 juni delta år. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör riksdagens samtycke inhäratas
till förordnande ora valutareglering för ytterligare ett år. 1 enlighet raed
riksbanksfullmäktiges förslag bör förordnandet omfatta samma bestämmelser i valulalagen
som f.n.

5
Möjlighet för postverket att vara valutabank 5.1 Poststyrelsens skrivelse

I
skrivelse den 13 mars 1974 har poststyrelsen hemställt att valutalagen och
valutaförordningen ändras så att postverket kan förordnas som valutabank i
stället för postbanken, som den 1 juli 1974 går samman med Sveriges Kreditbank
liU PK-banken. I skrivelsen anför poststyrelsen bl. a. följande. Det av stalsmakterna
beslutade samgåendet mellan postbanken och Sveriges Kreditbank till den nya PK-banken
innebär, att postbankens spar- och personkontorörelser förs över till PK-banken,
medan den övervägande, icke räntebärande delen av postgirorörelsen komraer alt
skiljas ut från postbanken och ligga kvar hos postverket. Även postbankens tUl
postgirot i allt väsentiigt knutna utlandsrörelse skall i fortsättningen ligga
kvar inora postgirot och därraed inordnas i postverket (prop. 1973r 145 s. 52).
Saragåendet torde bl. a. i sistnämnda hänseende aktualisera vissa
författningsändringar utöver de redan beslutade, vilka ändringar lämpligen kan
behandlas i anslut-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 70

ning
till det inom finansdepartementet pågående arbetet raed översyn av
valutalagstiftningen.

Meningen är, sora fraragålt,
att postgirot i fortsällningen skall förmedla utlandsbetalningar i sararaa orafattning
sora hittills. Denna betalningsrörelse är av betydande orafattning och har
visat en raycket gynn-sara utveckling. Antalet transaktioner var under år 1973
över 1 railjon på ett sararaanlagt belopp av ca 2,3 mUjarder kronor.
Betalningarna sker enligt avtal med utländska postförvaltningar, poslgirokontor,
postbanker och affärsbanker. Postbanken har genora sin auktorisation sora
valutabank fungerat som valutaprövningsinstans inte bara för sparbanks- och
girorörelsen utan också för den allraänna poströrelsen inora postverket och därjärate
svarat för den försöksverksarahet sora vid vissa postanslalter under några år
pågått raed köp och försäljning av resevaluta för kunders räkning. Denna
anordning har raotsvarigheter även utomlands. Det är för övrigt vanligt, att
utländska poslgirokontor auktoriserats som valutabanker. I fråga om det
framtida samarbetet mellan PK-banken och postverket har den nya bankens interimsslyrelse
gjort följande uttalande, som förklarats helt överensstäraraa raed önskeraål från
postverkets ledningr "PK-banken skaU i inlåningsverksaraheten fullfölja
den politik som hittills har följts i relationerna mellan Postbanken och
Postverket och utnyttja Postverkets organisation och resurser på samma sätt som
Postbanken i dag gör. Härutöver skall i raån av resurser och kapacitet viss verksarahet
för kreditförraedling kunna äga mm samt service rörande resevaluta lämnas genom
Postverkets raedverkan."

Den rättsliga grundvalen
för postgirots utlandsrörelse utgörs f. n. förutom av lagen (1969r 732) ora
postbanken av den raed stöd av valutalagen (1939r 350) utfärdade
valutaförordningen (1959r 264). Enligl 2 § andra stycket i denna förordning
äger riksbanken raeddela bl. a. postbanken tillstånd att, för egen eller
riksbankens räkning, driva handel raed utländska betalningsraedel och utländska
fordringar. Sedan lagen (1973r 934) om upphävande av lagen (1969r 732) om
postbanken trätt i kraft den 1 juli 1974, kommer den hittiUsvarande möjligheten
för postgirot att efter riksbankens tillstånd handla med utländska valutor ej
längre att föreligga. Eftersom detta uppenbarligen inte varit avsikten,
föreslår poststyrelsen viss ändring i valutalagen och valulaförordningen.
Ändringarna fraragår av vid detta protokoll fogade bilaga 2. Ändringarna
innebär i huvudsak, att postgirokontorets egenskap av valutabank bibehålls
beträffande den del av verksaraheten sora skall bli kvar hos postverket. För
undvikande av raissförstånd bör frarahåUas, att förslaget ej innefattar något
ställningstagande tUl frågan på vUket sätt postgirokontoret skall reglera sina
tillgodohavanden i olika valutor för att kunna behörigen fullgöra sina
betalningsuppdrag. Föredragande depar-teraenlschefen har ansett det naturligt,
alt verket för denna del av verksamheten anlitar PK-banken för inköp och
försäljning av valutor (prop. 1973r 145 s. 52).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 71

De
föreslagna ändringarna berör främst 2 § första stycket 1) valutalagen (1939r
350), där postverket jämstäUs raed sådan bank som efter riksbankens bemyndigande
får ställning av valutabank. Efter sådant bemyndigande får postverket därigenora
raöjlighet att, liksom tidigare postbanken, låta postgirokontoret driva handel
med utländska betalningsmedel och utländska fordringar.

Även i 2 § valulaförordningen
(1959 r 264) föreslås en ändring innebärande att i första stycket
"postbanken" byts ut raot "postverket", varefter den
särskilda bestäraraelsen under b) ora tUlstånd för postverket att driva den
handel raed utländska betalningsraedel sora fordras för postanvisningsrörelsen
kan utraönstras. Riksbanken äger på gmnd härav i och för sig ge postverket
samma valulahandelslUlstånd sora kan meddelas för bankaktiebolag och sparbank.
Någon saklig ändring i de nuvarande förhållandena är dock ej avsedd, och ett berayndigande
för postverket bör således i princip ej ha mera vidsträckt innebörd än som
behövs för alt postgirokontorets nuvarande funktioner skall kunna upprätthållas.
Det raåste å andra sidan anses önskvärt alt ej alltför hårt binda postverkets valutaprövningsfunktion
tiU enbart de båda rörelsegrenarna postanvisningar och postgiro. Sora förut närants
har postbanken fullgjort berörda funktion bl. a. också raed avseende på andra slags
betalningar ingående i den aUraänna poströrelsen inora postverket. Vissa av
dessa betalningsuppdrag synes, trots att de faller utanför den traditionella
girorörelsen, ligga närmare postgirokontorets än PK-bankens \'erksamhet. Vid
kontakter raed företrädare för den blivande PK-banken har enighet rått om
värdet av att postgirokontoret i viss orafattning ålar sig betalningsuppdrag
av hithörande slag för PK-bankens räkning.

5.2
Remissyttrandena över poststyrelsens skrivelse

1
yttrande över poststyrelsens skrivelse anför bankinspektionen bl. a. följande.
Poststyrelsens fraraslällning om ändring av valutalagstiftningen avser att
möjliggöra att postbankens behörighet såsom valutabank vid bankens upphörande
fr. o. ra. den 1 juli 1974 överförs till postverket. Enligt inspektionens raening
kan invändningar av principiell natur göras häremot. En av de grundläggande
förutsättningarna för samgåendet i den nya PK-banken var att någon
bankverksamhet i egentlig mening inte längre skulle bedrivas av postverket.
Ändringar av 1 och 2 §§ banklagen har skett i konsekvens härmed. Hade såsora
bankinspektionen föreslog i sitt yttrande i sammanslagningsfrågan postgirot i
sin helhet, liksom poslsparbanksrörelsen, övertagits av PK-banken, torde den
nu föreliggande framställningen inle ha aktualiserats.

Det
bör också framhållas att restriktivitet hittills iakttagits i fråga om
meddelande av valutabankslillslånd såtillvida som endast affärsban-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 72

kerna
och ett par av de största sparbankerna erhållit dylikt. Med tanke härpå
framstår det som oegentligt, att behörighet som valutabank tillerkännes en
institution sora inte ens är bank.

Med
postgirot kvar i postverket såsora en postal rörelsegren kvarstår eraellertid
för verket ett behov av att kunna genomföra därav påkallade transaktioner med
utlandet. I överensstäraraelse raed den grundläggande principen för postbankens
uppgående i PK-banken inställer sig då frågan, huruvida och i vilken ulslräckning
det kan vara möjligt för postverket alt utan egen behörighet såsom valutabank
ordna den valuta-raässiga sidan av utiandstransaktionerna i organiserat
saraarbete raed PK-banken. I avsaknad av utredning härom kan inspektionen inte
i nuläget närmare bedöraa frågan. Emellertid vill det synas sora om postverket
utan egen behörighet att fungera som valutabank skulle få praktiska
svårigheter bl. a. med hänsyn till den avsevärda volymen av postgirots
betalningstrafik med utiandet. Sådana svårigheter föranledde alt postbanken
fick ställning av valutabank redan flera år före år 1969 då den fick sin
karaktär av självständigt bankinstitut.

En
ställning som valutabank för postverket bör enligt inspektionens mening inle
utesluta en samverkan med PK-banken även i valutafrågor (jfr prop. 1973 r 145, s.
52). Institutionerna koraraer att ha väsentligt olika resurser och
förutsättningar. Från Sveriges Kreditbanks sida är man, enligt vad inspektionen
erfarit, positiv till att postverket får den begärda raöjlighelen. Mot bakgrund
av sin tidigare redovisade principiella ståndpunkt frarahåUer inspektionen att
postverkels funktion söm valutabank under alla förhållanden bör begränsas tUl
vad som är direkt påkallat av förut nämnda praktiska skäl.

På
grund av det anförda motsätter sig bankinspektionen trots de

principiella invändningar som kan göras inte bifall tUl framstäUningen.

En detalj i författningsförslaget kräver dock uppraärksarahet. Valutaför

ordningens 2 § ttedje stycket inleds med ordet "Bank", vilket inte
står

i överensstämraelse raed föreslagen ändring av andra stycket a) och

grunden för denna ändring i 2 § första stycket valutalagen. Förslagsvis

bör 2 § tredje stycket valulaförordningen få följande lydelser "Den som

erhållit---------- valutabank." Lagändringen bygger i forraellt av

seende på att man betraktar begreppet "valutabank" som en term, av

sedd all ange behörighet alt företräda riksbanken i valutafrågor, och

inte sora beteckning för firraa eUer affärsrörelse. I sistnäranda syfte kan

begreppet inte användas av postverket (jfr 2 § banklagen).

Riksbanksfidlmäktige
anför bl. a. följande. Postbanken har sedan år 1963 haft ställning som
valutabank, dvs. ägt "tUlstånd att, för egen eller riksbankens räkning,
driva handel med utiändska betalningsraedel och utiändska fordringar" [2 §
a) valulaförordningen]. Härutöver har postverket meddelats "tillstånd att
driva den handel raed utländska betalningsmedel, som erfordras för verkets
rörelse raed postanvisningar" [2 § b) valutaförordningen]. Postverket har
också auktoriserats som för-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 89 73

säljningsställe
för resevaluta i den utsträckning sora betingas äv rörelsen raed postresekreditiv.
Vid del beslutade saragåendet mellan postbanken och Sveriges Kreditbank tUl
den nya PK-banken skall postgirokontorörelsen liksora den tUl denna knutna utiandsrörelsen
skUjas ul från postbanken och ligga kvar hos postverket. Service rörande resevaluta
skall i raån av resurser och kapacitet läranas genora postverkets raedverkan.

För att postverket genora
postgirot även fraradeles skall kunna förraedla utlandsbetalningar erfordras
någon förra av tillstånd. Fullraäktige har inte någon invändning raot alt valulaförfaltningarna
ändras så att erforderligt tUlstånd skall kunna meddelas postverket. Man kan eraellertid
tänka sig två slag av tUlstånd. Antingen bör postverket meddelas valutabankslillslånd,
vilket poststyrelsen här förordat, eller också bör ett raera begränsat tillstånd
enligt den raodell sora gällde före år 1963 korama i fråga. Postverket ägde då
rätt att driva den handel raed utländska betalningsraedel, som erfordrades för
verkets rörelse med postanvisningar och postgiro.

Del kunde i och för sig
vara naturiigl att meddela postverket ett raera begränsat tUlstånd av det slag sora
gällde före år 1963. Härför talar alt avsikten synes vara att postverket inte
skall bedriva valulahandel genora arbitrageverksarnhet; sådan verksamhet avses
enligt uppgift skola ankomraa på PK-banken. Delta innebär att postverkets verksarahet
koraraer att inte oväsentligen avvika från andra valulabankers. För alt poslgirosystemet
skall kunna användas för utiandsbetalningar vilket i och för sig är elt
självklart intresse bör emellertid å andra sidan postverket gentemot
riksbanken självständigt stå ansvaret för att gällande valutaregleringsbestäraraelser
iakttages. En sådan ordning finner sin formella bekräftelse i alt postverket
får ställningen av valutabank. Med hänsyn härtUl vilL fullmäktige, oavsett att
annan valutabank koraraer alt anlitas för arbitrageverksamheten, ej motsätta
sig de föreslagna ändringarna i valutaförfattningarna.

5.3
Departementschefen

I
sin skrivelse till Kungl. Majrt har poststyrelsen heraställt alt valutalagen
och valutaförordningen ändras så att därigenom görs raöjligt för postverket alt
förordnas sora valutabank. Framställningen skall ses mot bakgrund av alt
postbanken, sora hittills haft behörighet sora valutabank, den 1 juli 1974 går
sararaan raed Sveriges Kreditbank till Post-och Kreditbanken (PK-banken).
Behörighet sora valutabank innebär rätt för tUlståndsinnehavaren att för egen
eller riksbankens räkning driva handel raed utländska betalningsraedel och
utländska fordringar. Bestäraraelsema i valutalagen och valutaförordningen raedger
emellertid postverket den mera begränsade raöjlighelen all driva sådan handel raed
utländska betalningsraedel sora behövs för verkets rörelse raed

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.1974: 89 74

poslanvisningar.
Postverket har raeddelats tUlstånd raed stöd av dessa bestämmelser. Genom att efler
sararaanslagningen av de båda bankerna det inte räntebärande postgirot blir
kvar i postverket som en rörelsegren i detta uppkommer behov för verket att
kunna genomföra motsvarande transaktioner med utlandet sora tidigare
ombesörjts av postbanken. Postverket behöver sålunda för sin fortsatta rörelse
tillstånd att förmedla utiandsbetalningar.

I
och för sig kunde raan, sora frarahållits under remissbehandlingen, tänka sig
att göra den begränsade ändringen i valutalagen och valutaförordningen som är
nödvändig för att postverket skall kunna driva sådan handel med utländska betalningsraedel
sora behövs för verkets rörelse med postanvisningar och postgiro. En sådan
ordning gällde före år 1963. För en lösning i enlighet härraed kan möjligen
tala att postverkets inköp och försäljning av valutor, enligt uttalande i prop.
1973 r 145, avses skola ske genom utnyttjande av PK-banken. Som riksbanksfullmäktige
påpekat bör emellertid postverket självständigt genteraot riksbanken ansvara
för att gällande valutaregleringsbestäraraelser iakttas. I likhet med
bankinspektionen och riksbanksfullmäktige anser jag därför att postverket forraellt
bör få ställning sora valutabank. I syfte att raöjliggöra en sådan ordning
förordar jag alt erforderliga ändringar vidtas i valutalagen och
valutaförordningen.

6
Hemställan

Under
åberopande av det anförda herastäUer jag att Kungl. Majrt

dels
föreslår riksdagen att antaga inora finansdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i valutalagen (1939r 350),

dels
begär riksdagens saratycke till alt Kungl. Majrt raed stöd av 1 § tredje
stycket valutalagen (1939r 350) förordnar, att vad sora föreskrivs i 2 § första
stycket 1, 2 och 48, 5 § 1 och 3 särat 9 § skall äga fortsatt tillärapning
under tiden den 1 juli 1974den 30 juni 1975,

dels
inhäratar riksdagens yttrande över inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1.
kungörelse om ändring i
valutaförordningen (1959r 264),

2.
kungörelse om fortsatt
giltighet av valutaförordningen (1959r264).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instäramande av statsrådets övriga
ledamöter heraställt förordnar Hans Majrt Konungen att tUl riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur
protokollelr Agneta Heide

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1 Proraeraorieförslaget

1 Förslag till

Lag om
ändring i valutalagen (1939: 350)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Koraraer riket------- iredje stycket.

Vid
krigsfara-------- skola gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då i andra
fall än sora avses i första och andra styckena så prövas erforderligt för
uppnående av det mål, sora fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet,
eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet äger,
på framställning av fullmäktige i riksbanken. Konungen med riksdagens samtycke
förordna, alt vad i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ stadgas helt eller
delvis skall under viss tid, högst ett år varje gäng, äga tillämpning.

Såvitt
angår----- olägenhet

avvaktas.
Sådant förordnande

understäUas riksdagen.

Vad i--------- nu avses.

Då i andra
fall än sora avses i första och andra styckena så prövas erforderligt för att
med beaktande av industri- och syssel-sättningspolitiska strävanden nå det
mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, eller
eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden raed utlandet äger, på fraraslällning
av fullmäktige i riksbanken. Konungen med riksdagens samtycke förordna, att
vad i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ stadgas helt eller delvis skall under
viss tid, högst ett år varje gång, äga tUlärapning. Såvitt angår
olägenhet avvaktas. Sådant förordnande

------ underställas
riksdagen. Vad

i--------- nu avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Under tid--------

Då
underställning.

lagen
tillämpas.

-------- föreläggas riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbankens
beslutanderätt enligt denna lag utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen),
bestående av sju ledamöter. Fyra av ledamöterna jämte suppleanter för dem
utses av Konungen. Övriga ledamöter jämte suppleanter utses av fullmäktige i
riksbanken.

Riksbankens
beslutanderätt enligt denna lag utövas inora riksbanken av en styrelse (valutaslyrelsen).
Valutastyrelsen består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden
rörande direkta investeringar utomlands, då den består av elva ledamöter.

Konungen
utser åtta av ledamöterna, varav fyra skola tjänstgöra endast i ärenden
rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöter utses av fullmäktige
i

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 89 76

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

riksbanken. För ledamöterna skola i samma ordning utses suppleanter.

Valutastyrelsens
beslut-- av beslutet.

Av
fullmäktige utsedd ledamot På yrkande av minst tre av de

eller suppleant, som deltagit i sty- ledamöter eller suppleanter, som

relsens beslut, äger påfordra att deltagit i styrelsens beslut, skall

beslutet underställes fullmäktige beslutet underställas fullmäktige

för prövning. Yrkande härom skall för prövning. Yrkande härora skall

fraraställas genast efter beslutets framställas genast efter beslutets

fattande. fattande.

Mot
fullraäktiges---- ej föras.

Närraare
bestämmelser--- i bankoregleraentet.

2
Förslag till

ändring
i reglementet den 15 december 1970 för riksbankens styrelse och förvaltning
(Bankoreglementet)

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13 §

2 mora.
Till ledaraöter i den i 6 a § valutalagen näranda valutastyrelsen skall fullraäktige
utse vice riksbankschefen, en fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en
bankdirektör. Fullraäktige skall därjärate utse suppleanter för dessa ledamöter.

Vice
riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullraäktige förordnar en av
de övriga inom riksbanken utsedda ledaraöterna alt vara vice ordförande.

Valutastyrelsen
är beslutför när Valutastyrelsen är beslutför i

minst
tre ledamöter är närvaraii- ärenden rörande direkta investe-

de. Vid lika röstetal gäller den ringar utomlands, när minst tre

mening som ordföranden biträ- av de för prövning av sådana

der. ärenden särskilt utsedda ledamö-

terna och minst tre av
övriga ledamöter är närvarande, samt i övriga ärenden, när minst tre ledamöter
är närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. FuUmäktige
skall utfärda närmare bestämmelser för valutastyrelsens verksarahet. Därvid får
föreskrivas att ärenden sora är av löpande eller expeditionen natur eller
eljest innebär tiUärapning av fastställda riktlinjer får avgöras på styrelsens
vägnar av ordföranden och bankdirektören i förening.

Har
av fullmäktige utsedd leda- Har på sätt föreskrives i 6 a §

mot
eller suppleant, som deltagit tredje stycket valulalagen yrkan-i
valutastyrelsens beslut, enligt 6 a§ de framstäUts om att av valuta-

opaginerad Kontrollera mot PDF

styrelsens
beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fuUraäktig får ej deltaga
i fullraäktiges handläggning av ärende varmed han tagit befattning i
valutastyrelsen.

Till
ledamot eller suppleant, som ej är tjänsteman i riksbanken, utgår arvode till
ledamot raed 6 000 kronor för år och tiU suppleant med 100 kronor för samraanträdesdag.
Vid resa, sora föranleds av uppdraget, äger ledamot eller suppleant åtnjuta
resekostnadsersättning och traktamente enligt vad sora gäller för bankdirektör.

Nuvarande
lydelse

tredje stycket valutalagen framställt yrkande om att
beslutet skall underställas fullraäktiges prövning, skall sökanden i ärendet
underrättas därora snarast raöjligt och senast i samband med att han erhåller
meddelande om innehållet i

Föreslagen
lydelse

styrelsen meddelat beslut skall underställas fullraäktiges
prövning, skall sökanden i ärendet underrättas därora snarast möjligt och senast
i samband med att han erhåller meddelande ora innehållet i styrelsens beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BUaga
2 Poststyrelsens förslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härigenom förordnas,
att 2 § valutalagen (1939 r 350) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen äger i
förordnande som av honom meddelas, föreskrivar

1)
att allenast riksbanken och
annan bank, sora riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), må driva handel raed
utländska sedlar och skiljeraynt, raed växlar, checkar, andra
penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt
mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), ävensom med aktier,
obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, sora är
bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

2)
att utländska betalningsraedel,
utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag sora besläraraes
i svenskt raynt, förvärvas och föryttras allenast i den orafattning och på de vUlkor
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestäraraer;

3) all dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eUer
valutabank till inlösen raot kontant ersättning i svenskt raynt;

4)
att svenska och utländska betalningsmedel,
fordrmgar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd raå utföras ur riket
eller på annat sätt överföras till utlandet

Konungen
äger i förordnande, som av honom meddelas, föreskrivar

1) att allenast
riksbanken samt,

efter dess bemyndigande, annan

bank och postverket (valutabank),

raå driva handel raed utiändska

sedlar och skiljeraynt, raed växlar,

checkar, andra penninganvisningar

och fordringar, sora innefatta rätt

till betalning i utiändskt raynt (ut

ländska betalningsraedel och ut

ländska fordringar), ävensom med

aktier, obligationer och likartade

värdepapper, vilka äro utfärdade

av någon, som är bosatt i utlandet

(utländska värdepapper);

2)
att utländska betalningsmedel, utländska
fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag som besläraraes i
svenskt raynt, förvärvas och föryttras allenast i den orafattning och på de vUlkor
Konungen eller, efter Konungens berayndigande, riksbanken bestäraraer;

3)
att dylika tiUgångar skola erbjudas
riksbanken eller valutabank till inlösen raot kontant ersättning i svenskt raynt;

4)
all svenska och utländska betalningsmedel,
fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket
eller på annat sätt överföras till utlandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller
överlåtas å den, som är bosalt i utiandet;

5)
att dylika tUlgångar icke utan tillstånd
av riksbanken raå införas till riket;

6)
att över värdepapper, sora införes
till riket eller sora här förvaras för den, sora är bosatt i utlandet, så ock
över köpeskilling, sora influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej raå
fogas i vidare mån än Konungen eller, efter Konungens berayndigande, riksbanken
bestäraraer;

7)
att i annat hänseende än under
2)6) sägs ej raå över utländska betalningsraedel, utländska fordringar och utiändska
värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom
föryttring till riksbanken eller till valutabank; och

8)
att avgift sora besläraraes raed
stöd av meddelat förordnande skall tillfalla riksbanken.

Föreslagen
lydelse

eller
överlåtas å den som är bosatt i utiandet;

5)
alt dylika tillgångar icke utan
tillstånd av riksbanken må införas tUl riket;

6)
att över värdepapper, som införes
till riket eller som här förvaras för den, som är bosalt i utlandet, så ock
över köpeskilling, sora influtit vid försäljning av sådana värdepapper ej må
förfogas i vidare mån än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande riksbanken
bestäraraer;

7)
alt i annat hänseende än under
2)6) sägs ej raå över utländska betalningsraedel, utländska fordringar och
utländska värdepapper ulan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genora
föryttring till riksbanken eller till valutabank; och

8) alt avgift sora bestärames med stöd av raeddelat
förordnande skall tillfalla riksbanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genora
förordnande, som här avses, må ej inskränkningar ske i riksbanken tUlkommande
befogenheter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2
Förslag till

Förordning
om ändring i valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas,
att 2 § valutaförordningen (1959r 264) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Utländska betalnragsraedel
och utiändska fordringar må, raot vederlag i svenskt mynt, förvärvas allenast
från riksbanken eller genom dess förmedling och föryttras allenast tiU riksbanken
eller genom dess förraedling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbanken äger raeddela
a) bankaktiebolag, sparbank och postbanken tUlstånd att, för egen eller
riksbankens räkning, driva handel raed utländska betalningsmedel och utländska
fordringar;

Riksbanken äger raeddela a)
bankaktiebolag, sparbank och postverket tillstånd att, för egen eller
riksbankens räkning, driva handel med utländska betalningsraedel och utiändska
fordringar;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

b)
postverket tillstånd att driva den handel med utiändska betalningsmedel, sora
erfordras för verkets rörelse med postanvisningar; särat

Föreslagen lydelse

b)
bank eller annan tUlstånd att driva den rörelse raed utländska betalningsraedel
och utländska banktillgodohavanden, sora riksbanken prövar erforderlig för all-raänhetens
tillhandagående raed raedel för reseändaraål.

c)
bank eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska betalningsraedel
och utländska banktillgodohavanden, sora riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens
tUlhandagående raed medel för reseändaraål.

Bank,
sora erhållit tillstånd varom under a) sägs, benäranes i denna förordning valutabank.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1974.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740t 90

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (12)

12 kopplingar i 10 dokument.

  1. Prop. 1981/82:135 med förslag till ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska företag m.m.;beslutad den 11 mars 1982. om s. 61 i texten
  2. Bet. 1975:FiU16 Finansutskottets betänkande angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1974 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst i texten
  3. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  4. Prop. 1975:82 Regeringens proposition om ändringar i valutalagstiftningen, m.m. s. 21 om s. 65 i texten
  5. Rskr. 1974:274 i texten

Visa alla 10

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Hansen, Om valutabrotten, 1985 s. 101 i texten