om stödåtgärder på fiskets område, m.m.
34 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:130, om stödåtgärder på fiskets område, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1975/76:130 Regeringens proposition
1975/76:130
om stödåtgärder på fiskets område, m. m.;
beslutad
den 4 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
proposilionen föreslås att sammanlagt ca 27 milj. kr. tiUförs fiskels
marknadsreglering, vUket innebär en ökning med ungefär 10 milj. kr. i förhållande
tiU innevarande budgetår. Vidare föreslås ökat stöd till säkerhetsutrustning på
fiskefartyg. I propositionen läggs också fram förslag till lag om rätt för
erkänd arbetslöshetskassa alt pröva fråga om statsbidrag tUl fiskeföretag.
Vidare föreslås att fiskeristyrelsen och den lokala fiskeadministrationen
omorganiseras.
1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 130
Prop. 1975/76:130
Förslag
till
Lag
om rätt för erkänd arbetslöshetskassa att pröva fråga om statsbidrag till
fiskeföretag
Härigenom
föreskrives följande.
Erkänd
arbetslöshetskassa får pröva fråga om statsbidrag tUl sådana fiskeföretag som
har haft fiskefartyg stUlaliggande till följd av beslut om fångstbegränsning
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen, eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.
Prop. 1975/76:130
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling,
Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjehn-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Lundkvist
Proposition om stödåtgärder på fiskets område, m. m.
1 Inledning
Statens jordbruksnämnd har den 13 januari 1976 lagt fram
förslag till reglering av prisema på fisk under budgetåret 1976/77, m. m.
Fiskerikommittén (Jo 1975:07) har i skrivelse den 15
januari 1976 föreslagit ökal slatligt stöd lUl säkerhetsutrastning på
fiskefartyg.
Fiskeadminislrativa utredningen (Jo 1970: 25) avlämnade i
december 1973 betänkandet (Ds Jo 1973: 3) Ny statlig fiskeadministration.
Efler remiss har yttranden över belänkandet avgetts av vattenöver-domstolen,
kammarkoUegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens vatlenfaUsverk, domänverket, länsstyrelsema, kompelenskommitlén.
Landstingsförbundet, Svenska samemas riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund,
Sveriges fiskevattenägareförbund. Svenska kraftverksföreningen. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Stalstjänstemannaförbundet, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Föreningen statens fiskeritjänslemän,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges fiskares riksförbund samt
Sveriges fritidsfiskares riksförbund.
Lantbraksstyrelsen har bifogat yttranden av lantbraksnämnderna.
1 Statssekreteraren Ulf Lönnqvist, ordförande,
överdirektören Lennart Han
nerz, kaptenen Carl Eric Hedin, departementsrådet Bengt Johansson, depar
tementsrådet Ingvar Lindström, ombudsmannen Thure Mattsson, byråchefen
Karl Säkk, avdelningsdirektören Sigmund Versländig och riksdagsledamoten
Georg Åberg.
2 Kanslirådet Claes Senning, ordförande,
riksdagsledamoten Erik V. Jo
hansson och avdelningsdirektören Lillemor Kåhre.
Prop.
1975/76:130 4
Fiskeristyrelsen
har bifogat yttranden av bl. a. fiskeriintendenterna. Andra remissinstanser har
bifogat yttranden från olika myndigheter, organ och sammanslutningar.
I
prop. 1975/76: 100 (bil. 11 s. 60) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskUd proposition i ämnet, för budgetåret 1976/77 beräkna till Fiskeristyrelsen
ett förslagsanslag av 9 429 000 kr., till Fiskeriintendenter m. m. ett
förslagsanslag av 1 384 000 kr. och tUl Främjande i allmänhet av fiskerinäringen
ett reservationsanslag av 300 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa
frågor.
2
Stödåtgärder på fiskets område 2.1 Reglering av prisema på fisk, m. m.
2.1.1
Nuvarande ordning
Prisregleringen
pä väst- och sydkusten innebär att prisregleringsföreningen Svensk fisk,
ekonomisk förening, fastställer minimipriser på viktigare fiskslag. Härigenom
möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa priser för den fisk som säljs
till konsumtion inom landet eUer för export tiU sådana länder där införsel inte
är centraliserad. Den fisk som inle kan säljas till fastställda minimipriser övertas
av föreningen Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs inom landet till djurföda
eller lill beredning av fiskmjöl och för export tUl länder med centraliserad
införsel. Föreningen får dessutom under vissa föratsättningar avsätta överskotlskvantiteter
även till andra länder än sädana som har centraliserad införsel till priser
som understiger minimipriset. Om särskilda skäl föreligger kan detta också
tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som har
övertagits av föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren ett garantipris. Minimipriset
skall normalt överstiga garantipriset. Föreningen har dock möjlighet att
påverka marknadsutvecklingen genom att i vissa fall fastställa ett minimipris
som understiger garantipriset. Vidare lämnas prisutjämningsbidrag och regionalt
fraktstöd.
Regleringsåtgärderna
på ostkusten omfattar strömming samt på försök viss torsk. Prisregleringen för
strömming omfattar de kvantiteter som tas emot av fiskförsäljningsföreningar
anslutna till Ostkustfisk, centralförening u.p.a. Föreningarna får själva
bestämma priserna på strömming för olika ändamål och avsätta överskotten.
Föreningen Svensk fisk beslutar om det prisstöd som utgår som tillskott tUl de
priser som medlemmarna i fiskförsäljningsföreningarna får ut för strömming
som säljs lill djurföda eller exporteras. Som ett led i samordningen av
prisregleringssystemen på de olika kuststräckoma kommer de nuvarande formerna
för prisstöd tUl strömming på ostkusten att ersättas av minimi- och
garantiprisreglering.
Prop.
1975/76:130 5
Prisregleringen
för torsk pä ostkusten infördes i maj 1975 och omfattar fångster som tas emot
av vissa förstahandsmottagare på Gotland och i Kalmar län. Regleringen är i
huvudsak utformad enligt systemet på väst- och sydkusten.
Prisregleringarna
finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk som förvaltas av statens
jordbruksnämnd. Till kassan förs prisreglerings- och införselavgifter,
särskilda avgifter föf strömming och torsk från ostkusten samt ränta på innestående
medel och i förekommande faU vissa fettvaruavgifter.
Prisregleringsavgift tas
ut på såväl svenskfångad saltvattensfisk som importfisk av motsvarande slag. På
västkusten utgår avgift på flertalet fiskslag. För fisk som förs i land på
sydkusten tas avgift ut på sill, torsk, horngädda, skrubba och rödspätta, I
princip utgår avgift inte för fisk som säljs för annat ändamål än förbrakning tiU
människoföda. På svenskfångad fisk utgår avgiften med 3 % av inköpspriset
lägst minimipriset och på importerad fisk med belopp som motsvarar denna
avgift. För saltad, sockersaltad eller kryddad sill som importeras eller bereds
ombord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av värdet. Avgiften erläggs av
förstahandsköpare resp. importörer. För viss import av filéad färsk, kyld eller
fryst torsk, kolja, gråsej, vitling eUer kungsfisk utgår dessutom
införselavgift. Avgifterna tas ut med stöd av lagen (1974: 226) om
prisreglering på fiskels område.
På
ostkusten utgår f. n. ingen statlig avgift, men enligt grunderna för
prisregleringen på strömming inbetalas särskilda avgifter till jordbraks-nämndens
prisregleringskassa av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är
anslutna till centralföreningen Ostkustfisk. Under innevarande budgetår kommer
denna avgift att ersättas med statlig prisregleringsavgift. För torsk som förs
i land inom de områden på ostkusten som omfattas av regleringen inbetalar
berörda förstahandsmottagare en särskild avgift med 5 öre/kg.
Budgetåret
1974/75 uppgick inkomsterna i prisregleringskassan till totalt 9,5 milj. kr.
Av. detla belopp svarade prisreglerings- och införselavgifter för 7,3 milj.
kr., strömmings- och torskavgifter på ostkusten för 0,45 milj. kr. och
ränteinkomster på medel som innestår i kassan för 1,8 milj, kr. Några fettvaraavgifter
har under året inte överförts till prisregleringskassan. Utbetalningarna från
kassan uppgick sammanlagt tiU 9,4 mUj. kr. Därav utbetalades tUl föreningen
Svensk fisk 7 milj. kr. TUl Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa
utbetalades i bidrag 2 milj. kr. och tUl Sveriges fiskares riksförbund 0,1
milj. kr. i organisationsbidrag. BehåUningen i prisregleringskassan för fisk
uppgick den 30 juni 1975 tiU 24 milj. kr.
Budgetåret
1974/75 förfogade föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten över
sammanlagt 8,5 milj. kr. Från prisregleringskassan för fisk tUlfördes
föreningen 7 milj. kr. och ränteinkomsterna på för-
Prop.
1975/76:130 6
eningens
egna medel var 1,5 milj. kr. Föreningen har för prisreglerings-åtgärder m. m.
tagit i anspråk 14,3 milj. kr., varav inemot 0,6 milj. kr. för
avsättningsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Underskottet på 5,8 mUj.
kr. har täckts av medel från föreningens konjunkturutjämningsfond, som vid
verksamhetsårets slut visade en behållning på 14 milj. kr.
För
att bestrida kostnaderna för prisregleringsverksamheten budgetåret 1975/76 får
föreningen Svensk fisk enUgt riksdagens beslut ett belopp av 7,5 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk. Föreningen får dessutom använda de
ränteinkomster som under budgetåret uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond.
Regeringen beslöt den 26 juni 1975 på grand av akuta svårigheter inom fisket
ställa ytterUgare 2 milj. kr. av medel från prisregleringskassan för fisk till
föreningens förfogande för särskilda stödåtgärder. Samtidigt medgav regeringen
föreningen att för förluster som uppstår i samband med stödåtgärder disponera 4
milj. kr. ur konjunkturutjämningsfonden.
Riksdagen
(prop. 1975/76: 101, JoU 1975/76: 31, rskr 1975/76:144) har beslutat atl för
budgetåret 1975/76 anvisa 7 milj. kr. av budgetmedel till prisreglerande
åtgärder på fiskels område.
2.1.2
Statens jordbruksnämnd
Efler
överläggningar raed fiskets förhandlingsdelegation har jordbruksnämnden lagt
fram förslag beträffande regleringen av priserna på fisk under budgetåret
1976/77, m. m.
Jordbruksnämnden
anför att fiskets förhandlingsdelegation vid överläggningarna har föreslagit
att föreningen Svensk fisk för finansieringen av den löpande verksamheten från
prisregleringskassan skall erhåUa 17 milj. kr., vilket är 7,5 milj. kr. mer än
vad som utgår innevarande budgetår. Föreningen skall enligt
förhandlingsdelegationens förslag liksom tidigare för verksamheten få använda
räntor på egna och konjunkturutjämningsfondens medel, vilka beräknas tiU
omkring 0,5 milj. kr. Delegationen har således ansett att ett medelsbehov av
17,5 mUj. kr. föreligger för den löpande verksamheten under budgetåret 1976/77.
Fiskets
förhandlingsdelegation har dessutom föreslagit att konjunkturutjämningsfonden skaU
tillföras 10 mUj. kr. av budgetmedel. Vidare har förhandlingsdelegationen
föreslagit att prisregleringsavgift införs för räka, för att göra det möjligt
att vid behov genomföra prisreglering. Delegationen har förutsatt att det nuvarande
prisstödet för strömming på ostkusten ersätts med det regleringssystem som
tillämpas på väst- och sydkusten.
Jordbruksnämnden
framhåller att den internationella marknadssituationen på fiskområdet under de
senaste åren har kännetecknats av starka och tvära förändringar. Enligt nämnden
är det f. n. svårt att bedöma om marknadssituationen under nästa budgetår
kommer att
Prop.
1975/76:130 7
motivera
den föreslagna medelstiUdelningen. Även om marknadsutvecklingen under den
senaste tiden tyder på en viss förbättring har nämnden velat möjliggöra ökade
stödinsatser, om sådana skulle visa sig påkallade. Nämnden föreslår att Svensk
fisk för den löpande verksamheien under budgetåret 1976/77 tillförs 17 milj.
kr. från prisregleringskassan för fisk. Jordbmksnämnden framhåller atl ca 7
milj. kr. av del föreslagna beloppet bör betraktas som en extraordinär insats.
Nämnden förutsätter att prisregleringsverksamheten bedrivs i enUghet med meddelade
direktiv och inte påverkas av att medelstiUgången kan komma att överstiga
behovet. Till den del beloppet inte behöver tas i anspråk under året överförs
det till föreningens konjunkturutjämningsfond och står då alltjämt till
förfogande för prisreglering under kommande år. Nämnden framhåller vidare att
en medelstilldelning från prisreglerings-kassan av den storlek som nu
föreslagits kommer att väsentligt reducera kassans behållning. Föreningen bör enhgt
nämnden liksom tidigare få använda de ränteinkomster som uppkommer hos föreningen
och dess konjunkturutjämningsfond och vilka vid fondens nuvarande behåUning kan
beräknas tiU 0,5 milj. kr.
De
medel som föreslås för den löpande verksamheten är avsedda att täcka såväl
kostnaderna för den egentUga prisregleringsverksamheten som föreningens
utgifter under budgetåret för marknadsfrämjande åtgärder och
upplysningsverksamhet.
Jordbruksnämnden erinrar
om att föreningen Svensk fisk vid särskilda behov kan disponera intill en
fjärdedel av konjunkluruljämningsfonden för den löpande verksamheten. Fondens
behållning får dock inte utan regeringens särskilda medgivande understiga 10
milj. kr. Jordbruksnämnden anser inte att den bör ta stäUning tUl
förhandlingsdelegationens förslag att förstärka konjunkturutjämningsfonden med
10 milj. kr. av budgetmedel.
Inom föreningen Svensk
fisk undersöks f. n. förutsättningarna för stöd tiU det svenska räkfisket. Bl.
a. undersöks möjUgheterna att inordna räka i prisregleringen. I anslutning till
förhandlingsdelegationens förslag och mot bakgrund av bl. a. det svenska räkfiskets
relativt stora omfattning och ekonomiska betydelse hemstäUer jordbruksnämnden
om bemyndigande att medge att den statliga prisregleringen utvidgas till att
omfatta svenskfångad räka. Nämnden föreslår vidare att den bemyndigas atl
införa prisregleringsavgift på såväl svenskfångad som importerad räka. Avgifl
bör ulgå på räkor hänförliga till tulltaxenr 03.03 och 16.05. För kokta räkor
med skal bör avgiften faststäUas till högst 20 öre/kg och för råa räkor med
skal till högst 10 öre/kg. För övriga räkor (råa ulan skal samt beredda eller
konserverade) förutsätts avgiften bli avvägd med ulgångspunkt i avgiften på
råa räkor med skal. Avgiften torde därmed i regel inte komma atl överstiga 3 %
av förstahands-värdel resp. importvärdel.
Prop.
1975/76:130 8
Jordbraksnämnden
beräknar att den föreslagna avgiftsbeläggningen kommer att medföra att
prisregleringskassans inkomster ökar med omkring 2,5 milj. kr. per år.
Som
ett led i samordningen av regleringarna på de olika kuststräckorna kommer som förat
nämnts de nuvarande formerna för prisstöd för strömming på ostkusten under
innevarande budgetår att ersättas av det minimi- och garantiprissystem som tillämpas
på väst- och sydkusten. Nämnden föratsätter i samband härmed att stathg
prisregleringsavgift införs för ostkustströmming i stället för de särskilda
avgifter som medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är anslutna tUl
centralföreningen Ostkustfisk f. n. betalar in till nämndens
prisregleringskassa. För oslkustströmming kommer således i fortsättningen att
gälla samma grander och riktlinjer för prisregleringen som för väst- och
sydkusten. Om vissa avsteg härifrån skulle behöva göras, bör nämnden få medge
sådana.
Jordbruksnämnden
föreslår vidare att, i likhet med vad som gällt under de senaste åren, högst 1
milj. kr. av de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sillolja av inhemskt
ursprung, med avdrag för vad som kan beräknas restilueras vid export, skall
föras över till prisregleringskassan för fisk.
Jordbruksnämnden
anhåller om bemyndigande att under budgetåret 1976/77, i huvudsakUg
överensstämmelse med de grunder som gäUer under innevarande budgetår, ta upp prisregleringsavgifler
och besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att bestrida
kostnaderna för fiskprisregleringen.
De
allmänna riktlinjerna för prisregleringen som fastställts av statsmakterna bör
enligt jordbruksnämnden i huvudsak gälla oförändrade under budgetåret 1976/77.
Nämnden bör dock få medge att andra former för prisstöd än minimi- och
garantiprisreglering får tillämpas vid särskilda förhållanden.
Jordbruksnämnden
erinrar om att importen av fisk inom ramen för gäUande internationella bindningar
av nämnden får regleras i den omfattning, som är nödvändig för att upprätlhåUa
prisregleringssystemet.
Nämnden
anhåUer om bemyndigande att även under budgetåret 1976/77 få använda
erforderligt belopp från prisregleringskassan för att täcka kostnaderna för
kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver.
I
samband med överläggningarna med statens jordbruksnämnd har fiskets
förhandlingsdelegation hemställt att 125 000 kr. av medel från prisregleringskassan
för fisk lämnas som organisationsbidrag till Sveriges fiskares riksförbund.
Nämnden erinrar om att riksförbundet under vart och ett av de tre senaste
budgetåren beviljats 100 000 kr. från prisregleringskassan. Höjningen
motiveras med förbundets ökade arbets-
Prop. 1975/76:130 9
uppgifter.
Nämnden vill inte motsätta sig att anslag till förbundets verksamhet utgår av
prisregleringsmedel.
Jordbraksnämndens
förslag har lagts fram i samförstånd med nämndens konsumentdelegation.
2.2
Stöd till säkerhetsfrämjande utrustning
2.2.7
Nuvarande ordning
Bidrag
kan f. n. ulgå för radiotelefon och livräddningsflotte på fiskefartyg. Bidrag
till radiotelefon kan lämnas för inköp av såväl större radiotelefonanläggning
som kortvågsanläggning och utgå med högst 3 000 kr. per anläggning. Bidrag tiU
livräddningsflotte utgår med högst 1 000 kr, per flotte. Bidrag lämnas i första
hand för flotte tiU fiskefartyg under 50 bruttoton. Bidragen utbetalas från
reservationsanslaget Främjande i aUmänhet av fiskerinäringen under nionde
huvudtiteln.
2.2.2
Fiskerikommittén
Fiskerikommittén
anför att riskerna för olycksfall i arbetet är stora inom fisket. Med tillfredsstäUande
säkerhetsutrustning kan dock riskerna minskas betydligt.
En tUlfredsstäUande
säkerhetsutrustning kräver enligt kommittén stora investeringar, som i och för
sig inte ger någon ekonomisk avkastning. Med hänsyn till de svårigheter som
råder inom fisket finns det enUgt kommittén risk för att säkerheten eftersatts.
Kommittén anser därför att särskilda statliga insatser för att främja
säkerheten för fiskets utövare är motiverade. Kommittén föreslår att statligt
bidrag lämpas tiU anskaffande av livräddningsflotte, brandskyddsulrustning och
ekolod. Bidraget föreslås utgå med 80 % av anskaffnings- och installationskostnaderna
för sådan utrustning som svarar mot gällande minimikrav för ifrågavarande
fiskefartyg.
Dessutom
bör enUgt kommittén bidrag utgå för radar och radiotelefon, vilken utrustning f.
n. inte är obUgatorisk för fiskefartyg. Bidrag tiU radiotelefon bör enligt
kommittén lämnas för sådan UKW-anlägg-ning, VHF-anläggning eUer gränsvågsanläggning,
vilken godkänts av televerket. För radar bör bidrag ges för en för fartyget i
fråga lämplig anläggning. Bidraget bör utgå med 80 % av den del av godkänd
anskaffningskostnad som Ugger under 10 000 kr., med 40% av den del av
kostnaden som ligger mellan 10 000 kr. och 20 000 kr. och med 20 % av den del
av kostnaden som ligger mellan 20 000 kr. och 50 000 kr. Bidrag bör inte utgå
för del av anskaffningskostnad som överstiger 50000 kr. InstaUationskostnader
bör få räknas in i anskaffningskostnaden. Fiskerikommittén, i vUken ingår
representanter för Sveriges fiskares riksförbund, är enig i sitt förslag.
2t
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 130
Prop.
1975/76:130 10
3
Den statliga fiskeadministrationen 3.1 Fiskeristyrelsens organisation
3.1.1
Fiskeadministrativa utredningen, m. m.
Fiskeristyrelsen
inrättades den 1 juU 1948 och förlades redan från början tiU Göteborg.
Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiske och
fiskerinäringen i den mån sådana ärenden inte ankommer på annan myndighet. Den
skall beakta såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets intressen. Styrelsen är
chefsmyndighet bl. a. för fiskeriintendentorganisationen.
Personalantalet
uppgår tiU 94 varav 30 handläggare. Inom styrelsen finns fem
organisationsenheter som är direkt understäUda verkschefen. Dessa är byrån för
saltvattensfisket, byrån för sötvattensfisket och administrativa byrån samt
havsfiskelaboratoriet och sötvattenslabora-toriet. Havsfiskelaboratoriet
omfattar en biologisk enhet i LysekU och en hydrografisk enhet i Göteborg. Till
hydrografiska enheten hör en undersökningsstation på Stora Bornö i Gullmarsfjorden.
Sötvattens-laboratoriet är förlagt till Drottningholm.
Fiskeadministrativa
utredningens förslag syftar till en anpassning av fiskeristyrelsens
organisation till de ökade krav som utvecklingen av fisket ställer på styrelsen
vad gäller dels fiskerinäringens rationaUsering, dels vården och utnyttjandet
av fiskbestånden. Enligt förslaget skall fiskeristyrelsen under en styrelse och
en överdirektör organiseras på tre huvudenheter, nämligen en administrativ
enhet, en enhet för fiskets rationalisering och en enhet för fiskevård,
undersökning och forskning m. m.
Förslaget
innebär vissa ändringar i fråga om antalet ledamöter i styrelsen och styrelsens
sammansättning. Nu gäUer att styrelsen skall beslå av verkschefen, som är
överdirektör och styrelsens ordförande, samt minst fem andra ledamöter. F. n.
ingår i styrelsen fyra företrädare för yrkesfisket, varav tre för saltsjöfisket
och en för sötvattensfisket, samt en företrädare för fiskhandeln och en för
fritidsfisket. Vid behandUng av ärende som rör undersöknings- eller
försöksverksamhet ingår ytterUgare fyra ledamöter i styrelsen, som,regeringen
utser särskilt bland företrädare för den vetenskapliga forskningen. Utredningen
föreslår att antalet ledamöter skall ökas med en till åtta samt att i styrelsen
skall ingå, förutom verkschefen som ordförande, fyra representanter för
fiskerinäringen varav minst tre för yrkesfisket, en representant för
fritidsfisket och två representanter för aUmänna intressen. Arrangemanget med
fyra vetenskapUga ledamöter föreslås vara kvar.
Enheten
för fiskets rationalisering omfattar enligt utredningens förslag en enhet för
yrkesfisket och en enhet för fritidsfisket. Enheten för fiskevård, undersökning
och forskning föreslås omfatta tre underenheter, nämligen
havsfiskelaboratoriet, sötvattenslaboratoriet och en
Prop.
1975/76:130 11
enhet
för övergripande frågor och samordning av laboratoriernas verksamhet.
Förslaget tiU ny organisation innefattar visst tiUskott av tjänster. Dessutom
har utredningen funnit att några av fiskeristyrelsens arbetsuppgifter kräver
personalförstärkning.
3.1.2
Remissyttrandena
Vad
gäUer styrelsens sammansättning biträder fiskeristyrelsen förslaget att även representanter
för vissa allmänna intressen skaU ingå i styrelsen. Däremot anser styrelsen att
den nuvarande representationen för fiskerinäringen och fiskhandeln bör behåUas.
Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig också för att nuvarande
representation för yrkesfisket behåUs men delar utredningens uppfattning
beträffande antalet ledamöter.
Några remissinstanser
förordar minskad representation för yrkesfisket i styrelsen. Sveriges
fritidsfiskares riksförbund anser det vara tUlräckligt att yrkesfisket
representeras av en företrädare för fisket och en för industrin. Däratöver bör
ingå representanter för fritidsfisket, vattenägareintresset, naturvårdsverket
samt kommunförbundet. För representation för vattenägareintresset uttalar sig
även Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund.
Utredningens
förslag till ny organisation under verksledningen har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Fiskeristyrelsen avstyrker dock förslaget att
laboratorierna skall ingå som underenheter i utredningsenheten. Fiskeriforskningen
bör enligl styrelsen inte direkt hänföras till denna enhet. Riktiinjema för
forskningen föreslås liksom hittills fastställas av styrelsen i plenum. Även
SACO och Föreningen statens fiskeritjänslemän samt avdelningsföreståndarna för
laboratorierna uttalar sig för att laboratorierna jämställs med övriga huvudenheter.
Remissinstanserna
har i aUmänhet inte uttalat sig närmare om fiskeristyrelsens personalbehov.
Statskontoret bedömer det som önskvärt att styrelsen får möjlighet att på ett
kraftfullt och inträngande sätt verka för fiskerinäringens främjande vad gäller
planering för den framlida utvecklingen, teknisk och ekonomisk rådgivning m. m.
Fiskeristyrelsen framhåUer särskUt nödvändigheten av förstärkningar på
rationaliseringsenheten. Även havsfiskelaboratoriet behöver
personalförstärkning.
3.2
Den lokala fiskeadministrationen
3.2.1
Nuvarande ordning
Statens
lokala uppgifter på fiskets område administreras främst av fiskeriintendentorganisationen
och lantbraksnämnderna. Länsstyrelserna har planeringsfunktioner samt vissa
beslutsfunktioner på fiskets om-
Prop.
1975/76:130 12
rade.
Chefsmyndigheter för fiskeriintendentorganisationen och lantbruksnämnderna är fiskeristyrelsen
resp. lantbruksstyrelsen.
Fiskeriintendentorganisationen.
Organisationen omfattar fem distrikt för sötvattensfisket och två distrikt för
kust- och havsfisket. Gränserna för sötvattensdistrikten följer vissa vattendelare.
I
varje distrikt finns en fiskeriinlendent som chef. Enligt beslut av fiskeristyrelsen
är fiskeriintendenterna i sötvattensdistrikten f. n. stationerade i Luleå, Hämösand,
Gävle, Örebro och Göteborg. Intendenten i västerhavets distrikt är stationeråd
i Göteborg och intendenten i österhavets distrikt i Kalmar.
Det
åhgger fiskeriintendent särskilt att uppmärksamma fiskets tillstånd i
distriktet samt verka för fiskets utveckling och för god fiskevård. Intendenten
skall samverka med lantbruksnämnderna inom distriktet samt lämna råd och anvisningar
tiU lantbruksnämndernas fiskerikonsu-lenter. TiU intendentens arbetsuppgifter
hör också att lämna aUmänheten råd och upplysningar i fiskefrågor. Vidare
skall intendenten göra undersökningar av och beskrivningar över fiskevatten i
distriktet, i samarbete med länsstyrelsen söka motverka vattenföroreningar och
andra for fisket skadliga ingrepp i fiskevatten samt följa fiskets utveckling
i sjöar och vattendrag som berörs av vattenbyggnadsföretag. På begäran skall
intendenten tillhandagå domstolar och andra myndigheter som sakkunnig.
Övrig
personal i distriktet skall biträda fiskeriintendenten vid utredningar om
vattenföretags inverkan på enskilt fiske. Personalen får tillfälligt anlitas
även för andra uppgifter.
Kostnaderna
för de sju fiskeriintendenterna och ytterligare sju hos intendenterna placerade
tjänstemän bestrids från förslagsanslaget Fiskeriintendenter m. m. För
fiskeutredningar i enskilda vattenmål finns vid de tre nordligaste sötvattensdistrikten
anställd särskild personal vars antal uppgår lill 54. Därav är 19 handläggare
och 35 övrig personal. 29 är uppförda på personalförteckning som extra
ordinarie. Kostnaderna för denna personal finansieras med ersättningar som tas tUl
uppbörd under förslagsanslaget Kostnader för fiskeutrediungar i vattenmål m. m.
Bestämmelser
om ersättning för uppdrag som fiskerUntendent utför med anledning av företag
enligt vattenlagen finns i kungörelsen (1962: 454) om ersättning för uppdrag
som utförs av fiskeriintendent (fiskeri-intendentstaxa) (ändrad 1969:585).
Taxeinkomsterna för budgetåret 1975/76 beräknas av fiskeristyrelsen till ca 80
000 kr. Styrelsen fastställer grunder för den ersättning som uppbärs för
fiskeutredningar i enskilda vattenmål. Kostnadstäckningen är 100 %.
Lantbruksnämnd.
Förutom uppgifter inom lanlbrakets område skall lantbruksnämnd även handlägga
frågor inom fiskets område som enligt särskilda bestämmelser ankommer på
nämnden. Vad gäller fiske åligger det särskilt nämnden att verka för bildande
av fiskevårdsområden.
Prop.
1975/76:130 13
Nämnden
skaU biträda bl. a. fiskeriintendenten om det kan ske utan att nämndens egna
arbetsuppgifter eftersatts.
Arbetet
inom lantbruksnämn,d leds av lantbruksdirektören. Frågor inom fiskels område
behandlas i lantbruksnämndens produklionsdelega-tion. Ledamöter av produktionsdelegalion
är lantbruksdireklören och högst fyra andra ledamöter som lantbraksnämnden
utser särskilt bland nämndens ledamöter. TUl varje lantbraksnämnd är dessutom
knuten en fiskerinämnd med beredande och rådgivande funktioner. TUl
fiskeri-nämnd har vanligen delegerats uppgiften all bereda ärenden om lånegaranti
tUl fiskeföretag samt om fiskerilån. Beslut i låne- och stödärenden fallas av fiskeristyrelsen.
Fiskerinämnd skall bestå av de ledamöter som lantbruksnämnden utser, däribland
representanter för inom länet verksamma yrkesfiskare, för fritidsfiskarorganisation,
för hushållningssällskap samt i de tre nordligaste länen även för domänverket.
Lantbruksnämnd
handlägger i regel endast fiskefrågor inom länet. Fyra lantbraksnämnder har
ålagts ansvaret för fiskefrågor över länsgränserna. Sålunda svarar
lantbruksnämnden i Värmlands län för fisket i Vänern, lantbruksnämnden i
Jönköpings län för fisket i Vättern, lantbruksnämnden i Stockholms län för
fisket i Mälaren och lantbruksnämnden i Örebro län för fisket i Hjälmaren. Vid
beredning av ärenden i fiskerinämnderna som rör fisket i nämnda sjöar ingår
representanter för fiskerinämnderna i övriga berörda län.
Vid
lantbraksstyrelsen finns inte särskild personal anställd för handläggning av
frågor som gäller fisket. Vid lantbruksnämnderna finns för ändamålet sammanlagt
41 fiskerikonsulenter. Fyra sysslar enbart med frågor på fritidsfiskets område
och deras verksamhetsområden sträcker sig över flera län. Sådan
fritidsfiskekonsulent hör till lantbruksnämnden i det län där han är
stationerad. Övriga lantbruksnämnder inom konsulentens verksamhetsområde får
begära erforderligt biträde hos vederbörande lantbruksnämnd.
Vid
varje lantbruksnämnd finns minst en fiskerikonsulent. Lantbruksnämnderna i
Stockholms, Jönköpings och Värmlands län har dessutom var sin fiskerikonsulent
för fisket i resp. Mälaren och Hjälmaren, Vättern och Vänern. Av
fritidsfiskekonsulenterna är en stationerad vid lantbraksnämnden i Kronobergs
län med nio län i södra Sverige som verksamhetsområde. En är stationerad vid
lantbruksnämnden i Örebro län med nio län i mellersta Sverige som
verksamhetsområde. En är stationerad vid lantbruksnämnden i Västemorrlands län
med tre län i meUersta Norrland som verksamhetsområde. Den fjärde fiskerikonsulenten
är stationerad vid lantbraksnämnden i Norrbottens län och svarar för de två nordUgaste
länen.
Lantbraksnämnds
fiskerikonsulent har i stort sett samma uppgifier i fräga om fiskets tUlstånd
och utveckUng, fiskevården, rådgivning lill allmänheten m. m. som åvilar fiskeriintendent.
Konsulent skall med-
Prop. 1975/76:130 14
verka
i sådana undersökningar och försök beträffande fisket som fiskeristyrelsen eUer
fiskeriintendenten uppdrar åt honom. Till uppgifterna hör även att verka för
bildande och vidmakthåUande av sammanslutningar bland fiskande av olika
kategorier och fiskevattenägare.
I
arbetsuppgiftema för fiskerikonsulent ingår vidare bl. a. att medverka i
utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område, handlägga frägor som rör restituerade
bensinskattemedel, biträda lantbraksnämnden i fiskeriläneverksamheten och
bereda nämndens yttranden över ansökningar om fiskberedningslån,
fiskredskapslån och statsbidrag till fiskehamnar samt att bereda nämndens
yttranden och förslag om användning av avgiftsmedel enligt vattenlagen.
Fritidsfiskekonsulents
arbetsuppgifter avser rådgivning, planering, förrättningar m. m. för
fritidsfiskets behov. Till uppgiftema hör bl. a. att utreda fastighets-,
skiftes- och fiskerättsliga frågor, verkställa förrättning enligt lagen om fiskevårdsområden
och annan lagstiftning om samfäUda fisken, biträda vid planering av
anläggningar för fritidsfisket samt biträda turistorganisationer och enskilda
med planering och rådgivning för turistinriktat fritidsfiske.
I
den mån fiskerikonsulent utför uppdrag på beställning uttas avgift enligt
lantbruksnämndstaxan (1967: 445, omtryckt 1975: 541).
Lantbraksverkets
kostnader för fiskets rationalisering uppgick under budgetåret 1974/75 till ca
6,2 milj. kr. Det motsvarade 4% av verkets totala kostnader. Därav betalade
arbetsmarknadsstyrelsen 256 000 kr. De kostnadsmässigt tyngsta ärendegrupperna
var fiskevård (31 %), utredningar och remisser (22 %) och rådgivning (16 %). I
fiskevård ingår provfisken, sjöundersökningar, fiskerättsutredningar, fisketiUsyn
m. m. Kostnadema för individueU rådgivning uppgick till drygt hälften av de
totala rådgivningskostnaderna för fiskets rationalisering. Ärendegrap-perna fiskerilån
och lånegarantier, vattenärenden samt fiskeinventering och statistik upptog
vardera 67%. Därefter följde fiskeritekniska ärenden (5 %), övriga ekonomiska
stödåtgärder (3 %) och bensinskattemedel (2 %).
Länsstyrelse.
Länsstyrelsen har det regionalpoUtiska ansvaret för utvecklingen i länet.
Förutom planeringsfunktioner i den del de berör fisket har länsstyrelsen även
vissa beslutsfunktioner på fiskets område. Bestämmelser om beslutanderätt för
länsstyrelsen finns bl. a. i lagen (1950: 596) om rätt tiU fiske, fiskeristadgan
(1954: 607), lagen (1960:130) om fiskevårdsområden och vissa kungörelser. TiU
länsstyrelsens uppgifter hör bl. a. att meddela tillstånd att sätta ut fast
fiskeredskap i allmänt vatten., utfärda länsfiskestadgor med särskilda
bestämmelser om fiskets vård och bedrivande samt meddela beslut om bildande av
fiskevårdsområde och faststäUa stadgar för fiskevårdsområde.
Personalens
kvalifikationer. UtbUdningen av fiskeritjänstemän i den statliga fiskeadminislrationen
varierar. Fiskeriinlendenterna och övrig
Prop.
1975/76:130 15
handläggande
personal vid intendentskontoren har i regel akademisk UtbUdning. Utbildning av fiskeritjänstemän
på konsulentnivå eller därunder skedde tidigare i form av verksutbildning hos fiskeristyrelsen.
Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 1 bil. 11, JoU 1970: 10, rskr
1970: 9) har den utbildningen inordnats i skolorganisationen som en specialkurs
i gymnasieskolan.
3.2.2
Fiskeadministrativa utredningen
Allmänna
synpunkter. Uiredningen framhåller att administrationen av fisket är sphttrad
på flera olUia myndigheter. Enligt utredningen fungerar administrationen
beroende på goda kontakter mellan tjänstemännen hos de olika myndigheterna. Uiredningen
har dock bedömt det som väsentligt all administrationen samordnas så långl det
är möjligt.
Utredningen
diskuterar två alternativ i fråga om den lokala fiskeadminislrationen,
nämligen dels inordning i länsstyrelsen, dels inrättande av fristående organ.
Som
fördelar med inordning i länsstyrelsen pekar utredningen på att kust- och insjöfiskefrågor
skulle kunna bättre än nu bevakas i länsplaneringen och att vattenmål,
miljöskyddsärenden samt fritidsfiskefrågor har en naturlig anknytning till
länsstyrelsen som redan i dag handlägger vissa fiskeärenden.
Enligl
utredningen är den främsta nackdelen med en sådan lösning att havsfisket även i
fortsättningen skulle ligga utanför länsstyrelsernas regionala planering.
Vidare skulle bevakningen av naturUgt sammanhängande vattenområden och stora
sjöar, t. ex. Vänern, Vättem, Mälaren, Hjälmaren, Bolmen och Sömmen,
försvåras. Dessutom framhåller utredningen att länsstyrelserna skulle förlora
en fristående remissinstans som bl. a. från regionalpoUtisk synpunkt bör vara
av stor betydelse.
Som
skäl för att inrätta fristående regionala organ för.fisket anför utredningen
att befälslinjerna blir raka och att organen kan arbeta i områden av fiskeribiologisk
betydelse. Utredningen framhåller att större verksamhetsområden dessutom ger
bättre möjUgheter att samordna verksamheten över hela landet och mer utrymme
för att anpassa den tiU behoven och för service. Nackdelarna med fristående
organ är främst att möjligheterna till administrativ och annan service från
länsstyrelse, lantbruksnämnd m. fl. organ inle kan fuUt tas till vara.
Samförläggning med annan myndighet bör dock eftersträvas på orter där det är
möjligt.
Enligt
utredningens mening kan effektiva statliga insalser för såväl yrkesfisket som
fritidsfisket göras bäst av en särskUd regional administration under fiskeristyrelsen
som tar över bl. a. lantbruksnämndernas be fattning med fiskeärenden.
Huvudorganisation.
Utredningens förslag innebär att fiskeadministra. tionen under fiskeristyrelsen
organiseras i nio regioner med nederbörds-
Prop. 1975/76:130 16
områden
som indelningsgrund utan specialisering på söt- och saltvattensfiske. För förvaltnmgen
inrättas för varje region en fiskenämnd organiserad som lekmannastyrelse med
personal för vilken fiskeriintendent är chef. Personalen i fiskeriintendentorganisationen
och i organisationen för utredningar i enskUda vattenmål samt fiskerikonsulenterna
vid lantbraksnämnderna förs enligt förslaget över till fiskenämnderna.
Huvuduppgifter
för fiskenämnd bör enligt utredningen vara att inom verksamhetsområdet följa
fiskets tiUstånd och utveckUng, motverka vattenföroreningar och andra för
fisket skadliga ingrepp i fiskevattnen samt verka för god fiskevård och vidta eUer
hos fiskeristyrelsen föreslå åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpUga.
Utredningen anser att en effektiv samordning av insatser för yrkesfisket och
fritidsfisket bör kunna åstadkommas utan att någondera intresset eftersatts.
Utredningen
föreslår att ärenden rörande tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap i allmänt
vatten och tillstånd för utlänning all fiska inom Sveriges sjöterritorium och
den svenska fiskezonen förs över från länsstyrelserna till fiskenämnderna. I
övrigt föreslår utredningen inte någon omfördelning av fiskeärenden meUan
regionala myndigheter. Utredningen understryker emellertid behovet av samråd
med fiskenämndema vad gäller bl. a. ärenden angående lokala fiskestadgor,
anläggningar för fritidsfiske och skötseln av statens fiskevatten.
Enligt
utredningens förslag skall fiskeriintendenten i regionen vara ordförande i
fiskenämnds styrelse. I styrelsen föreslås vidare ingå ytterligare högst åtta
särskilt utsedda ledamöter. Hälften bör utses av regeringen och hälften av
landstingen.
Styrelsen
föreslås avgöra frågor om riktlinjer för nämndens verksamhet och andra frågor
av slörre principiell natur.
Personalbehov
m. m. Fiskenämndemas sammanlagda personalbehov beräknas till 97 tjänster, varav
9 fiskeriintendenter, 13 byrådirektörer, 40 fiskerikonsulenter, 31 biträden och
4 expeditionsvakter.
Behovet
av biträdes- och expeditionspersonal har beräknats med ledning av uppgifter bl.
a. från lantbruksverket enligt viUta det behövs i genomsnitt ett biträde för
två fiskeritjänstemän.
Jämfört
med nuvarande förhåUanden innebär förslaget enligt utredningens bedömning på
sikt ett i huvudsak oförändrat personalantal i den regionala
fiskeadministrationen.
Medel
för fiskenämndernas verksamhet bör enligt förslaget anvisas på driftbudgeten
under ett nytt förslagsanslag, benämnt Fiskenämnderna m. m. I denna del
beräknas organisationsförslaget medföra kostnadsökningar pä ca 1,5 milj. kr.
Taxefrågor.
Uiredningen föreslår att fiskeriinlendentstaxan och de bestämmelser för fiskerikonsulenter
som finns i lantbraksnämndstaxan skall slopas och ersättas av en taxa för
fiskenämnderna. Taxan bör avse aU ersättningsgrundande verksamhet hos nämndema.
Med anledning av
Prop. 1975/76:130 17
att
kritik frainförts från företrädare för såväl yrkesfisket som fritidsfisket mot
att fiskerikonsulenternas rådgivning är belagd med avgift förordar utredningen
att fiskeristyrelsen ges generell möjlighet att meddela dispenser t. ex. när
det gäller rationalisering av yrkesfisket eUer insatser för fritidsfisket som
är av allmän betydelse. De närmare förutsättningama bör utredas av fiskeristyrelsen.
3.2.3
Remissyttrandena
Utredningens
förslag till huvudorganisation har föranlett delade meningar. Förslaget att
inrätta nio fiskenämnder tillstyrks bl. a. av vattenöverdomslolen, kammarkoUegiet,
riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen, koncessionsnämnden för miljöskydd,
statens vattenfaUsverk, fem länsstyrelser. Landstingsförbundet, Svenska kraftverksföreningen,
LO och Sveriges fiskares riksförbund.
Majoriteten
av remissinstanserna uttalar sig för att administrationen decentraliseras till
länen och helt eller delvis inordnas i lantbraksnämnderna eller länsstyrelsema.
Hit hör bl. a. lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
domänverket, nitton länsstyrelser. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund,
TCO och Stalstjänstemannaförbundet.
Statskontoret
anser att den föreslagna organisationen sedd ur fiskeribiologisk synpunkt bör
vara funktionsduglig. Statskontoret ifrågasätter emellertid om det är lämpligt
att bryta ut fiskerisektom från den samhällsplanering som omhänderhas av kommunema
och på regional nivå samordnas av länsstyrelsema. Samordnande åtgärder på det
regionalpolitiska planet skulle sannolikt kunna beröra även fisket på ett sätt
som är värdefuUt för sysselsättning och utkomst. Vidare pekar statskontoret på
fritidsfiskets nära samband med länsstyrelsemas planering för naturvård och
friluftsliv. Statskontoret anser dock att erfarenhetema från bl. a. 1973 års
fiskevattensutredning bör avvaktas. För uppskov uttalar sig även länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.
Utredningens
förslag att regiongränserna skall anpassas efter nederbördsområden avstyrks av
flertalet remissinstanser som i stället förordar att regiongränsema följer
länsgränserna. Hit hör bl. a. samtliga fiskeriin tenden ter.
I
fråga om huvuduppgifterna för fiskenämnd tillstyrker kammarkollegiet att
ärenden rörande tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap i aUmänt vatten förs
över från länsstyrelsen tUl fiskenämnden. Kollegiet anser att nämnden även bör
få hand om ärenden rörande upplåtelser av rätt tUl fiske med fast redskap vid
havsstränder, skär och holmar som omfattas av förordningen 1950: 597.
Lantbruksstyrelsen föreslår att även utfärdandet av lokala fiskestadgor förs
över. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller dock att det föreligger visst
samband mellan nämnda
Prop.
1975/76:130 18
grupper
av ärenden och förordar att båda grapperna behålls hos länsstyrelsen. Svenska samernas
riksförbund avstyrker att förvaltningen av fiskefrågor som rör samernas fiske
och vatten ovan odlingsgränsen och på renbetesf jäUen förs över till
fiskenämnd.
Beträffande
sammansättningen av fiskenämnds styrelse anser Sveriges fiskares riksförbund
att majoriteten av ledamötema bör utses efter samråd med och förslag från
fiskels organisationer så att det finns garanti för att yrkesfisket blir
tillräckligt representerat. För representation för fritidsfisket och fiskevattenägareintresset
uttalar sig bl. a. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges vattenägare förbund och
Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Svenska samernas riksförbund förutsätter
att samema får oförändrad representation i fråga om de nordligaste fiskenämndema.
Utredningens förslag i
fråga om taxa för fiskenämnderna som även omfattar fiskeutredningar i vatlenmål
tillstyrks i princip. Fiskeristyrelsen och Sveriges fritidsfiskares riksförbund
anser att avgift inte bör tas ut för rådgivning i fiskefrågor.
Riksrevisionsverket föreslår att kostnader för fiskeutredningar finansieras
över ett förslagsanslag med möjlighet till differentierade driftbidrag. Avgiften
i samband med undersökningar i anledning av vattenexploatering bör baseras på
full kostnadstäckning. Taxor bör fastställas av fiskeristyrelsen i samråd med
riksrevisionsverket. Statens vattenfaUsverk och Svenska kraftverksföreningen
förordar att omläggningen av finansieringen av fiskeutredningar i vattenmål
genomförs snarast.
4
Föredraganden
4.1
Stödåtgärder på fiskets område
4.1.1 Reglering av
priserna på fisk m. m.
Jag
vill erinra om de åtgärder som har vidtagits under innevarande budgetår för att
lösa de akuta svårighelema inom fiskerinäringen. Efler förslag från fiskels
förhandlingsdelegation beslöt slatsmaktema (prop. 1975: 44, JoU 1975: 8, rskr
1975: 144) att ställa 7,5 milj. kr. av medel från prisregleringskassan för fisk
lill föreningen Svensk fisks förfogande för prisreglerande åtgärder under
budgetåret 1975/76. Regeringen beslöt den 26 juni 1975 att ställa ytterligare 2
mUj. kr. av prisregleringsmedel till Svensk fisks förfogande för särskilda
stödåtgärder. Samtidigt medgav regeringen att Svensk fisk fick använda 4 milj.
kr. ur sin konjunkturutjämningsfond för förluster i samband med stödåtgärder.
Vidare har efter förslag från fiskerikommittén (Jo 1975: 07) sammanlagt 15
milj. kr. av budgetmedel anvisats för akuta stödåtgärder inom fisket under i huvudsak
försia halvåret 1976. Av.beloppet har 7, milj. kr. anslagils tUl regleringsföreningen
Svensk fisk för ökat prisstöd. Dessa medel skall av
Prop.
1975/76:130 19
Svensk
fisk användas så att i försia hand fiskargrupper med särskilt låga inkomster
får inkomstförstärkning.
Efter
överläggningar med fiskels förhandlingsdelegation har jordbruksnämnden lagt
fram förslag om reglering av priserna på fisk för budgetåret 1976/77, m. m.
Förslaget har lagts fram i samförstånd med nämndens konsumentdelegation och
innebär bl. a. att föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten under
budgetåret 1976/77 skaU tillföras 17 mUj. kr. från prisregleringskassan för
fisk. Det föreslagna beloppet innefattar bl. a. 7 milj. kr. för att fullfölja
de särskilda stödåtgärderna med inriktning på fiskargrapper med särskilt låga
inkomster, som nyligen genomförts efler förslag från fiskerikommittén.
De
betydande insalser som under innevarande budgetår har gjorts för att förbättra
fiskets situation, bl. a. genom elt ökat prisstöd, måste enligt min uppfattning
fullföljas även under budgetåret 1976/77. Jag ansluter mig därför tiU jordbraksnämndens
förslag att tillföra föreningen Svensk fisk 17 milj. kr. från
prisregleringskassan, varav 7 milj. kr. innebär ett fullföljande av
stödåtgärderna tUl fiskargrapper med särskilt låga inkomster. Däratöver anser
jag alt 10 milj. kr. av budgetmedel bör tUlföras prisregleringen på fisk som etl
ytterligare led i de särskilda stödåtgärder som påbörjats under innevarande
budgetår efler förslag av fiskerikommittén. Dessa medel bör användas för att
förstärka Svensk fisks konjunkturaljämningsfond.
För
den löpande verksamheten under budgetåret 1976/77 bör föreningen Svensk fisk
således få använda 17 milj. kr. från prisregleringskassan samt dessutom de
ränteinkomster som under detla år uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturaljämningsfond.
Vid särskilda behov bör föreningen liksom hittills för den löpande verksamheien
få disponera intill en fjärdedel av behållningen i den förstärkta konjunkturutjämningsfonden.
Fondens behåUning bör dock inte utan regeringens särskUda medgivande gå under
10 milj. kr. De medel som anslås för den löpande verksamheien bör föreningen få
använda även för marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Vid
utformningen av stödåtgärderna bör liksom under innevarande budgetår särskilt
beaktas att fiskargrupper med låga inkomster får inkomstförstärkning.
Vid
bifall tUl det förslag som jag nu har lagt fram har sammanlagt 17 milj. kr. av
budgetmedel anvisats för prisregleringen på fisk under en tid av elt och ett
halvt år. Däratöver har kraftigt ökade medel släUls till förfogande från prisregleringskassan
för fisk. Detta har möjliggjort en betydande salsnmg på inkomstförstärkning för
fiskargrupper med särskilt låga inkomster.
Efter
förslag av förhandlingsdelegationen har jordbraksnämnden hemställt om
bemyndigande att utvidga prisregleringen till att omfatta svenskfångad räka. Jordbraksnämnden
föreslår vidare att prisregleringsavgift införs för svenskfångade och
importerade räkor, hänförliga till
Prop.
1975/76:130 20
tulltaxenr
03.03 och 16.05. Avgifien torde inle komma alt översliga 3 % av förstahandsvärdet
resp. importvärdet. Även jag anser atl det svenska räkfisket vid behov bör
kunna få prisstöd. Jag har därför för avsikt alt senare föreslå regeringen alt
lämna jordbraksnämnden begärda bemyndiganden.
Regleringen
på ostkusten är utformad på ett annat sätt än på väst-och sydkusten. Under de
senaste åren har man försökt alt stegvis samordna regleringarna på de olika kuststräckoma.
Som etl led i denna samordning kommer minimi- och garanliprisreglering redan
under innevarande budgetår att införas för strömming på ostkusten.
Med
undantag för de ändringar som jag nu har föreslagit bör prisregleringen på
fiskels område liksom regleringen av importen och exporten av fisk under
budgetåret 1976/77 ske i huvudsak på samma sätt som under innevarande budgetår.
Regeringen, eller efler dess bemyndigande jordbruksnämnden, bör således få
medge att prisstöd utgår genom minimi- och garantipriser, pristillägg, prisutjämningsbidrag
och regionalt fraktstöd.
TUl prisregleringskassan
för fisk bör liksom under innevarande budgetår föras över högsl 1 milj. kr. av
de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med
avdrag för vad som kan beräknas restilueras vid export.
För
alt under budgetåret 1976/77 bestrida koslnaderna för kvalitetskontroll av
andra fiskvaror än konserver bör jordbruksnämnden få använda medel från
prisregleringskassan för fisk. Medel i prisregleruigs-kassan för fisk bör även
under nästa budgetår få användas för andra ändamål än vad som förut angetts,
om regeringen anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.
I Ukhet med fiskets
förhandlingsdelegation och jordbruksnämnden anser jag alt 125 000 kr. av medel
från prisregleringskassan för fisk bör ställas tUl Sveriges fiskares
riksförbunds förfogande för förbundels verksamhet.
4.1.2
Stöd till säkerhetsutrustning på fiskefartyg
Från
reservationsanslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen under nionde huvudtiteln
utbetalas bidrag till radiolelefon och livrädd-ningsflotle på fiskefartyg. Fiskerikommittén
har föreslagit alt stödet till säkerhelsf rämjande utrustning på fiskefartyg
förbättras. Med hänsyn till de svårigheter som råder inom fisket finns det
enligt kommittén risk för alt säkerheten eftersatts. Kommittén anser därför att
särskilda statliga insalser för att främja säkerheten för fiskets utövare är
motiverade.
Jag delar kommitténs
uppfattning. Statligt bidrag bör som kommittén föreslår lämnas tUl
livräddningsflotte, brandskyddsutrustning och ekolod med 80 % av anskaffnings-
och installationskostnaderna för sådan utrastning som svarar mot gällande
minimikrav för ifrågavarande fiske-
Prop.
1975/76:130 21
fartyg.
Bidrag bör vidare få lämnas för radar och radiotelefon, med 80 % för den del av
godkänd anskaffningskostnad som ligger under 10 000 kr., med 40 % för den del
av kostnaden som ligger mellan 10 000 kr. och 20 000 kr. och med 20 % för den
del av kostnaden som ligger mellan 20 000 kr. och 50 000 kr. Bidrag bör inte
utgå för den del av anskaffningskostnaden som överstiger 50 000 kr.
Installationskostnader bör få räknas in i anskaffningskostnaden. Stödet till säkerhetsutrastning
bör administreras av fiskeristyrelsen. Den närmare utformningen av stödet bör
få beslutas av regeringen eller efter dess bemyndigande av fiskeristyrelsen.
4.1.3
Vissa andra stödfrågor
I
samband med internationella överenskommelser om fångstbegränsning lämnas särskUl
slatligt stöd till de fiskare och fiskeföretag som berörs av
fångstbegränsningarna. Vid arbetslöshet på grund av sådan fångstbegränsning
lämnas ersättning enligt samma grunder som tiUämpas vid övrig arbetslöshet.
Vidare
utgår enligt beslut av riksdagen (prop. 1975/76: 101, JoU 1975/76: 31, rskr
1975/76: 144) från förslagsanslaget SärskiU omstäU-ningsstöd lill fiskare m. m.
under nionde huvudtiteln ett särskUt bidrag med 195520 kr. per stilleståndsdag
lill fiskeföretag som har haft fiskefartyg stillaUggande på grand av för
Sverige gällande internationell överenskommelse om fångstbegränsning.
Bidragen
till de fiskeförelag som har haft fartyg stillaliggande utbetalas f. n. av
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa av medel som fiskeristyrelsen
ställer till kassans förfogande. Ansökan om bidrag skall ställas till
arbetslöshetskassan och vara åtföljd av intyg om fartygets stUlaliggande enligl
formulär som kassan tillhandahåller. Vid längre tids stillaliggande får bidrag
utbetalas endast om fiskeristyrelsen har medgett det. Denna ordning har visat
sig praktisk och bör bibehållas.
Det
är förutsatt i regeringsformen att förvaltningsuppgift kan överlämnas till
bolag, förening, samfällighet eller stiftelse. Innefattar uppgiften
myndighetsutövning skall överlämnandet ske i form av lag. Bland arbetslöshetskassans
uppgifter i detta sammanhang ingår alt pröva om förutsättningarna för bidrag är
uppfyllda. Detta är en form av myndighetsutövning som kräver ett bemyndigande
i lag. För att kassan även i fortsättningen skaU kunna fungera som utbetalare
av ifrågavarande statsbidrag föreslår jag alt ett sådant bemyndigande mhämtas.
Det bör avse rätten att pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag som har
haft fartyg stillaliggande liU följd av beslut om fångstbegränsning.
Under
innevarande budgetår kan sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan
för fisk lämnas ut som lån lill fiskeförelag som på grund av fångstbegränsningar
har fått likviditelssvårigheler. Ifrågavarande låneslöd bör kunna lämnas även
under budgetåret 1976/77.
Prop.
1975/76:130 22
Regeringen
har med hänsyn till akuta svårigheter inom fisket stäUt högst 1 mUj. kr. av
medel från prisregleringskassan för fisk lill fiskeristyrelsens förfogande för
särskUda lån tUl fiskeföretag, vilka har lån med statlig lånegaranti (garanlUån).
Lån får enligt regeringens beslut lämnas låntagare som fått
likviditetssvårigheter och utgå med ett belopp som motsvarar högst ett års
ränta på garantilånel, dock högst 30 000 kr. EventueUa förluster på
ifrågavarande lån bör få täckas av anslaget Täckande av förluster vid statlig
lånegaranti till fiske under nionde huvudtiteln.
Jag vill slutligen i detla
sammanhang erinra om alt riksdagen (prop. 1975/76:101, JoU 1975/76: 31, rskr
1975/76:144) efler förslag av fiskerikommittén har beslutat att stöd lill
storsjöfiske av långa försöksvis får lämnas enligl i huvudsak de regler som
gäller för främjande av försöksfiske.
4.2
Den statliga fiskeadministrationen
4.2.1
Behovet av åtgärder
Utvecklingen
inom svenskt yrkesfiske under de senasie årtiondena kännetecknas av en kraftig
rationalisering. Antalet yrkesfiskare har minskat väsentligt. Den totala årliga
fångslen har minskat men inte i samma takt som antalet yrkesfiskare beroende på
övergång tUl större båtar och effektivare utrastning samt bättre fångstmetoder.
För yrkesfiskarna som företagare innebär utvecklingen allt större kostnader
för bålar och redskap. Därmed följer ökade krav på ekonomisk och teknisk planering
i samband med investeringar i fisket. Genom atl avsättnings-förhållandena inom
fisket försämrats under del senaste året har kraven på planering skärpts
ytterligare.
De moderna fiskemetoderna
kräver ökad uppmärksamhet vad gäller vården av fiskbestånden i de vatten där
ett mera intensivt yrkesfiske bedrivs. Risken för utfiskning är i vissa
områden överhängande. På internationella fiskevatten blir det alltmer vanligt
med regleringar av fisket. Fritidsfiskets starka expansion under senare år har
vidare skapat etl ökat behov av fiskevård i våra kustvatten och i sötvaltnen.
Den statiiga fiskeadminislrationen
har setts över av fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970: 25) vars förslag
har lagts fram i betänkandet (Ds Jo 1973: 3) Ny statlig fiskeadministration.
Utredningen föreslår ny organisation för fiskeristyrelsen. Vidare redovisar uiredningen
vissa problem i den nuvarande lokala administrationen och anvisar vägar att
lösa problemen.
Betänkandet
har remissbehandlats. Behovet att nu effektivisera fiskeristyrelsens
organisation har inle ifrågasatts av remissinstanserna. Vad
Prop. 1975/76:130 23
gäller
den lokala fiskeadminislrationen har synpunkter framförts, bl. a. av stalskontoret,
som går ut på att resultaten av bl. a. fiskevattensutredningens arbete bör awaktas
innan mera genomgripande organisatoriska reformer genomförs.
Fiskerinäringens
problem ses f. n. över av den år 1975 tUlsatla fiskerikommittén (Jo 1975: 07).
Fiskelagstiftningen och fiskevården övervägs av 1973 års fiskevattensutredning
(Jo 1973: 07). Såväl fiskerikommittén som 1973 års fiskevattensutredning kommer
inom några år all redovisa sina förslag i fråga om fiskerinärmgen och
fritidsfisket. Förslagen kan också komma att påverka utformningen av fiskeadminislrationen.
Skäl kan därför anföras för alt inte ändra administrationen i avvaktan på utredningama.
Det är dock enligt min mening nödvändigt alt snarast möjligt genomföra vissa
angelägna förändringar i syfte alt effektivisera arbetet främst inom den lokala
fiskeadminislrationen men även inom fiskeristyrelsen. Elt snabbt
ställningstagande krävs också med hänsyn tUl behovet av planering vad gäller
lokala insatser för såväl fiskerinäringen som fritidsfisket. Den lokala
administrationen bör dock i avvaktan på detaljulrednmg av organisationen
ändras först den 1 juli 1977. Jag vill framhåUa atl de förslag jag i det
följande redovisar i fråga om den lokala fiskeadminislrationen skall ses som
ett provisorium i avvaktan på resultaten av fiskerikommitténs och 1973 års
fiskevattens-utrednings arbete.
4.2.2
Fiskeristyrelsens organisation
Fiskeristyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om fiskets rationalisering och
fiskevården. Fiskeadminislrativa utredningens förslag till ny organisation för fiskeristyrelsen
innebär atl antalet enheter som är direkt underställda verksledningen minskar
med två. Enligt förslaget skall styrelsen bestå av tre enheter, en
administrativ enhet, en enhet för fiskets rationalisering och en enhet för
fiskevård, undersökning och forskning m. m.
Remissinsianserna
har i huvudsak tillstyrkt förslaget. För egen del anser jag alt fiskeristyrelsen
bör vara organiserad på fem enheter. Dessa bör benämnas administrativa byrån,
fiskebyrån, fiskevårdsbyrån, havsfiskelaboratoriet och sötvattenslaboratoriet.
Utredningens
förslag att inordna de två laboratoriema i en enhet för fiskevård, undersökning
och forskning m. m. kan jag inte biträda. Jag delar dock utredningens
uppfattning att en ökad samordning av fiskeristyrelsens undersöknings- och
forskningsarbete bör eftersträvas. Det är också angeläget att samordna denna verksamhet
med likartad forskning som pågår på annat håll. Jag förordar att styrelsens
organisation för dessa uppgifter tUlförs en rådgivande forskningsnämnd. Det
ankommer på regeringen eller efler regeringens bemyndigande fiskeristyrelsen
alt
Prop. 1975/76:130 24
besluta
om arbetsuppgifternas fördelning på enheter. För riksdagens orientering viU jag
emeUertid nämna följande.
Administrativa
byrån bör ha i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Fiskebyrån bör handlägga
frågor som rör fiskets bedrivande. Häri bör främst ingå frågor om fiskels
rationalisering, låne- och stödärenden, information och rådgivning tUl
fiskerinäringen, fiskehamnsärenden, övriga tekniska frågor, fiskestadgefrågor
samt intemationella frågor. Fiskevårdsbyrån bör handlägga biologiska frågor om
fiskevård och ärenden enligt vattenlagen i den mån dessa inte hör tUl
administrativa byrån. Vidare bör byrån samordna styrelsens centrala och lokala
undersöknings- och forskningsarbete samt informationen om resultaten av
undersökningar m. m.
Havsfiskelaboratoriet
och sötvattenslaboratoriet bör inte beröras av nu föreslagna organisatoriska
förändringar på annat sätt än att fiskevårdsbyrån övertar uppgiften att
sammanställa och publicera resultat av verksamheten som är av allmänt intresse.
Utredningens
organisalionsförslag innebär också vissa förändringar vad gäUer fiskeristyrelsens
styrelse. Det ankommer på regeringen att besluta om styrelsens storlek och
sammansättning. Enligt min mening bör i styrelsen ingå företrädare för
allmänintresset, yrkesfisket, fritidsfisket samt näringsliv med anknytning tUl
yrkesfisket. Dessutom vill jag nämna att jag ämnar föreslå regeringen atl utse
företrädare för personalen att ingå i styrelsen. Jag vill framhålla att mitt
förslag i fråga om en rådgivande forskningsnämnd innebär atl nuvarande
representation i styrelsen för den vetenskapliga forskningen bör upphöra.
Jag
återkommer i det följande till anslagsfrågorna.
4.2.3
Den lokala fiskeadministrationen
För
att omorganisationen av fiskeristyrelsen skall få avsedd effekt krävs enligt
min mening även åtgärder för att effektivisera den lokala fiskeadminislrationen.
Därmed avser jag i detta sammanhang de till lantbruksnämnderna knutna fiskerinämnderna
samt fiskeriintendentorganisationen.
Nuvarande
organisation med lantbruksnämnderna och de till dem knutna fiskerinämnderna som
administrativa länsorgan för fisket tillkom år 1967. Dessförinnan var
administrationen av de lokala statUga insatserna på fiskels område uppdelad
mellan staten och hushållningssällskapen. Nämnda år beslöt riksdagen (prop.
1967: 74, JoU 1967: 18, rskr 1967: 214) att sällskapens uppgifter skulle tUls
vidare i avvaktan på resultatet av de överväganden i särskild ordning som
kunde visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna handläggas av lantbraksnämnderna.
Samtidigt överfördes de personalförtecknade fiskerikonsulenterna hos sällskapen
till lantbruksnämndernas personalslal.
Frågor
inom fiskets område behandlas i lantbruksnämndens produk-
Prop.
1975/76:130 25
lionsdelegation.
Fiskerinämnden har beredande och rådgivande funktioner. Den har till särskild
uppgift alt bereda ärenden om lånegaranti till fiskeförelag samt om fiskerilån.
Dessa ärenden avgörs av fiskeristyrelsen. Fiskerinämndens ledamöter utses av
lantbruksnämnden. De representerar inom länet verksamma yrkesfiskare, fritidsfiskarorganisation,
hushållningssäUskap samt i de tre nordligaste länen även domänverket.
Beslutanderätten i fiskevårdsfrågor åvilar länsstyrelserna.
Fiskefrågorna handläggs
vid lantbruksnämnderna av sammanlagt 41 fiskerikonsulenter. Det finns minsl en fiskerikonsulent
vid varje lantbraksnämnd. Vissa lantbruksnämnder har dessutom var sin fiskerikonsulent
för fisket i Mälaren, Hjälmaren, Vättern och Vänern. Fyra fiskerikonsulenter
sysslar enbart med frågor på fritidsfiskets område. Även de har således flera
län som verksamhetsområde. Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 1 bU.
11, JoU 1970: 10, rskr 1970: 9) ingår utbildningen av fiskerikonsulenter som
en specialkurs i gymnasieskolan.
Lantbraksverkets kostnader
för lantbruksnämndernas och fiskeri-nämndernas verksamhet på fiskets område
uppgick under budgetåret 1974/75 tUl ca 6,2 milj. kr. Det motsvarade ca 4 % av
verkels totala kostnader. De kostnadsmässigt tyngsta ärendegrupperna var i tur
och ordning fiskevård, utredningar och remisser, rådgivning, låne- och slödärenden,
valtenärenden, fiskeriinventering och statistik, fiskeritekniska ärenden samt
ärenden rörande fördelning av restituerade bensinskatle-medel. Lantbraksnämnderna
och fiskerinämnderna har lanlbruksslyrelsen som central förvaltningsmyndighet.
Enligt fiskeadministrativa utredningens bedömning medför det förhåUandet att fiskeristyrelsen
inte är chefsmyndighet även för denna del av den lokala statliga fiskeadminislrationen
nackdelar för fiskeadminislrationen totalt sett. Utredningen anser att
rationaliseringsvinster står att vinna genom en samordning av administrationen
under styrelsen.
Utredningens
förslag innebär atl nya fiskenämnder som har flera län som verksamhetsområde
inrättas. Förslaget har avstyrkts av flertalet remissinstanser. Dessa anser
att administrationen av fiskefrågor bör decentraliseras lill länen vad gäller
service till fiskets utövare, länsstyrelserna, kommunerna m. fl.
Också jag finner det
naturligt alt den del av statens verksamhet på fiskels område som har
utpräglad karaktär av service ål allmänheten yrkesfiskare, fritidsfiskare, fiskevattenägare
och andra intressenter samt åt länsstyrelser, kommuner m. fl. organ även i
fortsättningen skall vara förlagd tUl länen. De kvalificerade fiskeribiologiska
uppgifterna av länsövergripande karaktär bör dock alltjämt omhänderhas av fiskeriintendentorganisationen.
Jag
delar utredningens uppfattning alt det är mest rationellt att den lokala statiiga
fiskeadminislrationen är understäUd fiskeristyrelsen. Jag förordar därför alt
de nuvarande fiskerinämnderna ges stäUning av ad-
Prop.
1975/76:130 26
ministrativa
länsorgan för fiskefrågor fiskenämnder med fiskeristyrelsen som chefsmyndighet.
Genom att föra samman fiskeriintendenter och fiskerikonsulenter under en
gemensam central förvaltningsmyndighet kan enligt min mening en betydande effektivisering
uppnås. Den lösning jag förordar innebär samtidigt att administrationen inte
fördyras. Jag räknar sålunda med att den av mig förordade lösningen inte skall
medföra något behov av, ytterligare tjänster. Antalet tjänster bör motsvara
lantbruksnämndernas, nuvarande fiskerikonsulenlpersonal med undantag av de
konsulenter som tjänstgör vid rennäringsdelegationerna. Lantbruksnämnderna bör
förse fiskenämnderna och deras personal med lokaler och administrativ service i
den omfattning som krävs för atl någon särskild kansliorganisation hos
fiskenämnderna inte skall behövas. Medel för fiskenämndernas verksamhet bör
ställas till fiskeristyrelsens förfogande. Av dessa medel bör även bestridas
bl. a. kostnader för alt ersätta lantbruksverkel för den administrativa service
åt fiskenämnderna som jag nyss nämnl.
Fiskenämnderna bör i
huvudsak handlägga ärenden rörande finansieringsstöd, rådgivning och
fiskefrågor i övrigt som f. n. åvUar lantbruksnämnderna. Dessutom bör vissa
uppgifter kunna delegeras från fiskeristyrelsen. Fiskenämnderna bör kunna
fungera som beredande organ åt länsstyrelserna i fiskefrågor som
länsstyrelserna handlägger. Som en följd av förslaget upphör
lantbruksnämndernas befattning med fiskefrågor. Fiskefrågor som handläggs av
rennäringsnämnd bör dock inte föras över.
Fiskenämnd bör enligt min
mening bestå av fem ledamöter och utses av länsstyrelsen. I nämnden bör
yrkesfisket, fritidsfisket och aUmänna intressen vara företrädda. Fiskeriintendenten
i distriktet bör ha rält att närvara vid fiskenämnds sammanträden och anteckna
sin mening tUl protokollet.
Jag avser alt föreslå
regeringen atl ge fiskeristyrelsen i uppdrag att i samråd med stalskontoret och
lanlbruksslyrelsen skyndsamt utarbeta detaljförslag vad gäller
förvaltningsrutiner, kontorsservice m. m. samt kostnadsberäkningar för de nya
fiskenämnderna. Som jag tidigare nämnt räknar jag med att den av mig förordade
lokala fiskeadministrationen bör genomföras den 1 juli 1977.
I fråga om fiskeriintendentorganisationen
är jag inte beredd att nu föreslå annan ändring än att jag i likhet med del
helt övervägande flertalet remissinstanser anser att distrikten skall följa länsgränserna
samt all nuvarande uppdelning i särskilda distrikt för sötvattensfisket och
särskilda distrikt för kusl- och havsfisket bör slopas. Det ankommer på regeringen
att besluta härom. Med hänsyn till frågans allmäima intresse anser jag dock att
vad jag här anfört bör anmälas för riksdagen. .
Prop.
1975/76:130 27
5
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl
1. antaga förslaget till lag om rält för erkänd arbetslöshetskassa atl
pröva fråga om statsbidrag till fiskeförelag,
2. medge all för liden till utgången av juni 1977 reglering av priserna
på fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i
statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk sker enligt de grunder
som jag har förordat i del föregående,
3. medge alt lån i samband med internationella överenskommelser om
fångstbegränsning lämnas enligt de grunder som jag har förordat i det
föregående,
4. medge all stöd till säkerhetsutrustning på fiskefartyg lämnas enligt
de grunder som jag har förordat i det föregående,
5. medge att förluster på särskilda lån till fiskeföretag vilka har lån
med statlig lånegaranti får täckas från förslagsanslaget Täckande av förluster
vid statlig kreditgaranti till fiske under nionde huvudtiteln,
6. godkänna de riktiinjer för fiskeristyrelsens organisation som jag har
förordat i det föregående,
7. godkänna de rikllinjer för den lokala fiskeadminislrationens
organisation som jag har förordat i del föregående,
8. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för atl genomföra förslaget tUl organisation för fiskeristyrelsen
och den lokala fiskeadminislrationen.
6
Anslagsfrågor för budgetåret 1976/77 E 1. Fiskeristyrelsen
1974/75
Utgifl 8 787 908
1975/76
Anslag 9 429 000
1976/77
Förslag 11 703 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76
Beräknad ändring 1976/77
Fiskeri-
Föredra-
styrelsen
ganden
Personal
Handläggande
personal
30
-f 10
-f 2
Övrig
personal
64
-t-
9
94
+
19
-f 2
Anslag
Lönekostnader
för tiänstemän
4 620 000
-f2 592 000
+1 321
000
Lönekostnader
för annan
personal än tjänstemän
2 083 000
-f 656 000
-f 586
000
Sjukvård
15 000
-t- 5 000
-f 7
000
Reseersättningar
229 000
-h 136 000
-f 25
000
Därav utrikes resor
(15 000)
(-f- 10 000)
(-)
Lokalkostnader
799 000
-f 145 000
-1-
137 000
Expenser
267 000
-t- 91000
-1-
38 000
Fiskeriundersöknings-
fartygens omkostnader
1080 000
+ 211000
4- 122
000
Övriga
utgifter
336 000
-f 208 000
-f 38
000
9 429 000
-f4 044 000
+2
274 000
Fiskeristyrelsen
1. Pris- och löneomräkning 2 227 000 kr., varav 187 000 kr. avser höjt lönekostnadspälägg.
2. Alternativ O innebär minskad insats av extra personal och minskad verksamhet
med fiskeriundersökningsfarlygen med en sammanlagd besparingseffekt av 573 000
kr.
3. Chefen för styrelsen behöver en sekreterare (-1-65 000 kr.).
4. Vid administrativa byrån krävs en amanuens för beredning av personalärenden
(-F78 000 kr.).
5. För att bereda och handlägga internationella ärenden behövs en avdelningsdirektör
vid byrån för saltvattensfisket (+138 000 kr.).
6. Frilidsfiskeseklionen beslår f. n. av en handläggare. Sektionen bör tillföras
en assistent. Dessutom behövs tillfällig arbetskraft för karlrit-ningsarbele. (
+ 103 000 kr.)
7. Sveriges medverkan i del internationella samarbetet i fråga om
fångstbegränsningar m. m. medför att havsfiskelaboratoriel behöver förslärkas
med ylterligare en laborator, elt institutionsbilräde och en forskningsassistent
för beslåndsberäkning av havsfisk. För laboratoriets uppgifter inom den
kemiska oceanografin behövs ytterligare en laborator. Samtidigt kan en tjänst
som förste fiskeriinspektör dras in. För undersökningar av bottenfaunan och djurplanklon
erfordras två forskningsassistenter. För hydrografiska observationer, som
laboratoriet bedriver gemensamt med Sveriges meteorologiska och hydrografiska
institut, behövs en halvtidstjänst som forskningsassistent. För att avlasta
laboratorerna rutingöromål, särskilt på fiskeriundersökningsfarlygen, krävs
yl-
Prop. 1975/76:130 29
leriigare en fiskerikonsulent. För rutinprovlagning på
fisk behövs ytterligare två laboratorieassistenter. Vidare behövs en instramentmakare
med verkstadsulrastning, (-1-856 000 kr.)
8. Vid sötvattenslaboratoriet behövs
ytterligare två laboratorer, varav en för forskning som hör samman med
fritidsfisket och en för forskning om kräftdjur. Två biträdestjänster vid
laboratoriet, vUka f. n. avlönas av fiskeavgiftsmedel, bör föras över på
ordinarie stal. TUl följd av att samförläggningen av sötvattenslaboratoriet
och naturvårdsverkets undersökningslaboratorium upphör behöver sötvattenslaboratoriet
en telefonist. Dessutom föreslås ökade medel för fiskmärkning. (-f502 000 kr.)
9. Tjänsten som förste styrman på det
tidigare fiskeriundersöknings-fartygel Skagerak har ersatts av motsvarande
tjänst på det nya fartyget Argos. På grund därav har anslagsposterna
Lönekostnader för tjänstemän och Lönekostnader för annan personal än tjänstemän
minskals resp. ökats med 76 000 kr.
10. Ökade tryckningskostnader motiverar
en höjning av anslagsposten för expenser med 25 000 kr.
11. För all vidga informations- och utbUdningsverksamheten
bland de anställda behöver anslagsposten för reseersättningar ökas med 50 000
kr.
Föredraganden
Jag har tidigare redovisat mina förslag i fråga om fiskeristyrelsens
organisation. Jag ämnar föreslå regeringen alt ge fiskeristyrelsen uppdrag att
i samråd med stalskontoret se över den närmare arbetsfördelningen mellan
enheterna samt personalfrågor i anslutning härtill.
Den nya organisationen av fiskeristyrelsen bör enligl min
mening genomföras den 1 juli 1976. I avvaktan på pågående utredningar räknar
jag medel för en handläggare för ekonomiska frågor på den nya fiskebyrån.
Dessutom räknar jag medel för en laborator vid havsfiskelaboratoriet för
beståndsberäkning (7). På grund härav och med hänvisning till sammanställningen
beräknar jag anslaget till 11 703 000 kr.
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att lill Fiskeristyrelsen för budgetåret 1976/77 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 11 703 000 kr.
E 2. Fiskeriintendenter m. m.
1974/75 Utgift 1 289 567
1975/76
Anslag 1 384 000
1976/77
Förslag 1 798 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76
Beräknad ändring 1976/77
Fiskeri-
Föredra-
styrelsen
ganden
Personal
Handläggande
personal
11
+
2
____
övrig
personal
3
-1- 2
14
+ 4
Utgifter
Lönekostnader
1 248 000
+
861 000
. +
293 000
Sjukvård
1000
-1-
1000
-1-
1000
Reseersättningar
125 000
-f
31000
+
13 000
Lokalkostnader
198 000
+
105 000
+
105 000
Expenser
47 000
-1-
13 000
+
2 000
1619 000
+ 1011000
-f
414
000
Uppbördsmedel
Bidrag
av vissa fiske- och
arrendeavgiftsmedel
135 000
135 000
Ersättningar
för under-
sökningar
100000
-
20 000
235 000
-
155
000
Nettoutgift
1 384 000
+ 1166 000
+
414
000
Fiskeristyrelsen
1. Pris- och löneomräknmg 425 000 kr., varav 34 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2. Alternativ O innebär bl. a. mmskade möjligheter att få biträde vid konstraktion
av fiskvägar m. m. vid dammbyggnader. Besparingseffekten beräknas till 88 000
kr.
3. Med hänsyn till den ökade arbetsbelastningen vid fiskeriinlendent-kontoren
i nedre södra distrUttet och västerhavets distrikt krävs förstärkning med en
byrådirektör och en kansliskrivare vid ett vart av kontoren. För erforderliga
förstärkningar inom övriga delar av organisationen behövs dessutom tUlfällig
arbetskraft. (-1-586 000 kr.) " .
4. Tjänsterna som fiskerikonsulent vid statens fiskodlingsanstalt i Älvkarleby
och statens fiskeriförsöksstation i Kälarne bör ej längre finansieras genom
bidrag av fiskeavgiftsmedel. Under "Uppbördsmedel tas därför ej upp något
bidragsbelopp. Nettoutgiften under anslaget höjs till följd härav med 155 000
kr.
Föredraganden
Jag
avser att föreslå regeringen att ge fiskeristyrelsen uppdrag alt i samråd med
riksrevisionsverket utarbeta förslag lill ny taxa för uppdrag som utförs av fiskeriintendent.
Taxan bör även omfatta undersökningar i samband med fiskeutredningar i
vattenmål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
hänvisning tUl sainmanstäUningen beräknar jag anslaget tiU 1 798 000 kr. Jag
hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
alt
tiU Fiskeriintendenter m. m. för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 798 000 kr.
E
3. Främjande i allmänhet av fiskerinäringen
1974/75
Utgift 342 349 Reservation 445 622
1975/76
Anslag 300 000
1976/77
Förslag 800 000
Från
anslaget utgår bidrag till främjande i allmänhet av fiskerinäringen i enUghet
med plan som regeringen fastställer på förslag av fiskeristyrelsen. Vidare
utgår ersättning för förlust på försöksfiske för vUket statsgaranti har lämnats
enligt kungörelsen (1953: 242) angående stats-garanti för försöksfiske (ändrad senast
1969: 370). Från anslaget utgår också statsbidrag till inköp av radiotelefonanläggning
och livräddnings-flotte på fiskefartyg. Dessutom bestrids från anslaget vissa
kostnader för bevakningsfartyg till stöd för det svenska sillfisket på
Nordsjön. Från anslaget utgår även ersättning tiU samerna för visst
avgiftsfritt fiske på statens vatten inom Norrbottens län.
1975/76 Beräknad
ändring 1976/77
Fiskeristyrelsen
Föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslag
Till
regeringens disposition Täckande av förluster på
grund
av främjande av
försöksfiske Bidrag till
anskaffande av
radiotelefon
m. m. på
fiskefartyg
Vissa kostnader för
stödfartyg för sillfisket Ersättning
till samema för
visst
avgiftsfritt fiske
127 000 +330 000
+ 300 000
65 000
+ 50 000
100 000
8 000
300 000
+ 680
000
+
500 000
+
500 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fiskeristyrelsen
1.
Anslagsposten tiU regeringens disposition används i huvudsak för alt bestrida
lönekostnader i samband med speciella undersökningar. Med hänsyn till
löneutvecklingen och högre lönekostnadspålägg föreslås en höjning av posten med
30 000 kr. För inköp av ålyngel utomlands för utsättningar i svenska vatten och
undersökningar av sambandet meUan
Prop. 1975/76:130 32
ålsjukdomar och vattenföroreningar samt för undersökningar
och försök inom området akvakultur förordas alt poslen tillförs 300 000 kr.
2. Garantiramen för försöksfisken är 250 000 kr. men
kan vid behov
höjas av regeringen till 300 000 kr. Utvecklingen i fråga om kvoteringar
och fiskegränser väntas medföra behov av försöksfiske. Kostnadsutveck
lingen motiverar att garantiramen höjs lill högst 500 000 kr. Anslagspos-
len bör tillföras 300 000 kr.
3. Det finns ett uppdämt behov av nya radiolelefonanläggningar.
Ett
växande antal äldre radiolelefonanläggningar behöver ersättas under de
närmaste åren. Reservationen under anslaget bör användas för andra
ändamål, främst under poslen lill regeringens disposition. En höjning av
posten med 50 000 kr. förordas.
Föredraganden
I det föregående har jag förordat ökat stöd till
säkerhetsfrämjande ut- -rustning på fiskefartyg. Jag har för avsikt alt föreslå
regeringen att medge fiskeristyrelsen att använda 100 000 kr. av under
anslaget reserverade medel för försöksverksamhet med åtgärder inriktade på det
yrkesmässiga insjöfiskel. Med hänvisning härtUl och lill sammanställningen
hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen
att till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för
budgetåret
1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa etl
reservationsanslag
av 800 000 kr.
E 13. Prisreglerande åtgärder på fiskets område
1975/76 Änslagi 7 qoo
000 1976/77 Förslag 10 000 000 » Anvisat på tilläggsstat II.
I det föregående har jag föreslagit alt slöd skall lämnas
under förevarande anslagsrubrik lill prisreglerande åtgärder. Anslaget bör
föras upp med 10 milj. kr.
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
alt till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för
budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 10 000
000 kr.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 750156
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 9 dokument.
- Prop. 1984/85:143 om vissa frågor på fiskets område s. 41 i texten
- Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten
- Bet. 1981/82:JoU21 om statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:100 bilaga 13) s. 23 i texten
- Bet. 1980/81:JoU4 om vissa fiskefrågor s. 10 i texten
- Bet. 1978/79:JoU20 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1979/80 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 22 i texten