om ändrade regler för bostadstillägg
114 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 105 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:145, om ändrade regler för bostadstillägg
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76:145
Regeringens proposition
1975/76: 145
om ändrade regler för
bostadstillägg
beslutad
den 26 februari 1976.
Regeringen
föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
Pä
regeringens vägnar
GUNNAR
STRÄNG
INGVAR
CARLSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås ändrade regler för bostadstilläggen till barnfamiljer och
hushåll utan barn. Beteckningen bostadstillägg föreslås ändrad till bostadsbidrag.
Bostadsbidraget
föresläs liksom f n. bestå av en statlig del pä 900 kr. per barn och år och en statskommunal,
bostadsanknuten del pä 80 % av bostadskostnaden i vissa intervall. Det bidragsberättigade
inlervallel föreslås ligga mellan en nedre hyresgräns pä 350 kr. per månad och
en övre gräns som liksom f n. är anpassad lill bostadsbehovet hos olika slora
hushåll. De övre hyresgränserna höjs för samtliga hushållstyper.
Följande
övre hyresgränser föresläs gälla: för I - och 2-barnsfamiljer 825 kr., för 3-
och 4-barnsfamiljer 975 kr. och för familjer med 5 eller flera barn I 125 kr.
För makar ulan barn föresläs den övre hyresgränsen bli 700 kr. och för
ensamslående 600 kr.
Förslaget
innebär att maximibeloppet för familjer med 1-4 barn höjs med I 200 kr. per år
och för familjer med 5 eller flera barn med 1 440 kr. per är. För makar ulan
barn ökar maximibeloppet med 960 kr. per år och för ensamstående blir det
oförändrat.
Bostadsbidraget
är inkomstprövat. Inkomstgränsen för fullt bidrag föreslås höjd för barnfamiljerna
från 28 000 kr. till 32 000 kr. och för barnlösa hushall från 23 000 kr. till
26 000 kr.
Hushåll
Ulan barn föreslås kunna fa bidrag redan vid 18 års ålder i stället för som r n.
vid 20 år.
Gynnsammare
regler än tidigare föreslås gälla för handikappade och för familjer med barn på
institution.
I
propositionen föresläs vidare alt en ändring görs av reglerna för in-
I Riksdagen 1975/76. 1
saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 2
komstprövning
av de kommunala bostadstilläggen till folkpension för personer med partiell
förtidspension och inkomstprövad änkepension. Det nämns att chefen för
socialdepartementet senare kommer att lägga fram ett förslag för riksdagen i
syfte alt uppnå jämställdhet i bosladst i I läggsbelopp mellan dessa
pensionärer och övriga pensionärer i motsvarande inkomstläge.
Vissa
administrativa regler föreslås ändrade i syfte främst att förenkla handläggningen
av bostadsbidragen.
Samtliga
ändringar föresläs träda i krafl den 1 januari 1977,
Helärskoslnaden
för de ändrade bostadsbidragen kan beräknas uppgå till 2,1 miljarder kr. Av
detta belopp svarar staten för 1,7 miljarder kr, och kommunerna för resten.
Anslagsbehovet
för statens del beräknas för budgetåret 1976/77 komma att uppgå till I 570
milj, kr,, vilket aren ökning i förhållande lill innevarande budgetår med 225
milj, kr.
Prop.
1975/76:145
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-02-26
Närvarande: statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Noriing, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Peterson.
Föredragande: statsrådet Carisson
Proposition om ändrade regler för bostadstillägg
1 Inledning
Boendeutredningen tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 6 november 1970 för att utreda bostadsbyggandets omfattning
och inriktning m. m.
Bosiadsflnansieringsutredningen tillkallades med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 24 augusti 1972 för att göra en översyn av
bostadsfinansieringen.
De båda utredningarna, som har haft ett nära samarbete,
har gemensamt utarbetat ett slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52)
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag, vilket avlämnades i augusti 1975, Där
behandlas bostadsförsörjningen inför 1980-talel, ökat hyresgästinflytande och
förbättrade bostadsbidrag.
Yttranden över utredningarnas betänkande har efter remiss
avgetts av justitiekanslern, bostadsdomstolen, Svea hovrätt, domstolsverket,
hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg, datainspektionen, socialstyrelsen,
statens handikappråd, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, statistiska
centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), konjunkturinstitutet,
skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, statens råd för samhällsforskning,
centrala studiestödsnämnden, konsumentverket, arbels-
' Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande,
riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören Sten Källenius, direktören Gunnar
Leo, direktören Olle Lindström, riksdagsledamoten Ivar Nordberg, länsrådet
Maj-Britt Sandlund, förbundsordföranden Erik Svensson samt riksdagsledamöterna
Bo Turesson och Ola Ullsten, 2 Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande,
riksdagsledamoten Birgitta Dahl, f, d, riksdagsledamoten Einar Henningsson,
riksdagsledamöterna Kjell Mattsson och Ivar Nordberg, direktören Arne Näverfeli.
förbundsordföranden Enk Svensson samt riksdagsledamöterna Bo Turesson och Ola
Ullslen.
Prop.
1975/76:145 4
marknadsstyrelsen,
statens invandrarverk, bostadsstyrdsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västerbottens och
Norrbottens län, socialutredningen (S 1969:29), barnmil-jöulredningen (S
1973:08), pensionärsundersökningen (S 1974:06), kommunalekonomiska utredningen
(Fi 1971:08), 1972 års skatleutredning (Fi 1972:02), bostadssociala
delegationen (B 1975:01), decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01),
fullmäktige i riksbanken. Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundel,
Kommunalförbundet för Slor-Stockholms bostadsförmedling. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska
byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska riksbyggen,
HSB:s riksförbund, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för., Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Näringslivets byggnadsdelegalion (NBD),
Kommun-Dala AB, Pensionärernas riksorganisation. Föreningen Sveriges
kronofogdar, Sveriges villaägareförbund, Stockholms, Norrköpings, Jönköpings,
Kristianstads, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro, Gävle, Sundsvalls,
Skellefteå, Gällivare och Luleå kommuner.
Bostadssiyrelsen
har bifogat yttranden frän vissa länsbostadsnämnder. Vid länsstyrelsernas
remissyttranden har fogats yttranden från kommuner och vissa länsorgan m. m.
Vissa
kommuner har bifogat yttranden från kommunala nämnder och förvaltningar.
Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) och Svenska bankföreningen har helt hänvisat till remissyrtrandet
från NBD. SBEF har hänvisat till NBD:s ytirande i den del som gäller frägan om
bostadstillägg.
Vidare
har yttranden inkommit frän kriminalvårdsstyrelsen, MS-förbun-det.
Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades riksförbund, Stockholms
bostadsföreningars centralförening ek. för.. Grupp 8 Stockholm, Ensamståendes inlresseorganisation
och föreningen Familj och rält.
Bostadssiyrelsen
gavs i skrivelse den 30 januari 1975 bl. a. i uppdrag att i samråd med RFV
närmare pröva möjligheterna för förmedlingsorganen för bostadstillägg att fl
tillgång till uppgifter frän försäkringskassorna om den sjukpenninggrundande
inkomsten. Uppdraget har redovisats i en skrivelse till regeringen den 11
september 1975.
I
prop. 1975/76:100 (bil. 14 s. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan pä särskild proposition i ämnet, till Bostadstillägg m. m. för budgetåret
1976/77 beräkna ett förslagsanslag av 1 345 milj. kr. Jag anhåller nu all fa la
upp frägan om ändrade regler för bostadstillägg. I sammanhanget behandlar jag
bl. a. boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag beträffande
bostadstilläggen. Till utredningarnas övriga ännu inte behandlade förslag
avser jag att återkomma i annat sammanhang.
Prop. 1975/76:145 5
2
Gällande bestämmelser
F.
n. finns tre former av individuella bostadsstöd: statligt och staiskom-munall
bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll utan barn, kommunall bostadstillägg
till folkpension och kommunall bostadstillägg lill handikappade.
Bidragsbeslämmelserna
rörande bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll utan barn finns i
kungörelsen (1968:425, ändrad senast 1975:219) om statliga bostadstillägg till
barnfamiljer och kungörelsen (1973:379, ändrad senast 1975:220) om
statskommunala bostadstillägg.
De slalliga
och de slatskommunala bostadstilläggen är inkomstprövade. De båda delarna av
bostadstillägget läggs samman och utgär med oreducerat belopp om den till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten understiger för barnfamiljer 28 000 kr.
och för barnlösa hushåll 23 000 kr. Överstiger den taxerade inkomsten dessa
belopp reduceras bostadstillägget för barnfamiljernas del med 15 96 av den
taxerade inkomsten mellan 28 000 kr. och 54 000 kr. och med 24 % av den
laxerade inkomsten över 54 000 kr. Det statliga tillägget reduceras i första
hand. För hushåll utan barn reduceras tillägget med 15 % av den taxerade
inkomsten över 23 000 kr.
Till
grund för inkomstprövningen ligger den lill statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten årel före bidragsäret. I fråga om makar eller med makar jämställda
läggs deras sammanlagda taxerade inkomst till grund för beräkningen av
bostadstilläggets storiek. Om det sammanlagda avdraget för underskott i
förvärvskälla överstiger 4 000 kr., läggs det överskjutande beloppet till den
taxerade inkomsten. Om inkomsten har förändrats väsentligt i förhällande till
vad som framgår av taxeringen året före bidragsäret bestäms storieken av
bostadstillägget i slällel med hänsyn lill en beräknad bidragsgrundande
inkomst för det aktuella bidragsäret.
Med
makar jämställs dels sädana sammanboende personer som tidigare har varit gifta med
varandra eller som har eller har haft barn tillsammans, dels man och kvinna som
i annat fall än som nyss har sagts lever tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden utan att vara gifta, om de i ansökan om bostadstillägg uppger att
de har gemensamt hushåll.
Har
makar eller ensamstående samt barn under 17 är en sammanlagd förmögenhet som
överstiger 50 000 kr. läggs en femtedel av del överskjutande beloppet till den
taxerade inkomsten vid inkomstprövningen.
Oreducerat
statligt bostadstillägg utgär med 900 kr. per barn och år till dess all barnet
fyller 17 år.
Statsbidrag
till statskommunala bostadstillägg ulgär under förutsättning att kommunerna
lämnar bostadstillägg enligt vissa grunder. Tillägget kan ulgä såväl till barnfamiljer
som till hushåll utan barn som har egen bostad.
Statskommunalt
bostadstillägg till barnfamiljer kan utgå till familj med barn under 17 år. Det
kan utgå även till familj med barn över 17 år som uppbär föriängt barnbidrag
eller studiehjälp under förutsättning att familjen
Prop.
1975/76:145 6
uppbar
statskommunalt bostadstillägg dä barnel fyllde 17 år.
Statskommunalt
bostadstillägg lill ensamslående ulan barn kan utgå till den som har fyllt 20 år
och inte åtnjuter kommunalt bostadstillägg till folkpension eller endast pä
grund av reglerna om inkomstprövning är utesluten från sådant bostadstillägg.
Till makar ulan barn kan statskommunalt bostadstillägg utgä, om en av makarna
har fyllt 20 är och om ingen av dem åtnjuter kommunalt bostadstillägg till
folkpension eller de endast på grund av reglerna om inkomstprövning är
uteslutna från sådant bostadstillägg. Om synneriiga skäl föreligger kan statskommunalt
bostadstillägg ulgå även till ensamstående och makar som inte har fyllt 20 är.
Statsbidraget
utgår med 72 96 av kostnaderna för de slatskommunala bostadstilläggen, dock
med högst 14 kr. 40 öre i månaden för varje helt 25-ial kronor av
bostadskostnaden. När statsbidraget beräknas beaktas dock endast den
bostadskostnad som ligger inom vissa gränser, nämligen
för
ensamstående
utan
barn 300-550 kr per månad
med
ett eller två barn 300-650 kr. per månad
med
tre eller fyra barn 300-800 kr. per månad
med
fem eller flera barn 300-925 kr. per månad
för
makar
utan
barn 400-650 kr. per månad
med
ett eller tvä barn 400-750 kr. per månad
med
tre eller fyra barn 400-900 kr. per månad
med
fem eller flera barn 400-1 025 kr. per månad
I
princip innebär detta alt statskommunalt bostadstillägg ulgär med 80 % av
bostadskostnaden inom dessa gränser.
Bostadskostnaden
och därmed bostadstillägget reduceras i vissa fall: om bostaden är oskäligt slor
i förhällande lill familjens behov, om kostnaden är oskäligt hög i förhållande lill
bostadskostnadslägel pä orten och i vissa fall om bostaden disponeras även av
annan än den som är berättigad till bostadstillägg och dennes familj.
Bostadstilläggen
till barnfamiljer och hushåll utan barn administreras av bostadsstyrelsen,
länsbostadsnämnderna och kommunerna. Ansökan skall lämnas in lill kommunens förmedlingsorgan
varje höst. Tillägg utgär fr. o. m. kvartalet närmast efler det kvartal då rält
till tillägget har uppkommit. Det kan dock inte utgå för längre tid tillbaka än
ett år före det kvartal dä ansökan lämnades in.
När
antalet bidragsberättigande barn förändras skall bostadstillägget ändras kvartalet
närmast efter det dä förändringen skedde. Detsamma gäller när del inträffar
väsentliga inkomstförändringar och när familjeförhållandena ändras. Vid
flyttning ändras bosladslillägget redan månaden efter flyttningen.
Prop. 1975/76:145 7
Bostadstillägget
betalas ut månadsvis. Mindre belopp än 10 kr. betalas inte ut.
Vanligtvis
betalas tillägget ut till familjeförsörjaren. Makar avgör själva vem av dem som
skall vara betalningsmottagare.
Kommunall
bostadstillägg till folkpension (KBT) utgår, om kommunen sä beslutar, till den
som uppbär folkpension eller hustrutillägg. Kommunerna bestämmer efler vilka
grunder tilläggen skall utgå,
KBT
är inkomstprövade enligt former som regleras i lagen (1962:392, ändrad senast
1975:1187) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Reglerna är sålunda gemensamma för hela landet. De innebär att KBT skall
minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst till den del
den överstiger för var och en av gifta pensionärer 1 500 kr, och för annan 2
000 kr. Årsinkomsten är den som pensionstagaren kan väntas fl under den
närmaste tiden. Såsom årsinkomst räknas inle bl, a, folkpension och pensionslillskotl
eller motsvarande tilläggspension, allmänt barnbidrag, bostadstillägg eller
socialhjälp. Underskott på fastighet fär inte dras av frän övriga inkomster när
årsinkomsten skall bestämmas. Del gäller för både jordbruksfastighet och annan
faslighet. Vid inkomstprövningen läggs till inkomsten 10 96 av den del av
förmögenheten som för den som är gift överstiger 60 000 kr. och för annan 75
000 kr.
Ansökan
om KBT skall göras hos försäkringskassan. Ärendet prövas av den
försäkringsnämnd inom vars verksamhetsområde pensionstagaren är mantalsskriven.
Ansökan behöver inle förnyas åriigen. Försäkringskassan kontrollerar
fortlöpande att KBT utgär med rätt belopp. Pensionstagaren har dock skyldighet
att anmäla om hans ekonomiska förhållanden förbättras väsentligt.
KBT
betalas ut månadsvis lillsammans med folkpensionen.
Kommunah
bostadstillägg till handikappade (KBH) utgår liksom KBT, om kommunen så
beslutar och efter grunder som kommunen själv bestämmer. Också reglerna för
inkomstprövning fastläggs av kommunerna själva. Ungefär hälften av landets
kommuner har infört KBH. I stället för all införa KBH har vissa kommuner vall
att bygga ul KBT så alt de täcker de merkostnader för boendet som handikappade
människor förorsakas.
Kommunförbundet
har utfärdat rekommendationer beiräffande KBH, vilka följs av de flesta
kommuner som har infört KBH.
Prövning
och utbetalning av KBH sköts av varje kommun för sig, vanligtvis av sociala
centralnämnden/socialnämnden.
Prop. 1975/76:145 8
3
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
3.1
Boende- och inkomstförhållanden för hushåll med bostadsbidrag
För
att belysa bostadstilläggens hittillsvarande effekter och vad vi kan vänta oss
i framliden med oförändrade bidragssystem har utredningarna dels uppdragit ål bostadsstyrdsen
att undersöka boende- och inkomstför-hållandena för de hushåll som uppbar
bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll ulan barn i december 1974, dels
med ledning av tillgänglig statistik sammanställt uppgifter om motsvarande
förhållanden för pensionärer. Bosladsslyrelsens rapport finns fogad som bilaga
till betänkandet (bilaga F SOU 1975:52). Resultaten har använts som underlag
för en jämförelse med de mål som har ställts upp för bostadsbidragen och utgör
utgångspunkt för utredningens överväganden och förslag.
3.1.1
Barnjämiljer
Bostadstillägg
till barnfamiljer utgick i december 1974 till 522 000 hushåll vilkel innebär
alt ungefär varannan barnfamilj ingick i tilläggssystemet. Antalet som uppbar lillägg
torde vara något högre är 1975 pä grund av ändrade inkomslprövningsregler och
höjda bostadspriser. Antalet barn, för vilka till-lägg utbetalades, var drygt
en miljon. Ökningen av antalet barnfamiljer med bostadstillägg under åren
1969-1974 belyses av följande tabell.
Ar 1
(X)0-tal barnfamiljer
1969
422
1970
452
1971
464
1972
519
1973
521
1974
522
Utredningarna
konstaterar att den kraftigaste ökningen skedde de första åren. Sedan år 1972
har antalet varit tämligen oförändrat. Efter detta år har inte heller några
förändringar gjorts i systemet som mera markant kunnat påverka kretsen av bidragstagare.
Undersökningen
visar att det var 75 000 bidragstagare som uppbar endast den statliga delen av
bostadstillägget på grund av att de inte uppnått den nedre hyresgränsen och 7
300 därför att de saknade egen bostad. Utredningarna konstaterar att andelen bidragstagare
som uppbär den hyresanknutna delen av bostadstillägget ökat från ca en
tredjedel under bidragssystemets forsla år till 84 "d vid undersökningstillfället.
Tre
fjärdedelar av bidragstagama hade en lägre bostadsutgift än 765 kr./mån. De
högre utgifterna var hänföriiga främst till smähusen. Drygt en femtedel hade
utgifter som översteg de övre hyresgränserna.
Prop. 1975/76:145 9
Med
hänsyn lill sin syfte bör stödet enligt utredningarna inriktas sä att del tar
hänsyn till olikheter i försörjningsbörda och kompenserar för den kostnadsökning
som följer av behovet av större lägenhet. Såväl för ivä-förälder- som för enförälderfamiljer
har stödet också i huvudsak denna inriktning. Beroende på skilda nedre hyresgränser
har stödet emellertid inte alltid uppnått detta syfte.
1
fråga om familjetyp konstateras att ungefär tre fjärdedelar av bidrags-lagarna
var tvåförälderfamiljer och en fjärdedel enförälderfamiljer. De senares antal
har ökat något och andelen som har bostadstillägg är dubbelt så stor som bland tvåförälderfamiljerna.
Delta beror dels på inkomstskillnader, dels på skillnader i hyresgränser för
de olika familjetyperna.
Omkring
tre fjärdedelar av familjerna har ett eller tvä barn. Andelen hus-häll med
bostadstillägg ökar dock med antalet barn.
Av
samtliga barnfamiljer med bostadstillägg bodde närmare 60 "n i lägenheter
med hyres- eller bostadsrätt och drygt en tredjedel i småhus som de själva
ägde. Pä jordbruksfastighet bodde inte mer än 26 000. Skillnaden i boendeform
mellan hushåll med olika antal barn var stor Ändelen hushall i lägenheter med hyres-
eller bostadsrätt minskade med ökat barnantal. Det var färre ettbarnsfamiljer
och fler tvåbarnsfamiljer och större hushåll som bodde i småhus bland dem som
uppbar bostadstillägg än bland barnfamiljerna totalt.
Utredningarna
konstaterar att andelen trångbodda' hushåll bland bidrags-lagarna var 19 96.
För samtliga barnfamiljer torde den uppgä till endast 10 ä 15 96.
Barnfamiljer
med bostadstillägg
Antal
boende
Procentuell tr å ngbodda
andel
Procentuell andel med utrymme ö verstigande norm II
2 3 4 5 eller flera
10
24
9
36
52 35 51 28
Utredningarna
har funnit all det finns lydliga tecken på att de som har bostadstillägg inte
bara är trångbodda i större utsträckning än barnfamiljerna i allmänhet utan ocksä,
trots tilläggen, inte förmår följa den utveckling i bostadsstandard som sker
bland de inkomststarkare hushällsgrupperna.
'Med
trångboddhet menas au det bor fler än ivå personer per rum, kök och vardagsrum oräknade.
Denna definition betecknas i del följande "norm II",
Bidragens
inriktning pä hushåll med lägre inkomster är klart markerad. Som exempel kan
nämnas att endast ca 10 "n av hushållen hade en taxerad inkomst som
översteg 40 000 kr.
Beroende
på skillnader i barnantal och därmed olika stora bidrag i utgångsläget liksom
olika boendeformer och därmed bostadskostnad uppkommer betydande skillnader
också i inkomstfördelning.
Medianir
ikomst.
Procentuell andel hushåll med
kr,/år
inkomster under 20 000 kr.
,4
mal barn
1
21 500
45
2
29 200
24
3 eller
flera
30 000
23
Boendejbrm
Hyres-
och bostadsrätt
23 600
40
Ägt
småhus
31 100
15
Jordbruksfastighet
21 200
45
Ingen
egen bostad
7 300
83
3,1.2
Hushåll utan barn
Enligl
bostadsstyrelsens undersökning var det i december 1974 sa ni man-lagl 58 000
hushåll utan barn som erhöll bostadstillägg. Utredningarna finner antalet lågt
med hänsyn till den stora andelen inkomsttagare i de aktuella inkomstlägena.
6
500 hushåll bestod av makar, resten av ensamslående. Flertalet hushåll (94 "(i)
bodde i lägenheter som upptäts med hyres- eller bostadsrätt. Inkomsterna bland
bidragstagama var låga. Över hälften hade inkomsier som understeg 15 000 kr./är
och endasl 10 "o hade mer än 25 000 kr
Hyror
som översteg den övre gränsen för bidragsberättigad hyra hade ca en tredjedel
av de gifta hushällen och omkring en fjärdedel av de ensamstående.
Utredningarna
konstaterar alt skillnaderna i bidragsbelopp var små mellan ensamstående och
gifta med samma inkomst och inte kompenserar de gifta hushållen för det högre bosladspris
som följer med deras behov av större lägenhet.
En
jämförelse med de belopp som utgär till barnfamiljer i motsvarande inkomstlägen
visar alt de senare genomgående har högre bostadstillägg. Skillnaden beror
nästan helt på den statliga delen av bostadstillägget som kan ulgå endast lill
barnfamiljer.
Prop. 1975/76:145 11
3.1.3
Pensionärer
Bostadsbidrag
inom folkpensionssystemets ram kan utgä till personer, som erhåller
ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg, 1
januari 1974 utgick bostadsbidrag i form av kommunala bostadstillägg till
närmare hälften av alla folkpensionärer.
Utredningarna
konstaterar all antalet pensionärer med bostadstillägg har ökat med närmare en Qärdedel
under den senaste lO-ärsperioden. Detta beror på dels en ökning av
pensionärsgruppen totalt, dels utvidgningar av tilläggssyslemet genom kommunala
beslut. Också prishöjningar i bostadsbeståndet har medverkat. Relativt sett
har pensionärer med bostadstillägg dock minskat under några är, men riksdagens
beslul år 1974 om ändrade inkomstprövningsregler har medfört att såväl antalet
som andelen bostadslilläggslagare ökat kraftigt.
1
mer än vart fjärde bostadshushåll fanns det är 1970 minst en person i åldern 65
år och däröver. I glesbygden var andelen så hög som 40 "n. Fullständiga
uppgifter om de äldres boendeförhållanden har inte samlats in sedan folk- och
bostadsräkningen är 1970 (FoB 70). Sedan dess har dock inte oväsentliga
förbättringar skett.
De
äldre bor i något större utsträckning än andra i småhus, vilket hänger samman
med att det är så många som bor i glesbygden och i de små tätorterna, där
småhus är den mest förekommande hustypen.
Utredningarna
framhåller att del alltjämt är ganska många äldre personer som bor i lägenheter
som saknar en eller flera av de bekvämligheter som hör till modern ulrustningsstandard.
De största bristerna finns bland dem som bor i småhusen i glesbygden. Antalet
omoderna småhus minskar dock stadigt. Del finns dessutom ett antal,
uppskattningsvis närmare 100 000, hushåll, som bor i halvmoderna lägenheter i
tätorter, företrädesvis i flerfamiljshus.
Åldringshushåll
är, konstaterar utredningarna, i regel små. De bor därför till stor del i mindre
lägenheter. På grund av detta blir priserna för deras bostäder förhållandevis
låga. Bidragande härtill är ocksä all majoriteten av de äldre bor i det äldre
beståndet.
Utredningarna
har utifrån en undersökning som Svenska kommunförbundet genomförde är 1974
visat att bostadstilläggens maximibelopp varierar starkt mellan kommunerna.
Följande figur ger en sammanfattande bild av hur stor andel av pensionärerna
som bodde i kommuner med olika maximibelopp vid undersökningstillfället.
Andel pfenbion ä rer
25-
20
15
10
5-
-1000 3000 5000 7000 8000-
Andelen pensionärer i kommuner med olika KBT-maximum
-KBT-max
kr/ ä r
Sedan
juli 1974 har en del kommuner ändrat sina regler. Ändringarna innebär
genomgående att maximibeloppen har höjts.
Bland
förtidspensionärer har utredningarna funnit en lägre andel som uppbär
bostadstillägg än bland ålderspensionärer. Bland dem som uppbar änkepension
hade ca en tredjedel bostadstillägg, och bland dem som hade s. k. hustrutillägg
mer än hälften.
Utredningarna
framhåller att föga är känt om bostadsförhållandena för andra pensionärsgrupper
än ålderspensionärerna. Punkiundersökningar har emellertid visat alt
handikappade människor ofla bor under dåliga förhållanden.
3.1.4
Sambandet inkomst - bosladspris - bostadsstandard - bostadstillägg
Utifrån
vissa grundläggande förhållanden med avseende pä bostadspriset, bostadsutbudet,
bostadseflerfrågan och betalningsförmågan har utredningarna diskuterat olika boendegruppers
behov av individuella bostadsbidrag och de nuvarande bidragsformernas effekter.
Dessa har sedan jämförts med de syften som bidragen är avsedda att främja.
Även
om det, som utredningarna kunnat visa, finns ett samband mellan inkomst och
bostadsstandard resp. bosiadsutgift, är detta inte lika starkt för alla hushällslyper
och inte heller för samma hushällstyp oberoende av hur stor inkomst hushållet
har. En konsekvens härav blir att inle alla hus-hällstyper använder en lika
stor del av en inkomstförstärkning till att öka sin bostadskonsumtion. Därför
ger ett bostadsstöd, som kräver en viss uppoffring av hushållet självt, olika
stor bostadsslimulans för olika hushällslyper och för hushåll med olika
ekonomisk bärkraft.
Prop. 1975/76:145 13
För
tvä fö raider fa mi Ijer.dvs. hushåll som består av tre eller flera personer,
finns såvitt utredningarna kunnat konstatera i dag inget ellerendast ell svagt
samband mellan inkomst och utrymmesslandard resp. bosiadsutgift i ett brett inkomstskikl,
inom vilkel ca hälften av hushållen befinner sig. 1 det övre skiktet på
inkomstskalan lycks inkomstsambandel däremoi vara starkt. Bland de hushåll som
faller inom detta bor den övervägande delen i småhus som de själva äger. Genom
inläkts-avdragskonstruktionen vid beskattningen har de för en viss kostnad ofta
fåll en större lägenhet än det hushåll som bor med andra upplätelseformer.
Utredningarna
drar slutsatsen alt bostadstilläggen lill barnfamiljer har medverkat till en
höjning av bostadsstandarden för hushållen i de vanligare inkomsllägena.
Tilläggens bostadsstimulerande effekt lycks emellertid nu vara liten, eftersom
flertalet hushåll har uppnått den standard som tilläggen är avsedda att
medverka till. Förmågan att av egna medel finansiera den utgiftsökning som
följer av en ytteriigare utrymmesökning lycks nämligen vara ringa i de
inkomstlagen som dessa hushåll befinner sig i. De som ligger högre upp på
inkomstskalan och de som har möjlighet all köpa ell småhus tycks däremoi vara
benägna att använda en stor del av en inkomstökning till alt förbättra sina
bostadsförhållanden. Risk finns därför, enligt utredningarnas bedömning, alt
skillnaderna i bostadsstandard mellan de ekonomiskt starkare hushållen och de
övriga kommer att öka.
Den
kvardröjande trångboddheten bland barnfamiljerna kan ofta återföras pä låg
ekonomisk bärkraft. Praktiskt tagel alla hushåll som är trångbodda har redan
bostadstillägg. Av detta drar utredningarna slutsatsen att bostadstilläggen
inte gett en tillräcklig bostadsstimulans för de hushåll som har den allra mest
pressade ekonomin. Tilläggens framtida effekt för denna grupp beror till
största delen pä om det kan ske en bättre anpassning mellan hushållens egen
betalningsförmåga och tilläggens storiek.
De
studier som utredningarna har kunnat göra av bosiadsbesländets fördelning
mellan olika boendegrupper pekar knappast pä att det skulle ha skett nägon mera
påtaglig utjämning. Möjligen har hushållen i de vanligare inkomsllägena under
de senaste åren halkat efler något i bostadsstandard i förhållande till både de
sämst och de bäst ställda. Bostadsbidragen har. menar utredningarna, fungerat
väsentligen så, all de motverkat en ökning av ojämlikheten i bostadsstandard,
men de har inte varit tillräckliga för att öka jämlikheten.
E
n f ö r ä I d e r f a m i I j e r n a har fått kraftigt förbälirade
bostadsförhållanden under senare år. Först och främst tycks de ha kunnat
skaffa sig egna bostäder i en utsträckning som inle var möjlig när
bostadsbristen var som svårast. Dessutom har deras utrymmesstandard ökat
påtagligt. Delta innebär dock inte att deras bostadsstandard har blivit högre
än andra hushälls. Det är uppenbart att bostadstilläggen har betytt mycket för
denna utveckling. De allra flesta enförälderfamiljer har bostadstillägg.
Sambandet mellan inkomst och utrymmesslandard resp, bosiadsutgift är starkt i
de mera vanligt
Prop. 1975/76:145 14
förekommande
inkomstlägena, vilket kan tolkas sä att enförälderfamiljerna överlag är
mottagliga för den stimulans som bostadstilläggen med sin nuvarande
konstruktion ger.
Skillnaden
mellan enförälder- och tvåförälderfamiljer därvidlag torde bero på att
försörjningsbördan vid en och samma inkomst är så väsentligt olika.
Bostadstillägg
till h ushäl I utan barn infördes den Ijanuari 1974, Tilläggen utgår i
inkomstlägen, där benägenheten att använda en inkomstökning lill alt höja
bostadsstandarden är mycket liten.
De
kommunala bostadstilläggen till pensionärer har hiUills utgått
endast
vid myckel låga inkomster. Antalet bidragstagare har dock varil stort.
ff
Utredningarna
har funnit att sambandet mellan inkomst och bostadsstandard resp.
bostadsutgift är svagt för ålderspensionärerna i de vanligare inkomsllägena
men ökar längre upp pä inkomstskalan. Eftersom bosladstill-läggen i flertalet
kommuner är utformade så att de täcker hela hyran upp lill en viss nivä blir en
standardförbättring som inte överstiger denna billig för de hushåll som bara
har sin folkpension att leva av. En standardförbättring som överstiger den
garanterade nivån blir däremot dyr och oöverstiglig för dem som inte har nägon
inkomst utöver folkpensionen.
De
flesta pensionärer bor redan nu i lägenheter som uppfyller de aktuella standardkraven.
Del kan enligl utredningarna knappast vara ekonomiska skäl som hindrar dem som
har dåliga bosläder från alt förbättra sin situation.
3.1.5
Bidragsbehov i framliden
Till
grund för utredningarnas överväganden i fräga om bidrag i framtiden och om
behovets omfattning ligger antaganden om befolkningsutveckling, utveckling av hushällslyper
sarnt inkomst- och boendeförhållanden.
Enligt
utredningarna kan folkökningen väntas bli svag, i genomsnitt 10 000-25 000
personer per år. Underlaget för hushållsbildning blir därför svagare än
tidigare. Beroende på bl, a. osäkerhet om immigrationen anges en tänkbar ökning
på mellan 10 000 och 40 000 hushåll per är.
Utredningarna
bedömer att antalet familjer med barn under 18 år kommer att bli tämligen oförändrat
under den närmaste tioårsperioden. Inte heller hushällens fördelning efter
antal barn kommer att förändras nämnvärt. Däremot förefaller det sannolikt att
andelen och anlalel enförälderfamiljer kommer att öka rätt avsevärt.
De
hushållstyper som kommer att öka mest är de som består av en eller tvä
personer. Det är i regel hushåll som tidigare bestått av flera medlemmar. Dessa
kommer troligen all vilja behälla de lägenheter de bott i, när hushållet var
större. Pensionärshushällen kommeratt uppgå lill drygl 1 milj, är 1985, Ensamboende
pensionärer kan uppskattas öka med 13 000-15 000 i genomsnitt per år och tväpersonshushållen
med inemot 5 000,
När
det gäller den framtida utvecklingen av boendeförhållandena understryker
utredningarna att del finns anledning all vara vaksam över hur
Prop. 1975/76:145 15
bostäderna
fördelas, så att inte vissa grupper flr en mycket hög utrymmesstandard medan
andra förblir trångbodda. Familjer med barn är det största problemet i detta
avseende. Utredningarna pekar pä alt viktiga mål för bostadspolitiken under den
närmaste lO-ärsperioden är alt förbättra bostadsmiljön med avseende pä såväl
fysiska förhållanden som socialt innehåll och därigenom bryta
segregationstendenser, att ytteriigare förbättra ulrym-messtandarden, alt åsladkomma
en jämnare fördelning av såväl utrymme som miljöegenskaper. Individuella
bostadsbidrag kan vara verksamma instrument för att förverkliga dessa mål.
Om
bostadstilläggen skall fylla denna funktion måste de dock vara utformade sä,
att de möjliggör en bostadsstandard som överensstämmer med vad majoriteten av
hushällen vill ha. De inkomststarkare kommer sannolikt att fortsätta att höja
sin standard. För hushåll med sämre ekonomisk bärkraft ger bidragen i sin
nuvarande utformning dock inte den tillräckliga stimulansen alt följa de inkomslstarkas
konsumtionsutveckling, än mindre att minska de skillnader i bostadsstandard som
nu föreligger. Utredningarna drar slutsatsen att ett nytt mer ambitiöst etappmäl
nu mäste ställas för bidragen. Bidragens storlek bör således avpassas sä att de
möjliggör för varje hushåll att ha en bostad där det bor högsl två vuxna per
rum och där varje barn har eget rum. Kök och vardagsrum skall inte räknas. I
vissa hushåll kan varje vuxen behöva eget sovrum.
De
grupper som i dag har bostadsbidrag kommer av allt att döma att ocksä framgent
vara i behov av ekonomiskt stöd för sitt boende. Mycket talar dock för att foi
k pensionärernas behov av särskilda bostadsbidrag kommer att minska eftersom
ATP successivt byggs ut. När del gäller handikappade finns det knappast skäl
att räkna med alt anspråken pä bostadsbidrag skulle öka som en följd av att
gruppen blir större. Beträffande hushåll med barn bedömer utredningarna all
behovet av bostadsbidrag borde minska som en följd av ökad förvärvsintensitet
och därmed högre inkomster bland föräldrarna. När det gäller hushåll utan barn
menar utredningarna att antalet, som med hänsyn lill bidragets syfte att utiämna
bostadsstandarden mellan hushåll med olika betalningsförmåga behöver sädant
stöd, är och kommer att vara litet.
3,1,6
Inkomsten som mäiarc på ekonomisk bärkraft
Som
bakgrund för sina överväganden i det följande av metoder för inkomstprövning
belyser utredningarna olika faktorer som påverkar hushällens hyresbetalningsförmåga.
Utredningarna
konstaterar till en början att storieken av utgifterna för annat än boende är
beroende av försörjningsansvarets omfattning.
Hushållels
disponibla inkomst bestäms av dess bruttoinkomst minus skatt plus olika slag av
transfereringar. Hushåll med en och samma bruttoinkomst kan skilja sig ål i fräga
om disponibel inkomst, bl. a. därför att skatteuttaget
opaginerad Kontrollera mot PDF
är
olika stort och genom att transfereringarna är olika. Skatteuttaget vid en och
samma hushållsinkomst varierar beroende av dels hur många personer som har
bidragit lill den, dds hur den är förddad mellan inkomstlagarna. Viss hänsyn
tas ocksä till försörjningsansvarets omfattning. Pensionärer har vid en viss
inkomst lägre skatt än andra inkomsttagare. Studerande med studiemedel har
högre ekonomisk bärkraft än en person som erhåller motsvarande belopp helt och
hållet som inkomst av arbete.
I
bilaga H (SOU 1975:52) redovisar utredningarna vissa normerade kalkyler som
belyser olika hushälls ekonomiska bärkraft och hyresbetalningsförmåga. Följande
tablå återger några uppgifter ur dessa kalkyler. De avser förhållandena för
olika hushåll med en bruttoinkomst av 36 000 kr./är.
Hushållstyp
Hyresbetal-
Pris, kr.
/år.
för
en
lägenhet
ningsförmåga,
enligl norm
II
kr./år
Modern
i bi
..
Nybyggd
ståndet
En vuxen
13 200
3600
5000
Två
vuxna
9 900
5 100
6 900
En vuxen
och ett barn
(0-9 år)
14 500
5 100
6 900
Två
vuxna och ett barn
(0-9 år)
7 400
6 900
8 200
Två
vuxna och tvä barn
(1 barn 0-9 år och 1 barn
10-15 år)
3600
6 900
8 200
Två
vuxna och tre barn
(2 barn 0-9 är och 1 barn
10-15 år)
1 100
8 300
9 800
I
samtliga fall har antagits alt en vuxen har förvärvsarbete. Hyresbe-talningsförmågan
sjunker som synes markant med ökande hushällsstoriek. Priset för en bostad av
tillfredsställande storlek och standard ökar däremot.
I del följande
illustreras hur hyresbetalningsförmågan ökar vid stigande bruttoinkomst för en tvåbarnsfamilj.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bruttoinkomst, kr./år
Hyresbetalningsförmåga, kr,/år
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 000 30 000 40 000 50 000
Ingen
800
4
600
7
900
opaginerad Kontrollera mot PDF
Familjer
med lika många barn har vid en och samma bruttoinkomsl olika slor hyresbetalningsförmåga
beroende på hur inkomsten fördelas mellan makarna. Skatteuttaget blir olika.
Förvärvsarbetskostnader tillkommer för antingen en eller två personer. Familjen
kan vidare ha utgifter för barnpassning.
Avslutningsvis
konstaterar utredningarna all det har skett en viss för-
Prop. 1975/76:145 17
bättring
av hushällens egen hyresbetalningsförmåga under de senaste tvä åren och ocksä i
anpassningen mellan den och de bostadstillägg som har utgått. Utredningarna
finner anledning räkna med ytteriigare förbättringar under de närmaste åren.
3.2
Allmänna överväganden
3.2.1
Bostadsbidragens syfte
Utredningarna
anför inledningsvis att bostadsbidragen väsentligen ansluter lill riktiinjerna
för den allmänna social- och familjepolitiken och därför skall betraktas som
ett förddningspolitiskl instrument. Bostadsbidragens grundläggande syfte är
dock att medverka lill att de mål som statsmakterna har angett för den
långsiktiga bostadspolitiken skall kunna förverkligas. Bostadsbidragens storiek
bör mot denna bakgrund bestämmas med hänsyn till skillnader i anlal barn, bosiadspriser
och inkomster mellan olika hushåll.
Det
bostadspolitiska syftet med bidragen gör det mindre lämpligt att utforma dem
som ett allmänt konsumlionsslöd. Bidragen bör även framdeles verka som en
stimulans för grupper med särskilda bostadsbehov och/eller sämre
bostadsförhållanden att förbättra sin situation. Utredningarna anser det därför
nödvändigt att bidragen även i framliden knyts lill bostaden.
Med hänsyn
lill bidragens syfte att medverka till att utjämna skillnader i bostadsstandard
mellan ekonomiskt bättre och sämre ställda grupper i samhället bör de vara inkomstprövade.
Om bostadsbidragen inte in-komstprövades skulle de mera få karaktären av ett
konsumtionsstöd. Ell system ulan inkomstprövning skulle dessutom föra med sig slora
kostnader för samhället.
Bostadsbidragen
skall enligt utredningarna ge en reell stimulans för hushåll med liten
betalningsförmåga att förbättra sin bostadsstandard. De bör därför vara så
utformade att en standardökning blir billig för dessa hushåll.
Utredningarna
ser del som särskilt angeläget att förbättra utrymmesstandarden för
barnfamiljerna. Bra bostäder är en viktig förutsättning för alt skapa goda
uppväxtförhållanden för barnen. De barnfamiljer som är trångbodda behöver ytteriigare
ekonomisk förstärkning för att kunna skaffa sig större bostäder. För dem som
redan uppnått dagens norm i fräga om utrymme ger de nuvarande bidragen mycket lilen
stimulans till ytteriigare förbättringar.
Utredningarna
finner det ocksä viktigt all bidragssystemet ges en sådan konstruktion att del blir
enkelt och överskådligt för allmänheten och lätt att administrera för
handläggande myndigheter.
Följande
huvudsyften anges för bostadsbidragen i framliden:
alt
ge alla familjer med barn möjlighet all bo i lägenheter som är tillräckligt rymliga
och ger rörutsäliningar för en god uppväxtmiljö,
att
ge alla vuxna utan barn och med låga inkomsier möjlighet till en god bostadsstandard
oavsett vilken typ av hushåll de tillhör,
2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 18
att
begränsa de skillnader i bostadsstandard som beror av olika inkomst och
betalningsförmåga saml att fortlöpande förbättra bostadsstandarden för
ekonomiskt svaga grupper sä att de inte släpar efler bätlre ställda grupper vid
den fortgående förbättringen av bostadsstandarden,
all
möjliggöra för handikappade att bo i en bostad som är anpassad till deras
särskilda behov,
att
göra det möjligt för pensionärer att bo kvar i egna bostäder av god kvalitet.
3,2.2
Behovet av samordning
Utredningarna
konstaterar alt de olika bidragssystemen kommit alt fä väsentligt olika
utformning. Det är t. ex. stora skillnader mellan systemen när det gäller
bidragsbeloppens storiek, sättet för inkomstprövning och beräkning av bosladsutgiften.
Bostadsbidragen
lill pensionärer och handikappade är kommunala bidrag, medan bostadsbidragen till
barnfamiljer och hushåll utan barn består av dels en statligt finansierad del,
dels en del som finansieras av både stal och kommun.
Det
finns vidare stora olikheter mellan kommunerna i frägaom bostadstill-lägg till
folkpension.
En
bristande samordning råder ocksä mellan systemen för bostadstillägg till
pensionärer och till hushåll utan barn.
För
alt åstadkomma ell för olika grupper mera rättvist system som därtill är
enklare och mera lättförståeligt krävs en samordning av de nuvarande systemen.
Utredningarna ser som ett framtida mål att skapa ett enda bostadsbidragssystem
som omfattar alla bidragsberättigade hushåll. Ett sådant skulle exempelvis
kunna bygga pä principen om en gemensam grundnivå. Alla bidragsberättigade
skulle kunna erhålla ett lika stort grundbidrag. Skillnader mellan hushållen,
t. ex. vad gäller antal barn eller förekomsten av handikapp, skulle kunna
beaktas genom olika stora tilläggsbelopp. Genom att ha ett enda system skulle
bättre förutsättningar skapas för en enklare administration.
Utvecklingen
mol ett enda bidragssystem försväras emellertid av nuvarande skillnader mellan
de olika systemen och problem inom dessa. Det krävs genomgripande förändringar
för att målet skall nås. En samordnad lösning måste därför ses på sikt och
genomföras i etapper. Utredningarna erinrar i detta sammanhang om att
kommunförbundet vid flera tillfällen tagit upp frägan om att samordna de olika
formerna av bostadstillägg.
Frägan
om en total samordning mellan de olika bostadsbidragssystemen kompliceras främsl
av att kommunerna har sä vilt skilda bidragsniväer vad gäller de kommunala
bostadstilläggen till folkpension. En första förutsäu-ning för en samordning
mellan systemen är därför alt del sker en utjämning mellan kommunerna när det
gäller dessa bidrag.
Prop.
1975/76:145 19
Med
hänsyn till de svårigheter som föreligger att samordna systemen pä kort sikt
har utredningarna tvingats begränsa behandlingen av bostadsbidragen lill att
väsentligen avse förbättringar inom ramen för nuvarande bidragssystem.
3.2.3
Beskattning av bostadsbidrag
Frågan
om beskattning av bostadsbidrag behandlas av 1972 ärs skatte-ulredning.
Oberoende härav har utredningarna funnit anledning att överväga denna fråga men
då enbart från bostadspolitiska utgångspunkter. Utredningarna har därvid
funnit följande.
En
principiell fördel med att beskatta bostadsbidragen är att den inkomst som
bidragen utgör skulle behandlas på samma sätt som andra inkomsier. Frän
rättvisesynpunkt skulle detta var en vinst. Del förutsätter emellertid all ocksä
andra bidrag beskallas.
En
beskattning av bostadsbidragen gör del ocksä möjligt att föra över stora belopp
frän högre inkomstklasser till lägre. Ett sädant system kan således ses som ett
led i en allmän utjämnings- och fördelningspolitik.
En
renodlad konstruktion med beskattade bidrag ulan inkomstprövning medför att
alla hushåll, eller alla hushåll med en viss minimiutgift för bostaden, skulle
fl bidrag. En nackdel med detta är att även hushåll utan egentligt behov därav
skulle fl bostadsbidrag.
Om
ingen minimigräns sätts för bostadspriset kan beskattade bostadsbidrag bli
effektiva som instrument för inkomstutjämning. Det är däremot svårare alt göra
sädana bidrag till effektiva bsotadspolitiska instrument. Detta framgår bl. a.
av några av de beräkningsexempel som utredningarna redovisar. På grund av
marginalskatteeffekterna skulle vid en årsinkomst av drygt 35 000 kr. ca 50
"o av bidraget avgå i form av skatt. Vid högre inkomst blir
marginalskatteeffekten högre. Om en familj i detta inkomsiläge byter till en
bättre bostad med högre hyra kommer endast 50 "<> av hyreshöjningen all
bli kompenserad genom ökat bostadsbidrag, allt under förulsällning alt bidraget
motsvarar hela bostadspriset eller hela priset över ett visst belopp. Med ett
bidragssystem som innebär att t. ex. 80 "o av en utgiftshöjning läcks av
bidrag kompenseras en ännu mindre del av höjningen. Progres-sivitelen medför
sålunda problem vad gäller del bostadspolitiska syftet att bostadsbidragen
skall stimulera hushållen att skaffa sig bättre och därmed som regel dyrare
bostäder. Ell högt bostadspris innebär vidare all skatten pä bidragen blir
högre än vid en låg utgift. Därigenom försämras stimulansen att förbättra
bostadsstandarden.
För
att undvika alt bidragen försämras skulle bidragsbeloppen behöva ökas
väsentligt så att marginalskatleeffekterna kompenserades. Detta skulle medföra
betydande ökningar av bruttokostnaderna för stat och kommun.
Progressivitels-
och fördelningsproblemen ökar ju större bidragsbeloppen blir. Problemen skulle
bli särskilt kännbara om en beskattning av bostadsbi-
Prop. 1975/76:145 20
drag
och barnbidrag kombinerades.
En
möjlighet att komma lill rätta med problemen vore att ändra skattesystemet,
men en sådan åtgärd måste, framhåller utredningarna, självfallet bedömas från
andra utgångspunkter än dem som gäller för bostadsbidragen.
Effekten
av en beskaUning av bostadsbidragen blir olika beroende på vem i hushållet som
beskattas för dem. Om bostadsbidraget för makar beskattas hos den som har den
lägsta inkomsten blir skallen ringa om inkomsten är noll eller tämligen låg.
Om ä andra sidan den högsta inkomsten beskallas blir skallen pä bidragen hög
även vid relativt måttliga inkomsier.
Största
skillnaden i skaiieeffekter uppslår om den lägsta inkomsten beskattas. Den
jämnaste skallefördelningen fär man om bidraget delas i tvä hälfter och läggs till
vardera makens inkomst. Då kan emellertid det förhållandet uppkomma att del
frän skattesynpunkt blir fördelaktigare all ha en högre inkomst inom familjen i
stället för tvä lägre. Utredningarna framhäller alt detta kan få icke
önskvärda effekter, som t. ex. kan hämma kvinnors benägenhet att förvärvsarbeta.
Del
är sålunda, konstaterar utredningarna, av stor belydelse för bostadsbidragets storiek
efler skatt hur inkomsten fördelar sig inom ell hushåll och hur beskattningen
sker.
Skillnaden
mellan nuvarande bidragssystem och eti system med beskattade bidrag
exemplifieras i följande tablå.
Statlig
och kommunal beskattning av bostadsbidrag (makar med en inkomst, två barn,
bostadsbidrag beräknat på hela bosladsutgiften, 25 kr. i kommunal utdebitering)
Årsinkomst,
Bostadsbidrag efter skatt vid nedan-Nuva
rande
bidrag
vid en bo-
kr.
stående bosiadsutgift.
kr,/år
stadsutgift av 8 000 kr,/är
4 000
6000
8 000
Statligt
Stats-kommunalt
Totall
0
4000
5 860
7 277
1 800
-1- 2
400
4 200
10000
2 733
4 093
5 453
1 800
-1- 2
400
4 200
15 000
2 720
4 037
5 297
1800
-1- 2
400
4 200
20 000
2 527
3 745
4 905
1 800
-1- 2
400
4 200
30 000
2 127
2 864
3 939
1200
-1- 2
400
3 600
40 000
1880
2 778
3618
0
-1- 2
100
2 100
50000
1487
2 227
2 967
0
-1-
600
600
60 000
1480
2 230
3 037
0
-1-
0
0
80 000
1212
1818
2 424
0
-h 0
0
100 000
1 120
1680
2 240
0
+ 0
0
150 000
960
1440
1920
0
+ 0
0
Det
framgår exempelvis att om bostadsutgiften ökar från 6 000 kr. lill 8 000 kr.
vid en inkomst av 30 000 kr./år blir ökningen av bostadsbidraget 1 075 kr.
Drygt 50 "o av utgiftsökningen täcks av bidrag mot nuvarande 80 "n.
Stimulansen att förbättra bostadsstandarden minskar sålunda väsentligt. Äv
tabellen framgår emellertid inte vilken effekt som uppkommer vid ett ökat
barnantal eller den totala effekten av all beskatta både barn-
Prop. 1975/76:145 21
och
bostadsbidrag. Av andra beräkningar som utredningarna redovisar framgår bl, a.
att bostadsbidraget vid samma inkomst och bosiadsutgift i de flesta
inkomstlagen blir lika eller mindre för ett hushåll med tre barn än för ett
hushåll med ett barn. Denna effekt beror på den progressiva skatteskalan. Ett
system för bostadsbidrag bör emellertid vara sä konstruerat att del utjämnar
sådana skillnader i bosiadspriser som beror på olika utrymmesbehov för olika slora
barnfamiljer framhåller utredningarna. En möjlighet att nä detta mål är att
göra ingrepp i skattesystemet.
Utredningarna
drar av sina beräkningar slutsatsen alt en beskattning av barnbidrag och
bostadsbidrag innebär förbättringar främst vid låga och höga inkomster, medan mellaninkomslskikten
får i stort sett samma bidragsbelopp som nu.
Sammanfattningsvis
säger sig utredningarna ha funnit att flera faktorer talar för ett beskattat
bostadsbidrag. Förutom tidigare nämnda principiella fördel, all bidraget
jämställs med andra inkomster, undanröjer ett sädant system alla de problem som
hör samman med andra slag av konventionella inkomstprövningssyslem, som t. ex. problemen
med alt åstadkomma ett aktuellt och rättvisande inkomstbegrepp. De dubbla
marginaleffekterna skulle falla bort och belopp skulle kunna föras över till
hushåll med lägre inkomster utan att marginalskatteeffekten blir mycket högre
än för närvarande.
Enligt
utredningarna finns dock ett flertal argument ocksä mot ett sådant system. Ett
stort anlal hushåll skulle fä bostadsbidrag utan att nägon bostadssocial
motivering finns härför. Om man inför en inkomslgräns, vilket skulle motverka
denna effekt, har man fortfarande att arbeta med en inkomstprövning som är
svär all göra rättvisande. Del viktigaste skälet mot beskattade bostadsbidrag
anses dock vara svårigheten alt förena ett sädant system med det bostadspolitiska
syftet. Som utredningarna påvisat är del tveksamt om man över huvud taget kan
konstruera ett rimligt system för beskattade bostadsbidrag, där hänsyn skall
tas till såväl antal barn som ekonomisk bärkraft och bostadspris. Stimulansen
alt förbättra bostadsstandarden är vidare komplicerad att åstadkomma.
En
övergång lill beskattade bostadsbidrag medför också problem vad gäller hur
utgifter och skaiieiniäkier skall fördelas mellan stat och kommun. Detta problem
utgör emellertid enligl utredningarna inle något avgörande argument mot
beskattade bidrag. Även tekniski-adminisirativa problem uppkommer i form av merarbete
för arbetsgivaren och skatteadministrationen. Sannolikt torde dock ett sådant
system innebära lättnader i andra administrativa avseenden.
Mot
bakgrund av dels all frågan om beskattade bidrag har prövats av familjepolitiska
kommittén men avvisats, dels alt skalteutredningen har all från mera
övergripande synpunkter la upp frågan om beskattning av bidragen har
utredningarna inte funnit skäl att föreslå en sådan. Utredningarna bedömer
emellertid att en anpassning lill en eventuell framtida beskaUning av bidragen
torde vara möjlig med det föreslagna systemet.
3.3
Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn
3,3,1
Utfor in ning
Utredningarna
har prövat olika modeller för hur ett bosladsbidragssystem skulle kunna
utformas för att tillgodose de krav och syften som skall ställas pä ett sädant.
Del har därvid visat sig svårt att utan komplicerade konstruktioner göra
nödvändiga justeringar helt inom ramen för det nuvarande systemet.
Utredningarnas förslag bygger dock på samma grundprinciper som nu gällande
system.
Följande
h UV ud pr i ne i p skall gälla v i d beräkning av bostadsbidraget.
Bostadsbidraget
= 80 96 av hyran + 900 kr. per barn och är - 14 96 av inkomsten.
Denna
huvudprincip modifieras i vissa avseenden, främsl genom övergångsbestämmelser
för all förhindra alt bostadsbidragen försämras för en del grupper i
förhållande lill vad som utgår enligl gällande regler.
Utredningarna
anser alt bostadsbidragen liksom nu bör beräknas med utgångspunkt i bostadsprisel,
anlal barn i hushållet samt hushållets inkomst. Vid beräkningen utgår man frän
ett belopp som motsvarar 80 "o av hela hyran upp till en övre gräns som
varierar med hushållets storiek. De nuvarande nedre hyresgränserna tas sålunda
bort. Beloppet per barn har satts till 900 kr./år, vilkel är detsamma som f. n.
utgår i statligt bostadstillägg. Genom den barnanknulna delen beaktas den lägre
betalningsförmåga som uppkommer när familjen blir större och genom de
varierande övre hyresgränserna beaktas all utrymmesbehovet ökar.
Det
utgängsbelopp som på detta sätt erhålls föresläs bli reducerat med hänsyn till
inkomsten. Reduceringen skall ske med 14 "n i princip ända frän en inkomst
av noll. Enligl regler som gällde är 1975 började reduceringen med 15 "n
vid en inkomst som översteg 26 0(X) kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för
hushåll ulan barn.
Jämfört
med nuvarande system och 1975 års inkomstgränser skulle hy-resprocenten vid det
föreslagna beräkningssättet och med utgångspunkt i en hyra på 650 kr. per månad
bli följande.
Inkomst,
Ensamstående och
Ensamstående med
Makar med 1 barn
Makar med 2 barn
kr,/år
makar i
itan
barn
1 barn
Förslag
1975 års regler
Förslag
1975 ärs regler
Förslag
1975 ärs regler
Förslag
1975 års regler
10 000
29,6
54,0
20,6
35,4
20,6
45,0
11,6
36,0
20 000
21,8
27,0
17,3
17,7
17,3
22,5
12,8
18,0
30 000
19,2
22,5
16,2
13,8
16,2
17,0
13,2
14,0
40 000
17,9
19,5
15,7
14,1
15,7
16,5
13,4
14,3
Del
föreslagna systemet skulle således medföra att låginkomsttagarna behövde sälta
av en betydligt mindre del av sin inkomst för att betala hyran.
Prop.
1975/76:145 23
De
bidragsbelopp som skulle komma att utgä enligl förslaget innebär förbättringar
för de allra flesta hushåll. För makar utan barn resp. med ett eller två barn
och en hyra pä 500 resp. 700 kr./mån. skulle bostadsbidraget per månad utgä
med de belopp som framgår av följande tablå. Beloppen inom parentes är de
tillägg, som utgår enligt 1975 års regler. Hänsyn har inte tagits till de
justeringar av systemet som är nödvändiga och som redovisas längre fram.
Hyra,
Inkomst,
0 barn
1 barn
2 barn
kr./mån.
kr,/år
500
10000
283 ( 80)
358 (155)
433 (230)
20 000
167 ( 80)
242 (155)
317 (230)
30000
50 ( -)
125 (105)
200 (180)
40000
-( -)
8( -)
83 ( 55)
700
10 000
443 (200)
518 (315)
593 (390)
20 000
327 (200)
402 (315)
477 (390)
30 000
210 ( 88)
285 (265)
360 (340)
40 000
93 ( -)
168 (140)
243 (215)
50000
- ( -)
52 ( 15)
127 ( 90)
60 000
- ( -)
- ( -)
10 ( -)
För
ensamstående utan barn resp. med ett och två barn skulle motsvarande
belopp bli följande.
Hyra,
Inkomst,
0 barn
I barn
2 barn
kr./mån.
kr,/år
500
10000
283 (160)
358 (235)
433 (310)
20000
167 (160)
242 (235)
317 (310)
30 000
50 ( 48)
125 (185)
200 (260)
40 000
-( -)
8 ( 60)
83 (135)
700
10000
443 (200)
518 (355)
593 (430)
20 000
327 (200)
402 (355)
477 (430)
30 000
210 ( 88)
285 (305)
360 (380)
40 000
93 ( -)
168 (180)
243 (255)
50 000
-( -)
52 ( 55)
127 (130)
60 000
-( -)
- ( -)
10 ( -)
Bidragsbeloppen
blir således, till skillnad från i nuvarande system, lika för makar och
ensamstående vid samma förutsättningar i fräga om inkomst och hyra, vilkel
beror på alt de olika nedre hyresgränserna har slopats. Skillnaden mellan
hushåll med resp. utan barn blir 75 kr. per barn och månad. I övrigt är
villkoren desamma för dessa grupper.
Utredningarna
har funnit att fördelarna med del presenterade förslaget till bostadsbidragssystem
skulle vara bl.a. följande.
- ökningen av bidragen skulle i hög grad tillfalla
hushåll med låga inkomster. Väsentliga förstärkningar sker även för mellaninkomsigrupperna,
- hushåll med lägre inkomster skulle behöva avsätta
en betydligt mindre
Prop. 1975/76:145 24
del
av inkomsten för bosladsutgiften,
- del särskilda bostadsbidrag tiU låginkomsttagare
som nu lämnas i vissa kommuner skulle kunna slopas eller minskas,
- problemet med olika nedre hyresgränser för olika
hushåll skulle försvinna,
- den extra marginaleffekten vid inkomstökningar
skulle bli mindre,
- systemet är relativt enkelt och enhetligt. Det bör
vara tämligen lätt för den enskilde att räkna ul hur stort bostadsbidrag som
han är berättigad till.
Som
tidigare nämnts är j usteri ngar i grundsystemet nödvändiga.
Enligt
utredningarnas mening finns del skäl alt ha en inkomstgräns under vilken
bidragsbeloppen är lika slora oavsett hur stor inkomsten är. Man föreslår
därför att en sådan gräns införs i systemet och sätts till 10 000 kr. Under
denna nivä skall reduceringen av bostadsbidragen vara konstant, 14'V, av 10 000
kr. dier 1400 kr.
Ett
motiv för en sådan gräns är att beskattning sker först vid en inkomst av 4 500
kr. Eftersom den taxerade inkomsten används som underiag för prövning av
bostadsbidragen, uppstår problem dä inkomsten understiger delta belopp och
sålunda inte beskattas. Därtill kommer att det finns olika praxis hos
taxeringsnämnderna i fråga om att redovisa inkomster som inte leder lill
beskattning. Ett annat motiv för den föreslagna inkomstgränsen anges vara alt
det bland hushåll med mycket låga inkomster finns sädana som inte kan anses
vara i behov av den kraftiga förstärkning av bostadsstödet som del föreslagna
systemet skulle innebära. Över huvud tagel är gruppen med inkomster under 10(X)0
kr. en blandad grupp, inom vilken hushållens ekonomiska villkor skiftar mycket
starkt.
1 de
fall inkomsten överstiger 10 000 kr. skall dock enligt utredningarnas förslag
reducering ske på grundval av hela inkomsten, dvs. inkomsten räknad frän noll.
Är inkomsten t.ex. 30000 kr. skall bostadsbidraget reduceras med 14 96 av 30000
kr.
Utredningarnas
förslag om höjda hyresgränser och minskning av reduceringsfaktorn från 15 till
14 % skulle kunna innebära att bostadsbidrag utgick i betydligt högre
inkomstlägen än enligt nuvarande syslem. En sådan utvidgning anser
utredningarna inte motiverad och föreslår därför att reduceringen skärps från
14 till 20 96 för den del av inkomsten som överstiger 50 000 kr. för
barnfamiljer och 33 000 kr. för hushåll utan barn.
Enligt
utredningarnas bedömning försvinner med det föreslagna systemet behovet all åriigen
anpassa inkomstgränserna. De gränser som ingår bör kunna justeras med längre
intervall, förslagsvis vart femte år.
Utredningarna
anser sig kunna konstatera all den föreslagna konstruktionen av
bostadsbidragen till barnfamiljer och hushall utan barn innebär förbällrat
ekonomiskt stöd för ca 95 "d av
nuvarande bidragstagare. Emellertid kan försämringar uppkomma för vissa
ensamstående med barn liksom
Prop. 1975/76:145 25
för
hushåll med låga hyror. Detsamma gäller bidragstagare utan egen bostad.
För
alt förhindra den negativa effekt som kan uppkomma för vissa ensamstående
föreslår utredningarna att reduceringen av bidragsbeloppen för ensamstående med
barn skall ske med en lägre procent (10 i stället för 14) för den del av
inkomsten som understiger 26 000 kr./år. För inkomster över 26 000 kr. skall
reduceringen ske med 14 ".>, En sådan lösning bör dock inte permanentas
utan gälla endast under en kortare övergångstid, lämpligen fyra år. Under denna
tid bör avirappningsprocenten höjas med en enhel om året. Efter utgången av del
fjärde årel skulle bostadsbidragen sålunda vara lika för makar och
ensamstående.
En
annan grupp, för vilka bostadsbidragen skulle kunna minska, är barn-Himiljer
med en hyra som understiger 400 kr./mån. Bl, a, mot bakgrund av att
barnfamiljer med sä läg hyra mäsle höra lill undantagen, när de föreslagna
ändringarna skall genomföras, föreslär utredningarna att man vid beräkning av
bidragen till barnfamiljer alltid skall ulgå frän ett bosladspris pä 400
kr,/män oavsett den faktiska hyran,
Enligl
utredningarnas mening bör bostadsbidrag ulgä endast till de hushåll som har egen
bostad, dvs, till hushåll som har hyreskontrakt pä lägenheten eller innehar den
med bostads- eller ä-ganderätl. Detta anses vara motiverat främst med hänsyn lill
alt bostadsbristen nu väsentligen är avvecklad på de flesta orter, Alla
hushåll som sä önskar bör kunna finna en egen bostad.
Delta
villkor för att bostadsbidrag skall ulgä medför att barnfamiljer som nu har
endast statligt bostadstillägg, därför all de saknar egen bostad, går miste om
stödet, vilkel oreducerat uppgår till 75 kr. per månad och barn. Antalet bidragstagare
som skulle beröras är knappl 8 000. Gruppen har successivt minskal under
senare år.
Utredningarna
finner del angelägel att söka förhindra all samhällets ekonomiska stöd till de
hushåll som här avses försämras. Ett stort antal fall gäller sammanboende, där
kvinnan har barn som inte är deras gemensamma och mannen innehar
hyreskontraktet pä lägenheten. Till följd av de ändrade regler i fråga om
bostadsbidrag till sammanboende, som utredningarna föreslår, skall emellertid
bidrag kunna ulgå till det gemensamma hushållet. Pä detta sätt kan försämringar
som regel undvikas för denna grupp.
En
annan grupp som berörs är unga föräldrar som bor hemma hos sina föräldrar och
enligt nuvarande regler erhåller statligt bostadstillägg. Många av dessa
ungdomar behöver slödel av sina föräldrar och vill bo kvar hemma t. ex. för att
fortsätta sina studier. Familjen har behov av större utrymme lill följd av att
såväl barn som barnbarn bor hemma. Det kan, anser utredningarna, vara skäligt
att i sädana fall ta hänsyn ocksä till barnbarnen, när mor- eller farföräldrarna
söker bostadsbidrag. Utredningarna har emellertid funnit skäl att utvidga
bestämmelsen sä, att hänsyn alltid skall las till barnbarn som stadigvarande
bor hos sökanden när bostadsbidraget bestäms. Barnbarnet kan här i princip
jämställas med fosterbarn. Regeln bör gälla oavsett om vårdnadshavaren bor kvar
hemma eller ej.
Prop. 1975/76:145 26
3,3,2
Övre hyresgränser
De
regler som nu gäller beträffande hyresgränser har behandlats i det föregående.
De övre
hyresgränserna har höjts vid tvä tillfällen, nämligen åren 1972 och 1974,
Motiven har då varil prisökningarna i nyproduktionen och, är 1972 dessutom,
höjd ambitionsnivå beträffande utrymmesstandarden, Hyresgränserna har fastställls
med utgångspunkt i prisnivån inom slorstads-omrädena.
Den
snabba stegringen av priserna pä bosläder under senare är motiverar enligt
utredningarnas uppfattning alt de övre hyresgränserna ånyo prövas. Produktionskostnaderna
för såväl flerfamiljshus som småhus steg med 10-15 "» mellan åren 1973 och
1974, Kostnaderna under är 1975 och är 1976 kan väntas stiga i ungefär samma
takt. Effekterna härav på hyror och avgifter för nybyggda bostäder kan inte
direkt anges men torde bli betydande.
Kostnadsökningarna
gäller inte endast nyproduktionen utan även ombyggnadsprojekt. Det är viktigt,
säger utredningarna, att människor har råd att bo kvar i sina ombyggda
lägenheter. Saneringsverksamheten får inte leda lill ekonomisk segregation.
Genom all man anpassar bidragen till hyresnivåerna inom sanerade och ombyggda
fastigheter bör en sådan utveckling kunna hejdas.
Kostnadsökningarna
talar sålunda för all nuvarande övre hyresgränser höjs. En justering är
motiverad även med hänsyn till utredningarnas ställningstagande i fräga om den
framlida ulrymmesstandarden.
Sambandet
mellan hushållstyp, utrymmesbehov och hyror för nybyggda lägenheter i
flerfamiljshus och övre hyresgränser Illustreras i det följande.
Lä.genhetstyp
Hyra år 1975,
kr,/mån,
inkl, bränsle
;, för
lägenheter i nybyggda
hus inom ex
ploateringsområden
ti
illhöriga
1
allmännyttiga bo-
stadsföretag
Hela riket
Stor-Stockhol
m
Stor-Göteborg
1 rk
458
506
510
2 rk
629
689
704
3 rk
740
802
806
4 rk
865
933
901
5 rk
967
1044
1025
6 rk
1075
1 158
1 141
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hush ä llstyp
Erforderlig lägenhelsstorlek
vid en utrymmes-standard enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
vuxen
vuxna vuxen vuxna vuxna vuxna vuxna
barn
barn barn barn barn
Norm IP
Utredningarnas
f ö rslag
1 rk
2 rk
2 rk
2 rk
2 rk
3 rk
3 rk
3 rk
3 rk
4 rk
4 rk
5 rk
4 rk
6 rk
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
övre hyresgränser i relation lill faktiskt utgående hyror och krav på utrymmesslandard
framgår av följande tablå.
Hushållstyp
Övre hyres-
Hyra,
kr./mån.
Hyra,
kr./mån.
gräns, kr./mån.
hela riket
Stor-Stockholm
Norm
II
Utredningarnas
förslag
Norm
II Lltrcdningar-nas
förslag
1
vuxen
550
458
629
506
689
2
vuxna
650
629
629
689
689
1
vuxen
1
barn
650
629
740
689
802
2
vuxna
1
barn
750
740
740
802
802
2
vuxna
2
barn
750
740
865
802
933
2
vuxna
3
barn
900
865
967
933
1044
2
vuxna
4
barn
900
865
1075
933
I 158
Det
redovisade materialet tyder enligt utredningarna på att de övre hyresgränserna
är relativt väl avvägda och fortfarande tillräckligt höga med hänsyn till en utrymmesslandard
enligt norm II. Detta gäller dock främst på riksnivå. Inom
storstadsområdena och vissa andra orter har en stor andel hushåll bostadsulgifter
som betydligt överstiger nuvarande hyresgränser. Vid fortsalt snabb
prisstegring och höjd ambitionsnivå vad gäller utrymmesstandarden blir
gränserna allmänt sett snart för laga.
Utredningarna
anser all det knappast är möjligt att mera exakt ange vilka hyresnivåer som kan
gälla vid den tidpunkt dä en ändring av de övre hyresgränserna genomförs.
Frågan bör därför prövas pä nytt senare eftersom de övre hyresgränserna
successivt bör anpassas lill bosladsprisutvecklingen.
Mol
denna bakgrund och i avvaktan pä en senare prövning, föreslär utredningarna
all de övre hyresgränserna höjs till de belopp som redovisas i det följande. Med
de föreslagna ulrymmesnormerna blir de övre hyresgränserna till skillnad från
i dag lika för ensamstående och makar.
'Högst
2 boende per rum, kök och vardagsrum oräknade.
'Högst
2 vuxna per rum, ett barn per rum, kök och vardagsrum oräknade.
Prop. 1975/76:145 28
Hush å llstyp Kr./m å n.
hush å ll Ulan barn 700
hush å ll med ett barn 800
hush å ll med tv å barn 950
hush å ll med tre barn 1
050
hush å ll med fyra eller flera
barn 1 150
De
övre hyresgränserna bör vara normerande för hela landet. Gränserna har, som
nyss sagts, fastställts med utgångspunkt i hyresnivåerna i de båda största
storstadsområdena. Hyrorna där är genomsnittligt sett de högsta i landet. Med
hänsyn härtill bör undantag kunna medges från de övre hyresgränserna, när
hyresnivån pä en ort betydligt understiger dessa. Utredningarna föreslär
därför att länsbostadsnämnden skall kunna göra sädant undanlag, om kommunen
föreslår det, och medge att hyresgränserna generellt sänks. Givetvis finns det
inte något som hindrar en kommun från alt höja dessa gränser utöver fastställd
nivå. Statsbidrag utgår dock inle för all täcka kostnaderna för bidrag för
bostadsutgifter som överstiger de övre gränserna.
3.3.3 S ä rskilda fr å gor
Å ldersgr ä nser f ö r bostadsbidrag
Utredningarna
konstaterar att olika åldersgränser för barn och ungdomar - varierande mellan
16 och 20 är - har betydelse vid prövning av bidrag av olika slag. I samband
med ati förslag lades fram ati myndighetsåldern och rösträttsåldern skulle
sänkas lill 18 år diskuterades de problem och olägenheter som uppkommer pä
grund av de oenhetliga åldersgränserna för bidrag. Lagutskottet anförde (LU
1973:31) alt man i del fortsatta lagstiftningsarbetet borde eftersträva så
enhetliga gränser som möjligt. Varje åldersgräns måste dock bestämmas så all
den verkligen tillgodoser det syfte som den avser att tjäna.
Någon
ändring av åldersgränserna inom bosladstilläggssysiemet föreslogs inte när
myndighetsåldern sänktes den 1 juli 1974. När det gäller att ta ställning till
om en sänkning av myndighetsåldern med tvä är skall påverka andra
åldersgränser, börenligt uttalande i proposition 1974:44 den principiella utgångspunkten
vara att en anpassning bör ske överallt där åldersgränsen i väsenilig grad
påverkats av den tidigare myndighetsåldern.
Det
främsta motivet för alt ändra åldersgränserna för bostadsbidrag lill familjer
med barn är enligt utredningarnas uppfattning behovet av all fl bort
skillnaderna i bidrag mellan familjer där barnen studerar respektive
förvärvsarbetar eller fortsätter utbildningen utan studiehjälp efler 17 år. Ell
annat motiv är att man därigenom väsentligt underiättar administrationen av
bostadsbidragen. Kommunerna anges ha stora svårigheter att kontrollera all
berörda barn faktiskt går i skolan.
Prop. 1975/76:145 29
Utredningarna
föreslär all åldersgränsen för bidragsberättigande barn generellt sätts lill
18 år. Höjningen skall gälla oavsett om de hemmaboende ungdomarna studerar
eller arbetar. I det senare fallet kan övervägas om deras inkomsier skall
läggas samman med föräldrarnas inkomsier vid prövningen av bidragen.
Utredningarna anser emellertid all sä inle bör ske främsl med hänsyn till alt
dessa ungdomar ofta blandar förvärvsarbete med studier eller praktikanttjänslgöring
o. d., varför deras inkomster som regel är ganska låga. Därtill kommer de
problem som skulle uppstå alt bestämma hur slora inkomsier ungdomarna har.
För
all försämringar inie skall uppslå för familjer med ungdomar i åldern 18-19 år
föreslås en särskild övergångsbestämmelse. Den skall gälla de familjer som vid
utgången av år 1976 uppbär statskommunalt bostadstillägg för barn som har fyllt
17 är.
I fräga
om åldersgränsen för bidrag till hushåll utan barn föreslär utredningarna en
sänkning från 20 är lill 18 år. Även ungdomar i 18-20-årsåldern anses vara i
behov av ekonomiskt stöd i form av bostadsbidrag. De ungdomar i denna ålder som
söker egen lägenhet har i allmänhet låga inkomsier. De hänvisas ofta lill
lägenheter i nyproduktionen med hyror som ligger över deras betalningsförmåga.
En anpassning av åldersgränsen är dessutom motiverad mot bakgrund av gällande
åldersgräns för rätlen au själv hyra bostad och den sänkta myndighetsåldern.
Enligt
utredningarnas mening bör sänkningen av åldersgränsen även påverka beslämmelserna
om studiehjälp, eftersom bostadsbidragen är samordnade med de inkomst- och
behovsprövade tilläggen inom studiehjälpssystemet.
Reducering
av bostadsbidrag p, g, a, för stor bostad
Vissa
problem har uppställ pä grund av gällande bestämmelse om alt bostadskostnaden
skall reduceras när bostaden är för stor i förhållande till familjestorleken.
Kravet tillkom främst för att inle den höjning av de övre hyresgränserna för sialskommunalt
bostadstillägg som gjordes den I april 1972 skulle leda till att ulrymmesstandarden
väsentligt kom att överstiga de normer som lades fast för
bostadsbyggnadsplaneringen i beslul av 1966 ärs riksdag. Den norm som här avses
innebär högst tvä boende per rum, kök och ett rum oräknat.
Bostadsstyrelsen
har utformat tillämpningsföreskrifter lill nyssnämnda bestämmelse.
Utgångspunkten har varit att utrymmesstandarden inle kan anses väsentligt
överstiga den angivna normen om familjen har ytteriigare ett rum.
Om synneriiga
skäl föreligger kan fr. o. m. den i januari 1975 undantag medges från regeln om
för slor bostad.
Erfarenheterna
av reduceringsregeln visar att den i många fall fått mindre
Prop. 1975/76:145 30
lämpliga
konsekvenser. Den bostad som en familj kan ha utan all bostadskostnaden skall
reduceras anses visserligen i och för sig generöst tilltagen. Bestämmelserna
kan dock i vissa fall fä den verkan att en familj inte har råd all bo kvar i
sin lägenhet utan tvingas flytta, när antalet familjemedlemmar minskar sä att
bostadstillägget mäste reduceras. När det gäller flyttning till en ny bostad
kan regeln vidare medföra att barnfamiljer inte anser sig ha möjlighet att
efterfråga bostäder som är tillräckligt stora för dem att växa i.
Genom
all lägenheter som är lika till ytan kan ha olika antal rum framstår reduceringsregeln
som orättvis för många som uppbär bostadstillägg. Vid i stort sell lika
produktionskostnad och bostadsyta kan planlösningen för en lägenhet variera i
hög grad. Delta gäller i första hand småhusen, medan lägenheterna i
flerfamiljshus som regel har en mer likartad planlösning.
För
kommunernas del anges reduceringsregeln orsaka betydande administrativa
svårigheter i form av kontroll av lägenhetsstoriek, rumsytor m. m.
Bestämmelsen
har sålunda fält vissa icke önskvärda effekter. Syftel var ursprungligen att
hindra alt man skaffade sig alltför stora bostäder med hjälp av
bostadstilläggen. Utredningarna anser att de övre hyresgränserna borgar för alt
risken för detta är ganska liten. Härtill kommer möjligheten all reducera den
bidragsgrundande bostadskostnaden med hänsyn till bostadskostnadsläget på
orten. Det ankommer enligt bostadsstyrelsens anvisningar på kommunerna att
bedöma vad som är skälig bostadskostnad i detta hänseende.
Med
hänsyn till vad tidigare anförts anser utredningarna all den reduceringsregel
som innefattar ett hänsynslagande till bostadens storiek kan undvaras. Enligt
deras bedömning är bestämmelsen ocksä tveksam från bostadssocial synpunkt,
eftersom ett av de främsta syftena med bostadsbidragen är alt möjliggöra en
god utrymmesslandard. Utredningarna föreslär sålunda all bestämmelsen skall
upphöra att gälla.
Bostadsbidrag
till handikappade
Vid
sidan av de extra kostnader för handikappades bostäder som kan läckas av bosladsanpassningsbidraget
eller av landstingsmedel finns del, konstaterar utredningarna, kostnader för merylor
som lill väsenilig del belastar den löpande bostadsutgiften och som kan
förorsaka handikappade högre utgifter för bostaden än vad som gäller för icke
handikappade.
Mot
bakgrund av bostadsbidragens övergripande syfte anser utredningarna det
angeläget att de i största utsträckning tar hänsyn till de särskilda bostadsbehov
som t. ex. olika handikapp föranleder. De särskilda kommunala bostadsbidragen lill
handikappade bör därför på sikt kunna avvecklas. Utredningarna föreslär att en
rätt till dispens införs för högre bidragsberättigad bosiadsutgift än vad som
medges enligt beslämmelserna om övre hyresgränser i systemet för bostadsbidrag
lill barnfamiljer och hushåll utan barn.
Prövningen
av huruvida särskilt skäl i form av handikapp föreligger bör
Prop.
1975/76:145 31
ankomma
på sociala centralnämnden/socialnämnden. Utredningarna understryker det
angelägna i alt de krav som kan ställas utifrån rehabilite-ringsaspekter
särskilt beaktas.
Bostadsbidrag
för barn som vårdas på institutioner
Utredningarna
har funnit ati de tillämpningsföreskrifter som bostadsstyrelsen utfärdat
rörande rätten att erhålla statliga och statskommunala bostadstillägg för barn
som vistas på olika slag av institutioner i vissa fall kan komma att försvåra
den angelägna kontakten mellan föräldrar och barn. Den allmänna regeln om att
barnet skall vistas hemma minsl sä läng tid som svarar mot vanliga skolferier
för att bostadsbidrag skall utgä bör därför mjukas upp.
Bostadsbidrag
lill föräldrar som inte har barnel stadigvarande hos sig
I
dag har den förälder som inle har sitt barn boende hos sig inte rätt att få
bostadsbidrag för en bosiad som är slor nog för au denne skall kunna ta emot
barnet för någon lids vistelse. Med utredningarnas förslag till höjning av
ambitionsnivån beträffande utrymmesslandard och höjning av den övre hyresgränsen
förbättras emellertid förutsällningarna härför.
Gäller
föräldraansvaret mer än ett barn, kan dock även med de nya reglerna svårigheter
uppstå alt ta hand om barnen pä ett tillfredsställande sätt. Utredningarna
föreslär därför att rätt till dispens för högre bidragsberättigad bostadsutgift
medges för sådana fall.
Sammanboende
Bostadsstödets
storlek är i flera hänseenden beroende av om de sökande skall anses som ensamförsörjare
eller jämställas med makar. Både inkomstprövningen och beräkningen av bosladsutgiftens
storiek påverkas sålunda av delta.
De
regler som nu gäller om vilka som skall jämställas med makar infördes den I
januari 1975.
Dessförinnan
gällde att med makar jämställdes endast sådana sammanboende personer som
tidigare varil gifta med varandra eller som hade eller hade haft barn lillsammans.
Konsekvenserna av reglerna hade starkt kritiserats bl. a. mot bakgrund av alt
sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden blivit alltmera vanligt,
särskilt bland ungdomar.
De
nya reglerna innebar en vidgning av den grupp ogifta sammanboende som skall
jämställas med makar. Till denna grupp hör sålunda numera även sammanboende man
och kvinna för vilka nägot hinder mol äktenskap inle föreligger och som i
ansökan uppger sig ha gemensamt hushall, Nägon bevisning om all
hushållsgemenskap föreligger behöver inle förebringas.
Prop.
1975/76:145 32
Det
är tillräckligt att sökandena uppger alt så är fallet. Detta innebär att sådana
sammanboende som avses med de nya reglerna har möjlighet att välja om de skall
jämställas med ensamförsörjare eller med makar. De har på grund härav en
förmånligare slällning än både de som är gifta och sådana ogifta sammanboende
som redan enligt tidigare gällande beslämmelser skall jämställas med makar.
Någon motsvarande valmöjlighet finns nämligen inte för dessa häda grupper. Detta
förhållande upplevs enligl utredningarna som orättvist.
Trots
att de nya reglerna har varit i kraft endast sedan årsskiftet 1974/75 har det
bl. a. frän kommunalt häll framförts kritik mot all reglerna är alltför generösa
och kan leda till otillfredsställande resultat. Utredningarna bedömer denna kritik
som befogad. Sett frän de berörda gruppernas synpunkt mäste reglerna bedömas
som mycket förmänliga.
Bostadstilläggen
till barnfamiljer och hushåll ulan barn är i princip hus-hållsinriktade. Det är
sålunda hushållels sammanlagda inkomst som - vid sidan av bostadspris och antal
barn - avgör bostadsbidragets storlek. Utredningarna anser det därför naturiigt
att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande förhållanden
skall bedömas enligl samma grunder som makar vid prövningen av bostadsbidrag.
En dylik huvudregel bör gälla såvida inle de sammanboende kan styrka att de inle
har någon hushållsgemenskap. Detta innebär sålunda all de sammanboende alltid förutsätts
ha gemensamt hushåll och gemensam ekonomi om inle annal kan visas.
Utredningarna
tar ocksä upp frågan hur sammanboendesituationen skall kunna konstateras resp.
hur sökanden skall styrka alt hushållsgemenskap inte föreligger. Några
enhetliga regler i dessa avseenden anses inle kunna ställas upp. 1 de flesta
fall torde dock mantalsskrivningen ge tillräcklig information. Utredningarna
betonar att den administrativa insatsen måste bedömas som rimlig gentemot
förväntat resultat.
Utredningarna
diskuterar även en vidgning av sammanboendebegreppet lill att omfatta alla
sammanboende med ekonomisk hushållsgemenskap. Frågan kan emellertid enligt
utredningarnas mening inte lösas isolerat inom bosladsbidragssysiemet utan
förutsätter en mer övergripande lösning. Därför föreslås att den behandlas i
anslutning till familjelagssakkunnigas förslag till lagreglering av ogifta
sammanboendes ställning.
3.4
Bostadsbidrag till folkpensionärer
3.4.1
Utjörmnlng
De
stora skillnaderna kommunerna emellan i fråga om utformningen av de kommunala
bostadstilläggen till folkpension har lett till all krav förts fram från olika
håll pä ett enhetligt regelsystem liksom på en utjämning av beloppen. Beroende
på i vilken kommun pensionären är bosatt utgår
Prop. 1975/76:145 33
bidrag
enligt' ett av följande tre allernaliv:
1. Tillägget utgär med ett generellt belopp, oberoende
av pensionärens verkliga bostadskostnad.
2. Bostadstillägget är i sin helhet anknutet lill den
verkliga bostadskostnaden.
3. Kombination av 1 och 2, dvs. dels ett generellt
belopp, dels ett belopp motsvarande bostadskostnaden eller del därav.
Utredningarna
finner det motiverat att pensionärer i detta sammanhang behandlas likartat,
oberoende av i vilken kommun de är bosatta. De ser detta som ett viktigt steg
på vägen mot en samordning mellan de olika bostadsbidragssystemen.
Kritik
har ocksä riktats mol att pensionärer i vissa fall får ett lägre bostadstillägg
än vad som kan utgå lill låginkomsttagare utan barn i samma inkomstläge. Ocksä
i detta avseende anser utredningarna att en utjämning bör ske.
3.4.2
Utjämning av beloppen
SkiUnaderna
mellan kommunerna i fråga om de kommunala bostadstill-läggens utformning hänger
bl. a. samman med den ojämna åldersfördelningen i kommunerna och de skilda
kommunalekonomiska förutsättningarna. Pä senare lid har del dock skett en viss
samordning mellan kommunerna. En starkt bidragande orsak är enligt
utredningarna kommunförbundels förslag lill grunder för bostadstilläggen.
Den
mest påfallande skillnaden gäller de maximibelopp som kan betalas ut. Enligl en
kartläggning i juli 1974 fanns det två kommuner som gav ett bostadstillägg om
högst ca 1 000 kr./år medan det maximala bidragsbeloppet i andra kommuner
uppgick till inemot 100(X) kr/år och i enstaka fall lill ännu mer. Till viss
men dock endast mindre del återspeglar skillnaderna olika hyresnivåer i
kommunerna. Det är därför enligt utredningarnas bedömning i första hand
angeläget att beloppsskillnaderna mellan olika kommuner jämnas ut.
En
fullständig likriktning av de maximala bidragsbeloppen är av naturliga skäl inle
möjlig att genomföra pä en gång. Ett steg mot en samordning kan vara att i
lagstiftningen rörande bostadsbidragen till folkpensionärer reglera en viss
lägsta nivå för den maximala bostadsutgift som inom kommunen skall beaklas när
bostadsbidraget beräknas. En sådan åtgärd utgör också närmast en förutsättning
för att i vissa fall ge pensionärer möjlighet all fl del av bostadsbidragen till
hushåll utan barn vilket utredningarna föreslår.
Utredningarna
föreslår därför, efter överväganden bl. a. om utjämningseffekten vid olika
nivåer, att bostadsbidrag till folkpensionärer fr. o. m. år 1977 oreducerat
skall utgå med minst 400 kr./mån. under förutsättning att bostadsutgiften
verkligen uppgår till lägst detta belopp.
3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145
Prop.
1975/76:145 34
3.4.3 Likartade
regler i övrigi
De
kommunala grunderna för bostadstilläggen varierar kraftigt också vad gäller berä
k n i ng av bostadsutgiften och fördelning av denna mellan hushällsmedlemmarna.
Utredningarna föreslär att beräkning av bostadsulgifter och fördelning av
dessa mellan hushällsmedlemmar fr. o. m. är 1977 skall ske enligt regler som är
gemensamma för alla kommuner. RFV:s anvisningar och de förslag till
normalgrunder som kommunförbundet har utfärdat bör därvid vara vägledande.
Frågan
om rält att behålla bostadsbidraget vid vård under längre tid på ålderdomshem, långvärdssjukhus
o. d. tas ocksä upp av utredningarna. De finner del angeläget all stor
generositet visas den som står inför situationen att nödgas lämna sin bosiad på
grund av sjukdom eller allmän älderssvaghet. Även i detta avseende bör
likartade regler gälla i de olika kommunerna. Kommunförbundets anvisningar bör
vara vägledande också här,
3.4.4 Rält
lör vissa folkpenslonärer all få bostadsbidrag lill hushåll utan barn
Bostadsbidrag
lill barnlösa hushåll kan vid en och samma inkomst uppgä till olika belopp
beroende på om inkomsten helt eller delvis uppbärs som pension och rätten till
bidrag alltså skall prövas inom systemet för bostadstill-lägg till folkpension,
eller om del rör sig om en icke-pensionär och prövningen skall ske enligl
reglerna för statskommunalt bostadstillägg. Vanligen är pensionärens
bostadstillägg högre än icke-pensionärens, I vissa fall blir dock pensionären
försålt i ell sämre läge än icke-pensionären. Detta sammanhänger främst med
skillnaderna i inkomstprövningen. Oreduceral bostadstillägg ulgär i högre
inkomstlagen i systemet för statskommunala bostadstillägg än vad fallet är i
systemet för kommunala bostadstillägg till folkpension. Ävtrappningen av
tilläggen vid stigande inkomst sker ocksä snabbare i det senare systemet. 1
vissa situationer kan del därför inträffa att pensionärens bostadstillägg helt
har fallit bort, medan statskommunalt tillägg skulle ha utgått med maximall
belopp, f n. 200 kr./mån.
Skillnaden
mellan de olika systemen blir större ju högre den verkliga bostadskostnaden är
och ju lägre maximigräns kommunen har för det kommunala bosladstilläggel till
folkpension. Utredningarnas förslag om en grundnivå för bostadsbidragen till
folkpensionärer bidrar alltså lill all minska del antal pensionärer som får ett
lägre bidrag än vad de skulle ha fått om prövningen skett enligt reglerna för statskommunalt
bostadstillägg. Del kritiserade förhållandel elimineras emellertid inle helt
genom förslaget.
Utformningen
av inkomstprövningsreglerna för de kommunala bostadstilläggen gör att
pensionärerna drabbas av problemet på olika sätt, beroende på vilken form av
folkpension de uppbär. I den inkomst som skall reducera bostadstillägget
inräknas inte bl. a. folkpension. Delta gör att pensionärer med låga
folkpensionsbelopp kan bli särskilt illa ställda i jämförelse med
Prop.
1975/76:145 35
andra
hushåll utan barn vid samma totala inkomst.
Problemet
berör därför i särskilt hög grad sädana pensionärer som uppbär partiell
pension, dvs. tvä tredjedels eller halv förtidspension eller sjukbidrag (totalt
i riket ca 25 000) eller reducerad änkepension (totalt i riket ca 25 000, varav
ca 13 000 har mindre än två tredjedelar av full pension). Effekten kan dock
uppkomma även för pensionärer med full pension.
De
beslut som statsmakterna har fattat på grundval av pensionsålders-kommitténs
förslag innebär - förutom att den allmänna pensionsåldern sänks från 67 till 65
år - bl. a. ökade möjligheter lill förtida och uppskjutet uttag av hela eller
halva ålderspensionen. Någon ändring i principen alt kommunalt bostadstillägg
inte utgär vid förlida uttag har inte skett. Vid förtida uttag av
ålderspension, liksom i samband med den likaledes beslutade lagfästa
delpensionen, kan i stället statskommunalt bostadstillägg utgå. Utredningarna
anser det inle motiverat att denna princip frångås. De pekar på att möjligheten
att uppbära bostadsbidrag till hushåll utan barn för de pensionärer som nu inte
har den rätten i viss mån blir än mer angelägen genom den här berörda
pensionsreformen.
Utredningarna
finner att starka rättviseskäl talar för all en folkpensionär inte skall behöva
få ett sämre bostadsstöd än en icke-pensionär med samma inkomst, bara därför
att han eller hon råkar ha nedsatt arbetsförmåga, ha en högre levnadsålder
eller vara änka och föreslår därför att bostadsbidrag till folkpensionärer utan
barn i princip skall utgä med det belopp som motsvarar det högsta av de båda
bidragen. Förslaget innebär tekniskt sett att pensionärer i den aktuella
situationen skall fä rätt till bostadsbidrag till hushåll utan barn i stället
för del bostadsbidrag lill folkpensionärer som eventuellt annars skulle ha
utgått.
Utredningarna
sammanfattar sina förslag i fräga om bostadsbidrag lill pensionärer på följande
sätt.
- För pensionärer med låg inkomst bibehålls bosladsbidragssysiemet
för pensionärer i princip oförändrat.
- För pensionärer som p. g. a. inkomslprövningsreglerna
är helt uteslutna från detta syslem prövas bidragsrätten enligt reglerna för
bostadsbidrag till hushåll utan barn.
- I den mellangrupp som far bostadsbidraget lill
pensionärer minskat p. g. a. inkomstprövningsreglerna hänförs pensionären till
det förmånligaste bidragssystemet.
- För pensionärshushäll med barn sker prövning såsom (.
n. inom båda bidragssystemen.
Enligt
utredningarnas förslag bör pensionärer fä rätt till bostadsbidrag för hushåll
ulan barn redan fr. o. m. år 1977. Utredningarna berör i detta sammanhang det tekniskl-adminislraliva
utvecklingsarbete som mäste göras innan förslaget genomförs. Del bör lämpligen
samordnas med del ulvecklingsarbele som krävs inför en överflyttning av
administrationen av bo-
Prop.
1975/76:145 36
stadsbidrag
till barnfamiljer och hushåll ulan barn till försäkringskassorna. Sistnämnda
fråga behandlas i del följande.
3.5
Inkomstprövning
3.5.1 Inledande
synpunkter
Utredningarna
betonar inledningsvis att bostadsbidrag bör utgä till de hushåll som har störst
behov av ekonomiskt stöd. Bidragens storiek bör med hänsyn härtill prövas i
förhällande lill hushällens ekonomiska bärkraft.
1
nuvarande system för bosladslillägg till barnfamiljer och hushåll utan barn
sker inkomstprövningen pä grundval av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten. 1 fräga om makar läggs deras sammanlagda inkomst till grund för
beräkningen av tilläggens storiek.
Inkomstprövningen
för kommunall bostadstillägg till folkpension och handikappade sker efter en
beräknad framlida årsinkomst.
Nuvarande
inkomstprövningsmeloder har flera nackdelar och har därför kritiserats.
Särskilt gäller detta prövningen mot den taxerade inkomsten. Denna anses vara
ett osäkert mått på ett hushälls ekonomiska bärkraft. Dessutom är den inte
aktuell vid prövningslillfället. Omprövningar av bostadstilläggen flr ske i
stor utsträckning.
Utredningarna
konstaterar emellertid att något entydigt inkomstbegrepp som ger en helt
rättvisande och aktuell bild av den ekonomiska bärkraften hos en person eller
ett hushåll inte finns och hänvisar i detta sammanhang till att
familjepolitiska kommittén gjort samma bedömning år 1972 och bostadstilläggsgruppen
år 1974. I en sådan situation har man alt välja det inkomstbegrepp som bäst
tillgodoser kraven pä precision och rättvisa.
Höga
ambitioner i dessa hänseenden måste vägas mot behovet av enkla och lättadministrerade
system. Inte minst är detta senare ett krav som mäste ställas med hänsyn till
de sökande. Mängden av bostadsbidrag som skall prövas omöjliggör alltför
förfinade metoder som kräver lång behandlingstid per ärende.
3.5.2 Olika
möjligheter till inkomstprövning
1
princip tre inkomstbegrepp är aktuella inom ramen för beskattningen: den sammanräknade
inkomsten eller intäkter från samtliga förvärvskällor minus avdrag för
intäkternas förvärvande, den laxerade inkomsten eller sammanräknad inkomst
minus underskotlsavdrag, övriga allmänna avdrag och föriuslavdrag och
slutligen den beskattningsbara inkomsten eller taxerad inkomst minus
grundavdrag. Under åren 1969-1972 skedde inkomstprövningen av bostadstilläggen lill
barnfamiljer på grundval av den beskattningsbara inkomsten. Genom de skatteregler
som infördes år 1971 förändrades innebörden av delta begrepp. Därför skedde en
teknisk anpassning av reduceringsregierna så att in-
Prop. 1975/76:145 37
komstprövningen
i stället skulle göras mol den taxerade inkomsten.
Till
grund för beräkning av bostadstilläggen ligger den till statlig skall taxerade
inkomsten vid taxeringen årel före bidragsäret. Detta innebär att det som regel
är inkomsten tvä är före bidragsåret som används vid prövningen.
Ett
inkomstbegrepp inom beskattningens ram har enligt utredningarna bl. a. den
fördelen alt det är ett för allmänheten välkänt och officiellt begrepp. En
annan betydande fördel är att dessa inkomstuppgifter är prövade och fastställda
genom taxeringsförfarande. Någon egentlig granskning behöver därför inte göras
av förmedlingsorganen. Delta ger givetvis stora administrativa fördelar. Man
kan vidare i den administrativa hanteringen av bostadstilläggen utnyttja
befintliga dataregister från skatteväsendet. Del blir därigenom t. ex. möjligt
att i förväg välja ut de grupper av hushåll som enligl inkomsttaxeringen kan
komma i fråga för bostadstillägg och tillställa dessa ansökningshandlingar m. m.
Del har även ansetts naturiigt att vid inkomstprövningen av en social förmän
samma inkomstbegrepp används som vid beskattningen. Den vid beskattningen
fastställda inkomsten har ansetts vara av grundläggande betydelse för
inkomsttagarens förmåga all betala skatt och kan därmed användas ocksä som
mätare pä hans ekonomiska bärkraft.
Utredningen
har funnit följande nackdelar med ett inkomstbegrepp som hämtas från
beskattningen,
Ingel
av de tre inkomstbegreppen ger ett aktuellt och rättvisande mått pä hushållens
ekonomiska situation och behov av bostadsbidrag. Den sammanräknade inkomsten
tar inte hänsyn till vissa kostnader, t. ex. kostnader för barn eller för
avgifter för olika försäkringar etc, vilka kan variera väsentligt mellan olika
grupper och familjetyper. Inom skattesystemet används avdragen för att i viss
mån utiämna sådana skillnader. Det komplicerade och vitt förgrenade
avdragssystemet gör ä andra sidan att den taxerade inkomsten blir ett högst
osäkert och i många fall inle rättvisande mätt pä hushållens ekonomiska
standard. Skattereglerna ger stora möjligheter till avdrag av olika slag och
att fördela inkomster och utgifter pä flera är. En källa till felbedömning
ligger även däri alt inget av de till taxeringen knutna inkomstbegreppen
innefattar skattepliktiga förmåner säsom vinster, gåvor, underhällsbidrag för
barn etc. Olika studiestöd åstadkommer även problem i detta sammanhang.
Anknytningen
till laxeringen medför att bidragsrätten i princip är beroende av en inaktuell
inkomst. För bidragsåret 1975 utgår bostadstillägg på basis av 1973 års
inkomster (1974 ärs taxering). Kravet på aktualitet är sålunda inte uppfyllt om
inkomstprövningen helt grundas på ett inkomstunderiag från taxeringen. Den
tvååriga eftersläpningen gör alt familjens ekonomiska situation kan ha
förändrats högst väsentligt - såväl uppåt som nedåt - under tiden från det att
den bidragsgrundande inkomsten intjänats till dess att bidraget utges. En
möjlighet lill omprövning mäste därför finnas. Nuvarande
Prop. 1975/76:145 38
prövningssystem
för bostadstilläggen innefattar regler för sädana omprövningar, vilka för med
sig betydande administrationsarbete.
Prövningen
av kommunalt bosladslillägg till pensionärer och till handikappade grundas pä berä
k nad framtida i n k o m s t. Beräkningen görs med ledning av uppgifter som
sökanden lämnar. Motsvarande inkomstuppgift används även i andra sammanhang,
t. ex. för intagning och bestämmande av avgifter i förskolor och av olika
vårdavgifter.
Även
för prövning av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn vore
det i och för sig möjligt att utgå från en beräknad framlida inkomst.
När
skaltemyndigheterna närmare vill bedöma ett hushålls faktiska ekonomiska siluation
kan detta ske genom att myndigheten infordrar en särskild utredning från
hushållet, en s. k. kontantberäkning. Denna kan sägas vara en utvidgad
självdeklaration och ger en detaljerad bild av hushällens löne-och inkomslsituation
samt förekommande bidrag och avdrag m. m. En form av förenklad kontantberäkning
kunde eventuellt utvecklas och användas för prövning av bostadsbidrag.
Ett
system med en självdeklarerad inkomst har enligt utredningarna den stora
fördelen all bidragsbeloppet kan utgå i direkt relation lill den aktuella inkomsten.
Ell sådant inkomstbegrepp kan vidare ge ell mer rättvisande mätt på ett
hushälls ekonomiska bärkraft än i. ex. ett begrepp inom beskattningens ram.
Vidare skulle en sådan lösning underiätta en samordning mellan de olika bostadsbidragssyslemen
i fräga om inkomstprövningen.
Följande
nackdelar med en självdeklarerad inkomst framhålls. Det skulle uppstå betydande
svårigheter när det gäller att definiera vad som är ett hushålls beräknade
framtida inkomst. Vilka olika slags inkomster, pensioner och bidrag skall tas
upp? Vilka avdrag skall få göras?
Systemet
skulle också medföra osäkerhet om hur stor inkomsten slutligt blir. Alltför slora
avvikelser mellan beräknad och slutlig inkomst kan knappast accepteras, dä
härigenom helt felaktiga bostadsbidrag kan ulgä. Det torde därför behövas en omfallande
kontrollapparat och/eller en slutlig prövning av bidragen mot t. ex. den vid
taxeringen fastställda inkomsten. En definitiv slutlig omprövning torde leda till
en situation med äterkrav som kan bli besväriig i flera avseenden, inte minsl
för bidragsmollagarna.
Systemet
innebär vidare ett slags andra självdeklaration, vilkel kan upplevas som
besvärande för den enskilde. Prövningen av bostadsbidragen skulle sannolikt ta
väsentligt längre lid per ärende än nu.
Sjukpenningen
skall läcka ell inkomstbortfall. Bedömningen av sjukpenningens storiek knyts till
vederbörandes normala inkomst av förvärvsarbete. Till den sjukpenninggrundande inkomsten
räknas sålunda endast inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete men
inte pensioner, kapitalinkomster eller andra arbetsfria inkomster.
Den
sjukpenninggrundande inkomsten har den fördelen all den ger en aktuell bild av inkomslsilualionen
för ett hushåll. Frän administrativ synpunkt har detta inkomstbegrepp även
vissa fördelar genom alt de uppgifter
Prop.
1975/76:145 39
som
lämnas granskas inom ramen för sjukförsäkringen.
Som
nackdelar kan framhållas att det för exempelvis egna företagare och jordbrukare
är svårt att under löpande verksamhetsår avgöra hur slor inkomsten kommer all bli.
Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs vidare endasl för inkomster upp till
7,5 gånger basbeloppet. Över denna gräns är tillföriitligheten lägre när det
gäller inkomslbeloppet. Man skulle behöva inhämta särskilda uppgifter om vissa
grupper av bosladsbidrags-moilagare, som inte omfattas av sjukpenningsystemet.
Den sjukpenninggrundande inkomsten skulle vidare behöva kompletteras och
korrigeras i flera avseenden, bl. a. vad gäller inkomster av kapital och lillfällig
förvärvsverksamhet samt sociala förmåner.
3.5.3
Överväganden och förslag
Utredningarna
har inte funnit något mätt som ger en rättvisande och entydig bild av den
ekonomiska bärkraften hos olika hushåll. Det är ocksä svårt att åstadkomma ett
enkelt och rättvisande inkomstbegrepp som kan användas vid ett stort antal
bidragsärenden, där varje prövning mäste ske under lidspress.
Det skaltepolitiska
inkomstbegreppet är inte något tillföriilligt mätt pä köpkraft eller utkomst.
Med utkomst avser utredningarna relationen mellan hushällens köpkraft och
antalet familjemedlemmar.
Om
man lyckades finna ett enhetligt och rättvisande mätt på en individs eller ett
hushålls utkomst skulle del vara en stor fördel, inle bara för prövningen av
bostadsbidragen. Utredningarna finner det därför i hög grad angeläget att frägan
om ett enhetligt och tillföriilligt mätt att användas vid inkomstprövningen av
olika sociala förmåner och bidrag fär en lösning. Frågan är dock av den arten
att den inte bör prövas isolerat inom ramen för bostadsbidragen. Mol bakgrund
av denna principiella syn har utredningarna kommit till den slutsatsen, alt
nuvarande inkomstprövningssyslem och inkomstbegrepp för bostadsbidragen t. v. flr
accepteras i avvaktan pä att frägan löses i ell störte sammanhang.
Utredningarna
lar också upp frågan om hur olika former av studiestöd och stipendier bör
bedömas vid prövning av bostadsbidragen.
Studerande
har som regel en bättre ekonomisk siluation än vad som framgår vid
inkomstprövningen av bostadsbidragen. Delta hänger bl. a. samman med nuvarande
skattesystem, där studiestödet inte beskattas och sålunda inte ingår i den
laxerade inkomsten. Så länge ell begrepp inom beskattningens ram används vid prövning
av bostadsbidragen, kvarstår delta förhållande.
1
nuläget kan studerande av denna anledning erhålla högre bostadsbidrag vid lika
villkor i fråga om bostadspris och ekonomisk standard än andra bidragstagare
som har sina inkomsier genom förvärvsarbete. Dessa skillnader skulle öka genom
förslaget till ny konstruktion av bostadsbidragen till barn-
Prop. 1975/76:145 40
familjer
och hushåll utan barn. Mot bakgrund härav finner utredningarna att utgående
studiestöd, såväl bidragsdel som äterbelalningspliktig del, och stipendier bör
räknas samman med ev. övriga inkomster vid prövning av rätt till bostadsbidrag.
Detta medför inle några försämringar för flertalet studerande, vilka som regel endasl
har smärre inkomster vid sidan av studiestödet. Bidragen ökar tvärtom i dessa
fall i jämförelse med nuvarande regler.
Utredningarna
hänvisar till den sludiesociala utredning inom utbildningsdepartementet som
har till uppgifl att pröva de studerandes hela sociala och ekonomiska
situation. Förslaget ses som en temporär lösning.
3.6
Ansvarigt organ
3.6.1
Frågans tidigare behandhng
Frägan
om ansvarigt organ för bostadsbidragen har diskuterats i olika sammanhang.
Intresset har därvid främst knutits lill en överföring av de statliga och
statskommunala bostadstilläggen från kommunerna till försäkringskassorna.
Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt slutbetänkande Familjestöd (SOU
1972:34) all administrationen av alla familjepolitiska förmåner, till vilka
kommittén även räknade bostadstilläggen, skulle föras över till de allmänna
försäkringskassorna. Bosladstilläggsgruppen behandlade också frågan om
administrationsorgan i sitt betänkande (Ds B 1974:1) men ansäg sig inte beredd
att föreslå nägon förändring bl. a. med hänsyn lill den pågående översynen av
bostadsbidragen. Bland remissinstanserna var meningarna delade.
I
delta sammanhang nämner utredningarna att en sakkunnig tillkallats i oktober
1974 för att göra en översyn av den statiiga organisationen för uppgifter
avseende byggnads väsen, fysisk planering och bostadspolitik (bygg-administrationsutredningen).
Enligt direktiven skall utredningen undersöka möjlighetema att flytta över
flera uppgifter till kommunala organ och att ge dessa ökad självständighet och
större befogenhet vid handhavandet av uppgifter som de redan förut har anförtrotts.
3.6.2
Skäl för och emot försäkringskassorna
Försäkringskassorna
har ett väl utbyggt kontorsnät och därigenom en god lokal förankring. För
administrationen av bl. a. sjukförsäkringen har RFV tagit i bruk ett nytt
avancerat ADB-system, varigenom försäkringskassomas arbetsmtiner kommer att
automatiseras i hög grad.
Administrationen
av barnbidragen flyttades den 1 januari 1974 från kommunerna till
försäkringskassorna. Den har utformats så all en senare integrering med bl. a.
bostadstilläggen lill barnfamiljer skall kunna ske. Hänsyn har ocksä tagits till
möjligheterna att inordna administrationen av bostadstilläggen till hushåll
utan barn i systemet.
Prop. 1975/76:145 41
Vidare
har RFV och statskontoret genom den s. k. RAFA-utredningen utrett de tekniska
förutsättningarna för all föra över administrationen av bidragsförskotten frän
kommunerna till försäkringskassorna.
Utredningen
har föreslagit att verksamheien enligl lagen (1964:143) om bidragsförskott från
och med den 1 juli 1976 skall ombesörjas av de allmänna försäkringskassorna och
RFV.
Även
kommunerna utnyttjar i hög grad ADB för handläggningen av bostadsbidragsärenden.
Enligl
utredningarnas uppfattning finns det flera skäl som talar för att
administrationen av bostadsbidragen förs över till försäkringskassorna. Frän
den enskUdes synpunkt skulle del innebära en fördel att kunna vända sig till
ett och samma ställe när det gäller olika former av familjeslöd. Försäkringskassorna
gör i olika sammanhang en inkomstprövning och har tillgång lill inkomsluppgifler.
Eftersom försäkringskassorna handlägger de kommunala bostadstilläggen till
folkpension har de även viss erfarenhet av att pröva bostadsutgifter.
Betydande
samordnings- och rationaliseringsvinster skulle kunna göras, inte minst genom
att ett rikssystem kom lill stånd. En sammanföring av databehandlingen av
bostadsbidragen till ett organ skulle innebära betydande förenklingar och
minskade kostnader vid ingrepp och förändringar av bidragsregler eller
administrativa rörutsäliningar för bidragsformerna. Koncentrationen torde
också ge bättre möjligheter till revision samtidigt som bl. a. statislikinsamlingen
skulle underiättas.
Samordningen
mellan de olika bostadsbidragssyslemen skulle underiättas om de handhas av
samma organ. Vissa kontrollrutiner skulle då kunna förenklas. För
handläggningen av bostadsbidragen krävs redan i dag ett samarbete mellan
förmedlingsorgan och försäkringskassa, bl. a. för samordning mellan de slatskommunala
bostadstilläggen och de kommunala bostadstilläggen till folkpension och vid
ändring av uppgift om mottagare av barnbidraget. RFV lämnar vidare vissa uppgifter
om pensioner till förmedlingsorganet.
Del
fordras också likartade rapporteringsrutiner till förmedlingsorgan och försäkringskassa
från olika organ, t. ex. pastorsämbete och länsstyrelse, beträffande uppgifter
som har belydelse för bostadsbidrag och barnbidrag. Mol en överföring talar all
del i dag finns en uppbyggd ad-minislrationsapparat för bostadsbidragen i
kommunerna. Denna skulle brytas sönder, varvid värdefulla kunskaper och
erfarenheter skulle gä föriorade, om inte ocksä personalen skulle kunna föras
över. Några direkla ölägenheter med nuvarande ordning har utredningarna heller
inte funnit.
Vidare
har kommunerna vissa uppgifter om bostäder och bostadskostnader, t. ex.
lånehandlingar och ritningar, som kan utnyttjas vid bidragsprövningen.
Frän
bostadspolitisk synpunkt kan det finnas skäl för att de förtroendevalda i
kommunerna, som ansvarar för bostadsplaneringen, också är väl
Prop.1975/76:145 42
införstådda
med bosiadsbidragsverksamhelen. Den skulle därigenom bättre kunna samordnas med
andra åtgärder på bostadsområdet. Utredningarna har emellertid funnit att
kommunerna inte i nägon större utsträckning utnyttjar bostadsbidragen som underiag
för bostadsplaneringen. En väl utvecklad statistik om bostadsbidragen skulle
kunna tillgodose kommunernas behov i detta avseende.
Utredningarna
tar också upp frågan om försäkringskassornas möjligheter och kapacitet att ta
över administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan
barn. Kassornas verksamhetsfält har byggts ut avsevärt de senaste åren bl. a.
genom den beskattade sjukpenningen, tandvårdsförsäkringen och
föräldraförsäkringen. Vidare har beslutats eller diskuterats att lägga ytteriigare
uppgifter pä försäkringskassorna. Parallellt med denna utbyggnad pågår en
omfattande administrativ förändring. En överföring av administrationen torde
därför inle vara möjlig förrän tidigast år 1980. I samband med all kassorna
åläggs nya uppgifter kan det också komma att uppstå svårigheter för de mindre
lokalkontoren. Förutsättningarna för de små kontoren att klara handläggningen
av bl. a, bostadsbidragen bör därför närmare undersökas,
3.6.3 Tillsynsmyndighet,
besvärsordning
Vissa
frågor angående tillsynsmyndighet och besvärsordning uppkommer vid en
överföring. Dessa är möjliga att lösa på olika sätt.
Ett
alternativ är att i princip nuvarande ordning bibehålls. Försäkringskassorna
skulle endast sköta de administrativa uppgifter som handhas av kommunerna.
En
annan lösning är alt bostadsstyrelsen efter en överflyttning av administrationen
har ansvaret huvudsakligen för frågor som är av bostadspolitisk natur.
Styrelsen skulle sålunda svara för frågor som rör t. ex. bostadsbidragets
utformning och storiek, inkomstprövning och beräkning av bidragens storiek. 1
övrigt skulle ansvaret ligga hos RFV. I detta sammanhang nämns alt en utredning
rörande besvärsorganisalionen inom socialförsäkringen har tillsatts.
3.6.4 Förslag
Utredningarna
finner alt vägande skäl talar för en överföring och föreslår därför all
administrationen flyttas över till försäkringskassorna. Enligt utredningarnas
bedömning kan, mot bakgrund av tidigare redovisade kapacitetsproblem, en
överflyttning inte bli aktuell förrän tidigast år 1980,
Dä
överflyttningen av bostadsbidragen till försäkringskassorna måste föregås av
ett ingående utredningsarbete föreslär utredningarna alt en arbetsgrupp bildas
fördetta med representanter för siatskontoret, RFV, bostadsstyrelsen och kommunförbundei.
Arbetet bör innefatta såväl en organisatorisk
Prop. 1975/76:145 43
utredning,
som bl. a. belyser de mindre lokalkontorens möjligheter att klara uppgifterna,
som en teknisk systemutredning.
Utredningarna
understryker att del är viktigt att personalfrågorna beaklas.
Försäkringskassornas möjligheter au överta kommunernas personal bör därför klariäggas.
Med
hänsyn lill bidragens bostadspolitiska betydelse anser utredningarna del naturiigt
alt de även efter en överflyttning till försäkringskassorna hör till bostadsdepartementets
ansvarsområde. Bosladsslyrelsens roll i samband med bidragsgivningen bör också
markeras. Tillämpningsföreskrifter och anvisningar bör utfärdas av
bostadsstyrelsen i samråd med RFV. Vidare bör bostadssiyrelsen även i
fortsättningen vara besvärsinslans med länsbostadsnämnderna som mellaninstans.
3.7
Administrativa rutiner
3.7.1
Allmänna mål
Del
har från skilda häll riklats kritik mot de olika bostadstilläggssyslemen pä
grund av brister av administrativ och teknisk natur. Mol denna bakgrund tar
utredningarna upp ett flertal frågor av denna art.
Utredningarna
ställer inledningsvis upp vissa allmänna mål för administrationen av bidragen.
Administrationen
av ett bidragssystem bör utformas sä att man verkligen når de grupper som
stödet avser au hjälpa. Med olika metoder bör man därför söka göra systemet
effektivare i detta avseende. Samtidigt bör dock administralionsapparaten inte
göras onödigt personal- och kostnadskrävande.
Del
är ocksä angeläget alt skapa en så enkel adminislralion som möjligt. Bidragssystemet
kan därigenom bli lättare att första för allmänheten, vilket bl. a. kan leda till
att antalet felaktigt eller ofullständigt ifyllda ansökningshandlingar
minskar. Den handläggande personalens arbete underiättas ocksä.
Utredningarna
konstaterar att det krävs vissa ändringar av nuvarande adminislralionsformer
och regler för bostadsbidragen för att bätlre uppfylla dessa syften. Förslagen
begränsas lill alt väsentligen avse systemet för bostadsbidrag till
barnfamiljer och hushåll utan barn. Möjligheter att i olika avseenden skapa mer
enhetliga regler mellan dessa bidrag och bostadsbidragen till pensionärer har
dock påverkat bedömningarna.
Ett
bidragssystem som har sä stor omfattning som bostadsbidragen till barnfamiljer
och hushåll ulan barn förutsätter generella administrativa regler som inte
nödvändiggör en detaljerad och tidskrävande manuell behandling av varje
ansökan.
För
att handläggningen skall fungera tillfredsställande, inte minsl tidsmässigt,
måste man enligt utredningarna bygga upp ett system som i sä stor utsträckning
som möjligt kan utnyttja redan befintliga dataregister. Här-
Prop. 1975/76:145 44
igenom
kan bl. a. ansökningsförfarandet förenklas. Den sökande behöver inte belastas
med omfattande uppgiftslämnande, det manuella kontrollarbetet kan begränsas
och förenklas.
3.7.2
Förenklat ansökningsförfarande
De
regler som nu gäller för bosladslillägg lill barnfamiljer och hushåll utan barn
innebär au alla bidragstagare årligen måste lämna in en ansökan. Förmedlingsorganet
sänder varje höst till barnfamiljer, som ligger i sådana inkomstlagen all de
kan vara berättigade till bidrag, en ansökningsblankett, där vissa uppgifter,
bl. a. taxerad inkomst, har tryckts i förväg. Övriga barnfamiljer får endasl
ett meddelande med viss information. För ensamstående och makar ulan barn har
det inte ansetts möjligt all lillämpa detta syslem. De får i stället en allmän
information om möjligheterna all erhålla bostadsbidrag.
Det
årliga ansökningsförfarandet vållar allmänheten stora svårigheter. Särskilt
påtagliga är problemen med att fylla i ansökningsblanketten. Detta påverkar
också förmedlingsorganels arbeie. Granskningsarbelel blir omfattande beroende
pä dels det slora anlalel ansökningar, dels att en mycket slor del av
blanketterna är felaktigt eller ofullständigt ifyllda.
Det åriiga
ansökningsförfarandel är betungande ocksä frän handläggningssynpunkt, inte minsl
pä grund av att prövningen mäsle ske under en sä kort lid - frän oktober till
december - varje är. Arbetsbelastningen under året på förmedlingsorganen blir
härigenom mycket ojämn. Flertalet kommuner är tvungna alt fördubbla
arbetsstyrkan för detta ändamål under tiden oktober-januari.
Det
är enligt utredningarnas bedömning angeläget all söka minska dessa svårigheter
genom att förenkla ansökningsförfarandet.
Ca
tre fjärdedelar av bostadstilläggen kan för närvarande beräknas vara löpande
över årsskiftet. För dessa bidragstagare finns de uppgifter som behövs för
prövningen redan i de register som lagts upp vid databehandlingen av bidragen.
Del bör därför vara möjligt all använda ett enklare förfarande för dessa
ärenden. Man kan då tänka sig antingen all helt slopa den nuvarande
obligatoriska äriiga ansökningen eller alt använda en enklare blankett.
Om
man slopar nuvarande ansökningsförfarande skulle i stället den åriiga omräkningen
av bosladsbidraget i princip kunna tillgå pä följande sätt.
Beslut
om fortsatt bostadsbidrag prövas automatiskt ulan ansökan pä grundval av
tillgängliga registeruppgifter, dvs. dels de uppgifter om bidrags-tagaren som
finns i bostadsbidragsregistret, dels uppgifter om den nya taxeringen som
erhålls från riksskatteverket. Beslutet skrivs ut på särskild blankett som
bostadsstyrelsen fastställer. Liksom för närvarande bör dalapost användas.
Beslutet
sänds därefter till bidragstagaren som skall kontrollera det och
Prop. 1975/76:145 45
ändra
de uppgifter som är felaktiga. Beslutshandlingen bör, förutom beslutsmotivering
och de uppgifter på vilka beslutet grundats, innehålla information om gällande
regler för bostadsbidrag och om vilka förändringar en bidragstagare är skyldig
att meddela förmedlingsorganet. Härigenom llr bidragstagaren möjlighet att
räkna ut att det fastställda bidragsbeloppet är riktigt. Efter underskrift
skall beslutet återsändas till förmedlingsorganet. Alternativt kan man tänka
sig all endast beslul där någon eller några uppgifter behöver ändras skall
återsändas.
För
sökande som inte tidigare har bostadsbidrag bör det finnas en särskild ansökningsblankett
med upplysningar om möjligheterna att fl bidrag och om hur ansökan skall fyllas
i. Det nuvarande systemet för information bör i princip kunna användas.
Vissa
problem uppkommer emellertid pä grund av alt reducering av bidragen i vissa
fall skall ske med hänsyn till förmögenhet. Eftersom endast förmögenhet som
överstiger 200 000 kr. f. n. registreras vid laxeringen, kan det bli nödvändigt
att sökanden kompletterar beslutet med uppgift om förmögenhet. Ett
fullständigt administrativt fungerande system förutsätter därför att uppgift om
förmögenhet finns med pä de inkomstförteckningar från RSV som används vid
beräkningen av bidragets storiek.
Utredningarna
har inle funnit några vägande skäl för att bibehålla nuvarande system med åriig
ansökan för samtliga bidragstagare. Att säkerheten i de uppgifter som ligger till
grund för en sådan bidragsprövning i nägon mån skulle kunna bli större måste
vägas mot del arbeie som ansökningsförfarandet innebär för både bidragstagaren
och förmedlingsorganen. Nuvarande ansökningsförfarande med åriig ansökan om
bostadsbidrag för samtliga bidragstagare bör därför förenklas i enlighet med
här redovisade system. Endast sökande som inte redan har bostadsbidrag skulle
därigenom behöva lämna in en särskild ansökan.
Det
ändrade ansökningsförfarandet bör genomföras inför bidragsåret 1977. Bostadsstyrdsen
bör fl i uppdrag att i samråd med kommunförbundet utreda frågan om den närmare
utformningen av ansökningsförfarandet och alt utarbeta blanketter m. m.
Enligt
utredningarnas uppfattning bör del finnas goda möjligheter all utforma en
enklare och mera lättförstäelig ansökningsblankett. I sammanhanget erinras
dock om de svårigheter som uppkommer till följd av att del krävs ell relativt slorl
antal uppgifter som underiag för beslut om bostadsbidrag lill följd av
gällande regler för bidragen. Med utredningarnas förslag skulle emellertid
dessa svårigheter minska.
Prop. 1975/76:145 46
3.7.3
Förändringar under löpande bidragsår Förfara nde
Förmedlingsorganen
flr f n. genom aviseringar från länsstyrelserna löpande uppgifter om bl. a.
födelse, flyttning, ändrad samhörighet för personer i åldern 0-17 är saml
uppgifter om vigsel, ändrat civilstånd, äktenskapsskillnad och dödsfall för alla
personer. Vidare får kommunerna kvartalsvis en lista från RFV över förändringar
i pensioner m. m. som kan påverka bostadsbidragen.
Aviseringarna
används för att ändra eller dra in bostadsbidrag som redan utgär. Frän
kommunerna har framhållits att hanteringen av dessa personavier är arbetskrävande.
När
större erfarenhet vunnits av nuvarande system bör enligt utredningarnas
uppfattning undersökas om inte förenklingar skulle kunna uppnås genom att aviseringarna
överlämnas till datacentralerna medelst magnetband.
Månadsvis
ändring av löpande bostadsbidrag
Enligt
gällande regler skall bostadstillägget omprövas om antalet barn i familjen ökar
eller minskar eller bidragstagarens familje- eller inkomstförhållanden ändras.
Del löpande bidraget utgär dock oförändrat under kvartalet. Ändringarna
påverkar sålunda bostadstillägget först fr. o. m. nästa kvartal. Enligt
utredningarna har bidragslagarna svårt att förstå varför de ändrade förhållandena
inte påverkar bostadsbidraget omgående, dvs. månaden efler. Så sker t. ex. vid
flyttning. Det har dessutom visat sig att bestämmelsen medför svårigheter,
särskilt vid övergång från tväförälder-familj lill enförälderfamilj pä grund av
skilsmässa.
De kvarlalsvisa
förändringarna innebär ocksä extra belastning för förmedlingsorganen vid
kvartalsskiftet.
Utredningarna
föreslär att alla ändringar av bostadsbidragen i fortsättningen sker
månadsvis. Bestämmelsen bör gälla också vid nybeviljande av bostadsbidrag.
Anpassning
av bostadsbidraget lill ökade bostadsulgifter
Vid
beräkning av bostadsutgiftens storiek i bidragssystemet för barnfamiljer och
hushåll utan barn skall kommunen följa de föreskrifter som bostadsstyrelsen
meddelar. Som bostadsutgift skall vid nyinflyttning anses den utgift som
föreligger när bostadstillägget börjar utgå. I andra fall gäller i princip
utgiften den 1 oktober året före del kalenderår som bidraget avser. Ökar bosladsutgiften
därefter har kommunen rätt alt med bibehållet statsbidrag anpassa
bostadstillägget till den ökade utgiften. Ungefär hälften av
Prop. 1975/76:145 47
kommunerna
utnyttjar denna rätt.
Utredningarna
anser alt det från bostadssocial synpunkt finns starka skäl för en snabbare
anpassning av bostadsbidragen till prisökningar. Bostadsutgiften den I oktober
motsvarar i allt mindre utsträckning den verkliga utgiften under bidragsåret.
Utredningarna
föreslås därför att bestämmelsen att bostadsbidrag skall höjas på grund av ökad
bosiadsutgift under ärel görs tvingande när det gäller hyres- och
bostadsrättslägenhet. Beträffande egna hem bör bestämmelsen liksom hittills
göras beroende av kommunens beslul. En höjning av bostadsutgiften på grund av
exempelvis ökad belåning skulle kunna medföra avsevärt administrativt arbete
för förmedlingsorganen.
3.7.4 Reiroaktivitet
Den
långa retroaktiviietstid, som nuvarande beslämmelser medger beträffande
bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll ulan barn, ger upphov till ett
betydande merarbete för förmedlingsorganen. Ofta berörs mer än ett bidragsär
vilket medför svårigheter vid inkomstprövningen. Om den sökande flyttat eller fltt
ökade bostadsutgifter uppstår svårighet alt fastställa den rätta utgiften. Vid
flyttning uppstår också problem när del gäller all kontrollera boendeförhållandena
i den tidigare bostaden.
Med
den väl utbyggda informationen om bostadsbidragen anser utredningarna att
risken för att nägon inte känt till bidragsformen och därför underlåtit att
söka bidrag inle är sä slor som tidigare.
Mot
bakgrund härav och tidigare nämnda svårigheter föreslår utredningarna alt retroakliviteten
begränsas till tre månader. Härigenom kommer reglerna i princip att vara
desamma som för kommunala bostadsbidrag för pensionärer, Retroakliviteten bör
dock inte i nägot fall kunna gå tillbaka över ett årsskifte,
3.7.5 Minimibelopp
Utredningarna
lar ocksä upp frågan om vid vilkel lägsta belopp bostadsbidraget skall betalas
ut. Bestämmelsen har tillkommit främst föratt undvika den administrativa
belastning som utbetalning av småbelopp skulle innebära.
Det
nuvarande minimibeloppet 10 kr. har varit oförändrat sedan bosladslill-läggen
infördes den 1 januari 1969. Med hänsyn till alt bostadsbidragen successivt
ökats och att penningvärdet förändrats anser utredningarna det motiverat att
höja beloppet till 20 kr. i månaden.
Prop. 1975/76:145 48
3.7.6
Förmögenhet
Höjning
av förmögenhetsgränsen
Gränsen
för sådan förmögenhet som skall påverka bostadstilläggen lill barnfamiljer och
hushåll utan barn har varil oförändrad under flera är. Den höjdes senast för
att neutralisera verkningarna på bostadstilläggen av de ökningar av
taxeringsvärdena som 1970 års allmänna fastighetstaxering föranledde.
En
ny allmän fastighetstaxering genomfördes år 1975. Den medför en nominell
förmögenhetsökning som för många hushåll innebär au bostadsbidraget kommer att
påverkas.
Mol
bakgrund främst härav an.ser utredningarna att förmögenhelsreglerna bör
justeras och föreslår att förmögenheisgränsen höjs frän 50000 lill 75 0(X) kr.
En höjning har redan beslutats för pensionärerna. På samma sätt som enligt
nuvarande regler bör 20 ".. av förmögenheten över gränsen läggas till den
laxerade inkomsten vid bidragsberäkningen.
Den
nya gränsen bör gälla frän den tidpunkt då 1975 års taxeringsvärden börjar
tillämpas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag, dvs. vid prövning av
bostadsbidrag för år 1977.
Förbättrade
kontrollmöjligheter
Reglerna
om att hänsyn till förmögenhet skall tas vid inkomstprövningen medför behov av
all kunna kontrollera förmögenhetsuppgiften i ansökan. Antalet felaktiga och
inte ifyllda förmögenhetsuppgifter är stort. Del nuvarande kontrollarbetet är
betungande för förmedlingsorganen, länsbostadsnämnderna och inte minst för
skaltemyndigheterna själva genom att uppgiften om förmögenhet mäsle
kontrolleras i självdeklarationen.
Vissa
kontrollmöjligheter slär redan nu till förmedlingsorganens förfogande.
Utredningarna anser att det skulle underiätta arbetet avsevärt om uppgifl om
förmögenhet över den angivna gränsen fanns med i den in-komslförteckning som
förmedlingsorganen erhåller från skattemyndigheten. En sådan lösning är f n. inle
möjlig med hänsyn till de regler som gäller för taxeringsförfarandel.
3.7.7
Bostadsuigiftsberäkning
Reglerna
för beräkning av bostadsutgiften innebär att det finns betydande skillnader
mellan de statskommunala bostadstilläggen och bostadstilläggen till pensionärer,
framför allt i fräga om egna hem. De medför dessutom all komplicerade och
tidskrävande kontroller mäste göras. Handläggningstiden för
egnahemsansökningar är betydligt längre än för ansökningar som avser
hyreslägenheter. Detta gäller i båda bidragssystemen.
En
samordning av reglerna är angelägen inte minsl för all underiätta genomförandet
av förslaget om rätt till bostadsbidrag till hushåll utan barn för vissa
pensionärer. Olika möjligheter lill förenklingar bör samtidigt tillvaratas.
När
det gäller hyreslägenheter tillämpas i princip samma regler i de båda systemen.
Förbosladsrällslägenheter överensstämmer däremot inle de nuvarande reglerna
helt. Utredningarna föreslär en samordning sä att den fastställda årsavgiften
skall anses utgöra bosladsutgiften.
De
nuvarande metoderna för beräkning av bostadsutgiften för egna hem är i flera
avseenden olika i de båda bidragssystemen. Bostadsstyrelsens föreskrifter för
de statskommunala bostadstilläggen innebär att man i princip ulgär frän de
faktiska utgifterna men all man beiräffande vissa poster använder schabloner.
Schablonen för beräkning av driftkostnader vid sidan av bränslekostnader har
kritiserats. Den är knuten till taxeringsvärdet och fungerar därför så att
fastigheter i tätorter fär avsevärt högre belopp än likartade fastigheter i
glesbygd. Detsamma gäller nya hus jämfört med äldre hus. Utredningarna har
emellertid inhämtat att bostadsstyrelsen avser att ändra anvisningarna i denna
del.
Enligt
utredningarnas uppfattning bör man i princip utgå från de verkliga kostnaderna,
trots att detta innebär ett omfattande administrativt arbete. För att få ett
rättvisande resultat, främst för pensionärerna som ofta bor i äldre fasligheter
med stora skillnader i bostadskostnader, är det inte möjligt att använda
schabloner i någon större utsträckning. Bränslekostnaden borde dock kunna schabloniseras.
Utredningarna
föreslär att ansvariga myndigheter, bostadsstyrelsen och RFV, flr i uppdrag att
göra en översyn av anvisningarna om hur bosladsutgiftens storiek skall
beräknas och dä i möjligaste mån samordna regelsystemen.
3.8
Kostnader för bostadsbidragen och fördelning stat/kommun
3.8.1
Nuvarande
De
totala kostnaderna för bostadsbidragen var år 1974 nära 3 miljarder kr. De
fördelade sig pä de olika bidragsformerna enligt följande.
Bidragsform Totalkostnad, milj. kr.
Statligt
bostadstillägg 550
Statskommunalt
bostadstillägg 1 050
Kommunalt
bostadstillägg till folkpension 1 335
Summa 2 935
4
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 50
Dessa kostnader delas mellan siat och kommuner pä följande
sätt.
Bidragsform
Statlig milj, k
kostnad, r.
Kommunal kostnad, milj, kr.
Statliga bostadstill ä gg
Statskommunalt bostadstill ä gg
Kommunalt bostadstill ä gg f ö r folkpension
550 750
300 1335
1300
1635
3,8,2 Kostnadsökningar till följd av utredningarnas .förslag
De förslag till förbättringar som lämnats innebär ökade
kostnader. För bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn
beräknas kostnaderna öka enligt följande:
Milj. kr.
1)
nytt syslem för
bostadsbidragen 400
2)
ändring av
bostadsbidragen p. g. a.
hyreshöjningar under året 40-50
3)
gemensam
åldersgräns (18 år) 40-50
4)
borttagande av
regeln om reducering
av bostadsbidragen vid för stor bostad 5
5) bostadsbidrag i vissa fall
(vid institutionsvård etc.) 5-10
Summa 490-515
1 kostnaderna för det ändrade bostadsbidragssystemet ingår
även kostnader för höjda hyresgränser, vilka kan beräknas till 80-90 milj. kr.
I fråga om grundnivå på 400 kr. per månad för pensionärer
uppskattas kostnaden till ca 300 milj. kr. med utgångspunkt i 1975 ärs förhållanden.
Kostnaden för all öppna möjligheter för pensionärer att komma i åtnjutande av
bostadsbidraget till hushåll utan barn, när deila är förmånligare, uppskattas
till 25-30 milj. kr. under förutsättning att förslaget om förstärkning av
bostadsbidraget till hushåll utan barn genomförs.
3.8.3 Kostnadsfördelning stallkommun
Utredningarna konstaterar att frägan om fördelningen
mellan stat och kommun av de kostnadsökningar som föranleds av förslagen hör lill
kommunalekonomiska utredningens uppgifter. I avvaktan pä utredningens förslag
bör emellertid provisoriska åtgärder vidtas i finansieringsfrågan. Utredningarna
anger vissa riktlinjer för sådana överväganden.
Prop. 1975/76:145 51
3.8.4
Genomförande
Utredningarna
föreslår alt huvuddelen av de föreslagna åtgärderna genomförs pä så sätt alt
de kan tillämpas fr. o. m. bidragsåret 1977. Vad gäller överföringen av adminislralionen
av bostadsbidragen lill barnfamiljer och hushall ulan barn förutsätts att den
sker under år 1980.
3.9
Reservationer och särskilda yttranden
Reservationer
mol utredningarnas beslut i frågor som berör bostadsbidragen har avgetts dels
av ledamöterna Andersson och Mattsson gemensamt, dels av ledamoten Turesson.
Därtill har särskilt yttrande avgetls av ledamöterna Andersson, Mattsson och
Ullsten gemensamt.
Ledamöterna
Andersson och Mattsson framhäller alt orsaken till den stora skillnaden olika
kommuner emellan vad gäller storieken av bostadsbidragen till folkpensionärer främsl
är alt kommunerna själva har alt helt svara för finansieringen. Därmed blir
belastningen mycket varierande. Kommunerna med det svagaste skatteunderiaget
har de flesta pensionärerna.
En
utjämning av kostnaderna mäste ske genom att statsbidrag införs även för
pensionärernas bostadsbidrag. Lämpligt synes vara att statsbidrag utgär lill
pensionärerna efter samma grunder som för bostadsbidrag till barnfamiljer och låginkomsUagare
utan barn.
Del
anses i hög grad önskvärt att bostadsbidragen till pensionärer förbättras på de
orter där tilläggen nu är låga. Denna förbättring mäsle dock ske genom alt
staten övertar större delen av kostnaden för bostadsbidragen för pensionärerna.
Kommunalekonomiska utredningen bör snarast utarbeta förslag till detta. Reservanterna
anser det vara fel av utredningarna att lägga fram förslag till ändrad
lagstiftning pä förmänssidan ulan att lägga fram förslag eller ens göra
bestämda uttalanden i fråga om ändrade finansieringsgrunder.
Ledamoten
Turesson finner all det primära medlet mol behovet av bostadsbidrag rimligen
måste vara all sänka skattetrycket. Det mäsle vara lika naturiigt all betala
bostadskostnader som flertalet andra nyttigheier utan subventioner.
Den
föreslagna modellen lill bidragssystem kommer att bidra till en permanenlning
av ett otillfredsställande system och dessutom medföra ökat administrativt
krångel.
På
grund av det anförda anser reservanten att frågan om ändrade regler för
hyresbidrag av olika slag, eventuell beskattning av dem liksom av övriga sociala
bidrag samt skailesysiemet bör göras lill föremål för en samordnad och
genomgripande studie, innan något förslag lill ändrade regler föreläggs riksdagen.
I
ett särskilt ytirande anför ledamöterna Andersson, Mattsson och Ullsten att de
synpunkter och skäl som utredningarna har redovisat för ett riktal stöd för
bostadskostnaden kan accepteras i nuläget och för den närmaste framliden. När
man fåll god tillgäng på bostäder av olika storiekar och
Prop. 1975/76:145 52
kvaliteter
på olika orter bör dock allvariigt övervägas om inte bostadsbidragen i huvudsak
kan formas som ett allmänt konsumtionsstöd lill dem som inte kommer upp till en
acceptabel inkomstnivå. Detta ger då en viss valfrihet att använda stödet för
en förbättring på de områden, bostad eller annat, där människorna själva anser
att behoven är störst.
Prop. 1975/76:145 53
4.
Remissyttrandena
4.1 Boende-
och inkomstförhållanden för hushåll med bostadsbidrag
Den
beskrivning som utredningarna har gjort av bostadsbidragens e f f e k t e r har
inte mött några erinringar frän remissinstansernas sida. Några, däribland
Hyresgästernas riksförbund, har understrukit utredningarnas konstaterande att
bidragen lill barnfamiljer och hushåll utan barn numera inle ger nämnvärd
stimulans lill att höja bostadsstandarden. Läginkomst-tagarnas situation har
kommenterats av bl. a. barnmiljöutredningen, bo-siadssociala delegationen.
Svenska kommunförbundet, LO, SABO, Norrköpings och Göteborgs kommuner.
Bostadssociala delegationen noterar med instämmande utredningarnas påpekande
att bidragen hittills inte i nägon högre grad har medverkat till alt utjämna
olikheter i bostadsstandard mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft.
4.2 Allmänna
överväganden
En
klar majoritet av dem som uttalat sig i frågan anser att individuella bostadsbidrag
bör finnas ocksä i framtiden./lommu-nalföibundet för Slor-Stockholms
bostadsförmedling menar dock att del är sannolikt att kommande större
förändringar i skattesystemet och förväntade förbättringar pä bostadsmarknaden
kommer all nödvändiggöra nya principiella överväganden om hela
bostadsbidragssystemet. NBD m. fl. anser att man pä sikt bör komma ifrån den
styrning av konsumtionen som ligger i bostadsbidragen. Med hänsyn till deras
betydelse för många hushåll anser delegationen det dock inte möjligt att snabbi
avveckla dem. 1 vissa kommuner har representanter för de borgerliga partierna
gett uttryck för en liknande uppfattning.
Flertalet
remissinstanser anser också att en förbät t r i ng av bidragen är angelägen.
Denna uppfattning uttalas av bl. a. bostadsstyrelsen, vissa länsbostadsnämnder,
barnmiljöutredningen, bostadssociala delegationen. Svenska kommunförbundet, LO,
Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen och flera kommuner. Grupp 8, som
hävdar att bostadsbidrag behövs för att hjälpa stora hushåll med små inkomster lill
en lillfredsslällande bostad, anser dock att ett så utbyggt system av bidrag
som är aktuellt är ägnat au pacificera hyresgästerna och splittra
hyresgästkollektivet. Företrädare för vänsterpartiet kommunisterna i vissa
kommuner betonar all höjda bostadsbidrag inte fär ersätta älgärder som
angriper orsakerna till de kraftigt stigande hyrorna. Ensamståendes
intresseorganisation ger uttryck för en från övriga remissinstanser helt
avvikande mening. Organisationen finner del helt förkastligt att höja
bostadsbidragen. Organisationen anser att det föreligger större skäl för att
sänka skatterna, så alt medborgarna fär råd att betala för sitt boende.
I
likhet med utredningarna åberopar flera remissinsianser såväl b o -
Prop.1975/76:145 54
sladspolitiska
som fördelningspolitiska motiv för ett syslem med bostadsbidrag. De flesta
framhåller att det dock är de bostadspolitiska motiven som måste prägla
utformningen och inriktningen av ett bostadsstöd i framtiden. SABO, t. ex.,
understryker vikten av att bosladsbi-dragsreglerna utformas så, att bidraget
inte får karaktären av ett allmänt konsumlionsslöd. Om stödet fär denna
karaktär är det, enligl SABO, naturiigt att de belalningssvagaste grupperna i slor
utsträckning avstår från alt använda bidraget för alt förbättra sin
bostadsstandard. NBD m. fl. uttrycker däremot en önskan om att del konsumtionsslyrande
inslaget i bostadsbidragen skall reduceras.
SamUiga
remissinstanser som berört frågan delar utredningarnas uppfattning om vilka huvudsyften
som bostadsbidragen skall främja.
Socialutredningen
betonar vikten av att bostadsbidragen utformas så att även familjer med svag
betalningsförmåga far del av den sociala rättighet som en god bostad utgör.
Bostadssiyrelsen,
bostadssociala delegationen. Hyresgästernas riksförbund m. fl. framhåller
särskilt bostadstilläggens uppgift alt medverka lill en utjämning av
skillnaderna i boendestandard mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft. Bostadssiyrelsen
menar att i överensstämmelse därmed den av utredningarna angivna utrymmesnivän
bör bilda underiag för utformningen av bostadsstödet.
Det
råder också enighet rörande behovet av samordning av de olika bidragssystem som
finns i dag. Statskontoret, kommunalekonomiska utredningen, ett flertal
kommuner m. fl. framhäller att förutom rättviseskäl talar möjligheterna till en
enklare hantering för en sådan ordning. 1972 års skatteutredning betonar att en
samordning mellan skatte- och bidragssystemen underlättas härigenom.
Kommunalekonomiska utredningen anser att utvecklingen mol ett enda
bidragssystem försväras av nuvarande skillnader mellan de olika systemen och
problemen inom dessa. Utredningen menar alt del krävs genomgripande
förändringar för att åstadkomma ett enda system och föreslår all dessa frågor
blir föremål för fortsatt utredning. SABO hemställer att arbetet för att
åstadkomma en samordning påskyndas.
Pensionärernas
riksorganisation, som i likhet med övriga remissinsianser ser en samordning som
ett framtidsmål, framhäller att del dock inte, sä länge det finns en grupp av
pensionärer med så låga inkomster som i dag, är möjligt att inpassa alla i
nuvarande regler för statskommunalt bostadstillägg.
Frågan
om beskattade bostadsbidrag har berörts endast av ett fätal remissinstanser. De
är överens med utredningarna i bedömningen att en övergäng till beskattade
bostadsbidrag möter slora svårigheter med nuvarande beskattningsregler. 1972
års skatteutredning anser all denna fråga lämpligen bör prövas i samband med en
omläggning av skattesystemet och talar om att den i sitt fortsatta arbete
kommer alt granska problemet ytterligare.
Prop. 1975/76:145 55
Kommunalförbundet
för Stor-Siockholms bostadsförmedling och SACOISR framhäller att en beskattning
av bidragen kan lösa de problem som är förknippade med en inkomstprövning.
4.3
Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn
4.3.1
Utformning
Mot
bakgrund av den gemensamma grundsyn, som föreligger mellan remissinstanserna
och utredningarna när del gäller bostadsbidragens syfte, delar
remissinstanserna ocksä utredningarnas uppfattning att bidragens storlek liksofn
hittills bör bestämmas med hänsyn till skillnader i antal barn, bosiadspriser
och inkomsier.
Flertalet
remissinstanser, däribland socialstyrelsen, RRV, vissa länsbostadsnämnder.
Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundel, Svenska riksbyggen, HSB,
SABO och åtskilliga kommuner, tillstyrker lill alla delar utredningarnas
förslag till principer för konstruktion av bostadsbidragen.
Bostadssiyrelsen
samt länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Västernorriands län, som
tillstyrker huvudprinciperna i förslaget, föreslår dock en kompletterande
bestämmelse för all undvika en betydande utvidgning av bidragsgivningen till
hushåll utan barn med låga bostadsulgifter.
Kommunalekonomiska
utredningen, som likaledes är positiv till förslagets huvuddrag, ifrågasätter,
mot bakgrund av all antalet hushåll med läg taxerad inkomst har minskat snabbt
de senaste åren om förslaget leder lill den utiämning mellan hushåll med olika
ekonomisk bärkraft som ursprungligen var tänkt. Utredningen menar all andra
varianter av den föreslagna modellen möjligen kan ge bättre utiämningseffekler.
Också
Hyresgästernas riksförbund anser att utredningarnas förslag bör genomföras i
princip. Förbundet, som har gjort en ingående analys av förslaget, tycker sig
emellertid kunna konstatera att effekterna av det kommer au bli alltför
begränsade och anser att ytteriigare åtgärder framstår som nödvändiga. En
jämförelse har gjorts mellan de bidragsbelopp som utgär är 1976 enligt nu
gällande regler och beloppen enligl utredningarnas förslag, under del att
utredningarna själva har jämfört utfallet av sina förslag med 1975 års
bidragsbelopp.
Förbundet
utgär i sina överväganden frän utredningarnas belysning av hyresbetalningsförmågan
hos olika hushåll och menar au den visar alt relationen mellan inkomst och
hyra, dvs. hyresprocenten efler bidrag, bör vara
lägre
ju fier barn som finns i hushållet,
lägre
för hushall med två vuxna än för hushåll med en vuxen,
lägre
ju lägre inkomsten är.
Utredningarnas
förslag uppfyller inte helt dessa villkor.
Prop.1975/76:145 56
Som
ett alternativ lill utredningarnas förslag har förbundet gjort en beräkning av
bidragsbelopp efter följande formel:
Bostadsbidraget
= 85 96 av hyran + 900 kr, per barn + 300 kr. per vuxen - 15 96 av inkomsten.
1
förhällande till utredningarnas förslag innebär denna formel all den andel av
hyran som läcks av bidraget är fem procentenheter högre, att det utgär ett fast
belopp per vuxen, oberoende av bostadsvillkor, samt att reduceringsfaktorn är
en procentenhet högre.
Förbundet
säger sig inte ha haft möjlighet alt studera alla effekter av den alternativa
formeln men menar alt förändringar i den riktning som förbundet anfört allvariigt
bör övervägas.
Ocksä
föreningen Familj och rätt presenterar i sill remissyttrande en alternativ
beräkningsprincip med utgångspunkt i utredningarnas uppgifter om hushållens hyresbetalningsförmåga.
Invändningar mot hela
eller delar av förslaget har rests ocksä av konjunkturinstitutet, barnmiljöutredningen,
TCO, NBD, och Skellefteå kommun m. fl, Konjunkturinsiltuiet hävdar all det i en
dynamisk pris- och kostnadsutveckling med stor sannolikhet blir nödvändigt alt
vidta täta förändringar, om man vill undgå att slödels reala innebörd
förändras. Såväl vid en likformig som vid en olikformig utveckling av hyror och
inkomster skulle effekterna enligl institutets uppfattning bli mest ogynnsamma
för barnfamiljerna. Även barnmiljöutredningen och Skellefteå kommun anser att
del kommer att krävas ofla återkommande förändringar i systemet, om del skall
hällas värdebeständigi. Skellefteå kommun föreslår att inkomstgränsen indexregleras,
t. ex. genom anknytning till basbeloppet.
TCO illuslerar
med räkneexempel demarginale f f e k t e r som uppstår vid inkomstökningar pä
grund av utredningarnas regel beträffande inkomstreducering. Nuvarande ordning
med äriiga justeringarav inkomstgränserna sägs ha reducerat marginaleffekterna,
men med utredningarnas förslag bortfaller detta element nästan helt, eftersom
utredningarna tänker sig ändringar endast vart femte år, TCO anser sig mol
denna bakgrund inte kunna tillstyrka utredningarnas förslag om reducering av
bostadsbidragen.
Grupp
8 menar att bostadsbidragen i ganska ringa grad uppnår syftet att utjämna skillnaderna
i levnadsnivå mellan barnfamiljer och andra. Organisationen finner det
anmärkningsvärt att utredningarna i sina konkreta förslag i så ringa grad har
tillämpat den insikt som ibland framskymtar i deras mera principiella
överväganden.
NBD m.fl.
finner det angeläget att höja det barnanknulna beloppet. En sådan höjning
kunde .sammankopplas med en sänkning av hy-restäckningsprocenten. Delegationen
finner att detta skulle vara ett sätt all minska det konsumtionsstyrande
momentet i bidragssystemet.
Bostadssiyrelsen.
länsbostadsnämnden i Norrbottens län, 1972 års skatteui-redning, bosiadssociala
delegationen. Svenska kommunförbundet, Norrköpings
Prop.
1975/76:145 57
och
Göteborgs kommuner m. fl. framhäller som speciellt värdefullt att den av
utredningarna föreslagna konstruktionen av bostadsbidragen medför ett ökat stöd
lill hushåll med låga inkomsier. Svenska kommunförbundet m. fl. påpekar att del
särskilda bostadsbidrag till låginkomsttagare som nu lämnas i vissa kommuner
härigenom skulle kunna minska eller slopas.
En
annan positiv effekt av utredningarnas förslag är enligt bostadsstyrelsen,
kommunalekonomiska utredningen, NBD m.fl. all problemet med olika nedre hyresgränser
löses.
Norrköpings
kommun finner det positivt auden nedre hyresgränsen slopas, eftersom del visat
sig svårt för låginkomsttagare med låga hyror att betala skillnaden mellan den
egna hyran och den nedre hyresgränsen, när en flyttning till modern bosiad
eller upprustning är aktuell. Luleå kommun, däremot, är tveksam till förslaget
alt slopa den nedre hyresgränsen. Kommunen har uppfattningen att denna mänga
gånger har inneburit en stimulerande effekt att skaffa en god bostad.
Systemets
enkelhet har betonats av bl. a. RR V, Svenska kommunförbundet,
Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling,
flera kommuner sam t socialförvaltningen i Göteborg. Svenska kommunförbundet
understryker i detta sammanhang vikten av att det nya systemet hålls fritt från
undantag och särbestämmelser. Liknande synpunkter anförs av Aomwwnfl//oföwntfer./o>5;o/-5'/ofA.'/!o/msöos/fls/o/-we£//;>/g,A'ow-mun-Data
AB och Gällivare kommun m. fl.
RRV
och Svenska kommunförbundet m. fl. finneratt utredningarnas förslag beträffande
bidragskonstruktion innebär ett steg pä vägen mot en samordning med andra
former av bostadsbidrag.
Utredningarnas
förslag om en konstant reducering med 1 4 00 kr. vid taxerade inkomster som
understiger 10 000 kr. tas upp av några remissinsianser. Länsbostadsnämnden I
Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet och Malmö kommun finner en sådan
bestämmelse motiverad, medan SABO anser att man bör göra en behovsprövning i
dessa inkomstlägen, eftersom förslaget i vissa fall kan komma att drabba sädana
hushåll som bäsl av alla är i behov av bidrag.
Den
föreslagna sk ärpn i ngen av reducerings faktorn vid högre inkomsier har mött
invändningar frän ett flertal remissinstanser som finner att marginaleffekterna
ökar genom förslaget. SACOISR och NBD m. fl. föreslår i stället en enhetlig
reduktionsfaktor. Svenska kommunförbundet däremot finner skärpningen
berättigad för alt bidrag inte skall utbetalas vid för höga inkomster. Malmö
kommun, som tillstyrker förslaget, anser dock att den inkomslgräns vid vilken
skärpningen inträffar bör vara lika för barnfamiljer och hushåll utan barn.
Förslaget
om en övergångsperiod för skärpning av reduktionsfaktorn för ensamstående med
barn har genomgående fåu ett negativt bemötande bland remissinstanserna.
Flertalet åberopar att över-
Prop.
1975/76:145 58
skådligheten
och enkelheten i del föreslagna systemet gär föriorade med särbestämmelser av
denna typ. Till dem som anfört sådana synpunkter hör 1972 års skatleutredning.
Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsflir-medling, Kommun-Data AB och
Skellefteå kommun. Konjunkturinstitutet och länsbostadsnämnden i Jönköpings län
anger alternativa förslag till övergångsbestämmelser som enligl deras mening
undanröjer vissa negativa effekter av utredningarnas förslag. Nämnden förordar
bl. a. en övergångstid pä endast ett är. Svenska kommunförbundet är yUerst
tveksamt lill bestämmelsen, Bostadssiyrelsen anser att del inle finns nägot
motiv för all behandla den aktuella gruppen bidragstagare gynnsammare i
bidragsavseende än makar med samma inkomst. Reglerna medför ocksä en avsevärd
administrativ belastning. Liknande synpunkter anförs av bl, a,
länsbostadsnämnden i Västernorriands län.
Utredningarnas
förslag beträffande krav på egen bosiad som förutsättning för bostadsbidrag
har mött erinringar från RFV och LO, som inle anser sig kunna biträda förslaget
i denna del. Bada remissinstanserna anser att det statliga bostadstillägget till
barnfamiljer utgör ell inkomstprövat konsumtionsstöd, varför det är
principiellt oriktigt att göra detta stöd beroende av om familjen har eller inle
har hyreskontrakt pä den lägenhet familjen bebor.
Bostadsstyrelsen
som tillstyrker förslaget pekar på den försämring som förslaget innebär för unga
föräldrar som bor hemma hos egna föräldrar och som f n, kan fä statligt
bostadstillägg, Dgn av utredningarna föreslagna kompensationen - att far- eller
morföräldrarna kan söka bidrag för barnbarn - uteblir i de fall far- eller
morföräldrarna har för hög inkomst för att få bidrag. Även RFV påpekar denna
konsekvens, Malmö kommun anför vissa betänkligheter mol förslaget bl. a. frän
kontrollsynpunkt. Länsbostadsnämnden I Södermanlands län anser till skillnad från
utredningarna att bidraget bör sökas och utbetalas lill den som har vårdnaden
av barnet. Centrala studiestödsnämnden som tillstyrkt anser all utredningarnas
förslag i fräga om hemmaboende föräldrar bör tillämpas även vid prövning av
rätt lill s. k. inkomstprövat tillägg enligt studiestödslagen.
4.3.2
Övre hyresgränser
Utredningarnas
förslag om höjda övre hyresgränser tillstyrks av bl. a. bostadssiyrelsen, RFV,
Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO, SABO, NBD och ett antal kommuner. Flera av dessa
påpekar nödvändigheten av att gränserna fortlöpande anpassas till
kostnadsutvecklingen och förutsätter att de föreslagna gränserna anpassas till
kostnadslägel vid genomförandet. Stockholms kooperativa bostadsflirening anser
att de övre hyresgränserna helt kan undvaras bl. a. med hänsyn till
bruksvärdeprincipen. Den torde medföra att hyrorna inte stiger sä oskäligt alt
staten bör undandra sig konsekvenserna
Prop.
1975/76:145 59
härav.
Länsstyrelsen i Västernorriands län och föreningen Familj och rätt anser alt de
övre hyresgränserna fortgående borde indexregleras.
Svenska
kommunförbundei och Norrköpings kommun anser att man bör ange ytteriigare en hyresgräns,
nämligen för familjer med fem barn eller flera.
Utredningarnas
förslag om m ö j I i g h e t för länsbostadsnämnd a 11 pä kommunens begäran säl
t a ned de övre hyresgränserna med hänsyn till lägre bosladskoslnadsnivä pä
orten har bemötts positivt av majoriteten av de remissinsianser som uttalat
sig i frågan. Bostadsstyrelsen samt länsbostadsnämnderna i Kopparbergs och
Västernorrlands län anser dock till skillnad frän utredningarna att avgörandet
bör ligga pä kommunen, som enligl bostadsstyrelsen har den bästa överblicken
över hyresläget pä orten. Länsbostadsnämnden i Örebro län förordar länsvis
bestämmande av övre hyresgränser och finner det tänkbart med en anknytning till
ortskoefficienten inom länesystemet.
Hyresgästernas
riksförbund anser all den absolut angelägnaste reformen i fräga om
bostadsbidragen är att åstadkomma ett bätlre system för att fastställa de övre hyresgränserna.
Det är enligt förbundets mening inte tillräckligt alt utgä från genomsnitishyror
även om dessa är hämtade från de områden som har de högsta hyresnivåerna i
landet. De övre hyresgränserna skall enligt förbundets uppfattning medge fullt
bostadstillägg i förhållande till inkomsten för de hushåll som bor i
nyproducerade eller sanerade allmännyttigt ägda bostäder. En mera flexibel
metod mäsle användas för fastställande av övre hyresgränser. Den bör medge att
de högsta hyrorna kan täckas in samtidigt som de generella övre hyresgränserna"
inte flr bli för höga. Kommunernas möjligheter att själva höja de övre hyresgränserna
är inte tillräckliga. Den föreslagna möjligheten att sätta ned hyresgränserna mäste
därför kompletteras med en möjlighet för länsbostadsnämnd att medge en justering
uppåt av gränserna i vissa fall. Statsbidrag bör utgä för de kostnadsökningar
som blir följden av sädana justeringar.
RR
V har pekat pä att de regionala hyresvariationerna för likvärdiga lägenheter
är stora, vilket kan motivera övre hyresgränser som är något mindre schabloniserade.
Även länsbostadsnämnden I Södermanlands län förordar att man överväger skilda
övre hyresgränser beroende pä ortens hyresnivå.
4.3.3
Särskilda frågor
Åldersgränser
för bostadsbidrag
Utredningarnas
förslag om en e n h e 11 i g åldersgräns - 18 är - för bidragsberättigande barn
samt rätt till bostadsbidrag för hushåll ulan barn har genomgående fäu positivt
bemötande av remissinstanserna. Förslagen tillstyrks av bl. a.
bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Västernorriands och Norrbottens län.
Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundei. Kommunalförbundet för Stor-Stock-
Prop. 1975/76:145 60
holms
bosiadsförmedUng, TCO, SABO och många kommuner.
Bostadsstyrelsen
anser all dispens bör kunna medges för bidrag lill h u s -häll utan barn även
där sökanden är under 18 är under förutsättning alt synnerliga skäl föreligger.
Länsbostadsnämnden i Värmlands län finner en sänkning av åldersgränsen för
hushåll utan barn synneriigen angelägen då många ungdomar haft mycket svårt att
skaffa sig moderna bostäder på grund av för höga hyreskostnader. Som motiv för
en sänkning av åldersgränsen för nyssnämnda kategori åberopar Luleå kommun att
nuvarande möjlighet lill undantag frän 20-årsgränsen ofta blir tillämplig.
Mänga ungdomar i åldern 17-20 är skaffar egen lägenhet av olika anledningar,
för all kunna studera i lugn och ro, trångboddhet i föräldrahemmet, lusten att
klara sig själv etc.
Nuvarande
samordning mellan inkomstprövat tillägg enligt studieslöds-lagen för barn som studerar
och statligt bostadstillägg har föranlett erinringar från centrala studiesiödsnämnden
och SACOISR. Centrala studiestödsnämnden anför all med nuvarande samordning
skulle ett genomförande av förslaget nödvändiggöra en höjning av åldersgränsen
för inkomstprövat tillägg frän 17 lill 18 är. Med tanke på bostadsbidragens
speciella bostadspolitiska syfte finns, enligt nämndens mening, inget att
erinra mot att dessa bidrag utgär lika för alla, oavsett om barnen studerar
eller ej. Detta synsätt flr dock under inga förhållanden hindra att speciella
bidrag av studiesociala skäl beviljas familjer med barn som studerar. Vid valet
mellan fortsalla studier eller arbete efter den obligatoriska skolans slut kan
en ekonomisk stimulans vara av avgörande betydelse inte minst för familjer med
små och medelstora inkomster. Med utredningarnas förslag blir denna stimulans väsentligt
mindre än f n. och inträder först efter 18 års ålder. Enligt nämndens mening
bör därför av allmänt sociala och studiesociala skäl samt av behovet av rekryieringsstimulerande
åtgärder studiehjälp kunna beviljas vid sidan av bostadsbidragen. Ett inkomstprövat
bidrag bör kunna beviljas sä snart eleven påbörjar gymnasiala studier. SACOISR
anför liknande synpunkter. Till skillnad från utredningarna anser SACOISR att
barnens inkomster bör läggas till föräldrarnas inkomst vid prövningen av
bidragen.
Reducering
av bostadsbidrag p. g. a. för stor bostad
Utredningarnas
förslag att slopa nuvarande reduceringsregler vid för stor bostad har med ett
undanlag bemötts positivt av de många remissinstanser som uttalat sig i frägan.
Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna I
Värmlands och Norrbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, barnmiljöutredningen.
Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO, samt Stockholms, Norrköpings, Göteborgs, Gällivare m.
fl. kommuner. Luleå kommun finner nu-
Prop. 1975/76:145 61
varande
regel mycket orättvis och anser dessutom alt den övre hyresgränsen i praktiken lill
stor del motverkar att bostadstillägg utgår till för höga boendekostnader
eller lill för stor bostad.
Kommun-DataABanser
att förslaget kommer att förenkla handläggningen men erinrar samtidigt om all
reducering av bostadskostnaden även i fortsättningen skall göras p. g. a.
inneboende nära anhörig.
RRV
har utan närmare motivering ifrågasatt utredningarnas förslag att slopa
reduceringsregeln.
Bostadsbidrag
till handikappade
Utredningarnas
förslag beträffande dispensmöjligheter för handikappade inom ramen för
bidragssystemet för barnfamiljer och hushåll utan barn har i stort sett bemötts
positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av bl, a, socialstyrelsen, RRV, bostadsstyrdsen. Svenska kommunförbundei.
Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO. SABO och flera
kommuner.
Däremoi
är meningarna delade när det gäller möjligheten alt på sikt a v -veckla de särskilda
kommunala bostadstilläggen till handikappade (KBH). För en avveckling talar
Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling
och Gällivare kommun. Enligl slatens handikappråd bör utvecklingen mot enhetliga
regler för hela landet påskyndas. Inte heller MS-förbundet har något att erinra
mol en avveckling pä sikt under förutsättning att de handikappades särskilda
krav pä merytor både ur rörelse- och rehabiliteringssynpunkt verkligen beaklas.
Utrymmen för arbete i bostaden samt för garage eller biluppställningsplats mäste
också inräknas som merkostnad vid behandlingen av dispens för högre bidragsberättigad
bosiadsutgift.
Handikappförbundens
centralkommhté anser det principiellt riktigt att det nuvarande bidragssystemet
blir mera enhetligt, men känner viss oro för hur ett integrerat bidragssystem
kan fungera i praktiken. Om kommunförbundets rekommendationer följts kan KBH i
enskilda fall ge ett fördelaktigare utfall än utredningarnas förslag. Detta
anses bero bl. a. på att rekommendationerna inle innehåller något
"lönetak" medan bidragssystemen i övrigi innefattar en
inkomstprövning. Organisationen accepterar dock med viss tvekan det föreslagna
enhetliga bidragssystemet.
De
handikappades riksförbund ställer sig direkt avvisande till en avveckling av KBH.
Förbundet anför an utredningarna inle undersökt eller tagit slällning till vad
som kommer att hända med de enskilda, som bor i kommuner där man i dag
tillämpar generösare bestämmelser än dem som utredningarna föreslår för
bostadsbidrag till handikappade. Förbundet finner alt det får så stora negativa
verkningar att avskaffa KBH att detta lillägg skall beslå som en särskild
förmän i likhet med KBT. KBH bör göras obligatoriskt och utgä ocksä lill föräldrar
med handikappade barn pä institutioner.
Prop. 1975/76:145 62
Bostadsbidrag
för barn som vårdas på inslilulioner
Den
föreslagna uppmjukningen av beslämmelserna beiräffande bidrag lill familjer
vars barn vistas på institutioner tillstyrks av ett flertal remissinstanser,
däribland Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO, SABO, Stockholms, Göteborgs och Gällivare kommuner.
Förslaget lämnas utan erinran av bostadsstyrelsen. Även Svenska kommunförbundet
anser att det föreligger skäl för en regeländring som medger en generösare
bedömning. Göteborgs socialförvaltning anser att bedömningen bör göras av den
nämnd som beslutat om placering av barnet. Vidare ifrågasätter förvaltningen om
inle familjer vilkas barn är placerade i enskilt hem har samma behov av
bostadsbidrag som familjer med in-slilulionsplacerade barn.
Bostadsbidrag
lill föräldrar som inte har barnel stadigvarande hos sig.
Utredningarnas
förslag om rätt till högre bidragsberättigad bosiadsutgift för förälder som
inte har sitt barn stadigvarande hos sig har fält ett blandat mottagande.
Bostadsstyrelsen avstyrker under åberopande av de administrativa svårigheter
som uppkommer på grund av behovet av kontroll för all förhindra missbruk.
Styrelsen anser att resultatet av den utredning angående gemensam vårdnad av
barn efter skilsmässa eller separation som pågår i justitiedepartementet bör
avvaktas. Svenska kommunförbundet menar att förslaget innebär omotiverade
svårigheter i administrativt hänseende. Även Stockholms kommun anför tveksamhet
av administrativa skäl.
Förslaget
tillstyrkes av bl. a. Försäkringskasseförbundel, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO och Norrköpings kommuner. Barnmiljöutredningen som också
tillstyrker utredningarnas förslag framhåller att det i framtiden kommer att
bli allt vanligare all barn har föräldrar som är bosatta på skilda håll.
Utredningen hänvisar till de förslag som är alt vänta från
justitiedepartementet beträffande gemensam vårdnad även för föräldrar som inle
sammanlever. Om inte detta förslag skall bli en reform enbart för de materiellt
privilegierade föräldrarna och barnen krävs all samhället på alla sätt stöttar
föräldrar som separerat i deras strävan all hälla en god kontakt med sina barn,
framhåller utredningen.
Sammanboende
Det
råder delade meningar bland remissinstanserna i fråga om förslaget lill nya
grunder för bedömning av sammanboendeförhällanden. Flertalet av dem som berört frägan
är dock positiva till att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande
förhållanden skall bedömas
Prop. 1975/76:145 63
efter
samma grunder som makar vid prövning av bostadsbidrag, såvida de inte kan
styrka all de inte har någon hushållsgemenskap. Positiva är bl. a, bostadssiyrelsen,
flera länsbostadsnämnder. Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO samt Stockholms, Malmö, Göteborgs, Gällivare, Luleå m.fl.
kommuner. Några av dem anser dock all administrativa problem kan uppkomma vid
kontroll av sökandens uppgifter. Bostadsstyrelsen framhåller att sammanboende
som inle har barn eller har barn som inte är deras gemensamma inte samtaxeras
och därför saknar samhörighet i taxeringsregislren. Förmedlingsorganet blir således
helt beroende av sökandenas egna uppgifter. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling vill inle vara med om ett system som innebär att förmedlingsorganen
har att utföra en närgången kontroll av folks bostadsförhållanden. Del stora
problemet anses vara att bidragslagarna ofta inte anmäler sammanboendet.
Förmedlingsorganet har mycket svårt att fastställa hushållens faktiska boendeförhållanden.
Skallelagstiftningens regler ger dålig hjälp. Länsbostadsnämnden i Värmlands
län anser dock att man bör lila pä sökandens egna uppgifter. Liksom centrala
studiestödsnämnden anser KommunaförbundetförStor-Siockholmsbostadsflirmedhngdet
angeläget alt beakta resultatet av familjelagssakkunnigas utredning av ogifta
sammanboendes slällning i delta sammanhang.
RFV
anser att de föreslagna reglerna för beräkning av bostadsbidrag till ogifta
sammanboende kan skapa stora praktiska problem såväl för de administrerande
organen som för den bidragssökande allmänheten, när det gäller att bevisa om
hushållsgemenskap föreligger eller inle. Eftersom entydiga bevisregler inte
kan uppställas uppstår vidare risk för oenhetlighet i tillämpningen. De nu
föreslagna reglerna innebär alt skillnaderna mellan KBT-systemet och systemet
för bidrag till barnfamiljer och hushåll ulan barn ökar ytteriigare. Verket
anser sig därför av administrativa skäl inte kunna biträda utredningarnas
förslag i denna del,
1972
års skatleutredning anser att förslaget innebär att man avlägsnar sig frän en
allmän strävan att behandla vuxna som självständiga i ekonomiskt avseende. På
beskattningsområdet har utvecklingen gått mol en ökad in-dividualisering. För
samordningen av skatte- och bidragssystemen synes det angeläget att
utvecklingen inle gär i motsatt riktning vad gäller bostadsbidragen.
Utredningen anser därför att frågan om individuella i stället för
hushållsanknutna bostadsbidrag borde prövas närmare för att se om inte det är
möjligt - åtminstone på sikt - att åstadkomma förändringar som syftar lill
större individualisering av bidragen.
Prop. 1975/76:145 64
4.4
Bostadsbidrag till folkpensionärer
4.4.1
Utformning
Utredningarnas
uttalade målsättning att pensionärer i fråga om bostadsbidrag bör behandlas
lika oberoende av i vilken kommun de är bosatta har föranlett instämmanden från
ett stort antal remissinsianser. Detta gäller med avseende pä såväl
beräkningsgrunder som enhetlig grundnivå för bidragets storiek. Många har dock
kopplat frågan om samordningen lill kostnadsansvaret för reformerna.
Bland
dem som framhåller angelägenheten av eller uttalar sig allmänt positivt för en likformig
behandling av pensionärer oberoende av bostadsort kan nämnas
länsbostadsnämnderna i Malmöhus, Värmlands och Västmanlands län.
Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, LO, Hyresgästernas
riksförbund, SABO samt ett flertal kommuner. Enligt länsstyrelsen i Värmlands
län utgör de jämlikhelsaspekter - socialt, ekonomiskt och geografiskt - som
utmärker det politiska handlandet i värt land, starka motiv för att pensionärer
behandlas lika oberoende av i vilken kommun de är bosatta.
Förslaget
om en enhetlig grundnivå tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden i Malmöhus län, LO och SABO. Några
remissinstanser har inte ansett sig böra ta ställning till pä vilken nivä
minimibeloppet bör ligga, medan andra gäll ett steg längre än utredningarna och
knutit beloppet till kostnaden för bostad av viss storiek. Malmö kommun anför
således alt beloppet skulle kunna anknytas till kostnaden i orten för en
bostad med den av utredningarna föreslagna ulrymmesstandarden. Samma innebörd
har den av Pensionärernas riksorganisation förordade principen.
Länsbostadsnämnden i Kopparbergs län anseratt beloppet bör täcka kostnaden för
en modern tvårumslägenhel, medan De handikappades riksförbund anser att det
föreslagna beloppet på 400 kr, per månad är för lågt.
Förslaget
om enhet liga grunder för beräkning av bostadskostnaden samt fördelning av
denna mellan makar tillstyrks av Svenska kommunförbundet och
Försäkringskasseförbundet. Det senare anser dock att reglerna inte skall vara
tvingade utan ha formen av rekommendationer.
4.4.2
Rätt för pensionärer att få bidrag för hushåll utan barn
Utredningarnas
förslag att pensionärer skall ges rätt till bostadsbidrag till hushåll ulan
barn i de fall detta ger ett för pensionären förmånligare utfall har fått ett
starkt gensvar bland remissinstanserna i fräga om den praktiska innebörden av
förslaget. Däremoi har den tekniska utformningen föranlett erinringar från
flera remissinstanser, dels av administrativa skäl, dels med hänsyn lill
effekterna pä kostnadsfördelningen stat/kommun. Dessutom har lidpunkten för
genomförandet ifrågasatts.
Prop.
1975/76:145 65
Förslaget
tillstyrks av bl. a. socialstyrelsen, RFV, bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna
i Jönköpings och Kopparbergs län. Svenska kommun-.förbundet, Försäkrlngskasseförbundet,
Pensionärernas riksorganisation, Norrköpings kommun och De handikappades
riksförbund. Av dem förordar emellertid RFV, bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnden i Jönköpings län all del ulvidgade slödel i de fall detta blir
aktuellt får formen av eU utfyllnad sb i drag, dvs aU del kommunala
bostadstillägget till folkpension läggs i botten och kompletteras med
bostadsbidraget till hushåll utan barn. Samma uppfattning har statskontoret.
Bostadsstyrelsen
finner ett syslem med utfyllnadsbidrag enkelt i jämförelse med det av
utredningarna förordade förslaget. Såväl bostadsstyrelsen som RFV anser att de
regler som gäller för respektive system bör tillämpas.
Den
tekniska utformningen har ocksä finansiella aspekter. Genom att del kommunala
bostadstillägget i dag till övervägande del är kommunalt finansierat och det
statskommunala bostadstillägget till slor ulsträckning bekostas av statsmedel,
skulle den av utredningarna föreslagna ordningen enligl RFV:s uppfattning få
vissa omfördelningseffekler som är svåra att kontrollera.
Svenska
kommunförbundet som inte har någon erinran mot utredningarnas förslag
beträffande den tekniska utformningen anför att en pensionär måste ha rätt att
söka bidrag enligl båda systemen. Det kan nämligen inträffa att bostadsbidraget
till pensionär vid ändrade förhållanden, t. ex. inkomstminskning, på nytt blir
fördelaktigare än bostadsbidrag till hushåll utan barn. Kommunförbundei
förutsätter också all försäkringskassorna även i fortsäitningen skall ha
ansvaret för pensionärerna.
4.5
Inkomstprövning
Alla
remissinstanser som behandlar frågan om inkomstprövning är ense med
utredningarna om att de regler som nu tillämpas bör ändras.
Det
nuvarande inkomstbegreppels inaktualitet framhålls av SACO/SR och Luleå kommun.
Inkomsten
som mätare pä hushållets ekonomiska bärkraft berörs av bl. a. Luleå kommun.
Grupp 8 och föreningen Familj och rätt.
Grupp
8 påpekar i likhet med utredningarna att hushåll med tvä förvärvsarbetande ofla
har en sämre konsumlionsstandard än andra hushåll med lika stor inkomst,
eftersom i den bidragsgrundande inkomsten ingen hänsyn tas till daghemskostnader
och andra kostnader som följer av förvärvsarbete.
När
det gäller frågan om vilket inkomstbegrepp som bör bilda underiag för
inkomstprövningen har remissinstanserna delade meningar.
Centrala
studiestödsnämnden förordar begreppet sammanräknad inkomst.
Statskontoret,
Försäkringskasseförbundet och SACOISR m. fl. anser att den
5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 66
sjukpenninggrundande
inkomsten bör utnyttjas. Försäkringskasseförbundel menar att den
sjukpenninggrundande inkomsten och den taxerade inkomsten bör kombineras vid
prövningen. SACO/SR förutsätter alt vissa justeringar kan behöva göras av den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Talesmän
för den taxerade inkomsten som grund är bl, a, Sveriges villaägareförbund och
Grupp 8.
NBD
föreslår att den taxerade inkomsten kompletteras med erhållna underhåll och
bidragsförskott.
Sveriges
villaägareförbund ifrågasätter motiven för alt frångå den taxerade inkomsten på
del sätt som nu sker, när viss del av underskottsavdragen skall läggas till
denna vid prövningen. Förbundet hävdar alt regeln under alla förhållanden bör
ändras så att endast belopp över 6 000 kr. behöver läggas till. Föratt underiätta
situationen förde mest skuldsatta småhusägarna anser förbundet dessutom all en
kompletterande regel bör införas om att endast 50 % av det underskotlsavdrag
som ligger mellan 6 000 och 12 000 kr, skall läggas lill den laxerade
inkomsten.
Grupp
8 har en från Sveriges villaägareförbund klart avvikande mening. Organisationen
anser det orimligt att ett bostadsbidrag för identiskt lika hus kan bli olika
stort beroende på om hushållet äger huset eller innehar del pä annat sätt och
förordar därför att hela underskottsavdraget skall läggas till inkomsten innan
bostadsbidraget beräknas.
Föreningen
Familj och rätt, slutligen, föreslår som grund för inkomstprövningen ett
inkomstbegrepp som i stort överensstämmer med vad utredningarna har kallat hyresbetalningsförmåga,
RFV,
Svenska komnniiiförbundet, många kommuner m. fl, delar utredningarnas
uppfattning att det är angelägel all frågan om ett enhetligt och tillförlitligt
inkomstbegrepp för prövning av sociala förmåner flr en övergripande lösning, I
avvaktan härpå anser dessa remissinstanser att den taxerade inkomsten liksom f
n, bör få ligga lill grund för inkomstprövningen,
RFV
menar att den övergripande prövningen bör kunna göras av socialpolitiska
samordningsutredningen.
De
remissinsianser som uttalat sig om utredningarnas förslag att studiestöd och stipendier
skall beaktas vid inkomstprövningen har genomgående varil kritiska. Främst
gäller detta i fråga om den återbetalningspliktiga delen av studiestödet.
Centrala studiestöds-nämnden anser all de föreslagna effekterna på studieslödssyslemel
är otillräckligt analyserade. Dels påvi.sas svårigheterna alt vid ansökan om
bostadsbidrag bestämt ange vilket belopp som kommeratt ulgä i studiebidrag, dels
påpekas alt de som inte utnyttjar möjligheterna att få återbetalnings-pliktiga
studiemedel i många fall skulle ha större möjligheter att få bostadsbidrag än
de elever som mäste utnyttja den äterbetalningsplikliga delen av studiemedlen.
Sådana konsekvenser kan enligl nämnden inte vara i överensstämmelse med
intentionerna för vare sig bostadsbidrag eller studie-
Prop.
1975/76:145 67
medel.
Över huvud tagel anser nämnden att det från principiell synpunkt är myckel
tveksamt all i detta sammanhang jämställa ett återbetalnings-pliktigt län med
taxerad inkomst. Liknande synpunkter på den äterbetalningsplikliga delen
anförs av bl, a, RFV. Förslaget i denna del avstyrks bl, a. av bostadssiyrelsen.
Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling,
SACOISR, Stockholms och Skellefteå kommuner och föreningen Familj och Rätt.
Bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnden i Norrbottens län liksom föreningen Familj och Rätt
tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att beakta bidragsdelen medan SACOISR
och Skellefteå kommun hänvisar lill kommande prövning av studiesociala
utredningen.
4.6
Ansvarigt organ m. m.
Utredningarnas
förslag alt fl y Ila över adminislralionen av bostadsbidragen lill barnfamiljer
och hushåll ulan barn till försäkringskassorna har fltt ett blandat mottagande
bland remissinstanserna. Till stöd för av resp. tillstyrkan har i regel
anförts argument som utredningarna själva analyserat. Således har i regel
rationaliseringsvinster och bätlre möjligheter lill samordning varil motiv för
alt tillstyrka förslaget medan den bostadspolitiska anknytningen varit
huvudargument för dem som avstyrker. Ett nytt argument som anförts mot
förslaget är att tillböriig hänsyn till integritet och sekretess är svår att la
om administrationen av ett flertal bidragssystem förs samman till en enda
myndighet.
RFV
och RR V åberopar den positiva inställning lill en överflyUning som verken
intagit redan i sina yttranden över familjepolitiska kommitténs och bostadstilläggsgruppens
betänkanden. Rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar har därvid varit
avgörande motiv. Positiva lill en överflyttning är vidare bl. a,
länsbostadsnämnden i Norrbottens län. länsstyrelsen I Värmlands län,
decentraliseringsulledningen. Försäkringskasseförbundet. Kommunalförbundet for
Stor-Stockholms bosiads/örmedling, TCO och Göteborgs kommun.
Svenska
kommunförbundei anser att ett gemensamt bidragssystem i enlighet med
utredningarnas förslag förutsätter gemensam administration. Mot bakgrund av vad
förbundet anfört om kostnadsansvaret tillstyrks en överflyttning. Liksom
utredningarna anser förbundet all en överflyttning mäste föregås av ett
ingående utredningsarbete som ocksä innefattar en samordning av olika regler
mellan bidragssystemen. Länsstyrelsen i Stockholms län, som också funnit en
överflyttning positiv från administrativ synpunkt, anser att
utredningsuppdraget jämväl skall innefatta ett studium av förutsättningarna
för hur kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen skall beaklas om administrationen
av bostadsbidragen förs över till försäkringskassorna.
Statskontoret,
som i tidigare yttranden över familjepolitiska kommitténs och
bostadstilläggsgruppens betänkanden förordat en överflyttning, framhåller all
den allmänna försäkringens organisation, enligt beslul som fattats
Prop.1975/76:145 68
på
senare tid, skall svara för ett stort antal nya tillämpningar och alt flera kommer
alt aktualiseras under de närmaste åren. Statskontoret gör f n, en total
översyn av den allmänna försäkringens behov av ADB-kapacilet, varvid bl, a,
även de här aktuella behoven beaklas. Liksom tidigare anser statskontoret alt
bostadsbidragen bör administreras av en och samma organisation men i avvaktan
pä resultatet av nyssnämnda översyn är man inle beredd alt biträda ett förslag
om att administrationen skall läggas lill försäkringskassorna.
Bostadsstyrelsen,
ett stort anlal länsbostadsnämnder, länsstyrelsen I Norrbottens län saml
Malmö, Ulricehamns, Skellefteå m. fl, kommuner avstyrker eller har en allmänt
negativ inställning till en överflyttning. Förutom betydelsen av den
bostadspolitiska anknytningen åberopas bl, a. att visst administrativt merarbete
kommer att uppstå, då försäkringskassorna mäste förses med uppgifter som redan
finns hos kommunerna samt att en samordnad dalabehandling kan ordnas utan att
ansvaret flyttas.
Datainspektionen
har ingående belyst svårigheterna att upprätthålla i n -tegritelsskyddet vid en
koncentration av ADB-verksamhet lill RFV, Dalainspektionen konstaterar utifrån
en sammanställning av de register som RFV i framtiden skulle kunna komma att
administrera, alt man pä en och samma registeransvarig lägger ansvaret för en
informationsmängd, som både lill djupet och bredden torde sakna motsvarighet i
landet. Frän in-tegritetssynpunkl är det angeläget att registeranvändandet kan
hällas isär med hänsyn till varje registers avgränsade ändamål. Bäst skulle
detta tillgodoses om ansvarel för registren fördelades så, att varje register föriades
lill den myndighet vars verksamhetsområde är mest förenligt med registerändamålet.
Med ett gemensamt registeransvar blir det svårare än i andra fall alt
upprätthålla en av de grundläggande principerna i datalagstiftningen, att
information som insamlats för ett visst ändamål inte skall fä i indi-vidbunden
form användas för andra ändamål. Något tillfredsställande integritetsskydd
torde inte kunna skapas för registren med sådana föreskrifter, varöver
datainspektionen förfogar. Enligt inspektionens mening har utredningarna
förbisett integriletsfrågorna.
Enligl
datainspektionen är det angelägel all man, redan innan de närmast förestående
besluten fattas, gör klart för sig vilka olika utvecklingsalternativ som finns.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen kan det eljest vara risk för all del
redan efter kort tid visar sig alt t. ex. beslul om vissa utvidgningar av RFV:s
ADB-verksamhet lett fram lill en inte avsedd och inte heller önskvärd syslem-
och förvaltningsstruktur som det kan vara utomordentligt svårt alt förändra.
Datainspektionen hemställer avslulningsvis att den arbetsgrupp som enligl
utredningarnas förslag skulle utreda överflyttningen av bostadsbidragen till
försäkringskassorna ges i uppdrag att även utreda de integritetssskyddsfrågor
som nödvändigtvis mäsle beaktas. Även Örebro kommun har pekat på de för den
enskilde betydelsefulla ingreppen i den personliga integriteten som
utredningarnas förslag leder fram
Prop. 1975/76:145 69
till.
Remissopinionen
är enig om alt bostadsbidragen även i framtiden skall tillhöra bostadsdepartementets
ansvarsområde.
De
remissinstanser som avstyrkt en överflyttning till försäkringskassorna har i
regel ej uttalat sig om tillsynen av bidragsverksamhelen och besvärsgången vid
en överflyttning. Länsstyrelsen I Norrbottens län som avstyrkt anser dock att bostadssiyrelsen
bör utfärda anvisningar och samtidigt fungera som besvärsmyndighet. Bland dem
som tillstyrkt överflyttningen avvisar flertalet utredningarnas förslag alt bostadsstyrdsen
även i fortsättningen skall vara besvärsinstans med länsbostadsnämnden som mellaninstans.
Till dem hör RFV, RRV och Försäkringskasseförbundel. I detta sammanhang
hänvisar man också lill den pågående utredningen om besvärsorganisationen inom
socialförsäkringen. Statskonioret anser alt det bör ankomma pä bosladsmyndighelen
att svara för frågor om bidragens utformning, storiek och beräkningsgrunder,
medan administrationen av utbetalningar m. m, och tillsynen bör åvila den
allmänna försäkringens organisation,
4.7
Administrativa rutiner
4.7.1
Förenklat ansökningsförfarande
Utredningarnas
förslag all ersätta den äriiga ansökningen för dem som redan har bostadsbidrag
med en automatisk omprövning på grundval av tillgängliga registeruppgifter har
fäll ett blandat mottagande. Svenska kommunförbundet och nästan alla kommuner
finner att förslaget leder lill väsentliga förenklingar för de handläggande
organen och bidragstagama. Liknande synpunkter anförs av Kommun-Data AB.
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. statskontoret.
Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet.för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, TCO och SABO. Luleå kommun finner förslaget vara en av de mesi
angelägna förenklingarna i bidragssystemet. Bostadsstyrelsen och flertalet
länsbostadsnämnder anser däremot att antalet felaktiga beslut kommer att bli
så stort att förslaget i realiteten inte medför några administrativa
förenklingar.
Länsbostadsnämnden
i Västernorrlands län anser det orealistiskt att tro på eu praktiskt
genomförande av det föreslagna systemet, som innebär att alla bidragstagare
skall kontrollera de uppgifter som förprintas. För att fl in bidragstagarnas
godkännanden kommer det enligt nämndens bedömning att krävas en arbetsinsats
hos den beslutande myndigheten som ligger långt utöver vad som sker i dag. De
preliminära beslut som skulle bli oförändrade sedan den bidragssökande hörts
skulle bli (1. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län finner skillnaden mellan
att göra en ny ansökan och att kontrollera uppgifter i enlighet med
utredningamas förslag marginell. Därtill kommer tveksamhet beträffande
noggrannheten i sökandens kontroll.
Prop.
1975/76:145 70
Bostadsstyrelsen
liksom flera länsbostadsnämnder och kommuner har påpekat nödvändigheten av att
inkomstförteckningarna kompletteras med förmögenhetsuppgift enligl
självdeklarationen.
Datainspektionen
säger sig ha förståelse för de rationaliseringsvinster som kan göras om den
föreslagna förändringen genomförs. Verket delar också utredningarnas
uppfattning all åtminstone vissa bidragstagare skulle kunna känna del som en
lättnad att befrias från att vid återkommande tilirällen lämna en mängd
uppgifter om sig själva. Utredningarna har i valet mellan höga ambitioner på
precision och rättvisa i prövningssystemen och behovet av enkla och lättadministrerade
system inte vägt in det skydd för den enskildes personliga integritet som datalagen
förutsätter. Om integritetsskydds-intressena skall kunna tillgodoses bör andra
möjligheter att förbättra de nuvarande rutinerna prövas och accepteras även om
de inte alllid är lika rationella och effektiva,
4.7.2
Förändringar under löpande bidragsår
En
stor majoritet av de remissinstanser som uttalat sig om utredningarnas förslag
att omprövning av bostadsbidragen i fortsätlningen skall göras månadsvis i
stället för som tidigare kvartalsvis tillstyrker förslaget. Till dem hör
centrala studiestödsnämnden, bostadssiyrelsen, länsbostadsnämnden i Norrboitens
län, Försäkringskasseförbundel, SABO, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsflirmedling
samt ett flertal kommuner. Pensionärernas riksorganisation framhåller att
principen även bör gälla vid omprövning av KET. Kommun-Data AB anser att mänadsvis
omprövning ger fördelar när ADB används. Till dem som ställt sig tveksamma till
eller direkl avstyrker förslaget hör länsbostadsnämnderna I Södermanlands och
Värmlands län, som befarar administrativt merarbete. Statskontoret framhäller
att del finns risk för all ändringar ej hinner registreras så snabbi all det
nya bidragsbeloppet hinner utgå, vilket kan medföra en extra belastning på de
administrativa organen i form av förfrågningar.
Den
anpassning lill ökade bostadsutgifter under året som föreslås bli obligalorisk
för hyres- och bostadsrätts-lägenheter har genomgående tillstyrkts. Ett flertal
remissinstanser anser dock att regeln bör utvidgas till au omfatta även egnahem.
Till dem som förordat en sädan utvidgning hör bl, a, länsbostadsnämnderna I
Södermanlands och Värmlands län, Göteborgs kommun samt Sveriges villaägareförbund.
Till dem som tillstyrkt regeländringar i enlighet med utredningarnas förslag
hör bostadssiyrelsen, Försäkrlngskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling. Hyresgästernas riksförbund. Stockholms och Norrköpings
kommuner.
Prop.
1975/76:145 71
4.7.3 Reiroaktivitet
Förslaget
att begränsa möjligheten till retroaktivt bidrag till tre månader tillstyrks av
samtliga remissinstanser som uttalat sig i denna fråga, RFV anser dock att
bidrag bör ges utan begränsning bakat i tiden, i de fall bidragstagaren fåren
retroaktiv hyreshöjning. Många remissinstanser förordar emellertid att retroaktiviteten
generellt skall vara tre månader och inte begränsas lill årsskifte, som
utredningarna har föreslagit.
Statens
invandrarverk framhåller att det är angeläget all informationen lill invandrare
förbättras, om förslaget skall genomföras. Om inte detta ger avsedd effekt bör
möjligheter till dispens från retroaktivitetsregeln övervägas,
4.7.4 Minimibelopp
Ett
fåtal remissinsianser har uttalat sig om utredningarnas förslag att höja minimibeloppet
för utbetalning från 10 till 20 kr. per månad, Bostadsstyrdsen, Kommunalförbundet
för Stor-Stockholms bostadsförmedling och Norrköpings kommun m. fl. tillstyrker
förslaget, medan RFV. bl. a. efter en jämförelse med minimibeloppet för pensionsulbeialningar,
avstyrker.
4.7.5 Förmögenhet
Förslaget
all höja förmögenheisgränsen har genomgående tillstyrkts. Sveriges
villaägareförbund förordar emellertid en större höjning än den som utredningarna
har föreslagit.
4.7.6 Bostadsuigiftsberäkning
Utredningarnas
förslag om ett enhetligt system för alt beräkna bosladsutgiften har föranlett
instämmanden frän bl. a. Svenska kommunförbundet och Försäkringskasseförbundel.
Till skillnad från utredningarna anser dock Kom-munalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling all schablonberäkningar bör ersätta nuvarande regler. Den
millimeterrättvisa som eftersträvas balanserar enligl förbundet inte de stora
felaktigheter som accepteras vid inkomstprövningen. Förenklingar i fråga om
egnahemmen är angelägna, eftersom handläggningstiden för deras del är längre
än för andra ärenden. Dessutom är beräkningarna ofta onödiga att utföra
eftersom bostadskostnaden för egnahem vanligtvis väsentligt överstiger gällande
övre hyresgränser.
4.8
Genomförande
Remissinstanserna
har i likhet med utredningarna ansett alt fl e r t a I e t reformer bör träda i
kraft den 1 januari 1977. Enligt Kommun-Data AB är det dock nödvändigt att
omgående börja utarbeta lösningar för ett
Prop. 1975/76:145 72
fungerande
administrativt system. Detta arbete bör göras av företrädare för kommuner och
dalacentraler. Många remissinsianser har anfört liknande synpunkter.
Ett
flertal remissinstanser har uttalat tveksamhet beträffande möjligheterna alt
genomföra förslaget om rätt för pensionärer all fä bidrag lill hushåll utan barn
redan till bidragsåret 1977, Sra/s-kontoret och RFV anser att den lämpligaste
lösningen är alt reformen samordnas med överflyttningen av bidragsverksamhelen
till försäkringskassorna. Härigenom kan enligt RFV flera väsentliga
svårigheter för såväl de berörda pensionärerna som administrationsorganen
undvikas. Försäkringskasseförbundet anför liknande synpunkter. Olikheterna i
regler och den nuvarande uppdelningen av administrationen innebär enligl
Svenska kommunförbundet att det är mycket tveksamt om reformen kan genomföras
redan vid årsskiftet 1976/77,
Pensionärernas
riksorganisation har utifrån sina synpunkter instämt i utredningarnas
bedömning all denna reform bör brytas ut och genomföras den 1 januari 1977,
Kommunalförbundet
för Stor-Stockholms bostadsförmedling ser liksom utredningarna stora
svårigheter att genomföra förslagen till årsskiftet 1976/77. Enligt
kommunalförbundet är del nödvändigt att först fastställa en plan för hela
genomförandel och alt i samband därmed lösa ansvarsfrågan och frägan om
kostnadsfördelningen.
Utredningarna
har bedömt all en överflyttning av administrationen lill försäkringskassorna kan
ske tidigast är 1980. Denna uppfattning delas av bl. a.
Försäkringskasseförbundet, som understryker att försäkringskassorna f n. och
under de närmaste åren kommer alt vara hårt belastade av att genomfora reformer
som redan har beslutals. Till detta kommer de problem som på senaste liden
uppmärksammals vad gäller ADB-syslemet inom socialförsäkringen. Kassorna bör
dessutom ges tillräcklig tid för rekrytering och utbildning av personal.
Vidare bör den översyn av kassornas organisation som nyligen har påbörjats i
samarbete med RFV, kassorna och personalens fackliga organisation avvaktas.
RFV
anser för sin del att en överföring kan komma till stånd i samband med ingången
av bidragsåret 1979. Denna tidpunkt bör anges som planeringsmål.
4.9
Kostnadsfördelning stat/kommun
Frågan
om kostnadsansvaret förde föreslagna reformerna har föranlett meningsyttringar
från en mängd remissinstanser. Framför allt kommunerna men även länsstyrelserna
m. fl. har framhållit att staten bör ta ett ökat ansvar för bostadsbidragen
såväl till barnfamiljer och hushåll ulan barn som till pensionärer. Flera
remissinstanser har dessutom anfört alt det är svårt all bedöma
realiserbarheten i utredningarnas förslag sä länge kostnadsfördel-
Prop. 1975/76:145 73
ningsfrägan
inle är utredd. Det angelägna i att denna fråga snarast löses av
kommunalekonomiska utredningen framhålls.
Till
dem som förordar att hela kostnaden för de föreslagna reformerna skall bäras av
staten hör Svenska kommunförbundei. Kommunalförbundet för Slor-Stockholms
bostadsförmedling, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro m. fl. kommuner.
Länsbostadsnämnden
I Västmanlands län framhäller alt staten kan sägas garantera en viss
bostadsstandard för människor i aktiv ålder, oberoende av bostadsort. Nämnden
anser det därför rimligt all slalen övertar ansvarel även för bostadsbidraget till
folkpensionärerna och genomför en utjämning mellan kommunerna i fräga om
ekonomiska åtaganden för bostadstilläggen.
Svenska
kommunförbundei motsätter sig bestämt att kommunerna skall bära någon del av
kostnadsökningarna för bostadstilläggen lill pensionärer. Förbundet anser del
inte heller rimligt att staten endast finansierar kostnadsökningarna för
kommuner som genomför en obligalorisk höjning av bostadstilläggen, medan kommuner
som i förväg genomfört denna höjning skulle fä bära hela kostnaden.
Flera
remissinstanser, bland dem länsslyrelsen och länsbostadsnämnden i Värmlands
län, Stor-Stockholms planeringsnämnd samt Sollentuna och Örebro kommuner, har
berört frågor om ändring iskalteutjämnings-bid rågen eller särskilt statsbidrag
till ekonomiskt svaga kommuner för att finansiera kostnadsökningarna.
Kommunalekonomiska utredningen finner en fullständig utjämning mdlan
kommunerna möjlig endast pä sikt. Utredningen kan inte förorda en reform som
ökar obalansen mellan kommunerna och försämrar kommunernas ekonomi totalt
sett. Utredningen finner del dessutom mindre tilltalande all genom tvingande
regler ålägga kommunema all utbetala vissa minimisummor. Genomförs reformen mäste
statsbidrag ulgä vars utformning noga måste övervägas, något som utredningen
ännu ej hunnit med. Pensionärernas riksorganisation förordar att kommunerna
bekostar de första 400 kr., medan statsbidrag skulle ulgä för bidrag överstigande
denna nivä vilket skulle ge en stimulans för kommunema all höja bidragen.
Prop. 1975/76:145 74
5.
Föredraganden 5.1 Historik
Redan
i mitten av 1930-lalet infördes ett individuellt bostadsstöd till barnrika
familjer för att hjälpa dessa till goda bostadsförhållanden. Stödformen, som
kallades familjebidrag, utgick i kombination med finansieringsstöd till de
fastigheter där dessa familjer bodde. Bidragen utgick i form av reducerad hyra lill
familjer rued minst tre barn under 16 år. Bostaden skulle omfatta minsl två rum
och kök och vara fullvärdigt utrustad. För rätt lill bidrag krävdes att
familjen var mindre bemedlad men någon bestämd inkomstgräns gällde inle, Frägan
om bidrag bedömdes från fall till fall med utgångspunkt i familjens
sammansättning, dess inkomst och de olika familjemedlemmarnas särskilda behov.
År
1947 beslöt riksdagen att väsentligt utvidga den krets av familjer som skulle komma
i åtnjutande av ett särskilt ekonomiskt stöd för sill boende, Beslulel grundade
sig på förslag från bosiadssociala utredningen. Bakom beslutet låg en grundlig
genomlysning av bostadsförhållandena i Sverige och ett klart uttalat mål att
inom en lidrymd av 10-15 år radikalt förbättra dem.
På
grund av att bostadsbeståndet till huvudsaklig del bestod av små lägenheter
med låg standard kunde målet näs endast genom en omfattande nyproduktion av
rymliga och välutrustade lägenheter. För att främja en nyproduktion av tillräcklig
omfattning hade staten åtagit sig att bl, a, tillhandahälla lån utöver
bottenlånen.
Grundläggande
förutsättningar för den åsyftade standardhöjningen var emellertid dels att
relationen mellan hyran för en nybyggd lägenhet och inkomsten var rimlig, dels
att den hyresökning som hushållet ådrog sig vid en flyttning inte verkade
avskräckande. Det individuella bostadsstödet var ett av de medel som skulle
skapa dessa förutsättningar.
Eftersom
bostadsförhållandena ansågs ha avgörande betydelse för barnens levnadsvillkor
var det naturiigt all barnfamiljerna skulle komma i främsta rummet vid
fördelningen av de tillgängliga resurserna. Bostadssociala utredningen
framhöll under hänvisning lill de förhållanden som rådde i fråga om produktion,
arbetsmarknad och inkomstbildning att en utjämning av barnförsörjningskoslnaderna
måste åstadkommas genom socialpolitiska åtgärder. Detta var ett tungt vägande
motiv för utredningen att föreslå ell särskilt ekonomiskt stöd för
barnfamiljernas bostadsförsörjning.
Utredningen
menade dock att bidraget inle nödvändigtvis för framliden behövde vara knutet till
bostaden. Del kunde tänkas att eu sådant bidrag på längre sikt kunde uppgå i eu
allmänt barn- och familjebidrag. För all del skulle låta sig göra måste
emellertid vissa villkor vara uppfyllda. Vanor, anspråk och uppfattning om vad
som är ett anständigt minimum i fräga om en familjebostad måste ha påverkals i
tillfredsställande grad. Bostadsbeståndets struktur mäste ha förändrats pä ett
genomgripande sätt. För-
Prop.
1975/76:145 75
hållandel
mellan inkomsier och bostadskostnader borde ha förskjutits i gynnsam riktning.
Det
nya individuella bosladssiödel, familjebosladsbidragel, uigick enligl de
ursprungliga reglema till hushall med minsl två barn under 16 är och med en högsta
inkomst som ökade med antalet barn, 1 likhet med vad som gällde för rätt till
familjebidrag krävdes att familjen hade en rymlig och modernt utrustad lägenhet.
Trångboddhet skulle inte få förekomma. Med trångboddhet menades vid denna
lidpunkt au det bodde fler än två personer per boningsrum, köket oräknat. Till
en början begränsades bidragsgivningen till hushåll som bodde i nybyggda hus,
Familjebosladsbidragel
kompletterades under några år med del s. k, tre-kronorsbidragei. Det var ett äriigt
bidrag motsvarande tre kr, per kvadratmeter lägenhetsyla till hushåll i
nybyggda hus, som förvaltades av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag.
Kommunerna fick själva avgöra vilka hushåll som skulle få detta bidrag. Det var
avsett all dels förslärka familjebostadsbidragen för hushåll med särskilt svag
betalningsförmåga, dels stödja även andra hushåll än familjer med minsl två
barn. Bidragsformen avvecklades redan i början av 1950-talel utan all ersättas
av någon motsvarande.
Under
1950-ialei togs vid några tilirällen frägan upp om familjebostadsbidragens bostadsanknyining
skulle kunna slopas. Tanken avvisades med hänvisning till att del alltjämt
förelåg behov alt stimulera barnfamiljerna all efterfråga rymliga bostäder.
År
1958 vidgades familjebostadsbidragens tillämpningsområde så all ocksä familjer
med ell barn blev bidragsberättigade, Inkomslgränser och bidragsbelopp höjdes
vid flera tillfällen under 1950- och 1960-talen,
Den
I januari 1969 infördes ett nytt system för individuella bostadssubventioner till
barnfamiljerna. Riksdagsbeslutet 1968 hade föregåtis av ett omfattande
utredningsarbete inom familjepolitiska kommittén.
Kommittén
fann slora brister i familjebosiadsbidragssystemet från såväl bostadspolitiska
som förddningspoliliska utgångspunkter. Den föreslog därför att det ekonomiska
stödet lill barnfamiljerna skulle utformas efter nya grunder. De
fördelningspolitiska aspekterna präglade kommitténs förslag.
Många
remissinstanser framhöll dock att bostadspolitiska aspekter alltjämt mäste
tillmätas slor vikt. Jag vill erinra om att remissbehandlingen i tiden sammanföll
med en förändring av bostadspolitiken, vilken innebar au de generella
räntesubventionerna avvecklades och ett nytt lånesystem infördes.
Del
system som blev resultatet av de delvis motstridiga intressena fick en klar fördelningspolilisk
markering men kom ocksä att innehålla ett bo-stadsslödjande momeni. Det nya
bostadstillägget besiod av dels en statlig, dels en kommunal del. Den senare
finansierades delvis med statsbidrag.
Det
slalliga tillägget besiod i sin tur av två delar: ett grundbelopp som uigick
ulan bostadsvillkor och en del som var förbunden med villkor i fråga om
bostadens utrymme och utrustning. Det kommunala tillägget knöts
Prop.
1975/76:145 76
till
boendekostnaden och gjordes beroende av den faktiska boendekostnaden i vissa
intervall. Dess syfte var att komplettera det statliga tillägget på ett sådant
sätt att särskild hänsyn kunde tas lill bostadskostnadens storiek för barnfamiljer
som hade låga inkomster och samtidigt höga hyror.
Bosladslillägget
var inkomstprövat.
Betydande
ändringar i bidragsvillkoren gjordes den 1 april 1972. Kraven på bostadens
storlek och utrustning togs bort. I stället infördes ett enhetligt bidrag på
900 kr. per bam och år utan bostadsvillkor. Denna del av stödet blev därigenom
helt och hållet ett allmänt konsumlionsslöd. Det finansierades uteslutande med
statliga medel och kallades statligt bostadstillägg. Del hyresanknutna
tillägget fördubblades och den övre hyresgränsen höjdes. Därigenom tillfördes
stödet ell verksamt bostadsstimulerande moment. Denna del av bostadsstödet
benämndes i fortsättningen statskommunalt bostadstillägg.
Mindre
ändringar har gjorts i systemet ocksä efter år 1972, Bl, a, har den övre hyresgränsen
höjts med hänvisning till ökade bostadspriser.
År
1974 blev även hushåll utan barn berättigade till bostadstillägg. Samtidigt
infördes regler som innebäratt det bidragsberättigande hyresintervallet kom all
ligga 100 kr. per månad lägre för ensamslående än för makar. Del gällde både
barnfamiljer och barnlösa hushåll.
Kommunala
bostadstillägg lill folkpensionärer (KBT) började ulgå i sin nuvarande form är
1954, De ersatte då en form av subvention som hade funnits sedan år 1948 och sorn
besiod av dels ell inkomstprövat statligt bostadstillägg, dels ett likaledes inkomstprövat
kommunall tillägg.
Au
folkpensionerna pä detta sätt kompletterades med ett bostadstillägg var inte i
första hand bostadspolitiskt motiverat. Bakom riksdagens beslul alt ge kommunema
rätten att införa KBT synes främsl ha legat motivet all göra del möjligt att
förbättra folkpensionärernas förmåner utan alt förbättringen behövde betraktas
som fattigvård. Att bidragsrätten delvis kom all knylas till bostaden var
motiverat bl. a. av att bostadsutgiften var en tung del i pensionärens budget
och alt den varierade både mellan kommuner och mellan olika pensionärshushåll
inom en kommun.
KBT
har byggts ut allt mer och har i mänga kommuner numera en klar bostadspolitisk
innebörd. Kommunerna bestämmer själva efter vilka principer och med hur slora
belopp som tilläggen skall ulgå. Variationerna mellan kommunerna är slora.
Endast till en del är skillnaderna motiverade av olikheter i bosladskoslnadsnivä.
KBT
är inkomstprövade enligl lagfästa regler.
I
ungefär hälften av landets kommuner finns ett särskilt bostadstillägg för handikappade
(KBH). Det har till syfte att möjliggöra för handikappade att bo i bostäder
som är väl lämpade för deras särskilda behov. Svenska kommunförbundei har mot
bakgrund av socialhjälpslagens bestämmelser utarbetat normalgrunder för KBH.
Flertalet kommuner följer dessa.
Prop. 1975/76:145 77
5.2
Motiv och principer för bostadsbidrag
Av
den återblick som jag nyss har gjort står det klart att såväl allmänt fördelningspolitiska
som rent bostadspolitiska motiv har styrt utbyggnaden och utformningen av det
individuella bostadsstödet under de gångna åren. Enligt min uppfattning har det
också varil ett verksamt medel för båda dessa syften. Stödet uppgår i dag till
nära 3,7 miljarder kr.
Boende-
och bostadsfinansieringsutredningarna har i betänkandet (SOU 1975:51-52)
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag konstaterat att bostadsbidragen
väsentligen ansluter till riktlinjerna för den allmänna social- och familjepoliliken
och all bidragen därför skall betraktas som fördelnings-politiska instrument.
Dock menar de att bostadsbidragens grundläggande syfte är att medverka lill att
de mål som statsmakterna ställer upp för den långsiktiga bostadspolitiken skall
kunna förverkligas.
Genom
olika åtgärder av mer generell karaktär påverkar samhället bostadsprisel, prisstrukturen
och relationen mellan bostadspris och inkomst. Del finns dock enligt
utredningarnas mening även i framtiden behov av ett särskilt bostadsstöd för
hushåll med begränsad ekonomisk bärkraft.
Denna
uppfattning om bostadsbidragens uppgift och om behovet av bidrag i framtiden
delas av en stor majoritet av remissinstanserna.
Även
jag anser alt bostadsbidrag till hushåll med ringa ekonomisk bärkraft kommer
all ha en viktig uppgift att fylla ocksä under den närmaste framtiden.
Utredningarna har med ett rikhaltigt statistiskt material och egna räkneexempel
visat pä den bristande överensstämmelse som råder för vissa hushåll mellan
deras behov av bosiad och förmågan att betala vad bostaden kostar.
Del
är bostadsbidragens uppgift att överbrygga dessa skillnader och att ge en reell
stimulans för sådana hushåll att förbättra sina bostadsförhållanden. Alltjämt
är det en slor skillnad i bostadsstandard mellan hushåll med högre och med
lägre inkomsier. Av vad vi kan utläsa ur olika statistiska källor är det sällan
av fri vilja ulan i slällel av ekonomiskt nödtvång som ett hushåll har en låg
bostadsstandard.
Jag
delar därför också utredningarnas grundsyn all ett av bostadsbidragens huvudsyften
skall vara att minska de skillnader i bostadsstandard som beror av olika
inkomst och betalningsförmåga och alt fortlöpande förbättra bostadsstandarden
för ekonomiskt svaga grupper. Mot denna bakgrund är det naturiigt alt jag delar
utredningarnas uppfattning att bostadsbidragen mäsle knytas till bostaden för
att delta syfte skall nås. En slor majoritet av remissinstansema har samma
uppfattning.
Samtidigt
slår det enligt min mening klart alt ett ekonomiskt stöd som kräver
motprestationer av hushållen själva inte får avsedd stimulanseffekt om hushållen
inte har förmågan au göra de egna uppoffringar som stödsystemet förutsätter.
De former av bostadsbidrag som f n. finns har inslag
Prop. 1975/76:145 78
också
av allmänt konsumtionsförstärkande karaktär. Dessa delar av stödet, som utgär lill
hushåll med låga inkomster och/eller tung försörjningsbörda ökar den egna hyresbetalningsförmågan
och medverkar på så sätt till att ge det bostadsstimulerande inslaget i
bidragen den avsedda effekten.
Utredningarna
anser sig ha belägg för uppfattningen att bostadsbidragen för de stora
grupperna av hushåll - med undanlag för enförälderfamiljerna - nu har föriorat
det mesta av sin slandardhöjande stimulans. Den grundläggande orsaken härtill
är enligt utredningarna att de utgifter som hushållen har för sina nuvarande
bostäder ligger så nära det bidragsberättigande hy-resinlervallels övre gräns
att hushållet vid en fiyttning till en större och bättre bostad måste betala
hela eller en myckel stor del av merkostnaden av egna medel. För mänga hushåll,
särskilt för dem som har flera bam, är en sådan ekonomisk uppoffring svår all
göra.
Jag återkommer
till dessa frågor när jag går in på det framtida bostadsbidragets
konstruktion. Redan nu vill jag emellertid slå fast att jag i likhet med
utredningarna finner alt bostadsbidraget bör bestämmas med utgångspunkt i
hushållets bostadsbehov och ekonomiska bärkraft och att det bör ge en reell bostadsslimulans
för hushåll med begränsad egen betalningsförmåga.
Utredningarna
har också betonat att bostadsbidragens uppbyggnad bör vara enkel, sä att
allmänheten har lätt att förstå bidragens innebörd och att kontrollera sina
bidragsbelopp. Detta har starkt strukits under också av företrädare för
kommunerna, som sköter handläggningen av bostadsbidragen. Också administrationen
bör fungera smidigt för såväl bidragstagama som de handläggande organen.
Det
är viktiga principer för bostadsbidragen som utredningarna här anger. Jag
kommer i det följande att beröra vissa frågor av betydelse för hur allmänheten
ser på bostadsbidragen och för den administrativa hanteringen hos de
handläggande organen.
Ett
spörsmål av slor betydelse i detta sammanhang är den splittrade bild som de
skilda bostadsbidragssystemen uppvisar. Olika regler gäller för de olika formema
av bostadsbidrag. Beräkningen av bostadsutgiften sker på olika sätt. Utfallet i
bidragsbelopp blir väsentligt olika beroende på vilkel system som är
tillämpligt i det enskilda fallet. När det gäller KBT tillkommer all kommunerna
inbördes tillämpar olika principer för hur bidragen skall utformas och med
vilka belopp de skall ulgå.
Utredningarna
har behandlat dessa frågor och gett ullryck för uppfattningen att en samordning
mäste komma till stånd. Målet bör vara ell enda system för alla typer av
hushåll som behöver ett ekonomiskt stöd i sill boende. De har också lagt vissa
förslag som skulle kunna främja en samordning på längre sikt. Ett av dem syftar
till alt nä en större enhetlighet inom KBT-systemets ram och innebär att ell
minimibelopp skulle läggas fast för KBT. Utredningarna har dock inte ansett sig
ha befogenhet alt
Prop. 1975/76:145 79
anvisa
vägar att finansiera en sådan reform. På denna punkt har de hänvisat till kommunalekonomiska
utredningen.
Det
råder enighet bland remissinstanserna om behovet av en samordning. 1972 års skatleutredning
(Fi 1972:02) har understrukit att en samordning mellan de olika
bostadsbidragssystemen i hög grad skulle underlätta en samordning också mellan
skattesystemet och de olika bidragssystemen. Kommunalekonomiska utredningen (Fi
1971:08), som också ansluter sig till utredningarnas grundtanke, menar dock att
frågan bör bli föremål för fortsalt utredning med syfte all utarbeta ett
konkret förslag till hur samordningen skall utformas. Utredningen anser alt
det finns flera motiv för en ändring i någon form av nuvarande ansvars- och
kostnadsfördelning och pekar pä att övergängen lill ett enda
bostadsbidragssystem reser frågan om en samordning med socialförsäkringssyslemet.
Därmed kommer frågan om huvudmannaskapet in i bilden. Utredningen omtalar all
den i sill fortsatta arbeie kommer att behandla det ekonomiska utrymmet för
olika aktiviteter och att den därför räknar med att återkomma också till
kostnadsansvaret vad gäller bostadsbidragssystemet.
För
egen del anser jag det önskvärt att nå en ökad samordning mellan bostadsbidragssystemen.
Enligt min mening finns det åtskilligt som redan nu kan göras för att undanröja
vissa administrativa olikheter i regelsystemen. Jag har erfarit att bostadssiyrelsen
redan har påbörjat ett sådant arbete i samråd med bl, a, riksförsäkringsverket (RFV)
och Svenska kommunförbundet.
Remissbehandlingen
har gett vid handen att det inte är möjligt all i detta sammanhang genomföra
några mera genomgripande åtgärder för att samordna de olika bidragssystemen.
Det behövs ytteriigare underiag, innan det är möjligt att ta ställning till frågorna
om på vilkel sätt en samordning i framtiden skall ske och hur kostnadsansvaret
för de olika stödsystemen skall fördelas mellan stat och kommun. Det arbete som
har påbörjats inom socialpolitiska samordningsuiredningen (S 1975:02) kan komma
all ge en del av det underlag som kommunalekonomiska utredningen efterlyser och
som även jag anser måste till för att det skall vara möjligt att fullt ut
bedöma konsekvenserna av ett beslul all samordna bostadsbidragen. Frågan om
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun behandlas som jag nyss har nämnt
av kommunalekonomiska utredningen. Jag anser därför au eti ställningslagande i
frågan om en närmare samordning mellan de olika stödsystemen måste anstå till
dess att häda de här nämnda utredningarna har avslutat sitt arbete.
Utredningarnas förslag beträffande KBT kommer jag därför inte heller au
behandla i delta sammanhang. Jag kommer dock att beröra frågan om en ändring av
KBT-reglerna för personer som uppbär partiell förtidspension eller inkomstprövad
änkepension.
Prop.1975/76:145 80
5.3 Terminologi
Innan
jag gär vidare vill jag beröra en terminologisk fräga som utredningarna har
behandlat,
F,
n, används bostadstillägg och bostadsbidrag som synonyma begrepp. Utredningarna
har menat att benämningen bostadsbidrag ger en bätlre uppfattning om
innehållet i systemen och att den dessutom ansluter till uttryck som barnbidrag
och socialbidrag.
Jag
instämmer med utredningarna på denna punkt. I det följande kommer jag därför
alt använda beteckningen bostadsbidrag i fråga om de stödformer som nu benämns
statliga och statskommunala bostadstillägg. Jag föreslär också att anslaget
Bostadstillägg m. m. under tolfte huvudtiteln fr, o, m, budgetåret 1976/77
betecknas Bostadsbidrag m, m.
5.4
Beskrivning av bidragsmottagarna
Jag
kommer i det följande, med del undantag jag nyss angav beträffande vissa
pensionärer, alt behandla enbart frågor som gäller systemet med statliga och Slatskommunala
bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan bam. Det är ocksä delta system
som utredningarna har ägnat den största uppmärksamheten.
Som
en bakgrund till mina förslag i det följande vill jag lämna en kortfattad beskrivning
av de hushåll som fär bostadsbidrag inom del nuvarande systemet,
F.
n. är det ca 500 000 barnfamiljer som uppbär bostadsbidrag. Del innebär att
ungefär varannan barnfamilj och nära 60 96 av samtliga barn omfattas av
systemet. Drygt 350 000 är tvåförälderfamiljer. I ca två tredjedelar av dessa
familjer är det bara den ena av föräldrarna som är heltidsarbetande. Ca 130 000
enförälderfamiljer har bostadsbidrag. Det är praktiskt taget alla hushåll av
denna typ.
Av
hushällen ulan barn är del en mycket lilen andel som har bostadsbidrag.
Närmare 90 96 av de bidragsmotlagande hushällen ulan barn är ensamstående.
Drygl
en tredjedel av barnfamiljerna bor i småhus som de själva äger. Knappl 5 96 bor
på jordbruksfastighet. Ett fltal, ca 1 96, saknar egen bostad. Av dem som bodde
i småhus som de själva ägde hade i december 1974 ca 15 % en bidragsgrundande inkomst
som understeg 20 000 kr. Bland de närmare 60 % av barnfamiljerna som bodde i hyres-
eller bosladsrätlslä-genhel var andelen med så läg inkomst hela 40 96. Det
genomsnittliga bidragsbeloppet var 245 kr. i månaden. Ca en femtedel hade
bostadskostnader som läg över den övre hyresgränsen.
Nära
nog var femte barnfamilj var trångbodd i den mening som begreppet används i
dag. Det innebär alltså alt det i dessa familjer bodde fler än tvä personer per
rum, kök och vardagsrum oräknade. Del stora flertalet bland dem var tvåförälderfamiljer.
Prop.
1975/76:145 81
Av
hushällen utan barn bodde nästan alla i hyres- eller bosladsrällslägenheter.
Deras inkomster var myckel låga. Mer än en tredjedel hade inkomster under 10
000 kr. Också bostadsutgiflerna var låga och för mer än hälften understeg de
500 kr. i månaden. Det genomsnittliga bidragsbeloppet uppgick till 105 kr. i
månaden.
5.5
Bostadsbidragets konstruktion
Jag
går nu över till alt i korta drag beskriva hur det gällande bidragssystemet är
uppbyggt samt redovisa utredningarnas synpunkter på denna uppbyggnad.
Stödet
beslår av två delar. Den ena delen utgörs av ett statligt bidrag
på
900 kr. per barn och är. Det utgär helt utan bostadsvillkor, således även
till
föräldrar som saknar egen bosiad. Den andra delen står i relation lill
hushållets
bosiadsutgift. Den utgår med 80 96 av utgiften mellan följande
hyresgränser:
nedre grans övre
grans
kr,/mån kr,/män
400
650
400
750
400
900
400
1025
300
550
300
650
300
800
300
925
för
makar ulan barn för makar med 1-2 barn för makar med 3-4 barn för makar med 5
el, fl, barn
för
ensamstående ulan barn för ensamstående med 1-2 barn för ensamstående med 3-4
barn för ensamstående med 5 el. fl. barn
Bidraget
är inkomstprövat efter regler som jag berör längre fram.
Enligt
de riktlinjer för bostadsbidragen som lades fast av 1971 ärs riksdag (prop.
1971:156, SoU 1971:42, rskr 1971:327) skall riktmärket för de övre hyresgränserna
vara inflyllningshyrorna i storstäderna för lägenheter som medger en
utrymmesstandard, som inle väsentligt överstiger de normer som gäller för bosiadsbyggnadsplaneringen
enligt beslut av 1966 års riksdag. Denna norm innebär all vardagsrum och kök
skall vara fria från sovplatser och all i varje sovrum skall bo högsl två
personer. För en personshushåll skall dock lägenheter om ett rum och kök anses
tillräckliga.
Som
jag tidigare har nämnt anser utredningarna att bidragsbeloppen är för små för
de ekonomiskt sämst ställda, bland vilka trångboddhet och dåliga
bostadsförhållanden i övrigi alUjämt är vanligt. De menar också att bidragens bostadsstimulerande
effekt numera är förhållandevis liten för den slora majoriteten av hushåll,
eftersom dessa redan har uppnatt den bostadsstandard som tilläggen är avsedda
att möjliggöra. En ytteriigare standardökning måste de till hela eller större
delen betala av egna medel, vilkel utredningarna menar att många av dem inte
har förmåga att klara av. De
6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 82
ställer
detta konstaterande mot del förhållandet att de ekonomiskt mer välbärgade
hushåll, som inte omfattas av bosladsbidragssysiemet, fortsätter alt förbättra
sina bostadsförhållanden i takt med att deras inkomsier ökar.
Därutöver
finner utredningarna att själva bidragskonstruktionen ger vissa inte önskvärda
effekter beträffande de utgående bidragens storiek. De olika nedre hyresgränserna
för ensamstående och makar medför nämligen att en ensamstående vid samma
inkomst och samma bostadsutgift kan fl ett högre bidragsbelopp än makar, trots
att de senares försörjningsbörda är högre. 1 vissa lägen kan ensamslående utan
barn t. o. m. fl ett högre belopp än makar med ett barn.
Utredningarna
anser av dessa skäl alt bostadsbidragen behöver förstärkas och konstruktionen
förändras. Delstora flertalet remissinstanser har samma mening.
Med
utgångspunkt i sin principiella uppfattning om vilka syften som ett
bostadsbidrag skall tjäna har boende- och bostadsfinansieringsulredning-arna
prövat olika system och konstruktioner av ett framtida bidrag. Bl, a, har de
grundligt belyst effekterna av beskattade bostadsbidrag. De redovisar argument
såväl för som emot en sådan lösning. Den slutsats som utredningarna drar är att
de negativa argumenten överväger. Fördelningseffekterna blir inte
tillfredsställande, bl. a. därför att även hushåll med höga inkomster skulle fä
bidrag. Framför allt är det dock enligt utredningarnas mening svårt att förena
ett sådant system med de bostadspolitiska målen.
På
bl, a, dessa grunder och med hänvisning till alt skatteutredningen har all från
mera övergripande synpunkter ta upp frägan om beskattning av bostadsbidragen
har utredningarna inte funnit skäl att nu föreslå en sådan.
Remissinstanserna
har allmänt bedömt frägan pä samma sätt och framhäller bl, a, all nuvarande
beskattningsregler skapar slora svårigheter, när det gäller alt ge bidragen den
rätta bostadspolitiska inriktningen.
För
egen del anser jag att en beskattning av bostadsbidragen har flera tilltalande
effekter. Bl, a, skulle den lösa den besväriiga inkomstprövnings-problematiken,
vilken jag skall beröra närmare i det följande. Vidare skulle de dubbla
marginaleffekterna försvinna. Men jag kommer ändå i likhet med utredningarna
fram lill att del i nuvarande läge inle är möjligt all som en isolerad åtgärd
genomföra en sådan omläggning.
Efler
att ha prövat men förkastat olika modeller har utredningarna stannat för att
föreslå att del framtida bostadsbidraget konstrueras på följande sätt.
För
varje barn utgår liksom i det nuvarande systemet 900 kr. per är. Därutöver ulgär
i bidrag 80 % av hyran från O och upp lill en övre gräns, som läggs fast med
hänsyn till hushållets storiek. Som riktmärke vill dock utredningarna sätta en
högre ulrymmesnorm än dagens. Det sammanlagda beloppet skall reduceras med 14 %
av årsinkomsten.
En
fördel med den föreslagna konstruktionen, som har stora likheter med
Prop.
1975/76:145 83
dagens
system, är enligl utredningarna att ökningen av bidragen i hög grad skulle tillfalla
hushåll med låga inkomster. Väsentliga förstärkningar skulle komma även mellaninkomsigrupperna
lill del. Konstruktionen löser även problemet med de olika nedre hyresgränserna
för ensamstående och makar. Marginaleffekterna blir lägre än med nuvarande
system. Systemet är enkelt och enhetligt.
Majoriteten
av remissinstanserna har förordat den konslruklion som utredningarna har
presenterat. De skäl som de därvid åberopar är i huvudsak desamma som
utredningarna själva har angett.
Några
remissinstanser, däribland konjunkturinstitutet, TCO och Hyresgästernas
riksförbund, har emellertid funnit vissa allvariiga brister i del föreslagna
systemet. De pekar på att det inle ger några förstärkningar för hushållen i mellaninkomstlägen
. Det kan t. o. m. inträffa att det leder till försämringar för vissa hushåll.
Systemet anges vidare i motsats lill vad utredningarna har funnit ge mycket
kraftiga marginaleffekter.
Grundorsaken
till de påtalade bristerna är enligt min mening de föreslagna reglerna för
inkomstreducering. Genom att reduceringen sker med en fast procentandel av
inkomsten sker ingen anpassning till inkomstutvecklingen. Därigenom urholkas
systemet successivt. Del är alltså inte tillräckligt att som utredningarna har
tänkt sig justera inkomsiprövningsreglerna vart femte år. Därmed förlorar del
föreslagna systemet också en del av sin enkelhet, eftersom reduceringsfaktorn
måste uttryckas på ett betydligt mer komplicerat sätt.
Mol
denna bakgrund finner jag det inte möjligt all lägga utredningarnas föreslagna
konstruktion till grund för ett framtida bostadsbidragssystem. I stället
förordar jag all vissa grundläggande förbättringar görs inom ramen fördel
nuvarande systemet. Jag häri mitt arbete haft samma utgångspunkter som
utredningarna. Sålunda utgår jag från att ell framlida bidragssystem bör ge
förstärkningar till hushåll med läg ekonomisk bärkraft och en bostadsstimulerande
effekt för det stora flertalet hushåll. Jag finner det vidare angeläget att
skapa större rättvisa mellan ensamstående och makar.
Jag
lar lill att börja med upp frägan om den nedre hyresgränsen. Den är i dag 400
kr. per månad för makar och 300 kr. per månad för ensamstående. Det finns
enligt min mening starka rättviseskäl som talar för en gemensam hyresgräns. Om
den nedre hyresgränsen görs gemensam försvinner nämligen den av utredningarna
påtalade olägenheten all större hushåll i vissa fall vid samma inkomst och
samma bostadsutgift llr eu lägre bostadsbidrag än mindre hushåll. Jag föreslär
därför att den i fortsätlningen läggs på en nivå av 350 kr. per manad för
såväl makar som ensamstående.
Mitt
förslag medför en bidragsökning med 480 kr. per år för alla hushåll som består
av makar eller med makar jämställda, såväl för dem som har barn som för de
barnlösa. Därigenom flr bl. a. en slor grupp av hushåll som på grund av låg
ekonomisk bärkraft alUjäml har otillfredsställande bo-
Prop. 1975/76:145 84
stadsförhällanden
en reell inkomstförstärkning.
För
vissa ensamstående och enförälderfamiljer minskar ä andra sidan bidraget med
480 kr. per är. Denna förändring skati ses mol bakgrund av den inkomst- och
hyresutveckling som har ägt rum sedan är 1974, dä den nedre hyresgränsen på 300
kr. infördes. Många inom de berörda hushållsgrupperna blir dessutom helt eller
delvis kompenserade genom den höjning av de övre hyresgränserna, som jag kommer
att förorda i det följande.
Jag
går nu över till frägan om de övre hyresgränserna. Utredningarna har yrkat pä
att dessa skall höjas av tvä skäl. För det första kommer de rent allmänt sell
att vara för låga med hänsyn till den prisutveckling som har ägt rum sedan de
sist justerades och som kan väntas komma alt äga rum fram till dess att
ändringen kan genomföras. För del andra borde enligl utredningarnas mening en
högre ambitionsnivå i fräga om utrymme fl utgöra riktmärket för var gränsen
läggs.
En
stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget alt höja de övre hyresgränserna.
Även
för egen del anserjag del vara angeläget att de övre hyresgränserna höjs. Innan
jag går närmare in pä hur stor höjningen bör vara vill jag dock ange några
riktlinjer för hur den övre hyresgränsen bör vara utformad för att tillgodose
vissa bostadspolitiska mål.
Jag
har tidigare nämnt vad som till en början var riktmärket för de övre hyresgränser
som nu tillämpas. När bidragssystemet den 1 januari 1974 utvidgades till att omfatta
även hushåll utan barn gjordes i praktiken vissa avsteg från detta riktmärke.
Ensamstående med barn fick sålunda sin bosiadsutgift täckt till en lägre nivä
än hushåll med två föräldrar. Delta kompenserades dock i realiteten genom all
den nedre hyresgränsen ocksä sattes lägre.
Mot
bakgrund av förslaget om en gemensam nedre hyresgräns anser jag att för
barnfamiljernas del också den övre gränsen bör göras gemensam för en- och tvåförälderfamiljer
med samma anlal barn.
Riktmärket
för var den övre hyresgränsen skall läggas bör enligt min mening liksom hiuills
vara att alla hushåll skall ges ekonomiska möjligheter all efterfråga en rymlig
bosiad av nybyggnadsstandard i en god miljö. Detta är viktigt för att motverka
att en uppdelning sker av hushållen efter ekonomisk bärkraft. Eftersom
hyresnivån skiftar från en ort till en annan och dessutom är olika för lika slora
lägenheter inom skilda delar av bostadsbeståndet är en hyresgräns givetvis ett
trubbigt instrument för all styra hushållen mot en bestämd lägenheistyp. Enligt
min mening är detta inle heller gränsens uppgift.
I
stället bör hushållen ges störeta möjliga frihet alt själva avgöra vilken
lägenhet som bäst tillgodoser deras behov inom den ekonomiska ram som statsmakterna
anger.
Även
om riktmärket för var gränserna nu läggs inle på ett avgörande sätt skiljer sig
frän vad som tidigare har varil vägledande har jag inle ansett del riktigt att
så hårt binda dem lill priset för en viss lägenheistyp som
Prop. 1975/76:145 85
tidigare
har skett. Genom den möjlighet som kommunema har att i enskilda falt räkna med
en lägre bosiadsutgift än den faktiska som bidragsberättigad finns en spärr för
att bostadsbidragen inle utgår för oskäligt höga bostadsulgifter.
Kostnadsläget för likvärdiga lägenheter börenligt min mening ligga lill grund
för bedömningen. Liksom hittills bör bosladsutgiften givetvis reduceras om en
del av lägenheten disponeras av andra personer än dem som hör till hushållet,
Ytteriigare
ell skäl lill att jag anser att en hård bindning till viss lägenheistyp är
olämplig är alt jag finner att en utveckling mot flexiblare lägenhetslösningar
kan motverkas härigenom.
Med
hänvisning till vad jag här har sagt föreslår jag att de övre hyresgränserna
sätts till följande belopp.
Kr,/män
för
makar utan barn 700
för
makar med 1-2 barn 825
för
makar med 3-4 barn 975
för
makar med 5 el, fl, barn 1 125
för
ensamstående ulan barn 600
för
ensamslående med 1-2 barn 825
för
ensamstående med 3-4 barn 975
för
ensamslående med 5 el, fl, barn I 125
Med
de hyresiniervall som på detta sätt skulle bli bidragsberättigande kommer
bostadsbidraget, inkl, i förekommande fall den barnanknutna delen, före inkomslreduceringen
att uppgä lill följande maximibelopp. Som jämförelse anger jag även de
maximibelopp som kan utgä enligt nu gällande regler.
Maximibelopp,
kr,/år
opaginerad Kontrollera mot PDF
enligl miu
enligt
nu
förslag
gällande
regler
3 360
2
400
2 400
2
400
5 460
4
260
6 360
5
160
8 700
7
500
9 600
8
400
11940
10
500
för
makar utan barn
för ensamstående utan barn
för makar och ensamstående
med 1 barn
för makar och ensamstående
med 2 barn
för makar och ensamstående
med 3 barn
för makar och ensamstående
med 4 barn
för makar och ensamstående
med 5 barn
För
varje barn utöver fem tillkommer 900 kr, både enligl mitt förslag och enligt de
regler som nu gäller.
Utredningarna har
föreslagit alt länsbostadsnämnden efter förslag från kommunen skall kunna medge
en generell sänkning av de 7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145
Prop. 1975/76:145 86
övre
hyresgränserna, när hyresläget pä orten betydligt understiger det som har
utgjort riktmärket för var gränsen har lagts. Remissopinionen är övervägande
positiv till att en sädan möjlighet öppnas. Bostadsstyrelsen och ett par
länsbostadsnämnder anser dock att avgörandet bör ligga hos kommunen själv som
har den bäsla överblicken över situationen.
För
egen del anser jag, mol bakgrund av min uppfattning om den övre hyresgränsens
funktion, att en sådan sänkning endast i undantagsfall torde bli aktuell. I
likhet med bostadsstyrdsen m.fl. finner jag att kommunen själv bäsl kan bedöma
om den övre hyresgränsen ligger för högt i förhällande lill bostadskostnadsläget
i kommunen. Kommunen bör därför liksom hittills ha möjlighet alt själv besluta
att generellt sänka de övre hyresgränserna. Jag finner det angeläget att
utfallet av nämnda regels tillämpning noga följs av bostadsmyndigheterna.
Jag
övergår sä till spörsmålet om reducering av bostadsbidraget pä grund
av bostadens storlek.
Enligt
huvudregeln skall den bidragsgrundande bostadskostnaden och därmed
bostadsbidraget reduceras om kostnaden är oskäligt hög med hänsyn till familjens
bostadsbehov. 1974 års riksdag beslöt på grundval av förslag i prop. 1974:150
att undanlag frän huvudregeln flr medges, om synneriiga skäl föreligger. Skäl
för undantag kan vara att nägon alternativ bosiad som inle medför reduktion av
tillägget inle går att få inom rimligt avstånd. Ett annat skäl kan vara all bidragstagarens
inkomst är påtagligt läg eller att bidragstagaren har kommit alt fä en för stor
bostad i förhällande lill sitt behov genom skilsmässa eller dödsfall i
familjen.
Utredningarna
har påtalat alt huvudregeln har visat sig fl olämpliga konsekvenser i vissa
fall. Bl.a. har det inträffat alt man har anpassat antalet rum pä den givna lägenhelsytan
till vad som accepteras i bidragssammanhang. Därigenom har två familjer med
exakt lika slora lägenheter kunnat bli behandlade på olika sätt vid
bidragsprövningen. Mol bakgrund härav och med hänsyn till bostadsbidragens
övergripande bostadspolitiska syfte att främja en god utrymmesslandard har
utredningarna ansett att reduceringsregeln bör slopas. Ytteriigare ett skäl
härför har utredningarna ansett vara all den skapar betydande administrativa
svårigheter.
De
remissinsianser som har tagit upp frägan har, med undantag av RRV, tillstyrkt
förslaget.
Även
om jag är medveten om all den regel som nu tillämpas vid reduceringen i vissa
fall kan ge vissa mindre lämpliga konsekvenser anser jag att en reducering av
den bidragsgrundande bostadskostnaden i undantagsfall kan behöva tillgripas
för att stävja all en onödigt hög bostadsstandard främjas med bostadsbidragens
hjälp.
Vissa
hushåll kan behöva en dyrare bostad än som kan rymmas inom ramen för en övre hyresgräns
som med nödvändighet måste läggas fast med utgångspunkt i generellt giltiga
kriterier.
Jag
tänker på hushåll, där det finns en handikappad hushällsmedlem.
Prop.
1975/76:145 87
Jag
tänker ocksä pä föräldrar som inte har sina barn stadigvarande boende hos sig
men som flr regelbundna besök av dem under kortare eller längre lid.
Utredningarna har berört dessa problem.
Låt
mig börja med de handikappades bostadsbehov.
Många
handikappade måste ställa speciella krav på sin bosiad för all den skall
tillgodose deras behov. Det kan gälla särskilda utrustningsdetaljer. Många behöver
större yta för all kunna röra sig med exempelvis rullstol men ocksä för att
rymma den extra utrustning som de kan behöva ha t. ex. föratt kunna sköta sin
hygien. Såväl barn som vuxna måste träna sin förmåga att klara del dagliga
livets rutiner. Också för detta krävs ofta merytor. Vissa handikappade behöver
större avskildhet och frihel frän störningar än andra människor.
Till
detta kommer, som utredningarna och vissa remissinstanser särskilt har
understrukit, att mänga handikappade är hänvisade till att vistas större delen
av dygnet i sin bosiad och ocksä av den anledningen kan behöva ett större
utrymme än andra.
Därutöver
kan finnas behov av särskilda komplement, t.ex. i form av parkeringsplats och
utrymme som medger all arbeie ulförs i eller i anslutning till bostaden.
Till
viss del täcks kostnaden för sådant som jag här har nämnt av bosladsanpassningsbidraget.
Ungefar hälften av landets kommuner har vidare, som jag nämnde inledningsvis,
infört särskilda bostadsbidrag för ati göra det ekonomiskt möjligt för
handikappade att ha en bosiad efter sina behov.
Utredningarna
har utifrån sin övergripande syn pä bostadsbidragens uppgift ansett att även
sådana särskilda bostadsbehov som föranleds av ett handikapp bör kunna
tillgodoses inom ramen för de ordinarie bostadsbidragen. För alt möjliggöra
delta har utredningarna föreslagit alt en rätt till dispens införs för högre bidragsberättigad
bostadsutgift än vad som medges enligt de generellt fastlagda övre hyresgränserna.
Med en sädan möjlighet skulle man dessutom nä större enhetlighet över landet än
vad som är möjligt med ett bostadsbidrag som är helt och hållet en kommunal
angelägenhet.
En
enig remissopinion tillstyrker förslaget.
Jag
har i denna fråga samma uppfattning som utredningarna och remissinstanserna.
De skäl som utredningarna anför talar enligt min mening starkt för förslaget om
en dispensmöjlighet.
Jag
förordar därför att dispens för högre bidragsberättigad bosiadsutgift än vad
som ryms inom ramen för den övre hyresgränsen medges, när ett handikapp hos
någon av hushällsmedlemmarna motiverar detta. En höjning med 150 kr. bör enligt
min mening täcka in de flesta fall. Om synneriiga skäl föreligger, bör kommunen
dock ha möjlighet att gå över denna gräns. I likhet med utredningarna anser jag
all del bör ankomma på sociala centralnämnden/socialnämnden alt pröva huruvida
skäl i form av handikapp föreligger.
Prop. 1975/76:145 88
Utredningarna
har föreslagit att en dispensmöjlighet av liknande slag som för handikappade
medges också för föra I d ra r som inte har sina barn stadigvarande boende hos
sig. Som motiv anför utredningarna att den övre hyresgränsen inle generellt
medger att de föräldrar som jag här talar om kan hålla sig med en bostad som är
slor nog för att de skall kunna ha sina barn hos sig under nägon längre tid.
Vissa
instanser ifrågasätter förslaget av administrativa skäl. Dess syfte framhålls
däremot allmänt som mycket angeläget, Barnmiljöutredningen hänvisar till det
förslag om gemensam vårdnad, som inom kort kommer att överiämnas till
riksdagen. Om inte denna reform skall bli en angelägenhet enbart för de
materiellt privilegierade föräldrarna och barnen, krävs del, menar barnmiljöutredningen,
att samhället på alla sätt stöttar föräldrar som har separerat i deras strävan
att hälla en god kontakt med sina bam. Också bostadssiyrelsen, som avstyrker
förslaget av administrativa skäl, hänvisar till förslaget om gemensam vårdnad.
För
egen del finner jag all det är viktigt både för barnen och föräldrarna all en
nära och djup kontakt kan upprätthållas, även i de fall då man inte regelmässigt
delar bostad. Familjelagssakkunniga (JU 1970:52) har i uppdrag bl. a. att se
över frågor som gäller föräldrarnas underhållsskyldighet inbördes och gentemot
barnen. Ell belänkande från de sakkunniga är alt vänta under år 1977. Vidare
har en arbetsgrupp tillsatts inom justitiedepartementet för att bl. a. överväga
frågan om ekonomiskt stöd i de situationer, som kan uppkomma vid delad
bosättning. Båda dessa utredningsuppgifter hör nära samman med frågan om rält till
bostadsbidrag för föräldrar som inte stadigvarande lever tillsammans med sina
barn. Mot bakgrund härav finner jag att ett ställningstagande till boende- och bosladsfinansieringsutredning-arnas
förslag i denna fråga bör anstå till dess att resultatet av del utredningsarbete
som jag här har nämnt föreligger.
5.6
Inkomstprövningsregler
Bostadsbidragen
är som jag tidigare har nämnt inkomstprövade. Syftel härmed är alt bidragets storiek
skall kunna anpassas till hushållens ekonomiska bärkraft.
Prövningen
tillgår så att tillägget utgår med sitt maximibelopp upp till en viss inkomst
och därefter reduceras med början i den slalliga delen. Den gräns vid vilken
reduceringen sätter in har förskjutits uppåt varje år sedan bosladstilläggssysiemet
infördes. För innevarande bidragsår ligger gränsen för fullt bidrag för
barnfamiljernas del vid 28 000 kr. och för hushåll utan barn vid 23 000 kr.
Mol
bakgrund av den inkomslulveckling som har skett anserjag att denna gräns bör
räknas upp även för bidragsäret 1977. Jag föreslär en höjning från 28 000 kr. till
32 000 kr. för barnfamiljerna och från 23 000 kr. till 26 000 kr. för hushåll
ulan barn. Frän dessa gränser och upp lill en inkomst av
Prop. 1975/76:145 89
54
000 kr. bör reduceringen göras med 15 96, därefter med 24 96. Reduktionsfaktorerna
är desamma som f n.
Om
familjen har förmögenhet påverkar den under vissa omständigheter
bostadsbidragets storiek. Regeln är att 20 % av den förmögenhet som överstiger
50 000 kr. skall läggas till inkomsten, innan bidraget reduceras. Som
förmögenhet räknas alla familjemedlemmarnas sammanlagda nettotillgångar. Även
barnens förmögenhet skall alltså räknas in.
Den
nu gällande förmögenhetsgränsen har legat fast sedan bidragsåret 1973. 1975 års
allmänna fastighetstaxering har emellertid medfört höjda fastigheistaxeringsvärden
och därmed en nominell förmögenhetsökning för mänga hushåll.
Mol
bakgrund härav framstår del som angeläget att justera förmögenhelsreglerna när
det gäller bostadsbidraget. Jag förordar all förmögenhetsgränsen höjs från 50
000 kr. till 75 000 kr. Riksdagen har redan beslutat om en motsvarande
justering av reglerna för inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen till
folkpension (prop. 1975:92, SfU 1975:17, rskr 1975:127),
Till
grund för inkomstprövningen ligger den lill statlig skall laxerade inkomsten årel
före bidragsäret. Väsentliga inkomslförändringar skall dock föranleda att det
utgående bidragsbeloppet ändras. Utredningarna har kritiserat metoden för
inkomstprövning dels därför att den inte belyser hushållets aktuella
ekonomiska situation, dels därför att den inte tar hänsyn till hur stor
försörjningsbörda hushållet har. De anser att liknande problem finns vid
inkomstprövning av andra sociala förmåner och framhåller alt frågan om ett
enhetligt och tillföriilligt mätt för inkomstprövning av sociala förmåner bör
lösas i ett större och övergripande sammanhang. Många remissinstanser delar
utredningarnas uppfattning. Jag vill därför nämna all frägan om ett enhetligt
mätt för inkomstprövning av olika sociala förmåner ligger inom ramen för
socialpolitiska samordningsulredningens (S 1975:02) arbete.
Reglerna
för inkomstprövning av bostadsbidragen har samband med vissa regler för studiehjälpen.
Också denna fråga bör behandlas i detta sammanhang.
Del
inkomstprövade tillägget i siudiehjälpssysiemel utgår fr. o. m. den 1 januari
1976 för studerande som inle har syskon under 17 är med högst 75 kr./män. vid
en taxerad inkomst för föräldrarna om högst 28 000 kr. Överstiger den laxerade
inkomsten detta belopp reduceras tilläggets storlek. Reglerna om
inkomstprövning och reduktion av del inkomstprövade tilllägget har sedan år
1973 motsvarat de regler som har gällt för det statliga bosladslillägget. Som
jag har anfört i det föregående föresläs inkomslgränsen för oreducerat
bostadsbidrag höjas till 32 000 kr. den 1 januari 1977. Efter samråd med chefen
för utbildningsdepartementet föreslär jag motsvarande höjning för det inkomstprövade
tillägget. För höstterminen 1976 bör man vid beviljandet av det inkomstprövade
tillägget utgå frän inkomsten enligt 1975 års taxering och för vårterminen 1977
enligt 1976 års taxering.
Prop.
1975/76:145 90
Inom
studiehjälpssystemet räknas vidare 20 96 av förmögenhet över 50 000 kr. som
taxerad inkomst och påverkar därigenom möjligheterna att erhålla inkomstprövat
tillägg. Fr. o. m. den lidpunkt då de nya taxeringsvärdena börjar tillämpas
vid inkomstprövningen bör förmögenheisgränsen höjas så att möjligheterna att fä
inkomstprövat tillägg blir oförändrade. Jag förordar efter samråd med chefen
för utbildningsdepartementet all förmögenhetsgränsen inom siudiehjälpssysiemel
liksom inom systemet för bostadsbidrag höjs från 50 000 kr. till 75 000 kr.
Jag
vill i anslutning till behandlingen av frägan om inkomstprövningen ocksä la upp
boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag beträffande inkomstprövningen
för studerande som uppbär studiemedel. Förslaget gär ut på att till den
studerandes taxerade inkomst skall läggas studiemedel, såväl bidraget som den
återbetalningspliktiga delen, samt stipendier. Del skall ses mol bakgrund av utredningarnas
förslag till bidragskonstruktion som medförde kraftiga ökningar av bidragen
för hushåll med låga inkomsier. Utredningarna ansåg sig ha funnit att
studerande som uppbär studiemedel har en större ekonomisk bärkraft än personer
med lika hög inkomst i form av t. ex. lön, eftersom lönen är beskattad men inle
studiemedlen.
Förslaget
har rönt starka invändningar från remissinstansernas sida. Kritiken har
huvudsakligen gällt förslaget att jämställa ett äterbelalningspliktigi län med
laxerad inkomst.
Mol
bakgrund av vad jag har föreslagit i det föregående beträffande bostadsbidragets
konslruklion och reglerna för inkomstprövning finner jag ingen anledning alt
nu la upp utredningarnas förslag i denna del till prövning.
5.7
Sammanboendebegreppet
Enligt
de regler som nu gäller för alt bestämma den bidragsberättigande hyran blir
bidragsbeloppet olika beroende på om tvä sammanboende jämställs med äkta makar
eller inte. Också inkomstprövningen påverkas.
1
prftp. 1974:150 (s. 475 fO behandlade jag dessa regler. Jag fann att det inte
var möjligt att åstadkomma regler som i alla lägen verkade objektivt rikligt.
Därför förordade jag att de som uppbär bostadsbidrag själva skulle medges viss frihel
att bestämma om de skulle betraktas som äkta makar eller inte. Riksdagen biföll
förslaget. Sedan den 1 januari 1975 gäller alltså regeln alt med makar
jämställs, om de sä önskar, man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden utan att vara gifta och inte har barn eller har barn som inte är
gemensamma, om de i ansökningen om bostadsbidrag uppger att de har gemensamt
hushåll.
Kritik
har framförts bl. a. från kommunalt håll mot all dessa regler är alltför generösa
och kan leda till otillfredsställande resultat. Boende- och bostadsfinansieringsulredningarna
anser att kritiken är berättigad. De finner del naturiigt att sammanboende man
och kvinna som lever under äkten-skapliknande förhållanden skall bedömas enligt
samma grunder som makar
Prop. 1975/76:145 91
vid
prövningen av bostadsbidrag. Därför bör enligt utredningarnas uppfattning
huvudregeln vara att sammanboende man och kvinna bedöms pä detta sätt, om de inle
kan styrka alt de inte har någon hushåUsgemenskap, Utredningarna har
föreslagit att regeln ändras i enlighet härmed.
Utredningarna
har vidare diskuterat om begreppet sammanboende skulle kunna vidgas ytteriigare,
sä att alla sammanboende med ekonomisk hushållsgemenskap innefattas.
Utredningarna finner all det finns goda skäl för alt tillämpa en sådan syn men
menar all frågan är av den arten all den kräver en mer övergripande lösning än
inom bosladsbidragssysiemet isolerat. Därför föreslär utredningarna att den
behandlas i anslutning lill förslag från familjelagssakkunniga.
En
majoritet av remissinstanserna finner i likhet med utredningarna att regeln i
sin nuvarande utformning har blivit alltför generös och tillstyrker därför
utredningarnas förslag vad gäller sammanboende man och kvinna. Centrala studiesiödsnämnden
anser dock att ett avgörande bör anstå till dess alt frägan kan prövas mot
bakgrund av förslag frän familjelagssakkunniga. 1972 års skatteutredning
påpekar vidare att den föreslagna regeln innebär att man avlägsnar sig frän den
allmänna strävan att behandla vuxna människor som självständiga i ekonomiskt
avseende.
För
egen del vill jag än en gång framhålla att nägon objektivt riktigt verkande
regel inte gär att skapa, även om riktmärket för den enligt min mening bör vara
att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande
förhållanden och har ekonomisk hushållsgemenskap bör behandlas lika vare sig de
har ingått äktenskap eller inte. Jag delar utredningarnas och mänga
remissinstansers uppfattning all regeln i sin nuvarande utformning har kommit
att bli alltför generös genom alt den medger valfrihet för vissa sammanboende
att med utgångspunkt i vad som ger det fördelaktigaste ekonomiska utfallet
själva bestämma om de vill behandlas som makar vid bidragsprövningen eller inle.
Enligl
min mening avlägsnar emellertid inle heller utredningarnas förslag helt denna
olägenhet. Eftersom nägon ingående kontroll av det faktiska sammanlevandeförhållandet
givetvis inte kan göras måste förmedlingsorganen även om utredningarnas
förslag genomförs godta sökandenas egna uppgifter.
Man
bör i stället söka komma till rätta med de problem som del nuvarande systemet
ger upphov till genom en mindre ändring inom detta. Innebörden av ändringen
skall vara att man och kvinna, som bor tillsammans utan att vara gifta och som
inte har eller har haft barn tillsammans, pä sin ansökan om bostadsbidrag skall
uppge om de lever under äktenskapsliknande förhållanden och har ekonomisk hushåUsgemenskap
eller inte. 1 del förstnämnda fallet jämställs de med gifta, i del senare
fallet däremot inle.
Genom
alt en sädan ändring görs markeras att det är arten av samman-boendeförhällandet
som sökandena skall uppge. Därmed uppnäs jämställdhet vid bidragsprövningen.
Prop. 1975/76:145 92
Jag
vill i sammanhanget påpeka all den gemensamma nedre hyresgräns som jag har
föreslagit i det föregående minskar skillnaderna i de utgående bidragsbeloppen
mellan makar och ensamstående.
5.8
Åldersgränser
F.
n. utgår statligt och statskommunalt bostadsbidrag lill dess att barnet har
fyllt 17 år. Statskommunalt bostadsbidrag kan utgå även för barn över 17 är, om
föriängt barnbidrag eller studiehjälp utgår.
Statskommunalt
bostadsbidrag lill hushåll ulan barn kan utgå om den sökande eller, i fräga om
makar, en av dem har fyllt 20 år. Undantag kan medges om särskilda skäl
föreligger.
Utredningarna
har föreslagit att en gemensam åldersgräns på 18 är skall tillämpas inom bosladsbidragssysiemet.
Upp lill 18 ärs ålder skulle en person betraktas som barn och vara
bidragsberättigande för familjen. Fr, o. m, 18 års ålder skulle å andra sidan
den som har egen lägenhet kunna få eget bostadsbidrag, om han eller hon
uppfyller de övriga villkor som gäller. Såväl bostadssociala som administrativa
skäl talar enligt utredningarna för förslaget.
Remissopinionen
stöder utredningsförslaget. Centrala studiehjälpsnämnden och SACO/SR framhäller
dock de beröringspunkter som finns mellan studieslödssyslemel och bosladsbidragssysiemet.
Med
hänsyn lill de samband som finns mellan det sludiesociala stödsystemet för
ungdomar upp till 20 års ålder och bostadsbidragen till barnfamiljer anser jag
del inle lämpligt all för barnfamiljernas del vidta nägon ändring i bosladsbidragssystemet
isolerat. Frågan om det studiesociala stödsystemet utreds f n. inom sludieslödsulredningen
(U 1975:16), Frägan om alt ändra åldersgränsen för bidragsberättigande barn
inom bosladsbidragssysiemet bör anstå till dess att nämnda utredning har
redovisat resultaten av sitt arbete.
En
sänkning av åldersgränsen för räu lill eget bostadsbidrag finner jag däremot
angelägen och möjlig att genomföra redan nu. Mänga ungdomar lämnar föräldrahemmet
före 20 års ålder, t. ex. för att studera pä annan ort eller för alt få ett
förvärvsarbete. De har dä givetvis samma behov som alla andra av all få
disponera en god bosiad under trygga förhållanden. De har också rätt att hyra
egna lägenheter, innan de har fyllt 20 är. Mot bakgrund härav förordar jag i
likhet med boende- och bostadsfinansierings-utredningarna all åldersgränsen för
rätt till statskommunalt bostadsbidrag för hushåll utan barn sänks frän 20 lill
18 år. Förslaget medför, om det genomförs, en anpassning till myndighetsåldern
och till den åldersgräns som tillämpas i bosättningslånesystemet för hushåll
utan barn.
Prop. 1975/76:145 93
5.9
Hyreshöjningar under året
Enligt
de regler som nu gäller för prövning av bostadskostnadens storlek skall som
grund för bidragsprövningen i princip ligga bosladsutgiften den 1 oktober året
före bidragsåret. Vid nyinflyttning betraktas dock som bidragsgrundande bosiadsutgift
den utgift som hushållet har när bostadsbidraget börjar utgä. Om utgiften
därefter ökar, har kommunerna rält all med bibehållet statsbidrag anpassa
bidraget till den ökade utgiften.
Utredningarna
har föreslagit alt bestämmelsen alt bostadsbidraget kan höjas på grund av ökad bostadsulgifi
under årets görs tvingande, när det gäller hyres- och bosladsrällslägenheter, Bosiadssociala
skäl anförs för förslaget. När det gäller egna hem anser utredningarna däremot
att en anpassning liksom hittills bör göras beroende av kommunens beslut.
Anledningen är att sådan anpassning kan medföra ett avsevärt merarbete för förmedlingsorganen.
Remissinstanserna
är överlag positiva till förslaget. Några remissinsianser anser dock att
småhusägarna bör ges samma villkor som de som bor med hyres- eller bostadsrätt,
I prop.
1974:1 bil. 14 (s. 16-17) redogjorde jag för en framställning från bostadsstyrelsen
med likartat innehåll. Jag framhöll vid detta tillfälle att jag ansåg att de
boende kunde anföra berättigade krav på en snabbare anpassning av bostadsbidragen
lill kostnadsökningar. Jag underströk emellertid också alt omprövningar av
delta slag kunde förorsaka kommunerna ett betydande administrativt merarbete.
Med hänsyn lill alt bostadsbidragens administration dä var föremål för en
översyn ansåg jag mig inte böra förorda ett obligatorium för kommunernas del.
Enligt min mening fanns det anledning förutsätta all kommunerna även ulan ell
sådant skulle lägga slor vikt vid de boendes behov.
När
jag nu har att ta ställning till boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas
förslag om att en tvingande regel skall införas avseende anpassningar för hyres-
och bostadsrättslägenheter kan jag konstatera att allt fler kom.muner pä eget
initiativ anpassar bostadsbidraget till ökningar av bostadsutgiflerna. Mer än
hälften av landets kommuner ändrar nu bidragen under löpande bidragsär av detta
skäl.
Jag
anser alt del finns anledning räkna med alt denna utveckling kommer att
fortsätta och finner mot denna bakgrund inte anledning förorda en tvingande
regel.
5.10
Retroaktivitet
Enligt
nu gällande bestämmelser kan bostadstillägg utgå retroaktivt för så lång tid
tillbaka som ett år före det kvartal då ansökan om sädant tillägg gjordes.
Detta förorsakar förmedlingsorganen ett betydande arbete i enskilda ärenden.
Bl, a, medför den svårigheter vid inkomstprövningen, eftersom ofta mer än ett
bidragsår berörs. Del kan vidare vara besväriigt att fastställa 8 Riksdagen 1975/76. 1 saml Nr 145
Prop.
1975/76:145 94
den
rätta bosladsutgiften, särskilt om den sökande har flyttat eller om utgiften
har förändrats.
Utredningarna
har därför föreslagit att bostadsbidrag skall utgä retroaktivt i högst tre
månader. Vidare börenligt utredningarnas uppfattning bostadsbidrag inte i
några fall kunna utgå retroaktivt över ett årsskifte.
En
praktiskt taget enhällig remissopinion tillstyrker utredningsförslaget om
begränsning till tre månader. Slatens invandrarverk understryker dock vikten av
att informationen till invandrare utvidgas för att förebygga alt de går miste
om sin rätt till bostadsbidrag.
Däremot
råder det delade meningar, när det gäller förslaget att begränsa den lid för
vilken bostadsbidrag kan utgå retroaktivt till samma är som ansökan har gjorts.
Orättvisor kan uppstå med en sådan begränsning påpekar vissa remissinstanser.
Jag
är ense med utredningarna och remissinstanserna om att den tid som
bostadsbidrag nu kan ulgå retroaktivt är onödigt lång. Den kan knappast anses
fylla någon funktion, eftersom en omfattande information med hjälp av massmedia
och personligt riktade meddelanden numera sprids lill medborgarna.
Utredningarna har visseriigen påpekat att hushåll utan barn har sökt bidrag i
mindre ulsträckning an man hade anledning att vänta sig och menat att en av
anledningarna till delta kunde vara att informationen om rätten till bidrag
inte har nått ut just lill denna grupp. Utredningarna grundade sitt förmodande
på uppgifter om antalet bidragstagare under är 1974, som var det första är då
de hade möjlighet alt få bostadsbidrag. När nu möjligheten föreligger för
tredje året har antalet bidragstagare inom gruppen hushall ulan bam ökat
avsevärt. Det finns därför enligl min bedömning inle längre grund för farhågan
att mänga går miste om bostadsbidrag av brist på kunskap om sin rätt till
delta.
Det
kan dock givelvis finnas anledning att, som statens invandrarverk påpekar, ägna
ytteriigare uppmärksamhet ät vissa invandrargrupper. Jag vill nämna alt
informationen till invandrare också konlinueriigt förbättras. Bostadsstyrelsen
arbetar med denna fråga. I del informationspaket som varje invandrare får vid
sin ankomst lill Sverige ingår information ocksä om bostadssociala frågor och
om de möjligheter som finns att få bostadsbidrag. Härjämte har Invandrartidningen
möjlighet att fortlöpande informera i dessa frågor.
Med
hänvisning lill vad jag här har sagt tillstyrker jag utredningarnas förslag att
begränsa den lid som bostadsbidragen kan ulgå retroaktivt lill tre månader.
Genom en sådan ändring bör administrationen av bostadsbidragen i viss män
kunna förenklas. Ändringen medför vidare att del på denna punkt kommer alt råda
överensstämmelse med de regler som gäller för rätt till KBT. Detta är, som jag
tidigare har understrukit, en önskvärd utveckling.
Däremot
är jag inte beredd alt förorda den ytteriigare begränsning som ligger i att
bidrag inle skall kunna ulgä retroaktivt över ett årsskifte. Jag
Prop.
1975/76:145 95
delar
den uppfattning, som flera remissinsianser har gett uttryck för, att en sädan
regel skulle kunna drabba enskilda bidragssökande orättvist och skulle vara
svär all motivera.
Som
en följd av mitt förslag föreslär jag att f o s t e r b a r n som har vistats i
en familj under tre månader skall bli bidragsberättigande. 1 dag gäller att
vistelsen skall ha varat i minsl sex månader. Efter vad jag har inhämtat blir det
praktiskt tagel alltid inom tre månader avgjort om ett barn, som har placerats
i fosterhem, skall stanna där för längre lid eller inle.
5.11 Barn
på institution
För
att statligt och/eller statskommunalt bostadsbidrag skall utgä för ett barn
krävs bl. a, att bamet helt eller delvis försörjs inom familjen. Som delvis
försörjt inom familjen betraktas ell barn som på grund av skolgång, sjukdom
eller av annan orsak lidvis vistas utom hemmei. En förutsättning är dock att
barnet vistas i hemmei under minsl så lång tid som svarar mot vanliga skolferier.
Utredningarna
säger sig ha funnit att tillämpningen av dessa beslämmelser i vissa fall ger
inte önskvärda resultat. Det kan gälla barn, som är så svårt handikappat all
föräldrarna inte anser sig orka med alt ha del hemma mer än under kortare
perioder ät gängen. Del kan också gälla familjer eller bam som är föremål för
rehabiliterande insatser som syftar till att återförena föräldrar och barn. Den
nuvarande tillämpningen gör det inle möjligt för dessa familjer att få
bostadsbidrag för barnel. Utredningarna föreslär att bestämmelsen tillämpas pä
ett generösare sätt än hittills.
Alla
remissinsianser som har yttrat sig i frågan har samma syn som utredningarna
och tillstyrker förslaget.
I
likhet med utredningarna anser jag att del är angelägel att pä allt sätt underiätta
för föräldrar att hålla kontakten med sina barn, även om dessa pä grund av ett
handikapp, det må vara fysiskt, psykiskt eller socialt, för längre tid måste
vistas på en institution. En viktig förutsättning för att konlaklen skall kunna
vidmakthållas och ge positiva upplevelser för alla parter är givetvis att
föräldrarna har en rymlig och väl fungerande bostad all ta emot barnel i.
Jag
förordar därför all reglerna för bostadsbidrag till barnfamiljer utformas så
alt barn som vistas pä institution skall kunna vara bidragsberättigande även om
det är hemma endast under kortare perioder av året. Del bör ankomma på sociala
centralnämnden/socialnämnden alt pröva om grund för en generösare tillämpning
av bestämmelsen föreligger.
5.12 Folkpensionärer
F. n.
har barnfamiljer, där den ena eller båda föräldrama uppbär folkpension, rält lill
såväl statligt som statskommunalt bostadsbidrag. De har ocksä rätt lill KBT
enligt de grunder som gäller i den kommun där de bor. En samordning mellan de
båda systemen sker pä följande säu.
Prop. 1975/76:145 96
Statligt
och statskommunalt bostadsbidrag utgär ograverat med det belopp som är aktuellt
med hänsyn till familjens sammansättning, inkomst och bostadsutgift, 1 de fall KBT
är beroende av den faktiska bostadskostnaden reduceras familjens bosiadsutgift
med den statskommunala delen av bostadsbidraget. Rätten lill KBT prövas sedan mol
den reducerade bostadskostnaden.
Pensionärshushåll
som inte har barn har inle möjligheter att få bostadsbidrag från båda systemen.
Sä snart nägon form av folkpension utgår, det må vara ålderspension,
förtidspension eller änkepension, är personen i fräga hdt hänvisad till KBT,
1
dag finns sammanlagt ungefär 1,5 milj, folkpensionärer i landet. Av dem är drygl
1 milj, ålderspensionärer. Ungefär hälften av dessa pensionärer uppbär KBT. Det
är relativt sett något fler bland ålderspensionärerna än bland
förtidspensionärerna,
1
de flesta kommuner är i dag KBT i utgångsläget högre än de belopp som kan utgä
i statskommunalt bostadsbidrag. För det slora flertalet folkpensionärer med
full pension som inte har nägon inkomst alls eller endast mycket lilen sådan
vid sidan om pensionen, ger KBT därför del fördelaktigare utfallet. För en liten
grupp, som har dels ell något högre inkomstlillskoit vid sidan av
folkpensionen, dels en förhållandevis hög bostadskostnad kan förhällandet dock
vara det omvända. Del gäller bl. a. personer med partiell pension eller inkomstprövad
änkepension. Uppskattningsvis torde det röra sig om ca 30 000 personer som med
nu gällande regler fär ett lägre bostadsbidrag än de skulle kunna fä, om de
hade möjlighet att fä bidrag enligl de regler som gäller för det slatskommunala
bostadsbidraget.
Utredningarna
har påtalat detta förhällande och föreslagit att pensionärerna generellt skulle
beviljas bostadsbidrag enligl del system som i varie enskilt fall gav del
förmånligaste utfallet. Med det förslag till nytt bidragssystem för
barnfamiljer och hushåll ulan bam som utredningarna förde fram skulle skillnaderna
mellan de båda systemen för pensionärernas del dessutom ha blivit ännu större
än de nu är.
Jag
är inte beredd att förorda en lösning i enlighet med utredningarnas förslag,
Enligl
min mening är det emellertid angeläget att förbättra bostadsstödet för de
grupper som inle tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom de nu
gällande bidragsreglerna. Det gäller i första hand personer med partiell förtidspension
eller inkomstprövad änkepension. Efter samråd med chefen för socialdepartementet
förordar jag därför all en förbättring av stödet till dessa grupper i stället
genomförs inom ramen för inkomsiprövningsreglerna för KBT, varvid inriktningen
bör vara att KBT-beloppet för dessa pensionärer skall uppgä lill samma nivä som
för övriga pensionärer i motsvarande inkomstläge, pensionen inräknad. Avsikten
är alt förslag till närmare utformning av KBT-reglerna i delta avseende skall
läggas fram för riksdagen i sädan tid att de kan träda i kraft den 1 januari
1977.
Prop. 1975/76:145 97
5.13
Administrativt organ
Jag
gär så över till frågan om vilkel administrativt organ som i framtiden bör ha
hand om bostadsbidragen.
Denna
fråga har övervägts i flera sammanhang tidigare utan alt någon ändring har
gjorts. Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt belänkande (SOU 1972:34)
Familjestöd att administrationen skulle föras över till försäkringskassorna.
Motivet för förslaget var all samtliga familjepolitiska stödformer, lill vilka
kommittén förde även bostadsbidragen, borde administreras
av
samma organ.
Bosladstilläggsgruppen
redovisade i belänkandet (Ds B 1974:1) Bostadstillägg - inkomstprövning och
administration skäl både för och emot en förändring i enlighet med
familjepolitiska kommitténs förslag. Det viktigaste skälet för en överföring till
försäkringskassorna var enligt gruppens mening de rationaliseringsvinster som
skulle kunna uppnås. Också samordningssynpunkter talade för en ändring, Mol
förslaget kunde å andra sidan anföras att det fanns en administralionsapparat
uppbyggd för bostadsbidragen som fungerade i huvudsak tillfredsställande.
Vidare kunde administrationen av bostadsbidragen ses som en integrerad del av
kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Med hänsyn till alt boendeutredningen
hade i uppdrag att se över bostadsbidragens framtida utformning lade
bostadstilläggsgruppen inte fram något förslag i frägan.
Vid
remissbehandlingen av bosiadslilläggsgruppens belänkande anförde flera
remissinstanser, däribland bostadssiyrelsen och Svenska kommunförbundet, alt
del fanns starka skäl för att bibehålla nuvarande ordning. Bostadsbidragens
betydelse som bostadspolitiskt medel betonades. De remissinstanser, däribland RFV,
som förordade all adminislralionen skulle föras över till försäkringskassorna,
framhöll de rationaliseringsvinster som skulle kunna göras,
1 prop.
1974:150 redovisade jag mina allmänna överväganden i denna fräga. Jag fann i
likhet med bosladstilläggsgruppen att spörsmålet om administrationen av
bostadsbidragen inte borde prövas just dä med hänsyn till att bidragens
framtida utformning var under utredning.
lioende-
och bosiadsfinansieringsutredningarna har nu funnit au övervägande skäl talar
för att administrationen av bostadsbidragen flyttas över till försäkringskassorna.
De anser dock att en överflyttning mäste föregås av ett ingående
utredningsarbete och därför inte kan ske förrän tidigast år 1980.
Remissopinionen
i frågan är alltjämt delad, även om denna gäng en majoritet av
remissinstanserna tillstyrker förslaget om en överflyttning lill försäkringskassorna.
Förslaget avstyrks liksom tidigare av bostadsstyrelsen. Också inom flera
kommuner, större såväl som mindre, är opinionen negaliv. De som avstyrker
förslaget anför främst bostadspolitiska skäl härför. Svenska kommunförbundet
liksom vissa kommuner, RFV m. fl. tillstyrker förslaget.
Prop. 1975/76:145 98
Även
statskontoret och RRV har tillstyrkt förslaget i princip. Statskontoret anser
dock alt försäkringsorganisationens kapacitetsfrägor måste ses över, innan ett
beslut om överflyttning fattas. En sådan översyn görs f n. av verket.
Datainspektionen har inte tagit definitiv ställning i frågan men fäster uppmärksamheten
på de risker, som del enligt inspektionens mening innebär från
integritetsskyddssynpunkt alt alltmer koncentrera ADB-verksamhet hos ett enda
organ på det sätt som kan komma all ske i framtiden hos RFV. Datainspektionen
finner det angelägel att man redan innan ell beslul fattas i frägan gör klart
för sig, vilka olika utvecklingsalternativ som finns.
För
egen del vill jag anföra följande.
Boende-
och bostadsfinansieringsutredningarna har pekat pä flera omständigheter som
har betydelse för frågan om var administrationen av bostadsbidragen till
barnfamiljer och hushåll utan barn bör ligga i framtiden.
Man
mäste sålunda beakta bidragsprövningens samband med kommunernas övriga arbete
pä bostadsförsörjningens område. Utredningarna säger sig inte ha kunnat fl
belagt alt sambandet skulle vara särskilt starkt. Del gäller beträffande såväl
behovet av all vid bidragsprövningen ha tillgäng lill kommunernas uppgifter om
bosläder och bostadskostnader, t. ex. länehandlingar och ritningar, som
behovet av all inför de bostadspolitiska övervägandena inom kommunen ha en
detaljerad kännedom om bidragstagarnas ekonomiska och sociala situation.
Svenska
kommunförbundet och flera kommuner gör samma bedömning som utredningarna har gjort.
Några kommuner har dock en avvikande uppfattning.
Del
gäller vidare att ta hänsyn till de rationaliseringsvinster som finns alt hämta
vid en överföring till försäkringskassorna. En integrering av bosladsbidragssystemet
i samma administrationssystem som barnbidragen är förberedd i ADB-rutinerna,
Hänsyn
har också tagits lill möjligheterna alt inordna administrationen av
bostadsbidragen till hushåll utan barn i detta syslem.
Det
är enligt min mening uppenbart alt såväl allmänheten som samhällets organ
skulle besparas åtskilligt arbete om möjligheterna att använda ADB utnyttjades.
De administrativa rutinerna, lill vilka jag senare återkommer, skulle t. ex.
kunna förenklas och färre uppgifter behöva lämnas av den bidragssökande själv.
Förutsättningarna
för en samordning inom RFV:s ram och ADB-ka-paciteten inom delta verk kommer
att belysas av statskontorets nyssnämnda utredning.
De
överväganden som kommer all ske pä grundval av byggadministra-lionsulredningens
(B 1974:04) förslag kan vara av väsentlig betydelse när det gäller all göra den
mera övergripande bedömningen av vilkel organ som i framliden bör ha hand om de
olika bostadsbidragssyslemen. Utredningsmannen beräknas avlämna sitt
betänkande före sommaren 1976.
Enligt
min mening bör ett ställningslagande till frågan om bostadsbi-
Prop. 1975/76:145 99
dragens
framtida administration anstå i avvaktan pä det utredningsarbete som jag här
har nämnt. Härvid fär även eventuella iniegritetsskyddsaspekter beaktas.
5.14
Administrativa rutiner
Såväl
för allmänheten som för de myndigheter som har till uppgift att handlägga
bostadsbidragsfrågor är del av belydelse att informationen om bidragssystemet
är klar och entydig, alt ansökningsförfarandet är enkelt, att det är lätt att
hämta in de uppgifter som behövs för prövningen av rätten till bidrag och av
bidragsbeloppets storiek, att det är enkelt alt anpassa del utgående bidraget till
en ändrad familjesituation och ändrade bostadsförhållanden saml att prövnings-
och ulbelalningsruliner är enkla och snabba.
I alla
dessa avseenden har det riklats kritik mot dagens bostadsbidragssystem.
Boende- och bostadsfinansieringsulredningarna har kommit med flera förslag som
syftar lill alt förenkla de administrativa rutinerna. Remissinstanserna har överiag
vitsordat behovet av åtgärder i detta syfte, Ocksä flertalet av de förslag som
utredningarna har fört fram har mottagits positivt.
Jag
börjar med ansöknings för fa randet.
Enligl
de rutiner som nu tillämpas skall bidragstagama varje höst lämna in en ansökan
om bostadsbidrag för det kommande kalenderåret.
Utredningarna
har pekat på möjligheten att ersätta den äriiga ansökan och handläggningen av
den med automatiska beslut grundade pä tillgängliga registeruppgifter. Om en
sådan metod skall gä att tillämpa beror givetvis bl. a. pä vilken kvalitet som
dessa uppgifter har.
Ett
alternativt tillvägagängssätl kan vara alt, som RFV föreslår, behälla del äriiga
ansökningsförfarandet men underiätta det genom att i förväg trycka de
registeruppgifter som behövs pä ansökningsblanketterna. Därigenom gör man det till
en förutsättning för ett beslul i frågan all den bidragssökande själv har tagit
slällning till de uppgifter som ligger lill grund för beslutet.
Vad
jag här har berört är frågor som ligger inom ramen för bostads-styrelsens
uppgift att utarbeta de närmare föreskrifterna för ansökningsförfarandet. De
kan ocksä ses som en naturiig del av styrelsens konlinueriiga arbeie med au
överarbeta och kontrollera bostadsbidragssystemet,
Efler
vad jag har erfarit har styrelsen också tagit initiativ till en översyn av ansökningsförfarandel.
För delta ändamål har styrelsen bildat en arbetsgrupp i vilken ingår
företrädare även för statskontoret, RFV, riksskatteverket och Svenska kommunförbundei.
Vad
jag hittills har berört är de tekniska aspekterna pä ansökningsförfarandel.
Frågan måste emellertid bedömas också utifrån integritetsskyddsaspekter,
vilket datainspektionen har understrukit.
Mot
bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att slutlig slällning lill frägan
om ansökningsförfarandet inte bör tas nu. Jag finner det dock
Prop.1975/76:145 100
angeläget
att ett konlinueriigt arbete bedrivs med inriktning på största möjliga
förenkling av de administrativa rutinerna.
Ett
viktigt led i strävandena all förenkla de administrativa rutinerna är att göra ansökningsblanketterna
enkla och överskådliga. Utredningarna har påpekat detta och gett förslag som i
nägon män kan medverka härtill,
Bostadsstyrdsen
har ocksä funnit att den kritik som riktats mot ansökningsblanketten i viss
mån är berättigad och har i sill remissyttrande nämnt all den närmare skall
undersöka möjligheterna lill förenkling. Detta är ett arbeie som styrelsen
bedriver gemensamt med andra berörda administrativa organ i den arbetsgrupp som
jag nyss nämnde om.
Reglerna
förbosladsutgiftsberäkningarnaäri väsentliga avseenden olika förde slatskommunala
bostadsbidragen och för KBT, Framför allt gäller detta egnahemmen.
Utredningarna har föreslagit alt bostadsstyrdsen och RFV får i uppdrag att
göra en översyn av anvisningarna om hur bosladsutgiftens storlek skall beräknas
och i möjlig mån samordna regelsystemen.
Jag
finner i likhet med utredningarna och Svenska kommunförbundei m, fl, all en
samordning av reglerna bör eftersträvas, Enligl vad jag har erfarit pågår redan
ett sådant arbete inom den arbetsgrupp som har bildals pä bosladsslyrelsens
initiativ.
Enligt
riksdagens beslut (prop, 1968:42, SU 1968:101, rskr 1968:253) ankommer det på bostadssiyrelsen
att utarbeta anvisningarna för beräkning av bostadskostnaden. Vissa riktlinjer
för arbelel drogs upp i nyssnämnda proposition. De fär därmed anses bundna med
riksdagen. Med hänsyn till all olika detaljfrågor inom ramen för bosladskoslnadsberäkningarna
konlinueriigt aktualiseras anser jag att del i fortsättningen bör överlåtas till
regeringen alt ange riktlinjerna för bostadsstyrelsens arbete i denna del.
Förmögenhetsuppgiften,
som behövs i samband med inkomstprövningen, vållar de handläggande organen slora
bekymmer. Sökanden skall lämna uppgift härom pä ansökningsblanketten. Del har
emellertid visat sig nödvändigt med en kontroll av denna uppgift, eftersom
många sökande lämnar felaktiga förmögenhetsuppgifter eller underiåter att lämna
några alls.
Förmögenhetsuppgiften
tas f n, inle in på del inkomslband som ligger lill grund för
inkomstprövningen. Sedan år 1974 görs dock en markering i inkomslförteckningen
i de fall familjen vid föregående ärs taxering hade beskattningsbar
förmögenhet. Dessutom erhåller förmedlingsorganet i slutet av årel en
förteckning över dem som vid årets taxering har debiterats för-mögenhelsskatt.
Utöver denna kontrollmöjlighet har förmedlingsorganen också möjlighet all med
hjälp av skattemyndigheten fa en uppgift om förmögenheten direkt från självdeklaralionen.
Sistnämnda kontroll, som sker endast slickprovsvis, är myckel tidskrävande.
Utredningarna
anser att förmögenheter även under 200 000 kr., som f n.
Prop. 1975/76:145 101
inte
är beskattningsbara, bör registreras och finnas tillgängliga i dataregister.
Bostadssiyrelsen
och ett stort antal företrädare för de handläggande organen vitsordar i sina
remissyttranden behovet av att på ett enkelt sätt kunna kontrollera sökandens
förmögenhetsuppgift. Dalainspektionen är på denna punkt, i likhet med på andra
punkter där utredningarna har föreslagit ökad användning av tillgängliga
dalaregister, starkt kritisk. Även riksskatteverket anför betänkligheter från bl.a.
skalterättsliga synpunkter.
Väsentliga
arbetsinsatser görs av förmedlingsorganen i samband med ändringar under löpande
bidragsår.
Också
detta är frågor av i huvudsak teknisk natur som ligger inom ramen för bosladsslyrelsens
ansvar för bidragsverksamhetens uppläggning, Förulsällningar för hur långt del
är möjligt alt komma i förenkling och arbetsbesparing skapas emellertid i hög
grad av de dalamässiga resurserna,
I prop,
1974:150 (s. 478-480) anmälde jag för riksdagen all jag avsåg att ge bostadssiyrelsen
i uppdrag att utveckla en metod tor all kontrollera att inkomstförändringar,
som skulle föranleda ändring av del utgående bidraget anmäldes lill de
handläggande myndigheterna. Som grund för kontrollen skulle ligga den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Styrelsen
har redovisat sill uppdrag och därvid omtalat att den i samråd med RFV har
utarbetat en metod som tillgodoser del angivna syftel. Metoden innebär alt
inkomstuppgifter inom sjukförsäkringen fortlöpande med hjälp av ADB skall föras
över lill förmedlingsorganen.
Datainspektionen
har emellertid ställt sig avvisande till all den av bostadsstyrdsen angivna
metoden tillämpas.
Mot
bakgrund av vad jag här har redovisat är jag inte beredd all nu la slällning till
frågan om lämpligt tillvägagångssätt när det gäller att 11 kännedom om den
bidragssökandes förmögenhet och om sådana inkomst-förändringar som skall
påverka det utgående bidragets storlek. Jag finner att dessa frågor behöver
övervägas ytteriigare.
Enligt
de regler som nu gäller skall vid omprövning under året bostadstillägget utgå
oförändrat fram till påföljande kvartalsskifte, Eu undantag gäller vid
flyttning, då bidraget ändras redan månaden efler den då flyttningen skedde.
När nytt bidrag beviljas utgår det först fr. o, m, kvartalet efter det då
rätten till bidrag uppkom.
Utredningarna
har föreslagit att alla ändringar av bostadsbidragen i fortsättningen skall
ske månadsvis. Som motiv för sitt förslag anför de dels den ojämna
arbetsbelastning som nu gällande regler skapar hos förmedlingsorganen, dels
allmänhetens reaktioner. Bidragslagarna upplever bestämmelsen som orättvis och
har svårt att förstå del berättigade i den.
Alla
remissinstanser, som har berört frägan, har funnit det angeläget att ändringar
kan ske snabbare än i dag. En klar majoritet tillstyrker även utredningarnas
förslag om månadsvisa ändringar, Siatskontoret ifrågasätter dock om det är
möjligt au ändra bidraget sä snabbi som påföljande månad
Prop. 1975/76:145 102
med
hänsyn lill riskerna föratt ändringar i bostads- och familjeförhållanden inle
har hunnit registreras i sädan lid all del nya bidragsbeloppet hinner ulgå.
För
egen del vill jag tillstyrka förslaget alt alla ändringar av utgående bidragsbelopp
görs månaden efter den dä de bidragsgrundande förhållandena har ändrats. Likaså
anser jag att bidrag som beviljas för första gängen bör utgä fr. o. m. månaden
efter den då rält lill bidrag uppkom med de restriktioner som följer av mitt
förslag i det föregående beträffande den tid för vilken bostadsbidrag skall
kunna ulgå retroaktivt.
Risker
av det slag som statskontoret har påtalat kan dock inte helt uteslutas. Enligt
min mening bör i de flesta fall justeringar på grund av för myckel eller för lilel
utbetalt bidrag kunna göras i samband med den bidragsutbetalning som följer
närmast efter den då ändringen regelmässigt borde ha gjorts. Sä sker för övrigi
enligt de regler som nu gäller.
Reglerna
om bostadsbidrag har, som jag tidigare har sagt, visst samband med reglema fÖr
del inkomstprövade tillägget inom siudiehjälpssysiemel. Det inkomstprövade
tillägget bör därför i fortsättningen utgä fr. o. m. månaden efter den dä den
studerande har fyllt 17 är. Detta kräver all 3 kap. 3 vj sludiestödslagen
(1973:349) ändras. Förslag till sådan ändring kommer senare alt läggas fram av
chefen för utbildningsdepartementet.
Av belydelse
för det administrativa arbetet är också vilkel lägsta bidragsbelopp som skall
betalas ut. Enligt gällande regler utbetalas inte bidrag som understiger 10 kr.
i månaden. Beloppet har varit oförändrat sedan är 1969, då bosladstilläggssysiemet
infördes. Utredningarna har föreslagit att minimibeloppet höjs lill 20 kr. i
månaden med hänsyn dels till alt bidragsbeloppet successivt har ökats, dels till
all penningvärdet har förändrats.
Alla
remissinstanser som har tagit upp frågan, utom RFV, har tillstyrkt förslaget. RFV
hänvisar till att minimibeloppet för utbetalning av folkpension är 12 kr. i
månaden.
Jag
har i denna fräga samma uppfattning som utredningarna och tillstyrker därför
förslaget om all del minsta bidragsbelopp som skall betalas ut skall vara 20
kr. i månaden.
F.n.
görs utbetalningarna månadsvis. Om månadsbeloppet understiger 30 kr. kan förmedlingsorganet,
om det så finner lämpligt, låta utbetalningen ske halvårsvis. Denna möjlighet ulnyujas
i dag av endast tvä kommuner, båda med manuell hantering av bostadsbidragen.
Jag finner att denna regel inte längre fyller någon funktion och föreslår att
den tas bort.
5.15
Ikraftträdande och kostnader m. m.
De
föreslagna ändringarna i regelsystemet bör träda i kraft den 1 januari
1977,
Prop.
1975/76:145 103
Jag
beräknar att de totala kostnadema för bostadsbidrag till barnfamiljer och
hushåll ulan barn enligl de ändrade regler som jag har förordat i det föregående
kommer all uppgå till 2 133 milj, kr, för helt år. Statens del av dessa
kostnader kan beräknas uppgå lill 1 738 milj. kr. Det innebär en ökning med
nära 400 milj. kr. i förhållande till det anvisade anslagsbeloppet under
innevarande budgetär. Av statens kostnad torde ca 500 milj. kr. avse de
statliga bostadsbidragen.
Anslagsbehovet
för budgetåret 1976/77 beräknar jag till 1 570 milj. kr., vilket är en ökning
med 225 milj. kr. i jämförelse med anslaget för budgetåret 1975/76.
Frän
anslaget bör bestridas kostnaderna för information lill allmänheten rörande bosladsbidragen.
Del bör ankomma pä regeringen alt meddela beslämmelser om disposition av medel
för delta ändamål.
6. Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen att
1. godkänna de ändringar i grunderna för statiiga och
statskommunala bostadsbidrag lill barnfamiljer och hushall utan barn som jag
har förordat,
2. till Bostadsbidrag m. m. för budgetåret 1976/77
under tolfte huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 1 570000 000 kr.
7. Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar au genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1975/76:145 104
Innehållsförteckning
Propositionen.................................................... I
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ....... 1
Utdrag ur regeringsprotokoUet
den 26 februari 1976. ....... 3
1 Inledning....................................................... ....... 3
2 Gällande bestämmelser..................................... ....... 5
3 Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna..... ....... 8
3.1......................................................... Boende-
och inkomstförhällanden för hushåll med bostadsbi
drag ....................................................... ....... 8
3.1.1 Barnfamiljer....................................... 8
3.1.2 Hushåll ulan barn................................ 10
3.1.3 Pensionärer....................................... II
3.1.4 Sambandet inkomst - bostadspris - bostadsstandard
-
bostadstillägg.................................. 12
3.1.5 Bidragsbehov i framliden....................... 14
3.1.6 Inkomsten som mätare på ekonomisk bärkraft,,.. 15
3.2 Allmänna
överväganden.............................. 17
3.2.1 Bostadsbidragens syfte....................... ..... 17
3.2.2 Behovet av samordning....................... ..... 18
3.2.3 Beskattning av bostadsbidrag............... ..... 19
3.3 Bostadsbidrag
till barnfamiljer och hushåll utan barn .... 22
3.3.1 Utformning........................................ ..... 22
3.3.2 Övre hyresgränser.............................. ..... 26
3.3.3 Särskilda frågor.................................. ..... 28
3.4 Bostadsbidrag
till folkpensionärer.................. ..... 32
3.4.1 Utformning........................................ 32
3.4.2 Utjämning av beloppen........................ 33
3.4.3 Likartade regler i övrigi........................ 34
3.4.4 Rätt för vissa folkpensionärer att få bostadsbidrag
till hushåll utan barn 34
3.5 Inkomstprövning........................................ 36
3.5.1 Inledande synpunkter.......................... 36
3.5.2 Olika möjligheter lill inkomstprövning....... 36
3.5.3 Överväganden och förslag.................... 39
3.6 Ansvarigt
organ......................................... ..... 40
3.6.1 Frågans tidigare behandling.................. ..... 40
3.6.2 Skäl för och emot försäkringskassorna.... ..... 40
3.6.3 Tillsynsmyndighet, besvärsordning......... ..... 42
3.6.4 Förslag............................................. ..... 42
3.7 Administrativa
rutiner.................................. ..... 43
3.7.1 Allmänna mål..................................... 43
3.7.2 Förenklat ansökningsförfarande............. 44
3.7.3 Förändringar under löpande budgetär..... 46
Prop. 1975/76:145 105
3.7.4 Reiroaktivitet..................................... ..... 47
3.7.5 Minimibelopp...................................... ..... 47
3.7.6 Förmögenhet..................................... 48
3.7.7 Bostadsuigiftsberäkning....................... 48
3.8 Kostnader
för bostadsbidragen och fördelning stal/kommun 49
3.8.1 Nuvarande........................................ 49
3.8.2 Kostnadsökningar lill följd av utredningarnas
förslag 50
3.8.3 Kostnadsfördelning stat/kommun........... 50
3.8.4 Genomförande................................... ..... 51
3.9 Reservationer
och särskilda yttranden........... ..... 51
4 Remissyttrandena
.......................................... 53
4.1 Boende- och inkomslförhållanden för hushåll med
bostadsbidrag 53
4.2 Allmänna överväganden.............................. ..... 53
4.3 Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan
barn .... 55
4.3.1 Utformning........................................ ..... 55
4.3.2 Övre hyresgränser.............................. ..... 58
4.3.3 Särskilda frågor.................................. 59
4.4 Bostadsbidrag
till folkpensionärer.................. 64
4.4.1 Utformning........................................ 64
4.4.2 Räu för pensionärer all fä bidrag för hushåll ulan bam 64
4.5 Inkomstprövning........................................ 65
4.6 Ansvarigt organ m, m................................. 67
4.7 Administrativa rutiner................................. 69
4.7.1 Förenklat ansökningsförfarande............. ..... 69
4.7.2 Förändringar under löpande bidragsår..... ..... 70
4.7.3 Reiroaktivitet..................................... 71
4.7.4 Minimibelopp...................................... ..... 71
4.7.5 Förmögenhet..................................... 71
4.7.6 Bostadsuigiftsberäkning....................... 71
4.8 Genomförande........................................... ..... 71
4.9 Kostnadsfördelning stal/kommun................... ..... 72
5 Föredraganden............................................... ..... 74
5.1 Historik.................................................... ..... 74
5.2 Motiv och principer för bostadsbidrag............ ..... 77
5.3 Terminologi............................................... 80
5.4 Beskrivning av bidragsmollagarna.................. 80
5.5 Bostadsbidragets konstruktion...................... .... 81
5.6 Inkomstprövningsregler............................... .... 88
5.7 Sammanboendebegreppel............................ .... 90
5.8 Åldersgränser............................................ .... 92
5.9 Hyreshöjningar under året........................... .... 93
5.10 Reiroaktivitet............................................ .... 93
5.11 Bam på institution...................................... .... 95
Prop. 1975/76:145 106
5.12 Foikpensionärer......................................... .... 95
5.13 Administrativt organ................................... 97
5.14 Administrativa rutiner................................. 99
5.15 Ikraftträdande och kostnader m. m............... 102
6. Hemställan.................................................... .. 103
7. Beslut.......................................................... 103
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
38 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 25 dokument.
- Ds 2020:16 Stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende - förslag till bestämmelser rörande bl.a. omedelbar placering, sekretess och skolgång s. 72 om s. 95 i texten
- Skr. 2013/14:45 Riksrevisionens rapport om bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd till pensionärer - når förmånerna fram? s. 33 · s. 88 i texten
- Prop. 1986/87:93 om bostäder åt unga s. 18 i texten
- Prop. 1986/87:48 om bostadspolitiken s. 48 i texten
- Bet. 1979/80:CU16 med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser anslag till bostadsbidrag m. m. jämte motioner s. 6 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 2 dokument.
- Westerhäll, Den svenska socialrätten, 1990 s. 223 · s. 224 · s. 387 i texten
- Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 79 · s. 142 i texten · dokumentnivå