med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket
35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:159, med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76:159
Regeringens proposition
1975/76:159
med
förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket;
beslutad
den 4 mars 1976.
Regeringen
föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I
propositionen lämnas förslag till organisation av det nya konsumentverk, som
skall börja sin verksamhet den 1 juli 1976, då verksamheten hos nuvarande
konsumentverk och konsumentombudsman skall upphöra. Vidare lämnas förslag till
anslag för det nya verket.
I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 159
Prop. 1975/76:159 2
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Noriing, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Lidbom
Proposition
med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket
1
Inledning
I
propositionen (1975/76:34) med förslag till marknadsföringslag, m. m. föreslog
regeringen alt nuvarande konsumentombudsmannen (KO)och konsumentverket skulle
föras samman till en organisation, benämnd konsumentverket, där chefen tillika
skulle vara konsumentombudsman. Hur organisationen mera i detalj skulle
utformas angavs inte. Det förutsattes att särskilda sakkunniga skulle
tillkallas för att närmare överväga denna fråga.
Riksdagen
antog i allt väsentligt förslagen i propositionen (NU 1975/76:14, rskr
1975/76:108). Riksdagen uttalade därvid att de uppgifter som avser KO-verksamheten
borde hällas samman inom en särskild enhel i den nya organisationen.
1
budgetpropositionen (1975/76:100 bil. 12 s. 50 och 53) vid innevarande riksmöte
har anslagen för KO och konsumentverket, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, förts upp med oförändrade belopp i förhållande till innevarande
budgetär.
Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag den 8 december 1975 åtta
sakkunniga' med uppdrag att utarbeta förslag rörande den närmare organisationen
av konsumentverket m. m. fr. o. m. den 1 juli 1976 (H 1975:07). 1 uppdraget
ingick också att göra anslagsframställning för den nya myndigheten. De
sakkunniga, som har antagit namnet organisaiionskom-
'
Konsumentombudsmannen Sven Heurgren, ordförande, förste byräsekreieraren Eva Agevik,
kanslirådet Per Borg, byrådirektören Äke Bylund, avdelningsdirektören Kris-ler
Johanson, avdelningsdirektören Leif Lundvall, avdelningschefen Bengt Odelgard och
byrådirektören Per Erik Tiselius
Prop. 1975/76:159 3
mitten
för konsumentverket, har lagt fram sina förslag i betänkandet (Ds H 1976:2)
Organisation av nya konsumentverket.
I
skrivelse till handelsdepartementet den 20 februari 1976 har Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, Sveriges industriförbund och
Sveriges köpmannaförbund föreslagit att det nya verkets styrelse skall utökas
från nio till elva ledamöter och att av dessa minst tre skall ha ingående
sakkännedom och erfarenhet om produktion och distribution av konsumentvaror
och konsumenttjänster.
2
Nuvarande ordning
2.1
Konsumentombudsmannen
Konsumentombudsmannen
(KO) började sin verksamhet den 1 januari 1971. KO:s uppgifter avser i första
hand tillämpningen av två lagar, nämligen lagen (1970:412) öm olillböriig
marknadsföring och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor
(avtalsvillkorslagen).
Lagen
om olillböriig marknadsföring syftar till all hindra att reklam och annan
kommersiell marknadsföring bedrivs med otillböriiga metoder. Lagens centrala
bestämmelse är en allmänt formulerad s. k. generalklausul. Enligl denna kan
näringsidkare som vid marknadsföring av vara eller tjänst företar reklamåtgärd
eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat
sätt är olillböriig mot konsumenter eller näringsidkare, förbjudas all
fortsätta därmed eller att företa annan liknande handling. Förbud meddelas av
marknadsdomstolen och skall förenas med vile om inte detta av särskilda skäl är
obehövligt.
Ansökan
om förbud görs av KO eller, om denne för visst fall har beslutat alt inle göra
ansökan, av näringsidkare som berörs av handlingen eller sammanslutning av
näringsidkare, konsumenter eller löntagare.
I
ärenden av mindre vikt kan KO själv pröva fråga om förbud genom ett s. k.
förbudsföreläggande. Det är ett förenklat förfarande som innebär att KO
skriftligt förelägger näringsidkare förbud att fortsätta med viss marknadsföring.
Godkänns föreläggandet flr det samma verkan som ett förbud som har meddelats av
marknadsdomstolen. Ett förbudsföreläggande är alltid förenat med vite.
Avtalsvillkorslagen
syftar till att hindra bruket av avtalsvillkor som är oskäliga mot konsument.
Lagen är uppbyggd efter mönster av lagen om olillböriig marknadsföring. Den
centrala bestämmelsen är sälunda en generalklausul som innebär att
marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att vid erbjudande av vara
eller tjänst till konsument använda avtalsvillkor som med hänsyn till vederiaget
och övriga omständigheter är att anse som oskäligt mot konsumenten. Även här
skall förbud förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt. Handläggnings-
! Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 159
Prop.1975/76:159 4
reglerna
är i princip desamma som i lagen om olillböriig marknadsföring.
KO:s
uppgifter är inle begränsade lill vad som direkl anges i de nämnda lagarna.
Enligt instruktionen åligger det även KO att granska dels marknadsföringsåtgärder
och avtalsvillkor inom områden, där otillböriiga åtgärder eller oskäliga
villkor kan antas vara speciellt vanliga eller till särskilt men för
konsumenterna, dels andra marknadsföringsåtgärder och avtalsvillkor, som har slor
praktisk belydelse. Vidare skall KO, om näringsidkare företar olillböriig
marknadsföringsåtgärd eller använder oskäligt avtalsvillkor, söka förmå honom
att frivilligt avstå därifrån. Det ankommer också på KO att övervaka efterievnaden
av marknadsdomstolens beslul och av KO utfärdade förbudsförelägganden samt att
anmäla överträdelser av förbud lill allmän åklagare.
Av
det nu anförda framgår att KO ocksä har uppgifter av övervakande och
förhandlande natur. I detta arbete är KO:s rätt enligt de nämnda lagarna all
kräva in yttranden och upplysningar (ytterst genom vitesföreläggande) från
näringsidkare av betydelse.
Underlag
för sin verksamhet erhåller KO i första hand genom en löpande egen granskning
av förelagens marknadsföring och avtalsvillkor samt genom de anmälningar, som
allmänheten gör till KO. Material erhålls vidare från bl. a. kommunala
konsumentvägledare och hemkonsulenter samt konsumentverket och allmänna
reklamationsnämnden.
Finner
KO att en näringsidkare har vidtagit en olillböriig marknadsföringsåtgärd
eller använt ett oskäligt avtalsvillkor söker KO förmå denne att fortsättningsvis
avstå därifrån. Vanligtvis nås en uppgörelse tämligen snabbt, varvid
näringsidkaren ulfaster sig alt ändra marknadsföringen eller avtalsvillkoret.
I mer komplicerade fall kan omfattande överiäggningar mellan KO och
näringsidkaren krävas innan ärendet kan slutföras. Även i dessa situationer kan
normalt uppgörelse nås om vad näringsidkaren fortsättningsvis skall iaktta.
För att befästa uppgörelsen med enskilda näringsidkare används i vissa fall
det tidigare nämnda förbudsföreläggandet.
Stundtals
finner KO att ett problem är av mer generell karaktär och berör hela branscher
eller stora delar av dessa. 1 sådana fall upptas överläggningar med berörda
branschorganisationer i syfte att få till stånd överenskommelse rörande
marknadsföringens eller avtalsvillkorens beskaffenhet. I en överenskommelse
brukar ingå att branschorganisationen åtar sig att bland sina medlemmar verka
för alt överenskommelsen efterievs. Överenskommelsen blir också ett viktigt
instrument i KO:s kontakter med enskilda näringsidkare.
Självfallet
förekommer situationer där överenskommelser av nyss nämnt slag inte kan
träffas. Detta kan bero på att parterna inte kan enas eller att representativ
branschorganisation eller liknande saknas. På marknadsföringssidan arbetar KO
i sådana lägen delvis med ensidigt utfärdade riktlinjer för förelagens
agerande. Riktlinjerna ligger då till grund för KO:s ställningstagande i
enskilda ärenden.
Prop. 1975/76:159 5
Endasl
ett fåtal fall behöver föras lill marknadsdomstolen. Del hell övervägande
antalet ärenden avgörs hos KO. Under år 1975 avklarades totalt 4 413 ärenden.
Av dessa fördes 34 lill marknadsdomstolen. 57 av ärendena skrevs av efter
godkänt förbudsföreläggande.
KO
informerar om sin verksamhet, bl. a. genom att ge ut tidskriften Konsumentombudsmannen,
där i första hand utgången av viktigare ärenden redovisas. Tidskriften är
ekonomiskt självbärande. KO ger också ut pressmeddelanden och har andra
kontakter med massmedia. Information lämnas vidare genom föredrag vid kurser
och konferenser m. m.
KO
biträds i ämbetet av en ställföreträdare. Beslut i verksamheien fattas ytterst
av någon av KO eller ställföreträdaren, vilka också hittills i samtliga ärenden
själva fört det allmännas lalan inför marknadsdomstolen. Arbetet i övrigt
bedrivs inom åtta enheter. Sex av dessa svarar för beredningen av KO:s ärenden.
På en av dessa enheter ankommer vidare ansvaret för KO:s administration. En
sjunde enhet svarar för KO:s informationsverksamhet och en åttonde för registratur,
arkiv m. m.
Organisationen
omfattar totalt 28 tjänster, varav tvä ordinarie för KO och dennes
ställföreträdare. Övriga tjänsler är inrättade som extra tjänsler. Härutöver
finns även arvodesbefatlningar 1 ärenden av mer komplicerad natur förekommer
det att KO anlitar utomstående experter. Oftast är del fråga om ekonomisk,
teknisk eller medicinsk sakkunskap.
Av
stor vikl för KO:s arbete är det system med automatisk databehandling för diarieföring,
arkivsökning m. m. som har tagils fram under medverkan av statskonioret och
datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA).
För
budgetåret 1975/76 har för KO:s verksamhet anvisats ett förslagsanslag av 2
630 000 kr.
2.2
Konsumentverket
Konsumentverket
började sin verksamhet den 1 januari 1973. Verket, som är central
förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, har till uppgift att stödja konsumentema
och förbättra deras ställning pä marknaden.
Det
åligger verket särskilt bl. a.
-
att undersöka och följa konsumenternas
förhållanden,
- att stödja hushållen i deras strävan att utnyttja
sina resurser sä att de egna behoven bäst tillgodoses,
- all uppmärksamma konsumentgrupper, som ekonomiskt,
socialt eller utbildningsmässigt är svaga,
- all övervaka marknadens utbud av varor och
tjänster,
- att söka påverka producenter, distributörer och
marknadsförare att anpassa sin verksamhet efler konsumenternas behov,
- att la initiativ lill och stödja forskning inom
verkets arbetsområde.
Prop. 1975/76:159 6
Verket
svarar vidare för den statliga hemkonsulentverksamheten, för kontakter med
kommunal och annan lokal konsumentverksamhet samt för försöksverksamheten med
allmänna reklamaiionsnämnden. Verket har också den övergripande tillsynen över
försöksverksamheten med slatligl stöd till kommersiell service i glesbygd.
Underlag
för konsumentverkets verksamhet erhålls genom bl. a. enskilda konsumenters kontakter
med kommunala konsumentorgan, hemkonsulenter, verkets egna rådgivare, allmänna
reklamaiionsnämnden etc. Verket gör härutöver egna undersökningar rörande
konsumenternas förhållanden i olika hänseenden saml bevakar fortlöpande
marknadens utbud.
Genom
en analys av underiagsmaterialet söker verket bilda sig en uppfattning om i
vilken utsträckning konsumenternas intressen och behov är tillgodosedda.
Stundtals avser denna analys övergripande hushälls-eller samhällsfunktioner
och bedrivs i mereller mindre omfattande utredningsprojekt. I andra fall är det
fråga om beskaffenheten hos enskilda nyttigheter, varvid utredningsarbetet ofta
kan sägas ha karaktär av ärendehantering.
Utredningsarbetet
bedrivs i första hand inom verket. Utomstående expertis anlitas dessutom,
exempelvis för mer omfattande tekniska, juridiska och ekonomiska utredningar.
Finner
verket förhållanden pä marknaden som strider mot eller inte till fullo svarar
mot konsumenternas intressen, vidtas åtgärder i syfte att (1 förbättringar till
slånd. Åtgärderna kan i huvudsak delas in i producent-påverkan och information.
Med
producentpåverkan förstås att verket i direkt kontakt med berörda förelag eller
branschorganisationer söker förmå dessa att ändra sin verksamhet på visst
sätt. Det kan vara fräga om att dra tillbaka fariiga produkter från marknaden
eller att utforma produktinformationen på visst sätt, exempelvis när det
gäller varudeklarationer. En näraliggande form av åtgärder är den påverkan som
utövas på myndigheter och organisationer. Del kan här vara fråga om alt verka
för ett ökat inslag av konsumentfosiran i utbildningen eller att bevaka
konsumenternas intressen i samhällsplanering o. d. Vidare kan nämnas all verket
mot ersättning utför varuprovningar ål företag m. fi. samt svarar fördel s. k. VDN-systemet
för varadeklarationer.
Verkels
informationsverksamhet innefattar allmän information i opinionsbildande syfte,
rådgivning lill enskilda konsumenter i den mån den inle utförs av kommunala
organ eller hemkonsulenter, produktion av läromedel och faktablad till
vägledning för konsumentema, presskontakler etc. Här bör särskilt nämnas
verkets tidskrift Råd och Rön som innehåller såväl resultat från verkets
utredande verksamhet som allmän konsumentinformation och opinionsbildning.
Verket ger sedan en tid tillbaka ocksä ut en tidskrift benämnd Konsumenträtt
med information om i första hand lagstiftning på konsumentområdet.
En
betydelsefull del av verkets arbeie avser stöd m. m. till kommunal och regional
verksamhet. Arbetet i denna del består bl. a. i all förse kom-
Prop. 1975/76:159 7
munala
och regionala organ med material för verksamheten samt råd och upplysningar i
enskilda ärenden. Vidare svarar verket för viss utbildning av de kommunalt och
regionalt verksamma tjänstemännen.
En
kunskapskälla för verket utgör forskning på konsumentområdet. Verket
disponerar särskilda medel för stöd till sädan forskning.
Ansvaret
för försöksverksamheten med allmänna reklamationsnämnden medför delvis
uppgifter av administrativ art, avseende anställning av personal, lokalfrågor,
budget och redovisning m. m. Verket svarar härutöver även för en allmän
uppföljning av verksamhetens effektivitet och resultat.
Uppgifterna
i anslutning till det statliga stödet lill kommersiell service i glesbygd
omfattar dels en allmän bevakning av utvecklingen på området, dels handläggning
av ansökningar om investeringsstöd och kreditgaranti för sådan service.
Konsumentverket
leds av en slyrelse och en verkschef, som tillika är ordförande i styrelsen.
Verkschefen biträds i frågor om planering och samordning m. m. av ett
planeringssekretariat.
Det
utredande och producentpåverkande arbetet ankommer på två utredningsavdelningar.
Dessa är i sin tur indelade i sammanlagt fyra underenheter, vilkas
verksamhetsområden knyter an lill viktigare konsumtionsområden, nämligen
mathållning, bostad, beklädnad samt frilid, resor m. m.
En
informationsenhet svarar för verkels information, stödet lill kommunal och
regional verksamhet, verkets tidskrifter, presskontakler, föriagsverksamhel
och kontakter med utbildningsväsendet. Enheten är i sin tur indelad i en enhet
för utbildning och utställningar, en kommunenhet och en redaktion. Redaktionen
har i praktiken verkat i tre underenheter, en för Råd och Rön, en för
presskontakter och en för föriagsverksamhel.
En
teknisk enhel svarar för intern teknisk service och förfogar över egna laboratorieresurser.
På enheten ankommer vidare ansvaret för verkels varuprovningar på uppdrag.
En
administrativ enhet slutligen svarar för verkets adminislralion. Enheten är
indelad i en ekonomienhet, en personal- och kanslienhel saml en juridisk enhet.
Till
verket är vidare knuten en rådgivande nämnd för glesbygdsfrågor, glesbygdsnämnden.
Hos
verket finns f. n. 191 tjänster. Vidare finns arvodesbefatlningar på skilda
nivåer. Härtill kommer 27 tjänster placerade på allmänna reklamationsnämndens
kansli.
Medel
för den verksamhel som har beskrivits i det föregående anvisas för budgetåret
1975/76 över följande anslag under statsbudgetens tionde huvudtitel.
D5.
Konsumentverket: Förvaltningskostnader
D6.
Konsumentverket: Forskning m.m.
D7.
Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden
D8.
Bidrag till kommersiell service i glesbygd
V:8.
Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd.
Prop. 1975/76:159 8
Över
anslaget till förvaltningskostnader, som f. n. är beräknat till 19 743 000 kr.,
anvisas medel för verkets egen direkla verksamhel. Verksamheten är programbudgeterad
med följande huvudprogram.
1. Utredning och producentkontakt
2. Information och utbildning
3. Varuprovningar m. m. på uppdrag
Vidare
finns följande program för intäkter i verksamheten.
4. Varudeklarationsverksamhet
5. Försäljning av publikationer m. m.
Programmet
Utredning och producentkontakt motsvarar huvudsakligen verksamheien hos verkets
båda utredningsavdelningar. Intäkterna från varudeklarationsverksamheten gottförs
utredningsprogrammel.
Programmet
Information och utbildning motsvarar huvudsakligen verksamheten hos verkets
informationsenhet och inbegriper följaktligen även stödet till kommunal och
regional konsumentpolitisk verksamhet. Intäkterna från försäljningen av publikationer
m. m. gottförs informationsprogrammet.
Programmet
Varaprovningar m. m. pä uppdrag redovisas under en som förslagsvis betecknad
anslagspost med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under denna post redovisas
kostnader och intäkter för verkets uppdragsverksamhet. Anslaget får i princip
inte belastas.
Forskningsanslaget,
som f. n. är beräknat till 1 695 000 kr., är ett reservationsanslag vilket
verket disponerar för stöd lill forskning, studieförbundens verksamhet m. m.
Ett särskilt anslag avser verksamheten hos allmänna reklamationsnämnden och är f
n. upptaget till 2 446 000 kr.
Anslaget
Bidrag till kommersiell service i glesbygd är f n. 2 500 000 kr. Av medlen är 2
300 000 kr. beräknade för bidrag till kommunalt subventionerad hemsändning.
Beslut i sådana ärenden fattas av länsstyrelserna. Resterande medel, 200 000
kr., har beräknats för infriande av sådana statliga kreditgarantier som
konsumentverket tecknar.
Anslaget
Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd är f n. 1 500 000 kr.
3 Den nya marknadsföringslagen
Den
nya marknadsföringslagen (1975:1418) har enligt 1 § till ändamål att främja
konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor,
tjänsler och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är olillböriig
mot konsumenter eller näringsidkare.
Lagen
är uppbyggd kring tre generalklausuler. Den första (2 §) handlar om olillböriig
marknadsföring och har sin motsvarighet i den nu gällande
Prop. 1975/76:159 9
marknadsföringslagen
(jfr avsnitt 2.1).
Den
andra generalklausulen (3 §) handlar om informationsskyldighet. Där föreskrivs
att marknadsdomstolen kan ålägga näringsidkare att vid marknadsföring av vara,
tjänst eller annan nyttighet lämna information, som har särskild betydelse frän
konsumentsynpunkt.
Den
tredje generalklausulen (4 §) rör frågor om produktsäkerhet m. m. Där
föreskrivs all marknadsdomstolen kan förbjuda näringsidkare att till konsument
för enskilt brak saluhålla eller hyra ut vara, som på grund av sina egenskaper
medför särskild risk för skada pä person eller egendom. Detsamma gäller om
varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål.
Förbud
eller åläggande enligt de nu nämnda bestämmelserna skall, säsom hittills har
varit fallel enligt lagen om olillböriig marknadsföring, förenas med vite om
inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
Marknadsföringslagens
handläggningsregler innebär att fråga om förbud eller åläggande enligt någon av
de tre generalklausulerna tas upp efter ansökan av KO. Om KO för visst fall
beslutar att inte göra ansökan, får dock ansökan göras av sammanslutning av
konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller, beträffande fråga om olillböriig
marknadsföring, av näringsidkare som berörs av handlingen.
För
att kunna fullgöra sina uppgifter får KO begära in yttrande eller upplysning
av näringsidkare. Om förbud eller åläggande kan antas komma i fråga dr KO även
begära in handling, varuprov och liknande som kan ha betydelse i ärendet.
KO
har i fall som inte är av större vikt möjlighet att själv pröva frågor om
förbud eller åläggande enligt någon av lagens generalklausuler. Detta sker
genom förbudsföriäggande eller informationsföreläggande (14 och 15 §§).
Förbudsföreläggande
innebär alt den som antas ha företagit en olillböriig marknadsföringsåtgärd
eller sålt eller hyrt ut sådan skadlig eller otjänlig vara, som avses i
produktsäkerhetsbestämmelsen, av KO föreläggs förbud vid vite alt fortsätta därmed.
På motsvarande sätt innebär informationsföreläggande att den som antas ha underiåtit
att lämna sädan information som är av särskild betydelse frän konsumentsynpunkt
av KO föreläggs vid vite att lämna informationen. Godkänt föreläggande gäller
som förbud eller åläggande som har meddelats av marknadsdomstolen.
I
förarbetena lill marknadsföringslagen förutsätts att resultat i allmänhet kan
åstadkommas genom frivilliga överenskommelser eller åtaganden och att tvingande
åtgärder endast undantagsvis skall behöva tillgripas. 1 likhei med vad som f. n.
gäller enligt lagen om olillböriig marknadsföring och avtalsvillkorslagen
kommer lagens tillämpning i praktiken i stor utsträckning att bygga på
utrednings- och förhandlingsarbete. Denna verksamhet kommer att bedrivas av det
nya konsumentverket. Den dömande verksamheien utövas som redan har angetts av
marknadsdomstolen. Domstolens arbete be-
Prop. 1975/76:159 10
handlas
inte närmare här.
Tillämpningen
av den nya marknadsföringslagen är avsedd all få i stort samma utformning som
tillämpningen av den nuvarande lagen om olillböriig marknadsföring. Detta
innebär att det nya konsumentverket genom anmälningar, egen verksamhet eller
pä annat sätt blir uppmärksammat på brister i företagens marknadsföring.
Alltefter problemens beskaffenhet las kontakter med företag eller
branschorganisationer i syfte att fl till stånd en förbättring. Det kan vara
fråga om att ställa krav på ändringar i företagens information eller
produktutformning.
Ett
viktigt inslag i arbetet blir utfärdandet av riktlinjer för företagens marknadsföring
och produktutformning. Sådana riktlinjer tas redan i dag fram i arbetet hos KO
och konsumentverket. De kommer nij att öka i betydelse genom att de enligt
statsmakternas beslut kommer att vara vägledande för marknadsdomstolens
avgöranden i enskilda ärenden. Riktlinjerna kan utarbetas i samråd med berörda
förelag eller branschorganisationer och sålunda vara resultatet av
överenskommelser med dessa eller utfärdas ensidigt av konsumentverket.
Riktlinjerna kommer normalt att föregås av utredningsarbete inom verket.
Arbetet
i övrigt enligl marknadsföringslagen kommer att bestå i att övervaka
företagens marknadsföring och ingripa vid behov. Anledning till åtgärder kan
vara att visst företag inte följer slutna överenskommelser eller utfärdade
riktlinjer. Åtgärder kan emellertid vidtas även där inga riktlinjer föreligger.
Detta blir liksom hittills ofta fallet beträffande olillböriig marknadsföring.
Även i fräga om informationslämnande och produktsäkerhet kan konsumentintresset
vara så starkt eller entydigt att eventuella riktlinjer inte kan eller behöver
avvaktas.
De
åtgärder som i dessa fall blir aktuella kommer normall all innebära att företag
kontaktas och överiäggningar tas upp i syfte att fl en ändring till stånd. Om
företaget ulfaster sig att vidta de ändringar som verket anser påkallade kan frägan
avskrivas. 1 viktigare fall kan förbuds- eller informationsföreläggande av KO
brukas för att befästa den nådda uppgörelsen. Om företaget inte alls eller i
endast begränsad utsträckning går verket till mötes uppkommer fråga om att föra
ärendet till marknadsdomstolen för avgörande. Även där en uppgörelse kan nås,
kan intresset av ett prejudicerande beslul av domstolen motivera att ärendet
förs dit.
Till
den nya myndighetens uppgifter i anslutning till marknadsföringslagen hör
också att övervaka efterievnaden av marknadsdomstolens t)eslut och av förbuds-
och informationsförelägganden utfärdade av KO. Därvid kan åtgärder behöva
vidtas för utdömande av förelagda viten.
Prop. 1975/76:159 11
4
Organisationskommitténs förslag 4.1 Det nya konsumentverkets uppgifter
Kommittén
konstaterar att statsmakternas beslut om ny marknadsföringslag och
sammanslagning av KO och konsumentverket inte innebär att konsumentpolitikens
målsättning eller inriktning principiellt ändras. Utöver de arbetsuppgifter som
tillkommer i anslulning lill den nya marknadsföringslagen avses den nuvarande
verksamheten hos de båda myndigheterna ingå i den nya organisationen.
En
stor del av arbetet kommer att avse konsumenternas behov av nyttigheier av
skilda slag och de former under vilka dessa behov tillgodoses. Målsättningen
för arbetet i dessa delar kan enligt kommittén i grova drag sägas vara
1. att verka för att ändamålsenliga varor, tjänster
och andra nyttigheier tillhandahålls konsumenterna och att ange alternativa
sätt för konsumenterna att tillgodose sina behov av sådana nyttigheter,
2. att verka för att konsumenterna flr den information
som behövs för att de på bästa sätt skall kunna tillgodogöra sig de nyttigheier
som bjuds ul pä marknaden och alt tillse alt företagen inte använder otillböriiga
metoder i sin marknadsföring,
3. att verka för att konsumenternas intressen
tillgodoses i fråga om avtalsmässiga förhållanden på marknaden.
Under
den första punkten faller frågor om produkters beskaffenhet i olika hänseenden.
Hit hör tillämpningen av 4 § marknadsföringslagen (produktsäkerhet m.m.).
Arbetet kan också gälla mer övergripande frågor, exempelvis hur konsumenterna
på bästa sätt skall sköta sin mathållning eller tillgodose sina transportbehov.
Under
den andra punkten faller frågor om den information om olika varor, tjänster och
andra nyttigheier som konsumenterna flr från skilda häll. Hit hör den
information om varor och tjänsler m. m. som verket och de kommunala
konsumentpolitiska organen kommer all lämna. Av ökande betydelse blir vidare
frågor rörande den information som förelagen lämnar. Här faller tillämpningen
av 2 och 3 §§ marknadsföringslagen (olillböriig marknadsföring och
informationsskyldighet).
Den
tredje punkten avser i första hand frågor om säljvillkor m. m. Det kan gälla
att verka för en förmånligare utformning av säljvillkor eller att söka fl bort
oskäliga avtalsvillkor. Hit hör tillämpningen av avtalsvillkorslagen.
Underiag
för arbetet i berörda delar kommer att erhållas bl.a. genom konsumenternas
direktkontakter med dels verket och allmänna reklamaiionsnämnden, dels lokall
och regionall verksamma tjänstemän. Material erhålls också genom verksamheten
hos andra myndigheter och organ. Underlag flr verket även genom de rön som
görs i den egna verksamheten
r* Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 159
Prop. 1975/76:159 12
och
i anslutning till forskning på området.
De
funktioner som krävs för de nu nämnda uppgifterna kan, utöver registrering av
frågor och problem, enligl kommittén sägas vara utredande, analyserande,
informativa, förhandlande och rättsliga. I del utredande och analyserande
arbetet skall underiagsmaterialet bearbetas och förslag till åtgärder tas
fram. 1 den män verket självt önskar föra ut information till konsumenter,
företag eller andra berörda krävs en informationsfunktion. Den förhandlande
funktionen kommer att kopplas in där verket mera direkt önskar påverka
företagen i viss riktning, exempelvis all ändra sin marknadsföring på visst
sätt. En viktig uppgift blir härvid att utarbeta de riktlinjer som avses utgöra
ett väsentligt inslag i tillämpningen av den nya marknadsföringslagen. För de
fall där marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen är tillämplig krävs en
rättslig funktion,som skall svara fördels uppgifter som hänger samman med
ärenden som förs till marknadsdomstolen eller allmän domstol, dels andra
uppgifter som kräver tillämpning av lagstiftning, såsom all utfärda förbuds-
och informationsförelägganden eller att kräva in yttranden och varuprover
enligt de båda lagarna. En rättslig funktion kommer ofta att behöva kopplas in
i arbetet med riktlinjer.
De
uppgifter och funktioner som nu har beskrivits har enligl kommitténs mening ett
nära samband. De rör alla pä nägot sätt sådana konsumtionsbehov som i huvudsak
tillgodoses på den privata marknaden eller marknader som arbetar enligl
likartade principer. Verksamheten i dessa delar har kommittén sammanfattat i
begreppet marknadsinriktade aktiviteter.
En
betydelsefull del av verkets utåtriktade verksamhet kommer enligt kommittén att
vara sådan som inte är hänföriig till klart avgränsade nyttigheier. Det kan
gälla frågor om distributionssystemets utformning och förändringar inom detta
eller mer övergripande hushållsekonomiska undersökningar. Bland
distributionsfrågorna märks särskilt hanteringen av glesbygdsstödet. Till
dessa mer allmänna aktiviteter hör också frågor om påverkan på
utbildningsväsendet i konsumentfrågor och stödet till forskning och
studieverksamhet i dessa frågor. Även de uppgifter som hänger samman med lokal
och regional konsumentpolitisk verksamhet kan föras hit.
De
funktioner som här kommer i fråga kan enligt kommittén sägas vara utredande,
analyserande, informativa, stödjande och förhandlande. Åtgärder på området kan
gälla stöd till glesbygdshandel eller stimulans till nya distributions- och
serviceformer. De kan vidare gälla framtagning av läromedel i konsumentfrågor
eller stöd till studieförbundens verksamhet på det konsumentpolitiska området.
Beträffande lokal och regional verksamhet är det i första hand fråga om att
svara för att de organ som är verksamma där får stöd bl. a. i form av
utbildning och material av olika slag. En annan uppgift blir att i kontakt med
olika organisationer följa och analysera utvecklingen av den kommunala
verksamheten.
De
mer allmänna uppgifter och funktioner som nu har beskrivits har kommittén
sammanfattat i begreppet systeminrlktade aktiviteter.
Prop. 1975/76:159 13
Vid
sidan av de marknadsinriktade och systeminrlktade aktiviteterna bör enligt
kommittén finnas en mer allmän informationsverksamhet. Denna bör syfta till alt
sprida kännedom om förhållanden av konsumentpoliliskt intresse. Det kan vara fräga
om kampanjverksamhet i hushållsekonomiska frågor och prisfrågor eller
information om ny lagstiftning på det konsumenträttsliga området. Hit hör
också information i olika former om den egna verksamheien. De uppgifter som här
aktualiseras är utgivning av tidskrifter, framställning av
utställningsmaterial, presskontakter m. m.
Enligl
kommitténs mening kan huvuddelen av det nya konsumentverkets egen utåtriktade
verksamhet sammanfallas i de tre områdena marknadsinriktade aktiviteter, sysleminrikläde
aktiviteter och allmän information. Härtill kommer den nuvarande verksamheten
med varuprovningar m. m. pä uppdrag samt verksamheten hos allmänna reklamaiionsnämnden.
Till
de nämnda utåtriktade uppgifterna kommer en rad interna uppgifter av
servicekaraktär. Dessa sammanfattas i följande huvudgrupper, nämligen ekonomi
och planering, personalfrågor, registratur, bibliotek och arkiv, teknisk
service, informationsservice saml övrig service innefattande förvaltningsjuridiska
spörsmål inom organisationen, intern information, expedi-lionsgöromål, skötsel
av telefonväxel och lokalvård.
4.2
Organisation av det nya konsumentverket
Mot
bakgrand av de i det föregående angivna arbetsuppgifterna har kommittén
övervägt lämplig organisation av det nya konsumentverket. Nägra utgångspunkter
har härvid varit givna. Till en början har regering och riksdag beslutat att
det nya verket skall ledas av en slyrelse och en verkschef, som tillika skall
vara konsumentombudsman. Vidare har riksdagen uttalat alt en särskild KO-enhet
bör finnas i verksamheten. Härutöver har kommittén utgått från att en
glesbygdsnämnd även i fortsättningen skall vara knuten till verket samt att
verket också fortsättningsvis skall vara huvudman för allmänna
reklamationsnämnden.
Grandläggande
för kommitténs överväganden i de organisatoriska delarna har varit en strävan
att så långt möjligt till en och samma enhet föra samman sädana uppgifter och
funktioner som har ett gemensamt ändamål.
Kommitténs
överväganden har utmynnat i att det nya konsumentverket under verksledningen
bör bestå av ett KO-sekrelariat utanför linjeorganisationen samt två
sakenheter, en allmän enhet, en informationsenhet, en teknisk enhel och en
administrativ enhet. Härtill kommer glesbygdsnämnden och allmänna
reklamationsnämnden. Kommitténs överväganden bakom organisationsförslaget
skall här översiktligt redovisas.
Kommittén
anser att den verksamhet som kallas marknadsinriktade aktiviteter så långt
möjligt bör organisatoriskt samordnas och att det är naturiigt all härvidlag
bygga pä de båda utredningsavdelningarna hos det nuvarande konsumentverket,
vilka fortsättningsvis bör benämnas sakenheter. För all
Prop.1975/76:159 14
skapa
klarhet i ansvarsfrågor och underiätta avvägningen mellan olika medel i
verksamheten föreslår kommittén alt lill dessa enheter förs även ansvarel för
sådana informalionsbedömningar som direkt hänger samman med de marknadsinriktade
aktiviteterna. Hit hör frågor om informationsskyldighet enligt den nya marknadsföringslagen,
men även delar av verkels egen informationsverksamhet kan enligt kommittén
sägas höra hit. Del gäller t. ex. faktablad, rapporter m. m., som tas fram som
ett led I utrednings- och förhandlingsverksamheten, samt material och
rådgivning i anslutning till sakenheternas arbete.
Tillämpningen
av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen hör lill sakenheternas
verksamhetsområde. Utredande och förhandlande verksamhet samt slutande av
överenskommelser med enskilda företag bör enligt kommittén naluriigen ankomma
på sakenheterna. På dessa enheter föresläs också ansvaret ligga för att - efter
direktiv av verksledningen - riktlinjer tas fram och branschuppgörelser träffas
på olika områden.
1
överensstämmelse med riksdagens uttalande anser kommittén att de formella KO-uppgiflerna
enligt lagstiftningen, dvs. främst att föra det allmännas talan inför
marknadsdomstolen samt att utfärda förbuds- och informationsförelägganden,
inte bör ligga på sakenheterna.
Kommittén
har även diskuterat en underindelning av sakenheterna. F. n. är
konsumentverkets utredningsavdelningar indelade i sammanlagt fyra underenheter,
nämligen en för mathållning, en för bostad, en för beklädnad och en för fritid,
resor m. m. Kommittén har noterat att verksamheten efter hand har utvecklats
så, att allt fler uppgifter har hamnat på den sistnämnda enheten. När det
gäller KO:s verksamhet ligger den största delen just inom del område som i dag
hos verket ankommer pä enheten för fritid, resor m. m. Mot bakgrund härav
förordar kommittén en något förändrad underenhetsindelning.
Sakenheterna
föreslås även framdeles vara indelade i sammanlagt fyra underenheter. Härigenom
flr man enligt kommittén tillräckligt stora enheter för att kunna samla en
allsidig kompetens. Indelningen föreslås liksom hittills lämpligen ulgå frän
hushällens viktigare konsumtionsområden.
Kommittén
har funnit att till den första sakenheten bör föras frägor som rör bostadens
beskaffenhet och produktionen i hemmet i vid bemärkelse. Hit bör också föras
bedömningen av sådana tjänster som avser alt ersätta hemproduktionen.
Mathållnings-, beklädnads- och bostadsfrågorna hamnar alltså på denna sakenhet.
När det gäller den närmare fördelningen på de båda underenheterna inom första
sakenheten anser kommittén övervägande skäl tala för att mathållning och
beklädnad jämte därmed sammanhängande frågor förs samman till en underenhet
(underenhet I) medan bostadsfrågorna m. m. förs till den andra underenheten
(underenhet 11).
De
frågor som avses ankomma på den andra sakenheten rör i stor ulsträckning den
konsumtion som faller utanför hemmet och sådana frägor som inte direkt kan
hänföras till något klart definierat konsumtionsområde.
Prop. 1975/76:159 15
Kommittén
menar att en av underenheterna (underenhet III) på denna sakenhet bör svara
för i första hand transportfrågor. Hit hör de uppgifter som avser allmänna
kommunikationer - statliga, kommunala och privata - och sällskapsresor, liksom
bilar, båtar och andra transportmedel. Till denna underenhet bör enligl
kommittén också kunna föras frågor rörande lek, sport och hobby. Den andra
underenheten (underenhet IV)
föresläs svara för frågor som rör bl.
a. försäkrings- och banktjänster, läkemedel och hälsovärdsmedel saml icke produklanknutna
frågor om t. ex. hemförsäljning, kreditköp, postorder och andra
försäljningsmetoder. Hit bör enligt kommittén också föras sädana frägor om kulturkonsumtion,
som faller under verkets arbetsområde. Del har då bedömts naturiigt att hit
föra även frägor om hemelektronik, foto m. m.
Som
har anförts i det föregående anser kommittén all de formella Köfunktionerna,
trots att de ämnesmässigt hör till den verksamhet som sakenheterna skall svara
för, inte bör utföras inom dessa. I enlighet med riksdagens uttalande i
anslutning till beslutet om sammanslagning av de båda myndigheterna hören
särskild KO-enhet handha dessa uppgifter. Kommittén förordar att denna enhet
knyts direkt till verkschefen/KO som ett KO-sekretarlat utanför
linjeorganisationen. Sekretariatet föreslås svara för de direkta uppgifter som
enligt marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen ankommer pä KO, nämligen
att föra del allmännas lalan inför marknadsdomstolen, utfärda informations-
och förbudsförelägganden, ulfärda vitesförelägganden om ingivande av yttrande
eller varaprov i visst ärende, anmäla överträdelser av älägganden eller förbud
meddelade av marknadsdomstolen eller KO till allmän domstol för utdömande av
förelagt vite m. m. Kommittén anmärker i sammanhanget att verksledningen i
vissa frågor kan finna det ändamålsenligt att uppdra åt KO-sekretariatet att
självständigt föra förhandlingar även om detta normalt skall ankomma pä
sakenheterna.
Kommittén
utgär från alt en nära kontakt mellan KO-sekretariatet och de båda sakenheterna
kommer att upprätthållas. Detta kan vara nödvändigt för att pä ett tidigt
stadium kunna avgöra om ett ärende är av den beskaffenheten att det bör föras till
marknadsdomstolen i syfte att fl ett prejudicerande utslag där. Vidare kan det
ibland vara nödvändigt för sakenheterna all frän sekretariatet fl bistånd i frägor
som rör praxis i lagtill-lämpning m. m.
1
likhet med de resonemang som har förts i anslutning till de marknadsinriktade
aktiviteternas organisatoriska förankring finner kommittén övervägande skäl
tala för att de systeminriktade aktiviteterna samlas på en och samma enhet.
Kommittén förordar att en allmän enhet inrättas för ändamålet.
Den
allmänna enheten föreslås indelad i tre underenheter. En avses svara för
distributionsfrågor, allmänna hushållsekonomiska frägor m. m. Hh hör stödet lill
kommersiell service i glesbygd. En annan underenhet bör i huvudsak motsvara
dagens utbildningsenhet hos verket. Till denna föresläs
Prop.1975/76:159 16
även
föras frågor om stöd till forskning och studieförbundens verksamhet. Slutligen
är en underenhet tänkt alt svara för verkets uppgifter rörande den kommunala
och regionala konsumentpoliiiska verksamheten. Uppgifterna för denna
underenhet bör dock enligt kommittén förändras något jämfört med vad som f n.
gäller. En strävan bör vara att de tjänstemän som dagligen arbetar med
sakfrågor pä verkets olika enheter också har ett ansvar inom sitt område för
verkets service och rådgivning till kommunema och hemkonsulenterna. Den
nuvarande rådgivningskapacilelen hos kommunenheten bör därför enligt kommittén
föras ut pä olika enheter i verket. Den nya underenheten föreslås samordna
verkets aktiviteter gentemot kommunala och regionala organ samt i nära kontakt
med folkrörelserna. Kommunförbundet och kommunerna direkt följa och analysera
utvecklingen av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten.
Ansvaret
för den informationsverksamhet som inte hör till övriga huvudenheters områden
bör enligt kommittén liksom hittills åvila en informationsenhet. Denna
föreslås också svara för intern service lill andra huvudenheter i informationsfrågor
och svara för produktion, försäljning och distribution av publikationer m.m.
Kommittén har inte velat fastställa någon närmare underindelning av
informationsenheten. Vissa avgränsade funktioner nämns dock. Liksom f n. bör
finnas en redaktion för tidskriften Råd och Rön. En annan funktion bör omfatta
produktionen av vad som i dag utgörs av tidskrifterna Konsumentombudsmannen och
Konsumenträti jämte presskontakter och intern information. En ytterligare
funktion bör avse föriagsverksamhel. Vidare behövs resurser för allmänna
kampanjer inklusive utställningsverksamhet. Kommittén föreslår också att
ordermottagning och fakturering rörande det material som tas fram inom informationsenheten
utförs inom denna enhet.
Kommittén
har inle funnit skäl att föreslå nägra ändringar beträffande den tekniska
enhetens uppgifter och ställning. Det lorde även framgent vara nödvändigt att
inom verket ha en egen teknisk baskunskap. Den tekniska enheten föreslås ha en
självständig ställning och tillhandahålla i första hand sakenheterna intern
teknisk service. Enheten föreslås också liksom hittills svara för verkets
uppdragsverksamhet.
Återstående
funktioner hos det nya verket är, med undantag för planering och
verksamhetsuppföljning, sådana som i dag ankommer på verkets administrativa
enhet och motsvarande enhet hos KO. Kommittén har särskilt prövat humvida det
är lämpUgt att även för framtiden särskilja de planerande och därmed
sammanhängande funktionerna från ekonomiadministrationen. Härvid har kommittén
funnit att ansvaret för planering och liknande frågor måste åvila
verksledningen och de olika enhetscheferna direkt. De kansliresurser som
behövs för att ge underiag för och samordna arbetet i dessa delar hänger så
nära samman med ekonomiadministrationen alt de även organisatoriskt bör
samordnas. De interna servicefunktioner som inte ankommer på
informationsenheten eller den tekniska enheten föreslås mot
Prop. 1975/76:159 17
bakgrund
härav i sin helhet föras lill en administrativ enhet.
Kommittén
anger följande underenhetsindelning av den administrativa enheten. En
underenhet föresläs svara för uppgifter rörande ekonomi och planering och en
annan för personalfrågor samt interna förvaltningsjuridiska spörsmål. En tredje
underenhet slutligen föreslås svara för dokumentationsfunktioner i vid mening,
varmed i första hand avses registratur, arkiv, bibliotek o. d. På denna
underenhet faller sålunda hanteringen av ingående och utgående material. Det
har mot den bakgrunden bedömts logiskt all hit även föra ett allmänt ansvar för
att allmänhetens, konsumentsekrele-rarnas m. fl. telefonkontakter med verket
fungerar. Som framgår av det följande menar kommittén att även motsvarande
ansvar för allmänna reklamationsnämndens registratur, arkiv och
telefonkontakter bör föras hit. Kommittén finner det lämpligt att också
telefonväxeln saml assistent- och sekreterarfunktionen Rir verkschefen föriäggs
till denna underenhet.
Expeditionsvakler
och lokalvårdare bör enligt kommittén ges en klar organisatorisk inplacering.
Dessa föreslås placerade pä underenheten för personalfrågor.
Vissa
allmänna funktioner eller aktiviteter har inte getts nägon direkt organisatorisk
förankring. Del kan exempelvis vara fräga om slörre utredningsprojekt som inte
avser bestämda konsumtionsområden. Kommitténs bedömning är att dessa och
liknande frägor allt efter beskaffenhet dr hanteras inom olika delar av
organisationen. Mänga gånger blir det härvid liksom f n. hos KO och konsumentverket
naturiigt att tillskapa särskilda, icke organisationsbundna projektgrupper,
ofta direkl underställda verkschefen.
Rådgivning
till konsumentsekreterare och hemkonsulenter m. fi. är en viktig uppgift för
det nya verket. Innan den kommunala verksamheten är utbyggd kommer även
rådgivning till allmänheten att behöva ske. Kommittén anser alt rådgivningen
bör utföras av tjänstemän som dagligen är verksamma i det löpande arbetet med
de frågor som rådgivningen avser. Nägon särskild rädgivningsenhet har därför inle
föreslagits.
Hos
KO roterar f n. uppgiften att sköta rådgivningen enligt ett bestämt mönster
mellan olika befattningshavare, som dagligen är verksamma på sakområdena.
Kommittén anser alt mycket talar för att denna modell bör tillämpas även hos
den nya myndigheten. Rådgivarna kan härigenom vara informerade om de senasle
rönen och aktuell praxis i verksamheten.
Ett
särskilt spörsmål är frågan om ansvarsfördelningen mellan styrelsen och verkschefen/KO
samt återverkningarna härav pä organisationen. Enligt statsmakternas beslut
skall bedömningen av om enskilda ärenden skall föras lill marknadsdomstolen
göras av KO självständigt och under eget ansvar. Vikliga frågor om inriktning
och omfattning av förhandlingar med branschorganisationer och motsvarande
skall dock behandlas av styrelsen.
Kommittén
har tolkat riksdagsbeslutet så, att när enskilt ärende anhängiggörs där
tillämpning av marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen kan komma i
fråga, skall verkschefen/KO själv ha del yttersta ansvaret för frå-
Prop. 1975/76:159 18
gans
hantering. Detta bör således gälla även dä ärendet är på förhandlingsstadiet
och oavsett om lagstiftningen sedermera behöver tillämpas. Vissa enskilda
aktiviteter på sakenheterna samt huvuddelen av arbelel på KO-sekretariatet
hamnar sälunda utanför slyrelsens ansvarsområde. Å andra sidan menar kommittén
att riksdagsbeslutet får anses innebära att styrelsen kan la ställning lill
sådana viktiga riktlinjer eller branschöverenskommelser som i och för sig
hänger samman med tillämpningen av marknadsföringslagen och avtallsvillkorslagen
men som inte avser enskilda fall. 1 den utsträckning som KO-sekretariatet
medverkar i arbetet med dessa frågor hamnar även sekretariatels arbete under
styrelsens ansvarsområde.
Frågan
om ställföreträdare för verkschefen/KO har kommittén sett mot den nu angivna
bakgrunden. Kommittén menar härvid att det finns skäl att ha dubbla slällförelrädarefunktioner.
Ställföreträdare för verkschefen i de mer allmänna delarna föreslås bli chefen
för en av sakenheterna, medan ställföreträdare för KO föreslås bli chefen för KO-sekretariatet.
En
särskild fräga som kommittén funnit anledning att gå in på vid de organisatoriska
övervägandena är samordningen av verkets och allmänna reklamationsnämndens
servicefunktioner m. m. F. n. svarar verket för personaladministration,
ekonomiservice, vaktmäsleri och viss övrig kansliservice för nämnden. Härutöver
bistår verket med resurser för den information som nämnden själv ger
beträffande sina beslut.
Allmänna
reklamalionsnämndens verksamhet är av stor betydelse för verkets egen
verksamhet. Genom anmälningar till eller beslul hos nämnden kommer verket även
i framliden att d underiag för den egna verksamheten. I telefonrådgivningen
finns vidare många beröringspunkter mellan verkets och nämndens verksamhet.
Kommittén
har funnit all ytteriigare effektivitetsvinster i olika hänseenden bör stå att
vinna om nämndens registratur och arkiv inordnas i del system som kommer att
tillämpas hos konsumentverket. Den tämligen omfattande direklrädgivning som i
dag ulförs av tjänstemännen pä nämndens kansli bör enligt kommittén samordnas
med verkets egen rådgivning.
4.3
Personalbehov
Hos
KO och konsumentverket finns f n. 226 helårsbefattningar. Kommitténs strävan
har varit alt bemanna den nya organisationen med tillgängliga
personalresurser. Ett problem i sammanhanget har härvid varit den påtagliga
bristen på biträdespersonal på sekreterarsidan hos nuvarande konsumentverket.
Enligt kommitténs mening är det ytterst angelägel att det nya verkets resurser
härvidlag blir bättre anpassade lill övriga personalresurser. Kommittén har ocksä
haft alt beakta all den nya lagstiftningen ställer slörre krav på den samlade
organisationen än f. n. Å andra sidan möjliggör sammanslagningen av de båda
myndigheterna vissa rationaliseringar.
Prop. 1975/76:159 19
Kommittén
har funnit alt del nya konsumentverkets personalresurser bör utgöra 230
tjänster, varav 128 för handläggande uppgifter. Tjänsternas fördelning på olika
enheter m. m. framgår av följande tabell.
Personal
Hand-
Övrig
Summa
läggande
Verkschef
1
0
1
KO-sekreiariatel
5
3
8
Sakenhet
1
30
17
47
Sakenhet
II
27
15
42
Allmänna
enheten
20
11
31
Informationsenheten
22
14
36
Tekniska
enheten
10
7
17
Administrativa
enheten
13
35
48
128
102
230
4.4
Program för verksamheten
Kommittén
har sett över den nuvarande programindelningen för verksamheten hos
konsumentverket. Inledningsvis framhålls härvid att programbudgelering, för
alt den skall kunna fungera ändamålsenligt, måste bygga på en något så när
entydig målformulering. Föratt verksamheien skall fungera tillfredsställande
krävs vidare att oklarhet inte råder om ansvarsfördelningen inom myndigheten.
Man bör därför enligt kommittén eftersträva ett sädant samspel mellan program
och organisation att den som är programansvarig tillika ansvarar för de
organisatoriska resurser som förutsätts användas inom programmet.
Målsättningen
för konsumentverkels hittillsvarande verksamhel har varit att stödja
konsumenterna och förbättra deras ställning pä marknaden. Målet för KO:s verksamhel
är dels att hindra au reklam och annan marknadsföring bedrivs med otillböriiga
metoder, dels att tillgodose konsumenternas intressen när det gäller
utformning av villkor, som används vid försäljning av varor och tjänster. Denna
verksamhet har kommittén sett som ett led i den övergripande strävan att stödja
konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Detsamma gäller del
arbete som kommer att bedrivas med stöd av nya marknadsföringslagen.
Kommittén
utgår från att den grundläggande målsättningen även för det nya konsumentverket
skall vara att stödja konsumenterna och förbättra deras slällning på marknaden.
Enligl kommittén finns del dock anledning att se över den nuvarande
programindelningen hos konsumentverket.
De
båda huvudprogrammen i dag är Utredning och producenlkontakl samt Information
och utbildning. Inom utredningsprogrammet skall kon-
Prop.1975/76:159 20
sumenlernas
förhållanden karlläggas. Vidare skall man inom programmet vid behov söka påverka
företag och myndigheteratt förändra sin verksamhet så att konsumenternas behov blir
bättre tillgodosedda. Inom informationsprogrammet skall man verka för att
konsumenterna dr information om utredningsresultat samt mer allmän information.
Vidare skall man söka påverka utbildningsväsendet i en för konsumenterna
gynnsam riktning. Den kritik som kan riktas mot den nuvarande programstrukturen
är enligt kommittén i huvudsak att den speglar de medel som står till verkels
förfogande snarare än de resultat man önskar uppnå.
Mot
bakgrund av de allmänna krav som bör ställas på programstrukturen och den
kritik som kan riktas mot nuvarande programstruktur hos konsumentverket har
kommittén sökt konstruera en reviderad programindelning för verksamheten.
Verksamheten
på sakenheterna skall i stort omfatta det arbete som f n. bedrivs inom verkets
utredningsprogram och större delen av KO:s verksamhet. Till sakenheterna har
emellertid föris även ansvarel för delar av arbetet inom verkets nuvarande
informationsprogram. I arbetet kommer även KO-sekretariatet och den tekniska
enheten att delta. Deras tjänsler kommer att kopplas in där sakenheternas
resurser inte är tillräckliga.
Sammanfattningsvis menar
kommittén att alla aktiviteter som avser att la till vara konsumenternas
intressen i samband med varor, tjänster och andra nyttigheter i vid bemärkelse
ytterst är samlade pä sakenheterna. För dessa aktiviteter har i del föregående
använts begreppet marknadsinriktade aktiviteter. Dessa bör enligl kommittén
kunna föras samman under ett program.
På allmänna enheten
ankommer aktiviteter som inte är hänföriiga lill enskilda varor, tjänster eller
andra nyttigheter. De avser i stället "syslem" eller övergripande
funktioner i samhället och hushållen. Denna verksamhel, som sammanfattats i
begreppet systeminriktade aktiviteter, bör enligt kommittén kunna föras samman
under ett program.
På
informationsenheten ankommer dels självständiga uppgifter, dels uppgifter som
närmast är av internservicekaraktär. Till de senare hör i huvudsak Slörre delen
av förlagsverksamheten saml produktion av pressmeddelanden i anslutning till
verksamheten på andra huvudenheter. Även andra informationsuppgifter - om de
initieras av annan huvudenhet och är ett led i verksamheien där - kan anses ha
karaktär av internservice. Det är då fråga om sådan information där ansvaret
ankommer på andra enheter. Informationsenhetens verksamhet i denna del börenligt
kommittén budgeteras som ett inlernprogram, vars kostnader allt efter
utnyttjande dr belasta huvudprogrammen. Till de självständiga uppgifterna för
informationsenheten hör i första hand framtagning av de tidskrifter som verket
förutsätts publicera, presskontakter saml allmänna kampanjer o. d., exempelvis
gällande ny lagstiftning pä konsumentområdel eller prisfrågor i allmänhet eller
gällande verket som helhet, förekomsten av kommunal konsumentvägledning
Prop.1975/76:159 21
etc.
Dessa uppgifter föreslås hamna under ett huvudprogram benämnt allmän Information.
Genom
den nu förordade konstruktionen kommer budgetansvaret för information att hamna
på skilda händer i verket. Till den del del är fräga om det som i del
föregående har betecknats intern service ligger budget-ansvaret på cheferna för
sakenheterna och allmänna enheten. Informationschefens uppgift blir härvid att
tillse att de resurser som har avdelats för internservicen används på bästa
sätt. Samtidigt förfogar informationschefen över ett eget huvudprogram. Enligt
kommittén är det angeläget att en samlad bedömning görs av verkets informalionsakliviteter,
så att informationsenhetens resurser kan utnyttjas pä bästa sätt. Detta blir
en uppgift i den löpande planeringen för verket, och ansvaret härför åvilar
ytterst verksledningen.
Verksamheien
hos tekniska enheten och administrativa enheten bör enligl kommittén som
hittills kunna budgeteras via internprogram med undantag för
uppdragsverksamheten pä den tekniska enheten. Motsvarande bör gälla för verksamheien
på KO-sekretariatet. Uppdragsverksamheten föreslås liksom f n. ges ett eget
program, Varuprovningar m. m. på uppdrag (1 000-kronorsanslag).
Kommittén anser att ett
intäktsprogram liksom hittills bör finnaÄ för intäkter från försäljning av
publikationer m. m. Det ifrågasätts dock om någon motsvarighet till det
nuvarande intäktsprogrammel Varudeklarationsverk-samhei behövs i den nya
verksamheten. 1 propositionen 1975/76:34 uttalas (s. 98) att det ter sig onaturiigt
att bibehålla avgiftssystemet för varudeklarationer. Kommittén utgär från att
någon avgift för rätten att utnyttja framlida informationssystem inte bör komma
i fråga. Emellertid kan under första budgetåret vissa intäkter infiyta till
följd av redan slutna avtal inom ramen för VDN-systemet. Kommittén anser att
verket bör kunna tillgodogöra sig sädana intäkter men har inte funnit skäl
förorda något särskilt program för ändamålet. Kommittén förordaratt ett allmänt
intäktsprogram, kallat Intäkter från försäljning av publikationer m. m.,
inrättas för verket.
Programstrukturen
bör således enligt kommittén bli
1. Marknadsinriktade aktiviteter
2. Systeminriktade aktiviteter
3. Allmän information
4. Varuprovningar m. m. pä uppdrag (Intäktsprogram:)
5. Intäkter från försäljning av pubUkationer m. m.
Prop. 1975/76:159 22
5
Föredraganden 5.1 Inledning
De
konsumentpolitiska resurserna har under senare år byggts ut kraftigt. Dels har
vi dit en omfattande lagstiftning, dels har nya organ inrättats för att på
olika sätt ta till vara konsumenternas intressen. Här kan nämnas
marknadsdomstolen och konsumentombudsmannen (KO), vilka haratt till-lämpa
särskild lagstiftning på området, samt konsumentverket.
Marknadsdomstolen
och KO började sin verksamhet den 1 januari 1971. Arbetet hos myndigheterna
avser bl.a. tillämpningen av lagen (1970:412) om Olillböriig marknadsföring och
lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorstagen).
Marknadsdomstolen har härutöver ytterligare uppgifter. De nämnda lagarna är uppbygda
kring generalklausuler med stöd av vilka marknadsdomstolen på talan av KO kan
förbjuda näringsidkare vid vite att fortsätta med en olillböriig marknadsföringsåtgärd
eller använda avtalsvillkor som är oskäligt mot konsumenterna. Verksamheten
hos KO utgörs till slor del av förhandlingar med berörda företag eller
branschorganisationer. Flertalet ärenden klaras av genom alt förelagen eller
organisationerna inför KO frivilligt ulfaster sig alt ändra marknadsföringen
eller avtalsvillkoren. KO utfärdar ocksä allmänna riktlinjer rörande marknadsföring.
Konsumentverket
började sin verksamhet den 1 januari 1973. Samtidigt upphörde verksamheten hos
statens institut för konsumentfrågor, statens konsumenlråd och
Varudeklarationsnämnden. Verket är central förvaltningsmyndighet för
konsumentfrågor och har till uppgift att stödja konsumenterna och förbättra
deras ställning pä marknaden. Arbetet kan rent allmänt sägas omfatta att pä
grundval av utredningar m. m. dels i frivilligt samarbete med förelag,
organisationer och myndigheter söka påverka dessa att anpassa sin verksamhet lili
konsumenternas behov, dels informera om förhållanden av belydelse för konsumenterna.
Vidare lämnas stöd lill forskning och studieförbundens verksamhet. Verket är
huvudman för försöksverksamheten med allmänna reklamaiionsnämnden och svarar
fördel statliga stödet till kommersiell service i glesbygd.
I
december 1975 antog riksdagen bl.a. ett förslag till ny marknadsföringslag (prop.
1975/76:34,NU 1975/76:14, rskr 1975/76:108,SFS 1975:1418). Den nya lagen
innehåller, förutom bestämmelserna i den nuvarande lagen om olillböriig
marknadsföring, regler om informationsskyldighet och produktsäkerhet m. m. I
sammanhanget beslutades också att KO och konsumentverket skulle föras samman lill
en organisation, benämnd konsumentverket, där verkschefen tillika skulle vara
konsumentombudsman. En särskild enhet inom den nya organisationen borde enligt
riksdagen svara för de uppgifter som avser KO-verksamheten.
För
att överväga hur den nya organisationen mera i detalj bör utformas har
särskilda sakkunniga tillkallats. Dessa skulle vara klara med sitt arbete
Prop.1975/76:159 23
i
så god tid, att den nya organisationen och de anslagsfrågor som berörs härav
kunde underställas riksdagens prövning under våren 1976. Den nya organisationen
skulle om möjligt kunna börja fungera den 1 juli 1976. De sakkunniga, som har
tagit namnet Organisationskommittén för konsumentverket, har i betänkandet (Ds
H 1976:2) Organisation av nya konsumentverket lämnat förslag lill organisation
av och resurser för den nya myndigheten. Jag ämnar nu anmäla dessa frägor.
5.2
Uppgifter och program för det nya konsumentverket
Organisationskommittén
har gjort en inventering av arbetsuppgifterna för det nya verket. Härvid har
gällt alt verksamheten skall omfatta såväl de allmänna uppgifter, vilka f. n.
åligger konsumentverket (prop. 1972:33, NU 1972:40, rskr 1972:225), som de
uppgifter, vilka hänger samman med den nya marknadsföringslagen och den
fortsatta tillämpningen av avtalsvillkorslagen.
Kommittén
anser att huvuddelen av det nya konsumentverkets egna utåtriktade verksamhet
kan sammanfallas i de tre områdena marknadsinriktade aktiviteter, systeminriktade
aktiviteter och allmän information. Härtill kommer uppgifien att utföra varuprovningar
m. m. på uppdrag och verksamheten med allmänna reklamationsnämnden, som
kommittén inte närmare har prövat.
De
marknadsinriktade aktiviteterna är ett sammanfattande begrepp för de uppgifter
som pä nägot sätt rör sädana konsumtionsbehov, som i huvudsak tillgodoses på
den privata marknaden eller marknader som arbetar enligt likartade principer.
Till detta område förs frägor om utformningen av varor och tjänsler samt
marknadsföringen av dem. Hit förs ocksä frågor om säljvillkor. Sålunda anses
tillämpningen av nya marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen höra hit.
Även den information om varor och tjänster m. m. som verket och de kommunala
konsumentpolitiska organen kommer alt lämna och som bl. a. bygger pä resultat
från verkets egen utrednings- och provningsverksamhet räknas till de marknadsinriktade
aktiviteterna. Del gäller t. ex. faktablad, rapporter m. m. saml rådgivning pä
området. Kommittén framhåller vidare att arbetet också kan gälla mer
övergripande frågor, exempelvis hur konsumenterna pä bästa sätt skall sköta sin
mathållning eller tillgodose sina transportbehov.
De
systeminriktade aktivitelerna utgör en sammanfattande beteckning för vissa
utåtriktade uppgifter som inle är hänföriiga till klart avgränsade nyttigheier.
Här nämns verkets hantering av glesbygdsstödet och övriga frågor på
distributionsområdet. Hit förs också utbildnings- och forskningsfrågor samt de
allmänna uppgifter som hänger samman med lokal och regional konsumentpolitisk
verksamhet.
Den
allmänna informationen slutligen avser den information som inte hör hemma under
de nu nämnda områdena. Denna bör enligt kommittén syfta till all sprida
kännedom om förhållanden av mer allmänt konsumentpoliliskt
Prop. 1975/76:159 24
intresse.
Kommittén nämner som exempel kampanjer! hushållsekonomiska frågor och
prisfrågor samt information om ny lagstiftning på det konsu-menlrällsliga
området. Hit hör också informationen om den egna verksamheten. Till
uppgifterna på området hör utgivning av tidskrifter, framställning av
utställningsmaterial, presskontakter m. m.
Kommittén
förordar att den nu angivna uppgiftsfördelningen läggs till grund för
programindelningen för det nya verket. Sålunda föreslås vart och ett av de
nämnda områdena motsvara ett huvudprogram i verksamheten. Härutöver menar
kommittén att det även fortsättningsvis bör finnas ett program för varuprovningar
m. m. pä uppdrag och ett program för intäkter i verksamheten, huvudsakligen
frän försäljning av publikationer. Nägot särskilt inläklsprogram motsvarande
nuvarande program för varudeklarations-verksamhet föreslås inte då kommittén
har utgått från att nägon avgift för rätlen alt utnyttja framtida
deklarationssystem o. d. inte bör komma i fräga. Eventuella avgifter till följd
av redan slutna avtal bör enligt kommittén kunna bokföras under del föreslagna intäktsprogrammel.
Programstrukturen
för verksamheten föreslås sålunda bli följande.
1. Marknadsinriktade aktiviteter
2. Systeminriktade aktiviteter
3. Allmän information
4. Varuprovningar m. m. på uppdrag (Inläklsprogram:)
5. Intäkter från försäljning av publikationer m. m.
Enligt
min mening bör målsättningen för det nya konsumentverket, liksom för det
nuvarande, vara att stödja konsumenterna i deras strävan att utnyttja sina
resurser så att de egna behoven tillgodoses. Jag kan mot denna bakgrund i stort
ansluta mig till kommitténs inventering av det nya verkets uppgifter samt till granderna
för programindelningen, Jag förordar sålunda en indelning av verksamheten i fem
program. Program 1 bör avse konsumenternas behov och problem i frågor om
mathållning, beklädnad, bostad, transporter samt varor och tjänster i övrigt m.
m. Program 2 bör avse det nya verkets uppgifter rörande distributionsfrågor och
större hushållsekonomiska frågor, utbildning och forskning samt uppföljning av
kommunal konsumentpolitisk verksamhet m. m. Program 3 bör omfatta allmän information,
och program 4 bör avse vamprovningar m. m. på uppdrag. Program 5 slutligen bör
avse intäkter i verksamheten.
5.3
Organisation
Del
nya verket skall i enlighet med statsmakternas beslut ledas av en styrelse samt
en verkschef som tiUika är konsumentombudsman. Kommittén har inte haft till
uppgift att pröva styrelsens storiek och sammansättning. Innan jag går över
till all redovisa mina ställningstaganden till kommitténs organisationsförslag
vill jag själv ta upp styrelsefrägan till behandling.
Prop. 1975/76:159 25
Frågan
om slyrelsens storiek och sammansättning har prövats i fiera sammanhang. I
anslutning till att verket tillkom uttalades bl. a. att styrelsen borde d en
sammansättning som säkerställer att verkels arbete inriktas på att ta till vara
konsumenternas intressen (prop. 1972:33). Vidare uttalades alt personer med
skiftande erfarenhetsbakgrund borde beredas plats i styrelsen. Valet av
ledamöter borde emellertid enligt propositionen inte bindas genom författningsmässiga
föreskrifier. Effektivitetsskäl ansågs tala för en relativt lilen slyrelse. I
propositionen föreslogs den få högst sju ledamöter.
Riksdagens
beslul innebar alt styrelsens storiek fastställdes till nio ledamöter och alt
den skulle ha ett pariamenlariskt inslag (NU 1972:40, rskr 1972:225).
F.
n. gäller all verkets generaldirektör är ordförande i styrelsen, två ledamöter
representerar det pariamentariska inslaget, tre ledamöter företräder konsumenter
och löntagare, en ledamot företräder den kommunala sektorn, en ledamot har
särskild erfarenhet från näringslivet och slutligen är generaldirektören i
livsmedelsverket ledamot av styrelsen. Härtill kommer två personalföreträdare,
vilka deltar i styrelsearbetet.
I
motioner vid innevarande riksmöte har förslag lämnats om ändringar i styrelsens
storiek och sammansättning. Vidare har nägra av de större näringslivsorganisationerna
i skrivelse till handelsdepartementet föreslagit en utökning av antalet
ledamöter och att fler ledamöter än f n. skulle ha erfarenhet frän näringslivet.
Föregen
del har jag funnit att en viss utökning av anlalel styrelseledamöter i del nya
verket är motiverad. Jag förordar att den nya styrelsen får högst tio
ledamöter. Härvid bör alltjämt gälla att styrelsens sammansättning skall vara
sådan att den säkerställer att verkets arbeie inriktas på alt la lill vara konsumenternas
intressen. Utökningen bör utnyttjas så alt framdeles två ledamöter
representerar erfarenhet från produktion och distribution. [)et torde d ankomma
pä regeringen att, utan bindande förfaltningsföreskrifter, utse styrelsens
ledamöter.
Jag
vill i detta sammanhang även säga något om styrelsens roll och uppgifter hos
del nya verket. Enligt statsmakternas beslut i december 1975 skall bedömningen
av om enskilda ärenden skall föras till marknadsdomstolen göras av KO
självständigt och under eget ansvar. Vikliga frägor om inriktning och
omfattning av förhandlingar med branschorganisationer och motsvarande skall
dock behandlas av styrelsen.
Kommittén
har ytteriigare behandlat denna fråga och härvid funnit all så snart ett
enskilt ärende anhängiggörs där del kan komma i fråga att tillämpa
marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen, skall verkschefen/KO själv ha
det yttersta ansvaret för frågans hantering. Detta bör således gälla även då
ärendet är på förhandlingsstadiet och oavsett om lagstiftningen sedermera
behöver tillämpas. Å andra sidan dr statsmakternas beslut enligl kommittén
anses innebära att styrelsen kan ta ställning lill sådana viktiga riktiinjer
eller branschöverenskommelser som i och för sig hänger samman
Prop. 1975/76:159 26
med
tillämpningen av marknadsföringslagen och avlalsvillkorslagen men som inte
avser enskilda fall.
Jag
delar kommitténs bedömning av denna fråga. Att styrelsen skall kunna behandla
viktiga riktlinjer eller branschöverenskommelser lorde vara i linje med dess
allmänna uppgift att pröva inriktning och omfattning av verksamheten hos
myndigheten. Normalt bör det inle ankomma på styrelsen att närmare pröva
enskildheter i riktlinjer eller branschöverenskommelser. Jag vill vidare påpeka
alt den angivna gränsdragningen självfallet inte utgör hinder för styrelsen att
på grundval av ell avslutat enskilt ärende ta upp en mer principiell
diskussion.
Jag
övergår nu lill kommitténs organisationsförslag.
Ansvaret
för de marknadsinriktade aktiviteterna föreslås i första hand ligga hos två
sakenheter, vilka bygger pä nuvarande utredningsavdelningarna hos
konsumentverket och vissa enheter hos KO. På sakenheterna föreslås sålunda
ankomma utredningsarbete och förhandlingar med förelag, branschorganisationer m.
fl. Här avses ocksä riktlinjer för företagens agerande tas fram. Sakenheterna
bör enligt kommittén ha det hela ansvaret för vilka medel som skall användas i
de marknadsinriktade aktiviteterna, sålunda även i fråga om
informationsåtgärder. Enhetema föreslås i anslutning härtill svara för
rådgivning till kommunala konsumentsekreterare och i viss utsträckning
allmänheten i motsvarande delar. Förslaget innebär att huvuddelen av arbelel
enligt nya marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen skall ulföras på
sakenheterna. Undantaget från sakenheternas ansvarsområde är dock enligt
förslaget de formella KO-uppgifterna enligt nämnda lagstiftning. Chefen för
någon av sakenheterna föresläs bli ställföreträdare för verkschefen utom
såvitt avser dennes egenskap av KO.
I
enlighet med riksdagens uttalande föreslär kommittén alt en KO-enhet inrättas
för i första hand de formella KO-funklionerna enligt nya marknadsföringslagen
och avlalsvillkorslagen. Även om förhandlingsverksamheten normall skall
ankomma på sakenheterna menar kommittén att verksledningen i vissa frågor kan
finna det ändamålsenligt att uppdra ät KO-sekretariatet att självständigt föra
förhandlingar Enheten föreslås knuten direkl lill verkschefen/KO som KO-sekreiariai
uianför linjeorganisationen. Kommittén framhåller särskilt att en nära kontakt
mellan sekretariatet och de båda sakenheterna får förutsättas upprätthållas.
Chefen för sekretariatet föreslås bli ställföreträdande KO.
De
systeminriktade aktivitelerna ulförs i dag på olika häll i konsumentverkets
organisation. Distributions- och glesbygdsfrågor samt övergripande
hushållsekonomiska frågor handläggs huvudsakligen på en av utredningsavdelningarna,
forskningsfrågor pä planeringssekretariatet, utbildning och kontakt med
kommunal och regional verksamhet pä informationsenheten. Kommittén föreslår att
dessa frägor nu samlas på en allmän enhel. Härvid anmärks särskilt att
uppgifterna närdet gäller kommunal och regional verksamhet bör förändras något
jämfört med vad som gäller f n. En strävan
Prop. 1975/76:159 27
bör
enligl kommittén vara att de tjänstemän som dagligen arbetar med sakfrågor på
verkets olika enheter också har ett ansvar inom sitt område för verkels service
och rådgivning till kommunerna och hemkonsulenterna, varför den nuvarande rådgivningskapacilelen
hos kommunenhelen bör föras ut på olika enheter i verket.
Ansvarel
för den allmänna informationen föreslås liksom hittills åvila en informationsenhei.
Denna bör enligt kommittén svara för produktion, försäljning och distribution
av publikationer m. m. Enheten avses också svara för tidskriften Råd och Rön,
produktionen av vad som i dag utgörs av lidskrifterna Konsumentombudsmannen och
Konsumenträtt, föriagsverksamhel, allmänna kampanjer m. m. Enheten skall
vidare på uppdrag av andra huvudenheter genomföra informationsåtgärder.
Liksom
f n. börenligt kommittén en/e/fws/fen/jff svara för intern teknisk service och
verkets varuprovningsverksamhet.
För
verkels administrativa uppgifter föresläs en administrativ enhet. Denna dr i
huvudsak de uppgifter som åligger nuvarande verkets motsvarande enhet. Härtill
kommer dock att det arbete som hänger samman med planering och uppföljning av
verksamheten tillförs enheten. Ansvaret för planering m. m. mäste dock enligt
kommittén åvila verksledningen och de olika enhetscheferna direkt.
På
den administrativa enheten föresläs ankomma ett allmänt ansvar för
dokumentation och kontakter mellan verket och utomstående. Kommittén tänker sig
att ett system baserat på automatisk databehandling skall tillämpas för registratur
och informationssökning för den nya verksamheten och att härvid en samordning
skall ske med allmänna reklamalionsnämndens registratur och arkiv.
Jag
kan för egen del ansluta mig lill huvuddragen i kommitténs organisationsförslag.
Förslagel medför klara gränser mellan olika ansvarsområden och knyter väl an lill
de verksamhetsområden som kommittén anger. Strävan lill samordning mellan
verkets egen och allmänna reklamationsnämndens registratur m. m. har jag ingen
invändning mot. I sammanhanget vill jag erinra om alt nämnden alltjämt bedrivs
som en försöksverksamhet. Jag avser alt inom kort vidta åtgärder för en översyn
av nämndens ställning och verksamhetsformer.
Den
organisation av det nya konsumentverket som jag förordar framgår av en tablå,
vilken torde fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som 6(7agfl /. Det
dr ankomma på regeringen och den nya myndigheten att besluta om den närmare
indelningen i underenheter m. m.
Det
nya verket bör börja sin verksamhet den 1 juli 1976. Beträffande avtaisbara
anställnings- och arbetsvillkor avser jag alt ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag
som behövs. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande all vidta de
övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens
genomförande.
Visst
administrativt arbete för del nya verket, såsom förberedelser för
Prop. 1975/76:159 28
planeringsarbete,
tillsättning av vissa tjänster, anskaffning av lokaler m. m., är av sådan art
att det bör påbörias redan innan riksdagen har meddelat sitt beslut med
anledning av propositionen. Jag avser alt senare denna dag återkomma med
förslag till tilläggsdirektiv till organisationskommittén för konsumentverket
på denna punkt.
5.4
Personalbehov
Hos
KO och konsumentverket finns f. n. sammanlagt 226 helårsbefattningar.
Kommitténs strävan har varil all bemanna den nya organisationen med de båda
nuvarande myndigheternas personalresurser. Kommittén har dock funnit del
angelägel att det nya verkets resurser i fräga om biträdespersonal blir bättre
anpassade till övriga personalresurser än vad som är fallet hos det nuvarande
verket. Kommittén har också haft att beakta alt den nya lagstiftningen ställer
större krav på den samlade organisationen än f n. Å andra sidan möjliggör
sammanslagningen av de båda myndigheterna vissa rationaliseringar.
Kommittén
har funnit att det nya konsumentverkets personalresurser bör utgöra 230 tjänsler.
Kommittén förutsätter härvid att vissa medel för tillfällig personal finns i verksamheien.
Jag
ansluter mig lill kommitténs beräkningar av personalbehovet. Jag vill i
sammanhanget erinra om att verket kommer att tilldelas resurser i programtermer
och att därför personalresurserna kan varieras av myndigheten själv.
För
verkschefen bör inrättas en ordinarie tjänst med beteckningen p. Samtidigt kan
motsvarande ijänsler för chefen för konsumentverket och konsumentombudsmannen
dras in.
6
Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att
1. besluta att det nya konsumentverket skall inrättas
den 1 juli 1976 enligt de riktlinjer som jag har förordat,
2. besluta alt de nuvarande myndigheterna
konsumentombudsmannen och konsumentverket skall upphöra vid utgången av juni
1976,
3. bemyndiga regeringen att vid konsumentverket fr. o.
m. den 1 juli 1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen
p,
4. bemyndiga regeringen all vidta de
övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande.
Prop.
1975/76:159 29
7
Anslagsfrågor
Liksom
f n. bör medel för konsumentverkets verksamhet anvisas under tre skilda anslag,
nämligen ell förslagsanslag för förvaltningskostnader, ett reservationsanslag
för forskning m. m. och ett förslagsanslag för försöksverksamheten med
allmänna reklamationsnämnden.
7.1
Konsumentverket: Förvaltningskostnader
Nytt
anslag (förslag) 27 000 000 kr.
organisaiionskommiiién
Kommittén
har vid beräkningen av resursbehovet hos det nya konsumentverket utgått från
att verksamheien skall bedrivas väsentligen inom de resursramar som f. n.
gäller för KO och konsumentverket sammantagna. De nuvarande resurserna för de
båda myndigheterna skulle enligt kommitténs beräkningar i prislägel för
budgetåret 1976/77 sammantaget motsvara 26 810 000 kr. Kommittén föreslår att
anslaget för den nya myndigheten beräknas till 27 500000 kr. Härvid har medel
räknats bl.a. för de ytteriigare fyra helårsbefattningar som kommittén har beräknai
i organisationen.
Kommittén
har vid beräkningarna utgått frän följande fördelning på kostnadsslag m.m.
1.
Lönekostnader
18 477
000
varav
för tillfällig personal
(1 180
000)
2.
Lokalkostnader
2 182
000
3.
Konsult-
och beställningsmedel
2 371000
4.
Medel
för information
2710000
5.
Övrigt
3 759
000
Summa
29 499 000
Varuprovningar m. m. på uppdrag 1 000
Summa
utgifter 29 500 000 Intäkter frän försäljning av publikationer m.m. -2
000000
Summa
anslag 27 500 000
Kommittén
har även sökt fördela det föreslagna anslaget pade föreslagna programmen för
verksamheten. Vägledande har härvid varit dels den föreslagna personalstyrkans
fördelning pä olika enheter i den nya organisationen, dels den nuvarande
medelsanvändningen för olika ändamål hos de båda nuvarande myndigheterna. Den
sålunda erhållna programfördelningen av anslaget framgår av följande
sammanställning.
Prop. 1975/76:159 30
1. Marknadsinriktade aktiviteter 15 666 000
2. Systeminriktade aktiviteter 6 625 000
3. Allmän information 7 208 000
4. Varuprovningar m. m. pä uppdrag I 000
Summa
utgifter 29 500 000
Avgår
intäkter:
5. Intäkter från
försäljning av publikationer m. m. 2 000000
Summa
anslag 27 500 000
Kommittén
framhåller särskilt att den redovisade fördelningen inte är uttryck för någon
närmare prioritering mellan de olika programmens ändamål. Kommittén har inte
ansett sig ha till uppgift att göra sådana mer policymässiga överväganden. Mol
den bakgranden är det enligl kommittén angeläget all del nya verket inte
alltför hårt binds vid den angivna fördelningen.
Föredraganden
Jag
beräknar medelsbehovet till 27 000 000 kr. När det gäller fördelningen på
program för verksamheten kan jag i stort ansluta mig till den schablon som
kommittén har använt. Del torde d ankomma pä regeringen att i regleringsbrev
för det nya verket ange den närmare fördelningen pä olika program. Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att
till Konsumentverket: Förvahningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa
ett förslagsanslag av 27 000000 kr.
7.2
Konsumentverket: Forskning m. m.
1974/75
Utgift 1658 470 Reservation 1168 685
1975/76
Anslag 1695 000
1976/77
Förslag 1900 000
Från
anslaget bör liksom hittills bestridas utgifter för forskning, studieverksamhet
och internationellt samarbete.
Nuvarande
konsumentverket
Under
budgetåret 1976/77 beräknas förhållandevis stora resurser krävas för bl. a.
hushållsekonomiska studier, metodutveckling för myndigheternas arbete i
distributionsfrågor och utveckling av system för effektmätningar. Anslaget
föreslås uppräknat till 2 600000 kr.
Prop.1975/76:159 31
Föredraganden
Jag
beräknar medelsbehovet lill 1 900 000 kr. och hemställer aU regeringen föreslår
riksdagen
att
till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett
reservationsanslag av I 900 000 kr.
7.3
Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden
1974/75
Utgift
2
295 474
1975/76
Anslag
2
446000
1976/77
Förslag
3113000
Allmänna
reklamationsnämnden har till uppgift att pröva enskilda konsumenters klagomål
beträffande varors och tjänsters beskaffenhet m. m.
Nämnden
bedrivs f n. som en försöksverksamhel av konsumentverket. I enlighet med vad
som har anförts i det föregående avses del nya konsumentverket ta över
huvudmannaskapet för allmänna reklamaiionsnämnden.
Hos
nämnden finns en heltidsanställd ordförande, en heltidsanställd vice ordförande
och sex ytterligare vice ordförande. Verksamheten är uppdelad på tio
avdelningar. Till nämnden är knutet ett kansli.
Nuvarande
konsumentverket
1. Pris- och löneomräkning 234 500 kr.
2. O-alternativet innebär en kraftig minskning av
sammanträdesfrekvensen, vilket skulle medföra föriängda handläggningstider och
ökade ärende-balanser.
3. Den ökande ärendetillströmningen kräver
förstärkningar motsvarande tre tjänster och följdkostnader för dessa (-(- 274
400 kr.).
4. För att möta tillfälliga belastningstoppar krävs
medel för tillfällig personal (-H 169 700 kr.).
5. Den ökande ärendetillströmningen kräver att nämnden
sammanträder oftare (-(- 52 000 kr.).
Föredraganden
Jag
beräknar en ökning av anslaget med 667 000 kr. till 3 113 000 kr. Ökningen
möjliggör bl. a. en förstärkning av nämndens kansli. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen
att
till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1976/77
anvisa ett förslagsanslag av 3 113 000 kr.
Prop. 1975/76:159 32
8
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76:159
Konsumentverkets
organisation
(Föredragandens
förslag)
33 Bilaga 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
{/]
u
pr
n
3 3-
2
Vi
3 3-O
; «
o
"*
S
w
tu
>
3
» :
3
3
3-
n
?
o £ ;
c
TT
fi
----
3"
K
2,
n.
n --
3 3
" ?
&)
r
o
3
Co
o
§ >
3 3
c/3
O*
3 b:
5- =
CTQ
IS
D. -,
Q. (/)
3
u:
n Q
2 H
3
3
3 m
3
3
DS
3- sr
2 3
3
x-
3 > 3-g-
re 3
5'
K'
-T
tu
Prop. 1975/76:159 34
Innehåll
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1
Utdrag
av regeringsprotokoUet den 4 mars 1976 ... 2
1. Inledning...................................................... 2
2. Nuvarande
ordning.......................................... ...... 3
2.1 Konsumentombudsmannen ......................... ...... 3
2.2 Konsumentverket ................................... 5
3. Den nya marknadsföringslagen ....................... 8
4. Organisationskommitténs förslag ..................... 11
4.1 Del nya konsumentverkels uppgifter ............ ...... Il
4.2 Organisation av del nya konsumentverket .... .... 13
4.3 Personalbehov ....................................... .... 18
4.4 Program för verksamheten ........................ 19
5. Föredraganden
............................................ .... 22
5.1 Inledning ................................................ .... 22
5.2 Uppgifter och program för det nya konsumentverket
... 23
5.3 Organisation ........................................... 24
5.4 Personalbehov ....................................... 28
6. Hemställan ................................................. .... 28
7. Anslagsfrågor .............................................. .... 29
7.1 Konsumentverket: Förvaltningskostnader .... .... 29
7.2 Konsumentverket: Forskning m. m................ .... 30
7.3 Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden 31
8. Beslul
......................................................... 32
Bilaga
1 Konsumentverkets organisation ................ 33
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (17)
17 kopplingar i 9 dokument.
- Ds 2009:14 Konsumentombudsmannen - en översyn s. 26 · s. 30 om s. 26 · s. 31 i texten
- Prop. 1985/86:121 om inriktningen av konsumentpolitiken m.m. i texten
- Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten
- Bet. 1980/81:NU50 över proposition 1980/81:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets område (konsumentfrågor m.m.) jämte motioner s. 7 i texten
- Bet. 1975/76:NU63 Med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket jämte motioner s. 1 · s. 13 · s. 14 · s. 15 · och 2 till i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 2 dokument.
- Engelbrekt, Fair trading law in flux?, 2003 s. 288 · s. 298 · s. 670 i texten
- Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 216 i texten