Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om alkoholutandningsprov

32 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 21 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:162, med förslag till lag om alkoholutandningsprov

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162

Regeringens proposition

1975/76:162

med
förslag tUI lag om alkoholutandningsprov;

beslutad
den 4 mars 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits

upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. '

På
regeringens vägnar OLOF PALME

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en lag som reglerar poUsens befogenhet att företa alkoholutandningsprov.

Lagen
föreslås innehålla bestämmelser om rätt för polisman att företa alkoholutandningsprov
dels på den som är skäligen misstänkt för brott, främst trafiknykterhetsbrott,
dels mtuimässigt på motorfordons-förare i vissa situationer utan att misstanke
om trafiknykterhetsbrott föreligger. Förslaget innebär i fråga om personer som
misstänks för alkoholpåverkan att den verksamhet med alkoholutandningsprov som
hittills bedrivits av polisen i huvudsaklig överensstänunelse med reglerna om
kroppsbesiktning i 28 kap. rättegångsbalken regleras särskilt. Vidare konuner
de bestämmelser som f. n. finns intagna i lagen (1974: 829) om
försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov att permanentas.
Enligt förslaget skall rutinprov sålunda få tas på motorfordonsförare vid i
förväg beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna
trafiköverträdelser.

1
Riksdagen 1975/76.1 samL Nr 162

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162

Förslag
till

Lag
om alkoholutandningsprov

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Alkoholutandningsprov får företagas
på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951: 649)
om straff för vissa trafikbrott. Detsamma gäller annat brott, vara fängelse kan
följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

2
§ Alkoholutandningsprov får
rutinmässigt företagas på

1.
förare av motorfordon som
stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,

2.
den som kan antagas imder
förande av motorfordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av
trafikolycka,

3.
den som kan misstäiUas för att
under förande av motorfordon ha begått brott enligt 13 § lagen (1951: 649) om
straff för vissa trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972:
603) straffbelagd förseelse som avser

a. färdhastighet,

b. skyldighet
att staima fordon,

c. skyldighet
att ha föreskriven fordonslykta tänd.

Bestämmelserna i första stycket om förare av motorfordon gäller även

förare
av terrängmotoffordon, traktor med släpfordon och spårvagn.

3 §
Alkoholutandningsprov företages av polisman. Provtagningen skall

ske på sätt som ej utsätter den på yUken provet företages för allmän

uppmärksamhet. Om särskilda skäl ej föranleder annat, skall, provet före

lagas i täckt fordon eller inomhus i avskilt mm.

Alkoholutandningsprov
enligt 2 § får företagas endast på eller i nära anslutning till den plats där
kontrollen eller polisingripandet äger rum.

4 §
Vägrar den på vilken alkoholutandningsprov skall företagas att

medverka till sådant prov får blodprov tagas och läkarundersökning för

utrönande av alkoholpåverkan äga nun.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162

Utdrag

J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition
med förslag till lag om alkoholutandningsprov

1
Inledning

På
motorfordonsförare som misstänks för trafiknykterhetsbrott får blodprov tas.
Vid avgörande av om blodprov skall tas är polisen i första hand hänvisad att
bedöma förarens nykterhetstillstånd på grundval av yttre iakttagelser t. ex.
alkohollukt från andedräkten, sluddrande tal, hög ansiktsfärg och glansiga
ögon. Denna på yttre iakttagelser grundade kontroll av förarens
nykterhetstillstånd är emellertid osäker. Sedan år 1956 använder därför polisen
i Sverige i likhet med polisen i många andra länder alkoholutandningsprov som
ett hjälpmedel vid bedömningen av om blodprov skall tas på en förare som nusstänks
för rattfyUeri eller rattonykterhet. Utandningsprovet sker i huvudsaklig överensstämmelse
med bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken (RB).

Polisens
begränsade rhöjligheter att vid kontroll av en förares nykter-hetstUlstånd
avslöja alkoholdoft eller andra tecken på alkoholpåverkan har ingående belysts
av trafiknykterhetskommittén i dess betänkande (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott
Förslag 1970 (s. 332, 421, 424). Kommitténs överväganden utmynnade bl. a. i
förslag till en låg om alkoholutandningsprov på förare av motordrivet fordon.
Den föreslagna lagen innehöll förutom bestämmelser om alkoholutandningsprov
på förare som misstänktes för rattfylleri eller rattonykterhet regler om
rutinmässiga alkoholutandningsprov på förare som inte visar några tecken på
alkoholförtäring. Förslaget fick ett gynnsamt mottagande av nästan samtliga
remissinstanser.

ti
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 162

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 4

I
prop. 1974: 154, som lades fram på grundval av trafiknykterhets-kommitténs
betänkande, uttalades bl. a. att införandet av rutinmässiga alkoholutandningsprov
var en fråga av principiellt viktig karaktär och att det med hänsyn härtill
skulle vara värdefullt med en försöksverksamhet bland fordonsförare i trafiken
innan man tog slutlig ställning till frågan om en permanent lagstiftning om
sådana prov. Genom försöksverksamheten skulle man få en säkrare uppfattning om
både hur rutinproven uppfattas av allmänheten och hur de i övrigt utfaller i
den praktiska tillämpningen. Rutinprovens effekt från brotisbekämpningssyn-punkt
skulle också kunna bli föremål för vissa studier. Därför föreslogs att en
tidsbegränsad lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov (LRA)
skulle införas. Lagen antogs av riksdagen (JuU 1974: 37, rskr 1974: 352) att
gälla under tiden 1 januari 1975 30 juni 1976.

LRA ger polisman
befogenhet att som ett led i åtgärderna för att främja trafiknykterheten i
vissa situationer rutinmässigt företa alkoholutandningsprov på
motorfordonsförare i trafiken utan att skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott
föreligger. Rutinprov får enligt LRA företas vid i förväg beordrad
trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafiköverträdelser.

Med stöd av LRA har en
försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov bedrivits fr. o. m.
den 1 febmari 1975. Verksamheten har successivt utvidgats från att ha omfattat
fem försöksområden till f. n. hela landet. På grundval av de redogörelser över
erfarenheterna av försöksverksamheten som har tillställts regeringen från
rikspolisstyrelsen (RPS) bör slutlig ställning nu tas till frågan om en
permanent lagstiftning om rutinmässiga alkoholutandningsprov. I samband därmed
bör även övervägas en lagreglering av sådana.utandningsprov som företas på
grund av skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott.

2
Olika slag av alkoholutandningsprov

Alkoholanalys
av utandningsluften bygger på det förhållandet att det normalt råder en viss
bestämd relation (1 : 2100) mellan alkoholhalten i blodet och den utandningsluft
som kommer från lungan. Bestämningen av alkoholmängden sker i regel genom att
man leder en känd luftmängd som skall analyseras genom ett kemiskt preparat,
som ändrar färg på grund av den alkohol som finns i den avmätta luften. Ju
större alkoholmängden är desto mer utbredd och intensiv blir i princip.färgförändringen.

Olika
slag av utandningsapparater har konstruerats. De flesta kan hänföras till s. k.
kvalitativa prov (sållningsprov). Dessa har till huvudsakligt ändamål att
påvisa närvaro eller frånvaro av alkohol i blodet eller att ge en grov
uppfattning om blodalkoholhalten har nått upp till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 5

ett visst gränsvärde. I Sverige används två apparater av
denna typ, Alcotest och Alcolyser.

Alcotest- och Alcolysérapparaterna består av
gummimunstycke,' am-

pull och plastblåsa. Den som skall undergå prov blåser genom mun

stycket och ampuUen blåsan full med luft. Om utandningsluften inne

håUer alkohol, färgas kristaUerna i ampullen mer eller mindre gröna.

På ampuUen fiims en markeringsring som delar kristallskiktet i två de

lar. På den version som används i Sverige markerar ringen en blod-

alkoholhalt på 0,5 "/qq. Om
kristallerna färgas gröna upp tUl eller över

deima ring tyder detta"på en blodalkoholhalt på 0,5 %o ''er däröver.

Apparaterna utgör engångsmaterial. Utomlands används oftast den

s.k. 0,8-ampullen, som markerar om blodalkoholhalten uppgår till eller

överstiger 0,8 %q. Dess
konstruktion är något annorlunda än 0,5-am-

pullens. '=

Ett annat slag av apparater utgör de' s. k. kvantitativa
apparaterna vilka ger en betydligt noggrannare uppfattning om blodalkoholhalten
än Alcotest och därmed jämförlig apparatur. Breathalyzer/Ethanograph är den
kvantitativa apparat som utomlands har använts mest. Den är relativt
skrymmande, kräver tillgång till elektrisk kraft, fordrar fortlöpande kontroll
och kan handhas endast av specialutbildad personal. Sådan apparatur är
inte,utformad så att den lämpar sig för löpande, prov i trafiken.

Nya typer av utandningsapparatur är under utveckling.
Under senare tid har apparater av en enkel lätthanterlig typ konstruerats, som
medger direkt avläsning i promille (apparater av semikvantitativ typ). I
tekniskt hänseende bygger dessa apparater på användning av en s. k. bränslecell
(fuel cell). Till omfånget behöver de inte göras större än en ficklampa av
platt format. Utprovningen i Sverige av olika modeller av denna typ av apparat
pågår f. n. liksom även av kvantitativa apparater av såväl bärbart som
stationärt slag. Undersökningarna leds av professor Leonard Goldberg vid
Karolinska institutets institution för teoretisk alkoholforskning. De pågåeride,
undersökningarna och utprovningen på fältet beräknas vara avslutade under år
1977.

3 Gällande rätt

3.1 Trafiknykterhetsbrott

Gällande bestämmelser om trafiknykterhetsbrott finns i 4 §
trafikbrottslagen (1951: 649). Enligt 1 mom. första stycket inträder ansvar
för rattfylleri när förare av rhotördrivet fordon eller spårvagn varit så påverkad
av starka drycker att det kan antas att hian inte har kunnat föra fordonet på
ett betryggande sätt. Andra' stycket innehåller bestämmelser

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 6

för
det fallet att föraren har varit påverkad av annat berusningsmedel än starka
drycker. I tredje stycket finns en presumtionsregel som innebär att den som
fört motorfordon, terrängmotorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn
efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i,blodet
under eller efter färden uppgick till minst l,5*/oo skall anses ha varit så
påverkad under färden att det kan antas att han inte kunnat föra fordonet på
ett betryggande sätt. Straffskalan för rattfylleri omfattar fängelse i högst
ett år eller, där omständighetema är mildrande, böter, dock lägst tjugofem
dagsböter.

Enligt 2 mom. inträder
ansvar för s. k. rattonykterhet när förare fram fört motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn efter att ha förtärt
starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i blodet under eller
efter färden uppgick till minst 0*5 men ej till 1,5 /qo» uf* ti det kan styrkas att han varit så påverkad att
ansvar för rattfylleri kan ådömas. Brottet rattonykterhet är alltså subsidiärt
till det svårare brottet rattfylleri. Straffskalan omfattar dagsböter, lägst
tio, eller fängelse i högst sex månader.

3.2
Utandningsprov på misstänkta förare

När
det gäUer utandningsprov på misstänkt alkoholpåverkad motorfordonsförare finns
det i dag inte några särskilda bestämmelser som uttryckligen tar sikte på
sådan kontroll. Ingripandet sker som tidigare har nämnts i huvudsaklig
överensstämmelse med bestämmelsema om kropps-besiktning. Enligt 28 kap. 11 och
12 §§ RB får kroppsbesiktning företas på den som skäligen kan misstänkas för
brott som kan straffas med fängelse för att ta reda på omständighet som kan vara
av betydelse för utredning om brottet. Om det behövs, får blodprov och annan
undersökning som kan ske utan nämnvärt men därvid genomföras. I vissa fall får
kroppsbesiktning enligt 28 kap. 13 § beslutas av polisrrian. Protokoll skall
föras. I detta anges ändamålet med kroppsbesiktningen och vad som har
förekommit vid den. Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall
verkställas inomhus och i avskilt rum. Kroppsbesiktning på kvinna får inte verkstäUas
eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare.

3.3
Rutinmässiga utandningsprov

Enligt
LRA får i den omfattning regeringen bestämmer försöksverksamhet med
rutinmässiga alkoholutandningsprov i vissa i lagen, särskilt angivna
situationer äga rum som ett led i samhällets åtgärder för att främja
trafiknykterheten (1 §). Utan att skälig misstanke om brott enligt 4 §
trafikbrottslagen föreligger får sådana prov företas av polis-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 ,j

man
på dels förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,
dels den som kan antas under förande av motorfordon ha, med eller utan skuld,
haft del i uppkomsten av trafikolycka och dels den som kan misstänkas för att imder
förande av motorfordon ha begått brott enligt 13 § trafikbrottslagen eller
sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd förseelse som avser
färdhastighet, skyldighet att stanna på tecken av polisman eller på gmnd av anvisning
som meddelats genom vägmärke eller trafiksignal eller skyldighet att ha
föreskriven fordonslykta tänd. Bestämmelserna om förare av motorfordon gäller
även förare av terrängmotorfordon och traktor med släpfordon (2 §).

Rutinmässiga
alkoholutandningsprov får enligt lagen endast företas på eller i nära
anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger rum.
Provtagningen skall vidare ske på ett sätt som inte utsätter den på vUken
provet företas för allmän uppmärksamhet. Om ej särskilda skäl föranleder
annat, skall provet sålunda företas i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum
(3 §). Den som vägrar att medverka vid alkoholutandningsprov får underkastas
blodprovstagning och läkarundersökning för utrönande av alkoholpåverkan (4 §).

Med
stöd av LRA har utfärdats föreskrifter, dels av Kungl. Maj:t i skrivelse den 20
december 1974 tiU RPS att gälla för tiden 1 februari 1 maj 1975, dels av
regeringen genom förordningar om fortsatt försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov
för tiden 2 maj 197530 juni 1976 (SFS 1975: 115, 666 och 1008). RPS har efter
bemyndigande i nämnda föreskrifter meddelat ytterligare tillämpningsföreskrifter
rörande tillvägagångssättet vid rutinproven och deras genomförande.

Enligt
föreskrifterna skulle den första försöksperioden (1 februari1 maj 1975)
omfatta fem försöksområden, utvalda bland länen och de tre största
polisdistrikten, den andra perioden (2 maj31 augusti 1975) tio områden och den
tredje perioden (1 september31 december 1975) femton områden. Både
storstadsområden och glesbygd skulle vara representerade. RPS fick i uppdrag
att efter samråd med statens trafiksäkerhetsverk välja ut lämpliga områden.
Den nu löpande försöksperioden (1 januari30 juni 1976) omfattar hela riket.

Enligt
föreskrifterna skall rutinproven företas med 0,5-promilleampull av Alcotest
eller Alcolyser. Provet skall anses positivt endast om grön-färgningen av
kristallerna i ampullen når upp till eller förbi överkanten av den på ampullen
anbringade markeringsringen. Vid tveksamhet skall ytterligare ett prov företas.
Vid positivt prov får ytterligare utandningsprov företas med annan utandningsapparatur
i syfte att pröva användbarheten av sådan apparatur. RPS har bemyndigats att
meddela närmare föreskrifter rörande tillvägagångssättet vid rutinproven och
deras genomförande i olika situationer samt ålagts att för varje försöksperiod

t2
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr .162

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 8

komma
in med en redogörelse angående erfarenheterna av verksamheten.

RPS
har den 15 januari 1975 utfärdat tillämpningsföreskrifter för
försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov. Föreskrifterna
innehåller bl. a. följande.

Med
uttrycket "i förväg beordrad trafikkontroll" avses kontroll som är beordrad
av lägst poliskommissarie. Med hänsyn till att mtinkon-trollerna är avsedda att
ingå i polisens planerade verksamhet och till angelägenheten av att allmänheten
inte får uppfatta kontrollerna som godtyckliga från polisens sida skall
trafikkontroll av här avsett slag vara upptagen i månads- eller veckoplan.
Rutinprov vid trafikolycka skall tas på samtliga förare av inblandade fordon
när svår personskada upp-kommit, om inte tekniskt hinder föreligger eller ett.
genomförande av rutinprov medför att andra angelägna uppgifter för poUsen
eftersatts eUer särskUda skäl annars föreligger att underlåta provtagning.
Beträffande övriga trafikolyckor skall mtinprov tas då särskilda, skäl talar
därför, t. ex. vid singelolycka eller med hänsyn till förarens färdsätt före
olyckan. Provtagning skall vidare ske, vid vissa trafikförseelser enligt
angivna riktlinjer.

Rutinprov
vid i förväg beordrade trafikkontroller skall genomföras så att utrymme för
misstanke om godtycke från polisens sida inte ges, så att ett statistiskt sett
godtagbart slumpmässigt resultat uppnås och så att kontrollen praktiskt kan
genomföras. Tid och plats skall väljas ut helt slumpmässigt. Kontrollen av
förare skall ske enligt ett av tre alternativ: a) samtliga förare underkastas
prov b) förare underkastas prov i den omfattning personaltillgången medger c)
varannan, var tredje, var fjärde etc. förare som passerar underkastas
rutinprov.

För
statistisk uppföljning av försöksverksamheten har tre olika blanketter
utarbetats, varav blankett 1 skall fyllas i vid varje rutinmässigt alkoholutandningsprov
medan blanketterna 2 och 3 används vid i förväg beordrad trafikkontroll resp.
trafikolycka. Vidare skall till varje fordonsförare som blir föremål för
rutinprov överlämnas den av RPS utarbetade informationsfoldern
"Alkoholtest? På mig?"

RPS:s
tillämpningsföreskrifter har reviderats den 21 april 1975 varvid vissa
justeringar har vidtagits. Sålunda har föreskriften om slumpmässigt urval av
tid och plats för trafikkontroll med rutinnrässiga alkoholutandningsprov
utgått. I stället har förordnats att verksamheten mera skall inriktas på tider
och platser där det enligt polisens erfarenhet förekommer trafiknykterhetsbrott
i större omfattning. Vidare har förordnats att vid trafikolycka rutinprov i
regel skall tas på samtliga förare, om inte hinder möter däremot. Viss
förändring av blankettrutinen har också genomförts. De reviderade
tillämpningsföreskrifterna har gällt under huvuddelen av försöksperioden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162

4
Erfarenheter av rutinmässiga alkoholutandningsprov 4.1 Allmänt om verksamheten

Försöksperiod
I omfattade tiden 1 februari1 maj 1975. RPS har den 8 april 1975 till
regeringen lämnat en redogörelse för erfarenheterna av försöksverksamheten
under nämnda period. Av redogörelsen framgår bl. a. följande.

För
samråd i frågor rörande uppläggningen av försöksverksamheten, särskilt i vad
avser forskningsfrågor, har RPS tillsatt en referensgmpp med företrädare för
statens rättskemiska laboratorium, transportforsk-ningsdelegationen,
kriminologiska institutionen yid Stockholms univer-, sitet, statens
trafiksäkerhetsverk och RPS. Utformningen och genom-, förandet av
försöksverksamheten har skett i samråd med ledamöterna i referensgruppen,
varvid de från vetenskaplig synpunkt uttalade önskemålen i fråga om
uppläggningen har vägts mot de praktiskt polisiära synpunkterna.

Till
försöksområden under period I utsågs Södermanlands, Jönkö pings, Malmöhus (med
imdantag av Malmö polisdistrikt) och Västernorrlands län samt Göteborgs
polisdistrikt. Innan försöksverksamheten påbörjades skedde en noggrann
genomgång av LRA och därtill knutna föreskrifter med vederbörande länspoUschefer
eUer motsvarande samt andra av dem uttagna representanter för försöksområdena.
Inom resp. område har särskild utbildning för all berörd polispersoiial
anordnats.

Följande
uppgifter har lämnats om utfallet av försöksverksamheten under tiden 1
februari31 mars 1975.

Antal
stoppade fordon

Antal
prov

Vid

Därav

Utan

grön-

färg-

ning

Bedömt negativa

Bedömt positiva

Vägran
att medverka

Blodpi
Taget

ov

I
för- Trafikväg be- olycka ordrad Uafik-kontroU

Vissa trafikbrott

Ej

taget

15 822

15 392
1 352

1005

17 532

126

89

2

115'

12

Vid
grönfärgning av kristaUema i ampullen hair provet bedömts som positivt, om grönfårgningen
nått upp tUI eUer förbi den på ampullen anbringade markeringsringen, i övrigt
som negativt.

Sammanfattningsvis
kan enligt RPS konstateras att allmänhetens in-

Att antalet blodprov överstiger antalet som positivt bedömda prov samt vägransfaUen
beror på att statistiken vad gäller i förväg beordrad trafikköntroU omfattar
även förare som stoppats för rutinprovsändatnål men som verkat "skäligen
misstänkta" redan före provet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 10

ställning
till förfarandet med rutinmässiga alkoholutandningsprov är mycket positiv.
Genomförandet av proven går snabbt, normalt uiom en tidsrymd av 23 minuter.
Bl. a. mot bakgrund av att allmänheten visat sig ha god kännedom om den
pågående försöksverksamheten bedömer man vidare inom polisen att möjlighetema
att företa mtinprov har stor preventiv effekt. Enligt RPS är erfarenheterna av
den hittillsvarande försöksverksamheten sålunda mycket goda, såväl i vad avser
allmänhetens inställning som polismännens intresse för verksamheten. Några
negativa effekter av betydelse är inte kända.

Av de särskUda yttranden
som bUdat underlag för RPS:s redogörelse framgår bl. a. att allmäiUieten i
många fall uttalat sin tillfredsställelse över försöksverksamheten. Från
Malmöhus län rapporteras dock att en del förare förklarat sig negativa till
provtagningen, varvid de flesta som skäl uppgivit den tidsförlust de orsakats
genom provtagningen.

Länspolischefen i Malmöhus
län anser att resultatet med ett förhållandevis ringa antal positiva utandningsprov
förmodligen inte helt motsvarar nykterhetstillståndet under normala
förhållanden. Genom massmedias stora engagemang vid igångsättandet av
försöksverksamheten har allmänheten förmodligen skärpt sig utöver det normala.
Den stora uppmärksamheten i pressen kan således förmodas ha haft en kraftig
preventiv verkan.

Försöksperiod
II omfattade tiden 2 maj31 augusti 1975. TiU
försöksområden utsågs Stockholms och Göteborgs polisdistrikt, Sö-dermaiUands,
Jönköpings, Malmöhus (med undantag av Malmö polisdistrikt), Hallands,
Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län. Samtliga fem
försöksområden från period I ingår således även i period II.

RPS
har den 18 jiUi 1975 lämnat en redogörelse för erfarenheterna av den fortsatta
försöksverksamheten och därvid anfört i huvudsak följande. Inom samtliga
försöksområden har man vid valet av tider och platser för i förväg beordrade
trafikkontroller beaktat intresset av en effektiv övervakning av
trafiknykterheten och därför låtit poUsiära erfarenheter och synpunkter styra
detta val. T Södermanlands län har man emellertid till en del använt
slumpmässigt urval av kontrollplatser enligt det system som tillämpades under
period I för att få den övervakningsmetoden ytterUgare prövad. Vidare har man
under period II som huvudprincip för rutinprov vid trafUcolycka tillämpat
systemet att rutinprov skaU tas på samtUga förare av fordon i trafikolycka, om
inte hinder möter däremot, medan man tidigare tagit prov då svår personskada
uppkommit och i övrigt endast när särskilda skäl talade för rutinprov, t. ex.
vid singelolycka eller med hänsyn till förarens färdsätt före olyckan.

Följande
uppgifter har lämnats om utfallet av försöksverksamheten under tiden 2 maj30
juni 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal
Antal prov

stop-

pade
fordon

Vid

Därav

Blodprov

Iför-
Trafik- Vissa

Utan

Be-

Be-

Väg-

Taget
Ej

väg
olycka trafik-

gren- :

dömt

dömt

ran

taget

be-
brott

färg-

nega-

posi-

att

ordrad

ning

tiva

tiva

med-

trafik-

verka

kontroll

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 131
24 871 2 972 3 795 30 863 403 372

325 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfattningsvis
konstaterar RPS att aUmänhetens inställnmg till förfarandet med rutinmässiga alkoholutandningsprov
fortfarande är mycket positiv. Alkoholutandningsprov har under perioden tagits
i 31 638 fall. Endast i sex fall av dessa har vägran att medverka vid provtagningen
förekommit. Vidare finns det enligt RPS all anledning att anta att
försöksverksamheten har en preventiv effekt som bidrar till större nykterhet i
trafiken. Några negativa effekter av betydelse har inte kommit fram.

Ur
de särskilda yttrandena tUI RPS från försöksområdena kan följande av intresse
hämtas. Från Stockholms polisdistrikt meddelas att ett utandningsprov normalt
tagit ca 4560 sekunder. I några yttranden framhålls att ett fåtal förare har
uttalat sitt ogillande över försöksverksamheten, bl. a. långtradarchaufförer,
varvid dröjsmål oftast angivits som orsak. I flera yttranden anförs å andra
sidan att förare i åtskiUiga fall uttalat sin tUlfredsställelse över
försöksverksamheten och den ökade polisaktiviteten i fråga om "rattfyllerikontroll".
Vad gäller den preventiva effekten förtjänar uppgifter från Kopparbergs län
särskild uppmärksamhet. Av de 700 utandningsprov som företogs där under midsommarhelgen
gav bara ett prov positivt utslag. Från Älvsborgs län anförs att en betydande
lokal publicitet har ägnats verksamheten och därigenom sannolikt åstadkommit
en preventiv effekt vad avser rattfylleribrotten. Möjligt är också att
massmedieinsatsen haft en viss preventiv verkan även vad gäller annan
brottslighet.

Försöksperiod
III omfattade tiden 1 september31 december 1975. Som försöksområden utvaldes
Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt samt Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Samtiiga tio försöksområden
från period II ingår således i den fortsatta försöksverksamheten.

RPS
har den 20 november 1975 lämnat en redogörelse över försöksverksamheten under
period III. Följande uppgifter lämnas om utfallet av verksamheten under tiden 1
september31 oktober 1975.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 12

Antal

Antal
prov

pade
fordon

Vid

Därav

Utan
grön- , färgning

Bedömt negativa

Bedömt ' posiT tiva

Vägran
att medverka

Blodprov

I för-
Trafikväg olycka beordrad trafikkontroll

Vissa trafikbrott

Taget
Ej

taget

42 623

411365
5 953

4 686

50 845

567

592

10

550
52

Av RPS:s
redogörelse framgår i övrigt följande. Verksamheten har be-drivUs efter samma
riktlinjer som under period II.
Sammanfattningsvis kan konstateras
att allmänhetens inställning tUl förfarandet med rutinmässiga alkoholutandningsprov
fortfarande är mycket positiv. Av de under perioden företagna mtinmässiga
proven, sammanlagt 52 004, har alkoholutandningsprov föranlett blodprovstagning
i 550 fall. I endast tio fall har föraren vägrat medverka vid provtagningen.
Endast en av dessa tio förare hade en alkoholkoncentration i blodet understigande
0,5 %o. Det finns all aiUedning att anta att försöksverksamheten har en stor
brottsförebyggande effekt. Några negativa effekter har inte kommit till RPS:s käimedom.
Försöksverksarnheten bör från den 1 januari 1976 utökas att omfatta hela landet.
Med hänsyn tUl de positiva erfarenheterna av verksamheten anser RPS att en
permanent lagstiftning bör införas från den 1 juli 1976.

Ur
de särskilda yttrandena tUI RPS från försöksområdena kan noteras att endast
ett ringa antal förare har uttalat sitt ogiUande över verksamheten, i regel på
grund av tidsförlust. Från Örebro län meddelas att långtradarchaufförerna, som
tidigare har visat.viss irritation, nu synes ha vant sig vid att bli
kontrollerade och fiimer sig i detta. Från Västmanlands län anförs att förarna
mycket ofta har uttalat förståelse för värdet och betydelsen av verksamheten.
Även från personalhåll har uttalats stort intresse för verksanUieten och man
tycker sig nu fylla en större uppgift i trafiksäkerhetens intresse.

Försöksperiod
IV omfattar tiden 1 januari30 juni 1976, då LRA
upphör att gälla. Försöksverksamheten gäUer hela riket. Någon skriftlig
redogörelse över verksamheten har RPS ännu ej upprättat. Enligt uppgift från RPS
har emellertid några omständigheter som motiverar ett annat ställningstagande
till verksamheten än som tidigare redovisats inte framkommit. Enligt RPS är
sålunda erfarenheterna av den fortsatta försöksverksamheten odelat positiva.

4.2
Vissa statistiska uppgifter

Tabell
1 utgör en sammanställning över totala antalet rutinmässiga alkoholutandningsprov
och blodprov under tiden 1 febmari31 december 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utandningsprov

Blodprov

Antal blodprov i procent av antalet utandningsprov

opaginerad Kontrollera mot PDF

Trafikkontroll
Trafikolyckor Vissa trafikbrott

Totalt

158 267 20 666 16 190

195 123

418 775 688

1881

0,26 3,75 4,23

0,96

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2 utgör en sammanställning av de uppgifter som i
tabellform redovisats under 4.1.

Tabell 2

Statistikperiod under 1975

febr.mars

maj juni

sept.okt.

TotaU

Utandningsprov

17 749

31638

52 004

Viss grönfärgning
men

bedömt
negativt

126

403

567

Som
positivt bedömda

prov

89

372

592

Vägran
att blåsa

2

6

10

Blodprov

115

325

550

Trafikkontroller

Utandningsprov

15 392

24 871

41365

Blodprov

38

66

129'

Blodprov
i procent i för-

hållande
till utandnings-

prov

0,25%

0,27 %

0,31 %

Trafikolyckor

Utandningsprov'

1 352

2 972

5 953

Blodprov

42

143

203

Blodprov
i procent i för-

hållande
till utandnings-

prov

3.11 %

4,81 %

3,41 %

Vissa
trafikbrott

Utandningsprov*

1005

3 795

4 686

Blodprov

35

116

218

Blodprov
i procent i för-

hållande
till utandnings-

prov

3,48 %

3,06 %

4,65%

' Torde omfatta alla sådana blåsande förare som stoppats
för rutinprovs-ändamål vare sig föraren verkat "skäUgen misstänkt"
eller inte, däremot inte de förare som vid kontrollerna stoppats enbart av
speciell orsak, t. ex. vinglig körning. För de två senare perioderna finns
gruppen "skäligen misstänkta" särredovisad, se not 2 och 3.

* Varav 14 skäligen misstänkta före provet.

' Varav 26 skäligen misstänkta före provet.

* Torde omfatta endast sådana blåsande förare som inte
verkat "skäligen

misstänkta".

opaginerad Kontrollera mot PDF

Från RPS har som förklaring tUl att antalet blodprov i
vissa fall är mmdre än antalet positiva utandningsprov uppgetts att
kompletterande utandningsprov på polisstationen gett negativt utslag. I det faU
antalet blodprov är större än antalet positiva utandningsprov uppges orsaken
vara att även förare som stoppats för rutinkontroll men som redan före provet
verkat skäligen misstänkta ingår i materialet.

Sammanställningen i tabell 2 visar bl. a. att utandnmgsproven
vid i förväg beordrade trafikkontroller under resp. försöksperiod föranlett
blodprovstagning i 0,250,31 % av fallen. Enligt tabell 1 är motsvarande
siffra för hela försöksperioden 1975 i genomsnitt 0,26 %. Vidare framgår att av
de förare, som på grund av trafikolycka eller vissa trafikförseelser blivit
föremål för rutinprov, en betydligt större procentuell andel lämnat alkoholutandningsprov
som bedömts som positiva och därför föranlett blodprovstagning. Slutligen
framgår att vägran att medverka vid utandningsprov förekommit endast imdantagsvis.

Tabell 3 anger sammanfattningsvis resultatet av de
analyser statens rättskemiska laboratorium gjort beträffande blodprov som
tagits i samband med rutinmässiga alkoholutandningsprov under tiden 1
februari-Si december 1975.

TabeU 3

Antal prov

Promille

Under 0,5

0,5-

-0,8

0,8-

1,5
1,5-

Vid i
förväg beordrad trafikkontroll I samband med trafikolycka Vid vissa
trafikförseelser

Totalt

418

775 688

1881

83

46 65

194

83

68 102

253

179

236 268

683

73

425 253

751

TabeU 3 visar bl.a. att blodalkoholhalten i 751 av totalt
1 881 blodprov, dvs. i ca 40 procent av fallen, översteg 1,5 %o.

Tabell 4 utgör en särredovisning av promillehalten i de
blodprov som tagits under tiden 1 februari1 maj 1975.

Tabell
4

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 I förväg beordrad trafikkontroll

32
0,00, 0,28, 0,35, 0,41, 0,42, 0,51, 0,51,

0,57, 0,60, 0,73, 0,73, 0,85, 0,85, 0,89,

0,97, 1,03, 1,11, 1,17, 1,19, 1,24, 1,34,

1,35, 1,36, 1,42, 1,46, 1,61, 1,62, 1,62,

1,82, 2,05, 2,36, 2,63

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 15

Antal Promille prov

2 I
samband med 62 0,01, 0,01, 0,28, 0,32, 0,40, 0,54, 0,56,

trafikolycka 0,57, 0,67, 0,67, 0,76, 0,76, 0,78, 0,81,

0,91, 0,92, 0,94, 1,00, 1,05, 1,20, 1,21,

1.24, 1,28, 1,32, 1,40, 1,42, 1,44, 1,45,

1,46, 1,52. 1,52, 1,53, 1,57, 1,58, 1,58.

1,61, 1,61. 1,67, 1,68, 1,72, 1,75, 1,82,

1,85, l,86j 1,93, 1,96, 1,99, 2,03, 2,05,

2,08, 2,17, 2,18, 2,20, 2,29, 2,36, 2,53,

2,60, 2,62, 2,62, 2,70, 3,03, 3,32

3 Vid vissa brott och 54 0,01, 0,15, 0,41, 0,50, 0,52, 0,53, 0,57,

su-affbelagda be- 0,60, 0,66, 0,67, 0,68, 0,72, 0,84,
0,85,

leenden 0,88, 0,90, 0,92, 0,96, 0,99, 1,00,
1,01,

1,02, 1,06. 1,09, 1,17, 1,18, 1.19, 1,21,

1.25, 1,33, 1,36, 1,40, 1,43, 1,43, 1,44,

1,52, 1,55, 1,60, 1,62, 1,62, 1,62, 1,73,

1,75, 1,77, 1,80, 1.81, 1,90, 1,91, 2,06,

2,11, 2,12, 2,24, 2,25, 2,86

SammanstäUningen i tabell 4 ger vid handen att blodalkoholhalten
i sammanlagt 13 fall av 148 (8,7 %) understeg 0,5 %o-1 ya fall av dessa var blodalkoholhalten
mellan 0,4 och 0,5 %o..

Tabell 5 utgör en sammanstäUning över resultat av
blodprovsanalys beträffande de förare som under tiden 1 februari31 december
1975 vägrat utföra alkoholutandningsprov.

Tabell 5

Period

Antal vägrare

Promille

1 febr.
1 maj

2

0,00, 1,77

2 maj31
aug.

14

0,42, 0,45, 1,75, 1,89,

0,60,
2,05,

1,01, 2,15,

1,10, 2,20.

1.36, 2,45,

1,39, 3,07

1 sept.-31
okt.

10

0,01, 0,68, 2,40, 2,73,

1,56, 2,80

1,57,

1,77,

1,95,

2,27,

1 nov. 31
dec.

14

0,00, 1,21, 1,90, 2,00,

1,22, 2,02.

1,37, 2.09,

1,63, 2,25,

1,71,

2,57,

1,83,

2,71

SammanstäUningen visar att av det totala antalet vägrare,
40 fall, fem hade en blodalkoholhalt understigande 0,5 promille.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 16

5
Föredraganden

5.1
Inledning

I
sin övervakning av trafiknykterheten använder polisen s. k. alkoholutandningsprov.
Vid sådant prov blåser den som skall kontrolleras i en apparat som i regel är
så konstmerad att den genom färgning av vissa substanser ger ett mer eller
mindre klart belägg för om blodalkoholhalten uppgår tiU straffbar promUle.
Provet är främst avsett att användas när det gäller att avgöra om blodprov
skall tas på en förare eller inte. I allmänhet företas utandningsprovet på den
plats där polisingripandet äger rum.

F. n. företas alkoholutandningsprov
dels på mötorfordonsförare som skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott,
dels mtinmässigt på förare utan att misstanke öm trafUcnykterhetsbrott
föreligger. Prov på misstänkta förare sker i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelsema
om kroppsbesiktning i 28 kap. rättegångsbalken (RB). Rutinmässiga prov verkstäUs
enligt lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med mtinmässiga alkoholutandningsprov
(LRA)., LRA trädde i kraft den 1 januari 1975 och gäller tUl utgången av juni
1976.

Den försöksverksamhet med
rutinmässiga alkoholutandningsprov en

ligt LRA som bedrivs här i landet sedan den 1 februari 1975 utgör ett

led i strävandena att minska antalet trafiknykterhetsbrott. Det har visat

sig att förvånansvärt många av de förare vars nykterhetstillstånd grans

kas av polisen vid trafikkontroller o. d. undgår misstanke om trafik

nykterhetsbrott trots att de faktiskt har högre blodalkoholhalt än lagen

tillåter. Rutinmässiga alkoholutandningsprov ökar upptäcktsrisken, dvs.

den risk som den enskilde fordonsföraren tror föreligger för upptäckt,

om han kör med för hög blodalkoholhalt. Detta bör i sin tur ha en

stark allmänpreventiv effekt. -

Att verksamheten med
rutinmässiga alkoholutandningsprov bedrivs endast på försök beror bl. a. på
vissa i detta sammanhang framförda farhågor från rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunki.
I förstnämnda hänseende gäller det risken för att en förare vars blodalkoholhalt
ligger under den nedre promUlegränsen vid ett rutinprov framkallar ett utslag
som felaktigt tyder på att blodalkoholhalten Ugger över denna gräns och tUI
följd härav underkastas blodprovstagning. Från integritetsskyddssynpunkt är
frågan om provtagningen kan genomföras på ett så smidigt sätt att den innebär
endast ringa obehag för fordonsförarna samt om urvalet av kontrollerade förare
kan ske så att något utrymme för godtycke inte ges och så att allmänheten inte
ens får nuss-tanke om att ovidkommande faktorer spelar in. Genom en försöksverksamhet
skulle man få en säkrare uppfattning om både hur rutinproven uppfattas av aUmänheten
och hur de i övrigt utfaller i den praktiska tUl-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 17

lämpningen.
Rutinprovens effekt från brottsbekämpningssynpunkt skulle också kunna bli
föremål för vissa studier. Tiden för försöksverksamheten bestämdes att gälla
från den 1 januari 1975 till utgången av juni 1976 med hänsyn bl. a. till att
trafiksäkerhetsverket planerade en tra-fiknykterhetskampanj under hela år 1975.

Trafiksäkerhetsverkets
kampanj har nu genomförts. Som ett led i denna har information spritts bland
allmänheten om den pågående försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov.
Även rikspolisstyrelsen (RPS) har vidtagit särskilda informationsåtgärder med anledning
av försöksverksamheten. Det belopp om 75 000 kr., som har ställts tUI RPS:s
förfogande för informationsändamål, har använts för framställning av en
upplysningsskrift som överlämnas till de fordonsförare som blir föremål för
rutinmässiga alkoholutandningsprov under försöksverksamheten samt för annan
intern och extern information. : En upplysningsskrift har framställts även i en
utländsk version på sex olika språk.

Sedan
LRA har trätt i kraft har frågan om en lagstifttung om mtinprov väckts även i
övriga nordiska länder. I Finland har regeringen föreslagit att lagstiftningen
om trafikfylleri ses över. Man föreslår bl. a. att förare skall vara skyldiga
att vid trafikkontroll underkasta sig prov med alkoholdelektor. I Norge
föreslås i ett betänkande (NOU 1975: 24) Endringer i promillelovgivningen att
polisen skall ges befogenhet att företa mtinmässiga alkoholutandningsprov på
motorfordonsförare i vissa i vegtrafikkloven särskilt angivna situationer.
Remisstiden för förslaget gick ut den 1 februari 1976. I Danmark har frågan om
införandet av promUleregler och bestämmelser om rutinmässiga alkoholutandningsprov
väckts i motioner till folketihget.

Försöksverksamheten
med rutinprov i Sverige är ännu inte avslutad. RPS har emellertid fortlöpande
hållit regeringen underrättad om utfallet av den pågående verksamheten. Det
finns nu så mycket material att ställning kan tas till frågan huruvida
lagstiftningen om rutinmässiga alkoholutandningsprov bör permanentas. Samtidigt
bör frågan om alkoholutandningsprov på förare som misstänks för trafiknykterhetsbrott
m. m. regleras med hänsyn till att viss osäkerhet råder i vilken utsträckning
de allmänna reglerna i 28 kap. RB om kroppsbesiktning är tUlämpliga på sådana
prov.

5.2
Rutinmässiga alkoholutandningsprov

Enligt
LRA får alkoholutandningsprov i vissa i lagen särskilt angivna situationer
företas på motorfordonsförare utan att skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott
föreligger. Sådana prov får tas på förare som stoppas vid i förväg beordrad
trafikkontroll, som har haft del i uppkomsten av trafikolycka eller som har
begått vissa trafikförseelser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 18

Provet
tas av polisman på eller i nära anslutning tUl den plats där kontrollen eUer
polisingripandet äger mm. Den som vägrar att medverka vid mtinprov får
underkastas blodprov och läkamndersökning.

Enligt
de föreskrifter som utfärdats med stöd av LRA skall rutinprov företas med 0,5 promUIe-ampull
av märket Alcotest eller Alcolyser. Alcotest och Alcolyser-apparatema utgör
engångsmaterial och består av gummimunstycke, ampull och plastblåsa. Den
undersökte blåser genom munstycket och ampuUen blåsan full med luft. Om utandningsluften
innehåller alkohol, färgas kristallerna i ampullen mer eller mindre gröna. På ampullen
finns en markeringsring som delar kristallskiktet i två delar. Ringen markerar
en blodalkoholhalt på 0,5 %o. Provet skall anses positivt endast om grönfårgningen
av kristaUema i ampullen når upp tiU eller förbi överkanten av
markeringsringen. Vid provtagning vid i förväg beordrad trafikkontroll kan
föraren i regel sitta kvar i sitt eget fordon.

Resultatet
av LRA:s tiUämpning i praktiken har redovisats i statistiska tabeller i avsnitt
4.2.

Som
nämnts föreligger stor risk att förare med straffbar blodalkoholhalt kan undgå
upptäckt och rättsligt ingripande därför att polisen vid sin på yttre
iakttagelser grundade bedömning inte finner några skäl att misstänka
alkoholpåverkan. Detta gäller inte bara förare med lägre straffbara blodalkoholhalter
utan i stor utsträckning också förare med blodalkoholhalter uppåt 1,5 °Iqq. Den statistiska redovisningen
från försöksverksamheten visar också att man genom rutinprovskontrollema fått
fatt i ett inte obetydligt antal onyktra förare som armars skulle ha undgått
upptäckt (tabell 3). Materialet tillåter inte några alltför långtgående
slutsatser om det s. k. mörktalet vid trafiknykterhetsbrott, dvs. det tal som
anger skUlnaden mellan det verkliga antalet trafikonyktra förare och det antal
som upptäckts. Det torde emellertid stå klart att trafikonykterheten utgör ett
allvarligt problem från trafiksäkerhetssynpunkt.

Uppfattningen
att mtinkontrollema har en preventiv effekt vinner stöd bl. a. av de
redogörelser över verksamheten som RPS har avgivit på grundval av de
erfarenheter som rapporterats från resp. försöksområde. Den brett upplagda
informationen om försöksverksamheten och massmedias intresse för och bevakning
av genomförandet kan antas ha bidragit till den preventiva effekten. Enligt
polisens erfarenheter har allmänheten som utsatts för mtinprovskontroller
varit väl informerad om den pågående verksamheten och dess betydelse från
trafiksäkerhetssynpunkt.

Starka
skäl talar sålunda för att verksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov
har en stor allmänpreventiv effekt och därför bör permanentas. En fömtsättning
härför är dock att några negativa effekter av betydelse inte uppstår till
följd av verksamheten. Här kommer de tidigare nämnda rättssäkerhets- och integritetsskyddsaspekteraa
in.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 19

En
självklar fömtsättning för att mtinprov skall kunna godtas är att den
undersökningsmetod som kommer till användning ger ett från rättssäkerhetssynpunkt
tillräckligt korrekt resultat. Ett positivt utandningsprov, dvs. ett prov som indikerar
att föraren har en blodalkoholhalt som överstiger promUlegränsen 0,5, leder i
regel till vidare ingripanden mot föraren. Han tas med till polisstationen,
blir föremål för blodprovstagning, klinisk undersökning m. m. Blodprovstagning
är ett förhållandevis allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Det gäUer
därför att i görlig mån se tUl att en förare, vars blodalkoholhalt ligger under
gränsen 0,5 "/oo) vid ett rutinprov inte riskerar att framkalla ett
felaktigt positivt utslag.

Möjligheten att tUlgodose
rättssäkerhetskravet är ytterst beroende av säkerheten i utslaget hos den
apparatur som används. I SOU 1970: 61 redovisas vissa imdersökiungsresultat
beträffande tillförlitUgheten av bl. a. 0,5 %0-ampuUen av märket Alcotest (s.
338). Undersökningarna avsåg bl. a. tillförUtligheten från rättssäkerhetssynpunkt
av 0,5 "/oo-am-pullen med den avläsningsmetod som använts under
försöksperioden, nämligen att provet skall anses som positivt endast när
kristallerna i ampullen färgas gröna upp till eller förbi överkanten av den på ampullen
anbringade markeringsringen. Vid imdersökningama framkom att med sådan ampull
och avläsningsmetod andelen s. k. falskt positiva prov uppgick tUl 1 % när blodalkoholhalten
understeg 0,3 "/qo och 8 %
när blodalkoholhalten var mellan 0,30 och 0,49 %o- Riksdagen har ansett att de
angivna felprocenten ligger inom en godtagbar ram från rättssäkerhetssynpunkt (JuU
1974: 37, rskr 1974: 352). Ifrågavarande resultat har erhållits genom försök
som irmebär att ett antal personer, vUka enUgt blodprov konstaterats ha viss blodalkoholhalt,
därefter genomgått al-holutandningsprov. Eftersom en sådan undersökningsmetod
av naturliga skäl inte har kunnat tillämpas under försöksverksamheten ute i
trafiken kan metoden inte ligga tiU gmnd för en jämförelse med utfallet i
praktiken.

Sammanställningen över
analysresultat av blodprov under försöksperioden (tabeU 3) ger vid handen att
av det totala antalet undersökta blodprov, 1 881 prov, blodalkoholhalten i 194
fall (ca 10 %) understeg 0,5 %o- EnUgt min mening kan den sålunda uppmätta
genomsnittliga andelen felaktigt positiva utandningsprov inte anses stötande
från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn tUl att bland dem som underkastas
blodprovstagning men visar en blodalkoholhalt under 0,5 "/oo återfinns förare
som förtärt en inte obetydlig mängd alkohol även om blodalkoholhalten när
blodprov tas understiger gränsen för det straffbara området. Av tabeU 4 kan
sålunda utläsas att 4 av de 13 förare, som vid blodprov visade en blodalkoholhalt
under 0,5 %0' en blodalkoholhalt som översteg 0,4 "/oo- Det bör
observeras att i dessa fall 0,5-grän-sen med all sannolikhet har varit uppnådd
under kömingen men blod-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1915116:162 20

alkoholhalten
har under den tid som förflutit mellan utandningsprov och blodprov hunnit
sjunka under den straffbara gränsen. Jag finner därför att några bärande
invändningar inte kan resas mot den använda undersökningsmetoden och att några
hinder från rättssäkerhetssynpunkt sålunda inte föreligger mot verksamheien
med rutinmässiga alkoholutandningsprov enligt den provtagningsmetod som
hittills tUlämpats. Därtill kommer att de utprovningar som f. n. pågår
beträffande utandningsapparatur av annan typ än Alcotest och Alcolyser kan
väntas leda till att apparater med ännu säkrare mätningsegenskaper kan tas i
bruk och ersätta de nuvarande inom en snar framtid.

Från
integritetsskyddssynpunkt fordras att utandningsproven företas på sådant sätt
att provtagningen inte kan uppfattas vare sig som ett otillbörligt eller ens
ett särskilt besvärande ingrepp i den personliga integriteten. Provtagningen
måste ordnas så smidigt att den innebär ett endast ringa obehag för fordonsförama.

RPS
har meddelat anvisningar för mtinproven som innebär att urvalet av de förare
som kontrolleras oberoende av inträffad trafikolycka eller begången
trafikförseelse sker slumpmässigt. Av polisens redogörelser för
försöksverksamheten framgår vidare att en trafikkontroll, vari mtinmässigt utandningsprov
ingått, endast tagit ett par mmuter för varje kontrollerad förare.
Provtagningen har oftast kunnat genomföras utan att föraren behövt lämna sitt
fordon. Allmänhetens inställning tUl verksamheten har varit positiv under hela
försöksperioden. Från flera försöksdistrikt har framhållits att förare uttryckt
sin tUlfredsställelse över verksamheten. Informationen om den pågående verksamheten
liksom dess betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt kan antas ha varit en
bidragande orsak till allmänhetens positiva inställning. Vägran att medverka
vid provtagningen har förekommit endast i enstaka undantagsfall. 1
vägransfallen har blodprov tagits på förarna. Blodproven har i nära 90 % av
dessa fall påvisat straffbar blodalkoholhalt hos föraren (tabell 5). Endast i
två fall har blodprovet varit helt negativt medan blodalkoholhalten i 26 av
totalt 40 fall överstigit 1,5 %o'.

Av
det anförda framgår att provtagningen har kunnat genomföras på ett smidigt
sätt, att den har uppehållit förarna endast obetydligt och att allmänhetens
reaktion på verksamheten genomgående har varit positiv. Några invändnmgar från
integritetsskyddssynpunkt synes därför inte kunna resas mot mtinmässiga alkoholutandningsprov
som genomförs i överensstämmelse med de mtiner som har gällt för försöksverksamheten.
Även skötsamma förare bör i trafiksäkerhetens intresse få finna sig i att kunna
bli utsatta för den kontroll som rutinproven innebär. Om allmänheten i förväg
är informerad om ändamålet liied proven och i vUka situationer de får tas finns
det all anledning att anta att den även i fortsättningen kommer att visa en
positiv inställning tUl mtinproven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 2i

Jag
anser sålunda att alla tiUgängliga uppgifter tyder på att verksamheten med mtinmässiga
alkoholutandningsprov har en betydande preventiv verkan från
brottsbekämpningssynpunkt samt att några hinder mot en sådan verksamhet i
trafiksäkerhetens intresse inte möter från rättssäkerhets- eller
integritetsskyddssynpunkt. Jag förordar därför att polisen genom permanent
lagstiftning ges befogenhet att företa rutin-prov. Befogenheten bör tillkomma
polisen bara i vissa särskilt angivna och tydligt beskrivna situationer. De regler
härför som gällt för försöksverksamheten finner jag vara lämpligt utformade.
Rutinprov bör sålunda få företas vid i förväg beordrade trafikkontroller, vid
trafikolyckor och vid vissa trafiköverträdelser.

Den
positiva reaktionen hos allmänheten i fråga om försöksverksamheten med
rutinprov kan som jag tidigare har anfört till stor del antas vara betingad av
den breda information om verksamheten och rutinprovens syfte och värde som
givits under försöksperioden. För att vidmakthålla denna inställning hos
allmänheten bör en informationskampanj genomföras under sommaren och hösten
1976 om lagstiftningen och dess syfte.

5.3
Alkoholutandningsprov vid misstanke om brott

Alkoholutandningsprov
har betydelse främst vid misstanke om trafiknykterhetsbrott som avses i 4 §
trafikbrottslagen (1951: 649). Som tidigare har nämnts är befogenheten at ta alkoholutandningsprov
på misstänkt alkoholpåverkad förare f. n. inte reglerad annat än genom bestämmelsema
om kroppsbesiktnmg i 28 kap. RB. Dessa bestämmelser passar i en del hänseenden
inte in på alkoholutandningsprov. Som exempel kan nämnas att kroppsbesiktning
på kvinna inte får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare.
Den lagstiftning om alkoholutandningsprov som jag nu förordar bör därför även
innehålla regler om fömtsättningama för tagande av utandningsprov vid misstanke
om trafiknykterhetsbrott.

Även
vid utredning av annan typ av brottslighet än som avses i 4 § trafikbrottslagen
kan alkoholutandningsprov vara ett lämpligt hjälpmedel. Jag tänker här särskUt
på de bestämmelser som avser onykterhet i luft- och sjötrafiken. Den
lagstiftning som föreslås bör därför avse även utandningsprov som tas vid
misstanke om annat brott än trafiknykterhetsbrott. För provtagning bör i
likhet med vad som gäller för kroppsbesLktning i allmänhet genereUt krävas
att fängelse kan följa på brottet samt att frågan om den misstänktes
alkoholpåverkan kan ha betydelse för utredning om brottet. Genom att alkoholutandningsprov
regleras i en särskUd lag blir bestämmelsema om kroppsbesiktning i
fortsättningen inte tillämpliga på sådana prov.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 22

5.4
Övriga frågor

Utöver
de bestämmelser som framgår av lagen om alkoholutandningsprov behövs vissa
verkställighetsföreskrifter. Dessa bör, liksom de som gäller under
försöksverksamheten med rutinprov, innehålla bl. a. riktlinjer för det
tekniska tillvägagångssättet vid utandningsprov samt närmare vägledning för
provens genomförande i olika situationer. Av föreskrifterna bör framgå att
rutinprov skall företas med s. k. 0,5 promille ampuU av Alcotest eller Alcolyser
och att provet skall anses som positivt endast om grönfärgningen av
kristallerna i ampullen når upp till eller förbi överkanten av den på ampullen
anbringade markeringsringen. Skulle provtagningsapparatur av annat slag än Alcotest
eller Alcolyser men med jämförliga eller säkrare mätningsegenskaper komma i
marknaden bör föreskrifterna om apparatur självfallet anpassas härefter. Föreskrifterna
bör efter regeingens bemyndigande meddelas av RPS.

På uppdrag av regeringen
har RPS under försöksverksamheten med mtinprov fordrat in vissa uppgifter från
polisdistrikten. Uppgiftema har tjänat som grund för den statistik och
utvärdering av verksamheten som jag nu har redovisat. Jag förordar att liknande
uppföljning sker även i fortsättningen. På så sätt kan bl. a. de
allmänpreventiva effekterna av lagstiftningen studeras. Dessa effekter är av
särskilt intresse med hänsyn till att alkoholutandningsproven ingår som ett led
i ett samlat åtgärdsprogram på rattfyllerilagstiftningens område som trafiknykterhetskommittén
har lagt fram i betänkandet (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott Förslag
1970. I programmet ingår bl. a. en sänkning av rattfyUerigränsen från 1,5 "/oo
tiU 1,2 %o och genomförande av ett mera nyanserat påföljdsval vid rattfylleri.

Med anledning av
sistnämnda förslag bör anmärkas att av de domar för rattfylleri som meddelades
av underrätt år 1972, totalt 5 630, utgjorde 4 110 fängelsedomar.
Skyddstillsyn meddelades i 308 fall och villkorlig dom i 156 fall. Ar 1973 ådömdes
fängelse i 4 056 fall, skyddstillsyn i 318 fall och vUlkorlig dom i 147 fall
av totalt 5 573 domar för rattfylleri. Är 1974 meddelades 5 790 domar för
rattfylleri, varav 4 291 utgjorde fängelsedomar, 342 dom på skyddstiUsyn och
157 villkorlig dom.

Vidare
kan nämnas att Högsta domstolen (HD) år 1972 (NJA 1972 s. 60 under stark
meningsskiljaktighet har meddelat villkorlig dom järnte böter för rattfylleri.
Som domskäl anfördes bl. a. att vad som i läkarutlåtanden uttalas om de med
ett frihetsstraff förenade riskerna för den tUltalades psykiska hälsa, i
förening med vad som eljest upplysts om hans personliga förhållanden och
omständigheterna i övrigt, fick anses innefatta sådana särskilda skäl att trots
brottets art påföljd som innebär frihetsberövande inte borde ådömas. 1 ett
annat fall (NJA 1972 Bil) ändrade HD påföljden för rattfylleri till vUlkorlig
dom jämte böter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 23

Ar 1974 (NJA 1974 s. 682) dömdes en artonårig yngling för
rattfylleri och olovlig köming likaledes till villkorlig dom jämte böter. HD
fann sådana särskUda omständigheter föreligga att hänsynen tUl allmän laglydnad
inte krävde fängelsepåföljd. I tre avgöranden år 1975 (DB 11, 12 och 34) har HD
dömt alkoholmissbrukare för bl. a. rattfylleri till skyddstUlsyn resp.
överlämnande till nykterhetsvård. 1 dom den 19 februari 1976 (DB 6) har HD
undanröjt ett förordnande om återintagning i anstalt beträffande en
internerad, som gjort sig skyldig tUl rattfylleri och grov olovlig körning. HD
har vidare under hösten 1975 meddelat dispens i tre mål angående rattfylleri.
Dessa mål är ännu inte slutiigt avgjorda.

Man kan i praxis spåra en tendens till ökad nyansering i
valet av påföljd för rattfylleri. Domstolarna tar i ökande utsträckning hänsyn
till att gämingen ofta har sin rot i den tUUalades personliga förhållanden och
ger nu större utrymme än tidigare åt individualpreventiva och humanitära
överväganden i påföljdsfrågan. En nyanserad straffmätning kan visserligen lätt
uppfattas som orättvis av andra tilltalade som inte kan göra gällande sådana
särskilda omständigheter som motiverar annan påföljd än fängelse för
rattfylleri och som till följd härav ådöms detta straff. En sådan uppfattning
bottnar emellertid åtminstone till en del i en underskattning av den belastande
effekt som t. ex. skyddstillsyn med böter och eventueUa särskilda föreskrifter
om nykterhetsvårdande behandling innebär för den dömde. För egen del hälsar
jag därför med tillfredsstäUelse en, fortsatt utveckling som innebär att domstolama
inom ramen för gällande ordning i större utsträckning än tidigare tUlmäter
individualpreventiva hänsyn betydelse när det gäller att bestämma påföljd för
rattfylleri. Jag vill samtidigt erinra om att det ibland också finns beaktansvärda
skäl av annat slag som bör kunna motivera att påföljden bestäms tiU villkorlig
dom i förening med böter.

Att en höjning av risken för upptäckt och lagföring är av
primär betydelse från allmänpreventiv synpunkt torde inte behöva betvivlas.
Hittills vunna erfarenheter från försöksverksamheten med rutinmässiga utandningsprov
ger också stöd för uppfattningen att vi här fått ett effektivt hjälpmedel i
kampen mot trafiknykterhetsbrotten. Dessa omständigheter talar för att
återstående delar av trafiknykterhetskommitténs förslag nu bör tas upp till
prövning. Därvid aktualiseras emellertid vissa frågor som kräver ytterligare
överväganden. Det gäller bl. a. frågan om skyddstillsynens närmare utformning
och innehåll med avseende på faU då ett vårdbehov är särskilt framträdande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 24

6
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

lag
om alkoholutandningsprov.

7
Specialmotivering till framlagt lagförslag

Den
föreslagna lagen om alkoholutandningsprov innehåller bestämmelser beträffande
provtagning dels på förare som är misstänkta för alkoholpåverkan, dels
rutinmässigt på fordonsförare utan att skäUg misstanke om alkoholpåverkan
föreligger. Den del som avser rutin-provstagning motsvarar helt och hållet den
reglering som f. n. gäller enligt lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med
rutinmässiga alkoholutandningsprov.

1
§ I denna paragraf regleras befogenheten för polisen
att i och för utredning om brott företa alkohölirtandningsprov på den som skäligen'
kan misstänkas för brottet. Inledningsvis finns bestämmelser om utandningsprov
på den som är skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott. Därefter regleras
användningen av utandningsprov vid utredning om annat brott än trafiknykterhetsbrott.
Som fömtsättning anges här att fängelse kan följa på brottet och att provet kan
ha betydelse för utredning om
brottet. .

2
§

Paragrafen
reglerar de olika situationer i vilka polisman har befogenhet att företa utandningsprov
rutinmässigt, dvs., utan att skälig misstanke om brott föreligger. Rutinprov
får tas i tre olika situationer.

PrincipieUt
viktigast är befogenheten att företa utandningsprov. på. förare av motordrivet
fordon som stoppas vid i förväg beordrad tratik-, kontroll. Bestämmelse härom
har tagits upp i första stycket 1. Med: "i förväg beordrad trafikkontroll"
avses sådan kontroll som är beordrad av lägst kommissarie eller polisinspektör
som är chef för avdelning. Under begreppet trafikkontroll faller inte bara s.
k. fast kontroll utan också kontroll som företas vid rörlig bilpatrullering.
Det är angeläget att rutinprov vid trafikkontroller genomförs på ett sätt som
inte gerutryrnme för godtycke från polisens sida utan som kan vinna förståelse
hos all-, mänheten. Vid urval av de förare som skall undergå rutinprov i fall
då, samtiiga förare inte hinner undersökas bör därför i så stor utsträckning
som möjligt ett slumpmässigt urvalssystem användas. Det bör ankomma på
rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om hur rutinproven skall genomföras
vid trafikkontroller.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 25

1
första stycket 2 föreskrivs att rutinprov får företas på den som kan antas
under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del i
uppkomsten av trafikolycka! Eftersom utandningsprov förutsätter aktiv
medverkan av den person på vilken provet skall företas, kan tekniskt hinder mot
provtagning föreligga när föraren är medvetslös eller svårt skadad. Om sådant
hinder inte föreligger, bör rutinprov i regel tas. Begär en fordonsförare som
varit inblandad i en olycka att få avge utandningsprov, skall hans begäran om
möjligt bifallas. Provet kan vara av intresse vid bedömningen av skadestånds-
och försäkringsfrågor.

1
första stycket 3 anges att rutinprov får företas på den som kan misstänkas för
att under förande av motordrivet fordon ha begått någon av vissa närmare
angivna trafiköverträdelser. Dessa förseelser kan ofta antas ha samband med
alkoholpåverkan hos föraren.

För
att nå överensstämmelse med promillereglema i trafikbrottslagen (1951: 649) har
i andra stycket tagits in en bestämmelse som anger att vad som i första stycket
sägs om förare av motorfordon gäller även förare av terrängmotorfordon, traktor
med släpfordon och spårvagn.

3 §

Denna
paragraf reglerar provtagningen och platsen för denna. Utandningsprov får
enligt första stycket företas av polisman. Provtagningen skall ske på ett sätt
som inte utsätter föraren för allmän uppmärksamhet. Provet skall därför
företas i täckt fordon eller inomhus i avskilt mm, om särskilda skäl inte
föranleder annat. Provtagning i täckt fordon innefattar även det fallet att
föraren under utandningsprovet sitter kvar i sin bil med sidomtan neddragen.
Särskilda skäl att göra undantag från den föreslagna föreskriften om plats för
provtagningen föreligger exempelvis när mtinprov tas på en motorcyklist och
polisen inte har nära tillgång till täckt fordon eller lokal där provet kan
företas.

I
andra stycket föreskrivs att alkoholutandningsprov enligt 2 § får företas
endast på eller i nära anslutnmg till den plats där kontrollen eller
polisingripandet äger mm. Denna föreskrift gäller aUtså endast rutinprov. Om
föraren själv lämnar platsen, t. ex. smiter efter en trafikolycka, men efter
förföljande anträffas långt därifrån, får polisingripandet anses äga mm på den
plats där han anträffas. Likaså får rutinprov på förare som efter en
trafikolycka förs till sjukhus företas på sjukhuset.

4 §

I
paragrafen föreskrivs att den som vägrar medverka vid alkoholutandningsprov
får underkastas blodprov och läkamndersökning för utrönande av alkoholpåverkan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:162 26

8
Ikraftträdande

Jag
föreslår att lagen om alkoholutandningsprov träder i kraft den 1 juli 1976, då
giltighetstiden för den nu gällande lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med mtinmässiga
alkoholutandningsprov löper ut.

9
Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

antaga
inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om alkoholutandningsprov.

10
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:162 27

Innehållsförteckning

Propositionen
.................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ .... 1

Lagförslag ........................................................ .... 2

Utdrag
av regeringsprotokoUet............................... 3

1
Inledning ...................................................... .... 3

2
Olika slag av alkoholutandningsprov
.................... 4

3
Gällande rätt................................................... 5

3.1
Trafiknykterhetsbrott ................................ .... 5

3.2
Utandningsprov på misstänkta
förare............... .... 6

3.3
Rutinmässiga utandningsprov......................... .... 6

4 Erfarenheter
av rutinmässiga alkoholutandningsprov .... 9

4.1
Allmänt om verksamheten.............................. .... 9

4.2
Vissa statistiska uppgifter............................. .. 12

5 Föredraganden
.............................................. 16

5.1
Inledning ................................................. .. 16

5.2
Rutinmässiga alkoholutandningsprov................ 17

5.3
Alkoholutandningsprov vid
misstanke om brott... .. 21

5.4
övriga frågor .............................................. 22

6
Upprättat lagförslag ......................................... 24

7
Specialmotivering till
lagförslaget......................... 24

8
Ikraftträdande................................................. .. 26

9
Hemställan ................................................... .. 26

10
Beslut ......................................................... .. 26

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760204

Doktrin (2)

  1. Olle Hoflund, Påföljd för trafiknykterhetsbrott. En återblick., JT 1992/93 nr 1 s. 1, på s. 32
  2. Bättre rättskällor — ytterligare synpunkter, SvJT 1977 s. 542, på s. 552 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 15 dokument.

  1. SOU 2001:30 Sjöfylleri s. 87 om s. 17 i texten
  2. Bet. 1993/94:JuU11 Grovt rattfylleri m.m. i texten
  3. Bet. 1991/92:JuU2 Rattfylleri i texten
  4. Bet. 1989/90:JuU2 Trafiknykterhetsbrotten m.m. s. 8 i texten
  5. Bet. 1988/89:JuU27 Ändring i trafikbrottslagen, m.m. s. 8 om s. 24 i texten

Visa alla 15

Doktrin (4)

4 kopplingar.

  1. JT 2015/16 s. 217 s. 219 i texten · dokumentnivå
  2. Hoflund, Trafikbrottslagen, 1995 s. 134 i texten
  3. JT 1992/93 s. 1 Olle Hoflund, Påföljd för trafiknykterhetsbrott. En återblick. s. 32 i texten
  4. SvJT 1977 s. 542 Bättre rättskällor — ytterligare synpunkter s. 552 i texten