med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.
191 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 181 av 191 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:166, med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1975/76:166 Regeringens proposition
1975/76:166
med
förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag ocb
ekonomiska föreningar, m. m.;
beslutad
den 18 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
RUNE
B. JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåU
Riksdagen
antog år 1972 lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, lag om
offentiiga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt lag om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Lagarna gäller till utgången av juni 1976.
I
propositionen föreslås att uppgiftsskyldighetslagen med endast smärre
jämkningar ersätts av en ny permanent lag.
Den
offentliga styrelserepresentation, som f. n. omfattar 30 förvaltningsbolag och
allmännyttiga stiftelser, föreslås utvidgad. Sålunda avses regeringen få
möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60 aktiebolag eller ekonomiska
föreningar och tio allmännyttiga stiftelser. En ny lag föreslås gälla under en
försöksperiod om tre år.
I
fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås att den gällande lagen
ersätts av en ny permanent lag. Den nu gällande storleksgränsen för företag
som omfattas av lagen, 100 anställda, föreslås sänkt till 25 anställda. Vissa
ändringar föreslås i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar för
att garantera att styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt att syftet med
arbetstagarrepresentationen tillgodoses. Vidare avses arbetstagarrepresentant
få rätt att närvara och delta vid beredning av ärende i s. k. arbetsutskott.
Arbetstagarledamöternas suppleanter föreslås få närvaro- och yttranderätt vid
styrelsens samihanträden. Vissa tvister om tillämpningen av lagen skall kunna
prövas av arbetsdomstolen.
1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 2
1
Förslag till
Lag
om nppgiftsskyldighet i planeringsfrågor
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Näringsidkare är efter anmodan av myndighet som regeringen
bestämmer skyldig att i fråga om arbetsstäUe inom länet skriftUgen till
länsstyrelsen eller den anmodande myndigheten översikUgt redovisa
1.
rådande förhåUanden i fråga om
produktionen, sysselsättningen eUer driften vid arbetsstället,
2.
den väntade ekonomiska
utvecklingen av verksamheten,
3.
planerad eUer väntad utvidgning
eUer inskränkning i produktionen, sysselsättningen eller driften eUer
4.
annan liknande omständighet av
väsentiig betydelse för statlig eller kommimal planering.
2 §
Uppgiftsskyldighet enligt 1 § får åläggas högst två gånger årligen
och avse förhållande längst fem år framåt i tiden. Uppgiftsskyldighet
får avse arbetsställe med färre än femtio anställda endast om det är av
särskUd betydelse för statUg eUer kommunal planering att uppgiften
lämnas.
Vid
fuUgörande av uppgiftsskyldighet skall samråd ske med företrädare för de
anställda vid arbetsstället.
3
§ Uppgift enligt 1 § får endast
användas som underlag för statlig eUer kommunal planering och prognosverksamhet
eUer för framställning av statistik.
4
§ Uppgift enligt 1 § får
överlämnas till statistiska centralbyrån, länsarbetsnämnden och
kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns. Till arman statiig eller
kommunal myndighet får uppgiften överlämnas endast om den är av väsentlig
betydelse föi: myndighetens verksamhet. Vid överlämnandet skall behövliga
förbehåll göras.
Fråga
om överlämnande prövas av myndighet som regeringen bestämmer. Utan hinder
härav får länsstyrelsen besluta om överlämnande av uppgift som avser
arbetsställe inom länet. Länsstyrelsen kan hänskjuta uppkommen fråga om sådant
överlämnande till nyss avsedd myndighet för avgörande.
Vid
tillämpningen av första stycket skall beaktas å ena sidan behovet av tUlgång
tiU uppgiften, å andra sidan näringsidkarens intresse av att uppgift som rör
hans affärs- eller driftsförhållanden ej utlämnas till en vidare krets än som
oundgängligen behövs.
5 §
Länsstyrelsen skall minst en gång årUgen tiU näringsidkare som
har ålagts att lämna uppgift enligt 1 § eUer som vid arbetsstäUe inom
länet sysselsätter minst femtio arbetstagare lämna översUctiig redogörel
se för sådan statUg verksamhet och planering inom länet som kan an
tagas vara av betydelse för sådan näringsidkare.
Första
stycket äger motsvarande tiUämpning på kommun i fråga om kommunal verksamhet
och planering.
6 §
Fullgör näringsidkare ej uppgiftsskyldighet enUgt 1 §, får läns
styrelsen vid vite kalla honom tiU överläggning.
Prop. 1975/76:166 3
7 §
Länsstyrelsen får vid vite kaUa. näringsidkare till överläggning i
fråga som är av väsentlig betydelse för länet och som rör arbetsställe
inom länet för vilket näringsidkaren har ålagts att lämna uppgift enligt
1 §.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om kommunstyrelse beträffande
arbetsställe inom kommunen.
Företrädare
för de anställda skaU beredas tillfälle att närvara vid överläggning enligt
första eller andra stycket.
8
§ Mot beslut om föreläggande
av vite får talan icke föras.
9
§ Vid tUlämpningen av denna lag
skall iakttas att den som är uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.
10 §
Vad någon på grund av denna lag har fått veta om näringsidkares
affärs- eller driftsförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om uppgift som har infordrats
enligt lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor äger
lagen motsvarande tillämpning.
2
Förslag till
Lag
om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar
och stiftelser
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Staten har rätt att utse en ledamot (Offentiig styrelseledamot) och
en suppleant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening, som
har särskild betydelse från allmän synpunkt, främst genom att företaget
1.
har ett betydande antal
anställda eUer bedriver verksamhet på flera platser inom landet,
2.
bedriver verksamhet i flera
länder eller tiUhör företag som bedriver sådan verksamhet eUer
3.
har ägarinflytande i andra
juridiska personer.
2
§ Rätt som anges i 1 §
tillkommer staten även i fråga om allmännyttig stiftelse med tillgångar
överstigande fem miljoner kronor.
3
§ Regeringen beslutar om
styrelserepresentation enligt 1 eller 2 §. Högst sextio aktiebolag eller
ekonomiska föreningar och tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan
representation.
4
§ Offentlig styrelseledamot
skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten.
5
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger bestämmelsema om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
aktiebolagslagen (1975: 1385) eUer lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
motsvarande tillämpning på offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan
ledamot.
6
§ Bestämmelserna i 2 kap. 4 § 6
aktiebolagslagen (1975:1385) samt 6 § 6 och 22 § andra stycket lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar gäller ej offentlig styrelseledamot eUer
suppleant för sådan ledamot.
Prop. 1975/76:166 4
7 §
Uppkommer fråga om inrättande av offentUg styrelserepresenta
tion i stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att tiU regeringen
överlämna avskrift av sttftelseurkund, stadgar och andra handlingar som
bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska stäUning.
Anmodan
som avses i första stycket får förenas med vite.
8
§ OffentUg styrelseledamot och
suppleant utses för tid som regeringen bestämmer.
9
§ Offentlig styrelseledamot får
närvara och deltaga i överläggningarna när ärende, som senare skall avgöras av
styrelsen, förberedes av därtill särskUt utsedda styrelseledamöter.
10 §
Det åligger bolag, förening och stiftelse att utge arvode och an
nan ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan le
damot.
Utgår
arvode till ledamot eller suppleant som har utsetts av företaget, har
offentlig styrelseledamot eller suppleant rätt till samma arvode. 1 annat fall
bestämmer företaget arvodet särskilt. Arvodet för år skall i båda fall för
ledamot utgöra lägst 5 000 kronor och högst 20 000 kronor samt för suppleant
lägst 3 000 kronor och högst 15 000 kronor.
Offentlig
styrelseledamot och suppleant har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader
för resa och uppehälle.
11 §
I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 8 kap. 15 § ak
tiebolagslagen (1975: 138fi) eller 37 § lagen (1951: 308),om ekonomiska
föreningar skall anges om ledamot eller suppleant har utsetts enligt
denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976 och gäller till utgången av juni 1979.
Hänvisning som i lagen göres tiU aktiebolagslagen (1975: 1385) skall till
utgången av år 1976 avse motsvarande lagrum, i lagen (1944: 705) om aktiebolag.
Beslut
varigenom ledamot eller suppleant har utsetts enligt, lagen (1972:827) om
offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser gäller till
dess annat förordnas. I fråga om styrelserepresentation som nu har sagts gäller
den nya lagen.
3
Förslag till
Lag
om styrelseTeprcsentation iiii de anstiållda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Härigenom
föreskrives följande.
1
§ Denna lag syftar tiU att de
anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar genom styrelserepresentation
skall beredas insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.
2
§ Lagen gäUer icke
1.
bank- eller
försäkringsaktiebolag,
2.
ekonomisk förening som avses i
118 § första stycket 13 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eUer
kreditkassa som sägs i 3 §
Prop. 1975/76:166 5
lagen
(1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar,
3.
ekonomisk förening som ingår i jordbmkskasserörelsen.
3 §
Med företag avses i denna lag aktiebolag eller ekonomisk förening,
vara lagen är tUlämplig.
Med koncern förstås i
denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller, såvitt avser ekonomiska föreningar, vid en
motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dotterföretag
i förhåUande tiU varandra.
4 §
Med anställd avses i denna lag
1.
den som är anställd tills
vidare,
2.
den som är anställd för viss
tid, viss säsong eller visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 timmar
per vecka.
Genom kollektivavtal som
på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av berörda centrala arbetstagarorganisationer
kan bestämmas att annan minsta tid än som sägs i första stycket 2 skall gälla.
5 §
I företag som ej är moderföretag och som under det senast för
flutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genomsnitt minst 25
arbetstagare har de anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen (ar-
betstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.
Består
företagets styrelse av endast en ledamot, har de anställda rätt att utse en
arbetstagarledamot och en suppleant.
Första och andra styckena
äger motsvarande tUlämpning på moderföretag. Därvid skall antalet arbetstagare
avse koncernen i dess helhet och rätten till styrelserepresentation tillkomma
samtliga anställda inom koncernen.
6
§ Har arbetstagarledamöter
utsetts, förändras ej de anställdas rätt till styrelserepresentation, om
därefter antalet anställda underskrider 25 eller antalet styrelseledamöter
nedgår under två.
7
§ Bolagsstämma eller
föreningsstämma kan utan ändring av bolagsordningen eller stadgarna besluta
att denna lag skall äga tiUämpning, även om antalet anstäUda ej uppgår till 25,
eller att de anstäUda skall ha rätt att enligt denna lag utse fler
arbetstagarledamöter och suppleanter än som följer av 5 §.
8
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger bestämmelserna om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot och suppleant för sådan ledamot.
9
§ Bestämmelsema i 2 kap. 4 § 6
aktiebolagslagen (1975: 1385), 6 § 6 och 22 § andra stycket lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar, 44 § första stycket 9 bostadsrättslagen (1971: 479)
samt 4 § 6 och 14 § 2 lagen (1975: 417) om sambruksföreningar gäller ej
arbetstagarledamot eller suppleant för sådan ledamot.
Prop.
1975/76:166 6
10 §
Beslut om inrättande av styrelserepresentation. för de anställda
fattas av lokal arbetstagarorganisation, som är bimden av kollektivavtal
i förhållande tUl företaget och företräder mer än hälften av de anställda
vid företaget eller av flera sådana arbetstagarorganisationer som till
sammans har denna omfattning.
Rör
beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation som är
bunden av kollektivavtal i förhåUande tiU företag inom koncernen och företräder
mer än hälften av koncernens anställda, eUer av flera sådana
arbetstagarorganisationer som tUlsammans har denna omfattning.
Företagets
styrelse skall skriftiigen underrättas om beslut att inrätta
styrelserepresentation för de anställda.
11
§ I företag som ej är
moderföretag utses arbetstagarledamot och suppleant för sådan
(arbetstagarrepresentanter) av de lokala arbetstagarorganisationer som är
bundna av kollektivavtal i förhåUande till företaget. I moderföretag utses
arbetstagarrepresentant av de lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av
kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen.
12
§ Enas ej organisationerna om
annat, gäUer följande ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter.
TiUhör
i fall som avses i 5 § första stycket mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget samma lokåla
arbetstagarorganisation, får deima utse samtliga arbetstagarrepresentanter,
såvida icke atman sådan organisation företräder minst en tjugondel av dessa
arbetstagare. Denna organisation får i sådant fall utse en suppleant.
Företräder icke någon organisation mer än fyra femtedelar av de
koUektivavtalsbundna arbetstagama vid företaget, får de två lokala arbetstagarorganisationer
som företräder det största antalet sådana arbetstagare utse vardera en ledamot
och en suppleant. I faU som avses i 5 § andra stycket utses
arbetstagarrepresentantema av den lokala arbetstagarorganisation som
företräder det största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid
företaget. Vid tUlämpningen av vad som nu har sagts anses lokala arbetstagarorganisationer
som tUlhör samma centrala arbetstagarorganisation som en organisation.
Andra
stycket äger motsvarande tUlämpning i fall som avses i 5 § tredje stycket, dock
att vad som sägs i andra stycket om antal arbetstagare skall avse koncernen i
dess helhet.
13 §
Arbetstagarrepresentant bör utses bland de anstäUda vid företa
get eller, i fråga om moderföretag, bland de anstäUda inom koncernen.
TUI
arbetstagarrepresentant får ej utan särskilt tUlstånd utses den som i sådan
egenskap tiUhör annat företags styrelse. Vad som nu har sagts gäller ej om
företagen medger annat eUer om de ingår i samma koncern.
14 §
Tiden för arbetstagarrepresentants uppdrag bestämmes av den
som utser honom. Uppdragstiden får dock ej omfatta mer än fyra hela
räkenskapsår och skall bestämmas så, att uppdraget upphör vid slutet av
ordinarie stämma på vUken styrelseval förrättas.
Förordnas
ej aimat med anledning av ansökan om undantag enUgt 18 eller 19 §, tUIträder
arbetstagarrepresentant sitt uppdrag vid tidpunkt
Prop.
1975/76:166 7
som
bestämmes av den som har utsett honom, dock tidigast tre månader efter det att
underrättelse enUgt 10 § har kommit företagets styrelse tillhanda.
15 §
Suppleant för arbetstagarledamot har rätt att närvara och yttra sig
vid styrelsens sammanträden, även om ledamoten är närvarande.
Vad
som sägs i 8 kap. 9 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen
(1975:1385) om styrelseledamot äger motsvarande tUlämpning på suppleant för
arbetstagarledamot.
16 §
En arbetstagarrepresentant får närvara och deltaga i överlägg
ningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förberedes
av därtUI särskilt utsedda styrelseledamöter.
Enas
ej arbetstagarorganisationerna om annat, utses representant som avses i första
stycket av den organisation som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget eller, i fråga om
moderföretag, inom koncernen.
17 §
Arbetstagarrepresentant får ej deltaga i behandling av fråga som
rör
1.
förhandling med
arbetstagarorganisation,
2.
uppsägning av koUektivavtal
eller
3.
stridsåtgärd.
18 §
SkuUe styrelserepresentation för de anställda medföra väsentlig
olägenhet för aktiebolag på gmnd av att
1.
styrelsens sammansättning är
beroende av politiska styrkeförhållanden eller av förhåUande mellan olika aktieägare
eUer aktieägargmp-per, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan
omständighet, eller
2.
bolagsordningen innehåller
föreskrift om särskild röstmajoritet vid fattande av styrelsens beslut,
kan
undantag medgivas från denna lag, om olägenheten ej kan undanröjas på annat
satt.
Första
stycket äger motsvarande tiUämpning på ekonomisk förening. Med förhållande som
avses i första stycket 1 jämställes därvid förhållande meUan olika
intressentgmpper inom föreningen.
Undantag
skall förenas med vUlkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser
arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets
verksamhet.
19
§ Bestämmelsema i 18 § äger
motsvarande tiUämpning, om olägenhet som där sägs skulle uppkomma genom att
styrelserepresentation för de anställda införs i företag där staten har utsett
offentiig styrelseledamot enligt lagen (1976: 000) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.
20
§ Fråga om tiUstånd enligt 13 §
andra stycket eUer undantag enligt 18 eller 19 § prövas av nämnden för
styrelserepresentationsfrågor.
Mot
nämndens beslut får talan ej föras.
21 §
I mål om tUlämpnuig av denna lag i övrigt, i den mån tvisten
avser förhåUandet meUan företaget och de anstäUda, gäller lagen
(1974: 371) om rättegången i arbetstvister.
Prop. 1975/76:166 8
22
§ Utöver vad som i övrigt gäUer
kan arbetsdomstolen i mål om tUl-lämpningen av denna lag förordna att
förhandling skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att
offentlighet skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan
genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt förhållande hos
företag eller organisation.
23
§ I anmälan om styrelsens
sammansättning enligt 8 kap. 15 § aktiebolagslagen (1975: 1385) eller 37 § lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar skall anges om ledamot eller suppleant har
utsetts enligt denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976 utom såvitt avser 15 § andra stycket, som
träder i kraft den 1 januari 1977. Hänvisning som i lagen göres tiU
aktiebolagslagen (1975: 1385) skall tUl utgången av år 1976 avse motsvarande
lagrum i lagen (1944: 705) om aktiebolag.
Har beslut om inrättande
av styrelserepresentation fattats enligt lagen (1972: 829) om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
och har ej undantag medgivits enhgt 14 § samma lag, gäller beslutet alltjämt.
Arbetstagarrepresentant som har utsetts enligt äldre lag får behålla sitt
uppdrag till och med den ordinarie stämma med styrelseval som äger rum närmast
efter det att tre hela räkenskapsår förflutit, om ej organisationerna
bestämmer annat. I övrigt gäller i fråga om styrelserepresentation som nu har
sagts den nya lagen.
Har
beslut fattats om undantag som avses i andra stycket eller om tUlstånd enligt
10 § andra stycket äldre lagen, gäller det alltjämt.
Bestämmelserna i 7 § 8 och
20 § fjärde stycket första meningen lagen (1911: 55 s. 1) om ekonomiska
föreningar samt 5 § 6 och 26 § första stycket andra meningen första ledet lagen
(1948: 218) om sambmks-föreningar gäller ej arbetstagarledamot eUer suppleant
för sådan ledamot. I övrigt äger bestämmelserna om styrelseledamot och
styrelsesuppleant i dessa lagar motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot
och suppleant för sådan ledamot, om ej annat följer av denna lag. I fråga om
anmälan enligt 20 § nämnda lag om ekonomiska föreningar eller 32 § sagda lag
om sambruksföreningar äger 23 § motsvarande tillämpning.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom
föreskrives att 20 a § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allihänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
20
a §2
Handling
innefattande uppgifter Handling innefattande uppgifter vilka infordrats från
näringsidkare vilka infordrats från näringsidkare enligt lagen (1972: 826) om
upp- enligt lagen (1976:000) om upp-
1 Lagen
omtryckt 1971: 203
2 Senaste
lydelse 1972: 828
Prop.
1975/76:166 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
giftsskyldighet
i vissa planerings- giftsskyldighet i planeringsfrågor
frågor må, i den mån handlingen må, i den mån handlingen innehål-
innehåller upplysningar om nä- ler upplysningar om näringsidka-
ringsidkarens affärs- eller driftför- rens affärs- eller driftförhåUan-
hållanden, vUkas offentiiggörande den, vilkas offentiiggörande kan
kan lända honom till men, icke lända honom till men, icke utan
utan hans samtycke utiämnas förr- hans samtycke utiämnas förrän
än tjugo år förflutit från handling- tjugo år förflutit från handlingens
ens datum. datum. Även utan sådant samtycke
skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det
ändamål för vilket utlämnandet begcires och omständigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada
för näringsidkaren. Vid utlämnande skola behövliga förbehåll göras.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om handling innefattande uppgift
som har infordrats enligt lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa
planeringsfrågor äger lagen motsvarande tillämpning.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
dels
att 25 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas
en ny paragraf, 111 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
25
§ Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Det
åligger ordföranden att till- Det åligger ordföranden att till
se att sammanträden hållas då så se att sammanträden hålles då så
erfordras. erfordras. Om styrelseledamot
fordrar
att styrelsen sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas.
Vid
styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vUka skola till riktigheten
bestyrkas av ordföranden. Ledamot av styrelsen är berättigad att på begäran få
särskUd från styrelsens beslut avvikande mening antecknad tiU protokollet.
Protokollen skola föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt
Prop. 1975/76:166 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
26
§
Styrelsen är beslutför, där de vid Styrelsen är beslutför, där de vid
sammanträde tillstädesvarandes sammanträde tUlstädesvarandes
antal överstiger hälften av hela an- antal överstiger hälften av hela an
talet styrelseledamöter, såframt ej talet styrelseledamöter, såframt ej
för beslutförhet högre antal före- för beslutförhet högre antal före
skrivits i stadgarna. Ärende må skrivits i stadgarna. Ärende må
dock icke företagas, med mindre dock icke företagas, med mindre
såvitt möjligt samtiiga styrelsele- såvitt möjligt samtliga styrelsele
damöter eller, vid förfall för nå- damöter eller, vid förfall för nå
gon av dem, suppleant för honom gon av dem, suppleant för honom
erhållit tUlfälle att deltaga i aren- dels fått tillfälle att deltaga i
ären
dets behandling. dets behandlmg, dels erhållit tiU
fredsställande underlag för att av
göra ärendet.
Såsom
styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskUd röstpluralitet ej givits i
stadgarna, den mening, om vUken de flesta röstande förena sig, och vid lika
röstetal den mening som biträdes av ordföranden.
llla§
Till
böter eller fängelse i högst, ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 25 § andra stycket andra meningen eller 2ö § första
stycket.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.
6
Förslag tiU
Lag
om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom
föreskrives i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels
att i 8 kap. 2 § orden "lagen (1972: 827) om offentiiga styrelseledamöter
i vissa aktiebolag och stiftelser" skall bytas ut mot "lagen (1976:
000) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
förenmgar och stiftelser" samt att uttrycket "(1972: 829)" skall
bytas ut mot "(1976: 000)",
dels
att 8 kap. 9 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
kap.
9 §
Styrelsen är beslutför, om mer Styrelsen är beslutför, om mer
än hälften av hela antalet styrelse- än hälften av hela antalet styrelse
ledamöter eUer det högre antal ledamöter eller det högre antal
Nuvarande lydelse
som
föreskrives i bolagsordningen är närvarande. Beslut i ärende får dock icke
fattas, om ej såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter erhållit tiUfälle
att deltaga i ärendets behandling. Har styrelseledamot förfall och finnes
suppleant, som skall inträda i hans ställe, skall denne beredas tillfälle därtUl.
Föreslagen lydelse
som
föreskrives i bolagsordningen är närvarande. Beslut i ärende får dock icke
fattas, om ej såvitt möjligt samtiiga styrelseledamöter dels fått tUlfälle att
deltaga i ärendets behandling, dels erhållit tillfredsställande underlag för
att avgöra ärendet. Har styrelseledamot förfall och finnes suppleant, som
skall inträda i hans ställe, skall denne beredas tiUfälle därtUl.
Som
styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen ej föreskriver särskild
röstmajoritet, den mening för vilken vid sammanträde mer än hälften av de
närvarande röstar eUer vid lika röstetal den mening som biträdes av
ordföranden. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för beslutet
dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om ej annat
föreskrives i bolagsordningen.
Handling
som enligt deima lag skall undertecknas av styrelsen skall underskrivas av
minst hälften av hela antalet styrelseledamöter
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975/76:166 12
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-18
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Johansson
Proposition
med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar, m. m.
1
Inledning
Enligt
beslut av statsmakterna år 1972 (prop. 1972: 116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340)
inleddes den 1 aprU 1973 en försöksverksamhet som syftar tiU att dels
förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan samhället och företagen,
dels bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. Till grund för
denna försöksverksamhet ligger i huvudsak tre olika lagar, nämligen lagen
(1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
(uppgiftsskyldighetslagen), lagen (1972: 827) om offentliga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag och stiftelser (lagen om offentlig styrelserepresentation)
samt lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar (lagen om anställdas styrelserepresentation).
De
nämnda lagarna gäller till utgången av juni 1976.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades vintern 1973 en delegation (I
1973: 01) med uppgift att leda och utvärdera försöksverksamheten enligt
uppgiftsskyldighetslagen. Delegationen har avlämnat rapporten (Ds 11975: 5)
Företag samhälle.
Vid
rapporten har fogats förslag tUI lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor
och förslag till lag om ändring i lagen (1937: 249) om in-
*
Rapporten har avgetts av kanslirådet Gunnar Ribrant, ordförande, byråchefen
Sven Rune Frid, departementssekreteraren Äke Holmqvist, riksdagsledamoten Kurt
Hugosson, kanslirådet Bengt Olof Karlsson, avdelningschefen Åke Lönnqvist och
departementssekreteraren Gösta Oscarsson.
Prop. 1975/76:166 13
skränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Lagförslagen bör fogas till
regermgsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden
över rapporten avgetts av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt,
datainspektionen, statens vägverk, statskontoret, statistiska centralbyrån
(SCB), riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, nämnden för
samhällsinformation, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, statens pris-
och kartellnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens planverk, statens
industriverk, länsstyrelsema i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,
Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,
Västemorrlands och Västerbottens län efter hörande av länens länsarbetsnämnder
och företagareföreningar, datasamordningskommittén (Fi 1971:03), Stockholms,
EskUstima, Strängnäs, Jönköpings, Kalmar, Vimmerby, Karlskrona, Sölvesborgs,
Malmö, Lomma, Göteborgs, Skövde, Karlsborgs, Sundsvalls och Umeå kommuner,
Stockholms läns landsting, Malmöhus läns landsting, Göteborgs och Bohus läns
landsting, Västemorrlands läns landsting. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR, . Tjänstemärmens centralorganisation (TCO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) gemensamt med Sveriges industriförbund och Svenska
handelskammareförbundet, Svenska företagares riskförbund, Sveriges hantverks-
och industriorganisation (SHIO), Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund samt Svensk indu-, striförening. Flera remissinstanser har
bifogat yttranden från under-instanser. Detta gäller t. ex. kommerskollegium
som hört landets handelskamrar i ärendet, länsstyrelserna som hört åtskilliga
kommuner och organisationer inom länet samt LO som hört Svenska
fabriksarbetare-förbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska
metall-industriarbetareförbundet. Dessutom har yttranden inkommit från Norrtälje
kommun och länsstyrelsen i Älvsborgs län.
Verksamheten
med offentiig styrelserepresentation har utvärderats av en särskild arbetsgmpp
med företrädare för justitie-, arbetsmarknads-, industri- och
kommundepartementen. Arbetsgmppen har avgett promemorian (Ds 11975: 6)
Styrelserepresenlation för samhället.
Vid
promemorian har fogats förslag tUl lag om styrelserepresentation för samhället
i aktiebolag, ekonomiska förenmgar och stiftelser. Förslaget bör fogas till
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av kommerskollegium, patent- och
registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, ordföranden
i dispensnänmden för arbetstagarrepresenta-tion, länsstyrelsema i Uppsala,
Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, HaUands, Älvsborgs,
Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtiands och Norrbottens län,
utredningen (Fi 1970: 69) om företagens mformationsplikt,
sysselsättningsutrednmgen (A 1975:02), decentraliseringsutredningen (Kn 1975:
01), Gotlands, Gävle, Göteborgs,
Prop. 1975/76:166 14
Halmstads,
Karlstads, Kristianstads, Kungsbacka, Lessebo, Ljungby, Luleå, Malmö,
Norrköpuigs, Piteå, Sandvikens, Stockholms, Storfors, Strömsunds, Surahammars,
Tierps, Trollhättans, Uppsala, Åtvidabergs och Östersunds kommuner. Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, Centralorganisationen SACO/SR, TCO,
SAF, Svenska företagares riksförbund, SHIO, Sveriges industriförbund, Svensk
industriförening, Sveriges köpmannaförbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), KF
samt Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO).
Flera
remissinstanser har bifogat yttranden från underinstanser. Detta gäller t. ex.
kommerskollegium som hört landets handelskamrar i ärendet, länsstyrelsema som
hört åtskilliga kommuner och organisationer mom länet, LO som hört Svenska
fabriksarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska
metallindustriarbetareförbundet. SAF och industriförbundet har tillsammans med
Sveriges grossistförbund avgett ett gemensamt yttrande.
Kungl.
Maj:t gav i april 1974 statens industriverk i uppdrag att utvärdera
försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Industriverket avlämnade i febmari 1975 rapporten (SIND
PM 1975:1) Styrelserepresentation föi anställda lägesrapport från en
utvärdering. I september 1975 avlämnade industriverket sin slutiiga utredning
(SIND 1975: 4) Styrelserepresentation för anstäUda erfarenheter från
försöksperioden.
Utredningsarbetet
har genomförts med biträde av en rådgivande referensgmpp med företrädare för
bl. a. arbetsmarknadens partsorganisationer.
Efter remiss har yttranden
över statens industriverks slutliga utredning avgetts av arbetsdomstolens
ordförande, arbetarskyddsstyrelsen, ordföranden i dispensnämnden för
arbetstagarrepresentation, statens avtalsverk, patent- och
registreringsverket, Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet,, LO, Centralorganisationen SACO/SR, TCO,
SAF, Skogs- och lant-arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening,
A-pressens samorganisation. Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO),
LRF, SHIO, Sveriges industriförbund. Statsföretag AB, Sveriges aUmännyttiga bostadsföretag
(SABO) och Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags
förhandlingsorganisation (KAB). Dessutom har virkesmät-ningsrådet kommit in med
yttrande.
SAF
och Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande. I detta har
Familjeföretagens förening, Tidningarnas arbetsgivareförening, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svenska företagares riksförbund
instämt. KF har instämt i det yttrande som har avgetts av Kooperationens
förhandlingsorganisation. LO har bifogat yttrande från Beklädnadsarbetamas
förbund. Svenska fabriksarbetareförbundet, Fastighetsanställdas förbund.
Svenska gmvindustriarbetareför-bundet, Svenska kommunalarbetareförbundet.
Svenska lantarbetareför-
Prop. 1975/76:166 15
bundet.
Svenska metallmdustriarbetareförbundet och Svenska skogs-arbetareförbundet
Riksdagen har i skrivelse
den 12 december 1975 (rskr 1975/76:114) som sin mening gett regeringen tUl
känna vad lagutskottet anfört i betänkande (LU 1975/76:4) med anledning av
prop. 1975:103 med förslag tUl ny aktiebolagslag, m. m. beträffande användande
av främmande språk i styrelsearbetet.
2
Lagstiftning om uppgiftsskyldighet m. m.
2.1
Lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
Försöksverksamheten
med ett organiserat informationsutbyte mellan vissa företag och samhällsorgan
enligt statsmaktemas beslut år 1972 är reglerad av uppgiftsskyldighetslagen.
Enligt
1 § är näringsidkare skyldig att efter anmodan av myndighet som regeringen
bestämmer lämna uppgift om den väntade ekonomiska utvecklingen av verksamheten
och om förändringar i produktionen, sysselsättningen eUer driften. Uppgiftema
får infordras högst två gånger om året och skall lämnas tUl länsstyrelsen. De
skaU avse arbetsstäUe inom länet och förhållanden under de närmaste fem åren.
I
2 § finns bestämmelser som avser att i näringsidkarens intresse begränsa
spridningen av lämnade uppgifter. EnUgt paragrafens första stycke får
länsstyrelsen lämna inkommen uppgift till SCB och styrelsen i den aktueUa
kommunen samt till annan statlig eller kommunal myndighet för vars verksamhet
uppgiften är av väsentlig betydelse. I andra stycket finns en bestämmelse av
innebörd att vid vidarebefordran av en uppgift det alltid skall göras en
avvägning mellan behovet av uppgiften och näringsidkarens intresse av att
uppgiften inte lämnas tiU en vidare krets än vad som är absolut nödvändigt.
Bestämmelsema i 2 § gäller
sekretess mellan myndigheter. Detta sekretesskydd kompletteras av en
bestämmelse i 8 § om tystnadsplikt för den som på gmnd av uppgiftsskyldighetslagen
fått kännedom om näringsidkares affärs- och driftförhållanden och av én
bestämmelse om handlingssekretess i 20 a § lagen (1937: 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, vanligen kaUad sekretesslagen (se
avsnittet 2.2).
I
lagen föreskrivs (3 §) också att länsstyrelsen minst en gång per år skaU lämna
uppgift tUl näringsidkare, som är uppgiftsskyldig enligt 1 § eUer som vid
arbetsställe inom länet sysselsätter fler än 50 arbetstagare, om sådan statlig
verksamhet och planering inom länet som kan vara av betydelse för
näringsidkaren. Samma gäller för kommun i fråga om kommunal verksamhet och
planering.
Prop.
1975/76:166 16
Fullgör
inte näringsidkaren uppgiftsskyldigheten,' får länsstyrelsen vid vite kalla
honom till överläggning (4 §). Även annars får länsstyrelsen vid vite kalla
näringsidkare tUl överläggning om frågor av väsentlig betydelse för länet (5
§). Kommunstyrelse hår motsvarande rätt till överläggning beträffande
arbetsställe i kommunen. Företrädare för de anställda vid berört arbetsställe
skall i dessa fall ges tillfälle att närvara vid överläggningen, om inte
särskUda skäl föranleder annat.
2.2
Lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen)
Inom
den statiiga och kommunala förvaltningen gäller den s. k. offentlighetsprincipen,
som innebär att i princip vem som helst har rätt att få ta del av handling som
inkommit tUl eller upprättats hos myndighet. Endast med uttryckligt stöd av
sekretesslagen kan denna rätt inskränkas. I samband med tiUkomsten av
uppgiftsskyldighetslagen infördes i sekretesslagen en ny paragraf, 20 a §, som
gör det möjligt att hemlighålla handlingar med uppgifter som infordrats enligt
uppgiftsskyldighetslagen och vars offentiiggörande kan skada näringsidkaren.
Skyddet gäller oberoende av hos vilken myndighet handlingen finns. Utlämnande
kan ske om näringsidkaren samtycker till detta. Annars är sekretesstiden tjugo
år.
Sekretesslagen tar endast
sikte på sekretesskyddet gentemot allmänheten och reglerar inte förhållandet
myndigheter emellan. Generella regler om sekretess mellan myndigheter saknas f.
n. Det kan nämnas att offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén i
betänkandet (SOU 1975: 22) Lag om allmänna handlingar har föreslagit att i en
ny sekre-. tesslag även utlämnande av handlingar myndigheter emellan skall regleras.
Förslaget, som har remissbehandlats, övervägs f. n. inom justitiedepartementet.
3
Departementspromemorian Företag samhälle
Enligt
prop. 1972: 116 bör informationssystemet bestå av följande komponenter:
information frän företagen tUl
samhället
information från samhället tUl
företagen
information mellan
samhällsorganen
Delegationen
för informationssystemet företag samhäUe har arbetat med utgångspunkt från
denna indelning. Den följande franiställ-ningen ansluter härtUl.
Prop. 1975/76:166 17
3.1
Information från företagen till samhället
3.1.1 Informationsinsamlingens
uppbyggnad och försöksverksamhetens
omfattning
Enligt
riktlinjerna för uppbyggnaden av informationssystemet skall detaljerad
information från företagen begränsas till i första hand vad som är nödvändigt
för att urskilja de fall som kan tänkas ha betydelse för samhällsorganens
planering eller påkalla någon form av åtgärder från samhällets sida. I andra
hand skall informationen även tjäna som underlag för sammanställning över den
väntade utvecklingen i skUda avseenden för olika branscher och regioner.
Uppgifter
från företagen har inhämtats genom ett rapportsystem som består av både enkäter
och muntiiga kontakter. Genom enkäterna inhämtas uppgifter om enskilda
arbetsställen beträffande dessas verksamhet och planering. Enkäter har utsänts
till stora och medelstora företag inom industrin under hösten 1973, våren
1974, hösten 1974 och våren 1975 samt tiU motsvarande företag inom
partihandeln under våren 1975. Den senare enkäten föregicks av en
provundersökning under senhösten 1974. En partihandelsenkät har även utsänts
under hösten 1975. SCB har på delegationens uppdrag verkställt maskinella
bearbetningar av svaren från varje enkätomgång. Dessa tabellredovisningär har
översänts till länsstyrelser och andra myndigheter.
Delegationen
har inför varje omgång utarbetat anvisningar och instruktioner för länsstyrelsernas
hantering av enkätmaterialet och för uppföljningen av enkätsvaren. Delegationen
har vid några tillfällen arrangerat konferenser och utbildningsdagar med
berörda länsstyrelsetjänstemän. Delegationen har informerat andra myndigheter,
främst kommuner, länsarbetsnämnder och företagareföreningar, skriftligt eller
vid särskilda överläggningar. Information om systemet har vidare lämnats tUl
berörda organisationer. En utvärdering av försöksverksamheten har skett genom
fortlöpande kontakter med länsstyrelserna och genom rapportering från dem efter
varje enkätomgång, genom enkäter och andra förfrågningar tUl länsarbetsnämnder,
företagareföreningar och kommuner samt vid kontakter med företag,
näringslivsorganisationer och organ som arbetsmarknadsdepartementet, statens
industriverk, SCB m. fl.
5.7.2 Samhällsorganens
planering och informationsbehov
Delegationen
framhåller att begreppet samhällsplanering är mycket vidsträckt och att
informationsbehoven för planeringen som en följd därav är mycket mångsidiga och
sinsemellan olikartade. Delegationens behandling av detta område inskränks till
samhällsorganens övergripande planering på medellång sikt och till de
informationsbehov som därvid uppstår.
2
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 18
Delegationen
redovisar i rapporten en genomgång av planeringen på central, regional och
lokal nivå. Kraven på en mer utbyggd planering finns på alla nivåer. På central
nivå fordrar den ekonomiska politiken och näringspolitiken ett omfattande
underlag i form av data, prognoser och planer. Kraven sammanhänger bl. a. med
utbyggnaden av de centrala samordningsuppgifterna som finns på olika områden,
exempelvis inom industripolitiken, regionalpolitiken, sysselsättningspolitiken,
på transportområdet och inom andra sektorer. När det gäller industrin
aktualiseras från olika håll behovet av branschutredningar. I vissa fall pågår
en uppbyggnad av särskilda branschvisa informationssystem. Statens
industriverk avser vidare att fr. o. m. år 1976 redovisa en årlig översikt över
utvecklingen inom industrin historiskt och på fem års sikt.
Samhällsplaneringen
på regional nivå bedrivs av statliga och landstingskommunala organ. En
planering av såväl sektoriellt som sektors-övergripande slag bedrivs även av
vissa kommunalförbund och liknande interkommunala organ.
Landstingens
planeringsuppgifter avser i första hand sjukvården. De statiiga länsnämndernas
planering behandlar utvecklingen inom respektive nämnds kompetensområde.
Länsstyrelsen bedriver s. k. sektorieU planering, t. ex. inom natur- och
miljövårdens område. Länsstyrelsens viktigaste planeringsuppgifter är
emellertid av regionalt övergripande slag och gäller såväl fysisk som
regionalpolitisk planering.
På
lokal nivå har kommunerna ansvaret för den fysiska planeringen samt för
planering och genomförande av bostadsproduktionen. Planeringen av kommunal
service påverkas i hög grad av bebyggelseutvecklingen och sker till stor del
som sektorieU planering för kommunens olika verksamhetsområden. Samordningen
av den sektoriella planeringen sker under kommunstyrelsens ledning i den
kommunalekonomiska långtidsplaneringen, vad gäller ekonomiska frågor, samt i
översiktliga markanvändningsplaner. Arbete pågår för att skapa en modell för
samordning mellan verksamhets-, fysisk, ekonomisk, bostadsförsörjnings- och
trafikförsörjningsplanering m. m.
När
det gäller informationsbehoven konstaterar delegationen att informationssystemet
företag samhälle är avsett att täcka endast en del av samhällets behov av
uppgifter från företagen.
Sysselsättningsuppgifterna
är, anför delegationen, särskilt viktiga i den planering som bedrivs av
samhällsorgan på olika nivåer. För de regionala och lokala organen är det
angeläget att få aktuell information om nuvarande situation och förväntad
utveckling vid de befintliga arbetsställena samt om möjligt även om det
sysselsättaingstillskott som kan uppstå till följd av nyetableringar. I dessa
sammanhang är det även av stort intresse att få information om
produktionsutveckling och investeringar i anläggningar och maskiner. För att få
möjlighet till
Prop.
1975/76:166 19
samråd
behöver samhällsorganen tidigt ha kännedom om större investeringar, eftersom
dessa dels kan medföra krav på samhälleliga följdinvesteringar, dds kan
påverka företagens framtida sysselsättning eller produktionsinriktning.
Även
om informationssystemet i första hand är avsett för de lokala och regionala
samhällsorganens behov, kan enligt delegationen de insamlade uppgiftema många
gånger fylla ett informationsbehov vid planering på central nivå.
Fömtom
behovet av ett allmänt planeringsunderlag har önskemålet att kunna identifiera
s. k. intressanta fall spelat en central roll vid uppbyggnaden av
rapportsystemet. Enkäterna skall i detta sammanhang utgöra ett radar- och
alarmsystem för att urskilja de arbetsställen som kan tänkas ha särskild
betydelse för samhällsplaneringen eller påkalla någon form av uppföljning från
samhäUets sida. De uppgifter som inhämtas via enkäterna behöver inte vara
alltför detaljerade utan kan, utöver de gmndläggande planeringsvariablerna
sysselsättning, produktion och investeringar, begränsas till vad som är
nödvändigt för att urskilja de intressanta fallen. För dessa fall måste
kontaktvägar stå öppna för kompletterande information och för nyansering av
enkätsvaren.
Kontakten
mellan samhällsorganen och företagen initieras ofta genom ansökningar om stöd
eller tillstånd av olika slag. Samhällsorganens behov av detaljerat
beslutsunderlag tillgodoses i dessa fall genom ansökningshandlingarna och vid
de överläggningar som förs. Delegationen anser emellertid att informationen om
samtliga företags samlade bedömningar beträffande nuläge och framtidsutsikter
kan utgöra ett värdefullt bakgmndsmaterial vid behandlingen av inkomna ansök-,
ningar. Dessutom kan rapportsystemets upgifter från det enskilda företaget
utnyttjas i samhällsorganens uppsökande verksamhet. Den utformning som föreslås
för rapportsystemets enkäter täcker enligt delegationens uppfattning det
informationsbehov som behövs vid den uppsökande verksamheten.
Frågevariablerna
har valts med hänsyn till rapportsystemets syfte. Enkätfrågor om nuvarande och
förväntad sysselsättning, produktion och investeringsverksamhet (i byggnader
och maskiner samt i forskning och utvecklingsarbete) har återkommit vid varje
undersökningstillfälle men med något varierad frågeteknik. Andra frågor som
upprepats i samtliga enkäter gäller större förändringar i verksamheten
(nyetableringar och nedläggningar), insatser för marknadsföring,
kapacitetsutnyttjande och utvecklingsmöjligheter på lokaliseringsorten samt ett
avsnitt om företagets information tUl de anställda om de lämnade enkätsvaren.
Vid vårenkäten 1975 kompletterades frågebatteriet med en fråga om lönsamheten.
Uppsättningen
av frågor är inte fastställd en gång för alla utan kan
Prop. 1975/76:166 20
enligt
delegationen varieras efter behov. Eventuella samordningskrav väger alltid
tungt i detta sainmanhang. Rent tekniskt föreligger inga svårigheter att vid
olika tillfällen komplettera blanketterna med frågor av speciellt intresse på
det lokala eller regionala planet. Även arbetsställen tillhörande en viss
bransch och/eller storleksgmpp kan tillställas speciella frågor. Till
partihandeln riktas exempelvis branschspecir fika frågor om
deltidssysselsättning och om försäljningens geografiska inriktning.
Enligt
delegationens mening bör variabelinnehållet i enkäterna vid varje
undersökningstUlfälle anpassas efter de informationsbehov som finns hos
samhällsorganen. Delegationen framhåller dock att det samtidigt är angeläget
att bevara en viss kontinuitet i uppgiftsinsamlingen för att möjliggöra
tidsserieanalyser.
3.1.3
Rapportsystemets omfattning
Informationssystemet
bör enligt direktiven för verksamheten dels ge en bred och översiktlig bUd av
utvecklingen i branscher och regioner, dels ge en tidig information angående
förväntade förändringar vid enskilda företag. För den första typen av
information kan inhämtandet av uppgifter med fördel göras med hjälp av
enkäter. För den andra typen av information måste enkätsystemet kompletteras
med ett utvidgat informationsutbyte i form av muntliga kontakter.
För
att de uppgifter som infordras inom rapportsystemets ram skall kunna utnyttjas
effektivt fordras att användarna har tillgång till en bred basinformation
rörande företagsverksamheten. Ett minimibehov är tillgång till uppgifter om
namn, adress, branschtillhörighet samt antal sysselsatta. Delegationen anser
att SCB bör förse kommimer och länsstyrelser med aktuell basinformation om de
arbetsställen som ligger inom respektive kommun och län.
Enligt
departementschefsuttalande i prop. 1972: 116 bör rapportsystemet i princip
omfatta bara företag med minst 50 anstäUda. Delegationen finner avgränsningen
välavvägd och anser att man även i fortsättningen bör tillämpa denna
storleksgräns. Företag med mindre än 50 anställda bedöms inte kunna tiUföra
systemet särskUt mycket ny information i planeringsfrågor. Delegationen anser
dock att möjlighet tUl tUlfälliga kompletteringar med mindre företag eller
höjningar av den nedre storleksgränsen bör föreligga även I framtiden.
Enligt
delegationens direktiv skaU informationssystemet på sikt omfatta samtiiga
näringsgrenar.
Vid
de tre första undersökningstillfällena ingick endast industriföretagen i
rapportsystemet. Samtidigt med den tredje undersökningsomgången prövades och
utvecklades ett enkätsystem för näringsområdet partihandel. Vid den fjärde
undersökningsomgången genomfördes ett fullskaleprov avseende partihandeln. ,
Prop. 1975/76:166 21
Delegationen
har prövat frågan om en utvidgning av rapportsystemet. Med utgångspunkt från
behovet av ytterligare information och på vilket sätt detta bäst kan
tillgodoses anser delegationen att en viss utvidgning till nya branscher eller
företagsgrupper bör övervägas. De områden det gäller är delar av skogsbruket
och samfärdsdområ-det samt viss privat och offentlig serviceverksamhet.
Beträffande
periodiciteten för rapportsystemets enkäter har avvägningar gjorts mellan å
ena sidan önskemålen om tät information om förändringar och å andra sidan den
belastning detta innebär för upp-giftslämnama. Delegationen bedömer att som
underlag för den översiktliga planeringsverksamheten det i normala fall synes
vara tillräckligt med en enkät per år. Den bör med hänsyn till bl. a.
företagens plane-ringsmtiner förläggas tUl våren.
3.1.4
Rapportsystemets tekniska uppbyggnad
Många
parter är inblandade i den administrativa organisationen för rapportsystemet.
Länsstyrelsen är uppgiftsinsamlande myndighet och detaljgranskar och utsorterar
de ärenden som skall beredas vidare. SCB biträder med registemnderlag och med
att insamla uppgifter från företag som har arbetsstäUen i flera län. Dessutom
svarar SCB för stansning och bearbetning av samtliga uppgifter. Delegationen
finner atf organisationen fungerat i stort sett bra.
Rapportsystemet
skall tillgodose ett informationsbehov på medellång sikt. Denna har i
uppgiftsskyldighetslagen fastslagits tUl högst fem år. Delegationen har därför
haft den utgångspunkten att frågebatteriet skall byggas upp för en planperiod
på fem år.
Vid
det första undersökningstillfället hösten 1973 tUlämpades för nästan samtliga
frågor en rent kvalitativ fiågeteknik. Det utmärkande för denna är alt
uppgiftslämnarens bedömningar om framtida förändringar efterfrågas i termer av
typ "större", "ungefär oförändrad" och "mindre".
Från
användarhåll har emellertid önskemålen om kvantitativ frågeteknik varit
starka. Detta önskemål tillgodosågs delvis vid vår- och höst-enkäterna 1974, då
en sådan teknik tUlämpades för variablerna produktion respektive
investeringar. De senare har därefter efterfrågats i absoluta tal.
Frågan
om produktionsutveckling fick samma kvantitativa form som
sysselsättningsvariabeln haft redan från första undersökningstillfället. Detta
innebär att företagen skall ange den förväntade utvecklingen inom givna,
relativt breda procentintervall.
Delegationen
anser att frågetekniken behöver utvecklas ytterligare för att en så hög
tillförlitlighet som möjligt skall uppnås. Därvid bör bl. a. möjligheterna att
vidareutveckla användningen äv kvalitativa uppgifter särskilt prövas.
Prop. 1975/76:166 22
När
det gäller redovisningen av de insamlade uppgifterna har särskilda
ansträngningar gjorts för att materialet skaU bli så lätthanterligt som
möjligt för användarna. Genom vissa bearbetningar och begränsningar i
distributionen av data bedömer delegationen att det nuvarande systemet för
redovisningen fungerar relativt tUlfredsställande.
3.1.5 Kvaliteten
på insamlade uppgifter
Delegationen
bedömer att tillförlitiigheten i rapportsystemet är god och jämförbar med den i
andra liknande undersökningar vad gäller uppgifter summerade för hela
industrin.
Delegationen
pekar på några olika sätt att ytterligare höja tillförlitligheten i
uppgiftema. Den på kort sikt mest angelägna åtgärden är att få till stånd en
systematisk uppföljning av de företag som dels lämnat missvisande eller
inaktueU information, dels inte aUs besvarat enkäterna. På längre sikt är den
väsentligaste uppgiften att utveckla metoder för utvärdering av
planuppgifterna.
3.1.6 Utnyttjande
av insamlade uppgifter
Rapportsystemets
uppgifter som underlag vid samhällsorganens prognosverksamhet har framför allt
kommit till användning vid arbetet med länsplanering 1974. Flertalet
länsstyrelser skulle enligt vad delegationen inhämtat ha skickat ut egna
enkäter om de inte haft tillgång tUl dessa uppgifter.
Kommunemas
behov av underlag för sin planering har undersökts i en enkät som Svenska
kommunförbundet utsänt till landets samtliga kommuner. Enligt denna anser många
kommuner att rapportsystemets uppgifter i vissa delar skulle kunna tillgodose
deras behov, framför allt om de får möjlighet att komplettera rapportsystemets
enkätformulär med egna frågor. Hittills har några kommmuner sänt ut egna
enkäter parallellt med rapportsystemet med motiveringen att materialet inte
varit tillgängligt för dem, att de mindre företagen inte tillfrågats eller att
frågebatteriet inte fullt ut tillgodosett deras behov.
På
central nivå har statens industriverk och arbetsmarknadsdepartementet
utnyttjat rapportsystemets uppgifter i form av sammanställningar som
delegationen framställt över den förväntade utvecklingen.
Utsorteringen
av de intressanta fallen har skett i samband med länsstyrelsernas granskning
av enkätsvaren. Hur denna utsortering skall ske har som regel bestämts i samråd
med länsarbetsnämnd och företagareförening. I några län har även kommunerna
deltagit i detta samråd.
Samhällsorganen
har sedan kontaktat arbetsställen som indikerat sådana förändringar att
samhällets utveckling kan komma att påverkas i positiv eller negativ riktning.
Dessa arbetsställen, som betecknas som åtgärdsärenden, har i en del fall varit
föremål för närmare utredningar
Prop. 1975/76:166 23
inom
samhällsorganen. I andra fall har överläggningar tagits upp med det aktueUa
arbetsstället. Dessa kontakter har nästan genomgående ansetts vara av positivt
värde och har i några fall givit konkreta resultat i form av statiigt stöd
eller kontakter med andra företag för produktionssamverkan. Den korta
försöksperioden har emellertid inte givit möjlighet tUl en mer fullständig
bedömning av de resultat som åstadkommits eller kan väntas.
Delegationen
anser att mycket talar för att arbetet med uppföljningsverksamheten bör
fortsätta. Inte minst den systematiska genomgången av företagen i varje län och
det samspel som följer därav mellan olika myndigheter och mellan dem och
företagen ger en god grund för fortsatt arbete på dessa områden. Delegationen
anser därför att kommunernas roll i samband med uppföljningsarbetet bör
vidareutvecklas. Detsamma gäller företagsnämndemas roll. Dessa har hittills
inte i nämnvärd utsträckning medverkat vid de muntliga överläggningarna mellan
företagen och samhällsorganen. Delegationen anser att företagsnämndernas
medverkan på sikt bör kutma tillföra rapportsystemet väsentiig information och
höja dess kvalitet.
3.1.7 Systematiska
muntliga kontakter
För
att kunna utföra sina planeringsuppgifter behöver enligt delegationen både
länsorgan och kommuner tillgång tUl information om näringslivets utveckling
utöver vad rapportsystemets enkäter ger. Det finns därför i vissa fall behov av
direktkontakter mellan samhällsorganen och företagen, t. ex. för att fördjupa
och komplettera den information som lämnats i enkäterna.
Informationsutbyte
genom informella kontakter finns redan på många orter och fungerar enligt
delegationen smidigt och effektivt. De behöver dock utvidgas till andra orter
och regioner och systematiseras och göras regelbundna så att de resultat som
kommer fram vid överläggningarna kan utnyttjas i planeringen. Delegationen
anser att sådana systematiserade muntliga företagskontakter utgör en del av
rapportsystemet som bör utvecklas ytterligare.
3.1.8 Andra
frågor
Delegationen
framhåller att ovanan vid ett nytt informationssystem och utvecklingen av alla
de möjligheter ett sådant erbjuder har skapat behov av utbildning för berörda
handläggare. Under den hittillsvarande försöksverksamheten har konferenser och
utbildningsdagar ordnats för handläggare och annan berörd personal vid
länsstyrelsema. Information om systemet till andra länsorgan har lämnats vid
särskilda konferenser. Kommunernas handläggare har informerats i samband med
kommunförbundets kurser i näringslivskontakter.
Behovet
av vidareutbildning i olika sakfrågor, liksom av konferenser
Prop. 1975/76:166 24
mellan
olika myndigheter för att underlätta samverkan är dock, anför delegationen,
långt ifrån tiUgodosett och bör därför beaktas i det fortsatta
utvecklingsarbetet.
Inom
många företag har en samverkan skett mellan förelagsledningen och de anstäUda i
samband med uppgiftslämnandel. Enkätsvaren skall avse företagsledningens
bedömningar, men det fömtsätts, i enlighet med propositionens riktlinjer, att
de anställda skall informeras om de lämnade svaren och därvid ha möjlighet att
diskutera dem med företagsledningen. Enligt delegationen bör samrådet byggas
ut så att de anställda deltar i besvarandet av frågorna och i förekommande
fall meddelar avvikande menmg. På samma sätt skall de anstäUda självfaUet även
delges den information som samhällsorganen lämnar till företagen om sin
planering. En öppenhet inom företagen i dessa frågor kan positivt påverka
samarbetet såväl inom förelagen som mellan företagen och samhällsorganen.
3.1.9
Förslag
Då
det gäUer informationen från företagen till samhället redovisar delegationen
sammanfattningsvis följande erfarenheter och därpå baserade förslag.
Den
nedre storleksgränsen för ingående arbetsställen bör i princip vara 50
anställda. Möjligheter bör finnas till tillfälliga avvikelser från denna gräns
inom vissa branscher eller geografiska områden.
Samtiiga
kommuner och länsstyrelser bör ha tillgång till aktuell basinformation (t. ex.
uppgifter om namn, bransch, ägarkategori, antal sysselsatta) för alla
arbetsställen inom sina resp. geografiska områden. Denna basinformation bör inte
inhämtas via rapportsystemet utan erhållas från befintliga register, i första
hand SCB:s centrala företagsregister.
Informationsinhämtande
direkt från enskilda företag bör inte ske i de branscher där utveckUngen kan
prognosticeras bättre eller enklare med hjälp av uppgifter från andra källor.
Enkätundersökningarna
bör inskränkas till normalt en gång per år. Möjlighet bör dock finnas att vid
särskilda behov utöka antalet enkäter till högst två gånger per år.
Frågetekniken
behöver utvecklas ytterligare. Härvid bör bl. a. prövas möjligheterna att
vidareutveckla användandet av kvalitativa uppgifter.
Redovisningstekniken
behöver vidareutvecklas med särskilt beaktande av utvecklingen på datateknikens
område.
Särskilda
resultatredovisningar bör lämnas till de medverkande arbetsställena efter
varje enkätomgång.
Uppföljningen
av åtgärdsärendena har givit vissa konkreta resultat men hämmats av bristande
resurser hos länsorganen, eftersom uppföljningsverksamheten kräver
förhållandevis stora arbetsinsatser.
Prop. 1975/76:166 25
Systematiska
muntliga företagskontakter för informationsutbyte med de mest strategiska
arbetsställena i en ort bör fortsättningsvis ingå i samhällsorganens
planeringsarbete.
De
anstäUdas medverkan i rapportsystemet bör utvecklas. Detta bör vara en
naturligt del av strävandena mot ett vidgat inflytande för de anställda inom
företagen.
3.2
Information från samhället till företagen
3.2.1 Verksamhetens
omfattning och former
Tillämpningsanvisningar och rekommendationer om informationen
har
av delegationen sänts ut till samtliga länsstyrelser och kommuner för att en
viss enhetiighet i informationsgivningen skall uppnås i enlighet med
propositionens rekommendation.
Länsstyrelserna har svarat
för informationen från samtliga statliga , länsorgan och i de flesta faU även
från landstingen. En skriftiig information har utsänts till arbetsställena
under såväl 1974 som 1975. Vidare har länsstyrelserna i viss utsträckning
deltagit vid muntliga informationsträffar som anordnats av kommuner och av företagsorganisationer.
Praktiskt taget alla länsstyrelser har även informerat företag med mindre än 50
anstäUda.
Kommunerna
har kunnat välja mellan skriftlig och muntlig information aUt efter
förutsättningar och önskemål i resp. kommun. De större kommunerna har i regel
gett skriftiig och de mindre muntlig information. Många kommuner har
emellertid utnyttjat båda informationsvägarna.
3.2.2 Erfarenheter
Informationsmottagarnas
synpunkter har av delegationen kartlagts med hjälp av intervjuer vid ett 50-tal
företag samt via en förfrågan till samtliga handelskammare. Svaren från de
senare understryker nästan genomgående behovet av skriftlig information.
Handelskamrarna framhåller vikten av att informationen är koncentrerad men ändå
lättläst och att den ges på ett så tidigt stadium att planeringen ännu kan
påverkas. Vidare önskar man hänvisningar till var ytterUgare upplysningar kan
inhämtas som komplement tiU den skriftiiga informationen.
Intervjuundersökningen
visar enligt delegationen att flertalet av dem som kommit i beröring med den
skriftiiga informationen har en allmänt positiv attityd till att myndighetema
lämnar information. Informationen har dock ofta lästs flyktigt eller inte
alls. Det viktigaste skälet för detta anges vara att den normalt inte har
anknytning till dagsaktuella problem inom företaget. Muntiiga kontakter fyller
en större funktion, framhålls det i många svar.
Prop. 1975/76:166 26
3.2.3
Förslag
Delegationen
konstaterar att utformningen av och innehåUet i samhällsorganens information
till näringslivet inte har fått någon slutgiltig lösning under försöksperioden.
Informationsbehovens mångskiftande karaktär torde överhuvudtaget göra det
omöjligt att i detalj skapa en enhetiig och definitiv form som passar landets
olika delar och näringslivets olika sektorer.
Delegationen
sammanfattar sina erfarenheter och förslag i följande punkter.
Den
skriftliga informationen till företagen har ett berättigande på grund av att
den kan nå många mottagare. Den bör emellertid förenklas och koncentreras.
Muntlig
information till enskilda arbetsställen vid personliga besök av representanter
för berörda samhällsorgan är klart överlägsen skriftiig information och bör
därför ges ökat utrymme. Detta bör vägas mot att kostnaderna per kontakt är
avsevärt högre än vid skriftlig information.
Informationsträffar
för företagen bör arrangeras i samverkan mellan kommuner och olika länsorgan.
3.3
Information mellan samhällsorganen m. m.
3.3.1
Utgångspunkter
En
omfattande samhällsplanering av övergripande slag har utvecklats under senare
tid. Behovet av aktuellt planeringsunderlag har därmed ökat hos samhäUsorgan
på alla nivåer. Det är därför enligt delegationen angeläget att den från
företagen insamlade informationen genom ett utbyte av material meUan
myndigheterna kommer till så stor användning som möjligt. Detta fordrar
insatser för samordning av de olika samhälleliga organens verksamhet när det
gäller utnyttjandet av insamlade uppgifter. En del av detta samordningsarbete
förutsätter enligt delegationen vissa utbUdningsinsatser.
Ökad
användning av insamlade uppgifter innebär emellertid, anför delegationen, att
sekretessfrågoma måste ägnas extra uppmärksamhet.
När
det gäller möjlighetema till utbyte av information på regional nivå har
delegationen rekommenderat ett samarbete inom rapportsystemets ram mellan
länsstyrelse, länsarbetsnämnder, företagareföreningar och berörda kommuner.
Genom den beredningsgmpp, som består av representanter för de tre förstnämnda
organen och som verkat i flertalet län, kanaliseras den information om
arbetsställena som av gruppen bedömts som väsentiig tUl berörda länsorgan och
kommuner.
Kommunerna
har hittills i regel endast delgetts information om de intressanta fallen.
Detta samarbete upplevs av många kommuner som otillräckligt. Att kommunernas
lokalkännedom om näringslivet inte ut-
Prop. 1975/76:166 27
nyttjas
vid genomgången och bedömningen av den insamlade informationen anses vara en
stor brist som påverkar kvaliteten i den fortsatta handläggningen. Delegationen
delar uppfattningen att varje kommun skall ha tillgång till all den information
som insamlas om den egna kommunens arbetsställen. I praktiken är det främst den
skriftiiga informationen som kommunema saknar, dvs. den information som insamlas
via enkäterna och sedan finns hos länsstyrelsema. Vid de muntliga kontakter som
tas inom rapportsystemets ram bör kommunerna delta och på så sätt få tillgång
till den önskade informationen. Även för planeringen på central nivå finns
enligt delegationen ett påtagligt behov att få snabb och tUlförlitlig
information om näringslivets framtidsbedömningar. Detta behov avser främst
olika statistiska sammanställningar från rapportsystemets enkäter men gäller
ibland även uppgifter för enskUda företag. Speciella problem är förknippade med
överföringen av uppgifter om ändrade framtidsbedömningar som kommer fram vid
de muntliga överläggningarna på regional och lokal nivå. Om denna information
över huvud taget kan formaliseras och föras vidare får utredas i den fortsatta
verksamheten.
3.3.2 Utbildning
Enligt
delegationen behövs utbildningsinsatser främst för berörd länsstyrelsepersonal
men också för viss kommunal personal. Delegationen har under den
hittillsvarande försöksverksamheten ordnat konferenser och utbildningsdagar
samt även lämnat information tUl representanter för företagen och andra organ
som kommit i kontakt med informationssystemet.
I
den fortsatta utvecklingen av informationssystemet bör enligt delegationen
utbildningen bedrivas efter olika linjer, främst i form av konferenser och
kurser. De förra bör vara av mer allmänt informativ karaktär och syfta till att
sprida kännedom om systemet och dess möjligheter samt att underlätta
samverkan. Kurserna däremot bör vara sakanknutna och läggas upp som
vidareutbildning för tjänstemän med praktiska lednings- och
handläggningsuppgifter.
Delegationen
bör i egen regi eller i samverkan med andra myndigheter arrangera kortare
kurser och konferenser som berör specifika problem inom informationssystemet.
Delegationen bör även i den mån sådan utbUdning har anknytning till
informationssystemets behov samverka med andra organ för att utbildning av mer
generellt slag kommer tiU stånd, t. ex. i prognos- och informationsteknik.
3.3.3 Samordning
mellan rapportsystemet och andra informationssystem
Delegationen skaU enligt sina direktiv uppmärksamma redan befint
ligt informationsutbyte på såväl central som lokal och regional nivå
Prop. 1975/76:166 28
samt
organisera sitt informationsinhämtande så att onödigt dubbelarbete undviks för
såväl företagen som de uppgiftsbearbetande organen. Vidare skall delegationen
vidta sådana åtgärder som främjar samordning mdlan uppgiftsinsamlande enligt
den nya lagen och övrigt uppgiftsinsamlande.
En
samordning av uppgiftsinsamlingen kan enligt delegationen ske efter olika
linjer och i olika avseenden. Delegationen har diskuterat och prövat olika
möjligheter till samordning. En del av samordningsförsöken har närmast effekt
på användarsidan, medan andra syftar till att i någon mån minska
uppgiftslämnarbördan.
Delegationen
har i sitt hittillsvarande arbete under försöksperioden inriktat sig på vissa
konkreta fall av samordning mellan rapportsystemet och enkäter med ett
närliggande syfte, dvs. sådana som insamlar planuppgifter på medeUång sikt från
företag/arbetsstäUen på regional och lokal nivå. Delegationen har emellertid
endast kunnat påbörja, samordningsarbetet, eftersom det är en utdragen process
som kräver kontinuerliga överläggningar med berörda organ.
Delegationen
har i enUghet med sina direktiv samrått med olika organ som samlar in uppgifter
från företagen samt med olika utredningar inom detta onuåde.
De
överväganden delegationen gör beträffande samordningen leder fram till
slutsatsen att praktiska samordningsmöjligheter finns både när det gäller vissa
definitioner och basregister och i fråga om vissa enkäter med likartat
innehåll.
3.3.4
Sekretessfrågor
En
fömtsättning för att värdefull planinformation i vissa fall skall, lämnas är
att företagen känner förtroende för sekretesskyddet. Delegationen anser att
sekretessfrågoma är mycket viktiga och de har därför ägnats stor uppmärksamhet.
Under hittUlsvarande försöksperiod har stor restriktivitet iakttagits när det
gäller överlämnande av primärmaterial tUl andra myndigheter. Endast
länsarbetsnämnder, företagareföreningar och. kommuner har fått uppgifter i
någon större omfattning. Endast i undantagsfall har ett komplett
primärmaterial överlämnats. Några primämpp-gifter har inte överlämnats till
enskilda personer eller organisationer.
Det
har såvitt delegationen känner tUI inte i något faU förekommit missbruk av de
insamlade uppgifterna.
Det
grundläggande problemet gäller enligt delegationen avvägningen, mellan olika
samhällsorgans behov av uppgifter och uppgiftslämnarnas krav att lämnade
uppgifter inte vidarebefordras till en vidare krets än vad som oundgängligen
behövs. Detta krav kan komma i konflikt med angelägenheten av att undvika
dubbelarbete för såväl uppgiftslämnarna som samhällsorganen. Delegationen
anser att endast myndigheter med ett legitimt och dokumenterat behov av
rapportsystemets
Prop. 1975/76:166 29
uppgifter
för planerings- och prognosändamål bör få tillgång tUl dessa. £tt eventuellt
utlämnande skall prövas i varje enskilt fall. Om sekretessproblematiken anförs
i huvudsak följande.
Några
större sekretessproblem förehgger inte då det gäller att skydda känsliga
uppgifter gentemot allmänheten. Bestämmelsen i 20 a § sekretesslagen, som
tolkats mycket restriktivt, har fungerat väl. Delegationen påpekar dock att det
f. n. saknas möjlighet för myndighet att vid utlämnande av rapportsystemets
primärmaterial utfärda särskilda förbehåll på samma sätt som kan ske t. ex. då
vissa för statistik lämnade uppgifter utiämnas enligt 16 § sekretesslagen.
Delegationen föreslår att 20 a § kompletteras med en bestämmelse av innebörd
att förbehåll skall Jiunna göras vid eventuellt utiämnande.
Då
det gäller sekretess gentemot andra myndigheter slår delegationen ;fast att det
alltid måste föreligga ett väsentiigt intresse för den sökande .myndighetens
verksamhet för att utlämnande skall ske. Delegationen anser att också
länsarbetsnämnd skall tas upp bland de i lagen nämnda organen tUl vilka
utlämnande får ske, eftersom dessa nämnder mtinmässigt bör få vissa uppgifter.
Beslut om utlämnande till myndighet -skall enligt förslaget kunna fattas
endast av länsstyrelse och den centrala myndighet regeringen utser att ansvara
för informationssystemets verksamhet. Detta förutsätter att den centrala
myndigheten förfogar över hela materialet. Vad gäller länsstyrelserna har de
f. n. tillgång endast till uppgifter från det egna länet. För att utnyttja
analysmöjligheterna bör de enligt delegationen i fortsättningen ha tiUgång
till material från hela riket. Deras rätt att besluta om utlämnande föreslås
dock avse endast uppgifter från arbetsställen inom det egna länet. Om
länsstyrelsen finner fråga om utiämnande tveksam får enligt förslaget
avgörandet hänskjutas till den centrala myndigheten.
Enligt
promemorian bör i lagen tas in en bestämmelse att behövliga förbehåll skall
göras då uppgifter utlämnas till annan myndighet. Sådant :förbehåll kan avse t.
ex. förvaring, användning och förbud mot publicering samt att ansvarig
mottagare av materialet skall förordnas. Däremot kan förbehåll inte avse
förbud mot vidarespridning till enskild, eftersom det enligt
tryckfrihetsförordningen åligger den myndighet som innehar handlingen att pröva
om stöd i sekretesslagen finns för hemlighåUande.
Delegationen
tar också upp de sekretessproblem som finns då det gäller att inom en myndighet
begränsa spridningen av känsliga uppgifter. Svårigheten ligger i att begränsa
den personkrets inom en myndig-3iet som får ta del av materialet utan att
möjligheterna tiU ett avsett »och rationellt utnyttjande av uppgifterna
begränsas onödigt. Delegationen konstaterar att detta särskilt gäller vid
myndigheter med förtroende-'valda styrelseledamöter, som kan representera
konkurrerande företag eller ha sådan anknytning tUl dessa att de inte bör få ta
del av primär-
Prop. 1975/76:166 30
material
från vissa arbetsställen. Delegationen har övervägt bl. a. en jävsregel, men
funnit detta vara en oframkomlig väg med hänsyn till bl. a. att jäv tar sikte
på en beslutssituation och inte i och för sig utgör hinder att ta del av
material.
Delegationen
föreslår ingen annan regel i denna del än vad som följer av lagens bestämmelse
att vid utlämnande skall beaktas bl. a. att materialet inte utlämnas till en
vidare krets än vad som oundgängUgen behövs. I promemorian pekas dock på
möjligheten att t. ex. en kommunstyrelse inom sig frivilligt beslutar att till
viss tjänsteman eller styrelseledamot helt överlämna granskningen av
underlagsmaterialet, när det gäller statistiska bearbetningar av
primämppgifterna. Därmed skulle övriga ledamöter avstå från att begära tUlgång
tUl primämppgifterna.
När
det gäller uppföljningen av intressanta fall föreligger enligt promemorian en
speciell situation. Det föratsätts att uppgifter av väsentligt intresse för
viss myndighets verksamhet skall kunna överlänmas till denna. Detta bör leda
till relevanta åtgärder i någon form, varvid inledningen bör vara att
myndigheten tar direkt kontakt med företaget för kompletterande information. I
den mån kontakten leder tiU ett konkret ärende kan detta sedan handläggas
enligt normal mtin. Delegationen understryker att enkätsvaren i sig inte skall
utgöra underlag för direkta åtgärder mot enskilda arbetsstäUen. Däremot kan
uppgifterna ge indikationer på sådana arbetsställen som olika myndigheter kan
behöva ha överläggningar med i konkreta frågor eller om deras allmänna eller
förväntade utveckling.
För
att ytterligare markera syftet med uppgiftslämnandet föreslår delegationen att
i lagen intas en särskild bestämmelse, vari anges att inhämtad uppgift får
användas endast som underlag vid statlig och kommunal planering och
prognosverksamhet eller för statistiska sam manställningar.
3.3.5
Förslag
I
fråga om informationen mellan samhällsorganen och de därvid behandlade
sekretessfrågorna redovisar delegationen sammanfattningsvis följande
bedömningar och förslag.
Fortsatt
vidareutbUdning av den personal som arbetar med informationssystemet bör ske i
form av kurser och konferenser.
De
myndigheter som kan uppvisa ett legitimt och dokumenterat behov av
rapportsystemets uppgifter för planerings- och prognosändamål bör få del av
dessa. Detta kan bidra till att eliminera dubbelarbete.
En
prövning om utlämnande av primäruppgifter skall ske i varje enskilt fall.
Länsstyrelserna skall pröva utlämnande av uppgifter från arbetsställen inom det
egna länet men skall i tveksamma fall kunna hänskjuta frågan till central
myndighet för avgörande. Den centrala myndigheten skall pröva utiämnande av
material avseende hela riket.
Prop. 1975/76:166 31
De
myndigheter som rutinmässigt får del av primäruppgifterna anges i lagen och är
SCB, länsarbetsnämnd och kommunstyrelse.
Överenskommelser
bör träffas mellan utlämnande och mottagande myndighet, varvid möjligheter bör
fmnas att därvid utfärda förbehåU. Även vid utlämnande till enskild skall
förbehåll kunna göras.
Primämppgifter
får endast användas som underlag vid statlig och kommunal planering och
prognosverksamhet, vari inkluderas sådan uppsökande verksamhet som gäller
inhämtande av kompletterande information vid muntliga överläggningar, eller
för statistiska sammanställningar.
3.4 Delegationens
sammanfattande slutsatser
Enligt
delegationens uppfattning visar erfarenheterna av försöksverksamheten att
informationssystemet kan fås att fungera tilfredsställande. För detta behövs
dock en ytterligare utveckling och utvärdering.
Delegationen
framhåUer att erfarenheterna av informationssystemet är begränsade varför viss
försiktighet måste iakttas vid tolkningen. Detta talar för att en
vidareutveckling av systemet är önskvärd. Denna utveckling kräver stor
flexibilitet för att medge anpassning till uppkomna behov. Därvid måste
strävandena att samordna uppgiftsinsamlingen för regionala och lokala behov
ges högre prioritet än som hittUls skett. En delegation föreslås leda den
fortsatta verksamheten med att vidareutveckla systemet.
3.5 Särskilt
yttrande
Ledamöterna
i delegationens rådgivande nämnd Karl-Olof Faxén och Bo Sillen har avgett ett
särskilt yttrande. I detta hänvisas till att endast ett fåtal intressanta fall
har identifierats genom de skriftliga enkäterna. Detta visar enligt Faxén/Sillén
att länsstyrelser och kommuner redan utan enkätema har tillräcklig information.
Vidare finner man det omöjligt att förena ett utnyttjande av enkätuppgiftema
för planeringsändamål med ett tillräckligt sekretesskydd. Därför anser
Faxén/Sillén att de skriftiiga enkäterna bör utgå ur rapportsystemet.
4
Remissyttranden över departementspromemorian Företagsamhälle
4.1
Allmänna synpunkter
Remissinstansema
delar aUmänt den i delegationens rapport uttryckta uppfattningen att ökat
samarbete behövs mellan näringsUvet och samhällsorganen. Flertalet
remissinstanser delar också delegationens upp-
Prop.
1975/76:166 32
fattning att verksamheten i fortsättningen bör regleras av
en permanent lag och att en kontinuerlig vidareutveckling skall ske inom ramen
för en sådan lag. Till dessa hör bl. a. SCB, riksrevisionsverket,
konjunkturinstitutet, statens industriverk, flertalet länsstyrelser och
kommuner, Kommun- och Landstingsförbundet samt LO, TCO och SACO/SR.
Några remissinstanser, bl. a. JK, statskontoret, kommerskollegium,
länsstyrelsen i Jönköpings län, grossistförbundet, köpmannaförbundet och SHIO
förordar ännu en försöksperiod under vilken bl. a. sekretessfrågorna,
analysmetoderna och möjligheterna till utökade muntiiga företagskontakter
ytterligare bör utredas. Bl. a. SAF/industriförbundet/ handdskammareförbundet
anser att tyngdpunkten i den fortsatta verksamheten bör ligga på muntliga
kontakter med företagen.
Endast en remissinstans, länsstyrelsen i Västerbottens
län, anser att verksamheten bör upphöra med utgången av försöksperioden.
Vad som i rapporten anförs om det begränsade utbytet av
försöksverksamheten då det gäller arbetet med de intressanta fallen tas upp i
många remissvar. Flertalet länsstyrelser, liksom konjunkturinstitutet, nämnden
för samhällsinformation och överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att
detta förhåUande måste ses mot bakgrund av att länsstyrelserna tUl stor del
saknat resurser att på ett önskvärt sätt bearbeta och analysera materialet och
följa upp de intressanta fallen. Även Svenska metallinduslriarbetareförbundet
påpekar att uppföljningsarbetet har varit helt omöjligt att genomföra med de
personella resurser som länsstyrelserna förfogat över. Länsarbetsnämnderna och
företagareföreningarna framhåller dock för sin del som positivt det ökade
regionala samarbete i näringslivsfrågor som blivit en följd av dessa organs
medverkan i berednings- och uppföljningsarbetet.
Beträffande ledningen av ett fortsatt informationssystem
tUlstyrker bl. a. länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län samt Landstingsförbundet
att en särskild delegation får i uppdrag att leda den fortsatta verksamheten
och vidareutvecklingen av systemet. Landstingsförbundet föreslår att
delegationen utökas med primär- och landstingskommunala representanter för att
bättre representera samhällsorganen i sin helhet. SCB förutsätter att verket
även i fortsättningen får samma möjligheter som hittills att påverka arbetets
inriktning och omfattning. Även SAF/ industriförbundet/handelskainmareförbundet
tillstyrker att en delegation får till uppdrag att leda den fortsatta
verksamheten och hemstäUer att näringslivets organisationer ges representation
i densamma. Dessutom understryker organisationerna vikten av att
handelskamrarna ges möjligheter att löpande följa och på lämpligt sätt
medverka i främst länsstyrelsernas fortsatta arbete med informationssystemet.
Prop.
1975/76:166 33
4.2 Informationen från företagen till samhället
4.2.1 Samhällsorganens planerings- och informationsbehov
Att behovet av information i planeringsfrågor är mycket
stort hös samhällsorgan på alla nivåer vitsordas av samtiiga remissinstanser.
Riksrevisionsverket framhåller att en väl utvecklad kontakt- och informationsverksamhet
mellan näringsliv och samhälle är en fömtsättning för att samhäUet skall kunna
förverkliga sina regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska intentioner.
Statskontoret och konjunkturinstitutet anser att detta kräver ett
informationsutbyte av ungefär den typ som prövats av delegationen.
Aktuell information om planerade och förutsedda
förändringar inom näringslivet behövs enligt statens industriverk som underlag
för verkets årliga rapporter om utvecklingen inom olika industribranscher. Länsstyrelsen
i Västerbottens län framhåller i likhet med övriga länsstyrelser behovet av
underlag för länsplaneringen och bostadsstyrelsen behovet för länsorganens och
kommunernas dimensionering av bostadsbyggandet. Länsstyrelsen i Örebro län
anför behovet för den regionala trafikplaneringen och för det ekonomiska
försvarets planering av försörjningsberedskapen. Det senare understryks även
av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Den fysiska planeringens krav måste,
enligt planverket och länsstyrelsen i Skaraborgs län, ofta beaktas vid
genomförandet av de regionalpolitiska målen. Alla lokaliseringsöverväganden av
betydelse måste ske mot bakgmnd av förankrade fysiska planer, varför företagens
behov av mark och lokaler måste kunna bedömas i ett tidigt skede av
planeringsprocessen.
Landstingen har successivt kommit att spela en ökad roU i
den regionala planeringen och i planeringen av kollektivtrafiken, främst i
Stockholms län, vilket påpekas av Landstingsförbundet och av landstinget i
Stockholms län.
Umeå, Karlskrona och Jönköpings kommuner m. fl. tar upp
den kommunala planeringens allt större betydelse genom den kommunala sektorns
snabba tUlväxt. De framhåller därvid att kommunerna måste få en så god
information som möjligt beträffande näringslivets förhållanden och
framtidsbedömningar.
Formema för informationsinhämtandet är föremål för viss
diskussion. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppehåller sig vid informationssystemets
dubbla syfte att dels ge underlag för samhäUsplaneringen, dels avisera om
händelser i företagen som kan påkalla åtgärder från samhällets sida.
Enligt länsstyrelsen bör frågebatteriet kunna begränsas om
systemet skall användas enbart i den översiktliga planeringen. Ett enkätsystem
med syfte att urskilja intressanta fall är otillräckligt, även om enkäterna
utsänds med täta intervall. Systemet blir effektivt först då de skriftliga
3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 34
enkätema kompletteras med uppföljande av muntiiga
kontakter. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kalmar län och av
Karlsborgs kommun.
Konjunkturinstitutet anser att de skriftliga enkäterna
trots sina brister kan utgöra en god plattform för fortsatta muntliga
kontakter. De bör . då inriktas på att spegla nuläget och i det hänseendet
göras något mer omfattande än hittUls. Kommerskollegium framhåller att om
syftet med informationssystemet Inskränks till att endast ge underlag för
utsortering av intressanta fall så bör antalet frågor i enkäterna kunna
reduceras väsentligt.
SAF/industriförbundet/handelskammareförbundet anför olika
skäl mot användningen av planenkäter och förordar muntliga kontakter. Organisationerna
vill dock inte utesluta att skriftliga enkäter i vissa fall kan visa sig
erforderliga för att komplettera underlaget för samhällsorganens urval av
företagskontakter. Sådana enkäter bör dock vara väsentligt enklare och mera
översiktliga än de hittills prövade och bättre anpassade till skilda regionala
föratsättningar och behov.
Det i ett särskUt yttrande till delegationens rapport (se
avsnitt 3.5) framförda förslaget att skriftliga enkäter helt skall utgå ur
systemet stöds av grossistförbundet och Svensk industriförening. Liknande
synpunkter anförs av länsstyrelsen i Södermanlands län.
SCB finner det utomordentiigt viktigt att den flexibilitet
som f. n. finns kan bibehållas i framtiden. Utöver vissa återkommande grundläggande
planeringsvariabler bör enkätemas innehåll alltid anpassas tUI aktuella behov.
Denna flexibilitet underlättar försöken att samordna rapportsystemet med andra
liknande undersökningar. Möjligheterna till flexibilitet understryks även av
planverket och Stockholms läns landsting.
4.2.2 Rapportsystemets omfattning
Delegationens förslag om en generell nedre gräns vid 50
anställda för de i enkätsystemet ingående företagen med möjlighet till
tUlfälliga kompletteringar, tillstyrks av flertalet remissorgan. SCB framhåller
att det är väl motiverat att i princip hålla fast vid 50 anställda som nedre
gräns, då verkets erfarenheter entydigt visar att de mindre företagens
möjligheter att rapportera planuppgifter är utomordentligt små. Svenska
företagares riksförbund, konjunkturinstitutet och' Strängnäs kommun anser att
mindre företag enbart bör kontaktas muntiigt.
I frågan om vilka undantag från huvudregeln sona bör
medges framförs synpunkter från flera håll. Enligt Malmö m. fl. kommuner bör
avvikelser tillåtas bl. a. i branscher med många småföretag. Om så inte sker
kan en stor del av den totala sysselsättningen falla utanför systemet.
Vissa remissinstanser är kritiska mot huvudregeln att
endast företag
Prop. 1975/76:166 35
med
minst 50 anstäUda skall omfattas av uppgiftsskyldigheten och anser att den
genereUa gränsen bör sänkas. För att kommunerna skall ha nytta av
rapportsystemets enkäter måste enligt kommunförbundet även arbetsställen med
mindre än 50 anställda tas med. Behovet härav accentueras om systemet utvidgas
till andra branscher. Stockholms, Sölvesborgs, Eskilstuna, Norrtälje och
Karlskrona kommuner ifrågasätter om inte storleksnivån bör sänkas tiU 20, och
ibland ned tiU 10 anställda. Enkäterna till de mindre företagen kan göras
enklare och endast innehålla uppgifter på kortare sikt. Även länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län föreslår enkäter som varierar i innehåll efter
företagens storlek.
Svea
hovrätt anser att storleksgränsen bör preciseras i lagen.
I frågan om
rapportsystemet bör utvidgas till nya branscher anför länsstyrelsen i
Västernorriands län att det är önskvärt att systemet omfattar så stor dd av
näringslivet som möjligt om förslagna årliga revideringar av länsplaneringen
kommer till stånd. Länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län trycker på
behovet av att planeringsinformationen från den offentliga sektorn på ett
enkelt, samlat och överskådligt sätt snabbt blir tillgänglig för de regionala
planeringsmyndigheterna. Eskilstuna kommun understryker behovet av att
information utbyts även med statiiga företag.
Beiräffande periodiciteten
är samtiiga remissorgan som uttalar sig ense om att det som regel är
tUlräckligt med en enkät per år. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att
enkäter till partihandel och vissa delar av privat service ej behöver ha samma
regularitet som industri-enkätema. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
skisserat ett system med regelbundet återkommande mer omfattande enkäter med
relativt långa tidsintervaller. Dessa skulle årligen följas upp av enklare enkäter.
Tidsintervallen mellan de mer omfattande enkäterna kan förslagsvis vara fem
år.
4.2.3
Rapportsystemets tekniska uppbyggnad
Ett
fåtal remissinstanser berör de administrativa rutinerna i rapportsystemet.
Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings län anser att den
centrala bearbetningen av materialet bör ske snabbare. Stockholms läns
landsting har uppfattningen att statistikproduktionen från rapportsystemet bör
omhändertas av SCB och publiceras i serien Sveriges officieUa statistik under
de sekretessrestriktioner som härvid tillämpas.
SCB pekar på att arbetet
med enkäterna är mycket tidskrävande, beroende på att en samordning mellan
alla länsstyrelser och SCB måste göras vad gäller undersökningspopulation,
insamling och granskning. En annan orsak är att systemet är helt nytt och har
justerats efter hand. SCB nämner också möjligheter att genom ökat
ADB-utnyttjande för-
Prop. 1975/76:166 36
bättra
systemets olika rutiner och på så sätt minska undersökningarnas omloppstider.
På kort sikt är möjUgheterna att mer märkbart nedbringa omloppstiden trots allt
relativt begränsade. SCB utgår vidare från att verket liksom hittills får
ansvaret för systemets statistikproduktion. Den nu tillämpade
redovisningstekniken bör utvecklas för att bättre tillgodose användarnas
behov. Den teknik och erfarenhet som verket utvecklat i samband med
uppbyggnadsarbetet med den regionalstatistiska databasen (RSDB) bör utnyttjas
i detta sammanhang. Även statskontoret anser att arbetet bör anknytas till
SCB:s utvecklingsarbete med regionalstatistiska databaser. Informationen bör
dock bearbetas vid berörda regionala och lokala organ med tyngdpunkt på de
intressanta fallen.
Konjunkturinstitutet
stäUer sig tveksamt tUl delegationens planer på att vidareutveckla den kvalitativa
frågetekniken. Institutet anför att denna teknik har givna begränsningar så
till vida att det inte är styrkan av en variabels förändring som mäts utan
endast de andelar som ökar eller minskar. Denna begränsning har visat sig vara
av mindre betydelse då det gäller korttidsstatistik (för kvartal) men kan
förmodas bli mycket besvärande om man vill mäta förändringar för längre
perioder.
SCB
anser däremot att för uppgifter på upp till fem års sikt är den kvalitativa
frågetekniken att föredra, eftersom företagen inte kan ge precisa kvantitativa
svar. Utskiljandet av intressanta faU torde i allt väsentligt kunna uppnås
genom kvalitativ frågeteknik. Vid planeringen i övrigt krävs ibland en
nedbrytning av underlagsmaterialet till ett fåtal enheter. Därvid blir den
kvalitativa frågetekniken mindre användbar. Förslaget att låta företagen ange
den förväntade utvecklingen inom relativt bred procentintervall synes vara ett
lovande försök att komma ur dUemmat med frågeteknikens utformning.
4.2.4
Kvaliteten på insamlade uppgifter
Några
remissinstanser tar upp problemet med osäkerheten i de framtidsbedömningar som
företagen lämnar i sina enkätsvar. SAF/industriförbundet/handelskammareförbundet
anser, liksom Svenska företagares riksförbund, att precisionen i de ofta
nödvändigtvis grovt skattade svaren övervärderas i olika stadier av
samhäUsplaneringen. Mätproblemen torde inte heller kunna lösas genom att
frågetekniken utvecklas, eftersom företagens möjligheter att lämna relevant
information kan vara otUlräckliga eller helt och hållet saknas. Vidare kan man
inte addera planer som tillkommit under helt skUda omständigheter och som
dessutom vid enkättillfället nått en varierande grad av konkretisering. Man kan
inte heller bortse från att medvetet felaktig rapportering kan förekomma. I
några uppmärksammade fall av planerade företagsnedläggningar har företag
sannolikt av sekretesskäl svarat "neutralt" på enkätfrågorna,
samtidigt som informationen förs fram till samhällsorganen på andra vägar.
Prop. 1975/76:166 37
Enligt
Göteborgs kommun kan man inte räkna med att genom förhandsförfrågningar kunna
fånga in sådana plötsliga och kraftiga sysselsättningsförändringar som ofta
sammanhänger med t. ex. företagsfusioner. SACO I SR anser att felkällorna i
rapportsystemet kan minska men aldrig helt elimineras. Detta innebär dock inte
att samhället bör avstå från att hämta de upplysningar till stöd för
planeringsverksamheten som står tUI buds.
Metallindustriarbetareförbundet
anser att företagens enkätsvar mera har gett uttryck för den bUd av företagen
som företagsledningama velat att samhällsorganen skall få, än redovisat den
faktiska planeringssituationen i företagen. Ett sätt att förbättra kvaliteten
på företagens uppgifter hade varit att garantera de fackliga organisationerna
den inblick i företagens informationslämnande som fömtsattes i propositionen
tUl den nu gäUande lagen. I likhet med metallindustriarbetareförbundet anser LO
att uppföljnmgen och kontrollen av kvaliteten bör inriktas på planutfalls-analyser.
Riksrevisionsverket, SCB och Malmö kommun framhåller att utvärderingen av
rapportsystemets tillförlitlighet bör ges hög prioritet i det fortsatta
arbetet.
4.2.5
Utnyttjandet av insamlade uppgifter
Många
remissyttranden tar upp det begränsade utbytet av rapportsystemet då det
gäller att få fram tidigare okända intressanta fall. Länsstyrelserna i
Södermanlands, Västernorrlands och Västerbottens län framhåller således att
myndigheternas kännedom om företagen är god, även utan de uppgifter som
framkommer via Informationssystemet. Enligt några länsstyrelser kan emellertid
rapportsystemet komma att spela en stor roll om företag inom andra
näringsgrenar än industrin och partihandeln inkluderas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
att sakinnehållet i enkäterna inte kan
ge underlag för en utsortering av intressanta fall. Länsstyrelsen vUl dock
poängtera den betydelse rapportsystemet har för bl. a. kommunema vid
urskiljande av intressanta fall i positiv bemärkelse.
Länsstyrelsen
i Jönköpings län anför att positiva resultat uppnåtts i de fall resurser kunnat
avsättas för ett uppföljningsarbete avseende de utsorterade intressanta fallen.
Även länsstyrelsen i Skaraborgs län har fimnit att det inhämtade skriftiiga
enkätmaterialet utgjort en ändamålsenlig bas som, kompletterad med information
från beredningsgmppens medlemmar, gjort det möjligt att finna åtgärdsärenden.
SCB anser att möjlighetema
att urskUja intressanta fall skulle förbättras om mer information om
företagens fmansiella förhåUanden utnyttjades. Som nulägesbeskrivningar och
avstampspunkter för bedömningar om den sannolika framtida utvecklingen kan den
information som finns i företagens offentliga årsredovisningar utgöra ett
värdefullt stöd.
Prop. 1975/76:166 38
Vad
beträffar rapportsystemets användbarhet som underlag för prognosarbetet på
regional nivå har remissinstanserna i allmänhet ansett att rapportsystemets
uppgifter utgjort en värdefull informationskälla. AMS anser att viss begränsad
ny information erhållits, medan länsstyrelsen i Jönköpings län har
uppfattningen att vissa värdefuUa samband mellan ekonomiska data och
sysselsättningsdata kommit fram. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att
rapportsystemets betydelse både som prognosunderlag och för urskiljande av
intressanta fall kommer att öka på sikt genom förbättrade möjligheter till
tidsserieanalyser.
Vad
gäller rapportsystemets användbarhet på lokal nivå framhåller länsstyrelserna i
Blekinge och Skaraborgs län de insamlade uppgifternas betydelse för den
kommunala planeringen. Riksrevisionsverket m. fl. remissinstanser pekar på
kommunernas behov av att få uppgifter även från de mindre företagen.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och flera kommuner ifrågasätter om inte
kommunerna borde delta i utsorteringen av intressanta fall. Kommunförbundet
konstaterar att väsentliga ändringar i fråga om både rapportsystemets täckning
och kommunemas möjlighet att få tillgång tUl primämppgifterna måste vidtas för
att systemet skall vara användbart för kommunema.
4.2.6
Systematiska muntliga kontakter
Många
remissinstanser såsom planverket, riksrevisionsverket, SCB, nämnden för
samhällsinformation, de flesta länsstyrelser och kommuner uttalar sin positiva
inställning tiU utvidgade muntliga företagskontakter. Kommunförbundet samt
Kalmar och Sölvesborgs kommuner framhåller att smidigt fungerande informella
kontakter finns redan idag men att de bör göras mer regelbundna så att
resultaten kan utnyttjas i planeringen. Konjunkturinstitutet anser att vissa
skäl talar för att de muntliga kontakterna utvidgas till att omfatta såvitt
möjligt aUa företag av en viss storlek.
SAE/industriförbundet/handelskammareförbundet
anser som tidigare nämnts att muntliga kontakter bör utgöra det väsentliga i
rapportsystemet. Endast därigenom kan man få så konkret och förtrolig
information från företagen att den kan användas som underlag för planering och
åtgärder av samhällets organ. Endast vid muntliga kontakter kan företagen
redovisa olika planeringsaltemativ, sannolikheten för altemativa
utvecklingsvägar, nyanserade bedömningar av externa faktorer som kan påverka
planeringen.
Enligt
kommerskollegium är muntligt informationsutbyte meningsfullt och berättigat.
Det ökade värdet av erhållen information måste emellertid vägas mot de avsevärt
högre kostnaderna för muntlig information jämfört med skriftlig.
Flera
länsstyrelser, kommunförbundet, Karlsborgs kommun m. fl. anser att kommunema
bör delta vid de föreslagna muntliga kontaktema
Prop. 1975/76:166 39
inom
rapportsystemets ram. Kommunförbundet understryker att man därvid inte genom
något rikssystem får slå sönder de nu fungerande kontaktvägarna.
Erfarenheter
från muntliga kontakter i Göteborgs kommun visar dels att de fackliga
organisationerna besitter en kunskap om det lokala näringslivet som är av
stort värde för prognosarbetet, dels att ett förtroende har börjat byggas upp
meUan kommun och näringsliv och de anställdas organisationer. LO och
länsstyrelsen i Örebro län anser att representanter för de anställda bör få
delta i de muntliga överläggningarna. LO finner det dessutom anmärknmgsvärt
att enligt lagförslaget företrädare för de anstäUda, om särskilda skäl finns,
inte behöver beredas tUlfälle att närvara vid överläggningar mellan företag och
samhälle. Så länge som inte dessa särskilda skäl redovisas kan LO inte
acceptera en sådan lydelse.
Landstingsförbundet
understryker betydelsen av att företrädare för landstingen ges möjlighet att
delta i muntiiga överläggningar med de företag som har en nyckelställning i
regionen.
4.2.7
Andra frågor
Frågan
om samverkan mellan företagsledning och anställda i samband med
uppgiftslämnandet tas upp i vissa remissyttranden. Enligt TCO bör formerna för
en förstärkt medverkan från de anställdas sida i informationsutbytet utvecklas
och beslutas samtidigt som försöksverksamheten permanentas. 1 den nya lagen
bör därför intas bestämmelser om att företagen obligatoriskt åläggs att samråda
med de lokala fackliga organisationerna när det gäller den skriftliga
informationen. Det är även angeläget att arbetstagarna ges full inblick i de muntliga
kontakterna, vilka utgör ett viktigt komplement till de skriftiiga enkäterna.
LO
och metallindustriarbetareförbundet anser att de fackliga organisationerna
inte garanterats den inblick i företagens informationslämnande som förutsattes
i propositionen till den hittills gäUande lagen. För att detta skall ske,
föreslår organisationerna att ett utrymme lämnas på blanketten för
fackföreningarnas underskrift och eventuella kommentarer till företagens
uppgifter.
Önskemål
om arbetstagarnas medverkan i informationsutbytet framförs även av flera
länsstyrelser. Länsstyrelsen och företagareföreningen i Göteborgs och Bohus län
anser att detta kan ske genom ett särskUt enkätsystem till fackförbundens
lokalavdelningar. TCO anför att allt fler för löntagama centrala frågor kommer
att handläggas av olika regionala organ, bl. a. genom utvecklandet av den
regionala samhällsplaneringen. Med hänsyn härtill finner TCO det naturligt att
man till informationssystemet även på den regionala nivån knyter någon form av
rådgivande organ med facklig representation.
I
den fortsatta verksamheten med informationssystemet bör enligt
Prop. 1975/76:166 40
överstyrelsen
för ekonomiskt försvar kostnaderna beräknas för systemet och sättas i relation
till materialets värde för samhällsplaneringen på olika nivåer.
Riksrevisionsverket framhåller att en avvägning bör ske mellan de resurser som
krävs för ett framtida informationssystem och de som krävs för andra former av
kontaktverksamhet. Liknande synpunkter anförs av SAF/industriförbundetlhandelskammareförbundet.
Nästan
samtliga hörda länsstyrelser framhåller att de inte kunnat leva upp till
intentionerna med informationssystemet på grund av bristande personella
resurser. Detta har främst drabbat analys- och uppföljningsarbetet samt de
muntliga kontakterna med företagen. För att systemet skall bli ett effektivt
fungerande instrument för samhällets närings- och arbetsmarknadspolitik krävs
därför personalförstärkning vid länsstyrelserna.
Konjunkturinstitutet
understryker att tillgången tUl personeUa resurser är helt avgörande för vad
man kan få ut av ett informationssystem av ifrågavarande slag och tillägger
att om den ambitiösa målsättningen skall kunna förverkligas krävs tUlgång tUl
kvalificerad personal på framför allt länsnivå. Man skulle med personal för
sådana uppgifter på länsnivå i någon mån få en styming från länen av
statistikproduktionen, vilket kunde vara värdefullt som komplettering till den
starka centrala styrning som finns nu. En personeU satsning av detta slag på
länsnivå skulle sannolikt också leda tUl en aktivering av hela den
länsadministrerade verksamheten inom regionerna.
4.3
Informationen från samhället till företagen
4.3.1
Verksamhetens omfattning och former
Flera
remissinstanser vill ifrågasätta om inte den nedre storleksgränsen 50
anställda för företag som skall erhålla information från samhällsorganen är
alltför högt satt. Konjunkturinstitutet och överstyrelsen för ekonomiskt
försvar anser att åtminstone den skriftliga informationen bör rikta sig tUl
alla arbetsstäUen inom industrin oavsett storlek. Göteborgs kommun antar att
de mindre företagen har större svårigheter än de större att orientera sig om
de olika samhällsorganen och dessas planer och föreslår därför en nedre gräns
på 20 anställda.
SACOISR
är medvetet om att det av administrativa skäl kan vara önskvärt att begränsa
kretsen av mottagare av direktinformationen men ifrågasätter om inte den
föreslagna gränsen bör sänkas. Även Västernorrlands läns landsting och
riksrevisionsverket framför liknande synpimkter. Riksrevisionsverket påpekar
också att hänsyn bör tas till de anställdas önskemål om information även i
företag som ligger utanför informationssystemet.
Flertalet
länsstyrelser och kommimer omtalar att de sänt sin skriftliga information även
till muidre företag än de i lagen föreskrivna. Göteborgs kommun påpekar att
adressproblem är svårlösta.
Prop. 1975/76:166 41
4.3.2
Erfarenheter och förslag
Den
skriftliga informationen har i många fall kompletterats med muntliga
informationsträffar, ofta i kommunal regi och med deltagande av representanter
för de olika länsorganen. Erfarenhetema från dessa träffar anses genomgående
vara positiva. Strängnäs kommun anger t. ex. att kommtmens goda erfarenheter
från sådana träffar grandar sig på bl. a. högt deltagarantal och hög
frågeaktivitet. Kalmar kommun däremot redovisar mindre gott utbyte av större
informationsträffar. Kommunförbundet framhåller att muntiiga träffar många
gånger kan vara lämpliga men varnar samtidigt för att alltför omfattande sammankomster
ofta inte ger utrymme för frågor och diskussioner med anknytning till lokala
problem.
Länsstyrelserna
understryker genomgående delegationens uppfattning att de muntliga kontaktema
bör utvecklas. Riksrevisionsverket delar delegationens uppfattning att
möjligheter tiU muntiiga kontakter bör tas till vara t. ex. genom att
representanter för samhällsorganen deltar i informationsmöten med företrädare
för företagen och de anställda. Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att
mer informella informationsträffar med företagsledning och de anställda i
samverkan mellan länsstyrelse, övriga länsorgan och respektive kommun även
bättre skulle kunna anpassas tUl det i hög grad varierade informationsbehovet
hos företagen. Även SHIO anser att muntliga informationsträffar bör utvecklas
varvid SHIO:s länsorganisationer och de lokala hantverks- och
industriorganisationerna kan utgöra lämpliga kontaktkanaler.
Flera
länsstyrelser och kommunförbundet är positiva till delegationens förslag om en
förbättrad årspublikation. Nämnden för samhällsinformation anser att denna
skrift bör inriktas på att ge mer varaktig information och ha karaktär av
uppslagskatalog. Den aktuella och situa-tionsanpassade informationen däremot
bör utges mera frekvent.
Flera
länsstyrelser samt nämnden för samhällsinformation behandlar särskilt
resursbehovet för muntliga kontakter. Ambitionsnivån, som genomgående har
varit hög, kan inte upprätthållas i fortsättningen utan att andra uppgifter
måste åsidosättas, eftersom provisoriska lösningar hittills tillämpats. Nämnden
framhåller som sin bedömning att om informationssystemet skall fylla avsedd
funktion krävs bl. a. en särskild informationsutbildad kontaktman på varje
länsstyrelse och i de större kommunema.
4.4
Informationen mellan samhällsorganen ra. m.
4.4.1
Utgångspunkter
Behovet
av samordning av de statliga organens uppgiftsinhämtande från företagen Uksom
bristerna i informationsspridningen mellan olika samhällsorgan framhålls i
flera remissvar. Riksrevisionsverket anser det
Prop. 1975/76:166 42
väsentligt
att uppgifter som kommit fram vid överläggningar mellan större företag och
centrala myndigheter förs vidare till de regionala och lokala organ för viUca
uppgiftema kan vara av stor betydelse. Länsstyrelsen i Örebro län menar att mycket
informationsmaterial redan finns insamlat, men att detta inte är känt bland
andra myndigheter. För att detta material skall kunna utnyttjas måste emeUertid
sekretessbestämmelserna mjukas upp, vilket bör kunna ske utan att inkräkta på
skyddet för företagens uppgifter eller på förtroendet för informationssystemet.
Den
i delegationens rapport uttryckta uppfattningen att de kommuner som så önskar
skall ha tillgång till primärmaterialet från rapportsystemets enkäter tas upp
i många remissyttranden. Man är genomgående positiv till förslaget och många
understryker förslagets betydelse.
Enligt
kommunförbundet önskar ungefär hälften av kommunerna tillgång tUl samtliga
primäruppgifter i rapportsystemets enkäter. Skälen är dels att länsstyrelserna
inte kan bedöma vad som är intressant för kommunema, dels att materialet önskas
för egna värderingar vid diskussioner om länsplaneringen och för prognoser och
planering inom ramen för kommunens egen planering. Större kommuner vill i högre
utsträckning än de mindre ha tillgång tUl primärmaterialet. En majoritet av
kommunerna anser att en komplettering med egna frågor på rapportsystemets
blanketter skulle kunna utgöra ett alternativ till enkäter i egen regi under
föratsättning att primärmaterialet tillställs kommunerna utan dröjsmål.
Många
remissinstanser tar även i övrigt upp kommunernas roll i rapportsystemet.
Enligt Malmö, Jönköpings och Skövde kommuner samt länsslyrelsen i Malmöhus län
bör kommunerna beredas tillfälle att delta i uppläggningen av rapportsystemets
enkäter, både vad gäller urvalet av företag och frågor.
Kommunerna
bör enligt Göteborgs kommun få delta i utsorteringen av intressanta fall,
eftersom kommunerna har en ofta viktig och unik bakgrundsinformation om företag
inom kommunen. Genom att kombinera denna med information från rapportsystemet
kan man på ett mera nyanserat sätt urskilja de verkligt intressanta faUen.
4.2.2
Utbildning
SCB
pekar på det angelägna i att det föreslagna utbildningspaketet kommer till
stånd och framhåller att detta är en absolut nödvändighet för att
rapportsystemets uppgifter skall kunna tolkas och utnyttjas i enlighet med
delegationens intentioner. Om inte så sker är risken stor att användningen av
systemet för exempelvis intressanta fall eller systematiska muntliga företagskontakter
kommer att minska i stället för att öka, samtidigt som statistiktabdlema får en
oproportionerligt stor betydelse.
Liknande
synpunkter anförs av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i
Prop.
1975/76:166 43
-Skaraborgs
län framhåUer dämtöver att det bör ske en utbUdning i hur sekretessbelagt
material bör och får utnyttjas. Kommunförbundet anser att det är viktigt för
kommunema och andra samhällsorgan att känna till under vUka föratsättningar
företagen planerar sin verksamhet samt att kunna bedöma osäker itiformation.
Förbundet är positivt till ett ökat samarbete med delegationen i
utbUdningsfrågor som rör informationssystemet.
4.4.3
Samordning inellan rapportsystemet och andra informationssystem
En
stark regional organisation med översikt över informationsutbud och
informationsbehov kan enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län ge både
centrala organ och kommuner betydande service öch i hög grad bidra till en
samordning av informationsinhämtandet från företagen. Även länsstyrelsen och
landstinget i Göteborg och Bohus län framhåUer de samordningsvinster och den
arbetsbesparuig som kan åstadkommas enom regionala databaser och regional
hantering av företagsuppgifter.
Enligt
EskUstuna kommun bör SCB få i uppdrag att samordna och redovisa näringsHvsstatistiken
så att kommunema i ett sammanhang kan få en överblick över "sitt"
näringsliv. Statskontoret och SCB hänvisar till de planer som finns på att vid
SCB skapa en kontakt-, informations-och samordningsfunktion för den
regionalstatistiska verksamheten.
TiU
förslaget att samtiiga länsstyrelser och kommuner skall ha tUlgång tUl
centrala företagsregistrets uppgifter ansluter sig SHIO, Sveriges
Åöpmannaförbund och de flesta regionala och lokala remissinstanser.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser emellertid att dessa uppgifter skall vara
kvar i rapportsystemets enkäter tUls centrala företagsregistret fått samma
aktualitet som rapportsystemet. SCB hänvisar i sitt yttrande till att en
försöksverksamhet med samarbete i företagsregisterfrågor mellan SCB, länsstyrelsema
och några kommuner just skall påbörjas.
Vad
gäller möjlighetema att samordna kommunala enkäter med rapportsystemet anför
kommunförbundet att det kan finnas starka skäl för en kommun att gå ut
med egna enkäter i speciella frågor även vid andra tidpunkter än samtidigt med
rapportsystemets enkäter. Rapportsystemet kan dock inte ens efter
komplettering helt ersätta förekommande kommunala enkäter. Viss restriktivitet
med sådana enkäter bör dock Sakttagas enligt förbundet.
Statskontoret
påpekar att rapportsystemet, insamlingen av företagsdata i samband med
långtidsutredningen samt SCB:s industristatistik ut-jgör exempel på
förekommande dubbelarbete. Statens industriverk anför latt en integration
mellan de två förstnämnda enkätema är angelägen och att möjlighetema till en
samordning därför bör övervägas. Verket anser vidare att rapportsystemet kan ge
en, viss översiktlig information av värde för de branschutredningar som verket
genomför.
Prop.
1975/76:166 44
AMS
framhåller att informationssystemet inte kan ersätta det kortsiktiga
informationsinhämtande som sker genom informella kontakter mdlan
arbetsförmedling och länsarbetsnänmd och näringslivet. Det är emellertid
angeläget att insamling av information om företagens planering på medellång
sikt sker regelbundet och så långt möjligt samordnas. Länsstyrelsen i
Stockholms län och SHIO tillstyrker att rapportsystemet och
länsarbetsnämndernas investeringsenkäter samordnas. Kommerskollegium anser att
den basinformation som behövs för urskiljningen av intressanta fall inte
nödvändigtvis behöver insamlas genom ett särskilt informationssystem.
Möjligheterna att utnyttja redan befintiigt uppgiftsinhämtande, t. ex. i
samband med länsarbetsnämndernas investeringsenkäter, borde utretts mer
ingående.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län är kritisk till utformningen av rapportsystemets enkäter
och anser att erforderliga uppgifter mycket väl kan inhämtas genom en
samordning med andra redan förekommande enkäter. Att exempelvis
länsarbetsnämndernas sysselsättningsprognoser endast arbetar på kort sikt
utgör inte något reellt hinder för en samordning med informationsinhämtande om
mera långsiktiga planer. Stockholms kommun anser att ansvaret för
informationssystemet bör överföras tUl de organ som har ansvar för arbetsmarknadsfrågorna.
Länsarbetsnämnderna bör därför svara för inhämtandet av informationen från
företagen.
En
samordnad utsändning av olika enkäter bör enligt länsstyrelsen i
Västernorrlands län kunna vara till fördel för företagen genom att underlätta för
dem att planera sitt uppgiftslämnande. Liknande synpunkter anförs av bl. a.
Svensk industriförening och nämnden för samhällsinformation. Handelskammaren i
Östergötlands och Södermanlands län föreslår att företagens uppgiftslämnande
skall koncentreras till en gång per år och ske i form av en
företagsdeklaration.
Datainspektionen
erinrar om att det enligt datalagen erfordras tUlstånd om de tUl
rapportsystemet insamlade personuppgifterna skall samköras med andra uppgifter
eller personregister.
4.4.4
Sekretessfrågor
De
remissinstanser som behandlar sekretessproblematiken understryker den stora
betydelse sekretessreglerna har för insamlade uppgifters kvalhet och
informationssystemets användbarhet och utnyttjande. Samtliga handels kamrar,
Svenska företagares riksförbund och
SAF/indu-striförbundet/handdskammareförbundet anser att varken den hittillsvarande
eller den föreslagna lagen ger ett tillfredsställande sekretessskydd för de
insamlade uppgiftema. De sistnämnda organisationema finner att det framlagda
lagförslaget visserligen innebär förbättringar, men att problemen ändå har
länmats i huvudsak olösta. Länsstyrelsen i Kalmar län finner inte heller att
någon lösning av sekretessfrågan ännu lagts fram.
Prop. 1975/76:166 45
Kommunförbundet
liksom flertalet kommuner menar att enhetliga regler måste skapas så att
samtliga kommuner behandlas lika vid sina ansökningar om tillgång tUl
primärmaterialet. Förbundet anser att erforderliga garantier föreligger för
att kommimema inte kommer att handha det sekretessbelagda materialet så att det
medför skada för enskilda företag. Förbundet hänvisar tUl att kommunerna i
andra sammanhang handhar sekretesskyddade uppgifter.
Planverket
påpekar att sekretessreglema sätter så snäva ramar för ett rationellt
utnyttjande att dubbelarbete måste utföras. Planverket vill därför kraftigt
understryka betydelsen av att sekretessproblematiken löses och att kommunerna
på lika villkor som statliga organ får tiUgång till sådana sekretessbelagda
uppgifter som är av betydelse för den kommunala planeringen. Planverket finner
delegationens förslag vara ett steg i rätt riktning. Malmö, Kalmar och Vimmerby
kommuner liksom kommunförbundet framhåller vikten av att sekretessreglerna utformas
så att de medger kommunerna tiUgång till primärmaterialet för samtliga
arbetsställen i den egna kommunen.
Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar framhåller vikten av att uppgiftslämnarna ges garantier
för att uppgifterna inte används tUl andra syften än för vilka de samlats. JK
anför liknande synpunkter och menar att den i lagförslagets 2 § angivna
begränsningen av vad infordrad uppgift får användas till är värdefull och synes
väl avvägd. Konsekvensen av detta blir att endast myndigheter med
planeringsansvar bör ha möjlighet att ta del av uppgifter om enskilda
arbetsställen. Svea hovrätt anser sig inte ha någon erinran mot varken
förslagets föreskrifter om användningen (2 §) eller om skyldighet att göra
erforderliga förbehåll vid ett utiämnande (3 §).
Datainspektionen
framhåller att uppgiftsplikten ytterligare bör preciseras i lagen om
uppgiftsplikt, bl. a. därför att statistikproducent och statistikkonsument
annars tUlsammans kan besluta om vUka uppgifter som skall infordras.
JK,
Svea hovrätt och statskontoret framhåller att den nya lagen bör samordnas med
kommande ny lag om allmänna handlingar och tystnadsplikt.
SCB
anser att den föreslagna preciseringen i lagtexten av uppgifternas
användningsområde kommer att underlätta den prövning som alltid måste föregå
ett utiämnande av primärmaterial. Denna uppfattning delas av flera
länsstyrelser. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det emellertid synnerligen
angeläget att det skapas fuUständig garanti mot att uppgiftema inte ytterligare
sprids vidare sedan de överlämnats till annan myndighet.
SAFIindustriförbundetthandelskammareförbundet
framhåller att den insamlande myndigheten formellt sett inte kan kontroUera
eller ens följa en eventuell fortsatt spridning i följande led, eftersom varje
myn-
Prop.
1975/76:166 46
dighet
själv kan fatta beslut om vidare spridning. Detta medför en risk för
otillbörligt utnyttjande av uppgiftema som är utomordentligt allvarlig, även
om risken är liten. Särskilt anser organisationema att detta gäller ett system
med mtinmässig insamling och spridning av primäruppgifter om företagens
planering.
Organisationerna
konstaterar vidare att styrelseledamöter och tjänstemän vid verk och
myndigheter som förfogar över primärmaterialet kan beredas tillgång till dessa
uppgifter inom ramen för gällande sekretessbestämmelser. Som exempel anges att
enheter inom industridepartementet, som har tiU uppgift att utveckla den
statliga företagsamheten, skulle kunna skaffa sig en överblick och använda
uppgifter om konkurrerande företag. Med en omfattande spridning anser
organisationerna att det även finns risk för att informationen på ett
otUlbörligt sätt bUdar utgångspunkt för åtgärder riktade "mot
företaget" från tjänstemän i offentiiga organ, politiker, fackliga
förtroendemän m. fl.
Kommunförbundet
framhåller möjligheten för kommunstyrelsen att uppdra till viss ledamot eller
tjänsteman att handha granskning, bearbetning och förvaring av
sekretesskyddade primämppgifter. SCB, länsstyrelsen i Skaraborgs län,
kommunförbundet m.fl. understryker att möjligheten att vid utiämnandet av
uppgifter göra förbehåll förstärker sekretesskyddet för uppgiftslämnarna.
5
Lagstiftning om offentlig styrelserepresentation m. m.
5.1
Lagen om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser
Försöksverksamheten
enligt 1972 års beslut sker på olika nivåer. För samarbete på central nivå
tillkom lagen om offentlig styrdserepresenta-tion. Enligt denna lag får
regeringen tillsätta styrelseledamöter i samtidigt högst trettio aktiebolag
och stiftelser av viss beskaffenhet. Försöksverksamheten omfattar uteslutande
aktiebolag som kan utöva ägarinflytande över grapper av andra företag, dvs.
större förvaltnings- och Investmentbolag, samt stiftelser vilkas förmögenhet
huvudsakligen består av aktier i svenska bolag. Lagen om offentlig
styrelserepresentation, som trädde i kraft den 1 april 1973 och gäller till
utgången av juni 1976, innehåller i huvudsak följande.
Enligt
1 § har regeringen rätt att förordna en ledamot (offentlig styrelseledamot)
och en suppleant för denne i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet
huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom,
eUer sådan allmännyttig stiftelse som har tillgångar överstigande fem milj.
kronor. Samtidigt får dock' högst trettio aktiebolag och stiftelser omfattas av
offentlig styrelserepresentation.
Enligt
2 § åligger det offentlig styrelseledamot att särskilt verka för
Prop.
1975/76:166 47
att
samhällets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet. Den
offentliga styrelseledamoten avses tillföra styrelsen samhälleliga synpunkter
på de ärenden som tas upp. I stiftelser tUlkommer den viktiga uppgiften att
iakttaga att verksamheten bedrivs på sådant sätt att de syften som utgjort
grunden för stiftelsens gynnade ställning i skattehänseende tillgodoses. I
princip har emellertid offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan
ledamot samma ställning, samma uppgifter och samma ansvar som övriga
styrelseledamöter och suppleanter. Den överordnade uppgiften är således att
efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling. Detta kommer
till uttryck i 5 §, enligt vilken bestämmelserna i aktiebolagslagen (1944:705)
om styrelseledamöter och suppleanter skaU äga motsvarande, tillämpning, om ej
annat följer av lagen om offentlig styrelserepresentation.
Enligt
4 § utses offentlig styrelseledamot för tid som regeringen bestämmer. Det har
förutsatts att mandattiderna i möjligaste mån anpassas till dem som gäller för
övriga styrelseledamöter. Enligt 6 § har offentlig styrelseledamot och
suppleant rätt till ersättning för uppdraget av företaget med belopp som
regeringen bestämmer.
Det
har inte ansetts behövligt att i lagen ta in bestämmelse om att offentiig
styrelseledamot skaU ha rätt att medverka i arbetsutskott e. d. som inrättats
inom styrelsen. Ej heller har det ansetts behövligt att reglera frågan på vad
sätt de offentliga styrelseledamöterna skall informeras om de samhälleHga
intentionerna eller i vilka former dessa ledamöter skall underrätta regeringen
om företagets intentioner.
I
fråga om stiftelser saknas civilrättsliga regler om vem som utser ledamöter i
styrelser, om antalet ledamöter i styrelsen, styrelseledamöternas mandattid,
styrelsens uppgifter etc. Sådana frågor regleras i första hand genom
stiftelseurkunder, stadgar m. m. Regeringen har därför genom en särskild
bestämmelse i 3 § lagen om offentlig styrelserepresentation givits rätt att
från stiftelse i vilken styrelserepresentation kan komma i fråga infordra
stiftelseurkund, stadgar och andra handUngar som bestämmer stiftelsens
verksamhet eller visar dess tiUgångar. En sådan begäran kan förenas med vite.
5.2
Lagen (1955:183) 6m bankrörelse
Sedan
år 1970 (jfr prop. 1970: 141, BaU 1970: 141, rskr 1970: 395) finns i lagen
(1955: 183) om bankrörelse (banklagen) bestämmelser om offentiig styrelserepresentation
i affärsbankernas styrelse. Enligt 71 § banklagen har sålunda regeringen rätt
att utse högst fem offentUga ledamöter i styrelserna för dessa banker. De
offentliga styrelseledamöterna har till uppgift att särskilt verka för att
samhäUets intressen beaktas i bankens verksamhet. Enligt 74 § har en av de
offentliga styrelserepresentanterna rätt att närvara öch ta del i
överläggningarna när ärende.
Prop. 1975/76:166 48
som
senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskUt utsedda styrelseledamöter
eller befattningshavare i banken. För det fall att styrelsen med stöd av 74 §
andra stycket har uppdragit åt andra än verkställande direktör att avgöra
ärenden av beskaffenhet att eljest aii-komma på styrelsens prövning, kan
regeringen förordna att uppdraget skall omfatta också offentlig
styrelseledamot. Offentlig styrelseledamot är underkastad de kvalifikationskrav
och bestämmelser i övrigt som gäller styrelseledamöter utsedda av banks
bolagsstämma. Detta innebär bl. a. att den offentliga styrelseledamoten är
underställd inte bara banklagens skadestånds- och straffbestämmelser utan
också sekretessbestämmelsen i 192 § samma lag. Offentlig styrelseledamot i
bank har enligt 159 § andra stycket rätt tUl arvode av bankbolaget med belopp
som regeringen bestämmer.
Regeringen
har nyligen i prop. 1975/76: 53 föreslagit att systemet med offentiig
representation i affärsbankerna byggs ut. EnUgt förslaget skall regeringen få
rätt att tillsätta en offentlig ledamot i de styrelser som inom de större bankerna
leder verksamheten för en viss region. Vidare skall kommunfullmäktige i
kommunen, där affärsbank har lokalkontor, tillsätta två ledamöter i styrelse
som är knuten till kontoret. Det föreslås också att offentlig styrelseledamot i
affärsbanks huvudstyrelse liksom offentlig ledamot i regionstyrelse skaU ha
rätt att närvara och delta i överläggningama inom direktion eller annat organ
under styrelsen.
5.3
Kommunal styrelserepresentation
I
prop. 1972: 116 med förslag till bl. a. lagen om offentlig styrelserepresentation
togs också upp frågor om kommunal styrelserepresentation i vissa företag.
Departementschefen anförde i detta sammanhang bl. a. följande (s. 117 f).
Systemet
med offentlig styrelserepresentation i styrelserna för vissa aktiebolag och
stiftelser tar, som tidigare nämnts, främst sikte på att pröva en ny väg för
information och samarbete mellan dessa institutioner och centrala
samhällsorgan. Den ekonomiska strukturen i vårt land är emellertid sådan att
näringsverksamheten inom många kommuner kraftigt domineras av ett eller ett par
större företag. Utvecklingen av sysselsättningen, bostadsbyggandet och andra
samhällsinvesteringar liksom skatteunderlaget påverkas här i avgörande grad av
förändringar i dessa företags verksamhet och framtidsplaner. Jag anser att det
vore väl motiverat att kommunen i dessa fall bereddes tillfälle utse en
representant i det dominerande företagets styrelse. Det är därför enligt min
mening av intresse att även få till stånd en försöksverksamhet med kommunal
styrdserepresentation som ett komplement tUl det tidigare föreslagna nya
informationssystemet. Jag utgår från att det inom flera företag, som intar en
sådan ställning i kommunens ekonomiska liv som här avses, finns ett motsvarande
intresse för att pröva denna form för vidgat samarbete i syfte att ernå en
förbättrad samordning mellan samhäUets och företagets framtidsplanering. En
försöksverksamhet bör således här
Prop. 1975/76:166 49
t.
v. baseras på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner och företag.
Jag föratsätter dock att riktlinjerna för denna verksamhet tas upp till
överläggning mellan kommunförbundet och andra berörda organisationer.
Under
försöksperioden har frivillig försöksverksamhet kommit till stånd endast i
mycket begränsad utsträckning. Frågan har tagits upp av utredningen (C 1970:
29) om den kommunala demokratin i dess huvudbetänkande (SOU 1975: 41) Kommunal
demokrati. Utredningen pekar där på att planeringen i vissa kommuner, som
kraftigt domineras av ett eUer ett par företag är i hög grad beroende av dessa
företags utveckling. Enligt utredningen (s. 312) kan en kommunal
styrelserepresentation i dessa företag vara ett lämpligt komplement tUl andra
informationssystem. Utredningen föreslår därför att en försöksverksamhet
inleds med kommunal styrelserepresentation i företag som är dominerande i kommunerna.
Utredningens förslag har remissbehandlats. Därvid har framkommit att det bland
remissinstanserna råder delade meningar i denna fråga.
Som
framgår av avsnittet 5.2 innebär det i prop. 1975/76: 53 framlagda förslaget
rörande offentlig representation i affärsbankerna att en kommunal
styrdserepresentation skall införas på detta område.
5.4
Stiftelseutrednmgen (Ju 1975: 01)
Med
stöd av regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 har statsrådet Lidbom
tillkallat sakkunniga för att se över lagstiftningen rörande stiftelser. EnUgt
direktiven till de sakkunniga, som har antagit namnet stiftelseutredningen, bör
utgångspunkten för en ny lagstiftning vara den att alla stiftelser skall
anmälas för registrering. En viktig fråga som utredningen skall ta ställning
till är om stiftelse i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Starka
skäl talar enligt direktiven för att stiftelseinstitutet skall förbehållas
ändamål som främjar ett allmänt intresse. Bl. a. bör närmare övervägas i vilken
utsträckning stiftelse lämpligen bör tillåtas driva näring. Därvid bör de
sakkunniga uppmärksamma att en stiftelse också kan utöva näringsverksamhet i
den formen att stiftelsen äger del i majoriteten i ett rörelsedrivande bolag. I
direktiven framhålls vidare nödvändigheten av att samhäUet tar på sig ansvaret
för att förvaltningen anordnas så, att stiftelsens ändamål tas tillvara. För
att en kontroll härvidlag skaU bli effektiv bör krävas att företrädare för det allmänna
har möjlighet att löpande följa hur stiftelsen sköts. De aUmännyttiga
stiftelsemas privUegierade ställning i skattehänseende är också ett starkt
argument för att företrädare för det allmänna ges god insyn i och möjlighet att
påverka förvaltningen. De anförda skälen sägs tala för att samhället bör
tiUerkännas rätt att genom en av statiig myn-
4
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 166
Prop. 1975/76:166 50
dighet
utsedd representant delta i stiftelsens förvaltning när det är fråga om
självständiga stiftelser med mer betydande tiUgångar.
I
direktiven erinras vidare om den försöksverksamhet med offentliga
styrelseledamöter i vissa stiftelser som pågår enligt lagen om offentlig
styrelserepresentation. Det är för dagen, anförs det i direktiven, inte möjligt
att säga om denna lagstiftning kommer att förlängas såvitt den gäller
stiftelser. Vid utformningen av en mera permanent lagstiftning om rätt för
samhället att ta del i stiftelsers förvaltning bör de sakkun-iiiga emellertid
söka ledning i de erfarenheter som vunnits under försöksverksamheten. .
'
Det förmodas att ett statligt deltagande i stiftelsers förvaltning också kräver
en närmare reglering av hur förvaltningen skaU vara ordnad och vilka
förvaltningsorgan som skall finnas. I fråga om stadgarnas,innehåll bör
övervägas om nuvarande regler är tillfredsställande.
I
direktiven sägs vidare att det särskilt i fråga om stiftelser med mera
betydande tillgångar framstår som angeläget att utforma regler om bokföringsplikt
och revision.
Bland
övriga frågor som tas upp I direktiven kan nämnas frågan om det kanske främst
beträffande större, självständiga stiftelser finns behov av regler angående
likvidation eller fusion av stiftelse.
5.5
1974 års bolagskommitté (Ju 1974: 21)
Med
stöd av bemyndigande den 11 oktober 1974 har statsrådet Lidbom tillkallat
sakkunniga för att utreda frågor om handelsbolag m. m. De sakkunniga har
antagit namnet 1974 års bolagskommitté. I kommitténs uppdrag ingår bl. a. att
undersöka om det finns anledning att beträffande de större handelsbolagen
föreskriva att styrelse och verkställande direktör skall utses. De sakkunniga
bör försöka utforma sina förslag så att de underlättar införandet av
styrelserepresentation och annan löntagarmakt i främst de större
handelsbolagen.
6
Departementspromemorian Styrelserepresenlation för samhället
6.1
Erfarenheter av försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation
Under
försöksperioden har med stöd av lagen om offentUg styrelserepresentation
utsetts sammanlagt 52 personer som offentliga styrelseledamöter eller
suppleanter i 22 förvaltrungsbolag och åtta stiftelser. De flesta av dem är
riksdagsmän, statstjänstemän, fackUga funktionärer eller kommunala
förtroendemän.
I
promemorian redovisas resultatet av en intervjuundersökning som genomförts i
syfte att vinna närmare kännedom om försöksverksamhe-
Prop.
1975/76:166 51
ten.
I undersökningen, som utförts av personal från industridepartementet, har
mgått intervjuer med sju styrelseordförande och 20 offentliga styrelseledamöter
eller suppleanter. Av undersökningen framgår bl. a. följande.
Flertalet
av de intervjuade ledamöterna och suppleanterna upplevde uppdraget som
meningsfullt. De ansåg sig emeUertid ha suttit aUtför kort tid i resp. styrelse
för att kunna aktivt medverka i styrelsearbetet. Bland de intervjuade
styrelseordförandena var meningama delade om värdet av den offentliga
styrdserepresentationen. Delvis synes detta ha berott på att en del av de
offentliga representanterna ännu inte hunnit växa in i sina roller. De
tillfrågade styrelseordförandena har dock inte framfört någon kritik mot
reformen som sådan. Deras intresse har främst varit Inriktat mot frågan vUken
kompetens eller sakkunskap som kan tUlföras styrelsen genom den offentliga
styrelserepresentationen.
I
de flesta bolagen och stiftelserna har man visat stor öppenhet mot de
offentliga styrelseledamöterna och en positiv vilja att underlätta deras
arbete.
6.2
Allmänna synpunkter
I
promemorian konstateras att erfarenheterna av den offentliga styrel
serepresentationen i stort sett har varit positiva. Av den genomförda
in-tervjuimdersökningen framgår att flertalet av de tiUfrågade ledamötema och
suppleantema har upplevt sitt uppdrag som menmgsfuUt och att de i huvudsak har
fått ett positivt bemötande från företagens sida. Tanken på offentlig
styrdserepresentation som en lämplig form för samarbete och informationsutbyte
mellan samhället och företagen synes ha blivit godtagen.
Enligt
promemorian synes de positiva erfarenheterna från försöks verksamheten
bestyrka att den form för samarbete och informationsut byte som lagen om
offentlig styrdserepresentation anvisar är ändamålsenlig. Det finns därför
skäl att gå vidare på den inslagna vägen. Enligt promemorian bör den offentliga
styrelserepresentationen således få en utökad omfattning. Promemorieförslaget
innebär emdlertid också att den offentiiga styrelserepresentationen, bl. a.
genom att även kommunerna inordnas i systemet, får ett väsentligt annorlunda
innehåll än tidigare. På grund härav föreslås en ny verksamhet av försökskaraktär
i tre år. I huvudsak innebär förslaget att den statiiga representationen i
första hand skall inriktas på företag vilkas verksamhet är av betydelse för
flera kommuner eller för landets totala utveckling, dvs. är av riksintresse.
Detta innebär bl. a. att även de renodlade produktionsbolagen i fortsättningen
skall omfattas av systemet. Enligt förslaget skall under den nya
försöksperioden staten få rätt att utse offentliga styrelseledamöter enligt
angivna riktiinjer i högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och
Prop. 1975/76:166 52
tio
stiftelser. I fråga om den kommunala styrelserepresentationen innebär
förslaget att kommunerna ges rätt till sådan representation i företag som är
ortsdominerande eller som eljest är av stor betydelse för kommunen.
I
fråga om kommunernas roll i systemet med offentlig styrdserepresentation
anförs i promemorian följande. Lagen om styrelserepresentation syftar till att
tillgodose samhäUets behov av samarbete och informationsutbyte med företagen
på framför allt central nivå. I enlighet härmed har det hittills ankommit på
regeringen att utse offentliga styrelseledamöter. Emellertid finns det också
på lokal nivå ett betydande behov av nya och mera direkta former för ett
samarbete och informationsutbyte mellan samhället och företagen. Kommunernas
ökade ansvar för utveckling och samhällsservice på lokal nivå har fört med sig
att sysselsättnings- och näringslivsfrågoma fått en alltmer framträdande plats
i kommunalpolitiken.
En
angelägen uppgift för kommunen är att verka för att dess invånare bereds goda
utkomstmöjligheter. I många kommuner domineras näringsverksamheten av ett
eller ett par större företag. Utvecklingen av sysselsättningen,
bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar påverkas här i avgörande grad
av förändringar i dessa företags verksamhet och framtidsplaner. Mot denna
bakgrund har krav ställts på att kommunerna skall få representanter i
företagens styrelser.
I
promemorian erinras om departementschefens överväganden i frågan I samband med
1972 års lagstiftningsärende angående offentlig styrelserepresentation (jfr
avsnittet 5.3) och att den då förutsatta frivilliga försöksverksamheten endast
i mycket begränsad utsträckning kommit tiU stånd. I promemorian nämns också att
utredningen om den kommunala demokratin i sitt huvudbetänkande Kommunal
demokrati rekommenderat att en försöksverksamhet inleds med kommunal
styrelserepresentation i företag som är dominerande i kommunerna (jfr
avsnittet 5.3).
Enligt
promemorian föreligger det nu skäl att lagstiftningsvägen ge också kommunerna
rätt till styrdserepresentation.
I
fråga om inriktningen av den statliga representationen föreslås som nämnts att
denna fortsättningsvis bör i första hand syfta till att skapa ett forum för
bättre samarbete mellan staten och företag av riksintresse. Med företag av
detta slag sker visserligen redan nu ett betydande informationsutbyte som
genom enkäter, varselsystem och inte minst genom direkta kontakter i särskilda
frågor. Dessa former för informationsutbyte har dock enligt promemorian
allvarliga brister framför allt på det sättet att samhällets organ ofta får
information på ett så sent stadium att informationen inte kan beaktas i
samhällets planering.
1
promemorian tas upp tUl närmare diskussion frågan vUka företag som skall anses
vara av riksintresse. Det finns, anförs det, otvivelaktigt
Prop. 1975/76:166 53
goda
skäl för uppfattningen att kretsen av företag som kan sägas vara av
riksintresse är tämligen stor. Regeringens rätt att utse ledamöter föreslås
dock bli tUlämpad främst i fråga om företag som har ett alldeles speciellt
samhällsintresse, vUket inte lämpligen kan eller bör tiUgodoses på lokal nivå.
Det är framför allt tre synpunkter som härvid träder i förgrunden. Den första
gäller sysselsättningsaspekten. De företag eller grupper av företag som har det
största antalet anställda är sålunda av stor betydelse inte bara för
sysselsättningen totalt sett i landet utan även för näringslivets utveckling i
stort. En annan grupp av företag som kan sägas vara av riksintresse är de
företag som har anläggningar inom flera kommuner i landet. Riksintresset
förklaras i detta fall av de vittgående konselcvenser som dessa företags beslut
i struktur- och lokaliseringsfrågor har. Ett starkt intresse från här berörda
utgångspunkter tilldrar sig också de multinationella företagen. Detta beror
framför allt på de möjligheter som dessa företag har att fördela sin
produktion mellan Sverige och utlandet och att genomföra interna
finanstransaktioner. Det förhållandet att de multinationella företagen har
verksamhet i flera länder innebär att samhällets möjlighet att få insyn är mer
begränsad i fråga om dessa företag än beträffande andra företag. Enligt
promemorian bör dock offentlig styrelserepresentation som har störst värde
när representationen kan äga mm i den multinationella koncemens moderbolag
främst komma i fråga I de svenska multinationella företagen. Mot bakgrund av
att problemen i samband med utlandsägda företag f. n. övervägs av utredningen
(Ju 1973: 17) om utländska övertaganden av svenska företag finns enligt
promemorian inte anledning att nu föreslå särskilda åtgärder på detta område.
De
företag som f. n. omfattas av lagen om offentiig styrelserepresentation har
enligt promemorian sin plats också i ett utbyggt system för samarbete och
informationsutbyte på central nivå. En viss justering bör dock göras vad gäller
avgränsningen av förvaltningsbolagen. Till denna grupp bör sålunda hänföras
också vissa större aktiebolag som driver rörelse genom dotterbolag. För
berörda stiftelsers del torde nya överväganden kunna aktualiseras när
stiftelseutredningen i sinom tid lägger fram förslag till ny lagstiftning om
stiftelser.
6.3
Offentlig styrelseledamots uppgifter och ansvar
Även
om den offentliga styrelserepresentationen nu får en annan riktning och
omfattning än tidigare finns enligt promemorian inte anledning att racka på
grundsatsen att offentlig styrelseledamot i princip skall ha samma ställning,
samma uppgifter och samma ansvar som övriga styrelseledamöter. Den överordnade
uppgiften för offentlig styrelseledamot liksom för övriga styrelseledamöter bör
således enligt promemorian vara att främja företagets fortbestånd och
utveckling. Inom denna ram bör
Prop. 1975/76:166 54
det
liksom f. n. åligga offentlig styrelseledamot att särskUt verka för att
samhällets intressen beaktas i företagets verksamhet. Detta innebär att den
offentiige styrelseledamoten mot bakgrand av sin egen erfarenhet och sin
ställning som representant för stat eller kommun skall särskilt beakta och belysa
det allmänna intresset i frågor som behandlas i styrelsen.
Över
lag bör, anförs det i promemorian, offentlig styrelseledamot särskilt
uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att vidga och fördjupa samarbetet
och informationsutbytet mellan samhäUet och företagen på central resp. lokal
nivå. En angelägen uppgift är att söka finna effektiva former för detta
samarbete och informationsutbyte.
I
promemorian påpekas att styrelsen normalt beslutar endast i frågor som faUer
utanför den löpande förvaltningen. Styrelsen skall alltid sammankallas, om
styrelseledamot eller verkstäUande direktör begär det. Denna rätt att få
styrelsen sammankallad föreslås gäUa också offentlig styrelseledamot.
För
att offentlig styrelseledamot skall få tUlfälle att närmare sätta sig in i
frågor som skall behandlas av styrelsen bör enligt promemorian ledamoten ges
rätt att delta även i sådant förberedande arbete som sker inom ett
arbetsutskott. Detta kräver emellertid en uttrycklig lagregel. Lagen om
offentlig styrelserepresentation föreslås kompletteras med en sådan
bestämmelse, varvid 74 a § banklagen kan tjäna som förebild.
6.4
Den aktuella reformens omfattning
6.4.1
Företagsformer
I
fråga om vilka företagsformer som skall omfattas av lagen anförs i huvudsak
följande. I den pågående försöksverksamheten enligt lagen om
styrelserepresentation ingår vissa aktiebolag och stiftelser. Med tanke på att
aktiebolaget är den mest betydelsefulla företagsformen är det enligt vad som
anförs i promemorian tämligen självklart att aktiebolag bör omfattas av den
lagstiftning om offentlig styrelserepresentation som nu förordas. Undantag bör
dock göras för vissa kategorier av aktiebolag. En sådan kategori är bank- och
försäkringsaktiebolagen. För dessa aktiebolags verksamhet har nämligen
uppställts särskUda regler som syftar till att tiUgodose intresset av insyn och
inflytande från insättares, försäkringstagares och det allmännas sida.
Ekonomiska
föreningar omfattas av försöksverksamheten med styrelserepresentation för de
anstäUda men inte av motsvarande försöksverksamhet med offentlig
styrelserepresentation. Även de ekonomiska föreningarna har emellertid enligt
promemorian stor ekonomisk betydelse, särskilt inom jordbraks- och
konsumentkooperationen där de utgör den ekonomiska basen för verksamheten.
Ekonomisk förening torde vid sidan av aktiebolag vara den vanligaste
associationsformen bland företag
Prop. 1975/76:166 55
med
ett större antal anställda. Föreningarna bör därför enligt förslaget i princip
ingå i den aktuella lagstiftningen.
Enligt vad som anförs i
promemorian är den verksamhet som ideella föreningar normalt bedriver inte av
sådant slag att det finns anledning att nu inordna dem i systemet med
offentliga styrelseledamöter.
Den nuvarande
försöksverksamheten omfattar sådana allmännyttiga stiftelser som har tillgångar
överstigande 5 milj. kr. Lagstiftningen om stiftelser är f. n. föremål för en
genomgripande översyn. I utredningsuppdraget ligger bl. a. att överväga
formerna för den samhälleliga kontrollen av framför allt självständiga
stiftelser med mera betydande tillgångar. Frågan om stiftelserna i framtiden
bör omfattas av det nu aktuella systemet med offentliga styrelseledamöter är
således i viss mån beroende av resultatet av det pågående utredningsarbetet. T.
v. bör enligt förslaget endast ett begränsat antal stiftelser ingå i detta
system.
I fråga om handelsbolag
krävs f. n. inte styrelse, varför det enligt promemorian inte är lämpligt att
inordna dessa i systemet med offentlig styrelserepresentation. I promemorian
påpekas att frågan om det finns anledning att beträffande de större
handelsbolagen föreskriva att styrelse skall utses f. n. utreds (jfr avsnittet
5.5).
6.4.2
Koncerner
I
promemorian diskuteras också de problem som uppstår i samband med att företag
ingår i en koncern eller står i ett koncernliknande förhållande till andra
företag.
För det fall att
samhällsrepresentationen görs beroende av att berörda företag har en viss
storlek, mätt t. ex. i antal sysselsatta, kan detta ifråga om koncernföretag,
påpekas det i promemorian, få till följd att representationen inte kommer till
stånd i det företag som faktiskt utövar det bestämmande inflytandet över den
ifrågavarande verksamheten. Den nuvarande försöksverksamheten med statliga
styrelseledamöter enligt lagen om offentlig styrelserepresentation är inte
beroende av att berörda företag uppfyller vissa krav i fråga om storlek. Med
den uppläggning som föreslagits beträffande den statliga representationen anses
det i fråga om denna representation inte heller i den nu aktuella
lagstiftningen behövas någon särregel för koncernförhållanden.
Annorlunda förhåller det
sig enligt vad som anförs i promemorian med den kommunala representationen.
Denna bör inriktas mot företag som är ortsdominerande eller eljest av stor
betydelse för kommunen. En sålunda avgränsad rätt till styrelserepresentation
för kommunen kan innebära att kommunen får representationsrätt i ett
dotterföretag men inte i moderföretaget. Det lokala samhäUeliga intresset av
insyn i och inflytande över här berörda typer av moderföretag bÖr i många fall
kunna tillgodoses genom den statUga styrelserepresentationen. Det är oklart i
vad mån det däratöver kan finnas behov av en särskUd koncernregel för
Prop. 1975/76:166 56
kommunernas
del. Enligt promemorian bör en sådan regel kunna undvaras i varje fall under
försöksperioden. Under denna bör emellertid frågan belysas ytterligare.
6.4.3 Näringsgrenar
Den
aktuella lagstiftningen bör enligt promemorian inte omfatta bankaktiebolag,
sparbanker eUer försäkringsaktiebolag.
Ytterligare undantag kan,
sägs det i promemorian, övervägas beträffande sådana företag vilkas verksamhet
går ut på opinionsbUdning av politisk, religiös eller liknande art.
Vad gäller frågan om
införande av samhällsrépresentation i företag av här berört slag ter sig,
anförs det, situationen principiellt sett annorlunda. En av hörnstenarna i ett
fritt och demokratiskt samhälle är rätten att utan i förväg lagda hinder få
uttrycka åsikter. Den nu förordade reformen innebär visserligen endast en
minoritetsrepresentation för samhället och äventyrar således inte
ägarintressets bestämmande inflytande över den opinionsbildande verksamheten.
Till detta kan i fråga om tidningsföretag också läggas att risken för en
åsiktsinblandning inte heller i praktiken torde vara särskilt stor med tanke på
den självständiga ställning som redaktionsledningen av hävd intar inom dessa
företag. Mot detta kan anföras att yttrande- och åsiktsfriheten är av så
grundläggande vikt att det inte ens bör få förekomma misstankar om att den inte
hålls i helgd. En samhällsrépresentation i t. ex. de största dagstidningsföretagen
kan i varje fall komma att uppfattas som ett försök från samhällets sida att
göra intrång på åsikts- och yttrandefrihetens område. Därför föreslås undantag
inte bara för tidningsföretag utan även för andra företag vars verksamhet
väsentligen går ut på opinionsbildning av politisk, religiös eller liknande
art.
6.4.4 Omfattningen
av den statliga resp. kommunala styrdserepresenta
tionen
Kommunernas
rätt till styrelserepresentation föreslås i promemorian bli knuten till sådana
företag som är ortsdominerande eller som eljest är av stor betydelse för
kommunen. Då det gäller att mäta ett företags betydelse för en kommun är det
enligt promemorian lämpligt att utgå från företagets andel av det totala
antalet anstäUda inom kommunen.
Om
inte andelskravet sätts mycket lågt, medför ett andelskriterium att de största
kommunerna endast i ringa utsträckning ges tillfäUe till styrdserepresentation.
Det är därför enligt promemorian nödvändigt att vid sidan av ett andelskrav
införa också en regel som tillgodoser de största kommunernas intresse av
representation. En sådan regel kan, anförs det, lämpligen ges den innebörden
att kommunen under alla förhållanden skall ha rätt till styrelserepresentation
i företag som inom kommunen har mer än ett bestämt antal personer anställda. I
promemorian
Prop. 1975/76:166 57
föreslås
att kommun under försöksperioden ges rätt till styrelserepresentation i
företag som antingen har mer än 500 personer anställda inom kommunen eller där
svarar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda. Om man bortser
från företag som är av sådant riksintresse att representationsrätten bör utövas
på central nivå, kommer försöksverksamheten med kommunal styrelserepresentation
enligt detta förslag att beröra sammanlagt omkring 160 kommuner och ca 260
företag.
Den utvidgade, statliga
styrelserepresentationen bör enligt promemorian under den nya försöksperioden
omfatta endast företag av ett alldeles särskilt samhällsintresse. Detta
innebär som nämnts att företaget antingen skall ha ett mycket betydande antal
anställda eller ha anläggningar i flera kommuner eller vara ett i första hand
svenskt multinationellt företag. Bland de sysselsättningsmässigt största företagen
i landet återfinns också de som är av intresse från de sistnämnda två synpunkterna.
Urvalet synes därför enligt vad som anförs i promemorian kunna ske med
utgångspunkt i ett sysselsättningskriterium. I enlighet härmed skulle kunna
övervägas att låta försöksverksamheten i fråga om nu berörda företagsgrapp
omfatta t. ex. de 30 största företagen, mätt i antal anställda. Det är
emellertid angeläget att urvalet av företag kan göras så representativt som
möjligt. Detta innebär bl. a. att företag med spridd verksamhet och
multinationella företag skall kunna tas med i försöksverksamheten, även om de
i några fall inte skulle återfinnas bland de sysselsättningsmässigt allra
största företagen.
Som promemorieförslaget
utformats finns ingen fast gräns mellan statens och kommunens rätt till
styrelserepresentation. Enligt promemorian får emellertid föratsättas att
regeringen i samband med ikraftträdandet av en ny lag om offentlig
styrelserepresentation utser offentliga styrelseledamöter i de företag som då
bedöms böra bli föremål för statlig styrelserepresentation. Dessa bör därefter
vara undantagna från kommunal styrdserepresentation så länge staten önskar
bibehålla sin representation. Har å andra sidan kommunen utsett offentlig
styrelseledamot i visst företag, uppkommer frågan om det bör vara möjligt för
regeringen att ersätta den kommunala styrelserepresentanten i företaget med en
statlig. Uppenbarligen kan omständigheter inträffa som gör en statlig representation
önskvärd. Staten bör emellertid inte under löpande mandatperiod få rabba den
kommunala representationen.
Även om
representationsrätten i fråga om de allra största företagen sålunda enligt
förslaget skaU utövas av staten kan en tillämpning av sysselsättningskriterier
i ett fåtal fall leda till att mer än en kommun får rätt till
styrelserepresentation i ett och samma företag. Också i sådant fall bör
representationsrätten begränsas till en ledamot och en suppleant i varje
företag som utgör en juridisk person. Därför föreslås att en särskild regel
tas in i den nya lagen om att den offentliga ledamoten i detta fall får utses
av den kommun som representerar det största antalet an-
Prop. 1975/76:166 58
ställda
och att suppleanten utses av den kommun som representerar det näst största
antalet. Denna regel bör dock tUlämpas endast om kommunerna inte kommer
överens om annat.
6.5
Införande av samhällsrépresentation
6.5.1
Inrättande av samhällsrépresentation
Samhällsrepresentationen
bör enligt promemorian liksom f. n. vara en rättighet, som samhället, dvs. staten
eller kommunen, efter eget gottfinnande kan använda sig av eller avstå från.
Initiativet till samhällsrépresentation måste därför tas av samhäUet.
Teoretiskt sett består införandet av samhällsrépresentation av två skilda led.
Det första ledet, som kan kaUas inrättande av samhällsrépresentation, består i
att staten eller kommunen beslutar sig för att utnyttja sin lagstadgade
rättighet. Det andra ledet innebär att staten eller kommunen utser en person
till offentlig ledamot och denne inträder i företagets styrelse.
Inrättandet
av styrelserepresentation och utseendet av offentiig styrelseledamot med stöd
av lagen om offentlig styrelserepresentation har regelmässigt skett genom ett
och samma beslut. Det bör, anförs det i promemorian, även i fortsättningen
vara möjligt att utan lagreglering finna lämpliga former för införandet av
statlig styrelserepresentation.
Behovet
av formalisering ter sig enligt vad som sägs i promemorian däremot annorlunda
när det gäller införandet av kommunal representation. Promemorieförslaget
innebär (se avsnitt 6.12) att kommunema mte får en absolut rätt till
styrelserepresentation. Företagen skall sålunda under vissa speciella
föratsättningar kunna bevUjas undantag från lagen i vad den avser rätt till
styrdserepresentation för kommunerna, i sista hand genom beslut av en särskUd
nämnd. Införande av kommunal styrelserepresentation bör därför, anförs det, i
likhet med införandet av arbetstagarrepresentation ske i två etapper. Till att
börja med har kommunen att fatta ett principbeslut om utnyttjande av sin
representationsrätt och att underrätta företaget om sitt beslut. Härigenom
öppnas en möjlighet för företaget att ta upp diskussioner med kommunen om de
problem och frågeställningar som kan föranledas av kommunens beslut. Ytterst
kan det bli fråga om undantag och dispensprövning inför nämnden.-Med hänsyn
till den särskUda betydelse underrättelsen har i detta faU, bör enligt
förslaget kommunal styrelseledamot inte få tUlträda sitt uppdrag förrän en
viss tid förflutit efter det att företaget erhållit underrättelsen.
Det
bör enligt promemorian som hittills ankomma på regeringen att besluta om
inrättandet av statlig styrelserepresentation. Med tanke på den direkta och
påtagliga betyddse som frågan om kommunal styrelserepresentation oftast har
för kommunens invånare bör denna fråga behandlas av kommunfullmäktige.
Prop.
1975/76:166 59
Representationsrätten
bör enligt promemorian i varje juridisk person begränsas tiU att avse en
ledamot och en suppleant. I sådant fall då ett företag uppfyller kraven för
kommunal representationsrätt i mer än en kommun, kan tvekan uppstå rörande
vUken kommun som har att besluta om inrättande av sådan representation. Enligt
förslaget bör kommunerna var för sig ha rätt att fatta ett sådant beslut.
Tvister meUan kommunerna får lösas av den nämnd för
styrelserepresentationsfrågor som föreslås inrättad.
6.5.2
Utseende av offentlig styrelseledamot
Inte
heller utseendet av offentliga styrelseledamöter är enUgt promemorian
förknippat med problem motsvarande dem som uppkommer vid utseende av
arbetstagarledamöter. Förslaget innebär att regeringen resp. kommunfullmäktige
utser offentlig styrelseledamot. I faU då statlig styrelserepresentation
inrättats i ett företag där kommunen annars skulle ha haft rätt tUl
representation bör regeringen vid utseende av offentlig styrelseledamot söka
tUlgodose också lokala samhällsintressen. På samma sätt bör den kommun som ges
företräde framför annan berörd kommun vid utseende av styrelseledamot om
möjligt beakta de önskemål som den andra kommunen kan ha. Vid utövandet av
representationsrätten bör det enligt vad som anförs i promemorian vara möjligt
att få kunskap om den andra kommunens intressen t. ex. genom fortlöpande
kontakter mellan den offentlige ledamoten och företrädare för denna kommun.
6.6 Entledigande
av offentlig styrelseledamot
Offentlig
styrelseledamot föreslås liksom f. n. inta en förtroendeställning i
förhållande till den som utsett honom. Av detta följer att den offentiige
styrelseledamoten, oberoende av mandattidens längd, bör kunna kvarstå i
styrelsen endast så länge han åtnjuter sin uppdragsgivares förtroende. För
entledigande av offentlig styrelseledamot liksom annan styrelseledamot behöver
sålunda enligt promemorian inte åberopas några särskilda omständigheter. Det
räcker med att den som utsett ledamoten inte längre önskar att han skall
kvarstå i styrelsen. Det bör således ankomma på regeringen resp. kommunfuUmäktige
att i förekommande fall avgöra frågan om entledigande av den offentiige styrelseledamoten.
6.7 Suppleant
för offentlig styrelseledamot
I
promemorian föratsätts att samhäUsrepresentationen i varje berört företag
lUcsom f. n. skall omfatta en ledamot och en suppleant för honom. Behovet av en
suppleant understryks ytterligare genom att
Prop. 1975/76:166 60
också
kommunerna föreslås få rätt till styrelserepresentation. Det påpekas att
rätten att utse suppleant har ett särskilt stort värde i fall då flera kommuner
berörs.
6.8
Valbarhet och mandattid
I
lagen om offentlig styrelserepresentation uppställs i fråga om offentiig
styrelseledamot inte några särskilda viUkor för valbarhet utöver dem som
gäller för övriga styrelseledamöter. För offentlig styrelseledamot och
suppleant för sådan ledamot i aktiebolag gäller således i detta hänseende
bestämmelserna i aktiebolagslagen.
Enligt förslaget skall
även ekonomiska föreningar principiellt omfattas av samhällsrépresentation.
Besfämmelser om valbarhetsvillkor för styrelseledamot och suppleant i sådan
förening finns i 22 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Dessa
bestämmelser, som är avfattade i saklig överenssfämmelse med motsvarande
bestämmelser i aktiebolagslagen, föreslås gälla även beträffande samhällets
representanter.
Regeringen bör enligt
förslaget vid bestämmandet av mandattiden för offentlig ledamot inte heller i
fortsättningen vara bunden av en formell hänvisning till nämnda bestämmelser i
aktiebolagslagen eller motsvarande regler i 21 § tredje stycket lagen om
ekonomiska föreningar. Det kan emellertid vara naturligt att en anpassning av
den offentlige ledamotens mandattid sker i förhållande till övriga styrelseledamöters
mandattider.
I
fråga om mandattiden för offentiig styrelseledamot som utses av kommunen bör
enligt promemorian inte heller uppställas några regler som binder kommunen vid
de bestämmelser som gäller för övriga styrelseledamöter. Det bör stå kommunen
fritt t. ex. att anpassa mandattiden för sin offentlige styrelseledamot till
de kommunala valperioderna.
6.9
Jäv
I
8 kap. 10 § aktiebolagslagen resp. 27 § lagen om ekonomiska föreningar finns
bestämmelser som förbjuder styrelseledamot att delta i styrelsens behandling av
vissa frågor. Styrelseledamot får sålunda t. ex. inte handlägga fråga som rör
avtal mellan honom och företaget. Inte heller får han handlägga fråga om avtal
mellan företaget och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse
som kan vara stridande mot företagets. Dessa regler är uttryck för tanken att
styrelseledamot inte skall delta i styrelsearbetet när han har ett väsentligt
individuellt intresse som kan vara stridande mot företagets. Denna
Prop. 1975/76:166 61
princip
bör enligt promemorian självfallet gälla också för offentiig styrelseledamot.
Enligt
promemorian kan denna typ av fråga aktualiseras också i styrelser där staten är
företrädd genom offentlig styrelseledamot. Man föreslår därför att en särskUd
jävsregel införs av innebörd att offentlig styrelseledamot inte får handlägga
fråga om avtal, om den som utsett ledamoten har ett väsentligt intresse som ej
är av allmän natur och intresset kan vara stridande mot företagets.
6.10
Tystnadsplikt för offentlig styrelseledamot
Det
finns inte i vare sig aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar
några bestämmelser om tystnadsplikt för styrelseledamot. Inte heller i fråga om
styrelseledamot i stiftelse förekommer det några sådana bestämmelser.
Den
vårdnadsplikt som åvUar styrelseledamot på grund av hans sysslomannaställning i
förhåUande till företaget anses emellertid innefatta bl. a. skyldighet att
iakttaga tystlåtenhet rörande sådant vars offentliggörande kan skada
företaget.
För
offentiig styrelseledamot gäller f. n. samma tystnadsplikt som för övriga
styrelseledamöter. Denna princip föreslås ligga tiU grund också för den nu
aktuella lagstiftningen.
6.11
Ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant
F.
n. har offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot enligt 5 §
lagen om offentlig styrelserepresentation rätt .till ersättnmg av bolaget eller
stiftelsen med belopp som regeringen bestämmer. I beslut den 29 juni 1973 har
föreskrivits bl. a. följande. För det faU att arvode utgår till ledamot resp.
suppleant som utsetts i den för bolaget eller stiftelsen gällande ordningen har
offentlig styrelseledamot resp. suppleant rätt till samma arvode. I annat fall
bestämmer bolaget eller stiftelsen arvodet särskilt. Arvodet för år får inte i
något fall överstiga eller understiga 15 000 kr. resp. 5 000 kr. när det gäller
ordinarie ledamot och 10 000 kr. resp. 3 000 kr. i fråga om suppleant. Utöver
arvode är offentlig styrelseledamot och suppleant berättigad till reseersättning
och traktamente.
I
promemorian föreslås att offentlig styrelseledamot och suppleant också i
fortsättningen skaU ha rätt tiU ersättning av företaget. Av konstitutionella
skäl kan det dock inte överlämnas till regeringen att ge generella
föreskrifter om denna ersättning. I den nya lagen bör därför tas in en
bestämmelse i ämnet. En sådan bestämmelse kan, om man bortser från
beloppsgränserna, ges samma sakliga innehåll som det nu gällande
Prop. 1975/76:166 62
beslutet
har. Nämnda beloppsgiänser bör sättas till i fråga om ledamot 20 000 kr. resp.
5 000 kr. och beträffande suppleant 15 000 kr. resp. 3 000 kr.
6.12
Undantag från lagens tillämpning m. m.
Enligt
promemorian kan samhäUsrepresentation otvivelaktigt under vissa förhåUanden
medföra komplikationer för ägarna av berörda företag. Detta kan framför aUt
inträffa i fråga om aktiebolag med olika ak-tieägargrapper som i fråga om makt
och inflytande balanserar varandra. I sådana fall skuUe
samhällsrepresentationen kunna itmebära att-"maktbalansen" rubbas,
vilket i sin tur kimde få negativa återverkningar på bolagets förhåUanden. Som
exempel på sådana fall nämns bolag som är gmndade på s. k. konsortialavtal
meUan ett fåtal intressenter samt bolag i vilka visst slag av aktier medför
rätt att utse en eller flera styrelseledamöter. En likartad situation
föreUgger i det faU att en aktieägare eller en grupp av aktieägare, som har
majoritet på stämman, tillmötesgått en minoritets intressen genom att låta
denna bli representerad i styrelsen. I en sådan styrelse skulle den offentUge
ledamoten kunna påverka majoritetens ställiung. En komplikation kan vidare
uppkomma i fall då bolagsordningen innehåUer bestämmelser om särskUd
röstmajoritet. I sådana fall kan man inte bortse från att
samhällsrépresentation kan innebära hinder i styrelsearbetet därigenom att den
föreskrivna röstmajoriteten för beslut i viss fråga inte uppnås.
Med tanke på
komplikationer av här berört slag har i lagen om de anställdas
styrelserepresentation öppnats en möjlighet till undantag från lagens
tillämpning. Sådant undantag kan medges, om arbetstagarrepresentation på grund
av omständigheter som nu har berörts skulle medföra väsentiiga olägenheter för
företaget och dessa olägenheter inte kan undanröjas på annat sätt. Ett
medgivande av undantag skall dock aUtid förenas med villkor om åtgärder som på
annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga
om företagets verksamhet.
För
att pröva frågor framför aUt om undantag i särskilda fall från lagen om
styrdserepresentation för de anställda har inrättats en särskild nämnd,
dispensnämnden för arbetstagarrepresentation. Dispensnämnden består av
ordförande och sju andra ledamöter. Samtliga ledamöter utses av regeringen.
Fyra ledamöter utses på förslag av arbetsmarknadens organisationer. Tre
ledamöter utses efter förslag av kommunförbimdet, landstingsförbundet och
kooperationens förhandlingsorganisation. Nämndens ordförande skall vara person
som inte kan anses företräda arbetsgivar- eUer arbetstagarintressen.
Med
tanke på den väsentUga utvidgning av samhällsrepresentationen som förslaget
innebär synes enligt promemorian frågan om undantag i
Prop. 1975/76:166 63
särskUda
fall inte kunna lämnas oreglerad, i varje fall inte vad gäUer den kommunala
representationsrätten. Därför föreslås att den nya lagen får innehålla en
uttrycklig bestämmelse om att företag kan medgivas undantag från den
föreslagna lagens tUlämpnmg i vad den avser rätt för kommunen att utse
offentiiga styrelseledamöter. Bestämmelsen föreslås i tiUämpliga ddar utformas
efter mönster av motsvarande bestämmdse i lagen om styrelserepresentation för
de anställda. I fråga om den statliga styrelserepresentationen anses däremot en
uttrycklig undantagsregel kunna undvaras också i fortsättningen.
Förslaget
innebär att dispensnämnden för arbetstagarrepresentation får pröva också frågor
om undantag från lagstiftningen angående samhällsrépresentation. I anledning
härav föreslås vissa jämkningar i bestämmelserna om nämndens sammansättning.
Nämnden anförtros också uppgiften att pröva vissa frågor rörande den nya lagens
tillämpning. Med hänsyn till att nämnden tiUförs dessa nya uppgifter föreslås
den i fortsättningen heta nämnden för styrelserepresentationsfrågor.
6.13
Utbildning m. m.
Värdet
av den föreslagna reformen blu: enligt promemorian i inte obetydlig
utsträckning beroende av det personliga kunnande och den förmåga att framföra
åsikter som de offentUga ledamötema har. Även om det finns anledning räkna med
att samhället kommer att låta sig företrädas av kompetenta och representativa
personer, kommer uppgiften som offentUg styrelseledamot sannolikt att ställa
krav på nya kunskaper. En viss utbildningsverksamhet blir således nödvändig.
Det föreslås att utbildningsbehov som uppstår tillgodoses och bekostas av
resp. huvudmän.
7
Remissyttranden över departementspromemorian Styrelsérepresen-tation för
samhället
7.1
Erfarenheter av försöl
Endast
ett begränsat antal remissinstanser tar direkt upp bedömningen i promemorian
att erfarenhetema av offentlig styrelserepresentation har varit i huvudsak
positiva. Ingen av dem gör gäUande att negativa följder skulle ha visat sig.
Däremot förekommer viss kritik av innebörd att erfarenhetsredovisningen har
skett alltför kortfattat eller att bakgrundsmaterialet inte tUlåter några
bestämda slutsatser om nyttan av samhällsrépresentation i styrelsearbetet.
Synpunkter av detta slag förs fram av kommerskollegium, länsstyrelsen i
Östergötlands län och KF.
LO
framhåller att organisationen redan i sitt remissyttrande över sam-
Prop. 1975/76:166 64
arbetsutredningens
förslag, som låg tUl grund för 1972 års beslut om försöksverksamhet på
området, framhöll behovet av någon form av bas-organisation för ledamöterna.
Erfarenheterna visar nu enligt LO att en fast organisation (sekretariat) bör
byggas upp för de offentliga styrdse-ledamötema. Samma krav på en
basorganisation förs också fram av TCO.
Enligt
SAF/industriförbundet/grossistförbundet är dessa organisationers erfarenhet av
försöksverksamheten att de offentliga styrelseledamöterna har spelat en passiv
roU. De har i stor utsträckning suttit tysta under sammanträdena och har i
vissa fall också uteblivit. Erfarenheterna har emellertid varit positiva så
till vida att inga problem med sekretessen har uppkommit. Det finns inte heller
inom näringslivet något intryck av att de offentliga ledamöterna skulle vara
styrda av sina uppdragsgivare eller att enskilda ärenden skulle ha diskuterats
mellan den offentliga ledamoten och uppdragsgivaren. Ä andra sidan framgår av
promemorian att flera ledamöter efterlyst klarare riktlinjer och en direkt
service från industridepartementets sida. Det sägs uttryckligen att en sådan
service borde avse inte bara statsmaktemas allmänna intentioner utan också
innefatta hjälp med att ta fram sådan samhällelig information som är av
betydelse för beslutsfattande i visst fall. ErUigt organisationerna kan därmed
dras slutsatser om risk för framtida centralstyrning av offentliga
styrelseledamöter.
7.2
Allmänna synpunkter
Förslaget
att under en ny försöksperiod ge staten och kommunerna rätt att utse
styrelserepresentanter i vissa företag får ett blandat mottagande bland
remissinstanserna. Även inom många remissinstanser råder delade meningar.
Sålunda har i ett stort antal fall fogats reservationer till remissyttrandena.
Detta gäller patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands län samt
kommunförbundet.
Kommunerna
yttrar sig så gott som genomgående endast om förslaget såvitt avser rätten till
kommunal styrdserepresentation. Även bland dem förekommer i ett stort antal
fall reservationer till kommunstyrelsens yttrande.
Ett
betydande antal remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att en
försöksverksamhet enligt riktlinjerna i promemorian kommer till stånd även om
invändningar i detaljfrågor förekommer. Bland dessa återfinns patent- och
registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala,
Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och
Norrbottens län, utredningen om företagens informationsplikt,
decentraliseringsutredningen, Landsiingsför-
Prop.
1975/76:166 65
bundet,
LO och TCO. De nu nämnda remissinstanserna motiverar i allmänhet inte sitt
ställningstagande närmare. Några allmänna omdömen görs dock.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner förslaget väl avvägt. Länsstyrelsen i Uppsala
län anser att förslaget har förtjänster ur regionalpolitisk synpunkt och
länsstyrelsen i Kristianstads län menar att de i promemorian anförda skälen är
tungt vägande. Länsstyrelsen i Värmlands län är övertygad om att ett verkligt
engagemang i försöksverksamheten kommer att skapa ett sådant förtroende och
erfarenhetsutbyte att ömsesidiga fördelar uppnås och länsstyrelsen i Jämtlands
län finner det föreslagna systemet väl värt att prövas. LO erinrar om sin
tidigare i samband med 1972 års reform redovisade positiva inställning.
Några
remissinstanser ansluter sig till förslaget i stort men föreslår vissa
modifieringar i fråga om riktlinjerna för den fortsatta försöksverksamheten.
Industriverket menar att den statliga representationen bör omfatta något fler
företag än som föreslagits medan den kommunala representationen bör begränsas
till de mest angelägna fallen. De statliga representanterna bör enligt verket i
största möjliga utsträckning hämtas från lokal nivå. Verket anser också att om
samhällsrepresentationen uteslutande syftar tUl att tUlgodose ett
informationsbehov den kan ske i form av adjungering av den offentliga
ledamoten. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att den kommunala
styrelserepresentationen under försöksperioden bör prövas endast i ett urval
kommuner och att vid valet av dessa man bör se till att olika kommuntyper blir
representerade. Då det gäller den statliga representationen understryker
länsstyrelsen vikten av att styrelseledamöterna åläggs att vidarebefordra
information som är av betydelse för lokala och regionala samhällsorgans
åtgärder och inriktning. Kommunförbundet, som i huvudsak begränsar sig till
den kommunala sidan, tillstyrker att försöksverksamheten utvidgas till att
avse liommunal styrdserepresentation. Enligt förbundets mening bör dock inte
företagets storlek i sig vara avgörande för kommunernas engagemang i
styrelsearbetet. Detta bör i stället knytas till företag som har betydelse för
strakturen på arbetsmarknaden eller som i annat avseende kommer att ställa
anspråk på kommunen.
Bland
kommunerna ställer sig huvuddelen positiva till förslaget om Icommunal
styrdserepresentation. TUI denna grapp hör Gävle, Karlstads, Kristianstads,
Kungsbacka, Lessebo, Luleå, Malmö, Norrköpings, Piteå, Sandvikens, Stockholms,
Storfors, Strömsunds, Surahammars, Trollhättans, Åtvidabergs och Östersunds
kommuner. Avstyrker gör däremot Gotlands, Göteborgs, Halmstads, Ljungby och
Uppsala kommuner.
En
gmpp bland remissinstanserna förklarar sig kunna godta fortsatt
försöksverksamhet med statlig styrdserepresentation men avstyrker kommunal
styrelserepresentation. Dit hör länsstyrelserna i Gotlands, Kronobergs och
Hallands län samt KF.
5
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 66
KF
menar också att försöksverksamheten med statlig representation inte bör
utvidgas. Enligt KF:s mening torde visserligen en utvidgning av den statUga
styrelserepresentationen kunna ske utan större olägenheter men det är
viktigare att en förnyad utredning kommer till stånd där också alternativa
former för samverkan och informationsutbyte prövas. KF erinrar om att förbundet
i sitt remissyttrande över samar-betsutredningens förslag föreslog att man som
altemativ tUl styrelserepresentation skulle utreda och pröva samrådsgrupper
med representation från företag och samhälle.
I
fråga om kommunal styrdserepresentation menar KF att en sådan är förenad med
praktiska problem bl. a. för företag med verksainhet i flera kommuner. I
promemorian har det inte på något sätt gjorts försök att studera hur det
föreslagna systemet skulle fungera i något av landets större företag eller
bedöma hur det skulle te sig ur kommunernas synpunkt med hänsyn till de
uppstäUda samverkans- och informations-målen. Enligt KF:s mening bör inte ens
en försöksverksamhet startas på så lösa grunder som presenteras i promemorian.
Länsstyrelsen i Kronobergs
län anser att förslaget om kommunal styrelserepresentation kan vara ett sätt
att förbättra informationsutbytet mellan företag och kommuner. Länsstyrelsen
anser dock att sådana principiella och praktiska invändningar kan göras mot
förslaget att länsstyrelsen inte vill tillstyrka detta. Länsstyrelsen anför
bl. a. följande. Avgränsningen av vilka företag, som skall beröras av
offentlig styrelse-representation, är svårare att göra på kommunal nivå än på
riksnivå. Den föreslagna konstmktionen är främst tillämplig för kommuner, där
det finns ett eller några helt dominerande företag. Är däremot företager»
tämligen jämnstora med några företag strax över den föreslagna gränsen och
några strax under kan vissa problem uppstå. Att låta kommunen bli
representerad i vissa av företagen kan ge intryck av att dessa företag blir
favoriserade av kommunen.
Länsstyrelsen pekar vidare
på att den kommunala styrelserepresentanten kan komma i en besvärlig
mellanställning, när det gäller att i kommunen behandla anspråk för företaget
på mark eller andra förmåner. Den dubbla lojaliteten dels mot företaget,
dels mot kommunen kan i vissa situationer bli påfrestande. Den föreslagna
jävsregeln hindrar inte att den kommunala representanten kan komma i en
besvärlig situation i vissa frågor. Länsstyrelsen menar också att de problem
som sammanhänger med att ett företag har verksamhet i flera kommuner inte fått
någon tUlfredsställande lösning.
Länsstyrelsen i Hallands
län bestrider inte att ett kommunalt deltagande i ett företags styrelse kan
innebära möjligheter tUl både snabbare och bättre information än vad nuvarande
informationsmönster ger men känner en viss osäkerhet i denna fråga. Enligt
länsstyrelsen har de stora och ortsdominerande företagen och kommunerna redan
nu ett
Prop.
1975/76:166 67
väl
fungerande samarbete. Informationsproblemet är en fråga som främst rör mindre
och medelstora företag. Utvecklingen av informationssystemet företagsamhälle
bör kunna ge förbättringar i detta avseende.
Enligt
länsstyrelsen är inte fördelama med direkt styrdserepresentation så stora att
de överväger nackdelarna, där länsstyrelsen främst pekar på problemet med de
kommunala styrelseledamöternas dubbla lojaliteter.
Länsstyrelsen
i Gotlands län tUlstyrker fortsatt försöksverksamhet med statiig representation
i aktiebolag och stiftelser. Länsstyrelsen anser däremot inte att ekonomiska
föreningar bör omfattas av verksamheten och hänvisar härvid till att samhäUets
intressen kan tUlgodoses genom den s. k. öppenhetsprincipen i fråga om
medlemskapet och till föreningarnas demokratiska uppbyggnad samt obundenhet
mot finansvärlden och de politiska partierna. Länsstyrelsen avstyrker också kommunal
styrelserepresentation. I stället förordar länsstyrelsen ett vidgat
obUga-toriskt samrådsförfarande för att garantera att kommunen på ett tidigt
stadium får information om sådana förändringar i företagen som kräver
samhällsinsatser.
Slutligen
finns en grupp remissinstanser som ställer sig negativ till såväl statlig som
kommunal styrelserepresentation. En genomgående linje är att man inte i och för
sig ifrågasätter behovet av information mellan företag och samhälle, men anser
att styrelserepresentation för samhället inte ar någon lämplig form för detta.
I åtskilliga fall hänvisas till den förstärkning av informationsmöjligheterna
som informationssystemet företagsamhälle innebär. I fråga om det principieUt
lämpliga med samhällelig styrelserepresentation återkommer många argument som
framfördes i samband med remissbehandlingen av det förslag från
samarbetsutredningen som låg till grund för 1972 års försöksverksamhet och en
del remissinstanser hänvisar uttryckligen till sitt remissyttrande i detta sammanhang.
Till
den grupp som avstyrker offentlig styrdserepresentation över huvud hör
kommerskollegium, SAF/industriförbundet/grossistförbundet, Svenska företagares
riksförbund, SHIO, Svensk industriförening, Sveriges köpmannaförbund och LRF.
Kommerskollegium
anför att man hört landets handdskamrar i ärendet och bifogar inkomna
yttranden, som samtliga är negativa tUl promemorieförslaget. Kollegiet
ifrågasätter om förslaget kan medföra några väsentiiga fördelar för samhället
eller näringslivet. Enligt kollegiet kan det föreslagna systemet leda tiU att
de överväganden om kompromisser som mäste göras vid intressemotsättningar
endast tas upp inom en begränsad krets av styrelseledamöter och att det reella
beslutsfattandet förskjuts från styrelsen tUl olika slag av utskott. I fråga
om den kommunala representationen är enligt kollegiet den allvarligaste
invändningen
Prop. 1975/76:166 68
att
eftersom kommunens representant omfattas av samma sekretessregler som övriga
ledamöter, kommunens möjligheter att erhåUa icke offentliga uppgifter på detta
sätt är begränsade.
SAF/industriförbundet/grossistförbundet
tar i sitt gemensamma yttrande upp en rad invändningar mot förslaget. Enligt
yttrandet strider det i promemorian framlagda förslaget ända i grunden mot
organisationernas uppfattning om hur samarbetet meUan stat, kommun och företag
bör äga ram. Sammanfattningsvis anges följande.
Organisationerna står fast
vid sin uppfattning att statlig styrelse-representation utgör statlig
maktutövning utan demokratisk kontroll. Motsvarande gäUer för kommunal
styrelserepresentation. Det fiims en risk att den offentlige styrelseledamotens
särställning kan komma att utnyttjas av ledamotens uppdragsgivare till att föra
närmgspolitik direkt i storföretagen vid sidan av den ordinarie förvaltningen.
Lagar, författningar och myndighetspraxis vars innehåll alla kan ta del av kommer
då att ersättas med underhandsinstmktioner som inte är omedelbart tillgängliga
ens för de företag i vilka den offentlige ledamoten skall fullgöra sin uppgift.
Organisationerna ser också en risk att denna indirekta styming påverkar verk
och andra myndigheter genom att de i enskilda ärenden inte uteslutande tar
hänsyn till ansökans objektiva innehåll utan till den offentlige ledamotens
uppfattning. Även om så inte sker kan hos företagen och hos allmänheten
uppfattningen skapas att sådana hänsyn tas. Detta är, sett ur allmänt
demokratisk synvinkel, tillräckligt för att på ett betänkligt sätt rabba
tilltron till myndigheternas integritet.
Organisationerna
är positiva till ett breddat, fördjupat samarbete med statliga och kommunala
organ. Det måste vara mest rationellt för samhällsorganen att i samarbetet
möta dem som har den bästa kunskapen om de olika företagen och dessutom har
befogenhet att företräda företagen utåt, dvs. dem till vilka styrelsen
uppdragit att ha samhälls-kontakterna, vanligen då styrelsens ordförande och
verkställande direktören. Detta måste vara så mycket mer ändamålsenligt som av
företagen icke auktoriserade samarbets- och informationskanaler är oacceptabla
för dem. Offentiig styrelserepresentation framstår som effektivi-tetshämmande
för företagen. Styrelserna blir för stora och särskUt i koncerner med många
styrelser blir arbetet tungrott. Systemet innebär risker för låsningar,
gmppbildningar och omgång. Även från företagens utgångspunkt är det mest
rationellt att kontakten med statliga och kommunala organ sker i beredningen
och uppföljningen av styrelsens befattnmg med ärendena och inte i styrelsen.
En
styrelses huvuduppgift är att fatta beslut. I sin beslutsfunktion måste
styrelsen utgöra en enhet. Styrelsens ledamöter är sysslomän i företaget och
skall under såväl gynnsamma som ogynnsamma förhållanden fullgöra sin
förvaltningsuppgift med företagets bästa för ögo-
Prop. 1975/76:166 69
nen.
Styrelserna får inte utvecklas till förhandlingsorgan där skilda styrelseledamöter
har skilda uppgifter och särintressen att bevaka. Offentlig styrelseledamot
har ett uttryckligt särintresse. Detta kan leda tUl dubbla lojaliteter.
Beträffande kommunal styrelserepresentation framstår det för organisationerna
som osunt att genom lagstiftning i ett företags styrelse ta in ett intresse
som i så hög grad är part i förhållande till företaget och som dessutom ofta
står i ett konkurrens- och konfliktförhållande till andra Intressenter av
samma slag.
Liknande synpimkter
framförs av Svenska företagares riksförbund, köpmannaförbundet och delvis också
av LRF. I LRF:s yttrande anförs bl. a. att förbundet vUl göra allvarliga
principiella invändningar mot en UtveckUng i förslagets riktning som innebär
ett accelererande politiskt direktinflytande på företagens interna arbete. De
internationella erfarenheterna av en sådan utveckling manar knappast till
efterföljd. Förslaget om statliga och kommunala styrelserepresentanter i vissa
aktiebolag och ekonomiska föreningar innebär ett avsteg från den svenska
modellen av biandekonomi. Ett genomförande av förslaget skulle leda tUl en
Integration av politisk beslutsprocess, offentUg förvaltning och näringsliv. På
sikt medför detta aUvarlig risk för en utradering av de självständiga och
varandra balanserande intressen som vi hittUls haft i Sverige och som varit ett
av biandekonomins positiva käimemärken.
LRF menar att de anförda
synpunkterna framstår med speciell styrka när det gäller de kooperativa
företagen. Lantbrakskooperationen har utvecklats i samverkan med och med stöd
av statsmaktema. Den är tUl sin karaktär nationell och helt svenskägd. Under
tider med stark reglering av livsmedelsförsörjningen har också lantbrukskooperationen
anförtrotts uppgifter närmast av myndighetskaraktär. Detta samarbete har dock
skett utan uppgivande av den kooperativa integriteten. Ett deltagande av
offentliga styrelserepresentanter är helt artfrämmande för deri kooperativa
idén och saknar internationeU motsvarighet utanför de statssocialistiska
länderna och första uppbyggnadsfasen i vissa utvecklingsländer. Det förtjänar
starkt understrykas att ett av kooperationens särmärken alltid varit att den
skall stå obunden gentemot staten, finansvärlden och de politiska partierna.
Enligt LRF är förslaget i grunden oförenligt med denna princip.
SHIO
liksom Svensk industriförening motiverar sin negativa inställning till
förslaget främst med att lämpligare former firms för samråd och informationsutbyte
än styrelserepresentation.
I anslutning tUl de av LRF
anförda synpunkterna kan nämnas att Kooperationens förhandlingsorganisation,
som i övrigt företrädesvis yttrar sig över frågor av teknisk natur, menar att
kooperativa företag bör ställas utanför lagstiftningens tillämpningsområde.
Detta motiveras bl.a. med att i styrelserna för konsumentföreningar som regel
sitter personer, som är politiskt engagerade såväl inom kommuner och landsting
som på statlig nivå.
Prop. 1975/76:166 70
En
fråga som tas upp av några remissinstanser är syftet m ed
styrelserepresentationen. Patent- och registreringsverket menar att det finns
anledning att skilja på företag, där stat eller kommun önskar ett reellt
inflytande och även syftar till att överta en del av ansvaret för företagets
skötsel samt sådana företag där samhällets intresse är begränsat till
informationsutbyte och möjlighet till förhandlingar. I det senare fallet menar
verket att det kan ifrågasättas om styrelserepresentation är den lämpUgaste
formen att nå resultat. Informationsutbyte bör rimligen inte påverkas av att
ett bolags aktier är fördelade mellan vissa ägargrapper. Inte heller finns
någon anledning att i detta avseende behandla ett tidningsföretag annorlunda
och det är svårt att motivera varför jävsfrågor skall behöva störa en ordning
som syftar främst tUl att stärka informationsutbytet. För industriverket
framstår informationsaspekten som den centrala. Som nämnts finner verket att
denna kan tillgodoses genom att de offentliga ledamöterna adjungeras till
styrelsen.
Slutligen
kan nämnas att länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte frågan om
kommunal styrelserepresentation bör samordnas med den pågående översynen av
kommunaUagarna.
7.3
Offentlig styrelseledamots uppgifter och ansvar
Att
de offentliga styrelseledamöterna liksom tidigare skall ha i princip samma
ställning, samma uppgifter och samma ansvar som övriga styrelseledamöter och
att uppgifter att främja allmänna intressen begränsas av denna ram möter i
allmänhet inga invändningar från dem som godtar förslaget. Endast Sandvikens
kommun uttrycker uppfattningen att den "överordnade" uppgiften för
de offentliga ledamötema bör vara att främja samhällets intressen. Man påpekar
dock från flera håll att den dubbla lojaliteten kan innebära problem.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför i sådant sammanhang att
integritetsproblemet måste anses ingående belyst i praktisk verksamhet och har
av aUt att döma visat sig kunna lösas. Industriverket anför problemet med ansvarsförhållandena
som en omständighet som talar för den av verket väckta tanken att adjungera
offentliga ledamöter utan rösträtt.
Bland
de remissinstanser som ställer sig kritiska till förslaget skjuts problemet med
dubbla lojaliteter i förgranden. SärskUt gäller detta vid diskussioner av den
kommunala representationen. Synpunkter av nu nämnt slag framförs som tidigare
framgått av kommerskollegium, länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län
liksom av SAF/industriförbundet/grossistförbundet och kommuner som avstyrker
förslaget.
I
fråga om uppgiften för offentlig ledamot att främja samhällets intressen anför
kommerskollegium att det torde vara en nästan omöjlig uppgift för en ledamot
att kunna beakta alla de aspekter som kan in-
Prop.
1975/76:166 71
rymmas
i detta begrepp och att det därför synes mest rationellt att ett företag direkt
tar kontakt med den myndighet som har kompetens i en viss fråga.
Förslaget att ge offentUg
styrelseledamot rätt att delta även i sådant förberedande arbete som sker inom
ett arbetsutskott berörs så gott som endast av
SAF/industriförbundet/grossistförbundet, som finner att detta på ett särskilt
sätt skulle vara effektivitetshämmande. Organisationerna anför, att de godtagit
att arbetstagarrepresentanter i styrelsen får en sådan rätt men att en ytterligare
utvidgning skulle medföra att arbetsutskott inte skulle kunna utgöra den
smidiga arbetsform det är tänkt att vara.
Några remissinstanser
anser att garantier måste skapas för att information som de statliga
styrelseledamöterna får återförs till statliga länsorgan och kommuner. Dit hör
länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län. Åtvidabergs kommun anser
att det i lagen bör åläggas statlig ledamot att i sin verksamhet samråda med
berörda kommuner.
7.4
Den aktuella reformens omfattning
7.4.1 Företagsformer
Endast
ett fåtal remissinstanser tar upp frågan om vilka företagsformer som skall
omfattas av den nya försöksverksamheten. Som nämnts anser Kooperationens
förhandlingsorganisation att kooperativa företag bör undantas och LRF att
förslaget är särskilt olämpligt då det gäller sådana företag. Även
länsstyrelsen i Gotlands län avstyrker som nämnts att ekonomiska föreningar
omfattas av verksamheten.
KF:s inställning är som
nämnts att ingen utvidgning av den nuvarande försöksverksamheten, som är
inriktad på förvaltningsföretag, skall ske.
Kommerskollegium
framhåller i fråga om stiftelser att resultatet av stiftelseutredningens arbete
bör avvaktas innan definitivt beslut fattas om de lämpligaste medlen för att få
insyn i och möjlighet till påverkan av stiftelsemas verksamhet.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län anför att det inte är klart om några särskilda undantag avses
gälla för kommunal representation i hel-eller halvstalliga aktiebolag. Samma
länsstyrelse anmärker att inte heller den företagsform som representeras av
Försvarets fabriksverk behandlas i promemorian.
7.4.2 Koncerner
Frågor
»om sammanhänger med att företag ingår i en koncern eller står i ett
koncernliknande förhållande tUl andra företag eller med den närbesläktade
situationen att ett och samma företag har verksamhet i olika kommuner tas upp
av åtskilliga remissinstanser.
Prop. 1975/76:166 72
Industriverket
menar att det föreslagna systemet får till följd att då ett och samma företag
har anläggningar i flera kommuner det finns risk att vissa kommuner inte kommer
att kunna hävda sina speciella synpunkter även om de tillsammans representerar
ett högre antal anställda än den kommun som har representationen. Verket pekar
vidare på att i samband med koncerner med formellt fristående dotterbolag det
kommer att uppstå situationer, där olika kommuner endast får representation i
de olika dotterbolagens styrelser och ingen offentlig representation bUr
aktuell i moderbolaget (om detta är litet) eller en enskild kommun blu"
representerad i moderbolaget (om detta är stort). Visserligen, menar verket,
blir frågan löst i fråga om de största företagen genom statlig representation
men en sådan är enligt promemorieförslaget begränsad till 60 företag. Enligt
verket är det uppenbart att antalet koncerner är väsentligt större än så.
Verket anser att i samtliga nu angivna fall statlig representation bör
förekomma och att således begränsningen till 60 företag bör tas bort. I fråga
om koncerner bör enligt verket statlig styrelserepresentation komma tUl stånd
i moderbolagets styrelse om något av dotterbolagen uppfyller
kvalifikationskraven på offentlig representation. Endast på detta sätt menar
verket att syftena med den offentiiga representationen kan förverkligas och
hänsynstagande tUl samtliga kommuners intressen ske. Verket pekar också på att
denna lösning innebär att också "kranskommunernas" intressen kan
tillvaratas i högre grad än enligt förslaget. Många kommuner är starkt beroende
av ett företag eller en anläggning I en intilliggande kommun, som svarar för en
avsevärd del av kommunens sysselsättning. Ytterligare en omständighet som
enligt verket talar för statlig representation i företag som berör flera
kommuner är risken för att man på kommunnivå kommer att motverka
stmkturomvandlingsprocessen i sig, i stället för att rikta intresset och
krafterna mot de negativa effekterna av denna process.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län anför delvis likartade synpunkter som industriverket. Enligt
länsstyrelsen är det naturligt att staten svarar för representationen i de fall
avvägningar mdlan kommunala intressen kan väntas bli nödvändiga. Länsstyrelsen
anser därför att det föreslagna antalet fall för statiig representation bör
utökas med de fall som behövs för att göra detta möjligt.
Länsstyrelsen
i Värmlands län konstaterar att då det gäller koncerner och företag med
produktionsställen i flera kommuner det finns betydande svårigheter att finna
former för styrelserepresentation som ger likartade fömtsättningar i olika
kommuner. Länsstyrelsen delar uppfattningen att de "multikommunala"
företagens betydelse ofta är sådan att representationsrätten bör utövas på
central nivå. Systemet innebär dock att t. ex. flertalet av de värmländska
brakskommunerna, som utmärks av en betydande företagsensidighet, blir utan möjlighet
att utse kommunal
Prop. 1975/76:166 73
styrelserepresentant.
Det är enligt länsstyrelsen nödvändigt att lösa detta problem innan systemet
med kommunal styrelserepresentation permanentas. Olika möjligheter bör utredas
under försöksperioden. Det kan t. ex. övervägas att låta representanter för
kommuner få möjlighet att delta i sådana ärenden där den egna kommunen direkt
berörs eller när frågor som kan tänkas få återverkningar i kommunen avgörs.
Patent-
och registreringsverket menar att åtskUUga svårigheter uppstår när ett
företags verksamhet berör flera kommuner. Dessa konsekvenser kan enligt
verkets mening vara värda att ta, när det som eftersträvas är ett väsentiigt
samhälleligt delansvar i företagets skötsel, medan det är tveksamt om så är fallet
när statens eller kommunens intresse begränsar sig tUl en förbättring av
information och samordning.
7.4.3 Näringsgrenar
Vad
som anförs i promemorian i denna del berörs knappast alls i remissyttrandena.
Patent- och registreringsverket framhåUer dock att om syftet med
styrelserepresentationen enbart är informationsutbyte det inte finns någon
anledning att behandla tidningsföretag annorlunda än andra företag. Verket vill
dock understryka vikten av att inte göra intrång på åsikts- och
yttrandefrihetens område. Enligt verket bör 4 § i lagförslaget utformas så att
även tidningsföretag som hu-vudsakligen sysslar med nyhetsförmedling omfattas.
Strömsunds
kommun anser att de religiösa företagen inte bör undantas från
försöksverksamheten.
7.4.4 Omfattningen
av den statliga resp. kommunala styrelserepresenta
tionen
Som
nämnts (se avsnittet 7.4.2) anser industriverket och länsstyrelsen i Jämtlands
län att då det gäUer företag med anknytning tUl flera kommuner statlig
representation bör komma till stånd. Detta innebär i förhållande till
promemorieförslaget att den statliga representationen bör utvidgas i
förhållande till den kommunala.
Då det gäller omfattningen
av statlig representation kan I övrigt nämnas att länsstyrelsen i Kronobergs
län anser att vid permanentning, denna bör knytas tUI antalet sysselsatta i
företaget i stället för till ett bestämt antal företag. Kristianstads kommun
framhåUer att det är angeläget att man beaktar behovet av insyn i de
utlandsägda företagen även om de med hänsyn till antalet sysselsatta inte finns
bland de 60 största. Strömsunds kommun anser att det inte bör vara något hinder
att ge staten rätt att utse offentiiga styrelseledamöter i exempelvis alla
aktiebolag som sysselsätter mmst 20 personer.
I
fråga om den kommunala representationens omfattning har ganska många
remissinstanser synpunkter.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län konstaterar att enligt förslaget en-
Prop. 1975/76:166 74
dast
sex företag i länet skulle beröras. Enligt länsstyrelsen bör övervägas om inte
företag som svarar för mer än fem procent av den totala sysselsättningen
(inkluderat t. ex. jordbrukare och andra fria företagare) eller har 500
anställda borde omfattas. För länets del skulle då tio företag beröras.
Även
länsstyrelsen i Uppsala län finner förslaget något för snävt. Enligt
länsstyrelsen bör för undantagsfall övervägas möjligheten att utse ledamöter
även i mindre företag, som är av påtaglig betydelse för utvecklingen på en
ort. Sådana frågor synes lämpligen kunna avgöras av länsstyrelsen.
Till dem som bedömer den
kommunala representationsrätten enligt förslaget som alltför snäv hör också
Kristianstads, Luleå, Sandvikens och Östersunds kommuner samt
kommunalarbetareförbundet. Kristianstads kommun finner det lämpligare om
företagets anställda sätts i relation till antalet anstäUda inom näringsgrenen
"TUlverkningsindustri". Kommunen anser dock att en utvidgning kan
anstå tills erfarenhetet vunnits under försöksperioden. Sandvikens kommun,
liksom kommunalarbetareförbundet, menar att även andra företag än de som
omfattas av förslaget kan vara ortsdominerande. Även denna kommun anser dock
att frågan kan anstå till försöksperiodens slut. Östersunds kommun Ifrågasätter
om inte den i promemorian övervägda femprocentgränsen vore lämpligare. Luleå
kommun vill vidga den kommunala representationen till att omfatta företag med
50 anställda inom kommunen. Enligt förslaget skall dock kommunen samtidigt få
utöva sin rätt i högst det antal företag som motsvarar folkmängden i kommunen
delad med 10 000 och med en yttersta begränsning av 20 företag samtidigt.
Stockholms kommun anser att kommunerna själva bör få välja ut ett antal
företag (för Stockholms del tio) för att få erfarenheter av
styrelserepresentation.
Kommunförbundet
anser som nämnts att företagets storlek inte i och för sig bör vara avgörande
utan i stället dess betydelse för strukturen på arbetsmarknaden.
En
reservant i styrelsen för arbetsmarknadsstyrelsen anser att kommun alltid
skall få rätt till styrelserepresentation i företag som fått lokaliseringsstöd.
Åtvidabergs
kommun efterlyser klarare gränser mellan statens och kommunernas rätt.
Vissa remissinstanser
anser att kommunernas rätt till styrdserepresentation bör kvarstå även om
statlig ledamot utses. Dit hör patent-och registreringsverket samt Sandvikens
och Uppsala kommuner.
Samordningen mellan
statiig och kommunal representation berörs i vissa remissyttranden. Som nämnts
krävs av länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län liksom av
Åtvidabergs kommun att statlig ledamot skall vidarebefordra information till
statiiga länsorgan och kommuner. Ett liknande krav framförs av
kommunalarbetareförbundet.
Prop. 1975/76:166 75
7.5 Införande
av samhäUsrepresentation
Vad
som anförs i promemorian i fråga om införande av samhällsrépresentation föranleder
endast sparsamma kommentarer av remissinstanserna. Det kan nämnas att bl. a.
länsstyrelsen i Västmanlands län förutsätter att till statiiga ledamöter utses
personer med stark kommunal anknytning. Samma länsstyrelse anför att det i 10 §
lagförslaget bör klargöras vad som händer om den kommun som enligt
bestämmelserna har rätt tUl ordinarie styrelseplats inte utnyttjar sin rätt.
Landstingsförbundet menar
att landstingens behov av informationsutbyte skulle kunna tiUgodoses om dessa
ges tillfälle att anmäla önskemål om styrelserepresentation innan de statliga
ledamöterna utses. I samband därmed kan nämnas att länsstyrelsen i
Kristianstads län menar att det i vissa kommuner kan vara motiverat att
landstinget får styrelserepresentation med hänsyn till sitt ansvar för
sjukvårdsplaneringen. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas att LO tar upp
ett förslag från metallindustriarbetareförbundet och fabriksarbetareförbundet
om att de kommunala representanterna skall utses av länsarbetsnämnderna efter
förslag från kommunerna. Enligt LO finns skäl att pröva såväl de båda
förbundens förslag som promemorians.
7.6 Entledigande
av offentlig styrelseledamot
Denna
fråga berörs inte av remissinstanserna.
7.7 Suppleant
för offentlig styrelseledamot
Kommunförbundet
framhåller att en suppleants funktion normalt är att tjänstgöra vid den
ordinarie ledamotens frånvaro och att häri ligger att båda vanligen utses av
samma organ. Varken den ordinarie ledamoten eller suppleanten kan normalt
anses företräda mer än sin egen kommun. Enligt förbundets mening bör, om
kommunrepresentanten och dennes suppleant utses av skUda kommuner närmare
preciseras vUken närvaro- och yttranderätt m. m. den senare har vid
styrelsesammanträdena. Vidare bör det klarläggas om suppleanter har rätt att
delta i det förberedande arbete som sker inom särskUt arbetsutskott.
7.8 Valbarhet
och mandattid
Kooperationens
förhandlingsorganisation föreslår att i lagförslaget införs bestämmdse om att
mandattiden för statens styrdserepresentant skall anpassas tUl övriga
styrelseledamöters mandattid och inte understiga ett år. En sådan regel är
motiverad i första hand av kontinuitets-och effektivitetsskäl men förhindrar
samtidigt den teoretiska möjlighe-
Prop. 1975/76:166 76
ten
att staten genom ytterst korta mandattider kringgår den i lagen angivna
begränsningen till 60 företag samtidigt.
Karlstads
kommun anser att lagregeln om mandattid bör utformas så att denna tid
överensstämmer med den kommunala valperioden.
7.9
Jäv
Vad
som i promemorian anförs om jäv föranleder i allmänhet inga kommentarer och
vissa remissinstanser tillstyrker uttryckligen den föreslagna utformningen.
Några remissinstanser, bl. a. Sandvikens kommun, anser att frågan om vad som
skall anses vara "allmän natur" behöver klargöras.
7.10
Tystnadsplikt för offentlig styrelseledamot
Sekretessfrågorna
föranleder viss diskussion bland remissinstanserna. Principen att samma
tystnadspUkt skall gälla som för övriga ledamöter godtas i allmänhet.
Landstingsförbundet befarar dock att utrymmet för ett förtroligt
informationsutbyte kan komma att bli alltför begränsat. Förbundet anser att det
bör övervägas om icke möjUghetema tUl erfarenhetsöverföring behöver göras mera
omfattande än nuvarande lagstiftning medger.
Enligt kommerskollegium
torde genom sekretessreglerna kommunernas möjligheter att erhålla icke
offentliga uppgifter vara begränsade. Som nämnts anser kollegiet detta vara den
allvarligaste invändningen mot kommunal styrelserepresentation.
Göteborgs kommun
framhåller att några uttryckliga genereUa bestämmelser inte finns om kommunala
förtroendemäns tystnadsplikt. Många av de frågor som behandlas är dock av sådan
natur att strikt sekretess måste iakttas. De närmare förutsättningarna för
informationsutbyte genom kommunal styrelserepresentant behöver därför
preciseras innan en försöksverksamhet inleds.
Vissa remissinstanser
förutsätter som nämnts att den information som offentiiga styrelseledamöter får
skall föras vidare. Någon utförligare diskussion om sekretessproblematiken
förekommer inte i detta sammanhang. Frågan tas dock upp av länsstyrelsen i
Jämtlands län som menar att denna problematik borde ha diskuterats utförligare
i promemorian.
Slutligen kan nämnas att
Östersunds kommun menar att sekretessfrågoma kanske i praktiken inte kommer
att medföra större problem men att en fortsatt diskussion blir nödvändig både
under och efter den föreslagna försöksperioden.
Prop.
1975/76:166 77
7.11 Ersättning
till offentlig styrelseledamot och suppleant
Den
föreslagna ersättningsregeln kommenteras av vissa remissinstanser. I några faU
ifrågasätts lämpUgheten av att i lagen anges någon högsta och lägsta
beloppsgräns. Detta gäller patent- och registreringsverket, kommunförbundet
samt Luleå och Norrköpings kommuner. Karlstads och Sandvikens kommuner föreslår
smärre modifikationer av förslaget på denna punkt.
7.12 Undantag
från lagens tillämpning m. m.
Principerna
om undantag från lagens tUlämpning möter i allmänhet ingen erinran från
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser dock att det knappast
kan vara skäl att avstå från representation därför att samhällets representant
kan få ett avgörande inflytande mellan två jämnstarka block. Enligt
länsstyrelsen kan det ibland vara just i sådana situationer som samhälleliga
bedömningar bör tillmätas ett avgörande inflytande. Dispensrätt bör därför
utnyttjas med stor restriktivitet.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län tar upp den föreslagna bestämmelsen i 15 § att undantag skall
förenas med viUkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser kommunens
intressen. Länsstyrelsen efterlyser besked om vilka åtgärder som i sådant
sammanhang kan bli aktuella.
Vad gäller de föreslagna
uppgifterna för den nuvarande dispensnämnden för arbetstagarrepresentation
framförs vissa synpunkter. Ordföranden i dispensnämnden ansluter sig till
promemorieförslaget i denna del. I yttrandet anförs vidare att vissa
situationer som inte berörs i promemorian bör uppmärksammas under det
fortsatta lagstiftningsarbetet. Här åsyftas situationer då det samtidigt kan
bli fråga om styrelserepresentation för de anställda och för samhället och
viss balans skall etableras i styrelsen. I yttrandet påpekas också att nämndens
sammansättning måste ändras i samband med de nya arbetsuppgifterna. Ytterligare
tre ledamöter skulle behöva utses, varav en bör utses av kommunförbundet och
två av staten.
Kommunförbundet
har inget att invända mot att nämnden får ändrade arbetsuppgifter enligt
förslaget. Enligt förbundets mening bör dock en precisering av nämndens
uppgifter göras i lagen och inte enbart, som föreslagits, i instmktionen för
nämnden.
LO
har inga invändningar mot att nämndens uppgifter utvidgas tUl att avse även
undantag från lagstiftningen angående samhällsrépresentation.
Kooperationens
förhandlingsorganisation anför att det med hänsyn till arbetsdomstolens utökade
arbetsbörda är motiverat att alla tvistefrågor rörande styrelserepresentation
för såväl anställda som samhället avgörs av en permanent skiljenämnd, vars
beslut inte kan överklagas.
Prop. 1975/76:166 78
7.13.
Utbildning m. m.
Bl.
a. länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att stora krav måste StäUas på de
samhUllsutsedda ledamöternas personliga kunskaper och förmåga. Frågan om
utbildning bedöms därför vara viktig. Länsstyrelsen fömtsätter att staten gör
behövUga insatser på området oeh att dessa insatser sker så att de kommunala
huvudmännen i förekommande fall har nytta av dem.
8
Lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda m. m.
8.1
Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Enligt
1 § lagen om anställdas styrdserepresentation har de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar, som under det senaste räkenskapsåret i landet
sysselsatt i genomsnitt minst 100 arbetstagare, rätt att utse två ledamöter i
styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot. Om arbetstagarledamot
utsetts kvarstår rätten till styrelserepresentation även om antalet anstäUda
därefter skuUe underskrida 100 personer.
Lagen
omfattar inte bank- eUer försäkringsaktiebolag. De anstäUda i sådana bolag har
i stäUet rätt till styrdserepresentation enligt lagen (1973:1093) om
styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.
Ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen eller föreningar
enligt lagen om sambruksföreningar berörs heller inte av lagen (2 §). Därutöver
undantas aktiebolag vars styrelser vid lagens införande bestod av mindre än tre
ledamöter under förutsättning att samma förhåUande gällde den 1 januari 1972.
Bolagsstämma
eller föreningsstämma kan utan ändring av bolagsordningen eller
föreningsstadgarna besluta att lagen skall tillämpas på bolaget eller
förenmgen även om antalet anställda inte uppgår tiU 100 (4 §). Beslut kan också
fattas om att fler än två arbetstagarledamöter skall få utses.
Arbetstagarledamot
har i princip samma ställning och ansvar som andra ledamöter i styrelsen (5 §).
Beslut
om att arbetstagarrepresentation skall inrättas får fattas av lokal facklig
organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och
som omfattar mer än hälften av arbetstagama inom företaget. Tillhör de
anställda olika sådana organisationer kan organisationer som tUlsammans
företräder en majoritet av arbetstagama gemensamt besluta om inrättande av
arbetstagarrepresentation (7 §). Arbetstagarledamöter utses av de lokala
fackliga organisationerna (8 §). Om dessa därvid inte kan enas gäUer en
särskild hjälpregel (9 §). Denna innebär att organisation som omfattar mer än
fyra femtedelar av de kol-
Prop.
1915116:166 79
lektivavtalsbundna
arbetstagarna får utse båda arbetstagarledamöterna. I andra hand får de båda
lokala organisationer som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en
ledamot.
Arbetstagarledamot
bör utses bland de anställda (10 §). Den som är arbetstagarledamot i ett företags
styrelse får inte utan särskilt tillstånd utses till sådan ledamot i annat
företags styrelse. Fråga om tillstånd prövas av en särskild nämnd som anges i
det följande. Arbetstagarledamots mandattid bestäms av den som utser honom (11
§).
Vissa
jävsregler gäller för arbetstagarledamot (12 §). Han får sålunda inte delta vid
styrdsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd, förhandlingar om slutande
av kollektivavtal eller uppsägning av sådant avtal.
Bolag
eller förening kan medges undantag från lagens tiUämpning om
arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentiiga olägenheter för bolaget
eller föreningen (14 §). Som sådana olägenheter anges att styrelsens
sammansättning är beroende av politiska styrkeförhållanden eller av förhållande
mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper eller att bolagsordningen eller
stadgar innehåller föreskrift om särskild röstpluralitet vid fattande av
styrelsens beslut. Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat
sätt tiUgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om
företagets verksamhet. Fråga om undantag prövas av en särskild nämnd på åtta
personer vilken utses av regeringen, som också förordnar en av dem till
ordförande (15 §). Övriga sju ledamöter utses efter förslag av olika
organisationer som företräder arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. I
prövningen av ärende deltar ordföranden och fyra andra ledamöter enligt en
närmare angiven ordning (16 §).
8.2
Lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag
Genom
lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag har också de som är anställda i affärsbank, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit eller försäkringsbolag fått rätt till
styrelserepresentation. De anställda får sålunda, under förutsättning dock att
banken eller bolaget har minst 50 anställda, utse två ledamöter i styrelsen
(arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot. Ledamöterna
utses av de fackliga organisationerna. Lagen har även i övrigt utformats i nära
anslutning till lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar. En skiUnad i förhållande tUl denna lag är att fråga
om undantag prövas av regeringen.
Lagen
gäller tiU utgången av juni 1976.
Prop. 1975/76:166 80
9
Statens industriverks utredning 9.1. Sammanfattande analys
9.1.1 Inledning
Industriverket
framhåller att den genomförda utredningen framför allt har syftat till en
kartläggning och analys av hur styrelserepresentationen genomförts i företagen
och de problem som uppkommit i samband med genomförandet under verksamhetens
första tid. Utredningen gör inte anspråk på att fullständigt belysa reformens
betydelse när det gäUer målsättningen. Tyngdpunkten i utredningen ligger enligt
industriverket på kvantitativa uppgifter, medan reformens kvalitativa effekter
i mindre utsträckning kuimat belysas.
Industriverket
betonar att styrelserepresentationsreformen endast utgör en del av en pågående
förändringsprocess på arbetslivets område. Under senare år har tillkommit flera
lagar och avtal av betydelse för arbetstagarnas position i företagen. Som
exempel nämns lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen samt överenskommelsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsult.
Vidare framhålls att proposition med anledning av arbetsrättskommitténs
betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen förbereds. Samtidigt pågår
överväganden rörande såväl offentiiga som kommunala styrelseledamöter i
företagen. Mot denna bakgrund är det enUgt industriverket uppenbart att en
separat utvärdering av försöksverksamheten med styrelserepresentation erbjuder
problem.
Industriverket
påpekar med hänvisning till vissa departementschefsuttalanden i prop. 1972:
116 samt LO:s och TCO:s företagsdemokratiska program att det finns två
huvudaspekter att beakta i samband med en utvärdering av lagen om anställdas
styrelserepresentation, nämUgen insyn och inflytande. Inflytande är det vidare
begreppet och en förutsättning härför är insyn. Det är uppenbart att en
utvärdering av försöksverksamheten efter ett insynskriterium kan leda till ett
annat resultat än om ett inflytandekriterium tUlämpas. Ambitionsnivån är av
avgörande betydelse för behovet av förändringar i och kompletteringar av
lagstiftningen.
I
uppdraget till industriverket formulerades ett antal konkreta frågeställningar
som utredningen hade att belysa. Den sammanfattande analys verket gjort har
byggts upp kring dessa frågeställningar.
9.1.2 Reformens
genomslagskraft
En
av de frågeställningar som berörs i uppdraget gäller i vUken omfattning de
anställda utnyttjat sin lagenliga rätt att tillsätta styrelseledamöter. För
att kunna besvara denna fråga har verket genomfört en kartläggningsstudie som
omfattat samtUga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda.
Prop. 1975/76:166 81
Det
finns totalt 2 056 företag som har 100 anställda eUer mer. Av utredningen
framgår att 495 av nämnda företag (24 %) är undantagna från lagstiftningen. I
drygt hälften av dessa fall beror det på förändringar i företagsbeståndet
sedan år 1972, medan anledningen i övriga fall är de undantagsbestämmelser som
har tagits in i lagstiftningen. Av de 2 056 företagen var således 10 %
undantagna från lagstiftningen antingen därför att företagets styrelse har
färre än tre ägarvalda styrelseledamöter eller därför att den fackUga
organisationsgraden vid företagen understiger 50 % (i flera fall var båda dessa
undantagsbestämmelser uppfyllda).
För 82 % av de 1 556
företagsenheter som lagstiftningen faktiskt omfattar gäller enligt
utredningsmaterialet att styrelsen innehåller representanter för de anställda.
De anställda inom 3 % av företagen uppgav dessutom att representanter kommer
att utses, medan de anställda inom 6 % av företagen är indirekt representerade
i en moderbolagsstyrelse. Endast i 9 % av de av lagstiftningen omfattade
företagen har de anställda avstått från rätten till styrelserepresentation.
De
"avsfåendeanledningar" som de fackliga organisationerna redovisar
gör det enligt utredningen möjligt att särskilja i princip tre motiv. För en
relativt stor grupp företag gäller att de anställda avvaktar försöksperiodens
utgång eller att de f. n. saknar lämpliga styrelsekandidater. Fackklubbarna
inom en andra grupp av företag finner reformen meningslös av det skälet att den
inte ger de anställda en tillräckligt stark position i styrelsen. Ett tredje
avståendemotiv är att samarbetet mellan de anställda och företagsledningen
fungerar bra ändå.
9.1.3 Dispensmöjligheterna
Företag
kan som förat nämnts i vissa fall medges undantag från till-lämpningen av lagen
om anställdas styrdserepresentation. Fråga om undantag prövas av
dispensnämnden för arbetstagarrepresentation. Till nämnden inkom under år 1973
elva ansökningar och under 1974 två. Beslut har fattats i sju fall medan övriga
ansökningar återkallats. Dét faktum att dispensnämnden haft relativt få
ansökningar att ta ställning tiU torde enligt industriverket förklaras av dels
att dispensmöjligheterna är få, dels att de ärenden som avgjorts har uppfattats
soni prejudicerande. Flera företag torde tiUämpa samma "lösningar"
utan att nämnden anlitas.
9.1.4 Arbetstagarledamöternas
organisationstillhörighet
Utredningens material visar att tUlgängliga styrelseplatser som regel
fördelats
på ett sådant sätt att LO-medlemmar erhållit en ordinarie plats medan den andra
tillfallit en tiU Privattjänstemaimakartdlen (PTK) ansluten arbetstagare. Det
förekommer dock såväl att LO-med-
6
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nrl66
Prop. 1975/76:166 82
lemmar
besätter båda de ordinarie platserna som att PTK-medlemmar gör det.
Fördelningen har i flertalet företag inte bjudit några problem.
Industriverket
noterar att suppleantplatserna ofta används för att bredda representationen. I
de faU en tiU Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) ansluten
arbetstagarledamot besätter den ordinarie platsen för PTK är hans suppleant
ofta ansluten till Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) eller Sveriges
CivUingenjörsförbund (CF). Det förekommer också att PTK-medlemmar fungerar som
suppleanter för ordinarie ledamöter som är LO-anslutna och vice versa.
9.7.5 Styrelsens
roll
En
förutsättning för att styrelserepresenlation skaU bidra tiU att öka de
anstäUdas inflytande är enligt industriverket att beslut rörande företagets
utveckling verkligen fattas av styrelsen. TUlgången på empiriskt grundad
kunskap rörande styrelsearbetet och styrelsens roll i företagen är dock
begränsad. Verket har försökt att med hjälp av en relativt omfattande
materialinsamling bidra tUl en förbättrad kunskapsnivå. Den förhärskande
förestäUningen kan sägas vara att den reella makten i företagen inte Ugger hos
styrelsen utan hos företagsledningen: i första hand hos verkställande
direktören och hans medarbetare.
Det
Insamlade utredningsmaterialet tyder enligt industriverket på att styrelsen i
många fall är en passiv institution. Endast hälften av de Intervjuade
arbetstagarledamöterna anser att de viktiga besluten i företaget fattas i
styrelsen. Andelen företag med en aktiv styrelse är dock enligt industriverket
högre bland konsument- och producentföreningarna samt bland de börsnoterade
företagen än för dotterbolag till utländsk ägare, dotterbolag till börsnoterade
resp. icke-börsnoterade företag och för familjeföretag.
Enligt
verket har förhandsinformationen i vissa fall utsänts kort tid före
sammanträdena och det förekommer att materialet är ofullständigt. Detta kan,
anförs det, vara ett tecken på att den styrelsebehandling som frågorna ges är
summarisk. Även flera av de arbetstagarledamöter och företagsledare som
intervjuats i samband med särskilda koncern- och familjeföretagsstudier
betecknar styrelsens sammanträden som relativt "formella
tUlställningar". Bilden är enligt industriverket inte densamma för alla
företag. Det finns exempel på styrelser som tar en mycket aktiv del i
företagets förvaltning. I den utsträckning styrelserepresentationsreformen
hittills påverkat styrelsearbetets former och innehåll så anser industriverket
detta i flertalet fall ha varit i en för de anställdas insyns- och inflytandemöjligheter
positiv riktning.
9.1.6 Styrelsens
arbetsformer
Den
kartläggning av styrelsens arbetsformer som industriverket hat genomfört visar
på en mycket betydande variation mellan ensldlda företag. I vissa delar kan
man spåra ett samband med företagens storlek
Prop. 1915116:166 83
(t.
ex. för antal styrelsesammanträden per år, antal styrelseledamöter, förekomsten
av arbetsutskott etc.), men variationen inom resp. storleksgrupp är också
stor.
Enligt
verket tyder uppgiftema på att en majoritet av företagens styrelser arbetar på
ett sådant sätt att föratsättningar borde finnas för ett meningsfullt samarbete
mellan ledningen och de anställda. Vad beträffar förhåUanden som kan antas
begränsa arbetstagarledamöternas möjligheter till insyn och inflytande nämns
t. ex. att vissa om än ett fåtal styrelser endast sammanträder 12 gånger
per år, att knappt 20 % av styrelserna arbetar med arbetsutskott där i
flertalet fall arbetstagarledamöterna inte deltar och att det finns exempel på
styrelser där sammanträdena uteslutande förs på ett främmande språk.
Industriverket
finner anledning att specieUt peka på två betydelsefulla problem i detta
sammanhang, nämligen dels arbetstagarledamöternas tiUgång till Information,
dels sekretessfrågan. Dessa problem hänger dessutom samman. Insamlade uppgifter
tyder på att arbetstagarledamöterna som regel erhåUer samma skriftliga
underlagsmaterial inför ett styrelsesammanträde som de bolagsstämmovalda
ledamötema, men att materialet som tidigare nämnts i vissa fall utskickas
mycket sent och ibland är ofullständigt. Detta minskar arbetstagarledamöternas
möjligheter att ta del av materialet och att rådgöra med sina kontakt- och
referensgmpper.
Upplevda
eller faktiska sekretessbestämmelser utgör enligt utredningen en annan
försvårande faktor för vissa arbetstagarledamöter. Ca 1/5 av styrelserna
tillämpar enligt det insamlade materialet från arbetsgivarna fullständig
sekretess beträffande all förhandsinformation, medan andelen endast är något
lägre när det gäller sekretessen för material som rör frågor som behandlats av
styrelsen.
Ett
problem i sammanhanget utgör de många gånger bristfälliga kontakterna mellan
arbetstagarledamöterna öch deras uppdragsgivare. Enligt utredningen klagar
flertalet arbetstagarledamöter på bristande intresse och en låg aktivitet från
de anställdas sida. En anledning till detta anses vara de svårigheter som är
förknippade med att nå ut med information rörande styrelsearbetet och de
frågor som där behandlas tiU samtiiga anställda. Uttalade eUer upplevda
sekretessbestämmelser erbjuder därvidlag specieUa problem, problem som dock
förefaUer vara i avtagande.
9.2
Överväganden och förslag
9.2.1
Permanentning av lagstiftningen
Industriverket
påpekar att försöksperioden varit kort och att skilda demokratireformer är
inbördes beroende. Detta medför att det erbjuder vissa problem att formulera
åtgärdsförslag baserade på dessa erfarenhe-
Prop. 1975/76:166 84
ter.
Industriverket anser sig dock ha stöd för konstaterandet att försöksperioden i
stort utfallit positivt. Lagstiftningen om styrelserepresentation har
uppfattats som ett värdefullt komplement till övriga åtgärder med syfte att
förbättra demokratin i företagen. Det kan visserligen ifrågasättas om den, som
separat företeelse, givit de anställda något markant ökat inflytande ännu, men
den har otvivelaktigt förbättrat insynsmöjUg-heterna. På sikt bör den också
kunna bidra till att förbättra de anställdas inflytande. Industriverket
föreslår att lagstiftningen med vissa jämkningar permanentas.
9.2.2
Storleksgräns samt begränsning till företagsstyrelser av viss storlek
Försöksverksamheten
avser aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anstäUda. I sitt
remissvar på den departementspromemoria som ligger till grund för den pågående
försöksverksamheten förordade SAF att företag med färre än 200 anställda skuUe
undantas från lagens tiUämpningsområde. LO och TCO talade för en betydligt
lägre storleksgräns och fann gränsen 100 vara acceptabel enbart om försöksperioden
begränsades till tre år.
Under
utredningsarbetets gång har dessa önskemål om en sänkning av storleksgränsen
upprepats och det har även framkommit önskemål om borttagande av gränsen. Det
föreliggande utredningsmaterialet är enligt industriverket föga lämpat att
belysa konsekvenserna av en sänkt storleksgräns då det i huvudsak enbart berör
företag med minst 100 anställda. Materialet ger dock inget direkt stöd för
tanken att mindre företag är mer "demokratiska" än större. Det är
snarare så att när det gäller de mer "formella" demokratiarrangemangen
i företagen så erhålls för den lägsta storleksgruppen (100200 anställda) klart
sämre "värden" än för de större företagen. I vilken mån detta
uppvägs av kortare, mer informella kontaktvägar och en i övrigt bättre social
miljö har verket endast i mycket begränsad utsträckning haft möjlighet att
närmare studera.
Vid
en bedömning av frågan rörande en eventuell storleksgräns bör enligt
industriverket även beaktas den nuvarande undantagsregeln för företag med färre
än tre ledamöter i styrelsen.
Inom
industriverkets referensgrupp har man diskuterat flera altemativa förslag när
det gäller frågan om lagens tiUämpningsområde. Det mest långtgående förslaget
syftar till ett borttagande av såväl storleksgräns som nämnda undantagsregel.
Det främsta argumentet för detta alternativ är att de anställda bör ges samma
rätt till insyn och inflytande oberoende av företagets storlek och styrelsens
arbetsformer. Verket noterar också beträffande detta alternativ att alla
aktiebolag och ekonomiska föreningar har en styrelse och att en allomfattande
lagstiftning om rätten till styrelserepresentation inte betyder att något nytt
bolagsorgan behöver inrättas.
Prop. 1975/76:166 85
Industriverket
finner det önskvärt att lagstiftningen om styrelserepresentation omfattar även
företag med färre än 100 anstäUda. Samtidigt finner verket det motiverat att
även för den permanenta lagstiftningen bibehålla regeln om undantag för företag
som har färre än tre ledamöter i styrelsen. Som motiv för denna undantagsregel
anförs riskerna för en byråkratisering av företagen. I de fall en styrelse
består av en eller möjligen två ledamöter utgör denna sällan någon
betydelsefull beslutsinstans inom företaget. I de flesta fall torde ägarna av
företaget samtidigt utgöra dess lednmg. I de fall det bestämmande
ägarinflytandet Inte finns representerat inom företagets ledning torde
intresset för företagets förvaltning vara mycket begränsat hos dess ägare.
Under sådana omständigheter förefaller en påtvingad formalisering av
beslutsfattandet i form av ett styrelsearbete vara av begränsat värde för
kontakterna mellan företagets ledning och de anställda; informella kontakter
och diskussioner mellan företagsledning och anställda bör kunna ge de sistnämnda
en tillfredsställande grad av insyn och inflytande. Den lagstiftning som blir
resultatet av arbetsrättskommitténs arbete bör enligt industriverket vara av
värde också i detta sammanhang.
Industriverket
gör bedömningen att det i företag med 50 anställda eller fler kan vara
angeläget att informationsutbytet mellan de anställda och ägarna formaliseras,
dvs. de anställda i företag av denna storleksordning bör ges lagstadgad rätt
att framföra sina synpunkter till ägarna i reglerade former. Ett argument för
valet av just denna gräns är att arbetsmarknadens parter funnit den vara väl
avpassad i samband med avtalet om företagsnämnd (inom några förbund har dock
en lägre storleksgräns valts) och att senare även arbetarskyddslagen och
överenskommelsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter knutits till denna
storleksgräns. Detta gör det motiverat att anställda i företag som berörs av
dessa avtal också bereds rätt till styrelserepresentation och detta oberoende
av styrelsens nuvarande storlek.
Industriverket
föreslår att den permanenta lagstiftningen om styrdserepresentation skall
omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda.
För företag med färre än 50 anställda föreslås lagen äga tUlämpning för de fall
företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter (eller har haft
detta efter den 30 juni 1975). Den sistnämnda bestämmelsen innebär att samtliga
ekonomiska föreningar kommer att omfattas av lagstiftningen. En ekonomisk förening
skall nämligen enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar ha minst tre
ledamöter i styrelsen.
Bristen
på statistik gör det enligt industriverket svårt att beskriva de antalsmässiga
konsekvenserna av den föreslagna tillämpningsregeln. Vid ett borttagande av
såväl storleksgräns som den nyss diskuterade undantagsregeln skulle knappt 80
000 aktiebolag och drygt 10 000 ekonomiska föreningar beröras av
lagstiftningen.
Följande
tabell utvisar antalet berörda företag vid skilda storleksgränser. (Källa:
Bastabeller ur Centrala företagsregistret framtagna 1974-11-07, beräknad
aktualitet årsskiftet 1973/74.)
Antal anstäUda
Juridisk
form
Storleksgräns
Utan
storleks-
100-
50-
20-
10- 5-
2-
Aktiebolag
Ekonomisk
förening
Totalt
1976
140 2 016
3 959
213
4172
10 042
19 091 35108
425
799 1410 10 467 19 890 36 518
62 547
3040
65 587
79 614
10 728 90 342
9.2.3
Koncernstyrelserepresentation
I
lagen om anställdas styrelserepresentation regleras arbetstagarrepresentation
inom koncerner och vid koncernliknande förhåUanden av samma regler som i
företag utan koncernförhållanden.
Utredningsmaterialet
visar enligt industriverket att de anställda inom många koncemföretag upplever
avsaknaden av en generell rätt tUl representation i koncernens moderbolag i
koncernstyrelsen som en mycket allvarlig begränsning.
En
konsekvens av den utvidgning av lagens tUlämpningsområde som industriverket
förordar är att de anställda i moderbolaget alltid ges rätt till
styrelserepresentation, eftersom vid koncemförhållande moderbolagets styrelse
alltid torde ha minst tre ledamöter. Frågeställningen blir då om det finns
anledning att med lagstiftning påverka tUlsättandet av koncernstyrelseledamöter
eller om detta (på det sätt som föreslogs i förarbetena till lagen) bör
överlåtas till de lokala fackliga organisationerna inom koncernen. Avsaknaden
av speciella koncernregler skulle i ex-tremfaUet mnebära att lagstiftningen ger
en mindre grapp tjänstemän inom ett förvaltningsbolag, utan egen industriell
verksainhet, rätt tiU två styrelseplatser, medan de anställda inom koncernen
som helhet inte lagstiftningsvägen garanteras rätt tUl vare sig insyn i eller
inflytande på styrelsearbetet på koncernnivå.
Industriverket
finner det angeläget att lagstiftningen garanterar de anställda inom koncernen
som helhet rätten till koncernstyrelserepresentation. Detta kan åstadkommas
med hjälp av en bestämmelse som i princip säger att rätten till
styrelserepresentation i moderbolaget i en koncern eller vid koncernliknande
förhåUanden tillkommer samtliga anställda inom koncernen. Industriverket
finner i och för sig vissa nackdelar med detta men anser att argumenten för en
speciell koncernregel är starkare än de som talar emot.
Industriverket
fömtsätter att de fackliga organisationerna inom en koncern i samråd kan
ombesörja tUlsättandet av koncernstyrelseledamö-
Prop.
1975/76:166 87
ter
utan speciella regler. Kravet på minst 50 %-ig organisationsgrad skall i
koncernfallet tillämpas på samtliga anställda inom en koncern. Detsamma avses
gälla den bestämmelse som säger att i de faU en lokal facklig organisation
organiserar mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna
har denna, om ej organisationerna enas om annat, rätt att utse båda
arbetstagarledamöterna.
I samband med
koncernstudien i industriverkets utvärdering berörs ett specialförhållande,
nämligen att dotterbolag i vissa fall drivs i kommission för moderbolaget.
Arbetstagarna hyrs av dotterbolaget på årsbasis och de är således formeUt
anställda i moderbolaget men verkar i dotterbolaget. Under sådana
omständigheter ger den nyss behandlade koncernregeln inte de som arbetar i
dotterbolaget rätt till dotterbolagsrepresentation. Det förhållandet att
styrelsearbetet i ett sådant dotterbolag i flertalet fall torde vara mycket
begränsat samt att en koncernregel som täcker in detta specialproblem måste bli
relativt komplicerad, föranleder industriverket att avstå från att föreslå en
lagbestämmelse som skulle reglera detta konmiissionsfall. Verket förutsätter
att problemet i förekommande fall kan lösas genom överenskommelser inom de
berörda koncernerna.
Ett annat problem med
specialbestämmelser som gäller för koncerner samt vid koncernliknande
förhållanden är svårigheten att identifiera dessa förhållanden. Vissa koncerner
har andra företag än aktiebolag som moderbolag, vUket innebär att
lagstiftningen om koncerner formellt inte gäller. Det kan vara fråga om en
ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Industriverket föreslår att en
koncernregel bör omfatta såväl koncerner i aktiebolagslagens mening som
koncernliknande förhållanden i övrigt. I de fall tolkningstvister uppkommer om
regelns tillämplighet skall dessa kunna hänskjutas till den särskilda nämnd,
som enligt vad industriverket föreslår, skall kallas "nämnden för
styrdserepresen-tationsfrågor".
9.2.4
Beräkning av antalet anställda
Sättet
att beräkna antalet anställda kommer, med det föreslagna till-lämpningsområdet,
att ha betyddse för företag med ca 50 anställda och ett aktiekapital
understigande 1 milj. kr. Detta bör enligt industriverket inte hindra att
beräkningssättet preciseras. Verket föreslår att beräkningen i första hand
baseras på begreppet "tillsvidareanställning" enligt lagen (1974: 12)
om anställningsskydd. I de faU förbundsförhandlingar medfört att detta begrepp
inte tiUämpas (t. ex. byggnadsindustrin) bör som beräkningsgrand i stället
utnyttjas anställda med en minsta veckoarbetstid motsvarande gränsen för de
sociala förmånerna (f. n. 16 arbetstimmar/vecka). Antalet anställda skall
beräknas på basis av antalet genomsnittligt sysselsatta under det senast
förflutna räkenskapsåret.
Industriverket
föreslår att nämnda anställningsbegrepp skall användas även vid bestämning av
den fackliga organisationsgraden vid ett företag.
Prop. 1975/76:166 88
9.2.5
Undantag från lagens tillämpning
Industriverket
föreslår att nuvarande dispensregler bibehålls. Undantag skall enligt
förslaget kunna medges också för det fall att antalet anställda eller antalet
styrelseledamöter nedgår under det lägst föreskrivna.
9-2.6
Företagsformernas betydelse
Industriverket
har inte närmare studerat de företagsformer som undantagits från
lagstiftningen. Uppgifter från statistiska centralbyrån visar att antalet
handelsbolag med fler än 50 anställda är relativt stort, närmare bestämt 112
(varav 32 med fler än 100 anställda). Industriverket vill ifrågasätta om det
inte finns anledning att handelsbolag (och kommanditbolag) med minst 50
anställda ges skyldighet att inrätta en styrelse och att man på så sätt öppnar
möjligheter för de anställda att erhålla styrelserepresentation.
Denna
fråga behandlas emellertid av 1974 års bolagskommitté, som har till uppgift att
se över nuvarande handelsbolagslagstiftning och föreslå åtgärder för att
tUlgodose samhäUets och de anställdas krav på insyn i främst de större
handelsbolagen. Industriverket finner att resultaten från denna utredning bör
avvaktas, innan frågan om de större handelsbolagens StäUning i
styrelserepresentationshänseende slutgUtigt avgörs.
Industriverket
konstaterar att verksamhetens art vad avser stiftelser och ideella föreningar i
flertalet fall gör frågan om arbetstagarrepresentation i styrelsen mindre
angelägen. För ideella föreningar gäller dessutom att situationen i detta
hänseende är likartad med den som gäller för statlig och kommunal förvaltning.
Mot denna bakgrund finner verket det naturligt att frågan om representation
för de anställda i dessa senare organisationer övervägs i anslutning tUl
motsvarande bestämmelser avseende offentlig förvaltning.
9.2.7
Inrättande av arbetstagarrepresentation
Den
80/20-regel som gäller vid fördelning av styrelseplatserna mellan de lokala
fackliga organisationerna, i de fall organisationerna inte överenskommit om
annat, har enligt indtistriverket erbjudit problem i några enstaka fall.
Industriverket anser dock att en ny regel i vissa fall kan leda tUl en aUtför
"sned" representation. I företag med ett mycket begränsat antal
medlemmar från antingen PTK- eller LO-förbund förefaller det mindre lämpligt
att lagstiftningsvägen ge den mindre organisationen en med den större
organisationen anlalsmässigt likvärdig representation. Industriverket anser
att organisationerna under sådana omständigheter bör utnyttja
suppleantplatsema för att få till stånd en breddning av representationen.
Verket förutsätter att detta kan lösas i samförstånd mellan de lokala
parterna.
Industriverkets
utredning visar att de lokala fackliga organisationerna i mycket begränsad
utsträckning utnyttjat möjligheterna att utse externa
Prop. 1975/76:166 89
styrelseledamöter.
Det kan dock finnas tillfällen, t. ex. under en övergångsperiod eller i
geografiskt mycket utspridda företag, när det kan vara svårt att finna en
lämplig styrelseledamot internt. Lokala konflikter mellan facket och
företagsledningen kan också i vissa fall temporärt motivera användandet av en
extern styrelseledamot. Mot denna bakgrund finner industriverket inte
anledning föreslå att nuvarande beslämmelse ändras.
I
koncerner och vid koncernliknande förhållanden bör enligt verkets menmg en
arbetstagarledamot, utan särskilt tillstånd, kunna ingå såväl i en
dotterbolagsstyrelse som i koncemstyrelsen. I koncerner och vid kon-cemliknande
förhållanden kan behovet av kontakter mellan dotterbolagen och moderbolaget
vara så stort att det i vissa fall kan anses motiverat att en
arbetstagarledamot eller -suppleant i en dotterbolagsenhet även ingår som
ordinarie ledamot eller som suppleant i koncernstyrd-sen. Industriverket
föreslår att den nuvarande bestämmelsen bibehålls men att undantag görs för
koncerner och koncernliknande förhållanden, där styrdsema i moderbolag och
dotterbolag betraktas som olika organ i ett och samma företag.
I
den nya aktiebolagslagen utgör den tillåtna mandattiden för de bolagsstämmovalda
ledamöterna fyra år. Industriverket anser att den bör gälla även arbetstagarledamöter.
Industriverket föreslår således att samma maximala mandattid skall tiUämpas för
alla styrelseledamöter men att de fackliga organisationerna inom denna
maximitid ges rätt att fastställa arbetstagarledamöternas mandattid.
9.2.8
Suppleanter för arbetstagarledamöter
Utredningsmaterialet
visar att suppleanternas deltagande i dag är mycket begränsat. Detta gäller
även de ägarvalda representanternas suppleanter och som motiv till den
nuvarande ordningen anges ofta just önskemålet om en likformig behandling av
ägarvalda och arbetslagar-valda suppleanter. Suppleantema utestängs vanligtvis
även informa-tionsmässigt.
Industriverkets
referensgrupp har diskuterat frågan om en utbyggd suppleantroll. I dessa
diskussioner har betonats att arbetstagarledamöternas suppleanter av speciella
skäl bör beredas möjlighet att delta i styrelsearbetet och att det därför är
fel att utgå ifrån en "likabehand-Ungsprincip". De anställdas
suppleanter utnyttjas (eller borde utnyttjas) för att bredda representationen
mellan de fackliga organisationema samt, i förekommande fall, mellan skilda
geografiska enheter inom samma företag. Behovet av kontinuitet i
styrelserepresentationsfunktionen för de anställda är också stort.
Argumentet
mot en lagregel som ger de anställdas suppleanter närvaro- och yttranderätt är
enligt industriverket att det kan komma att medföra en betydande utökning av
vissa styrelser eUer i övrigt mer kom-
Prop. 1975/76:166 90
plicerade
arbetsförhållanden. Styrelsen kan komma att utvecklas tiU ett förhandlingsorgan;
ett kontrollorgan snarare än ett operativt organ. Tendensen till att bilda
arbetsutskott kan komma att förstärkas.
Industriverket
understryker dock starkt värdet av att de anstäUdas suppleanter bereds tiUfälle
att delta i styrelsearbetet. Med hänvisning tUl att redan den proposition som
föregick nuvarande lagstiftning innefattade en rekommendation i denna riktning
som uppenbarligen följts mycket dåligt och att ett utbyggt
suppleantdeltagande inte betyder någon reell inflytandeförskjutning, vill
industriverket förorda en sådan lagstiftning. Industriverket föreslår att
arbetstagarledamöternas suppleanter via en lagbestämmelse ges närvarorätt och
yttranderätt vid styrdsens sammanträden. Industriverket föratsätter att detta
i praktiken även kommer att innebära att de likställs med de ordinarie
ledamöterna vad gäller tillgången till såväl muntlig som skriftlig information.
9.2.9 Representationens
storlek
Industriverkets
referensgrupp har diskuterat frågan om en ökning av de ordinarie arbetstagarrepresentanternas
antal som ett alternativ till ei. utbyggd rätt för representantemas suppleanter
att delta i styrelsearbetet. Industriverket anser att den föreslagna regeln om
närvaro- och yttranderätt för suppleanterna ar bäst ägnad att tillfredsställa
de önskemål som framkommit under försöksperioden. Av denna anledning vUl
industriverket förorda att antalet ordinarie arbetstagarledamöter i berörda
före-tagsstyrdser även fortsättningsvis skall uppgå till två.
9.2.10 Styrelsearbetets
former
Nuvarande
styrelserepresentationslag innefattar inga regler om styrelsearbetets former.
Industriverkets
utredningsarbete har aktualiserat tanken på att i lagstiftningen ta in
bestämmelser angående vilka ärenden som skall behandlas i styrelsen, ett visst
minimiantal sammanträden per år, regler när det gäller förhandsinformation
inför ett sammanträde, förbud mot främmande språk i styrelsearbetet etc.
Anledningen är att utredningen visat på sådana brister i en del styrelsers
funktion att man ifrågsatt i vilken mån styrdserepresentation ger de anställda
i dessa företag de möjligheter till insyn och inflytande som lagstiftaren
avsett.
Det
är enligt industriverket uppenbart att aktiebolagslagen ger styrelsen rollen
som det överordnade organet inom företaget. Lagstiftningen ger styrelsen rätt
att besluta om riktlinjer och anvisningar för den verkställande direktören.
Styrelsen avses också kunna ge verkstäUande direktören bindande anvisningar om
hur löpande förvaltningsåtgärder skall handläggas och beslutas. Verkställande
direktörens befogenhet att handha den löpande förvaltningen upphör således om
styrelsen tar hela sin bestämmanderätt i anspråk.
Prop. 1975/76:166 91
Det
faktum att aktiebolagslagen ger styrelsen rätt att i hög grad bestämma
verkstäUande direktörens befogenheter är dock enligt industriverkets mening av
begränsat intresse i detta sammanhang. Aktiebolagslagen ger denna rätt till
styrelsens majoritet. Arbetstagarledamöterna befinner sig i
minoritetsställning.
Mot bakgrund av det nämnda
redovisar industriverket två handlingsalternativ:
1.
de anställda ges rätt till
representation i de organ där besluten i realiteten fattas,
2.
styrelsearbetet regleras på ett
sådant sätt att för företagets utveckling viktiga beslut alltid skall fattas
inom styrelsens ram.
Industriverket har valt
att inte ta ställning till värdet av åtgärder som skulle ge de anställda rätt
tUl representation i ledningsgrupper, direktioner etc, dvs. rätt till
representation i företagsledningsorgan som inte är direkt knutna till
styrelsen. Verket finner att denna problemställning närmast faller inom ramen
för de frågor som arbetsrättskommittén haft att överväga.
Industriverket finner det
angeläget att inte i onödan försvåra en anpassning av styrelsearbetet som kan
anses motiverad med hänsyn till omständigheterna. Med beaktande just av
svårigheterna att utforma enhetliga lagregler som skall omfatta såväl stora
koncernföretag som relativt små aktiebolag och ekonomiska föreningar och med
hänsyn tiU att flertalet företag uppenbarligen försöker att leva upp till
lagens anda och mening, har industriverket i flertalet fall avstått från
förslag till författningsreglering.
Antal
styrelsesammanträden
Under
utrednuigsarbetets gång har diskuterats värdet av dispositiva bestämmelser
avseende ett minsta antal styrelsesammanträden per år. Syftet skulle vara att
på detta sätt stödja de arbetstagarledamöter som hittills bevisligen har haft
svårt att få till stånd sammanträden. I aktiebolagslagen finns inga
bestämmelser om antalet styrelsesammanträden per år dock krävs ett i samband
med undertecknandet av årsberättelsen.
Aktiebolagslagen ger såväl
arbetstagarledamöter som övriga styrelseledamöter rätt att begära styrelsens
sammankallande. Industriverket föreslår att lagen om ekonomiska föreningar
kompletteras med en liknande bestämmelse. Regeln bör kunna införas i 25 § och
ha samma lydelse som motsvarande regel i aktiebolagslagen.
Industriverket finner'
däremot inte anledning föreslå någon reglering i lagen om
styrelserepresentation angående ett minsta antal sammanträden årligen. Verket
anser att det bör vara tillfyllest med en hänvisning till aktiebolagslagen och
till den föreslagna bestämmelsen i lagen om ekonomiska föreningar.
Prop. 1975/76:166 92
Representation
i arbetsutskott eller motsvarande
Industriverket
föreslår att det i den permanenta lagen om styrelserepresentation för de
anställda tas in en bestämmelse som ger arbetstagarledamöterna rätt till
representation i beslutsförberedande arbetsutskott (eUer motsvarande) inom
styrelsen.
Underlagsmaterial
inför styrelsesammanträde
Utredningsmaterialet
tyder enligt industriverket på att det förekommer att betydelsefullt
underlagsmaterial för de ärenden som behandlas på styrelsens sammanträden
utdelas under själva sammanträdet eller utsänds mycket kort tid före
sammanträdet. Ett sådant förfaringssätt försvårar givetvis
arbetstagarledamöternas, liksom även de bolagsstämmovalda
styrelseledamöternas, möjligheter att delta i verksamheten.
En
förutsättning för att styrelseledamöterna skall kunna utöva något inflytande är
att de erhåller en tillfredsställande förhandsinformation i så god tid före ett
sammanträde att de hinner sätta sig in i de ärenden som skall avhandlas. Detta
i kombination med det faktum att lagen syftar tiU att ge de anstäUda i gemen
ökad insyn och ett ökat inflytande medför att det i fråga om
arbetstagarledamöterna måste ställas speciellt höga krav på
förhandsinformation.
Industriverket
vUl dock inte föreslå att bestämmelser om förhandsmaterialet införs i lagen om
styrdserepresentation men anser att frågan om slyrelsens krav på information
bör tas upp till diskussion i varje enskUd styrelse och att man där skall
försöka enas om en arbetsordning. Det förefaller rimligt att en sådan
innefattar regler om att förslag tiU dagordning skall utsändas före
sammanträdet, att protokoll snarast möjligt utsänds efter sammanträdet, att
genomförda utredningar så långt möjligt skall utsändas före sammanträdet, i
den mån de skall tjäna som underlag för beslut vid sammanträdet etc. I den mån
utvecklingen inte leder till förbättringar I informationshänseende vill
industriverket föreslå alt en mer detaljerad lagstiftning på detta område
övervägs i samband med en mer genomgripande omarbetning av aktiebolagslagen
resp. lagen om ekonomiska föreningar.
Främmande
språk i styrelsearbetet
En
fråga som har samband med den som ovan behandlats rör användandet av främmande
språk i samband med styrelsens sammanträden och i förhandsmaterialet. Detta har
I sin tur medfört krav på att styrelsespråket i ett svenskt företag skall vara
svenska. Industriverket delar i princip denna uppfattning men anser att det i
vissa fall kan finnas fog för att främmande språk används i samband med
styrelsearbetet, t. ex. i de fall ett företag lyckats engagera en framstående utländsk
expert eller
Prop. 1975/76:166 93
om
representanter för det utländska moderbolaget ingår i styrelsen. Industriverket
anser att styrelseledamöterna i sådana undantagsfall bör beredas fullgoda
tolkningsmöjligheter (t. ex. simultantolkning) i samband med styrelsemötena
samt översättningshjälp när det gäller förhandsmaterialet. Vidare bör aUa
berörda arbetstagarledamöter enUgt industriverket beredas tillfäUe tiU
språkutbildning.
9.2.11 Styrelsearbetets
innehåll
De
enkätundersökningar som industriverket har genomfört visar att en majoritet av
arbetstagarledamöterna "saknar några frågor/ärenden i
styrelsearbetet". I flertalet fall är det personal- och arbetsmiljöfrågor
som efterlyses men även t. ex. ärenden rörande långsiktsplanering och investeringsfrågor.
Även andra enkätfrågor liksom koncern- och familjeföretagsstudien visar att
styrelsearbetet kan vara mycket formeUt och innehåUslöst.
Industriverket
föreslår att den permanenta lagen om styrelserepresentation innefattar en
paragraf som innebär att arbetstagarrepresentant äger rätt att påfordra att
styrelsearbetet bedrivs på ett sådant sätt att de anställda ges möjlighet till
msyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagets utveckling.
I motivskrivningen för denna paragraf bör en utförlig diskussion föras rörande
krav som bör kunna ställas på styrelsearbetets innehåll. Tvister rörande
lagstiftningen, bör kunna hänskjutas till den föreslagna nämnden för
styrelserepresentationsfrågor.
9.2.12 Arbetstagarledamöternas
ställning i styrelsen
Nu
gällande lagstiftning om styrelserepresentation bygger på att arbetstagarledamöterna
skall ha i princip samma ställning och ansvar som övriga ledamöter i styrelsen.
Aktiebolagslagens regler gäller såväl arbetstagarledamot som bolagsstämmovald
ledamot. Under utredningsarbetets gång har synpunkter framkommit som går ut på
att arbetstagarledamöterna bör ges extra stöd i olika avseenden.
Industriverket finner det dock inte vara motiverat att i en
styrelserepresentationslag ta in bestämmelser som i detta avseende ger de
anställda en särställning I styrelsen. Förutom de negativa psykologiska
effekter detta kan ha viU verket också peka på att man med regler med denna
innebörd på ett olämpligt sätt kan störa arbetsrytmen i ett företag. Verket
anser att de anställdas representanter, i förekommande fall, bör aktualisera
frågan i den egna styrelsen för att på så sätt få fram ett ställningstagande
från styrelsens majoritet.
Individuell
rätt till information
Under
industriverkets utredningsarbete har krav på att arbetstagarledamöterna skall
ha rätt till fullständig information aktualiserats dels som följd av att
arbetstagarledamöterna är i minoritet i styrelsen, dels som
Prop. 1975/76:166 94
följd
av att de är att betrakta som "insiders". Information nekas ibland
arbetstagarledamöterna med hänvisning till att övriga styrelseledamöter inte
erhåller motsvarande information.
Industriverket
framhåUer att avtalet om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter är av
betydelse i detta sammanhang. Avtalet föreskriver att ekonomikommittén och
arbetstagarkonsulten har rätt tillskriftUg och muntlig information som rör
företagets ekonomiska förhåUanden. Denna rätt gäller utan inskränkningar.
Rätten att avgöra vilken information styrelserepresentantefna skall få tiUgång
till läggs här på representanter för de anställda (i ekonomikommittén'eller i
en särskild delegation för sekretessfrågor utsedd inom företagsnämnden), men
avtalet ger inte automatiskt styrelsefepresentanterna rätt till fullständig
information.
Industriverket
finner det dock inte motiverat att i en styrelserepresentationslag ta in
bestämmelser som i detta avseende ger de anställda en särställning.
Arbetstagarledamots
skyldighet att iakttaga sekretess
Industriverket
påpekar att i gäUande aktiebolags- och föreningslagstiftning ingår inga
uttryckliga föreskrifter om styrelseledamots tystnadsplikt. Från fackligt håll
hår man betonat vikten av att arbetstagarledamöterna ges möjlighet att
informera de anställda om styrdsens arbete och företagets förhållanden.
Arbetstagarledamöterna kan behöva samråda med och informera de förtroendevalda
inom sina organisationer (t. ex. ledamöter i företagsnämnden) även rörande
frågor som i princip bör vara sekretessbelagda.
Industriverkets
utredningsmaterial tyder på att sekretessfrågan utgör ett problem i vissa
företag. Enligt industriverket finns det trots detta anledning konstatera att
sekretessfrågan för flertalet företag Inte förefaller att utgöra något problem.
Det finns således knappast anledning att i nuläget införa några
"sekretessregler" i lagstiftningen. En rimlig åtgärd finner däremot
industriverket vara att i en kommande proposition på nytt ta upp denna fråga
och betona att syftet med lagstiftningen är att ge de anställda, och inte
enbart arbetstagarledamöterna, ökad insyn och ett ökat inflytande.
Utredningsmaterialet
visar att kontakterna mellan arbetstagarledamöterna och de anställda erbjuder
problem. Från arbetstagarhåll hävdas-bestämt att detta inte uteslutande är ett
fackligt problem utan att det ingår i ledningens uppgifter att inom företaget
sprida information kring styrelsens verksamhet.
Industriverket
finner detta vara ett angeläget problem och förordar att de fackliga
organisationerna ges mesta möjUga stöd när det gäller vi-dareinformations- och
aktiveringsproblemen.
Prop. 1975/76:166 95
Koncernföretagen
och över hu-vud taget företag med geografiskt spridd verksamhet erbjuder
specieUa problem i vidareinformationsbänseende. Från arbetstagarhåU är man
angelägen om att möjlighetema till kontakter mellan skilda enheter förbättras
och' att resurser ställs till förfogande för denna kontaktverksamhet. Detta
gäller t. ex. möjligheterna att dra samman referens- och kontaktgrapper till
regelbundna träffar. Industriverket anser att stöd från företaget bör utgå för
denna typ av kontaktverksamhet.
Frågor
om jäv
Under
utredningsarbetets gång har ingenting framkommit som tyder på att lagens
nuvarande bestämmelser erbjudit några speciella problem. Industriverket viU
peka på de "komplikationer" som en utbyggnad av förhandlingsrätten, i
enlighet med arbetsrättskommitténs förslag, kan skapa. Under nuvarande
omständigheter kan industriverket inte se något hinder mot ett bibehållande av
nu gällande jävsregler även i den permanenta lagstiftningen, men utformandet
av jävsreglerna bör övervägas i anslutning till övrig arbetsrättsUg
lagstiftning.
9.2.13
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor
Frågor
om undantag i särskUda fall från lagen om styrelserepresentation prövas som
nämnts av dispensnänmden för arbetstagarrepresentation. Nämnden har haft ett
mycket begränsat antal ansökningar att ta ställning till under den pågående
försöksperioden. Industriverket föreslår, att nämndens arbetsområde utökas i
samband med att lagstiftningen permanentas och att nämnden görs om till en
"nämnd för styrelserepresentationsfrågor".
Den
av industriverket genomförda utredningen tyder på att flertalet
företagsstyrelser arbetar på ett sådant sätt att de anställda genom minoritetsrepresentation
i styrelsen uppnår den insyn och det inflytande som avsetts med
styrelserepresentationsreformen. De problem som industriverket har påvisat
anser man i flertalet fall vara av övergående natur och verket finner därför
anledning anta att såväl de nya lagregler som nu föreslås som de påpekanden som
verket vill se införda i motivskrivningen tUl lagtexten, kommer att följas
lojalt inom företagen.
Under
utredningsarbetets gång har emellertid exempel framkommit på uppenbara avsteg
från försökslagen och dess anda. Mot denna bakgrund finner industriverket att
det kan finnas behov av en instans vartUI tvister med anledning av
lagstiftningen skall kunna hänskjutas. Tvisterna kan avse tolknmgen och
tiUämpningen av såväl lagreglerna som motivskrivningen. Det bör vara fråga om
ett organ som har den erforderliga erfarenheten från berörda områden av
arbetslivet. Den nuvarande dispensnämnden har karaktären av en självständig
myndighet och består av ledamöter som utses av regeringen efter förslag från
arbets-
Prop. 1975/76:166 96
marknadens
organisationer. Industriverket anser det vara en lämplig ordning även for den
föreslagna "nämnden för styrelserepresentationsfrågor".
Industriverkets
referensgrupp har diskuterat vilken status nämnden och dess beslut bör ges och
den härmed sammanhängande frågan om nämnden skall kunna utdöma någon form av
sanktion. Verket redovisar här enbart två alternativ. Ett alternativ är att se
nämnden i första hand som en rådgivande instans; ett stöd för parterna i de
fall tvister uppkommer. Om enighet mellan parterna ej kan uppnås, skall frågan
kunna hänskjutas till arbetsdomstolen, som skall kunna utdöma sanktioner. Ett
annat alternativ är att ge nämnden status av dömande instans.
9.2.14
Utbildning
Industriverket
lägger inte fram något förslag beträffande utbildningsfrågorna men understryker
behovet av att arbetstagarnas möjligheter till utbildning för sitt uppdrag i
möjligaste mån underlättas.
10
Remissyttranden över statens industriverks utredning 10.1 Allmänna synpunkter
I
det närmaste samtliga remissinstanser instämmer i verkets slutsats att
försöksperioden i stort utfallit positivt. Statsföretagens förhandlingsorganisation
(SFO), Statsföretag AB, SAF/industriförbundet, SACO/SR, kommunförbundet.
Landstingsförbundet, A-pressens samorganisation, Sveriges kooperativa och
allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation (KAB) och Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO) uttalar sig aUa i denna riktning.
LO
anför att de allmänna omdömen om styrelsemedverkan som avgivits av fackliga
representanter i företagsstyrelserna oftast är övervägande positiva.
Erfarenheterna som naturligtvis skiftar från företag tUl företag, ger enligt LO
vid handen att insynen i företagens skötsel ofta har förbättrats. De fackliga
styrelseledamöterna har fått tiUgång till ekonomiska rapporter och planer på
ett sätt som förut inte varit vanligt. De får på ett tidigare stadium vetskap
om organisatoriska förändringar, händelser på marknaden, planerade
investeringar, köp och försäljning av företag och driftsenheter eller andra
beslut med betydande konsekvenser för de anställda i företaget.
SAF/industriförbundet
finner att industriverkets utredning ger vid handen att lagen om
styrdserepresentation för de anställda i huvudsak fungerat tillfredsställande.
Arbetstagarledamöterna synes i många fall ha gjort en god Insats och bidragit
på ett positivt sätt till styrelsens arbete.
SFO
och Statsföretag AB anför att reformen haft en mycket stor ge-
Prop. 1975/76:166 97
nomslagskraft
vad gäUer offentUgt ägda företag. De understryker att erfarenhetema av styrelserepresentation
från medlems- och dotterföreta-. gen har varit positiva.
10.2
Permanentning av lagstiftningen
Remissinstanserna
har tUlstyrkt förslaget att lagen görs permanent eUer lämnat det utan erinran.
Statens avtalsverk ifrågasätter dock om inte beslut att permanenta lagen bör
anstå tills den aviserade nya lag-stiftnmgen på arbetsrättens område har kommit
fram.
TCO
anser att styrelserepresentation utgör ett viktigt komplement tUl andra
inflytandeformer för de anställda i företagen. Därigenom får de anställda
möjlighet att följa beslutsprocessen i angelägna frågor från behandling i
företagsnämnden tiU avgörande beslut i styrelsen. Vidare anser TCO att lagen
bidragit till ökad facklig aktivitet och förbättrat kontaktema mellan
företagsledningen och de fackliga företrädarna. Styrelsemedverkan har också
givit direktkontakter med de reellt sett betyddsefuUaste beslutsfattarna,
främst ägarrepresentanterna i styrelserna. Redan av dessa skäl är det TCO:s
bestämda uppfattning att styrdserepresentation för de anställda såsom
institution i enlighet med industriverkets förslag bör permanentas.
SFO
och Statsföretag AB framhåller att det med hänsyn tUl försöksperiodens längd
är tveksamt om man på det här stadiet bör dra några mer bestämda slutsatser när
det gäller lagens detaljutformning. SFO anser dock att helhetsintrycket är
positivt och stöder därför förslaget om en permanentning av lagstiftningen.
Lagen
har enligt Kooperationens förhandlingsorganisations (KFO) erfarenhet berett de
anstäUda värdefulla möjligheter att vinna insyn och medbestämmande i företagens
styrelser. Försöksverksamheten ger enligt KFO vid handen att lagstiftningen bör
permanentas, men att viss omarbetning bör ske i samband därmed.
10.3
Storleksgräns samt begränsning till företagsstyrelser av viss storlek
Beträffande
industriverkets förslag om att samtUga aktiebolag och ekonomiska föreningar med
minst 50 anställda oberoende av styrelsens storlek skall omfattas av lagen samt
att lagen också skaU äga tUlämpning vid företag med färre än 50 anstäUda för de
fall styrelsen har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter är meningarna delade
bland remissinstanserna, SFO och Statsföretag AB, TCO liksom bl. a.
kommunförbundet och Landstingsförbundet uttalar sig positivt tUl förslaget.
SAF/industriförbundet
liksom bl. a. Skogs- och lantarbetsgivareför-eningen, Sveriges redareförening
och yirkesmätningsrådet motsätter sig däremot bestämt förslaget om sänkt
storleksgräns. SAF/industriför-
7
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 98
bundet
framhåller att det faktum att tre eller flera personer råkar sitta i ett
småföretags styrelse inte på något vis innebär att de anställdas intresse för
denna form av inflytande blir större. Den ofta förekommande anknytningen tiU
ägarnas privata ekonomi i företag av denna storlek gör enligt organisationerna
att styrdserepresentation för de anställda är direkt olämplig. Verkets förslag
att samtiiga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda skaU
omfattas av lagen finner organisationema inte motiverad. Att gränsen 50
anställda ansetts lämplig i samband med avtalen om företagsnämnder innebär inte
enligt organisationerna att arbetsformerna i de mindre företagens styrelser i
regel är av den karaktären att en utvidgad representation blir meningsfull.
Sveriges
redareförening anför att en sänkning av storleksgränsen kommer att medföra
icke oväsentiiga konsekvenser på sjöfartens område. De avlösningssystem som har
etablerats I de olika rederierna medför att i det övervägande antalet fartyg
finns minst 50 personer anställda, varför rederier med endast ett fartyg kan
komma att omfattas efter en.eventuell ändring i kravet på antalet anställda
för rätt till styrelserepresentation i den permanenta lagstiftningen. Enligt
Sveriges redareförening har arbetstagarrepresentanternas närvaro vid
styrelsesammanträden varit förenad med avsevärda kostnader, vilka särskilt
kännbart kommit att drabba de mindre rederierna. Beräkningar har gjorts som
visar på kostnader i storleksordningen 20 000 kr. för varje arbetstagarrepresentant
och styrelsesammanträde.
KFO
delar industriverkets uppfattnuig att möjligheter till styrdserepresentation
bör erbjudas de anställda även i företag med färre än 100 anställda. De av
industriverket angivna skälen för gränsen 50 anställda kan dock icke anses
godtagbara, dels därför att den aktuella regehi icke avses bli tUlämplig i de
fall företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter, dels också
därför att vissa företagsnämndsavtal på handelns område bar en lägre gräns för
antalet anstäUda.
Den
sekundära regeln, innebärande att de anställda har rätt tUl styrelserepresentation
då företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter oavsett
antalet anstäUda, kommer enligt KFO:s åsikt att upplevas som orättvis av såväl
arbetsgivare som arbetstagare. På KFO:s verksamhetsfält finns många små
ekonomiska föreningar med färre än fem arbetstagare inom såväl
konsumentkooperationen som oljekooperationen. Vidare har även HSB och
Riksbyggen ett stort antal bostadsrättsföreningar, som vanligen endast har en
deltidsanställd fastighetsskötare eller liknande. Den föreslagna lagstiftningen
torde få till följd att de anställda i sådana små föreningar har rätt att bU
representerade i styrelsen medan de anstäUda i många aktiebolag med betydligt
större verksamhet och upp till 50 anställda inte har sådan rätt. KFO upplever
det som ett jämUkhetskrav och som följd därav utomordentiigt väsentiigt att lagstiftningen
ger lika möjligheter för arbetstagare som arbetar under likar-
Prop. 1975/76:166 99
tade
förhållanden att utöva denna rätt. De anställdas möjlighet till styrelserepresentation
bör. därför inte bestämmas efter två helt skUda principer. KFO är därför av
den bestämda uppfattnmgen att enbart en gräns bör utsättas för rätten tiU
styrelserepresentation och att denna bör bestämmas till 25 anstäUda.
KAB och SABO anser i Ukhet
med KFO att sekundärregeln om tre styrelseledamöter speciellt drabbar mindre
ekonomiska föreningar. De föreslår därför att regeln utgår eller att undantag
från lagens tiUämpningsområde göres för bostadsrättsföreningar,
bostadsföreningar samt allmännyttiga bostadsföretag.
LO
anför att eftersom lagen hittills har gällt en treårig försöksverksamhet, har
det varit naturligt att begränsa försöket till vissa företag bl. a. med tanke
på utvärdering. Vid en permanent lagstiftning vore det däremot inkonsekvent att
överhuvudtaget bibehålla storleksgränser för företag som skall omfattas av
lagen. LO finner att behovet av löntagarinflytande är lika stort om inte
större i de mindre företagen. De anställda i dessa företag är missgynnade I
fråga om företagsdemokratiska rättigheter. I många av småföretagen finns
styrelsen ofta bara på papperet. Man bör dock överlåta till de anställda att
avgöra om de vUl utnyttja möjligheten till styrelsemedverkan eller inte. Om
den lokala fackUga organisationen finner att styrelserepresentationen saknar
värde för de anställda, bör man enligt LO ha rätt till någon annan form av
motsvarande inflytande.
TCO
ansluter sig tiU Industriverkets förslag men anser att om företag med mindre än
50 anställda erhållit lokaliseringsstöd som är minst lika stort som
aktiekapitalet bör detta grunda en rätt för de anställda att delta i
företagets styrelse oavsett företagets storlek. I arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande
gäUande styrelserepresentation för samhället har likartade synpunkter och
förslag redovisats.
10.4
Koncernstyrelserepresentation
Endast
ett mindre antal remissinstanser har kommenterat industriverkets förslag om
koncernstyrelserepresentation. SFO, Statsföretag AB, SAF/industriförbundet,
A-pressens samorganisation, KFO, LO, TCO och SACO/SR är positiva tiU förslaget
i stort.
SFO och Statsföretag AB
har inga principiella erinringar. Däremot anser man det ofrånkomligt att
tillsättningsförfarandet kan bli ytterligt komplicerat i fall där dotterbolagen
är många, kanske även geografiskt mycket spridda och representerande ett
flertal olika branscher. SFO förutsätter dock att de lokala fackliga
organisationerna i samråd skall kunna lösa valproceduren på ett smidigt sätt.
Enligt
SAF/industriförbundets mening saknas för närvarande underlag för att i den nu
aktuella lagen inta en bestämmelse om "koncernval"
Prop. 1975/76:166 100
som
berör aUa bolagsformer. Organisationema hänvisar till att i lagstiftningen om
handelsbolag m,. m. uppställs ej krav på särskild styrelse men att frågan
övervägs av 1974 års bolagskommitté. Beträffande de särskilda problem som är
förknippade med ekonomiska föreningar framhåller organisationerna att de är
föremål för överväganden inom justitiedepartementet i samband med en kommande
revision av lagen om ekonomiska föreningar. I avvaktan på ny lagstiftning mom
dessa områden bör koncembestämmdser angående styrelserepresentation för anställda
enUgt organisationernas mening begränsas tUl koncerner i aktiebolagsrättslig
menmg.
KFO
anser att förslaget torde undanröja en av den nuvarande lagens brister. Inom
vissa koncerner har den speciella organisationen nödvändiggjort särskilda
konstraktioner för arbetstagarrepresentation. Så är fallet beträffande KF öch
dess dotterbolag, vars styrelser utgöres av KF:s direktion. Genom
överenskommelse har samtliga anställda inom koncernen tillförsäkrats
representation i KF:s förbundsstyrelse med fyra ledamöter.
LO
framhåller att i koncembUdningar kan inflytandet över besluten kompliceras
genom att beslutsfattandet kan hänskjutas till annan juri-iisk enhet inom
koncernen. Det kan t. ex. gälla ett förvaltningsbolag. Med tanke på de viktiga
beslut som kan fattas i ett sådant förvaltningsbolag och på de konsekvenser
besluten kan få för samtliga anstäUda inom koncernen, är det från facklig
synpunkt synnerUgen angeläget att koncemens samtliga anställda genom sina
fackliga organisationer bereds tillfälle tUl styrelsemedverkan i sådana
förvaltrungsbolag. LO anser vidare att då möjlighet finns att beslut flyttas
tiU sidoordnade eUer underordnade juridiska enheter där löntagarrepresentation
i styrelserna saknas bör de anställda även ges rätt till styrelsemedverkan i
sådana organ inom en koncern.
För
övrigt anser LO att reglema som definierar koncerner är oklara och bör ses över
så att alla koncernliknande företagsbildningar omfattas. Visserligen innebär
den nya aktiebolagslagens regler om koncerriräken-skaper och koncernrevision
att koncerner måste definieras, men det är enligt LO även angeläget att andra
företagsformer än aktiebolag omfattas av konceroreglerna t. ex. handelsbolag
och ekonomiska föreningar.
Också
TCO anser att reglema, som defuiierar koncerner idag är oklara och bör ses
över, så att samtliga koncemliknaride företagsbildningar omfattas. Vidare
anser TCO det angeläget att också andra företagsformer än aktiebolag omfattas
av koncernreglerna, t. ex. handelsbolag och ekonomiska föreningar. Även
företag, som drivs i kommission måste enligt TCO uppmärksammas och innefattas
av en översyn, varvid lagen bör reglera möjligheten för företaget och de
anställda att komma överens om annan lösning.
Samtliga
remissinstanser som yttrar sig över industriverketsförslag att
Prop.
1975/76:166 lOi
samtliga
anställda inom en koncern skall ges rätten att välja koncern-representant
tiUstyrker förslaget. Bland dessa kan nämnas SFO, Statsföretag AB, LO, TCO
liksom SAF/industriförbundet, KFO och A-pressen samorganisation.
10.5 Beräkning
av antalet anställda
Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget att man vid beräkning
av antalet anstäUda vid val av styrelseledamot skall utgå från
tiUsvidareanstäUning eller 16 timmars arbetsvecka samt att beräkningen skall
ske på genomsnittet under närmast föregående år.
SAF/industriförbundet,
SHIO liksom KFO begränsar sig till att tillstyrka industriverkets förslag.
Patent-
och registreringsverket anser att ett enhetiigt beräkningssätt kan vara
värdefullt. Patentverket anser dock att industriverkets förslag bör föranleda
en komplettering av aktiebolagslagen som ger uttryck för de nya principerna för
beräkning av antalet anställda. Det bör enUgt patentverket vid valet av
beräkningsgrund observeras att antalet anställda kan ha betydelse vid
tillämpning av annan lagstiftning än lagen om styrdserepresentation för de
anställda.
LO
framhåUer att vid beräkning av organisationsgraden har vissa tvistigheter med
oförmånlig utgång registrerats av vissa fackliga organisationer. En del
företag har en stor mängd extraanstäUda som inte är fackligt organiserade.
Detta har i vissa fall förhindrat de fackligt organiserade heltids- och
deltidsanställda att utöva rättmätigt inflytande på styrelsearbetet, eftersom
de inte lyckats uppnå den 50 %-iga organisationsgraden. Genom att tiUämpa
begreppet "tiUsvidareanställd" enligt lagen om anställningsskydd kan
enligt LO klarhet nås vid tillämpning av både organisationsgrad och 80 %-regel.
I de faU begreppet "tUlsvida-reanstäUd" inte gäller, t. ex. beträffande
objektsanställda, kan i stället gränsen för de sociala förmånerna (16
arbetstimmar per vecka) användas. LO tillstyrker således industriverkets
förslag i detta hänseende.
10.6 Undantag
från lagens tillämpning
Industriverket
föreslår att nuvarande regler vad gäller dispens i enskilda fall bibehålls men
att undantag från lagen skall kunna beviljas även för det fall att antalet
anställda eUer antalet styrelseledamöter nedgår imder det lägst föreskrivna om
särsldlda skäl föreUgger.
Flera
remissinstanser bl. a. ordföranden i dispensnämnden för arbetstagarrepresentation.
Landstingsförbundet, kommunförbundet, LO, TCO, SACO/SR liksom
SAFjindustriförbundet, KFO, KAB samt SABO ansluter sig till industriverkets
förslag.
Prop. 1975/76:166 102
10.7 Företagsformernas
betydeke
Av
de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga hänviseir flertalet i likhet
med industriverket till pågående utredningsarbete. LO framhåller emellertid att
många löntagare saknar möjlighet till styrelserepresentation då det finns ett
stort antal företag som driver rörelse under andra juridiska former än som
aktiebolag eller ekonomisk förening. Då det vid ett borttagande av
storleksgräns för styrelserepresentation sannolikt skulle bli ännu mera
markerat anser LO att företagsformer där det finns anställda utreds med avsikt
att möjliggöra löntagarrepresentation i styrelserna.
Virkesmätningsrådet
föreslår att virkesmätningsföreningarna undantas från lagens
tillämpningsområde. Föreningarnas styrelser har en sammansättning som är
balanserad på så sätt att de består av lika antal representanter för
virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ordförande. Rådet finner det
uppenbart att representation för de anställda i virkesmätningsföreningarnas
styrelser skulle påverka denna balans. Arbetstagarnas intresse av insyn och
inflytande bör enligt rådets mening tUlgodoses genom att arbetstagarledamöterna
får närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att yttra sig men inte att
delta i besluten.
10.8 Inrättande
av arbetstagarrepresentation
Ett
flertal remissinstanser har lämnat synpunkter på frågorna om 80/20-regdn vid
fördelning av styrdseplatser, arbetstagarledamots utseende bland de anställda
hos företaget, särskilt tillstånd för att tillhöra annat företags styrelse samt
tiden för arbetstagarledamots uppdrag.
Landstingsförbundet,
kommunförbundet. Statsföretag AB, SFO, LO, TCO liksom SACO/SR, KFO, KAB samt
SABO ansluter sig till industriverkets synpunkter och förslag.
LO
anser att om man skall representera samtliga anställda i styrelsen så bör
åtminstone majoriteten av de anställda vara fackligt anslutna. Problem kan
visserligen uppkomma om en facklig organisation inte vill delta i
styrelsearbetet och därmed hindrar de andra fackliga organisationernas
styrelserepresentation, men sådana problem är enligt LO av ytterligt liten
omfattning. De fackliga organisationerna bör kunna komma överens om hur
representationen skall utnyttjas. Den fackliga organisation eller de fackliga
organisationer med samma huvudorganisation som omfattar mer än 80 % av de
organiserade löntagarna har idag rätt att besätta samtliga styrelseplatser
såvida organisationerna inte enats om annan fördelning. Denna regel bör enligt
LO bibehållas med tanke på de få problem som framkommit samt det berättigade i
regelns innebörd.
TCO
framhåUer att, om den 80/20-regel som gäller vid fördelning av
styrelseplatserna mellan de lokala fackliga organisationema behålls.
Prop. 1975/76:166 103
den
bör med hänsyn till att suppleanterna enligt förslaget får närvaro-och
yttranderätt kompletteras med bestämmelser, som i de fall båda ordinarie
representanterna utses av det ena huvudkollektivet det andra huvudkollektivet
får möjligheter att utse åtminstone den ena av de två suppleantplatserna.
Enligt TCO:s uppfattning
bör arbetstagarledamots mandattid även fortsättningsvis fastställas av den som
utser honom. TCO ansluter sig dock till verkets förslag, att samma maximala
mandattid skall tillämpas för aUa styrelseledamöter, under förutsättning att de
fackliga organisationema inom denna maximitid ges rätt fastställa arbetstagarledamöternas
mandattid.
SAF/industriförbundet
framhåller att de finner det principiellt felaktigt att inte samtliga
anställda, oberoende av organisationsförhåUanden ges möjlighet att delta i
valet av arbetstagarledamöter 1 styrelsen. Vad gäller regeln att
arbetstagarledamot bör utses bland de anställda ariser organisationerna att det
finns motiv för en skärpning. Innebörden av regeln bör enligt organisationerna
vara att ledamöterna skaU utses bland de anställda såframt inte särskilda skäl
talar häremot. SHIO anför liknande synpunkter.
SAF/industriförbundet
tiUstyrker förslaget om att samma maximala mandattid skall tillämpas för alla
styrelseledamöter och att de fackliga organisationerna inom denna maximitid ges
rätt fastställa arbetstagarledamöternas mandattid. Enligt SHIO.s uppfattning
bör samma mandattid tillämpas för alla styrelseledamöter.
10.9
Suppleanter för arbetstagarledamöter
Av
de remissinstanser som behandlar frågan tillstyrker LO, TCO, SACO/SR, SFO och
Statsföretag AB samt A-pressens samorganisation förslaget att suppleanterna ges
närvaro- och yttranderätt.
LO framhåller att man, om
suppleanterna bereds möjlighet att närvara på styrelsemötena får en bättre
kontinuitet vid byte av representanter. Vidare får de ordinarie representanterna
ett direktare stöd för sitt arbete samtidigt som informationsspridningen skulle
underlättas. Grappen direkt engagerade i styrelsearbetet bUr större, vilket
enligt LO måste resultera i bättre kollektiv kompetens hos de fackliga
representanterna. Ett annat skäl till att ge suppleanterna möjlighet att
närvara på styrelsemötena är att det betyder en utvidgad
löntagarrepresentation i styrelserna. LO har tidigare krävt att en tredjedel
av styrelsen skall tillsättas av de anställda. Med undantag för de allra
största företagen är kravet redan uppfyUt med nuvarande lagregler. Genom att
låta suppleanterna närvara tUlgodoses de fackliga önskemålen samtidigt som
reglerna angående val och fördelning av styrelseplatser inte behöver ändras.
TCO
hälsar industriverkets förslag med tillfredsstäUelse. Organisatio-
Prop. 1975/76:166 104
nen
vUl kraftigt trycka på att i praktiken innebär förslaget att suppleantema
likställs med de ordinarie ledamöterna vad gäller såväl utbildning som
tillgången tiU muntlig och skriftiig information.
SFO
och Statsföretag AB finner förslaget betänkligt med hänsyn till att antalet vid
mötena närvarande styrelseledamöter kan bli besvärande stort. Organisationen
anser dock att industriverkets argument för en lagbestämmelse med denna
innebörd är starka. De anser att man bör överväga om man inte bör begränsa
tillämpningen av den föreslagna regeln om närvaro- och yttranderätt för
suppleanter till bolag med minst 100 anställda. För mindre företag gäller
knappast argumentet om en breddad representation.
KFO
anför att industriverkets motiv också kan åberopas för bolagsstämmovalda
suppleanters närvaro- och yttranderätt. Motiveringen kan även medföra att
ägargrapper, som befinner sig i minoritet får ökat intresse för representation
i styrelsen. Det är uppenbart att såsom industriverket har påpekat någon
reeU inflytandeförskjutning inte kommer till stånd genom förslaget. Dock
kommer de ägarvalda suppleanterna att uppfatta sig vara i imderläge gentemot
de arbetstagarvalda genom att inte kontinuerUgt få följa styrelsearbetet. Krav
på närvaro- och yttranderätt kan därför förväntas från de ägarvalda
suppleanterna. Detta skulle exempelvis för KF:s del innebära att
styrelsesammanträdena skuUe bevistas av 108 personer med yttranderätt. KFO
ställer sig därför avvisande till förslaget i nu aktuellt hänseende. Däremot
delar KFO industriverkets uppfattning att suppleanterna bör erhåUa den utbUdning
som de ordinarie arbetstagarledamöterna får och aUt material, som är nödvändigt
för att de ska kunna hålla sig å jour med styrelsearbetet.
SAF/industriförbundet,
Sveriges redareförening samt SHIO StäUer sig helt avvisande till förslaget.
SAF/industriförbundet anser således att nuvarande valfrihet för styrelsen att
finna sin lämpligaste form bör bibehållas. En fördubbling av antalet
närvarande företrädare för arbetstagama skulle antingen kunna innebära att
balansen i styrelsen rabbades eller om samtiiga bolagsstämmovalda suppleanter
närvar att styrelsen blir ohanterligt stor.
Sveriges
redareförening framhåller att ett genomförande av förslaget skulle medföra en
ytterligare utökning av de redan tidigare påpekade höga resekostnaderna i
samband med styrelsesammanträden. Det är föreningens uppfattning att
spörsmålet bör lösas mellan föreningen och de ombordanställdas organisationer,
varvid för näringen anpassade lösningar skulle uppnås.
Prop. 1975/76:166 105
10.10
Representationens storlek
SamtUga
remissinstanser har inte haft något att erinra vad gäUer representationens
storlek. LO, TCO och SACO/SR anser att förslaget om suppleanternas rätt att
delta och yttra sig vid styrelsesammanträde t. v. tiUgodoser löntagarnas krav
(jfr avsnittet 10.9).
10.11
Styrelsearbetets former
SAF/industriförbundet
ansluter sig till uppfattaingen att styrelsens arbetsformer inte bör
detaljregleras, eftersom en styrelse måste vara fri att själv avgöra imder
vilka praktiska former arbetet bäst kan bedrivas. Organisationema framhåller
att speciellt i småföretag och famUje-företag finns ofta skäl att leda
företaget på andra sätt än vad en detaljreglering i lag sannolikt skuUe ange.
En
detaljreglering skulle enligt organisationerna strida mot den grandläggande
samarbetstanken. Vidare anför de att det självfaUet är önskvärt att
arbetsformerna noggrant diskuteras i styrelsen. Är meningarna delade avgör
styrelsens majoritet. Tanken på indivldueU bordläggningsrätt är därmed
fimdamentalt felaktig. En rätt för en enskUd styrelseledamot att åstadkomma
bordläggning skulle enligt SAF/industriförbundet skapa en osäkerhet i arbetet
som praktiskt taget skulle omöjliggöra för styrelsen att fungera på avsett
sätt.
SFO
och Statsföretag AB noterar med tillfredsställelse att industriverket valt att
inte föreslå en detaljreglering av styrelsens arbetsformer. Även KFO och SHIO
intar ståndpunkten att styrelsearbetet inte bör detaljregleras.
LO påpekar att det i
industriverkets utredning framhålls att det under utredningsarbetets gång har
framkommit exempel på uppenbara avsteg från försökslagen och dess anda och som
exempel på sådana anges bl. a. avvisade önskemål om styrelsesammanträden, total
avsaknad av underlagsmaterial inför sammanträden, krav på generell sekretess.
Det är mot bakgrand av likartade erfarenheter som LO:s mer långtgående krav på
reglering av styrelsearbetet måste ses. Problem av nyss exemplifierade natur är
enbart problem för löntagarnas representanter. Det grandläggande för LO är
därför att skapa likartade faktiska arbetsförhåUanden i styrelserna för
löntagarnas representanter även om det formellt innebär att dessa får en särställning
i lagstiftningen. De mer långtgående kraven på och preciseringarna i
lagstiftningen betyder, enligt LO:s mening, inget för de företag som lojalt
följer lagens anda, medan de däremot blir verksamma medel mot de företag som
medvetet bryter mot den. Industriverkets farhågor om att sådana regleringar
medför risker för byråkratisering och hämmar styrelsernas handlingskraft,
fmner LO överdrivna.
Prop. 1975/76:166 106
TCO
gör inte något allmänt uttalande i frågan om styrelsearbetets former men framställer
som framgår I det följande flera krav på uttryckliga regler i vissa
hänseenden.
An
t al s t y r e I s e s amm an t räd en
LO
framhåller att löntagarrepresentanterna i ett mindre antal företag har haft
problem med att få ordning på styrelsearbetet. Endast några få eller inga möten
har ägt rum, trots att löntagarledamöterna skriftiigen har begärt att styrelsen
skall sammanträda. Därför bör det enligt LO stadgas I lagen att
löntagarrepresentanterna skall ha rätt till ett visst antal styrelsemöten per
år eller när löntagarrepresentanterna så begär. Till detta måste enligt LO
kopplas sanktionsbestämmelser i någon form.
TCO
finner det angeläget att styrelsen sammanträder tillräckligt ofta och behandlar
för alla intressenter angelägna frågor. Vidare anser TCO att rätten att kalla
till sammanträden tillförs sanktionsmöjligheter.
KFO har inget att erinra
mot industriverkets förslag att styrelseledamot i ekonomisk förening genom
komplettering av lagen om ekonomiska föreningar i likhet med styrelseledamot i
aktiebolag erhåUer rätt att begära styrelsens sammankallande.
Representation
i arbetsutskott eller motsvarande
Industriverkets
förslag om representation i styrelsernas arbetsutskott tillstyrks av flertalet
remissinstanser. SAF/industriförbundet finner inte skäl att motsätta sig
förslaget men anser att en rekommendation i motivtexten till lagen är
tillfyllest. SAF/industriförbundet framhåUer vidare att det uppenbart endast
kan röra sig om en arbetstagarledamot med tanke på att arbetsutskott i den
mån sådana förekommer i regel blott omfattar två eller tre personer. En
eventuell bestämmelse av detta slag bör heller inte enligt organisationerna ge
arbetstagarledamöterna rätt att begära inrättande av formella arbetsutskott i
det övervägande antal fall sådana inte redan finns.
Sveriges
redareförening avstyrker främst med motiveringen att rederierna skulle åsamkas
utökade resekostnader.
LO
tillstyrker förslaget och förutsätter att representationen skall omfatta den
största lokala organisationen, om inget annat överenskoms meUan parterna.
Underlagsmaterial
inför styrelsesammanträde
TCO
framhåller bl. a. att förutsättningarna för ett resultatgivande styrelsearbete
är att styrelseledamöterna erhåller handlingar och annan information i god tid
före sammanträdet. TCO föreslår att arbetstagarledamot skall ha rätt tiU
bordläggning av fråga, om ledamot bedömer un-
Prop. 1975/76:166 107
derlaget
som bristfälligt eller underlaget inte sänts ut i tillräckligt god tid före
sammanträdet. ,
LO anser att om löntagarrepresentanterna
i företagsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett
tillfredsställande sätt, måste de ha fullständig tUlgång tUl all nödvändig
information. LO anser därför att lagen måste ändras så att
löntagarrepresentanterna ges denna rätt. För att den lagstadgade rätten tiU
information skaU bli verkningsfull föreslår LO sanktionsmedel gentemot
företagsledningen. En annan metod för att erhålla ordentliga beslutsunderlag i
god tid före sammanträdena är enligt LO att ge varje löntagarrepresentant i
styrelsen rätt att bordlägga ärenden. Beträffande bordläggningsrätten
framhåller LO de likartade regler som finns för bolagsstämman med syfte att
skydda aktieägarna mot överrumpling.
F
r ämm and e sp r åk i s ty r el s e ar b e t e t
LO
anser att förekomsten av främmande språk vid styrelsesammanträdena försvårar
för löntagarrepresentanterna att följa styrelsearbetet. Enligt LO bör i
styrelserna för svenskregistrerade företag, tal och skrift ske på svenska.
Accepterar de fackliga representanterna vid vissa tUlfällen utlänska språk i
styrelsen, bör de ges rätt att få uppgifterna översatta till svenska.
TCO
anser att arbetstagarledamöterna bör ges rätt att avgöra huvu-vida svenska
eller annat språk skall användas.
SAF/industriförbundet
finner det orimligt att inte låta styrelsen avgöra språkfrågan. Styrelsen bör
dock på olika vägar såsom översättningar, viss kompletterande utbUdning m.
m. hjälpa till att komma tillrätta med problemet.
10.12
Styrelsearbetets innehåll
Av
de remissinstanser som yttrat sig över styrelsearbetets innehåll framhåller
SAF/industriförbundet som sin mening att industriverkets förslag faller vid
sidan av vad som bör behandlas i styrelserepresentationslagen. En reglering av
bolagsorganens funktionsområden och arbetssätt hör enligt organisationerna
hemma i bolagsrätten.
Med
hänsyn tUl detta avstyrker organisationema förslaget att i styrelserepresentationslagen
införa en särskUd paragraf i ämnet. Detta hindrar inte att man i motiven till
lagen närmare utvecklar olika aspekter på styrelsearbetets innehåll som
föranleds av arbetstagarledamöternas deltagande.
KAB
och SABO framhåUer att i de av kommunen ägda företagen beslutsprocessen inte
alltid fungerar på samma sätt som i de privatägda. Många för företagets
utveckling viktiga beslut fattas i kommunfullmäktige och i de kommunala
nämndema. De beslut, som sedermera fattas i
Prop. 1975/76:166 108
företagets
styrelse, blir då ofta mera av formell natur och något egentligt utrymme för
diskussioner och alternativa lösningar föreUgger ej i dessa faU.
KFO
framhåUer att det beträffande styrelsearbetet är av väsentUg betydelse att
detta sker under sådana former att de anstäUda ges möjUghet tUl den
information, insyn och det inflytande som lagen avser att erbjuda. Den av
industriverket föreslagna allmänna regeln om styrelsearbetets bedrivande kan
under förutsättning av en utförlig motivskrivning motverka kringgående av
lagens syften.
LO
anser att många viktiga beslut fattas i organ som är underställda styrelsen,
och som ofta givits stora beslutsbefogenheter. Styrelsen har därmed bara att
bekräfta de beslut som i realiteten redan har fattats. En lagtext som
kombinerar en önskvärd detaljutformning med en tUlräckligt generell räckvidd
är emellertid enligt LO mycket svårskriven.
10.13
Arbetstagarledamöternas ställning i styrelsen
De
flesta remissinstanserna ansluter sig till Industriverkets förslag.
SAF/industriförbundet betonar starkt vikten av att alla styrelsens ledamöter
ges en så långt möjligt lika ställning i olika hänseenden.
LO
anser att de lokala fackUga organisationerna skall ha rätt att genom sina
representanter i styrelserna avgöra vUka frågor som skall behandlas i
styrelsen utöver vad företagsledningen tar upp samt att företaget skall kunna
ådömas skadestånd om det vägrar behandla frågor i styrelsen som löntagarna
definierat som styrelsefrågor.
TCO
anser att arbetstagarledamot skall ha rätt att till behandling ta upp varje
fråga som ledamot finner av intresse.
Individuell
rätt till information
Av
remissinstansema stödjer bl. a. SAF/industriförbundet på denna punkt
industriverkets förslag. Liksom verket pekar man på den väsentligt ökade
information i centiala ekonomiska frågor som arbetstagarledamöterna numera kan
få som följd av den meUan SAF, LO och Privat-tjänstemannakartellen (PTK)
ingångna överenskommelsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter.
LO
anser att om löntagarrepresentanterna i företagsstyrelserna skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsstäUande sätt, måste de ha fuUständig
tillgång till aU nödvändig information. AUtför ofta får löntagarrepresentanterna
enligt LO dagordning, rapporter och beslutsimder-lag utdelade först på själva
styrelsesammanträdet eller mycket kort tid innan.
Prop. 1975/76:166 109
Arbetstagarledamots
skyldighet att iakttaga sekretess
Enligt
LO har en mycket omskriven negativ sida hos reformen varit de sekretesskrav som
ställts på de fackliga styrelseledamöterna. Många av löntagarrepresentanterna
har stött på dessa problem, och i vissa faU har skriftliga sekretessregler
utfärdats i styrelserna. Nuvarande lag lägger dock inga hinder i vägen för
löntagarrepresentanterna att tiUbakavi-sa krav på sådan sekretess som man inte
accepterar. TCO framhåller att industriverkets utredningsmaterial visat att
nära 20 % av företagen uppges tUlämpa genereU sekretess. TCO finner detta
otillfredsställande och anser att man i kommande propositionstext med skärpa
slår fast, att genereU sekretess över huvud taget inte kan tillämpas, utan bör
i stället självfaUet styrelsen från fall tiU fall behandla sekretessfrågan.
I propositionstexten bör
också enligt TCO betonas, att syftet med lagstiftningen är att ge de anställda
och inte enbart arbetstagarledamöterna ökad msyn och ett ökat inflytande.
Arbetstagarrepresentantema i styrelsen mäste ges möjligheter att samråda med
sina kontaktgrapper även rörande frågor, som styrelsens majoritet vUl ha
sekretessbelagda. En möjlighet enligt TCÖ är att i likhet med de
sekretessbestämmelser som ingår i överenskommelsen om ekonomikommittéer och
arbetstagarkonsulter mellan SAF, LO och PTK, inrätta en särskild delegation,
som bedömer sekretessen.
SAF/industriförbundet ddar
industriverkets uppfattning. Organisationerna stödjer synpunkten att största
möjliga vikt bör ägnas vidareinfor-mations- och aktiveringsproblemen. De
ansluter sig i princip också tiU industriverkets förordnande av att företagen
stödjer kontaktverksamheten på så vis att referens- och kontaktgrupper ges
möjUghet tiU regelbundna träffar. Organisationema instämmer i att detta kan
vara av värde, främst i ett introduktionsskede, men vill erinra om att en sådan
verksamhet riskerar att bli både tids- och kostnadskrävande.
Frågoromjäv
Frågor
om jäv kommenteras av ett fåtal remissmstanser som aUa ansluter sig tUl
industriverkets uppfattning.
10.14
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor
Industriverkets
förslag om utvidgning av dispensnämndens arbetsområde kommenteras av ett
flertal reniissinstanser. Ordföranden i dispensnämnden för
arbetstagarrepresentation, SFO, Statsföretag AB, Landstingsförbundet,
kommunförbundet, SAF/industriförbundet liksom bl. a. KFO instämmer i princip i
industriverkets förslag.
Ordföranden
i dispensnämnden framhåller att endast frågor rörande den särreglering, som
lagen om styrelserepresentation för de anställda
Prop. 1975/76:166 110
utgör,
bör kunna komma under nämndens prövning. Utanför nämndens prövning bör däremot
falla frågor som är hänförliga tUl den grundläggande lagstiftningen om
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utanför nämndens behörighet bör vidare
falla frågor som rör de fackliga organisationema och som det tillkommer dessa
att själva besluta om. Nämndens utvidgade behörighet, bör således omfatta
frågor som rör storleksgräns och begränsning till företagsstyrelser av viss
storlek, förekomsten av koncemförhållande eller koncernliknande förhållanden,
organisationsgrad, suppleants närvaro- och yttranderätt, representation i
besluts-förberedande utskott och jäv enligt lagen om styrelserepresentation.
Utanför nämndens behörighet bör däremot falla frågor som angår fack-Ug
organisations rätt att utse båda arbetstagarledamöterna, utseende av
arbetstagarledamot utanför de anställdas krets, mandattid samt sekretess och
jäv enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar.
SAF/industriförbundet
anser dock att nämnden bör vara ett rådgivande organ, vars beslut liksom för
närvarande inte får överklagas. För detta talar de positiva erfarenheter som
uppnåtts under de år dispensnämnden hittills verkat. Nämndens beslut har till
alla delar följts av parterna och det finns enligt organisationerna inget som
tyder på att så icke skulle ske vid en utvidgning av nämndens behörighet.
Nämnden som dömande instans vore däremot främmande för styrelserepresentationens
förutsättning om ett företroendefullt samarbete mellan parterna.
LO
avvisar skapandet av olika specialorgan i syfte att lösa tvister mellan
parterna och anser, att i de fall parterna inte kan lösa tvister med anledning
av lagstiftningen bör frågorna slutgiltigt hänskjutas till arbetsdomstolen.
Den s. k. dispensnämnden bör enligt LO fortsätta som tidigare.
TCO
ansluter sig till industriverkets förslag men framhåller att nämnden bör få en
rådgivande status med arbetsdomstolen som sista och dömande instans. De
tvistefrågor som kan bU aktuella är i stor utsträckning av samma karaktär som
berörs i arbetsrättskommitténs förslag och därav följande proposition. Det
synes därför enligt TCO angeläget att sådana bedöms i samma slutliga instans så
att en enhetlig praxis utbildas.
Arbetsdomstolens
ordförande framhåller att om man endast vill ge nämnden rådgivande uppgifter i
tvister rörande lagstiftningen om styrelserepresentation uppkommer frågan i
vilken instans tvisterna skall avgöras. Eftersom tvisterna är av rent rättslig
natur bör prövningen förläggas i domstol. Mot att för detta ändamål anlita
arbetsdomstolen talar i någon mån att tvisterna inte är direkt jämförbara med
arbetstvister och, alltså faller utanför ramen för domstolens nuvarande
verksamhetsområde. Arbetsdomstolens sammansättning och dess arbetsformer
passar dock väl för de typer av mål som kan komma Ifråga. Den kommande
arbetsrättsliga lagstiftningen synes dessutom enligt arbetsdomstolens
Prop.
1975/76:166 111
ordförande
föra med sig tvister som starkt påminner om de tvister som kan väntas rörande
tolkning och tUlämpning av lagstiftningen om styrdserepresentation.
10.15
Utbildning m. m.
Av
de remissinstanser som yttrat sig rörande utbildningsfrågoma förutsätter TCO
att det kraftigt ökade utbildningsbehovet, med anledning av förslaget om sänkt
storleksgräns kommer att innebära att staten även fortsättningsvis anvisar
medel i sådan omfattning att såväl det utökade antalet ordinarie ledamöter som
suppleanter kan ges en identiskt lika utbildning. Det torde därvid bli
nödvändigt att organisationerna får utbildningskostnaderna täckta till 100 %
och inte som hittills till formellt 75 %. Med hänvisning till det delade
ansvaret finner TCO det naturligt att kostnaderna får bäras av produktionen.
LO
utgår från att utbildningen av kommande styrdserepresentanter och
vidareutbildningen av redan befintliga efter försöksperioden helt kommer att
finansieras genom produktionen, dvs. höjs från nuvarande 75%tiU100%.
SAF/industriförbundet
finner att det i motivskrivningen klart bör anges, att UtbUdningen för arbetstagarledamöterna
oavsett vem som står för denna så långt möjligt skall genomföras på ett
sätt som kan accepteras av såväl företagen som de anställda.
11
Riksdagsuttalande om användande av främmande språk i styrelsearbetet
Frågan
om främmande språk i styrelsearbetet (jfr avsnittet 9.2.10) togs upp vid
riksdagsbehandlingen av prop. 1975: 103 med förslag till ny aktiebolagslag m.
m. I motion 1975: 2161 yrkades att i den nya aktiebolagslagen skulle tas in en
bestämmelse i ämnet. Lagutskottet (LU 1975/76: 4) erinrade om att
industriverket behandlat frågan i sin utvärdering av den pågående
försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda. Utskottet
hänvisade till att den i motionen upptagna frågan skulle bli föremål för
övervägande i samband med att statsmakterna tog ställning till hur
styrelserepresentation för de anställda skall vara anordnad efter
försöksperiodens slut den 30 juni 1976. Utskottet yttrade vidare:
De
remissyttranden som f. n. inhämtas över industriverkets rapport kommer att ge
ett bättre underlag än som f. n. står till buds för bedömningen av hur man
skall lösa de problem som är förknippade med användandet av främmande språk i
samband med styrelsearbetet. Det är också viktigt att arbetsmarknadens parter
får tillfäUe att påverka utformningen av en eventuell författningsreglering
avseende styrelsearbe-
Prop. 1975/76:166 112
tets
former och innehåU i här berörda avseenden. Utskottet kan därför inte
tillstyrka motionärernas förslag tiU omedelbara lagändringar. Ut-, skottet
StäUer sig emellertid mycket positivt tUl syftet med motionen. Såsom framhålls
av motionärema kan användandet av främmande språk i samband med styrelsearbetet
innebära en sådan begränsning i arbetstagarledamöternas möjligheter att
noggrant sätta sig m i ärendena att man över huvud kan ifrågasätta värdet av
styrelserepresentationen från insyns- och inflytandesynpunkt. Utskottet vill
också peka på att språkfrågan har en annan allvarlig konsekvens, nämligen att
de anställdas val av arbetstagarledamöter till styrelsen kan komma att styras
av språkproblemet. De anställda kan kanske inte fritt välja den ledamot som de
från allmänna utgångspunkter finner lämpligast för uppdraget utan måste vid
valet i första hand ta hänsyn tiU vederbörandes språkkunskaper. Utskottet viU
därför understryka det angelägna i att de problem som är förknippade med
användandet av främmande språk inom styrelsen tas upp tiU ingående överväganden
under förberedelsearbetet med den permanentning av
styrelserepresentationslagstiftningen som nu är omedelbart förestående.
Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det berörda problemet inte
torde vara inskränkt till enbart de företag som omfattas av den nuvarande
försökslagstiftningen med styrelserepresentation för de anställda. Även utanför
denna krets av företag kan det finnas anledning att närmare studera vilka
praktiska problem som användandet av främmande språk i styrelsearbetet kan ge
upphov tiU med avseende på de anstäUdas och de berörda samhällsorganens
möjligheter att skaffa sig information om företaget.
Riksdagen
beslöt (rskr 1975/76:114) att som sin menmg ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12
Föredraganden 12.1 Inledning
Enligt
beslut av statsmaktema år 1972 (prop. 1972:116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340)
inleddes den 1 aprU 1973 en försöksverksamhet som syftar tUl att dels förbättra
samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället, dels bereda
de anstäUda insyn och inflytande i företagen. GUtighetstiden för de lagar som
ligger tUl grand för försöksverksamheten löper ut den 1 juli 1976.
Informationsutbytet
mellan samhällsorganen och företagen sker under försökstiden främst enligt ett
särskilt informationssystem. Detta omfattar tre komponenter, nämligen
information från företagen tUl den offentiiga sektom, information från
samhället tUl företagen samt information mom den offentiiga sektorn.
TiU
grand för införandet av informationssystemet låg i korthet följande
överväganden.
En
fortsatt industriell utveckling, förbättrad materiell standard och ökad
ekonomisk utjämning föratsätter ett dynamiskt och föränderligt näringsUv.
Samhället måste betraktas som ett alltmer komplicerat sam-
Prop.
1975/76:166 113
arbetssystem,
där bl. a. företag, stat och kommun ingår som integrerade delar. Kraven och
ambitionerna beträffande samhälliga insatser växer. Behovet av sådana insatser
kräver ett utbyggt samarbete mellan samhället och företagen. Gmnden för ett
effektivt sådant samarbete är en tillförlitlig information rörande företagens
resp. samhällets verksamhet och avsikter. Informationsutbytet mellan företag
och samhälle kunde konstateras vara behäftat med brister. Informationen rörande
företagens verksamhet var i huvudsak anpassad till den generella ekonomiska
politikens behov. Vidare var den i regd tillbakablickande eller utformad med
ett kort tidsperspektiv. Även informationen till företagen rörande den
offentliga sektorns planering hade brister liksom informationen mellan den
offentliga sektorns olika delar.
Enligt
lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, vilken är
granden för informationssystemet, är näringsidkare efter anmaning skyldig att
till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den ekonomiska verksamheten
väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen som planeras
eller väntas. Länsstyrelsen liksom kommunstyrelsen kan kalla näringsidkare tUl
överläggningar i fråga angående företaget som är av väsentlig betyddse för
länet eller kommunen. Länsstyrelse och kommun är skyldiga att informera
näringsidkare om statlig och kommunal planering. Lagen innehåller också vissa
bestämmelser om vidareförmedling av information som samhällsorganen får från
företagen.
För
att pröva nya, direkta vägar för information och samarbete mellan
samhällsorganen och enskUda företag innefattar 1972 års lagstiftning en
begränsad försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation I ett antal
förvalmingsbolag och stiftelser. Sålunda har regeringen möjlighet att förordna
en ledamot och en suppleant i styrelsen för förvaltningsbolag eller för sådan
allmännyttig stiftelse som har tillgångar över 5 milj. kr. Sådana förordnanden
får samtidigt gälla högst 30 aktiebolag och stiftelser. Offentlig
styrelseledamot har till uppgift att tillföra styrelsen samhälleliga synpunkter
på frågor som tas upp i styrelsen och att verka för att dessa-synpunkter
beaktas men har i övrigt samma ställning, uppgifter och ansvar som övriga
ledamöter.
Som
ett tredje led i 1972 års reform ingick styrdserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Ökat inflytande för de
anställda är en central fråga för regeringen. En rad lagar med syfte att stärka
inflytandet har tillkommit under senare år. Huvudtanken är att de anställda
skall ges möjlighet tUl inflytande på alla nivåer i företagen. Det ökade
inflytandet utgör också ett naturligt inslag i näringspolitiken. En smidig
anpassning till ändrade förhållanden och en fortlöpande effektivisering av
produktionen förutsätter att de anställda i ökad utsträckning kan engageras i
företagens problem. Detta måste ske genom att arbetstagama ges ökat-inflytande
över
« Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 166
Prop. 1975/76:166 114
men
också större ansvar för fattandet och genomförandet av de beslut genom vilka
företagets utveckling formas.
Enligt
lagen om anställdas styrelserepresentation får de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare utse två ledamöter och lika
många suppleanter i företagets styrelse. Ledamöterna utses av
arbetstagarorganisationerna. I vissa fall kan företag undantas från tillämpning
av bestämmelserna. I så fall måste emellertid företaget på annat sätt
tillgodose de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets
verksamhet.
Inför
försökstidens utgång har de olika avsnitten av försöksverksamheten
utvärderats.
Delegationen
för informationssystemet företag samhälle, som har haft till uppgift att leda
och utvärdera försöksverksamheten, såvitt avser informationssystemet, har
avlämnat rapporten (Ds I 1975: 5) Företag Samhälle. Enligt delegationen är
erfarenheterna av informationssystemet övervägande positiva. I flera avseenden
måste dock en ytterligare utveckling och utvärdering göras. Detta kan ske inom
den ram som uppgiftsskyldighetslagen medger..Delegationen föreslår att den
gäUande lagen med vissa smärre justeringar permanentas.
Delegationens
bedömningar och slutsatser har i huvudsak bestyrkts vid remissbehandlingen.
Den
offentiiga styrelserepresentationen har utvärderats av en arbetsgrapp inom
regeringskansliet. Arbetsgrappen har avgett promemorian (Ds I 1975: 6)
Styrelserepresentation för samhället. I promemorian anförs att erfarenheterna
av den offentliga styrelserepresentationen i stort sett har varit positiva.
Den
form av samarbete och informationsutbyte som lagen öm offentlig
styrelserepresentation anvisar bedöms vara ändamålsenlig. Det finns därför skäl
att i utökad omfattning fortsätta försöksverksamheten. Vad gäller statlig
representation föreslås att den inriktas på företag vUkas verksamhet är av
betydelse för flera kommuner eller för landets totala utveckling, dvs. är av
riksintresse. Enligt förslaget skall staten under den nya försöksperioden få
rätt att utse offentliga styrelseledamöter i högst 60 aktiebolag eller
ekonomiska föreningar och tio stiftelser. Vidare föreslås att kommun under
försöksperioden ges rätt till styrelserepresentation i företag som antingen
har mer än 500 personer anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en
tiondel av det totala antalet anställda.
Remissinstansemas
synpunkter i fråga om den offentliga styrelserepresentationen och särskilt den
kommunala är splittrade. De organisationer som företräder företagen avstyrker
genomgående förslaget.
Försöksverksamheten
med de anställdas styrelserepresentation har utvärderats av statens
industriverk, som redovisat resultatet av sitt arbete i utredningen (SIND
1975: 4) Styrelserepresentation för anställda erfarenheter från
försöksperioden.
Prop. 1975/76:166 115
Enligt
industriverkets mening har försöksperioden i stort utfallit positivt.
Industriverket föreslår att lagstiftningen med vissa jämkningar permanentas.
Ändringsförslagen innebär bl. a. att storleksgränsen sänks till 50 anställda.
Samtiiga
remissinstanser ställer sig bakom bedömningen att försöksverksamheten i stort
har utfallit positivt. Flertalet av de förslag som Industriverket lägger fram
tUlstyrks i allmänhet eller lämnas utan erinran.
För att återgå till frågan
om informationsutbyte mellan företag och samhälle vill jag framhålla att
utvecklmgen sedan år 1972 ytterligare har understrukit behovet av ett bättre
planeringsunderlag. Detta gäller för samhäUsplaneringen såväl på lokal och
regional nivå som mera översiktligt för landet i dess helhet. Ett bra
faktaunderlag är en föratsättning för en planering av utvecklingen i enlighet
med medborgarnas behov och önskemål. Näringslivets vUlkor och därmed även
samhället i övrigt påverkas på ett aUtmera avgörande sätt av internationella
förhållanden och krafter som inte sällan Ugger utanför våra möjligheter att
förutse och väsentligt påverka. Detta ställer i sin tur anspråk på samhäUeliga
insatser för att möta den påverkan som vi utsätts för. Kraven och
förhoppningama är således stora när det exempelvis gäller industrins förmåga
att inte bara upprätthålla en intemationell konkurrenskraft utan också bidraga
tUI att tillgodose olika välfärdsmål av t. ex. sysselsättnings- och
regionalpolitisk karaktär. Det har 1 detta perspektiv blivit nödvändigt att
förbättra den industripolitiska planeringen såväl den av mer översiktlig karaktär
som den mer branschinriktade.
Behovet
av en väl fungerande planering finns inom alla ddar av näringslivet och
samhället. Inom energi- och kommunikationsområdena förbättras nu planeringen.
Dessa förslag bereds f. n. inom regeringskansliet.
Behovet
av planering i meningen av en kontinuerlig process som syftar till att skapa
ett sådant beslutsunderlag att handlingsberedskapen och handlingsfriheten ökar
inför framtiden är inte begränsad tUl någon viss sektor. Behovet finns inte
heller uteslutande på central nivå i samhället utan är också påtagligt på
lokaVregional nivå. Jag vUl emellertid betona att syftet med en förbättrad
planering inte är att skapa ett allomfattande centralt planeringssystem, som i
detalj reglerar näringslivet och samhället. Syftet är tvärtom att inom ramen
för det informationsutbyte som planeringen föratsätter skapa möjligheter för
ett vidgat samarbete mellan företag och samhälle på alla nivåer.
Det
är mot denna allmänna bakgmnd jag nu går att bedöma de särskUda förslagen.
Frågorna om informationssystemet och den offentliga styrdserepresentationen
berör i huvudsak samhällets och medborgarnas information om och inflytande på
den ekonomiska utvecklingen i stort. Frågan om arbetstagamas inflytande i
företagen är närbesläktad och inte mindre viktig. Kraven på en utveckling mot
företagsdemo-
Prop. 1975/76:166 116
krati
som innebär att de anstäUda garanteras insyn och inflytande på företagens
verksamhet har under senare år fått allt större styrka. Vidgade möjligheter
att påverka de egna arbetsvillkoren är' nu för de flesta självklara krav. 1972
års lag om anstäUdas styrelserepresentation innebar ett viktigt steg. Jag
noterar nu med tUlfredsställelse att den i allt väsentiigt har fungerat väl och
att en fast grund för en permanentning av lagen och en utvidgning av dess
tillämpningsområde har lagts.
12.2
Informationssystemet företagsamhälle
12.2.1
Allmänna synpunkter
Informationssystemet
bygger på ett ömsesidigt Informationsutbyte mellan samhälle och företag. Det
består av följande komponenter
information från företagen till
samhället
information från samhället till
företagen
information mdlan
samhällsorganen.
Verksamheten
regleras av uppgiftsskyldighetslagen, som gäller till utgången av juni 1976.
Lagen innebär i huvudsak följande.
För
att säkerställa informationen från företagen till samhällsorganen föreskrivs
uppgiftsskyldighet för näringsidkare i fråga om väntad ekonomisk utveckling av
verksamheten och planerade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar i
produktionen, sysselsättningen eller driften. Endast en översiktiig redovisning
fordras. Uppgiftsskyldighet får åläggas högst två gånger om året och avse förhållande
under den närmaste femårsperioden. Uppgifterna skall lämnas till länsstyrelsen
efter anmodan av myndighet som regeringen bestämmer, f. n. statistiska
centralbyrån (SCB).
I
lagen finns en särskild bestämmelse som slår fast att vid tillämpningen av
lagen de uppgiftsskyldiga inte skall betungas onödigt.
Om
uppgiftsskyldig inte fuUgör sina åligganden enligt lagen kan länsstyrelsen vid
vite kalla honom tUl överläggning. Tanken är att muntlig kontakt kan skapa
förutsättningar för utbyte av information. Länsstyrelsen liksom
kommunstyrelsen kan också i annat fall kalla företagare till överläggning.
Föratsättningen är att den fråga soiii överläggningen skall omfatta är av
väsentlig betydelse för länet resp. kommunen och att näringsidkaren har ålagts
uppgiftsskyldighet enligt lagen. Vid sådan överläggning skall som regel
företrädare för de anställda beredas tUlfälle att närvara.
I
fråga om informationen från samhällsorganen till företagen föreskrivs i lagen
att länsstyrelse och kommun minst en gång om året skall lämna en översiktiig
redogörelse för verksamhet och planering inom länet resp. kommunen till dem
som har ålagts uppgiftsskyldighet enligt lagen eUer som sysselsätter fler än 50
arbetstagare inom länet eller kommunen.
Prop.
1975/76:166 117
Då
det gäller informationen mellan samhällsorganen föratsätter lagen att viss
vidarebefordran sker av de insamlade uppgifterna (primärmaterialet) och att i
övrigt materialet offentiiggörs i form av sammanställningar. En viktig fråga
som aktualiseras i detta sammanhang är a-wägnmgen mellan uppgiftslämnarens
intresse av sekretesskydd för lämnade uppgifter och det allmänna intresset att
informationen verkligen kommer tUl nytta i samhällets planeringsarbete. En
förutsättning för att lämnade uppgifter av känslig natur skall vara av god
kvalitet är att företagen känner förtroende för sekretesskyddet. Väsentligt för
systemet måste därför vara att primärmaterialet inte sprids till en vidare
krets än som är absolut nödvändigt. I lagen finns en bestämmelse av sådant
innehåll. Där föreskrivs också att det alltid skall göras en avvägning mellan
näringsidkarens intresse av sekretess och samhällsorganens behov av uppgiften.
I fråga om primärmaterialet föreskrivs att uppgift får överlämnas till SCB och
kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns och i övrigt endast tUl
myndighet för vars verksamhet uppgifterna är av väsentlig betydelse.
TUl skydd för de
uppgiftsskyldiga fmns ytterligare sekretessbestämmelser.
Uppgiftsskyldighetslagen föreskriver tystnadsplikt för den som på grund av
lagen har fått kännedom om näringsidkarens affärs- och driftsförhållanden.
Dessutom finns i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen) en paragraf, 20 a §, som gör det möjligt
att skydda handlingar med uppgifter som fordrats in med stöd av
uppgiftsskyldighetslagen.
Information
från företagen har under försöksperioden inhämtats genom ett rapportsystem som
består av både skriftliga enkäter och muntliga kontakter. Större enkäter har
genomförts en å två gånger om året. Delegationen har rekommenderat
länsstyrelserna att iaktta stor restriktivitet med vidarebefordran av
primärmaterialet till andra myndigheter. Delegationen har vidare utfärdat vissa
anvisningar om hanteringen av materialet. Lokala variationer har förekommit i
fråga om utlämnandet.
När
det gäller erfarenheterna av hittillsvarande försöksverksamhet konstaterar
delegationen att enkäternas uppgifter har utgjort ett värdefullt underlag för
i första hand den länsvisa planeringen men också har varit av visst värde på
kommunal nivå. På central nivå har användningen varit begränsad men väntas få en
större roll inom bl. a. det industripolitiska området. Urvalet av nya
intressanta fall, dvs. de fall som är av särskild betydelse för
samhällsorganens planering eller som kan påkalla någon form av åtgärder från
samhällets sida, har hittills varit mycket begränsat. En viktig orsak härtUl är
att systemet är nytt och att dess möjligheter ännu inte har kunnat utnyttjas
till fullo. Länsmyndigheterna i vissa län har redan genom andra
Informationskanaler god inblick i de potentiellt intressanta fallen.
Delegationen
bedömer mot denna bakgrand att den genom rapport-
Prop. 1975/76:166 118
systemet
insamlade informationen från näringslivet utgör ett värdefullt material för
samhällsplaneringen på alla nivåer.
När
det gäller informationen från samhäUet till företagen har delegationen genom
tillämpningsanvisningar och rekommendationer sökt skapa viss enhetlighet i
informationsgivningen. Informationen har haft både skriftiig och muntUg form.
Delegationen konstaterar att man inte har nått fram till någon slutgiltig
utformning under försöksperioden. Därför bör utvecklingsarbetet fortsätta både
när det gäller den skriftliga och muntliga informationen.
I
fråga om informationen meUan samhällsorganen har delegationen sökt samordna
informationsinhämtandet främst när det gäller rapportsystemet och andra
enkäter med närliggande syfte. Därvid har samordning skett både av vissa
definitioner och med vissa basregister. Ytterligare samordningsmöjligheter
finns i fråga om enkäter med likartat innehåll. När det gäller spridningen av
uppgifter från rapportsystemets enkäter föreslår delegationen att i princip de
myndigheter som kan uppvisa ett legitimt och dokumenterat behov av uppgifterna
för planerings- och prognosändamål även skall få del av dessa. Delegationen
tar i detta sammanhang upp sekretessfrågan och lägger fram förslag tUl Ökat
sekretesskydd i olika avseenden. Bl. a. föreslås att i en särskUd paragraf slås
fast att primärmaterialet får användas endast som underlag vid statlig och
kommunal planering och prognosverksamhet eUer för statistiska
sammanställningar. Vidare föreslås att central myndighet eller länsstyrelsen i
det län där arbetsstället finns vid varje särskilt tiUfälle skall pröva om
uppgift kan lämnas ut. Delegationen föreslår också att vid utlämnande förbehåll
skall kunna göras.
Sammanfattningsvis
anser delegationen att erfarenheterna under försöksperioden visar att
informationssystemet kan fås att fungera tillfredsställande, även om
ytterligare utveckling och förbättring behövs i flera avseenden. Delegationen
föreslår att den nuvarande lagen permanentas efter vissa smärre justeringar.
En delegation föreslås leda den fortsatta verksamheten med att vidareutveckla
systemet.
Delegationens
positiva bedömning av försöksverksamheten och förslaget att permanenta
informationssystemet har vunnit starkt stöd vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser anser dock att försöksperioden bör förlängas. I fråga om
behovet av utökat informationsutbyte råder enighet. Den kritik som förekommer
gäller närniast detaljutformningen. På en principiellt viktig punkt förekommer
dock kritik mot utformningen av förslaget. Med hänvisning till bl. a. brister
i sekretessskyddet framför några remissinstanser, bland dem SAF/industriförbundet/handelskammareförbundet,
kritik mot användningen av skriftiiga enkäter.
För
min egen del ansluter jag mig till delegationens och remissinstansernas
uppfattning om behovet av ett organiserat informationsutbyte.
Prop.
1975/76:166 119
Det
under försöksperioden utvecklade informationssystemet företag. samhälle synes
i sina huvuddrag vara ändamålsenligt. I ett utvecklat skick bör systemet kunna
fylla.en väsentlig del av den behövliga informationen.
Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om informationssystemets roll för den
näringspolitiska planeringen på central nivå. Med näringspolitisk planering
avser jag då, som jag redan tidigare har sagt, en kontinuerlig process i syfte
att förbättra beslutsunderlaget för samhällsorganen i sin tur syftande till
ökad framförhållning och handlingsfrihet. Inom flera områden pågår en utbyggnad
av planeringen i denna mening. Informationssystemet har hittills främst kommit
tiU användning inom ramen för länsplaneringen. Regeringen avser att senare
under våren lägga fram en proposition om samordnad regional- och
sysselsättningspolitik där länsplaneringens framtida utformning redovisas.
När
det gäller industrin har för vissa tunga industribranscher skogsindustrin,
järn- och stålindustrin, varvsindustrin och byggsektorn särskUda branschråd
bildats för samråd rörande branschens förhållanden och framtida utveckling. På
läkemedelsområdet har en särskild delegation tillsatts med i princip samma
bakgrund och syfte.. Jag anser att informationssystemet företagsamhälle bör
kunna spela en betydelsefull roll i dessa sammanhang. Jämsides med en fortsatt
utveckling av systemets lokala och regionala användning bör det således i
framtiden kunna spela en viktig roll för den industripolitiska planeringen såväl
för sektorn i sin helhet som för olika industribranscher. Jag anser därför i
likhet med de allra flesta remissinstanserna att tiden nu är mogen att
permanenta informationssystemet. Detta Innebär naturligtvis inte att systemet
har fått sin slutliga utformning. Självfallet bör systemet ytterligare
utvecklas och förbättras allt eftersom man vinner nya erfarenheter.
Jag är medveten om att
skriftiiga enkäter har brister både när det gäller att samla in planunderlag
och ge ledning för urval av intressanta fall. Liksom flertalet remissinstanser
anser jag dock att enkäterna utgör ett så värdefullt hjälpmedel att de bör
användas även i fortsättningen. Av praktiska skäl och med hänsyn till behovet
att hushålla med de tillgängliga resurserna är det helt ogörligt att genom
muntliga kontakter erhålla motsvarande underlag för planeringen på lokal,
regional och central nivå. En årlig enkätomgång är ett. väsentligt underlag för
en stor dd av den samhällsplanering som bedrivs eller är under uppbyggnad
samtidigt som den gör det möjligt att selektivt koncentrera den resurskrävande
kontaktverksamheten till de områden och företag som ger det största utbytet för
samhällets planering och övriga insatser.
Svårigheterna
att skapa ett fungerande sekretesskydd får inte överdrivas. Något missbruk har
såvitt känt inte förekommit under försöksperioden. Delegationen har emellertid
i enlighet med direktiven över-
Prop. 1975/76:166 120
vägt
sekretessfrågorna och lagt ned betydande ansträngningar på att få fram ett
välavpassat sekretesskydd. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
utredningen om den kommunala demokratin i sitt betänkande (SOU 1975: 41)
Kommunal demokrati rekommenderat en så öppen redovisning som möjligt när det
gäller uppgifter från informationssystemet företagsamhäUe. Även för egen del
vill jag framhålla betydelsen från demokratisk synpunkt av att uppgifterna så
långt möjligt kan användas offentligt i kommunala organ och allmän debatt. Mot
detta önskemål måste dock vägas det behov av sekretess som finns när det gäller
uppgifter rörande enskilda arbetsställen. I likhet med huvuddelen av
remissinstansema anser jag att delegationens förslag på denna punkt Uksom i
övrigt är väl ägnat att läggas till grund för en permanent lagstiftning om
uppgiftsskyldighet m. m.
I
fråga om vissa jämkningar och detaljer i det framlagda lagförslaget återkommer
jag i specialmotiveringen. Här vill jag nämna endast en punkt där jag anser att
lagförslaget bör kompletteras, nämligen i fråga om de anställdas medverkan I
rapportsystemet. I samband med 1972 års reform förutsattes att samråd med de
anställda skulle ske vid både företagets informationslämnande till samhället
och samhällets information till företaget. Av delegationens rapport framgår
att under försöksperioden samråd har skett endast i begränsad omfattning.
Kritik på denna punkt har förts fram från LO och TCO. Jag anser i likhet med
TCO att i lagen bör tas in en bestämmelse om samrådsskyldighet i samband med
uppgiftslämnande. Frågan om formerna för samrådet bör ägnas särskUd
uppmärksamhet i det fortsatta utvecklingsarbetet.
12.2.2
Riktlinjer för den fortsatta verksamheten
Delegationen
lägger på grundval av erfarenheterna från försöksperioden fram vissa förslag
som avser det fortsatta utvecklingsarbetet på informationssystemet. Liksom
tidigare bör det ankomma på regeringen att inom ramen för lagen närmare
bestämma utformningen av verksamheten. Jag anser det dock lämpligt att i detta
sammanhang ta upp vissa frågor som har diskuterats under remissbehandlingen.
Information
från företagen till samhället
Delegationen
redovisar i rapporten en genomgång av planeringen på central, regional och
lokal nivå och konstaterar att kraven på en utbyggd planering finns på alla
nivåer. Behovet av information rörande företagens planerade verksamhet är
därför stort, det gäller t. ex. förändringar i sysselsättningen vid de enskUda
arbetsställena. Därigenom är också de faktorer som ligger bakom
sysselsättningsförändringar, dvs. etablering/ nedläggning,
produktionsutveckling och investeringar av stort intresse. Förutom behovet av
ett allmänt planeringsunderlag har önskem-ålet att kunna urskilja s. k.
intressanta fall spelat en central roll för upp-
Prop. 1975/76:166 121
byggnaden
av rapporteringen om företagens verksamhet och planer. De skriftliga enkäterna
skall alltså både ge underlag för den samhäUeliga planeringen och vara ett
system med vars hjälp lokala och regionala myndigheter kan urskilja de
arbetsställen som kan ha särskild betydelse för planeringen eller för andra
samhälleliga verksamheter. I dessa fall skaU en uppföljning genom muntliga
kontakter ske på regional och/ eller lokal nivå.
Samtliga
remissinstanser ansluter sig allmänt till delegationens uttalanden om behovet
av Information. Statens industriverk erinrar om att verket avser att årligen
lägga fram en rapport om utvecklingen inom svensk industri med beskrivningar av
produktions-, sysselsättnings- och investeringsutveckllngen inom ett antal
branscher. Denna rapport skall vända sig till centrala och regionala organ med
planerings- eller myndighetsuppgifter samt till enskilda företag, bransch- och
arbetsmarknadsorganisationer. Den avses bygga på bl. a. planmaterial och
uppgifter om , nuläge som erhålls genom informationssystemet företagsamhälle.
Flertalet länsstyrelser, landsting och kommuner framhåUer de ökade kraven på
regional oeh kommunal planering och det informationsbehov detta skapar.
Landstingsförbundet och kommunförbundet betonar nödvändigheten av att
landsting och kommuner får tillgång till primärmaterialet för resp.
landstingsområde och kommun.
Flertalet
remissinstanser understryker enkätmaterialets värde som prognos- och
planunderlag. Några länsstyrelser anser att enkäterna inte har fått den
betyddse man har väntat för urvalet av intressanta fall, bl. a. beroende på
bristande resurser.
För
egen del ansluter jag mig tiU vad delegationen och flertalet remissinstanser
uttalat om behovet av information lämplig som underlag för samhällsorganens
planering på lokal, regional och central nivå. Jag finner det
tillfredsställa.nde att rapportsystemet, trots sin försökskaraktär, har visat
sig vara ett värdefullt instrament för utvecklingen av den samhälleliga
planeringen. Informationssystemet har, som jag tidigare framhållit, hittills
haft sin största betydelse för planeruig på lokal och regional nivå. En
vidareutveckling av systemet behövs för att ytterligare förbättra underlaget
för denna planering. En viktig uppgift i det fortsatta arbetet med
informationssystemet bör därutöver vara att få ett bättre underlag för den mer
övergripande näringspolitiken med tonvikt på industrin.
Jag
vill i detta sammanhang också peka på att överläggningar pågår mellan
regeringen och Sveriges industriförbund om samråd i lokaliseringspolitiska
frågor. Härvid kan det visa sig att vissa av de uppgifter som behövs för
samrådet kan inhämtas genom informationssystemet företagsamhälle.
Vad
gäller frågan om informationens roll för urvalet av intressanta fall i övrigt
är det ännu för tidigt att bedöma materialets användbarhet
Prop.
1975/76:166 122
eller
lämpliga utformning. Det är naturUgt att där länsorganen redan har en utbyggd
och kontinuerlig kontakt med företagen intressanta fall kan spåras utan det nya
materialet. I övriga delar av landet torde dock en årlig genomgång av länets
företag på grundval av rapportsystemets enkätmaterial kunna ge värdefull
information. Särskilt gäUer detta öm företrädare för berörd kommun deltar i
beredningen av det aktuella enkätmaterialet. Rapportsystemet bör alltså även i
fortsättningen kunna användas för uppspårningen av intressanta fall.
I
fråga om rapportsystemets omfattning uttalades i samband med 1972 års reform
att systemet på sikt skulle omfatta hela näringslivet utan begränsning till
viss näringsgren. Delegationen, som hittills till-lämpat systemet på industrin
och partihandeln, har undersökt behovet av att vidga det till övriga delar av
näringslivet. Med utgångspunkt i behovet av ytterligare information och det
sätt på vilket detta bäst kan tillgodoses anser delegationen att det för
närvarande finns anledning att överväga endast en relativt begränsad
utvidgning. Informationsinhämtande direkt från enskilda företag bör inte ske i
de branscher där utvecklingen kan bedömas bättre eller enklare med hjälp av
uppgifter från andra käUor.
Endast
ett fåtal remissinstanser yttrar sig över denna fråga. I regel finner man
delegationens avvägningar välmotiverade.
Även
enligt min mening bör uppbyggnaden av systemet begränsas till sektorer som inte
lämpligen kan täckas på annat sätt. Jag anser det sålunda inte motiverat att
informationssystemet generellt byggs ut till att omfatta hela näringslivet.
Detta innebär att tyngdpunkten liksom hittills bör ligga på industrisektorn.
Enligt
uppgiftsskyldighetslagen får näringsidkare åläggas uppgiftsskyldighet två
gånger årUgen. EnUgt vad jag uttalade i prop. 1972:116 bör bara arbetsställen
med minst 50 anställda generellt ingå i systemet.
Enligt
delegationens förslag bör enkätundersökningarna normalt äga rum en gång per år.
Möjlighet bör dock finnas att vid särskilda behov utöka uppgiffsskyldigheten
tUl högst två gånger per år. Som regel bör liksom för närvarande endast
arbetsställen med 50 anställda omfattas. Möjligheter bör finnas till
tillfälliga avvikelser inom vissa branscher eller geografiska områden.
Flertalet
remissinstanser ansluter sig tUl delegationens bedömningar i dessa frågor. I
fråga om storleksgränsen anser flera kommuner att den för vissa kommuner skall
kunna sänkas till 20 å 25 anställda.
Också
jag ansluter mig till de bedömningar som delegationen har redovisat. Enligt
min mening bör storleksgränsen 50 anstäUda Uksom hittiUs kunna underskridas
endast om särskUda skäl finns. Eftersom det är önskvärt att omfattningen av
uppgiftsskyldigheten preciseras i lagen föreslår jag att i den tas in en
bestämmelse av innehåll att uppgiftsskyldighet får avse arbetsställe med färre
än 50 anställda endast om det
Prop.
1975/76:166 : 123
är
av särskild betydelse vid statiig eller kommunal planering att uppgift lämnas.
Systematiska
muntiiga kontakter ingår som en av huvudkomponenterna i rapportsystemet.
Delegationen konstaterar att sådana kontakter är ett effektivt medel att
fördjupa den information som erhålls genom enkäterna. Därför förordas en
utbyggnad av denna verksamhet.
Remissinstanserna är eniga
med delegationen på denna punkt. Samtidigt understryks dock att en systematisk
muntlig kontaktverksamhet är mycket resurskrävande. Flera instanser anser att
kontakterna i första hand bör inriktas på företag som har speciell betydelse
för orten eller regionen eller på aUa företag över viss storlek. Sådana
synpunkter framför bl. a. flera länsstyrelser och kommuner. Kommunförbundet
och flera kommuner understryker att kommunerna bör delta i den muntiiga
kontaktverksamheten.
När det gäller muntiig
kontaktverksamhet är samtliga ense om att den behöver byggas ut. Samtidigt kan
jag konstatera att denna verksamhet inte har funnit sin definitiva form.
Behovet av direkta muntiiga kontakter finns på alla nivåer, dvs. på lokal,
regional och central nivå men också hos ett stort antal oUka myndigheter på var
och en av dessa nivåer. Det står klart att någon total samordning av all
kontaktverksamhet är varken önskvärd eller möjlig. Jag är för egen del inte
beredd att nu ge några riktlinjer för denna verksamhet. De synpunkter som har
framförts bör beaktas i den fortsatta verksamheten som på denna punkt bör
inriktas på en systematisering av de muntliga kontakternas roll inom rapportsystemet.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att rapportsystemets uppgift är begränsad
tiU att ta fram information om företagens planeruig på medellång sikt som
underlag för samhällets egen planering och handlingsberedskap. Rapportsystemet
berör däremot inte myndigheternas löpande verksamhet eller handläggningen av
enskilda ärenden. Utifrån denna begränsning bör rapportsystemets muntliga
kontakter inriktas på att komplettera och fördjupa den planinformation som
infordras genom enkätema.
Information
från samhället till företagen
Delegationen
framhåller att den skriftiiga informationen tiU företagen har ett berättigande
på grund av att den kan nå många mottagare. Den bör emellertid förenklas och
koncentreras. Den muntUga Informationen vid personliga besök på enskUda
arbetsställen bedöms som klart överlägsen skriftiig information och bör därför
ges ökat utrymme. Detta måste dock vägas mot att kostnaderna för varje kontakt
är avsevärt högre än vid skriftlig information. Särskilda informationsträffar
bör arrangeras i samverkan mellan kommuner och oUka länsorgan.
De
remissinstanser som tar upp delegationens förslag i denna del är i allmänhet
positiva. Ett flertal länsstyrelser redovisar sålunda att den
Prop.
1975/76:166 124
skriftliga
informationen fyller ett angeläget behov särskilt hos de mindre och medelstora
företagen. Nämnden för samhällsinformation framhåller att ömsesidigheten i
informationsverksamheten är av grandläggande betydelse. De undersökningar som
har gjorts visar enligt nämnden att informationsskrifterna har mötts av en
positiv attityd. En förbättring av materialet behövs dock i form av dels en
skrift med mer varaktig information, dels en mer regelbundet utkommande
publikation för dé aktuella och kortlivade uppgifterna. Flera remissinstanser
understryker behovet av en intensifierad muntlig kontaktverksamhet, bl. a. i
form av särsldlda informationsträffar eller konferenser.
För
egen del anser jag att samhällets information till företagen rörande den
statliga och kommunala verksamheten är av väsentlig betydelse och därför bör
ingå i länsstyrelsens och kommunens permanenta verksamhet. De allmänna
informationsfrågorna i kommuner och landsting kommer senare under våren att
behandlas i proposition om kommunal demokrati m. m. I likhet med delegationen
anser jag att informationen tiU företagen bör ha såväl skriftlig som muntlig
form. Verksamheten måste anpassas till de lokala och regionala förhållandena
varför en helt enhetlig och definitiv form inte bör eftersträvas. Formerna för
denna information kan dock utvecklas ytterligare.
Information
mellan samhällsorganen
Den
vidgade samhällsplaneringen ställer stora krav på planeringsunderlag. Ofta är
det behövliga underlaget av likartat slag för olika planeringsverksamheter.
Uppgiftslämnarna bör emellertid inte betungas i onödan genom dubbleringar i
Informationsinhämtningen. Därför bör material som inhämtas av en myndighet
även förmedlas till andra myndigheter som behöver det för sin planering. En
fråga som har tilldragit sig särskilt intresse är kommunernas tUlgång till
rapportsystemet. HittiUs har kommunerna i regd endast delgetts information om
de intressanta fallen. Delegationen anser att varje kommun bör ha rätt att få
tUlgång till all den information som samlas in om den egna kommunens arbetsställen.
Kommunförbundet och flera kommuner understryker det stora behov som kommunerna
har av enkäternas primäruppgifter. Ställs inte uppgifterna tUl förfogande,
måste kommunerna göra egna enkäter med ungefär samma innehåll som
rapportsystemets. Från dessa håll förs också fram krav på att kommunerna bör få
medverka vid urvalet av intressanta fall.
I
fråga om rapportsystemets tiUgänglighet för kommunema kan jag ansluta mig tUl
de nämnda synpunktema. Jag delar också uppfattnmgen att företrädare för
kommunen på lämpligt sätt bör få delta i urvalet av intressanta fall.
Vidarebefordrandet
av uppgifter aktualiserar som tidigare nämnts sekretessfrågoma. Till dessa
återkommer jag i specialmotiveringen.
Prop.
1975/76:166 125
Jag
vill här avslutningsvis understryka det angelägna i att samordningsbehovet
beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det gäller inte endast
rapportsystemet utan samtliga former av informationsinhämtning. Samordningen
förutsätter en ömsesidig anpassning från olika intressenters sida. För
rapportsystemet innebär detta att den flexibilitet som finns hos enkätema bör
bevaras och utnyttjas så att olika informationsbehov kan tillgodoses.
12.2.3
Informationssystemets vidareutveckling och administration
Delegationen
framhåller att erfarenheterna av informationssystemet är begränsade. Därtill
kommer att användarna på kommun- och länsnivå dels har varit ovana vid
systemet, dds ännu inte haft möjligheter att helt fullfölja intentionerna med
systemet. Delegationen föreslår därför en period av vidareutveckling inom
ramen för en permanent lag på området. Som har nämnts föreslås att Uksom
hittiUs en delegation skall leda verksamheten.
Behovet av fortsatt
utvecklingsverksamhet understryks I regel av remissinstansema. Beträffande
inriktningen av utredningsarbetet tar flera instanser upp önskvärdheten av att
bygga ut informationsinhämtandet till nya branscher och behovet att förbättra
den muntUga uppföljningen. Statens industriverk framhåller att
informationssystemets material har ett mycket stort användningsområde 1
planerings- och utredningsverksamheten på såväl regional som central nivå.
Detta förhåUande måste enligt verket ses som ett starkt stöd för en fortsatt
utveckling av systemet i en riktning som gör det möjligt att tjäna båda
syftena. De remissinstanser som avstyrker fortsatt användning av skriftliga
enkäter menar att fortsatt utvecklingsarbete bör inriktas på en
systematisering av de muntliga kontakterna och på sättet att förmedla den
information som därvid erhålles.
Flera
remissinstanser framhåller att det även i fortsättningen finns behov av ett
sammanhållande centralt serviceorgan. Organets arbete bör inriktas på att
utarbeta metoder för värdering av den insamlade informationen, förmedla
erfarenheter av det praktiska arbetet mellan skilda organ samt att söka former
för att samordna rapportsystemet med andra statistikkällor och enkätsystem.
Jag
har i det föregående pekat på flera punkter, där informationssystemet behöver
vidareutvecklas innan det kan anses ha fått en mer slutlig form.
Utvecklingsarbetet bör inriktas på systemets funktion inom samhällsplaneringen
på central, regional och lokal nivå samt på möjligheterna att förbättra
samhäUsorganens handlingsberedskap. I arbetet bör alltså ingå bl. a. att pröva
i vilken omfattning den behövliga informationen lämpligen kan infordras genom
rapportsystemet och vilket tekniskt förfarande som därvid är lämpligast. Även
sådana frågor som utbyggnaden och systematiseringen av de muntliga
kontakterna, kommunernas behov och användning av information, informationen
tUl före-
Prop. 1975/76:166 126
tagen
och samordningsmöjligheterna när. det gäller Informationsinhämtningen bör
prövas.
Försöksverksamheten
har letts av delegationen för informationssystemet företagsamhälle.
Delegationen har haft ställning av kommitté. Kostnaderna för verksamheten har
bestritts från trettonde huvudtitelns kommittéanslag. I och med att
försöksperioden löper ut har delegationen slutfört sitt uppdrag.
Som jag redan framhålUt
behöver informationssystemet ytterligare utvecklas. Utvecklingsskedet bör
omfatta två år. Verksamheten under detta skede bör ledas av en särskild
delegation. Dennas uppgift bör allmänt vara att leda, samordna och utveckla informationssystemet.
Den bör inte ha någon direktivrätt i förhåUande till andra myndigheter. Däremot
bör den kunna utfärda råd och anvisningar för hur verksamheten skall bedrivas.
Uppkommer behov, av bindande föreskrifter, får delegationen hänvända sig till
regeringen. Delegationen bör vara den myndighet som har att besluta om anmodan
tiU näringsidkare att fullgöra uppgiftsskyldighet. Den bör vidare ha vissa
arbetsuppgifter i anslutning tiU överlämnandet av uppgifter mellan
myndigheter. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.
Delegationen
bör bestå av högst tio ledamöter. I den bör mgå företrädare för bl. a. berörda
fackdepartement, centrala, regionala och lokala myndigheter samt de anställdas
och näringslivets organisationer.
Kostnaderna
för delegationens verksamhet bör bestridas från trettonde huvudtitelns
kommittéanslag. För nästa budgetår beräknar jag kostnaderna för delegationens
verksamhet till 2 milj. kr.
Det
ankommer på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs för delegationens
verksamhet och att förordna ledamöter i den.
Delegationens
verksamhet får ses som ett provisorium i avbidan på en slutiig lösning. Med
hänsyn tiU verksamhetens karaktär bör ansvaret för ledningen oeh samordningen
av informationssystemet efter utvecklingsperiodens slut, dvs. fr. o. m.
budgetåret 1978/79, övergå på statens industriverk.
12.3
Styrelserepresentation för samhället
Som
jag redan har nämnt har med stöd av lagen om offentliga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag och stiftelser bedrivits en försöksverksamhet med statlig
styrelserepresentation i vissa företag. I samband med 1972 ärs reform
diskuterades också frågan om kommunal styrelserepresentation. 1972 års lag kom
emellertid att avse endast statlig representationsrätt. I enlighet härmed ger
lagen regermgen rätt förordna en ledamot och en suppleant för denne i styrelsen
för dds aktiebolag vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller
förvalta fast eUer lös egendom, dels sådan allmännyttig stiftelse som har
tillgångar över-
Prop. 1975/76:166 127
stigande
5 mUj. kr. Samtidigt får sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser omfattas
av offentlig stjTrdserepresentation. Lagen är inriktad på sådana ekonomiska
enheter som kan utöva omfattande ägarinflytande över grupper av andra företag,
dvs. större förvaltnings- och investmentbolag och vissa allmännyttiga
stiftelser vars förmögenhet huvudsakligen består av aktier i svenska bolag.
Däremot omfattar' lagen inte t. ex. de renodlade produktionsföretagen. Lagen
gäller till utgången av juni 1976.
I försöksverksamheten med
statiig styrdserepresentation har ingått 22 förvaltningsbolag och åtta
stiftelser. Sammanlagt 52 personer har utsetts att vara offentliga
styrelseledamöter eller suppleanter. De flesta av dem är riksdagsledamöter, statstjänstemän,
fackliga funktionärer eller kommunala förtroendemän.
Försöksverksamheten
med offentlig styrelserepresentation har som jag anförde inledningsvis
utvärderats av en särskild arbetsgrupp med företrädare för berörda departement.
Förslag till ny lagstiftning har lagts fram i den förat omnämnda
departementspromemorian.
Erfarenhetema
av den offentiiga styrelserepresentationen har enligt vad som anförs i
promemorian i stort sett varit positiva. Inte någon av de tillfrågade
styrelseordförandena har framfört någon kritik mot reformen som sådan.
Flertalet av de offentliga ledamöter och suppleanter som har tillfrågats har
upplevt sitt uppdrag som meningsfullt. De flesta bolagen och stiftelserna har
också visat en positiv inställning till de offentliga representantema.
Mot
bakgrund av dessa erfarenheter anförs att tanken på offentlig
styrelserepresentation som en lämplig form för samarbete och informationsutbyte
mellan samhälle och företagen synes ha blivit godtagen. Försöksverksamheten
anses, trots att den har haft en begränsad omfattning, bestyrka att den form
för samarbete och informationsutbyte som lagen om offentiiga styrelseledamöter
anvisar är ändamålsenlig.
I
promemorian föreslås att också de renodlade produktionsbolagen innefattas i
systemet med offentiig styrdserepresentation och att detta skall omfatta,
fömtom nuvarande företagsformer, även ekonomiska föreningar.
Den
nuvarande lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation syftar till att
tUlgodose samhällets behov av samarbete och informationsutbyte med företagen
på framför allt central nivå. I promemorian framhålls att det också på lokal
nivå finns ett betydande behov av nya och mera direkta former för ett
samarbete och informationsutbyte mellan samhället och företagen. Också kommunema
föreslås därför få rätt tUl styrelserepresentation. Enligt förslaget skall
representationsrätten avse företag som är ortsdominerande eller som eljest är
av stor betydelse för kommunen. Som mått på företagets betydelse för kommunen
har valts antalet anstäUda hos företaget resp. företagets andel av det totala
Prop. 1975/76:166 128
antalet
anställda inom kommunen. I promemorian föreslås sålunda att kommunen ges rätt
till styrelserepresentation i företag som antingen har mer än 500 personer
anstäUda mom kommunen eUer som där svarar för mer än en tiondel av det totala
antalet anställda. Förslaget berör sammanlagt omkring 160 kommuner och ca 260
företag.
Den
statiiga representationsrätten föreslås fortsättningsvis i första hand syfta
till att skapa ett forum för bättre samarbete meUan staten och sådana företag
vUkas verksamhet är av väsentlig betydelse för flera kommuner och för landets
totala utveckling, dvs. är av riksintresse. I den nya lagen bör enligt
arbetsgruppen också ingå de förvaltningsbolag och aUmännyttiga stiftelser som
f. n. omfattas av offentlig styrelserepresentation.
Till
gmnd för bedömningen om ett företag skall anses vara av riksintresse eller
inte läggs tre synpunkter. Den första gäller sysselsättningsaspekten. De
företag eller grupper av företag som har det största antalet anställda är
sålunda av stor betyddse inte bara för sysselsättningen totalt sett i landet
utan även för näringslivets utveckling i stort. En annan grapp av företag som
kan sägas vara av riksintresse är större företag som har anläggningar inom
flera kommuner i landet. Riksintresset förklaras i detta fall av de vittgående
konsekvenser som dessa företags beslut i straktur- och lokaliseringsfrågor har.
Ett starkt intresse från här berörda synpunkter tilldrar sig också de
multinationella företagen. Detta beror framför allt på de möjligheter som
dessa företag har att fördela sin produktion mellan Sverige och utlandet och
att genomföra interna transaktioner över gränserna. På grund av företagens
internationella verksamhet är. också samhällets möjlighet att få insyn i dessa
företag mera begränsad än i fråga om andra företag. Representationen föreslås
i denna del avse främst de multinationella företag som har ett svenskt
moderföretag.
Förslaget
innebär att staten i enlighet med de nu nämnda riktlinjerna får rätt att genom
regeringen utse offentliga styrelseledamöter i högst 60 aktiebolag eller
ekonomiska föreningar och tio stiftelser.
Också
den nya lagen föreslås få försökskaraktär och gälla under en tid av tre år.
Förslaget
att under en ny försöksperiod ge staten och kommunema rätt att utse
styrelserepresentanter i vissa företag har fått ett blandat mottagande bland
remissinstanserna. Även inom remissinstansema råder i många fall delade
meningar, oftast efter politiska skiljelinjer. Reservationer förekommer inom
bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, de flesta länsstyrelserna, ett stort antal
kommuner och kommunförbundet. Till dem som i huvudsak är positiva till
förslaget hör arbetsmarknadsstyrelsen, nio länsstyrelser, landstingsförbundet,
LO och TCO. Kommunförbundet och kommunema yttrar sig i stort sett endast om den
kommunala representationen. Förbundet och huvuddelen av kommunerna tillstyrker
denna.
Prop.
1975/76:166 129
De
remissinstanser som tillstyrker förslaget utvecklar i allmänhet inte skälen för
sin ståndpunkt utan nöjer sig med att hänvisa tiU departementspromemorian.
Flera remissinstanser
avstyrker offentiig styrdserepresentation över huvud. Till denna grapp hör
näringslivets organisationer, kommerskollegium och Lantbrukarnas riksförbund.
Några remissinstanser godtar statlig men avstyrker kommunal representation.
Denna ståndpunkt intas av tre länsstyrelser och Kooperativa förbundet (KF). KF
menar att försöksverksamheten med statlig representation inte bör utvidgas. I
fråga om kommunal representation anser KF att underlaget inte är tillräckligt
ens för beslut om försöksverksamhet. De remissinstanser som helt eller delvis
avstyrker offentlig styrelserepresentation grandar ofta sitt ställningstagande
på principieUa skäl. Särskilt SAF/industriförbundet/grossistförbundet, Svenska
företagares riksförbund och Lantbrukarnas riksförbund riktar principell kritik
mot promemorieförslaget.
Det
är framför allt i två avseenden som kritik riktas mot förslaget från
principiell synpunkt. För det första anser man att förslaget om offentiig
styrelserepresentation leder till en maktutövning utan demokratisk kontroU. Om
förslaget genomförs skulle man få en sammanblandning av politisk
beslutsprocess, offentUg förvaltning och näringsUv. Detta sägs på sikt medföra
risk för en utradering av de självständiga och varandra balanserande intressen
som vi hittiUs har haft i Sverige och som sägs ha varit ett av biandekonomins
positiva kännemärken. Det skulle aUtså finnas en risk för att den offentliga
styrelseledamoten av sin uppdragsgivare utnyttjas för att bedriva
näringspolitik direkt i företagen och detta skulle ske på grandval av hemliga
underhandsinstmktioner. I anslutning till denna synpunkt anförs också att det
finns risk för att myndigheterna, då de behandlar ansökningar som har getts in
av företaget, inte uteslutande tar hänsyn till ansökans innehåll utan till vad
den offentliga ledamoten anser. I varje fall skulle utomstående lätt kunna
bibringas denna uppfattning. Härigenom skuUe tilltron tUl myndigheternas
integritet på ett betänkligt sätt kunna rubbas.'
Den
andra huvudsynpunkten är att offentUg styrelserepresentation skulle hämma
effektiviteten i styrelsearbetet. Styrelserna skulle bli för stora och särskilt
i koncerner med många styrelser skulle arbetet bli tungrott. En styrelses
huvuduppgift är, framhåller man, att fatta beslut. Styrelsen måste därför
utgöra en enhet. Offentiig styrelserepresentation skulle kunna leda till att
styrelsen utvecklas tUl ett förhandlingsorgan där olika styrelseledamöter har
skUda särintressen. Detta kan leda till dubbla lojaliteter. Särskilt osunt
anses det vara att genom kommunal representation införa ett intresse som i så
hög grad är part i förhåUande till företaget och som dessutom ofta står i ett
konkurrens-och konflikttörhåUande tiU andra-kommuner.
Det
bör påpekas att även de remissinstanser som är kritiska till för-
9 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr \66
Prop. 1975/76:166 130
slaget
om offentiig styrelserepresentation godtar den i promemorian framförda
uppfattnuigen att ett förbättrat informationsutbyte mellan företagen och
samhället behövs.
Vid
sidan av de principiella skälen anförs mot förslaget också att det finns andra
och mer ändamålsenliga former än styrdserepresentation för informationsutbyte.
Sistnämnda synpunkt anförs som skäl för att inte godta förslaget av bl. a.
Sveriges hantverks- och industriorganisation och Svensk industriförening. Även
patent- och registreringsverket och industriverket tar upp frågan om
styrdserepresentation är en lämplig form för informationsutbyte. Båda stannar
dock för att godta förslaget i dess huvuddrag. Industriverket ifrågasätter om
inte informationsbehovet kan tillgodoses genom att den offentiiga ledamoten adjungeras.
För
egen del vill jag anföra följande.
Flertalet
av de argument som nu har anförts mot offentiig styrelserepresentation fördes
fram redan i 1972 års lagstiftningsärende. Sålunda gjordes även då gällande
att offentlig styrelserepresentation utgör en maktutövning utan demokratisk
kontroll, att ledamöterna skulle få en markerad särställning med dubbla
lojaliteter och att representationen skulle hämma effektiviteten i
styrelsearbetet.
Jag
anförde i frågan om maktutövning bl. a. att den offentiiga styrelserepresentationen
innebär att kretsen av beslutande personer i de ledande organen i för samhäUets
utveckling betydelsefulla företag och institutioner vidgas. En sådan utveckling
ligger, anförde jag, väl i linje med den allmänna demokratiseringsprocessen i
vårt land. De offentliga styrelserepresentanterna skall i första hand fungera
som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företagen och de allmänna
samhällsintressena. Att ett sådant utbyte av information sker är av stor
betyddse. Jag delade alltså inte uppfattningen att representationen skulle
utgöra maktutövning utan demokratisk kontroU.
Vad
som nu har förekommit har inte gett mig anledning att ändra uppfattning på
denna punkt. Jag kan tUlägga följande. Flera av de invändningar som riktas mot
den offentliga styrelserepresentationen gmndas enligt min mening på
missuppfattningar om dess innebörd. Jag viU sålunda framhålla att uppdrag som
offentlig styrelseledamot inte är förenat med någon som helst form av
myndighetsutövning mot det företag i vars styrelse ledamoten sitter. Det ansvar
som åvUar resp. förvaltningsmyndigheter går inte i något avseende över på den
offentiige styrelseledamoten. Däremot kan denne givetvis utifrån allmänna
utgångspunkter föra fram sin syn på vad samhällsintresset kan kräva i ett visst
hänseende. Det förhåller sig vidare så, att en offentlig styrelseledamot inte
är samhäUets representant på det sättet att ledamoten skall överlägga med de
offentliga organen rörande behandlingen av enskilda styrelseärenden. Inte
heller kan något offentiigt organ ge
Prop. 1975/76:166 131
direktiv
om hur den offentiige styrelseledamoten skall rösta i vissa ärenden. Sådan
styming har hittills inte förekommit och det är inte heller avsikten att så
skall ske framdeles.
Vad
jag nu har sagt följer av att ledamoten i princip avses få samma ställning,
uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter. Häri ligger bl a. att
ledamoten har att efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och
utveckling. Jag skulle här vilja göra en jämförelse med det fallet att en
funktionär i en intresseorganisation förordnas som ledamot i ett statiigt
verks styrelse på förslag av sin organisation. Denne har då att med sina
särskilda kunskaper och erfarenheter berika diskussionen i styrelsen och är
självfallet oförhindrad att yppa organisationens ståndpunkt i en viss
sakfråga. Men ledamoten representerar inte organisationen på det sättet att den
kan ge ledamoten bindande direktiv eller att ledamoten ensidigt kan inta
ståndpunkter som främjar organisationens eller dess medlemmars intressen.
Talet
om dubbel lojalitet synes mig betydligt överdrivet. Sedan lång tid tUlbaka drar
statsmakterna på olika områden upp ramar inom vilka de enskilda företagen har
att verka. Som exempel på sådana ramar, om vilka det i dag råder en bred
enighet i vårt land, kan nämnas anställningstrygghet, miljöhänsyn och vissa
konkurrensförhållanden. Att företagen inom dessa ramar är så effektiva som
möjligt enligt företagsekonomiska kriterier torde i sig i de flesta fall inte
medföra någon motsättning mellan företagens och samhäUets intressen. En också
företagsekonomiskt effektiv svensk industri är tvärtom en fömtsättning bl. a.
för att vi skall kunna möta den allt hårdare utiändska konkurrensen, vilket i
sin tur är avgörande inte minst för våra möjligheter att hålla en hög och jämn
syssdsättningsnivå och en regional balans inom industrisektorn.
Även
om sålunda riskerna för lojalitetskonflikter är begränsade kan man dock Inte
bortse från att motsättningar i särskUda situationer kan föreligga mellan
företagets och samhäUets intressen. Den offentlige styrelseledamoten har då att
i styrelsen klargöra vilka dessa senare är och verka för att de beaktas.
Jag
anförde i prop. 1972: 116 bl. a. att frågan om den dubbla lojaliteten inte var
ny. Genom den koncentration av styrelseuppdrag som råder har problemet en
relativt omfattande aktualitet inom näringslivet. De praktiska problemen har
emellertid i regel kunnat lösas utan att de behövt drivas tiU sin spets Jag
bedömde att svårigheterna inte behövde bli större när det gällde offentiiga
styrelseledamöter. Det har under försöksperioden inte kommit' fram något som
tyder på att jag därvid tagit miste.
Farhågorna
för att effektiviteten i styrelsearbetet skulle väsentiigt sättas ned genom den
offentliga styrelserepresentationen finner jag överdrivna.
Prop. 1975/76:166 132
Vad
slutligen gäller invändningen att det finns andra och lämpligare former för
informationsutbyte än styrelserepresentation, måste jag konstatera att det inte
har varit möjligt att konstraera ett informationssystem som gör
styrdserepresentation obehövlig. Styrelserepresentation är enligt min mening
ett lämpligt komplement till det informationssystem som jag har förordat i det
föregående. Styrelserepresentationen har fördelen att den ger snabba och
smidiga kontakter samtidigt som det blir möjligt att bredda företagets
beslutsunderlag och i viss mån också att påverka företaget i en för samhället
önskvärd riktning.
Jag
har mot bakgranden av det anförda för min del kommit till uppfattningen att
offentlig styrelserepresentation är en ändamålsenlig form för samarbete och
informationsutbyte mellan samhälle och företag. I fråga om den kommunala
representationen är emellertid remissutfallet sådant att det finns anledning
att ytterligare överväga frågan om omfattningen av och formerna för
representationen. Ett dröjsmål med avgörandet av frågan kan enligt min mening
godtas med hänsyn till de ändringar i informationssystemet som jag föreslår.
Dessa innebär bl. a. att kommunerna regelmässigt får ta del av rapportsystemets
primämppgifter och medverka i urvalet av intressanta faU. Jag fäster också
vikt vid att företagen nu har att anpassa sin verksamhet inte bara till den
utvidgade styrelserepresentationen för de anställda utan också tUl den
lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet om vilken regeringen tidigare
denna dag har beslutat proposition. Jag är således inte nu beredd att förorda
lagstiftning, om kommunal styrdserepresentation i aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
I
fråga om den statliga representationen ddar jag den i promemorian framförda
uppfattningen att det finns skäl att nu gå vidare pch utöka kretsen av företag
som lagstiftningen gäller.
Som
jag nyss har redovisat innebär promemorieförslaget i denna del att staten under
en försöksperiod om tre år får rätt tUI styrelserepresentation i högst 60
aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser. I de 60 företagen
avses även rena produktionsföretag ingå.
Mot
förslaget att också produktionsföretag skall omfattas av lagstiftningen har
erinran i och för sig inte framställts.. Jag ansluter mig för egen del till
förslaget.
Inom
kooperationen motsätter man sig att kooperativa företag tas med i den nya
försöksverksamheten. Lantbrakarnas riksförbund hävdar att de principiella skäl-
som förbundet riktat mot offentiig styrelsere- -presentation över huvud
har,särskild styrka när det gäller kooperativa företag. KF anser att
beslutsunderlaget är för svagt för att man skall kunna utvidga den nuvarande
lagstiftningen. Kooperationens förhandlingsorganisation finner heller;inte
behov av någon utvidgning av nuvarande insyn och samarbete. Länsstyrelsen i
Gotlands län anser att ekonomiska föreningar över huvud inte bör omfattas av
lagstiftningen.
Prop. 1975/76:166 133
För
egen del vill jag framhålla att ekonomisk förening vid sidan av aktiebolag är
den vanligaste associationsformen bland företag med ett större antal anställda.
I fråga om de beslutande organen i ekonomisk förening, föreningsstämman och
styrelsen, gäller vidare i stort sett liknande regler som i fråga om bolagsstämman
och styrelsen i aktiebolag. De skäl som kan anföras till stöd för införandet av
offentiig styrelserepresentation i aktiebolag gäller i princip också sådan
representation i ekonomiska föreningar. Det är givet att inom den angivna ramen
60 företag inte kan rymmas mer än några få ekonomiska föreningar. Jag ansluter
mig emellertid till den i departementspromemorian framförda uppfattningen att
även de ekonomiska föreningarna principeUt bör omfattas av systemet med
offentlig styrelserepresentation.
Med
tanke på att den offentliga styrelserepresentationen föreslås utvidgad till
rena produktionsföretag bör verksamheten ges försökskaraktär. Försöksperioden
kan som föreslagits i promemorian lämpligen bestämmas till tre år.
Förslaget
att högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser skall
omfattas av försöksverksamheten har om jag bortser från de principiella
invändningarna i huvudsak lämnats utan erinran. Jag anser för egen del att
förslaget är väl avvägt för den försöksverksamhet som jag förordar. Jag
ansluter mig också till principerna för urval av företag.
I
promemorian föreslås att undantag skall gälla för tidningsföretag och andra
företag vUkas verksamhet väsentligen går ut på opinionsbUdning av politisk,
religiös eller liknande art. Denna ståndpunkt kan jag i och för sig ansluta mig
till. Frågan saknar emeUertid aktualitet med hänsyn tUl vad jag förordar
beträffaiide omfattningen och inriktningen av den offentliga representationen.
En uttrycklig regel behövs därför inte.
De
skäl som jag nu har anfört för att inte göra något uttryckligt undantag för
företag som huvudsakligen bedriver opinionsbUdande verksamhet gäller också
bank- och försäkringsaktiebolag. I bankaktiebolag har staten f. ö rätt till
styrelserepresentation enligt lagen (1955:183) om bankrörelse.
Jag
övergår nu till att behandla vissa ytterligare frågor som har aktualiserats
under remissbehandlingen.
Vissa
frågor som avser offentlig ledamots ställning har berörts av en
del remissinstanser. Några hävdar att den sekretess som föreslås gälla
medför att en betydelsefull del av den information som den offentliga
styrelseledamoten erhåller inte kan föras vidare och komma till an
vändning i samhällsarbetet. Flera remissinstanser förutsätter, utan att
närmare beröra sekretessfrågorna, att den offentiige styrelseledamoten
skall föra information vidare. Vissa anser även att detta bör ske i syste
matiserade former. '
Prop. 1975/76:166 134
En
annan fråga som berör de offentliga styrelseledamöternas ställning är det krav
som har förts fram från LO och TCO om någon form av fast basorganisation för
dessa ledamöter.
Med
anledning av de nu berörda frågorna vill jag till att börja med erinra om vad
jag nyss har anfört om den grundläggande principen att offentlig ledamot skall
ha samma ställning, uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter. Som jag
anförde avses det inte förekomma någon styrning av ledamotens handlande i
enskilda ärenden. Däri ligger också att ledamoten inte heller kan åläggas att
redovisa hur olika styrelseärenden har behandlats. Den föreslagna ordningen
innebär vidare att den offentlige ledamoten i likhet med övriga ledamöter inte
kan lämna ut information, om detta skulle skada företaget. Sekretessfrågan
måste lösas genom en avvägning i varje särskilt fall. I tveksamma fall bör
frågan tas upp till diskussion i styrelsen. På den vägen bör det vara möjligt
att efter hand utveckla en praxis som tiUgodoser såväl företagets som
samhällets intressen. Jag är således inte beredd att förorda någon form av
systematiserad informationsspridning.
Vad
därefter angår behovet av en basorganisation för de offentUga ledamöterna
följer av vad jag förut har anfört att en sådan organisation närmast skulle få
tUl uppgift att lämna information och annan service till de offentliga
ledamöterna. Enligt min mening bör behovet av information och service liksom
hittills kunna tillgodoses utan att ett särskilt organ inrättas.
En
annan fråga som jag tidigare inte har berört är förslaget att offentlig
styrelseledamot skall få rätt att delta även i sådant förberedande arbete som
sker inom ett arbetsutskott. Frågan berörs så gott som uteslutande av
SAF/industriförbundet/grossistförbundet. De avstyrker förslaget därför att det
enligt deras mening hämmar effektiviteten i arbetet inom utskottet.
För
egen del vill jag erinra om att jag i 1972 års lagstiftningsärende (prop. 1972:
116 s. 117) förutsatte att offentlig styrelseledamot skuUe ges tillfälle att
medverka också i det arbete som sker mom ett sådant beslutsförberedande organ.
Jag vill f. ö. peka på att lagen om bankrörelse ger den som har förordnats att
vara offentlig styrelseledamot i bank rätt att delta inte bara i arbetsutskott
inom styrelsen utan också i andra typer av beredningsorgan. Vad som har
framkommit under remissbehandlingen har inte föranlett mig att ändra
uppfattning i sakfrågan. Jag tiUstyrker alltså att rätten att delta i
arbetsutskott lagfästs. Att offentlig styrelseledamot har denna rätt innebär
naturligtvis inte att rätten alltid behöver utnyttjas. Lämpligheten av att så
sker blir beroende bl. a. av hur stor del av styrelsearbetet som äger rum i
arbetsutskott och den offentlige ledamotens praktiska möjligheter att delta i
sådant arbete.
TiU
sist vill jag ta upp frågan om undantag från lagens tUlämpning
Prop.
1975/76:166 135
och
prövning av tvister om lagens tolkning och tUlämpning. I promemorian har
föreslagits att det skall få ankomma på dispensnämnden för
arbetstagarrepresentation att bl. a. pröva tvist om lagens tUlämpning. Någon
regel av denna innebörd finns inte i gäUande lag. Med den ståndpunkt som jag
har intagit beträffande omfattningen av den offentliga representationen anser
jag inte heller nu att en sådan regel behövs.
Vad gäller förslagets
övriga delar har dessa som jag har nämnt i allt väsentligt godtagits eller
lämnats utan erinran av remissinstansema. För egen del ansluter jag mig tUl
förslaget i dessa delar. Detta innebär som sagt bl. a. att en ny försöksperiod
om tre år inleds. Formerna för utvärderingen får prövas i ett senare
sammanhang.
Till
vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.
12.4
Styrelserepresenfation för de anställda
12.4.1
Allmänna synpunkter
Lagen
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar ger de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som
sysselsätter i genomsnitt minst 100 arbetstagare, rätt att utse två ledamöter i
styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot. Lagen gäller inte bank-
eller försäkringsaktiebolag och inte heller vissa former av ekonomiska
föreningar. Från lagens tillämpningsområde undantas vidare aktiebolag med
mindre än tre styrelseledamöter om detta förhållande gällde den 1 januari 1972.
Beslut
om inrättande och utseende av arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig
organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och
som omfattar mer än hälften av företagets arbetstagare. Om
arbetstagarrepresentation medför väsentliga olägenheter för ett företag kan
undantag i vissa fall medges från lagen, om olägenheterna inte kan undanröjas
på annat sätt. Medges undantag, skall arbetstagamas intresse av insyn och
inflytande i fråga om företagets verksamhet tUlgodoses på annat sätt.
Frågor
om undantag från lagen prövas av dispensnämnden för arbetstagarrepresentation.
I industriverkets arbete
har ingått en studie, som har syftat till att kartlägga i vilken omfattning de
anstäUda har utnyttjat sin rätt att tUlsätta styrelseledamöter. Studien har
omfattat samtiiga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100
anställda. Den visar att ca 75 % av samtliga aktiebolag och ekonomiska
föreningar med minst 100 anställda faktiskt omfattas av lagstiftningen. Av
utredningen framgår vidare att styrelserna för drygt 80 % av de företagsenheter
som faktiskt omfattas av lagstiftningen har representanter för de anställda.
Därtill kommer att de anställda vid 6 % av företagen är indirekt företrädda
genom repre-
Prop. 1975/76:166 136
sentation
i moderbolags styrelse. De företag där de anställda har avstått från rätten tUl
styrelserepresentation omfattar knappt 10 % av de av lagen berörda företagen.
En grappering av det insamlade datamaterialet efter företagens storlek visar
ett positivt samband mellan företagens storlek och graden av utnyttjande av
rätten till styrdserepresentation.
I fråga om erfarenheterna
av reformen konstaterar industriverket sammanfattningsvis att den har bidragit
till att förbättra de lokala fackliga organisationernas insyn i företagens
verksamhet. Den har också i många fall positivt påverkat relationerna meUan
ledningen och de anställda samt bidragit tUl att underlätta det fackliga
arbetet inom många företag. Reformen har enligt industriverket generellt sett
fått ett positivt mottagande på företagen och bör på längre sikt kunna ge de
anställda ett ökat inflytande på de beslut som fattas. Enligt industriverkets
bedömning utgör det tillgängliga erfarenhetsmaterialet ett tUlräckligt underlag
för att utarbeta en permanent lagstiftning. Verket föreslår således att lagstiftningen
om styrdserepresentation för de anställda permanentas.
Industriverket framhåller
dock att det trots de i många avseenden positiva erfarenheterna från den
pågående försöksverksamheten finns vissa brister i gällande lagstiftning och i
den praxis som lagstiftningen har gett upphov till. För att få till stånd en
förbättrad lagstiftning föreslås att gällande lag om anställdas
styrdserepresentation arbetas om på vissa punkter. De föreslagna ändringarna
avser bl. a. lagstiftningens tUl-lämpningsområde, styrelsearbetets innehåll och
former samt prövningen av tvister som kan uppkomma vid lagens tillämpning.
Förslaget utgår från att det också fortsättningsvis skall vara fråga om
minoritetsrepresentation för de anställda.
Så gott som samtliga
remissinstanser instämmer i att försöksperioden med styrelserepresentation för
de anställda i stort sett har utfallit positivt. Förslaget om att lagen om
anställdas styrdserepresentation permanentas tUlstyrks eller lämnas utan
erinran. Statens avtalsverk sätter dock i fråga om inte beslutet härom bör
anstå till dess att den nya lagstiftningen på arbetsrättens område har kommit
fram.
För egen del vill jag
anföra följande. Den utredning som industriverket har genomfört visar att de
anställda i stor utsträckning har utnyttjat den rätt att tUlsätta
styrelseledamöter som lagen om anstäUdas styrelserepresentation ger. Genom
lagen har de anställda beretts möjlighet att följa och delta i beslutsprocessen
i för dem angelägna frågor.. De anställda har också enligt vad utredningen
visar i ökad omfattning och på ett tidigare stadium än förat fått information
om förändringar som kan påverka deras egen situation. UtöVer förbättrad insyn
och ökat inflytande har lagen om styrelserepresentation bidragit till att
skapa bättre kommunikationer mellan, företagsledning och de anställda och gett
de anställda direkta kontakter med ägarnas representanter i företagens styrelser.
De anställdas representanter synes i många fall ha gjort en god
Prop.
1975/76:166 137
insats
i styrelsearbetet. Reformen har,otvivelaktigt medfört fördelar för såväl de
anställda som företagens ledning. Några påtagliga negativa effekter har inte
kunnat påvisas.
Redan i 1972 års
lagstiftningsärende förelåg i allt väsentiigt enighet om det berättigade i att
de anstäUda genom styrdserepresentation får insyn i och inflytande över frågor
som har betydelse för de anställda som kollektiv. Jag framhöll för egen del bl.
a. att demokratin inte kan ges ett annat och mer begränsat innehåll i
arbetslivet än på andra områden och att det i längden inte kan försvaras att
de anställda är utestängda från de organ där beslut fattas som på ett
genomgripande sätt kan förändra de anställdas egen situation. Det är nu med
tillfredsställelse jag noterar den allmänna uppslutningen kring slutsatsen att
försöksperioden har utfallit positivt. Försöksperioden har visserligen varit
relativt kort men det råder enligt min mening inte något tvivel om att det nu
finns tillräckligt underlag för ett positivt ställningstagande tUl en
permanentning av lagstiftningen. En remissinstans har ifrågasatt om inte ett
beslut bör anstå till dess lagstiftningen på arbetsrättens område har
reformerats. Jag vill med anledning härav påpeka att regeringen tidigare denna
dag har beslutat att för riksdagen lägga fram proposition med förslag till lag
om medbestämmande i arbetslivet. Härmed torde även den nämnda synpunkten vara
tUlgodosedd. Jag förordar alltså att lagen om anställdas styrelserepresentation
när giltighetstiden löper ut den 30 juni 1976 ersätts av en ny permanent lag.
Styrdserepresentation
är otvivelaktigt ett viktigt inslag i utvecklingen mot en ökad
företagsdemokrati. Den får emeUertid betraktas bara som ett steg i en pågående
utveckling. Den nämnda lagen om medbestämmande i arbetslivet är ett annat
viktigt inslag på det företagsdemokratiska området. Mellan de olika lagarna
finns självfallet ett samband. Det är dock inte möjligt att nu avgöra
exempelvis hur styrelsearbetet påverkas av en lagstiftning enligt vilken i
princip varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
kan tas upp till förhandling och regleras i avtal. Jag vill härmed ha sagt att
en permanentning av lagen' dm styrdserepresentation självfallet inte innebär
att lagen har fått den slutgiltiga utformningen. Det kan om någon tid bli
aktuellt att på nytt se över lagen i ljuset av bl. a. de erfarenheter som
successivt vinns av andra åtgärder, som syftar till att förbättra och fördjupa
demokratin i företagen.
De
av industriverket föreslagna ändringarna innebär i huvudsak följande. Lagen
föreslås omfatta samtiiga aktiebolag och ekonohiiska föreningar med minst 50
anstäUda. För företag med mindre antal anställda föreslås lagstiftningen vara
tillämplig under föratsättning att företagets styrelse har minst tre
bolagsstämmovalda ledamöter. I koncerner och vid koncernliknande förhållanden
föreslås rätten att utse arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse,
koncemstyrelsen, tillkonima samt-
Prop.
1975/76:166 138
liga
anställda inom koncernen; Beträffande styrelsearbetets former och innehåll
föreslås att arbetstagarledamöterna får rätt tUl representation i
beslutsförberedande utskott inom styrelsen och att suppleanterna får rätt att
närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Styrelsesammanträdenas
innehåll föreslås vidare bli reglerat genom en allmänt håUen föreskrift enligt
vilken arbetstagarrepresentant skall ha rätt att fordra att styrelsearbetet
bedrivs så att de anställda ges möjUghet till insyn och inflytande på beslut av
väsentlig betydelse för företagets utveckling. Slutiigen föreslås att den
nuvarande dispensnämnden för arbetstagarrepresentation omvandlas till en nämnd
för styrelserepresentationsfrågor till vUken tvister angående tolkningen och
tillämpningen av lagstiftningen skall kunna hänskjutas.
Ändringsförslagen
har inte konkretiserats i lagtext.
Industriverkets
förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort positivt mottagande.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslagen utan erinran. På
några punkter bryter sig emellertid åsiktema. Särskilt vad gäller förslaget om
att lagstiftningen skall omfatta samtiiga aktiebolag och ekonomiska föreningar
som har antingen minst 50 anställda eller minst tre bolagsstämmovalda styrelseledamöter
är meningarna delade bland remissinstanserna. Bl. a. SAF/industriförbundet motsätter
sig bestämt att nuvarande gräns om 100 anställda sänks medan LO förordar att
storleksgränsen helt slopas. Även vad gäller förslaget om reglering av styrelsearbetets
former och innehåll hävdas motsatta ståndpunkter, främst av arbetsgivarnas och
arbetstagarnas organisationer. A ena sidan hävdas att lagstiftning bör ske för
att bereda de an-Ställdas representanter likartade faktiska arbetsförhållanden
i styrelserna som de bolagsstämmovalda ledamöterna har, även om detta formeUt
innebär att de anställdas representanter får en särställning i styrelsen. A
andra sidan görs gällande att en styrelse måste vara fri att själv avgöra
under vUka praktiska former arbetet bäst kan bedrivas och att detaljreglering
av styrelsens arbetsformer därför är olämplig. Meningarna är i viss mån delade
också vad gäller förslaget om prövning av tvister.
För
egen del anser jag att förslaget i sina huvuddrag kan läggas till grund för en
permanent lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda.
Lagstiftningen bör liksom hittiUs utgå från att de anställda skall ha
minoritetsrepresentation och att det i det särskilda fallet skall tillkomma de
anställdas lokala fackliga organisationer att besluta om styrelserepresentation
skall inrättas ellei" inte. Detta gör det möjligt för de anstäUdas
fackliga organisationer att med företagen träffa överenskommelser om andra
former för insyn och inflytande när styrelserepresentation i det särskilda
fallet är en mindre lämpad form för samarbete mellan företaget och de
anställda.
Jag
övergår härmed till att behandla vissa viktigare avsnitt i industriverkets
förslag. Jag vill förutskicka att jag på ett par punkter förordar
Prop.
1915/16:166 139
andra
lösningar än verket har föreslagit bl. a. i fråga om lagstiftningens
tillämpningsområde.
12.4.2
TUlämpningsområde
Lagen
om anställdas styrdserepresentation omfattar aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Stiftelser, ideella föreningar, enkla bolag och handelsbolag har
lämnats utanför. Undantag har vidare gjorts för vissa speciella former av
aktiebolag och ekonomiska föreningar såsom bank-och försäkringsaktiebolag,
ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,
bostadsrättsföreningar och sambruksföreningar.
I
likhet med industriverket och remissinstanserna anser jag att aktiebolag och
ekonomiska föreningar i princip skall omfattas av lagen.
I fråga om de nyss nämnda
associationsformerna stiftelser, ideella föreningar, enkla bolag och handelsbolag
saknas lagbestämmelser om styrelse. Beträffande enkla bolag och handelsbolag
föratsätts inte ens att styrelse finns.
Industriverket har satt i
fråga om inte handelsbolag bör ges skyldighet att inrätta styrelse så att
möjlighet öppnas för de anställda att erhålla styrdserepresentation i sådana
bolag. Eftersom denna fråga behandlas av 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:
21),. anser industriverket att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas
innan frågan om handelsbolagens StäUning i styrdserepresentationshänseende
slutligt avgörs. Industriverket konstaterar vidare att verksamhetens art vad
avser stiftelser och ideella föreningar i flertalet fall gör frågan om
anställdas representation i styrelsen mindre angelägen.
Av de remissinstanser som
har yttrat sig i denna fråga har flertalet i likhet med industriverket hänvisat
till pågående utredningsarbete.
Också jag anser att
resultaten av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan stäUning tas till
frågan om de anställdas styrelserepresentation i andra företagsformer än
aktiebolag och ekonomiska föreningar. F. n. pågår som har nämnts
utredningsarbete avseende handelsbolag men också rörande stiftelser (Ju 1975:
01). I fråga om ideella föreningar finner jag liksom industriverket att frågan
om representation för de anställda är mindre angelägen. I några fall har dock
enligt vad jag har erfarit överenskommelser träffats om styrdserepresentation i
stiftelser och ideella föreningar.
Vid sidan av aktiebolag
och ekonomiska föreningar finns flera associationsformer som regleras i
särskild lagstiftning. Det är fråga om ekonomiska föreningar närstående former
med olikartat utformade bestämmelser om bl. a. styrelse och styrelsearbete.
Som exempel på sådana sammanslutningar kan nämnas flottningsföreningar och vägsamfällig-heter.
Frågan i vad mån juridiska personer av detta slag skaU omfattas av
lagstiftningen kommer att övervägas i annat sammanhang.
De
anställda i bank- och försäkringsaktiebolag har f. n. rätt till sty-
Prop. 1975/76:166 140
rdserepresentation
enligt lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i
bankinstitut och försäkringsbolag. Lagen gäller tUl utgången av juni 1976.
Regeringen har tidigare denna dag beslutat att genom proposition lägga fram
förslag om en ny permanent lag. I Ukhet med den gällande lagen omfattar
förslaget bankinstitut och försäkringsbolag. Frågan om att införa
styrdserepresentation för de anstäUda även i andra kredit- och
försäkringsinrättningår, vilkas verksamhet regleras i särskild lagstiftning, t.
ex. hypoleksföreningar och understödsföreningar, har därvid prövats av chefen
för finansdepartementet efter samråd med mig. Nämnda inrättningar inom kredit-
och försäkringsväsendet bör därför inte omfattas av den lagstiftning jag nu
förordar.
TUl
ekonomiska föreningar hör bl. a. bostadsrättsföreningar och
sam-braksföreningar. Dessa föreningar omfattas inte av den nu gällande lagen.
Jag föreslår att de anställda i dessa båda former av föreningar får rätt till
styrelserepresentation på samma sätt som föreslås gälla beträffande övriga
ekonomiska föreningar.
Under
remissbehandlingen har virkesmätningsrådet pekat på vissa särskilda problem som
gäller i fråga om virkesmätningsföreningar och föreslagit att undantag görs för
dessa föreningar. Som skäl för undantag åberopas att förenmgarnas styrelser är
sammansatta av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare och
att styrelserepresentation för de anställda skulle påverka den balans som
sålunda finns. Jag är inte beredd att förorda ett generellt undantag för
virkesmätningsföreningar. Det av virkesmätningsrådet gjorda påpekandet bör
dock föranleda en jämkning av dispensreglerna. Jag återkommer till denna fråga
i specialmotiveringen.
Lagen
om anställdas styrelserepresentation omfattar aktiebolag och ekonomiska
föreningar som har minst 100 anställda. En ytterligare förutsättning för
lagens tillämplighet är att företagets styrelse består äv minst tre ledamöter.
Industriverket
föreslår att den nya lagen om anställdas styrelserepresentation skall omfatta
samtiiga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda oberoende
av styrelsens storlek. På företag med färre än 50 anställda föreslås lagen bli
tillämplig om företagets styrelse har minst tre ledamöter. Det sist nämnda
innebär bl. a. att så gott som alla ekonomiska föreningar kommer att omfattas
av lagstiftningen, eftersom ekonomisk förening med vissa undantag av ringa
praktisk betydelse skall ha minst tre ledamöter i styrelsen.
Vid
remissbehandlingen har bl. a, näringslivets organisationer motsatt sig
förslaget om sänkt storleksgräns. TCO ansluter sig tUl industriverkets
förslag. Kooperationens förhandlingsorganisation har uttalat som sin bestämda
uppfattning att enbart en gräns bör sättas ut för rätten till
styrelserepresentation och föreslagit att denna bestäms tUl 25 anställda. LO
menar att det inte finns skäl att bibehåUa någon storleks-
Prop. 1975/76:166 141
gräns.
Behovet av löntagarinflytande är lika stort i de små som i de större företagen.
Det bör överlåtas till de anställda att avgöra om de viU utnyttja möjligheten
till styrelsemedverkan eller inte.
Förslaget
om att de anställdas.rätt tiU styrelserepresentation anknyts till antalet
stämmovalda ledamöter har utsatts, för kritik av främst kooperationens
organisationer. Kooperationens förhandlingsorganisation påpekar att det inom
kooperationen finns många ekonomiska föreningar med endast ett fåtal anstäUda
och anser att det är ett jämlikhetskrav och som följd därav utomordentligt
väsentiigt att lagstiftningen ger lika möjUgheter för arbetstagare som arbetar
under likartade förhållanden att utöva rätten till styrelserepresentation.
Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation
anför Uknande synpunkter och framhåller i övrigt, liksom Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag, att styrelserna i de allmännyttiga bostadsföretag, som drivs i
bolagsform, regelmässigt har tre ledamöter. Även de bostadsföretag som har bara
några få anställda skulle enligt förslaget komma att omfattas av lagen.
SAF/industriförbundet framhåUer att det faktum att tre eller flera personer
råkar sitta i ett småföretags styrelse inte innebär att de anställdas intresse
för denna form av inflytande blir större.
Det
framgår av de statistiska uppgifter som redovisas av industriverket och som
avser förhållandena vid årsskiftet 1973/1974 att antalet aktiebolag oeh
ekonomiska föreningar med 100 eller fler anställda utgör ca 2 000, med 50
eller fler anställda ca 4 000 och med 20 eller fler anställda ca 10 500. Om
storleksgränsen hdt tas bort, kommer något färre än 80 000 aktiebolag och drygt
10 000 ekonomiska föreningar eller tiUsammans ca 90 000 företag att omfattas av
lagstiftningen.
För
egen del vUl jag först i fråga om antalet anställda som kriterium för
arbetstagarrepresentation i styrelsen påpeka att tillämpningsområdet för den
föreslagna lagen om medbestämmande i arbetslivet inte är begränsat till
arbetsplatser med ett, visst antal anstäUda. Enligt förslaget skall lagen äga
tiUämpning på "förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare". Dit
räknas enligt motiven inte bara frågor som rör arbetets ledning och fördelning
eller i övrigt frågor om de förhållanden under vilka arbetet utförs utan också
företagsledningsfrågor, såsom exempelvis frågor om verksamhetens omfattning,
omlokalisering, investeringar, upptagande eller nedläggning av
verksamhetsgrenar. Vidare skall medbestämmanderätten omfatta frågor om
finansiering, inköp och försäljning, lagerhållning, reklam och-liknande inom
området för företagets affärsverksamhet. Det uttalas att lagen bygger på att
även frågor som rör bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort, dvs.
frågor som normalt behandlas i företagens styrelser, skall anses höra till förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet
har i fråga om tillämpningsområdet anfört att han inte kan godta av vissa
arbetsgivarorganisationer framfört förslag inne-
Prop. 1975/76:166 142
bärande
att de mindre arbetsplatserna skulle undantas från lagens tUl-lämpning. Den
arbetsrättsliga lagstiftningen får inte utformas så att den inte skulle omfatta
alla arbetsgivare och arbetstagare. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet
menar att det även sett från de mindre företagens synpunkt framstår som en
omöjlighet att inte erbjuda de anställda samma villkor som andra arbetstagare.
Jag
har i princip samma inställning som den som kommit till uttryck i vad chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har anfört. De anställdas rätt till insyn och
inflytande i det företag där de arbetar bör enligt min mening inte vara
beroende av deras antal. Man kan dock inte bortse från att särskUda problem är
förbundna med styrdserepresentation i mindre företag. I åtskilliga av dem är
styrelsearbetet föga utvecklat, i andra finns styrelsen i praktiken bara på papperet.
Detta hänger ofta samman med att dessa företag är anknutna till ägarens
privata ekonomi. Styrdserepresentation i dessa företag kan lätt leda till en
formalisering av beslutsprocessen som inte upplevs som naturlig vare sig av
ägare eller anställda. De anstäUda är då bättre betjänta av andra former för
insyn och inflytande än styrelserepresentation.
Erfarenhetema från
försöksverksamheten gäller endast företag med minst 100 anställda. I sådana
företag finns i allmänhet ett styrelsearbete som fungerar vid sidan av den
löpande förvaltningen. I de minsta företagen är bilden betydligt mer splittrad.
Det kan därför finnas skäl att skaffa större erfarenhetsunderlag innan frågan
om rätten till styrdserepresentation skall vara generell avgörs. Jag anser sålunda
att det alltjämt bör finnas en gräns som ansluter till antalet anställda i
företaget. Ett uppskov med beslutet kan enligt min mening godtas med hänsyn
främst till den föreslagna lagen om medbestämmande i arbetslivet. Genom denna
kan de anställda få kraven på insyn och inflytande tillgodosedda i former som
är anpassade tUl det enskilda företaget. Inom ramen för medbestämmandelagen
finns f. ö. också möjlighet att träffa överenskommelser om
styrelserepresentation. Det kan alltså även av detta skäl finnas anledning att
avvakta erfarenheterna av arbetsrättsreformen innan man tar slutlig stäUning
till frågan om de minsta företagen skall omfattas av lagen om
styrelserepresentation för de anställda.
Den
av Industriverket föreslagna gränsen 50 anställda anser jag vara högre än vad
som är påkallat för att avgränsa de småföretag som t. v. bör undantas.
Kooperationens förhandlingsorganisation har föreslagit att gränsen sätts vid
25 anställda. Denna gräns har använts i vissa företagsnämndsavtal för ätt skUja
små företag från andra. Jag finner gränsen lämplig.
Vid
remissbehandlingen har en särskUd fråga avseende tiUämpningsområdet tagits upp
av Sveriges redareförening, som har pekat på de problem som från främst
kostnadssynpunkt uppstår om storleksgränsen
Prop. 1975/76:166 143
100
anställda sänks. Dessa problem anser jag bäst kunna lösas i samråd meUan
rederierna och de anställda genom deras fackliga organisationer. Arrangemang
torde gå att träffa som tillgodoser båda sidors berättigade intressen. Härvid
bör beaktas att rederierna också har landanställd personal och att i
särsldlt fall som detta hinder inte möter mot att man går utanför kretsen av
de anställda när man utser arbetstagarledamot eller suppleant för denne.
Vad jag nu har sagt avser
frågan om storleksgräns beträffande antalet anställda. Industriverket har
föreslagit att oberoende av detta antal rätt till styrelserepresentation skall
föreligga om minst tre stämmovalda ledamöter finns i styrelsen. Förslaget har
i denna del under remissbehandlingen kritiserats på framför allt två grunder.
Först och främst, påpekas det, blir ekonomiska föreningar diskriminerade i
förhållande till aktiebolag, eftersom i styrelsen för ekonomiska föreningar
enligt lag skall finnas minst tre personer. Vidare anförs att antalet ledamöter
i styrelsen inte är någon god mätare på behovet av insyn oeh inflytande, eftersom
det i många fall finns tre personer i styrelsen för rena småföretag, medan i
styrelsen för åtskilliga tämligen stora företag finns endast en eller två
personer. Jag finner den nu nämnda kritiken befogad. Med hänsyn härtill och
till min tidigare nämnda ståndpunkt att de minsta företagen t. v. bör undantas
från lagens tUlämpningsområde kan jag inte ansluta mig tUl industriverkets
förslag i denna dd.
Enligt vad jag förordar
skall rätten till styrelserepresentation vara beroende av antalet anställda,
medan antalet ledamöter i företagets styrelse saknar betydelse. Eftersom det
alltjämt skall vara fråga om minoritetsrepresentatiori för de anställda, behövs
en jämkning av de gällande reglerna på en punkt. Den gällande lagen undantar
nämligen från tillämpningsområdet aktiebolag med mindre än tre ledamöter i
styrelsen. Skälet härtill var att inrättande av arbetstagarrepresentation i ett
bolag med mindre än tre ledamöter skulle kunna föranleda att antalet
bolagsstämmovalda ledamöter ökades till tre med därav enligt aktiebolagslagen
följande krav på att verkställande direktör måste utses. Undantaget torde med
den valda storleksgränsen 100 anställda ha saknat större praktisk betydelse.
Om man, som jag förordar, sänker storleksgränsen till 25 anställda blir
följden att många företag omfattas som f. n. har endast en eller två ledamöter
i styrelsen. Vidhåller man att de anställda alltid skall ha rätt att utse två
styrelseledamöter måste i vissa fall antalet bolagsstämmovalda ledamöter ökas
för att majoritetsförhållandet inte skall rabbas. Detta kan leda till att
styrelsen blir större än som är sakligt motiverat. En sådan ordning bör
undvikas. Lösningen ligger enligt min mening i att representationen för de
anställda anpassas till det antal ledamöter som faktiskt ingår i styrelsen. En
särskild regel behöver ställas upp endast för det fall att styrelsen består av
bara en ledamot. I sådant fall måste en begränsning ske på så sätt att de
Prop. 1975/76:166 144
anstäUda
får utse en ledamot och en suppleant. Vid lika röstetal i styrelsen gäller den
mening.som biträds av ordföranden. Denne får föratsättas vara utsedd av
företaget. Det är således möjligt att med bibehållande av principen om
minoritetsrepresentation för de anställda låta dessa utse två
styrelseledamöter, även när antalet övriga ledamöter uppgår till två.
I
ekonomiska föreningar skall med vissa speciella undantag alltid finnas styrelse
med mmst tre ledamöter. Några problem av det slag jag har berört föreligger
således i regel inte i fråga om de ekonomiska föreningarna.
Skulle
företaget vidta åtgärder för att minska styrelsen, bör detta förhållande inte
leda till ändring i de anställdas rätt till styrelserepresentation, om
arbetstagarledamöter har utsetts. Jag förordar en lösning i enUghet med vad jag
nu har sagt. Liksom hittills bör inte heller en nedgång av antalet anställda
under den i lagen angivna storleksgränsen medföra att rätten till
styrelserepresentation upphör.
Med
den ståndpunkt jäg har intagit till frågan om storleksgräns ökar antalet
företag som omfattas av lagen från ca 2 000 till ca 8 000. Förslaget innebär
således en betydande utvidgning av tillämpningsområdet. Den föreslagna gränsen
får dock inte betraktas som slutgiltig. Erfarenheterna får visa om den inte
kan sänkas ytterligare. Jag avser att ta upp frågan om storleksgräns till nytt
övervägande mot bakgrund av dé erfarenheter som görs under de närmaste tre
åren.
12.4.3
Koncernfrågor
I
nuvarande lag om anställdas styrelserepresentation saknas särskUda regler för
koncerner. Detta innebär att styrelserepresentation endast kan komma i fråga i
aktiebolag eUer ekonomisk förening som uppfyller storlekskravet. Eftersom
antalet anställda i många moderföretag understiger 100, innebär detta att de
anstäUda i vissa fall saknar representanter i koncernstyrelsen trots att
antalet anstäUda i koncernen överstiger 100.
Industriverket
har funnit att det är angeläget att lagstiftningen garanterar de anställda
inom en koncern som helhet rätt till koncemstyrelse-representation. I en
koncern eller vid koncernliknande förhåUanden föreslås därför att rätt till
styrelserepresentation i moderbolaget skall tillkomma samtiiga anställda inom
koncernen. En nackdel härvid är att de anställda i moderbolaget mister rätten
att själva utse arbetstagarledamöter i den egna företagsenheten. De får dela
denna rätt med övriga anställda inom koncernen. Skälen för en särskild
koncern-regel med denna innebörd är dock enligt industriverkets mening starkare
än de som talar mot den. Regeln medför att de anställdas ställning stärks i
dotter- och dotterdotterföretagen. De anställda i dessa företag får sålunda
inte bara rätt till representation i styrelsen för det egna
Prop.
1975/76:166 145
företaget
utan dessutom rätt att medverka vid utseendet av koncem-styrdseledamöter.
Förslaget om
koncernstyrelserepresentation har fått ett positivt mottagande. De
remissinstanser som yttrat sig i frågan har samtliga tiUstyrkt förslaget. Hit
hör såväl de fackliga organisationerna som SAF/ industriförbundet,
Kooperationens förhandlingsorganisation. Statsföretagens
förhandlingsorganisation. Statsföretag AB och A-pressens samorganisation.
Förslaget undanröjer enligt Kooperationens förhandlingsorganisation en brist i
gällande lag om anställdas styrdserepresentation, eftersom den speciella
organisationen inom vissa koncerner har nödvändiggjort särskilda konstruktioner
för arbetstagarrepresentation. Detta är fallet beträffande KF och dess
dotterbolag.
Beslut
i moderföretagsstyrelse har ofta betydelse för koncernen som helhet. Jag delar
därför industriverkets uppfattning att rätten till styrelserepresentation i
moderföretaget bör tiUkomma samtliga anställda inom koncernen. Man bör således
vid tUlämpningen av lagen se koncernen som en helhet. Därav följer att fråga
om bl. a. storleksgräns bör bedömas med utgångspunkt från koncernens samtliga
anställda. Med denna lösning sakriar antalet anställda i moderföretaget
betydelse, om sammanlagda antalet arbetstagare inom koncernen uppgår till 25.
En särskild fråga i
sammanhanget är när en koncern eller ett kon-cernUknande förhållande skall
anses föreligga. Industriverket har i sitt förslag utgått från den definition
av koncernbegreppet som för aktiebolag finns i 221 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag. Enligt denna definition knyts moderbolagsbegreppet i ett
koncemförhållande till aktieinnehavets storlek i ett annat aktiebolag eller,
om aktier med olika röstvärde finns, tUl rösteandelens storlek. En moder- och dotterbolagssituation
kan också föreligga om ett aktiebolag annars på gmnd av aktieinnehav eller
avtal eller av annan orsak har ett bestämmande inflytande över ett annat
aktiebolag och inflytandet är förbundet med ett väsentligt intresse i det
senare bolagets ställning och resultatet av.dess verksamhet. Den
aktiebolagsrättsliga koncemdefinitionen fömtsätter emellertid att moderbolaget
alltid är aktiebolag. Andra likartade och i lag oreglerade koncernbildningar
förekommer, där sålunda moderföretaget är annat än aktiebolag. Det kan vara
fråga om en ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Enligt industriverket
bör de anställdas rätt till styrelserepresentation omfatta såväl koncerner i
aktiebolagslagens mening som koncernliknande förhållanden i övrigt.
I
fråga om vilka koncernliknande förhållanden som bör omfattas av lagstiftningen
har olika uppfattningar gjorts gällande av remissinstansema. Enligt
SAF/industriförbundets mening saknas f. n. underlag för en regel som berör alla
företagsformer. Regeln bör därför begränsas till koncerner i
aktiebolagsrättslig menmg. LO och TCO framhåUer att de regler som definierar
koncerner är oklara och bör ses över så att samt-
10
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 166
Prop. 1975/76:166 146
liga koncernliknande företagsbildningar omfattas. Det är
enligt de fackliga organisationerna angeläget att också andra företagsformer än
aktiebolag såsom moderföretag omfattas av koncernreglerna, t. ex. handelsbolag
och ekonomiska föreningar.
I denna fråga vill jag anföra följande. Den 1 januari 1977
träder en ny aktiebolagslag i kraft. Den nya lagens bestämning av koncernbegreppet
innebär i sak inte någon avvikelse från gällande rätt. Lagen utgår sålunda från
att moderföretaget är ett svenskt aktiebolag. Det anges dock uttryckligen att
ett dotterföretag inte behöver vara ett aktiebolag. Detta stämmer överens med
den uppfattning om koncernbegreppet som gäller f. n. utan särskUd lagregel. Om
ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i svensk eller utländsk
juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier
eller andelar är sålunda enligt den nya lagen det förra bolaget moderbolag och
den juridiska personen dotterföretag. Detsamma gäller om ett aktiebolag i annat
fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande
inflytande över juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess
verksamhet.
Att en koncemregd bör omfatta koncemer i
aktiebolagsrättslig mening är självklart och behöver inte närmare diskuteras.
Med den ståndpunkt jag nyss har intagit i frågan om styrelserepresentation i
handelsbolag och stiftelser bortfaller vidare regelsystemets tillämpning i koncerner
som har handelsbolag eller stiftelse som moderföretag. Kvar står frågan i detta
sammanhang huruvida koncern som har ekonomisk förening som moderföretag bör
jämställas med koncern i aktiebolagsrättslig mening.
Lagen om ekonomiska föreningar saknar en koncerndefinition
svarande mot den som finns i aktiebolagslagen. Hinder bör dock inte möta mot
att i en lag om anställdas styrdserepresentation ta in en regel som jämställer
ekonomisk förening med aktiebolag som moderföretag i koncernförhållanden. Den
huvudsakliga innebörden av en sådan regel blir att rätten till
styrelserepresentation tUlkommer de anställda i koncernen som helhet i stället
för enbart de i moderföreningen anstäUda.
I sådana koncerner som har sin verksamhet såväl i Sverige
som utomlands är principen den, att varje enhet inom en koncern i det avseende
som här är i fråga är underkastad lagstiftningen i det land där verksamheten
drivs. Detta innebär att endast i Sverige belägna företag inom en koncern med
svenskt moderföretag kommer att omfattas av de föreslagna reglerna.
Den nu förordade koncernregeln innebär således att rätt
till styrelserepresentation kan föreligga, även om moderföretaget skulle sakna
anställda eller ha endast oorganiserade arbetstagare. Däremot förutsätter
rätten till styrelserepresentation i de olika dotterföretagen att dessa
uppfyller kraven i fråga om antal anställda och organisationsgrad.
Prop.
1975/76:166 147
I detta sammanhang vill jag peka på en särskild fråga.
Enligt vad som har framkommit under försöksperioden finns det exempel på att
dotterföretag drivs i kommission för moderföretaget. Arbetstagarna hyrs av dotterföretaget
på årsbasis och de är således formellt anställda i moderföretaget men verkar i
dotterföretaget. Under sådana omständigheter ger den nyss
behandlade-koncernregeln inte dem som arbetar i dotterföretaget någon rätt
till representation i dotterföretagets styrelse. Det kunde övervägas att införa
en särskild regel som i detta fall ger de anställda rätt till
styrelserepresentation i dotterföretaget. För min del har jag valt att inte
förorda någon särskild regel för detta fall. Jag förutsätter att frågan kan
lösas genom överenskommelse mellan berörda parter. Därigenom blir det möjligt
att finna en lösning som är avpassad efter behoven i varje särskilt fall.
12.4.4 Styrelsearbetets former och innehåll
Nuvarande lag om anställdas styrelserepresentation
innehåller inga regler om styrelsearbetets former och innehåll. För
arbetstagarledamöter liksom för övriga ledamöter i styrelsen gäller den
reglering som finns i aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska föreningar. I
praktiken innebär detta att det överlåts till resp. bolagsstyrelse eller föreningsstyrelse
att avgöra de lämpligaste formerna för och innehållet i styrelsearbetet.
Industriverket konstaterar i sin utvärdering att det i
fråga om styrelsearbetets former och innehåll finns en betydande variation
mellan olika storleksgrapper av företag men också mellan enskilda företag. I de
flesta fall sker visserligen styrelsearbetet på ett för arbetstagarledamöterna
meningsfullt sätt. Emellertid finns en del styrelser där arbetet fungerar på
sådant sätt att verket ifrågasätter om styrelserepresentationen i dessa
företag ger de anställda de möjligheter till insyn och inflytande som
lagstiftningen har avsett. Bland förhållanden som begränsar möjligheterna till
insyn och inflytande nämns att det finns styrelser som sammanträder mycket
sällan, att det i nära en femtedel av styrelserna finns arbetsutskott, där
arbetstagarledamöterna i regel inte får delta, och att styrelser finns där
sammanträdena uteslutande förs på ett främmande språk. Vidare förekommer att
underlagsmaterial sänds ut mycket sent och ibland är ofuUständigt, vilket
begränsar möjligheterna för arbetstagarledamöterna att sätta sig in i ärendena
och att rådgöra med sina kontakt- och referensgrupper.
Mot bakgrund av de brister som har kommit fram vid
utvärderingen anser verket att en lagreglering behövs för att säkerställa att
styrelsearbetet sker i sådana former att syftet med lagen tillgodoses. Verket
stannar för en allmänt hållen bestämmelse av innebörd att styrelsearbetet
skall bedrivas på ett sådant sätt att de anställda ges möjlighet till insyn
och inflytande på beslut av väsentiig betydelse för före-
Prop. 1975/76:166 148
tagets
utveckling. Den av verket föreslagna regeln syftar enligt verket närmast till
att säkra att frågor som många av arbetstagarledamöterna har saknat i
styrelsearbetet, t. ex. personal- och arbetsmiljöfrågor och vissa
planeringsfrågor, tas upp i styrelsen. Det är dock tydligt att den föreslagna
lagregeln skulle få betydelse även då det gäller formerna för styrelsearbetet.
Verket avvisar emeUertid en direkt reglering av sådana frågor som antal
styrelsesammanträden, underlagsmaterial, språk o. d. I fråga om arbetsutskotten
föreslås däremot en direkt lagbestämmelse. Enligt verket bör lagen ge de
anställda rätt till representation även i beslutsförberedande arbetsutskott
inom styrelsen.
Frågan
om främmande språk i styrelsearbetet tas upp till diskussion
av industriverket. Verket ddar i och för sig en under utvärderingen
framförd uppfattning att styrelsespråket i ett svenskt företag bör vara
svenska. Emellertid anser verket att det i vissa fall kan finnas fog för
att ett annat språk används, t. ex. om ett företag engagerar en utländsk
expert eller om representant för ett utländskt moderbolag ingår i sty
relsen. I sådana fall anser verket att styrelseledamöterna bör beredas
fullgoda tolkningsmöjligheter samt översättningshjälp beträffande för
handsmaterial. Frågan om främmande språk i styrelsearbetet har ock
så varit föremål för riksdagsbehandling efter en motion i ämnet i
samband med förslaget till den nya aktiebolagslagen. 1 motionen yrka
des bl. a. att i den nya aktiebolagslagen skulle slås fast att styrelsens
förhandlingar skall föras på svenska och att de handlingar som utgör
underlag för styrelsens beslut skall vara avfattade på svenska, om inte
samtliga styrelseledamöter är eniga om att använda ett annat språk.
Riksdagen godkände i detta sammanhang vad lagutskottet anförde i
frågan (LU 1975/76:,4). Utskottet hänvisade till att frågan skulle bli
föremål för övervägande i samband med utvärderingen av lagen om
styrelserepresentation för de anställda. Utskottet ställde sig positivt
till syftet med motionen och underströk det angelägna i att de problem
som är förknippade med användandet av främmande språk i styrelse
arbetet noga övervägs i samband med förberedelserna för en perma
nentning av denna lag. . .
Industriverkets
förslag beträffande styrelsearbetets former och innehåll har fått ett positivt
mottagande från remissinstanser som förettäder arbetsgivarintressen. Hit hör
SAF/industriförbundet, Ståtsföretagens förhandlingsorganisation, Statsföretag
AB, Kooperationens förhandlingsorganisation och Sveriges hantverks- och
industriorganisation. SAF/ industriförbundet anser bl. a. att en styrelse måste
vara fri att själv avgöra under vilka praktiska former arbetet bäst kan
bedrivas och att en detaljreglering skulle strida mot den gmndläggande
samarbetstanken. Däremot har från LO och TCO mot bakgmnd av de avsteg från
försökslagen och dess anda som kommit fram vid verkets utvärdering stäUts
krav på mer preciserad lagstiftning. Detta innebär
Prop. 1975/76:166 149
bl.
a. att krav förs fram på regler om ett minsta antal styrelsesammanträden,
underlagsmaterial, språk m. m. Vidare anser både LO och TCO att arbetstagarledamot
skall ha rätt tUl bordläggning av fråga, om underlagsmaterialet är bristfälligt
eller utsänt för sent. Enligt LO måste likartade faktiska arbetsförhållanden
skapas för arbetstagarledamöterna även om detta innebär att de formellt får en
särställning i lagstiftningen.
Industriverkets
förslag om rätt till representation i arbetsutskott tillstyrks däremot av det
övervägande antalet remissinstanser. SAF/industriförbundet anser dock inte att
någon lagbestämmelse behövs utan att det räcker med en rekommendation i ett
motivuttalande. Vidare framhålls att rätten till representation bör avse endast
en ledamot eftersom arbetsutskott i regel omfattar bara två eUer tre personer.
LO tUlstyrker förslaget men förutsätter att representationen skaU omfatta den
största lokala organisationen om inte annat överenskoms mellan parterna. En
speciell synpunkt har Sveriges redareförening, som avstyrker förslaget främst
från kostnadssynpunkt.
1
frågan om styrelsearbetets former och innehåll vill jag för egen del anföra
följande. Avsaknaden av bestämmelser i detta ämne i försökslagstiftningen
hänger samman med den principiella utgångspunkten för 1972 års reform att samma
reglering bör gälla för arbetstagarledamöterna som för övriga ledamöter i
styrelsen. Eftersom verksamheten var oprövad fanns också anledning att avvakta
erfarenhetema under försöksperioden. Jag kan nu konstatera att det, även om
försöksverksamheten i stort har fungerat bra, i vissa fall har förekommit
brister som får anses motivera en reglering av frågan. Jag delar därför verkets
och remissinstansernas uppfattning att lagbestämmelser bör tillskapas som gör
det möjligt att säkerställa att styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt att
syftet med lagstiftningen tillgodoses. I fråga om utformningen där delade
meningar däremot råder anser jag i likhet med industriverket det angeläget
att inte i onödan försvåra den anpassning av styrelsearbetet som kan anses
motiverad med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen.
Förhållandena varierar betydligt från företag tiU företag. Denna omständighet
får särskild betydelse när antalet företag som omfattas av lagstiftningen
utökas. En specialreglering av frågorna om styrelsesammanträden,
underlagsmaterial, kallelse tUl sammanträden, styrelsespråk och översättning av
arbetsmaterial från främmande språk skulle bli tämligen komplicerad och kräva
reservationer och undantag i olika hänseenden. En sådan lösning bör därför
väljas endast om nackdelarna med en mera allmänt hållen regel skulle vara
mycket stora. Jag anser således att man i första hand bör sträva efter en
lösning i linje med verkets förslag. Frågan är emdlertid om det finns behov av
att ta in en speciellt utformad regel i lagen om anställdas
styrelserepresentation. Det förhåller sig nämligen så att i den nya aktie-
Prop. 1975/76:166 150
bolagslag,
som riksdagen har antagit och som träder i kraft den 1 januari 1977, finns
bestämmelser som i viss mån reglerar de nu aktuella frågorna. I 8 kap. 8 §
andra stycket nämnda lag föreskrivs bl. a. att ordförande skall se till att
sammanträden med styrelsen hålls när det behövs. Han är skyldig att sammankaUa
styrelsen om någon styrelseledamot eller verkställande direktören begär det. I
8 kap. 9 § första stycket finns vidare en bestämmelse om att beslut i styrelseärende
inte får fattas, om inte såvitt möjligt samtiiga styrelseledamöter har fått
tUlfäUe att delta i ärendets behandling. Motsvarande gäller suppleant om
ledamot har förfall och suppleanten skall inträda i hans ställe. Enligt 19 kap.
1 § kan den som bryter mot de nu nämnda bestämmelserna straffas med böter eller
fängelse ett år. Enligt motivuttalande (prop. 1975: 103 s. 573) har
straffsanktionen tillkommit i syfte att säkra att löntagarrepresentanterna i
förelagens styrelser får tillfälle att effektivt delta i styrelsearbetet.
De
nu nämnda bestämmelserna syftar sålunda tUl att säkerställa att
styrelsesammanträden kommer till stånd och att arbetstagarledamöterna liksom
övriga ledamöter får delta i ärendenas behandling innan beslut fattas. Enligt
min mening kan man genom en relativt enkel jämkning av 8 kap. 9 § första
stycket i den nya aktiebolagslagen åstadkomma skydd även mot andra former av
missbruk vid utformningen av arbetet i styrelsen. Innebörden av en sådan
jämkning skulle vara att i lagen garanteras rätt för styrelseledamot inte bara
att delta i ärendenas behandling utan också att därvid ha möjlighet att på ett
tillfredsställande sätt tillgodogöra sig det beslutsunderlag som finns innan
ärendena avgörs. Det kan hävdas att sistnämnda rättighet följer redan av
lagens nuvarande lydelse. Emellertid är frågan så väsentlig att lagtexten bör
utformas så att ingen tveksamhet kan råda om rättsläget på denna punkt. Med den
av mig förordade utformningen av lagbestämmelsen garanteras inte bara att
arbetstagarledamöterna får del av underlagsmaterial i rimlig tid utan också
att detta måste tillhandahållas på ett med hänsyn tiU omständigheterna rimligt
sätt. Däri ligger bl. a. att om skriftligt eller muntiigt underlag presenteras
på ett främmande språk som inte behärskas av samtliga ledamöter dessa har rätt
att åtminstone sammanfattningsvis få del av materialet i översatt form. Denna
lösning torde i sak tillgodose syftet med de krav om reglering av
styrelsearbetet som har förts fram av LO och TCO. Att göra den behövliga
regleringen av styrelsearbetet inom ramen för aktiebolagslagen ter sig också
principiellt riktigt, eftersom behovet av skydd mot missbruk finns även då det
gäUer andra minoritetsrepresentanter i styrelsen än arbetstagarledamöterna. Jag
förordar således i samråd med statsrådet Lidbom att i den nya aktiebolagslagen
görs ett tillägg i 8 kap. 9 § första stycket av den innebörd jag har nämnt.
Genom utformningen av 19 kap. 1 § aktiebolagslagen blir också denna regel
straffsanktionerad.
Prop. 1915116:166 151
Den nu förordade regleringen innebär skydd mot att
styrelsearbetet utformas på ett sådant sätt att syftet med de anstäUdas
styrdserepresentation kringgås. Naturligtvis måste från fall till fall avgöras
vad som kan anses rimligt t. ex. i fråga om underlagsmaterialets utformning
eller vad som måste översättas till svenska. Det är givet att straff bör utgå
endast vid klara fall av brott mot bestämmelserna. Jag återkommer härtill i
specialmotiveringen.
Genom den förordade ändringen i aktiebolagslagen löses
frågan om styrelsearbetets reglering i aktiebolag. Eftersom problemställningen
är densamma då det gäller styrelsearbetet i ekonomiska föreningar, bör
motsvarande bestämmelser införas i lagen om ekonomiska föreningar.
I fråga om representation i arbetsutskott ansluter jag mig
i likhet med de allra flesta remissinstanserna till industriverkets förslag.
Synpunkten att arbetsutskottet endast bör omfatta en arbetstagarledamot med
hänsyn tiU det begränsade antalet ledamöter i ett sådant utskott synes
beaktansvärd. Jag är därför beredd att förorda denna begränsning. Vidare
förordar jag i likhet med LO att den största lokala organisationen bör ges
rätten till ifrågavarande representation. Beträffande redareföreningens
yttrande får jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört i samband med
föreningens synpunkter på storleksgränsen för de företag som skall omfattas av
lagen.
Jag vill slutligen i sammanhanget behandla en fråga som
har samband med spörsmålet om styrelsearbetets former och innehåll, nämligen
suppleants närvaro- och yttranderätt vid styrelsesammanträden.
Styrelsesuppleants uppgift är att vid förfaU för
styrelseledamot, t. ex. sjukdom, bortovaro, jäv m. m., inträda i dennes ställe.
I varierande utsträckning förekommer att suppleant kallas tUl
styrelsesammanträden även när förfall för ledamot inte föreligger.
Industriverket föreslår att arbetstagarledamöternas
suppleanter genom en lagbestämmelse ges närvaro- och yttranderätt vid
styrelsens sammanträden. Som skäl anförs att en sådan rätt skulle dels
tillgodose behovet av kontinuitet i styrdserepresentationsfunktionen för de anställda,
dels underlätta sammanjämkningen mellan de olika fackliga organisationerna när
det gäller valet av representanter.
Flera remissinstanser som har yttrat sig i frågan
tillstyrker förslaget. Flera organisationer som företräder
arbetsgivarintressen ställer sig dock avvisande till detta. Härvid anförs bl.
a. att valfriheten för styrelsen att finna sin lämpligaste form bör
bibehållas. En fördubbling av antalet närvarande företrädare för arbetstagarna
kan innebära antingen att balansen i styrelsen rubbas eller om samtliga
stämmovalda suppleanter är närvarande att styrelsen blir ohanterligt stor.
För egen del vill jag framhålla att min principiella
inställning är att arbetstagarledamöterna skall jämställas med övriga
ledamöter. När särskilda skäl föreligger bör emellertid särregler för
arbetstagarledamöterna
Prop.1975/76:166 152
kunna
ifrågakomma. I fråga om det nu aktuella spörsmålet delar jag industriverkets
uppfattning att närvaro- och yttranderätt för arbetstagarnas suppleanter
medför förddar i form av ökad kontinuitet och breddad representation. Fördelama
måste vägas mot riskerna för lägre effektivitet i styrelsearbetet som en följd
av i första hand ökad styrelsestorlek. Någon reell inflytandeförskjutning
kommer uppenbarligen inte tUl stånd genom att arbetstagarledamöternas
suppleanter får närvaro-och yttranderätt. Jag finner för min del att fördelarna
så kraftigt överväger tänkbara nackdelar att jag vill förorda att suppleant
för arbetstagarledamot får närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
Suppleant bör vidare i likhet med arbetstagarledamot få tillgång till
underlagsmaterial och även i övrigt, om man bortser från att han inte skall ha
rösträtt, få fullgoda möjligheter att delta i styrelsearbetet.
12.4.5
Frågor om undantag och prövning av tvister m. m.
Om
arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentlig olägenhet för företag kan
enligt gäUande lagstiftning under vissa förhållanden undantag medges. En allmän
förutsättning är att olägenheten inte kan undanröjas på annat sätt. Lagen tar
i första hand sikte på aktiebolag och anger två fall där undantag kan medges.
Det första avser den situationen att styrelsens sammansättning är beroende av
politiska styrkeförhållanden eller av förhållanden mellan olika
aktieägaregrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan
omständighet. Det andra är för handen när bolagsordningen innehåller
föreskrift om särskild röstpluralitet vid fattande av styrelsens beslut.
Bestämmelserna äger motsvarande till-länipnlng i fråga om ekonomisk förening.
Medges undantag, skall medgivandet förenas med vUlkor om åtgärder som på annat
sätt tiUgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om
företagets verksamhet.
Frågor
om undantag prövas av dispensnämnden för arbetstagarrepresentation. Nämnden
har också att pröva frågor om tiUstånd att som arbetstagarledamot ingå i flera
företags styrelser. Mot nämndens beslut får talan inte föras.
Industriverket
har inte funnit anledning att förorda någon ändring i lagstiftningen vad avser
undantag utan föreslår att dispensreglerna behålls. I ett avseende bör dock
enligt verkets menmg möjlighetema att medge undantag utsträckas, nämligen om
styrelserepresentanter för de anställda har utsetts men därefter antalet
bolagsstämmovalda ledamöter eller antalet anställda reduceras.
Förslaget
om att gällande regler om undantag skall bibehållas har godtagits eller lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen.
För
egen del anser jag att det liksom hittiUs bör vara möjligt att medge undantag
från lagens tillämpning om arbetstagarrepresentationen skulle medföra
väsentliga olägenheter för ett företag. Mot de gällande
Prop. 1975/76:166 153
reglerna
har erinran inte framförts och jag förordar att de med en mindre jämkning förs
över tUl den föreslagna nya lagen.
Den
nuvarande lagen Innehåller inte någon dispensregel för det fall att antalet
anställda eller antalet styrelseledamöter nedgår. Jag anser inte att det finns
skäl att nu införa någon sådan regel.
Den
föreslagna lagen om offentlig styrelserepresentation föranleder viss
komplettering av reglema om undantag. Jag återkommer till denna fråga i
specialmotiveringen.
Vad
gäller frågan om prövning av tvister föreslår industriverket att
dispensnämndens arbetsområde utökas genom att tvister med anledning av
tolkningen och tillämpningen av lagen bör hänskjutas till nämndens prövning.
Sker en sådan utvidgning av nämndens verksamhetsområde, kan det enligt
industriverket finnas anledning att se över nämndens sammansättning med
avseende på de organisationer som är representerade där. Industriverket har
också tagit upp frågan om vUken status nämnden och dess beslut bör ges och den
därmed sammanhängande frågan om nämnden bör kunna döma ut någon form av
sanktion. Ett alternativ är enligt industriverket att se nämnden i första hand
som en rådgivande instans med möjlighet för parterna att hänskjuta tvistefrågor
till arbetsdomstolens prövning, ett annat att ge nämnden status av dömande
instans. Industriverket har dock avstått från att ta ställning i denna fråga.
Meningarna
bland remissinstanserna är delade i fråga om förslaget om utvidgning av
nämndens arbetsområde. SAF/industriförbundet, Landstingsförbundet,
kommunförbundet, Statsföretagens förhandlingsorganisation, Kooperationens
förhandlingsorganisation m. fl. remissinstanser instämmer i pi-lncip i
förslaget. Enligt SAF/industriförbundet bör vidare nämnden vara ett rådgivande
organ, vars beslut liksom f. n. inte får överklagas. Att göra nämnden tUl en
dömande instans vore enligt dessa organisationer främmande för
styrelserepresentationens förutsättningar. TCO, som ansluter sig till
förslaget, framhåller att nämnden bör få en rådgivande status med
arbetsdomstolen som sista dömande instans. LO däremot anser att nämnden bör
fortsätta sin verksamhet som tidigare men att tvister med anledning av
lagstiftningen som parterna inte kan lösa bör prövas av arbetsdomstolen.
Bakgrunden
till industriverkets förslag att utvidga dispensnämndens arbetsområde tiU
prövning av tvister om tolkningen och tUlämpningen av lagen bar varit de
brister i fråga om utformningen av styrelsearbetet som har förekommit i vissa
fall. Dessa brister i fråga om styrelsearbetets former och innehåll har jag behandlat
i avsnittet 12.4.4. Jag har där förordat att de av verket uppmärksammade
problemen löses med straffsanktionerade bestämmelser inom ramen för den
allmänna lagstiftningen som gäller för aktiebolag Och ekonomiska föreningar.
Det blir därmed inte aktuellt för annat organ än allmän domstol att
Prop. 1975/76:166 154
pröva frågor av denna art. Det finns emellertid vid sidan
av de nu nämnda frågorna ett begränsat antal spörsmål om lagens tolkning och
tUlämpning där tvister mellan arbetsgivaren och de anställda kan tänkas
uppkomma. Jag syftar bl. a. på frågan om vem som skall anses som anställd i
lagens mening och frågan huruvida sådant beslutsförberedande arbetsutskott som
ger rätt till representation finns. Även andra mer eller mindre praktiskt tänkbara
frågeställningar kan tänkas bli föremål för tvist. Möjlighet att hänskjuta
sådana tvister till prövning bör finnas. Frågan uppkommer då om vilket organ
som är bäst lämpat att pröva tvister av nu aktuellt slag. Till helt övervägande
del torde tvistefrågorna ha klart arbetsrättslig natur. Enligt min mening talar
detta starkt för att uppgiften bör läggas på arbetsdomstolen. Eftersom de
tvister som här avses torde bli sällsynla, bör hänsynen till arbetsdomstolens
belastning inte utgöra hinder för detta. Jag förordar därför en sådan lösning.
Ställningstagandet innebär att dispensnämndens
arbetsuppgifter inte ändras. Någon ändring av nämndens ställning,
sammansättning eller organisation är inte påkallad.
Kostnaderna för nämndens verksamhet bör liksom hittills t.
v. bestridas från trettonde huvudtitelns kommittéanslag.
12.4.6 UtbUdning m. m.
Styrelserepresentationsreformen har skapat behov av
omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbildning.
Arbetstagarnas organisationer har här gjort aktiva insatser och bedrivit en
omfattande utbildningsverksamhet.
Bidrag till utbildningskostnaderna har utgått genom att
viss del av de medel som har tillförts arbetarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgiften
för år 1974 har fått disponeras för ändamålet (prop. 1973: 130, SoU 1973:25,
rskr 1973:290). Det avsatta beloppet, som motsvarar 0,01 % av löneunderlaget,
uppgår till 9,8 milj. kr. inkl. ränta. Bidrag har utgått med 75 % av
organisationernas kostnader för utbildningen.
Det är angeläget att utbildningen kan fortsätta. Den
föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde ställer kraftigt ökade
krav på insatser från organisationernas sida.
Jag får i övrigt hänvisa till att chefen för
arbetsmarknadsdepartementet tidigare denna dag i samband med förslagen i prop.
1975/76: 182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i
arbetslivet m. m. också har anmält frågan om bidrag till de fackliga
organisationerna för utbildning av arbetstagarledamöter.
Arbetstagarledamots rätt till ledighet som fordras för
styrelsearbetet och rätt till bibehållna avlöningsförmåner vid sådan ledighet
regleras numera av lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen. Därigenom har ledamot fått möjlighet att utan förlust av
Prop.
1975/76:166 , 155
inkomst
förbereda och delta i styrelsesammanträden.
LO och TCO har vid
remissbehandlingen pekat på att koncernföretag och företag med geografiskt
spridd verksamhet erbjuder speciella problem när det gäller
arbetstagarledamöternas kontakter med sina fackliga grupper. Ledamöterna kan
behöva sammanträffa med dessa både före och efter styrelsesammanträdena.
Förtroendemannalagens regler om ersättning är här otillräckliga.
Organisationerna föreslår att ersättningsfrågorna i samband med kontaktverksamhet
löses.
Jag
anser det betydelsefullt att arbetstagarledamöterna utan förlust av inkomst och
utan kostnader kan bedriva kontaktverksamhet av det slag organisationerna har
nämnt. Även ledamöterna i de fackliga grap-perna bör kunna delta på samma villkor.
Det bör ankomma på de berörda parterna att genom överenskommelser närmare
reglera frågorna.
12.5
Ikraftträdande m. m.
Den
lagstiftning som föranleds av förslagen bör träda i kraft när den löpande
försöksperioden upphör, dvs. den 1 juU 1976, På en punkt bör dock av praktiska
skäl ett avsteg göras. Jag har i avsnittet 12.4.4 föreslagit att frågan om
styrelsearbetets former och innehåU, såvitt avser bolagen, i huvudsak löses
genom ändring i den nya aktiebolagslagen. Denna träder i kraft den 1 januari 1977.
Den olägenhet som ligger i att frågan förblir oreglerad fram till denna dag bör
enligt min mening kunna accepteras.
I
fråga om den offentiiga styrdserepresentationen har jag förordat en
försöksperiod om tre år. Den nya lagen bör således gälla till utgången av juni
1979.
13
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag tUl
1.
lag om uppgiftsskyldighet i
planeringsfrågor,
2.
lag om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,
3.
lag om styrdserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,
4.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
5.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,
6.
lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975: 1385).
Det
under 4 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet och de under 56 angivna förslagen i samråd med
statsrådet Lidbom.
Prop. 1975/76:166 156
14
Specialmotivering
14.1
Förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor
Lagens
rubrik skiljer sig från den äldre lagens på så sätt att ordet "vissa"
på förslag av delegationen har tagits bort.
I
det följande utvecklas inte innehållet i de särskilda bestämmelserna närmare i
den mån direkt motsvarighet finns i den äldre lagen. I fråga om de äldre
bestämmdserna kan hänvisas till prop. 1972: 116.
1
§
I
denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten
och vad denna omfattar. Innehållet motsvarar i huvudsak 1 § första stycket i
den äldre lagen. Några skillnader finns emeUertid. I den nya lagen föreskrivs i
saklig överensstämmelse med delegationens förslag att uppgifterna skall
redovisas tUl länsstyrelsen dier den myndighet som anmodar om uppgiftslämnande.
Ändringen är en anpassning till de behov som har framkommit under försöksperioden.
Det finns i detta sammanhang anledning att något närmare gå in på det praktiska
förfarandet vid uppgiftsinsamlingen.
Under
försöksperioden har uppgiften att anmoda näringsidkare att lämna uppgifter
formellt legat på SCB, som har svarat för utsändningen av de blanketter som har
fastställts av delegationen. Delegationen har också svarat för missivskrivdser
och anvisningar. Insamlingsarbetet, som inkluderar påminnelser till
uppgiftslämnarna, har i princip legat på länsstyrelserna. SCB har dock svarat
för insamlingen från bl. a. företag med arbetsställen i flera län. Sedan de
uppgifter som kommit in till länsstyrelsen där har detaljgranskats, har materialet
överlämnats tUl SCB, som svarat för stansning och bearbeining av samtliga
uppgifter.
Som
har nämnts i den allmänna motiveringen avses den fortsatta verksamheten under
en övergångstid ledas av en särskild delegation, varefter ledningen avses bli
överförd till statens industriverk. Delegationen och senare industriverket
avses vara den myndighet som formellt anmodar näringsidkare att lämna
uppgifter. Härvid måste dock som tidigare samarbete ske med SCB. De praktiiska
rutinerna, som hittills har fungerat bra, avses alltså bibehållas. I den nya
lagen står vid sidan av länsstyrelsen den myndighet som har rätt att anmoda om
uppgiftslämnande som formell uppgiftsmottagare. I praktiken avses SCB i
fortsättningen på uppdrag av denna myndighet sköta det insamlingsarbete som
sker utan medverkan av länsstyrelserna. Lagens utformning får till följd av
den centrala myndigheten kan förfoga över hda det insamlade materialet. Som
framgår av 4 § förutsätter den nya lagen tiUstånd av den centrala myndigheten
eller, för uppgifter inom ett län, av länsstyrelsen för att primärmaterialet
skall få överlämnas till annan myndighet.
Prop.
1975/76:166 157
Den
nya lagen skiljer sig från delegationens förslag och den äldre lagen i fråga om
den närmare preciseringen av vilka uppgifter som får inhämtas med stöd av
lagen. Formellt sett har skett en viss utvidgning, vilket dock får ses som en
anpassning till vad som i praktiken förekommit under försöksperioden.
Uppgiftsskyldigheten enligt den äldre lagens lydelse gäller uteslutande
framtida förväntningar i fråga om verksamheten. Delegationen har emellertid
också efterfrågat viss bakgrundsinformation. De uppgifter som här avses är av
översiktlig art och fungerar som utgångspunkt och stöd för framtidsbedömningarna.
Eftersom de tjänar ett faktiskt behov, har det ansetts rimligt att sådana
översiktliga uppgifter inhämtas inom ramen för informationssystemet. Det bör
också, som påpekats av bl. a. Svea hovrätt och datainspektionen, av lagen
tydligt framgå hur långt uppgiftsskyldigheten sträcker sig. Den nya lagen har
anpassats med hänsyn härtiU.
Jämkningen
av lagtexten har inneburit att två nya punkter, 1 och 4, har tillkommit. Med
stöd av punkten 1 kan inhämtas vissa uppgifter om nuläget och med stöd av
punkten 4 uppgifter som inte omfattas av punkterna 13 men som är likartade
dessa, under förutsättning att de är av väsentlig betydelse för statlig och
kommunal planering. Liksom tidigare kan endast en översiktlig redovisning
krävas av näringsidkaren.
2
§
1
första stycket föreskrivs till en början att uppgiftsskyldighet får åläggas
högst två gånger om året och avse förhållande längst fem år framåt i tiden.
Bestämmelsen motsvaras av 1 § andra stycket i den äldre lagen. Som framgår av
den allmänna motiveringen avses att enkätundersökningar normalt skall
genomföras endast en gång om året. Möjlighet finns dock att utöka antalet till
två. I första stycket finns också en bestämmelse om storleksgräns på
arbetsställe som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Som framgår av den allmänna
motiveringen har bestämmelsen tagits in i lagen i syfte att precisera omfattningen
av uppgiftsskyldigheten. Om det är av särskild betydelse för StatUg eller
kommunal planering får storleksgränsen 50 anställda underskridas. Uppgifter
från arbetsställen med färre antal anställda kan bli aktuella t. ex. från
företag med flera arbetsställen, varav ett eller flera underskrider
storleksgränsen.
Enligt
andra stycket skall samråd ske med företrädare för de anställda vid
arbetsstället vid fullgörande av uppgiftsskyldigheten. Även denna fråga har
berörts i den aUmänna motiveringen. Beträffande formerna för detta samråd är
naturligt att, som förutsattes i 1972 års lagstiftningsärende, detta sker
under medverkan av företagsnämnd, där sådan finns eller annars genom annat organ
som kan anses företräda de anställda. Nämnden bör få ta del av både den
utgående informa-
Prop. 1975/76:166 158
tionen
från företagen och den samhälleliga informationen till företagen. Formema för
samrådet bör dock inte låsas fast i lagen. Vid uppgiftslämnandet bör särskilt
redovisas i vilken form samråd har skett.
3 §
Paragrafen,
som i sak överensstämmer med 2 § i delegationens lagförslag, saknar
motsvarighet i den äldre lagen. 1 paragrafen anges för vilka ändamål
primärmaterialet får användas. Som nämnts i den allmänna motiveringen ingår
bestämmelsen som ett led i det ökade sekretesskydd som delegationen föreslagit
i olika hänseenden.
Datainspektionen
har i remissyttrande föreslagit att i lagen efter mönster av vad som skett i
lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975 förs in en bestämmelse som
anger föratsättningarna för att med hjälp av ADB använda ytterligare uppgifter
tillsammans med de i lagen angivna uppgifterna. Inspektionen ifrågasätter
vidare om lagen inte bör innehålla en bestämmelse som förbjuder insamling av
personuppgifter av enskilda anställda och andra personer, bortsett från sådana
uppgifter om verksamheten som måste lämnas i det fåtal fall då näringsidkaren
är fysisk person. Med de begränsningar av uppgiftsskyldighetens omfattning som
finns i lagen kan det inte bli aktuellt att insamla uppgifter om t. ex.
enskilda anställda. Det har därför inte ansetts nödvändigt att i lagen införa
bestämmelser av den art som inspektionen förordat. Någon erinran om att det
som inspektionen också påpekat behövs beslut eller tillstånd som avses i
datalagen (1973: 289) för samköming av de personuppgifter som finns i systemet
med andra uppgifter eller register har inte heller ansetts behövlig i lagen.
4 §
Paragrafen,
som överensstämmer med 3 § i delegationens lagförslag, innehåller grundläggande
bestämmelser om primärmaterialets vidarebefordran till andra myndigheter. 1
den äldre lagen motsvaras paragrafen av 2 §. I förhållande till denna har
vissa tillägg gjorts.
Enligt
första stycket får uppgifterna ur primärmaterialet vidarebefordras till SCB,
länsarbetsnämnden och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns.
Det är här fråga om myndigheter som mera rutinmässigt avses få del av
uppgifterna även om, som framgår av andra stycket, särskilt beslut alltid
fordras för överlämnande. I förhåUande till den äldre lagen föreligger den
skillnaden att länsarbetsnämnden upptagits bland de särskilt nämnda
myndigheterna. Detta motiveras av att nämnden i fortsättningen avser att
använda uppgifter från rapportsystemet i vissa sysselsättningsprognoser.
Kommunernas tillgång tUl primärmaterialet har behandlats i den allmänna
motiveringen. Att överlämnande tUl landsting bör ske av sådant material som
behövs för den landstingskommunala planeringen har inte ansetts behöva anges
särskilt. Förutom till de särskilt omnämnda myndigheterna får upp-
Prop. 1975/76:166 159
gift ur primärmaterialet vidare överlämnas till annan
myndighet om uppgiften är av väsentlig betydelse för myndighetens verksamhet.
Motsvarande gäller enligt den äldre lagen. En nyhet är däremot bestämmelsen
att vid överlämnande behövliga förbehåll skall göras. Sådant förbehåll kan
avse t. ex. förvaring, användning, förbud mot publicering samt att ansvarig
mottagare av materialet förordnas. Däremot kan av konstitutionella skäl
förbehåll inte avse förbud mot vidarespridning till enskild, eftersom
tryckfrihetsförordningen förutsätter att den myndighet som har en handling i
förvar självständigt skall pröva ett eventuellt vidareutlämnande.
Enligt andra stycket, som saknar motsvarighet i den äldre
lagen, fordras beslut vid varje särskilt tillfälle för att överlämnande av uppgift
ur primärmaterialet skall få ske till annan myndighet. Fråga om sådant
överlämnande prövas av den centrala myndigheten, vilken som nämnts kan förfoga
över hela primärmaterialet. Länsstyrelsen får dock självständigt besluta om
överlämnande av uppgift ur primärmaterialet som rör arbetsställe inom det egna
länet. Om länsstyrelsen är tveksam om uppgiften bör överlämnas, kan
länsstyrelsen hänskjuta frågan till den centrala myndigheten för avgörande.
1 tredje stycket, som överensstämmer med 2 § andra stycket
i den äldre lagen, slås den viktiga principen fast att vidarebefordran av uppgift
ur primärmaterialet alltid skall ske med beaktande av å ena sidan behovet av
tillgång till uppgifterna, å andra sidan näringsidkarens intresse av att
uppgifter som rör hans affärs- eller driftsförhållanden inte utlämnas till en
vidare krets än nödvändigt.
JK har anfört att om det förslag till ny sekretesslag, som
lagts fram av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK)
genomförs, vissa jämkningar bör ske i lagtexten. JK:s synpunkter sammanhänger
med att i förslaget tUl ny sekretesslag finns vissa bestämmelser som reglerar
sekretess mellan myndigheter. Detta område är f. n. inte reglerat i lag. Det
finns anledning att beakta den av JK väckta frågan i samband med att slutiig
sfällning tas tiU OSK:s förslag.
5 §
Paragrafen motsvarar 3 § i den äldre lagen och 4 § i
delegationens förslag.
Under remissbehandlingen har från några håll anförts att
storleksgränsen 50 anställda är alltför hög. Med hänsyn tUl de praktiska svårigheter
som i vissa fall kan föreligga har den lagen föreskrivna informationsskyldigheten
bibehållits oförändrad. I praktiken lämnar länsstyrelserna och kommunerna
information till långt fler företag än vad lagen föreskriver.
6 §
Paragrafen överensstämmer med 4 § i den äldre lagen och 5
§ i delegationens förslag.
Prop.
1975/76:166 160
7 §
Paragrafen överensstämmer, bortsett från en detalj i
tredje stycket, med 5 § i den äldre lagen och 6 § i delegationens förslag.
Enligt tredje stycket skall företrädare för de anställda
beredas tillfälle att närvara vid överläggning som avses i paragrafen. Enligt
den äldre lagen behöver så inte ske, om särskilda skäl finns. Inskränkningen,
som kritiserats av LO, har tagits bort med hänsyn till att det i ifrågavarande
situationer knappast kan tänkas fall där det skulle vara obehövligt att höra
de anställdas uppfattning.
8 §
Paragrafen, som överensstämmer med 7 § i delegationens
förslag, skiljer sig från 6 § i den äldre lagen endast på det sättet att ingen
beloppsgräns för vitet har angivits. Detta ligger i linje med vad som är
vanligt i nyare lagstiftning.
9 §
Paragrafen överensstämmer med 7 § i den äldre lagen och 8
§ i delegationens förslag.
10 §
Paragrafen överensstämmer med i 8 § i den äldre lagen och
9 § i delegationens förslag.
14.2 Förslaget till lag om styrelserepresentation för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser
Med hänsyn tUl att den offentiiga styrelserepresentationen
liksom tidigare föreslås begränsad till statliga ledamöter har den lagtekniska
regleringen kunnat göras väsentligt enklare än som har föratsätts i promemorieförslaget.
Den nya lagen motsvarar i stora delar 1972 års lag om offentliga
styrelseledamöter. Den väsentligaste nyheten är att statens
representationsrätt har vidgats till att avse också produktionsföretag. Den
förändrade inriktningen av den statliga styrelserepresentationen har kommit
till uttryck i 1 §. Vidare har genom en bestämmelse i 9 § rätten till medverkan
i arbetsutskott lagfästs.
1 §
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om
statens rätt tiU styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Den skiljer sig från 1 § första stycket i promemorieförslaget framförallt genom
att i lagtexten närmare preciseras vilka företag som omfattas av
representationsrätten.
Enligt paragrafen har staten rätt att utse en ledamot och
en supple-
Prop.
1975/76:166 161
ant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening,
som har särskild betydelse från allmän synpunkt enligt de kriterier som anges i
punkterna 13. Som närmare har utvecklats i avsnittet 12.3 i den allmänna
motiveringen avses den statliga representationen i fortsättningen bli inriktad
på aktiebolag eller ekonomiska föreningar som har sådan betydelse från allmän
synpunkt att de kan sägas vara av riksintresse. Bedömningen avses ske enligt
vissa kriterier som främst avser produktionsföretag. I sådana aktiebolag som
omfattas av den nuvarande lagen om offentlig styrelserepresentation, dvs.
större förvaltnings- och investmentbolag, avses representationsrätten kvarstå.
Med dessa skall jämstäUas bolag som driver rörelse genom dotterbolag. I lagen
har gränsen för den statliga representationsrätten angivits genom dels kravet
på att företaget skall vara av särskild betydelse från allmän synpunkt på visst
sätt som närmare anges i punkterna 13, dels den i 3 § angivna kvantitativa
begränsningen till 60 företag.
I punkterna 13 sker en precisering av vilka företag som
får bli föremål för statlig styrelserepresentation. Genom de särskUt angivna
fallen i punkterna 13 har markerats den avsedda inriktningen av representationen.
Som har utvecklats i den allmänna motiveringen avses främst tre synpunkter
ligga till grund för bedömningen att ett företag skall anses ha riksintresse,
nämligen att företaget har ett stort antal anställda, att företaget bedriver
verksamhet på flera platser inom landet eller att företaget är multinationellt.
Med multinationella företag avses såväl svenska sådana som dotterföretag till
utländska multinationella bolag. Detta uttrycks i punkt 2 så att företaget
bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådana
verksamhet. 1 lagtexten har dessa kriterier kommit till uttryck i punkterna 1
och 2. De företag som det här är fråga om uppfyller naturligtvis normalt flera
av kriterierna. Punkten 3 avser företag som har ägarinflytande i andra
juridiska personer. Den tar sikte på sådana förvaltnings- och investmentbolag
som omfattas av den äldre lagen och bolag som driver rörelse genom
dotterbolag.
Ägarinflytande innebär inte att företaget behöver ha
aktiemajoritet eller annars ett bestämmande inflytande. Det är tillräckligt
att företaget innehar en inte helt obetydlig aktiepost. Inflytande av detta
slag måste dock föreligga i ett inte ringa antal andra juridiska personer för
att företaget skall kunna sägas ha särskild betydelse från allmän synpunkt. I praktiken
blir det här främst fråga om större börsnoterade bolag.
§ 2
Paragrafen, som behandlar rätten till
styrdserepresentation i allmännyttiga stiftelser, överensstämmer helt med
motsvarande bestämmelse i den äldre lagen.
11 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 162
3
§
Paragrafen motsvarar 1 §
andra stycket i promemorieförslaget. Som framgått av den allmänna motiveringen
föreslås den statliga representationen under den nya försöksperioden får
omfatta samtidigt högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och 10
stiftelser.
I
paragrafen föreskrivs i överenskommelse med 2 § i den äldre lagen och 5 § i
promemorieförslaget att offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i företagets verksamhet. Detsamma gäller
naturligtvis suppleanten när denne inträder i den ordinarie ledamotens ställe.
Frågan om offentlig styrelseledamots ställning har berörts i den allmänna
motiveringen.
5 §
Paragrafen
motsvarar delvis 5 § i den äldre lagen och överensstämmer i sak med 6 § i
promemorieförslaget.
Av
paragrafen framgår att om inte särskilda bestämmelser finns i denna lag samma
regler gäller för offentliga styrelseledamöter som för andra styrelseledamöter.
6 §
Paragrafen
motsvarar delvis 5 § i den äldre lagen och överensstämmer i sak med 7 § i
promemorieförslaget. Innehållet i paragrafen innebär att bolagsordning eller
förenings stadgar inte behöver ändras enbart av den anledningen att offentlig
styrelseledamot utses och vidare att offentlig ledamot i förenings styrelse
inte behöver uppfylla kravet på medlemskap i föreningen.
7 §
Paragrafen, som
överensstämmer med 3 § i den äldre lagen och 8 § i promemorieförslaget,
behandlar vissa frågor som rör stiftelser.
Paragrafen,
som i sak överensstämmer med 4 § i den äldre lagen och 11 § första och tredje
styckena i promemorieförslaget, innebär att regeringen får bestämma tiden för
styrelseuppdraget.
Någon
regel om en minsta tid för uppdraget, vilket förordats av en remissinstans, har
inte ansetts nödvändig.
9
§
Paragrafen,
som överensstämmer med 12 § i promemorieförslaget, reglerar offentlig
styrelseledamots rätt att delta i arbetsutskott inom styrelsen. Denna fråga har
behandlats i den allmänna motiveringen.
Prop.
1975/76:166 163
I
paragrafen ges bestämmelser om offentlig styrelseledamots och suppleants rätt
till ersättning.
Som
har framhållits i promemorian kan det av konstitutionella skäl inte överlämnas
till regeringen att ge generella föreskrifter om ersättning. Paragrafen har
utformats i saklig överensstämmelse med 13 § i promemorieförslaget.
11
§
I
paragrafen, som i sak överensstämmer med 17 § i promemorieförslaget, har
upptagits en motsvarighet tUl 25 § i förslaget till lag om
styrdserepresentation för de anställda.
Övergångsbestämmelserna
Första
stycket andra meningen i övergångsbestämmelserna har föranletts av att
aktiebolagslagen (1975:1385) i prmcip träder i kraft först den 1 januari 1977.
I
andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts regler som låter de
styrelseledamöter och suppleanter som har uppdrag med stöd av den äldre lagen
behålla dessa till dess annat förordnas.
14.3
Förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar
1 §
Som
har anförts i avsnittet 12.4.1 i den aUmänna motiveringen syftar lagen tiU att
de anstäUda genom styrelserepresentation skall få insyn i och inflytande över
frågor som har betydelse för de anställda som kollektiv. I denna paragraf
anges uttryckligen att lagen har detta syfte. Detta syfte med lagen kommer
också mdirekt till uttryck i 18 § tredje stycket vari föreskrivs att undantag
från lagens tUlämpning skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt
tUlgodoser arbetstaga-nas intresse av insyn och inflytande i fråga om
företagets verksamhet.
I
paragrafen anges också vilka företagsformer som omfattas av lagen. Frägan har
berörts närmare i avsnittet 12.4.2 i dén allmänna motiveringen. För att kunna
bli representerad i det egna företagets styrelse måste man enligt denna
paragraf vara anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Däremot
kan den som är anställd i t. ex. ett handelsbolag vilket ingår som
dotterföretag i en koncern få vara med och utse arbetstagarledamöter i
moderföretagets styrelse. Detta följer av den särskilda koncernregeln i 5 § tredje
stycket.
2 §
Genom
paragrafen undantas bank- och försäkringsaktiebolag och vissa typer av
ekonomiska föreningar från lagens tUlämpning. Den gemen-
Prop. 1975/76:166 164
samma
nämnaren för de undantagna typer av ekonomiska föreningar är att de antingen
bedriver kreditgivnings- eller försäkringsverksamhet eller att de eljest har
nära anknytning till någon av dessa verksamheter. Som har anförts i avsnittet
12.4.2 har regeringen tidigare denna dag lagt fram förslag till en ny lag om
styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.
Denna omfattar bl. a. bankaktiebolag, centralkassa för jordbrukskredit,
försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag. Flera av de
företagsformer som undantas genom denna paragraf omfattas således av
lagstiftningen om de bank- och försäkringsanställdas styrelserepresentation.
Även de övriga ekonomiska föreningar som undantas genom paragrafen har
emellertid sådant samband med de företagsformer som omfattas av nyssnämnda
lagstiftning att frågan om styrelserepresentation i dessa ekonomiska föreningar
ansetts böra övervägas inom ramen för denna lagstiftning.
3 §
I
syfte att förenkla lagtexten har i paragrafens första stycke införts en
gemensam benämning på de aktiebolag och ekonomiska förenmgar som omfattas av
lagen. Som sådan benämning har valts företag.
1
enlighet med vad som anförts i avsnittet 12.4.3 i den allmänna motiveringen
har i 5 § tredje stycket tagits in en regel om att rätten till representation
i styrelsen för företag som är moderföretag i koncern skall tillkomma samtliga
anställda inom koncernen. I anslutning till denna regel anges i paragrafens
andra stycket vilka typer av koncerner som skall omfattas av rätten till
koncernstyrelserepresentation. Avgränsningen av koncernregeln har kommenterats
i nyssnämnda avsnitt av den allmänna motiveringen.
4 §
Rätten
tUl styrelserepresentation enligt lagen tillkommer dem som är anställda i
företaget eller, i fråga om moderföretag, dem som är anställda inom koncernen.
En förutsättning för att lagen skall vara tUl-läniplig är vidare enligt 5 § att
företag eller, i förekommande fall koncernen, har åtminstone 25 anstäUda.
Anställningsbegreppet har också betydelse t. ex. vid bestämmande av
organisationsgrad enligt 10 § eller vid tillämpning av den s. k. hjälpregdn i
12 §. I 1972 års lag om de anställdas styrelserepresentation fanns det inte
någon uttryckUg regel om vad som avsågs med anställd. Däremot angavs i motiven
tUl nämnda lag att upplysning om antalet anställda kunde hämtas från förvaltningsberättelsen,
som skall innehålla uppgift om detta antal. Statens industriverk nar anfört att
det använda beräkningssättet lett till osäkerhet, efersom beräkningsmetoderna
varierat från företag till företag. Verket har därför föreslagit att med anställd
i lagens mening skall i första hand förstås den som är tUlvidareanstäUd enligt
lagen (1974: 12) om anställ-
Prop. 1975/76:166 165
ningsskydd.
I den mån tillsvidareanställning inte förekommer, t. ex. inom
byggnadsbranscben, föreslås att som anställd skall räknas den som i genomsnitt
arbetar så många timmar i veckan, f. n. 16 timmar, att han kommer I åtnjutande
av vissa sociala förmåner. De remissinstanser som har yttrat sig Över
industriverkets förslag har tUlstyrkt det. Även jag kan i allt väsentligt
biträda förslaget. Enligt min mening bör dock bestämmelsen i vad den avser
minsta genomsnittliga veckoarbetstid utformas så, att 16-timmarsgränsen gäller
endast om parterna inte genom kollektivavtal kommit överens om annan minsta
tid. Ett sådant kollektivavtal bör på arbetstagarsidan slutas eller godkännas
av berörda centrala arbetstagarorganisationer (jfr prop. 1975/76: 105, bUaga
1). För det fall att ett företag har både tUlsvidareanställda och arbetstagare
som är anställda för viss tid eller visst arbete bör båda kategorierna
medräknas, när det gäller att bestämma hur många anställda ett företag eller en
koncern har. En förutsättning härför är dock att de visstids-anställda
uppfyller kravet på viss veckoarbetstid.
Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.
5
§
Paragrafen
har viss motsvarighet i 1 § i 1972 års lag om styrelserepresentation för de
anställda. Enligt nämnda paragraf var de anställdas rätt till
styrelserepresentation begränsad tUl aktiebolag och ekonomiska föreningar med
minst 100 anstäUda. Som jag närmare har utvecklat i avsnittet 12.4.2 i den
allmänna motiveringen skall de anställda i fortsättningen i princip ha rätt
till styrelserepresentation i varje aktiebolag och ekonomisk förening som har
åtminstone 25 anställda. Bestämmelse om detta har tagits in i paragrafens
första stycke. Liksom tidigare skall antalet anställda grundas på en
genomsnittsberäkning för det senast förflutna räkenskapsåret. Enligt
huvudregeln har de anställda rätt att utse två ledamöter och två suppleanter.
Avsteg från huvudregeln görs i enlighet med vad jag förordat i avsnittet
12.4.2 i den allmänna motiveringen endast för det fall att företaget, i
praktiken aktiebolaget, har en styrelse bestående av en enda ledamot. I detta
fall får de anstäUda enligt paragrafens andra stycke utse en
arbetstagarledamot och en suppleant.
I
tredje stycket av paragrafen upptas den koncernregel som jag nämnde vid 3 §.
Regeln innebär som jag har framhållit i avsnittet 12.4.3 i den allmänna
motiveringen att rätten tUl representation i styrelsen för ett företag som är
moderföretag tUlkommer samtiiga anstäUda inom koncernen. De som är anställda i
moderföretaget mister således eller, om man så vill, får dela rätten att utse
arbetstagarrepresentanter i den egna företagsenheten med övriga anställda inom
koncernen. Däremot behåller de som är anställda i dotterföretag rätten att utse
arbetstagarrepresentanter
12
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 166
i det egna företaget. Med moderföretag avses varje företag
som enligt koncerndefinitionen i 3 § är moderföretag till annat företag. Det
bör påpekas att i en och samma koncern kan ingå flera moderföretag. Koncernregeln
blir i sådant fall tillämplig på varje moderföretag för sig.
6 §
Enligt 5 § gäller de anställdas rätt till
styrdserepresentation företag eller, i fråga om moderföretag, koncern som under
det senaste förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 25
arbetstagare. 1 denna paragraf har upptagits en bestämmelse som avser att
trygga en kontinuerlig representationsrätt för de anställda i företag eller
koncerner där antalet anställda varierar kring 25-gränsen. Har denna gräns
uppnåtts under det räkenskapsår som gått till ända närmast före tidpunkten för
utseendet av arbetstagarledamöter, består rätten till representation, även om
gränsen underskrids under de följande räkenskapsåren. För tillämpning av
bestämmelsen krävs dock att proceduren för införande av styrelserepresentation
för de anställda fortskridit så långt att arbetstagarledamöter utsetts. Det är
således inte tillräckligt att enbart beslut enligt 10 § om inrättande av
styrelserepresentation föreligger.
Som framgår av vad jag anförde vid 5 § har de anställda
rätt till representation med två arbetsledamöter och två suppleanter endast för
det fall att företagets styrelse i övrigt består av minst två ledamöter. Denna
regel skulle kunna medföra att de anställda får begränsa sin representation
till en ledamot och en suppleant, om antalet övriga ledamöter nedgår till en.
Som jag nämnde i avsnittet 12.4.2 i den allmänna motiveringen, bör de
anställdas representationsrätt Inte begränsas om företaget vidtar åtgärder för
att minska styrelsen. I enlighet härmed föreskrivs i denna paragraf att de
anställda i sådant fall får behålla sin rätt att vara representerade med två
ledamöter och två suppleanter. En förutsättning för detta är dock att
arbetstagarledamöterna har utsetts då frågan aktualiseras.
7 §
Paragrafen upptar en motsvarighet till bestämmelserna i 4
§ i 1972 års lag om de anställdas styrdserepresentation. Det bör påpekas att
paragrafen gör det möjligt också för stämma i moderföretag att utöka representationsrätten
för dem som är anställda inom en koncern.
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § i 1972 års lag om
styrelserepresentation för de anställda. Hänvisningen tiU lagen om ekonomiska
föreningar är tillämplig också på bostadsrättsföreningar och
sambmks-föreningar. Jag får i detta avseende peka på 56 § bostadsrättslagen och
14 § lagen om sambruksföreningar. Bestämmelser motsvarande dem
Prop.
1975/76:166 167
som finns i paragrafen har i fråga om vissa äldre typer av
ekonomiska föreningar tagits in i övergångsbestämmelserna.
Den grundläggande tanken bakom paragrafen är att
arbetstagarrepresentantema i princip skall ha samma ställning och ansvar som
övriga i styrelsen. Arbetstagarrepresentantema är dock endast underkastade de
bestämmelser om styrelseledamot och suppleant som finns i aktiebolagslagen
resp. lagen om ekonomiska föreningar. Det innebär att speciella krav, t. ex. i
fråga om valbarhet, som kan följa av annan lagstiftning än den nu nämnda inte
gäller för arbetstagarrepresentantema.
En fråga som i detta sammanhang tagits upp under
remissbehandlingen är frågan om arbetstagarrepresentants tystnadsplikt. Jag
vill i detta avseende hänvisa till vad jag i denna fråga anförde i 1972 års
lagstiftningsärende (prop. 1972: 116 s. 134135). Dessa uttalanden bör alltjämt
kunna tjäna till vägledning.
I förhållande till motsvarande paragraf, 6 §, i 1972 års
lag om styrelserepresentation för de anställda innebär paragrafen att vissa
tillägg gjorts. Dessa är föranledda av att den nya lagen i motsats till sin
föregångare även omfattar bostadsrättsföreningar och sambraksföreningar. En
motsvarighet till paragrafens bestämmelser har i fråga om vissa äldre typer av
ekonomiska föreningar förts in i övergångsbestämmelserna.
10 §
Paragrafen motsvarar 7 § i 1972 års lag om de anställdas
styrelserepresentation. De nya bestämmelser som tillförts paragrafen sammanhänger
med den förut nämnda koncernregeln. Det bör uppmärksammas att också beslut om
inrättande av styrelserepresentation i moderföretag fattas av de lokala
arbetstagarorganisationerna. Kan dessa inte enas, får frågan föras upp på
förbundsnivå. Vad gäller paragrafen i övrigt kan jag hänvisa till vad jag
anförde i 1972 års lagstiftningsärende (prop. 1972: 116 s. 129 och 151).
11 S
Paragrafen har motsvarighet i 8 § i 1972 års lag om
styrelserepresentation för de anställda. De sakliga skUlnader som föreligger
mellan bestämmelserna i de båda paragraferna är föranledda av den tidigare
nämnda koncernregeln.
Paragrafen, som har motsvarighet i 9 § i 1972 års lag om
styrelserepresentation för de anställda, innehåller hjälpregler för det fall
att organisationerna inte kan enas om fördelningen av ledamots- eller suppleantplatserna.
En nyhet i paragrafen är att arbetstagarorganisation som
Prop. 1975/76:166 168
företräder
minst 5 % av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna normalt får rätt till en
suppleantplats, även om den största organisationen företräder mer än 80 % av
dessa arbetstagare. Bestämmelsen är föranledd av att suppleanten i den nya
lagen fått en mer självständig ställning än tidigare.
13 §
Denna
paragraf upptar en motsvarighet till bestämmelserna i 10 § i 1972 års lag om
styrelserepresentation för de anställda.
Bestämmelsen
i första stycket har jämkats med hänsyn tUl den förut nämnda koncernregeln. I
övrigt överensstämmer den med motsvarande bestämmelse i den äldre lagen.
Bestämmelsen
I andra stycket har i förhållande till motsvarande bestämmelse i den äldre
lagen ändrats så, att även berörda företag kan medge att tUl arbetstagarledamot
utses den som redan är arbetstagarledamot i annat företags styrelse. En
jämkning har skett också med hänsyn till den nya koncernregeln.
14 §
I
paragrafen finns bestämmelser om tiden för arbetstagarledamots eller suppleants
uppdrag och om när sådan arbetstagarrepresentant tUlträder sitt uppdrag.
Paragrafen har motsvarighet i 11 § i den äldre lagen.
I
fråga om mandattiden innebär bestämmelserna i den äldre lagen att denna tid
bestäms av den organisation som utser arbetstagarleda-moten eller suppleanten.
Statens industriverk har föreslagit att i överensstämmelse med
aktiebolagslagen (1975: 1385) en regel om maximitid skall tas in i den nya
lagen om styrelserepresentation för de anställda. Inom maximitiden bör det
emellertid liksom hittills få ankomma på arbetstagarorganisationerna att
fastställa mandattiden för arbetstagarrepresentanter. Förslaget har tiUstyrkts
eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig över det. Även
jag kan i allt väsentligt ansluta mig tiU förslaget. Hinder bör dock inte möta
mot att arbetstagarrepresentant, som utsetts före ordinarie stämma på vilken
styrelseval förrättas, sitter kvar till dess att fyra sådana stämmor har ägt
rum. Vidare bör uppdraget i enlighet med aktiebolagslagens motsvarande regel
bestämmas så, att det upphör vid slutet av ordinarie stämma på vilken
styrelseval förrättas. Paragrafens bestämmelser om mandattid har utformats i
överensstämmelse med vad jag nu har sagt.
I
övrigt har paragrafen utformats i saklig överensstämmelse med motsvarande
paragraf i den äldre lagen.
15 §
Paragrafen
innehåller i första stycket den nya bestämmelsen om att suppleant för arbetstagarledamot
skall ha rätt att närvara och yttra sig
Prop. 1975/76:166 169
vid styrelsens sammanträden. Bestämmelsen har kommenterats
i avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen. Som jag där har anfört bör
suppleant i likhet med arbetstagarledamot beredas fullgoda möjligheter att
delta i styrelsearbetet. De nya bestämmelserna i 8 kap. 9 § aktiebolagslagen
(1975: 1385), som jag skall återkomma till i avsnittet 14.6, har därför genom
en föreskrift i andra slycket gjorts tUlämpliga också på suppleant. Det bör
emeUertid uppmärksammas att paragrafen i denna del enligt
övergångsbestämmelserna till lagen träder i kraft först den 1 januari 1977.
16 §
I paragrafen finns i enlighet med vad jag förordat i
avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen bestämmelser om rätt för en av
arbetstagarrepresentantema att delta i arbetet I ett arbetsutskott som har
tillsatts av styrelsen. I första hand ankommer det på arbetstagarorganisationerna
att bestämma vUken av arbetstagarrepresentantema som skall utöva denna rätt.
Kan organisationerna inte komma överens härvidlag, bestämmer den organisation
som företräder flest kollektivavtalsbundna arbetstagare i företaget eller, vid
koncernstyrelserepresentation, inom koncernen.
17 §
Paragrafen innehåller en särskild jävsregel för
arbetstagarrepresentant, dvs. arbetstagarledamot eller suppleant. Regeln har
jämkats i förhållande till motsvarande bestämmelse i 12 § äldre lagen. Sålunda
har orden "deltaga i styrelsens behandling av fråga" ersatts med
orden "deltaga i behandling av fråga". Anledningen tUl jämkningen är
att jävsfråga kan uppkomma också när arbetstagarrepresentant deltar i arbetsutskott.
Vidare har regeln utsträckts till att avse alla typer av förhandlingar med
arbetstagarorganisation. Ändringen är i denna del närmast föranledd av den nya
lagen om medbestämmande i arbetslivet. I övrigt har jävsregeln i sak getts
samma utformning som jävsregeln i den äldre lagen. I fråga om regelns syfte och
närmare innebörd kan jag därför hänvisa till vad jag anförde i 1972 års lagstiftningsärende
(prop. 1972: 116 s. 135 och 154).
18 och 19 §§
Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om undantag i
särskilda fall från lagens tUlämpning. Bestämmelsema i 18 § överensstämmer i
allt väsentiigt med motsvarande bestämmelser i 14 § äldre lagen. I enlighet med
vad jag har förordat i avsnittet 12.4.2 har bestämmelserna undergått en viss
jämkning. Denna har närmast föranletts av de påpekanden som virkesmätningsrådet
gjort om att virkesmätningsföreningarnas styrelser är sammansatta av lika
antal representanter för virkessäljare och virkesköpare. Eftersom detta slag
av balansförhållande for-
Prop.
1975/76:166 ,70
mellt inte täcks av den äldre lagens bestämmelser om
undantag för det fall att styrelsen har en balanserad sammansättning, har i 18
§ andra stycket tagits in en föreskrift som möjliggör undantag för det fall att
i styrelsen för en ekonomisk förening råder ett balansförhållande mellan olika
intressentgrupper inom föreningen. I övrigt överensstämmer 18 § i sak med
motsvarande bestämmelser i den äldre lagen. Frågan om undantag från lagens
tillämpning har behandlats i avsnittet 12.4.5 i den allmänna motiveringen. F. ö.
torde vad jag anförde i denna fråga i 1972 års lagstiftningsärende (prop. 1972:
116 s. 137 och 155) aUtjämt äga aktualitet.
Den nya bestämmelsen i 19 § reglerar företrädet mellan de
anställda och statens rätt till styrelserepresentation i fall när inte båda kan
få sådan representation utan att en undantagsgmndande olägenhet uppstår för
företaget. Bestämmelsen tar sikte på det fallet att de anstäUda viU införa
styrelserepresentation i ett företag där staten har styrdserepresentation.
Skulle olägenhet av det slag som nämns i 18 § uppkomma, inte genom arbetstagarrepresentationen
som sådan utan genom arbetstagarrepresentationen i förening med den statiiga
representationen, kan företaget under de förutsättningar och villkor som anges
i 18 §, erhålla undantag från lagens tiUämpning.
En motsvarande konflikt kan uppstå mellan de anställda och
staten i det fall att båda samtidigt vill införa styrelserepresentation i ett
och samma företag. Formellt kan en regel inte ges för detta fall, eftersom
några undantagsbestämmelser inte gäller för den statliga representationen. Det
får emellertid fömtsättas att en sådan situation skall kunna lösas utan
lagreglering.
20 §
Som jag anfört i avsnittet 12.4.5 skall dispensnämnden för
arbetstagarrepresentation i fortsättningen heta nämnden för styrelserepresentationsfrågor.
I denna paragraf, som har motsvarighet i 15 och 16 §§ i
den äldre lagen, anges vilka uppgifter som skall åvila nämnden. Paragrafen överensstämmer
i denna del i stort sett med motsvarande bestämmelser i den äldre lagen.
I detta sammanhang vill jag påpeka att reglerna om
nämndens sammansättning och ordningen för handläggningen av förekommande
ärenden skall föras över till nämndens instruktion.
21 §
Som jag har utvecklat närmare i avsnittet 12.4.5 i den
allmänna motiveringen skaU vissa tvister om lagens tillämpning kunna prövas av
arbetsdomstolen. Bestämmelse om detta har tagits in i denna paragraf.
Paragrafen innebär att arbetsdomstolen skall kunna pröva fråga som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:166 17]
rör lagens tillämpningsområde. En sådan fråga är om ett
visst företag tillhör någon av de företagskategorier som lagen enligt 2 § inte
gäller. En förutsättning för styrelserepresentation är vidare att det finns åtminstone
en lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande
till företaget och omfattar mer än hälften av företagets arbetstagare. Tvister
rörande denna förutsättning skall också kunna prövas av arbetsdomstolen. En
annan fråga som skall kunna tas upp av arbetsdomstolen är om de anställda har
rätt till koncernstyrelserepresentation. Denna fråga gäller, förutom om övriga
förutsättningar är uppfyllda, bl. a. om det föreligger en koncern i lagens
mening. En annan typ av frågor som faller under arbetsdomstolens kompetens är
vissa frågor som har med styrelsearbetets bedrivande att göra. Merparten av
detta slags frågor kommer enligt vad jag anfört i avsnittet 12.4.4 i den
allmänna motiveringen dock att falla under allmän domstol. Arbetsdomstolen får
emellertid enligt denna paragraf pröva frågor som gäller suppleants
närvarorätt, arbetstagarrepresentants rätt att delta i arbetet inom ett
arbetsutskott eller jäv för arbetstagarrepresentant.
I paragrafen föreskrivs vidare att mål om tillämpning av
lagen, i den mån tvisten avser förhållandet mellan företaget och de anställda, skaU
handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Denna lag
innehåller bl. a. bestämmelser om arbetsdomstolens sammansättning och om
rättegången i domstolen. Sistnämnda bestämmelser innebär bl. a. följande. Talan
vid arbetsdomstolen skall i första hand väckas och utföras av arbetsgivar-
eller arbetstagarorganisation. Medlem i sådan organisation har dock själv rätt
att väcka och utföra talan, om organisationen undandrar sig att tala på hans
vägnar. Talan skall i första hand innefatta yrkande att motparten skall
förpliktas att fullgöra eller underlåta något, en s. k. fullgörelsetalan.
Annan talan, s. k. fastställdsetalan, får tas upp endast om det är av avsevärd
betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att sådan
talan prövas. Talan får i princip inte tas upp till prövning förrän förhandling
mellan parterna har ägt rum rörande tvistefrågan.
Det bör påpekas, att arbetsdomstolens dom med anledning av
en fullgörelsetalan kan förenas med ett vitesföreläggande (jfr 27 § lagen
(1964: 168) om verksfällighet av bötesstraff). Detta får till följd att
arbetstagarorganisationerna genom en fullgörelsetalan kan skaffa sig en
sanktion mot ett företag som t. ex. utestänger en suppleant från styrelsens
sammanträde.
22 §
Paragrafen innebär en utvidgning av arbetsdomstolens
möjligheter att hålla förhandling inom stängda dörrar.
23 §
Paragrafen utgör en motsvarighet till 17 § i den äldre
lagen.
Prop. 1975/76:166 172
Övergångsbestämmelserna
Den
nya lagen med undantag av 15 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1976. Detta
undantag liksom andra meningen i första stycket av övergångsbestämmelserna har
föranletts av att aktiebolagslagen (1975: 1385) i princip träder i kraft först
den 1 januari 1977.
I
andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts regler som låter den
styrelserepresentation som nu förekommer i olika företag bestå efter det att
den äldre lagen upphört att gälla. Härigenom behöver inte
arbetstagarorganisationerna, om de inte själva vUl, på nytt ta upp frågan om
inrättande av styrelserepresentation eller utseende av arbetstagarrepresentanter
i dessa företag.
Enligt
tredje stycket skall vidare beslut som fattats av dispensnämnden för arbetstagarrepresentation
fortsätta att gälla.
Fjärde
slycket i övergångsbestämmelserna tar, beträffande vissa äldre typer av
ekonomiska föreningar, upp en motsvarighet till bestämmelserna i 8, 9 och 23 §§.
14.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar
I
20 a § sekretesslagen har till att börja med hänvisningen tUI den äldre lagen
ändrats till att avse den nya lagen.
Delegationen
har föreslagit att ett tillägg görs till den nuvarande lagtexten av innehåll
att när handling utlämnas behövliga förbehåll skall göras. Delegationen har
därvid anfört att liknande regler finns i t. ex. 16 och 19 §§ sekretesslagen.
Någon erinran mot delegationens förslag har inte framkommit.
Utlämnande
med förbehåll blir aktuellt endast då en handling som i och för sig bedöms som
hemlig ändå kan lämnas ut under sådana förhållanden att trygghet för uppgiftslämnaren
är för handen. Att möjlighet till sådant utlämnande finns bör framgå av
lagtexten. Denna har därför utformats i saklig överensstämmelse med de
bestämmelser för motsvarande fall som förekommer i sekretesslagen.
14.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar
Som
framgår av avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen föreslås i fråga om
ekonomiska föreningar en reglering av styrelsearbetets former och innehåll
motsvarande den som föreslås gälla för aktiebolag. I enlighet härmed har
förslag upprättats till ändringar i 25 och 26 §§ lagen om ekonomiska
föreningar. Vidare föreslås att i nämnda lag införs en ny paragraf, 111 a §,
där bestämmelserna straffsanktioneras på samma sätt som i aktiebolagslagen.
Prop.
1975/76:166 173
25 §
I
andra stycket har efter mönster av 8 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen
införts en bestämmelse att styrelsen skall sammankallas om ledamot så begär.
26 §
Sista
meningen i första stycket har utformats i enlighet med motsvarande bestämmelse
i 8 kap. 9 § första stycket aktiebolagslagen. Ett tiU-lägg har således gjorts
av innebörd att styrelseledamot innan ärende avgörs skall ha fått
tillfredsställande beslutsunderlag.
111
§ a
Paragrafen
innehåller en straffbestämmelse som motsvarar 19 kap. 1 § första stycket 2
aktiebolagslagen.
14.6
Förslaget till lag om ändrmg i aktiebolagslagen (1975:1385) 8 kap. 2 §
I
denna paragraf har hänvisningar till 1972 års lagar om styrelserepresentation
ersatts med häiivisningar till de nya lagarna.
8
kap. 9 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om styrelsens beslutförhet och styrelsebeslut. För att
beslut i ärende skall kunna fattas krävs att, om det är möjligt, samtliga
styrelseledamöter har haft tUlfäUe att delta i ärendets behandhng. Derma bestämmdse,
liksom också bestämmelsen i 8 § detta kapitel att styrelseordföranden på
begäran av styrelseledamot har skyldighet att kalla till styrelsesammanträde,
syftar till att ett meningsfullt styrelsearbete skall kunna uträttas. För att
säkra att löntagarrepresentanterna i företagens styrelser får tillfälle att
effektivt delta i styrelsearbetet har de nämnda bestämmelserna straffsanktionerats
(19 kap. 1 § första stycket 2).
Det
i förevarande paragraf använda uttrycket "tiUfälle att deltaga i ärendets
behandling" innebär enligt sin lydelse främst att styrelseledamöterna
skall ha fått skäligt rådmm och möjlighet att infinna sig till
styrelsesammanträde. Det kan hävdas att därmed också innefattas att
styrelseledamöterna har fått ta dd av material som rör förekommande ärenden.
Som framhållits i den allmänna motiveringen har det synts an geläget att
otvetydigt klargöra att styrelsdedamötema förutom tidsmässigt rådram också
måste ha tillgång tUl ett tillfredsställande underlag för att kunna sätta sig
in i de ärenden som skall förekomma vid styrelsesammanträdet. Lagtexten har
jämkats i enlighet härmed.
Kravet
på tillfredsställande underlag syftar både på skriftiigt material och muntlig
föredragning. Vad som skall anses vara ett tUlfreds-
13
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 166
Prop.
1975/76:166 174
ställande
underlag för visst ärendes behandling får avgöras från fall till fall. Inte
minst från arbetstagarledamöternas synpunkt innebär kravet att beslutsunderlaget
bör vara så lättförståeligt och informativt som möjligt. Detta innebär i
princip bl. a. att handlingar som ligger till grand för beslut bör vara
avfattade på svenska och att muntliga föredragningar bör ske på svenska
språket. Undantag kan självfallet göras om samtliga i styrelsen är överens om
det. Talar någon styrelseledamot inte svenska eller behöver företaget anlita
någon som inte behärskar svenska språket, bör på begäran tolkning ske. Man kan
också tänka sig att någon i styrelsen på svenska sammanfattar det väsentliga
innehållet i en föredragning. Skriftiigt material på främmande språk bör
översättas om inte samtliga styrelseledamöter förstår det främmande språket.
Principen kan emellertid inte upprätthållas undantagslöst. Undantag bör kunna
ske t. ex. om det skriftliga materialet är så omfattande att en översättning
därav är tidsmässigt ogörlig eller inte sakligt motiverad. I sådana fall bör
sammanfattning på svenska av det tillhandahållna materialet lämnas till
styrelseledamöterna. Det torde för övrigt ligga i uttrycket
"tillfredsställande underlag" att det material som distribueras inte
får vara så omfattande att det blir oöverskådligt.
Att underlaget för
beslutsfattande skall vara tUlfredsstäUande innebär att allt som är väsentiigt
för ärendets behandling skall framgå av det tillhandahållna materialet. Naturligen
kommer frågan om i vad mån kriteriet "tillfredsställande" blivit
uppfyllt att i första hand prövas av styrelseordföranden, verkställande
direktören eller den som eljest svarar för att beslutsunderlag tillhandahålls.
Det bör som tidigare nämnts observeras att brott mot bl. a. föreskriften att
tillhandahålla material är straffsanktionerat. Enligt straffbestämmelsen
räcker det med oaktsamhet för att gärningen skaU vara straffbar. Detta medför
att höga krav måste ställas på vederbörandes bedömning av vad som är ett tillfredsställande
underlag. Det är dock givet att straff kan utgå endast om ett förfarande har
tillämpats som framstår som klart olämpligt med beaktande av samtUga omständigheter
i det enskilda fallet.
15
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag sålunda har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1.
lag om uppgiftsskyldighet i
planeringsfrågor,
2.
lag om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,
3.
lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska förenmgar.
Prop. 1975/76:166 175
4.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
5.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,
6.
lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385).
16
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
, Bilaga 1 Delegationens förslag
1 Förslag till
Lag om
uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor.
1 §
Näringsidkare
är efter anmodan av myndighet som Konungen bestämmer skyldig att i fråga om arbetsstäUe
inom länet skriftiigen till länsstyrelsen översiktligt redovisa
1.
den väntade
ekonomiska utvecklingen av verksamheten,
2.
planerade eller
väntade utvidgningar eller inskränkningar i produktionen, sysselsättningen eller
driften.
Föreslagen
lydelse
Förslag tUl lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor.
1 §
Näringsidkare är efter anmodan av myndighet som regeringen
bestämmer skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftligen tUl
länsstyrelsen eller annan myndighet som regeringen bestämmer redovisa
1.
den ekonomiska
utvecklingen av verksamheten,
2.
planerade eller
väntade utvidgningar eller inskränkningar i produktionen, sysselsättningen eller
driften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket får åläggas två
gånger årligen och avse förhållande under de fem närmast följande åren.
2 §
Uppgift enligt 1 § får endast användas som underlag vid
statlig och kommunal planering och prognosverksamhet eller för statistiska
sammanställningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Uppgift enligt 1 § får överlämnas till statistiska
centralbyrån och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns. TUl
annan statiig eUer kommunal myndighet får uppgiften överlämnas endast om den
är av väsentiig betydelse för myndighetens verksamhet.
Vid tillämpningen av första stycket skall beaktas å ena
sidan behovet av tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens in-
3 §
Uppgift enligt 1 § får överlämnas till statistiska
centralbyrån, länsarbetsnämnd och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället
finns. Till annan statiig eller kommunal myndighet får uppgiften överlämnas
endast om den är av väsentiig betydelse för myndighetens verksamhet. Vid överlämnande
skall behövliga förbe håll göras.
Om överlämnande beslutar myndighet som regeringen be-
På grund av ett tekniskt missöde har 1 § andra stycket
fallit bort i delegationens rapport.
Prop.
1975/76:166 177
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tresse av att uppgift som rör hans stämmer. Utan hinder
härav får
affärs- eller driftförhållanden ej länsstyrelsen besluta om överläm-
utlämnas till en vidare krets än, nande av uppgift som' avser ar-
som oundgängligen behövs. . betsställe inom länet. Länsstyrel-
sen kan hänskjuta uppkommen fråga om sådant överlämnande
till nyss avsedd myndighet för avgörande.
Vid tillämpningen av första stycket skall beaktas å ena
sidan behovet av tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens intresse
av att uppgift som rör hans affärs- eller driftförhållanden ej utlämnas till en
vidare krets än som oundgängUgen behövs.
3 § 4
§
Länsstyrelsen skall minst en gång årligen till
näringsidkare som är skyldig att lämna uppgift enligt 1 § eller som vid arbetsställe
inom länet sysselsätter fler än 50 arbetstagare lämna översiktlig redogörelse
för sådan statlig verksamhet och planering inom länet som kan antagas vara av
betydelse för sådan näringsidkare.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på kommun i fråga
om kommunal verksamhet och planering.
4 § 5 §
Fullgör näringsidkare ej uppgiftsskyldighet enligt 1 §,
får länsstyrelsen vid vite kalla honom till överläggning.
5 § 6 §
Länsstyrelsen får vid vite kalla näringsidkare till
överläggning i fråga som är av väsentlig betydelse för länet och som rör
arbetsställe inom länet för vUket näringsidkaren är uppgiftsskyldig enligt 1 §.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om
kommunstyrelse beträffande arbetsställe inom kommunen.
Om icke särskUda skäl föranleder annat, skall företrädare
för de anstäUda beredas tUlfälle att närvara vid överläggning enligt första
eller andra stycket.
6 § 7 §
Vite enligt denna lag får be- Mot beslut om föreläggande av
stämmas till högst femtusen kro- vite får talan icke
föras. nor. Mot beslut om föreläggande av vite får talan icke föras.
7 § 8 §
Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas att den som
är uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
8 §
Vad
någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Föreslagen
lydelse
9 §
Vad någon
på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag
träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976.
Denna
lag träder i kraft den 1 jidi 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om
ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 a §
Handling innefattande uppgifter vilka infordrats från
näringsidkare enligt lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om näringsidkarens affärs-
eller driftförhållanden, vUkas offentiiggörande kan lända honom till men,
icke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens
datum.
20 a §
Handling Innefattande uppgifter vilka infordrats från
näringsidkare enligt lagen (1976: 000) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
må, 1 den mån handlingen innehåller upplysningar om näringsidkarens affärs-
eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men,
icke utan hans samtycke utiämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens
datum.
När
handling utlämnas skall behövliga förbehåll göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 aprU 1973.
Denna
lag träder i kraft den 1 jidi 1976.
Prop. 1975/76:166 180
Bilaga
2 Departementspromemorians förslag
Förslag
tiil
Lag
om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Staten har rätt att utse en ledamot och en suppleant i styrelsen
för aktiebolag, ekonomisk förening eller allmännyttig stiftelse som re
geringen bestämmer.
Regeringen
beslutar om styrdserepresentation enligt första stycket. Högst sextio aktiebolag
eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan
representation.
2 §
Kommun har rätt att enUgt denna lag utse en ledamot och en
suppleant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening som ej
omfattas av styrelserepresentation som avses i 1 §, om företaget har mer
än 500 anstäUda inom kommunen eUer där svarar för mer än en tiondel
av det totala antalet anställda.
Har
styrelseledamot utsetts, består rätten tUl styrelserepresentation för kommunen
även om antalet anställda därefter underskrider det antal eller den andel som
anges i första stycket.
3
§ Med företag förstås i denna
lag aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse vara lagen är tiUämplig.
4
§ Denna lag gäller icke
bankaktiebolag, sparbank eller försäkringsaktiebolag och ej heller företag
vars verksamhet huvudsakligen avser opinionsbUdning av politisk, religiös eUer
liknande art.
5
§ Ledamot som utsetts enligt 1
eller 2 §§ (offentiig styrelseledamot) skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i företagets verksamhet.
6
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
lagen (1944: 705) om aktiebolag eller lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar motsvarande tillämpning på offentUg styrelseledamot och suppleant
för sådan ledamot.
7
§ Bestämmelsema i 8 § första
stycket 6 lagen (1944: 705) om aktiebolag samt 6 § 6 och 22 § andra stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller ej offentlig styrelseledamot
eller suppleant för sådan ledamot.
8
§ Uppkommer fråga om inrättande
av offentlig styrelserepresentation i stiftelse, ar stiftelsen efter anmodan
skyldig att till regeringen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stadgar och
andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess
ekonomiska ställning.
Anmodan
som avses i första stycket får förenas med vite.
9 §
Beslutar kommun om inrättande av offentlig styrdserepresenta
tion, skall beslutet delges företaget.
10 §
Äger två eller flera kommuner rätt till styrdserepresentation i
samma företag och enas kommunema ej om annat, utses den offentlige
styrelseledamoten av den bland kommunema som representerar det
Prop.
1975/76:166 181
största
antalet anställda och suppleanten av den kommun som representerar det näst
största antalet.
11 §
Tiden för offentiig styrelseledamots uppdrag bestämmes av den
som utser ledamoten.
Förordnas
ej annat i anledning av ansökan om undantag enligt 15 §, tillträder offentlig
styrelseledamot sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som utsett
ledamoten. I fall som avses i 9 § får dock tillträde ske tidigast tre månader
efter det att företaget mottagit underrättelse som där sägs.
Första
och andra styckena äger motsvarande tiUämpning på suppleant.
12
§ Offentlig styrelseledamot får
närvara och deltaga i överläggningarna när ärende, som senare skall avgöras av
styrelsen, förberedes av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.
13
§ Det åligger företag att utge
ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot.
Utgår
arvode till ledamot eller suppleant som utsetts i den för företaget gällande
ordningen, har offentiig styrelseledamot eller suppleant rält till samma
arvode. I annat fall bestämmer företaget arvödet särskilt. Arvodet för år skall
för ledamot utgöra lägst 5 000 kronor och högst 20 000 kronor samt för
suppleant lägst 3 000 kronor och högst 15 000 kronor.
Utöver
arvode har offentlig styrelseledamot och suppleant rätt till gottgörelse för
nödvändiga kostnader till resa och uppehälle.
14
§ Offentlig styrelseledamot får
ej handlägga fråga om avtal, om den som utsett ledamoten i frågan har ett
väsentligt intresse som ej är av allmän natur och intresset kan vara stridande
mot företagets.
15
§ Skulle offentiig
styrelserepresentation enligt 2 § medföra väsentlig olägenhet för aktiebolag
på grund av att
1.
styrelsens sammansättning är
beroende av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper, som
framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet, eller '
2.
bolagsordningen innehåller
föreskrift om särskUd röstmajoritet för styrelsebeslut, ' , '
kan
undantag medgivas från denna lag, om olägenheten ej kan undanröjas på annat
sätt.
Första
stycket äger motsvarande tiUämpning på ekonomisk förening.
Undantag
skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser kommunens
intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.
16 §
Fråga om tUlämpningen av 2, 4, 10, 12 eller 14 §§ eUer fråga om
undantag enligt 15 § prövas av nämnden för styrelserepresentations:
frågor.
Mot
nämndens beslut får talan ej föras.
17 §
I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 97 § lagen (1944:
705) om aktiebolag eller 37 § lagen (1951; 308) om ekonomiska för
eningar skall anges om ledamot eller suppleant utsetts enligt denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976 och gäller till utgången av juni 1979.
Prop.
1975/76:166 182
Innehåll
Propositionen...................................................... ... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1
Lagförslag ......................................................... 2
Utdrag av protokoU över
industriärenden 18 mars 1976 12
1
Inlednmg ....................................................... 12
2
Lagstiftning om
uppgiftsskyldighet m. m................ 15
2.1
Lagen om uppgiftsskyldighet i
vissa planeringsfrågor .. 15
2.2
Lagen om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handluigar (sekretesslagen) 16
3 Departementspromemorian
FöretagSamhälle ...... .. 16
3.1 Information
från företagen till samhället ....... .. 17
3.1.1
Informationsinsamlingens
uppbyggnad och försöksverksamhetens omfattning ..................................................... 17
3.1.2
Samhällsorganens planering
och informationsbehov 17
3.1.3
Rapportsystemets omfattning.............. 20
3.1.4
Rapportsystemets tekniska
uppbyggnad 21
3.1.5
Kvaliteten på insamlade
uppgifter......... .. 22
3.1.6
Utnyttjande av insamlade
uppgifter....... 22
3.1.7
Systematiska muntliga kontakter
......... .. 23
3.1.8
Andra frågor .................................. 23
3.1.9
Förslag ......................................... .. 24
3.2 Information
från samhäUet till företagen ...... 25
3.2.1
Verksamhetens omfattning och
former . .. 25
3.2.2
Erfarenheter..................................... .. 25
3.2.3
Förslag ......................................... .. 26
3.3 Information
mellan samhäUsorganen m. m...... 26
3.3.1
Utgångspunkter .............................. .. 26
3.3.2
Utbildnmg ..................................... .. 27
3.3.3
Samordning mellan
rapportsystemet och andra informationssystem 27
3.3.4
Sekretessfrågor................................. .. 28
3.3.5
Förslag ......................................... .. 30
3.4
Delegationens sammanfattande
slutsatser ..... .. 31
3.5
Särskilt yttrande....................................... .. 31
4................................................................... Remissyttranden
över departementspromemorian Företag
samhälle ........................................................ 32
4.1
Allmänna synpunkter ................................. .. 32
4.2
Information från företagen tiU
samhället........ .. 33
4.2.1
SamhäUsorganens planering och
informationsbehov 33
4.2.2
Rapportsystemets omfattning ............. .. 34
4.2.3
Rapportsystemets tekniska
uppbyggnad 35
4.2.4
Kvaliteten på insamlade
uppgifter......... .. 36
4.2.5
Utnyttjande av insamlade
uppgifter....... 37
4.2.6
Systematiska muntiiga kontakter
......... .. 38
4.2.7
Andra frågor ................................... 39
4.3 Information
från samhäUet tUl företagen....... .. 40
4.3.1
Verksamhetens omfattning och
former... . 40
4.3.2
Erfarenheter och förslag..................... 41
4.4 Information
mellan samhällsorganen m. m....... 42
Prop. 1975/76:166 183
4.4.1
Utgångspunkter ............................. 42
4.4.2
UtbUdning ..................................... 42
4.4.3
Samordning mellan rapportsystemet
och andra informationssystem 43
4.4.4...................................................... Sekretessfrågor
44
5 Lagstiftning
om offentlig styrelserepresentation m. m 47
5.1
Lagen om offentliga
styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser 47
5.2
Lagen (1955:183) om bankrörelse................ .. 48
5.3
Kommunal styrelserepresentation................. .. 49
5.4
Stiftelseutredningen (Ju 1975:
01) ............. .. 50
5.5
1974 års bolagskommitté (Ju
1974: 21)......... .. 51
6 Departementspromemorian
Styrdserepresentation för samhället 51
6.1
Erfarenheter av
försöksverksamheten med offentiig styrelserepresentation 51
6.2
Allmänna synpunkter ................................ .. 51
6.3
Offentlig styrelseledamots
uppgifter och ansvar 54
6.4
Den aktuella reformens
omfattning............... 55
6.4.1
Företagsformer................................. .. 55
6.4.2
Koncerner .................................... .. 55
6.4.3
Näringsgrenar................................... .. 56
6.4.4
Omfattningen av den statliga
resp. kommunala styrdserepresentationen 57
6.5 Införande
av samhäUsrepresentation............ 58
6.5.1
Inrättande av samhällsrépresentation.... 58
6.5.2
Utseende av offentlig
styrelseledamot... 59
6.6
Entledigande av offentlig
styrelseledamot...... 60
6.7
Suppleant för offentlig
styrelseledamot......... 60
6.8
Valbarhet och mandattid............................ 60
6.9
Jäv........................................................ 61
6.10
Tystnadsplikt för offentlig
styrelseledamot..... 61
6.11
Ersättnmg till offentlig
styrelseledamot och suppleant ... 62
6.12
Undantag från lagens tUlämpning
m. m.......... 62
6.13
Utbildning m. m......................................... 63
7.................................................................. Remissyttranden
över departementspromemorian Styrelserepre
sentation för samhället..................................... 64
7.1
Erfarenheter av
försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation 64
7.2
Allmänna synpunkter.................................. 64
7.3
Offentlig styrelseledamots
uppgifter och ansvar 70
7.4
Den aktuella reformens
omfattning................ 71
7.4.1
Företagsformer................................. 71
7.4.2
Koncemer......................................... 72
7.4.3
Näringsgrenar................................... 73
7.4.4
Omfattningen av den statliga
resp. kommunala styrelserepresentationen 74
7.5
Införande av samhäUsrepresentation............ .. 75
7.6
Entiedigande av offentlig
styrelseledamot...... .. 76
7.7
Suppleant för offentlig
styrelseledamot.......... .. 76
7.8
Valbarhet och mandattid............................ .. 76
7.9
Jäv......................................................... 76
7.10
Tystnadsplikt för offentiig
styrelseledamot..... .. 76
7.11
Ersättning tUl offentlig
styrelseledamot och suppleant ... 77
Prop. 1975/76:166 184
7.12
Undantag från lagens tUlämpning
m. m......... ... 77
7.13
Utbildning m. m................ ___ .......... . 78
8 Lagstiftning
om styrelserepresentation för de anställda m. m. .., 78
8.1
Lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar ................................................... ......... 78
8.2
Lagen om styrelserepresentation
för de anställda i bank-institut och försäkruigsbolag , ______________________ 80
9 Statens
industriverks utredning................... .., 80
9.1 Sammanfattande
analys............................. . 80
9.1.1
Inledning......................................... 80
9.1.2
Reformens genomslagskraft................. . 81
9.1.3
Dispensmöjligheterna.......................... . 82
9.1.4
Arbetstagarledamöternas
organisationstillhörighet 82
9.1.5
Styrelsens roU.................................. 82
9.1.6
Styrelsens arbetsformer...................... 83
9.2 Överväganden
och förslag.......................... . 84
9.2.1
Permanentning av lagstiftningen.... ,..;.. 84
9.2.2
Storleksgräns samt begränsning
till företagsstyrelser av viss storlek 84
9.2.3
Koncemstyrelserepresentation .... .-. 86
9.2.4
Beräkning av antalet anställda............. . 88
9.2.5
Undantag från lagens
tillämpning.......... . 88
9.2.6
Företagsformernas betydelse............... . 88
9.2.7
Inrättande av arbetstagarrepresentation 89
9.2.8
Suppleanter för arbetstagarledamöter
.. 90
9.2.9
Representationens storlek .................. . 90
9.2.10
Styrelsearbetets former...................... . 91
9.2.11
Styrelsearbetets innehåll............... ___ _ 93
9.2.12
Arbetstagarledamöternas
ställning i styrelsen .... 94
9.2.13
Nämnden för
styrelserepresentationsfrågor .... 96
9.2.14
Utbildning .................... ,..,...
...,--- - 96
10 Remissyttranden
över statens industriverks utredning ........ 97
10.1
Allmänna synpunkter.................................. . 97
10.2
Permanentning av lagstiftningen................... 97
10.3
Storleksgräns samt begränsning tUl
företagsstyrelser av viss storlek 98
10.4
Koncernstyrelserepresentation
.................. . 100
10.5
Beräkning av antalet anställda..................... lOl
10.6
Undantag från lagens tiUämpning.................. . 102 .
10.7
Företagsformernas betydelse......................
. 102
10.8
Inrättande av arbetstagarrepresentation....... . 103
10.9
Suppleanter för arbetstagarledamöter........... . 104
10.10
Representationens storlek........................... . 105
10.11
Styrelsearbetets former.............................. 105
10.12
Styrelsearbetets innehåll ........................ 108
10.13
Arbetstagarledamöternas
ställning i styrelsen.. 108 ,
10.14
Nämnden för
styrelserepresentationsfrågor..... 110
10.15
Utbildning m. m......................................... 111
11
Riksdagsuttalande om användande
av främmande språk i styrelsearbetet 112
12
Föredraganden................................................. 112
12.1
Inlednuig................................................. 112
12.2
Informationssystemet
företagsamhälle ... 116
Prop. 1975/76:166 185
12.2.1
AUmänna synpunkter......................... 116
12.2.2
Riktlinjer för den fortsatta
verksamheten 120
12.2.3
Informationssystemets
vidareutveckling och administration 125
12.3
Styrelserepresentation för
samhället............. 126
12.4
Styrelserepresentation för de
anställda......... 135
12.4.1
Allmänna synpunkter ....................... 135
12.4.2
TUlämpningsområde ........................ . 139
12.4.3
Koncemfrågor ................................. 144
12.4.4
Styrelsearbetets former och
innehåll..... . 147
12.4.5
Frågor om undantag och prövning
av tvister m. m. 152
12.4.6
Utbildning m. m................................. . 154
12.5 Ikraftträdande
....................................... 155
]
3 Upprättade lagförslag...................................... 155
14 Specialmotivering
.......................................... 156
14.1
Förslaget till lag om
uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor 156
14.2
Förslaget tUl lag om
styrelserepresentation för samhället
i
aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser 160
14.3
Förslaget tUl lag om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.............................................................
163
14.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
172
14.5
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar 172
14.6
Förslaget tiU lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975: 1385) 173
15
HemstäUan.....................................................
174
16
Beslut .......................................................... 175
Bilagor
1
Delegationens förslag ........................................ 176
2
Departementspromemorians
förslag ...................... 180
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 760111
Doktrin (3)
- Per Samuelsson, Om aktiebolagsstyrelsers arbetsformer, SvJT 2001 s. 458, på s. 462, 466, 467 · Fritt tillgänglig
- Claes Beyer, Gott skick vid nationell och internationell företagsstyrning*, SvJT 2000 s. 765, på s. 777 · Fritt tillgänglig
- Från socialism till löntagarmakt, SvJT 1976 s. 513, på s. 525 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
81 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (46)
46 kopplingar i 24 dokument.
- Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag s. 625 om s. 173 i texten
- Prop. 1987/88:10 med förslag till lag om styrelserepresentation för de privatanställda, m.m. om s. 147 · s. 142 · s. 154 om s. 142 i texten
- Prop. 1981/82:112 om lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser s. 3 i texten
- Bet. 1979/80:NU60 Med anledning av propositionen 1979/80:112 om fortsatt giltighet av lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser,… s. 3 i texten
- Bet. 1978/79:AU11 med anledning av motioner om medbestämmandefrågor m. m. s. 11 om s. 167 i texten
Doktrin (35)
35 kopplingar i 8 dokument.
- Moberg, Anställda i styrelsen, 1988 s. 20 om s. 84 · s. 20 om s. 136 · s. 21 · s. 38 om s. 147 · och 9 till i texten
- Sjödin, Ett europeiserat arbetstagarinflytande, 2015 s. 31 om s. 136 · s. 111 om s. 142 · s. 112 om s. 164 · s. 120 · och 5 till i texten · dokumentnivå
- Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 84 om s. 147 · s. 249 · s. 250 om s. 147 · s. 378 i texten
- SvJT 2001 s. 458 Per Samuelsson, Om aktiebolagsstyrelsers arbetsformer s. 462 · s. 466 · s. 467 i texten
- Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989 s. 140 om s. 151 · s. 259 om s. 173 · s. 581 i texten