med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstittut och försäkringsbolag
47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:169, med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstittut och försäkringsbolag
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop
1975/76:169 Regeringens proposition
1975/76:169
med
förslag tiil lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag;
beslutad
den 18 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen all antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Riksdagen
antog år 1973 lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag. Lagen är av försökskaraktär och gäller till utgången av juni
1976.
I
propositionen föreslås att lagen ersätts av en permanent lag. Vissa ändringar
i förhållande till den nuvarande lagen föreslås. Arbetstagarna föreslås få rätt
till styrelserepresenlation i bankinstitut och försäkringsbolag som har minst
25 anställda mot f. n. minst 50 anställda. En arbetstagarrepresentant lår rätt
att ingå i direktion eller arbetsutskott, som förbereder styrelseärenden, och
i de regionstyrelser som finns inom de större bankerna. Vissa tvister om
tillämpningen av lagen skall kunna prövas av arbetsdomstolen.
I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169
Prop.
1975/76:169 2
Förslag
till
Lag
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag
Härigenom
föreskrives följande.
1 § Denna lag syftar till att de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag genom styrelserepresentation skall beredas insyn och
inflytande i fråga om företagets verksamhet.
2 § Med företag avses i denna lag bankinstitut eller försäkringsbolag,
vara lagen är lillämplig.
Med
koncern förstås i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna
i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller vid en motsvarande tillämpning
av dessa bestämmelser är moderföretag och dotterföretag i förhållande till
varandra, under förutsättning att moderföretaget är bankinstitut eller
försäkringsbolag som avses i 4!; första stycket.
3 §
Med anställd avses i denna lag
1. den som är anställd tills vidare,
2. den som är anställd för viss tid, viss säsong eller
visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 limmar per vecka.
Genom
kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av berörda
centrala arbetstagarorganisationer kan beslämmas att annan minsta lid än som
sägs i första stycket 2 skall gälla.
Med
anställda i cenlralkassa avses i denna lag även anställda i ansluten jordbrukskassa.
4 §
1 bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkrings
aktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som ej är moderföretag och som
under del senast förflutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genom
snitt minsl 25 arbetstagare har de anställda rätt att ulse två ledamöter i
styrelsen (arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning på moderföretag. Därvid skall anlalel
arbetstagare avse koncernen i dess helhet och rätten lill styrelse represenlation
tillkomma samtliga anställda inom koncernen.
5 § Har arbetslagariedamöter utsetts, förändras ej de
anställdas rätt till styrelserepresentation, om därefter antalet anställda
underskrider 25,
6 § Bolagsstämma, sparbanks huvudmän eller
centralkassas stämma kan utan ändring av företagets bolagsordning, reglemente
eller stadgar besluta att denna lag skall äga tillämpning, även om antalet
anställda ej uppgår till 25, eller att de anställda skall ha rätt alt enligl
denna lag utse flera än två arbetslagariedamöter och suppleanter för dem.
Prop.
1975/76:169 3
7 §
Vid tillämpning av 71 § första styckei lagen (1955:183) om bankrörelse
och av 26 § första stycket första punkten lagen (1956:216) om jordbruks
kasserörelsen skall hänsyn ej tagas till arbelslagariedamot.
8 § Bestämmelserna i 72 § andra slyckel lagen (1955:183) om bankrörelse,
37 § andra stycket 1 lagen (1955:416) om sparbanker och 26 § andra stycket lagen
(1956:216) om jordbmkskasserörelsen äger ej tillämpning på arbelslagariedamot.
9 § Om ej annat följer av denna lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot
och styrelsesuppleant i företags slyrelse motsvarande tillämpning på arbelslagariedamot
och suppleant för sådan ledamot.
10§
Bestämmelserna 15 § första stycket 6 lagen (1955:183) om bankrörelse, 6 § 6 och
22 § andra slycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt 6§ första
stycket 7 och 170 § första stycket 5 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
gäller ej arbelslagariedamot eller suppleant för sådan ledamot.
11 §
Beslut att inrätta styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal
arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
företaget och företräder mer än hälften av de anställda vid företaget eller
av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna om
fattning.
Rör
beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation som är
bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och företräder
mer än hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana arbetstagarorganisationer
som tillsammans bar denna omfattning.
Företagets
styrelse skall skriftligen underrättas om beslut att inrätta styrelserepresenlation
för de anställda.
12 §
I förelag som ej är moderföretag utses arbelslagariedamot och sup
pleant för sådan (arbetstagarrepresentanter) av de lokala arbetstagarorgani
sationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget, I mo
derföretag utses arbetstagarrepresentant av de lokala arbetstagarorganisa
tioner som är bundna av kollektivavtal i förhållande lill förelag inom kon
cernen.
13
§ Enas ej organisationerna om annal, gäller följande ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter.
Tillhör
mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget
samma lokala arbetstagarorganisation, får denna litse samtliga arbetstagarrepresentanter,
om ej annan sådan organisation företräder minst en tjugondel av dessa
arbetstagare. Denna organisation för i sådant fall utse
Prop. 1975/76:169 4
en
suppleant. Företräder ej någon organisation mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget, får de två lokala arbetstagarorganisationer
som företräder del största antalet sådana arbetstagare utse vardera en ledamot
och en suppleant.
Vid
tillämpningen av andra stycket anses lokala arbetstagarorganisationer som
tillhör samma centrala arbetstagarorganisation som en organisation. I fråga om
moderföretag skall vad som sägs i andra stycket om antal kollektivavtalsbundna
arbetstagare avse koncernen i dess helhet.
14 § Arbetstagarrepresentant skall utses bland de
anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag eller försäkringsbolag
som är dotterföretag, bland de anställda inom koncernen.
15 § Tiden för arbetstagarrepresentants uppdrag
bestämmes av den som utser honom. Uppdragstiden får dock ej omfatta mer än fyra
hela räkenskapsår och skall bestämmas så, att uppdraget upphör vid slutet av
ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas.
Förordnas
ej annat med anledning av ansökan om undantag enligt 19 §, tillträder arbetstagarrepresentant
sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som har utsett honom, dock
tidigast tre månader efter det alt underrättelse enligt 11 § har kommit
företagets styrelse tillhanda.
16 § Suppleant för arbelslagariedamot har rätt att
närvara och ytlra sig vid styrelsens sammanträden, även om ledamoten är
närvarande.
17 § En arbetstagarrepresentant får närvara och
deltaga i överiäggningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förberedes
av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i
företaget.
Avser
uppdrag enligt 74 § andra stycket lagen (1955:183) om bankrörelse eller 39 §
första stycket lagen (1955:416) om sparbanker regionstyrelse eller motsvarande
organ, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för
dem jämte en suppleant skall omfattas av uppdraget. Sådan representant har
motsvarande rätt som avses i första stycket.
Enas
ej arbetstagarorganisationerna om annat, utses representant som avses i första
och andra styckena av den organisation som företräder del största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen.
18 §
Arbetstagarrepresentant fär ej deltaga i behandling av fråga som rör
1. förhandling med arbetstagarorganisation,
2. uppsägning av kollektivavtal eller
3. stridsåtgärd.
Prop.
1975/76:169 5
19 §
Skulle styrelserepresentation för de anställda medföra väsentlig olä
genhet för försäkringsaktiebolag på grund av att styrelsens sammansättning
är beroende av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper,
som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet. Hr re
geringen medge undantag från denna lag, om olägenheten ej kan undanröjas
på annat sätt.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning på ömsesidigt försäkringsbolag. Med
förhållande som avses i första stycket jämställes därvid förhållande mellan
olika intressentgrupper inom bolaget.
Undantag
skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser
arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.
20 § I mål om tillämpning av denna lag i annat fall än
som avses i 19 S gäller lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, i den
mån tvisten avser förhållandet mellan företaget och de anställda.
21 § Utöver vad som i övrigt gäller kan
arbetsdomstolen i mål om till-lämpning av denna lag förordna att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att offentlighet
skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av
affärs-, drifts- eller därmed jämföriigt förhållande hos företag eller
organisation.
22 § I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 88
§ lagen (1955:183) om bankrörelse, 37 § lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar samt 90 § och 204 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
skall anges om ledamot eller suppleant har utsetts enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
Hänvisning till aktiebolagslagen (1975:1385) skall till utgången av år 1976
avse motsvarande lagrum i lagen (1944:705) om aktiebolag.
2. Har beslut att inrätta styrelserepresentation
fattats enligt lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i
bankinstitut och försäkringsbolag och har undantag ej medgivits enligt 15 §
samma lag, gäller beslutet alltjämt. Arbetstagarrepresentant som har utsetts
enligt äldre lag Hr behålla sitt uppdrag till och med den ordinarie stämma med
styrelseval som äger rum närmast efter det att tre hela räkenskapsår förflutit,
om ej organisationerna bestämmer annat. 1 övrigt gäller i fråga om
styrelserepresentation som nu har sagts den nya lagen.
3. Har beslut fatlats om undantag som avses i 2,
gäller det alltjämt.
Prop.
1975/76:169
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-18
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Sträng
Proposition
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsiwlag
1
Inledning
Lagen
(1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag trädde i kraft den 1 januari 1974 och gäller till utgången av
juni 1976. Lagen har försökskaraktär i likhet med lagen (1972:829) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Genom beslut den 6
februari 1975 uppdrog regeringen åt bankinspektionen och
försäkringsinspektionen att utvärdera försöksverksamheten med
styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut resp. försäkringsbolag enligt
de riktlinjer som angavs i en inom finansdepartementet upprättad promemoria.
Utvärderingen skulle leda fram till förslag till åtgärder i fråga om de
anställdas styrelserepresentation efter den nu pågående försöksverksamheten
och bedrivas i kontakt med berörda arbetsmarknadsorganisationer. Med skrivelser
den 24 september 1975 och den 7 november 1975 har bankinspektionen resp.
försäkringsinspektionen redovisat uppdragen att utvärdera försöksverksamheten.
Efter
remiss har yttranden över bankinspektionens skrivelse avgetts av Bankinstitutens
arbetsgivareorganisation (BAO), Post- och Kreditbanken PK-banken, Svenska
bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges föreningsbankers förbund och Centralorganisationen SACO/SR.
Yttranden
över försäkringsinspektionens skrivelse har avgetts av Försäkringsbolagens
förhandlingsorganisation (FFO), Försäkringstjänstemanna-förbundet (FTF),
Folksam och Centralorganisationen SACO/SR.
I
fråga om försöksverksamheten med styrelserepresentation för de an-
Prop.
1975/76:169 7
ställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar utom bankinstitut och försäkringsbolag
har statens industriverk på regeringens uppdrag gjort en utredning (SIND
1975:4) Slyrelserepresenlalion för anställda - erfarenheter från
försöksperioden. Frågan om en fortsatt lagstiftning på delta område handläggs
av chefen för industridepartementet. Med anledning härav har samråd ägt rum med
denne i frågor av gemensam karaktär.
2 Gällande bestämmelser 2.1 Allmänt
De
allmänna reglerna om sammansättningen av styrelserna inom b a n k -instituten finns
i banklagarna. För affärsbankernas del finns reglerna i 71-73 §§ lagen
(1955:183) om bankrörelse (BL), Där föreskrivs bl, a. att för bankaktiebolag
skall finnas en styrelse beslående av minst fem och högst tjugotre ledamöter.
Regeringen har rätt all utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga
styrelseledamöter). Övriga slyrelseledamöler, högst aderton, väljs på
bolagsstämma. Enligt bestämmelser som har intagils i bolagsordningen kan dock
en eller flera av dessa ledamöter tillsättas i annan ordning. Av
styrelseledamöterna lår inte flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken. Vid beräkningen av del högsta antal styrelseledamöter
som enlig denna regel får vara befattningshavare i banken skall hänsyn inle tas
till offentlig styrelseledamot.
För
sparbankerna gäller enligt 36 § lagen (1955:416) om sparbanker (SpL) att
sparbanks slyrelse skall bestå av minst fem ledamöter vilka utses av sparbankens
huvudmän. För sparbank finns däremot inte någon bestämmelse i lagen om högsta
antal styrelseledamöter.
Tjänsteman
i sparbank fr inte vara styrelseledamot i sparbanken om inle reglementet
uttryckligen medger det. Sådant medgivande får dock inte avse styrelsens
ordförande. Sparbankernas normalreglemente innehåller medgivande för tjänsteman
att vara ledamot eller suppleant i styrelsen. Dessutom gäller alt
styrelseledamot inte flr vara styrelseledamot eller tjänsteman i annan sparbank
eller tjänsteman i annan affärsbank än Sparbankernas Bank eller i hypoteksforening
eller kassa för jordbrukskredit. Av styrelseledamöterna får sammanlagt högst
en tredjedel dessulom vara styrelseledamöter i kreditinstilul som nu sagls (37 §
SpL). Ytteriigare föreskrifter bl.a. om styrelseledamots mandattid finns i 38 §
SpL och skall vara upptagna i sparbanks reglemente.
1
jordbrukskasserörelsen ingår dels jordbrukets kreditkassor-jordbrukskassor och
centralkassor för jordbrukskredit - dels en riksorganisation, Sveriges föreningsbankers
förbund, för central ledning av kreditkassornas verksamhel. Varje
jordbrukskassa är ansluten till en centralkassa och varje cenlralkassa till
förbundet. Såväl kassorna som förbundet är organiserade som ekonomiska
föreningar. Vad som föreskrivs om sådana föreningar enligt
Prop.
1975/76:169 8
lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar (EFL) gäller även för jordbrukskasserörelsen,
om inte annat framgår av bestämmelse i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
(JkL).
I
fråga om sammansättningen av jordbrukskassornas och central kassornas styrelser
gäller 21 och 22 §§ EFL med de modifikationer som anges i 16 och 26 §§ JkL.
Jordbrukskassas
styrelse skall beslå av minst fem och högst sju ledamöler, dock att
jordbrukskasseförbundet efter hörande av vederbörande central-kassa kan medge
jordbrukskassa att för högst fem år utse nio ledamöter (16 § JkL). Styrelsen
väljs på föreningsstämma. I stadgarna kan dock bestämmas att styrelsen eller
ledamot av denna skall tillsättas i annan ordning. 1 de normalstadgar som under
medverkan av bankinspektionen har utarbetats för jordbrukskassorna finns inte
någon sådan bestämmelse.
Centralkassas
styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, alla valda på
föreningsstämma. Styrelseledamöterna skall utse verkställande direktör som, om
han inte redan är styrelseledamot, skall ingå i styrelsen i vilket fall
styrelsen kan komma att bestå av tio ledamöter. Av centralkassas styrelseledamöter
fär högst en, eller om antalet ledamöter överstiger fem, högst två vara
befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassan (26 §
andra stycket JkL).
Verksamheten
hos försäk rings bo lagen regleras i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
(FL). Besiämmelserom försäkringsaktiebolags styrelse finns bl. a. i 70 och 72 §§
FL.
Styrelsen
skall bestå av minst tre ledamöter. Av styrelseledamöterna i bolag, som inte
uteslutande driver återförsäkring, skall minst en utses med uppgift alt
särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas (försäkringstagarrepresentant).
Sådan styrelseledamot får inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolagel.
Styrelsen väljs på bolagsstämma med det undantaget att försäkringstagarrepresentant
enligl bestämmelse i bolagsordningen skall utses av försäkringstagarna eller av
intressegrupp som har anknytning till dem eller genom förordnande av regeringen
eller offentlig myndighet.. Även annan styrelseledamot får enligt bestämmelse i
bolagsordningen utses i annan ordning än genom val på bolagsstämma.
Ömsesidigt
försäkringsbolag kan närmast karakteriseras som en typ av ekonomiska föreningar
där delägarna består av'försäkringstagarna. För sådant bolag gäller
bestämmelser om styrelseledamöter som svarar mot vad som nyss angetts gälla för
försäkringsaktiebolagen med det undantaget att regler om försäkringstagarrepresentant
saknas (170 § första stycket och 204 § 1 mom. första stycket FL).
En
utföriigare redogörelse för bestämmelserna i banklagarna och i FL finns i prop.
1973:186 s.6-10.
Prop.
1975/76:169 9
2.2 1972
års lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda i aktiebo
lag och ekonomiska föreningar, m. m.
På
grundval av en inom industridepartementet upprättad promemoria förelade Kungl. Maj:t
år 1972 riksdagen proposition med förslag till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (prop. 1972:116).
Förslaget antogs av riksdagen (NU 1972:62, rskr 1972:340). Lagen (1972:829) om styrelserepresenlation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som trädde i kraft
den 1 april 1973, är av försökskaraktär med giltighet till den 1 juli 1976.
Genom lagen ges de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst
100 arbetstagare rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter).
Från lagens tillämpningsområde undantas bl. a. bank- och försäkringsaktiebolag
samt ekonomisk förening inom jordbrukskasserörelsen. Det huvudsakliga innehållet
av lagen i övrigt framgår av vad som anges i avsnitt 2.3.
2.3 Lagen
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och För
säkringsbolag
Genom
prop. 1973:186 förelade Kungl. Maj:t riksdagen förslag till lag om
styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.
Förslaget byggde delvis på betänkandet (SOU 1973:18) Styrelserepresenlation
för bankanställda. Riksdagen antog förslaget i propositionen (InU 38, rskr
373). Lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i
bankinstitut och försäkringsbolag (LSAB) trädde i krafl den 1 januari 1974 och
gäller till utgången av juni 1976. Lagen innebär i huvudsak följande.
De
anställda i bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsaktiebolag
och ömsesidigt försäkringsbolag iried minst 50 anställda har rätt alt utse två
ledamöter i styrelsen (arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje sådan
ledamot (I ij)- Anlalel anställda eller sysselsatta arbetstagare skall underdel
senast förflutna räkenskapsåret ha varil i genomsnitt minst 50. Har arbetstagarledamot
utsetts, består rätten lill styrelserepresentation för de anställda, även om
antalet sysselsatta därefter underskrider 50. Med anställda i centralkassa
avses i lagen också anställda i ansluten jordbrukskassa.
Bolagsstämma,
sparbanks huvudmän eller centralkassas stämma kan utan ändring av
bolagsordning, reglemente eller stadgar besluta att lagen skall tillämpas på
företaget, även om antalet anställda inte uppgår till 50 (3 §). Beslut kan
också fattas om att fler än två arbetstagarledamöter flr utses.
Hänsyn
skall inte tas till arbetstagarledamot vid tillämpningen av de regler i de
olika banklagarna som begränsar antalet styrelseledamöter och befattningshavares
möjlighet att utses till styrelseledamot (4 och 5 §>;), Arbelslagariedamot
har i princip samma ställning och ansvar som andra ledamöter
Prop.
1975/76:169 10
i
styrelsen (6 §). Bestämmelser om arbetstagarledamöter behöver inle tas in i
bolagsordning eller stadgar (7 i;).
Beslut
om att arbetstagarrepresentation skall inrättas för fattas av lokal facklig
organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande lill förelaget och
som omfallar mer än hälften av arbetstagarna inom företaget (8 §). Tillhör de
anställda olika sådana organisationer kan organisationer som lillsammans
företräder en majoritet av arbetstagarna gemensamt beslula om inrättande av arbetstagarrepresentation.
Arbetslagariedamöter utses av de lokala fackliga organisationerna (9 §). Om
dessa inte kan enas, gäller en särskild hjälpregel. Denna innebär att
organisation som omfallar mer än fyra femtedelar av de koUektivavtalsbundna
arbetstagarna får utse båda arbetstagariedamöterna. I andra hand får de båda
lokala organisationer som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en
ledamot (10 §).
Arbetstagarledamot
skall utses bland de anställda. 1 fråga om försäkringsbolag som är
koncernbolag får arbelslagariedamot dock utses bland de anställda i annal
koncernbolag inom samma koncern (11 §). Arbetsiagarie-damots mandatlid bestäms
av den som utser honom (12 ij).
Vissa
jävsregler gäller för arbelslagariedamot. Han får sålunda inle delta i slyrelsens
behandling av frågor som rör stridsåtgärd, förhandlingar om slutande av
kollektivavtal och uppsägning av sådant avtal (13§).
Försäkringsbolag
kan medges undantag från lagens tillämpning om arbetstagarrepresentation
skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget (15 §), Som sådana
olägenheter anges att styrelsens sammansättning är beroende av förhållande
mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper. Undantag skall förenas med
villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av
insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhel (15 §). Fråga om undanlag
prövas av regeringen (16 §) och inle, som enligt 1972 års lag, av en särskild,
av regeringen utsedd nämnd.
3
Utvärdering av försöksverksamheten
3.1
Riktlinjer för utvärderingen
I
den promemoria från finansdepartementet som låg till grund för bankinspektionens
och försäkringsinspektionens utvärdering av försöksverksamheten angavs i
huvudsak följande riktlinjer.
Uppföljningen
och utvärderingen av försöksverksamheten skulle främst avse en undersökning av
om del allmänna syftet med styrelserepresenlation hade uppnåtts, nämligen att
ge de anställda ett ökat inflytande över och samtidigt större ansvar för
fallandet och genomförandet av beslul i fråga om förelagets verksamhet och
utveckling. Därvid borde en kartläggning och analys ske av hur slyrelserepresentationen
har genomförts och av de problem som kan ha uppkommit. Det borde vidare
undersökas om det finns några särskilda hinder för arbetstagarledamöterna alt
följa och delta
Prop.
1975/76:169 11
i
slyrelsens behandling av olika frågor. Därvid borde uppmärksammas om t. ex.
bristfällig information eller utbildningsproblem har försvårat för arbetstagariedamöterna
all följa styrelsearbetet.
Vid
granskningen av försöksverksamheten borde ägnas särskild uppmärksamhet åt
frågan om det från företagsdemokratisk synpunkt kan vara befogat alt de
anställda får styrelserepresenlation också i jordbrukskassornas styrelse och i
de styrelser som i några av de större bankaktiebolagen har inrättats närmast
under huvudstyrelsen. För bankaktiebolagens och cenlralkassornas del borde övervägas
om det är befogat att ändra reglerna om högsta antalet styrelseledamöter med
anledning av de anställdas styrelserepresenlation. Del borde också undersökas
om försöksverksamheten gav anledning lill att överväga ändringar i de
bestämmelser som begränsar antalet befattningshavare som får ingå i den egna
bankens slyrelse,
1
fråga om styrelserepresenlation i försäkringsbolagen borde särskilt uppmärksammas
om problem uppkommit beiräffande styrdserepresentation i koncernbolag och
tillämpningen av bestämmelsen om undantag från lagen i vissa fall där arbetstagarrepresentation
kan medföra väsentliga olägenheter för försäkringsbolaget.
En
viktig fråga gäller i vad mån arbetstagarledamöterna har möjlighet att
informera och samråda med medansiällda i frågor som behandlas av styrelsen. Vid
uppföljningen av försöksverksamheten borde undersökas hur praxis har utvecklats
och om därvid några särskilda problem har uppkommit. Uppföljningsarbetet borde
också belysa inriktningen och omfattningen av den utbildningsverksamhet som med
stöd av statliga bidrag har organiserats av arbetstagarorganisationerna.
3.2
Utvärderingen i fråga om bankerna
3.2.1
AUmänt
Bankinspektionen
har till skrivelsen den 24 september 1975 om utvärderingen av
försöksverksamheten med styrelserepresentation för de bank-anställda bifogat
skrivelser den 16 maj 1975 från Sveriges föreningsbankers förbund och den 2
september 1975 från Svenska bankmannaförbundet. Detta förbund har också
överlämnat en egen utvärdering av försöksverksamheten på grundval av en enkät
våren 1975 bland de bankanställdas arbetslagar-representanter och en
sammanfattning av de erfarenheter och önskemål som har redovisats av arbetstagarrepresentantema.
Skrivelsen från Sveriges föreningsbankers förbund redovisas under avsnitt 3,2,4
och bankmanna-förbundets skrivelser under avsnitt 3.2.9.
I
fråga om utvärderingens uppläggning och genomförande anför bankinspektionen
bl. a. att erforderliga undersökningar har skett i nära samarbete med berörda
arbetsmarknadsorganisationer, Bankmannaförbundets enkätmaterial har ställts till
inspektionens förfogande. Enkäten har kompletterats
Prop.
1975/76:169 12
med
information, som ansluter till de i finansdepartementets promemoria angivna
frågeställningarna. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO) har efter
överenskommelse med inspektionen genomfört en motsvarande enkät hos
bankledningarna. Eftersom föreningsbanksrörelsen inle är ansluten till BAO,
har en motsvarande undersökning genomförts bland föreningsbankerna av
Föreningsbankernas förbund i samråd med bankinspektionen.
Bankmannaförbundets
enkät innefattar 80 avgivna svar och BAO:s inkl. föreningsbankernas enkät 75
svar. Bankinspektionen anför att försöksliden i bankinstituten har varit
relativt kort och alt erfarenheterna av försökslagstiftningen är begränsade
till omkring ett år.
3.2.2 Tillämpningen
av LSAB
Lagfäst
rätt till styrelserepresentation föreligger vid 75 banker och har utnyttjats
vid samtliga utom en, nämligen Svenska Handelsbanken. I denna bank är
representation i styrelsen ordnad genom en särskild stiftelse som förvaltar
aktier som de anställda äger i banken. Styrelsen i stiftelsen (Ok-togonen)
utses av bankmannaförbundets personalklubbar i banken. Denna styrelse utser i sin
tur två representanter vilka inväljs i centralstyrelsen av bolagsstämman.
Personalrepresentanterna för också möjlighet att utöva inflytande via ett till
centralstyrelsen knutet beredningsorgan genom att ledamöter från styrelsen med
viss cirkulation dem emellan bereds plats där. En representant för personalen
ingår också i var och en av de åtta region-bankstyrelserna. Denne utses av
bankens styrelse på förslag av den fackliga organisationen i banken.
Beslut
enligt 3 § LSAB om att lagen skall tillämpas, ehuru skyldighel därtill inte
föreligger, har inte fattats i någon bank. Däremoi har i några fall
styrelserepresentation för de anställda ordnats utan tillämpning av lagen, t.
ex. representation med en ledamot.
Bankinspektionen
anser att det bör undersökas i vad mån styrelserepresentation för de anställda
kan ordnas på grund av lokala överenskommelser, i fall då LSAB inte tillämpas,
ulan att alla de krav behöver uppfyllas som banklagstiftningen föreskriver.
3.2.3 Arbetstagarledamöternas
möjligheter att följa och delta i styrelsens behand
ling av olika frågor
Enligt
enkätsvaren har arbetstagariedamöterna i stort sett kunnat följa och delta i slyrelsens
arbete utan svårigheter. På både arbetsgivar- och arbetstagarsidan går 80-90 %
av svaren i den riktningen. Från arbetstagarhåll framhålls dock att det skulle underiätta
arbetstagariedamöternas styrelsearbete, om dagordning eller föredragningslista
erhölls i god lid före sammanträdena. Endast i ganska begränsad utsträckning
är enligt bankman-
Prop.
1975/76:169 13
naförbundets
enkät så fallet för närvarande. Enligt arbetsgivarenkäten till-lämpar varje
bank en enhetlig praxis för samtliga styrelseledamöter, vilket innebär alt
skriftlig information av allmän natur eller avseende konkreta ärenden i
flertalet fall lämnas först på sammanträdena.
Bankinspektionen
anser att det förhållandet att information om styrelseärenden endast i
begränsad ulslräckning utsänds före sammanträdena för ses mot bakgrund av att
kreditärenden intar en dominerande plats i styrelsearbetet. Sekretess gäller
beträffande dessa ärenden. Det bör iakttas stor försiktighet med sådant sekretesskyddal
material, beträffande vilket bank har att iaktta särskilda föreskrifter
angående betryggande förvaring etc. Även det förhållandet att styrelsen har att
pröva fråga om kredit lill viss person går in under banksekretessen. Det sagda
hindrar naturiigtvis inle att annan information än den här avsedda utsänds i
förväg. En dagordning behöver inte specifikt ange ärenden av sekret natur. Det
är lämpligt att en dagordning av sålunda modifierat slag jämte annal icke
sekret material utsänds i förväg till samtliga styrelseledamöter och till
sammanträde kallade suppleanter. Eftersom skäl finns att tillämpa en enhetlig
praxis, vill dock inspektionen ifrågasätta all inta föreskrift härom i LSAB.
Föreskriften borde snarare ges i banklagarna men enligt inspektionen finns
knappast anledning att där införa lagbestämmelser rörande en sådan fråga av
praktisk natur.
Sekretesskäl
begränsar enligt inspektionens uppfattning även möjligheten att lill
ledamöterna utsända protokoll från sammanträdena. Skall protokoll utsändas, är
det inte lämpligt att del specifikt anger kreditärenden eller eljest enskilds
förhållanden lill banken. Arbetstagariedamöterna bör ha goda möjligheter att ta
del av originalprotokollet på den plats där det förvaras av banken.
3.2.4
Arbetstagarrepresentation i jordbrukskassas styrelse och i styrelse, direktion m.
m. under bankstyrelsen
Från
arbetstagarsidan har inte uttalats något önskemål om representation ijordbrukskassornas
styrelser.
Föreningsbankernas
förbund erinrar i skrivelsen till bankinspektionen bl. a. om det starka
organisatoriska sambandet mellan centralkassa (regional föreningsbank) och
anslutna jordbrukskassor. Personaladministrativt är det fråga om en enhet. I
samtliga 11 centralkassestyrelser, där personalrepresentation är införd, har
minst en arbelslagariedamot utsetts bland anställda vid ansluten
jordbrukskassa. Eftersom alla övergripande frågor av principiell natur avseende
jordbrukskassorna behandlas i central kassans styrelse, anses det vara av
större värde för de anställda på det lokala planet med representation i
centralkassans styrelse än i de lokala styrelserna. Vidare är det bara 14 av de
över 400 lokala kassorna som har över 10 anställda, endast en har över 20
anställda. På grund av vad sålunda hai" anförts motsätter sig föreningsbanksrörelsen
en ordning, som innebär att de anställda inom
Prop.
1975/76:169 14
ett
centralkasseområde inte i förevarande sammanhang betraktas såsom en enda personalgrupp.
Även
inspektionen delar uppfattningen att arbetstagarrepresentation i lokal
jordbrukskassa inte är påkallad.
1
fråga om arbetstagarrepresentation i affärsbankernas och sparbankernas särskilda
beslutsorgan, vilka finns inrättade under en banks slyrelse, redovisas från arbetstagarhåll
genomgående den uppfattningen alt de anställda börwara representerade också i
regionala styrelser, direktioner, arbetsutskott, ledningsgrupper och liknande
beslutsorgan, i vilka personalfrågor och andra för personalen viktiga frågor
handläggs och avgörs,
I
arbetsgivarenkäten avges följande svar i fråga om arbetstagarrepresentation i
annat ledningsorgan än styrelsen: 16 % i hög grad lämplig, 34 % i någon mån lämplig,
34 % utan betydelse, och 16 % snarast negativ. Från någol håll framförs
synpunkten att beslutsorgan av här ifrågavarande slag väsentligen behandlar
enskilda kredilärenden och att arbetstagarrepresentation i dessa organ därför
inte är särskill meningsfull. Liknande synpunkter läggs från arbetsgivarsidan
på behovei av arbetstagarrepresentation i lokala styrelser. Beiräffande dessa
styrelser framförs inte från personalens sida några önskemål om representation
annat än i fråga om styrelserna vid de allra största lokalkontoren.
Bankinspektionen
framhåller att allt beslutsfattande under själva bank-styrelsen är grundat på delegering
från denna. Omfattningen härav regleras i den av styrelsen åriigen fastställda
instruktionen. Hur långt delegeringen kan och bör drivas är beroende av bankens
storlek och organisation. Bank-styrelsen har ansvar för att formerna för delegering
är betryggande och ändamålsenliga och därmed också för beslutsfattandet under siyrelsenivån.
Med hänsyn till den centrala bankstyrelsens övergripande ansvar och kontrollerande
funktion ler sig representation av bankstyrelseledamöter mest meningsfull i
sådana centrala ledningsorgan som bl, a. förbereder styrelsens beslut.
Bankernas viktigaste uppgift är förvaltningen av anförtrodda medel och därav
föranledda finansiella dispositioner. Bankerna har jämfört med andra företag en
mycket väl utvecklad apparat för beslutsfattandet på olika nivåer under
bankstyrelsen. Det reella ansvarel för besluten delas i stor utsträckning
mellan befattningshavare, på vilka det ställs specielll höga kompetenskrav.
Möjligheterna till meningsfullt infiytande från icke specialister i sådana
beslutsorgan är relativt små, I stället för att personalrepresentanter går in i
dessa organ och delar ansvar för besluten bör undersökas om inle möjlighet
finns att i frågor om bankens organisation och egna investeringar, personal-
och arbetsförhållanden etc. åstadkomma ett meningsfullt perso-nalinflytande på
nivåer under bankslyrelsen genom former för samråd, i den mån sådana inte redan
skapats. Allernalivet härtill aren differentiering av beslutsorganen efter ärendelyp,
vilket kanske är möjligt i de största bankerna men skulle leda lill ökad adminislralion.
Organ
som lokala eller regionala styrelser, direktioner, arbetsutskott etc.
Prop.
1975/76:169 15
är
inte legalt reglerade i annan mån än att bankstyrelsen i den av styrelsen årligen
fastställda instruktionen har att lämna föreskrifter om delegerade befogenheter.
Det åren intern angelägenhet för bankerna alt på ett lämpligt sätt organisera
dessa organ. Det bör därför enligl inspektionens uppfaltning finnas stort
utrymme för lösningar i samförstånd mellan envar bank och dess anställda såvitt
gäller medinflyiandeformer för de anställda. Att dra upp generella riktlinjer i
delta avseende är däremot svårt.
3.2.5
Storleken av bankernas styrelser och proportionen mellan olika styrelseledamöter
Enligl
de flesta enkätsvaren från alla parter har arbetstagarrepresentationen inte
medfört några svårigheter med hänsyn till det ökade antalet styrelseledamöter.
Enkätsvaren
anger genomgående att det inle har förorsakat några problem att arbelslagariedamot
står uianför gällande begränsningsbestämmelser i fråga om proportionen mellan
hela antalet ledamöter i banks styrelse och antalet ledamöter som är
befattningshavare i banken. På både arbetslagar- och arbetsgivarsidan anger
över 90 % av svaren denna inställning.
Bankinspektionen
konstaterar att undersökningarna entydigt visaratt lagstiftningen i fråga om
högsta antalet styrelseledamöter inte har medfört några komplikationer. På
affärsbankssidan finns betydligt färre ledamöler i styrelserna än banklagen
medger. Styrelsernas storiek har anpassats efter förhållandena i varje bank.
Skandinaviska Enskilda Bankens styrelse skiljer sig med avseende på antalet
ledamöter (tillhopa 25) markant från styrelserna i övriga affärsbanker. Delvis
beror delta på det slörre antalet offentliga ledamöter i denna styrelse, fem
sådana ledamöler mot två eller en i andra banker. Banken anser själv alt
styrelsen är för stor och bankinspektionen delar denna uppfattning.
Inspektionen anser därför att antalet ledamöter bör minska på sikt både i
fråga om offentliga och bolagsstämmovalda ledamöler.
I
fråga om de regler som begränsar antalet styrelseledamöter, som är befattningshavare
i den egna banken,är enligt bankinspektionen någon ändring inte påkallad,
åtminstone inte när arbetstagarrepresentationen är begränsad till två
ledamöter.
Enligt
gällande lagsliftning kan befattningshavare oberoende av funktion i banken
utses till ledamot av bankens slyrelse. Frågan har väckts om del är lämpligt
att chef för banks revisionsavdelning eller s. k. internrevisor utses lill
styrelseledamot. Sådan befattningshavare utför inte bara räkenskapsgranskning
utan har ofta att övervaka att åtgärder och beslul slår i överensstämmelse med
gällande lagstiftning, bolagsordning, styrelsens instruktion eller utfärdade
föreskrifter. Styrelsen utfärdar instruktion för revisionen och utser
vederbörande befattningshavare. Revisionschefen ansvarar inför styrelsen. A
andra sidan förekommer starkt samband mellan revisionsavdelningen
(internrevisionen) och de externa revisorerna, så till vida
Prop.
1975/76:169 16
att
de senare tar del av revisionsavdelningens rapporter. För att chef för revisionsavdelning
eller internrevisor i bank i utövandet av sin funktion skall vara så
självständig som möjligt anser inspektionen att han inte bör vara ledamot av
bankens styrelse.
3.2.6
A rbetstagarledamöternas möjligheter att Informera och sam råda med medansiällda
i styrelsefrågor
För
att belysa samrådsmöjligheterna har i enkäterna bl. a. ställts frågan huruvida arbetstagariedamöternas
möjligheter till samråd med medansiällda är stora eller oinskränkta i sådana
frågor av organisatorisk och personell natur som kan anses särskill intressanta
från de anställdas synpunkt. Av arbetsgivarna har 87 % besvarat frågan med ja,
medan motsvarande siffra från arbetstagarna är 50 96. Sekretessen tillämpas
enligt undersökningarna olika i instituten och därmed är arbetstagarnas
samrådsmöjligheter också skiftande. Beträffande förhandsinformation ålägger ca
60 % av bankerna ledamöterna fullständig sekretess - dvs. även gentemot medansiällda
- när fråga är om banksekreta ärenden. Motsvarande siffra för icke banksekreta ärenden
är ca 15 %. Banksekreta ärenden för diskuteras i viss sluten krets av anställda
i ca 25 96 av bankerna. Graden av sekretess anges i många fall vara beroende av
styrelseledamötemas eget omdöme. .
Varken
arbetsgivar-eller arbetstagarsidan synes i någon större utsträckning ha upplevt
problem på grund av sekretess eller tystnadsplikt. Det kan noteras alt 2/3 av
arbetsgivarna och 3/4 av arbetstagarrepresentantema anser att enskilda
kreditärenden inte är lärnpliga för arbetstagarsamråd.
Bankinspektionen
framhåller bl.a. att bankverksamheten till sin natur är sådan att den inte
medger en fri diskussion av ärenden utanför den krets av personer som i
egenskap av beslutsfattare eller handläggare måsle få ta del av ärendena. Detta
gäller även gentemot bankpersonalen, om ärendena omfattas av banksekretess. Visseriigen
gäller bestämmelserna om banksekretess för bankpersonalen, men bestämmelserna
skulle föriora sin avsedda verkan, om informationen om enskildas förhållanden
spreds till stora personalgrupper. Man har att beakla - förutom den i
banklagarna föreskrivna sekretessen - det förtroendeförhållande som etableras
mellan bank ocb kund. Enligt inspektionens uppfattning bör av nämnda skäl
enskilda kreditärenden inte vara föremål för arbetstagarsamråd eller
information till medansiällda.
Det
ligger i sakens natur att också icke banksekreta ärenden kan vara av sådan art
att de i vissl skede av behandlingen inte lämpar sig för information till en
vidare krets. Som exempel på sådana ärenden nämns i kommentarer till
enkätsvaren frågor om fusioner, etablering, fastighetsförvärv, utnämningar och
vissa andra personalfrågor.
Att
praxis i berörda avseenden utvecklat sig olika anser bankinspektionen vara
naturligt, eftersom värderingarna om den diskretion som behöver iakt-
Prop.
1975/76:169 17
tas
kan vara skiftande. Enligt inspektionens uppfattning är det förenligt med godtagbar
praxis all ärenden som omfaltas av banksekretess och andra, förut nämnda ärendelyper
undantas från arbetstagarsamråd och information till medansiällda. En
ovillkorlig rätt för arbelslagariedamot att lämna information till och samråda
med medansiällda kan därför inte lagfästas.
3.2.7 Andra
erfarenheter och synpunkler
Utbildningsverksamhet
har organiserats av arbetstagarnas fackliga organisation och i några fall i arbelsgivarbankens
regi. Bankmannaförbundet har anordnat nio tredagarskurser för fackliga
styrelserepresentanter. Kurserna har avsett lagstiftningen om styrelserepresenlation
och har varit allmänt inriktade på bankstyrelsearbetet. Kurserna har haft
vardera 25-30 deltagare. Vidare har hållils uppföljningskonferenser, vilka har
möjliggjort utbyte av erfarenheter.
I
fråga om hur styrelsearbetet upplevs anger huvuddelen av arbetstagarrepresentantema
att arbetet i huvudsak medför insyn och samråd. En mindre del anser alt arbetet
är begränsat till information. Ingen har dock funnit styrelsearbetet
betydelselöst. En stor majoritet av arbetstagariedamöterna anser att
personalrepresentationen i bankstyrelserna i stort sett har motsvarat förväntningarna.
Av bankledningarna anser ca 4/5 alt någon förändring i styrelsearbetet inte
har inträtt medan knappt 1/5 anser att arbetet har förändrats positivt. Enligt
bankledningarna har arbetstagariedamöterna tagit initiativ eller lämnat bidrag
i styrelsen främst i fråga om arbetsmiljö, personalfrågor och bankservice men i
ringa grad eller inle alls när det gäller bankens ekonomi, krediter och andra
placeringar.
3.2.8 Bankinspektionens
slutsatser
Bankinspektionen
finner att resultatet av utvärderingen av de bankanställdas
styrelserepresentation i stort sett är övervägande positivt. Hinder eller
svårigheter för arbetstagariedamöterna att följa styrelsearbetet och olägenheter
av lagens tillämpning har redovisats endast i mycket begränsad omfattning. 190
96 av bankerna har några särskilda problem inte förekommit och 97 % av dem har
inte haft någon negativ erfarenhet alt redovisa. Samtidigt redovisar bankerna
dock den erfarenheten att själva styrelsearbetet endast i begränsad ulslräckning
har förändrats positivt. Enligt ca 80 % av svaren har någon förändring -
positiv eller negativ - inte inträtt. Synpunkter på ändring av LSAB har
framförts endast från ett par enstaka banker.
Förväntningarna
från arbetstagarhåll synes i stort sett ha infriats, åtminstone hos arbetstagarledamöterna
själva. Bl, a. uppges att förväntningarna från början inte har varit särskilt
högt ställda och att det tar tid alt nå märkbara resultat. I huvudsak har
styrelsearbetet upplevts som insyn och samråd. Ingen har dock funnit styrelsearbetet
betydelselöst. Svårigheter att
2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169
Prop.
1975/76:169 18
följa
eller della i styrelsearbetet har inte funnits enligt 80 % av arbelsla-gariedamölerna.
På det hela taget går alltså de bankanställdas erfarenheter i samma riktning
som arbetsgivarnas.
Enligt
bankinspektionen är en försökstid på endast omkring ett år en alllför kort tid
för att bedöma frågan om LSAB bör ersättas av en permanent lagstiftning. Detta
har också framhållits av fiera uppgiftslämnare, Bankmannaförbundet kräver
ganska genomgripande ändringar i försökslagslift-ningen. Skall sådana ändringar
ske, minskar detta förutsättningarna för all lagstiftningen nu görs permanent.
Myckel talar enligt inspektionen för all en föriängd försökslagstiflning bör
övervägas,
3.2.9
Bankmannaförbundets skrivelser
Bankmannaförbundets
egen utvärdering bygger på samma enkätmaterial som bankinspektionen har haft
från arbetstagarsidan. Av de 80 företag, där de anställda hade styrelserepresenlation,
var 13 affärsbanker, 51 sparbanker, 11 föreningsbanker (centralkassor) samt 5
aktiebolag med anknytning till sparbanksrörelsen. Detta betyder att facklig styrelserepresenlation
förekommer i alla banker där de anställda har laglig rätt att fordra sådan. Bland
de 80 företagen finns 4 sparbanker som inte når upp till gränsen 50 anställda
och där man har medgivit endast en ordinarie styrelseledamot och en suppleant.
I
Svenska Handelsbanken har personalen fått tillsätta en ledamot i var och en av
de 8 regionbanksslyrelserna. De fackliga styrelserepresentanlerna i
Skandinaviska Enskilda Banken deltar även i sammanträden med resp. centralkontorsstyrelse
i Stockholm, Göteborg och Malmö.
1 de
större bankerna finns under olika benämningar ledningsorgan, där dock som regel
inle ingår någon personalrepresentant. I några av de största sparbankema, bl.
a. Stockholms Sparbank, Länssparbanken Stockholm och Sparbanken Östergötland
finns facklig representation i dylika ledningsorgan med 1-2
personalrepresentanter.
I
sammanfattningen av de erfarenheter och önskemål som arbetslagar-representanterna
har redovisat anför bankmannaförbundet i huvudsak följande.
Maklen
över företaget anses allmänt ligga hos verkställande direktören samt direktion
(ledningsgrupp) och arbetsutskott. Styrelsens storiek anses vara av mindre
betydelse för arbetstagarrepresentanternas möjlighet till infiytande.
Avgörande är arbetsformen. Behovet av dagordning och grundmaterial i god tid
före sammanträdena understryks mycket kraftigt. Bättre planering av
styrelsearbetet efteriyses. Antalet styrelsesammanträden varierar men
tyngdpunkten lycks ligga på 10-12 per år, dvs. i princip ett sammanträde per
månad. Normala mandattiden bör vara två år med växelvis avgång för att säkra
kontinuiteten, alternativt kan mandattiden anpassas till ordningen i
vederbörande bank (3 år). 1 allmänhel har inga större för-
Prop.
1975/76:169 19
ändringar
i styrelsearbetet inträffat hittills. Vissa frågor t. ex. personalfrågor synes
dock fö en noggrannare handläggning. På sikt väntas en större kontakt och
öppenhet. I första hand hos föreningsbanker och mindre sparbanker tycks det
redan ha blivit en klar förändring i positiv riktning.
Kontakten
med klubbstyrelse och företagsnämnd bedöms som mycket viktig. Förhandssamråd
försvåras dock av brist på dagordning och handlingar. På sikt anser
representanterna det möjligt att påverka planeringsfrågor och verksamheten i
stort, sedan man har fött större vana och erfarenhet. Intresset hos medlemmarna
i allmänhet för styrelserepresentation är i regel ej särskilt markant.
Företagsnämndsarbetet är mera etablerat sedan lång tid tillbaka och därför på
många håll mera känt hos medlemmarna.
Någon
ytteriigare utbildning och information om den fackliga styrelserepresentationens
syfte synes ej påkallad. Däremot kan ytteriigare klariägganden av rättigheter
och skyldigheter behövas. Det behövs också utbildning i företagsekonomi och
administration. Styrelsefrågorna anses intressanta ur personalsynpunkt bl. a.
på grund av beroendet av bankens framtida utveckling. Arbetstagarrepresentantema
framför ett enhälligt krav på att lagstiftningen skall permanentas och byggas
ut på de punkter där brister nu föreligger.
I
skrivelsen till bankinspektionen den 2 september 1975 preciserar bankmannaförbundet
sina krav på ändringar i lagstiftningen på följande punkter.
Nuvarande
lag av försökskaraktär bör ersättas av en permanent lagstiftning. Beräkningar
av antalet anställda bör grundas på faktiskt antal personer (inkl.
deltidsanställda) och inte på anlal årsarbetare ellerändra genomsnittssiffror
som kan ge lolkningstvister. Förbundet har dock den principiella uppfattningen
att minimikravet på 50 anställda för facklig styrelserepresenlation är en
godtycklig gräns, som bör slopas.
Styrelserepresentationen
bör utsträckas till de tre branschorganen Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund, gemensamägda företag
såsom Bankgirocentralen och Bankdata ävensom koncernledningar (för t, ex. de sparbanksägda
aktiebolagen). Anledningen är att i dessa organ - varav fiertalet har ett
betydande antal anställda - fattas beslut av stor betydelse för de där
anställda men också av övergripande karaktär, som direkt påverkar
arbetsförhållandena inom bankerna och bankväsendet som helhet.
Antalet
fackliga styrelseledamöter bör anges till minst 2 jämte lika många suppleanter.
Av den nya lagen bör klart framgå att i större bankinstitut med som regel
åtföljande större antal styrelseledamöter bör också den fackliga
styrelserepresentationen utvidgas. Rätt till representation för de anställda bör
finnas även i regionbanks- och regionstyrelser inom olika bankinstitut. Dessa
organ arbetar ofta självsiändigt med stora befogenheter i bl. a. personalfrågor.
Styrelserepresentationen måste kompletteras med facklig representation i
direktioner, arbetsutskott, ledningsgrupper och liknande beslutsorgan. En rad
för personalen viktiga frågor handläggs och avgörs på dessa
Prop.
1975/76:169 20
beslutsnivåer.
Av
lagen bör framgå att föredragningslista och övriga handlingar skall sändas ut
till styrelsen så att ledamötema vel vilka frågor som skall komma upp till
behandling. Styrelsens protokoll bör delges alla ledamöter. Rätlen till information
och samråd mellan facklig styrelseledamot och de anställda bör fastslås i
lagen. Styrelsen skall inte kunna fatta generella beslut om sekretess, som
hindrar intern information och samråd i den fackliga or-garMsalionen. Allmänt
bör likställigheten mellan de anställdas styrelsere-presentanler och övriga
styrelseledamöter markeras.
3.3
Utvärderingen 1 fråga om försäkringsbolagen
3.3.1 AUmänt
Försäkringsinspektionen
har i skrivelsen den 7 november 1975 redovisat uppdraget att utvärdera
försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i
försäkringsbolag. Inspektionen har därvid bifogat skrivelser från de i
förberedelsearbetet medverkande, nämligen Försäkringsljänste-mannaförbundet (FTF),
Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO), Försäkringsanställdas
förbund samt Folksam. Innehållet i skrivelserna redovisas i huvudsak i
inspektionens utvärdering.
1
fråga om utvärderingens uppläggning och genomförande anför försäkringsinspektionen
bl. a. att arbetet har lagts upp som en enkätundersökning där
arbetsmarknadsorganisationerna från styrelseledamöter och arbetsgivare har
inhämtat det erfarenhetsmaterial, som ligger till gmnd för organisationernas
bedömningar. Största delen av materialet har insamlats av FTF, som genom sina
medlemmar täcker hela styrelseledamotsfältet utom i Folksam, samt FFO, som
fyller motsvarande funktion på arbetsgivarsidan. Försäkringsanställdas förbund
redovisar erfarenheter endast från ett försäkringsbolag, Folksam. Till gmnd
för FTF:s och FFO:s redovisningar och ställningstaganden har legat enkäter med
därtill anknutna uppföljningskonferenser, kompletterande intervjuer och annal
tillgängligt erfarenhetsmaterial.
3.3.2 Tillämpningen
av LSAB
Enligt
försäkringsregistret, som förs hos försäkringsinspektionen, har med stöd av
lagens bestämmelser styrelserepresenlation anmälts i 27 försäkringsbolag,
varav 22 riksbolag och 5 bolag med begränsat verksamhetsområde, I två bolag med
begränsat verksamhetsområde har rätt till styrelserepresenlation för de
anställda ej förelegat utan har tillkommit genom frivilligt beslul av bolaget.
Där försäkringsbolag ingår i koncerner eller tillhör samma "grupp",
har i allmänhet samma personer utsetts till styrelseledamöter/suppleanter i
alla koncemens ellergruppens förelag.
Regeringen
har genom beslut den 20 september 1974 medgett Arbets-
Prop.
1975/76:169 21
marknadens
Försäkringsaktiebolag undantag från lagen men har förenat undantaget med vissa
villkor.
3.3.3
Arbetstagarledamöternas möjligheter att följa och delta I styrelsens behandling
av olika frågor
Enligt
FTF:s undersökning är antalets styrelsesammanträden i genomsnitt sju per år.
Sammanträdena tar i genomsnitt två timmar och hålls på arbetstid i nästan alla
företag. Försvårande faktorer synes inte föreligga i dessa procedurfrågor.
Främst
upplevs det som en brist att man saknar personalmedverkan i styrelsens olika
delorgan, t. ex. arbetsutskott. Man anser sig behöva representation i alla arbetsgmpperingar
av fast eller tillfällig karaktär inom eller förbundna med styrelsen. Här
handläggs eller avgörs i realiteten många ärenden, som är mycket viktiga för
företaget och de anställda.
Ett
annat starkt understmket krav är att bättre förberedelsemöjligheter i många
fall är erforderiiga. I ungefär hälften av företagen förekommer det att nödiga
handlingar inte tillställs ledamötema i god lid före sammanträdena och att
inte ens dagordning distribueras före sammanträdet. Denna ordning anser man
inte kan accepteras i framtiden. Protokoll från styrelsens sammanträden måste
tillställas ledamöterna. På många håll brister det också i planeringen av
styrelsearbetet. Enligt FFO:s redovisning av enkäten på arbetsgivarsidan har
några problem i egentlig mening inte rapporterats från försöksverksamheten.
Organisationen betonar dock att erfarenheterna är relativt begränsade eftersom
så kort lid förflutit sedan de nya ledamöterna tog plats i styrelserna. Några
negativa effekter av de anställdas styrelserepresentation har inte noterats.
Innehållsmässigt har styrelsearbetet förblivit detsamma som tidigare, dvs.
inriktat på att översiktligt planera och kontrollera verksamheten i företaget.
I intet fall har formell omröstning förekommit. Samtliga ordinarie ledamöter
får utom i något fall samma skriftliga information före sammanträdena.
Informella diskussioner förekommer vid sidan av styrelsearbetet också med arbetstagarrepresentantema.
Försäkringsanställdas
förbund, vars erfarenheter bygger på styrelserepresentation endast i ett
bolag, Folksam, redovisar endast några få kritiska synpunkter. Skriftlig
dokumentation bör utsändas i god tid före styrelsesammanträdena. I styrelsen
redovisade åtgärder och planerade verksamheter bör ges en djupare analys. 1
anslutning till en överenskommelse om representation i Folksams styrelse
träffades avtal om de anställdas representation i de andra beslutsorgan som
ingår i företagsorganisationen. Eftersom de anställda är representerade i alla
centralorgan utom direktionen är de flesia frågor som kommer upp till
behandling i styrelsen redan kända och påverkade av de anställdas
representanter. Arbelstagarrepresentanlernas arbete i styrelsen har därför
inskränkt sig till att bevaka frågomas slutgiltiga behandling i enlighet med de
riktlinjer som har beslutats i de förberedande
Prop.
1975/76:169 22
organen.
I
skrivelse till försäkringsinspekiionen lämnar Folksam en bred redogörelse för
sin omfattande försöksverksamhet med arbetsplatsdemokrati på alla nivåer i
företaget. Slyrelserepresentationen är en av flera åtgärder för att säkra
inflytande åt de anställda. Styrelsens arbetsformer har under försöksperioden
varit desamma som tidigare. De anställdas representanter har hittills inte
funnit anledning till större aktiviteter eller särskilda ingripanden i
styrelsens arbete. Enligt Folksams bedömning har tyngdpunkten för
beslutsmedverkan och inflytande för de anställda mera varit knuten till beslutsorgan
i Folksams interna organisation än till arbetet i styrelsen. Styrelserepresentationen
och avtalet om arbetsplatsdemokrati har inneburit ett ökal engagemang i och inflytande
på frågor som rör Folksams skötsel. Arbetet med att hitta de bästa formerna för
samverkan aren utvecklingsfråga på lång sikt. Ett ökat inflytande för
personalen kan inte åstadkommas endast genom organisatoriska förändringar. Det
kräver ett målmedvetet och långsiktigt arbete med samarbetsträning,
information och utbildning som efterhand gör fler och fler anställda
intresserade av och delaktiga i den företagsdemokratiska processen.
3.3.4
Storleken av försäkringsbolagens styrelser och proportionen mellan olika styrelseledamöter
I
fråga om graden av ökat inflytande och ansvar i styrelsebesluten betecknas enligl
FTF:s enkät förändringarna ännu så länge som måttliga. Förändringar noteras
främst på kontakt-, informations- och insynsområdel. Storieken på styrelsen har
dock påtaglig betydelse såtillvida att den fackliga sidans möjlighet till
genomslag för sina synpunkter är starkt avhängig av denna. Två fackliga
ledamöter i en styrelse, som i något fall närmar sig 30 ledamöter, är en helt
felaktig proportion. En bätlre balans måsle å-stadkommas med sikte på
likaställning för de anställda. Ett steg i den riktningen kunde tills vidare
anges genom en med tiden successivt ökande kvoteringsregel i lagen.
Enligt
FFO är styrelserepresenlation en samverkansform bland många andra för att
tillvarata och tillgodose intresset för medinflytande från de anställdas sida. Storieken
av representationen måste dock bedömas genom en intressenlavvägning. Därvid
måste det konsumentbelonade inslaget i försäkringsrörelsen särskilt beaktas.
När
del gäller sammansättningen av styrelsen i ett fackligl-kooperativt företag som
Folksam, har Försäkringsanställdas förbund den principiella åsikten att
konsumenterna bör inneha styrelsemajoriteten. Del kan dock ifrågasättas om inte
de anställdas styrelserepresentation bör utökas så alt den omfattar fler än som
f. n. två av tretton ledamöter.
Prop.
1975/76:169 23
3.3.5 Arbetstagarledamöternas
möjligheter att informera och samråda med
medaiiställda i styrelsefrågor
På
sekretessområdet synes enligt FTF:s undersökning råda en betydande osäkerhet
och någon fast praxis förefaller inte ha utbildats. En precisering i lagtexten
anses önskvärd. Del anses inte tillfredsställande att slyrelsens majoritet
skulle kunna hindra den fackliga sidans interna samråd i viktiga angelägenheler.
1 finans- och låneärenden bör dock en sekretess jämförbar med den som gäller i
bankärenden kunna tillämpas. I övriga ärenden bör de fackliga representanterna
i likhei med övriga styrelseledamöter ha rätt till intern information och överiäggning
med sina uppdragsgivare efter egen bedömning.
Enligt
övriga enkäter har några speciella problem med sekretessfrågor inte förekommit.
De ärenden som blir föremål för särskilda beslut om tystnadsplikt rör sig
huvudsakligen om mera känsliga konkurrensfrågor samt finans- och låneärenden. I
övriga frågor har det varit fritt för arbetstagarrepresentantema att informera
och samråda med berörda medlemmar.
3.3.6 Andra
erfarenheter och synpunkter
Inga
avgörande olägenheter har rapporterats vad gäller arbetet i koncernföretag.
Del har dock påpekats att någon alternativ lösning behöver utarbetas för
utländska företag utan egentlig styrelse i Sverige. Erfarenheterna från arbetet
i de s, k. partsbolagen, dvs. där arbetsmarknadsparter är ägare, tyder enligt FTF
på att lagens undantagsbestämmelser helt kan utgå eller begränsas.
Likvärdigheten
mellan löntagarrepresentanter och övriga styrelseledamöter bör enligt FTF:s
enkät markeras också i ersättningsfrågan, dvs. ersättning bör utgå efter samma
regler för alla styrelseledamöter. Detta förekommer nu endasl i mindre
utsträckning. Tillämpningen av kreditjäv anses i vissa fall
otillfredsställande, speciellt för de i tjänsten reseskyldiga med egen bil.
Sådana genom avtal eller praxis bundna arbetsvillkor eller förmåner för den anställde
bör inte få inskränkas genom styrelseuppdraget.
I
fråga om utbildning framgår av redovisningen att FTF har arrangerat gmndutbildning
för de valda representantema. Denna har ägt mm i gmpper om ca 20 personer per
gång och i allmänhel omfattat tre dagar. Utbildningsinriktningen har avsett
arbetets formella ram, de praktiska formerna för styrelsearbetet och de
fackliga kontakt- och kommunikationsfrågorna. Förbundet avser att fortsätta
denna verksamhet för nytillträdande representanter och att hålla löpande
vidareutbildning i konferensform. Statsunderstödda aktiviteter - genomförda
gemensamt med arbetsgivarsidan - kan vara önskvärda.
Prop.
1975/76:169 24
3.3.7
Försäkringsinspektionens slulsalser
Försäkringsinspektionen
anför som en allmän värdering av styrelserepresentation för de anställda att
den på alla håll upplevs som ett positivt inslag i den nya förelagsmiljö, som
successivt synes växa fram. En på rimligt sätl begränsad personal medverkan i
företagsledningen måste vara av stort värde även för det konsumentintresse på
försäkringsområdet, som inspektionen främst är inrättad för alt tjäna. Den
hittillsvarande lillämpningsliden har varil alltför kort för att definitiva
omdömen skall kunna göras om i vad mån den valda tekniken med
styrelserepresentation på sikt får någon större belydelse då det gäller inflytande
och ansvarstagande. Tills vidare torde värdet i de nya reglerna ligga i de
ökade kontakt-, informations- och insynsmöjligheter, som anordningarna ger som
komplettering till andra påverkans- och kontrollvägar.
Det
tekniska genomförandet av styrelserepresentationen synes enligt inspektionen
ha löpt problemfritt i de aktuella företagen. Som allmänt försvårande hinder i
styrelsearbetet har FTF angett, att den fackliga sidans möjligheter att driva
sina synpunkter begränsas av det antal ledamöter som de anställda för tillsätta
enligt lagen. Styrelserna är många gånger stora. Bättre balans bör enligt FTF
åstadkommas med sikte på paritetsslällning i styrelsen för de anställda. Vidare
framhålls att man saknar personalmedverkan i styrelsens olika delorgan, t. ex.
arbetsutskott.
Frågan
om representationens omfattning kan enligt inspektionen knappast bedömas inom
ramen för en utvärdering av erfarenhetema av försökslag-sliftningen.
Inspektionen gör emellertid den reflexionen, att det med gällande gmndvärderingar
lorde vara uteslutet att ge de anställda lika stort inflytande som
konsumenterna/ägarna på det i övervägande grad konsu-mentägda
försäkringsområdet. Även med andra värdepremisser som gmnd synes en dylik
ordning strida mot konsumentintresset.
Då
det gäller personalmedverkan i arbetsgrupperingar mom eller förbundna med
styrelsen konstaterar försäkringsinspek-tionen att man rör sig på ett ej i lag
reglerat område. Övervägande skäl talar för att man till en början söker komma
överens om lösningar, som är meningsfyllda och acceptabla för bägge parter.
Inspektionen är dock inte främmande för att i ett längre perspektiv på
försäkringsområdet kan tänkas en lagfäst rätt till medverkan
r
på
något lägre men från personalsynpunkt mera meningsfyllda beslutsnivåer. I fråga
om möjligheterna för de anställdas representanter i styrelsen att informera och
samråda med medansiällda i frågor som behandlas i styrelsen synes någon fast
praxis ännu inte ha utvecklats. Uppenbart är dock, att representation för de
anställda i styrelsen rimligen måste fömtsätta rätt till viss information och
samråd "bakåt". Denna fråga hör till de avgjort viktigaste på
området. Målet bör vara att frihet skall föreligga för de anställdas representanter
i den utsträckning som är möjlig utan skadeverkningar för bolaget.
Förhållandena växlar från företag till företag och att lagfästa en
Prop.
1975/76:169 25
generell
ordning måste därför betraktas som mindre lämpligt. Spörsmålet kan lämpligen
tas upp till överiäggningar mellan de anställdas organisationer och
försäkringsbranschen i syfte att nå fram till vissa gemensamma riktlinjer.
Informationen
till styrelseledamöterna före sammanträdena tycks brista på vissa håll liksom
den tidsmässiga planeringen av styrelsearbetet och formen för
interninformationen efter sammanträdena om vad som har beslutats. Betydande
skillnader föreligger i olika företag.
Funktionen
som styrelseledamot kräver åtskillig specialutbildning även då uppdraget
anförtros åt mycket branschkunniga personer. FTF - som är den på området helt
dominerande organisationen - har här nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete.
Detta kommer att fortsätta med löpande vidareutbildning, vilket är positivt
och nödvändigt.
Några
speciella problem vid styrelserepresentation i koncernbolag synes inte ha
förekommit. Inte heller tillämpningen av lagens undantagsbestämmelse, enligt
vilken undantag kan förekomma från lagen där arbetstagarrepresentation kan
medföra väsentliga olägenheter, har erbjudit några problem.
Sammanfattningsvis
uttalar försäkringsinspekiionen att representation för de anställda i
försäkringsbolagsstyrelser av alla upplevs som ett värdefullt inslag i arbetet.
Försöksverksamheten har hittills varit för kort för ett definitivt
ställningstagande till en permanent lagstiftnings innehåll. Övervägande skäl
synes därför tala för att försöksperioden utsträcks med förslagsvis ytteriigare
två år.
4
Remissyttrandena
4.1
Bankområdet
Remissinstanserna
är positiva till den hittillsvarande försöksverksamheten med styrelserepresenlation
förde anställda i bankinstitut. I likhei med bankinspektionen anser man att
utvärderingen har gett ett övervägande positivt resultat och att särskilda
problem inte har förekommit i nämnvärd utsträckning. De flesta
remissinstanserna anser att lagstiftningen nu bör permanentas, dvs. göras icke
tidsbegränsad. En permanentad lagstiftning tillstyrks av bankföreningen, bankmannaförbundet,
Banklnslitutensarbetsgivareorganisa-tlon (BAO), PK-banken, Sveriges
föreningsbankers förbund och centralorganisationen SACOISR.
För
en förlängd försökslagstiftning uttalar sig endast sparbanksföreningen, som bl.
a. anför att det i praktiken inte har någon större betydelse om man väljer
detta altemativ eller ger lagen permanent karaktär. För det första alternativet
talar emellertid den korta försöksperiod som eventuella ändringsförslag måste
baseras på och osäkerheten om effekterna av kommande lagstiftning på
arbetsrättens område. Sparbanksföreningen framhåller alt erfarenheterna av
lagen enligt den presenterade utvärderingen måste be-
Prop.
1975/76:169 26
tecknas
som goda.
Bankföreningen
och BAO anser att erfarenheterna under försöksperioden är sådana att den nu
gällande lagen bör kunna göras permanent. Båda förutsätter därvid att lagen
får samma innehåll som f. n.
Ett
i stort sett oförändrat innehåll i en permanentad lagstiftning fömtsätts också
av PK-banken och Sverigesföreningsbankers förbund. PK-banken vitsordar att
erfarenheterna av de anställdas deltagande i styrelsearbetet för bankens del
varit positiva och alt en permanentning av nuvarande försökslagstiflning kan
ske utan olägenhet. Insynen för de anställda har förbättrats icke oväsentligt
genom deras representation i styrelsen, såväl kvantitativt som kvalitativt.
Förbundet anser sig inte ha anledning alt nu diskutera de förslag om
utvidgning av lagstiftningen som har framförts av bankmannaförbundet, i
synnerhet som dessa är mycket ofullständigt motiverade. Skulle dessa frågor
aktualiseras i en ny lagstiftning förutsätter förbundet att ell sådani förslag
remissbehandlas.
Bankmannaförbundet
delar inte bankinspektionens uppfattning att ytterligare försökslagstiftning
är erforderiig. Även om lagen har varit i kraft under relativt kort tid har en
så grundlig utvärdering skett att lagstiftningen kan göras permanent. Förbundet
pekar också på de erfarenheter som har framkommit vid liknande utvärderingar
från näringslivet i övrigt. Dessa erfarenheter har betydelse för frågan i stort
om facklig styrelserepresenlation för de anställda och lagstiftningens uiformning.
Det specifikt banksekreta är det enda, som inte är gemensamt med förhållandena
i näringslivet i övrigt. En rad skäl kan anföras för att lagstiftningen om
facklig styrelse-representation bör vara i princip lika för hela
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund är det angeläget att bankförelagen, vad
avser facklig styrelserepresentation, omfattas av samma lagstiftning som kan
komma att gälla för arbetslivet i övrigt. Sistnämnda synpunkter anförs också av
SACOISR.
I
fråga om tillämpningsområdet har bankmannaförbundet den principiella
uppfattningen att minimikravet på 50 anställda för facklig styrelserepresentation
är en godtycklig gräns, som bör slopas. Om detta sker, skulle behovet av lokala
överenskommelser minska. Sådana överenskommelser, som enligt bankinspektionen
kan vara ett alternativ i sådana fall då lagen inte är lillämplig, torde
mestadels få den innebörden, alt styrelserepresentationen för de anställda
begränsas i förhållande till den lagstadgade rätten. Förbundet är därför
tveksamt till värdet av sådana överenskommelser. Trots rekommendationer från
departementschefen i prop. 1973:186 har bankerna ställt sig negativa till
styrelserepresentation i bankinstitut med mindre än 50 anställda.
Bank/öreningen
anser att minimikravet på 50 anställda bör behållas. Såvitt gäller
bankföreningens medlemsbanker skulle ett slopande av varje storleksbegränsning
få betydelse endast för Bohusbanken med f. n, 13 anställda. Facklig styrelserepresenlation
i ett bankföretag av så begränsad storiek skulle innebära ett avsleg från den
allmänt accepterade principen om viss mi-
Prop.
1975/76:169 27
nimistoriek
på företaget för att sådan styrelserepresenlation skall vara meningsfull.
BAO
anser att en minimigräns bör finnas med tanke på att styrelserepresentation
för anställda i små banker kan vålla praktiska problem och att en viss minimistoriek
på företaget krävs för alt en facklig representation .skall vara meningsfull.
Del finns inget sakligt skäl att minimigränsen skall vara en annan för bankerna
än vad som gäller för näringslivet i övrigi. BAO motsätter sig ej all
hittillsvarande minimigräns behålles.
Sparbanksföreningen
framhåller att utvärderingen klart har visat att styrelserepresentation för de
anställda i försia hand har betydelse för information, insyn och samråd. En
lagstiftning bör främsl omfatta företag, där dessa problem inte på annat sätt
för en naturlig lösning. Erfarenhetsmässigt vet man att informationsproblem
etc. bör uppstå just vid en företagsstorlek av ungefär den i lagen angivna.
Inte minst med tanke på att en styrelserepresenlation för de anställda kan
vålla vissa praktiska problem i riktigt små sparbanker anser
sparbanksföreningen att den hittills gällande gränsen 50 anställda kan
behållas.
Antalet
arbetstagarledamöter i bankernas styrelser bör enligt bankmannaförbundet anges till
minst två jämte lika många suppleanter, I större bankinstitut med som regel
större antal styrelseledamöter bör den fackliga styrelserepresentationen
utökas. Ett annat sätt, om än mindre tillfredsställande, att uppnå en utökning
är alt arbetstagariedamöternas suppleanter ges närvaro- och yttranderätt vid
styrelsens sammanträden. I den mån slyrelsens suppleanter i övrigt kallas till
sammanträden skall också arbetstagarsidans suppleanter kallas.
Övriga
remissinstanser, som yttrat sig över bankmannaförbundets förslag om ett utökat
antal arbetslagariedamöter, är kritiska mot en sådan ändring. BAO och
sparbanksföreningen framhåller att bankmannaförbundets förslag går längre än
vad som gäller för näringslivet i övrigt och avstyrker en sådan särbehandling
av banksektorn. Bankernas styrelser var enligt BAO slora redan före lagen om de
anställdas styrelserepresentation och en ytteriigare utökning av antalet
styrelseledamöter nu skulle sannolikt ej främja styrelsearbetet. Bankföreningen
vänder sig emot alltför stora styrelser och anser att antalet bankanställda i
förhållande till antalet övriga styrelseledamöter inte bör vara för högt.
Varken resultatet av försöksverksamheten eller andra omständigheter talar för
ett behov av mer än två arbetslagariedamöter jämte suppleanter.
PK-banken
anser det angeläget att styrelsen av rent praktiska skäl inte tillåts växa
alltför mycket, PK-bankens styrelse har f. n. 16 ordinarie ledamöter, av vilka
endast en, verkställande direktören, representerar bankledningen och tre de
anställda. Av de fyra suppleanterna representerar en bankledningen och två de
anställda. Med den mångskiftande och landsomfattande verksamhet, som PK-banken
bedriver, är det önskvärt att hu-
Prop.
1975/76:169 28
vudparten
av styrelseledamöterna rekryteras utanför banken, dvs. att banken i största
möjliga omfattning tillförs erfarenheter utifrån. En utökad personalrepresentation
i de största bankernas styrelser kan därför ifrågasättas.
Frågan
om arbetstagarrepresentation i branschorgan, koncernföretag m. m. tas upp
av några remissinstanser.
Bankmannaförbundet
upprepar sitt förut framförda yrkande att styrelserepresentationen bör utsträckas
till de tre branschorganen Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen
och Sveriges föreningsbankers förbund, gemensamägda företag såsom
Bankgirocentralen och Bankdata ävensom koncernledningar(föri. ex. de sparbanksägda
aktiebolagen). Anledningen är att i dessa organ - varav flertalet har ett belydande
antal anställda - fattas beslut dels av stor betydelse för de där anställda men
också av övergripande karaktär, som direkt påverkar arbetsförhållandena inom
bankerna och bankväsendet som helhet.
De
två först nämnda branschorganen avstyrker bankmannaförbundets förslag medan
Sveriges föreningsbankers förbund inte tar upp frågan till diskussion.
Bankföreningen understryker att bankföreningens styrelse inte fattar några
beslut av övergripande karaktär. De beslut, som påverkar arbetsförhållandena i
bankerna, fattas av bankerna var för sig. Bankföreningen anser därför att skäl
saknas att införa möjlighet till facklig styrelserepresentation i dess
styrelse.
Sparbanksföreningen
anför bl. a. att den som ideell förening och branschorgan har att ge service till
och företräda den samlade sparbanksrörelsen. Däremot fattas inte beslut som
verkar helt bindande för enskilda sparbankers styrelser. Anställda i enskild
sparbank kan sålunda via sina representanter i varje fråga föra fram sin mening
i den egna sparbankens styrelse. Denna möjlighet beskärs inte av beslut i
sparbanksföreningens styrelse. Representanter för sparbanksföreningens
anställda i föreningens slyrelse kan där rimligen inte bevaka de för
sparbankspersonalen mycket vitala intressen som bankmannaförbundet anser
föreligga. Vad däremot gäller styrelserepresenlation i exempelvis
koncernledningar kan sakskäl tala för bankmannaförbundets uppfattning.
Sparbanksföreningen vill dock hävda att en särskild lagstiftning för
koncernföretag knutna till banksektorn inte kan vara motiverad utan denna
fråga bör regleras enhetligt för hela näringslivet.
Arbetstagarrepresentation
i regionstyrelse, direktion, arbetsutskott m. m. under själva huvudstyrelsen
diskuteras av de fiesta remissinstansema.
Bankmannaförbundet
anser att rätt till representation för de anställda bör finnas i regionbanks-
och regionstyrelser inom olika bankinstitut. Styrelserepresentationen måste
också kompletteras med facklig representation i direktioner, arbetsutskott,
ledningsgrupper och liknande beslutsorgan. En rad för personalen viktiga frågor
handläggs och avgörs på dessa t)eslutsnivåer.
När
det gäller styrelser inrättade under den centrala bankstyrelsen måste enligt bankmannaförbundet
skillnad göras mellan å ena sidan lokala kon-
Prop.
1975/76:169 29
torsstyrelseroch
styrelser förjordbrukskassa samt å andra sidan regionstyrelser (distrikts-,
områdesstyrelser etc). I de förra anser förbundet alt arbetstagarrepresentation
har ett begränsat värde. I sitt remissvar angående förslaget till utökad
offentlig representation i affärsbankerna bar förbundet dock anfört att frågan
om representation för de anställda även på kontors-styrelsenivå kan
aktualiseras, om den föreslagna kommunala representationen i de lokala
kontorsstyrelserna skulle innebära att dessa fär ökad betydelse och därmed en
på sikt stärkt ställning. Regionstyrelserna har av den centrala bankstyrelsen
ofta utmstats med betydande självständiga befogenheter. Därför är det
väsentligt att arbetstagarrepresentationen i den centrala styrelsen
kompletteras med representation i regionstyrelse eller motsvarande organ.
De
delegatgmpper såsom arbetsutskolt och liknande, som ibland utses inom den
centrala styrelsen, har ofta styrelsens uppdrag att avgöra många för banken och
därmed för de anställda viktiga frågor. De av regeringen utsedda offentliga
styrelserepresentanterna i vissa affärsbanker ges enligt banklagen räll alt
ingå i dessa gmpper. Motsvarande regler bör enligt bankmannaförbundet införas
för arbetstagarrepresentantema. Förbundet anser i likhei med bankinspektionen
att - med hänsyn till den centrala bankstyrelsens övergripande ansvar och
kontrollerande funktion - representation av banksiyrelseledamöter är mest
meningsfull i sådana centrala ledningsorgan som bl.a. förbereder styrelsens
beslut. Härmed avses i första hand bankernas direktioner (ledningsgrupper) och
liknande beslutsorgan som, förutom att de har tilldelats beslutsrätt i en rad
betydelsefulla frågor, också förbereder styrelseärenden såväl vad gäller
planerings- och budgetfrågor som enskilda ärenden.
En
facklig representation på nivåer under styrelsen förordas också av SACO/SR.
Styrelsearbetet bar i huvudsak upplevts som insyn och samråd. Detta talar för
att de bankanställdas medbestämmande måste kompletteras med representation även
på andra nivåer inom bankerna, t. ex. i regionala styrelser, direktioner,
arbetsutskott m. fi. organ, där bl. a. ur personalsynpunkt viktiga frågor
behandlas.
Negativa
lill lagregler om arbetstagarrepresentation i de nämnda organen inom bankerna
är bankföreningen, BAO, PK-banken och sparbanksföreningen. Samtliga ansluter
sig i allt väsentligt till bankinspektionens uttalanden. De anser sålunda att
det med hänsyn till olikheter i bankernas storiek och organisation är svårt att
fastlägga generella regler och att goda fömtsättningar finns att i samförstånd
mellan varje bank och dess anställda skapa erforderiiga former för medinfiytande,
i den mån sådana inte redan har etablerats. PKbanken anför bl. a. att bankens
organisation och arbetsformer kan behöva ändras och att en bundenhet i fråga om
facklig representation i vissa beslutsorgan kan innebära en låsning, som inte
gagnar några intressen.
När
det gäller representation för de anställda i de lokala föreningsbankernas,
dvs. jordbrukskassornas styrelser framhåWer Sveriges föreningsbankers
Prop.
1975/76:169 30
förbund
starkt det nära organisatoriska samband som finns inte bara mellan regionbank
och lokalbank ulan även mellan lokalbankerna inbördes. Detta gör att personalen
i dessa banker bör betraktas som en personaladminislrativ enhel och alt någon
särskild representation i de lokala föreningsbankernas styrelser inte är
motiverad. Förbundet konstaterar med tillfredsställelse att dessa synpunkter
delas av bankinspektionen.
I
fråga om styrelsearbetets former och innehåll anser bankmannaförbundet att
enkäten har visat att dagordning eller föredragningslista och annat material
avsett att behandlas på styrelsesammanträdena endast i begränsad omfattning
utsänds till styrelseledamöterna i god tid före sammanträdena. Ett sådant
förfarande medverkar till att styrelsens arbete uppfattas som en formalitet.
Även om lämpligheten av att lagfästa regler om hithörande frågor kan
diskuteras, anser bankmannaförbundet att del är av utomordentlig betydelse att
lagstiftarens uppfattning om vad som skall anses vara god sed vid
styrelsearbetet kommer till klart uttryck. Till god sammanträdesordning hör
även all tillställa styrelseledamöter och suppleanter protokoll från
sammanträdena. För arbetstagarrepresentantema är de nu upptagna frågorna av
stort intresse vad gäller samrådsmöjligheter och vidareinformation lill de
anställda. Förbundet motsätter sig självfallet inte att information av
banksekret natur utesluts från i förväg utsänt material och från utsända
protokoll.
Sparbanksföreningen
delar bankmannaförbundets uppfattning att styrelseledamöternas möjligheter att
på ett meningsfullt sätt delta i styrelsearbetet ökar om föredragningslista och
övriga handlingar utsänds i förväg. Detta är emellertid ett generellt problem
som gäller lika för alla ledamöter och bör därför inte regleras i en
lagstiftning som gäller endast de bankanställdas representanter. I stället
måste varje banks styrelse på egen hand finna ett effektivt arbetssätt.
Praktiska skäl kan i vissa fall tala för att förhandsinformation inte kan
distribueras till styrelsens medlemmar. Sparbanksföreningen avstyrker därför
en generell lagregel i denna fråga.
BAO
och bankföreningen anser i likhet med bankinspektionen att det av sekretesskäl
måste iakttas stor försiktighet vid utsändandet av material till styrelsens
ledamöter. Liksom inspektionen anser bankföreningen all en dagordning, som
inte specifikt anger ärenden av sekret natur, jämte annat icke sekret material
bör kunna utsändas före styrelsesammanträde. Däremot finns det knappast
anledning att införa lagbestämmelser härom. Även beträffande
styrelseprotokollen begränsar sekretesskäl möjligheten till distribution. Arbetstagariedamöterna
har goda möjligheter att ta del av origi-nalprotokollel på den plats där del
förvaras av banken.
Rätten
lill information och samråd mellan facklig styrelseledamot och de anställda
bör enligt bankmannaförbundet fastslås i lagen. Styrelsen skall inte kunna
fatta generella beslut om sekretess, som hindrar intern information och samråd
i den fackliga organisationen. Förbundet delar bankinspektionens uppfattning
att enskilda kreditärenden inte bör vara
Prop.
1975/76:169 31
föremål
för förhandssamråd och vidareinformation. Frågor som omfattas av banksekretess,
dvs. frågor om enskilds förhållande till banken, har sällan sådant intresse för
de anställda att konflikter mellan banksekretess och informationsbehov ter sig
sannolika. Bortsett från ärenden som omfattas av banksekretess är en bank
jämförbar med vilket förelag som helst. De ärenden som en bankstyrelse har till
behandling bör med nämnda undantag från informationssynpunkt bedömas på samma
sätt som i andra företag.
BAO,
bankföreningen och sparbanksföreningen avstyrker bankmannaförbundets förslag
om att lagfästa en ovillkorlig rätt för arbelslagariedamot att vidareinformera
och samråda med övriga anställda. Enligt BAO:s mening borde nuvarande praxis,
som innebär att styrelsen fattar beslut i frågan, vara tillfyllest.
Bankföreningen och sparbanksföreningen ansluter sig till bankinspektionens
uppfattning att vissa frågor bör undantas från arbetstagarsamråd och
information till medansiällda, nämligen dels frågorsom omfattas av
banksekretess, dels frågor i vilka banken själv har ett sekretessintresse, t.
ex. om etablering, fastighetsförvärv, utnämningar och vissa andra personalfrågor.
Bankinspektionens uppfattning synes enligt bankföreningen överensstämma med vad
departementschefen uttalade i denna fråga vid den nuvarande
försökslagstiftningens tillkomst (prop. 1973:186 s. 32).
PK-banken
framhåller att sekretesshänsyn, särskilt gentemot iredje man, måsle i en
bankverksamhet alltid komma att tillmätas stor betydelse. Banken ansluter sig därför
till bankinspektionens uppfattning att vissa frågor bör undantas från arbetstagarsamråd
och vidareinformation.
4.2
Försäkringsområdet
Remissinstanserna
anser liksom försäkringsinspektionen att utvärderingen i stort setl har gett
ett positivt resultat och att styrelserepresentationen för de anställda har
genomförts problemfritt i försäkringsbolagen. En permanentad lagstiftning
förordas av Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO). Försäkringsijäiistemannaförbundet
(FTF) och SACO/SR.
För
en föriängd försökslagstiftning utlalar sig endast Folksam, som ansluter sig lill
försäkringsinspektionens förslag, Folksam konstaterar därvid att inspektionens
förslag väl sammanfaller med Folksams erfarenheter. Anvisningen om
förhandlingar för att finna fastare former för styrelserepresentation
uppfattar Folksam som lämplig med hänsyn till de olika förutsättningar som
råder.
FFO
anser att lagen bör permanentas i oförändrat skick. Sökandet efler ändamålsenliga
och tillfredsställande metoder för samråd och beslulsmed-verkan kommer att i
hög grad påverkas av den förestående omdaningen av arbetsrätten. Den nya
lagstiftningen på detta område kommer att snart leda fram till nya föreiagsanpassade
samverkansformer som tillförsäkrar de anställda en kontinueriig påverkan på de
mest intressanta och viktiga besluten i företagel. Arbetstagarrepresentation i
styrelsen är en samverkans-
Prop.
1975/76:169 32
form
bland många för alt tillgodose och tillvarata intresset för medinflytande från
de anställdas sida. Representationens storlek måste dock bedömas genom en
intressentavvägning, varvid det konsumentbelonade inslaget i
försäkringsrörelsen måste särskilt beaktas. Övriga instmment för medinflytande
i företagen kan komma att medföra en höggradig personalpåverkan på besluten i
den löpande förvaltningen. Behovet av insyn och deltagande i styrelsens
kontrollerande och planerande verksamhet måste därför anses vara rimligt
tillgodosett genom nu gällande lagbestämmelser.
SACOISR
anför bl. a. att styrelseart)etet i huvudsak har upplevts som insyn och samråd.
Detta talar för alt medbestämmandet kan behöva kompletteras med representation
även på andra nivåer, t. ex. i arbetsutskott m. fl. organ, där bl. a. ur piersonalsynpunkt
viktiga frågor behandlas. De försäk-ringsanställda får inte ges en särställning
gentemot anställda i aktiebolag och motsvarande. SACO/SR tillstyrker att lagen
i övrigt ersätts av en permanent lagstiftning om styrelserepresenlation för de
anställda i försäkringsbolag.
FTF
anser det inte acceptabelt med en ytteriigare föriängning av försöksperioden.
Systemet har prövats i drygt 2 år. Under denna period har inget remissorgan
påvisat några nackdelar med systemet. Tvärtom synes flertalet ha den
uppfattningen att styrelserepresentationen har medfört påtagliga fördelar för
såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Det är därför angeläget att försökslagsliftningen
ersätts med en permanent lag. En sådan ny lag kan dock kringgås, t. ex. genom
att styrelserna inrättar arbetsutskott eller andra liknande organ. För den
skull är det helt nödvändigt att arbetstagarna också i dessa organ
tillförsäkras representation via lagligt stöd.
FTF
berör också frågan om antalet ledamöter. Förbundet har som sin principiella
målsättning att arbetstagarna skall tillförsäkras en med arbetsgivarnajämbördig
ställning. Denna uppfattning skall självfallet inte uppfattas så att förbundet
i alla lägen eftersträvar hälften av styrelseposterna. 1 den mån statsmakterna vill
bereda plats för andra intressenter än arbetsgivare och arbetstagare, t, ex.
konsumenter eller offentliga företrädare, i försäkringsföretagens styrelser
innebär FTF:s uppfattning en gentemot arbetsgivaren jämbördig ställning i
övrigt. Detta innebär att arbetsgivare och arbetstagare, sedan övriga
intressenter tillträtt sitt antal platser, delar lika på återstoden av
platserna.
Det
av FTF förordade systemet kan enligt förbundet möjligen vara en för tidigt
väckt tanke att genomföra omedelbart i samband med en permanentning av
lagstiftningen. I så fall vill FTF dock att antalet arbetstagarledamöter i
förhållande till arbetsgivariedamöterna utökas i styrelsen och andra organ.
Detta skulle kunna ske genom någon kvoteringsregel. I övrigt hänvisar förbundet
till vad som har anförts i dess yttrande till försäkringsinspektionen i samband
med utvärderingen.
Del
kan slutligen nämnas att Försäkringsanställdas förbund och Svenska försäkringsbolags
riksförbund har avstått från all yttra sig vid remissbehand-
Prop.
1975/76:169 33
lingen.
Försäkringsanställdas förbund, som företräder de anställda inom Folksam, har
avgivit yttrande till försäkringsinspektionen i samband med utvärderingen.
Yttrandet har redovisats under avsnitl 3,3.
5
Föredraganden
5.1
Allmänna synpunkter
Genom
lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar flck de anställdas lokala fackliga organisationer rätt
att utse två ledamöter i styrelsen för företag med mer än 100 anställda.
Undantagna från lagen är bl. a. bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag och
ekonomiska föreningar inom jordbrukskasserörelsen.
De
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag som har minst 50 anställda fick rält
till styrelserepresenlation genom lagen (1973:1093) om styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Lagen trädde i kraft den
I januari 1974. Skälet lill alt dessa institut särbehandlades var främst att
banklagarnas bestämmelser om styrelse i bankinstitut föranledde särskilda
överväganden. Begränsningar finns sålunda i fråga om del totala antalet
styrelseledamöter och antalet anställda som får ingå i styrelsen. Med hänsyn lill
försäkringsbolagens roll som kredilmarknadsinsti-tutioner ansågs det lämpligt
att de anställdas styrelserepresenlation i dessa bolag löstes i nära anslulning
till vad som kom i fråga för bankinstitulen.
Båda
lagarna om styrelserepresenlation för de anställda är av försökskaraktär och
gäller lill den I juli 1976. På regeringens uppdrag har den hittills pågående
försöksverksamheten blivit utvärderad. På grundval av de erfarenheter som har
gjorts under försöksperioden gäller det att nu ta ställning lill frågan om de
anställdas styrelserepresentation i fortsättningen. Frågan om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
i allmänhet kommer senare denna dag att behandlas av chefen för
industridepartementet. Frågan om styrelserepresenlation förde anställda i bankinstilul
och försäkringsbolag bör också i fortsättningen behandlas särskilt. Med hänsyn till
alt många spörsmål är gemensamma i de båda lagstiftningsärendena har de beretts
i samråd mellan mig och chefen för industridepartementet. Jag vill redan nu
förutskicka att de förslag som läggs fram i fråga om bankinstitut och
försäkringsbolag överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreslås i fråga
om aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Lagen
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag
omfattar bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jord-bmkskredit,
försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. En förutsättning är att
företaget undet det senasle räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt
minsl 50 arbetstagare. De anställda har rätt att utse två ledamöter i styrelsen
(arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje
3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169
Prop.
1975/76:169 34
sådan
ledamot. Även om antalet anställda inte uppgår till 50, kan bolagsstämma,
sparbanks huvudmän eller centralkassas stämma besluta att lagen skall tillämpas
på förelaget eller att flera än två arbetslagariedamöter får utses av de
anställda. Hänsyn skall inte tas till arbetstagarledamot vid till-lämpningen av
de regler i banklagarna som begränsar antalet styrelseledamöter och
befattningshavares möjlighet alt utses till styrelseledamot.
Beslut
om alt arbetstagarrepresentation skall inrättas i ett företag fattas av lokal
facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företagel
och som omfattar mer än hälften av arbetstagarna inom företaget. Särskilda
regler gäller om de anställda tillhör olika sådana organisationer. Arbetstagarledamöter
utses av lokal facklig organisation och skall utses bland de anställda hos
företaget, 1 fråga om försäkringsbolag, som är koncernbolag, får arbetstagarledamot
dock utses bland de anställda i annat koncernbolag inom samma koncern.
Försäkringsbolag kan undantas från lagens tillämpning, om arbetstagarrepresentation
skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget. I sådant fall skall
föreskrivas åtgärder som på annal sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av
insyn och inflytande i företaget. Fråga om undantag prövas av regeringen.
På
regeringens uppdrag har bankinspektionen och försäkringsinspektionen utvärderat
försöksverksamheten såvitt avser bankinstitut resp. försäkringsbolag. Arbetet
har bedrivits i nära samarbete med berörda arbetsmarknadsorganisationer. En
motsvarande utvärdering i fråga om styrelserepresenlation för de anställda i
övriga aktiebolag och ekonomiska föreningar har gjorts av statens industriverk.
Jag
skall i det följande ta upp nägra huvudpunkter i utvärderingen och hänvisar i
övrigt till avsnitt 3.2 och 3.3, där inspektionernas utvärdering redovisas utföriigare.
Lagfäst
rätt till styrelserepresenlation föreligger vid 75 bankinstitut med hänsyn till
den nu gällande storleksgränsen 50 anställda. Rätten har utnytljals vid
samtliga banker utom en, nämligen Svenska Handelsbanken, I denna bank är
representation i styrelsen ordnad via en särskild stiftelse som förvallar
aktier som de anställda äger i banken. Styrelserepresenlation för de anställda
finns f n. i 13 (inkl. Svenska Handelsbanken) av totalt 14 affärsbanker, i 51
av sammanlagt 216 sparbanker och i 11 av totalt 12 centralkassor för
jordbrukskredit. Ingen bank har utnyttjat möjligheten alt besluta om att lagen
skall tillämpas på banken trots all antalet anställda är mindre än 50. I några
sådana banker finns styrelserepresenlation utan tillämpning av lagen. På
försäkringsområdet finns f. n. styrelserepresenlation i 27 försäkringsbolag,
varav två bolag med mindre än 50 anställda frivilligt beslutat lillämpa lagen.
Ett bolag med mer än 50 anställda har efter beslut av regeringen medgetts
undantag från lagen på vissa villkor.
Försöksverksamheten
vid både banker och försäkringsbolag har enligt inspektionernas utvärdering
utfallit övervägande positivt. Slyrelserepresentationen för de anställda har
sålunda genomförts i stort sett utan problem.
Prop.
1975/76:169 35
De
anställdas deltagande i styrelsearbetet upplevs i huvudsak som insyn och samråd
och som ett komplement lill andra former för medinfiytande. Arbelstagarrepresentanlernas
insatser har främst avsetl frågorom arbetsmiljö och personalpolitik.
Enligt
utvärderingen anser arbetstagarrepresentantema alt den gällande lagen bör
ändras på några punkter. Kraven på ändringar går bl. a. ut på att siorieksgränsen
50 anställda för rätt till styrelserepresentation bör slopas. Representation
för de anställda anses befogad också i arbetsutskott, direktioner och liknande
organ, som förbereder styrelseärenden. Från de bankanställdas sida krävs
representation i bankernas regionala styrelser.
Bankinspektionen
och försäkringsinspektionen anser att försökstiden vid utvärderingen är alltför
kort för att definitivt avgöra hur en permanent lagstiftning skall se ut.
Inspektionerna förordar därför att försöksperioden förlängs. Remissinstanserna
delar uppfattningen all erfarenheterna av försöksverksamheten är övervägande
positiva. Så gott som alla instanserna både på arbetslagar- och
arbetsgivarsidan förordar att lagstiftningen nu permanentas.
Arbetsgivarorganisationerna förutsätter därvid att en ny lag får samma
innehåll som den gällande. Bankmannaförbundet och försäkringstjän-stemannaförbundel
framför däremot krav på vissa ändringar i lagen.
För
egen del vill jag framhålla följande. Försöksverksamheten med styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag har enligt de
utvärderingar som nu har gjorts i stort sett utfallit myckel väl. De anställda
har utnyttjat sin rätt lill styrelserepresenlation i alla bank-och
försäkringsförelag som omfattas av lagen och där de inte redan är representerade
på annal sätt. Genom sina representanter i styrelserna har de anställda fått
möjlighet att följa och delta i beslutsprocessen i företagens högsta beslutande
organ i frågor som har betydelse för dem. Reformen har gett de anställda möjlighel
till en bättre insyn i och ett ökat inflytande på sill förelags verksamhel och
kan sålunda ses som en viktig del i den pågående demokratiseringen inom
arbetslivet. Den omfattande utvärdering som har gjorts av industriverket i frågaom
styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska föreningar - ca 1 500
företag - överensstämmer i stort selt med erfarenhetema från bankerna och
försäkringsbolagen.
Försökstiden
har som inspektionerna framhållit varit förhållandevis kort. Med hänsyn till
att erfarenheterna av försöksverksamheten är så goda anser jag emellertid att
det nu finns tillräckligt underiag för att göra lagstiftningen ej tidsbegränsad
och för alt bedöma hur en permanent lag bör utformas. Chefen för
industridepartementet kommer senare denna dag att föreslå regeringen alt lägga
fram förslag om en permanent lag för aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Den
gällande lagen bör läggas till grund förden nya permanenta lagen. Liksom hittills
bör lagstiftningen alltså utgå från att de anställda skall ha minoritelsrepresentation
och att deras lokala fackliga organisationer får besluta om
styrelserepresentation skall inrättas eller inte. Om slyrelserepre-
Prop.
1975/76:169 36
sentation
i ett företag anses vara en mindre lämplig form för samarbete mellan de
anställda och företaget, kan de anställdas fackliga organisationer i stället
träffa överenskommelser om andra former för insyn och inflytande i företaget.
Jag
vill framhålla att en permanentning av lagen om de anställdas styrelserepresenlation
givetvis inte innebär att lagreglerna på området skall anses slutgiltiga. Det
förslag till ny lag om medbestämmande i arbetslivet som chefen för
arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag avser att anmäla innehåller
viktiga nyheter i fråga om de anställdas inflytande och medbestämmande i
förelagen. I princip varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare kommer att kunna tas upp till förhandling och regleras i avtal.
Jag vill inle utesluta att det så småningom kan bli aktuellt att se över
lagstiftningen om de anställdas styrelserepresenlation på grund av
erfarenheter av redan genomförd och kommande lagstiftning på det
företagsdemokratiska området.
5.2
Tillämpningsområde
Vid
utvärderingen och remissbehandlingen har bankmannaförbundet föreslagit
ändringar i fråga om vilka slag av förelag som lagstiftningen bör omfatta.
Förbundet anser att rätten till styrelserepresenlation bör utsträckas till de
tre branschorganen Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges föreningsbankers förbund. De båda föreningarna motsätter sig bankmannaförbundets
förslag bl. a. av det skälet att deras styrelser inte fattar nägra beslut av
övergripande karaklär som är direkl bindande för medlemsbankerna.
För
egen del vill jag påpeka att bankföreningen och sparbanksföreningen är
organiserade som ideella föreningar. Frågan om styrelserepresenlation för de
anställda i sådana föreningar bör enligt min mening bedömas enhetligt för alla
föreningar av denna typ. Jag är ense med chefen för industridepartementet att
lagstiftningen inte heller fortsättningsvis bör omfatta sådana föreningar. Jag vill
alltså inte förorda alt lagen om styrelserepresentation skall omfatta de två
nämnda branschorganen. 1 konsekvens härmed bör lagen inte heller omfatta moisvarande
organ inom jordbrukskasserörelsen, dvs. Sveriges föreningsbankers förbund.
En
särskild fråga är om rätt lill styrelserepresentation skall införas också för
de anställda i andra kredit-och försäkringsinrättningar än sådana som omfattas
av den gällande lagen. Jag tänker närmast på sådana inrättningar som landshypoleks-
och siadshypoleksinslilutionerna samt understödsföreningarna. De flesta
understödsföreningarna har över huvud tagel inga anställda och föreningarna
inom hypoteksinstitutionerna i regel endast ett fåtal arbetstagare. Till följd
av den slorleksgräns i fråga om antalet anställda som jag kommer att föreslå i
det följande skulle lagen f. n. inte bli tillämplig på mer än ett av dessa
institut. Med hänsyn härtill och till inrättningarnas
Prop.
1975/76:169 37
speciella
art och organisationsform är jag inle beredd alt nu förorda att lagen skall
omfatta också dessa slag av inrättningar.
Jag
återkommer senare till frågan om de anställdas styrelserepresentation i koncemföretag.
Jag vill emellertid redan nu ta upp en närbesläktad fråga, nämligen frågan om
sådan representation i föreningsbankerna, dvs. jordbrukskassor och
centralkassor för jordbrukskredit.
Enligl
nuvarande lag avses med anställda i centralkassa också de anställda i ansluten
jordbrukskassa. Della innebär att en centralkassa tillsammans med anslutna
jordbrukskassor betraktas som en enhel och att de anställda inom en sådan enhet
utser arbetslagariedamöter i centralkassans slyrelse.
I jordbrukskassornas
styrelser finns däremot ingen lagfäst representation
för de anställda. Något krav på ändring i lagen i detta avseende har inte
framförts. Föreningsbankernas förbund har uttryckligen motsatt sig alt de
anställda inom ett centralkasseområde inle betraktas som en enda perso
nalgrupp. Av de över 400 lokala kassorna är del f. n. bara 14 som har över
10 anställda, varav endasl en har något mer än 20 anställda. I samtliga
II centralkassestyrelser,
där personalrepresentalion är införd har minst en
arbelslagariedamot utsetts bland de anställda vid ansluten jordbrukskassa.
Jag
anser med hänsyn till vad som nu har anförts att lagen bör innehålla samma
regler som tidigare i fråga om de anställda inom centralkassor och anslutna
jordbrukskassor. Om ändrade förhållanden skulle medföra ett annat ställningslagande
från de anställda inom jordbrukskasserörelsen är jag givetvis beredd att
ompröva frågan.
Som
jag tidigare har nämnt omfattar den gällande lagen banker och försäkringsföretag
med minst 50 anställda. Bankmannaförbundet och försäk-ringstjänstemannaförbundet
föreslår att gränsen slopas och att rätt till styrelserepresenlation alltså
skall föreligga i alla bankinstitut och försäkringsbolag oavsett antalet
anställda. Bankföreningen och övriga arbetsgivarorganisationer vill behålla
nuvarande storieksgräns under hänvisning till bl. a. praktiska problem som kan
uppslå i de minsta företagen.
För
egen del vill jag erinra om att den nuvarande gränsen 50 anställda valdes för
all ett lämpligt antal bankinstitut och försäkringsbolag skulle omfaltas av
försöksverksamheten. Från principiell synpunkt kan skäl anföras för att den nya
lagen bör avse alla företag oavsett antalet anställda. Man kan emellertid inte
bortse från att styrelserepresentation för de anställda i de minsta företagen
kan medföra praktiska problem. I företag med endast fö anställda kan dessa för
övrigt genom personliga kontakter mera informellt framföra sina synpunkter till
företagsledningen och få sina krav på insyn och inflytande tillgodosedda.
Enligt det lidigare nämnda lagförslaget om medbestämmande i arbetslivet får de
anställda i alla företag, oavsett antalet anställda, möjlighet till insyn och
inflytande i former som är anpassade till det enskilda företaget. Del kan
därför finnas skäl att avvakta erfarenheterna av arbetsrättsreformen, innan
man tar slutlig ställning till frågan om även de anställda i de minsta
företagen bör ges lagfäst rätt till sty-
Prop.
1975/76:169 38
relserepresentation.
På
grund av vad jag nu har anfört förordar jag alltså att lagens tillämpningsområde
liksom hittills begränsas till banker och försäkringsbolag med ett visst antal
anställda. Enligt min mening bör siorieksgränsen nu lämpligen sänkas lill 25
anställda. Denna gräns har använts i vissa förelagsnämndsavial för att skilja
småföretag från andra förelag. Chefen för industridepartementet kommer senare
denna dag att föreslå samma gräns i fråga om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Som jag nyss har antytt får
det bero på erfarenheterna under de närmaste åren om det finns skäl alt ytteriigare
sänka siorieksgränsen såvitt gäller banker och försäkringsbolag.
Med
den lösning jag nu har förordat kommer lagstiftningen att på bankområdet
omfatta 13 bankaktiebolag liksom f. n., ca 75 sparbanker mol f. n. ett 50-tal
och 12 centralkassor mot f. n. 11. Att siorieksgränsen sänks får alltså frätnst
belydelse för de anställda i sparbankema. På försäkringssidan kommer lagen alt
omfatta ca 50 försäkringsbolag mol f. n. 27. Anlalel riksbolag ökar från 22 till
36. För läns- och häradsbolagen innebär förslaget en ökning av
tillämpningsområdet från 5 till 13 med nuvarande antal anställda.
De
nuvarande lagarna om de anställdas styrelserepresenlation innehåller ingen
regel om vad som avses med begreppel anställd. Beräkningsmetoderna har hittills
varierat och medfört en viss osäkerhet. En definition av begreppet anställd bör
därför las in i lagen. För banker och försäkringsbolag bör begreppet anställd
ha samma innebörd som för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Jag kan därför
hänvisa till vad chefen för industridepartementet kommer att anföra i denna
fråga,
5.3
Styrelserepresentationens omfattning
Enligl
den gällande försökslagstiftningen får de anställda utse två styrelseledamöter,
dvs. arbetslagariedamöter, och två suppleanter. Bankmannaförbundet föreslår
alt anlalel arbelstagarledamöter anges till minst två och ökas i större
styrelser. Som ett altemativ föreslås att suppleanterna får rätt att närvara
och yttra sig vid styrelsesammanträdena. Försäkringsljän-stemannaförbundet
förordar också att antalet arbetslagariedamöter ökas i större styrelser, t. ex.
genom någon kvotregel. Förslagen möler kritik av arbetsgivarorganisationerna.
Från bankhåll framhålls bl. a, att styrelserna inte bör vara för stora och att
antalet arbetstagarrepresentanter inte bör vara större än i näringslivet i
övrigt.
Jag vill
erinra om alt frågan om bankstyrelsernas storlek behandlades ingående i samband
med försökslagstiflningens tillkomst. Jag anförde därvid bl. a. (prop. 1973:186
s. 29) all jag ansåg det angeläget att bankstyrelserna inte blir för stora och
att resultatet av försöksverksamheten borde avvaktas innan eventuella ändringar
i de nuvarande reglerna om styrelsernas storlek
Prop. 1975/76:169 39
övervägdes.
I lagen om styrelserepresentation anges f. n. alt hänsyn inte skall las till arbetstagariedamot
vid lillämpningen av reglerna i banklagen och jordbrukskasselagen om högsta
antal styrelseledamöter.
Vid
utvärderingen har bankinspektionen konstaterat att lagstiftningen inle har
medfört några komplikationer i fråga om högsta antalet styrelseledamöter.
Enligt inspektionen är därför någon lagändring inte påkallad i detta avseende
och inte heller i fråga om de regler som begränsar antalet styrelseledamöter
som är befattningshavare i banken. Jag delar inspektionens uppfattning på denna
punkt.
I
fråga om antalet arbelstagarrepresenlanler anserjag - i likhei med vad chefen
för industridepartementet senare kommer att föreslå regeringen -att del inte
finns skäl alt nu ändra lagen så alt antalet ökas lill mer än som f. n. två
ordinarie ledamöter och två suppleanter. Däremot anser jag bl. a. för all
tillgodose behovet av kontinuitei i siyrelsefunktionen för de anställda att arbelstagarledamöternas
suppleanter bör ges rätt all närvara och yttra sig vid alla
styrelsesammanträden, även om de ordinarie ledamöterna är närvarande.
1 della
sammanhang vill jag nämna alt någol hinder att tillsätta endast en ledamot och
en suppleant som representant förde anställda inle föreligger enligl lagen, om
parterna är ense om en sådan ordning.
5.4
Arbetstagarrepresentation i arbetsutskott, regionstyrelser m. m.
Enligl
försökslagsliftningen har de anställda rätt lill representation i styrelsen
men inte i styrelsens arbetsutskott, direktion eller liknande organ. Bankmannaförbundet,
försäkringsljänslemannaförbundel och SACO/SR vill ha rätt för de anställda att
vara representerade i sådana organ, Bankmannaförbundet anser vidare att de
anställda bör vara representerade i de regionstyrelser eller motsvarande organ
som numera finns i de slörre bankerna. I de lokala konlorsstyrelserna anser
förbundet däremoi alt representation för de anställda åtminstone tills vidare
har ett begränsat värde.
Vid
utvärderingen har bankinspektionen konstaterat att organ som direktioner,
arbetsutskott och regionslyrelser inle är reglerade i lag och att det är svårt
all ge generella riktlinjer bl. a. med hänsyn till att varje bank internt får
bestämma sin organisation. Både bankinspektionen och försäkringsinspektionen
anser att det bör vara möjligt att komma överens mellan varje företag och dess
anställda. Arbetsgivarorganisationerna och PK-banken anför att frågan bör lösas
förhandlingsvägen med hänsyn till olikheterna i förelagens storlek och
organisation.
För
egen del vill jag framhålla att representation för de anställda på grund av
överenskommelser redan finns i de regionstyrelser eller moisvarande organ som
är inrättade i tre av de fyra största affärsbankema och i fyra slörre
sparbanker. De anställda har i regel en ledamot i sådan styrelse. 1 en
affärsbank har personalrepresentanten bara rätt alt närvara och yttra sig.
Prop. 1975/76:169 40
Överenskommelser
om att arbetstagarrepresentant får ingå i direktion eller arbetsutskott
förekommer endast i PK-banken, några större sparbanker och i ett
försäkringsbolag, nämligen Folksam. Enligt överenskommelse år 1974 om nya
former för de anställdas inflytande och beslulsmedverkan är de anställda i
Folksam representerade förutom i styrelsen också i andra beslutsorgan med en
ledamot i t. ex. direklionens olika utskott.
Jag
finner det motiverat att de anställda nu i lagen ges möjlighel lill insyn och
inflytande också i direktion, arbetsutskott eller annal organ, där flera för
personalen viktiga frågor förbereds och därvid ofta i praktiken avgörs. Enligl
min mening bör en av arbetstagarrepresentantema ha rätt att della i överiäggningarna
när sådant organ, beslående av särskilt utsedda styrelseledamöter eller
befattningshavare i företaget, förbereder ärende som senare skall avgöras av
styrelsen. Arbetstagarrepresentanlens rätt att della i arbetet inom direktion
eller annat liknande organ kommer alltså att bli densamma som f. n. tillkommer
offentlig styrelserepresenlant i affärsbankerna.
Vad
gäller frågan om rätt till arbetstagarrepresentation i banks regions-lyrelse
och liknande lopporgan för visst geografiskt område finns inom vissa banker en
väl utvecklad organisation för beslutsfattandet på denna nivå under huvudsiyrelsen.
De nu avsedda organen har i betydande ulsträckning fått rätt all besluta i
vikliga frågor inom sitt geografiska område på grund av delegering från
styrelsen. De anställda inom sådan region bör därför i lagen ges rätt till arbetstagarrepresentation
i regionstyrelsen. Delta innebär med andra ord att den ordning som i princip
redan tillämpas av flertalet berörda stora banker blir lagfäst. Rätten till styrelserepresenlation
bör avse en ledamot jämte suppleant i regionslyrelsen eller, som t. ex. i Göiabanken,
direktion med samma funktion som regionstyrelse. Jag förordar tillika att personalrepresentanten
i regionstyrelse skall - i likhet med representanten i huvudsiyrelsen - ha räll
all della i beredningen av styrelseärenden.
Det
ligger närmast till hands att personalrepresentanten i regionstyrelse utses
bland de anställda inom regionbankens område. Hinder bör dock inte föreligga
all utse annan anställd inom banken, t, ex. arbetstagarrepresentant i huvudsiyrelsen.
Rätten
till arbetstagarrepresentation i arbetsutskott liksom i regionstyrelse bör
tillkomma den största lokala arbetstagarorganisationen. Rätten att ulse
suppleant bör följa samma princip, om inte annat överenskoms mellan ar-betstagarorganisalionerna,
5.5
Koncernfrågor
Enligl
gällande lag om styrelserepresenlation för de anställda finns inga särskilda regler
för koncernföretag utom i fråga om försäkringsbolag. Arbetstagarledamot i
försäkringsföretag som är koncernbolag får utses också bland anställda i annat
bolag inom samma koncern. Denna undantagsregel tillkom med tanke på de fall där
samma personer bildar slyrelse i olika
Prop.
1975/76:169 41
koncernbolag
och gör det möjligt att samma arbetstagarrepresentanter får vara
styrelseledamöter i fiera koncernbolag.
Vid
utvärderingen har inga speciella problem framkommit i fråga om styrelserepresenlation
i koncernbolag på försäkringsområdet. Bankmannaförbundet yrkar såvitt avser
bankområdet att de anställda får styrelserepresentation i koncernledningar, t.
ex. för de sparbanksägda aktiebolagen. Med koncernledning avses här
moderföretags styrelse. Sparbanksföreningen anser att sakskäl kan tala för bankmannaförbundets
krav. Föreningen framhåller dock att frågan bör regleras enhetligt för hela
näringslivet.
Jag vill
påpeka att industriverket i sin utvärdering av försöksverksamheten i fråga om
aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår att de anställda inom en koncern
skall fö rält lill styrelserepresenlation i moderbolaget. De anställda i
dotterbolag och doiterdotierföretag skulle alltså - förulom rätten att utse arbetstagarrepresentanter
i det egna företagets slyrelse - ha rätt alt tillsammans med de anställda i
moderbolaget välja representanter i koncernstyrelsen, dvs. moderföretagets
styrelse. Förslagel har överiag tillstyrkts vid remissbehandlingen. Enligt vad
jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet att föreslå regeringen
alt genomföra industriverkets förslag.
Med
hänsyn till vad jag nu haranfört anser jag att en motsvarande regel om koncernstyrelserepresentation
bör införas också för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Rätlen till
styrelserepresentation i ett moderförelag bör alltså tillkomma samtliga
anställda inom koncernen. De anställda i 1. ex. de bankägda factoring-, och
leasingbolagen får sålunda rätt att delta i valet av arbetstagarrepresentanter
också i ägarbanks styrelse tillsammans med de i banken anställda. I konsekvens
härmed bör arbetstagarrepresentant i moderbolags styrelse kunna utses bland de
anställda i annat företag inom samma koncern. Jag förordar alltså att regler
med detta innehåll ges i den nya lagen.
Liksom
f. n. bör vidare gälla att i försäkringsbolag som är koncernbolag, dvs. även i
fråga om dotterföretag, får arbetstagarrepresentant utses bland de anställda
inom koncernen.
Den
nuvarande aktiebolagslagens definition av en koncern förutsätter att moderföretaget
är ett svenskt aktiebolag. Enligl den nya aktiebolagslagen (1975:1385), som
träder i kraft den 1 januari 1977, innebär koncernbegreppet i sak ime någon
avvikelse från vad som f. n. gäller. Om ett aktiebolag äger så många aktier
eller andelar i en annan juridisk person att del har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är det förra bolaget moderbolag och den
andra juridiska personen dotterföretag. Detsamma gäller om ett aktiebolag i
annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett
bestämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet (1 kap. 2S nya aktiebolagslagen).
Koncernbegreppet i styrelserepresentationslagen bör ha motsvarande innebörd som
enligt aktiebolagslagen, dvs. under förul-
Prop. 1975/76:169 42
sättning
alt moderförelaget är bankinstitut eller försäkringsbolag som om-fallas av
lagen.
5.6 Styrelsearbetets
former och innehåll
Nuvarande
lag om de anställdas styrelserepresenlation innehåller inga regler om
styrelsearbetets former och innehåll. För arbetslagariedamöter liksom för
övriga styrelseledamöter gäller de bestämmelser som finns i aktiebolagslagen,
banklagen och motsvarande lagar, I praktiken ankommer det på styrelsen i varje
företag alt själv avgöra formema för styrelsearbetet och dess innehåll.
Enligt inspektionernas
utvärdering av försöksverksamheten har arbetstagariedamöterna i stort sett
utan nämnvärda problem kunnat följa och della i slyrelsens behandling av olika
frågor. Bankinspektionen framhåller att möjligheterna alt i förväg lämna information
till styrelseledamöterna om ärenden som skall behandlas på styrelsesammanträde
är avsevärt begränsade på grund av den banksekretess som gäller främst i
kreditärenden. Enligt inspektionen finns del inte anledning att i lag reglera
sådana frågor av praktisk natur som gäller utsändande av dagordning och andra
handlingar,
Bankmannaförbundet
och försäkringsljänslemannaförbundet vill ha bättre förberedelsemöjligheter för
arbetstagarledamöterna genom att dagordning och annat förhandsmaterial utsänds
i god tid före styrelsesammanträdena. 1 många fall sker inte detta f n.
Styrelseledamöter och suppleanter bör vidare tillställas protokoll från
sammanträdena. Material som omfattas av banksekretess får givetvis undantas.
Enligt förbundens mening kan del kanske diskuteras om det är lämpligt att i lag
reglera sådana praktiska frågor som nu har berörts.
Bankorganisationerna delar
uppfattningen alt dagordning och annat malerial, som inte iir sekretessbelagt,
bör utsändas i god tid före sammanträdena för alt styrelseledamöterna skall
kunna' della i styrelsearbetet på ett meningsfullt sätt. Däremot anses del
inte lämpligt att införa lagbeslämmel.ser om sådana praktiska frågor, i varje
fall inte i en lag som endast gäller arbelstagarrepresenlanler:
Jag
bilräder bankinspektionens och bankorganisationernas uppfattning att några
lagregler i berörda frågor inte är erforderiiga. Det bör liksom hittills ankomtna
på varje styrelse att bestämma formerna för styrelsearbetet och därmed
sammanhängande frågor. Alt döma av de uttalanden som har gjorts från
arbetslagar- och arbetsgivarorganisationerna bör det vara möjligt all i
samförstånd komma fram lill en ännu bättre ordning i styrelsearbetet till gagn
för alla styrelseledamöter.
5.7 Övriga
frågor
I de
båda gällande lagarna om styrelserepresenlation finns inte några bestämmelser
som reglerar arbetstagarledamots möjlighet alt informera och
Prop.
1975/76:169 43
samråda
med andra anställda i företaget. Enligt utvärderingen är delta en viktig fråga,
där någon fast praxis ännu inte har utvecklats, Samrådsmöj-lighelerna växlar
därför från företag lill förelag. Bankinspektionen anser all från arbetstagarledamots
möjlighel till samråd med och informaiion till övriga anställda måste undantas
kreditärenden, andra ärenden som omfattas av banksekretess samt vissa andra
ärendetyper, t, ex, frågor om fusion, etablering o, d. ärenden, åtminstone i
vissa känsliga skeden. Försäkringsinspektionen anför att målet bör vara en
frihet för de anställdas styrelserepresentanter all informera och sainråda med
de medansiällda i den ulslräckning som är möjlig ulan skadeverkningar för
bolaget. Båda inspektionerna anser att det med hänsyn till de växlande
förhållandena inom förelagen är olämpligt alt lagfästa en allmän rätt till
information och samråd.
Bankorganisationerna
ansluter sig till bankinspektionens ståndpunkt. Bankmannaförbundet liksom försäkringstjänstemannaförbundet
förordar däremoi lagregler som preciserar rätten till information och samråd.
Båda förbunden delar uppfattningen att vissa ärenden måste undantas från en sådan
lagfäst rätt, på bankområdet kreditärenden och andra ärenden som omfaltas av
banksekretess samt på försäkringsområdet vissa finans- och låneärenden.
Jag
har tidigare - i samband med lagstiftningsärendet år 1973 (prop. 1973:186 s.
32) - anfört bl. a. att arbetstagariedamot i princip likställs med övriga
styrelseledamöter och att han därför måste iaktta tystlåtenhet i fråga om
sådant vars offentliggörande kan skada banken eller försäkringsbolaget. Vidare
gäller enligt banklagstiftningen alt enskilds förhållanden till bankinstitut
inte får yppas i oträngt mål. I delta sammanhang hänvisade jag också till vad
chefen för industridepartementet anförde i prop. 1972:116 (s. 134) om
betydelsen av att företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet mot
de anställda rörande företagets förhållanden. Samtidigt måste den interna
informationen i viss utsträckning begränsas av de skäl som nyss har nämnts.
Vad
som har förekommit i detta lagstiftningsärende föranleder mig inte att nu
frångå uppfattningen att frågan om arbetstagarrepresentants möjlighet att
informera och samrådå med andra anställda i företaget inte bör regleras i lag.
Jag anser sålunda all det bör vara möjligt att efter hand inom förelagen -
eventuellt efter överiäggningar mellan berörda organisationer - utveckla en
allmän praxis som tillgodoser både företagets och de anställdas intressen. I
detta sammanhang vill jag påpeka att viktiga regler om arbetstagarnas rätt lill
informaiion om företaget avses bli intagna i förslagel lill lagen om medbestämmande
i arbetslivet.
Enligt
min mening bör även den nya lagen innehålla en dispensregel, varigenom undantag
från lagen kan medges försäkringsbolag, om arbetstagarrepresentation skulle
medföra väsentliga olägenheter för bolaget på grund av att slyrelsens
sammansättning är beroende av förhållande mellan
Prop.
1975/76:169 44
olika
aktieägare eller aktieägargrupper. Frågor om undantag bör liksom hittills
prövas av regeringen.
I
fråga om lagens tolkning och tillämpning kan naturligtvis uppkomma spörsmål,
där arbetsgivaren och de anställda kan ha olika meningar och kan ha ett
intresse av alt få saken avgjord av en opartisk instans. En tvistefråga kan
vara t. ex. vem som skall anses som anställd i lagens mening eller om
koncernförhållande föreligger. Möjlighet att hänskjuta sådana tvister till prövning
av en lämplig instans bör därför finnas. De tvistefrågor som kan bli aktuella lorde
vara av främst arbetsrättslig natur. Prövningen av sådana tvister bör därför
läggas på arbetsdomstolen. Vissa bestämmelser om rättegången i sådana tvister
bör finnas i lagen. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för
industridepartementet alt förorda samma lösning i fråga om aktiebolag och
ekonomiska föreningar.
Styrelserepresentationsreformen
har medfört ett behov av utbildning av arbetstagarrepresentantema.
Arbetslagarnas organisationer har här gjort aktiva insatser och bedrivit en
omfattande utbildningsverksamhet. Bidrag lill utbildningskostnaderna har utgått
genom all viss del av de medel som har tillförts arbetarskyddsfonden genom
arbetarskyddsavgift för år 1974 har fått disponeras för ändamålet (prop.
1973:130, SoU 1973:25, rskr 1973:290). Det är angeläget att utbildningen kan
fortsätta. Jag får i bidragsfrågan hänvisa till vad chefen för
arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag kommer att anföra i samband med
förslaget till lagen om medbestämmande i arbetslivet.
I
överensstämmelse med vad som angavs i prop. 1973:186 (s. 37) får det ankomma på
vederbörande företag och de lokala fackliga organisationerna att avgöra i vad
mån arvode skall utgå till arbetstagarrepresentanter.
En
särskild fråga, som har tagits upp i försäkringstjänstemannaförbundets
utvärdering, avser förbudet i 339 § försäkringsrörelselagen för försäkringsbolag
att lämna ut lån till styrelseledamot. Förbundet anser att förbudet inte bör
avse lån som utgör förmån för den anställde på grund av avtal eller i enlighet
med praxis. Enligt min mening bör frågan om ändring i nämnda kreditjävsregel
övervägas i samband med att försäkringsrörelselagen ses över för all anpassas till
den nya aktiebolagslagen. Jag är därför inte beredd att nu pröva denna fråga.
I
de frågor som jag inte lidigare har närmare berört överensstämmer det av mig
förordade lagförslaget i allt väsentligt med det förslag i fråga om aktiebolag
och ekonomiska föreningar som chefen för industridepartementet senare denna dag
kommer att föreslå regeringen. Jag kan därför i övrigt hänvisa till vad denne
kommer att anföra rörande sådana frågor som bör regleras enhetligt i
lagförslagen.
Jag
förordar att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1976.
Prop. 1975/76:169 45
6 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.
7 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagl
fram.
Prop. 1975/76:169 46
Innehållsförteckning
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1
Lagförslag........................................................ 2
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1976-03-18 ...... 6
1 Inledning...................................................... 6
2 Gällande beslämmelser..................................... 7
2.1 Allmänt ................................................. 7
2.2 1972 års lagstiftning om styrelserepresenlation
förde anställda
i
aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.. 9
2.3 Lagen
om styrelserepresenlation förde anställda i bankinstitut
och
försäkringsbolag ................................. 9
3 Utvärdering
av försöksverksamheten.................. 10
3.1 Riktlinjer för utvärderingen ....................... ..... 10
3.2 Utvärderingen i fråga om bankerna............... 11
3.2.1 Allmänt ......................................... II
3.2.2 Tillämpningen av LSAB......................... 12
3.2.3 Arbetstagariedamöternas möjligheteratt följa och
delta
i
styrelsens behandling av olika frågor.... 12
3.2.4 Arbetstagarrepresentation
i jordbrukskassas styrelse
och
i slyrelse, direktion m.m. under bankstyrelsen 13
3.2.5 Storieken av bankernas styrelser och proportionen
mellan olika styrelseledamöter 15
3.2.6 Arbetstagariedamöternas möjligheter att informera
och samråda med medansiällda i styrelsefrågor.'.................................. 16
3.2.7 Andra erfarenheter och synpunkler........ 17
3.2.8 Bankinspektionens slutsatser................ 17
3.2.9 Bankmannaförbundets skrivelser............ 18
3.3 Utvärderingen
i fråga om försäkringsbolagen... 20
3.3.1 Allmänt............................................. 20
3.3.2 Tillämpningen av LSAB......................... ..... 20
3.3.3 Arbetstagariedamöternas möjligheter att följa och
delta
i
styrelsens behandling av olika frågor.... ..... 21
3.3.4 Storieken av försäkringsbolagens styrelser och
proportionen mellan olika styrelseledamöter ...................................................... 22
3.3.5 Arbetstagariedamöternas möjligheter att informera
och samråda med medansiällda i slyrelsefrågor..................................... 23
3.3.6 Andra erfarenheter och synpunkter........ 23
3.3.7 Försäkringsinspektionens slutsatser........ 24
4 Remissyttrandena........................................... .... 25
4.1 Bankområdel............................................ .... 25
4.2 Försäkringsområdet................................... .... 31
Prop. 1975/76:169 47
5 Föredraganden.............................................. 33
5.1 Allmänna synpunkter..,............................... 33
5.2 Tillämpningsområde.................................. 36
5.3 Styrelserepresentationens omfattning .......... 38
5.4 Arbetstagarrepresentation i arbetsutskott,
regionstyrelser m.m 39
5.5 Koncernfrågor.......................................... 40
5.6 Styrelsearbetets former och innehåll............. 42
5.7 Övriga frågor ......................................... 42
6 Hemställan.................................................... .... 45
7 Beslut.......................................................... 45
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (11)
11 kopplingar i 4 dokument.
- Prop. 1987/88:10 med förslag till lag om styrelserepresentation för de privatanställda, m.m. s. 142 · s. 155 om s. 36 i texten
- Bet. 1975/76:NU69 Med anledning av propositionen 1975/76:169 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 5 · s. 6 · och 2 till i texten
- Bet. 1975/76:NU68 Med anledning av propositionen 1975/76:166 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m. jämte… s. 1 i texten
- Prop. 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m.m. s. 18 · s. 23 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 2 dokument.
- Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 249 · s. 378 i texten
- Moberg, Anställda i styrelsen, 1988 s. 21 · s. 153 i texten