Sök i Ratio Lex

om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

55 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
  • Sidnummer: 39 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:179, om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 Regeringens proposition

1975/76:179

om
ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103);

beslutad
den 18 mars 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa begränsningar av de övertidsuttag som medges i
arbetstidslagen. Enligt förslaget skaU som övertid i lagens mening anses inte
bara den arbetstid som överstiger de i lagen angivna måtten för ordinarie
arbetstid och jourtid utan även mertid i förhållande till kortare arbetstid som
i fråga om heltidsarbete har avtalats i angiven ordning. Vidare föreslås en
bestämmelse om att ordinarie arbetstid enligt lagen skall minskas med hänsyn
till infallande arbetsfri helgdag vid beräkning av allmän övertid. Även
beträffande övertid för nödfallsarbete samt förberedelse- och
avslutningsarbeten föreslås ändringar som i viss utsträckning begränsar möjlighetema
att ta ut övertid.

1
Riksdagen 1975/76.1 samL Nr 179

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179

Förslag
till

Lag
om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103)

Härigenom
föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagen (1970:

103)
dels att 3, 8 och 10 §§ skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen närmast
efter mbriken "Övertid" skall införas en ny

paragraf,
7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

'
' 3 §

Utöver de undantag som anges Utöver de undantag som anges

i 2 § får undantag från lagens tiU- i 2 § får undantag från lagens till-

lämpning göras genom koUektiv- lämpning göras genom kollektiv

avtal, som på arbetstagarsidan avtal, som på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av organisa- slutits eller godkänts av organisa

tion, vUken är att anse som huvud- tion, vUken är att anse som cen-

organisation enUgt lagen (1936: trål .arbetstagarorganisation enligt

506) om förenings- och förhand- lägen (1976:000) om medbestäm-

lingsrätt. ' ' mande
i arbetslivet.

Arbetsgivare,
som är bunderi av sådant kollektivavtal, får tiUämpa avtalet på arbetstagare,
vilken sysselsattes i arbete som avses med avtalet, även om arbetstagaren ej är
medlem av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan. Detta gäller
dock ej arbetstagare, som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

7
a §

.
1 denna lag förstås med övertid arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid
och jourtid enligt 4, 5 och 7 §§. Har genom kollektivavtal, som har tillkommit
i den ordning som anges i 3 §, annan ordinarie arbetstid eller jourtid avtalats,
förstås med övertid i stället sådan arbetstid som vid heltidsarbete överstiger
ordinarie arbetstid och jourtid enligt avtalet.

Vid beräkning av tillåten övertid enligt 10 § minskas den ordinarie arbetstiden
enligt 4 § för varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är
söndag, med den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fullgjort om helgdagen i
stället hade varit vardag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har natur- eller
olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott
i verksamhet eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för
skada på Uv, hälsa eUer egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som
förhållandena kräver.

Har natur- eller olyckshändelse
eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej kunnat föratses, vållat
avbrott i verksamhet eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller
för skada , på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den
utsträckning som förhållandena kräver.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivaren
skall göra anmälan till arbetai"skyddsstyrelsen om så

dant arbete med angivande av anledning till samt omfattning och var

aktighet av arbetet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke

fortsättas utöver denna tid, utan att tillstånd tiU arbetet sökts hos ar

betarskyddsstyrelsen. Anmälan eller ansökan anses gjord, när denna av

lämnats till posten i betalt brev. .:.

Arbetarskyddsstyrelsen
får medge undantag från andra stycket. Därvid får styrelsen föreskriva
särskilda villkor.

10
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

När särskilda skäl
föreligger, får övertid utöver vad som följer av 8 och 9 §§ tagas ut med
högst 48 timmar imder en tid av fyra veckor eUer 50 timmar under en kalendermånad,
dock högst 150 timmar under ett kalenderår.

När
särskilda skäl föreligger, får övertid utöver vad som följer av 8 § tagas ut nied
högst 48 timmar under en tid av fyra yeckor eller 50 timmar under en kalendermånad,
dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Har övertid, som avses i 9 §,
tagits ut skall den övertid som medges enligt detta stycke minskas med den
sålunda uttagna tiden.

När
synnerliga skäl föreligger, får. arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare
övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår.

Från de begränsningar som föreskrives
i första stycket får avsteg göras genom kollektivavtal, som tillkommit i den
ordning som anges i 3 §. Om sådant koUektivavtal gäller 3 § i övrigt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson

Föredragande:
statsrådet Bengtsson

Proposition
om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

1
Inledning

Den
nu gällande allmänna arbetstidslagen (1970:103) trädde i kraft den 1 januari
1971. Inom arbetsmarknadsdepartementet har en särskild arbetstidsgmpp med
representanter för arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsparterna gjort en
översyn av lagens tiUämpning. Gruppen avlämnade i mars 1975 rapporten (Ds A
1975: 3) Arbetstidslagens tUl-lämpning.

På
grundval av en del av de synpunkter och önskemål som arbetstidsgruppen fört
fram har inom arbetsmarknadsdepartementet i december 1975 utarbetats
promemorian (Ds A 1975: 15) Vissa ändringar i arbetstidslagen. Promemorian,
som även innehåller en kort redogörelse för innehållet i arbetstidsgrappens
rapport, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga (till promemorian
fogad bilaga ej medtagen här).

Efter
remiss har yttranden över rapporten och promemorian avgetts av försvarets civUförvaltning,
postverket, televerket, statens jämvägar, statens avtalsverk,
arbetarskyddsstyrelsen. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
kommunförbundet, Sveriges industriförbund och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Försvarets civUförvaltning har tiU sitt yttrande
fogat yttrande från försvarets materielverk. Till arbetarskyddsstyrelsens
yttrande har fogats yttranden från styrelsens arbetstidsnämnd och
yrkesinspektionen i Stockholms, Växjö, Kalmar, Malmö, Göteborgs, Karlstads,
Västerås, Gävle, Härnösands, Umeå och Luleå distrikt. SAF har bifogat yttranden
från Byggförbundet, Jämbruksförbundet och Sveriges skogsindustriförbund.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179

2
Gällande bestämmelser m. m.

I
denna del hänvisas till avsnitt 2 och 3 i bilagan.

3
Departementspromemorian och remissyttranden över den

3.1
Promemorian

I
promemorian läggs fram förslag tiU ändringar av bl. a. arbetstidslagens
övertidsbestämmelser. I fråga om innehåUet i förslagen hänvisas tUl avsnitt 6 i
bUagan.

3.2
Remissyttrandena

Förslagen
i departementspromemorian godtas i sina huvuddrag eUer lämnas i stort sett utan
erinran av flertalet reniissinstanser. LO och TCO konstaterar att de föreslagna
ändringama i arbetstidslagen innebär förbättringar i förhållande till vad som gäUer
f. n. SAF, i vars synpunkter Sveriges industriförbund instämmer, avstyrker däremot
förslagen och anför att det i stället finns behov av en uppmjukning av lagens
regler. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet ifrågasätter om inte
förslagen bör bli föremål för ytterligare överväganden. Om förslagen likväl
skall genomföras nu anser förbunden särskilt med hänsyn till anknytningen
till gällande kollektivavtal att ändringama bör träda i kraft tidigast den 1
juli 1977. Arbetarskyddsstyrelsen framhåUer att de föreslagna ändringarna kan
väntas för styrelsens del medföra ökat arbete med arbetstidsärenden och att
detta är en olyckUg utveckUng.

Förslaget
att definiera övertidsbegreppet i arbetstidslagen tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Bl. a. arbetarskyddsstyrelsens
arbetstidsnämnd och statens avtalsverk hänvisar samtidigt tUl att avsikten
enligt promemorian är att bibehålla möjligheten att avtala om såväl längre som
kortare ordinarie arbetstid eller jourtid än som anges i lagen. Det framhålls
att lagtexten (7 a § första stycket i förslaget tUl ändring i arbetstidslagen)
följaktligen bör återspegla båda dessa alternativ.

En
del remissinstanser är kritiska mot den föreslagna definitionen. Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet anser att i promemorian inte har redovisats något
vägande skäl för att nu frångå möjligheten att ta ut allmän övertid med
utgångspunkt i arbetstidslagens mått för ordinarie arbetstid. Enligf SAF är den
föreslagna ändringen inte förenlig med lagens karaktär av maximUagstiffning.
Ett genomförande skulle ge upphov till åtskilliga praktiska problem, t. ex.
när en dagarbetare tUlfälligt utför arbete i skiftgång. Järnbruksförbundet och
Sveriges skogs-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 6

industriförbund
anför olika faU där redovisning i arbetstidsjournalen av skiftarbete anses
komma att försvåras, om man vid redovisning av övertid inte kan utgå från
ordinarie arbetstid enligt arbetstidslagen. Bl. a. påpekas att arbetstiden per fyraveckorsperiod
kan växla för de oUka skiftlagen och ömsom överskrida, ömsom underskrida den
genomsnittliga avtalade arbetstiden per period.

I
sammanhanget tar LO och TCO också upp frågan om övertid för deltidsanställda.
Enligt organisationema bör arbetstidslagen med tanke på deltidsanstäUda
utformas så att aU arbetstid, som fullgörs utöver avtalad ordinarie arbetstid,
anses som övertid.

Förslaget i fråga om närmare
beräkning av tillåten övertid innebär att man vid beräkning av övertidsuttag
skall minska den ordinarie arbetstiden enUgt arbetstidslagen med hänsyn till
infallande arbetsfri helgdag. Till denna princip ansluter sig flertalet remissinstanser.
Statens avtalsverk framhåller dock att förslaget, om det genomförs, ändrar en
av de fömtsättningar som gällde när parterna träffade avtal om omfattningen av
skyldigheten att fuUgöra allmän övertid. En begränsning av föreliggande
möjligheter att ta ut allmän övertid kan enligt verket komma att medföra behov
av ökade personella resurser bl. a. inom poUsväsendet, kriminalvården och
försvarsmakten.

Mot den föreslagna
schablonregeln vid beräkning av övertid görs emellertid invändningar. Enligt
statens avtalsverk bygger förslaget på arbetstidsförhållanden för arbetstagare
som regelbundet arbetar åtta timmar varje helgfri måndagfredag. Huvuddelen av
arbetstagarna inom verkets avtalsområde har en annan arbetstid än åtta timmar
per arbetsdag och arbete förekommer i stor utsträckning också på lördagar och
söndagar. Det synes nödvändigt att dessa förhållanden beaktas och att som
utgångspunkt vid beräkningen tas den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fuUgjort
om arbetsfri helgdag, som ej är söndag, i stället varit vardag. Liknande
synpunkter framförs av postverket, statens järnvägar och SAF.
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet invänder mot förslagets
utformning att förslaget inte tar hänsyn tUl fall där enligt avtal viss kortare
arbetstid än 40 timmar i veckan skall gälla och veckoarbetstiden samtidigt
skall vara densamma oavsett antalet helgdagar som infaller under sjudagarsperioden.
Vidare påpekar arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsnämnd att förslaget lämnar
öppet om det avser arbetsfria helgdagar för den enskilde arbetstagaren eUer för
den arbetsgrupp han tillhör.

LO och TCO hälsar med
tillfredsställelse promemorians uttalande att arbetstidslagen skall tillämpas
så att exempelvis semester och sjukledighet jämställs med arbetad tid vid
beräkning av tillåtet övertidsuttag. LO menar att regler om s. k. privUigierad
frånvaro bör tas in också i lagtexten. Vidare framhåller LO och TCO att det
måste slås fast att fackUgt arbete, som under ordinarie arbetstid utförs av fackUg
förtroen-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 7

deman
enligt lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, skall
betraktas som ordinarie arbetstid i arbetstidslagens mening. Sist-nänmda fråga
behandlas även i yttrandet från arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsnämnd.
Nämndens flertal förordar att facklig förtroendemans arbete likstäUs med arbete
i arbetstidslagens mening när det utförs på hans ordinarie arbetstid.

Den
föreslagna ändringen av bestämmelsen om övertid för nödfallsarbete tUlstyrks av
bl. a. LO och TCO samt försvarets civilförvaltning. Statens avtalsverk
konstaterar att förslaget innebär en skärpning av nuvarande bestämmelser och
att viss risk finns att viktiga samhällsintressen härigenom kan bli åsidosatta.

LO
och TCO anser att det inte finns några skäl att ha en särskild övertidsform för
förberedelse- och avslutningsarbete. Förslaget i promemorian att övertid för
förberedelse- och avslutningsarbete skall avräknas från aUmän övertid
kommenteras dessutom av bl. a. statens järnvägar och SAF. Enligt statens jämvägar
kan förslaget komma att medföra dels behov av viss personalökning, dels
svårigheter att fullfölja planerade banunderhållsarbeten till dess ytterUgare
personal hunnit utbildas. SAF framhåller att stora svårigheter skulle uppkomma
för bl. a. byggnadsindustrin, sågverksindustrin och viss verkstadsindustri, om
förslaget genomförs.

Även
förslaget om ändrat förfarande vid arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärenden
om dispens från föreskrifter om arbetstiden berörs i några yttranden. LO ser
positivt på förslaget men framhåller att det är central arbetstagarorganisation
som myndigheten bör ha kontakt med vid remissförfarandet. Enligt arbetarskyddsstyrelsens
arbetstidsnämnd kommer ett remissförfarande med organisationerna i ärenden, som
tUlstyrkts av arbetstagarna personligen, att innebära förlängd
handläggningstid och ökat arbete för myndigheten. För att minska antalet
ärenden bör enUgt nämnden partema kunna disponera över den extra övertiden
genom kollektivavtal på förbundsnivå eller motsvarande.

Dessutom tar vissa
remissinstanser upp frågan om straffrättsUgt ansvar vid överträdelse av
arbetstidslagens föreskrifter. LO och TCO hemstäUer att åtgärder vidtas för att
förhindra att arbetstidslagens bestämmelse om förande av övertidsjournal sätts
ur spel. Arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsnämnd anser att frågan om ett
förtydligande av nämnda bestämmelse bör aktualiseras. Vidare menar yrkesinspektionen
i Luleå distrikt att dagsböter inte är tillräckligt avhållande som
straffpåföljd vid överträdelse av arbetstidslagen och att därför möjUghet bör
införas att döma ut normerade böter. Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt
anför i ansvarsfrågan att det förefaller oriktigt att yrkesinspektionen skall
bevaka och eventuellt åtalsanmäla uttag av övertid i de fall där en facklig
organisation kunnat avtala fördelaktigare arbetstider än vad arbetstidslagen
föreskriver.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179

4
Föredraganden 4.1 Inledning

Genom
allmäima arbetstidslagen (1970:103) lagfästes 40-timmarsvec-kan som mått för
den ordinarie arbetstiden. Lagen innehåUer vid sidan härav bestämmelser som
reglerar jourtid och övertid. Fyra oUka former av övertid kan förekomma enUgt
arbetstidslagen. Dessa är övertid för nödfallsarbete, övertid för förberedelse-
och avslutningsarbete, allmän övertid som kan tas ut med högst 150 timmar per
år och extra övertid som kan medges av arbetarskyddsstyrelsen med ytterUgare
150 timmar om året.

Bestämmelserna
i arbetstidslagen är allmänt håUna. Grundläggande normer ges om den tid under
vilken arbetstagare får anUtas till arbete. Vidsträckta möjUgheter finns för
arbetsmarknadens organisationer att genom kollektivavtal komma överens om
avvikelser från lagstiftningens maximinormer. För avsteg krävs godkännande av
fackförbund eller därmed jämförUg sammanslutning på arbetstagarsidan.

Denna
uppläggning har gjort det möjUgt att förverkliga tanken på en enhetligt
uppbyggd och allmängiltig arbetstidslag. Arbetstidslagen är med få undantag
tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för arbetsgivares räkning.

Frågor om arbetstiden har livUgt
debatterats även efter 40-timmars-veckans genomförande. Detta återspeglas i
nyligen avslutat eller pågående offentligt utredningsarbete. Jag erinrar om
att arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU 1976: 1) Arbetsmiljölag
innehåller förslag till nya bestämmelser om arbetstidens förläggning. Arbetstidsfrågor
behandlas vidare i familjestödsutredningens betänkande (SOU 1975: 62) Förkortad
arbetstid för småbarnsföräldrar och 1974 års semesterkommittés betänkande (SOU
1975: 88) Fem veckors semester. Även sysselsättningsutredningen (A 1974: 02)
och delegationen (Ju 1973: 03) för jämställdhet mellan män och kvinnor
behandlar eller har behandlat hithörande frågor. Här bör också nämnas det
lagstiftningsarbete som har bedrivits på grundval av arbetsrättskommitténs
betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen och som nu har lett fram
till proposition 1975/76: 105 om lagstiftning angående medbestämmande i arbetslivet
m. m. Med en sådan lag avses att skapa ökade fömtsättningar för arbetstagarna
att reglera bl. a. arbetstiden i avtal med arbetsgivarna.

För att göra det möjUgt
för arbetsmarknadens parter att följa det pågående arbetet med arbetstidsfrågorna
och ta de initiativ som behövs för att få fram utredningsmaterial tillkallade
jag i juni 1974 delegationen (A 1974: 09) för arbetstidsfrågor (DELFA). Bland DELFA:s
uppgifter ingår att analysera utfallet av tidigare arbetstidsförkortningar,
inte minst deras effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållan-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 9

den,
barntillsyn m. m. Uppmärksamhet skall även ägnas åt frågor som rör
deltidsarbete.

Arbetstidslagen
irmebar en radikal omgestaltning av den tidigare arbetstidslagstiftningen. För
att kartlägga vissa frågor om lagens tUl-lämpning under ett första skede av
dess giltighetstid har en särskUd arbetstidsgrupp inom
arbetsmarknadsdepartementet varit verksam. Gruppen har redovisat resultatet av
sin översyn i rapporten (Ds A 1975: 3) Arbetstidslagens tiUämpning.

.
Inom arbetstidsgruppen och i särskilda framställningar har arbetstagarorganisationer
fört fram kritik mot arbetstidslagen på olika punkter. Mot denna bakgrund har
inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetats promemorian (Ds A 1975: 15) Vissa
ändringar i arbetstidslagen. I promemorian läggs fram förslag om ändringar i övertidsbestäm-melsema
i arbetstidslagen och om viss ändrad handläggning av dispensärenden i
arbetarskyddsstyrelsen. Förslagen har vid remissbehandlingen vunnit starkt stöd
hos .de största löntagarorganisationerna, Landsorganisationen i Sverige (LO)
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Organisationerna har samtidigt
fört fram förslag om ytterligare ändringar i arbetstidslagen.

Några
remissinstanser ställer sig avvisande till förslagen. Kritiken tar främst sikte
på att företagens verksamhet kommer att försvåras och fördyras genom att
företagen blir mera beroende av att få dispenser för extra övertid, om
förslagen genomförs. Vidare har framhållits att de föreslagna ändringarna för
arbetarskyddsstyrelsens del kan väntas medföra ökat arbete med
arbetstidsärenden.

För
egen del vill jag allmänt anföra följande. Som framgår av vad jag redan har
nämnt pågår f. n. en omfattande utrednings- och lagstiftningsverksamhet på
arbetstidens område. Jag vill också erinra om att huvudsyftet med den nya
lagstiftningen om medbestämmande är att de anställda via förhandlingar med
motparter skall kunna påverka arbetsmiljön i vid mening. Arbetstiden är därvid
en viktig del. Med den utformning som arbetstidslagen har finns det
följaktligen anledning att anta att på sikt relativt betydande förändringar på
arbetstidsområdet växer fram på grundval av medbestämmandelagen. Med hänsyn härtiU
är det för tidigt att nu ta upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen
eller överväga mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess
verkningarna av den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. De konkreta
krav som framställts på annan utformning av arbetstidslagen är emeUertid av
sådan art att det synes möjUgt att genom begränsade ändringar i lagen beakta
framförda synpunkter i väsentliga avseenden. Jag avser här vissa av de reformkrav
som har rests från arbetstagarhåll på starkare stöd i arbetstidslagen när det
gäller att beräkna övertid och att motsätta sig ökat övertidsuttag. Med hänsyn
till att arbetstidslagen lämnar stort utrymme för förhandlingsuppgörel-'

t2
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 179

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 10

ser
behöver man inte räkna med att dessa punktändringar i övertidsbestämmelserna
föranleder någon betydande ökning av antalet arbetstidsärenden hos
arbetarskyddsstyrelsen. Det är i detta avseende också av intresse att notera
att ärbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag öppnar möjlighet att i
arbetstidsärenden enligt arbetarskyddslagstiftningen flytta över dispensrätten
från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. I anslutning till
behandlingen av arbetsmiljöutredningens förslag kan finnas anledning att beröra
motsvarande spörsmål i arbetstidslagen.

4.2
Övertidsberäkningen

Arbetstidslagen
är så konstmerad att arbetstid som överstiger den ordinarie arbetstiden eller
jourtiden enligt lagen eUer den längre arbetstid som har överenskommits i koUektivavtal
utgör övertid i lagens mening. Har kortare ordinarie arbetstid eller jourtid
avtalats än vad lagen anger, utgör skUlnaden mellan avtalad och lagstadgad
arbetstid däremot inte övertid enligt lagen.

För vissa avtalsområden
har numera kortare arbetstid än 40 timmar i veckan överenskommits genom
kollektivavtal. Sådana överenskommelser har senast träffats i fråga om särskilt
tungt och påfrestande arbete, under jord och vid treskiftsgång.

I
departementspromemorian föreslås att det övertidsuttag som arbetstidslagen
medger knyts även till sådan kortare arbetstid som på förbundsnivå eller
motsvarande har överenskommits genom kollektivavtal. Förslaget har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Det
är också enligt min mening naturUgt att det lagstadgade övertidsuttaget knyts tUl
ordinarie arbetstid eller jourtid som överenskommits i kollektivavtal.
Arbetstidslagen är som nämnts så konstruerad att detta redan gäller när längre
arbetstid har avtalats än lagen anger. Sakligt är det väl befogat att ha samma
tillämpning när partema har överenskommit om kortare arbetstid.

Arbetstidslagen bör i
enlighet med det sagda ändras så att övertidsbestämmelserna avser även
skillnaden mellan lagstadgad och i kollektivavtal överenskommen kortare
arbetstid. För att utmärka detta bör, som anförs i departementspromemorian, en
definition av övertidsbegreppet föras in i arbetstidslagen. Jag föreslår att
lagens övertidsbestämmelser inleds med en föreskrift av innehåll att med
övertid avses arbetstid som överstiger den för ordinarie arbetstid och jourtid
i lagen angivna tidsmängden eller annan arbetstid som har avtalats i angiven
ordning. Med denna lydelse har beaktats påpekandet i vissa remissytttanden att lagtexten
bör återspegla möjligheten att avtala om såväl längre som kortare ordinarie
arbetstid eller jourtid än som anges i lagen.

I
en del remissyttranden från arbetsgivarhåll har konstaterats att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 11

praktiska
problem kan uppstå vid registrering av arbetstid, om man inte har 40-timmarsveckan
eller 160 timmar per fyraveckorsperiod som utgångspunkt vid
övertidsberäkningen. Jag vill i anslutning härtiU anföra att minskad marginal
för uttag av ordinarie arbetstid naturiigtvis kan medföra att större
uppmärksamhet krävs vid redovisning av övertid. Samtidigt erinrar jag om
möjligheten att avtala om längre begränsningsperioder i fråga om övertidsuttag
än lagen anger. På detta sätt kan ibland undvikas att övertid formellt uppstår
vid exempelvis skiftarbete med arbetsperioder av varierande längd. Självfallet
är det härvid nödvändigt att också ta hänsyn till vilka variationer som
lämpligen bör godtas. Vad gäller problem vid registrering av arbetstid kan från
praktisk synpunkt slutligen påpekas, att en anpassning av arbetstidslagens
övertidsbegrepp efter vad som avses med övertid enUgt kollektivavtal måste
verka i riktning mot att redovisningen förenklas.

LO
och TCO har i sina remissyttranden anfört att arbetstidslagen bör utformas så
att även för deltidsanställda all arbetstid utöver avtalad ordinarie arbetstid
anses som övertid. Jag vill här understryka att en arbetsgivare enligt allmänna
avtalsrättsliga grunder inte kan ålägga arbetstagare övertid eller jourtid utan
att uttrycklig eller underförstådd överenskommelse har träffats. Detta gäller
också vid anställnmg på deltid. Att i arbetstidslagen reglera frågan om mertid
med utgångspunkt i avtal om deltid, skulle däremot inte överensstämma med
lagens allmänna syfte att ge normer för vad som är högsta tiUåtna ordinarie arbetstid,
jourtid och övertid. I lagtexten bör markeras att man vid beräkning av övertid
skall utgå från ordinarie arbetstiden vid heltidsarbete. Med sådan arbetstid
avses helt naturligt vad som inom avtalsområdet är full arbetstid i motsats tiU
deltid.

Arbetstidslagen
berör inte frågan om ordinarie arbetstid skall minskas med den arbetstid som
skulle fuUgjorts infallande arbetsfri helgdag, s. k. mjuk arbetsvecka, eller om
den ordinarie arbetstiden skall gälla oavsett helgdag, s. k. hård arbetsvecka.
Följden har blivit att någon övertid i lagens mening inte anses uppkomma, även
om eh anstäUd arbetar på avtalad övertid under motsvarande antal timmar som har
fallit bort på grund av arbetsfri helgdag.

Från
arbetstagarhåll har frågan om en lagreglering väckts under hänvisning till att
helgledighet i vissa faU har föranlett motsvarande ökning av övertidsuttag. 1
departementspromemorian konstateras att berörda förfaringssätt framstår som
föga rimligt. Även om arbetstidslagen inte förbjuder sådant övertidsuttag som
nu nämnts, har det dock vid lagens tillkomst fömtsätts att parterna avtalsvägen
skulle enas om en lämplig lösning i detta avseende. Eftersom behovet av en
reglering i arbetstidslagen har påtalats, föreslås i promemorian en
bestämmelse av innebörd att vid beräkning av allmän och extra övertid
ordinarie arbetstid enligt arbetstidslagen skall minskas med hänsyn tiU
infallande arbetsfri helgdag. TUl deima princip har flertalet remissinstanser
anslutit sig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 12

Även
jag delar den uppfattning som på förevarande punkt har kommit till uttryck i
departementspromemorian. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbimdet har i
sina remissyttranden invänt att förslaget inte tar hänsyn till fall där
kortare arbetstid än 40 timmar i veckan har avtalats i syfte att hård
arbetsvecka samtidigt skall tillämpas. Mot detta vUl jag framhålla följande. I
vissa fall träffas avtal om en sänkning från .40 timmar-i veckan av den
ordinarie veckoarbetstiden med hänsyn till under året infallande helgdagar som
ej är söndagar. Samtidigt avtalas att veckoarbetstiden skall gälla oavsett
antalet under veckan infallande helgdagar. Härvid får enligt min mening anses
att den ordinarie arbetstiden minskats med hänsyn tiU arbetsfri helgdag på
sätt som anges i den föreslagna bestämmelsen. Jag vUl tillägga att förslaget endast
tar sikte på sådana fall där det är fråga om reguljär 40-timmars-vecka enligt
arbetstidslagen. Någon motsvarande reducering föreslås inte beträffande avtalad
ordinarie arbetstid när denna ligger till gnmd för övertidsberäkningen. Här kan
föratsättas att frågan blir löst i de särskilda arbetstidsavtalen.

Principen
att mjukvecka skall tUlämpas vid beräkning av allmän övertid har i
departementspromemorian formulerats om en schablonregel. Den föreslagna bestämmelsen
bygger sålunda på arbetstidsförhållandena för arbetstagare som regelbundet
arbetar åtta timmar varje helgfri måndagfredag. Mot schablonregeln har en del
remissinstanser erinrat att andra arbetstidsförhållandén förekommer i stor
utsträckning. Det finns enligt min mening anledning att ta hänsyn till detta
vid bestämmelsens' utformning. Vid beräkning av övertiden bör man därför minska
den ordinarie arbetstiden med den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fullgjort
om arbetsfri helgdag, som ej är söndag, i stället hade varit vardag. Jag
föreslår att i arbetstidslagen tas in en föreskrift av denna innebörd. Därmed
blir det också klart att reduceringsregeln inte avses bli tillämplig när den
enskilde arbetstagaren utför arbete under helgdagen.

I några
remissyttranden tas upp frågor om hur andra former av ledighet skall betraktas
vid registrering av övertid enligt arbetstidslagen. Med anledning härav vill
jag uttala att det enligt min uppfattning är naturligt att jämställa t. ex.
semesterledighet och sjukledighet med arbetad tid vid beräkning av
övertidsuttag. Samma betraktelsesätt torde böra anläggas i fråga om ledighet
för fackligt arbete som med stöd av lag kan utföras under arbetstagarens
ordinarie arbetstid. I andra fall kan det vara mera tveksamt i vad mån ledighet
skall skall jämställas med tid då arbete utförts. Frågan om s. k. privilegierad
frånvaro blir även aktuell vid utarbetande av förslag till ny
semesterlagstiftning på gmndval av det förslag som nyUgen har avgetts av 1974
års semesterkommitté. Det finns enligt min mening därför skäl att avvakta den
vidare behandUngen av förslaget innan frågan om ändringar i arbetstidslagen i
dessa hänseenden ånyo övervägs. Under tiden kommer jag att med uppmärksamhet
följa utvecklingen på detta område.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 13

4.3
Särskilda former av övertid

Övertid
för nödfallsarbete kräver enligt 8 § arbetstidslagen att en i lagen beskriven
nödfallssituation föreUgger. Sådan övertid får tas ut i den utsträckning
förhållandena kräver. Arbetsgivaren skaU inom två dygn från arbetets början
göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen. Arbetet får därefter inte fortsättas
utan att tillstånd sökts hos styrelsen.

Bestämmelsen
om övertid för nödfallsarbete har enligt arbetstagarorganisationerna kommit
att tUlämpas i alltför stor utsträckning vid inträffade störningar i driften. I
departementspromemorian framhålls att lagen inte hindrar sådant övertidsuttag
ens när avbrott i verksamheten har orsakats av ganska banala omständigheter.
För att begränsa möjlighetema att ta ut nödfallsövertid föreslås i promemorian
att 8 § arbetstidslagen ändras så att ett snävare synsätt markeras. Detta
anses böra ske genom att i bestämmelsen som nu säger att det skall vara fråga
om natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet som ej kunnat förutses
anges att sådan annan omständighet skall vara jämförlig med natur- eller
olyckshändelse för att få åberopas.

Flertalet
remissinstanser har varit positiva till förslaget. Jag förordar att detta
genomförs. Den föreslagna ändrade lydelsen av 8 § arbetstidslagen innebär att
i allmänhet endast händelser,' som ligger utanför det skeende som arbetsgivaren
kan påverka eller som utgör olyckshändelse, kan föranleda uttag av nödfallsövertid.
Hit hör som påpekats i departementspromemorian sådana omständigheter som har
karaktären av force majeure, liksom exempelvis inträffat' avbrott i. el- eller
vattendistributionen eller de allmänna kommunikationerna. Härmed torde också
vara klart att ändringen inte, som befarats i statens avtalsverks
remissyttrande, kan utgöra någon risk för att viktiga samhällsintressen
åsidosätts. Som ytterligare fömtsättningar skall liksom hittiUs gäUa att den
ifrågavarande omständigheten inte har kunnat förutses och att den har vållat
avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller
för skada på liv, hälsa eller egendom. I anslutning till det sist sagda bör
understrykas att det inte kan anses stå i överens-. stämmelse med lagen att ta
ut nödfallsövertid i samband med vanligen återkommande och därför förutsebara driftsstömingar.

Den
bestämmelse i arbetstidslagen som medger övertid för förberedelse- och
avslutningsarbete har också granskats i departementspromemorian. Övertid av
detta slag förutsätter enUgt 9 § arbetstidslagen att det för driftens behöriga
gång är nödvändigt att före eller efter den ordinarie arbetstiden utföra sådant
arbete. Övertidsuttaget är maximerat till sex timmar i veckan eller 24 timmar
under en fyraveckorsperiod. Granskningen i promemorian motiveras av kritik från
arbetstagarorganisationerna mot att arbetstidslagen över huvud taget tar upp
denna särskilda övertidsform.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 14

I
departementspromemorian konstateras att övertid enligt arbetstidslagen i
princip skall vara en extraordinär företeelse som inte skall utnyttjas för att
mera regelbundet förlänga arbetsdagen. Det kan enligt promemorian därför sägas
vara från principiella utgångspunkter otillfredsställande att ha en särskild
övertidsform för förberedelse- och avslutningsarbeten, som ju återkommer
regelbundet. Eftersom underlag saknas att överblicka verkningama av att låta
denna form av övertid utgå ur arbetstidslagen, bör man emellertid enligt
promemorian välja en annan väg för att ändra nuvarande ordning. I promemorian
föreslås ett tiUägg tiU arbetstidslagens bestämmelse om allmän övertid (10 §
första stycket). TUlägget innebär att övertid som har tagits ut för förberedelse-
och avslutningsarbeten skaU avräknas från den allmänna övertid som får tas ut
enligt lagen.

Vid
remissbehandlingen har vissa farhågor uttryckts för att föreslagen ändring kan
medföra svårigheter inom oUka verksamhetsområden. LO och TCO har å andra sidan
i sina remissyttranden vidhållit att arbetstidslagen inte bör innehåUa någon särskUd
övertidsform för förberedelse-och avslutningsarbete. Även jag anser det
principiellt otillfredsställande att arbetstidslagen tar upp en särskild form
för sådan övertid. Man bör emellertid inte bortse från att det ibland kan vara
ändamålsenligt att denna speciella övertidsmöjlighet finns att tUlgå när det
gäller anstäUda med vissa nyckelfunktioner. I vart fall förutsätter ett
slopande därav en omfattande undersökning av vilka möjUgheter som finns inom
olika branscher att genom förskjutning av arbetstiden föra in förberedelse-och
avslutningsarbetena inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Jag förordar
därför att man f. n. löser frågan på det sätt som föreslås i
departementspromemorian.

4.4
Vissa ytterligare frågor

I
departementspromemorian behandlas också frågan om ärbetar-skyddsstyrelsens
handläggning av ärenden om dispens från föreskrifter om arbetstiden.
Dispensärenden enligt arbetstidslagen avser främst framställningar om
extra övertid och anmälningar om övertid för nödfallsarbete. En annan stor
post är ärenden om dispens från arbetiir-skyddslagens nattarbetsregler. Vid
styrelsens handläggning sker i aUmänhet inget remissförfarande när ansökan om
t. ex. extra övertid har försetts med tillstyrkan av de berörda arbetstagarna
personligen. Facklig organisation får alltså i sådana faU i regel inte tillfäUe
att yttra sig I promemorian framhålls att för medgivande att ta ut extra övertid
enligt 10 § andra stycket arbetstidslagen krävs synnerliga skäl. Mot bakgrimd
av bestämmelsens skyddskaraktär påpekas att ett mera regelmässigt utnyttjande
av denna möjlighet är otillåtet, även om arbetstagaren av ekonomiska eller
andra skäl har gått med på det. För att få

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 15

en
från dessa utgångspunkter bättre ordning för dispensövningen föreslås att
instruktionen (1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen ändras så att yttrande
från central eller lokal organisation av arbetstagare i princip alltid skall
föreligga vid prövning av dispensärenden om arbetstiden.

Jag
biträder förslaget. Det ankommer på regeringen att besluta om den nännare
ändring i instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen som förslaget föranleder.

Redan i detta sammanhang
vill jag något beröra vad som sägs i ett par remissyttranden över förslaget om
ändrat handläggningsförfarande. För det första kan konstateras att
remissförfarandet normalt skall avse central organisation när dispensansökan
inte redan ha tiUstyrkts av facklig organisation. Jag avser att föreslå
regeringen att den i promemorian föreslagna instmktionstexten jämkas på denna
punkt. Vidare vill jag framhålla det angelägna i att parterna strävar efter att
från myndighetshandläggning få bort de många ärenden där man är ense om
övertidsuttag över arbetstidslagens normer för allmän övertid. Möjligheten att
träffa avtal om förhöjd allmän övertid bör utnyttjas för dessa situationer. På
så sätt kan myndighetens resurser användas bättre och vid behov ökad
sakprövning komma till stånd av frågan om synnerliga skäl föreligger att ta ut
extra övertid.

Frågor som rör det
straffrättsliga ansvaret vid överträdelse av arbetstidslagens föreskrifter
aktualiseras av några remissinstanser. Det ger mig anledning att understryka
vikten av att man inom polis- och åklagarväsendet äger tillräckUga kunskaper
om innehållet i arbetsrättsUg lagstiftning. Jag erinrar om att i detta
avseende viss kursverksamhet har inletts av riksåklagarämbetet. Det är enligt
min mening angeläget att ge dem som har hand om den straffrättsliga
uppföljningen information och utbildning inte minst i frågor som rör
arbetstidslagstiftningen. Vad gäller formen för straffrättsliga påföljder vill
jag hänvisa tiU att frågan om eventuell reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten f. n. är under utredning. Jag följer med
uppmärksamhet denna fråga, som är av stor betydelse för efterföljden av
föreskrifter på olika områden inom arbetsrätten. Vidare har i ett
remissyttrande berörts yrkesinspektionens roll vid tillsyn av att övertidsbestämmelsema
följs. I detta avseende vill jag påpeka att det måste av arbetstidsjoumal eller
tUlgängUga handlingar framgå hur övertid skall beräknas med hänsyn till de
avsteg som kan gälla från arbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid
och jourtid. Det ankommer på arbetarskydds-styrelsen att enUgt 11 §
arbetstidslagen meddela närmare anvisningar om detta.

En
redaktionell jämkning i 3 § arbetstidslagen föranleds av propositionen
1975/76: 105 om lagstiftning angående medbestämmande i arbetslivet m. m.
Sålunda bör hänvisningen i nämnda paragraf till begreppet huvudorganisation
enligt lagen (1936: 506) om förenings- och för-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 16

handlingsrätt
i stäUet gälla sådan central arbetstagarorganisation som avses i 6 § andra
stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet.

Föreslagna
ändringar i arbetstidslagen bör, som föreslås i departementspromemorian, träda
i kraft den 1 januari 1977. Jag tar därvid även hänsyn tUl att kollektivavtals
giltighet i allmänhet anknyter till kalenderår.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag tiU lag om ändring i
allmänna arbetstidslagen (1970: 103).

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 17

Bilaga
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Vissa ändringar i arbetstidslagen

Promemoria utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet

Ds A 1975: 15 December 1975

t3 Riksdagen 1975176.1 samL Nr 179

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 18

INNEHALL

Sid.

Upprättade
författningsförslag................................ .. 19

1
Inledning ........................................................ 21

2
Allmänt om gällande arbetstidslagstiftning............. 22

3
Närmare om gällande
lagstiftning ........................ 25

3.1
Lagens tillämpningsområde ........................ 25

3.2
Ordinarie arbetstid ................................... .. 26

3.3
Jourtid...................................................... .. 27

3.4
Övertid .................................................. .. 28

3.5
Ansvarsbestämmelser ............................... .. 30

3.6
Tillsyn över lagens tiUämpning....................... .. 30

3.7
Formerna för handläggning av
dispensärenden m. m 31

4 Departementspromemorian
(Ds A 1975: 3)

Arbetstidslagens
tillämpning ............................ .. 31

4.1
Avtalsreglering av arbetstidens
längd ............. .. 31

4.2
Statistiska uppgifter om
arbetstidens längd ..... .. 32

4.3
Arbetstidslagens tiUämpningsområde............... .. 32

4.4
Bestämmelserna om ordinarie
arbetstid ........... .. 32

4.5
Övertid .................................................... 33

4.6
Jourtid...................................................... .. 34

4.7
Överträdelser av
arbetstidslagen .................. 34

4.8
TUlsynen................................................... .. 34

4.9
Formerna för handläggning av
dispensärenden... .. 34

4.10
Sammanfattande synpunkter från
arbetsmarknadens parter 34

5 Reformkrav...................................................... .. 35

5.1
Framställning från
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) 35

5.2
Framställning från Svenska Pappersindustriarbetareförbim-dets
avdelning 9 i Värö 36

5.3
Framställning från Svenska
Byggnadsarbetareförbundet .. 36

5.4
Framställning från Svenska
Pappersindustriarbetareförbundet 36

6 Överväganden och
förslag ................................ 36

6.1
Övertidsberäkningen ................................... 37

6.2
Särskilda former av övertid .......................... 41

6.3
Handläggningen av
dispensärenden i arbetstidsnämnden .. 44

Bilaga

Departementspromemorian
(Ds A 1975: 3) Arbetstidslagens tillämpning

'
Bilagan är utesluten här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upprättade
lagförslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Härigenom
föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagen (1970: 103),

dels
att 8 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen
närmast efter mbriken "övertid" skall införas en ny paragraf, 7 a §,
av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

7
a §

/ denna lag förstås med övertid arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid
och jourtid enligt 47 §§ eller, när genom kollektivavtal, som tillkommit i den
ordning som anges i 3 §, kortare ordinarie arbetstid eller jourtid avtalats,
arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt avtalet.

Vid beräkning av högsta tillåtna övertid enligt 10 § skall den ordinarie
arbetstiden enligt 4 § minskas med åtta timmar för varje under
begränsningsperioden infallande helgdag som är arbetsfri och som ej utgör lördag
eller söndag.

8 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har natur- eller
olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat
avbrott i verksamhet eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller
för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den
utsträckning som förhållandena kräver.

Har
natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej
kunnat fömtses, vållat avbrott i verksamhet eller medfört överhängande fara för
sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas
ut i den utsträckning som förhållandena kräver.

Arbetsgivaren
skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete med angivande
av anledning tUl samt omfattning och varaktighet av arbetet inom två dygn från
arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid, utan att
tillstånd tUl arbetet sökts hos arbetarskyddsstyrelsen. Anmälan eller ansökan
anses gjord, när denna avlämnats till posten i betalt brev.

Arbetarskyddsstyrelsen får
medge undantag från andra stycket. Därvid får styrelsen föreskriva särskilda vUlkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10

När särskUda skäl föreUgger,
får övertid utöver vad som följer av 8 och 9 §§ tagas ut med högst 48 timmar
under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock
högst 150 timmar under ett kalenderår.

När särskilda skäl föreligger, får övertid utöver vad som följer av 8
§ tagas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar
under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Har
övertid, som avses i 9 §, uttagits skall den övertid som får tagas ut enligt detta
stycke minskas med den sålunda uttagna tiden.

När
synnerUga skäl föreligger, får arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare
övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2
Förslag till

Förordning
om ändring i instruktionen (1972:164) för arbetarskyddsstyrelsen

Härigenom föreskrives att
27 § instruktionen (1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 14, 15
och 18 §§, 19 § första stycket andra punkten samt 20 och 22 §§ har motsvarande
tUlämpning på ärenden som handlägges i särskild ordning.

Bestämmelserna i 14, 15
och 18 §§, 19 § första stycket andra punkten samt 20 och 22 §§ har motsvarande
tillämpning på ärenden som handlägges i särskild ordning. / faU som avses i 18
§ skall central eller lokal sammanslutning av arbetstagare alltid beredas
tillfälle att yttra sig, om ej särskilda skäl föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 21

1
Inledning

Den
nu gällande allmänna arbetstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1971. Den
innebar en radikal omgestaltning av den dåvarande arbetstidlagstiftningen.
Skyddssynpunkterna har i lagen fått en mindre framträdande plats mot bakgrund
av bl. a. att de fackliga organisationerna bedömts kunna bättre än tidigare
hävda arbetstagarintressena. Lagen har som sin viktigaste uppgift fått att ange
vUka normer som bör gälla beträffande den tid under viUien arbetstagare får
användas till arbete. Genom att bestämmelserna i lagen blev mera aUmänt hållna
skapades fömtsättningar för en väsentlig utvidgning av lagens
tillämpningsområde.

Frågor
om arbetstiden har även efter lagens tillkomst varit föremål för offentligt
utredningsarbete. Ett flertal kommittéer, arbetsgrupper och delegationer
behandlar dessa frågor. Arbetsmiljöutredningen kan väntas inom kort lägga fram
nya bestämmelser angående arbetstidens förläggning m. m. Inom
arbetsmarknadsdepartementet har en särskild arbetstidsgmpp gjort en översyn av
arbetstidslagens tillämpning. Resultatet av gruppens arbete redovisas i bilaga
till denna departementspromemoria. Även utredningen om den framtida
sysselsättningen, delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor, familjestödsutredningen
som nyUgen lämnat sitt betänkande Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar (SOU
1975: 62) och 1974 års semesterkommitté behandlar eller har behandlat
hithörande frågor. TUl detta kommer utredningar angående arbetstiden inom vissa
begränsade yrkesområden.

Den
20 juni 1974 tillkallades delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA). Att detta
skedde skall ses mot bakgmnden av att det ansetts tillkomma parterna på
arbetsmarknaden att avgöra i vilken takt framtida generell förkortning av
arbetstiden skall genomföras. DELFA har tillkommit i syfte att göra det möjligt
för arbetsmarknadens parter att följa det pågående arbetet rörande
arbetstidsfrågorna och ta de initiativ som behövs för att få fram erforderligt
utredningsmaterial. En av dess uppgifter är att analysera utfallet av tidigare
arbetstidsförkortningar, inte minst deras effekter på produktion och
sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn m. m. Uppmärksamhet skall
ägnas åt frågor som rör deltidsarbete.

Genom
det lagstiftningsarbete som pågår på grundval av arbetsrättskommitténs
betänkande Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1) skapas ökade föratsättningar
för arbetstagarna att i avtal med arbetsgivarna reglera arbetstidsfrågorna.

Mot
bakgrund av den utrednings- och lagstiftningsverksamhet som sålunda pågår är
det nu för tidigt att ta upp frågan om en allmän över' syn av
arbetstidslagstiftningen. Vissa av arbetstagarorganisationer väckta

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 22

frågor,
som rör innebörden och tillämpningen av arbetstidslagens övertidsbestämmelser,
har emellertid bedömts vara av sådan art, att ändringar bör övervägas redan
nu. I denna promemoria behandlas de nu berörda frågorna, delvis mot bakgrund av
arbetstidsgruppens kartläggning av lagens tUlämpning.

2
Allmänt om gällande arbetstidslagstiftning

I
samband med den generella förkortning av veckoarbetstiden från 42 1/2 timmar tiU
40 timmar som beslöts 1970 företogs även en revision av den då gällande
arbetstidslagstiftningen. Den nya arbetstidslagen ersatte en rad äldre lagar,
nämligen lagen om arbetstidens begränsning, lantarbetstidslagen,
arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger
och kaféer. I dessa äldre lagar skapades ett visst skydd för arbetstagama,
motiverat av främst sociala skäl. En av tankarna vid revideringen av
arbetstidslagen var att rena skyddsfrågor skulle regleras i arbetarskyddslagen
medan arbetstidslagen skulle ange vissa grundläggande normer som normalt borde gäUa
på arbetsUvets område med avseende på arbetstiden.

I
enlighet med detta synsätt och med den strävan som funnits inom andra områden
att lämna ökat utrymme för förhandUngsuppgörelser mellan arbetsmarknadens
parter gjordes den nya arbetstidslagen dispositiv. Detta var också en fömtsättning
för att man skulle kunna ersätta raden av äldre lagar med en arbetstidslag som
skulle gälla aUa arbetstagare. Dispositiviteten har sålunda möjUggjort för
arbetsmarknadens parter att med arbetstidslagen som grund nå de särlösningar
med avseende på arbetstiden som varit lämpliga för specieUa arvtalsområden.

Den
genomförda reformermgen av arbetstidslagstiftningen byggde på ett omfattande
utredningsarbete av 1963 års arbetstidskommitté. Kommitténs förslag godtogs i
huvudsak av statsmakterna. Arbetstidsförkortningarna genomfördes dock, i enlighet
med önskemål från de största löntagarorganisationerna, i snabbare takt än vad
kommittén hade föreslagit. Arbetstidslagen infördes under betydande enighet i
grundläggande frågor såsom beträffande omfattningen av lagens tiU-lämpningsområde
och konstruktion som en ramlag med till övervägande del dispositiva regler. De meningsskiljaktigheter
som kom till synes gällde framför allt hur den nya lagens bestämmelser skulle
utformas på vissa punkter såsom t. ex. genomsnittsberäkning av den ordinarie
arbetstiden för en längre period än en vecka, frågan om dygnsmaxi-mering av den
ordinarie arbetstiden samt frågan vUka gränser som skulle gälla för
övertidsuttag.

Arbetstidslagen
är i princip gUtig för alla arbetstagare. Vissa begränsade undantag har dock
gjorts med hänsyn till särskilda förhåUan-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 23

den
för vissa arbetstagargrupper och vissa typer av arbete. Undantagen avser arbete
som utförs t. ex. i hemmet utanför arbetsgivarens kontroU, arbete som utförs av
personal i företagsledande ställning eller av person som med hänsyn tUl sina
arbetsuppgifter har särskild förtroendeställning i arbetstidshänseende.
Undantag gäller också för arbete som utförs av familjemedlemmar tUl
arbetsgivaren och för arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll. För
sistnämnda slag av arbete och för skeppstjänst gäller speciallagstiftning
(lagen 1970: 543) om arbetstiden i husligt arbete resp. sjöarbetstidslagen
(1910: 105).

Arbetstidslagen
föreskriver att den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar,
raster ej inräknade. När så behövs med hänsyn till arbetets natur eller
arbetsförhållandena i övrigt får dock arbetstiden uppgå tUl 40 timmar i veckan
i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.

Till
skillnad från den äldre lagstiftningen på området innehåller nuvarande
arbetstidslag inga regler om dygnsmaximering.

S.
k. jourtid får enligt arbetstidslagen tas ut med högst 48 timmar under en tid
av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Med jourtid avses tid
under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen
för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas inte som jourtid.

Reglema
om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom kollektivavtal i viss
ordning mellan berörda parter, dels efter dispens av arbetarskyddsstyrelsen i särskUda
fall.

Regleringen
av jourtid i arbetstidslagen tUlkom för att göra det möjligt att inordna viss
statlig och kommunal verksamhet i lagstiftningen) Frågan om beredskapstid
regleras däremot inte i arbetstidslagen. Beredskapstid är sådan tid då
arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande utan skyldighet att stanna
kvar på arbetsstället. Den gränsdragning som härigenom skett innebär att
arbetstidsbegreppet kommit att fastslås i lagen. Övertid skall liksom enligt
tidigare lagstiftning betraktas som ett extraordinärt inslag i arbetslivet.
1970 års arbetstidslag är beträffande övertiden något mer restriktiv än äldre
lagstiftning.

Arbetstidslagens
bestämmelser om övertid innebär att sådan tid får tas ut med högst 48 timmar
under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst
150 timmar under ett kalenderår (allmän övertid). När synnerUga skäl föreUgger
kan arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare övertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår (extra övertid). Från de 150 timmamas allmän övertid kan
avsteg göras genom kollektivavtal.

Har
natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet som inte kunnat förutses
vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut i den
utsträckning som förhållandena kräver. Uttag av

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 24

sådan
övertid s. k. nödfallsövertid skall av arbetsgivaren anmälas till
arbetarskyddsstyrelsen. I anmälan skall anges anledningen till arbetet samt
dess omfattning och varaktighet. Anmälan skall göras inom två dygn från
arbetets början. Sådan övertid som utförs som nödfallsarbete inkräktar inte på
utrymmet för den genereUt tillåtna övertiden.

Till
förberedelse- eller avslutningsarbeten, som nödvändigtvis måste utföras för
eller efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheten skall kunna utföras
utan hinder, får övertid tas med högst 6 timmar i veckan eller i vissa fall
högst 24 timmar under en fyraveckorsperiod. Sådan övertid faller också utanför
den annars tillåtna övertiden och skall således inte avräknas från de 150
timmarna allmän övertid.

Arbetstidslagen
trädde i kraft den 1 januari 1971. Genom övergångsbestämmelser reglerades
takten för arbetstidsförkortningen från 42 1/2 timmarsvecka till 40 timmarsvecka
på ett sådant sätt att en första etapp om 1,25 timme per vecka skulle vara
genomförd vid lagens ikraftträdande och den resterande förkortningen senast
den I januari 1973. På grund av parternas dispösitionsmöjligheter kunde avtal
träffas om genomförande av förkortningen på annat sätt än vad lagen föreskrev.
Denna möjlighet utnyttjades inom ett flertal områden.

Som
tidigare nämnts regleras vissa arbetstidsfrågor i arbetarskyddslagen. Det
gäller bestämmelser om raster och pauser i arbetet, ledighet för nattvila och veckovila.
Den reglering av arbetstiden som sker i arbetstidslagen är inte huvudsakligen
motiverad utifrån skyddsaspekter. Den normlagstiftning som arbetstidslagen
innebär skall i stället uppfattas som ett uttalande om vilka arbetstider som
normalt bör gälla och härigenom tjäna som underlag för arbetsmarknadens parter
vid diskussioner rörande de mångskiftande arbetstidsproblem som kan uppstå på
arbetsmarknaden.

Möjligheterna
att i viss utsträckning förhandla om arbetstidsfrågor för att komplettera
lagens bestämmelser och även genom att på vissa punkter ersätta lagens
bestämmelser med avtal fanns redan i den tidigare lagstiftningen på
arbetstidsområdet. 1970 års arbetstidslag medförde dock förändrade
förutsättningar för avtalsregleringen och medförde därigenom en del nyheter.
Inte minst inom den offentUga sektorn har de möjligheter som öppnats genom
ändringar i såväl stats- och kom-munaltjänstemannalagarna som arbetstidslagen
utnyttjats av de avtalsslutande partema. För en utförligare redovisning av
avtalsregleringen på arbetstidsområdet hänvisas till den genomgång som utförts
av arbetsmarknadsdepartementets arbetsgrupp (bilaga).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 25

3
Närmare om gällande lagstiftning 3.1 Lagens tillämpningsområde

Lagen
är i princip tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för arbetsgivares
räkning. Detta innebär att lagen är tillämplig så snart någon tillfälligt
eller ej anlitar annan persons arbetskraft under sådana omständigheter att
ett arbetstagarförhållande uppstår. Lagen lämnar emellertid ingen definition på
arbetslagar- och arbetsgivarebegreppen utan tolkningen av dessa begrepp
överlämnas åt rättstillämpning.

I lagen undantas vissa
typer av arbete genereUt från tillämpningsområdet. Det första undantaget för s.
k. okontrollerbart arbete avser sådant arbete som utförs av arbetstagaren i
hemmet, helt eller delvis. Bestämmelsen är också tiUämplig på annat sådant
arbete där arbetsgivaren inte har några möjligheter att kontroUera arbetstiden.
Som exempel på sådant arbete anges i lagens förarbeten handelsresande. Lagens
bestämmelser innebär dock inte att kontinuerlig kontroll av arbetstiden är nödvändig
för att lagen skall vara tillämplig.

Vidare undantas från lagens
tillämpningsområde sådant arbete som utförs av arbetstagare i företagsledande
eller därmed jämförlig ställning samt arbetstagare som med hänsyn till sina
arbetsuppgifter anses ha särskUd förtroendeställning i arbetstidshänseende. Som
arbetstagare i företagsledande ställning räknas sådana arbetstagare som direkt
företräder arbetsgivaren och därmed har en utpräglad arbetsgivarfunktion. Deras
arbetsuppgifter inrymmer inslag av självständigt beslutande och ledande art och
det har därför ansetts lämpUgt att inte reglera deras arbetstid i lag. Med
personer i därmed jämförlig ställning avses arbetstagare på företagsledande nivå
i statliga och kommunala organ.

Till
gmppen arbetstagare i särskild förtroendeställning räknas sådana arbetstagare
som utan att inneha företagsledande ställning har krävande administrativa,
intellektuella, konstnärliga eller därmed jämförliga arbetsuppgifter. Dessa
tjänstemän har normalt en betydande frihet i förläggningen av arbetstiden men
också ofta ett speciellt ansvar för att arbetsuppgifterna fullföljs utan
avseende på reglerade arbetstider.

Normalt förekommer inte
heller någon kontroll av nu nämnd personals arbetstider. Beträffande den
praktiska. tUlämpningen av lagens bestämmelser på dessa punkter hänvisas till
den genomgång som utförts av arbetstidsgruppen och som redovisas i bUagan.

I likhet med äldre
arbetstidslagstiftning har undantag från lagens bestämmelser också gjorts för
sådant arbete som utförs av arbetsgivarens familjemedlemmar. Vidare har undantagits
sådant arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll.

För
personer i skeppstjänst regleras arbetstidsfrågorna i sjöarbetstidslagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 26

Utöver
de områden som enligt vad som sagts nu faller utanför lagens tillämpningsområde
öppnar lagen möjlighet för partema på arbetsmarknaden att komma överens om
undantag från lagens tiUämpning. Genom överenskommelser med stöd av denna regel
kan partema helt undanta viss arbetsplats eller vissa kategorier av arbetsplatser
från lagens tUlämpning. Överenskommelsen kan också ta sikte på vissa arbetstagare
eller kategorier av arbetstagare.

För
att avtal om undantag från lagen skaU vara gUtigt krävs att den avtalsslutande
organisationen på arbetstagarsidan är att betrakta som huvudorganisation enUgt
lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

I de
fall då avtal träffats i vederbörlig ordning får detta tiUämpas även på
arbetstagare som vare sig han är organiserad eUer ej inte omfattas av
avtalet men sysselsätts i sådant arbete för vilket avtalet gäller. Sådan
utsträckt tillämpning är dock inte tiUåten om arbetstagaren omfattas av ett
konkurrerande koUektivavtal.

3.2
Ordinarie arbetstid

Arbetstidslagen
föreskriver att den ordinarie arbetstiden får uppgå tiU högst 40 timmar per
vecka. Med vecka avses i lagen sju på varandra följande dagar räknat från och
med måndag eller annan dag enUgt vad som tillämpas för arbetsstället.

När
så behövs med hänsyn tiU arbetets natur eUer arbetsförhåUandena i övrigt, får
arbetstiden uppgå tiU 40 timmar i veckan i genomsnitt för en period av högst
fyra veckor.

Möjligheten
att i särskilda fall utnyttja en längre begränsningsperiod än en vecka har tiUkommit
för att inrymma t. ex. skiftarbete under arbetstidslagen. Skulle arbetsgivare
och arbetstagare ha delade meningar i frågan om vUlkoret för förlängd
begränsningsperiod är uppfyUt, kan saken hänskjutas till tillsyningsmyndighetens
prövning.

Det
bör framhållas att begränsningsperioderna skall läggas ut efter ett fast system.
En rullande begränsningsperiod är aUtså inte tiUåten.

Arbetstidslagen
tUlämpar ett nettoarbetstidsbegrepp. Raster inräknas således inte i den
ordinarie arbetstiden tUl skillnad från pauser. Begreppen rast och paus bör
tolkas enligt bestämmelsema i arbetarskyddslagen och innebär då följande. Rast
är sådant avbrott i verksamheten vars varaktighet är på förhand bestämt och
under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och dnte är skyldig att
stanna kvar på arbetsstället. Paus är ett kortvarigt, på förhand bestämt uppehåU
i arbetet, som anordnas för att bereda arbetstagaren avkoppling från detta och
som inte kan räknas som rast.

Arbetstidslagen
bygger på s. k. hård arbetsvecka, dvs. veckoarbetstiden är 40 timmar oavsett
antalet helgdagar som infaller under sjudagarsperioden. Någon dygnsmaximering
av arbetstiden förekommer

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 27

inte
i arbetstidslagen till skillnad från äldre lagstiftning på området. Således
förekom tidigare flera oUka maximiregler för den ordinarie dygnsarbetstiden
beroende på vilken typ av arbete som reglerades. Normalt gällde dock att den
ordinarie arbetstiden inte fick överstiga nio timmar, men tio och elva timmars
dygnsmaximum fanns för vissa områden. Avtalsreglering med upp till sexton
timmars dygnsmaximum förekom också. Vid tUlkomsten av den nya arbetstidslagen
konstaterades att en föratsättning för en för flertalet arbetsområden enhetlig
lag var att dygnsmaximeringsbestämmelserna togs bort. Det bedömdes som mindre tUltalande
att i arbetstidslagen under hänvisning tUl disposiviteten införa bestämmelser
som för stora delar av arbetsmarknaden skulle vara omöjliga att tillämpa.
Ölägenheterna med en lagstiftning utan dygnsmaximering bedömdes också som
relativt små, då arbetarskyddslagen inehåller regier som tillförsäkrar
arbetstagaren erforderlig nattvila. Dessutom ansågs det inte finnas anledning
att anta att en lagstiftning utan dygnsmaximering skuUe leda till att de
bestämmelser om den dagUga arbetstidens förläggning och längd, som
regelmässigt inryms i avtal och reglementen m. m. ändrades i för arbetstagarna
oförmånlig riktning. Vidare påpekades att inte heller regler om dygnsmaximering
av ordinarie arbetstid innebär något effektivt skydd mot långa arbetsdagar,
eftersom möjlighet finns att ta ut övertid utöver den ordinarie arbetstiden.

Bestämmelsema om den
ordinarie arbetstiden i arbetstidslagen har dispositiv natur. Genom
kollektivavtal kan alltså partema sluta avtal om längre ordinarie arbetstid än
40 timmar och längre begränsningsperiod än en respektive fyra veckor.

Arbetarskyddsstyrelsen kan
vidare meddela dispens från lagens regler i detta avseende, om det stora
flertalet av de berörda arbetstagama samtycker eller om annars särskilda skäl föreUgger.

3.3
Jourtid

Arbetstidslagen
reglerar förutom tid då arbete faktiskt utförs åt arbetsgivaren tid då
arbetstagaren är skyldig att vistas på arbetsplatsen för att vid uppkommande
behov utföra arbete, s. k. jourtid. Däremot skaU tid under vilken arbetstagaren
står tiU arbetsgivarens disposition utan skyldighet att kvarstanna på
arbetsstället, s. k. beredskaptid, falla utanför lagregleringen.

Om det på grund av
verksamhetens natur är nödvändigt att arbetstagare står till arbetsgivarens
förfogande på arbetsstället för att när behov uppkommer utföra arbete, får
jourtid tas ut härför med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50
timmar under en kalendermånad. Som jourtid räknas inte tid under vilken
arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning. Den del av ett
tjänstgöringspass då arbetstagaren finns till hands på arbetsplatsen utan att
vara sysselsatt

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 28

med
arbete för arbetsgivarens räkning räknas således som jourtid, medan den del av
tjänstgöringspasset då han utför arbete betraktas som vanUg arbetstid och
avräknas mot den ordinarie arbetstiden eller övertiden.

Avsikten
med lagens stadgande var inte att generellt bereda arbetsgivarna möjligheter
till uttag av jourtid utöver ordinarie arbetstid utan syftet har i stället
varit att under arbetstidslagen inordna sådan verksamhet som hade och för
överskådlig framtid bedömdes behöva jourtjänstgöring. Bestämmelserna om
jourtid har således tiUämpning framför allt inom sjukvården, socialvården och
brandväsendet samt på vissa statliga verksamhetsfält, där jourtjänstgöring är
av relativt betydande omfattning.

Det
bör framhållas att jourtidsbegreppet inte är tillämpligt på sådan verksamhet
som i sig själv har karaktären av vakttjänst, tillsyn eller Uknande. Dessa
former av verksamhet innebär att arbetstagaren är skyldig att hela tiden utföra
arbete, även om arbetet endast består i att finnas till hands. Exempel på sådana
arbetstagare är vakter och skötare av automatiska arbetsprocesser.

Bestämmelserna
om jourtid är dispositiva. Parterna har således möjlighet att avtala om större jourtidsuttag
och längre begränsningsperiod än lagen stadgar.

Arbetarskyddsstyrelsen
kan vidare ge dispens från lagens regler om jourtid om det stora flertalet av
de arbetstagare som berörs samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.

3.4
Övertid

Med
övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid
enligt arbetstidslagen eller den längre ordinarie arbetstid eller jourtid som
kan ha avtalats.

Detta
innebär att, om kortare arbetsvecka än 40 timmar har avtalats i något fall, skUlnaden
mellan avtalad tid och lagstadgad tid inte räknas som övertid i lagens mening.
Övertid kan alltså normalt inte uppkomma förrän arbetstagaren har arbetat 40
timmar per vecka. Detta gäller dock inte om den ordinarie arbetstiden på grund
av avtal som inte inneburit annat än en förlängning av begränsningsperioden
kommit att under en viss del av begränsningsperioden understiga lagens maximum.
Övertid får tas ut endast när det är påkallat av särskUda skäl. En kontinuerUg förlängning
av arbetstiden med stöd av övertidsreglerna får således inte förekomma. Arbetstidslagen
anger dels omfattningen av normal övertid, dels vissa specieUa situationer när
övertid får förekomma utöver normal övertid.

Har
natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som inte har kunnat föratses,
vållat avbrott i verksamheten eller medfört över-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 29

hängande
fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eUer egendom, får övertid
tas ut i den utsträckning som förhållandena kräver. Nödfallsarbetet behöver
inte utföras av anställda i den drabbade verksamheten. Restriktivitet bör dock
iakttagas då det gäller nödfallsarbete utanför den egna verksamheten.

Vissa
typer av arbete kan sägas ha karaktär av nödfallsarbete. Exempel på sådant
arbete är visst sjukvårdsarbete. Omhändertagande av sjuka är emellertid det
normala arbetet för sjukvårdsanstäUda och kan därför inte från sjukvårdens
synpunkt anses som nödfallsarbete. I princip skall alltså sjukvårdsarbete inte
kunna betraktas som nödfaUsarbete. Avsteg från denna huvudregel kan dock tänkas
i samband med omfattande epidemier, större olyckshändelser etc. Analoga
resonemang kan föras för anställda inom t. ex. brand- och polisväsendet.

För
nödfallsarbete har naturiigt nog inga regler om maximalt antal övertidstimmar
fastställts. För att säkerställa att lagens regler om nödfallsarbete inte
missbrakas har i arbetstidslagen förts in en bestämmelse om att arbetsgivaren tUl
arbetarskyddsstyrelsen skall anmäla utfört nödfaUsarbete. Anmälan, som skall
göras inom två dygn från det arbetet tog sin början, skall ange anledningen tiU
arbetet samt dess omfattning och varaktighet. Arbetet får inte fortsätta längre
tid än två dygn utan att tillstånd har sökts hos styrelsen.

Arbetarskyddsstyrelsen
har möjlighet att medge undantag från anmälningsplikten och därvid föreskriva
särskilda villkor. Denna möjlighet har tillkommit eftersom man i vissa fall kan
tänka sig att anmälnings-och ansökningsförfarandet blir alltför opraktiskt. Som
exempel på sådan verksanUiet anges övertid inom lantarbete på grund av
födelser, sjukdomsfall och olycksfall bland djur. För vissa typer av arbete
anges att arbetarskyddsstyrelsen bör kunna ersätta ansökningsförfarandet med en
periodvis rapportering av uttaget nödfallsarbete.

Övertid
får också tas ut för förberedelse- eUer avslutningsarbete, som nödvändigtvis
måste utföras före eUer efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheten
skall kunna fortgå utan hinder. Sådan övertid får tas ut med högst sex timmar i
veckan eller, om man för den ordinarie arbetstiden får tillämpa en längre
begränsningsperiod än en vecka, med högst 24 timmar under en tid av fyra
veckor.

För
att arbetet skall betraktas som förberedelse- eUer avslutningsarbete krävs att
det skiljer sig från det ordinarie arbetet. Det skall också ha en viss periodicitet
och återkomma med korta intervaller.

För
att tillgodose arbetsgivarnas behov av att på grand av särskilda omständigheter
tiUfälligt öka arbetstidsuttaget får allmän övertid tas ut. Allmän övertid får
omfatta högst 48 timmar under en period av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Dessa maximigränser
är dispositiva. Dispositiviteten gäUer även begränsningsperiodemas längd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 30

övertid
får tas ut endast när särskilda skäl föreligger. Tolkningen av särskilda skäl
ankommer främst på arbetsgivaren. Om en arbetstagare skulle anse att
övertidsuttaget strider mot arbetstidslagen kan han vända sig till
tillsynsmyndigheten för att få frågan prövad.

När
synnerliga skäl föreligger, får arbetarskyddsstyrelsen medge extra övertid med
ytterligare 150 timmar per år. Att avtal träffats om avsteg från bestämmelsema
om den allmänna övertiden utesluter inte dispens för extra övertid.

3.5 Ansvarsbestämmelser

Arbetsgivare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder arbetstagare tUl arbete i strid
mot arbetstidslagen eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen kan dömas
till böter. För arbetsgivare som underlåter att göra anmälan eller ansökan hos
arbetarskyddsstyrelsen om övertid för nödfaUsarbete är påföljden böter.
Åsidosättandet av anmälnings- och ansökningsplikten kan också medföra att den
uttagna övertiden betraktas som allmän övertid.

Arbetsgivare
skall föra anteckningar om jourtid och övertid enligt anvisningar av
arbetarskyddsstyrelsen. Arbetstagare har rätt att själv eller genom annan ta
del av anteckningarna. Denna rätt tUlkommer också den anställdes fackliga
organisation på arbetsstället. Om arbetsgivaren underlåter att fullgöra sina
skyldigheter i dessa avseenden eller om han uppsåtligen eUer av oaktsamhet
lämnar oriktig eller vilseledande uppgift kan böter utdömas.

3.6 Tillsyn
över lagens tillämpning

Arbetarskyddsstyrelsen
är tillsynsmyndighet i fråga om arbetstidslagen. TiUsyn utövas också av
yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala tillsynsmän efter anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen.

Den
som har tagit befattning med tillsyn enUgt arbetstidslagen får inte obehörigen
yppa eller utnyttja vad han vid tiUsynen erfarit om yrkeshemUghet,
arbetsförfarande, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets
försvar. Bryter han häremot kan han dömas tiU ansvar enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken.

I
arbetarskyddsstyrelsens avgörande av tiUämpningsfrågor i fråga om arbetstidslagen
skall i den omfattning och ordning som regeringen bestämmer delta särskUda
representanter för arbetsmarknadens parter.

För
handläggningen av arbetstidsfrågorna inom arbetarskyddsstyrelsen har inrättats
en särskild nämnd som beslutar i styrelsens namn. I nämnden är
arbetsmarknadens huvudorganisationer företrädda. För beredning av nämndens
ärenden finns inrättad en arbetstidsbyrå.

Talan
får inte föras mot styrelsens beslut.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 31

3.7
Formerna för handläggning av dispensärenden m. m.

Arbetarskyddsstyrelsen
kan meddela dispens från vissa av arbetstidslagens bestämmelser.
Dispensmöjligheten avser ordinarie arbetstid och jourtid, nödfallsarbete i
vissa fall och uttag av extra övertid.

I
instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen sägs att styrelsen om så behövs vid
handläggningen av partsärenden som rör förhållandet meUan arbetsgivare och
arbetstagare bör bereda vederbörande arbetsgivare och arbetstagare tillfälle
att yttra sig samt söka samråd med representanter för arbetsgivare och
arbetstagare inom området.

I praktiken handläggs
dispensärendena hos arbetarskyddsstyrelsen enUgt följande. Har vederbörande
arbetstagarorganisation lokalt eUer centralt eller också berörda arbetstagare
tillstyrkt arbetsgivarens framstäUning, bifalls ansökan utan närmare
utredning. Avser dispensen ordinarie arbetstid eller jourtid, sker dock remiss
till partemas huvudorganisationer. Om arbetstagarparten helt eller delvis
avstyrkt framställningen bUr ärendet föremål för mer omfattande beredning. I
sådana faU sker alltid remiss till arbetstagarpartens huvudorganisation.
Organisationens yttrande får därvid stor betydelse för ärendets fortsatta handläggning.
Om organisationen avstyrker ansökan görs i vissa fall ytterligare utredningar
som kan inkludera arbetsplatsbesök av tjänsteman vid arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen.

4
Departementspromemorian (Ds A 1975: 3): Arbetstidslagens till-lämpning

Genom
beslut av chefen för arbetsmarknadsdepartementet den 3 maj 1974 förordnades att
en arbetstidsgrupp skulle tUlsättas för att kartlägga vissa frågor angående
tillämpningen av 1970 års allmänna arbetstidslag. Arbetstidsgrappens rapport
är en företrädesvis teknisk rapport om lagens tiUämpning. Rapporten inehåller
också en sammanfattning av partemas syn på lagen och dess tillämpning. Som
tidigare nämnts har rapporten bilagts denna promemoria. Det har ändå bedömts
vara lämpligt att här i korthet redogöra för vissa delar av innehållet i rapporten.

4.1
Avtalsreglering av arbetstidens längd

Arbetstidsgruppen
har gjort en kartläggning av avtalsregleringen av arbetstidens längd och
konstaterar därvid att man inom LO-området på den enskilda sektorn i allmänhet
har en avtalad veckoarbetstid på 40 timmar. På senare år har dock slutits avtal
för underjordsarbetare och skiftarbetare som innebär en ytterUgare reducering
av arbetstiden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 32

På
den privata tjänstemannasidan har man genom centrala avtal för större delen av
tjänstemannaområdet utnyttjat möjligheterna till total frikoppling från lagen,
varvid man syftade till att övervinna de anpassningsproblem som man befarade,
om lagen i dess helhet skulle tillämpas inom området. Avtalen anknyter i vissa
stycken nära tUl arbetstidslagen medan de i andra stycken uppvisar betydande
avsteg. Så är t. ex. avtalens övertidsbegrepp ett annat än lagens.

Även
för offentligt anställd personal har slutits arbetstidsavtal som på vissa
punkter gör avsteg från lagens bestämmelser. Sådana avsteg har tillkommit för
att möta de speciella behov som funnits inom särskilda områden men också för
att möjliggöra s. k. sommartid inom den offentUga sektorn. Avtalens regler om
övertid är i vissa fall mer generösa än lagens.

4.2
Statistiska uppgifter om arbetstidens längd

För
att belysa de faktiska arbetstiderna har arbetstidsgruppen redovisat vissa
statistiska uppgifter om arbetstidens längd enUgt vad som framkommit av
statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Enligt dessa
undersökningar har medelarbetstiden för män sjunkit från 43,5 timmar 1970 tUl
41,2 timmar 1973. För kvinnor har medelarbetstiden sjunkit från 32,8 timmar
till 31,6 timmar under motsvarande period. Andelen personer med mycket lång
arbetstid, 45 timmar eller mer, har sjunkit kraftigt under perioden. De långa
arbetstiderna förekommer företrädesvis bland egna företagare.

4.2
Arbetstidslagens tillämpningsområde

Lagens
bestämmelser om undantag för vissa kategorier tjänstemän har varit föremål för
vissa tolkningsproblem. Tveksamheten i tillämpningen har lett till att
arbetarskyddsstyrelsen fått behandla vissa ärenden rörande olika grupper av
statstjänstemän. På det privata området har som tidigare nämnts avtalats om
total frikoppling från lagen. I privattjänstemännens avtal har dock infogats
bestämmelser om att personer med viss lägsta månadslön i princip inte skall ha
reglerad arbetstid.

Frågan
om lagens territoriella giltighet har också varit föremål för diskussion. Arbetarskyddsstyrdsen
har därvid tolkat lagen så att den inte är tUlämplig utanför landets gränser.

4.4
Bestämmelserna om ordinarie arbetstid

Möjligheten
att i kollektivavtal överenskomma om längre ordinarie arbetstid än lagen anger
har använts i mycket liten omfattning. Längre

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 33

arbetsvecka
förekommer dock för bl. a. läkare, fyrvaktare och personal inom försvaret. Som
tidigare nämnts har i avtal för underjordsarbetare och vissa skiftarbetare
bestämts kortare ordinarie arbetstid än 40 timmar per vecka. Ett tjugotal
ansökningar om dispens för förlängd ordinarie arbetstid prövas årligen av
arbetarskyddsstyrelsen.

4.5
Övertid

Beträffande
övertidsregleringen har arbefstidsgrappen i sin genomgång funnit att avtalen
ofta tillämpar en annan definition på övertid än lagen. Flera avtal tillämpar
således s. k. mjuk arbetsvecka, dvs. den ordinarie veckoarbetstiden reduceras
sådana veckor då helgdagar inträffar. Vad gäller övriga ledighetsperioder som
semester, sjukfrånvaro och tjänstledighet finns i. kollektivavtalen ofta inga
bestämmelser som reglerar verkningarna i övertidshänseende. Kritik har från arbetstagarhåll
riktats mot lagen i detta hänseende. Man menar att arbetstidslagen borde
innehålla bestämmelser om s. k. privUigierad frånvaro enUgt t. ex. semesterlagens
modell.

Lagens
möjlighet att genom avtal öka uttaget av allmän övertid har utnyttjats på det
statliga tjänstemannaområdet. Avtalen för privattjänstemännen innehåller i en
del fall bestämmelser om allmän övertid som går utöver lagens stadganden.

Arbetarskyddsstyrelsen
kan om synneriiga skäl föreligger bevilja dispens för uttag av extra övertid.
Antalet dispensärenden under åren 19711973 har håUit sig kring 5 500 per år
och innebär ingen större förändring jämfört med förhåUandena innan den nya
lagen trädde i kraft. Arbetarskyddsstyrelsen bifaUer regelmässigt utan närmare
sakprövning framställningarna om extra övertid, om dispensansökningama
tillstyrkts av vederbörande arbetstagare eller arbetstagarorganisation. Antalet
ärenden som föranlett mera ingående sakprövning håller sig under tio per år.

Övertidsuttaget
för förberedelse- och avslutningsarbete torde enligt arbetstidsgmppen vara
obetydligt för det stora flertalet arbetstagare. Inom vissa områden förekommer
det emellertid regelbundet. Från arbetstagarhåll har ansetts att sådan övertid
är principiellt otillfredsställande och att den tillämpas i alltför stor
utsträckning. Arbetarskyddsstyrelsen har årligen ett antal fall uppe tUl
bedömning.

Omfattningen
av övertid för nödfallsarbete har stigit kraftigt sedan lagen trädde i kraft.
Detta kan emellertid till stor del förklaras med att tillämpningsområdet
vidgats jämfört med tidigare. Arbetarskyddsstyrelsen har möjlighet att ge
dispens från anmälningsskyldigheten avseende nödfallsarbete. Denna möjlighet
har utnyttjats i ett fåtal fall.

Joumalföringen
av övertid har vållat vissa smärre problem. Vissa företag har inte fört de
lagstadgade anteckningarna. Vissa anpassningsproblem har också förekommit i
samband med övertidsregistrering med hjälp av ADB.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 34

4.6 Jourtid

Vid
arbetstidslagens tUlkomst fanns vissa farhågor för att lagens jourtidsregler skuUe
medföra att jourtid skulle komma att utnyttjas inom ett större område än tidigare.
EnUgt arbetstidsgruppen finns emellertid inte belägg för att jourtid kommit
att utnyttjas på områden för vUka den inte varit avsedd. Avsteg från lagens
bestämmelser om juortid har gjorts i vissa avtal på bl. a. det statliga området
och för kommunal-och landstingsanstäUda. Ansträngningar har dock kunnat spåras
från arbetsgivarhåll att nedbringa jourtidsuttaget. Ett antal ärenden som berör
jourtidsuttag handläggs årligen av arbetarskyddsstyrelsen. Problemen vid tUlämpningen
har framför aUt berört deltidsanställdas jourtid.

TUl
skillnad från jourtid lagregleras ej beredskapstid. Från arbetstagarhåll har
framförts önskemål om bestämmelser som begränsar bered-skapstidsuttaget och
regler för hur beredskap skall tillgodoräknas som arbetstid.

4.7 Överträdelser
av arbetstidslagen

Överträdelser
av arbetstidslagen som föranlett åtal och dom har förekommit i några få fall
under senare år. Förseelsema har gäUt övertidsuttag och anteckningar om
övertid.

Från
arbetstagarhåU har framförts att nuvarande sanktionssystem inte effektivt
förhindrar brott mot arbetstidslagen.

4.8 TUlsynen

Arbetarskyddsstyrelsen
har under åren 19711973 handlagt omkring 8 0009 000 ärenden per år med
anledning av arbetstidslagen. Flertalet ärenden har gällt uttag av extra
övertid (drygt 5 000 per år) och nödfallsarbete (omkring 2 000 per år).

4.9 Formerna
för handläggning av dispensärenden

Frågan
om obUgatorisk förbundsremiss vid handläggningen av dispensärenden har
diskuterats såväl vid arbetstidslagens tillkomst som därefter. Från arbetstagarhåll
har framställts yrkande om en sådan ordning.

Arbetarskyddsstyrelsen
har i december 1974 tillstäUt partema en skrivelse vari rekommenderas att
arbetsgivaren lämnar sin framställning om nödfallsarbete till den lokala
arbetstagarorganisationen för påteckning innan den tillställs
arbetarskyddsstyrelsen.

4.10 Sammanfattande
synpunkter från arbetsmarknadens parter

Från
arbetstagarhåll har kritik riktats mot arbetstidslagens bestämmelser om
ordinarie arbetstid, jourtid, beredskapstid m. m. Enligt organisationernas
mening finns behov av ett starkare stöd för arbetstagarpartens intressen än
den nuvarande lagen ger.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 35

Från
arbetsgivarhåll framhåUs att en ytterligare reglering av arbetstidsfrågorna
inte är möjUg om arbetstidslagen skall behåUa sin karaktär av ramlag för i
princip hela arbetsmarknaden. EnUgt arbetsgivarsidan finns snarare ett behov av
uppmjukning av lagens regler vad gäller jour-och övertid, begränsningsperioder
och dispensgivning.

5
Reformkrav

5.1
Framställning från Tjänstemännens centralorganisation

I
en skrivelse tiU statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet den 17
mars 1974 hemstäUer TCO om en utredning rörande förkortningar av den dagliga
arbetstiden och de specieUa problem som följer med deltidsarbete samt en allmän
översyn av arbetstidslagen.

TCO:s
krav på en översyn av arbetstidslagen bygger i huvudsak på följande överväganden.

De förslag från 1963 års
arbetstidskommitté som lades tUl gmnd för allmänna arbetstidslagen betraktades
som en radikal omgestaltning av arbetstidslagstiftningen och en anpassning tiU
det moderna arbetsUvet. Reformverksamheten på arbetslivsområdet har emellertid
fortsatt i snabb takt vilket kan motivera en översyn av lagen. Lagens
utformning förutsatte en avtalsreglering mellan partema i en mängd frågor. TCO
menar att arbetstagarparten i dessa avtalsförhandlingar inte ges tUlräckligt
stark ställning. Lagen har i vissa fall kommit att utgöra ett negativt
normgivande element.

Förutom sådana allmänna
synpunkter på lagen tas vissa konkreta punkter upp i TCO;s framställning.

En sådan är lagens
bestämmelser om undantag från lagens tillämpning. TCO anser det
otillfredsställande med nuvarande ordning som ger arbetsgivarna
tolkningsföreträde på denna punkt. En annan punkt i lagen som berörs i TCO:s
framställning är att lagen utgår från s. k. hård arbetsvecka. Eftersom
flertalet arbetstagare i dag har sin arbetstid beräknad efter s. k. mjuk
arbetsvecka, blir konsekvensen av lagens regler att arbetsgivaren kan ta ut
mer övertid än vad som avses enligt lagen. Lagen saknar även regler om vilken
frånvaro som skall betraktas som privUigierad vid registrering av övertid.

Arbetstidslagen saknar
regler om dygnsmaximum. Det är enligt TCO:s mening angeläget att frågan om
dygnsmaximum löses antingen i arbetarskyddslagen eller i arbetstidslagen. TCO
önskar även en översyn av lagens bestämmelser om övertid, jourtjänst och
beredskapstid. Arbetstidslagen bör även kompletteras med bestämmelser som
reglerar arbetstidsuttaget vid tjänsteresor. TCO anser det angeläget inte
minst ur familjepoUtisk synvinkel att arbetsgivarens rätt att ta ut mertid begränsas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 36

5.2 Framställning
från Svenska Pappersindustriarbetareförbundets

avdelning 9 i Yärö

Svenska
pappersindustriarbetareförbundet avdelning 9 i Värö har i skrivelse den 22
november 1974 hemställt om en översyn av arbetstidslagen, syftande till att
ändra lagens regler om övertidsuttag.

Anledningen
till framställningen är att man inom avdelningen ifrågasätter tillämpningen av
reglerna för uttag av nödfallsövertid. EnUgt avdelningens uppfattning finns i
dag möjUgheter att ta ut nödfallsövertid för vad som måste betraktas som
löpande underhållsarbete.

I
framställningen påpekas att Svenska pappersindustriarbetareförbundet vid
förbundets kongress 1974 enades om att lagens regler på denna punkt borde ses
över.

5.3 Framställning
från Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Svenska
Byggnadsarbetareförbundet har i en skrivelse den 17 december 1974 hemställt
att tillsynen över arbetstidslagen sker på ett sådant sätt att arbetsgivarna
förhindras att regelmässigt tUlgripa övertid. Extra Övertid bör få tillgripas
endast när synnerliga skäl föreligger. Svenska Byggnadsarbetareförbundet
påpekar också i sin skrivelse att handläggningen av ärenden om extra övertid
bör ses över. EnUgt förbundet bör remiss ske till berört fackförbund i alla
ärenden rörande extra övertid, oavsett om de berörda arbetstagarna tiUstyrkt framstäUningen.

5.4 Framställning
från Svenska Pappersindustriarbetareförbundet

Svenska
Pappersindustriarbetareförbundet har i skrivelse den 26 mars 1975 påpekat att
lagens bestämmelse om att övertid inte skall registreras förrän 40 timmars
arbete per vecka utförts medför olägenheter vid frånvaro p. g. a. sjukdom,
semester eller annan ledighet. Arbetsgivaren kan vid sådan ledighet ta ut
övertid i större utsträckning än som avses i lagen.

I
skrivelsen påpekas också att överenskommelse träffats om kortare arbetsvecka
inom bl. a. massa- och pappersindustri för kontinuerUgt treskiftsarbete. Med
lagens nuvarande utformning medför detta ytterligare möjligheter till uttag av
oregistrerad övertid. Svenska Pappersindustriarbetareförbundet hemställer att
dessa konsekvenser beaktas vid en översyn av lagen.

6
Överväganden och förslag

Som
redogjorts för i det föregående har från vissa arbetstagarorganisationers sida
gjorts framställningar om ändringar av bl. a. arbetstidslagens
övertidsbestämmelser. Framställningarna tar sikte bl. a. på över-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 37

tidsberäkningen
enligt lagen, vilken nu anknyter till det i lagen föreskrivna måttet för
ordinarie arbetstid och jourtid. Ett önskemål har varit att det tillåtna
övertidsuttaget kunde anknyta till den avtalade ordinarie arbetstiden och
jourtiden, när denna är kortare än vad lagen anger.

Ett
annat önskemål har varit att s. k. mjuk vecka tillämpas vid övertidsberäkningen.
Vidare har anmärkning riktats mot utformningen och tillämpningen av de
särskilda övertidsbestämmelser som rör nödfaUsarbete samt förberedelse- och
avslutningsarbete. Slutligen har yrkats att frågor om dispens från arbetstidsbestämmelsema
aUtid handläggs i sådan ordning att vederbörande fackliga organisation bereds tillfäUe
att yttra sig innan beslut fattas. I det följande behandlas frågorna i den
ordning de nu nämnts.

6.1
Övertidsberäkningen

Arbetstidslagen
(1970: 103) innehåller ingen definition av vad som menas med övertid. I praxis
anses emeUertid endast sådan arbetstid som överskrider de i lagen angivna
gränserna för ordinarie arbetstid eller jourtid eller de högre gränser för
sådan tid som partema enats om i kollektivavtal utgöra övertid enligt lagen.
Vad som sagts nu hänger samman med lagens syfte att ange gränserna för det
maximala uttaget av ordinarie arbetstid, jourtid och övertid.

Genom
arbetstidslagens konstmktion kommer sålunda arbetstid i vad den understiger 40
timmar i veckan inte att utgöra övertid i lagens mening. Kortare arbetstid kan
ha överenskommits genom kollektivavtal för visst avtalsområde. Sådana
överenskommelser har senast träffats i fråga och treskifts- och underjordsarbetande
samt för vissa grupper på den statliga sektorn med särskilt betungande och
oregelbunden arbetstid (se bil. s. 6 och 10). Att den ordinarie arbetstiden är
kortare än 40 timmar i veckan kan vidare bero på deltidstjänstgöring, på
infallande helgdagar eller på ledighet p. g. a. sjukdom eller av annan
anledning. Förutsatt att detta är avtalat eller underförstått i
anställningsavtalet, kan arbetsgivaren fylla ut skillnaden mellan den avtalade
eller faktiskt arbetade tiden och den lagstadgade ordinarie arbetstiden innan
övertidsreglerna i lagen blir tillämpliga.

Från
vissa av arbetstagarorganisationerna har man, som förat nämnts, pekat på de
olägenheter som nuvarande system kan medföra för arbetstagama. De frågor som
har aktualiserats har olika räckvidd och förutsätter i vissa fall långtgående
ändringar av arbetstidslagen.

TUl
en början kan böra övervägas om inte det samlade mått av övertidsuttag som
lagen medger bör kunna anknytas till sådan kortare arbetstid för
heltidstjänstgöring som har överenskommits genom kollektivavtal. De koUektivavtal
som under senare tid träffats angående kortare

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 38

arbetstid
för vissa grupper tar sikte på arbetstagare med besvärande arbetsförhållanden.
Under den framtid som bör tas i beaktande i detta sammanhang finns anledning
att räkna med att just sådana grupper som nu nämnts främst kommer i fråga för
generella arbetstidsförkortningar avtalsvägen. I den mån sänkningen av
arbetstiden har nu angiven grund, kan hävdas att en anknytning av det
lagstadgade övertidsuttaget tUl den avtalade ordinarie arbetstiden ligger väl
i linje med arbetstidslagstiftningens allmänna syfte att ange den totala arbetstid
som kan fordras av en arbetstagare. Även om en sådan ordning från formella utgångspunkter
innebär en ändring i arbetstidslagens uppbyggnad, borde den därför vara möjlig
att genomföra inom ramen för nuvarande lag.

Att
göra skillnad mellan de fall då arbetstidsförkortningen motiveras med att
arbetet av olika skäl är särskilt betungande och de fall då parterna på andra
grunder överenskommit om kortare arbetstid vid full tjänst än 40 timmar per
vecka låter sig å andra sidan inte göra. En sådan ordning är inte praktiskt
genomförbar. Övervägs en anknytning av lagens övertidsberäkning till den
avtalade arbetstiden för heltid även när denna understiger 40 timmar per vecka,
måste detta gälla oavsett på vilka grunder tiden förkortas.

Det
kan däremot finnas skäl att fästa avgörande vikt vid frågan i vUka former den
kortare arbetstiden har avtalats. Att låta bestämmelser i enskilda tjänsteavtal
om kortare arbetstid än den lagen anger få betydelse för tillämpningen av
lagens övertidsbestämmelser kan knappast vara befogat. Om behov föreUgger av en
särskUd reglering i dessa fall, får den i stället tas in i avtalet.
Arbetstidslagen är i stor utsträckning dispositiv i den meningen, att undantag
från lagens bestämmelser får göras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av huvudorganisation.

Även
i nu aktuellt hänseende talar övervägande skäl för att man bör utgå från sådana
avtal. Avtal om förkortning av den ordinarie arbetstiden i förhållande till
den i lagen föreskrivna maximitiden om 40 timmar i veckan torde också i
praktiken vanligen träffas på förbundsnivå eller motsvarande.

En
ändring av övertidsbegreppet av nu berört innehåll torde, mot bakgrand av den
grundmurade tolkning begreppet fått i praxis, böra ske genom en utttrycklig
bestämmelse i lagen. Denna bör innehålla en definition av vad som vid lagens
tillämpning skall förstås med övertid. Sålunda bör föreskrivas att med övertid
avses arbetstid som överstiger den för ordinarie arbetstid och jourtid i lagen
angivna tidsmängden eUer, där i den ordning som anges i 3 § kortare ordinarie
arbetstid eller jourtid avtalats, arbetstid som överstiger tid som sålunda
avtalats. Bestämmelsen kan lämpligen inleda kapitlet om övertid.

Som
förat antytts har arbetstidslagens övertidsbegrepp betydelse också för
övertidsberäkningen vid minskning av den faktiska arbetstiden på

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 39

grund
av ledighet vid infallande helger, semesterfrånvaro, sjukfrånvaro o. d. Om en
arbetstagare arbetat på övertid visst antal timmar men inom
begränsningsperioden varit frånvarande från arbetet av förat angivna skäl under
samma antal timmar anses någon övertid enUgt lagen inte ha förekommit. Denna
hindrar alltså inte att det maximala övertidsmåttet enligt 810 §§ tas ut även
i detta fall. En annan sak är att övertid kan anses föreUgga enligt avtal,
vilket påverkar rätten till ersättning för sådan arbetstid.

Arbetstidslagen utgår
emellertid inte från att s. k. hård arbetsvecka skaU tillämpas. Man har vid
lagens tUlkomst ansett att frågor om helg-dagsledigheter bäst löses
avtalsvägen. Lagen lägger emellertid som framgått inte hinder i vägen för hård
arbetsvecka, eftersom man ansett sig kunna föratsatta att arbetstagare med
sådan arbetstidsförläggning kompenseras genom fritid för arbetade helger. Helgledighetema
är överhuvud inte lagreglerade i Sverige. Avtal som sedvänja avgör numera helt
dessa spörsmål, delvis på olika sätt inom skUda verksamhetsområden. Att genereUt
föreskriva att den högsta ordinarie arbetstiden för tillämplig
begränsningsperiod skall reduceras med hänsyn tUl infallande helgdag innebär
mot den bakgranden en deltaljreglerande åtgärd som inte passar väl in i
arbetstidslagen. Nägot påtagligt behov av att nu ändra lagen på denna punkt har
heller inte visat sig föreUgga. Skulle det emellertid visa sig att frågor om
helgdagsledighet inte på tiUfredsställande sätt regleras mellan parterna, får
frågan om lagstiftning senare tas upp till övervägande.

Även om en generell regel
om reducering av den ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande helgdagar
sålunda inte nu bör tas upp, kan övervägas att införa en bestämmelse som tar
sikte på övertidsberäkningen i motsvarande fall. Övertid enUgt 10 § beräknas
med utgångspunkt från den i 4 § angivna högsta tillåtna ordinarie arbetstiden
om 40 timmar i veckan och det i 5 § angivna måttet för jourtid. Enligt förslaget
skall i vissa fall avtalad ordinarie arbetstid och jourtid utgöra utgångspunkt
för beräkningen. Inträffar helgdagsledighet kan utan hinder av arbetstidslagen
motsvarande tid vid annat tUlfäUe tas ut som ordinarie arbetstid eUer övertid,
innan den i 10 § reglerade övertiden behöver tas i anspråk. Frågan har aktualitet
endast i de fall då större övertidsuttag förekommer. Även om så är fallet kan
antagas, att möjligheten att på angivet sätt kompensera bortfallet av
arbetstid med anledning av helgdag vanligen inte tUlgrips. Undantagsvis
inträffar dock detta.

Det
nu berörda förfaringssättet framstår som föga rimligt. Även om arbetstidslagen
inte förbjuder sådant övertidsuttag som nu nämnts, har det dock vid lagens
tillkomst förutsatts att parterna avtalsvägen skulle enas om en lämplig lösning
i nu angivet hänseende.

Sedan
frågan om lagreglering nu på nytt väckts från arbetstagarhåll

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 40

mot
bakgrund av att helgledighet i vissa fall kompenserats genom ökat
övertidsuttag, bör emellertid övervägas att införa en bestämmelse i lagen. En
sådan bestämmelse bör innebära, att den ordinarie arbetstiden i vissa fall
reduceras vid beräkning av det maximalt tillåtna övertidsuttaget enligt 10 §
arbetstidslagen. Detta bör ske när det under viss begränsningsperiod infaller
helgdag på annan dag än lördag eller söndag. En ytterligare förutsättning bör
vara att helgdagen är arbetsfri. För det stora flertalet arbetstagare torde
detta vara fallet. För att uppnå enkelhet och klarhet vid tillämpningen bör
vidare i lagen anges det antal timmar med vilket reduceringen skall ske. Det
föreslås att den ordinarie arbetstiden vid övertidsberäkningen minskas med åtta
timmar för varje sådan helgdag. Den nu föreslagna bestämmelsen bör tas in som
ett andra stycke i den nya 7 a §.

Någon
motsvarande reducering av avtalad ordinarie arbetstid i de fall denna ligger
till grand för övertidsberäkningen föreslås inte. Denna fråga får föratsättas
bli löst i de särskilda arbetstidsavtalen.

Att
inte heller sjukfrånvaro eller annan form av frånvaro betraktas vid
övertidsregistrering som sker strikt på lagens grundval hänger samman med
arbetstidslagens karaktär av maximilagstiftning. I den mån frågan om
hänsynstagande till olika frånvaroformer vid övertidsberäkning över huvud
diskuterades vid lagstiftningens tillkomst, har det troligen ansetts att
lagstiftningen kunnat fylla sin uppgift utan att uppta regler härom. Denna
uppfattning kan i vart fall sägas ha visst fog för sig när lagstiftningens
uppgift nu begränsats till att ge vissa allmänna' maximinormer för arbetstidens
längd. Det måste anses självfallet att arbetstidslagen skall tillämpas på
sådant sätt, att exempelvis semesterledighet och sjukledighet jämställs med
arbetad tid vid beräkningen av tUlåtet övertidsuttag. I vissa andra fall kan
det vara mera tveksamt i vad mån frånvaro skall i angivna hänseende jämställas
med tid då arbete utförts. I praktiken torde emellertid lagens utformning på
denna punkt inte föranleda nämnvärda olägenheter. En ändring skulle därför närmast
få motiveras från principiella utgångspunkter. Skulle det emellertid visa sig
att avsaknaden av särskilda bestämmelser i nu berörda hänseende vållar
svårigheter, får frågan om lagstiftning tas upp nå nytt.

Det
kan i detta sammanhang vidare framhållas att frågan vilka frånvaroanledningar
som vid övertidsberäkningen bör jämställas med arbetad ordinarie tid, s. k.
privilegierad frånvaro, har visst samband med det arbete som f. n. bedrivs inom
1974 års semesterkommitté (A 1974: 01). Inom kommittén övervägs bl. a. vilka
ändringar som bör göras beträffande privUegiegrunderna i semesterlagen. Även
om de privUegierade frånvaroanledningar som kan tänkas komma i fråga inom
arbetstidslagstiftningen kan böra ges en annan utformning än motsvarande
regler i semesterlagen, bör i vart fall semesterkommitténs förslag och den
vidare behandUngen av detta avvaktas innan någon ändring övervägs i arbetstidslagen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 41

övertidsberäkning
som sker strikt enUgt arbetstidslagen kan leda tiU särskilda konsekvenser för
den som är deltidsanställd. Att lagen, som tidigare framhålUts, utgår från den heltidsanstäUdes
situation beror på att den avser att ge normer för vad som enligt allmän uppfattnmg
skaU vara högsta tUlåtna ordinarie arbetstid, jourtid och övertid. Mot denna
bakgrund uppstår inte övertid enligt lagen förrän arbetstagaren oavsett om
han är heltids- eller deltidsanställd fullgjort en ordinarie arbetstid av
minst 40 timmar per vecka. Önskemål har framstäUts om ett skydd mot att
arbetsgivaren beordrar den deltidsanstäUde att utföra arbete i större
utsträckning än vad som föratsätts vid anstäUningen. I denna del kan anföras
att en arbetsgivare enligt allmänna avtalsrättsliga grander inte kan ålägga
arbetstagare övertid, jourtid eller beredskap utan att uttrycklig eller
underförstådd överenskommelse träffats. Motsvarande gäller i fråga om mertid
utöver vad som överenskommits som ordinarie tid för deltidsanställd. Ett
klarläggande av arbetsgivarens rätt i detta hänseende bör för undvikande av
tvist ske i avtalet. Därmed kan man begränsa utrymmet för tysta
överenskommelser om mertid av innebörd att anställningen i och för sig drar
med sig skyldighet att fullgöra arbetstid utöver avtalad normalarbetstid.

En
närliggande fråga är den huravida övertidsuttaget enligt arbetstidslagen bör
sättas i relation till omfattningen av den deltidsanställdes ordinarie
arbetstid enligt anställningsavtalet. En sådan ändring av lagens innehåll
innebär emeUertid att lagen skulle ges en helt ny inriktning. Från allmänna
skyddssynpunkter är ändringen inte heller motiverad. Nägon ändring av övertidsbestämmelsema
i detta hänseende bör därför inte nu Övervägas. Liksom när det gäller
arbetsgivarens möjlighet att av deltidsanställd beordra mertid inom ramen för
den maximala ordinarie arbetstiden enligt arbetstidslagen fär begränsningar i
rätten tUl övertidsuttag lösas i anställningsavtalet.

6.2
Särskilda former av övertid

Övertid
enligt arbetstidslagen kan förekomma i fyra olika former, övertid för
nödfallsarbete, övertid för förberedelse- och avslutningsarbete, allmän
övertid och extra övertid. Övertid för nödfallsarbete (8 §) kräver att en i
lagen beskriven nödfallssituation föreligger. Sådan övertid får tas ut i den
utsträckning förhållandena kräver. Arbetsgivaren skall inom viss tid anmäla
förhållandet till arbetarskyddsstyrelsen, vars tillstånd fordras för att
arbetet skall få fortsättas. Övertid för förberedelse- och avslutningsarbete
(9 §) förutsätter att det för driftens behöriga gång är nödvändigt att före
eller efter den ordinarie arbetstiden utföra sådant arbete. Övertidsuttaget är
maximerat till sex timmar i veckan eller, i vissa fall, 24 timmar under en fyraveckorsperiod.
AUmän övertid (10 §) får, utöver nu nämnd övertid, tas ut med visst antal tim-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 42

mar
per begränsningsperiod, om det påkaUas av särskilda förhållanden. Övertiden är
maximerad till 150 timmar per år. Arbetarskyddsstyrelsen får, när synnerliga
skäl föreUgger, lämna dispens för extra övertid med ytterligare 150 timmar per
år.

I
fråga om tillämpningen av de båda först nämnda formerna av övertid har från
arbetstagarorganisationerna framställts viss kritik.

Beträffande
bestämmelsen om övertid för nödfallsarbete har friun-hålUts, att den kommit att
tUlämpas i aUtför stor utsträckning vid inträffade störningar i driften.
Organisationerna önskar restriktivare bestämmelser för att undvika att mer eUer
mindre sedvanliga driftsavbrott föranleder nödfallsövertid. Man föreslår därför
att en föratsättning för tillsynsmyndighetens godkännande skall vara att lokal
facklig organisation har tillstyrkt ansökan.

För
att övertid för nödfallsarbete skall få tas ut enUgt lagen föratsätts, att
behovet av sådan övertid beror på omständighet som inte har kunnat föratses. I
den mån sådan övertid tas ut i samband med vanUgen återkommande och därför föratsebara
driftsstömingar, kan detta därför inte anses stå i överensstämmelse med lagen.
Arbetstidslagen kräver å andra sidan inte, att den händelse som har vållat
avbrott i verksamheten eller har medfört i lagen närmare beskriven fara är av särskUt
dramatisk art. Det innebär att nödfaUsövertid i och för sig kan tas ut, när
avbrott i verksamheten beror på förhållandevis banala orsaker.

Övertid
bör emeUertid, som också framhölls vid lagens tUlkomst, betraktas som ett
extraordinärt inslag i arbetstiden. Att detta i särskUd grad får anses gäUa
övertid för nödfallsarbete torde vara obestridUgt. Mot bakgrand av den kritik
som framförts av vissa arbetstagarorganisationer bör därför övervägas, om möjlighetema
att ta ut nödfallsövertid bör begränsas.

Att
införa särskilda regler om tUlstyrkan från fackklubb e. likn. som villkor för
godkännande av nödfallsövertid torde inte böra komma i fråga. Skall det för
myndighetsgodkännande föratsättas sådant medgivande, förlorar
myndighetsprövningen det mesta av sin mening. I stället bör lösningen sökas i
en jämkning av den särskilda övertidsbestämmelsens lydelse. Genom att kräva
att omständighet som får föranleda uttag av nödfaUsövertid skall vara av visst
kvaUficerat slag, torde ett snävare synsätt kunna markeras. Det får sedan
ankomma på tUlsynsmyndigheten att genom sin praxis ge uttryck åt ett sådant
ändrat synsätt. En ändring av nu angivet slag kan ske på så sätt att uttrycket
"natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet" i 9 §
arbetstidslagen ersätts med lokutionen "natur- eller olyckshändelse eUer
annan därmed jämförlig omständighet".

Med
ändringen markeras att i allmänhet endast händelser som Ugger utanför det
skeende som arbetsgivaren kan påverka eller som har karaktär av olyckshändelse
kan föranleda uttag av nödfallsövertid. Hit

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:179 43

hör
sådana omständigheter som har karaktären av force rhajeure, liksom också
exempelvis inträffat avbrott i el- eller vattendistributionen eller de allmänna
kommunikationerna. Liksom hittills skall som ytterligare förutsättningar gälla
att den ifrågavarande omständigheten inte har kunnat föratses och att den
vållat avbrott i verksamheten eUer medfört överhängande fara för sådant avbrott
eller för skada på liv, hälsa eUer egendom.

Beträffande
övertiden för förberedelse- och avslutningsarbete har från arbetstagarorganisationernas
sida föreslagits att övertidsformen avskaffas. Behövlig tid för dessa arbeten
bör enligt deras uppfattning räknas av på den ordinarie arbetstiden, som i viss
utsträckning kan förskjutas, eller på den allmänna övertiden.

Eftersom förberedelse- och
avslutningsarbetena definitionsmässigt återkommer med stor regelbundenhet kan
det i och för sig från principiella utgångspunkter sägas vara
otillfredsställande att ha en särskUd övertidsform för dem. Övertid enUgt
arbetstidslagen skall ju i princip vara en extraordinär företeelse som ej skall
utnyttjas till att mera regelbundet förlänga arbetsdagen. Ett ytterligare
problem med bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsarbeten är att de
ibland vållar tolkningssvårigheter. Vid lagens tillkomst uttalades emeUertid,
att de fyra övertidsformer som tidigare förekom motsvarade realiteter inom
arbetslivet och därför borde behållas i den nya lagen.

Det är svårt att få en
uppfattning om i vilken utsträckning övertid av detta slag förekommer. Viss
ledning ger emellertid arbetstidskommitténs uttalanden i betänkandet Allmän
arbetstidslag (s. 50). Kommittén framhåUer där att det stora flertalet
arbetstagare i praktiken har ingen eller obetydlig övertid av detta slag. Vissa
arbetstagare har dock regelbundet sådan övertid, vilken kan bli förhållandevis
omfattande, t. ex. arbetsledare och personal som ansvarar för rengöring och smörjning
av maskiner, städning av arbetslokaler samt uppeldning och liknande arbeten.
Hur omfattande denna övertid är saknar man mera bestämda uppgifter om. Den kan
i vissa enstaka fall närma sig maximum men torde merendels ligga betydligt
lägre.

Från arbetstagarhåll har
som nämnts begärts, att denna form av övertid utgår ur lagen och att den tid
som behövs för förberedelse- och avslutningsarbete i stället avräknas från den
ordinarie arbetstiden. En sådan ordning har också i första hand övervägts, inte
minst mot bakgrand av att denna form av övertid i vissa fall utgör ett normalt
inslag i arbetstiden. En lagändring av detta innehåll förutsätter emeUertid en
omfattande undersökning under medverkan av arbetsmarknadens organisationer
av vilka möjUgheter som föreUgger inom olika branscher att genom förskjutning
av arbetstiden föra in förberedelse- och avslutningsarbetena inom ramen för den
ordinarie arbetstiden. Någon sådan undersökning har inte kunnat göras i detta
sammanhang.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 44

Eftersom
sålunda verkan av en ändring, som innebär att den nu berörda övertiden skall
inrymmas i den ordinarie arbetstiden, inte nu kan överblickas, bör man välja en
annan väg för att uppnå en ändring av nuvarande ordning. Det kan sålunda finnas
anledning att överväga, om det finns tUlräckliga skäl att tUlåta fullt uttag av
allmän och extra övertid för arbetstagare som är skyldig att utföra
förberedelse- och avslutningsarbete utanför ordinarie arbetstid.

En
möjlighet är att helt undanta bestämmelsema om allmän övertid i 10 §
beträffande nu berörda arbetstagare. Detta skulle då ske utifrån antagandet att
där förberedelse- och avslutningsarbete förekonmier, detta i allmänhet kan
antas ha lika stor omfattning som den enUgt arbetstidslagen tillåtna allmänna
övertiden. Med hänsyn till att f. n. tUlräckligt belägg saknas för ett sådant
antagande bör i stället väljas den lösningen att, i den mån övertid för
förberedelse- och avslutningsarbete förekommer, anse den allmänna övertiden enUgt.
10 § ha i motsvarande utsträckning konsumerats. Om övertiden för förberedelse-
och avslutningsarbete uppgår till eller överstiger den allmänna övertiden
enligt 10 § första stycket, får sistnämnda slag av övertid alltså inte tas ut
av arbetstagaren.

Ändringen
medför ett tillägg till 10 § första stycket av innebörd, att övertid som tagits
ut enligt 9 § skall avräknas från den aUmänna övertid som får tas ut enligt 10
§ första stycket.

6.3
Handläggningen av dispensärenden i arbetstidsnämnden

Frågor
om dispens från arbetstidslagens bestämmelser handläggs enligt 7, 8 och 10 §§
i lagen av arbetarskyddsstyrelsen. Inom styrelsen avgörs ärendena av en
särskild arbetstidsnämnd, i vilken ingår företrädare för arbetsgivarna och arbetstagama.

Av
bilagan (s. 44) framgår att det allt övervägande antalet ärenden avser
framställningar om extra övertid enligt 10 § andra stycket arbetstidslagen
och, i viss utsträckning, anmälningar om övertid för nödfallsarbete enligt 8 §
samma lag.

I
fråga om handläggningen av dessa ärenden gäller bl. a. 18 § instruktionen
(1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen. Enligt bestämmelsen bör styrelsen i
ärende som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, om det
behövs, bereda arbetsgivaren och arbetstagaren tillfälle att yttra sig samt
söka samräda med representanter för arbetsgivare och arbetstagare inom
verksamhetsområdet.

Arbetstidsbyrån
tillämpar med stöd av den nämnda paragrafen följande handläggningsordning.
Ansökningar från arbetsgivare utan tillstyrkan av fackförbund, lokal facklig
organisation eller de berörda arbetstagarna personligen remitteras före
avgörande tUl respektive förbund för yttrande. I övriga fall, dvs. när
ansökningshandlingen försetts med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 45

tillstyrkan
av central eller lokal fackUg organisation eller av arbetstagaren själv, sker
i allmänhet inget remissförfarande. Arbetstagarens tillstyrkan jämställs
sålunda i princip med ett godkännande från organisationens sida. Enligt en
undersökning som gjordes 1968 avgjordes ca 20 % av ärendena efter tillstyrkan
av enbart den berörda arbetstagaren.

Från
arbetstagarhåll har man begärt sådan ändring i arbetstidslagen, att extra
övertid enligt 10 § andra stycket i lagen inte får medges av arbetarskyddsstyrelsen
utan att central eUer lokal organisation godtagit detta. Det kan emeUertid lika
lite i detta fall som när det gäller godkännande av nödfallsarbete vara en
lämplig lösning, att som viUkor för dispens ställa upp ett absolut krav på tUlstyrkan
från arbetstagarorganisation. Hela dispenshandläggningen blir då enbart ett
registreringsförfarande, vilket måste innebära felaktig resursanvändning. Vill
man ha tUl stånd ökad sakprövning i vissa faU av frågan om synnerUga skäl föreligger,
bör i stället eftersträvas att från myndighetshandläggning avföra de många
ärenden där partema är ense om behovet och lämpUgheten av övertid utöver
lagens normer för allmän övertid. MöjUgheten att träffa avtal i vederbörlig
ordning om förhöjd aUmän övertid bör utnyttjas för dessa situationer. Några
lagstiftningsåtgärder för att främja tillkomsten av sådana avtal är knappast
behövliga eller möjliga. Genom vidgad sakprövning i de återstående fallen bör
syftet bakom önskemålet i väsentUg utsträckning kunna tillgodoses.

En
sådan utveckling som nu antytts skulle i hög grad underlätta ett mer ingående
handläggningsförfarande hos arbetstidsnämnden. Denna fråga har också
aktualiserats i Svenska byggnadsarbetareförbundets skrivelse till chefen för
arbetsmarknadsdepartementet (5.3). Förbundet har i skrivelsen och i samband med
överläggningar med departementet hemställt om bl. a. sådan ändring i
arbetarskyddsstyrelsens instmktion, att de fackliga organisationerna kan utöva
en bättre kontroll över ATL:s efterlevnad.

Från
förbundet sida har man anfört att arbetsgivaren, särskilt i tider med hög
arbetslöshet, har ett starkt övertag gentemot de anstäUda. Hans möjligheter att
förmå dessa att acceptera extra övertid är stora. I det sammanhanget framhålls
att de nya trygghetslagama delvis fått tiU följd ett ökat övertidsuttag. Det
anges finnas företag som inte endast försöker klara tUlfälliga toppbelastningar
med ett massivt övertidsuttag utan också arbetar med kontinuerliga
övertidsuttag. Vidare har man pekat på att det inte säUan förekommer att
särskilt arbetstagare som har sin arbetsplats förlagd långt från hemorten gäma fyUer
ut sin fritid med arbete, även utöver de av arbetstidslagen stipulerade gränsema.
I dessa faU föreUgger enUgt förbundet en konflikt mellan det individueUa arbetstagarintresset
och det kollektiva arbetstagarintresset. Byggnadsarbetareförbundet menar mot
den bakgrunden att arbetarskyddsstyrel-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:179 46

sen
regelmässigt borde kunna bereda arbetarpartens fackUga organisation möjlighet
att avge yttrande i dispensärenden, även om ett sådant förfarande inte är
uttryckligen föreskrivet.

Vad
som anförts från Byggnadsarbetareförbundets ;sida förtjänar beaktande.
Arbetstidslagen utgör en social skyddslag och det är därför angeläget att de
möjligheter som finns att kringgå lagens syfte i möjUg mån begränsas. För
medgivande att uttaga extra övertid enUgt 10 § andra stycket krävs synnerliga
skäl. Ett mera regelmässigt utnyttjande av denna möjlighet måste, mot bakgrand
av bestämmelsens skyddskaraktär vara otillåtet, även om arbetstagaren av
ekonomiska eller andra skäl gått med på det. I särskild grad gäller detta
naturligtvis, om arbetstagaren har förmåtts eller känt sig tvingad att
acceptera en begäran om extra övertidsuttag.

En
från angivna utgångspunkter bättre ordning för dispensprövningen. skuUe
otvivelaktigt kunna åstadkommas, om berörd arbetstagarorgani-, sation alltid
fick tiUfälle att yttra sig över framställningar om extra övertid, om
framställningen inte redan tiUstyrkts av organisationen. En sådan ordning
föreslås därför bli införd. Huruvida ärendet i det enskilda fallet bör
remitteras till central eller lokal organisation torde kunna från fall till
fall avgöras av tiUsynsmyndigheten med hänsyn tiU framställningens
principiella betydelse, behovet av skyndsam behandling etc. Den nu föreslagna
ordningen bör gäUa även i fråga om dispensansökningar som rör
arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser.

Även
om således yttrande från berörd organisation i princip alltid skall begäras i
dispensärenden, bör det finnas en möjlighet att i särskilda undantagsfall
underlåta detta. En sådan möjlighet kan exempelvis behövas i särskilt
brådskande ärenden. Den omständigheten att berörda arbetstagare inte är
organiserade skall emeUertid inte medföra att remiss underlåts till den
organisation som berörs av verksamheten.

Förslaget
föranleder ändring i 27 § instruktionen (1972: 164) för arbetarskyddsstyrelsen.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 760220

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar i 5 dokument.

  1. Bet. 1982/83:SoU38 om arbetstid och semester s. 5 om s. 13 i texten
  2. Prop. 1981/82:154 om ny arbetstidslag m.m. s. 14 · s. 18 om s. 12 · s. 67 om s. 13 i texten
  3. Bet. 1976/77:SoU30 Med anledning av motioner om arbetstidsfrågor s. 5 i texten
  4. Bet. 1975/76:SoU45 Med anledning av propositionen 1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103) jämte motioner s. 1 · s. 4 i texten
  5. Prop. 1977/78:121 om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete i texten

Myndighetsavgöranden (2)

2 kopplingar.

  1. JO 2006-09-18 dnr 1169-2005 i texten
  2. JO 2003-01-17 dnr 3102-2002 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar i 1 dokument.

  1. Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 439 om s. 26 · s. 472 om s. 14 · s. 472 om s. 27 · s. 472 om s. 28 i texten