om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m.m.
213 sidor, varav 156 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 156 av 213 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:180, om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:180
Regeringens proposition
1975/76:180
om
ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m. m.;
beslutad
den 11 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
G.E.
STRÄNG
Propositionens
liuvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås en höjning av skatten på aktievinster samt en skärpning
i vissa avseenden av beskattningen av realisationsvinster vid
fas-tighelsförsäljning.
Beträffande
fastigheter föreslås att realisationsvinst i sin helhet skall vara
skattepliktig oavsett innehavstidens längd. Nuvarande reduktion av skattepliktig
vinst till 75 96 efter två års innehav skall alltså slopas. 1 fråga om
fastigheter som harförvärvatsföreden Ijanuari 1952 skall anskaffningskostnaden
i princip anses motsvara 150 96 av 1952 års taxeringsvärde. Nuvarande
indexuppräkning av anskaffningskostnaden liksom det fasta tillägget med 3 000
kr. per år av innehavstiden behålls, dock med den begränsningen au uppräkning
och tillägg inte får ske för tid före år 1952: Värdeminskningsavdrag som
enligt nuvarande regler skall återföras till beskattning vid vinstberäkningen
föreslås bli indexuppräknade på samma sätl som anskaffningskostnaden. 1 övrigt
förutsätts reglerna för vinstberäkningen förbli i stort sett oförändrade.
Rätten till uppskov med realisationsvinstbeskatining föreslås utvidgad. Uppskov
skall i fortsättningen kunna medges även vid frivillig försäljning av faslighet
som utgör den skattskyldiges permanenta bostad.
Hela
vinsten vid aktieförsäljning föreslås liksom hittills bli beskattad om
försäljningen äger rum inom en innehavstid som i princip motsvarar två år.
Beträffande aktier som har innehafts längre tid föreslås att 40 % av realisationsvinsten
skall beskattas. Nuvarande bestämmelser om avtrappning av skatteplikten under
tredje-femte årel och beskattning enligt schablon av 10 % av försäljningspriset
vid försäljning efter fem år skall alltså upphöra. För att underlätta
vinstberäkningen för aktier som innehafts längre tid fö-
I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 180
Prop. 1975/76: 180 2
reslås
en särskild schablonregel, som innebär att anskaffningskostnaden i vissa fall
får beräknas till belopp som motsvarar halva rörsäljningspriset. Av praktiska
skäl föreslås att avdrag liksom hittills får göras med 500 kr. från vinst vid
försäljning av äldre aktier.
Nuvarande
bestämmelser om realisationsvinstbeskaltning för annan lös egendom än aktier o.
d. skall enligl förslagel behållas oförändrade.
De
nya reglerna avses i princip bli tillämpliga på försäljningar som sker efter
utgången av mars 1976.
Prop.1975/76:180 3
1
Förslag till
Lag
om ändring i konimunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives i
fråga om kommunalskattelagen (1928:370)' dels alt punkt 8 av anvisningarna till
22 § skall upphöra att gälla, dels att 35 >; 2 och 3 mom., 36 S, punkt 5 av
anvisningarna till 21 >;, punkterna I, 2 och 4 av anvisningarna till 35 §
samt punkterna 1-4 av anvisningarna till 36 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
35:
2
mom. Avyttras fa st igh et, som innehafts mindre än två år, är hela
realisationsvinsten skattepliktig utom i faU som avses i näsla siycke. Har
fastigheten vid avyllringen innehafts Ivå år eller mera är endasl 75 procent
av vinsten skattepliktig.
Har
fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses
vara för handen, och kan det icke skäUgen antagas, att avyttringen skulle ha
ägt rum även om tvång icke förelegat, är endasl 75 procent av vinslen skattepliktig
även om fastigheten innehafts mindre än två år. Detsamma gäller i fråga om
lästighetsförsäU-ning, som utgör led i åigärder för jordbrukets eller
skogsbrukels yttre rationalisering, och sådan avyttring av fastighet till
staten som ägt rum, därför att fastigheten på gmnd av flygbuller icke kan bebos
utan påtaglig olägenhet, samt vidare när mark överföres lill ny ägare genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) d-
Föreslagen
lyddse
2
mom. Realisationsvinst på grund av avynring av fastighet är i sin helhet
skattepUktig.
Har
fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses
vara för handen kan - såvida det icke skäligen kan antagas, att avyttringen
skulle ha ägt mm även om tvång icke förelegat - den skattskyldige få uppskov
med beskattning av reaUsationsvinst enligt vad som stadgas i lagen (1968:276)
om uppskov i vissa faU med beskattning av realisationsvinst. Uppskov enligt
nämnda lag får vidare åtnjutas vidfas-tighetsavyitrlng, som utgör led i åtgärder
för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, och sådan avyttring
av fastighet till staten som ägt rum, därför att fastigheten på gmnd av
flygbuller icke kan bebos utan påtaglig olägenhet, samt vidare när mark
överföres till ny ägare
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste
lydelse av punkt 8 av anvisningarna till 22 i; 1972:741.
2 Senaste
lydelse 1971:925.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ler på grund av inlösen enligt 8 kap.
samma lag.
Skattskyldig, som haft skattepliktig realisationsvinst på
grund av avyttring eller marköverföring enligl föregående stycke eller på grund
av an han fån engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten tiU sin
fastighet enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för
motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller för upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrän tUl fastigheten på obegränsad tid, kan, om
han förvärvat eller avser att förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som
är jämförlig med den fastighet UU vilken realisationsvinsten hänför sig, få
uppskov med beskattning av realisationsvinsten i enlighet med särskilda bestämmelser
därom. Uppkommer fråga om beskattning av realisalionsvinst eller om beräkning
av realisationsförlusi på grund av avyttring av ersänningsfas-tighet, beräknas
vid tillämpning av vad
Föreslagen lydelse
genom fastighetsreglering enligl 5
kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988)
dier på grund av inlösen enligt 8 kap. samma lag. Sådani uppskovfår även
åtnjutas om realisalionsvinst uppkommU på grund av att den skatlskyldige fån
engångsersättning för inskränkning i förlöganderäiien UU sin fastighet enligt
naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande Inskränkningar enligt andra
författningar eller för upplåtelse av nyttjanderäti eller servitutsrätt UU
fastigheten på obegränsad lid. Som förutsättning for uppskov gäller att den
skallskyldige har förvärvat eller avser att förvärva fastighet
(ersältningsfästighet) som är Jämförlig med den Jästighel UU vilken
realisationsvinsten hänför sig samt alt realisationsvinsten uppgått tiU minst 3
000 kronor.
Uppskov
enligt föregående stycke med beskattning av realisationsvinst får - även om
tvång icke förelegal -åtnjutas när skatlskyldig, som är fysisk person, avyttrar
jordbriiksläsilghei eller fastighet, som avses i 24
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
i lörsta slycket sägs innehavsliden för
ersättningsfastigheten som om avyttringen avsett den lidigare innehavda
fastigheten. Vad nu sagls gäller dock endast om den realisationsvinst som
uppskovet avser hdt eller delvis avräknats från ersättningsfastighetens ingångsvärde.
Har
avyttrad fastighet förvärvats av den skattskyldige genom arv, testamente,
gåva, bodelning eller annat läng som icke är jämförligt med köp eller byte,
anses fastigheten förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga lång
som skett närmast dessförinnan.
Vad som
sägs om realisationsvinst genom avyttring av fastighet gäller oavsett om
fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger tillämpning även på
tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft.
den
storlek som nyss sagts och ersäll-ningsfästiglieten tillsammans med den
Jäsligliet, där den skatlskyldige skaU vara mantalsskriven, bildar en förvärvskälla.
3 mom.' Avyttras aktie, andel i aktiefond, fondandel
eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk för-ening eller i
handelsbolag eller avyttras annan rättighet som är jämföriig med här avsedd
an-ddsräti eller aktie, dock ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller i
bostadsförening som avses i 24 ij 3 mom., räknas som skattepliktig realisalionsvinst:
om egendomen innehafts mindre än 2 år . . . 100 % av vinsten
2
år men
mindre än 3 år . . . 75 % av vinsten
3
år men
mindre än 4 år ... 50 % av vinsten
4
år men
mindre än 5 år ... 25 % av vinsten
Avyttrar skattskyldig egendom som här avses och som den
skattsky ldige/>)rtÉ'/7fl///('/«öVé'//É'/weraoc/7 framsiår det icke som
sannolikl alt avyttringen skett utan vinst eller med vinst ej överstigande 5
procent av vad den
3 mom. Realisationsvinst på grund av avyttring av a k t i
e , andel i aktiefond, fondandel eller teckningsrätt till aktie eller andel i
ekonomisk förening eller i handelsbolag ellerannan rättighet som är jämföriig
med här avsedd andelsrätt eller aktie, dock ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag
eller i bostadsförening som avses i 24 S 3 mom., är i sin helhet skattepliktig,
om egendomen har förvärvats under det år då avyllringen sken (avyttringsåret)
eller något av de två närmast föregående åren.
Avyttrar skattskyldig egendom som avses / detta moment och
som den skattskyldige har förvärvat tidigare än två år före ingången av
avyn-ringsårei, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senaste lydelse 1973:1057.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
loppet
av skattepliktig realisalionsvinst enligt detta stycke under ett
beskattningsår äger skatlskyldig åtnjuta avdrag med 500 kronor. Har den
skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 500 kronor.
1 intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som
svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt
detta stycke.
Nuvarande
lydelse
skattskyldige
erhåller för egendomen, skaU som skattepliktig realisationsvinst räknas eU
belopp motsvarande 10 procent av vad han erhållerför egendomen efter avdrag
för kosinad för avyttringen. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig
realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår äger
skattskyldig åtnjuta avdrag med 500 kronor. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make, (år sådant
avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 500 kronor. 1 intet fall får dock
skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke.
Har egendom som avses
i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra
styckel./o«w meningen, är - oavsett tidpunkten för föivätvet - endast 40
procent av vinsten skattepliktig.
Kan
tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationalisering som är
önskvärd från allmän synpunkt, äger regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medgiva befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som beröres
av strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den dag avyttringen
sker.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra stycket, beräknas skattepliktig
realisationsvinst icke UU högre belopp än som motsvarar 10 procent av vad den
skallskyldige erhåller JÖr egendomen efier avdrag for kosinad för avyttringen.
Bestämmelsen
i 2 mom. Ijärde slycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i
detta moment.
Från
skatteplikt enligt detta mo- Överlåtes aktie i aktiebolag eller
ment
undantages - där ej annat följer andel i handelsbolag, ekonomisk för-
av nionde stycket -
vinst som uppkommer, när aktie i aktiebolag eller andel i
handelsbolag,ekonomisk förening eller utländskt bolag överlåtes mellan
sådana .foretag inom samma koncern, om moderföretaget i kon-
ening
eller utländskt bolag Ull svenskt förelag inom samma koncern, skaU - där ej annat
följer av nionde stycket - beskattning av realisationsvinst icke äga rum, om
moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekono-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
cernen
är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen
innehaves som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Har
fastighet överiätits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har
ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas
realisalionsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller
föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel
av fastigheten. Vad nu sagts lar icke föranleda alt realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsföriust beräknas högre än enligt reglerna i detta
moment. Beslämmelserna i detta stycke gälla endasl om sådan fastighet utgör bolagets
eller föreningens väsentliga tillgång. De gälla dock icke vid avyttring av
aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsrättsförening som
avses i 24 S 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa
men ej
Föreslagen
lydelse
misk
förening och den överiåtna aktien eller andelen innehaves som ett led i annan
koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom. 1 faUsom nu avses skaU den överlåtna aktien eller
andelen anses förvärvad av del övenagande företaget vid den lidpunkl och för
den anskaffningskostnad som gäUtför det överlåtande företaget. Om överlåtelsen
sker UU utländskt företag, äger regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medgiva befrielse från realisationsvinstbeskattningen. A nsö-kan om
befrielse skaU göras av del överlåtande företaget senast den dag överlåtelsen
sker.
Har
fastighet överiätits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har
ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas
realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolagel eller
föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel
av fastigheten. Vad nu sagls får icke föranleda att realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsföriust beräknas högre än enligt reglerna i delta
momeni. Bestämmelserna i della stycke gälla endast om sådan fastighet utgör bolagets
eller föreningens väsentliga tillgång. De gälla dock icke vid avyttring av
aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som
avses i 24 S 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men
ej alla bostadslä-
Prop. 1975/76:180 8
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
alla
bostadslägenheter i fastigheten, genheier i fastigheten. Lika med lag-
Lika med lagfartsansökan anses an- fartsansökan anses annan ansökan
nan ansökan hos myndighet om viss hos myndighet om viss åtgärd med
åtgärd med åberopande av fånges- åberopande av föngeshandlingen.
handlingen. Om vinsten vidförsäljning av aktie eller
andel
på grund av beslämmelserna i detta stycke beräknas enligl de regler, som gälla
för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha
avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten. Avyttrar
skatlskyldig aktie i aktiebolag och finnes vid avyttringen obeskattade
vinstmedel i bolagel till följd av att större delen av dess tillgångar före
avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som
skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för
aktien. Vid bedömande av frågan om Överiåtelse av större delen av bolagets
tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år
efteravyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåtes
på den skatlskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person
har ett bestämmande inflytande. Har överiåtelse av tillgång i bolaget ägt rum
efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst
vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall rea-lisation.svinst enligt
detta stycke upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för
nämnda beskattningsår. Vad nu sagls äger motsvarande tillämpning vid avyttring
av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medgiva
undanlag från detta stycke, om del kan antagas att avyttringen av aktien eller
andelen skett i annal syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen.
Mot beslut av verket i sådan fråga får talan icke föras.
Avyttrar
skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt innehavas - direkt eller genom förmedling av
juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
(fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie - direkt eller genom
förmedling av annan - äges eller inom två år efter avyttringen vid något
tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person,
skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skatlskyldige erhåller
för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den
skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter
avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen.
Har överiåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i
Prop.
1975/76:180 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
bolag,
som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägl rum
efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst
enligt detta stycke uppkom, får realisationsvinsten upplagas till beskattning
på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu
föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller
ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt
till aktie eller annan rättighet jämföriig med aktie. Sker avyttringen av
organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synneriiga
skäl, äger regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt
fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.
Som
närstående person räknas i detta momeni föräldrar, far- eller morföräldrar,
make, avkomling eller avkomUngs make, syskon eller syskons make eller avkomling
samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare.
Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
36 -t
Från
bruttointäkten av tillfällig förvärvsverksamhet må avdrag göras för
omkostnader, såsom för:
kostnader,
som varit erforderiiga för intäktens förvärvande, såsom resor, ersättning till
biträden med mera;
ränta
å upplånade medel, som använts i tillfällig förvärvsverksamhet;
föriust,
som uppkommit i förvärvskällan.
Alt
särskilda beslämmelser gälla Att särskilda bestämmelser gälla
rör
beräkning av vinst genom avyttring för beräkning äv realisationsvinst
ÖV/fls/;g/)pf framgår av anvisningar- framgär av anvisningarna, na.
(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
tui
21 j;
5.5 Till intäkt av
skogsbruk 5. Till intäkt av skogsbruk
hänföres intäkt genom avyttring av hänföres intäkt genom avyttring av
skogsprodukter, därunder inbegrip- skogsprodukter, därunder inbegrip
na produkter av sådan förädlings- na produkter av sådan förädlings
verksamhet,somingäriskogsbruket, verksamhet, som ingår i skogsbru-
genom upplåtelse av avverkningsrätt ket. samt intäkt genom upplåtelse av
li\l skog eller genom avyttring av väx- avverkningsrätt till skog. Likaledes
ande skog i samband med avyttring hänföres till intäkt av skogsbruk var
av marken, därest icke vinst på av- det av skogsprodukter, som den
yttring av fastigheten i dess helhet skaU skattskyldige tillgodogjort sig för ny-,
"
Senaste lydelse 1967:748. 5 Senaste lydelse 1972:741.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
beskattas enligl 27 i: såsom inkomsl av handelsrörelse
eller enligt 35 såsom realisationsvinst. Om realisationsvinst däremoi endast
delvis är skattepUktig enligl 35 , kan även taxering såsom för intäkt av
skogsbruk äga rum. Likaledes hänföres till intäkt av skogsbruk värdet av
skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller
ombyggnad eller för reparation och underhåll av byggnader, markanläggningar
och inventarier på fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin,
sin familjs och sina personliga tjänares räkning (vedbrand med mera) eller för
arbetspersonalens behov eller på annan av den skattskyldige innehavd fastighet
eller i rörelse, som av honom drivits.
Föreslagen lydelse
till- eller ombyggnad eller för reparation och underhåll
av byggnader, markanläggningar och inventarier på fastigheten eller för sitt
hushåll ellereljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning
(vedbrand med mera) eller för arbetspersonalens behov eller på annan av den
skatlskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vinst
genom avynring av växande skog i samband med avyttring av marken skall, om
icke vinsten i dess helhei skall beskattas enligt 27 .s'> som inkomst av
rörelse, beskattas som realisalionsvinst (jfr punkt 2. a. av anvisningarna UU
36 .W.
opaginerad Kontrollera mot PDF
till 35
i;
1 . Ar
fråga om beskattning av rea-Usationsvinsl vid avyttring av jord-bruksfaslighei
eller fastighel, som Ingått i den skattskyldiges rörelse, skaU' beaktas vad i
punkt 4 av anvisningarna UU 21 och i punkt 1 av anvisningarna UU 28
1. A
vyltras jordbruksfastighet eller fastighel, som ingått i den skattskyldiges
rörelse, skaU, såvida viss del av vederlagd enligt punkt 4 av anvisningarna UU
21 eller punkt 1 av anvisningarna UU 28 s'> utgör intäkt av jordbruksfastighet
eller rörelse, denna del av vederlaget icke medräknas vid beräkning av
realisationsvinst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Senaste Ivdelse 1972:741
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76: 180
Nuvarande lydelse
och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna IiU 22 § saml
punki 7 fjärde stycket och punkt 16 iredje styckei av anvisningarna UU 29 §).
2.' /
det fäll all vinst å avyttring av Jordbruksfastighet med därå växande skog
endasl delvis är skaltepliktlg såsom realisalionsvinst, kan jämväl taxering
för intäkt av skogsbruk äga rum. Om intäkten av skogsbruk på grund av
avyttringen, beräknad jämUkt 21 ,
Exempel:
En
skatlskyldig jörsäljer nio år efter förvärvet en Jordbruksfastighet med därå
vä.xande skog. Därvid uppkommer en reallsationsvinsi, som enligt de i
punklerna I och 2 av anvisningarna till 36 § angivna grunderna uppgår tUl 5 000
kronor. Av denna utgör 75 procent eller 3 750 kronor skattepUktig
realisationsvinst. Om den å skogen belöpande delen av köpeskiUingen i stället
upplages såsom intäkt av skogsbmk. skulle jör den .skattskyldige etter
åtnjutande av bl. a. avdrag, som avses i punkt 8 av anvisningarna till 22 §.
uppkomma en behållen intäkt av skogsbruk å 4 000 kronor. Under så-
Föreslagen lydelse
2. Vid avyttring av fastighel skaU beräkning av
realisationsvinst och realisationsförlust göras särskill jör varje avyttrad
taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972:741.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
dana förhållanden skall den skatlskyldige uppgiva 3 750
kronor såsom skat-teplikiig realisationsvinst och 250 kronor såsom intäkt
avjordbruksfasiighei.
Om den behållna intäkten av skogsbruk I stället uppgått
UU 6 000 kronor, skulle den skatlskyldige i det angivna exemplet uppgiva 3 750
kronor såsom skattepliktig realisationsvinst och 1 250 kronor såsom intäkt av
.skogsbruk.
4.8
Lika med avyttring av fastighel anses sådan marköverföring genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) som sker
mot ersättning helt eller delvis i pengar samt marköverföring på grund av
inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har skattskyldig avstått mark genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. nämnda lag, beskattas uppkommen
realisationsvinst endast om den eller de ersättningar i pengar som den
skattskyldige fått under ett beskattningsår sammanlagt överstigit 5 000
kronor. Såsom skattepliktig inkomsl upptages så stor del av hela
realisationsvinsten, beräknad enligt 35 2 mom. andra stycket på del totala
vedertaget, som belöper på vad den skattskyldige erhållit i pengar. Vid senare
avyttring skaU fastighetens ingångsvärde, om delta ej beräknats med ledning av
en e.fler regleringen åsalt taxeringsvärde, minskas med så stor del av
Ingångsvärdet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgör
av del totala vederlaget. Det sålunda minskade ingångsvärdet utgör
ingångsvärde jör återstående del av fastigheten jämte mark som erhåUits vid
läslighets-
Föreslagen
lyddse
4. Lika med avyttring av fastighel anses sådan
marköverföring genom fastighetsreglering enligt 5 kap. eller genom klyvning
enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) som sker mot ersättning
hell eller delvis i pengar samt marköverföring på grund av inlösen enligl 8
kap. samma lag. Har skatlskyldig avstått mark genom fastighetsreglering enligt
5 kap. eller genom klyvning enligt 11 kap. nämnda lag,sAff//5d50w skattepliktig
inkomst upplagas så stor del av hela realisationsvinsten, som ersättningen i
pengar, minskad med 5 000 kronor, utgör av det totala ve-Aerlagel för
fastigheten, minskat med 5 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972:741.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
regleringen.
Vad här sägs om minskning av ingångsvärde gäller även förbättringskostnad,
som nedlagts på den avstådda marken.
Avyttring av fastighet
anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning pågrund
av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt
naturvärdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller på grund av motsvarande inskränkningar
enligt andra författningar eller när han fått sådan ersättning på grund av
upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad
tid 0 punkt 8 andra meningen av anvisningarna lill 21 vj). Engångsersättningen
är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så stor del av
fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela
värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eller för
upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätlen. Vid vinstberäkningen får
den skattskyldige från sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar
han erhållit under ett beskattningsår, om han icke visar att han haft avdragsgilla
omkostnader enligt 36 S till samma eller högre belopp, i stället åtnjuta avdrag
med 2 000 kronor. Detta avdrag får dock icke överstiga det sammanlagda
ersättningsbeloppet.
Föreslagen
lydelse'
Avyttring
av fastighel anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått
engångsersättning pågrund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten
som skett enligt naturvärdslagen (1964:822) eller på grund av motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar eller när han fått sådan ersättning
på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätttill fastigheten
för obegränsad tid (jft punkt 8 andra meningen av anvisningarna till 21 !;).
Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så
stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i
förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller
servitutsrätten. Vid vinstberäkningen får den skattskyldige från sammanlagda
beloppet av den eller de engångsersättningar han erhållit under ett
beskattningsår, om han icke vi.sar att han haft avdragsgilla omkostnader
enligt 36;? lill samma eller högre belopp, i stället åtnjuta avdrag med 2 000
kronor. Detta avdrag fär dock icke överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
till 36 s
I.' Vid beräkning av realisations- 1- Vid beräkning av realisations
vinst upptages, utom I fall som avses vinst upptages såsom intäkt vad som
i 35 if 3 mom. andra stycket, såsom erhållits för den avyttrade egen-
'
Senaste lydelse 1972:741.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendomen.
Avdrag får -med iakttagande dock av de särskilda föreskriflersom enligt punkt
2 nedan gälla beiräffande fastighet - ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd. köpeskilling, för vad som nedlagts pä
förbättring av egendomen,,/ö> inköps- och försäljningsprovision, .för
stämpelskatt m. m. HU räknas jämväl kostnad, som under tid, då intäkt av
avyttrad annan .fastighet eller i förekommande faU del därav beräknats enligl
24 2 eller 3 mom., nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller
fastighetsdelen, I den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid
avyttringen befunnU sig i bättre skick än vid.förvärvet. Har den skatlskyldige
fält åtnjuta avdrag för värdeminskning av skog eller annan natunlllgångpå
avyttrad fastighet eller för värdeminskning av läckdlken eller andra
markanläggningar (jfr punkt 4 fjärde-sjätte styckena av anvisningarna till 22
§ saml punkt 16 femte och sjäiie styckena av anvisningarna tUl 29 sV- skall å
andra sidan omkostnads-beloppet minskas med sådant avdrag. På samma sätt
minskas omkostnads-beloppet med avdrag som åtnjutits för värdeminskning av
byggnad samt därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag likställda
tillgångar (jfr punkt 3 tredje styckei och punkt 4 tredje styckei av
anvisningarna Ull 22 saml punkt 2 b första stycket av anvisningarna UU 25
. qv anvisningarna
Ull 29 ). dock icke för år då åtnjutet avdrag understigit 3 000 kronor eller
om vid avyllringen åiervunna avskrivningar sko-
Föreslagen
lydelse
domen med avdrag lörlörsäljnlngspro-vision och Uknande
kostnader. Avdrag lår - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som
gälla enligt punkt 2 nedan - ske för alla omkostnader för egendomen
(omkostnadsbe-loppei), således för erlagd köpeskilling Jämte inköpsprovision,
stämpel-skall o. d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av
egendomen (förbättringskostnad) m. m. Vidare får vid vinstberäkningen den
skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
la upptagas som intäkt av jordbruks-.fastighet eller
rörelse. I intet faU skaU dock omkostnadsbelopp minskas med avdrag för
värdeminskning som åinJutUsJör år före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighel enligt punkt 2 första eller andra styckei på grundval av vissl
års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet endast med värdeminskningsavdrag
för skog, byggnader m. m. som åtnjnlits från och med nämnda år. Har den skallskyldige
tidigare åtnjutU avdrag för värdeminskning eller dylikt av lös egendom, minskas
omkostnadsbeloppet med sådant avdrag, i den mån vid avyttringen återvunna
avskrivningar icke skola upplagas som intäkt avjordbruksfasiighei eller
rörelse. Vad som förstås med i beskanningsavseende åtnjutet
värdeminskningsavdrag framgår av 29 1 mom. andra stycket. Vidare lår vid
vinstberäkningen den skatlskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till
annan förvärvskälla. 2.10
Föreslagen lydelse
2.a. Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av
avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fasligheten upplagas som
intäkt avjordbruksfasiighei eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna Ull 35
).får i om-kostnadsbeloppel icke Inräknas kostnad som hänför sig till sådan
del av fastigheten.
Som
förbättringskostnad enligt punkt I räknas även kostnad, som under tid, då
intäkt av avyttrad annan fastighel eller i förekommande fall del därav
beräknats enligt 24 2 eller 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1976:85.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76:180
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16
opaginerad Kontrollera mot PDF
mom.. har nedlagts på reparation och underhåll av
fastigheten eller .fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund
därav vid avyttringen befunnit sig i bätlre skick än vidföivärvet.
Förbättringskostnad och därmed jämföriig reparations- eller underhållskostnad
får dock inräknas i omkostnadsbeloppel endast för år då de nedlagda kostnaderna
uppgått IiU minst 3 000 kronor.
Kostnad enligl föregående siycke, som uppförts på
avskrivningsplan, skaU normaU anses nedlagd det år då kostnaden uppförts på
planen. I andra fall skall sådan kosinad normalt anses nedlagd när faktura
eller räkning erhållits, varav framgår vilkel arbete som utförts.
Omkostnadsbeloppel skaU minskas med värdeminskningsavdrag,
som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag för värdeminskning
av skog eller annan natiir-tlUgång eller för värdeminskning av läckdlken eller
andra markanläggningar (jfr punkt 4 Ijärde-sjätte styckena av anvisningarna
UU 22 samt punkt 16 femte och sjätte styckena av anvisningarnaliU29>V.
Påsammasätt skall omkostnadsbeloppel minskas med avdrag for värdeminskning av
byggnad saml därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag likställda
tillgångar Qfr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 iredje styckei av
anvisningarna UU 22 saml punkt 2 b Jörsta slyckel av anvisningarna UU 25
s"> och punkt 16 Ijärde stycket av anvisningarna tiU 29 sV. dock icke
för år då avdraget understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbe-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år
får den skattskyldige vid vinstberäkningen, istället för köpeskiUingen vid
förvärvet, avdraga ett belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde
som gällde för fastigheten tjugo år före avyttringen. Har fastigheten förvärvats
år 1914 eller lidigare får den skatlskyldige även välja an som Ingångsvärde för
fastigheten räkna 150 procenl av fastighetens taxeringsvärde för är 1914. Fanns
taxeringsvärde ej åsätt tjugo år före avyttringen eUer för år 1914, flr
motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet jÖr fastighet, i
vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmasl därefier åsatta
taxeringsvärde.
Föreslagen lydelse
loppet skall minskas även med belopp varmed Jästighel en
avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond e. d.
Vid
beräkning av omkostnadsbeloppel skall, fastighel, som förvärvats före år 1952,
anses förvärvad den 1 Januari 1952. Ingångsvärdet skaU därvid anses ulgöra 150
procent avfastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skaU vid
vinstberäkningen icke tagas UU kostnader och avdrag som belöper på tid före år
1952. Dock får det vidför-värvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas
som ingångsvärde, om den skatlskyldige kan visa an köpeskiUingen överstiger
150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsanför år
1952. får moisvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för
fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmasl därefter
åsatta taxeringsvärde.
Har fastighet vid avyllringen innehafts mer än tjugo år
lar den skattskyldige vid vinstberäkningen som Ingångsvärde upptaga ett belopp
motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före
avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fasiigheistaxering som verkstäUts
år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endasl 133 procenl av
taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde
som gällde tjugo år före avyllringen, skaU hänsyn vid vinstberäkningen icke
tagas tiU kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före
avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsalt tjugo år före avyttringen, får
motsvarande värde
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 180
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Har
avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning
i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling
eller motsvarande vederiag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte
eller därmed jämföriiga fång eller i stället för ett med stöd av föregående
stycke framräknat värde, avdraga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde
årel före det är då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende
gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägl rum efter år 1914. Fanns sådant
taxeringsvärde ej åsalt får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i
försia stycket sista meningen.
Föreslagen
lydelse
uppskattas
på sätt angives i femte stycket sista meningen.
Har avyttrad fastighet
förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes
död, får den skatlskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande
vederiag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed
jämföriiga fång eller i stället för ett med stöd av föregående stycke
framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i
arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägl rum efler år
1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptagas endast
133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskatlehänseende
gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsätt året före det år då dödsfallet
inträffade, får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte
stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna
I detta stycke, skaU hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas liU kostnader och
avdrag, som belöper på lidigare år än året före dödsåret.
Beräknas
ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skaU. såvida viss del av
taxeringsvärdet avser egendom som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres UU maskiner och andra inventarier (jfr punkt 1 av anvisningarna Ull
35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på
egendom av nyss angivei slag. Sådan reducering skaU dock icke göras om mindre
än 25
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen
detta ulgör köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före
avyttringen, taxeringsvärdet för år 1914 eller taxeringsvärdet året före
dödsfallet eller motsvarande värde - liksom de förbättrings- eller därmed
jämföriiga reparations- och underhållskostnader, för vilka avdrag får ske,
skola
Föreslagen lydelse
procenl av hela vederiaget för den avyttrade fastigheten
belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminsknings-avdrag hänföres IiU
maskiner och andra inventarier.
Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående siycke
iakttages följande. Har taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års
fastighetstaxering, skaU taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som
vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres
tUl maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller
senare, dock all vid beräkningen skaU bortses från den del av vederlaget vid
avyllringen som belöper på egendom som enligt 5 5 mom. är undantagen från
skatteplikt. Kan den skatlskyldige visa att den andel av taxeringsvärdet som
kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres
Ull maskiner och andra Inventarier, är mindre än den andel av hela vederlaget
för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivei
slag, får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av jörhållandena vid
fasUghétstaxerlng-en.
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen
detta utgör köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före
avyttringen, taxeringsvärdet för är 1952 eller taxeringsvärdet året före
dödsfallet eller motsvarande värde - liksom de förbättrings- eller därmed
jämföriiga reparations- och underhällskostnader, för vilka avdrag får ske och
de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
omräknas
till de belopp, vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under
det år då avyttringen skedde. Angående omräkningen, när den skattskyldige
erhållit uppskov med beskattning av realisationsvinst enligl 35 § 2 mom. Iredje
slycket. gälla särskilda bestämmelser.
Omräkningen sker med
ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex och
levnadskosi-nadslndex, med år 19f 4 som basår. Om ingångsvärdet avser årföre år
1914 sker omräkningen som om fastigheten förvärvats år t9t4. Riksskatteverket
fastställer åriigen omräkningstalen,
Har avyttring av fastighet
omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål,
avdrages ytteriigare ett belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår
före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavsliden funnits på
fastigheten, dock icke för tidigare år än år 19t4. Finnes på fastigheten mer än
en bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens
huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen enligl försia stycket ovan eller frän taxeringsvärdet
året före dödsfallet enligt andra stycket ovan eller motsvarande värden, får
avdrag enligt detta siycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen
eller året före dödsfallet.
Föreslagen
lydelse
värdeminskningsavdrag
m. m., vilka skola minska omkostnadsbeloppet. skola omräknas till de belopp,
vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då
avyttringen skedde.
Omräkningen
sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer åriigen omräkningstalen.
Har
avyftring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att
användas för bostadsändamål och som vid avytlrlngslillfällel varit eller bort
vara åsätt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avdrages
ytteriigare ett belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före
taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten,
dock icke för tidigare år än år 1952. Finnes på fastigheten mer än en
bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad.
Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo är före
avyttringen enligt sjätte slycket ovan eller frän taxeringsvärdet året före
dödsfallet enligt sjundestycket ovan eller motsvarande värden, fär avdrag enligt
detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året
före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivltseller förstörtsgenom brand eller
liknande, skall vid lillämpning av bestämmelserna i della stycke bo-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
Förbänringskosinad eller därmed Jämförlig reparations- och
underhållskostnad, som den skattskyldige haft för den avyttrade fastigheten
under Innehavstiden, inräknas i de avdragsgilla omkostnaderna enligl punkt I
ovan endast Jör år då de nedlagda kostnaderna uppgått IiU minsl 3 000 kronor.
A vdrag Jör förbättringskostnad får icke i något fa U tillgodoräknas för tid
före år 1914. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo
år före avyllringen enligt första stycket ovan eller från taxeringsvärdet året
före dödsjället enligt andra stycket ovan eller moisvarande värden, får avdrag
ej ske jör förbänringskosinad som uppkommU tidigare än tjugo år före
avyttringen eller lidigare än året före dödsfallet.
Föreslagen lydelse
stadsbyggnad anseshafunnils på fastigheten även under
denna tid, om arbetet med att uppföra ersättningsbyggnad igångsatts inom en år.
Motsvarande skall gälla om en bostadsbyggnad under högst ett år tagits i
anspråk huvudsakligen for annal ändamål än bostadsändamål.
Vinstberäkning på grund av avyttring av del av lästighet
skaU grundas på förhållandena på den avyttrade fastig-hetsdelen. Om den skatlskyldige
så önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade
omkostnadsbeloppel - i förekommande falt minskal med värdeminskningsavdrag m.
m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget jör fastighetsdelen
ulgör av fastighetens hela värde vid avynrings-lilljällel. Om den avyttrade
delen avser en eller en fåtal tomter avsedda an
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76:180
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22
opaginerad Kontrollera mot PDF
bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10
procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den
avyttrade .fastighetsdelen Ulan särskild ulredning beräknas UU 1 krona per
kvadratmeter, dock ej IiU högre belopp än köpeskU-Ungen.
Vad i de två första meningarna av föregående stycke föreskrivUs
gäller i tUlämpliga delar även vid marköverföring enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Har den skatlskyldige erhåUil sådan engångsersättning som
avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna Ull 35 . skall så stor del av
del för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppel - I förekommande faU
minskat med värdeminskningsavdrag m. m. -anses belöpa på den del av fastigheten
som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela
värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten.
Har den skatlskyldige under innehavstiden avyttrat del av
fastighel skaU hänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkosinadsbdopp som
får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av
fastigheten. Kan utredning ickeförebringas om den andel av omkostnadsbeloppet -
I förekommande faU minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - för fastigheten,
som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha
motsvarat hälften av erhållen ersättningför fastighetsdelen. A ndeten skall
dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppel - i förekommande fall
minskal med värdeminsknings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Kosinad
för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparaiions-och
underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått,
beaktas icke vid t)eräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden
överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits
med större belopp än det som gått ål för skadans avhjälpande gäller följande.
Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligt iredje och femte styckena till
tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen och
kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger
återstoden av det uppräknade in-
Föreslagen
lydelse
avdrag
m. ni. - för hela Jåsiigheien omedelbart jöre avyttringen av fästig-hetsdelen.
Vad
iföregående stycke föreskrivUs äger motsvarande tillämpning om den
skatlskyldige under innehavsliden erhåUil engångsersättning som avses i punkt
4 andra stycket av anvisningarna UU 35 . Har den skatlskyldige under
innehavsliden avstått från mark genom marköverföring enligt
fastig-helsbildnlngslagen (1970:988), skaU omkostnadsbeloppet på återstoden av
fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppel för den
lidigare avstådda marken som ersän-ningen i pengar utgjort av del totala
vederlaget för marken.
Beräknas
omkostnadsbeloppel vid den slutliga avyllringen med ledning av ell
taxeringsvärde som åsatts efter del alt ddavyltringen, markupplåtelsen eller
marköverföringen m. m. ägt rum, äro beslämmelserna i de två föregående
styckena icke Ullämpliga.
Kostnad
för förbättringsarbete eller därmed jämföriigt reparations-och
underhällsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått,
beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden
överstigit ersättningen. Har ersäitning på grund av skadeförsäkring uppburits
med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande.
Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligl tionde styckei till tiden för skadetillfallet,
minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans
avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden av det uppräknade
ingångsvärdet till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
gångsvärdet till grund för uppräkning enligt tredje
stycket.
Avyttrar
delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till företaget
får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på grundval
av taxeringsvärde enligt första eller andra stycket. Ej heller får omräkning
göras enligt Iredje stycket eller tillägg göras enligl femte slycket.
Riksskatteverket får medge undanlag från beslämmelserna i detta stycke om det
kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synneriiga
skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.
Föreslagen lyddse
grund för uppräkning enligt tionde stycket.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående
person fastighel lill förelaget får vid vinstberäkningen fastighetens
ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligl sjätte och
sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligW/'o/7rfe styckei eller
tillägg göras enligt tolfte slyckel. Riksskatteverket får medge undantag från
bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av
organisatoriska eller andra synnner-liga skäl. Mot beslut av riksskatteverket
i sädan fräga får talan icke föras.
2. b. A vyltras aktie eller andel i aktiefond och har
aktien eller andelen förväivais tidigare än ivå år före ingången av
avyttringsåret (äldre aktie eller andel), gälla bestämmelserna i andra och
tredje styckena.
Som anskaffningskostnad för äldre aktie eller andel anses
i regel den genomsnitUiga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier eller
andelar av samma slag som den avyttrade, vUka den skattskyldige innehar vid
av-yttringslillfdllel.
Anskaffningskostnad för äldre aktie, som är noterad på
börs eller föremål Jör liknande notering, och jör äldre andel I aktiefond lår
beslämmas UU belopp som motsvarar hälften av vad den skatlskyldige eiitållerför
aktien eller andelen efter avdrag jör kostnad för avyllringen. Kan den skatlskyldige
göra sannolikl att en beräkning enligt andra stvcket leder Ull högre belopp,
skall dock detta högre belopp anses som anskaffningskostnad.
Prop.
1975/76: 180 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Framsiår det å andra sidan som uppenbart att en beräkning
enligt andra stycket leder UU lägre belopp, anses della lägre belopp som
anskaffningskostnad.
Avyttras fondandel eller teckningsrätt till äldre aktie,
som avses i tredje styckei, äga beslämmelserna i sistnämnda siycke motsvarande
tillämpning. Därvid avse andra och tredje meningarna den del av
anskajfningskosl-nadenföraktlen, beräknad enligl andra slycket, som belöper på
fondandelen eller teckningsrätten.
Vid avyttring för senare leverans av aktie som är avsedd
aitjöiväryas i anslutning till leveransen (terminsaffär), skaU skattepliklig
realisationsvinst anses ha uppkommit, trots an aktien for-vänas efter
avyllringen. Motsvarande gäller om avyttringen avsetl lånad aktie, som skall
återställas UU långivaren genom överlämnande av aktie av samma slag föiväivad i
anslulning UU återställandet (blanknings-qffdr). Vinst eller jöiiusi vid
blank-ningsaflär skall beräknas som skillnaden mellan vad som erhålles vid avyllringen
av den lånade aktien och anskajfningskosl nåden för motsvarande aktie, som
återslälles UU långivaren. Har aktien icke återsiäUis UU långivaren före
utgången av det år, som följer närmast efter avyttringsåret, skaU skUlnaden
mellan vad den skallskyldige erhållit för den avyttrade aktlen och värdel av
motsvarande aktie -beräknat efter den lägsta betalkurs eller, om sådan saknas,
den lägsta köpkurs, som noterats från avyitringsda-gen lill utgången av
sistnämnda år -
Prop.1975/76:180
Nuvarande lydelse
26
Föreslagen lydelse
anses som skallepllklig realisationsvinst. A vdragsgiU
realisationslörlitst skall dänid ej anses ha uppkommit. Om vid återlämnandet av
ifrågavarande aktie denna anskaffats till ett piis, som är lägre än del som
beräknals vid tidigare vinstberäkning, skall skiUnaden upplagas som
skattepUktig realisationsvinst del år då aktien åiersiällls IiU långivaren.
Har i stäUet föiiust uppkommit är denna att anse som av-dragsglU
reallsotionsjöriust.
Har här i riket bosatt skatlskyldig förväivat utländsk
aktie från annan sådan skatlskyldig och samtidigt jör-väivai en rättighet att
omplacera aktien i annan utländsk aktie (swiichräit) gäller jöljande. Kosinad
jör föivärvet av denna rättighet eller ersättning i samband med avyttring av
densamma skall vid beräkningen av skatiepUktig realisalionsvinst eller
avdragsgiU rea-llsaiionsföiiiist i samband med avynring av den inländska
aktien icke inräknas i anskaffningskostnaden eller den erhåUna likviden för
aktien.
Vad I femte och sjätte styckena sägs om aktie gäller även
annan egendom som avses I 35
2.c. Vid avynring av egendom som avses i 35 4 mom.
iakttages jöljande. Har den skatlskyldige lidigare åtnjutit avdrag för
värdeminskning eller dylikt av egendomen, minskas omkostnads-beloppet med
sådani avdrag, I den mån vid avyttringen åleivunna avskrivningar Icke skola
upptagas som intäkt avjordbruksfasiighei eller rörelse. Vad som förstås med I
beskattningsavseende åtnjulei värdeminskningsavdrag framgår av 29 i; 1 mom.
andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
3." Föriust genom icke yrkesmässig avyttring
(realisationsföriust) får avdragas vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt
4 nedan. Realisationsföriust skall beräknas på samma sätt som
realisationsvinst enligl punkterna 1 och 2. Vid föriust-beräkningen får dock
fastighets ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligl
punkt 2 jörsta eller andra stycket. Ej heller fär omräkning göras enligt punkt
2 tredje stycket eller tillägg enligl punkt 2./ew/e stycket. Härden med föriust
avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället uppstått
vid avyttringen, endast del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, medgives avdrag endast för motsvarande del av föriusten.
Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av
anvisningarna till 35 S, medges avdrag endast för sä stor del av förlusten
som belöper på vad den skatlskyldige erhållit i pengar. 1 fall då motsvarande
realisationsvinst skulle ha beräknats med tillämpning av 35 § 3 mom. andra
stycket lår ingen del av föriusten avdragas.
4.' 1 punkt 5 av anvisningarna till 18 § angives vad som
beträffande icke yrkesmässig avyttring av egendom ävensom deltagande i lotteri
ulgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 3 här ovan för realisationsförlust
får göras frän realisationsvinst eller lolterivinst, som under samma
beskattningsår uppkom-
"Senaste lydelse 1971:925, 'Senaste lydelse 1969:749.
Föreslagen
lydelse
3, Förlust genom icke yrkesmässig avyttring
(realisationsföriust) får avdragas vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt
4 nedan. Realisationsförlust skall beräknas pä samma sätt som
realisationsvinst enligt punkterna I och 2, Vid föriusl-beräkningen får dock
fastighets ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt
punkt 2.0. sjätte eller sjunde stycket. Ej heller får omräkning göras enligt
punkt 2.a. tionde styckei eller tillägg enligt punkt 2.a. tolfte stycket. Har
den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan lid att, om vinst i
stället uppstått vid avyttringen, endasl del av vinsten skulle ha räknats till
skattepliktig realisationsvinst, medgives avdrag endasl för motsvarande del av
förlusten. Har föriusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i
punkt 4 av anvisningarna till 35 S, medges avdrag endast för så stor del av
förlusten som belöper pä vad den skattskyldige erhållit i pengar.
4. 1 punkt 5 av anvisningarna till 18 S angives vad som
beträffande icke yrkesmässig avyttring av egendom ävensom deltagande i lotteri
ut-gören särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 3 här ovan för realisationsförlust
far göras från realisationsvinst eller lotterivinst, som under samma
beskattningsår uppkom-
Prop. 1975/76: 180 28
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
mit
i samma förvärvskälla som rea- mil i samma förvärvskälla som rea-
lisaiionsföriusten. Avdrag för reali- lisalionsföriusten. Avdrag för reali
sationsförlust v/yovywwöv/ös/g/jer sationsrörlust,sow/c'AÉ'Hm>'f(/'i3spfl«i/
fär ocA-utnyttjas öve/; genom avdrag angivet salt, fär utnyttjas genom av-
frän realisationsvinst under senare drag frän realisationsvinst eller loi-
beskatlningsär än det varunder för- leiivinsl under senare beskattningsår
lusten uppkommit, dock senast un- än det varunder förlusten uppkom-
der del beskattningsår för vilket tax- mit, dock senast under det beskatt-
ering sker sjätte kalenderåret efter ningsär för vilket taxering sker sjätte
det då taxering för förluståret ägt kalenderåret efter det då taxering för
rum. förluståret ägt rum.
1.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.
2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om
avyttring av egendom, som avses i 35 !; 2 och 3 mom,, om avyttringen sker efter
utgången av mars 1976,
3. Har skatlskyldig den 1 april 1976 innehaft aktie,
andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening fem år eller mera får han -
i stället för det vederlag som har erlagts vid förvärvet av aktien eller
andelen - vid beräkning av realisationvinst eller realisationsföriust som
anskaffningskostnad upptaga två tredjedelar av det värde, till vilket aktien
eller andelen skolat upplagas i allmän självdeklaration för fysisk person per
den 31 december 1974 eller - i fråga om aktie som noterats på börs eller varit
föremål för liknande notering samt i fråga om andel i aktiefond-per den 31
december 1975.
4. Vid 1977 års taxering lår avdrag enligt
bestämmelserna i 35 ij 3 mom. andra slycket i dess nya lydelse och avdrag
enligl samma stycke i dess äldre lydelse åtnjutas med sammanlagt högst 500
kronor. Skattskyldiga som taxeras med tillämpning av 52 S 1 mom. far
tillsammans åtnjuta avdrag med högst 500 kronor.
5. De nya bestämmelserna i 35 >; 3 mom. sjätte
stycket om förvärvs-tidpunkt och anskaffningskostnad vid överiåtelse av aktie
eller andel mellan koncernföretag tillämpas även om överlåtelsen skett före
utgången av mars 1976.
6. Beslul. varigenom regeringen med stöd av 35 § 3
mom. tredje styckei medgivit befrielse frän realisationsvinstbeskattning enligl
samma momeni andra stycket i dess äldre lydelse, skall vid den taxering och på
de villkor som anges i beslutet äga tillämpning även i fråga om avyttring som
skerefter utgången av mars 1976,
7. De nya beslämmelserna i punkt 2, b, sjätte stycket
av anvisningarna
Prop.1975/76:180 29
till
36 ij om switchrätt tillämpas i fråga om switchrätt som förvärvas efter
utgången av mars 1976.
8, Genom denna lag upphäves förordningen (1959:129) om
uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk. Har fastighet
avyttrats före utgången av mars 1976 gäller dock den upphävda förordningen,
9, Ifråga om fastighet som a vyttrasefter utgången av
mars 1976 skall det nya andra styckei i punkt 5 av anvisningarna till 21 §
iakttagas vid tillämpning av 21 S första stycket c) och punkt 2 sista stycket
av anvisningarna lill 21 S i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari
1973.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till
Lag om ändring i
förordningen (1968:276) om uppskov 1 vissa fall
med beskattning av
realisationsvinst
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall med
beskattning av realisationsvinst
rfe/satt
5,6och 9 §§ordet "förordningen" och böjningsform av dettaord skall
bytas ut mot "lag" och böjningsform av detta ord,
dels
att rubriken till förordningen samt 1,2 och 4 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.
Lag om uppskov i vissa
fall med beskattning av realisationsvinst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skattskyldig haft
skattepliktig realisationsvinst, som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och som uppgån UU minsl 3
000 kronor, kan han, om han så yrkar och pade villkoroch i denomfattning som
nedan sägs, erhålla uppskov med beskattning enligt kommunalskattelagen och
lagen den 26JiUi 1947(nr 576) om statlig inkomstskatt av realisationsvinsten.
Har skattskyldig haft
realisationsvinst, som avses i 35 § 2 mom. andra eller tredje stycket
kommunalskal-telagen('y92.-i70>kanhan,omhansä yrkar och på de villkor och i
den omfattning som angives i nämnda lagrum och här nedan, erhålla uppskov med
beskattning av realisationsvinsten enligt kommunalskaltelagen och lagen
(1947:576) om siatlig inkomstskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppskov kan erhållas, om
den skattskyldige avser att före utgången av tredje kalenderåret efter del år,
då realisationsvinsten uppgetts eller bon uppges UU beskattning i den skattskyldiges
självdeklaration, förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämföriig
med den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig. Anledning till
uppskov föreligger vidare, om den skattskyldige avyttrar en bebyggd fastighel
och avser
'Senaste
lydelse 1971:926,
Uppskov kan erhållas, om
den skattskyldige avser att förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är
jämföriig med den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig.
Anledning till uppskov föreligger vidare, om den skallskyldige avyttrar en
bebyggd faslighet och avser att förvärva en fastighet och på denna utföra ny-,
till- eller ombyggnad i den omfallning som behövs för att erhålla en
ersättningsfastighet som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
all
inom nämnda tid förvärva en fastighet och på denna utföra ny-, till-eller
ombyggnad i den omfattning som behövs för all erhålla en ersättningsfastighet
som är jämföriig med den avyttrade fastigheten. Uppskov kan även erhållas för
den vinst som belöper på byggnaden, om den skatlskyldige avser att inom samma
tid ulföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han äger eller förfogar över
för att därigenom erhålla en byggnad jämföriig med den som funnits på den
avyttrade fastigheten. Har ersättningsfastighet förvärvats eller byggnad
uppförts före den avyttring varigenom realisationsvinsten uppkommit, får
uppskov meddelas, om det kan antagas att förvärvet skett eller byggnaden uppförts
för att ersätta den avyttrade fastigheten eller byggnaden.
Föreslagen
lydelse
är
jämförlig med den avyttrade fastigheten. Uppskov kan även erhållas för den
vinst som belöper på byggnaden, om den skatlskyldige avser att utföra ny-,
till- eller ombyggnad på mark som han äger eller förfogar över för att
därigenom erhålla en byggnad jämföriig med den som funnits på den avyttrade
fastigheten. Som förulsällning jör att uppskov skall kunna erhållas gäller att
ersättnings-Jäsiigheten jöiväivats eller att ny-, lUI-eller ombyggnaden ut
förts Jöre utgången av tredje kalenderåret eller - i fråga om fastighet som
avses i 24 it 2 mom. kommunalskaltelagen (1928:370j -andra kalenderåret efter
det år, då realisationsvinsten uppgetts eller bort uppges UU beskattning i den
skatlskyldiges självdeklaration. Har ersättningsfastighet förvärvats eller
byggnad uppförts före den avyttring varigenom realisationsvinsten uppkommit,
får uppskov meddelas, om det kan antagas att förvärvet skett eller byggnaden
uppförtsföratt ersätta den avyttrade fasligheten eller byggnaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
den skattskyldige icke förvärvat ersättningsfastighet innan uppskovsbe-slul
meddelats, gäller som förutsättning för uppskov, all den skatlskyldige till
länsslyrelsen i det län, där han taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat
en av svensk bank eller, efler länsstyrelsens medgivande, annan svensk
kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse i vilken kreditinrättningen förklarat
sig svara för ett skattebelopp, avseende statlig eller kommunal inkomstskatt,
som beräknas till 50 procent av den vid taxering till statlig inkomstskatt
skattepliktiga realisationsvinst som uppskovet avser.
Länsstyrelsen
utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse.
Garantiförbindelsen
skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter det
beskattningsår,dåersättningsfastighet enligt förstastyckelsenast skulle
haför-värvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt formulär som
riksskatteverket fastställer.
Prop.
1975/76: 180 32
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4§'
Medges
uppskov innebär detta i första hand att frågan om beskattning av
realisationsvinst som avses i 1 § får anstå i avvaktan på att den skattskyldige
förvärvat ersättningsfastighet. Har den skattskyldige icke inom den föreskrivna
liden förvärvat ersättningsfastighet, skall realisationsvinsten upptagas till
beskattning pä samma sätt som vid eftertaxering för det beskattningsår, då
skattskyldighet för realisationsvinsten uppkom.
Anskaffar
den skattskyldige inom föreskriven tid ersättningsfastighet upplages frägan om
fortsatt uppskov snarast till behandling och gäller därvid följande.
1
den mån det vederiag, till vilket realisationsvinsten hänför sig, efter avdrag
för försäljningsomkostnader eller motsvarande kostnader, motsvarar eller
understiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederiaget, anslår frågan om
beskattning av realisationsvinsten till dess ersättningsfastigheten avyttras.
Om förstnämnda vederiag, efter avdrag som nyss nämnts, överstiger det för
ersättningsfastigheten utgivna vederiaget, får uppskov med beskattningen icke
längre åtnjutas för den del av realisationsvinsten som motsvarar det
överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten skall upptagas till
beskattning i enlighet med försia stycket andra punkten.
Vid
beräkning av realisationsvinst Vid beräkning av realisationsvinst
eller
realisationsföriust genom avyti- eller realisationsföriust genom avytt
ring av ersättningsfastigheten skall ring av ersättningsfastigheten skall
det ingångsvärde, som gäller för denna avdrag, som enligt anvisningarna till
fastighel enligt anvisningarna till 36 36 S kommunalskattelagen./öVgö>ös
S kommunalskaltelagen, minskas vid beräkningen av vinsten eller för-
med beloppet av den skattepliktiga /wsren, minskasmed beloppet av den
realisationsvinst eller del av sådan realisationsvinst eller del av sådan
vinst som uppskovet avser. vinst som uppskovet avser.
Det
åligger skattskyldig som erhållit uppskov att, när anskaffningen skett, utan
dröjsmål anmäla detta för skatterätten.
1, Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2. Bestämmelserna
i 1 och 2 §5; i deras nya lydelse tillämpas i fråga om
realisationsvinst på grund av avyttring som sker efter utgången av mars
1976.
'Senaste
lydelse 1971:926,
Prop.1975/76: 180 33
3.
Bestämmelserna i 4 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om avyttring av
ersättningsfastighet, om den tidigare avyttringen skett efter utgången av mars
1976,
3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 180
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
Härigenom
föreskrives i frågaom förordningen(1967:752)om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
delsatt
i 5,8,9, 10, 11 och 13 SS ordet "förordning" skall bytas ut mot
"lag",
dels
att rubriken till förordningen samt 2 och 4 SS skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avdrag
erhålles endast om den avyttrade fastigheten använts i rörelsen och den
skattskyldige har för avsikt att anskaffa annan fastighet (ersättningsfastighet)
för användning i rörelse. Med anskaffning av ersättningsfastighet avses även
ny-, till-dier ombyggnad på fastighet för användning i rörelsen.
Avdrag
får, om ej annat följer av 4 S andra eller tredje stycket, för ett
beskattningsår icke översliga dubbla det belopp för vilket garanti ställts
enligl 3 S- Avdraget får ej heller överstiga beloppet av den vid taxering Ull
siatlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit genom
avyttringen och som belöper påden i rörelsen användadelenav fastigheten.
2S'
Avdrag
erhålles endast om den avyttrade fastigheten använts i rörelsen och den
skattskyldige anskaffat eller har för avsikt att anskaffa annan fastighet
(ersättningsfastighet) för användning i rörelse. Med anskaffning av
ersättningsfastighet avses även ny-, till- eller ombyggnad på fastighet för
användning i rörelsen.
Avdrag
får, om ej annat följer av 4 S andra eller iredje stycket, för ett
beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp för vilket garanti ställts
enligt 3 S- Avdraget får ej heller översligabeloppet av den realisationsvinst
som uppkommit genom avyttringen och som belöper på den i rörelsen använda
delen av fastigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § 2
Avsatta
medel far tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats under
beskattningsåret av den skattskyldige och är avsedd för an-' Senaste lydelse
1971:927. 2 Senaste lydelse 1970:911.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har den skattskyldige
avyitrai och anskaffat faslighet under samma beskattningsår, får medel som
kunnat avsättas till återanskaffningsfond i första hand tagas i anspråk för
avskrivning av byggnad som hör UU den nya fastigheten. Därvid anses som om
medlen avsatts till återanskaffningsfond och därefter omedelbart tagits i
anspråk för sitt ändamål. Garantiförbindelse enligt 3 S fordras icke i
sådant fall.
vändning
i hans rörelse. Till byggnaden räknas icke sådana tillgångar, vilka enligt
kommunalskattelagen skall hänföras till maskiner och andra inventarier i
rörelse vid beräkning av värdeminskningsavdrag.
Har den skattskyldige
anskaffat fastighet under samma beskattningsår som fastighel avyttrats
eller har han redan under tidigare beskan-ningsår anskaffat faslighet, som är
avsedd som ersättningför den avyttrade, får medel som kunnat avsättas till
återanskaffningsfond i första hand tagas i anspråk för avskrivning av
byggnaden. Därvid anses som om medlen avsatts till återanskaffningsfond och
därefter omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Garantiförbindelse
enligt 3 S fordras icke i sädant fall. Har den skattskyldige anskaffat
fastighet efter utgången av det beskattningsår då han avyttrat sådan fastighet
men före den 1 april taxeringsåret, och ger omständigheterna skälig anledning antaga
att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål, kan länsstyrelsen
medge, att garanti icke ställes eller ställes för belopp motsvarande skälig del
av anskaffningskostnaden.
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om
avyttring som skerefter utgången av mars 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst
Härigenom
föreskrivesatt 3 S 2och4mom. lagen(1951:763)om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
mom.2 I fräga om inkomst av jordbruksfastighet skola lagens bestämmelser
gälla endast följande intäkter, nämligen:
1) intäkt genom ersättning för skada å växande skog
pä grund av brand eller annan därmed jämföriig av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning saml intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter,
om avverkningen framtvingats av brand, stormfällning, torka, insektsskador
eller dylikt eller av vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning,
allt under förutsättning att intäkten icke föranletl avdrag för insättning å
skogskonto;
2) intäkt i form av engångsersättning vid
upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid
överlåtelse av nyttjanderätt;
3) intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljesi avyttrats
under sådana förhållanden att dylik tvångsförsäljning mäste anses vara för
handen, under förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning
å skogskonto eller för avsättning till särskilda investeringsfonder för för-
1) intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken;
2) intäkt genom ersättning för skada å växande skog på
grund av brand eller annan därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden
oberoende anledning samt intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter, om
avverkningen framtvingats av brand, stormfällning, torka, insektsskador eller
dylikt eller av vallenuppdämning eller framdragande av kraftledning, allt
under för-uLsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å
skogskonto;
3) intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse
eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överiåtelse av
nyttjanderäti;
4) intäkt, som uppkommit genom att egendom tagils i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att dylik tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, under förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning ä
skogskonto eller för avsättning till särskilda investeringsfonder för för-
'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860 2 Senasle lydelse 1974:860.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
lorade
inventarier och lagerlillgång-ar;
5) intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning
avseende inkomstbortfall till följd av skador och intrång å fastighet, som
föranletts av industriell eller därmed jämföriig verksamhet;
6) intäkt vid avyttring av djur i samband med
upphörande av djurskötsel;
7) intäkt vid avyttring i samband med upphörande av
jordbruksdrift av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda
maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
äro alt hänföra till byggnad, ävensom av varor och produkter i
jordbruksfastigheten; samt
8) inläkt, som uppkommit därigenom att avsättning
till särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertillgångar återförts till beskattning under sådana förhållanden att,
därest det återförda beloppet i stället utgjort köpeskilling för de föriorade
tillgångarna, köpeskillingen enligt dueller Tjovan skulle ansetts såsom
ackumulerad inkomst, dock alt ränta som tillägges det återförda beloppet icke
skall anses utgöra sådan inkomst.
4
m o m . 3 I fråga om inkomst av t i 11 f äl I i g fö r v är v s -verksamhet-
gälla lagens bestämmelse, såvitt avser realisationsvinst, endasl intäkt genom
vinst, beräknad enligt 35 3 mom. andra styckei kommunalskaltelagen, vid avyttring
av aktie eller andel i bolag
Föreslagen
lydelse
lorade
inventarier och lagertillgäng-ar;
4) intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning
avseende inkomstbortfall till följd av skador och intrång ä fastigheten, som
föranletts av industriell eller därmed jämförlig verksamhet;
5) intäkt vid avyttring av djur i samband med
upphörande av djurskötsel;
6) intäkt vid avyttring i samband med upphörande av
jordbruksdrift av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda
maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
äro att hänföra till byggnad, ävensom av varor och produkter i
jordbruksfastigheten; samt
7) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning
lill särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertillgångar återförts till beskattning under sädana förhållanden att,
därest del återförda beloppet i stället utgjort köpeskilling för de föriorade
tillgångarna, köpeskillingen enligt Jelleréovan skulle ansettssåsom
ackumulerad inkomst, dock att ränta som tillägges det återförda beloppet icke
skall anses utgöra sådan inkomsl.
4
mom. 1 fråga om inkomsl av tillfällig förvärvsverksamhet
gällalagensbestämmelser, såvitt avser realisationsvinst, vid avyttring av
aktie eller andel i bolag vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen
ägdes eller innehades på sätt som anges i 54 S femte styckei
opaginerad Kontrollera mot PDF
J
Senaste lydelse 1968:611.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
vars
aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt
som anges i 54 S femte slycket nämnda lag samt sådan vinst vid avyttring av
fastighet som till mer än hälften utgöres av återvunna avdrag för
värdeminskning av den avyttrade fastigheten.
Föreslagen
lydelse
nämnda
lag och förvärvals lidigare än två år jöre Ingången av del år då avyttringen
sker, samt sådan vinst vid avyttring av fastighet som avses 135 .s 2 mom. andra
styckei sagda lag eller som till mer än hälften utgöres av återvunna avdrag för
värdeminskning av den avyttrade fastigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om
realisationsvinst på grund av avyttring som sker efter utgången av mars 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag till
Lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom
föreskrives att 48 S 4 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
48 §
4 m o m. Skattskyldig,
som avyttrat faslighet eller rörelse eller del av sådan tillgäng mot
betalning under minst tre år, kan, om till följd härav hans till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet
av hans moisvarande taxerade inkomster för närmast föregående tre beskattningsår,
efter ansökan beviljas anstånd av lokal skattemyndighet med eriäggande av
kvarstående skatt för det taxeringsår, då försäljningen tagits till
beskattning. Anstånd får avse högst två tredjedelar av den kvarstående
skatten. Det belopp, för vilket anstånd medges, skall eriäggas med halva
beloppet före utgången av april månad under ettvart av de två år, som följer
närmast efter det år, då den kvarstående skatten enligt debiteringen skolat
erläggas.
4
mom. Skattskyldig, som av
yttrat fastighet eller rörelse eller del
av sådan tillgång eller aktie eller andel
i bolag, vars aktier eller andelar vid
liden för avyttringen ägdes eller inne
hades på sätt som anges i 54 § femte
styckei kommunalskaltelagen, mot
betalning under minst tre är, kan,
om till följd härav hans till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst bli
vit mer än dubbelt så stor som me
deltalet av hans motsvarande tax
erade inkomster för närmast föregå
ende tre beskattningsår, efter ansö
kan beviljas anstånd av "lokal skat
temyndighet med eriäggande av
kvarstående skatt fördel taxeringsår,
då försäljningen tagits till beskatt
ning. Anstånd (år avse högst tvä
tredjedelar av den kvarstående skal
len. Det belopp, för vilket anstånd
medges, skall eriäggas med halva be
loppet före utgången av april månad
under ettvart av de två är, som följer
närmast efter det är, då den kvar
stående skatten enligt debiteringen
skolat eriäggas.
Har avyttringen föranletl debitering av tillkommande skall, får anstånd
medges efter moisvarande grunder. '
(Se vidare anvisningarna.)
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen enligt uppgift påden har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om
avyttring som sker efter utgången av mars 1976.
'Lagen omtryckt 1972:75, Senasle lydelse av lagens rubrik
1974:771,
Prop.
1975/76: 180 40
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-11
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carlsson, Gustafsson,
Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Sträng
Proposition
om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m. m.
1
Inledning
Sedan
länge har vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom -
realisationsvinst - i vårt land beskattats inom ramen för den vanliga inkomstbeskattningen.
Enligt den ursprungliga avfattningen av kommunalskaltelagen (1928:370, KL) var
vinsten i sin helhet skattepliktig, om avyttringen skedde inom viss begränsad
tid efter förvärvet. För fasligheter var denna lid i regel tio år och för
annan egendom fem år. Avyttrades egendomen senare, var vinsten skattefri. År
1951 infördes särskilda avirappningsregler som innebar att den skattepliktiga
delen av realisationsvinsten stegvis skulle reduceras, innan skattefrihet
inträdde vid tio- resp. femårsperiodens utgång.
Åren
1966 och 1967 skedde två genomgripande reformer på realisationsvinstbeskattningens
område. 1966 års riksdag (prop. 1966:90, BeU 46, rskr 266) införde nya regler
för aktievinstbeskattningen. Vid näsla ärs riksdag (prop. 1967:153, BeU 64,
rskr 383) reformerades beskattningen av vinst vid fastighetsförsäljning. Genom
dessa reformer blev skattskyldigheten för realisationsvinst obegränsad i tiden
för båda tillgångsslagen. Samtidigt infördes nya principer för
vinstberäkningen, nämligen bl. a. indexuppräkning av anskaffningskostnaden för
fastigheter och schablonberäkning av vinst vid försäljning av aktier och
liknande värdepapper efter fem års innehav. Den nya lagstiftningen omfattade
inle vinst vid avyttring av annan lös egendom än aktier och liknande
värdepapper.
Enligt
den ordning som gäller f. n. tillämpas vid realisationsvinstbeskatl-ningen ett
regelsystem för fastigheter, ett annat för aktier o. d. och ett tredje för
annan lös egendom. Redan frän början stod det klart att delta kunde
Prop.1975/76:180 41
medföra
vissa olägenheter och att en samordning pä sikt var önskvärd. Med stöd av
Kungl. Maj:ls bemyndigande den 20 november 1970 tillkallades sakkunniga med
uppgift att se över realisationsvinstbeskattningen i syfte att närma de olika
systemen till varandra. De sakkunniga antog namnet realisationsvinstkommittén
(Fi 1970:79).'
Kommittén
har i augusti 1975 avgetl belänkandet (SOU 1975:53) Beskattning av
realisationsvinster. Kommitténs förslag har i huvudsak leknisk karaktär.
Huvudsyftet är att inom ramen för ett i stort sett oförändrat skatteuttag göra
systemen för realisationsvinstbeskattning så lika som möjligt, 1 fråga om
fastigheter syftar förslaget främst till att förenkla tillämpningen av reglerna
och tillgodose de önskemål om ändringar som framkommit vid den praktiska
tillämpningen. Kommittén har sökl anpassa reglerna för aktier och annan lös
egendom till de regler som gäller för fastigheter. Den föreslår bl. a. att
schablonbeskattningen vid avyttring av äldre aktier skall upphöra och ersättas
med beskattning av verklig vinst. För annan lös egendom - med undanlag för
visst lösöre - föreslås en i tiden obegränsad vinst-beskattning. Kommittén
konstaterar dock samtidigt att de skilda målsättningar, som vid
realisationsvinstbeskattningen gäller för olika tillgångsslag, medfört att en
teknisk samordning av systemen kunnat genomföras endast i begränsad omfattning.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i
Stockholm, bankinspektionen, försäkringsinspekiionen, riksskatteverket (RSV),
allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO), lantbruksstyrelsen,
bostadssiyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och
Bohus, Västerbottens, Värmlands och Örebro län, företagsskatteberedningen (Fi
1970:77), fondbörsutredningen (Fi 1967:32), 1968 ärs kapitalmarknadsutredning
(Fi 1969:59), kommerskollegium, domänverket, statens lantmäteriverk, Sveriges
riksbank, bostadsskattekom-mittén(Fi 1972:08), Centralorganisationen SACO/SR,
Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR),
Göteborgs kommun, HSB:s riksförbund, Sveriges föreningsbankers förbund.
Konstnärernas riksorganisation (KRO), Konstnäriiga och litterära yrkesutövares
samarbeisnämnd. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Skånes handelskammare, Sparbankernas bank,
Sportsiugefrämjandei, Styrelsen för Stockholms fondbörs. Svensk industriförening.
Svenska artetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska
byggnadsenlreprenörföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska riksbyggen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares
'
Regeringsrådel Sture Lundeli (ordförande), kammarriittsrådet Carl Olof
Sandström samt riksdagsledamöterna Yngve Nilsson och Paul Jansson,
Prop.1975/76: 180 42
riksförbund,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Sveriges industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges villaägareförbund.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund och
Sveriges redovisningskonsulters förbund. Yttranden har även inkommit från
Sveriges frimärkshandlarförbund, Sveriges mynthandlares förening, Sveriges
konst- och antikhandlareförening och Hyresgästernas riksförbund,
Lantbrukssiyrelsen har
lill sitt yttrande fogat yttranden av lantbruksnämnderna i Malmöhus, Uppsala,
Älvsborgs och Västernorriands län, Göteborgs kommun har bifogat yttranden från
statskontoret i Göteborg och Göteborgs Auktionsverk, SAF, Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO och Sveriges
industriförbund hänvisar till yttrande av Näringslivets skattedelegation, LRF
åberopar yttrande av Lantbrukarnas skaitedelegation.
2
Huvudprinciperna för realisationsvinstbeskattningen 2.1 Nuvarande regler
Vinst
som erhålles genom icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
beskattas som inkomst av tilirällig förvärvsverksamhet. Realisationsvinstbeskattningen
utgör alltså en del av den vanliga inkomstbeskattningen. Vinsten läggs samman
med den skattskyldiges övriga inkomster och blir föremål för progressiv
inkomstbeskattning. Realisationsförlust avräknas dock inte mot annan inkomst
än realisationsvinst och annan intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Vid
kommunalbeskaltningen gäller vidare den begränsningen att avräkning för förlust
får ske endast mot sådan intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet som hänför sig
till samma förvärvskälla som föriusten.
Realisationsvinstbeskattningen
omfattar tillgångar av alla slag. Skattskyldighet inträder först när vinst
realiseras i samband med avyttring av egendomen. Med avyttring menas att
egendomen säljs eller på annat sätt överläts mot vederlag, s, k, onerös
överlåtelse. Äganderättsövergång genom arv, testamente, gåva, bodelning eller
annan i princip vederlagsfri överlåtelse, s, k, benefik överlåtelse, utlöser
inte någon realisationsvinstbeskattning.
Realisationsvinst och
realisationsförlust beräknas i princip lill skillnaden inellan å ena sidan vad
den skattskyldige erhåller för egendomen och å andra sidan summan av hans
kostnader för anskaffning och förbättring av egendomen. Resultatet beräknas med
hänsyn till köpeskillingens hela belopp även om denna betalas under loppet av
flera år. Enligt praxis inträder
Prop.1975/76:180 43
skattskyldighet
del beskattningsår då första delen av likviden betalas. Till den del
köpeskillingen betalas i form av livränta, skall den inte beaktas vid
vinstberäkningen. I stället medges köparen avdrag och beskallas säljaren för
livräntebeloppen när de betalas ut.
Enligt
KL:s ursprungliga lydelse var realisationsvinst skattepliktig endast om
avyttring skedde inom viss begränsad tid efter förvärvet, nämligen i regel tio
år i fråga om fasligheter och fem år beträffande annan egendom. Grunden till
detta var att KL:s inkomstbegrepp till en början vilade på uppfattningen att
kapitalvinster skulle beskattas endast om de var resultatet av spekulation. Det
presumerades att spekulationssyfte förelåg om avyttring skedde inom de angivna
tidsperioderna. I konsekvens med detta belrak-tdsesätt fordrades för
skattskyldighet att den avyttrade egendomen förvärvats genom köp, byte eller
annat oneröst fång. Senare gjordes övergången från skatteplikt till
skattskyldighet mjukare med hjälp av särskilda avirappningsregler.
Det
betraktelsesätt som låg till grund för den nu beskrivna avvägningen av
skatteplikten har sedermera övergetts. Genom lagstiftning åren 1966 och 1967
har införts en i tiden obegränsad skattskyldighet för vinst vid avyttring av
aktier och fastigheter. Till grund för lagstiftningen låg dels
aktievinst-utredningens betänkande (SOU 1965:72) Aktievinslers beskattning,
dels 1963 års markvärdekommittés betänkande (SOU 1966:23 och 24) Markfrågan.
Beträffande
fastigheter gäller enligt den nya lagstiftningen att hela vinsten t)eskattas
vid avyttring inom tvä år från förvärvet och 75 % av vinsten vid senare
avyttring. Vid avyttring av aktier beskattas likaledes hela vinslen under en
initialperiod på två år, varefter den skattepliktiga delen av vinsten stegvis
reduceras så att den efter fyra men mindre än fem år utgör 25 % av vinsten.
Efter femärsiidens utgång tillämpas en schablonmetod som innebär att 10 96 av
nettoförsäljningspriset, dvs. försäljningssumman för aktierna efter avdrag för
försäljningsomkostnader, tas upp som skattepliktig inkomst, såvida det inte
framstår som sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst som ej
överstiger 5 96 av försäljningspriset.
För
såväl fastigheter som aktier gäller att skattskyldighet föreligger även om
egendomen förvärvats genom benefikt fång, 1 sådana fall bestäms innehavstiden
och anskaffningskostnaden med hänsyn till närmasl föregående onerösa fång.
Vinst vid tvångsförsäljning av fasligheter och aktier är skattepliktig. Vid
sådan försäljning gäller dock - oberoende av innehavstiden - att högsl 75 % av
vinslen vid fastighetsförsäljning resp. högst 10 % av netloförsäljningspriset
vid aktieförsäljning tas till beskattning.
Den
nya lagstiftningen innebar även att nya principer infördes för vinstberäkningen
vid fastighetsavyttring. Kostnader för inköp och förbättring av fastighet får
sålunda uppräknas med hänsyn lill prisutvecklingen under innehavet
(indexuppräkning). Vidare medges beträffande bosladsfastigheler ett fast
tillägg till anskaffningskostnaden med 3 000 kr, per år av inne-
Prop.
1975/76: 180 44
havstiden.
Dessa regler saknar motsvarighet vid aktievinstbeskattningen. Denna träffar
därför den nominella vinsten.
Annan
lös egendom än aktier och liknande värdepapper omfattas inle av den nya
lagstiftningen. Realisationsvinst vid avyttring av sådan egendoin är skattefri
efter fem års innehav och vid tvångsförsäljning. En förutsättning för
skattskyldighet är fortfarande att egendomen förvärvats genom köp, byte eller
annat liknande fång,
2.2
Kommittén
.
Kommittén konstaterar att ett i stort sett enhetligt system för
kapital-vinstbeskatlningen tidigare tillämpats men att det numera finns tre
olika system, avseende fastigheter, aktier o.d, och annan lös egendom. Den
understryker att dess huvuduppgift varit att åter söka närma de olika systemen
lill varandra. I första hand har det gällt alt undersöka i vilken utsträckning
en rent teknisk samordning av systemen är möjlig. Vidare har en uppgifl varil
all söka åsladkomma att realisationsvinstbeskattningen blir neutral från
investeringssynpunkt. Kommittén har utgått ifrån alt gällande regler för
beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning inte skall ändras.
Härav drar kommittén slutsatsen att uppdraget att närma systemen lill varandra
i första hand måste innebära en undersökning av hur reglerna för
realisationsvinstbeskattning av aktier och annan lös egendom skall kunna
anknytas till systemet för beskattning av fastighetsvinster.
Ett
huvudsyfte med nuvarande system för beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning
har enligt kommittén varit att åstadkomma en från mark-politisk synpunkt
rationell beskattning av markvinster. Kommittén utgår ifrån att denna
målsättning skall bestå och att därför reglerna för beskattning av vinst vid
fastighetsförsäljning i viss utsiriickning måsle avvika från de regler som bör
gälla beträffande annan egendom, åtminstone såvitt avser detaljutformningen av
bestämmelserna, I fråga om vissa huvudprinciper och när det gäller att
åstadkomma neutralitet i beskattningen bör det dock enligt kommitténs mening vara
möjligt att närma systemen till varandra. Kommittén har funnit att systemen bör
kunna samordnas främst i följande avseenden:
- Beskattningen bör vara obegränsad i tiden.
- Skatteplikt bör föreligga oavsett förvärvets art
och oavsett om avyttringen skett i en tvångssituation eller ej.
- Beskattningen bör bygga på den verkliga vinsten,
- Initialperioden, dvs. den period då hela vinsten
beskattas, bör vara densamma för alla tillgångsslag,
- Det bör för alla tillgångsslag endast finnas två
tidsgränser såvitt gäller innehavstiden,
- Efter
initialperioden bör endasl en del av vinsten beskattas.
Kommittén har ansett att samordning bör kunna ske även på andra punk-
Prop.1975/76:180 45
ter
där reglerna f. n. skiljer sig åt, t. ex. beträffande avdrag för föriusler och
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Vad
beträffar realisationsvinstbeskattningens höjd fastslär kommittén att den haft
i uppdrag alt föreslå en teknisk sainordning inom ramen for ett i stort sell
oförändrat skatteuttag. Den anför att de föreslagna ändringarna i fråga om
kapitalvinstbeskattningen av fastigheter inte motiverar nägon ändring av
gällande skattesatser utan leder till ett i stort sell oförändrat skatteuttag,
I fråga om aktier m. m. föreslås att 30 % av verklig vinst beskattas efler den
tvååriga initialperiodens utgång. Kommittén anser att detta förslag uppfyller
kravet på oförändrat skatteuttag och att det ej strider mot kravei på
neutralitet vid realisationsvinstheskattningen.
Kommittén
har prövat frågan huruvida realisationsvinstbeskattningen liksom hittills bör
utgöra en del av den vanliga inkomstbeskattningen eller om en särbehandling av
kapitalvinsterna i förhållande till vanlig inkomst är befogad. Den har funnii
att sådana starka skäl som bör fordras för en särbehandling av kapitalvinsterna
inte föreligger,
2.3
Remissyttrandena
Med
hänsyn till ramen för kommitténs uppdrag har fiertalet remissinstanser
begränsat sina yttranden till de rent tekniska aspekterna och till frågan om
samordning av de olika systemen för realisationsvinstbeskattning.
Beträffande
samordningsfrågan har de fiesta av remissinstanserna funnii att den avvägning
som kommittén gjort är i stort sett tillfredsställande eller i varje fall
godtagbar. 1 en del fall har dock ifrågasatts om del inte hade varit möjligt
att genomföra ytteriigare samordning inom ramen för uppdraget. Därvid har t.
ex. föreslagits att anskaffningskostnaden för aktier skall kunna indexuppräknas
på samma sätl som gäller för fastigheter. Dessa och liknande synpunkter återges
senare i samband med redovisningen av ulredningens olika deialjförslag, ,
Några
remissinstanser har även uttalat sig i de mer övergripande frågor som rör bl.
a, realisationsvinstbeskattningens förhållande lill skallesystemet i övrigt,
skatteuttagets höjd och de fördelningspolitiska aspekterna. 1 några fall har
framförts allmänna önskemål om en förnyad och mer genomgripande översyn av
reglerna. Sålunda har jöreiagsskatteberedningen understrykit att del är
önskvärt att göra en avvägning av kapitalvinstbeskaltningen mol beskattningen
av löpande inkomsl och förmögenhet samt mot andra delar av beskattningen.
Beredningen anser att en förnyad översyn kan bli nödvändig för att uppnå
erforderlig integrering av de olika delarna av skattesystemet. SABO
understryker att utvecklingen under den tid kommittén arbetat varit sädan att
en genomgripande översyn numera fordras och anser att en sådan översyn bör
omfatta omfördelningsproblemen och beakta de bostadspolitiska aspekterna. Även
/y55 efteriyser en ny och genomgripande översyn.
Av
de remissinstanser som framfört önskemål om förnyad översyn av
Prop.1975/76:180 46
realisationsvinstbeskattningen
har några samtidigt lämnat synpunkler på de målsättningar som bör gälla för en
reform pä området. Länsslyrelsen i StorAAo/ff;s/ö«(majoriteten)harallmänt
förordat vissa ytterligare skärpningar i beskattningen men har avstått från att
precisera i vilka avseenden delta bör ske, LO anser att nuvarande regler är
otillfredsställande och har snedvridande effekter som förstärks av att de olika
reglerna för beskattning gör del förmånligt att genom olika transaktioner
omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Realisationsvinstbeskattningen
bör enligt LO:s uppfattning bedömas dels från fördelningspolilisk synpunkt,
dels med hänsyn till samhällsvärdet hos den verksamhet som ger upphov lill
vinsterna. De spekulationer, som i dag skapar värdestegring på mark, aktier
och lösöre, kan enligt LO inte betraktas som ett önskvärt inslag i ekonomin,
eftersom de ökar ojämnheten i fördelningen utan alt för den skull fylla någon
rationell funktion i övrigt. Värdestegringar på mark och aktier kan socialt och
ekonomiskt påverka utvecklingen i helt annan riktning än den som avsetts av de
politiska beslutsfattarna, LO understryker att markvärdestegringarna påverkar
både samhällsplanering och boendeförhållanden och att de får betydelse bl, a.
för den sociala strukturen i bostadsområden. Värdeförändringar på aktier
påverkar kreditströmmarna inom näringslivet. Resurser styrs lill förväntat
lönsamma företag och bort från förväntat olönsamma. Denna typ av
resursfördelning, som baseras pä kortsiktiga privata vinstintressen, är enligt
LO otillfredsställande. Vidare framhåller LO bl.a, all det enligt organisationens
mening inte kan anses rimligt att realisationsvinster beskattas betydligt
lindrigare än inkomst av förvärvsarbete. LO anför att avkastningen på aktier är
ett resultat av de anställdas arbeie och att lägesvärdeökningar på fastigheter
beror på samhälleliga investeringar. LO anser att hela realisationsvinsten i
princip bör vara skattepliktig. TCO anser att realisationsvinster vid
försäljning av egendom liksom kapitalinkomster är mer ojämnt fördelade än
arbetsinkomster och att skattereglerna i många fall kommii att bli slarkt
förmånliga fördel relativa fätal som regelbundet har inkomster av tillfällig
förvärvsverksamhet. Organisationen anser all många höginkomsttagare i dag
strävar efter att på olika sätt om vandia "normala" inkomster till
realisationsvinster. En teknisk översyn av skattereglerna är enligt TCO inte
tillräcklig. Principen om att vinster av realiserad värdestegring vid försäljning
av egendom ger skatteförmåga på samma sätl som andra inkomster mäste enligt
organisationen komma till klarare uttryck i lagstiftningen, Särskill gäller
detta stora eller regelbundet upprepade vinstförsäljningar. TCO förordar
skärpning av beskattningen av vinster vid avyttring av såväl fastigheter som
aktier.
Även
Näringslivets skaitedelegation understryker alt realisationsvinstbeskattningen
inte bör ses utbruten ur sitt större sammanhang. Denna beskattning är, anför
delegationen, endasl en komponent i ett skattesystem, i vilket avkastning
beskattas enligl den progressiva inkomstbeskattningen samtidigt som
förmögenhetsinnehav i allmänhet beskattas med en förmö-
Prop.
1975/76: 180 47
genhetsskati
som ytterligare beskär den behållna avkastningen i betydande mån. Delegationen
anser att aktievinstbeskattningen utgör en belastning på företagens
kapitalanskaffning och att en hög kapitalvinstbeskatining på del allvarligaste
kan motverka ekonomisk tiJJviix!, EnUgt delegationens mening bör övervägas om
inle en särskild beskattningsform för realisationsvinster kan genomföras.
Delegationen anser att en särbehandling skulle vara en rättvisare
beskattningsform med hänsyn till de stora skillnaderna i marginalskattebelastning
mellan olika grupper av skattskyldiga.
3
AVYTTRING AV FASTIGHET
3.1
Allmänna regler för vinstberäkningen
3.1.1
Nuvarande regler Inledning
Realisationsvinstbeskattning
kan komma i fräga vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet. Ingår
fastigheten i tomirörelse eller byggnadsrörelse eller bedriver den
skatlskyldige handel med fastigheter, blir däremoi någon
realisationsvinstbeskaltning inte aktuell ulan eventuell vinst beskattas slsom
inkomst av rörelse.
För
tillämpningen av reglerna om beräkning äv realisationsvinst på grund av
faslighetsförsijljning är det givelvis nödvändigl att klariägga vad som i detta
sammanhang menas med fastighet. Utgångspunkten är det
civUiäns-Ugajåsilghetsbegrpppet. Fast egendom är enligt jordabalken (JB) i
första hand de på marken indelade fastigheterna (1 kap. I S JB). Till fastighet
hör bl. a. byggnad och annan anläggning -1, ex, ledningar och stängsel - som
anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk på fastigheten (2 kap, I §
JB). Till byggnad hör i sin tur fast inredning och annal varmed byggnaden
blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del
av denna (byggnadstillbehör). Som byggnadstillbehör räknas i regel bl, a, spis,
värmeskåp och kylskåp i bostadsbyggnad, hylla och skyltfönsteran-ordning i
butikslokal, anordning för utfodring av djur och anläggning för maskinmjölkning
i ekonomibyggnad för jordbruk samt kylsystem och fiäkt-maskineri i fabrikslokal
(2 kap, 2 S JB), Till faslighet som hell eller delvis är inrättad för
industrieU verksamhel hör, utöver trdigare nämnd egendom, även s. k.
industritillbehör, dvs, maskin och annan utrustning som tillförts fastigheten
för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna (2 kap, 3 S JB). Industritillbehör
förekommer således inte i jordbruket och inte heller i annan rörelse än
industrirörelse.
Byggnader
samt byggnads- och industritillbehör, som tillförts en fastighet av annan än
faslighetens ägare, utgör inte fast egendom om inte byggnad resp, tillbehör
samt fastighet"kommit i samrne ägares hand (jft 2 kap, 4 S
Prop.1975/76:
180 48
JB),
Byggnad på annans mark eller t. ex. kylskåp som insatts av hyresgäst är således
civilrättsligt setl lös egendom.
Det
fastighetsbegrepp som används i skatterätten är identiskt med civilrättens
definition på fast egendom. Beteckningen fastighet i KL svarar alltså mot fast
egendom enligt JB. En annan sak är att KL:s regler för fastigheter skall
tillämpas även på viss lös egendom och att olika delar av en fastighet
skattemässigt kan behandlas på skilda säll. Således skall t. ex. bestämmelser
om fastighet i princip tillämpas i fräga om byggnad på annans mark (4 S andra
slyckel KL). Vid fastighetstaxering gäller ä andra sidan att värdet av
industritillbehör (2 kap. 3S JB), inte skall medräknas i taxeringsvärdet (9 S
tredje slycket KL), 1 taxeringsvärdet ingår däremot markanläggningar enligt 2
kap. I S JB och byggnadstillbehör enligl 2 kap, 2§ JB.
Vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse får kostnad för
anskaffning av driftbyggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdragen uppgår normalt till 2 % av byggnadens anskaffningskostnad. 1
anskaffningskostnaden inräknas dock inte all egendom som civilrättsligt sett
utgör tillbehör till byggnaden, I anskaffningskostnaden för driftbyggnad i
jordbruket inräknas t, ex, inte sådana delar och tillbehör som är särskill
avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften såsom bås,
mjölkningsanläggning och ventilationsanordning (punkt 3 av anvisningarna till
22 S KL). Motsvarande gäller för byggnad som är avsedd all användas i ägarens
rörelse, I en rörelsebyggnads anskaffningskostnad inräknas således inte värdet
av sådana delar och tillbehör som är avsedda att direkt tjäna byggnadens
användning för rörelseändamål, även om de civilrättsligt tillhör byggnaden
(punkt 7 av anvisningarna lill 29 S KL). 1 fråga om tillgångar av nu nämnt
slag, s. k. fasta inventarier, tillämpas i stället de avskrivningsregler som
gäller för lösa inventarier i jordbruk och rörelse.
Fasta
inventarier behandlas skattemässigt som lösa inventarier även när fasligheten
avyttras. Den del av vederlaget för en fastighet som belöper på fasta
inventarier utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse och skall därför
inte tas med vid beräkning av realisationsvinst (punkt 1 av anvisningarna till
35 S KL).
Fasta
inventarier är civilrättsligt antingen byggnadstillbehör eller industritillbehör.
På samma sätt som fasta inventarier behandlas vid beskattningen också vissa
markanläggningar, I jordbruket skall inventariereglerna tillämpas t.ex. på en
uianför ett djurstall beliigen gödselbassäng och på ledningar för vatten,
avlopp, ström m, m. som är avsedda för jordbruksdriften. Inventariereglerna
tillämpas ocksä på stängsel och liknande avspärrningsanordningar (punkt 4 av
anvisningarna till 22 S KL). Motsvarande gäller för markanläggning på
rörelsefastighet (punkt 16 av anvisningarna till 29 S KL). Nu nämnda
markanläggningar torde civilrättsligt ulgöra fast egendom som avses i 2 kap, I
S JB och ingår - i likhet med sådana fasta inventarier
Prop.
1975/76: 180 49
som
är byggnadstillbehör enligl 2 kap. 2 S JB - i fastighetens taxeringsvärde.
Däremot ingår värdet av industritillbehör (2 kap. 3 § JB), som lidigare påpekats,
inte i taxeringsvärdet.
Realisationsvinstheskatlningen
träffar den på grund av fastighetsavyttringen uppkomna vinslen. Vid
bedömningen om vinst uppkommit eller inte görs i princip en jämförelse mellan å
ena sidan vad som erhållits för fastigheten (försäljningspriset) och å andra
sidan summan av alla omkostnader för förvärvet och avyttringen
(omkostnadsbeloppet). Omkostnadsbeloppet utgör summan av den ursprungliga
köpeskillingen eller motsvarande värde (ingångsvärdet), kostnader för
förbättring av fastigheten under innehavsliden, inköps- och
försäljningsprovision, stämpelskatt o. d. saml -i vissa fall - ett fast tillägg
på 3 000 kr. per år. Ingångsvärdet och förbättringskostnaderna fär uppräknas
med hänsyn till förändringar i prisnivån under innehavstiden (indexuppräkning).
Omkostnadsbeloppel skall dock minskas med summan av vissa lill fastigheten
hänförliga värdeminskningsavdrag för vilka den skatlskyldige åtnjutit avdrag
under innehavstiden. Överstiger del på detta sätt beräknade omkostnadsbeloppet
fastighetens försäljningspris uppkommer inte någon vinst och avyttringen
föranleder då inte beskattning.
Enligt
en nyligen gjord ändring i punkt 2 av anvisningarna till 36 § KL (prop.
1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76:171, SFS 1976:85) gäller särskilda
regler när delägare i fåmansföretag eller honom närstående person avyttrar
fastighet lill fåmansföretagel. Vid sådan avyttring får ingångsvärdet inte
beräknas med ledning av taxeringsvärdet visst år. Indexuppräkning fär inte
göras och 3 000-kronorstillägg får inte åtnjutas. RSV kan dock medge dispens
från dessa regler om avyttringen skett av organisatoriska eller andra
synneriiga skäl.
Som
framgår av det föregående skall värdel av fasta maskiner och sådana
markanläggningar, som i avskrivningshänseende behandlas som inventarier, inte
las med vid beräkningen av realisationsvinst. .Som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet skall således redovisas skillnaden mellan hela
försälj-ningslikviden och den del av försäljningslikviden som belöper på fasta
inventarier och därmed i avskrivningshänseende jämställda tillgångar. 1 konsekvens
härmed borde också gälla att man vid beräkning av omkostnadsbeloppets storiek
skall bortse från värdel av fasta inventarier o. d. KL innehåller dock inle
någon föreskrift härom. Det torde emellertid vara helt klart att man - i de
fall då ingångsvärdet beräknas med ledning av fastighetens taxeringsvärde -
inte skall reducera taxeringsvärdet med den del därav som kan anses belöpa på
fasta maskiner o. d.
Faslighetens
ingångsvärde
Har
den som avyttrar fastighet förvärvat denna genom köp, byte eller därmed
jämföriigt fång, är fastighetens ingångsvärde i princip lika med köpeskillingen
för fastigheten. Om fastigheten har förvärvats genom ett be-
4 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 180
Prop.1975/76:180 50
nefikt
fång, t. ex. arv, gåva eller bodelning, får som ingångsvärde tas upp den
köpeskilling som föregående ägaren har erlagt vid sitt förvärv av fastigheten.
Är även föregående ägares förvärv av benefik natur utgår man från
köpeskillingen för fastigheten vid det tillfälle då fastigheten senast förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång.
Ingångsvärdet
kan vara svårt att fastställa om den skatlskyldige innehaft fastigheten under
lång tid eller då ingångsvärdet skall beräknas på grundval av en tidigare
innehavares förvärv. För att underlätta vinstberäkningen har för dessa fall
tillskapats vissa alternativa metoder för beräkning av ingångsvärdet. Således
gäller att, om den avyttrade fastigheten innehafts mer än 20 år, den
skatlskyldige i stället kan som ingångsvärde använda 150 % av det
taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen. För fastighet
som sålts under år 1975 kan man alltså, förutsatt att fastigheten innehafts så
länge, gä tillbaka lill del taxeringsvärde som gällde för fastigheten år 1955,
Om
innehavstiden för den avyttrade fastigheten kan ledas tillbaka så långt som
till år 1914 eller tidigare, fär den skatlskyldige även välja all som ingångsvärde
för fastigheten använda 150 % av fastighetens taxeringsvärde för år 1914,
Vidare
kan den skattskyldige, om han förvärvat den avyttrade fastigheten genom arv
eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, alltid som
ingångsvärde välja 150 96 av fastighetens taxeringsvärde året före det år då
dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde,
förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1914, Någon motsvarande regel gäller
däremoi inte vid förvärv genom gåva. Man får här enligl huvudregeln gå tillbaka
till givarens ingångsvärde.
1
alla de fall då ett taxeringsvärde får ligga till grund för vinstberäkningen
gäller att, om taxeringsvärde inte fanns åsalt för den avyttrade fastigheten
för resp. är, motsvarande värde får uppskattas med ledning av taxeringsvärdet
för fastighel, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmasl därefier
åsatta taxeringsvärde. Det sagda gäller t.ex. när avyttringen avser endast en
del av den ursprungligen anskaffade fastigheten eller när denna anskaffats vid
en sådan tidpunkt att taxeringsvärde inle hunnit åsättas fastigheten.
Förbättringskostnader
Vid
beräkning av realisationsvinst skall i princip hänsyn tas till de förbättringskostnader
som den skatlskyldige lagt ned på fastigheten. Till förbättringskostnad räknas
kostnader för om-, till- eller nybyggnad, dvs, kostnader som inle är
omedelbart avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. 1 omkostnadsbeloppet får alltså
inle inräknas reparations- och underhällskostnader. Denna princip gäller dock
inle undantagslöst för fastigheter som beskattas efter schablon enligt 24 S 2
och 3 mom, KL. dvs. en- och två-familjsfastigheter (villor) samt fastigheter
tillhörande bostadsföreningar, bo-
Prop. 1975/76:180 51
sladsaktiebolag
och s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Reparations- och underhållskostnader
avseende sådana fastigheter får räknas som förbättringskostnad i den mån
fasligheten genom reparationen är i bättre skick vid avyttringen än vid
förvärvet.
1
fråga om rätt all i omkostnadsbeloppet inräkna förbättringskostnader-'
föreligger en beloppsspärr på 3 000 kr. Vid vinstberäkningen tas således hänsyn
endast lill sådana förbättringskostnader - och därmed jämställda reparations-
och underhållskostnader - som under beskattningsåret uppgått till minst 3 000
kr. Som en yttersta tidsgräns för utnyttjandet av denna avdragsrätt gäller att
avdrag för sådana förbättringskostnader inte i nägot fall fär tillgodoräknas
för tid före år 1914.1 de fall då ingångsvärdet beräknas med ledning av
taxeringsvärdet 20 år före avyttringen eller taxeringsvärdet året före dödsfallet
(bouppteckningsvärdet) eller motsvarande värden, gäller att avdrag inte får
göras för förbättringskostnader som uppkommit tidigare än 20 år före
avyttringen resp, tidigare än året före dödsfallet.
Indexuppräkning
Det
förden avyttrade fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen della utgör
köpeskillingen vid förvärvet eller något av de till 150 % uppräknade
taxeringsvärden (eller motsvarande värden) som alternativt får användas såsom
ingångsvärde - skall omräknas till det belopp vartill det skulle ha uppgått
efter det allmänna prisläget under det år då avyttringen skedde. Detsamma
gäller i fräga om de förbättrings- och därmed jämförliga reparations- och
underhållskostnader för vilka avdrag får ske vid realisationsvinstberäkningen.
Denna omräkning sker med ledning av en indexserie, grundad på
konsumentprisindex och levnadskostnadsindex, med år 1914 som basår. Om
ingångsvärdet avser år före år 1914, sker omräkningen som om fastigheten
förvärvats år 1914, RSV fastställer årligen de omräkningstal som skall tillämpas,
3
000-kronorstillägg
Om
fastighetsavyttringen omfattat byggnad som i huvudsak är avsedd att användas
för bostadsändamål, fär vid vinstberäkningen avdrag göras med ett belopp av 3
000 kr. för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden
under innehavstiden funnits på fastigheten, dock inte för tidigare år än år
1914. Med innehavstid förstås här den innehavslid som ligger till grund för
vinstberäkningen. Vid beräkningen av innehavstidens längd måste alltså i en
del fall hänsyn tas lill mer än en ägares innehav. Om ingångsvärdet utgör
taxeringsvärdet 20 är före avyttringen eller taxeringsvärdet året före
dödsfallet (bouppleckningsvärdet) eller motsvarande värden, får avdrag med 3
000 kr. per år ej göras för tidigare år än 20 år före avyttringen resp. året
före dödsfallet.
Finns
på den avyttrade fastigheten mer än en bostadsbyggnad, beräknas avdraget endast
för fastighetens huvudbyggnad.
Prop. 1975/76: 180 52
Värdeminskningsavdrag
Som
framgått av del föregående skall vid beräkning av realisationsvinstens storiek
hänsyn las till värdeminskningsavdrag som den skattskyldige åtnjutit under
innehavstiden. 1 fråga om avdrag, som hänför sig till byggnad och därmed vid
beräkning av värdeminskningsavdrag likställda tillgångar, gäller alt någon
minskning av omkostnadsbeloppel inte skall äga rum om del medgivna avdraget
visst år understigit 3 000 kr. Denna regel står i viss överensstämmelse med
regeln att förbättringskostnader understigande 3 000 kr. inte får
tillgodoräknas. Hänsyn skall heller inte tas till värdeminskningsavdrag som
hänför sig till fasta inventarier och därmed vid beräkning av
värdeminskningsavdrag jämställda tillgångar. Detta sammanhänger med att
vederlaget för sådana tillgångar inte realisationsvinstbeskattas utan utgör
intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse.
Har
den skattskyldige åtnjutit avdrag för värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång skall de genom avyttringen återvunna beloppen avräknas från
anskaffningskostnaden. Detsamma gäller beträffande avdrag för värdeminskning
pä skogsvägar och täckdikningsanläggningar. Någon belopps-mässig begränsning är
inte föreskriven i dessa fall.
Beräknas
fastighetens ingångsvärde på grundval av visst års laxerings-värde, skall
anskaffningskostnaden inle minskas med andra värdeminskningsavdrag än sådana
som åtnjutits fr, o. m. nämnda år. Beräknas realisationsvinsten med ledning av
t.ex, fastighetens taxeringsvärde år 1955, får således omkostnadsbeloppel inte
reduceras med värdeminskningsavdrag som åtnjutits är 1954 eller tidigare. Den
begränsningen gäller vidare att hänsyn i intet fall skall tas till avdrag som
åtnjutits före år 1914. 1 fråga om värdeminskningsavdragen kan slutligen
påpekas att dessa alltid avräknas från omkostnadsbeloppet med sina nominella
belopp. Någon indexuppräkning av medgivna värdeminskningsavdrag förekommer
alltså inte.
3.1.2
Kommiiién
Inledning
Kommittén
har genomfört en statistisk undersökning av fastighelsför-säljningar.
Undersökningen visar alt nuvarande beskattningsregler i regel inte föranleder
någon beskattningsbar vinst vid försäljning av egna hem och mindre jordbruk.
Mot denna bakgrund diskuterar kommittén möjligheten alt direkt undanta dessa
fasligheter från realisationsvinstbeskattning. Kommittén har emellertid funnit
att undantagsbestämmelser av detta slag knappast skulle bli lättare alt
tillämpa än nuvarande regler och pekar därvid bl. a. på svårigheten att
definiera vilkafasligheter som skulle undantas. Något förslag om särskilda
regler för egnahem m. m. läggs därför inte fram utan kommittén ansluler sig
till den nuvarande principiella uppbyggnaden av systemet för beskattning av
fastighelsvinster. Detta innebär bl, a. att kommittén inte avviker från det
fastigheisbegrepp som f n, tillämpas eller från
Prop. 1975/76:180 53
principen
alt beskattningen även i fortsättningen bör träffa skillnaden mellan
försäljningspriset och kostnaden för förvärvet och avyttringen av fastigheten.
Fastighetens
ingångsvärde
Kommittén
har funnit del nödvändigl att skapa en schablonregel för ingångsvärdet beträffande
fastigheter som innehafts under längre tid. Ett av skälen för denna
schablonregel är enligt kommittén att man vid realisationsvinstberäkningen
endast bör ta hänsyn till förbättringskostnader som kan styrkas genom
verifikationer. Ett sädant krav anses inte kunna uppställas beträffande arbeten
som utförts långt innan nuvarande regler om en i tiden obegränsad
realisationsvinstbeskattning infördes.
Ett
ytteriigare skäl för en schablonregel av nu angivet slag är enligt kommitténs
uppfattning det förhällandet att omkostnadsbeloppet påverkas av avstyckningar
frän fastigheten och upplåtelser för all framtid. Kommittén framhäller att det
är svårt att beakta hela den faktiska innehavsliden om man samtidigt uppställer
krav pä att hänsyn skall tas till samtliga tidigare gjorda avstyckningar och
upplåtelser.
Enligt
kommitténs förslag skall den faktiskt eriagda köpeskillingen i första hand
anses utgöra ingångsvärde vid realisationsvinstberäkningen. Denna huvudregel
skall dock gälla endast för fastigheter som efter ett s, k, stick-datum
förvärvals genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång. De fastigheter som
förvärvats dessförinnan skall anses anskaffade på slickdagen till ett pris som
motsvarar viss procent av då gällande taxeringsvärde. Som stickdatum bör väljas
den 1 januari något av de år då allmän fastighetstaxering ägt rum.
Med
tillämpning av nu gällande schablonregler för fastställande av ingångsvärde
kan en skattskyldig, under förutsätining att han innehaft fastigheten minst 20
år, som ingångsvärde välja 150 96 av taxeringsvärdet 20 år före avyttringen.
Med hänsyn bl. a, härtill har kommittén funnit att 150 96 av 1952 års
taxeringsvärde bör väljas som ingångsvärde för äldre fastighetsinnehav.
Kommittén uttalar vidare att ett mycket starkt skäl för att använda den 1
januari 1952 som slickdatum är att den av kommittén ulförda statistiska
undersökningen givit vid handen dels att 150 96 av 1952 års taxeringsvärde
ganska väl överensstämmer med uppräknade faktiska anskaffningskostnader för
långtidsinnehavda fastigheter, dels att ett på delta sätt beräknat ingångsvärde
kombinerat med fasta tillägg om 3 000 kr. per år fr, o, m, år 1952 medför ett
rimligt beskattningsresultat. Med rimligt be-skatlningsresultat menar kommittén
att en normal försäljning av egnahem eller mindre jordbruksfastigheter som
innehafts under längre lid inte föranleder realisationsvinstbeskattning.
Om
kommitténs förslag genomförs behöver således inte storieken av den faktiskt
eriagda köpeskillingen utredas när faslighelsförvärvet skett före den I januari
1952. Kan den skattskyldige visa att den verkliga köpeskillingen för
fastigheten är slörre än 150 96 av 1952 års taxeringsvärde, bör han emel-
Prop. 1975/76: 180 54
lertid
enligt kommittén ha rätt att vid vinstberäkningen utgä från denna köpeskilling.
Fastigheten skall då anses anskaffad den 1 januari 1952 för ett pris
motsvarande köpeskillingens storlek. Vare sig ingångsvärdet beräknas med
ledning av den faktiska köpeskillingen eller taxeringsvärdet den 1 januari 1952
bör enligt kommittén hänsyn inte las till förbättringskostnader och
värdeminskningsavdrag som hänför sig till tiden före nämnda tidpunkt. Kommittén
utgår från alt de fall dä den eriagda köpeskillingen överstiger 150 96 av 1952
års taxeringsvärde är få. Kommittén tillägger att de föreslagna reglerna inte
behöver bli bestående för all framlid. När tillräckligt lång tid förfiutit
torde man kunna fiytta fram slickdagen till ett senare är då allmän
fastighetstaxering ägl rum.
Det förhållandel att
ingångsvärdet för äldre faslighetsinnehav kan bestämmas till 150 96 av 1952
ärs taxeringsvärde innebär enligt kommittén inte att den nuvarande möjligheten
att bestämma ingångsvärdet till viss procent av taxeringsvärdet 20 år före
avyttringen bör slopas. Regeln att ingångsvärdet vid arvsfall fär fastställas
till viss procent av taxeringsvärdet året före dödsfallet föreslås också skola
behällas. Vad gäller procentsatsernas storlek i dessa fall föreslår kommittén
inte någon ändring beträffande taxeringsvärden som åsatts före år 1970. Dessa
har enligt kommittén normalt motsvarat 2/3 av marknadsvärdet, varför en
uppräkning till 150 96 framstår som motiverad. Vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering inriktade man sig däremot på att taxeringsvärdet skulle
ulgöra 75 96 av marknadsvärdet (80 % för vissa fastighetslyper). En värdenivå
på 75 % av marknadsvärdet föreskrevs uttryckligen vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering (9 S andra stycket KL). Med hänsyn härtill föreslår
kommittén att ingångsvärdet skall utgöra 133 96 av taxeringsvärdet om den
skatlskyldige vill använda ett taxeringsvärde som åsatts vid 1970 eller senare
års fastighetstaxering.
Kommittén
anför att möjligheten att som ingångsvärde välja 150 96 av taxeringsvärdet vid
viss lidpunkt innebär en särskild förmän om den verkliga köpeskillingen varil
låg eller fastigheten förvärvats för vederiag i form av livränla. I sistnämnda
fall skulle - om ingångsvärdet beräknas med utgångspunkt i den verkliga
anskaffningskostnaden - den skattskyldige över huvud taget inte få något
ingångsvärde. Kommittén anser emellertid inte att sådana specialfall motiverar
undantag från rätten alt använda schablonreglerna.
Kommittén
anför alt det kan medföra en del problem att låta 1952 års taxeringsvärde bilda
utgångspunkt för vinstberäkningen för fastigheter som för-värvats före år 1952.
Problemen sammanhänger i första hand med alt identitet inte alltid föreligger
mellan 1952 års taxeringsvärde och taxeringsenheten vid försäljnings- eller
upplätelsetillfället.
Om
den bristande överensstämmelsen beror på delförsäljning eller upplåtelse som
skett efter den 1 januari 1952 uppstår enligt kommittén delvis samma
svårigheter som när man utgär från den faktiska anskaffningskostnaden.
Kommittén betonar dock att problemen av denna art blir mindre än enligt nuvarande
regler, eftersom allt som kan ha hänt före år 1952
Prop.1975/76:180 55
är
borta ur bilden. Kommitténs förslag angående beskattning vid delförsäljning av
fastighet redovisas senare (avsnitt 3.2).
Komplikationer
kan vidare enligt kommittén uppkomma om taxeringsenheten är 1952 inte är
identisk med taxeringsenheten vid försäljningen på grund av att den
skattskyldiges fastigheter har sammanslagits lill en större taxeringsenhet
eller har uppdelats på mindre taxeringsenheter. Sammanslagningar anser kommittén
knappast behöva medföra nägra bekymmer. Om däremot den taxeringsenhet som
gällde vid 1952 års fastighetstaxering uppdelats före det aktuella
försäljningstillfället anses vissa svårigheter kunna uppkomma. Reducering av
1952 års taxeringsvärde bör dä enligt kommittén ske genom ett
proportioneringsförfarande. Kommittén anför att proportioneringen bör utföras
enligt de värderelationer som rådde vid uppdelningstillfället, varvid de efter
uppdelningen åsatta taxeringsvärdena kan vara lill ledning.
Förbättringskostnader
Vid
behandling av förbättringskostnader skiljer kommittén mellan fastigheter som
vid den åriiga inkomsttaxeringen beskattas enligl konventionell metod och
fastigheter som beskattas enligt schablon. Schablonbeskattning innebär att viss
del av fastighetens taxeringsvärde skall tas upp som inläkt och att avdrag i
princip inle får göras för andra kostnader än räntor. Schablonmetoden
tillämpas beträffande villor saml fastigheter tillhörande bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsförelag. Övriga fastigheter-1, ex,
jordbruksfastigheter och hyresfastigheter-beskattas enligt konventionell metod,
dvs. pä grundval av verkliga intäkter och kostnader.
Vad
först beträffar konveniioneUi taxerade fastigheter konstaterar kommittén alt
den beloppsspärr som f. n. gäller vid realisationsvinstberäkningen i fråga om
kostnad för förbättring av fastigheten - 3 000 kr. - inte bara omfattar
fastigheter med bostadsbyggnad. Spärren gäller även fastigheter för vilka 3
000-kronorstillägget inte får tillgodoräknas, t, ex. obebyggda tomter och
industrifastigheter. Enligt kommitténs uppfattning kan beloppsspärren medföra
otillfredsställande resultat, särskilt i de fall då förbättringsarbeten
utförts under är för vilka 3 000-kronorstilläggel inte medges.
Kommittén
föreslär att beloppsbegränsningen för förbättringskostnader slopas. En sädan
lösning anser kommittén vara praktiskl möjlig om förslagel att ingångsvärdet
för äldre fastighetsinnehav skall vara 150 % av 1952 års taxeringsvärde
genomförs.
Kommittén
föreslår vidare att förbättringskostnader, som inte uppförts på
avskrivningsplan till ledning för beräkning av värdeminskningsavdrag vid
inkomsttaxeringen, mäste verifieras genom fakturor eller räkningar varav
framgår totalkostnad och vilka arbeten som utförts. I detta sammanhang
framhåller kommittén att avskrivning av konventionellt taxerad annan fastighet
fr, o. m, år 1972 uteslutande sker enligt avskrivningsplan. Även beträffande
jordbruksfastighet kommer all avskrivning att ske enligl av-
Prop.
1975/76:180 56
skrivningsplan.
Det är således enligt kommittén endast kostnader fr. o. m. år 1952 till dess
avskrivningsplan börjar tillämpas som kan behöva verifieras genom faktura eller
räkning.
Något
undanlag frän regeln att förbättringskostnader skall kunna verifieras är enligt
kommittén inte motiverat. Detta ulredningskrav föreslås alltså gälla
beträffande kostnader som nedlagts fr. o, m, år 1952. Kommittén erinrar om att
förslag om icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning framlades år 1966 (SOU
1966:23 och 24) samt alt realisationsvinstbeskattning enligt äldre regler ägde
rum om försäljningen skedde inom en tioårsperiod. Åtminstone såvitt gäller
nyförvärv från mitten av 1950-talet har de skattskyldiga därför enligt
kommittén haft anledning alt bevara sina verifikationer avseende
förbättringskostnader.
Som
närmare kommer att redovisas i det följande anser kommittén att
förbättringskostnader liksom hittills bör uppräknas med hänsyn till
pen-ningvärdeförändringar från det år till vilket de hänför sig fram till
försäljningstiUfället, Av nuvarande lagtext framgår alt kostnaderna skall
anses hänföra sig till det år under vilket de nedlagts. Innebörden av begreppel
nedlagt anses dock inle vara helt klar.
Enligt
kommitténs uppfattning bör förbättringskostnad, som uppförs på
avskrivningsplan, anses nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen.
Förbättringskostnad, som bort avskrivas enligt plan men inle uppförts på
avskrivningsplan, föreslås inte få åberopas vid realisationsvinstberäkningen.
Kostnad som inte skall uppföras på avskrivningsplan bör, såsom tidigare nämnts,
enligt kommittén verifieras med faktura eller räkning. Kommittén anför att
sådan kostnad skall anses nedlagd under det är då specificerad faktura eller
räkning erhållits varav klart framgär vilket arbete som ulförts. Skulle vid en
senare uppgörelse ersättningen justeras, får fakturabeloppet jämkas i
motsvarande mån.
Kommittén
anför att ägare av schabloniaxerad fastighet vid realisations-vinstberäkningen
givelvis bör ha samma avdragsrält för egentliga förbättringskostnader som
ägare av fastighet för vilken inkomsttaxeringen sker enligt konventionell
metod. Eftersom förbättringskostnader vid schablontaxering inte skall uppföras
pä avskrivningsplan blir avdragsrätten enligt kommitténs förslag avhängig av
att kostnaderna i fråga kan styrkas genom faktura eller räkning. Liksom i fråga
om konventionellt beskattade fastigheter anser kommittén att den bdoppsmässiga
spärren - 3 000 kr. - bör slopas.
Som
förbättringskostnad räknas f. n, även kosinad, som under den lid fastigheten
varit schablonbeskatiad, lagls ned pä reparation och underhåll i den män
fastigheten på grund därav vid avyllringen är i bättre skick än vid förvärvet.
Med hänsyn bl. a, till de tillämpningssvärigheter som denna regel medfört
föreslår kommittén att regeln las bort. Avdragsrätten börenligt kommittén
begränsas till iståndsätiningskosinader som läggs ned på fastigheten strax
före avyttringen. Kravet alt fastigheten genom reparationen befinner sig i
bätlre skick vid avyttringen än vid förvärvet skall dock behållas.
Prop.1975/76:180 57
Indexuppräkning
Kommittén
anför inledningsvis att ett system som bygger på principen att endast den reala
- och inte den nominella - vinsten skall beskattas, rätteligen förutsätter att
hänsyn tas lill den avyttrade egendomens skuldbelastning. Indexuppräkning
borde således i princip omfatta endast den del av anskaffningskostnaden .som
fastighetsägaren finansierat med egna medel. Enligt kommittén är det emellertid
av praktiska skäl omöjligt att vid indexuppräkningen beakta skuldbelastningen,
eftersom denna är mycket olika i de enskilda fallen. Dessutom amorteras
skulderna helt eller delvis under innehavsliden. Kommittén har därför kommit
till den slutsatsen all hela anskaffningskostnaden, liksom nu är fallel, skall
få indexuppräknas vid beräkning av beskattningsbar vinst. Enligt kommittén bör
vidare indexuppräkningen omfatta även förbättringskostnader.
Någon
indexuppräkning av värdeminskningsavdragen sker f n. inte. Delta är enligt
kommittén principiellt sett fel. Kommittén anser en indexuppräkning av
avdragen ofrånkomlig när det gäller stora värdeminskningsavdrag, t, ex, när en
byggnad får skrivas ned på en gång med anlitande av investeringsfond. Vidare
påpekas att behovet av en indexuppräkning av värdeminskningsavdragen har ökat
eftersom sådana avdrag nu medges med större belopp än tidigare. Vad gäller de
praktiska svårigheterna med en indexuppräkning framhäller kommittén att
problemen ligger i all fastställa värdeminskningsavdragens belopp och inte i
att indexuppräkna dessa belopp sedan de väl fastställls. Uppräkning skall
enligt kommittén ske frän del år för vilket värdeminskningsavdraget medgivits.
Sammanfaller räkenskapsåret inle med kalenderåret, skall uppräkningen ske från
det kalenderår under vilket det räkenskapsår, för vilket avdraget medgivits,
gått till ända.
Har
vid övergången till de nya avskrivningsreglerna vissa delar av en byggnad
hänförts till inventarier i avskrivningshänseende skall enligt kommittén sä
anses som om byggnaden avskrivits med belopp motsvarande värdet av de utbrutna
delarna. Även detta "värdeminskningsavdrag" föreslås skola
indexuppräknas från det år dä utbrytning skell,
3
000-kronorstillägget
Kommittén
anför att det väsentliga syftet med det fasta åriiga tillägget om 3 000 kr,
varit att från beskattning undanta normala vinster vid försäljning av egnahem
och jordbruksfastigheter. Kommittén har undersökt om detta syfte kan nås på
annat sätl än genom ett fast åriigt tillägg men säger sig inte ha funnit någon annan
tillfredsställande metod. Ett årligt fast tillägg för bebyggda fastigheter kan
således enligl kommittén inte undvaras i systemet.
Vad
gäller det fasta tilläggets storiek uttalar kommittén att en sänkning till I
000 kr, skulle - såvitt kommitténs undersökning gett vid handen -
Prop. 1975/76:180 58
vara
möjlig i dagens läge utan att syftet med tillägget helt förfelas. En sådan
sänkning borde dock kombineras med en ökad möjlighet att erhålla uppskov med
beskattningen när ersättningsfastighet anskaffas. Kommittén har emellertid, bl.
a, med hänsyn till penningvärdeförändringen, inte ansett sig böra föreslå en
sänkning av del åriiga tillägget.
Om
förslaget att 150 96 av 1952 års taxeringsvärde skall anses som ingångsvärde
för fasligheter som anskaffats före år 1952 genomförs, bör enligt kommittén
avdrag med 3 000 kr, per år inte beräknas för tid före år 1952. Den
omständigheten att ingångsvärdeberäkningen för äldre förvärv i princip
obligatoriskt skall ske med ledning av 1952 års taxeringsvärde, anser kommittén
alltså inte motivera att fasta lillägg skall medges även för tid före år 1952.
Kommittén
tar även upp det fallet alt en jordbrukare ämnar sälja sin jordbruksfastighet
men önskar behålla sin mangårdsbyggnad. Eftersom försäljningen inte omfattar
mangårdsbyggnaden får jordbrukaren inte åtnjuta något 3 000-kronorslillägg.
Dessa avdrag får visserligen åtnjutas när bostadsbyggnaden en gång i framliden
försäljs, men vid denna försäljning kan försäljningspriset vara avsevärt lägre
än summan av anskaffningskostnaden uppräknad med index och de fasta tilläggen.
Den beskattningsbara vinslen skulle således bli myckel lägre om hela
fastigheten hade sålts på en gång.
Kommittén
har inhämtat att man vid försäljning av jordbruksfastigheter ibland förfar sä
att avtal försl träffas om försäljning av hela fastigheten varefter säljaren
omedelbart återköper mangårdsbyggnaden med tillhörande tomtmark. Alt
markförsäljningen delas upp i två led beror bl, a. på att säljaren därigenom
kommer i åtnjutande av 3 000-kronorstilläggen.
Enligt
kommittén är det befogat att en jordbrukare, som säljer sin jordbruksfastighet
vilken utgjort hans hem, inte skall komma i sämre läge i
realisalionsvinsthänseende därför att han först säljer marken och därefter -
kanske fiera år senare - mangårdsbyggnaden. Kommittén föreslår därför att en
jordbrukare som säljer sin fastighet men behåller mangårdsbyggnaden skall få
tillgodoräkna sig 3 000-kronorstillägget vid försäljningen av jordbruksdelen.
Vid en framtida försäljning av mangärdsbyggnaden får han i så fall
tillgodoräkna sig fast lillägg endast fr, o, m. året efter det dä jordbruksdelen
såldes. Kommittén anför att en sådan regel torde i huvudsak undanröja de
svårigheter som skillnaden i beskattningshänseende mellan bebyggda och
obebyggda fastigheter medfört i arbetet för jordbrukets och skogsbrukets yttre
rationalisering.
Kommittén
behandlar slutligen ett antal tekniska problem som uppkommit vid tillämpning
av nuvarande regler om fasta lillägg. Problemen har främst uppkommit vid
försäljning av del av fastighet och vid försäljning av fastighet på vilken
olika byggnader under årens lopp varit huvudbyggnad. Kommittén ullalar härom
att det fasta tillägget bör hänföra sig till den taxeringsenhet som gäller vid
försäljningstiUfället, Om på en taxeringsenhet
Prop.
1975/76:180 59
eller
del av taxeringsenhet, som säljs, finns en byggnad, som i huvudsak är avsedd
alt användas för bostadsändamål, bör enligt kommittén ett åriigt fast tillägg
beräknas för varje år en sådan byggnad funnits på fastigheten under
innehavstiden. Endast ett fast åriigt lillägg får således beräknas för den
försålda taxeringsenheten eller delen av taxeringsenheten oavsett hur många
bostadsbyggnader som finns på densamma. Om det vid försäljnings-tillfället inte
finns nägon bostadsbyggnad på taxeringsenheten föreslås något tillägg inte få
åtnjutas även om bostadsbyggnad tidigare funnits på fastigheten.
Kommittén
föreslår emellertid att - om en bostadsbyggnad rivs eller förstörs genom brand
e. d, och omedelbart ersätts av eh ny bostadsbyggnad
- fasta
tillägg skall beräknas även för den tid den rivna eller förstörda bo
stadsbyggnaden har funnits. Däremot skall rätten att räkna fasta lillägg för
den rivna eller förstörda byggnaden bortfalla om den inle ersätts inom ett
år, dvs. arbetet med att uppföra ersättningsbyggnaden skall ha igångsatts
inom ett år. Detsamma skall enligt kommittén gälla om en bostadsbyggnad
under högst ett år tagits i anspråk huvudsaklingen för annat ändamål än
bostadsändamål.
Om
en del av en taxeringsenhet försäljs och på denna del finns en bostadsbyggnad
skall enligl kommittén fast årligt tillägg beräknas vid försäljningen. Detta
innebär att - om på en taxeringsenhet finns fiera bostadsbyggnader - fiera
fasta lillägg kan få åtnjutas, om fastigheten säljs i delar med en
bostadsbyggnad på varje del. Det fasta tillägget knyts alltså till förekomsten
av en eller fiera bostadsbyggnader på den försålda fastigheten eller
fastighetsdelen. Risk för missbruk i större omfattning av en sädan bestämmelse
torde enligt kommittén inte föreligga. Fasta tillägg bör dock inte beräknas om
byggnadens värde är alltför obetydligt. Kommittén föreslår därför att 3
000-kronorstillägg skall få tillgodoräknas endast om byggnaden
- när
del gäller annan fastighet - vid försäljningstiUfället varil åsalt ell
laxerat byggnadsvärde av minst 10 000 kr.
En
annan fråga av leknisk natur gäller ersättning på grund av skadeförsäkring.
Enligt lydelsen av de beslämmelser (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till
36 S KL) som gäller när sådan ersättning uppburits med större belopp än det som
gått åt för skadans avhjälpande, kan även det fasta tillägget i viss omfattning
bli föremål för indexuppräkning. Eftersom detta knappast kan ha varit avsett
föreslår kommittén alt lagtexten ändras sä att det framgår att endast den
justerade anskaffningskostnaden skall indexuppräknas.
Värdeminskningsavdrag
Om
beloppsbegränsningen för förbältringskostnaderslopas, börenligt kommittén
beloppsspärren tas bort även beträffande värdeminskningsavdrag. Kommittén anför
att det inte bör vara förenat med några större svårigheler
Prop.1975/76:180 60
att
beräkna de värdeminskningsavdrag som belöper på tiden efter den 1 januari
1952,
Däremot
kan enligt kominittén vissa svårigheter föreligga att i efterhand konstatera om
avdragen "åtnjutits", dvs, om den skatlskyldige haft sädana inkomsier
att han kunnat utnyttja avdragen vid inkomsttaxeringen. Enligt kommittén bör
man vid realisationsvinslberäkningen av praktiska skäl utgå från att de på
beskattningsåret belöpande värdeminskningsavdragen också kunnat utnyttjas vid
taxeringen lill såväl statlig som kommunal inkomstskatt. Kommittén föreslär
därför att omkostnadsbeloppel vid beräkning av skattepliklig realisationsvinst
och avdragsgill realisationsföriust skall minskas med de på innehavstiden
belöpande värdeminskningsavdragen oavsett om dessa har åtnjutits eller ej. Med
hänsyn till möjligheten till för-lustuljämning torde det för övrigt enligt
kommittén numera höra till undantagen att värdeminskningsavdragen inte kan
utnyttjas.
3.1.3
Remissyttrandena
Inledning
Kommitténs
uppfattning alt den framtida realisationsvinstbeskattningen av fastigheter bör
ansluta sig till det nuvarande beskattningssystemet har i'slorl sett godtagits
av remissinstanserna. Nägra önskemål om att vinstberäkningen skall avse ett
annat fastighetsbegrepp än del som f n, gäller eller att vissa fastigheter - t,
ex. villor - skall undantas frän realisationsvinstbeskattning har inte
framförts. Remissinstanserna har också allmänt godtagit att skatten bör träffa
den på grund av fastighetsavyttringen uppkomna vinsten, dvs. i princip
skillnaden mellan ä ena sidan försäljningspriset och å andra sidan kostnaderna
för förvärvet och avyttringen (omkostnadsbeloppel).
Ingångsvärde
Kommitténs
förslag att fastigheter, som anskaffats före år 1952. vid realisationsvinslberäkningen
skall - om inle den skattskyldige undantagsvis har fördel av att visa den
faktiskt erlagda köpeskillingen - anses anskaffade den 1 januari 1952 för ett
pris motsvarande 150 96 av fastighetens värde enligt 1952 års allmänna
fastighetstaxering, har mottagits positivt av fiertalet remissinsianser.
Förslagel tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. kammarrätten i
Siockholm, bankinspektionen. RSV. lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk,
länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län, företagsskalieberedningen
(majoriteten). KF och Lantbrukels skattedelegation. Några remissinstanser, bl,
a, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Auktoriserade faslig-hetsmäklares
rikstörbund. Sveriges advokatsamfund. Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges jordägareförbund och Sveriges villaägareförbund anser emel-
Prop.1975/76:180 61
lertid
att nuvarande regler för fastställande av ingångsvärde bör behällas.
AO
och länsstyrelsen i Västerbottens län anser att anknytningen till 1952 års
taxeringsvärde kan slopas. I stället föreslås all ingångsvärdet för äldre
förvärv skall fastställas med ledning av faslighetens taxeringsvärde 20 år före
avyttringen.
Enligt
Näringslivets skattedelegation behöver en schablonmässig fastställelse av
ingångsvärdet inte utesluta alt indexuppräkning och 3 000-kronorstillägg
beräknas från anskaffningsåret. Hänsyn föreslås däremoi inle tas till
förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag före år 1952 såvida de inte
uppgår till större belopp, Visseriigen kommer - anför delegationen - sannolikt
en slörre del av de skattskyldiga att vilja utgä frän 1952 års taxeringsvärde
och räkna anskaffningskostnaden frän denna tid. Genom delegationens förslag
anses emellertid rättvisa kunna skipas i de individuella fallen. Även
länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Skånes handelskammare anser att
den omständigheten att ingängsvärdeberäkningen sker med ledning av 1952 ärs
taxeringsvärde inle hindrar att fasta tillägg får tillgodoräknas ända frän
förvärvstillfället. Handelskammaren anser vidare att hänsyn alltid bör tas till
såväl eriagd köpeskilling som förbättringskostnader om ingångsvärdet bestäms
med ledning av den verkliga anskaffningskostnaden. Någon*anledningatt bortse
från förbättringskostnader som hänför sig till tiden före år 1952 föreligger
alltså inte enligt handelskammaren.
Vid
schablonmässig fastställelse av ingångsvärdet bör enligt kommittén
taxeringsvärde, som avser utförd fastighetstaxering före år 1970 uppräknas till
150 96. Taxeringsvärde fr. o. m. år 1970 ärs allmänna fastighetstaxering
föreslås skola uppräknas till 133 96. Reduceringen av uppräkningstalet kritiseras
av bl. a. länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län, FAR, Lantbrukarnas
skaitedelegation. Näringslivets skatiedelegalion och Sveriges advokatsamfund.
Näringslivets skaitedelegation framhåller i detta sammanhang att procenttalet
133 på sin tid föreslogs av 1963 års markvärdekommitté men att talet i den
slutliga lagstiftningen höjdes lill 150.
Förbättringskostnader
Kommittén
har, såvitt gäller konveniioneUi laxerade fastigheter, föreslagit att
beloppsspärren, 3 000 kr, för förbättringskostnader slopas. Detta förslag
liksom förslaget att förbättringskostnader skall beaktas vid vinstberäkningen
endast om de uppförts på avskrivningsplan eller om de kan verifieras genom
räkning eller faktura, har fått ett blandat mottagande, Länsslyrelsen i Västernorrlands
län. lantbruksstyrdsen, bostadsskaitekommittén och Lantbrukets skattedelegation
anser att beloppsspärren bör vara kvar. Enligt LO:s mening bör endasl slörre
förbättringskostnader beaktas. Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län samt
TOR föreslår att spärren sänks från 3 000 kr, lill 1 000 kr.
Åtskilliga
remissinstanser, däribland kammarrätten / Siockholm,
Prop.
1975/76: 180 62
SACO/SR,
KF, Lantbrukarnas skalledelegation. Näringslivels skatiedelegalion och Sveriges
villaägareförbund tiWstyrker i princip att beloppsspärren tas bort men anser
att kravet pä utredning angående tidigare utförda förbättringskostnader bör
lindras. Med hänsyn till att de kan ligga tjugo år eller mer tillbaka i tiden
bör enligt kammarrättens mening utrymme lämnas för godtagande av
förbättringskostnader som kan göras troliga eller sannolika.
Kommitténs
förslag om slopande av beloppsspärren för förbättringskostnader omfattar även
xc/;öWo«w.ve/-örfe/ös»g/!e/e/', dvs, villor samt fastigheter tillhörande
bostadsrättsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag.
Kommittén föreslår vidare att möjlighelen att beträffande dessa fastigheter
medräkna s. k. värdehöjande reparationer under innehavsliden skall begränsas
till isländsättningsälgärder som läggs ned på fastigheten strax före
avyllringen. Förbättringskostnader och därmed jämställda iståndsätt-ningskostnader
mäste enligt kommittén styrkas genom faktura eller räkning.
Många remissinstanser
ifrågasätter om förslaget angående värdehöjande reparationer innebär någon
förenkling av vinstberäkningsreglerna, Göta hovrätt och kammarrätten i
Stockholm anför att förslaget bör omarbetas så att det blir mer lätlilllämpat.
Bankinspektionen föreslår att avdragsrätt för reparationer avskaffas. Flera
remissinstanser anser alt det i lagtexten uttryckligen bör anges under vilken
tidrymd före en avyttring som en värdehöjande reparation kan beaktas, Sälunda
föreslår länsstyrelserna I Värmlands och Västerbottens län att reparationer
skall få medräknas endast om de utförts under det sista innehavsåret. Svenska
företagares riksförbund föreslår en tvåårsregel, länsstyrelserna I Kristianstads
och Örebro län en ireärsregel, Sveiiges villaägareförbund en femårsregel medan
Näringslivets skatiedelegalion anser att värdehöjande reparationer som nedlagts
under de sista tio innehavsåren bör få medräknas.
Lantbrukarnas
skalledelegation och Sveiiges advokatsamfund anser att nuvarande bestämmelser
angående värdehöjande reparationer bör behällas. Delegationen anför bl, a, att
den av kommittén föreslagna lösningen strider mot det normala förfaringssättet
vid en villaförsäljning, nämligen att köparen - och inte säljaren - låter
utföra erforderliga renoveringsarbeten.
Indexuppräkning
Kommitténs
uppfattning att indexuppräkning liksom hittills skall avse hela
anskaffningskostnaden kritiseras av bl, a, LO och Svenska riksbyggen. Enligt
dessa remissinstanser bör uppräkningen i princip omfatta endast den del av
anskaffningskostnaden som den skattskyldige betalat kontant.
Näringslivets
skaitedelegation och Sveiiges fastighetsägareförbund ifrågasätter om inte
indexuppräkningen bör medges även vid förlustberäkningen. 1 övrigt har vad
kommittén anfört angående indexuppräkning allmänt godtagits vid
remissbehandlingen.
Prop.
1975/76: 180 63
3
000-kronorstillägget
Kommitténs
förslag att systemet med fasta lillägg bör behållas har godtagits av fiertalet
remissinstanser, LO och Svenska riksbyggen anser emellertid att 3
000-kronorstillägget helt bör slopas. Vad gäller avdragels storlek delar
åtskilliga remissinstanser kommitténs uppfaltning att det fasta tillägget även
i fortsättningen bör vara 3 000 kr. per är. Bankinspektionen menar dock att
avdragsbeloppet kan sänkas till 2 500 kr. Göta hovrätt. Sveiiges advokatsamfund
och Sveriges villaägareförbund föreslår däremot en uppräkning till 5 000 kr.
Även
förslaget all fast tillägg inte skall få åtnjutas om det taxerade byggnadsvärdet
understiger 10 000 kr. har mottagits positivt av remissinstanserna,
Kammarrätien I Stockholm och länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att detta
krav bör gälla inte bara annan fastighet utan även jordbruksfastighet,
Sveriges villaägareförbund anför att byggnadsvärdet ibland lorde beslämmas som
skillnaden mellan ett såsom för sig bestämt totalvärde för fastigheten och
fastighetens markvärde enligt fastställd markvärdeskarta. Byggnadsvärdet kan i
sädana fall bli lägre än 10 000 kr. trots att byggnaden används för
bostadsändamål. Mot denna bakgrund anser förbundet att den föreslagna
beloppsspärren bör utgå. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
fastighetsägareförbund.
RSV
anför att det kan förekomma att en fastighet av misstag inte åsatts taxerat
byggnadsvärde. Rätten till fast lillägg bör enligt RSV föreligga även i ett
sådant fall, om del i efterhand kan konstateras att fastigheten rätteligen
borde ha åsatts ett taxeringsvärde om minst 10 000 kr. Kammarrätien i Stockholm
framhåller att det vid delförsäljning av fastighet med fiera bostadsbyggnader
inte är möjligt att ange hur mycket av fastighetens byggnadsvärde som belöper
på den sålda byggnaden. Enligt kammarrätten bör därför i lagtexten anges
riktlinjer för hur det taxerade byggnadsvärdet i dessa fall skall fördelas på
de olika byggnaderna.
Förslaget
att fasta tillägg skall kunna åtnjutas om en jordbrukare säljer hela sin
fastighel utom mangårdsbyggnad med tillhörande tomtområde tillstyrks av bl, a.
lantbrukssiyrelsen. Lantbrukarnas skalledelegation och Sveriges
föreningsbankers förbund. Länsstyrelsen i Göteborgs oeh Bohus län samt Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund anser alt rält till 3 000-kronorslillägg bör
föreligga även vid markförsäljning från villafastighel. Bankinspektionen saml
länsstyrelserna i Värmlands och Örebro län är däremot av den uppfattningen att
fasta tillägg bör komma i fråga endasl om avyttringen omfattar bostadsbyggnad.
Enligt länsstyrelsen i Örebro län är försäljning av hela jordbruksfastigheten,
följd av ålerköp av mangårdsbyggnaden, att anse som en skentransaktion för att
komma i åtnjutande av de fasta tilläggen. För att komma lill rätta med sådana
fall föreslår länsstyrelsen att 3 000-kronorstillägg inte skall medges om
mangårdsbyggnaden köps tillbaka inom ett är efter försäljningen av
jordbruksfastigheten.
Prop.1975/76:
180 64
Kommitténs
förslag att fasta tillägg skall få åtnjutas för brunnen eller riven byggnad
såvida arbetet med att uppföra ersätlningsbyggnad påbörjas inom ett är har
berörts i några remissyttranden. Lantbrukarnas skaitedelegation och Sveiiges
föreningsbankers förbund anser alt en jämkningsregel bör införas om
fastighetsägaren på grund av särskilda omständigheter inte kan påbörja arbetet
inom ettårsperioden. Näringslivels skaitedelegation föreslår att tillägg medges
förden tid en fastighet varit bebyggd även om fastighetsägaren av nägon
anledning valt att inte återuppföra en brunnen eller riven byggnad.
Värdeminskningsavdrag
Kommitténs
förslag att även värdeminskningsavdragen skall indexuppräknas tillstyrks
allmänt av remissinstanserna. Länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län, FAR,
Svenska byggnadsenlreprenörföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund och
Sveriges föreningsbankers förbund anser att hänsyn inte bör tas till
värdeminskningsavdrag som fastighetsägaren i praktiken inte kunnat utnyttja.
Länsstyrelsen i Stockholms län, företagsskatteberedningen. Näringslivets
skaitedelegation och TÖR anför att avskrivning av byggnad e. d. mot
investeringsfond givetvis bör minska fastighetens ingångsvärde på samma sätt
som åtnjutna värdeminskningsavdrag.
3.2
Försäljning av del av fastighet m. m.
3.2.1
Nuvarande regler Delavyitring av fastighel
Vid
beräkning av realisationsvinst sker, som framhållits i det föregående, i princip
en jämförelse mellan anskaffningskostnaden och försäljningspriset för
fastigheten. Avser försäljningen blott en del av fastigheten bör den skattskyldige
givetvis inte få tillgodoräkna sig avdrag för hela anskaffningskostnaden.
Anskaffningskostnaden mäste då proportioneras mellan den sålda fastighetsdelen
och den del av fastigheten som är kvar i den skattskyldiges ägo.
I
lagtexten finns inte några regler om hur denna proportionering skall utföras.
Enligt praxis sker emellertid proportioneringen av anskaffningskostnaden med
utgångspunkt i värdenivän vid förvärvstillfället. Detta innebär att man söker
utreda hur stor del av fastighetens anskaffningskostnad som vid
förvärvstillfället belöpte på den avyttrade fastighetsdelen. Beräknas
anskaffningskostnaden med ledning av ett taxeringsvärde under innehavstiden,
t, ex. taxeringsvärdet 20 år före försäljningen, torde anskaffningskostnaden
fördelas mellan den sålda och den behållna fastighetsdelen med utgångspunkt i
den värdenivå som legat till grund för fastighetstaxeringen.
Prop.1975/76:180 65
Marköverföring
Enligt
tidigare bestämmelser var överföring av mark i samband med laga skifte eller
ägoutbyte inte underkastad realisationsvinstbeskattning, Sädan beskattning
skulle i första hand träffa realiserad vinst vid försäljning och ansågs inte
böra ifrågakomma om mark vid dylika förrättningar byttes mot i stort selt
likvärdig mark. Del fanns visseriigen enligt beslämmelserna i 1926 års
jorddelningslag (1926:326) vissa möjligheter att utjämna uppkommande skillnad
i pengar, om en fastighet tilldelades mark som var mindre värd än den mark som
fastigheten avstod. Möjligheterna lill sådan jämkning var emellertid länge
ganska begränsade både i fråga om förrättningar som kunde genomföras
tvångsmässigt och frivilliga förrättningar.
Från
och med den 1 april 1968 utvidgades genom ändringar i jorddelningslagen
möjligheterna till frivillig förändring av fastigheternas storiek i samband med
laga skifte och ägoutbyte, Storieksförändringarna kunde härefter i princip bli
obegränsade och det kunde även förekomma att vederiag uigick i endast pengar.
Då en marköverföring härigenom kunde framstå som en vanlig markförsäljning,
infördes år 1968 skatteplikt för vinst vid dylika frivilliga marköverföringar.
Övriga marköverföringar i samband med laga skifte eller ägoutbyte enligt
jorddelningslagen skulle liksom tidigare vara undantagna från beskattning.
Då
jorddelningslagen ersattes med den av 1970 års riksdag antagna fastighetsbildningslagen
(1970:988), som trädde i kraft den 1 januari 1972, blev nya ändringar i
beskattningsreglerna aktuella, 1 prop, 1971:135 anfördes bl, a, att det inte
gick att bortse från att reglerna för marköverföring genom fastighetsreglering
enligt fastighetsbildningslagen innebar en ganska väsentlig omläggning i
förhällande till jorddelningslagens regler. Inte ens förde marköverföringar
som skulle kunna genomföras tvångsmässigt föreskrev de nya reglerna någon
begränsning i fråga om överföringarnas relativa storiek, 1 propositionen
ifrågasattes därför om det fanns anledning all behandla frivilligfallen och
ivångsfallen olika. Beskattning kunde emellertid anses motiverad endasl i de
fall då marköverföringen kunde sägas innebära en försäljning och en sädan
karaktär hade överföringen om och i den män ersättningen för avstådd mark
utgick i pengar.
1
överensslämmelse härmed har beskattningsreglerna utformats så alt
vinstbeskattning kan aktualiseras endast om ersättning för avstådd mark helt
eller delvis ulgår i pengar. Har mark avståtts mol vederlag i både mark och
pengar skall beskattningen avse endast den del av vinsten som hänför sig till
kontantersättningen. Det är härvidlag utan betydelse om marköverföringen
grundar sig påen frivillig eller tvångsmässigt genomförd förrättning. Av
praktiska skäl har man, när det gäller fastighetsreglering enligt 5 kap,
fastighetsbildningslagen, ansett sig böra undanta smärre kontantersättningar
från beskattning. Beskattning kan i dessa fall ifrågakomma endast om den eller
de ersättningar i pengar som den skatlskyldige fått under beskattnings-
5 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 180
Prop.
1975/76: 180 66
året
överstigit 5 000 kr. När mark avstås genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningslagen
utgär hela ersättningen i pengar. Någon beloppsgräns har inte uppställts för
dessa fall.
Markupplåtelse
mot engångsersättning
Engångsersättning
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på
obegränsad tid likställs med köpeskilling vid avyttring av fastighel. Sädan
ersättning kan således föranleda realisationsvinstbeskattning vare sig
upplåtelsen framsiår som ett fullständigt ianspråktagande av mark eller inte.
På
samma sätt som de nu berörda engångsersättningarna behandlas vidare
engångsersättningar som fastighetsägare uppbär för sädana inskränkningar i
förfoganderätten till fastighet som kan föreskrivas enligt naturvårdslagen
(1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar.
För
att undvika beskattning av bagatellersättningar har föreskrivits att den
skattskyldige från sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar
han fått under ett beskattningsår fär göra avdrag vid vinstberäkningen med 2
000 kr. Detta schablonavdrag får dock inte överstiga ersättningsbeloppet.
Avdrag kan emellertid medges med högre belopp om den skattskyldige kan visa att
hans avdragsgilla omkostnader överstigit 2 000 kr. Vid vinstberäkningen anses
sä stor del av fastigheten avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i
förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller
servitutsrätten. Anskaffningskostnaden beräknas alltså i upplåtelsefallen med
ledning av värdenivån vid avyttringstillfället och inte - som vid avyttring av
fastighetsdel - med ledning av värdenivån vid förvärvstillfället.
Konsumering
av ingångsvärde
Ett
svårlöst problem vid beräkning av realisalionsvinst är hur tidigare under
innehavstiden gjorda delförsäljningar och markupplåtelser o. d. skall beaktas.
Anlag t.ex, att en person, som inköpt en fastighet för 100 000 kr, efter fem
års innehav avyttrar ett markområde från fasligheten för 40 000 kr. och tio är
senare avyttrar sitt återstående fastighetsinnehav. Det synes uppenbart att den
skatlskyldige inte bör få använda hela den ursprungliga köpeskillingen för
fastigheten, 100 000 kr., som ingångsvärde vid beräkning av vinslen på grund av
den slutliga avyttringen. Viss del av ingångsvärdet måste anses belöpa på
delavytiringen (markupplåtelsen). Som ingångsvärde vid den slutliga
försäljningen bör således redovisas skillnaden mellan 100 000 kr. och den del
av del ursprungliga ingångsvärdet som kan anses konsumerad genom delavytiringen
(markupplåtelsen).
KL
innehåller inte nägra regler om hur det ursprungliga ingångsvärdet skall
minskas på grund av en lidigare gjord delavyitring, I praxis torde
Prop.1975/76:
180 67
man
söka fastställa hur stor del av del ursprungliga ingångsvärdet som kan anses
belöpa på den avyttrade fastighetsdelen. Denna fördelning av ursprungliga
ingångsvärdet sker med ledning av värdenivån vid förvärvstillfället.
Skillnaden mellan ingångsvärdet för hela fasligheten och ingångsvärdet för
fastighetsdelen utgör ingångsvärde vid den slutliga avyttringen. Kan
ingångsvärdet för den i det nyss nämnda exemplet sålda fastighetsdelen
uppskattas till 24 000 kr. blir alltså ingångsvärdet för återstoden av
fastigheten 76 000 kr.
Har
en fastighet avyttrats genom marköverföring skall som skattepliktig
realisationsvinst upptas så stor del av realisationsvinsten som belöper på vad
den skattskyldige erhållit i vederiag i pengar. Har den skatlskyldige i samband
med fastighetsreglering avyttrat mark för t.ex. 40 000 kr., varav i kontanter
10 000 kr., skall således en fjärdedel av vinsten räknas som skattepliklig
inkomst. Realisationsvinsten uppskattas därvid i princip på samma sätt som vid
en vanlig försäljning, vilkel bl. a, innebär alt ingångsvärdet skall beräknas
med utgångspunkt i värdenivän vid förvärvstillfället. Enligt en uttrycklig
föreskrift i punkt 4 av anvisningarna lill 35 § KL skall - vid senare avyttring
av återstående fastighetsinnehav - fastighetens ingångsvärde minskas med så
stor del av ingångsvärdet för den genom marköverföring avstådda marken som
ersättningen i pengar utgör av det totala vederiaget för marken. Kan
ingångsvärdet för den i exemplet överförda marken beräknas till 24 000 kr.,
skall ingångsvärdet för återstoden av fastigheten således reduceras med en
fjärdedel av detta belopp, dvs. med 6 000 kr.
Vid
markupplåtelse anses så stor del av fasligheten avyttrad som ersättningsbeloppet
utgör av fastighetens hela värde omedelbart före upplåtelsen. Uppgår
ersättningsbeloppet till 40 000 kr. och är hela fastighetens värde vid
upplåtdsetillfällei 200 000 kr., anses således en femtedel av fastigheten
avyttrad. Vid vinstberäkningen pågrund av upplåtelsen fär som ingångsvärde på
den upplåtna marken upptas en femiedel av den ursprungliga köpeskillingen.
Förvärvades fastigheten för 100 000 kr. blir ingångsvärdet för den upplåtna
marken alltså 20 000 kr. Vid en framtida försäljning av hela fastigheten lorde
ursprungliga ingångsvärdet minskas med den del av ingångsvärdet som utnyttjats
vid markupplåtelsen, I det valda exemplet blir fastighetens ingångsvärde vid
den slutgiltiga avyttringen således 80 000 kr.
Om
ingångsvärdet pä det återstående faslighelsinnehavet beräknas med ledning av
ett efter delavytiringen, markupplåtelsen eller marköverföringen åsalt
taxeringsvärde, skall någon reducering av detta värde inte äga rum,
3.2.2
Kommittén
Delavyitring
av fastighet
Kommittén
utlalar att det givetvis är principiellt riktigt att fördela ingångsvärdet för
en avyttrad fastighetsdel med ulgångspunkl i värdenivån
Prop.1975/76:
180 68
vid
förvärvstillfället. Denna metod sägs dock medföra stora svårigheter,
framförallt vid uppdelning av ingångsvärdet pä mark resp. byggnader. Kommittén
har inle funnit del möjligt att utforma en schablon eller ge anvisningar om hur
proportionering skall ulföras enligt värdenivän vid förvärvet. Huvudsakligen
av praktiska skäl föreslår kommittén därför att möjlighet lämnas till proportionering
med utgångspunkt i värdenivån vid tiden för avyttringen. Förslaget
överensstämmer med vad som f n. gäller i upplåtelsefallen.
Kommittén
framhåller att tidpunkten för anskaffningen, fastighetens belägenhet och
verksamhetens inriktning inte innebär några problem om proportionering sker
med ledning av värdenivån vid försäljningstillfället. Med det aktuella
försäljningsbeloppet som en känd faktor gäller det endast alt beräkna
fastighetens hela värde vid försäljningstillfället. Så stor del av fastighetens
totala anskaffningskostnad skall således avräknas vid realisationsvinstberäkningen
som försäljningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tidpunkten för
försäljningen.
Vid
beräkning av den totala anskaffningskostnaden mäste, påpekar kommittén vidare,
hänsyn givelvis las till förhållandena på hela fastigheten under innehavstiden.
Man får således inte utgå enbart från den del av fastigheten som direkt berörs
av försäljningen. En konsekvens av detta blir enligt kommittén att man vid
vinstberäkningen skall ta med förändringar i eventuellt byggnadsbestånd även om
upplåtelsen eller delförsäljningen inte omfattar någon byggnad. Om 3
000-kronorstillägg skall få åtnjutas vid försäljningen beror på om nägon
bostadsbyggnad finns pä den försålda fastighetsdelen eller - såvitt gäller
jordbrukare - om dessa i enlighet med kommitténs förslag väljeratt utnyttja de
3 000-kronorstillägg,som belöper på den behållna delen. Någon proportionering
av 3 000-kronorstilläggen på försåld och behållen del skall däremoi inle komma
i fräga.
Kommittén
anför att den föreslagna metoden förefaller lämplig i de fall delförsäljning
avser den helt övervägande delen av taxeringsenheten. Om en försäljning avser
en relativt liten del av en stor taxeringsenhet bör man enligt kommittén inte
uppställa regler som obligatoriskt kräver en fullständig utredning om
förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag beträffande hela fastigheten.
Kommittén föreslär därför att det skall stå den skattskyldige fritt att vid
försäljningen grunda realisationsvinstberäkningen på värderelationen vid
förvärvstidpunkten eller vid försäljningstillfället.
Väljer
den skattskyldige alt beräkna vinslen med utgångspunkt i värdet vid
förvärvstillfället kan det, såvitt gäller försäljningar som avse en obetydlig
del av taxeringsenheten, enligt kommittén vara lämpligt att införa en schablonregel
för beräkningen av anskaffningskostnaden för den sålda delen. Denna
schablonmässiga anskaffningskostnad anser kommittén kunna sättas till 1 kr. per
kvadratmeter. Schablonregeln föreslås få tillämpas om den försålda delen avser
en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och
köpeskillingen är mindre än 10 96 av det för taxeringsenheten
Prop.
1975/76:180 69
gällande
taxeringsvärdet vid försäljningstillfället.
Kommittén
diskuterar ingående olika metoder för beräkning av hela fastighetens värde vid
försäljningstillfället. Enligt kommittén bör man vid beräkning av detta värde
i regel kunna utgå från fastighetens vid försäljnings-tillfallet gällande taxeringsvärde.
Detta taxeringsvärde minskas med belopp motsvarande den inverkan upplåtelsen
eller delförsäljningen kan antas ha på taxeringsvärdet enligt de principer som
tillämpats vid senasle allmänna fastighetstaxering. Del sålunda reducerade
taxeringsvärdet multipliceras därefter med dels 133 96, dels omräkningstal
baserat på konsumentindex. Slutligen tilläggs ersättnings- resp,
försäljningsbeloppet.
Kommittén
har inte ansett del nödvändigt att införa denna schablonregel i KL. Kommittén
påpekar också alt regeln är alt anse som en hjälpregel som kan frångås om det
är uppenbart att fastighetens saluvärde avviker frän det värde som erhålls med
tillämpning av schablonregeln.
Marköverföring
Även
vid marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen synes enligt kommitténs
uppfattning den skattskyldige kunna beräkna anskaffningskostnaden på avyttrad
mark pä grundval antingen av värdenivån vid avyttringstillfället eller
värdenivän vid förvärvstillfället. Däremot torde den av kommittén föreslagna
schablonregeln för fastställande av anskaffningskostnaden - I kr, per
kvadratmeter för tomtmark avsedd att bebyggas med bostadshus - inte vara
tillämplig vid marköverföring. Anledningen härtill är att marköverföring genom
fastighetsreglering inte torde bli aktuellt om den avyttrade marken skall
användas för bostadsändamål.
Den
av kommittén anvisade metoden för uppskattning av hela fastighetens värde vid
avyttringstillfället synes kunna begagnas även vid marköverföringar. Kommittén
föreslår inte någon ändring av regeln att skattefrihet föreligger om det
sammanlagda ersättningsbeloppet under ett är understiger 5 000 kr.
Markupplåtelse
mol engångsersättning
Kommittén
torde inte ha avsetl nägon ändring av beräkningen av anskaffningskostnaden för
mark som upplåtils på obegränsad tid mot engångsersättning. Liksom hittills
lorde således enligt kommittén anskaffningskostnaden i dessa fall beräknas på
grundval av fastighetens värde vid upplåtelsetillfället. Den föreslagna
schablonen - anskaffningskostnad 1 kr, per kvadratmeter - torde inte heller
vara avsedd att fä tillämpas vid markupplåtelser.
Vid
vinstberäkningen lår den skatlskyldige frän sammanlagda beloppet av
engångsersättningen under beskattningsåret f n. åtnjuta ett schablon-
Prop. 1975/76:180 70
mässigl
avdrag om högst 2 000 kr. Kommittén föreslår inte någon ändring på denna punkt.
Konsumering
av ingångsvärde
Enligl
kommittén bör lagtexten innehålla en allmän föreskrift om att alla
delförsäljningar och markupplåtelser från en fastighet skall påverka
om-kostnadsavdragels storiek vid en slutlig avyttring av fastigheten. Vad
gäller tillvägagångssättet vid denna justering av omkostnadsavdraget skiljer
kommittén till en början mellan å ena sidan sådana delförsäljningar och upplåtelser,
där eventuell vinst varit skattepliktig enligl nu gällande eller äldre
bestämmelser, och ä andra sidan sädana delförsäljningar och upplåtelser, där
eventuell vinst varit skattefri - vare sig skattefriheten berott pä alt fastigheten
innehafts mer än tio är eller på att särskilt undantag från skatteplikt varil
stadgat för transaktionen i fråga.
1
det första fallet skall realisationsvinstberäkning normalt ha gjorts och
utredning föreligga om huru mycket av fastighetens totala kostnader som tagits
i anspråk i anledning av delförsäljningen eller upplåtelsen. Enligt kommittén
bör man kunna utgå från att endast så mycket av fastighetens totala
anskaffningskostnad har konsumerats som motsvarar det lägsta av försäljnings-
eller ersättningsbeloppet och framräknad andel av totalkostnaden.
Konsumerad
del av fastighetens totalkostnader kan, anför kommittén, beräknas på enahanda
sätt även när fullständig utredning inte lämnats därför att redan en
överslagsberäkning visat att ingen vinst uppkommit. Anskaffningskostnaden
skall då minskas med ett belopp som motsvarar erhållen ersättning. Har avdrag
gjorts enligt schablonmetod, skall anskaffningskostnaden enligt kommittén
minskas med del lägsta av ersättningsbeloppet eller schablonavdraget.
Om
eventuell vinst varit skattefri har någon realisationsvinstberäkning inte
utförts och del är enligt kommittén inte möjligt alt göra en sädan beräkning i
efterhand. Är ingångsvärdet ett taxeringsvärde, t. ex, det som åsatts vid 1952
års allmänna fastighetstaxering, gäller det att reducera detta värde med hänsyn
till den värdenedgång som förorsakats av de skattefria försäljningarna och
upplåtelserna. Reduceringen börenligt kommittén göras efler de grunder som
gällde vid fastighetstaxeringen i fräga.
Har
värdenedgängen inträffat under åren 1952-1955 och föranlett om-taxering vid
särskild fastighetstaxering nägot av åren 1953-1956 föresläs det
taxeringsvärde, som åsatts vid den särskilda fastighetstaxeringen, böra ersätta
det vid 1952 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet som
ingångsvärde, Samma värderingsnormer skall tillämpas vid särskild
fastighetstaxering som vid den närmaste föregående allmänna fastighetstaxeringen.
Om värdenedgången inträffat senare eller omlaxering vid särskild
fastighetstaxering inte har skett måste i princip en omlaxering göras i samband
med realisalionsvinstutredningen.
Prop.
1975/76: 180 71
Om
fastigheten anskaffats efter den 31 december 1951 och den faktiska
anskaffningskostnaden sålunda utgör ingångsvärde, lår man enligt kommittén
använda del vid värdenedgången gällande taxeringsvärdet och reducera detta på
förut angivet sätt. Genom proportionering kan man därefter fä fram hur mycket
anskaffningskostnaden skall reduceras med anledning av värdenedgången. Den
faktiska anskaffningskostnaden föresläs alltså böra reduceras procentuellt lika
mycket som taxeringsvärdet nedgått eller vid senare företagen omlaxering kan
anses ha bort nedgå.
Kommittén
anför att beräkningen av den del av det ursprungliga ingångsvärde som kan
anses konsumerat på grund av en delavyitring, markupplåtelse e. d. ofta mäste
göras lång tid efter det att avyttringen eller upplåtelsen skett. Med hänsyn
lill att utredningen är så pass komplicerad har kommittén funnit det nödvändigt
att - som en alternativ regel - föreslå att konsumerad del av fastighetens totalkostnad
fär, utan särskild ulredning, upptas till 50 % av erhållen ersättning. Den
återstående anskaffningskostnaden skall dock inte beräknas lägre än noll.
3.2.3
Remissyttrandena Delavyitring av fastighet
Kommitténs
förslag att en fastighetsägare, som avyttrar en del av sin fastighet, skall få
beräkna anskaffningskostnaden med ledning av antingen värdenivån vid
avyttringstillfället eller värdenivån vid förvärvstillfället tillstyrks av bl.
a. RSV, länsstyrelsen i Värmlands län. Lantbrukarnas skaitedelegation och
Näringslivets skatiedelegalion. Länsslyrelsen i Kristianstads län anser däremot
alt den faktiska anskaffningskostnaden för den avyttrade fastighetsdelen alltid
bör ligga till grund för vinstberäkningen. Om anskaffningskostnaden fastställs
efter värdenivån vid avyttringstillfället föranleder delavytiringen, anför
länsslyrelsen, ofta ingen skatt. Genom att utnyttja taxeringsvärdet som
ingångsvärde kan fastighetsägaren enligt länsslyrelsen också undgå beskattning
när han senare säljer återstoden av fastigheten. Länsslyrelsen i Västerbottens
län anser att nuvarande regler inte bör ändras förrän ytteriigare försök gjorts
att åstadkomma enkla och klara beslämmelser.
RSV,
Sveriges föreningsbankers förbund och Lantbrukarnas skatiedelegalion anför att
den föreslagna schablonregeln vid försäljning av tomter avsedda att bebyggas
med bostadshus fått ett alllför snävt tillämpningsområde. Det föresläs att
ingångsvärdet skall kunna översliga 1 kr, per kvadratmeter och att villkoret
all köpeskillingen måsle vara mindre än 10 % av fastighetens taxeringsvärde
mildras. Önskemål framställs också om att schablonregeln skall få användas vid
avyttring av mark som är avsedd för t. ex, industriellt ändamål.
Prop.
1975/76: 180 72
Marköverföringar
Vad
kommittén anfört angående marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen har
inte föranlett nägra egentliga invändningar från remissinstansernas sida, Göta
hovrätt och statens lantmäteriverk anför emellertid att gränsen för skatteplikt
bör höjas från 5 000 kr, till 10 000 kr, samt att det bör klarläggas i vad
m&v\ ereäuniuga: vid fasighelsklyvning enligt 11 kap,
fastighetsbildningslagen bÖr medföra realisationsvinstbeskattning.
Markupplåtelse
mot engångsersättning
Länsstyrelsen
i Örebro lärt och Lantbrukarnas skalledelegation efterlyser en inventering av
olika engångsersättningar som en fastighetsägare kan erhålla vid upplåtelse av
mark på obegränsad tid eller på grund av att beslående skada tillfogas
fastigheten. Enligt skattedelegationen är det otillfredsställande att de
skattskyldiga måste sväva i ovisshet om beskattningskonsekvenserna pä detta
område.
Konsumering.
av ingångsvärde
Endast
ett fåtal remissiiistanser har berört kommitténs förslag om hur en delavyttring
skall påverka vinstberäkningen när återstoden av fastigheten sedermera
avyttras. Lantbrukarnas skaitedelegation anför att det kan finnas skäl att
upprätta en särskild liggare där de erforderiiga uppgifterna finns bevarade.
Beträffande den av utredningen föreslagna schablonregeln, nämligen att
ingångsvärde på försåld fastighetsdel skall anses motsvara hälften av erhållen
ersäitning. anför delegationen att regeln enligt lagtextförslagei fär användas
endast om utredning inte kan förebringas om den andel av ingångsvärdet som
belöpt på delförsäljningen. Enligt delegationen är det oklart om regeln är
tillämplig både i fall dä försäljningen varit skattepliktig och i de skattefria
fallen. Ett klariäggande är enligt delegationen behövligt.
3.3
Uppskovsbestämmelser m. m.
3.3.1
Nuvarande regler Allmänna bestämmelser
Enligt
en särskild förordning (1968:276) medges uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst. Bestämmelserna, som enbart avser realisationsvinst vid
avyttring av faslighet, innebär i huvudsak följande.
Uppskovsmöjligheten
lar sikte på vissa fall där det är fräga om ett mer eller mindre tvångsmässigt
övertagande av eller förfogande över den skatlskyldiges fastighet. Uppskovets
syfte är att ge den skattskyldige möjlighet
Prop. 1975/76: 180 73
att
inom viss tid anskaffa en fastighel av jämföriig art. Som förutsättning för
uppskov gäller således att den skatlskyldige avser att före utgången av tredje
kalenderåret efter det år, då realisationsvinsten uppgetts eller bort uppges
till beskattning i den skattskyldiges självdeklaration, förvärva fastighet
(ersättningsfastighet) som är jämföriig med den fastighet till vilken
realisationsvinsten hänför sig. Uppskov kan även erhållas för den vinst, som
belöper på byggnad, om den skattskyldige avser att inom samma tid utföra ny-,
till- eller ombyggnad på mark, som han äger eller förfogar över för alt
därigenom erhålla en byggnad jämförlig med den, som funnits på den avyttrade
fastigheten. Uppskov med beskattningen kan erhållas även i det fall
ersättningsfastigheten anskaffats redan innan försäljningen skedde.
Möjlighelen
alt fä uppskov med realisationsvinstbeskattningen slår till buds när fråga är
om realisationsvinst vid expropriation och liknande tvångsförsäljning av
fastighet, arronderingsförsäljning - dvs, fastighetsförsäljning som ulgör led i
åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering -
försäljning till staten på grund av fiygbuller eller marköverföring enligt det
utvidgade ägoutbytesinstituiet. Uppskovsmöjligheten omfattar också
realisationsvinst som hänför sig lill engångsersättning för upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till faslighet på obegränsad tid. Detsamma
gäller när engångsersättningen avser inskränkning i förfoganderätten till fastighet
enligt naturvårdslagen eller motsvarande inskränkningar enligt andra författningar.
Däremoi har uppskovsregler inte ansetts behövliga för t, ex, villaägare, som
måste sälja villan på grund av fiyttning från orten och som skaffar ny villa pä
den nya orten, 1 motioner i riksdagen har emellertid hemställts att
uppskovsreglerna skall utvidgas till att avse vinst vid försäljning av
egnahemsfastighei. när försäljning är föranledd av ändrade förhållanden pä
arbetsmarknaden eller på grund av sjukdom eller liknande och där ägaren måste
anskaffa likvärdig bostad på annan ort.
Som
förutsättning för all uppskov skall kunna erhållas gäller generellt all den
skallepliktiga realisationsvinsten skall ha uppgått till minst 3 000 kr.
Uppskov har nämligen av praktiska skäl inte ansetts böra komma i fråga om
realisationsvinsten är förhållandevis liten,
I
fräga om de föreskrifter som sammanhänger med beslutsförfarandel kan nämnas
följande.
Uppskovsfrågan
skall handläggas av länsskatterälten i det län där den fastighet, till vilken
realisationsvinsten hänför sig, är belägen. Uppskovsansökningen skall vara
inkommen till skatterättens kansli före utgången av året efter det är under
vilken realisationsvinsten uppkommit.
I
allmänhet har den skattskyldige inte hunnit göra ersättningsanskaffningen, när
uppskovsfrågan först blir aktuell. Medges uppskov i detta läge, får beslutet
därom betraktas såsom ett preliminärt beslut, som innebär att
realisationsvinstbeskattningen får anstå tills vidare i avvaktan pä alt ersättningsanskaffning
gjorts inom den föreskrivna treårsperioden. Men som förutsättning för ett sådant
preliminärt beslut före ersättningsanskaffningen
Prop. 1975/76: 180 74
gäller
att den skattskyldige skall ha ställt garanti av bank eller, efter
länsstyrelsens medgivande, av annan kreditinrättning för den beräknade
realisationsvinstskatt som hänför sig till den gamla fastigheten. Skatten beräknas
därvid schablonmässigt till 50 % av den vid laxeringen till statlig
inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinsten. Bankgarantin avser att skydda
det allmänna för föriust i fall då de medel, som ställts till den skattskyldiges
förfogande genom uppskovet, inte används till avsetl ändamål. Beslämmelserna om
bankgarantin är av samma slag som de motsvarande bestämmelser som finns i
förordningarna angående fartygsfonder och åter-anskaffningsfonder.
Om
den skattskyldige inte före utgången av det tredje kalenderåret efter det är dä
realisationsvinsten uppkommit förvärvat nägon ersättningsfastighet, får han
inte l.angre åtnjuta uppskov. Realisationsvinsten skall dä upptas till
beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för det är då skattskyldighet
för realisationsvinsten uppkom. Det bör påpekas, att de särskilda förutsätt
ningar som taxeringslagen (1956:623) uppställer för eftertaxering inte gäller
här. Däremot skall som vid eftertaxering tillämpas de skattesatser som följer
av bestämmelserna i 63 S KL och 13 S lagen (1947:576)om siatlig inkomstskatt.
Har
den skatlskyldige inom den föreskrivna tiden anskaffat ny fastighet blir frågan
om uppskov skall få åtnjutas även i fortsättningen beroende av i vad mån
realisationsvinsten behövt användas för ersättningsanskaffningen eller inte.
Om
den ersättning till vilken realisationsvinsten hänför sig, efter avdrag för
försäljningsomkostnader eller liknande kostnader, motsvarat eller understigit
vad han betalat för den nya fastigheten, får det fortsatta uppskovet avse hela
beloppet av den skattepliktiga realisationsvinsten. Detta betyder att frågan om
vinstens beskattande inte aktualiseras förrän i samband med en avyttring av
ersättningsfastigheten. Skatteanspråket realiseras då genom att den icke
beskattade realisationsvinstens belopp skall avräknas från det ingångsvärde som
enligt realisationsvinstreglerna gäller för ersättningsfastigheten. Därigenom
kommer den gamla realisationsvinsten att automatiskt las fram till beskattning
i samband med ersättningsfastighetens avyttring.
Skulle
den ersättning, efler avdrag för omkostnader, som den skattskyldige fått vid
den transaktion som gett upphov till realisationsvinsten, i stället överstiga
vad han betalar för den nya fastigheten, gäller däremoi all uppskov med
beskattningen inte längre får åtnjutas för den del av realisationsvinsten som
motsvarar del överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten skall
upptas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för del är då
vinslen uppkom. För eventuellt resterande del av realisationsvinsten har den
skatlskyldige rält till fortsatt uppskov.
Uppskovsfrågan
bör las upp till slulligt avgörande sä snart ersättningsanskaffningen skett.
Detta kan ske på taxeringsmyndigheternas initiativ. Det åligger likväl
skattskyldig som fätl uppskov att, när anskaffningen skett.
Prop. 1975/76:180 75
utan
dröjsmål anmäla detta för länsskatterätten.
När
uppskov erhållits och fråga uppkommer om beskattning av realisationsvinst resp.
beräkning av realisationsförlust på grund av avyttring av
ersättningsfastigheten, skall innehavstiden för ersättningsfastigheten beräknas
som om avyttringen avsett den lidigare innehavda fastigheten, då det gäller att
bestämma den vinstprocent - 75 96 eller 100 96 - som skall beskattas. Däremot
får den skatlskyldige inte vid denna senare realisationsvinstberäkning på nyll
tillgodoräkna sig den indexuppräkning eller de 3 000-kronorstillägg som ingått
i den realisalionsvinst som pågrund av uppskovsreglerna avräknats från
ersättningsfastighetens ingångsvärde. Men om den lidigare uppkomna
realisationsvinst som föranlett uppskovet avsett endast en del av
fastighetsinnehavet, skall realisationsvinstberäkningen i vad den avser den
återstående delen ske med utgångspunkt i det ingångsvärde som är kvar för
fasligheten efter den försia försäljningen. En liknande delförsäljning
föreligger t. ex, när en person mot engångsersättning upplåter nyttjanderätt på
obegränsad tid till sin fastighet eller när han mot sådan ersäitning
underkastat sig inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt
naturvårdslagen och senare avyttrar fastigheten.
1 en
särskild tillämpningskungörelse (1968:477) föreskrivs att beslut om uppskov med
realisationsvinstbeskattning skall antecknas i särskild liggare. Anteckningen
kan då tjäna till ledning för den eftertaxering resp, den avräkning från den
nya faslighetens ingångsvärde som i förekommande fall skall ske. Vidare skall
underrättelse om uppskovsbeslutet där sä behövs sändas till länsstyrelsen i det
län där ersättningsfastigheten är belägen.
Avsättning
till återanskaffningsfond
En
annan möjlighet till uppskov med beskattningen av realisationsvinst vid
avyttring av faslighet slär i vissa fall rörelseidkare till buds. Enligt förordningen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet kan nämligen rörelseidkare, som avyttrat
faslighet, fä avdrag vid beräkningen av nettointäkt av rörelse för belopp .som
avsätts till en sådan fond. För att avsättningen skall vara avdragsgill fordras
bl, a, all fastigheten använts i rörelsen och att den skattskyldige har för
avsikt att anskaffa annan faslighet för användning i rörelsen. Vidare krävs att
den skattskyldige företer en av bank eller annan kreditinrättning utfärdad
garantiförbindelse motsvarande halva fondavsättningen. Avdraget är maximerat
till beloppet för den vid taxering till statlig inkomstskatt skattepliktiga
realisationsvinsten som belöper på den del av fastigheten som använts i
rörelsen. Fondenskall tas i anspråk senast underdel beskattningsår, för vilket
taxering sker under iredje laxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen
medgavs. Denna tidsfrist kan föriängas med högsl tre år. Om de avsatta medlen
inte har tagits i anspråk på föreskriver sätt skall rörel-seidkaren ta upp
motsvarande belopp som intäkt av rörelse.
Prop. 1975/76:180 76
3.3.2
Kommittén Allmänna beslämmelser
Av
redogörelsen för nu gällande regler framgär att det inte föreligger nägon
allmän rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av
egnahem och liknande fastigheter. Uppskov kan medges endast om fastigheten
lagils i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande. Anledningen
härtill torde vara att realisationsvinstreglerna utformats sä att normala
vinster vid försäljning av bl, a. villor och jordbruk skall bli skattefria.
Kommittén
framhåller alt det givetvis förekommer all en sådan försäljning ger upphov lill
skattepliklig realisalionsvinst. Detta kan bero t, ex, pä att den skattskyldige
själv byggt villan eller lagt ned eget arbete pä förbättring och ombyggnad. När
det gäller en jordbruksfastighet kan anledningen vara alt fastigheten ökat
avseväri i värde på grund av jordbrukarens personliga insatser för all förbättra
jordbruket. Kommittén anför att det i dessa fall kan vara befogat att lämna
möjlighet till uppskov med beskattningen om säljaren avser att anskaffa
ersättningsfastighet. Det är ocksä enligt kommittén möjligt att
realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljningar kan bli mera vanligt
förekommande om 3 000-kronorstillägget förlorar i belydelse på grund av
penningvärdeförändringen och någon uppjustering av tillägget inte sker.
Kommittén
föreslår mot denna bakgrund en väsenilig utvidgning av rätten till uppskov med
realisationsvinstbeskattningen i de fall dåden skattskyldige avser all förvärva
en ersättningsfastighet, 1 fråga om schabloniaxerad villafastighet ,föreslås
att uppskov med realisationsvinstbeskattningen skall kunna medges om säljaren
vid försäljningen varit mantalsskriven pä fastigheten och den skattepliktiga
realisationsvinsten överstiger 10 % av köpeskillingen med avdrag för
försäljningskostnader. Som förutsättning för uppskov bör enligt kommittén
alltså gälla dels att försäljningen avser den skattskyldiges bostad, dels att
vinslen är av sådan slorieksordning att beskattningen kan befaras förhindra
eller försvåra anskaffningen av en likvärdig fastighet. Ersättningsfastigheten,
vilken i princip skall anskaffas inom treårsfristen, föreslås också skola vara
en schabloniaxerad villa och vara avsedd att bli den skattskyldiges permanenta
bostad. För att uppskov skall medges fordras således att den skallskyldige
skall mantalsskrivas på ersättningsfastigheten.
När
det gäller jordbruksfastighet bör enligl kommittén möjligheten till uppskov med
realisationsvinstbeskattningen inte begränsas till enbart försäljning av den
fastighet, pä vilken säljaren är mantalsskriven. Dels bör uppskovet kunna
omfalta vinst vid försäljning av del av sädan fastighet, dels också vinst vid
försäljning av fastighet, som sambrukals med den där säljaren ar
mantalsskriven. Kommittén anför att uppskov också bör kunna medges i det fallet
att den skatlskyldige säljer såväl den faslighet. där han
Prop.1975/76:180 77
är
mantalsskriven, som en annan fastighel. Uppskov bör dock i detta fall medges
endast om fastigheterna varit i sambruk. Säljer jordbrukaren den fastighet pä
vilken han varit mantalsskriven, bör dock för uppskov krävas att han blir
mantalsskriven även på ersättningsfastigheten. Om försäljningen avser del av
den fastighet, där säljaren är mantalsskriven, eller försäljningen avser
fastighet, som varit i sambruk med den,'där säljaren är mantalsskriven, skall
enligt kommittén, ersättningsfastigheten kunna sambrukas med den kvarvarande.
Som allmän regel för uppskovet skall även här gälla att den skattepliktiga
realisationsvinsten överstiger 10 96 av köpeskillingen med avdrag för
försäljningskostnader.
Enligt
kommittén kan det finnas skäl alt medge föriängning av den i
uppskovsförordningen stadgade tiden för anskaffning av ersättningsfastighet när
tillgången på ersättningsfastigheter är begränsad. Kommittén föreslår därför
att - om den skattskyldige visar att svårigheter föreligger att anskaffa
ersättningsfastighet inom tre är- regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer fär föriänga denna tidsfrist med ytteriigare högst tre är.
Enligt
4S fjärde slycket uppskovsförordningen minskas ingångsvärdet för
ersättningsfastighet med den skattepliktiga realisationsvinsten. Uppgår
realisationsvinsten till 20 000 kr,, varav 75 % eller 15 000 kr. skall
beskattas, skall - såvida uppskov får åtnjutas med hela den skattepliktiga
vinslen - säsom ingångsvärde på ersättningsfastigheten upptas skillnaden mellan
den faktiskt eriagda köpeskillingen och 15 000 kr.
Kommittén
anser att denna regel bör ändras. Enligt kommittén bör således vid beräkning av
realisalionsvinst på grund av avyttring av ersättnings-faslighet ingångsvärdet
uppräknas på vanligt sätt, dvs. normalt med ledning av den faktiskt eriagda
köpeskillingen. Det medgivna uppskovet bör beaktas pä det sättet att
omkostnadsbeloppet minskas med belopp motsvarande hela realisationsvinsten vid
den första avyttringen. Detta innebär att den vinst, som uppkommer vid
försäljning av ersättningsfastigheten, kommeratt ökas med den vinst, som
framräknades när den tidigare fastigheten avyttrades, dvs. den vinst i kronor
räknat för vilken uppskov erhållits. Man skall således enligt kommittén inte ta
någon hänsyn lill att penningvärdet kan ha förändrats mellan de båda
försäljningarna och alt skatten på den uppskjutna vinsten kommer att betalas i
ett annal penningvärde. Beskattningen av den uppskjutna vinsten uteblir
givetvis om de avdragsgilla kostnaderna vid beräkningen av vinst vid försäljningen
av ersättningsfastigheten överstiger försäljningssumman inkl, den tidigare
vinsten.
Avsättning
till återanskaffningsfond
Bestämmelsernaom
avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
fastighet är tillämpliga om en rörelseidkare, som avyttrat en fastighet vissl
beskattningsår, under samma år eller under något av de därpå följande tre
beskattningsåren anskaffar en ersättningsfastighet.
Prop.
1975/76:180 78
Kommittén
föreslär att möjligheten att utnyttja återanskaffningsfond utvidgas till att
gälla även när ersättningsfastighet anskaffats eller uppförts redan före det
beskattningsår, då fastighet avyttrats. Härigenom erhålls överensstämmelse med
vad som gäller enligt förordningen om uppskov i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst. Uppskov med beskattningen bör enligt kommittén fä meddelas
även när ersättningsfastighet förvärvats eller byggnad uppförts innan
avyttringen ägt rum.
3.3.3
Remissyttrandena Allmänna bestämmelser
Kommitténs
förslag om ökade möjligheter till uppskov med realisalions-vinslbeskaltningen
vid försäljning av egnahem och jordbruksfastigheter tillstyrks av bl, a. RSV,
länsslyrelsen i Stockholms län och SACOISR. Lantbrukarnas skattedelegation.
Näringslivets skattedelegation, Sveriges jordägareförbund och Sveriges
villaägareförbund är också positivt inställda till förslaget men anserdet
motiverat att ytteriigare utvidga rätten till uppskov. Sveriges
villaägareförbund anser t, ex. att uppskov bör kunna medges även vid försäljning
av fritidshus eftersom dessa ofta måste ersättas vid byte av den stadigvarande
bostaden. Enligt länsslyrelsen i Kristianstads län bör som villkor för uppskov
inte uppställas krav pä att den skattskyldige faktiskt varit mantalsskriven på
den avyttrade fastigheten. Uppskov föreslås böra medges om den skatlskyldige
rätteligen borde ha varil mantalsskriven på denna fastighel och om han avser
att bosätta sig på ersättningsfastigheten.
Länsstyrelsen
i Örebro län föreslår - med hänvisning till bl, a, kontrollproblemen - alt uppskov
inte bör medges vid frivilliga avyttringar. Såvitt gäller jordbruksfastigheter
bör enligt länsstyrelsen uppskov vidare inte medges vid s. k, regleringsköp,
dvs, köp som endast på grund av ägarmedgivande enligt 5 kap, 18 S
fastighetsbildningslagen fär karaktär av en fastighetsreglering i stället för
en vanlig försäljning, Länsslyrelsen i Västerbollens län avstyrker kommitténs
förslag om utvidgning av uppskovsmöjligheterna och åberopar därvid alt
realisationsvinstreglerna är så utformade att normala vinster inte träffas av
beskattning,
Återanskaffningsfond
De
av kommittén föreslagna ökade möjligheterna att utnyttja återanskaffningsfond
har inle föranletl nägra invändningar vid remissbehandlingen,
3.4.
Avyttring av skogsfastighet
3.4.1
Nuvarande regler
Såsom
inläkt av skogsbruk betraktas i princip inte endast skogsultag.
Prop.
1975/76:180 79
som
ägaren gör medan han äger fastigheten, utan även vad han kan anses få ut av
skogen när han avyttrar fastigheten med därå växande skog. Tidigare gällde normalt
att den del av köpeskillingen för skogsfasiigheien som belöpte på växande skog
skulle tas upp som inläkt av skogsbruk. Avdrag fick åtnjutas med belopp
svarande mol det skattemässiga restvärdet på skogen (den s, k, värdemetoden)
eller med den del av vederiaget för skogen som kunde anses belöpa på det för
ägaren gällande virkesförrådet (förrädsmetoden). Sedan den i tiden obegränsade
realisationsvinstbeskattningen införts är emellertid dessa grundläggande regler
för skogsbeskaitningen giltiga endast i begränsad omfattning, F. n. gäller
följande.
Uppkommer
realisationsvinst vid försäljning av skogsfastighet sker ingen beskattning i
förvärvskällan jordbruksfastighet om hela realisationsvinsten är skattepliktig.
Är vinsten skattepliklig endast lill viss del - något som alltid är fallel när
fasligheten innehafts i minst två år - kan beskattning i förvärvskällan
jordbruksfastighet äga rum för avynring av växande skog. Den skogsinkomst som i
sä fall skall beskattas fär emellertid tillsammans med den skattepliktiga delen
av realisationsvinsten inte överstiga hela realisationsvinsten.
Om
realisationsvinst inte uppkommer vid avyttring av en skogsfaslighei har i
praxis någon skogsbeskattning inte ansetts kunna äga rum,
3.4.2
KommUtén
Kommittén
anför att 1967 ärs omläggning av realisationsvinstbeskattningen väsentligt
begränsat utrymmet för beskattning av intäkt av skogsbruk vid försäljning av
fastighet. Anledningen härtill är enligt kommittén bl. a, att indexuppräkning
och fasta tillägg medför alt realisationsvinsten ofta blir låg och att
realisationsvinstens storiek ulgör ett absolut tak för den sammanlagda
beskattning som kan inträda på grund av avyttring av en skogs-fastighet.
Kommittén ifrågasätter om delta varit lagstiftarens mening.
Kommittén
framhåller att den inkomst, som erhålls vid avyttring av växande skog i
samband med avyttring av marken, utgör avkastning av fastigheten. Enligt
kommitténs uppfattning synes det knappast finnas skäl all undanta sådan
avkastning från beskattning. Kommittén föreslår därför att inkomst genom
avyttring av skog i samband med avyttring av fastighel beskattas i dess helhet
som inkomst av jordbruksfastighet. Skattepliktig realisationsvinst skall anses
ha uppkommit endast till den del sådan vinst överstiger inkomsten av skogsbruk.
Kommittén
konstaterar avslutningsvis att förslaget får anses som en provisorium i
avvaktan på de ändrade regler i fräga om skogsbeskaitningen som kan komma att
framläggas.
Prop.1975/76: 180 80
3.4.3
Remissyttrandena
Den
av kommittén föreslagna omläggningen av beskattningen vid försäljning av skog
lillsammans med marken har fält ett ganska negativt mottagande. Ett stort
antal remissinstanser, däribland lantbruksstyrdsen, slatens lanimäieriverk,
länsstyrelsen i Örebro län, Sveriges föreningsbankers förbund. Lantbrukarnas
skattedelegation, Skånes handelskammare. Näringslivets skatiedelegalion,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Jordägareförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund anför all det är olämpligt att införa nya
regler för skogsbeskattningen innan hela detta regelkomplex blivit föremål för
en genomgripande översyn.
4
Avyttring av aktier o. d.
4.1 Allmänna regler för
vinstberäkningen
4.1.1 Nuvarande regler Inledning
Vid
beskattning av realisationsvinst pä grund av avyttring av aktier görs inte
någon skillnad mellan börsnoterade och andra aktier. De regler som gäller för
aktier tillämpas även på andelar i aktiefonder, fondandelar (delbevis) och
teckningsrätter till aktier samt andelar i ekonomiska föreningar och i
handelsbolag. Om en fordringsräti i praktiken fungerar som en omsätt-ningsbar
värdehandling och i övrigt är jämförlig med aktier skall den behandlas på
samma sätt, t. ex, i vissa fall s, k, parlicipating debentures. Däremot har
aktier eller andelar i sådana bostadsaktiebolag och bostadsföreningar som
avses i 24 S 3 mom, KL, s, k. äkta bostadsföretag, uttryckligen undantagits
från aktievinstbeskattningen. Beträffande sistnämnda aktier och andelar gäller
i stället bestämmelserna i 35 S 4 mom. KL om beskattning vid avyttring av annan
lös egendom än aktier o. d.
Vad
som i det följande sägs om "aktier" gäller, om inte annat framgär av
sammanhanget, även övriga tillgångar som omfattas av reglerna för aktievinstbeskattningen.
För
beskattningsresultalel har både anskaffningskostnaden och den tid under vilken
den skatlskyldige innehaft aktien betydelse. Har han förvärvat aktien genom
arv, testamente, gåva eller annat benefikt fång skall vid beräkning av
anskaffningskostnad och innehavstid anses som om aktierna förvärvats genom det
köp, byte eller därmed jämföriiga onerösa fång som skett närmast dessförinnan.
Har
skattskyldig fiera aktier av samma slag, som förvärvats vid olika tidpunkter
eller för olika anskaffningskostnad, får han vid avyttring av en del av detta
aktieinnehav själv avgöra vilka aktier som skall anses avyttrade. Detta gäller
även om de avyttrade aktierna i det enskilda fallel kan iden-
Prop.1975/76:
180 81
tifieras
så att man kan konstatera när och hur de förvärvats. Aktier, som erhållits
genom fondemission eller vid nyemission på grundval av egna aktier, anses
förvärvade vid samma tidpunkt som de äldre aktierna.
Huvudprinciperna
för aktievinstbeskattningen
Beskattningen
sker efter olika grunder beroende på innehavstiden. Vid avyttring inom fem år
från förvärvet beskattas den verkliga vinsten. Den skattepliktiga delen av
vinsten reduceras stegvis enligt följande skala:
Innehavstid
Skattepliktig
del av
vinsten,
96
Mindre än 2 år
100
2 år men mindre
än
3 år
75
3 år men mindre
än
4 år
50
4 är men mindre
än
5 år
25
Vid
avyttring efter fem år sker beskattningen enligt en schablonregel, för vilken
strax skall redogöras.
Avyttras
aktie under sådana förhållanden att tvångsförsäljning anses föreligga skall
vinsten - oavsett innehavstiden - inte beräknas till högre belopp än enligt
schablonregeln. Detta gäller t. ex. vid sådan tvångsinlösen som sker i vissa
fall då moderbolag äger mer än 9/10 av aktierna i ett dotterbolag.
Beräkning
av anskaffningskostnad m. m.
Vid
vinstberäkning får avdrag göras för alla omkostnader för förvärv och avyttring,
dvs. för vad den skattskyldige betalat för aktien saml inköps-och
försäljningsprovision, stämpelavgift m. m. Har aktien förvärvats genom benefikt
fång får man -som tidigare nämnts - utgå från det pris som betalades vid
närmasl föregående onerösa fång. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnaden
får inle ske.
Om
antalet aktier av visst slag ökat under innehavet på grund av fond-eller
nyemission, skall summan av vad som betalats för de ursprungligen förvärvade
aktierna och de ytteriigare belopp som betalats i samband med nyemission
fördelas på hela aktieinnehavet. För att aktierna i ett bolag skall anses vara
av samma slag fordras i princip att de är likvärdiga i fråga om rösträtt,
utdelningsrätt m, m.
Anskaffningskostnaden
för avyttrad teckningsrätt anses utgöra så slor del av anskaffningskostnaden
för de gamla aktierna som belöper pä teckningsrätten. Denna andel beräknas
genom en proportionering på så sätt alt anskaffningskostnaden för
teckningsrätten anses utgöra lika stor del av försäljningspriset för denna som
anskaffningskostnaden för de gamla aktierna utgör av dessas saluvärde (inkl,
teckningsrätten) vid tiden för av-
6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 180
Prop.
1975/76: 180 82
yttringen.
Vid försäljning av fondandelar avräknas på motsvarande sätt den del av
anskaffningskostnaden för äldre aktier som efter proportionering belöper på
varje delbevis.
Schablonregler
I
aktievinstutredningens belänkande (SOU 1965:72) Aktievinsters beskattning
föreslogs en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning. Enligt förslaget skulle
som huvudregel gälla att 30 % av verklig vinst togs till beskattning vid
avyttring efter utgången av en tvåårig initialperiod. Utredningen fann dock att
en i tiden obegränsad beskattning av verklig vinst var förenad med betydande
praktiska problem. 1 syfte att underiätta tillämpningen föreslogs därför även
en schablonregel enligt vilken den skattskyldige efter två ärs aktieinnehav
kunde välja att i stället för verklig vinst ta upp 10 % av försäljningspriset
som beskattningsunderiag. I remissyttrandena framfördes många erinringar
angående kontroll- och utredningssvårigheter, när aktievinstbeskattningen
bygger pä verklig vinst. För att undvika de befarade svårigheterna gjordes
genom 1966 års lagstiftning den av utredningen föreslagna schablonregeln lill
huvudregel.
Schablonregeln
innebär att vid avyttring av aktier efter fem ärs innehav den skattepliktiga
realisationsvinsten skall beräknas till 10 96 av nettoförsäljningspriset, dvs.
försäljningspriset för aktien efter avdrag för omkostnader vid avyttringen.
Beskattningen enligt schablonregeln skall dock inte ske om det framsiår som
sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst som ej överstiger 5
% av försäljningspriset. Schablonregeln gäller även vid försäljning av
teckningsrätter och delbevis, om dessa hänför sig till aktier som innehafts fem
år eller mer.
Från
realisationsvinst som beräknas med hjälp av schablonregeln fär skatlskyldig
göra avdrag med 500 kr. För samlaxerade makar gäller ett gemensamt
avdragsbelopp på 500 kr. På grund av detta avdrag kan aktier, som innehafts
minst fem år, säljas för sammanlagt 5 000 kr. under ett beskattningsår ulan att
någon vinstbeskattning sker. Avdraget har motiverats bl. a, av intresset att
begränsa de fall dä undersökning av vinstens storiek skall göras vid
försäljning av teckningsrätter, delbevis och smärre aktieposter.
4.1.2
Kommittén Inledning
Kommittén
föreslår alt de regler som gäller vid avyttring av aktier och annan egendom,
som avses i 35 S 3 mom. KL enligt dess nuvarande lydelse, skall tillämpas även
på vissa andra slag av lös egendom. Förslaget om utvidgning av
tillämpningsområdet redovisas senare (avsnitt 5.2),
Inga
ändringar föreslås i de regler, som gäller för beräkning av innehavstid
Prop.1975/76:180 83
och
anskaffningskostnad vid benefika förvärv. Vidare ulgär kommittén ifrån att
skattskyldig, som innehar fiera aktier av samma slag, i princip skall behålla
rätten att vid delavyttring själv bestämma vilka aktier som skall anses
avyttrade.
Huvudprinciperna
för aktievinstbeskattningen
Kommittén
konstaterar att det utmärkande för nuvarande aktievinstbeskattning är att den
delvis bygger på det ursprungliga systemet i KL och sedermera har kompletterats
med en schablonregel för att tillgodose syftet med en icke tidsbegränsad
beskattning. Schablonregeln har enligt kommittén fördelen alt vara enkel i
tillämpningen men kan i vissa fall leda till resultat som framstår som stötande
från rättvisesynpunkt.
1
detta sammanhang erinrar kommittén om att aktievinstutredningens förslag byggde
på beskattning av den verkliga vinsten vid aktieförsäljning och att anledningen
till att förslaget i denna del inte lades till grund för lagstiftning var bl.
a. att svårigheterna all utreda verklig vinst ansågs alltför stora.
För
egen del konstaterar kommittén att det är inte nägon tvekan om att en
realisationsvinstbeskattning, som bygger pä den verkliga vinsten, i vissa fall
kan innebära betydande utredningssvärigheter. Att dessa svårigheter kan
bemästras visas dock enligt kommittén av att man t. ex. i USA sedan lång tid
tillbaka har en realisationsvinstbeskattning som förutsätter att den verkliga
vinsten redovisas och att man vid sidan därav ej har nägon alternativregel i
form av en schablon e. d. Om man av olika skäl anser det väsentligt att
realisationsvinstbeskattningen bygger på den verkliga vinsten, bör enligl
kommittén kontroll- och utredningssvärigheter inle utgöra något avgörande
hinder. Att vinsten i vissa fall inte kan exakt beräknas utan måste uppskattas
med ledning av tillgängliga uppgifter om anskaffningskostnad och fond- och
nyemissioner utgör i och för sig inte tillräckligt skäl alt avvisa systemet.
Enligl kommitténs mening måste det från principiell synpunkt vara riktigast att
beskattningen träffar den verkliga vinsten.
De
huvudregler som föreslås innebär i princip att aktievinstbeskattningen skall
baseras på den verkliga vinsten. Liksom aktievinstutredningen anser kommittén
att vinst vid försäljning av aktier, som innehafts kortare lid än tvä år, bör
beskattas helt medan vinst vid försäljning av aktier, som innehafts två år
eller längre tid (äldre innehav), beskattas med reducerat belopp.
När
det gäller att bestämma den andel av vinsten som skall beskattas efter två år
framhåller kommittén att dess uppgift varit att föreslå ett i stort selt
oförändrat skatteuttag. Kommittén konstaterar alt nuvarande schablonregel vid
beskattning av äldre aktieinnehav - dvs, beskattning av 10 96 av
nettoförsäljningspriset - kan sägas ha utgjort ett alternativ till den av
aktievinstutredningen föreslagna beskattningen av 30 96 av verklig vinst.
Prop.1975/76:180 84
Om
beskattningen vid längre tids innehav sätts till 30 96, har därför enligt
kommitténs uppfattning direktivens krav på ett i stort sett oförändrat skatteuttag
blivit uppfyllt. Med hänsyn till önskemålet om en neutral kapitalvinstbeskattning
har kommittén sökt jämföra resultatet av beskattning av 30 96 av nominell vinst
med utfallet av den beskattningsmetod som tillämpas vid fastighetsförsäljning,
dvs. beskattning av 75 % av real vinst. Kommittén anför att dess överväganden i
fråga om neutraliteten inte gett anledning att frångå förslaget om en
30-procentig aktievinstbeskattning.
Beräkning
av anskaffningskostnad
Kommittén
anser att svårigheterna att beräkna anskaffningskostnaden i stort sett är
begränsade till börsnoterade och liknande aktier, och detta främst när fond-
eller nyemissioner förekommit. I flertalet av dessa fall bör det dock enligt
kommittén vara möjligt för en skattskyldig att göra en godtagbar beräkning av
anskaffningskostnaden för hela sitt äldre innehav, även om han inte exakt kan
beräkna kostnaden för de enstaka aktierna. Kommittén föreslår för dessa fall
ett system med genomsnittsberäkning av anskaffningskostnaden. Förslaget innebär
att anskaffningsvärdet för alla aktier av samma slag som innehafts två år eller
mer (äldre innehav) ackumuleras i en summa. Vid avyttring av sådan aktie anses
anskaffningsvärdet motsvara summa anskaffningsvärde för aktier, som ingår i
gruppen, dividerat med antalet aktier vid avyttringstillfället.
Systemet
förutsätter att aktieägaren varje är i sin självdeklaration lämnar en
redovisning avseende äldre innehav. Redovisningen skall omfatta dels antal
aktier och summa anskaffningsvärden vid årets ingång (ingående balans), dels
antalet under året avgående eller - på grund av arv, gåva, tvåårstidens utgång
m. m. - tillkommande äldre aktier och deras anskaffningsvärde, dels antalet
äldre aktier och deras totala anskaffningsvärde vid årets utgång (utgående
balans). Vidare förutsätts att resultatet av avyttringar under året redovisas
särskilt. Kommittén belyser innebörden av förslaget med följande exempel:
Prop.
1975/76: 180 85
Den
31/12 1975 hade den skattskyldige 100 aktier
i bolaget X med en sammanlagd anskaffnings
kostnad av 15 000 kr.
År
1976 erhöll den skattskyldige vid fondemission (1 ny på 5 gamla) 20 aktier i
bolaget
Den
1/3 1977 köpte den skattskyldige 40 aktier
i
bolaget för 8 000 kr.
Summa
anskaffningskostnad 23 000 kr.
Den
1/5 1979 säljer den skattskyldige 20 aktier
i
bolaget och erhåller därvid 5 000 kr.
Försäljningsvinsten
utgör:
Försäljningssumman 5 000 kr.
Av
anskaffningskostnaden 23 000 kr. belöper på
de
avyttrade aktierna 20/160 x 23 000 = -2 875 kr.
Vinst 2 125 kr.
Anskaffningskostnaden
för de behållna 140 aktierna utgör (23 000 - 2 875 =) 20 125 kr. och detta
värde skall ligga lill grund för beräkning av vinst eller föriust vid senare
överiåtelse av aktierna.
För
aktier, som den skattskyldige innehaft kortare tid än två är, mäsle uppgift om
anskaffningstid och anskaffningskostnad bevaras. När aktien innehafts två är,
läggs anskaffningskostnaden för denna till summa anskaffningsvärden för äldre
aktier av samma slag.
Kommittén
har förutsatt alt redovisningen lämnas i ett särskilt deklarationsformulär.
Ett förslag till sådant formulär har fogats till betänkandet.
Den
föreslagna genomsnittsberäkningen skall i princip avse alla den skattskyldiges
äldre aktier av samma slag. Kommittén erinrar om att aktier i ett och samma
bolag kan medföra olika rätt eller vara underkastade olika restriktioner.
Enligt kommittén bör man normall kunna bortse från smärre kursdifferenser
mellan t. ex, fria och bundna aktier, och huvudregeln bör vara att man vid
beräkning av akties anskaffningskostnad fördelar den sammanlagda anskaffningssumman
för hela aktieslaget på antalet aktier vid försäljningstiUfället, Man bör kunna
överiåta åt den skattskyldige att avgöra, vilka aktier i samma bolag som skall
ackumuleras i en summa. Kommittén anser dock att den skatlskyldige, om han en gång
valt alt ackumulera anskaffningskostnaden för vissa aktier, i fortsättningen
bör vara bunden av detta beslut.
Kommittén
har övervägt huruvida bestämmelserna om genomsnittsberäkning bör vara
obligatoriska eller frivilliga. Eftersom systemet inte bara är avsett att
underiätta för de skattskyldiga att göra en vinstberäkning utan även att
förenkla beskattningsmyndigheiernas kontroll, föreslår kommittén
Prop. 1975/76: 180 86
att
beräkningsmetoden skall vara obligatorisk.
Förslaget
om genomsnittsberäkning omfattar alla slags aktier men däremot inte andelar i
ekonomiska föreningar och handelsbolag eller annan egendom som enligt
kommitténs förslag i övriga avseenden skall behandlas på samma sätt som aktier
vid realisationsvinslbeskattningen.
Kommittén
avser i princip inte alt föreslå någon ändring i den proportioneringsmetod som
f n. tillämpas vid beräkning av anskaffningskostnad för teckningsrätter men
anser att en sådan beräkning kan framstå som besväriig for många
skattskyldiga. Kommittén föreslår därför att skattskyldig som alternativ bör få
välja att tillämpa en schablonregel som innebär att anskaffningskostnaden för
försåld teckningsrätt presumeras motsvara 2/3 av försäljningspriset efter
avdrag för omkostnader för försäljningen. Denna regel bör enligt kommittén få
användas oavsett hur lång tid aktien innehafts.
Vid
avyttring av delbevis, blir beräkningen av anskaffningskostnaden jämförelsevis
enkel. Om delbeviset hänför sig till aktier, som innehafts två år eller mer,
beräknas först den genomsnittliga anskaffningskostnaden för en aktie i
aktieposten i fråga. Den bråkdel av genomsnittlig anskaffningskostnad, som
belöper på ett delbevis, framgär av följande tabell:
Emissionsvillkor
1 ny på
1 gammal
1/2
2 nya på 7 gamla
1/9
1 ny på
2 gamla
1/3
3 nya på 4 gamla
1/7
1 ny på
3 gamla
1/4
3 nya pä 5 gamla
1/8
1 ny på
4 gamla
1/5
3 nya på 7 gamla
l/IO
1 ny på
5 gamla
1/6
3 nya på 8 gamla
l/ll
1 ny pä
6 gamla
1/7
4 nya på 5 gamla
1/9
1 ny på
7 gamla
1/8
4 nya pä 7 gamla
l/ll
1 ny på
8 gamla
1/9
5 nya på 6 gamla
l/ll
2 nya på
3 gamla
1/5
5 nya på 7 gamla
1/12
2 nya på
5 gamla
1/7
5 nya pä 8 gamla
1/13
Kommittén
har övervägt huruvida anskaffningskostnaden för aktier bör fä indexuppräknas på
samma sätt som för fastigheter men avvisar denna lösning. Även om man skulle
anse att en indexuppräkning av anskaffningskostnaden vore förenlig med kravet
på rättvisa vid beskattningen, talar enligt kommittén praktiska synpunkter
mycket starkt mot ett system med indexuppräkning. Kommittén anser att
erforderiig hänsyn till penningvärdeförändringen tas genom att endast viss
andel av vinsten beskattas vid avyttring av äldre aktier.
Schablonregler
Kommittén
har undersökt om det är möjligt att behålla nuvarande schablonregel eller
införa nägon liknande allmän schablon som allernaliv till beskattning av
verklig vinst men har funnit att delta inte är möjligt. Hur schablonregeln än
ulformas fär den enligt kommittén den effekten att den
Prop.
1975/76: 180 87
åberopas
när den skattskyldige finner att en beskattning av den verkliga vinslen skulle
bli hårdare. Regeln kan inte heller tillämpas vid beräkningen av avdragsgilla
förluster. Del har för kommittén framstått som tveksamt om man bör behålla en
schablonregel vid en tidpunkt, då marknadsbilden för aktiernas vidkommande är
avsevärt mer splittrad än lidigare.
Med
hänsyn till det förslag kommittén lagt fram för att underiätta beräkningen av
anskaffningskostnaden för teckningsrätter anser den all nuvarande
schablonavdrag med 500 kr, inte längre är motiverat av tekniska skäl. Kommittén
har övervägt all behålla avdraget som stimulans för aktiesparandet men har
inte ansett sig böra lägga fram förslag om delta. Kommittén förordar alltså
alt avdraget slopas.
Ingångsvärde
vid övergången
Med
hänsyn lill svårigheterna att i vissa fall fastställa anskaffningskostnaden
för äldre innehav föreslår kommittén särskilda hjälpregler för beräkning av
ingångsvärde vid övergängen till de nya reglerna. Om man, anför kommittén,
utgår ifrån att avsikten med den nuvarande 10-proceniiga schablonregeln - i
enlighet med aktievinstutredningens förslag - varil att beskatta 30 % av den
verkliga vinsten, innebär detta att man som anskaffningskostnad godtagit ett
belopp motsvarande 2/3 av försäljningspriset. Med hänsyn härtill föreslår
kommittén att anskaffningsvärdet för aktie, som noteras pä börs eller liknande
och som anskaffats fem år eller längre tid före ingången av del beskattningsår
då de nya reglerna blir tillämpliga, får beslämmas till 2/3 av det belopp, till
vilkel aktien skall ha tagits upp i allmän självdeklaration för fysisk person
vid taxering för närmast föregående beskattningsår. Om de nya reglerna
tillämpas första gängen vid 1977 års taxering, skall således som
anskaffningsvärde godtas 2/3 av det värde som skall åsättas aktien vid 1976 års
förmögenhetsiaxering (värdet per den 31 december 1975). När det gäller aktie
som inle noteras - dvs. i regel aktie i fåmansbolag - lorde enligl kommittén
det värde som åsätls vid förmögenhetstaxeringen vara mycket försiktigt
beräknat. För sådana aktier föreslås därför att hela del vid 1976 års
förmögenhetsiaxering upptagna värdet bör få räknas som anskaffningskostnad, om
aktierna vid övergången till de nya reglerna innehafts fem år eller mer.
Dessa
övergångsregler föreslås bli tillämpliga - förutom pä aktier - även på andelar
i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Kommittén betonar att det endasl är
fräga om hjälpregler. Om den exakta anskaffningskostnaden inle kan utredas men
det kan göras sannolikt att den i vart fall varit större än det värde, som får
tas upp enligt hjälpreglerna, skall som anskaffningsvärde godtas det högre
värde som kan göras troligt. Det bör enligl kommittén stå den skatlskyldige i
princip fritt alt tillämpa hjälpregeln för beräkning av anskaffningsvärdet för
alla aktier som innehafts fem år eller mera. Han bör också ha rält att utreda
anskaffningskostnaden för vissa aktier och till-
Prop.1975/76:180 88
lämpa
hjälpregeln för andra. Kommittén framhåller samtidigt att hjälpreglerna i
första hand är avsedda för börsnoterade aktier och aktier på fria listan. För
andra aktier bör enligt kommittén den ursprungliga anskaffningskostnaden kunna
utredas utan större svårighet om inte företaget varit föremål för mer
omfattande omstruktureringar e. d.
Det
understryks i betänkandet att anskaffningskostnaden för aktier- vare sig det är
fräga om faktisk kostnad eller ingångsvärde som fastställs enligt hjälpreglerna
- kommer att prövas av beskattningsmyndigheterna först när en försäljning sker.
Någon fastsiällelsetalan angående ingångsvärdet vid övergången till de nya
reglerna bör enligt kommittén inte komma i fräga.
4.1.3
Remissyttrandena
Inledning
Remissinstansernas
inställning till förslagel om utvidgning av reglernas tillämpningsområde
redovisas senare (avsnitt 5.3).
Huvudprinciperna
för aklievinsibeskaiiningen
Med
få undantag delar remissinstanserna kommitténs uppfattning att den verkliga
vinsten bör beskattas. 1 fiera fall har hälsats med särskild tillfredsställelse
att nuvarande schablonregel upphör. Många remissinsianser har dock samtidigt
understrukit att en beskattning av verklig vinst medför
till-lämpningssvårigheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.
Kammarrätten I Siockholm finner att de regler som uiredningen föreslagit är
invecklade och kommer alt medföra ett betydande merarbete. Liknande synpunkter
har framförts av bl. a. länssiyrelserna i Kristianstads. Örebro och Göteborgs
och Bohus län saml av styrelsen för Stockholms fondbörs. Näringslivets
skattedelegation anser att utredningsförslaget innebären elegant lösning men
alt del kommer att vålla åtskilliga grupper av aktieägare besvär, Å andra sidan
anser RSV att det föreslagna systemet skapar förutsättningar för att frångå nu
gällande schablonbeskattning och att förslaget synes väl förena kravet på
enkelhet med önskemålet om en inte alllför schabloniserad beskattning.
Förslaget innebär också enligl RSV en tillfredsställande lösning från
taxeringskontrollsynpunkt.
Flertalet
remissinstanser godtar kommitténs förslag att hela vinsten bör beskattas under
en initialperiod och att därefter en reducerad andel las till beskattning.
Enligt
NäringsUvets skaitedelegation är den viktigaste åtgärden när det gäller att
eftersträva en rörlig aktiemarknad att man gör initialperioden så kort som
möjligt, Enligl delegationen bör man begränsa perioden till sex månader och i
vart fall inle bestämma den till längre tid än ett år. Styrelsenför Stock-
Prop.1975/76:180 89
holms
fondbörs och Sveriges aktiesparares riksförbund har av praktiska skäl
föreslagit en modifiering i kommitténs förslag om en tvåårig initialperiod.
Enligt båda bör redovisning och kontroll kunna förenklas genom en föreskrift
att full vinslbeskattning tillämpas endast vid avyttring av aktier som förvärvats
under beskattningsåret eller närmast föregående kalenderår.
Flertalet av de
remissinstanser som ansluter sig lill kommitténs förslag om en reducerad
beskattning efter inilialperiodens utgång accepterar också den föreslagna
procentsatsen. Länsstyrelsen i Örebro län anser att 30 96 visseriigen innebär
en betydande skärpning dä del gäller beskattning av vinst på aktier i
fåmansbolag men anser att skärpningen är befogad eftersom sådan vinst till en
del kan jämställas med ackumulerad avkastning, KF framhåller å andra sidan att
en 30-procentig beskattning innebär lättnad i förhållande till nuläget i de
fall då aktierna innehafts 2-4 är men anser att denna lindring får accepteras
med hänsyn till den ökade röriighet på marknaden som förslagel medför, LO
finner den föreslagna procentandelen helt oacceptabel. Enligt organisationen
borde hela vinsten vara skattepliktig. Med hänsyn till önskemålet att hålla
vinstmedel kvar i företagen och med hänsyn även till penningvärdeförsämringen
anser sig LO dock kunna acceptera en beskattning av 75 96 av vinsten. TCÖ anser
alt 30 % kan innebära en för lindrig beskattning vid avyttring av aktier i
fåmansbolag och moisvarande, där snabba värdeökningar kan förekomma.
Å
andra sidan föreslås i vissa yttranden en lägre procentandel än 30 %.
Näringslivets skattedelegation säger sig kunna tillstyrka att man avstår från
indexuppräkning av anskaffningskostnaderna för aktier under förutsättning att
man i stället bestämmer den skattepliktiga andelen av aktievinsterna väsentligt
lägre än för fastighetsvinster. Enligl delegationen bör andelen av hänsyn lill
kapilalförsörjningsproblemen och under beaktande av all värdepapper träffas av
en hård kapitalbeskattning bestämmas ytterst försiktigt. Delegationen
föreslåratl procentsatsen besiäms till 20 % av vinsten. Samma procentandel
föresläs av Svensk induslriförening, medan Sveriges aktiesparares riksförbund
förordar en andel av endast 10 96.
Beräkning
av anskaffningskostnad
Flera
remissinstanser befarar att kommitténs förslag om genomsnittsberäkning av
anskaffningskostnaden för aktier som innehafts mer än två år kan komma att
komplicera deklarations- och taxeringsarbetet. Man har framhållit att de
årliga redovisningarna kan bli betungande och svåra, särskilt för många
småsparare, och alt det kan förutses att ett stort anlal skattskyldiga inte
kommer att fullgöra redovisningsskyldigheten. På grund härav anses risken vara
stor att många redovisningar blir felakiiga. 1 detta sammanhang har
understrukits att taxeringsnämnden i regel saknar anledning att göra någon mer
noggrann prövning av redovisningen av in- och utgående balans
Prop.1975/76:180 90
i
de fall då någon försäljning inte skett under året. Vidare har framhållits att
beskatiningsmyndighelerna saknar effektiva påtryckningsmedel om skattskyldig
vägrar att medverka vid redovisningen. Till dem som uttryckt farhågor i dessa
hänseenden hör kammarrätten I Siockholm, länsstyrelserna i Kristianstads och
Örebro län. kommerskollegium, Näringslivets skattedelegation. Lantbrukarnas
skaitedelegation samt TOR. Till denna grupp hör även FAR, som hänvisat bl, a.
lill att upplysningsdelen på den av kommittén föreslagna deklarationsbilagan
blivit mycket omfatiande, Enligl Skånes handelskammare har utredningen
undervärderat de praktiska svårigheter som förslaget många gånger kommer att
innebära för den enskilde. Handelskammaren erinrar om att antalet aktieägare i
Sverige redan är betydande och alt antalet stadigt ökar.
Kommitténs
förslag om en schablon för beräkning av anskaffningskostnad för teckningsrätter
har i regel inte föranletl några erinringar. Skånes handelskammare anser dock
att förslaget bör justeras sä att del klart framgär att schablonen bara gäller
teckningsrätter som hänför sig lill redan innehavda aktier. Sveriges
aktiesparares rikstörbund föreslår i förenklingssyfte att likvid som erhålles
vid avyttring av teckningsrätter och delbevis inte skall beskattas utan
avräknas från anskaffningsvärdet för tillhörande aktier.
Ett
par remissinstanser, nämligen Skånes handelskammare och Näringslivets
skattedelegation, föreslår att regeln om genomsnittsberäkning skall vara
frivillig och inte - säsom kommittén föreslagit - obligatorisk.
En
del remissinstanser tar upp frägan huruvida anskaffningskostnaden för aktier
bör få räknas upp med hänsyn lill prisutvecklingen på samma sätt som gäller för
fastigheter. De remissinstanser som förordai rätt till indexuppräkning har
motiverat detta bl.a. med att en sådan metod leder till bättre samordning med
de regler som gäller för fastigheter. Vidare har i nägra yttranden anförts att
en beskattning av viss del av den nominella vinsten på aktier som innehafts
under längre tid ofta leder till att en fiktiv vinst beskattas. Även
fördelningspolitiska skäl har åberopats till stöd för en indexuppräkning,
SACO-SR anser sålunda att den av utredningen föreslagna lösningen inle är lyckad
av bl, a, fördelningsmässiga skäl. Enligt organisationen medför konstruktionen
å ena sidan att den som inte alls haft någon real värdeökning får beiala skatt
på rena infiationsvinsier. Å andra sidan kommer den minoritet av aktieköpare
som ser sina aktier stiga snabbt även efter det att hänsyn tagits lill
infiationen alltför lindrigt undan. Mot den bakgrunden anser organisationen alt
man bör överväga att beskatta aktier på i princip samma sätt som fastigheter.
Organisationen finner inte de av kommittén åberopade praktiska skälen mol en
indexuppräkning övertygande. Det skulle enligl organisationen inte vara
särskill svårt att årligen indexuppräkna de genomsnittsvärden på aktier som en
skattskyldig enligt kommitténs förslag skall lämna på särskilt deklaralionsformulär.
Till övriga remissinstanser som förordat indexuppräkning hör Göta hovräti,
länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus läns och Sveriges föreningsbankers förbund.
Även Svenska
Prop.
1975/76: 180 91
sparbanksföreningen
tillstyrker indexuppräkningen och anför all skälen för denna metod t. o. m, är
starkare i fråga om aktier än beträffande fastigheter, I fiera andra yttranden
las däremoi avstånd från tanken pä en indexuppräkning, 1 många fall har de
praktiska synpunkterna varil avgörande. Även principiella synpunkter har
motiverat avståndstagandet. 7"C0 vill bestämt markera att det enligt
organisationens mening inte kan komma i fråga att nu helt befria nominella
värdestegringar på aktier från skatt. Med undantag för realisationsvinster vid
fastighetsförsäljningar, där särskilda argument spelar in, bygger
inkomstberäkningen för skatleändamäl genomgående på att del är inkomsten i
nominella termer som uttrycker skatteförmågan. Vill man göra avsteg frän denna
princip, bör detta enligl TCO:s mening ske efter generella överväganden och
aktievinster utgör i så fall inte den första punkt där sådana hänsyn bör tas.
Schablonregler
Göta
liovrän anser att de skäl, som motiverade aktievinstutredningens
alternativregel - dvs, i första hand önskemålet om enkla och praktiska skatteregler
- fortfarande har bärkraft. Mot bakgrunden härav kan del enligt hovrättens
mening övervägas att bibehålla en 10-procentig regel som ett alternativ i
huvudsaklig överensstämmelse med vad aktievinstutredningen föreslog. Även andra
remissinstanser har ansett alt en alternativ schablonregel bör införas. Till
dem hör kommerskollegium. Familjeföretagens förening och Skånes handelskammare.
Länsstyrelsen i Örebro län förordar en alternativ l5-procentig schablonregel.
Med hänsyn särskilt lill de komplikationer för småspararna som de nya reglerna
kan väntas medföra i samband med ny- och fondemissioner eller vid försäljning
av mindre aktieposter föreslår riksbanksfuUmäktige att man bör pröva att
bibehålla schablonregeln vid värdepappersförsäljningar som understiger visst
belopp.
Önskemålet
att förenkla lillämpningen har föranlett många remissinstanser alt förorda alt
nuvarande schablonavdrag på 500 kr, eller någon liknande schablon behålls i
systemet.
Enligt
bankinspektionens mening har de tekniska skälen för ett fribelopp - nämligen
att undvika realisaiionsvinstberäkning vid försäljningar av delrätter,
teckningsrätter och aktiefondsandelar samt vid försäljning av mindre poster -
förstärkts genom kommitténs förslag. Härtill kommer enligt inspektionen att
fribeloppet i realiteten utgjort en inle oviktig balansfaktor i avvägningen av
skattebelastningen på å ena sidan aktier och å andra sidan fastigheter.
Borttagandet av fribeloppet skulle därför enligt inspektionen inför allmänheten
rubba balansen till förmän för fastigheter och motverka en breddning av
akliesparandet. 1 fiera yttranden understryks att ett schablonavdrag innebär
en obestridlig förenkling såväl för de skattskyldiga som för
taxeringsmyndigheterna och att avdraget dessutom stimulerar och breddar
aktiesparandet och underiättar ny- och fondemissioner. Till de remissin-
Prop.1975/76:180 92
stanser
som av dessa eller liknande skäl vill behålla avdraget hör Göta hovrätt, RSV,
länsstyrelserna i Örebro samt Göteborgs och Bohus län, föndbörsut-redningen,
Sveriges riksbank, SACO-SR, Skånes handelskammare och styrelsen för Stockholms
fondbörs. Större schablonavdrag än det nuvarande förordas av Näringslivets
.skaitedelegation, Sveriges advokatsamfund och .Sveriges aktiesparares
riksförbund.
Ingångsvärde
vid övergången
Flertalet
remissinstanser har i princip anslutit sig lill förslaget om särskill
ingångsvärde vid övergången till de nya reglerna. Olika meningar råder dock om
den närmare utformningen av övergångsbestämmelserna.
Länsstyrelsen i Göteborgs-
och Bohus län anser att förslaget om att 2/3 av börsvärdel den sista december
året före ikraftträdandet skall gälla som ingångsvärde kan drabba de
skattskyldiga hårt. Länsstyrelsen anserdet lämpligare att godta hela
börsvärdet vid 1975 års utgång som ingångsvärde vid en framtida
realisationvinstberäkning. I övrigt har de fiesta remissinsianser som yttrat
sig på denna punkt tillstyrkt förslaget om ingångsvärde på börsnoterade
aktier.
Förslaget om ingångsvärde
för övriga aktier har föranlett vissa erinringar. Förelagsskatteberedningen
anser att förslaget såvitt gäller aktier i fåmansbolag kan leda till
omotiverade skattelättnader. Eftersom stora individuella olikheter kan
föreligga mellan olika fåmansbolag kan bestämmelsen enligt beredningen medföra
bristande likformighet i laxeringshänseende. Beredningen anser att den
verkliga anskaffningskostnaden för aktier i låmansbolag som regel bör kunna
utredas och förordar därför att endast detta värde får användas som
ingångsvärde på sådana aktier. Liknande synpunkler anförs av länsstyrelsen i
Stockholms län. 1 andra yttranden har förslaget beträffande aktier i
fåmansbolag angripits från andra utgångspunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län ifrågasätter om övergångsregeln för fåmansbolag är lämplig med hänsyn
lill all förmögenhetsvärdel för aktier i sådana bolag ofta sätts lågt, Skånes
handelskammare anser att förslaget i denna del innebär en omedelbar skärpning
av beskattningen i ett stort antal fall. Det framhålls alt aktier i fåmansbolag
vid förmögenhetstaxeringen värderas lägre än vad deras saluvärde i och för sig
skulle motivera och att förmögenhetsvärdel ibland på grund av rena
lillfälligheter kan växla kraftigt från ett år till ett annat. Handelskammaren
anser att ägare av aktier i fåmansbolag vid övergången skulle drabbas hårdare
av de nya bestämmelserna än ägare av börsnoterade aktier.
I en del yttranden befaras
att övergångsreglerna kommer alt medföra betydande praktiska svårigheter. Man
ifrågasätterom de skattskyldiga verkligen kommer att kunna göra den
fullständiga ulredning angående aktieinnehavet vid övergången som systemet
förutsätter, 1 della sammanhang erinrar några remissinstanser om att prövningen
av ingångsvärdena enligt
Prop. 1975/76:180 93
förslaget
inte skall ske i samband med själva övergången utan först vid en framtida
avyttring av aktierna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att denna
ordning är otillfredsställande. Enligt länsstyrelsens mening bör prövningen av
de anskaffningsvärden som uppges vid taxeringen för övergångsåret ske redan vid
denna taxering. Värdena bör alltså enligt länsstyrelsens mening kunna prövas
genom besvärsförfarande även i de fall då någon aktieförsäljning inte ägt rum
under övergångsåret. Även Sveriges föreningsbankers förbund, Skånes
handelskammare och Lantbrukarnas 5to»é'£/f/É'ga//ow efteriyser möjligheter till
särskild fastställdsetalan i samband med övergången.
Lö,
som föreslagit skärpta regler för aktievinstbeskattningen, anser att det finns
risk för att en skärpt beskattning av vinster som uppkommit före
ikraftträdandet av de nya reglerna kan leda till skattefusk och ett stort antal
försäljningar - mer eller mindre fiktiva - före denna tidpunkt. Av denna
anledning anser LO att vinst som belöper på tid fram till den dag då de nya
reglerna blir tillämpliga skall beskattas enligt nuvarande regler, medan vinst
som är hänföriig till tiden därefter beskattas enligt de nya reglerna.
Kammarrätten
i Siockholm framhålleratl förslaget till övergångsregler inte löser frägan hur
en skatlskyldig skall förfara, om han några år efter övergången förvärvar
aktier genom gåva eller annat benefikt lång och saknar uppgift om fångesmannens
anskaffningskostnad. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i
Kristianstads län, som föreslår att bouppteckningsvärdet vid arv resp.
deklaralionsvärdet vid gåva i sådana fall bör fä betraktas som
anskaffningsvärde. Sveiiges aktiesparares riksförbund efterlyser särskilda
regler för framlida benefika fång och för sådana fall som då skattskyldig några
är efter övergången till de nya reglerna infiyttar från utlandet.
4.2
Avyttring av organisationsaktier m. m.
4.2.1
Nuvarande regler
1
KL har införts särskilda bestämmelser i syfte att förhindra att aktievinstbeskattningen
hämmar strukturrationaliseringar inom näringslivet. Bestämmelserna omfatiar
dels överföring av s, k, organisationsaklier mellan företag inom en koncern,
dels aktieöveriälelser som har samband med en från allmän synpunkt önskvärd
strukturrationalisering.
Vinst
som uppkommer vid överföring av aktier och andelar mellan koncernföretag är
undantagen från beskattning under vissa förutsättningar. För skattefrihet
fordras att den överförda aktien eller andelen innehas som ett led i annan
verksamhet inom koncernen än förvaltning av fastighet eller värdepapper och
därmed likartad lös egendom (organisationsaktier). Vidare förutsätts att
moderföretaget inom koncernen är ell aktiebolag eller en ekonomisk förening.
Övriga koncernföretag som berörs av överföringen, såväl säljande och köpande
företag som del överiåtna företaget, kan vara antingen
Prop.1975/76: 180 94
aktiebolag,
handelsbolag, ekonomisk förening eller utländskt bolag. En konsekvens av
nuvarande bestämmelser är att de överförda aktierna eller andelarna fär nytt
ingångsvärde hos det övertagande företaget. Vinst som uppkommer vid s. k,
intern aktieöveriåtelse mellan fåmansbolag blir dock enligt särskilda regler
föremål för skärpt realisationsvinstbeskattning, om inte regeringen ger
dispens. Dessa regler kommeratt beröras i det följande (avsnitt 4,3),
Om
aktievinstbeskattning enligt den nuvarande schablonregeln (10 96 av
netloförsäljningspriset) kan antas hindra sirukturrationalisering som är önskvärd
från allmän synpunkt, kan regeringen medge befrielse helt eller delvis frän
beskattningen. Företag som berörs av strukturrationaliseringen skall göra
ansökan om befrielse senast den dag avyttringen sker,
4.2.2
Kommittén
Bestämmelsen
om skattefrihet vid överiåtelse mellan koncernföretag, bör enligt kommitténs
mening i princip behållas. Kommittén anser dock alt viss ändring bör göras för
att förhindra missbruk. Kommittén syftar på det fall då man före en planerad
försäljning av ett koncernföretag till en utomstående köpare överför aktierna
eller andelarna i detta företag från ett koncernföretag till ett annat för ett
belopp som motsvarar del pris, för vilkel man avser all sälja aktierna eller
andelarna lill den utomstående. Genom att anskaffningskostnaden för de aktier
som skall säljas till den utomstående höjs pä detta sätt blir även den senare
överiätelsen skattefri.
Kommittén
föreslår den ändringen i nuvarande beslämmelser att del övertagande
koncernföretaget i det beskrivna fallet i fortsätlningen skall anses överta,
förutom aktierna eller andelarna, även det överlätande koncernföretagets
anskaffningskostnad och innehavstid. En följd av förslaget blir att det
övertagande koncernföretaget efler försäljningen till den utomstående köparen
kan bli skyldigt att redovisa en vinst som motsvarar skillnaden mellan priset
vid sistnämnda försäljning och den övertagna anskaffningskostnaden.
Kommittén
framhåller att den föreslagna regeln kan tillämpas bara i de fall då den
interna överföringen sker mellan två svenska koncernföretag men däremoi inte
när överföringen sker från ett svenskt till ett utländskt koncernföretag.
Kommittén anser att skattefrihet därför i regel inte bör inträda vid
överföring till utländskt koncernförelag, 1 den mån skattebefrielse vid sädan
överföring skall komma i fråga, bör befrielse enligt kommitténs mening medges
först efter dispens av regeringen. Kommittén framhåller att dispens inte bör
medges, om det framstår som troligt att de aktier som skall överlåtas till
utländskt koncernföretag senare kan komma att återsäljas lill svenskt
koncernföretag eller till utomstående.
Vad
beträffar siruklurrationallsering som är önskvärd från allmän synpunkt anser
kommittén att nuvarande dispensmöjlighet i princip bör finnas kvar.
Prop.
1975/76:180 95
Enligt
kommittén är dock vissa ändringar i nuvarande regler önskvärda. Den
ifrågasätter sålunda om dispens skall behöva avse befrielse från skatt. I många
fall lorde det enligt kommittén vara tillräckligt att medge uppskov med
beskattningen. Med nuvarande schablonregel för aktievinstbeskattning har
uppskov av tekniska skäl inte kunnat komma ifråga. Om de av kommittén
föreslagna reglerna för beskattning av aktievinsier godtas, är det emellertid
enligt kommitténs mening möjligt att medge uppskov med beskattningen. Uppskov
bör avse endast den del av likviden som består av aktier och bör innebära att
de nya aktierna anses anskaffade vid samma tid och för samma kostnad som de
avyttrade aktierna. Någon realisationsvinstbeskattning blir inte aktuell vid
överiålelsetillfället utan först när de nyförvärvade aktierna i en framtid
avyttras. Vinst skall då beräknas som om de ursprungliga aktierna sålts.
Kommittén föreslår att denna dispensmöjlighet begränsas lill vinst som
uppkommer vid avyttring av aktier som innehafts två år eller längre tid.
Kommittén
anser att regeringen vid sidan av möjligheten att medge uppskov även bör ha
kvar rätten att medge skattebefrielse.
4.2.3
Remissyttrandena
Endast
ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om kommitténs förslag angående
skattekonsekvenserna i samband med överiåtelse av organisationsaklier inom en
koncern och överiåtelse i samband med strukturrationalisering som är önskvärd
från allmän synpunkt.
Företagsskalieberedningen
konstaterar att kommitténs författningsförslag angående aktieöveriälelser
mellan koncernföretag endasl synes beakta internförsäljningar som företagits
efter de nya reglernas ikraftträdande, medan det däremot inte förhindrar
interntransaktioner som vidtas "i beredskapssyfte" innan
lagändringen trätt i kraft. Det är enligt beredningens mening önskvärt att
bestämmelsen ges en sådan utformning att den täcker även nu avsedda fall.
Vidare framhäller beredningen bl, a, att den föreslagna bestämmelsen inte
beaktar de fall dä aktier i ett bolag indirekt överförs lill köpare utanför
koncernen. Enligt beredningens uppfattning torde sädana indirekta överföringar
inle vara ovanliga i samband med större strukturrationaliseringar, vid vilka
dotterbolag med fiera egna dotterbolag avyttras. En indirekt överföring kan
tillgå på så sätl att aktierna i ett dotterbolag först på marknadsmässiga
villkor överlåts med vinst lill ett annat dotterbolag och därefter aktierna i
del sistnämnda bolagel överiåts till utomstående köpare.
Kommitténs
förslag angående dispens vid sirukUirrationatisering som är önskvärd från aUmän
synpunkt har tillstyrkts av förelagsskatteberedningen som anser att förslaget
kan antas möjliggöra en mer nyanserad behandling än nuvarande regler. Tre
remissinsianser, nämligen Skånes liandelskammare. Näringslivets skatteddegalion
och Sveriges aktiesparares riksförbund, anser alt
Prop.1975/76:
180 96
uppskov
med aktievinstbeskattningen i de nu aktuella fallen bör erhållas automatiskt -
dvs. oberoende av dispens - i den mån likvid lämnas i form av aktier.
4.3
Särskilda bestämmelser om fåmansbolag
4.3.1
Nuvarande regler
Vid
aktievinstbeskattningen gäller i princip samma regler för aktier i fåmansbolag
som för aktier i andra bolag. I 35 S 3 mom. KL finns dock vissa bestämmelser
som avser att förhindra att fåmansbolag vid realisationsvinstbeskattningen
utnyttjas för skattefiyktstransaktioner. Dessa bestämmelser redovisas här.
Några ytteriigare särbestämmelser om fåmansbolag berörs senare (avsnitt 6).
En
skattenyktsbestämmdse avser aktier i s. k. vinstbolag. Avyttrar skattskyldig
aktier i ett bolag, som vid avyttringen har obeskattade vinstmedel till följd
av att större delen av bolagets tillgångar överiätits på den skattskyldige
eller annan före avyttringen, skall hela hans vederiag för aktierna räknas som
skattepliktig realisationsvinst. Vid bedömandeav frågan om överlåtelsen
omfattat större delen av bolagets tillgångar, skall beaktas även sädan tillgäng
i bolaget som inom tvä är efter aktieöveriätdsen direkt eller genom förmedling
av annan överiåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller pä
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening vari han eller honom
närstående person har ett bestämmande inflytande. Bestämmelsen gäller även vid
avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. RSV får medge
undantag från bestämmelsen, om det kan antas att avyttringen av aktien eller
andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmän vid beskattningen.
Om
s. k. intern aktieöverlåtelse sker i den formen att skattskyldig avyttrar aktie
i ett fåmansbolag till ett annat fåmansbolag, i vilket han själv eller hans
närstående direkt eller indirekt äger aktier, skall hela vederiaget för aktien
räknas som skattepliktig realisationsvinst. Denna bestämmelse gäller i likhet
med den föregående även vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening. Regeringen kan medge undantag från bestämmelsen, om avyttringen sker
av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller om andra synneriiga skäl
föreligger.
Vissa
särbestämmelser avser att motverka att fastighet inför planerad försäljning
överflyttas till bolag eller förening. Bestämmelserna innebär följande. Har
faslighet överiätits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom
fång på vilket lagfart söks efter den 8 november 1967 av nägon som har ett
bestämmande infiytande över bolaget eller föreningen, beräknas realisationsvinst
vid avyttring av aktie eller andel i bolagel eller föreningen som om
avyttringen avsetl mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten.
Bestämmelserna fär inte föranleda alt realisationsvinst beräknas
Prop. 1975/76: 180 97
till
lägre eller realisationsföriust till högre belopp än enligt de regler som i
övrigt gäller vid aktievinstbeskattningen. Bestämmelserna gäller endast om
fastigheten utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgäng. Från
till-lämpning av beslämmelserna undantas avyttring av aktie eller andel i s. k.
äkta bostadsföretag, under förutsättning att avyttringen endast avser rätt till
viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Med lagfartsansökan
likställs att skattskyldig med åberopande av fångeshandlingen gjort annan
ansökan hos myndighet.
4.3.2 Kommittén
Kommittén
erinrar om att aktievinstutredningen hade föreslagit regler om skattebefrielse
i vissa fall vid avyttring av aktier i fåmansbolag. Förslaget avvisades i
samband med 1966 års omläggning av aktievinstbeskattningen. Kommittén har för
sin del inle funnit det motiverat alt föreslå särskilda regler för aktier i
fåmansbolag utöver de bestämmelser som redan gäller.
Kommittén
föreslår således inte någon ändring av reglerna om vinstbolag och interna
aklieöveiiåtelser.
Däremot
föreslår kommittén vissa ändringar i de bestämmelser som gäller när fastighet
överflyttats UU bolag eller förening. Kommittén föreslår sålunda att nuvarande
undantag för aktie eller andel i s. k. äkta bostadsföretag utgår. Denna fråga
behandlas i ett senare sammanhang (avsnitt 5.2). Vidare föreslår kommittén att
vinst vid påföljande avyttring av aktie eller andel skall
- om vinslen beräknas enligt de regler som gäller vid
avyttring av fastighet
-
behandlas som vinst vid fastighetsförsäljning
även i andra avseenden, t, ex. såvitt gäller beskattningsort och subjektiv
skattskyldighet. En sådan regel kan enligt kommittén bl. a. motverka att
skattskyldig, som avser att bosätta sig utomlands, infören förestående
försäljning av fastighet överflyttar denna till ett bolag och efter
utflyttningen säljer aktierna i bolaget. Vinsten vid försäljning av aktierna
blir efter den föreslagna ändringen beskattad som vinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastighet här i riket.
4.3.3 Remissyttrandena
Remissinstanserna
har i en del fall ansett att reglerna för aktier i fåmansbolag i vissa
avseenden, som redovisats i det föregående, bör avvika från de bestämmelser som
gäller för andra aktier. I några yttranden har även anförts mer allmänna
synpunkter på behandlingen av aktier i fåmansbolag.
Företagsskatteberedningen
framhåller sålunda att stora skillnader föreligger mellan aktieinnehav i
marknadsbolag och fåmansbolag och att dessa skillnader borde komma till
uttryck i skilda materiella beskattningsregler för de olika aktieslagen.
Beredningen håller det inte för osannolikt att förslaget om beskattning av 30 %
av vinsten vid avyttring efter längre tids innehav kan ge helt andra
beskattningseffekter för aktier i fåmansbolag än för aktier
7 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 180
Prop.
1975/76: 180 98
i
marknadsbolag. Beredningen framhåller vidare att det är angeläget att reglerna
om aktievinstbeskattning i förening med bestämmelserna för beskattning av
löpande inkomst, förmögenhet, arv och gåva inte utformas sä att de leder lill
förtida försäljning av familjeföretag till större företagsgrupper och därmed
till ökad koncentration av ägandeförhållandena i näringslivet. Även enligt
länsslyrelsen I Stockholms län kan det finnas anledning att bedöma överiåtelse
av aktier i fåmansbolag på annat sätt än överiåtelse av andra aktier.
Länsstyrelsen förordar att hithörande frågor utreds i annat sammanhang.
LO
anser att ett specialfall såvitt gäller realisationsvinstbeskattningen utgörs
av egenföretagaren, som själv arbetat upp sitt företag och så småningom säljer
det lill gott pris. Vinsten kan i detta fall enligt organisationen inte
betraktas som arbetsfri inkomst och bör därför inte heller beskattas som
realisationsvinst utan som förvärvsinkomst, vilken vid skatteberäkningen bör
fördelas över ett antal är. TCO har - säsom tidigare redovisats - anfört att
beskattning av 30 96 av vinst vid försäljning av aktier i fåmansbolag kan
innebära en för lindrig beskattning.
Från
andra utgångspunkter uttrycker Svensk industriförening önskemål om att frågan
om aktier i fåmansbolag ytteriigare utreds. 1 föreningens yttrande framhålls
att en värdeökning och fortsatt expansion i familjeföretagen är en
förutsättning för bl. a. tryggad sysselsättning och att det därför är otillfredsställande
om en sådan värdeökning inte i större mån än enligt kommitténs förslag skyddas
mot ett försämrat penningvärde. Enligt föreningen innebär kommitténs förslag
att en fiktiv värdeökning av aktier kommer att bli föremål för beskattning.
Detta kommer enligt föreningen all få negativa effekter på investeringsviljan
i mindre och medelstora företag. Av dessa och liknande skäl föreslår föreningen
grundligare utredning beträffande möjligheterna att beskatta aktieavyttringar i
mindre och medelstora företag på ett lindrigare och mer utvecklingsstimulerande
sätt. Som tidigare redovisats har föreningen föreslagit att den skattepliktiga
andelen av vinst vid avyttring av aktier i fåmansbolag efter längre innehav
bestäms till 20 96 i avvaktan på ytterligare utredning. Även Sveriges
redovisningskonsulters förbund förordar en lindrigare beskattning vid
försäljning av aktier i fåmansbolag.
4.4
Terminsaffärer
4.4.1
Nuvarande regler
KL
innehåller inte några särskilda bestämmelser angående beskattningen vid
renodlade terminsaffärer med aktier, dvs. sådana affärstransaktioner där den
slutliga uppgörelsen - leveransen av aktierna resp. betalningen av dessa -
skall ske vid bestämd tidpunkt i framtiden. Förhållandet är detsamma för s. k.
blankningsaffärer. Dessa affärer innebär i princip att en person säljer
Prop.
1975/76:180 99
akiiersom
han har erhållit genom försträckning, i enlighet med de för vanliga
kontanlaffärer stipulerade villkoren. Avsikten är att förpliktelsen mot
för-sträckningsgivaren sedermera skall fullgöras genom återställande av aktier
av samma slag, som förvärvats genom täckningsköp vid lämplig tidpunkt i
anslutning till återställandet.
I
tillämpningen synes de renodlade terminsaffärerna i allmänhel ha bedömts
enligt realisationsvinstreglerna i 35 och 36 S§ K.L, även i de fall då det
realisationsvinstgrundande fånget tidsmässigt legat efter den avyttring vid
vilken realisationsvinsten uppkommit. Frågan synes emellertid inte ha ställts
på sin spets i högsta instans.
Beträffande
blankningsaffärerna är läget ett annat. I mål angående förhandsbesked (RÅ 1965
ref 19) avseende en blankningsaffär har regeringsrätten betraktat det första
ledet i en sådan affär - försträckningen och aktiernas försäljning -som
realisationsgrundande fång resp. realisation samt det andra ledet -
täckningsköpet och aktiernas återställande till försträck-ningsgivaren - på
samma sätt. Detta betraktelsesätt innebär - under förutsättning att
försträckningen och försäljningen resp. inköpet och återställandet skett i
stort sett samtidigt och således till oförändrad börskurs -att eventuell vinst
på en genomförd blankningsaffär blir skattefri.
4.4.2
Kommittén
Kommitténs
författningsförslag i fråga om de renodlade terminsaffärerna innebär inte någon
ändring i förhållande till den praxis som utvecklats vid tillämpningen.
Terminsaffärerna skall således bedömas enligt realisationsvinstreglerna även
om det realisationsvinstgrundande fånget ägt rum efter den avyttring vid vilken
realisationsvinsten uppkommit. Kommittén anser det lämpligt att RSV vid affärer
av denna art i förtydligande syfte lämnar anvisningar om rätt beskattningsår
och beräknad innehavstid.
Enligt
kommitténs uppfattning är det nödvändigt att lagstiftningsvägen ändra gällande
praxis när det gäller den skattemässiga bedömningen av blankningsaffärer.
Kommittén föreslår att för skattskyldig, som utför en blankningsaffär, skal!
inte upptagandet av försträckningen i aktier och återlämnandet av dessa till
försträckningsgivaren anses utgöra ett realisationsvinstgrundande förvärv
resp. avyttring. I stället bör det efterföljande täckningsköpet i normalfallet
bli realisationsvinstgrundande i förhällande till den tidigare försäljningen -
på samma sätt som föreslås skola gälla vid vanliga terminsaffärer Som
realisationsvinst skall således räknas skillnaden mellan försäljningssumman för
de lånade aktierna och anskaffningskostnaden för täckningsköpet.
Bl.
a. föratt förhindra missbruk och föratt något inskränka möjligheterna lill
uppskov med beskattningen föreslär kommittén en begränsning av den tid inom
vilken en blankningsaffär skall ha slutförts. Om blankningsaffären inte
slutförts före utgången av det kalenderår som följer närmast efter för-
Prop.
1975/76: 180 100
säljningsåret,
skall enligt kommitténs förslag den skattskyldige anses ha erhållit en
realisalionsvinst motsvarande skillnaden mellan försäljningspriset och den
lägsta köpkurs, som noterats från försäljningsdagen till utgången av det
kalenderår, som följer närmast efter försäljningsäret.
Avdrag
för föriust i samband med en ej slutförd blankningsaffär skall inte medges. Den
vinst, som kan uppkomma vid ett senare överiämnande av aktierna, lår enligt
förslaget minskas med den tidigare beskattade vinsten.
4.4.3
Remissyttrandena
Flertalet
av de remissinstanser, som yttrat sig i denna del, tillstyrker i allt
väsentligt kommitténs förslag i fråga om termins- och blankningsaffärer. AO
riktar dock invändningar mot förslaget att beskattningen för en icke slutförd
blankningsaffär skall kunna skjutas upp ända lill utgången av del kalenderår
som följer närmast efter försäljningsåret. Ombudet framhåller att
blankningsaffärer som regel är korta affärer, eftersom aktiespekulanten avser
att utnyttja en tillfällig baissesituation. Beskattning bör därför ske redan om
blankningsaffären inte har slutförts före utgången av del kalenderår då
avyttringen skett. Styrelsen för Stockholms fondbörs föreslår ett tillägg så
att den skattepliktiga realisationsvinsten vid en icke slutförd blankningsaffär
kommer att motsvara skillnaden mellan försäljningspriset och den lägsta
betalkurs eller, om sådan saknas, den lägsta köpkurs, som noterats från
försäljningsdagen lill utgången av det kalenderår som följer närmast efter
försäljningsåret.
Här
bör slutligen nämnas att RSV ifrågasätter behovet av att - såsom kommittén
föreslagit - anvisningar från verkets sida utfärdas i fräga om den närmare
skattemässiga behandlingen av terminsaffärer.
4.5
Switchaffårer
4.5.1
Nuvarande regler
Genom
valutaregleringen är en i Sverige bosatt skattskyldig i princip avskuren frän
möjligheterna att direkt göra inköp av värdepapper på utländska
värdepappersmarknader. Den skattskyldige kan emellertid köpa utländska
värdepapper frän annan i riket bosatt person och genom att sälja dessa värdepapper
i utlandet få rätt att för den erhållna valutan köpa andra utländska
värdepapper utomlands. Denna rätt att reinveslera i utlandet benämns
switchrätt. Volymen av de utländska värdepapper som innehas av
valuta-inlänningar är avsedd att vara i stort sett konstant. Samtidigt har
intresset av att handla på utländska börser stigit starkt. Detta har lett till
alt kursen på utländska värdepapper, som innehas av valutainlänningar, ligger
avsevärt över den kurs som gäller på värdepappersbörserna i utlandet. Den, som
önskar förvärva utländska värdepapper från valutainlänning, får med andra
Prop.
1975/76: 180 101
ord
betala en viss "premie" för att komma in på den utländska marknaden.
De skattefrågor som kan aktualiseras i samband med switchaffårer är oreglerade.
I praxis synes avdrag ha medgivits för den "förlust" som uppkommer i
samband med att valutainlänning omedelbart efter inköpet av värdepapper från
annan valutainlänning avyttrar dessa på utländsk börs.
4.5.2 Kommittén
Kommittén
anger som typfall för en swiichaffär att den skatlskyldige i december under en
och samma dag köper utländska obligationer i Sverige och säljer dem i utlandet.
För "föriusten", ca 15-17 96 av inköpspriset, yrkar den skattskyldige
avdrag gentemot tidigare under året gjorda realisationsvinster.
Enligt
kommittén är det nödvändigt att reglera beskattningsfrägan i samband med
switchaffårer på så sätt, alt avdrag inte fär åtnjutas för
"förluster", som framräknas med bortseende från swiichrätten.
Kommittén föreslår därför att när en valutainlänning i Sverige inköper
utländska värdepapper från en annan valutainlänning skall han anses ha
förvärvat dels värdepapperen i fråga, dels en rättighet, swiichrätten. Denna
switchrätt bör betraktas som egendom av samma slag som aktier och liknande
värdepapper. Avyttrar valutainlänning utländska värdepapper, som han inkl.
switchrätt förvärvat från annan valutainlänning, till valulauilänning och
behåller han swiichrätten, skall enligt kommittén vid
realisationsvinstberäkningen försäljningspriset för värdepapperen ökas med
värdet av swiichrätten.
Kommittén
anser vidare att avdragsgill realisationsföriust inle bör anses föreligga, om
tillfredsställande utredning om switchrättens värde ej kan företes av den
skattskyldige. Någon uttrycklig bestämmelse härom anser kommittén dock inte
erforderlig.
4.5.3 Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser delar kommitténs uppfattning att beskattningsfrågorna i
samband med switchaffärerna bör regleras lagstiftningsvägen. Kommitténs förslag
att försäljningspriset för utländska värdepapper, som valutainlänning förvärvat
frän annan valutainlänning och som han därefter med bibehållen switchrätt
säljer till valulauilänning, vid realisationsvinstberäkningen skall ökas med
värdet av swiichrätten, kritiseras emellertid från flera håll. Flera
remissinstanser påpekar att kommitténs förslag kan innebära risk för
dubbelbeskattning. Förelagsskatteberedningen anser således att förslaget bör
kompletteras med regler angående beskattningen vid senare försäljning av
utländska värdepapper t ill valutainlänning. Genom den transaktionen avhänder
sig dén skatlskyldige möjligheten alt direkt från en valutautlänning förvärva
utländska värdepapper samtidigt som det uppkommer en "vinst"
motsvarande switchrättens värde. Eftersom enligt förslaget
Prop.1975/76:180 102
avdrag
ej skall medges för förvärvet av swiichrätten bör, enligt beredningen, reglerna
kompletteras så att beskattning inte kommer att ske i samband med alt
swiichrätten realiseras.
Enligt
länsstyrelsen i Örebro län skulle det vara ett bättre system om realisationsvinsten
alllid beräknas exkl. kostnaden för swiichrätten och att vinst eller föriust
vid försäljning av denna rätt redovisas separat. Switchrättens värde bör
således enligt länsstyrelsen inte räknas in i vare sig försäljningssumman
eller anskaffningskostnaden för värdepapperen. Liknande synpunkter framförs av
AO.
Näringslivets
skatiedelegalion, som avstyrker förslaget, anser att frågan om hur
switchrälterna skall behandlas vid beskattningen i första hand är ett
periodiseringsproblem. Kommitténs förslag täcker endast ett marginalproblem,
nämligen det enkla typfallet att en person i december köper en switchrätt, som
avyttras under nästföljande år. I det fallet nås syftel att förhindra
resultatutjämning. De personer som uteslutande förvärvar en switchrätt i
resultatutjämningssyfte torde emellertid enligt delegationen vara försvinnande
få. 1 de långt vanligare situationer där den skattskyldige stadigvarande köper
och säljer utländska värdepapper kan komplicerade problem uppstå men där ger
kommitténs förslag inte någon vägledning. Enligt delegationen borde förslaget
ha kompletterats bl. a. med regler som klargör att swiichrätten utgör en
fristående rättighet. Frägan hur avdrag för föriust på föriorad switchrätt
skall utnyttjas och hur man skall förfara när en ursprunglig switchrätt endast
delvis överiåts till en valutainlänning borde också ha reglerats.
4.6.
Konvertibla skuldebrev m. m.
4.6.1
Nuvarande regler
Utbyte
av aktier i ett och samma bolag betraktas som ett med köp eller byte jämföriigt
fång, om ett nyförvärv av värdehandlingar äger rum genom transaktionen. Om
däremot ett aktiebrev lämnas in till bolaget för erhållande av akiiebrev i
andra valörer men sammanlagt pä lika stort nominellt belopp (växling) eller om
ett aktiebrev erhålles vederlagsfritl såsom ersättning för förkomna eller
förstörda aktiebrev, har nyförvärv av aktier inte ansetts äga rum. Om pä
bolagets initiativ viss serie aktier dras in och omstämplas eller utbytes mot
en annan serie aktier - t. ex. för uppfyllande av bestämmelse om uppdelning i
bundna och fria aktier - eller om nya aktiebrev erhålles på grund av beslut om
sammanläggning av aktier, föreligger inte heller något nyförvärv.
Liknande
regler gäller beträffande obligationer. Konvertering av obligationer är
således att jämställa med köp och byte under förutsättning att ett nyförvärv av
värdehandlingar äger rum genom transaktionen. Huruvida en konvertering av
obligationer skall anses innefatta ett nyförvärv eller en-
Prop.
1975/76: 180 103
dast
en ändring av lånevillkoren för de gamla obligationerna beror pä omständigheterna
i det enskilda fallel.
4.6.2 KommUtén
Kommittén
erinrar om att aktiebolag numera kan utge konvertibla skuldebrev mot vederiag
i pengar eller annan egendom, dvs. skuldebrev som innehäller utfästelse från
bolaget att borgenär har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt
skuldebrevet mot aktier i bolaget. Enligt nuvarande praxis likställes
konvertering av obligationer till aktier med avyttring av obligationerna och
nytt förvärv av aktierna. Kommittén föreslår ändring i dessa regler. Enligt
kommitténs förslag skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsföriust inte anses uppkomma när konvertibelt skuldebrev byts ut mot
aktie. Aktien skall i dessa fall anses anskaffad när skuldebrevet förvärvades. Anskaffningskostnaden
för aktien kommer därför att motsvara anskaffningskostnaden för skuldebrevet
jämte eventuell kontant betalning vid själva utbytet.
Kommittén
behandlar vidare de nyligen införda bestämmelser som ger aktiebolag rätt att
utge skuldebrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier.
Enligt ett sådant skuldebrev har borgenären rält att teckna aktier i bolaget
mot betalning i pengar. Sådan rätt kan ocksä knytas lill optionsbevis som fogas
till skuldebrevet. Kommittén föreslär, att när optionsrätt som är förenad med
eller fogad till skuldebrev utnyttjas, de nya aktierna skall anses anskaffade
när skuldebrevet förvärvades. Anskaffningskostnaderna för de nya aktierna blir
då dels det belopp som eriäggs vid teckning av aktierna, dels den andel av
anskaffningskostnaden för skuldebrevet, som belöper på optionsrätten.
Kommittén
har även uppmärksammat de regler som ger aktiebolag möjligheter att utge
konvertibla aktier. 1 bolagsordningen kan tas in förbehåll om alt aktie av
visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av annat
slag. När konvertering enligt bestämmelse i bolagsordningen skall ske, är
aktieägaren skyldig att inge sitt aktiebrev för byte mot nytt aktiebrev. Enligt
kommittén bör ett sådant byte i realisationsvinsthänseende inte anses såsom
nytt lång. De nya aktierna bör i stället anses anskaffade då de utbytta
förvärvades och till det pris som då eriades. Motsvarande bör enligt kommittén
gälla även när utbyte av aktier eljest sker enligt aktiebolagslagens
bestämmelser.
4.6.3 Remissyttrandena
Kommitténs
förslag rörande behandlingen av konvertibla skuldebrev m. m. har inte föranlett
några erinringar.
Prop.
1975/76: 180 104
4.7
Handelsbolag
4.7.1 Nuvarande
regler
Ett
handelsbolag kan avyttras på två olika sätt. Antingen kan andelarna i bolaget
överiåtas eller ocksä överiåter bolaget självt sin rörelse med tillgångar och
skulder. Skattemässigt blir effekterna helt olika. I det första fallet
till-lämpas för säljaren samma realisationsvinstregler som gäller vid avyttring
av aktier. Om rörelsen i stället säljs av bolaget framkommer eventuell vinst i
bolagets räkenskaper och beskattas hos delägarna enligt vanliga regler. Köparen
får i beskattningshänseende tillgodoräkna sig det pris som betalas för rörelsens
varulager, inventarier, goodwill etc.
I
det fall att avyttring sker genom överiåtelse av andelar som innehafts kortare
tid än fem är är det den verkliga vinsten som skall ligga till grund för
inkomstberäkningen! Denna måste dä ske med utgångspunkt i anskaffningskostnaden.
KL innehåller inte nägra beslämmelser för hur anskaffningskostnaden för andel
i handelsbolag skall beräknas.
4.7.2 Kommittén
Kommittén
konstaterar att det inte finns nägra bestämmelser i skatie-författningarna som
anger hur anskaffningskostnaderna för andelar i handels- och kommanditbolag
skall beräknas och att det finns få rättsfall på detta område. Med hänsyn till
delta och då dessa bolagsformer kan komma att bli vanligare i framtiden har
kommittén funnit att det föreligger ell behov av anvisningar. Dessa anvisningar
bör dock inte utformas som lagbestämmelser.
Enligt
kommittén är det nödvändigl att även för långtidsinnehavda andelar uträkna de
faktiska anskaffningskostnaderna eftersom det inte finns någon allernativmetod
baserad pä förmögenhetsvärdel att tillgå. Denna uträkning av den faktiska
anskaffningskostnaden aktualiserar enligt kommittén en rad frågeställningar.
I
fräga om tidpunkten för förvärv av andel i vanligt handels- eller kommanditbolag
föreslär kommittén att andelen i sin helhet skall anses ha förvärvats i
samband med bolagsmannens inträde i bolaget. I kommanditbolag, där
andelskapitalet i form av kommanditlottbrev är uppdelat pä lotter av viss
fastställd storiek och med ensartade rättigheter, bör däremot anskaffningstidpunkten
bestämmas individuellt för varje lott.
Anskaffningskostnaden
börenligt kommittén i normalfall anses motsvara det belopp, som vid tidpunkten
för avyttringen redovisas på bolagsmannens kapitalkonto. I vissa fall kan
emellertid detta belopp behöva korrigeras. Kommittén lämnar här förslag för
hur man bör beakta bl. a. förluster och övervärden på apportegendom.
Kommittén
behandlar slutligen ocksä frågan hur anskaffningskostnaden bör bestämmas i
samband med delavyitring av andel. Anskaffningskost-
Prop.
1975/76:180 105
nåden
för avyttrad del av andel i ett vanligt handels- eller kommanditbolag föreslås
motsvara det belopp, med vilket andelsägarens kapitalbehållning minskar i
samband med försäljningen.
4.7.3
Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser har inte kommenterat kommitténs förslag. Länsstyrelsen i Örebro
län föreslår dock att del bör skapas en möjlighet all som alternativ till
kommitténs förslag beräkna vinsten till viss procent av vederiaget i samband
med avyttring av andel.
5
Avyttring av annan lös egendom än aktier o. d. 5.1 Nuvarande regler
5.1.1 Inledning
Som
tidigare har redovisats genomfördes betydelsefulla förändringar i realisationsvinstbeskattningen
vid 1966 och 1967 års riksdagar. De nya reglerna, som bl. a. innebar att en i
tiden obegränsad beskattning av realisationsvinster infördes, gäller vid
avyttring av fastigheter och aktier samt vissa därmed jämställda tillgångar.
Beiräffande annan lös egendom än byggnad på annans mark samt aktier o. d.
gäller däremoi alltjämt i principsamma förutsättningar för beskattning av
realisationsvinster som när KL infördes, vilket bl. a. innebäratt
beskattningen är tidsbegränsad. Framhållas kan dock att det nyligen införts
skärpt realisationsvinstbeskattning beiräffande avyttring från delägare i
fåmansföretag - eller honom närstående person - till företagel (prop.
1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76:171, SFS 1976:85).
Bestämmelserna
om den tidsbegränsade realisationsvinstbeskattningen finns i 35 S 4 mom. KL. De
omfattar såväl lösören som vissa rättigheter och värdepapper, 1. ex.
fordrings-, options- och föriagsrätter, obligationer, skuldebrev och
föriagsbevis. Även aktier och andelar i bostadsaktiebolag och bostadsföreningar
som avses i 24 S 3 mom. KL, s. k. äkta bostadsförelag, behandlas enligl dessa
regler.
5.1.2 Lösöre
Som
lösöre räknas alla slag av lösa saker, t. ex. bohag, bilar och anlikviteter.
Avyttras lösöre inom fem år efter förvärvet, föreligger skattskyldighet lor
realisationsvinst varvid samma reducerande skala tillämpas som den som gäller
för aktier. Delta innebär att hela vinsten beskattas om innehavsliden
understiger två år. Därefter reduceras den skattepliktiga andelen så att den
efter tvä men mindre än tre år utgör 75 %, efter tre men mindre än fyra år 50
96, och efter fyra men mindre än fem år 25 % av vinsten. Vinst genom avyttring
senare än fem är från förvärvet är skattefri.
Prop.1975/76:180 106
Avyttras
lösöre genom tvångsförsäljning, dvs. i samband med expropriation eller
liknande förfarande, är vinslen skattepliklig endasl om det skäligen kan antas,
att avyttringen skulle ha ägt rum även om inte tvång förelegat.
Beiräffande
egendom som här avses gäller fortfarande att skatteplikt endast föreligger när
den avyttrade egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämföriigt
fång. Har den däremot förvärvats genom arv, gåva eller annat benefikt fång är
beskattning i princip utesluten. Genom den s. k. skyldemansregeln gäller dock
vissa modifikationer i principen att förvärv genom benefika fång utesluter
beskattning. Skyldemansregeln innebär nämligen att
realisationsvinstbeskattning i vissa fall kan ske vid avyttring av egendom som
förvärvats genom benefikt fång från make eller släkting.
Beträffande
förvärvels art är att märka att egendom, som en person efterlämnar vid sin
död, alltid anses ulgöra arvfången egendom för dödsboet och arvingarna, oavsett
när och hur den avlidne förvärvat densamma. För en arvinge som tilldelats
egendom ur dödsboet genom arvsskifte gäller enligt praxis detsamma, även om han
lämnat vederlag till sina medarvingar för egendomen och även om dödsboet självt
skulle ha inköpt egendomen med dödsboets medel. Arvingen anses alltså i dessa
fall ha förvärvat egendomen genom arv och inte genom köp. Skulle i stället
dödsboet avyttra egendom som del självt inköpt, kan däremot skattskyldighet
inträda för dödsboet enligt de allmänna reglerna för
realisationsvinstbeskattningen.
5.1.3 Värdepapper
och rättigheter som inle är jämställda med aktier
Värdepapper
och rättigheter som inte är jämställda med aktier är soni lidigare angivits
föremål för en i tiden begränsad beskattning av realisationsvinster. Till
sådana värdepapper och rättigheter hör t. ex. fordrings-, options- och
förlagsrätter, skuldebrev, obligationer och förlagsbevis. Uppkommer
realisationsvinst vid avyttring av dessa tillgångar beskattas denna enligt
samma regler som vid försäljning av lösöre. Jag hänvisar till den redogörelse
jag redan lämnat för dessa regler (avsnitt 5.1.2).
5.1.4 Aktier
och andelar i s. k. äkta bostadsföretag
Med
s. k. äkta bostadsföretag avses sädana bostadsaktiebolag och bostadsföreningar
som enligt 24 § 3 mom. KL skall schablonbeskattas för inkomst av fastighet.
Vid
avyttring av aktier och andelar i sådana företag beskattas realisalionsvinst
enligt samma regler som gäller för lösöre. Även i detta fall kan jag alltså
hänvisa lill den tidigare lämnade redogörelsen (avsnill 5.1.2).
Om
medlem i bostadsförening - liksom medlem i annan ekonomisk förening - överiåter
sin andel till föreningen torde detta enligt nuvarande praxis medföra att
skattepliklig inkomst inte uppkommer för medlemmen i vidare mån än som följer
av reglerna om beskattning för realisationsvinst.
Prop.
1975/76: 180 107
5.2
Kommittén
5.2.1 Inledning
Kommittén
framhåller alt ell skäl för alt vissa värdepapper och rättigheter är föremål
endasl för en tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning, möjligen kan vara att
vinster och föriusler av t)etydelse mera sällan uppkommer beträffande sådan
egendom. Enligt kommitténs mening finns det emellertid knappast något bärande
skäl för att ha tvä system för realisationsvinstbeskattning när det gäller lös
egendom, dvs. ett tidsbegränsat och ett icke tidsbegränsat. Kommittén
framhåller att om man anser att sannolikheten av att skattepliktig vinst eller
avdragsgill föriust av betydelse uppkommer vid försäljning av vissa slag av
tillgångar är så liten, att det inle framstår som motiverat att kräva
utredningar om resultatet av sådana avyttringar, bör dessa tillgångar undantas
från realisationsvinstbeskattning. I övrigt bör enligl kommitténs mening en
icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskaltning gälla. Såvitt gäller lösöre
finner kommittén det inte vara godtagbart att sådana tillgångar, som utgör
investeringsalternativ lill aktier och fastigheter, är gynnade i
beskattningshänseende. Kommittén föreslår därför en i tiden obegränsad
realisationsvinstbeskattning beiräffande såväl vissa lösören som beträffande
övrig lös egendom. Vid den närmare utformningen av reglerna skiljer kommittén
mellan lösöre, värdepapper och rättigheter som inte är jämställda med aktier
saml aktier och andelar i s. k. äkta bostadsföretag,
5.2.2 Lösöre
Kommittén
konstaterar alt lösöre kan sägas bestå av två grupper av till-gängar. Den ena
gruppen kännetecknas av att tillgångarna förslits vid användningen och normalt
minskar i värde. Till denna grupp hör bl. a. vanligl bohag och sådana
kapitalvaror som bilar, båtar o, d. Det är fråga om tillgångar som anskaffats
för personligt bruk och inte som kapitalplacering. Till den andra gruppen hör
i första hand konst och antikviteter men även sådana saker som frimärken, mynt,
böcker, ädelstenar, smycken och vissa föremål av silver, tenn, glas och porslin
m.m. Det finns olika skäl till alt man förvärvar sådana tillgångar som hör till
sistnämnda grupp. Man kan förvärva dem i samlarintresse, det kan vara fråga om
ren penningplacering eller det kan vara fräga om ting, som man vill använda
privat och t. ex. tillföra det vanliga bohaget. Tillgångarna torde emellertid
ha en sak gemensamt, nämligen att de inte är underkastade kontinueriig värdeminskning.
Kommittén
påpekar att det från skilda häll har framförts önskemål om en skärpning av nu
gällande realisationsvinstregler när del gäller den senare gruppen av
tillgångar, främst konst, anlikviteter och frimärken. Det är i första hand
rättvise- och skatteförmågeskäl samt fördelningspolitiska motiv.
Prop.
1975/76: 180 108
som
ligger bakom önskemålen. Det har också anförts, att del kan verka snedvridande
pä investeringarna om aktier och fastigheter är underkastade en i tiden obegränsad
realisationsvinstbeskattning medan delta inte gäller för andra tillgångar av
lika bestående värde.
Kommittén
finner det emellertid knappast vara meningsfullt att införa en i liden
obegränsad realisationsvinstbeskattning för allt lösöre. Det lorde således vara
helt onödigt att utvidga beskattningen när det gäller den första gruppen av
tillgångar, dvs, tillgångar som är underkastade fortlöpande värdeminskning i
samband med förslitning. Å andra sidan bör man enligt kommitténs mening inte ha
tvä olika syslem för realisationsvinstbeskattning när del gäller lösöre, ett
tidsbegränsat och ett icke tidsbegränsat. Kommittén föreslår därför att
tillgångar av nu avsett slag inte skall vara underkastade
realisationsvinstbeskattning. Del gäller alltså tillgångar anskaffade enbart
för iersonligt bruk, dvs. tillgångar, för vilka avdrag för värdeminskning inte
ifrågakommer vid inkomsttaxeringen. Har avdrag för värdeminskning medgivits vid
taxeringen bör tillgången i fräga bli föremål för en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning,
om vad som infiutit vid försäljningen inte är att hänföra till inkomsislagen
rörelse eller jordbruk.
Kommittén
konstaterar att mot en skärpning av realisationsvinstreglerna när det gäller
lösöre i form av konsl, anlikviteter och frimärken etc. kan anföras, att
beskattningsmyndigheterna inle har möjlighet kontrollera när försäljning skell
av dylika tillgångar. När del gäller aktier och fastigheter framgår bl.a. av
deklarationens förmögenheisbilaga när dylika tillgångar försäljs. Tanken på alt
förmögenheisbeskatta tillgångar som konsl och anlikviteter etc, har hittills
avvisats med hänsyn till de stora värderingssvå-righeier som skulle uppkomma.
Kommittén
anser emellertid inte att kontrollsvårigheterna bör ses som ett avgörande
hinder mot att införa en i tiden obegränsad reali.saiionsvinsi-beskattning.
Vissa kontrollmöjligheter torde finnas t. ex. genom all inhämta uppgifter från
s. k. k valiteisauktioner. Mera belydande försäljningar kan också medföra
ökning av deklarerad förmögenhet, som inte kan förklaras med mindre än att
uppgift om försäljningen lämnas.
Kommittén
anför att även när det gäller lösöre, som blir föremål för en i tiden
ot)egränsad realisationsvinstbeskattning, bör - liksom beträffande fastigheter
och aktier - gälla, alt som anskaffningskostnad skall räknas vad som betalats
vid det senaste onerösa fånget, när fråga är om tillgångar, som erhållits genom
benefikt fång. Detta medför all det många gånger blir svårt att göra en riktig
vinstberäkning, när tillgångar av detta slag säljs. Även när del gäller
samlingar av olika slag - frimärken, mynt etc, - lorde det i regel vara mycket
svårt alt fastställa anskaffningskostnaden.
Med
hänsyn till de utredningssvårigheter, som kan föreligga, när det gäller
beräkning av vinst eller föriust vid försäljning av lösöre, föreslär kommittén
att sådan vinst - när försäljningen sker två år eller mer efler förvärvet
-beskattas enligt den schablonregel, som f n. gäller vid försäljning av aktier
Prop.1975/76:
180 109
o.
d,, som innehafts fem år eller mer, dvs. 10 96 av netloförsäljningspriset tas
till beskattning. Sker försäljningen inom två år efter förvärvet föreslås hela
vinsten bli beskattad. Vid beräkning av realisationsvinst när försäljning sker
inom två år efter förvärvet föreslås gälla, att som intäkt upptas vad som
erhållits för den avyttrade egendomen medan avdrag får ske för alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen.
När
del gäller den .schablonmässigt beräknade vinsten föresläs att ett belopp om I
000 kr. undantas från beskattning. Beloppet bör beräknas gemensamt för makar.
Det innebär att beskattningsbar realisationsvinst kan uppkomma först om lösöre
försäljs under ett är till ett sammanlagt belopp, som överstiger 10 000 kr.
Kommittén framhäller att en sådan regel synes godtagbar, då det främst är de
stora försäljningarna, som bör bli föremål för beskattning.
För
att underiätta kontrollen föreslår kommittén att den skattskyldige åläggs att i
deklarationen uppge om lösöre försålts under beskattningsåret och i så fall
till vilket belopp,
5.2.3 Värdepapper
och rältigheter som inle är jäniställda med aktier
Beiräffande
sådana värdepapper och rättigheter, som inte är jämställda med aktier och som
således f n, endasl är föremål för en tidsbegränsad
realisationsvinstbeskattning, föreslår kommittén - som tidigare angivits -att
denna beskattning görs obegränsad i tiden. Liksom beträffande aktier föreslår
kommittén att beskattningen skall grundas pä den verkliga vinsten. Även i
övrigi föresläs i princip samma regler som beiräffande aktier. Således föreslås
hela realisationsvinsten vara skattepliktig om egendomen avyttras mindre än två
år efter förvärvet medan vid innehav överstigande två är endasf 30 % av vinsten
skall vara skattepliktig. Om egendomen avyttras genom tvångsförsäljning föreslås
att endast 30 96 av vinsten skall vara skattepliktig oavsett innehavstidens
längd.
För
tillgångar, som erhållits genom arv eller gåva föreslår kommittén - liksom f n,
gäller för aktier och jämföriiga tillgångar - att anskaffningskostnaden skall
anses motsvara vad som eriagts vid det senaste onerösa fånget. Kommittén
framhåller att denna anskaffningskostnad i vissa fall givelvis kan vara svår
att ulreda. Beträffande äldre innehav föreslås dock inte alt någon
genomsnittsberäkning av anskaffningskostnaden skall ske på det sätt som har
föreslagils beträffande aktier.
5.2.4 Aktier
och andelar Is. k. äkta bosiadsföreiog
Kommittén
konstaterar att del torde finnas fiera anledningar lill att aktier och andelar
i äkta bostadsförelag undantogs från de regler om beskattning av
realisationsvinster pä aktier och därmed jämförliga tillgångar som infördes år
1966, En anledning var enligt kommittén att möjligheterna att sälja bo-
Prop.
1975/76: 180 110
stadsrätter
med vinst vid denna tidpunkt var begränsade genom lagen (1942:430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. Lagen upphörde att gälla den
31 december 1968. En annan anledning antas ha varit att sådana föreningsandelar
och aktier visserligen var värdepapper av samma slag som de som omfattades av
de nya realisationsvinslreglerna, men all andels- och aktieägare i äkta
bostadsföretag i realiteten kunde anses äga andelar i företagets fastighet.
Kommittén
anseratt sedan lagen om kontroll av upplåtelse av bosladsräll m. m. upphört att
gälla och en icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning införts även
beträffande fastigheter, frågan om beskattning av vinster vid försäljning av
aktier och andelar i äkta bostadsföretag bör upptas till förnyad prövning.
Enligt
kommitténs mening kan numera knappast anföras några bärande skäl för att
realisationsvinstbeskattningen, när del gäller aktier och andelar i äkta
bostadsföretag, skall vara begränsad i liden. Aktien eller andelen medför
emellertid rätt till en viss bestämd lägenhet i företagets fastighet och aktie-
eller andelsägaren svarar själv för kostnader för reparation av lägenheten och
kan bekosta förbättringar av olika slag i densamma. Vissa likheter föreligger
således mellan bostadsrättsinnehavaren och den som äger en egnahemsfastighet.
Det kan därför anföras skäl för att realisationsvinst-reglerna när det gäller
aktier och andelar i äkta bostadsföretag bör utformas i överensstämmelse med de
regler, som gäller för egnahemsfastigheter. Kommittén finner emellertid att
för dessa aktier och andelar i princip bör gälla samma regler som för andra
slag av värdepapper. Reglerna när det gäller egnahemsfastigheter har utformats
för att åstadkomma en från markpolitiska synpunkter rationell beskattning av
markvinsier. Dessa regler gäller också om bostadsföretaget säljer fastigheten,'
Kommittén anser däremoi alt det knappast kan åberopas markpoliliska skäl, när
det gäller utformningen av reglerna vid försäljning av aktie eller andel i
bostadsföretag.
Det
kan emellertid enligt kommitténs uppfattning, anföras skäl för alt något mildra
realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier och andelar i äkta
bostadsföretag. Sålunda kan del frän bostadspolitiska synpunkter framstå som
önskvärt att inte försvära överiåtelser av bostadsrätter. Vidare kan åberopas
att beskattningen av bostadsrätter och egnahem av rättviseskäl bör vara
nägoriunda lika.
Om
det därför av olika skäl anses att man vid försäljning av aktie och andel i
äkta bostadsföretag bör ha en lindrigare realisationsvinstbeskaltning än när
det gäller andra aktier och andelar, finner kommittén att detta syfte lämpligen
kan nås genom alt man inför ett fast årligt tillägg till anskaffningskostnaden
på sätt sker vid beräkning av vinst vid försäljning av egnahem.
Inför
man ett sädant fast ärligt lillägg lill anskaffningskostnaden finns enligt
kommitténs mening knappast anledning att sälla detta belopp lägre än 3 000 kr.,
dvs. det belopp, som gäller vid försäljning av bostadsfaslighet.
Prop.
1975/76: 180 111
Däremot
synes del fasta tillägget kunna begränsas lill sådana fall då säljaren
utnyttjat den mot aktien eller andelen svarande lägenheten som bostad för sin
och familjens räkning. Vidare bör det äriiga tillägget beräknas endast för det
antal år delägaren själv bebott lägenheten, dock inte för tid före är 1952.
Kommittén har utformat sitt förslag i enlighet med dessa förutsättningar.
Kommittén
konstaterar att en aktie- eller andelsägare i ett äkta bostadsföretag själv
får svara för kostnader, som han lägger ned i form av förbättringar av
lägenheten. Enligt kommitténs mening bör han därför i princip ha rätt till
avdrag försådana förbättringskostnader vid realisationsvinslberäkningen. Värdet
av dessa förbättringar minskas givetvis genom förslitning och genom att
inredningsdetaljer av olika slag blir omoderna. Kommittén anser del emellertid
skäligt att hänsyn skall tas till förbättringskostnader, som nedlagts pä
lägenheten under de tio år, som närmast föregått avyttringen. Med förbättringskostnad
bör i detta sammanhang jämställas även kosinad, som inför förestående
försäljning nedlagts på reparation och underhäll, i den mån lägenheten på grund
härav vid försäljningen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet och avdrag
för kostnaderna inte fått göras från inkomst av lägenheten. Någon
indexuppräkning av kostnaderna föreslås ej skola ske. Hänsyn till
penningvärdeförändring tas liksom när det gäller övriga aktier och andelar vid
avvägningen av den andel av vinsten som bör beskattas.
Kommittén
konstaterar att det naturiigtvis även finns andra föreningar och aktiebolag,
som äger bostadsfasligheter och där aktie- eller andelsägare äger bostadsrätt.
Andelar och aktier i dessa föreningar och bolag är emellertid redan enligt
gällande lagstiftning underkastade en icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning
enligt samma regler som gäller för aktier och andelar i allmänhet. Kommittén
har därför inte ansett sig böra föreslå särskilda regler för andra än de s. k.
äkta bostadsföretagen.
Kommittén
gär i detta sammanhang även in pä frågan om beskattningskonsekvenserna av att
en andelsägare i en ekonomisk förening överlåter sin andel lill föreningen.
Beträffande dessa fall konstaterar kommittén att skattepliktig intäkt enligt
nuvarande praxis inte anses ha uppkommit för andelsägaren i vidare mån än som
följer av beslämmelserna om beskattning av realisationsvinst. Enligt kommitténs
mening bör emellertid en överiåtelse till föreningen av andelarna i denna
innebära att medlemmarna enligt 14 S lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
utträder ur föreningen. Vad medlemmarna därvid erhåller av föreningen utöver
den eriagda insatsen bör anses som utdelning på andelarna. Kommittén föreslär
därför alt vinst vid överiåtelse av andel i ekonomisk förening till föreningen
skall beskattas som inkomst av kapital och att reglerna om realisationsvinstbeskattning
inte skall bli tillämpliga i sädana fall.
Prop.
1975/76: 180 112
5.3
Remissyttrandena
5.3.1 Inledning
Kommitténs
uppfaltning alt realisationsvinslbeskattningen beträffande all lös egendom som
är skattepliktig skall vara obegränsad i liden anses av fiertalet
remissinstanser i princip vara riktig. En majoritet av remissinstanserna
ställer sig ändå, framför allt med hänvisning till uppkommande
kon-irollsvårigheter, tveksamma eller avvisande till förslaget såvitt gäller
reglerna om beskattning av lösöre. Beträffande övriga delar av förslagel
rörande annan lös egendom än aktier o. d. innehåller yttrandena i huvudsak önskemål
om vissa tekniska justeringar. Vad gäller frägan om beskattning av vinst vid
avyttring av aktier och andelar i s. k. äkta bostadsföretag anser dock några
remissinstanser som har anknyining lill bostads- och hyresmarknaden att denna fräga
bör lösas i ett vidare bostadspolitiskt sammanhang.
5.3.2 Lösöre
Ett
genomgående drag i många yttranden är att kommitténs förslag om beskattning av
realisationsvinster vid avyttring av lösöre medför större kontrollsvårigheter
än kommittén antagit. I nägra yttranden, t, ex, frän Göta hovrätt och
kammarrätten i Stockholm, föreslås därför att frågan bör utredas ytterligare innan
lagstiftning sker, RSV, länsslyrelsen i Stockholms län och Lambrukarnas skatiedelegalion
m. fl. remissinstanser förklarar sig i princip dela kommitténs uppfattning att
en i liden obegränsad realisationsvinstbeskattning vore riktig även beträffande
lösören men ställer sig tveksamma på grund av bristande möjligheter att
effektivt kontrollera reglerna. Mänga remissinstanser avstyrker direkt
lagstiftning enligt förslagel. Sä görs t. ex. i yttranden frhn länsstyrelsen i
Kristianstads län, kommerskollegium, FAR, Skånes handelskammare och
Näringslivets skatiedelegalion. Även i dessa yttranden pekas i försia hand pä
de kontrollsvårigheter förslaget medför. Det anförs bl. a. alt de bristfälliga
kontrollmöjligheterna skulle kunna leda till att skat-lemoralen undergrävs. LO
förklarar all man beklagar alt utredningen endast i begränsad utsträckning
diskuterat hur kontrollproblemen skall lösas och konstaterar att del är föga
meningsfullt att införa en lagstiftning utan att först ha skapat möjligheter att
kontrollera dess efterievnad. Många remissinstanser påpekar också att
kommitténs förslag medför problem alt dra gränser mellan sådant lösöre som
omfattas av realisationsvinstbestämmelserna och sådant som faller uianför. 1
några yttranden, t. ex. från länsstyrelsen i Örebro län, ifrågasätts om inte
bilar och båtar borde hänföras lill skattepliktig egendom. RSV påpekar att
kommittén inte har gått in på frågan om beskattning av återvunna
värdeminskningsavdrag, t. ex. när en skattskyldig under inkomst av tjänst
erhållit avdrag för värdeminskning av bil. Sveriges frimärkshandlareförbiind
och Sveriges mynthandlares förening framhåller att skärpt kontroll i
realisationsvinstskattesammanhang, inriktad pä den eta-
Prop. 1975/76:180 113
blerade
handeln i butiks- och auktionsform är en chimär därför att vem som helst med
lätthet kan undgå kontrollen i dessa led genom att välja andra
försäljningskanaler. Likartade synpunkler framförs i ytteriigare några
yttranden,
Nägra
remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag om beskattning av lösören, Sågörbankinspektionen,
AO, KROoch KF. 1 dessa yttranden påpekas bl.a, att den föreslagna beskattningen
är angelägen för att motverka den från samhällsekonomisk synpunkt skadliga
tendensen att placera pengar i konst, antikviteter m. m.
5.3.3 Värdepapper
och rättigheter som inte är jämställda med aktier
Kommitténs
förslag om beskattning av realisationsvinster vid avyttring av sädana
värdepapper och rättigheter som inte är jämställda med aktier berörs endast i
ett fåtal remissyttranden. I dessa yttranden, från t. ex, Sveriges riksbank och
Skånes handelskammare, framförs inle någon erinran mot förslaget.
Länsstyrelsen i Örebro län. som också i princip godtar förslaget, framhåller
att det vid sidan av huvudregeln om att den verkliga vinsten skall utgöra underiag
för beskattningen, är nödvändigt att införa en möjlighet till schablonbesakltning.
5.3.4 Aktier
oeh andelar i s. k. äkta bosladsföreiag
Kommitténs
förslag till realisationsvinstbeskattning av aktier och andelar i äkta
bostadsföretag kommenteras av fiera remissinstanser, varav fiertalet i princip
är positiva till kommitténs förslag men framför synpunkter om vissa tekniska
justeringar. RSV förklarar att man delar kommitténs uppfattning att sädana
aktier och andelar bör bli föremål för en i liden obegränsad
realisationsvinstbeskattning, men att bostadspolitiska skäl kan motivera en
lindrigare beskattning som i viss mån knyter an till realisationsvinstbeskattningen
av egnahemsfastigheter. Kommitténs förslag godtas även av KF och Göteborgs
kommun samt med vissa modifikationer av länsstyrelserna I Värmlands och
Västerbottens län. Bostadsskaiiekoniniittén, som också är positiv till att
reglerna utformas med utgångspunkt från fastighetsvinsireglerna, framhåller
att det bör tillses att säljare av bostadsrätt inte beskattas för värdeökning
pä bostadsrätten som beror på kapitaltillskott.
Sveriges
föreningsbankers förbund framhåller all samma regler som för villor bör gälla i
fråga om rätten att beakla förbättringskostnader. Förbundet anser liksom Sveiiges
advokatsamfund att indexuppräkning av anskaffningskostnaden för bostadsrätter
bör få ske vid realisationsvinstbeskattningen. Bl. a, Skånes handelskammare
framhåller att de föreslagna reglerna bör gälla även för oäkta bostadsföretag.
Svenska
riksbyggen konstaterar all beskattningen av realisationsvinster har direkt
inverkan på boendekostnaderna och alt denna beskattning därför måste samordnas
med andra bostadspolitiska åtgärder. I princip likartade syn-
8
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 180
Prop.1975/76:180 114
punkter
framförs från HSB:s riksförbund. SABO och Hyresgästernas riksförbund. Samtliga
de nämnda instanserna anser att frågan måste ses i ell vidare bostadspolitiskt
sammanhang.
Kommitténs
förslag att vinst vid överlåtelse av andel i ekonomisk förening till föreningen
skall beskattas som inkomsl av kapital berörs i några remissyttranden. RSV efteriyser
en närmare analys av problemen kring beskattningen av sådan överiåtelse.
Sveriges advokatsamfund avstyrker kommitténs förslag och anser att försäljning
till föreningen bör likställas med annan försäljning. Lantbrukarnas skaitedelegallon
delar däremot i princip utredningens uppfattning.
6
Övriga frågor
6.1
Avdrag för realisationsförlust
6.1.1
Nuvarande regler
Vid
inkomsttaxeringen skall resultatet av varje förvärvskälla beräknas för sig.
Icke yrkesmässig avyttring av fastighet, som är belägen i den skattskyldiges
hemortskommun, och av annan egendom än fastighet samt deltagande i lotteri räknas
som en förvärvskälla. Avyttring av fastighet uianför hemortskommunen utgör
däremot en särskild förvärvskälla för varje kommun där den eller de avyttrade
fastigheterna är belägna (punkt 5 av anvisningarna till 18 § KL). Vid
beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet får realisationsföriust
kvittas mot realisationsvinst endast om förlusten uppkommit i samma
förvärvskälla som vinsten. En skatlskyldig som sålt dels en fastighet i
hemortskommunen eller aktier med vinst, dels en fastighet belägen utanför
hemortskommunen med föriust, mäsle således redovisa vinsten i en förvärvskälla
(inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet) och förlusten i en annan
förvärvskälla (underskott av tillfällig förvärvsverksamhet).
Underskott
i förvärvskälla får ibland dras av som allmänt avdrag från inkomst av andra
förvärvskällor. Såvitt gäller taxeringen till kommunal inkomstskatt finns
emellertid ett uttryckligt förbud mol avdrag för underskott som beror pä realisationsföriust
(46 S 1 mom. andra stycket KL). Vid taxeringen till statlig inkomstskatt finns
däremot visst utrymme för kvittning mellan underskott av lillfällig
förvärvsverksamhet och inkomst av annan förvärvskälla. Underskott på grund av
realisationsförlust fär här avräknas mot realisationsvinst eller lolterivinst.
Någon möjlighel att kvitta underskottet mot inkomster av annat slag, t.ex. inkomsl
av tjänst eller kapital, föreligger däremot inte.
Vid
beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet gäller som allmän regel
att realisationsföriust som uppkommit under visst är får kvittas endast mot
realisationsvinst som uppkommit under samma beskattningsår
Prop.
1975/76: 180 115
som
föriusten. Frän denna regel finns dock ett undantag. Föriust som hänför sig lill
avyttring av fastighel får nämligen avräknas mot realisationsvinst under senare
beskattningsår än det under vilket föriusten uppkommit. En sådan uppskjuten
avdragsrätt får dock inte utnyttjas senare än det beskattningsår för vilket
taxering sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för föriuståret ägt
rum. Det är alltså här fråga om samma tidrymd som den som gäller för föriuslavdrag
enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomsl,
Realisationsföriust
beräknas i princip efter samma grunder som realisationsvinst. Beträffande
fastigheter gäller dock att föriustberäkningen alltid skall ske med
utgångspunkt i den faktiska anskaffningskostnaden. Varken indexuppräkning eller
fasta lillägg får alltså ske. Inte heller får föriustberäkningen baseras på
sädana fiktiva ingångsvärden pä grundval av taxeringsvärde, som i vissa fall
får användas vid vinstberäkningen. Har faslighet förvärvats genom arv, gåva
eller annat benefikt lång gäller - pä samma sätt som i fråga om aktier o, d, -
att det vederiag som eriagts vid närmasl föregående onerösa fång blir avgörande
för föriustberäkningen.
Har
den med föriust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i
stället hade uppkommit vid avyttringen, endast del av vinsten skulle ha varit
skattepliktig, medges avdrag endast för motsvarande del av föriusten. 1 de fall
då avyttrad aktie innehafts fem år eller mer och vinst alltså skulle ha
beräknats enligt schablonmetod, är inte någon del av föriusten avdragsgill.
KL
innehåller ingen ultrycklig bestämmelse om vad som skall utgöra
beskattningsenhet vid beräkning av resultatet av fastighetsavyttring. Med
hänsyn till att olika regler gäller för beräkning av vinst och för beräkning av
föriust kan frågan få stor betydelse för skattskyldig, som under ett och samma
beskattningsår säljer flera fastigheter eller fastighetsdelar. Det sagda kan
belysas med följande exempel. En skattskyldig köper tvä markområden för 5 000
resp. 10 000 kr. Ett senare år säljer han båda områdena, del förstnämnda för 5
000 kr. och det sistnämnda för 20 000 kr. Beräknas resultatet särskilt för
vardera området, finns inle utrymme för nägon indexuppräkning av
anskaffningskostnaden för del förstnämnda området. Om resultatberäkningen
däremot sker gemensamt för båda områdena, kan hela den sammanlagda
anskaffningskostnaden - 15 000 kr, - indexuppräknas,
6.1.2
Kommittén
Enligt
kommittén bör man utvidga möjligheten att avräkna föriust som uppkommit under
visst beskattningsår mot realisationsvinst som uppkommit under något av de sex
följande åren. F. n. föreligger sådan kvittningsrätl endast om föriusten hänför
sig till avyttring av fastighet. Kommittén föreslår att samma rätt skall
föreligga när förlusten uppkommit vid avyttring av lös egendom.
Prop.1975/76:180 116
Vad
beträffar beräkningen av realisationsföriust föreslär kommittén följande. Föriust
vid avyttring av fastighet beräknas liksom hittills med utgångspunkt i
faktiska belopp. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnad, förbättringskostnader
och värdeminskningsavdrag skall alltså inte ske. Inte heller skall något fast lillägg
göras. För faslighet, som förvärvats före år 1952, skall dock även vid föriustberäkningen
som anskaffningskostnad anses 150 96 av 1952 års taxeringsvärde. I övrigt får
anskaffningskostnaden vid beräkning av avdragsgill föriust inte grundas på
taxeringsvärde. När det gäller avyttring av lösöre, som innehafts två år eller
längre tid och där vinst enligt kommitténs förslag skall beräknas enligt
schablonmetod, skall avdragsgill förlust inte komma i fråga. Vid avyttring av
annan lös egendom beräknas avdragsgill realisationsföriust efter samma grunder
som gäller för beräkning av skattepliklig realisationsvinst.
Anskaffningskostnaden för den försålda tillgången skall således bestämmas på
samma sätt vid beräkning av avdragsgill föriust som vid beräkning av
skattepliktig vinst. Detta betyder bl.a. att anskaffningskostnaden för aktier
som innehafts två år eller mer bestäms med hjälp av den av kommittén föreslagna
genomsnittsberäkningen.
Kommittén
tar upp frågan om hur stor del av en föriust som bör vara avdragsgill i det
fall dä motsvarande vinst endast delvis är skattepliktig. I princip anser
kommittén att viss ändring av nuvarande regler kunde vara motiverad. Av
praktiska skäl föreslås dock alt nuvarande regler behålls oförändrade.
Kommittén
har vidare behandlat frågan om vad som skall utgöra beskattningsenhet vid
realisationsvinstberäkningen. Den föreslår att den taxeringsenhet, som gäller
vid försäljningstillfället, skall utgöra beskattningsenhet eller - som
kommittén ocskå uttrycker det - utredningsenhet. Kommittén säger sig vara
medveten om att en sådan bestämmelse kan medföra komplikationer, nämligen i de
fall då en fastighel anskaffats successivt och vissa delar förvärvats två år
eller mera före avyllringen, varvid eventuell vinst skall reduceras, och andra
delar förvärvats mindre än tvä år före avyttringen, varvid eventuell vinst
skall beskattas i sin helhet. 1 sådana fall får man enligt kommittén tillgripa
en proportionering av den framräknade realisationsvinsten. Om mark successivt
anskaffats, kan de uppräknade kostnaderna för fastighetens olika delar tjäna
som proportioneringsgrund. Har fastigheten anskaffats successivt genom förvärv
av ideella andelar bör realisationsvinsten uppdelas med hänsyn till hur stor
procentandel av fasligheten, som innehafts mindre än två år resp. innehafts
längre tid.
Enligt
kommittén har beskattningsmyndigheterna kunnat konstalera alt avdrag för realisalionsföriuster
blivit vanligare sedan en i liden obegränsad realisationsvinstbeskattning
införts för fastigheter och aktier, samt att "konstruktioner" av
förluster inte sällan förekommer. Kommittén föreslår att en särskild
bestämmelse införs för att förhindra obehöriga förlustavdrag.
Prop. 1975/76: 180 117
Enligt
den föreslagna bestämmelsen är realisationsföriust inte avdragsgill om det framsiår
som uppenbart att transaktionen tillkommit främst i syfte att framkonstruera en
avdragsgill föriust, vilket kan vara fallet t. ex. när försäljning sker till
närstående.
6.1.3
Remissyttrandena
Kommitténs
förslag om principerna för beräkning av realisationsförlust har i regel
godtagits. Sveiiges jästighetsägarelörbund anser dock att anskaffningskostnad
för fastighet bör få indexuppräknas vid föriustberäkningen på samma sätt som
vid vinstberäkning.
Förslaget
om utvidgade möjligheter att kvitta en under visst år uppkommen realisationsföriust
mot senare års realisationsvinster har inte föranlett några erinringar.
Ett
par remissinstanser har kommenterat förslaget att den taxeringsenhet som gäller
vid försäljningstiUfället skall vara beskaliningsenhel och att således - om en
försäljning omfattar fiera taxeringsenheter - separat vinstberäkning skall ske
för varje enhet. Förslaget godtas av Lantbrukarnas skatiedelegalion. Däremot
anser Näringslivets skattedelegation att förslaget kan leda till orimliga
resultat eftersom vinstberäkningen sker efter en real metod och föriustberäkningen
efter en nominell metod. När flera taxeringsenheter säljs på en gång, bör
därför enligl skatteddegalionens mening i första hand så mycket av
försäljningssumman läggas pä en föriustbringande fastighetsförsäljning att
denna går jämnt ut. Först därefter bör enligt delegationen återstående del av
försäljningssumman fördelas på de övriga vinstgivande försäljningarna, varefter
vinsten på dessa beräknas i vanlig ordning.
Kommitténs
förslag att man vid avyttring av fastighet, som till viss del anskaffats
tidigare och till viss dd senare än två år före avyttringen, bör tillgripa en
proportioneringsmetod vid beräkning av realisationsvinsten stri-derenligt
Lantbrukarnas skattedelegation mol nuvarande praxis. Delegationen hävdar att
endast 75 96 av vinsten ansetts skattepliktig om det ursprungliga förvärvet
skett utanför tväårsperioden. Av bl. a. praktiska skäl anser delegationen att
denna praxis bör behällas.
Beträffande
kommitténs förslag om särskild beslämmelse riktad mot obehöriga förlustavdrag
anför kaniniarrällen i Stockholm att frågan bör bedömas i ett större sammanhang
inom ramen för den mer omfattande prövningen av en "generalklausul"
mot skatlefiykl. Liknande synpunkter har anförts av Göta hovrätt, RSV, Skånes
handelskammare och Näringslivets skaitedelegation.
Prop.1975/76:
180 118
6.2
Ackumulerad inkomst
6.2.1 Nuvarande
regler
Enligt
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
lår fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse, som under ett
beskattningsår haft inkomst hänförlig till minst två beskattningsår
(ackumulerad inkomst), under vissa förutsättningar beräkna den statliga inkomstskatten
som om inkomsten vid taxeringen hade fördelats på det antal beskattningsår som
den hänför sig till. Inkomsten far dock aldrig fördelas på mer än tio år.
Bestämmelserna
om skatteberäkning för ackumulerad inkomst är tillämpliga på två former av
realisationsvinst. Vinst vid avyttring av fastighet kan behandlas som
ackumulerad inkomst, om vinsten till mer än hälften utgörs av återvunna värdeminskningsavdrag.
Vinst vid avyttring av aktie ellerandd i fåmansbolag lår betraktas som
ackumulerad inkomst, om aktien eller andelen innehafts fem år eller mer och
vinsten alltså skall beräknas enligt schablonmetod. Vinsten skall i detta fall
anses intjänad under den lid den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.
Detta innebär att, om aktien eller andelen förvärvats genom arv eller gåva,
tiden för innehavet räknas från närmast föregående onerösa fång,
6.2.2 KommUtén
Beträffande
vinst vid fastighetsavyttring anser kommittén att viss utvidgning av rätten
till skatteberäkning för ackumulerad inkomst är befogad. Kommittén föreslår att
verkningarna av tvångsförsäljning av fastighel i samband med expropriation o, d,
ytteriigare mildras genom att all vinst vid sådan försäljning får betraktas som
ackumulerad inkomst.
I fräga
om aktier och andelar i fåmansbolag föreslår kommittén - i konsekvens med sill
huvudförslag rörande aktievinstbeskattningen - den ändringen att
realisationsvinst fär betraktas som ackumulerad inkomst vid avyttring redan
efter tvä år och inte - som f n. - först efter fem ärs innehav.
1 övrigi
anser sig kommittén inte ha anledning föreslå att realisationsvinster i större
utsträckning än f. n. får bli föremål för särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst.
6.2.3 Remissyiirandena
Kommitténs
förslag alt reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomsl skall vara
tillämpliga pä all vinst vid tvångsförsäljning av fastighel har tillstyrkts av
de remissinstanser som yttrat sig i saken. Enligt Sveriges Jordägareförbund bör
de särskilda skatteberäkningsreglerna dock kunna till-lämpas även vid vissa
frivilliga försäljningar. Auktoriseradeläsiighetsmäklares riksförbund anser att
bestämmelserna om ackumulerad inkomst bör tillämpas
Prop. 1975/76: 180 119
vid
avyttring av schabloniaxerad fastighel, om den skattskyldige nedlagt en
påtaglig arbetsinsats vid uppförandet av fastigheten.
6.3
Anstånd med betalning av skatt
6.3.1 Nuvarande
regler
Realisationsvinst
tas f n, till beskattning det år då köpeskillingen börjat betalas. Eftersom
detta kan leda till påfrestningar på säljarens likviditet i sådana fall då
betalningen av köpeskillingen är utsträckt över längre tid, finns en
bestämmelse i 48 S 4 mom. uppbördslagen (1953:272, UL) enligt vilken den
skattskyldige under vissa förutsättningar kan få anstånd med skattebetalningen
i dessa fall om försäljningslikviden skall betalas under minst tre år. Anstånd
innebär i princip att betalningen av kvarstående eller tillkommande skatt för
det taxeringsår, då försäljningen tas till beskattning, får fördelas på tre år.
Anståndsreglerna gäller vid avyttring av fastighet och rörelse men inte vid
avyttring av t. ex. aktier.
6.3.2 Kommittén
Kommittén
föreslår att bestämmelserna i 48 S 4 mom. UL om anstånd med betalning av skatt
utsträcks att gälla även den som avyttrar aktier eller andelar i fåmansbolag.
Även vid sädana försäljningar kan betalningen av köpeskillingen vara utsträckt
över längre tid. Kommittén anser att behovet av anstånd med skattebetalningen
kan bli större, om de föreslagna reglerna för beskattning av vinst vid
försäljning av aktier och andelar genomförs.
6.3.3 Remissyttrandena
Inga
invändningar har gjorts mot kommitténs förslag om anstånd med skattebetalning
vid försäljning av aktier eller andelar i låmansbolag.
RSV
och Lantbrukarnas skatiedelegalion har föreslagit att anständsmöj-lighet öppnas
i de fall då skattskyldig gjort ansökan hos länsskatlerätlen om uppskov med
beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning.
6.4.
Aktiefonders beskattning
6.4.1
Nuvarande regler
Med
aktiefond avses en fond som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten
och som består huvudsakligen av aktier och andra värdepapper. Aktiefond utgör
särskilt skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. Vid den statliga beskattningen
beskattas aktiefond enligt samma skallesats som gäller för aktiebolag, dvs. 40
96. Avkastningen på aktiefonds värdepappersinnehav
Prop.1975/76:180 120
beskattas
som inkomst av kapital medan vinst vid avyttring av värdepapper beskattas
enligt realisationsvinstbestämmelserna. Aktiefond har avdragsrält för belopp
som delas ut till andelsägare.
Gällande
regler om beskattning av aktiefonder beslutades vid 1974 års riksdag (prop.
1974:181, SkU 64, rskr 389), Med anledning av vissa erinringar som hade
framställts vid remissbehandlingen anfördes i propositionen bl, a, följande om
beskattningen av vinst vid aktiefonds avyttring av aktier. Viss merbeskaitning
kunde uppkomma i förhållande lill enskilt sparande om aktiefond på vanligt sätt
beskattades för realisationsvinst. Emellertid måste också beaktas alt sparande
i aktiefond gav delägare påtagliga fördelar jämfört med privata
aktieplaceringar. Det fanns därför anledning all räkna med att aktiefonder även
utan särskilda undantagsregler endast i mindre ulsträckning skulle komma att
träffas av realisationsvinstskatt. En lindring i realisationsvinstbeskattningen
antogs ocksä kunna utnyttjas för att åstadkomma opåkallade skattelättnader. Mol
bakgrund av det anförda föreslogs i propositionen inga särskilda realisationsvinstbesiämmdser
för aktiefonder. Skatieutskotiet som fann föreslagna beskattningsregler i stort
sett väl avvägda påpekade att frågan om beskattning av realisationsvinster borde
uppmärksammas vid en omläggning av realisationsvinstbeskattningen.
6.4.2
Inkomna skrivelser
Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen har i skrivelser till
finansdepartementet anhållit all gällande regler för realisationsvinstbeskattning
av aktiefonder ses över vid departementsbehandlingen av realisationsvinstkommitténs
betänkande. Föreningarna framhåller bl. a. följande.
Sparande
via aktiefond är en av de få sparformer som slår småsparare lill buds när det
gäller att skapa en rimlig möjlighet till inflationsskydd. Det är bl. a. av
denna anledning betydelsefullt att sparande via andel i aktiefond ej motverkas
ulan tvärtom främjas i lagstiftningen. De skäl som i prop. 1974:181 anfördes
för att inte föreslå särskilda realisationsvinst-bestämmelser för aktiefonder
har föriorat aktualitet i och med realisationsvinstkommitténs förslag om reell
vinstbeskattning på långlidsinnehavda aktier. Föreningarna anser att aktiefond
ej bör beskattas för realisationsvinst på äldre aktier,
6.5
Emissions- och fondstämplar
6.5./
Nuvarande regler
Enligt
19 S stämpelskattelagen (1964:308, SSL), ulgår stämpelskatt, s. k. emissionsstämf)el,
vid bildande av aktiebolag och ökning av bolagets aktiekapital. Skattesatsen är
10 öre för varje fullt 10-ial kr. av aktiens nominella belopp, dvs, i princip
1 96 av aktiekapitalet. Motsvarande gäller för utfästelse om kommanditdelägares
insats i handelsbolag. För obligationer
Prop.
1975/76:180 121
och
andra skuldebrev, som ges ut i större antal och uppenbarligen är avsedda för
den allmänna rörelsen, utgår enligt 21 S SSL stämpelskatt med 60 öre för varje
påbörjat 100-tal kr, av obligationens eller skuldebrevets belopp, dvs. med 0,6
96 av lånet.
Vid
avyttring av fondpapper ulgår stämpelavgift, s. k. fondstämpel, enligt
förordningen (1908:129) om en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper (FSF). Fondpapper enligt FSF är i första hand aktier och obligationer.
Skattesatsen är vid förvärv av obligationer 0,1 % av köpeskillingen och vid
förvärv av fondpapper av annat slag 0,3 % av köpeskillingen.
Frägan
om slopande eller begränsning av emissions- och fondstämpel behandlades senast
år 1974 (prop. 1974:181, SkU 1974:64, rksr 1974:389), Nägra ändringar vidtogs
då inte. 1 fråga om fondstämpeln hänvisades till att resultatet av
realisationsvinstskattekommitténs arbete borde avvaktas.
6.5.2
Inkommen skrivelse
1
skrivelse till finansdepartementet den 23 oktober 1975 har Svenska bankföreningen
anhållit om slopande av stämpelskatt pä obligationer och därmed jämställda
skuldebrev samt på aktier. Därjämte har man begärt upphävande av FSF,
7
Föredraganden 7.1 Inledning
Vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av egendom - realisationsvinst -beskattas i vårt
land sedan länge inom ramen för den vanliga inkomstbeskattningen. Enligt den
ursprungliga lydelsen av kommunalskattelagen (1928:370, KL) var skatteplikten
beroende av hur lång lid den skatlskyldige hade innehaft egendomen. Beskattning
skedde således endast om innehavstiden understeg ett bestämt antal är, i regel
tio år för fastigheter och fem år för annan egendom. Bakom denna begränsning
låg uppfattningen alt kapitalvinster i princip borde beskattas bara om de var
resultatet av spekulation. Ett spekulationssyfte presumerades föreligga om
egendom avyttrades relativt kort lid efter förvärvet, Efiersom egendom som
hade erhållits genom arv, testamente, gåva eller annat s, k. benefikt fång inte
kunde anses ha förvärvats i spekulationssyfte, var skatteplikten begränsad till
de fall då den avyttrade egendomen förvärvats genom s. k. oneröst fång, dvs.
köp, byte eller därmed jämförligt fång.
Denna
avvägning av skatteplikten framstod alltmer som otidsenlig. Vid 1966 och 1967
års riksdagar genomfördes därför två större reformer på realisationsvinstbeskattningens
område. År 1966 ändrades reglerna för aktievinstbeskattningen. Till grund för
lagstiftningen låg aktievinstutredningens betänkande (SOU 1965:72)
Aktievinsters beskattning. Vid näsla års riksdag
Prop.
1975/76:180 122
reformerades
realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsförsäljning. Denna lagstiftning
baserades till stor del på 1963 års markvärdekommitlés betänkande (SOU 1966:23
och 24) Markfrågan.
Den
nya lagstiftningen innebar att en i tiden obegränsad skattskyldighet infördes
för vinst vid avyttring av aktier och liknande värdepapper samt fastigheter.
Samtidigt infördes vissa nya principer för vinstberäkningen och föreskrevs för
båda tillgångsslagen att skattskyldighet skulle föreligga även om den avyttrade
egendomen hade förvärvats genom benefikt fång.
Ett
resultat av 1966 och 1967 års reformer är att olika system tillämpas vid
realisationsvinstbeskattningen förde tre huvudkategorierna av egendom, nämligen
fastigheter, aktier o.d, och annan lös egendom. För lästigheter gälleratt hela
vinsten beskattas, om avyttring sker inom tvä är från förvärvet, och att
därefter 75 96 av vinsten är skattepliktig. Vid vinstberäkningen far kostnaden
för inköp och förbättring av fastigheten indexuppräknas. Vidare medges
beträffande fastighet med bostadsbyggnad ett fast lillägg till anskaffningskostnaden
med 3 000 kr, för varje är av innehavet. Vid avyttring av aktier o. d.
beskattas hela vinsten under en initialperiod pä tvä år. Därefier reduceras den
skattepliktiga delen av vinsten stegvis ner lill 25 % under femte året. Vid
aktieförsäljning efter fem år tillämpas en schablonregel som innebär att 10 %
av försäljningspriset i princip tas till beskattning, om det inte framsiår som
sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst som inle överstiger
5 96 av försäljningspriset. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnaden fär
inte ske vid aktievinstbeskattningen. Vinst vid avyttring av annan lös egendom
än aktier o. d. beskattas under de fem första åren på samma sätl som aktievinster.
Sker avyttring efter femårstidens utgång, är vinsten däremot skattefri.
Skattefrihet föreligger i princip också om egendomen förvärvats genom benefikt
fång.
I
förarbetena till de nämnda reformerna underströks att en samordning av de olika
systemen på sikt var angelägen. Samtidigt framhölls alt del kunde vara
ändamålsenligt att avvakta erfarenheterna av den praktiska till-lämpningen av
de nya reglerna innan översynen påbörjades. År 1970 fick särskilda sakkunniga (realisalionsvinstkommitlén)
i uppdrag att göra en översyn av realisationsvinstbeskattningen i syfte att
närma systemen till varandra. Som allmän riktpunkt för arbetet gällde att ett
enhetligt system för kapitalvinstbeskaltningen var önskvärt. Visade sig detta
omöjligt att åstadkomma ulan att lagstiftningen i alltför hög grad tyngdes med
invecklade bestämmelser, borde kommittén sträva efter att göra systemen så lika
som möjligt inom ramen för ett i stort sett oförändrat sammanlagt skatteuttag
för realisationsvinster.
Kommittén
har redovisat sitt uppdrag i belänkandel (SOU 1975:53) Beskattning av
realisationsvinster. Kommitténs förslag har främsl teknisk karaktär.
Huvudsyftet har varit att inom ramen för ett i stort sell oförändrat
skatteuttag göra systemen så lika som möjligt. Beträffande beskattningen av
vinst vid fastighetsförsäljning föreslås i första hand regler som avser
Prop.
1975/76:180 123
att
förenkla tillämpningen och komma till rätta med vissa olägenheter som visat sig
vid den praktiska tillämpningen. Någon ändring i de grundläggande principerna
för vinstberäkningen föreslås inle. 1 fråga om aktier föreslär kommittén att
full vinstbeskattning skall ske vid avyttring inom två år från förvärvet och
att därefter 30 96 av vinsten skall beskattas. Nuvarande schablonbeskattning
föreslås alltså bli upphävd. De regler som har föreslagits för aktier skall
enligt kommittén tillämpas - förulom pä värdepapper o, d, som f n, behandlas på
samma sätt som aktier- även pä annan lös egendom, t, ex, obligationer, föriagsbevis
och fordringsrätter. För lösöre föreslår kommittén dock särskilda regler. Vid
avyttring av konst, smycken, anlikviteter o. d. skall enligt kommittén hela
vinsten beskattas, om avyttring sker inom tvä år från förvärvet. Därefter skall
beskattningen ske enligt en schablon. Andra lösören föreslås bli undantagna
från realisationsvinslbeskattningen. Ett stort antal remissinstanser har yttrat
sig över betänkandet. De fiesta är i princip positiva till kommitténs förslag
om beskattning av faslighets-och aktievinsier, även om vissa anmärkningar
riktats mot detaljutformningen. Däremot har remissinstanserna nästan
genomgående ställt sig avvisande till förslaget om en i tiden obegränsad
beskattning av vinst vid försäljning av konst, smycken, antikviteter o, d.
7.2
Allmänna överväganden
Av
fiera skäl övergavs genom 1966 och 1967 ärs reformer systemet med en
tidsbegränsad beskattning av sädana realisationsvinster som uppkommer vid
avyttring av fastigheter och aktier. Ett resultat av reformerna var att det
äldre, i stort sett enhetliga systemet för realisationsvinstbeskattning ersattes
av skilda regelsystem för olika slag av tillgångar. Realisationsvinstkommittén
har haft i uppdrag att undersöka i vilken män det är möjligt att åter närma
systemen lill varandra.
Kommittén
har ingående diskuterai möjlighelerna alt åstadkomma en teknisk samordning. Den
har kommit till resultatet att de markpoliliska synpunkter, som har legat till
grund för utformningen av reglerna om beskattning av fastighelsvinster, gör
att dessa regler måste avvika från de regler som bör gälla vid försäljning av
annan egendom. Teknisk samordning är därför enligt kommitténs mening möjlig
bara i begränsad omfattning.
Flertalet
remissinsianser delar kommitténs uppfattning och anser att dess förslag innebär
en lämplig avvägning. 1 några yttranden har dock ifrågasalts om inte ytteriigare
samordning hade varit möjlig.
Enligt
min mening har kommitténs undersökningar visat att det f. n. är svårt att
utforma ett från rent teknisk synpunkt enhetligt system för realisationsvinslbeskattningen.
Detta kan i och för sig beklagas men behöver inle innebära någon större
nackdel. Det viktigaste är givetvis inte att reglerna
Prop. 1975/76: 180 124
för
de olika tillgängsslagen lekniskt selt stämmer överens med varandra utan alt de
leder till en rimlig och förddningspolitiskl riktig beskattning. De bör inte
heller medföra alltför stora skillnader i skattebelastningen vid avyttring av
olika slags tillgångar. Om reglerna från teknisk synpunkt är likformiga, kan
detta underlätta avvägningen av skalleuttaget, men teknisk likformighet utgör
inte någon nödvändig förutsättning för en materiellt riklig beskattning. Man
kan myckel väl - såsom skell hittills - använda olika beskattningsteknik för
skilda tillgångsslag och ändå uppnå önskade effekter.
Kommittén
har inte haft i uppdrag att föreslå någon ändring i del totala skatteuttaget på
realisationsvinster. De förslag som kommittén har lagt fram är ocksä avsedda
att leda till ett i stort sett oförändrat skatteuttag. Flertalet
remissinstanser har av naturliga skäl endast uppehållit sig vid de tekniska
aspekterna och har alltså inte uttalat sig i frågor som rör skatteuttagets storiek
och fördelning.
1
några yttranden har dock efteriysts en mer genomgripande översyn, i vilken
realisationsvinstbeskattningen ställs i relation till skattesystemet i övrigt
och där särskill fördelningsproblemaliken tas upp till behandling. Några
remissinstanser, bl, a. LO och TCO, har uttryckligen förordat en skärpning av realisationsvinstbeskallningen.
Frän organisationer som företräder näringslivet har å andra sidan förordats ett
lindrigare skatteuttag än enligt kommitténs förslag, I denna fråga får jag för
egen del anföra följande.
När förslaget om ändrad aktievinstbeskattning
lades fram år 1966, framhölls särskilt alt de belydande värdestegringarna på
börsnoterade aktier kunde medföra en icke önskvärd omfördelning av inkomsier
och förmögenhet. Av fördelningspolitiska skäl och för att öka rörligheten pä
aktiemarknaden infördes en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning. De
erfarenheter man hittills haft av systemet visar att beskattningen inle fåll de
negativa verkningar för företagens kapitalförsörjning som man på sina håll
befarade inom näringslivet. Däremot står det numera klart all aktievinstbeskattningen
i vissa hänseenden varit allför förmånlig för aktieägarna. Utvecklingen på
aktiemarknaden har visseriigen inte varil lika enhetlig under senare är som
under den period som föregick 1966 års omläggning, men i många fall har
betydande värdestegringar kunnat iakttas. En beskattning enligt schablonregeln
har i dessa fall ofta inneburit att skatteuttaget på aktievinsierna blivit avseväri
lägre än på andra inkomstslag. Det nu sagda gäller särskilt aktier i icke
börsnoterade förelag och har lett lill att vissa skattskyldiga med hjälp av skaiteexpertis
omvandlat vad som egentligen utgör förvärvsinkomster lill kapitalvinster och
därigenom vunnil slora inte avsedda skattelättnader. En sådan omvandling av
inkomst har i själva verket varit huvudmotivet bakom en rad av de skattenykislransaktioner
som tvingat fram särskilda lagstiftningsingripanden på senare tid. Starka
rättvisekrav och fördelningspolitiska skäl motiverar därför en skärpning av aktievinstbeskattningen.
En sådan skärpning kan enligt min mening genomföras utan negativa återverkningar
på akliesparandet och företagens kapitalförsörjning.
Prop.
1975/76: 180 125
I
samband med 1967 års reform av beskattningen av fastighelsvinster betonades bl.
a. att betydande markvärdestegringar, som i hög grad varit att tillskriva
samhällets åtgärder och den allmänna ekonomiska utvecklingen, ofla hade lett
till att markägare efter tio ärs innehav kunnat tillgodogöra sig stora
skattefria vinster. Både markpolitiska och fördelningspolitiska skäl talade för
att tillföra del allmänna en skälig del av sådana vinster. Del främsta målet
för den nya beskattningen var därför att träffa spekulativa investeringar i
mark. Detta mål gäller givetvis alltjämt. Ett uttalat syfte var samtidigt att
lämna ordinära vinster vid avyttring av egnahem, villor, hyreshus,
industribyggnader och jordbruk utanför och att undanta vinster som berodde på
penningsvärdets fall från beskattning. Detta syfte är alltjämt aktuellt i
princip. Utvecklingen har dock visat att reglerna medfört att
värdestegringsvinster på fasligheter undantagits från beskattning i en
omfattning som inte var avsedd när lagstiftningen genomfördes. Även när det
gäller fastighelsvinster anser jag därför att del av fördelningspolitiska skäl
är befogat att i viss mån skärpa beskattningen.
Av
skäl som jag nu har redovisat kommer jag i det följande alt föreslå höjning av
skatteuttaget pä aktievinsier och också viss skärpning av beskattningen av de
realisationsvinster som uppkommer vid fastighetsförsäljning. Däremot är jag
inte beredd att i detta sammanhang föreslå nägon mer genomgripande omläggning
av realisationsvinstbeskattningen. Jag delar uppfattningen att man i princip
inte bör se denna beskattning isolerad utan som ett led i ett samlat
skattesystem. Med anledning av att några remissinstanser efteriyst en mer
genomgripande översyn av skattesystemet än den kommittén haft i uppdrag att
utföra vill jag erinra om att en sådan översyn f n. pågår och kan vänlas fä belydelse
för den framtida utformningen av realisationsvinstbeskattningen. Sålunda har fiera
av de frågorsom behandlals inom förelagsskatteberedningen (Fi 1970:77) nära
samband med beskattningen av realisationsvinster. Vidare är det en
huvuduppgift för 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) att pröva de
fördelningspolitiska aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. Som ett led i
det arbetet har utredningen naturiigtvis anledning att ta ställning till hur
realisationsvinstbeskattningen bör avvägas mol andra komponenter i
skattesystemet, t, ex. förmögenhets-och arvsbeskatlningen. Jag anser att
resultatet av denna pågående översyn bör avvaktas innnan frågan om en mer
genomgripande omläggning av realisationsvinstbeskattningen tas upp till
övervägande.
7.3
Avyttring av fastighet
7.3.1
AUmänna regler för vinstberäkningen
Inledning
Som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas enligt 35 S 1 mom, KL
realisationsvinst vid fastighetsavyttring, dvs, vinst som uppkommit genom icke
yrkesmässig avyttring av fastighel. Bedriver den som avyttrar
Prop. 1975/76:180 126
fastigheten
yrkesmässig handel med fastigheter, t. ex, tomirörelse eller byggnadsrörelse,
utgör däremot fastigheten lagertillgäng i rörelsen och eventuell
försäljningsvinst beskattas då inte som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
ulan som inkomst av rörelse.
Realisationsvinst pä grund
av fastighetsavyttring beräknas pä grundvaL av å ena sidan vad som erhållits
för fastigheten (försäljningspriset) och å andra sidan summan av alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen (omkostnadsbeloppet). Omkostnadsbeloppet ulgör i
sin tur summan av den ursprungliga köpeskillingen för fastigheten eller
motsvarande värde (ingångsvärdet), kostnader för förbältring av fastigheten
under innehavstiden, inköps- och försäljningsprovision, stämpelskall o, d. samt
- i vissa fall -ett fast tillägg pä 3 000 kr, per är (3 000-kronorstillägg),
Ingångsvärdet och förbättringskostnaderna får uppräknas med hänsyn till
förändringar i prisnivån under innehavstiden (indexuppräkning).
Omkostnadsbeloppet skall dock minskas med summan av vissa till fastigheten hänföriiga
värdeminskningsavdrag för vilka den skatlskyldige åtnjutit avdrag under
innehavstiden.
Avyttras
fastighel, som innehafts mindre än tvä år, är f n, i regel hela vinsten
skattepliktig. Har fastigheten vid avyttringen innehafts i två år eller mera är
endasl 75 96 av vinslen skattepliktig. Sistnämnda procenttal gäller också -
även om innehavstiden understiger två år - om fastigheten har tagits i anspråk
genom expropriation eller annal tvångsmässigt förfarande, såvida det inte kan
göras troligt att fastigheten skulle ha avyttrats även om tvång inte förelegat.
Kommittén
föreslår inte någon ändring av dessa regler. Realisationsvinstbeskattningen pä
grund av fastighelsavytiring bör således enligl kommittén även i framtiden vara
utformad så att den reella vinsten blir föremål för beskattning. Liksom
hittills bör, anför kommittén, hela vinsten vara skattepliktig om
innehavstiden understiger tvä är och 75 % av vinslen vara skattepliktig om innehavsliden
uppgått till minst två är.
Vad
kommittén uttalat om den principiella utformningen av beskattningen av
fastighetsvinster har på det hela taget godtagits eller lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen, 1 några remissyttranden har emellertid förordats en
allmän skärpning av beskattningen. Sålunda anser t, ex, LO att hela vinsten på
grund av en fastighetsförsäljning bör vara skattepliktig oavsett
innehavstidens längd.
För
egen del ansluterjag mig till kommitténs uppfattning att nuvarande
grundläggande principer för beskattning av realisalionsvinst vid fastighetsavyttring
bör behållas. Som jag har framhållil i del föregående bör emellertid en viss
skärpning av beskattningen komma till stånd. Ett lämpligt sätt att åstadkomma
denna skärpning är att föreskriva att hela vinsten skall träffas av beskattning
oavsett när och av vilken anledning fastigheten avyttrats.
En
sådan omläggning har påtagliga praktiska förtjänster. Taxeringsmyndigheterna
behöver t, ex, inte längre ta ställning till om en avyttring ägt
Prop.
1975/76: 180 127
rum
på grund av tvång eller inte. Några nackdelar från bostadspolitisk synpunkt
synes inte heller vara förenade med omläggningen, eftersom indexuppräkningen m.
m, gör att avyttring av villor och mindre jordbruksfastigheter endast
undantagsvis ger upphov lill någon större realisationsvinst. Höjningen från 75
till 100 % kommer alltså i dessa fall normalt inte att medföra någon
anmärkningsvärd ökning av skattebelastningen. Vad angår industrifastigheter,
hyresfastigheter och obebyggd tomtmark m. m, medför del höjda procenttalet
skärpt realisationsvinstbeskattning först om värdestegringen på fastigheten
överstigit förändringen av konsumentprisindex.
En
vid fastighetsavyttring i tiden obegränsad beskattning av hela vinsten kan
möjligen ses som ett avsteg från strävandena att skapa ett enhetligt system för
beskattning av realisationsvinster. Kommittén har ju beiräffande all slags
egendom föreslagit att en lindring i beskattningen skall inträda så snart
innehavstiden överstiger två år. Som jag redan framhållit behöver emellertid en
samordning av realisationsvinstbeskattningen inte med nödvändighet innebära
alt samma tekniska lösningar mäste väljas för olika tillgångsslag. Mol denna
bakgrund synes någon invändning inte kunna riktas mot att hela reala vinsten
beskattas vid fastighetsavyttring medan beskattningen träffar endast en del av
den nomineUa (icke indexuppräknade) vinsten vid avyttring av annan egendom än
fastighet. Enligt min mening bör realisationsvinst på grund av fastighetsavyttring
alltid vara skattepliktig till 100 96.
Jag
föreslär vidare en redaktionell ändring i punkt 1 av anvisningarna till 36 S KL.
Kosinad för avyttringen - t.ex. försäljningsprovision - bör enligt min mening
avräknas frän försäljningspriset och inte - som nu är fallet - ingå i
omkostnadsbeloppet. Den följande framställningen bygger pä denna terminologi.
Det fastigheisbegrepp
som används i skatterätten är identiskt med det civilrättsliga. När det i KL
talas om fastighet avses alltså tillgångar som enligt jordabalken (JB) utgör
fast egendom. Bestämmelserna i KL om fastighet skall dock i princip tillämpas
även på byggnad, som är lös egendom (4 S KL). Realisationsvinslreglerna gäller
vidare oavsell om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger
tillämpning även på tomrätt, strömfall och rält lill vattenkraft (35 S 2 mom,
sista stycket KL),
Den
omständigheten att det civilrättsliga fastighetsbegreppet överensstämmer med
det skatterättsliga innebär inte att olika delar av en fastighet skattemässigt
alltid behandlas på ett och samma sätt. Som framgått av min redogörelse för
nuvarande regler (se avsnitt 3.1.1) gäller exempelvis att s. k, fasta
inventarier och vissa markanläggningar - vilka civilrättsligt utgör fast
egendom - i avskrivningshänseende behandlas på samma sätt som inventarier som
är lös egendom.
Vid
beräkning av realisalionsvinst bör givetvis avdrag och intäkter hänföra sig
till samma egendom. Som intäkt skall tas upp den del av vederiaget för
fastigheten som avser själva marken saml sådana delar av byggnaden
Prop.
1975/76: 180 128
och
markanläggningarna som skattemässigt inte behandlas som inventarier. Fasta
inventarier och därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag jämställda
markanläggningar redovisas som intäkt av jordbruksfastighet resp, rörelse
(punkt I av anvisningarna till 35 S KL).
I
vad mån värdet på fasta inventarier m, m, skall beaklas på avdragssidan är
däremot f n, något oklart. Det finns nämligen ingen uttrycklig regel i KL som
säger att värdet av sädana tillgångar inte fär inräknas i omkostnadsbeloppet
för fastigheten. Denna oklarhet börenligt min mening undanröjas. Del bör
därför uttryckligen föreskrivas att man vid realisationsvinslberäkningen helt
skall bortse från tillgångar som - trots att de utgör fast egendom - i
avskrivningshänseende behandlas som lösa inventarier. Jag kommer att i ett
senare avsnitt redovisa vilka konsekvenser detta ställningstagande medför.
Fastighetens
ingångsvärde
Vid
vinstberäkningen görs, som tidigare nämnts, en jämförelse mellan å ena sidan vederiaget
för fastigheten och å andra sidan alla omkostnader för förvärvet och avyttringen
(omkostnadsbeloppet). Omkostnadsbeloppet utgörs i princip av summan av den
ursprungliga köpeskillingen eller motsvarande värde (ingångsvärdet), kostnader
för förbättring av fastigheten under innehavstiden och - i vissa fall-- ett
särskilt tillägg på 3 000 kr, per år.
Ingångsvärdet
kan beräknas på olika sätt. Härden som avyttrar fastigheten förvärvat denna
genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång, är fastighetens ingångsvärde i
princip lika med vederiaget för fastigheten. Om fastigheten har förvärvats
genom ett benefikt fång, t, ex, arv, gåva eller bodelning, lår som ingångsvärde
las upp det vederiag som betalades vid närmast föregående onerösa fång.
Enligt
nuvarande regler har skattskyldig, som innehaft fastigheten mer än 20 år,
alltid rätt att som ingångsvärde använda 150 96 av det taxeringsvärde som
gällde för fastigheten 20 år före avyttringen. Kan innehavsliden ledas tillbaka
så långt som till är 1914 eller tidigare, har den skattskyldige även rätt att
som ingångsvärde välja 150 96 av 1914 års taxeringsvärde. Skatlskyldig, som förvärvat
fasligheten genom arv, testamente eller genom bodelning i anledning av makes
död, har vidare rätt att som ingångsvärde använda 150 % av fastighetens
taxeringsvärde året före det år dä dödsfallet inträffade.
Enligt
kommitténs uppfattning bör liksom hittills den faktiskt eriagda köpeskillingen
normalt utgöra ingångsvärde vid realisationsvinslberäkningen. Denna huvudregel
skall dock i princip tillämpas endast om fastigheten förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämförligt lång efter den I januari 1952, Har senast onerösa
förvärv ägl rum före den 1 januari 1952, bör enligt kommittén fastigheten anses
förvärvad nämnda dag för ett pris motsvarande 150 96 av fastighetens
taxeringsvärde enligt 1952 års allmänna faslighets-
Prop.
1975/76:180 129
taxering.
Kan den skatlskyldige styrka att - såvitt gäller fastigheter som förvärvats
före år 1952 - den verkliga köpeskillingen överstiger 150 96 av 1952 års
taxeringsvärde, föreslås han emellertid la rält all som ingångsvärde redovisa
denna köpeskilling. Enligt kommittén skall fastigheten i delta fall anses
anskaffad den 1 januari 1952 för ett pris moisvarande köpeskillingens storiek.
Genom alt fastigheten anses anskaffad tidigast den I januari 1952 är det, anför
kommittén, möjligt att bortse från förbättringskostnader och
värdeminskningsavdrag som hänför sig till tiden före är 1952, Enligt kommittén
bör vidare indexuppräkning och fasta lillägg lå tillgodoräknas först fr.o.m, år
1952.
Nuvarande
möjlighet alt bestämma ingångsvärdet till viss procent av taxeringsvärdet 20
år före avyttringen börenligt kommittén behållas. Detsamma föreslås gälla i
fråga om möjlighelen att ulgå från taxeringsvärdet året före dödsfallet. Vad
gäller procentsatsernas storiek i dessa fall föreslår kommittén inte någon ändring
beiräffande taxeringsvärden som åsatts före är 1970, Dessa har enligt kommittén
normalt motsvarat 2/3 av marknadsvärdet, varför en uppräkning till 150 96
framstår som motiverad. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering inriktade man
sig däremoi pä att taxeringsvärdet skulle utgöra 75 96 av marknadsvärdet (80
96 för vissa fastighetstyper). En värdenivå pä 75 96 av marknadsvärdet gäller
enligt uttryckliga regler för 1975 års allmänna fastighetstaxering (9 S andra
stycket KL). Med hänsyn härtill föreslår kommittén att ingångsvärdet skall
utgöra 133 96 av taxeringsvärdet om den skatlskyldige vill använda sig av ett
taxeringsvärde som åsatts vid 1970 eller senare års fastighetstaxering.
Kommitténs
förslag att ingångsvärdet pä fastigheter, som förvärvats före år 1952, i regel
skall motsvara 150 % av fastighetens taxeringsvärde enligt 1952 års allmänna
fastighetstaxering, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Några remissinstanser anser emellertid att nuvarande regler
bör behållas, I två remissyttranden föreslås att anknytningen till 1952 års
taxeringsvärde skall slopas och att i stället ingångsvärdet för äldre förvärv
skall fastställas med ledning av taxeringsvärdet 20 år före avyttringen.
För
egen del vill jag anföra följande. Ingångsvärdet, dvs, den faktiskt eriagda
köpeskillingen (inkl. stämpelskatt o, d,) eller fastighetens taxeringsvärde
visst år, och försäljningslikviden (med avdrag för försäljningsprovision o, d,)
kan sägas utgöra de grundläggande posterna vid beräkning av realisationsvinstens
storiek. Vid vinstberäkningen mäste emellertid hänsyn tas lill fiera andra
faktorer, t, ex, förbättringskostnader, värdeminskningsavdrag och delavyttringar,
som inträffat under innehavsliden eller - om ingångsvärdet bestämts med
ledning av ett taxeringsvärde visst år - fr. o. m. nämnda år.
Nödvändigheten
av att vid vinstberäkningen beakta t. ex, förbättringskostnader och
värdeminskningsavdrag som gjorts för länge sedan ger självfallet upphov till
betydande utredningsproblem. Deklarationer och andra
9
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 180
Prop.
1975/76:180 130
handlingar
från de aktuella åren är ofta ofullständiga eller finns inte alls kvar. Det är
enligt min mening uppenbart att slora praktiska fördelar kan vinnas om den tid
under vilken hänsyn får tas lill olika avdrag och kostnader begränsas.
Den
av kommittén föreslagna lösningen har påtagliga förtjänster. Det är givetvis
mycket lättare att överblicka vad som inträffat på en fastighet sedan år 1952
än - vilket kan vara nödvändigt enligt nuvarande regler -att behöva gå tillbaka
till år 1914. Med tillämpning av kommitténs förslag behöver storleken av
förbättringskostnader, värdeminskningsavdrag m. m. utredas endast såvitt avser
tiden efter år 1952, Enligt min mening bör därför som huvudregel föreskrivas
att ingångsvärdet på en fastighet, som förvärvats tidigare än år 1952, skall
motsvara 150 96 av fastighetens taxeringsvärde enligt 1952 års allmänna
fastighetstaxering. Kan den skattskyldige visa att den faktiskt eriagda
köpeskillingen för fasligheten har överstigit delta belopp, bör han emellertid
ha rätt att använda köpeskillingen som ingångsvärde. Oavsett vilken metod som
tillämpas skall fastigheten anses förvärvad den 1 januari 1952. Hänsyn skall
således inte i något fall tas till förbättringskostnader,
värdeminskningsavdrag m. m. som avser tid före nämnda dag.
Om
ingångsvärdet fastställs med ledning av visst års taxeringsvärde -t. ex.
taxeringsvärdet 20 år före avyttringen - får f n. som ingångsvärde redovisas
150 96 av taxeringsvärdet. Kommittén föreslår att procenttalet skall reduceras
från 150 till 133 om ingångsvärdeberäkningen sker med ledning av
taxeringsvärden som hänförsigtill 1970 eller senare ärs fastighetstaxering.
Kommittén motiverar della med att laxeringsvärdenivån fr, o. m. 1970 års
taxering höjts från 2/3 till 3/4 av marknadsvärdet.
Jag
delar kommitténs uppfattning på denna punkt. Vad kommittén har anfört om
proportionering av taxeringsvärdet i de fall dä den avyttrade taxeringsenheten
inte har samma omfattning som den taxeringsenhet till vilken taxeringsvärdet
hänför sig, är enligt min mening också välgrundat.
Jag
har i ett tidigare sammanhang uttalat att realisationsvinstberäkningen vid fastighetsavyttring
inte bör omfalta tillgångar som vid beräkning av värdeminskningsavdrag och vid
avyttring behandlas som lösa inventarier. Vid beräkning av realisationsvinstens
storlek bör alltså bortses från den del av omkostnadsbeloppel och försäljningslikviden
som belöper pä s. k. fasta inventarier och därmed vid beräkning av
värdeminskningsavdrag jämställda tillgångar (jfr punkterna 3 och 4 av
anvisningarna lill 22 S KL samt punkterna 7 och 16 till anvisningarna lill 29 S
KL). En uttrycklig föreskrift härom bör införas i punkt 1 av anvisningarna till
36 S KL,
Beräknas
ingångsvärdet med ledning av den faktiskt erlagda köpeskillingen torde någon
svårighet i regel inte föreligga att fastställa hur slor del av köpeskillingen
som avser fasta inventarier o, d. Eftersom de fasta inventarierna skrivs av pä
samma sätl som lösa inventarier kan erforderliga uppgifter hämtas direkt ur den
skattskyldiges räkenskaper. Några egentliga problem torde heller inte uppkomma
om den skatlskyldige under inne-
Prop.
1975/76: 180 131
havstiden
ulfört om-, ny- eller tillbyggnadsarbeten som hell eller delvis hänför sig till
fasta inventarier o. d. 1 den mån kostnaderna för arbetena har inräknats i avskrivningsunderiaget
för fasta inventarier o. d. bör kostnaderna inte få inräknas i omkostnadsbeloppel
vid realisationsvinstberäkningen.
Då realisationsvinslberäkningen
sker med ledning av fastighetens taxeringsvärde kan det vara svårt alt utreda
hur stor del av taxeringsvärdet som belöper på fasta inventarier och därmed
jämställda tillgångar, 1 synnerhet gäller detta om den skatlskyldige väljer att
utnyttja ett gammalt taxeringsvärde. Ytterligare svårigheter uppkommer
beträffande taxeringsvärden som åsatts fr. o. m, 1975 ärs fastighetstaxering
eftersom vissa fasta inventarier, nämligen de s, k. industrilillbehören (2 kap.
3 S JB), ft. o. m. denna taxering inte längre ingår i taxeringsvärdet.
Starka
skäl talar mot att vid avyttring av jordbruksfastighet och fastighet, som
stadigvarande använts i den skatlskyldiges rörelse, kräva alt den skattskyldige
visar hur stor andelen fasta inventarier o. d. är av det taxeringsvärde som
skall ligga till grund för ingängsvärdeberäkningen. Uppdelningen av
taxeringsvärdet måste av praktiska skäl göras schablonmässigt. Utgångspunkten
bör därvid vara förhållandena vid avyttringstillfället. Understiger vid avyttringen
vederiaget för fasta inventarier och därmed i avskrivningshänseende jämställda
tillgångar 2596 av vederlaget för hela fastigheten, finns det enligt min mening
inte tillräcklig anledning att söka fastställa hur stor del av det för
beräkningen av ingångsvärde avgörande taxeringsvärdet som kan anses belöpa på
fasta inventarier o. d, 1 dessa fall synes taxeringsvärdet ograverat få ligga
till grund för ingångsvärdeberäkningen. Motsvarar däremot vederiaget för fasta
inventarier o. d. 25 96 eller mer av vederiaget för hela fastigheten bör man i
första hand presumera att det taxeringsvärde, som används vid
ingångsvärdeberäkningen, reduceras i samma proportion. Hänför sig t, ex, 40 96
av köpeskillingen för en såld fastighet till fasta inventarier o, d, bör alltså
- om ingångsvärdet fastställs med ledning av taxeringsvärdet visst år -
ingångsvärdet reduceras med 40 96, Kan den skatlskyldige visa att andelen fasta
inventarier o. d. är mindre i taxeringsvärdet än i försäljningslikviden, bör
emellertid reduceringen av taxeringsvärdet kunna begränsas i motsvarande mån.
Gör den skattskyldige i del nyss nämnda exemplet troligt att taxeringsvärdet
endast till 15 % hänför sig lill fasta inventarier o, d,, bör taxeringsvärdet
reduceras med 15 96,
Som
jag har framhållit i det föregående ingår fr. o. m. 1975 års fastighetstaxering
värdet av industritillbehör inte i taxeringsvärdet. En reducering av
taxeringsvärden som åsatts år 1975 eller senare är därför motiverad endast till
den del taxeringsvärdet belöper på sådana fasta inventarier o. d. som inte
räknas som industritillbehör. Av denna anledning börenligt min mening presumtionsregeln
i dessa fall formuleras så att taxeringsvärdet skall reduceras endasl om vederiaget
för fasta inventarier o, d., som inte är industritillbehör, överstiger 25 96
av den del av vederiaget för hela fastigheten som inte hänför sig till
industritillbehör. Denna speciella regel kommer fram
Prop. 1975/76:180 132
till
år 1995 inle att kunna tillämpas på andra fastigheter än sådana som förvärvats
genom arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död.
Förbättringskostnader
Vid
beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av konventionellt taxerad fastighel,
dvs. andra fastigheter än sådana som schablontaxeras enligt 24 S 2 och 3 mom,
KL, far enligt nuvarande regler hänsyn tas endast lill sådana
förbättringskostnader som under beskattningsåret uppgått lill minst 3 000 kr.
Med förbättringskostnader menas kosinad för ny-, lill- och ombyggnad av fastighel
men inte kosinad för löpande underhålls- och reparationsarbeten.
Beloppsspärren på 3 000 kr. gäller inte bara fastigheter med bostadsbyggnad
ulan också fasligheter för vilka det fasta tillägget om 3 000 kr, per år inte
får tillgodoräknas.
Kommittén
föreslår att beloppsspärren skall las bort, Enligl kommittén bör vidare inga
andra förbättringskostnader medräknas än sådana som uppförts på
avskrivningsplan till ledning för beräkning av värdeminskningsavdrag eller
sådana som kan verifieras genom faktura eller räkning.
Kommitténs
förslag om slopande av beloppsspärren kombinerat med ökat krav på utredning har
fätl ett ganska blandat mottagande. Enligt min mening talar starka praktiska
skäl mot att slopa beloppsspärren vid beräkningen av realisalionsvinst. All
långt i efterhand fastställa om vissa smärre arbeten varit att anse som
förbättringskostnader eller löpande underhåll torde, även om särskilda
bevisregler införs, ofta vara så gott som omöjligt.
Jag
kan inte heller ansluta mig till kommitténs uppfattning alt förbättringskostnader,
som inte förts upp på avskrivningsplan, alltid måste kunna styrkas genom
faktura eller räkning för att bli avdragsgilla vid vinstberäkningen. Ett
sådant krav ter sig alltför strängt beträffande arbeten som ulförts under 1950-talel,
dvs. långt innan den i tiden obegränsade realisationsvinstbeskattningen
infördes. Enligt min mening är det i dessa fall tillräckligt att den
skattskyldige gör sannolikt att förbältring skett (jfr mitt uttalande i prop.
1967:153 s. 143), Kravet pä bevisning bör dock ställas betydligt högre såvitt
gäller arbeten som utförts sedan 1967 års regler trätt i kraft. Några
författningsbestämmelser angående beviskravet behövs enligt min mening inte.
Beiräffande
villor och andra schablontaxerade fasligheier får vid realisationsvinstberäkningen
f n, hänsyn las inle bara till förbättringskostnader utan också till kostnader
för s, k. värdehöjande reparationer. Även för dessa fastigheter gäller dock att
kostnader tillsammans måste uppgå till minst 3 000 kr. för att lå beaktas vid
vinstberäkningen. Med värdehöjande reparationer avses i princip sådana
reparations- och underhållsarbeten som medfört att fastigheten vid avyttringen
är i bättre skick än vid förvärvet.
Enligt
kommittén bör beloppsspärren slopas även beträffande schablon-
Prop.1975/76:
180 133
taxerade
fastigheter. Värdehöjande reparationer föreslås vidare skola beaktas endast
under förutsättning att de lagts ned på fastigheten inför förestående
försäljning. Denna begränsning av avdragsrälten motiverar kommittén med att de
nuvarande reglerna medfört tillämpningssvårigheter.
Kommitténs
förslag har även på denna punkt fått ett blandat mottagande. Många remissinsianser
ifrågasätter om förslaget innebär någon förenkling av vinstberäkningsreglerna.
Ett ofta uttalat önskemål är vidare alt - om avdragsrätten för värdehöjande
reparationer begränsas till arbeten som utförts i anslutning lill avyttringen
- den akluella tidsperioden preciseras.
För
egen del anserjag att beloppsspärren på 3 000 kr. bör vara kvar även, beiräffande
schablontaxerade fastigheter. Jag hänvisar till vad jag har anfört rörande
konventionellt taxerade fastigheter. Jag kan heller inte ansluta mig till den
av kommittén föreslagna begränsningen av avdragsrälten för värdehöjande
reparationer. Innebörden av uttrycket "inför förestående försäljning"
torde kunna ge upphov till betydande tillämpningssvärigheter. En direkt
tidsangivelse, t. ex. att arbeten som utförts underdel sista innehavsåret får beaklas,
skulle å andra sidan leda till olämpliga iröskeleffekter. Kommitténs förslag
förutsätter vidare att taxeringsmyndigheterna, såvitt gäller, arbeten som
utförts tidigare under innehavet, i efterhand kan skilja mellan egentliga
förbättringskostnader och värdehöjande reparationer. Någon ledning av tidigare
års taxeringar har taxeringsmyndigheterna inte i dessa fall, eftersom varken
förbättringskostnader eller reparationskostnader är avdragsgilla vid beräkning
av inkomsten av en schabloniaxerad fastighet. Nuvarande regler bör alltså inte
ändras.
Även
beiräffande schabloniaxerad fastighet börenligt kommittén förbättringskostnader
kunna styrkas genom faktura eller räkning. Sådan bevisning kan emellertid vara
svår att åstadkomma om arbetena ligger långt tillbaka i tiden. Vad jag nyss
uttalat om beviskravet beträffande förbättringskostnader pä konventionellt
taxerade fasligheter bör därför äga tillämpning även pä villor och andra fasligheter
som taxeras enligt schablon. Några särskilda bevisregler bör således inle
införas.
Som
framgått av avsnittet rörande fastställande av ingångsvärde bör vid realisationsvinslberäkningen
hänsyn i princip inte tas till omständigheter som inträffat före år 1952, Denna
gräns, som även bör omfatta förbättringskostnader och värdehöjande
reparationer, är givetvis ägnad att minska ulredningssvårighelerna vid
vinstberäkningen jämfört med dagens förhållanden.
Enligt
kommittén bör i lagtexten införas en regel av innehåll att kostnad för
förbättring och värdehöjande reparationer skall anses nedlagda det år då
kostnader uppförts på avskrivningsplan eller - om avskrivningsplan inte skall
användas - när faktura eller räkning erhållits varav framgår vilka arbeten som
utförts. Kommitténs förslag, som i princip lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen, bör enligt min mening genomföras.
Prop.
1975/76: 180 134
Indexuppräkning
Vid
beräkning av realisationsvinst får f n, ingångsvärdet -antingen detta motsvarar
den faktiskt eriagda köpeskillingen eller utgör 150 96 av taxeringsvärdet
visst år - omräknas till det belopp vartill det skulle ha uppgått efter det
allmänna prisläget under det år dä avyttringen skedde. Detsamma gäller i fråga
om de kostnader för förbättringsarbeten och värdehöjande reparationer som får
beaktas vid vinstberäkningen, RSV fastställer årligen de omräkningstal som
skall tillämpas.
Kommittén
anför att indexuppräkningen rätteligen borde omfatta endasl den del av
anskaffningskostnaden som fastighetsägaren finansierat med egna medel. Enligt
kommittén är det emellertid av praktiska skäl omöjligt att vid
indexuppräkningen beakta skuldbelastningen. Denna varierarstarkt mellan olika
fastigheter och förändras dessutom ofta under innehavstiden, Kom-. mitten har
därför kommit till den slutsatsen all hela ingångsvärdet, liksom nu är fallel,
skall få indexuppräknas. Indexuppräkningen skall enligt kommittén också
omfatta förbättringskostnader och kostnader för värdehöjande reparationer.
Vad
kommittén anfört om indexuppräkningen har godtagits av fiertalet
remissinstanser, LO och Svenska riksbyggen anser dock att uppräkningen bör avse
endast den del av anskaffningskostnaden som eriagts kontant.
För
egen del vill jag till en början framhålla att jag i princip är ense med
kommittén att indexuppräkningen borde avse endast den del av anskaffningskostnaden
som fastighetsägaren själv finansierat. Kommittén har dock, med hänvisning till
praktiska problem, avvisat en uppdelning av anskaffningskostnaden påen uppräkningsberätligad
och en icke uppräknings-berättigad del. Även jag anser all del är olämpligt att
i varje enskilt fall söka fastställa hur slor skuldbelastningen har varit under
innehavsliden. En av skuldbelastningen föranledd minskning av undertaget för
indexuppräkningen måste med nödvändighet göras med stöd av schablon. Kommittén
har emellertid inte diskuterat om det är möjligt att utforma en lämplig
schablon och inte heller om olikheter i lånebelastningen m. m. motiverar att t.
ex, egnahem behandlas pä annorlunda sätl än hyres- och industrifastigheter.
Liksom hittills bör således hela ingångsvärdet få uppräknas med hänsyn till
förändringar i den allmänna prisnivån. Detsamma bör gälla sädana kostnader för
förbättringsarbeten och värdehöjande reparationer som får beaktas vid realisationsvinslberäkningen.
1
del föregående har jag föreslagit att man vid beräkning av anskaffningskostnaden
inte skall ta hänsyn till händelser som ligger längre tillbaka i liden än år
1952. Jag har vidare föreslagit att de nuvarande beloppsspärrarna för
förbättringskostnader och kostnader för värdehöjande reparationer skall
Prop.
1975/76: 180 135
behållas.
Detta inverkar även på indexuppräkningen, efiersom denna självfallel inte bör
avse andra kostnader än sådana som ingår i anskaffningskostnaden,
3
000-kronorstllläggel
Om
en fastighetsavyttring omfattar byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas
för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag göras med ett belopp av 3
000 kr. för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden
under innehavstiden funnits på fastigheten, dock inte för tidigare år än år
1914. Med innehavstid förslås den tid som ligger till grund för
vinstberäkningen. Detta innebär all den som beräknar ingångsvärdet med ledning
av tidigare ägares förvärv kan, såviii gäller 3 000-kronorslillägg inräkna även
den föregående ägarens innehavstid.
Kommittén
har inte föreslagit någon bdoppsmässig ändring av del fasta tilläggels storlek.
Som en konsekvens av förslaget beträffande ingångsvärdeberäkning bör enligt
kommitténs mening fasta tillägg aldrig få tillgodoräknas för tid före år 1952.
Kravet pä att avyttringen skall omfatta bostadsbyggnad föreslås i princip böra
behållas. Med hänsyn till de särskilda förhållandena inom jordbruket föreslär
kommittén dock att undantag medges från detta krav när en jordbrukare avyttrar
hela jordbruksfastigheten utom mangårdsbyggnad med tillhörande tomtområde.
Kommittén motiverar sitt förslag med alt en jordbrukare inie bör komma i sämre
läge därför att han - i stället för alt sälja alltsammans på en gäng - försl
säljer marken och därefter mangårdsbyggnaden. Vid en framtida försäljning av
enbart mangårdsbyggnaden kan han, anför kommittén, ofla inte till fullo utnyttja
3 000-kronorstillägget. Väljer jordbrukaren att utnyttja 3 000-kronorstillägget
redan vid avyttringen av jordbruksdelen bör han dock enligt kommittén vid en
senare försäljning av mangärdsbyggnaden få tillgodoräkna sig sådant avdrag
endast fr. o. m. året efter det år då jordbruksdelen såldes.
Flertalet
remissinsianser delar kommitténs uppfattning att ett system med fasta lillägg
bör behållas och all avdragels storiek även i fortsättningen bör vara 3 000 kr,
per år. Förslagel att fast tillägg skall kunna få åtnjutas om jordbrukare
säljer hela sin fastighel utom mangårdsbyggnaden med tillhörande tomtområde
har också mottagits positivt. Några remissinstanser avstyrker emellertid detta
förslag.
För
egen del vill jag anföra följande. För alt tillägg med 3 000 kr. per innehavsår
skall fä åtnjutas krävs f n. att den avyttrade fastigheten har varit försedd
med bostadsbyggnad. Det fasta tillägget saknar alltså hell betydelse vid
försäljning av exempelvis en industrifastighet eller obebyggd mark. Avdraget
spelar vidare förhållandevis liten roll vid försäljning av hyresfastigheter och
dyrbarare villor och jordbruksfastigheter. Störst belydelse hårde fasta
tilläggen vid försäljning av egnahem, fritidshus och mindre
Prop.
1975/76: 180 136
jordbruksfastigheter,
som innehafts under läng följd av år. Ett slopande eller en bdoppsmässig
reducering av de fasta tilläggen skulle alltså i första hand drabba sistnämnda
fastighetskategorier. En sådan utveckling kan inle anses önskvärd. Enligt min
mening bör systemet med fast tillägg pä 3 000 kr. per innehavsår behällas.
Av
mina förslag angående ingängsvärdeberäkningen, förbättringskostnader och
indexuppräkning framgår att hänsyn inte skall las lill vad som inträffat före
år 1952. Denna princip bör gälla även 3 000-kronorsiillägget. Oavsett
innehavstidens längd bör således fasta tillägg få åtnjutas tidigast frän och
med detta år. Med tanke bl. a. på att redan indexuppräkningen medför alt
flertalet fastighetsavytiringar blir helt eller så gott som helt skattefria,
kan enligt min mening någon berättigad invändning inte göras mol denna
begränsning av avdragsrätten.
Bakgrunden
till systemet med fasta lillägg är främsl alt man. såvitt gäller försäljning av
egnahem och mindre jordbruksfastigheter, önskat undanta smärre reella vinster
från beskattning. En utvidgning av avdragsrätten på sätt kommittén föreslagit,
dvs, möjlighet till fast tillägg vid avyttring av ett markområde från en
jordbruksfastighet, skulle medföra att verkliga vinster som uteslutande hänför
sig till marken kunde bli fria från realisationsvinstskatt. Den omständigheten
att en samtidig försäljningav jordbruksdelen och mangårdsbyggnaden måhända
hade varit skattefri, ulgör enligt min mening inte tillräcklig anledning för en
sådan ur principiell synvinkel viktig ändring av vinslberäkningsreglerna. Ett
genomförande av kommitténs förslag medför också - vilket remissbehandlingen
visat - krav pä liknande förmånsbehandling vid försäljning av markområden frän
andra fastigheter än jordbruksfastigheter. Som förutsättning föratt 3 000-kronorstillägget
skall få åtnjutas bör således även i framliden gälla all avyttringen omfattat
bostadsbyggnad.
Enligt
kommittén förekommer del att försäljning av mark från en jordbruksfastighet
läggs upp på del sättet alt avtal först träffas om försäljning av hela
egendomen varefter säljaren omedelbart återköper mangårdsbyggnad med
tillhörande markområde. Avsikten med att försäljningen delas upp i två led är
främst att säljaren skall komma i åtnjutande av 3 000-kronorstillägg.
För
egen del anser jag att det beskrivna tillvägagångssättet innebär ett
kringgående av skattelag. Fast tillägg bör givetvis inte åtnjutas enbart av den
anledningen alt en försäljning av visst markområde genomförs som tolalförsäljning
kombinerat med delåterköp. Skulle åtgärder visa sig nödvändiga för att komma
till rätta med denna form av skatteflykt bör emellertid sådana åtgärder
övervägas i samband med lagsliftning mot andra skatte-fiyktstransakiioner. Jag
avser att inom kort anmäla ett förslag om allmän skattefiyktsklausul. Jag
lägger därför inte nu fram något förslag om beslämmelser angående överiåtelse
och ålerköp av mangårdsbyggnad.
Kommittén
har föreslagit att fast lillägg för annan fastighet än jordbruks-
Prop.
1975/76:180 137
fastighel
inle skall medges med mindre än att bostadsbyggnaden vid försäljningstiUfället
varit åsätt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kr. Rätten till fast lillägg
föreslås böra knytas till förekorhsten av bostadsbyggnad på den sålda
fasligheten eller fastighetsdelen. Vidare har kommittén dis-' kulerat hur
rätlen lill 3 000-kronorstillägg kan påverkas av att bostadsbyggnaden rivits
eller förstörts genom brand. Här föreslär kommittén att rällen att räkna fasta
tillägg för den rivna eller förstörda byggnaden skall bortfalla om arbetet med
alt ersätta byggnaden inle påbörjas inom ett år. Motsvarande föresläs böra
gälla om en bostadsbyggnad tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än
bostadsändamål. Kommittén behandlar också en fråga rörande ersättning på grund
av skadeförsäkring, Enligl kommittén bör lagtexten (punkt 2 sista stycket av
anvisningarna till 36 S KL) ändras så att det framgår att inte det fasta
tillägget utan endast den justerade anskaffningskostnaden skall indexuppräknas.
Vad
kommittén har föreslagit i dessa hänseenden bör enligt min uppfattning
genomföras. Kravet på all bostadsbyggnaden skall ha ett laxerat byggnadsvärde
av lägst lOOOO kr, bör dock enligt min mening inte bara gälla annan fastighet
ulan även jordbruksfastighet. Vidare bör denna be-loppsmässiga spärr inte
knytas till del faktiskt åsatta taxeringsvärdet utan till det värde som den
avyttrade byggnaden rätteligen hade bort vara åsalt.
Vid
avyttring av del av fastighet kan del förekomma att det taxerade byggnadsvärdet
för taxeringsenheten inte korresponderar mot den bostadsbyggnad som finns på
fastighetsdelen. Så är fallet t. ex. om byggnadsvärdet avser byggnader såväl
på stamfasiigheten som på den avyttrade fastighetsdelen. Frägan om 3 000-kronorstillägg
kan medges bör i dessa fall avgöras med utgångspunkt i förhållandena på
fastighetsdelen. Rätt till lillägg bör således föreligga om del kan antas att
bostadsbyggnaden på fastighetsdelen skulle - om denna utgjort en taxeringsenhet
- ha varil åsalt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kr.
Värdeminskningsavdrag
Vid
realisationsvinslberäkningen skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag som
den skatlskyldige åtnjutit under innehavstiden. Detta sker genom all omkostnadsbeloppet
reduceras med summan av medgivna avdrag. Beräknas faslighetens ingångsvärde
med ledning av vissl års taxeringsvärde, skall omkostnadsbeloppet inle minskas
med andra värdeminskningsavdrag än sådana som åtnjutits fr. o, m, nämnda år.
Vidare gäller den begränsningen all hänsyn inte i något fall skall tas till
avdrag som åtnjutits före år 1914,
Såvitt
gäller avdrag för värdeminskning på byggnader och därmed i avskrivningshänseende
jämställda tillgångar, skall f n. avdrag som vissl år understigit 3 000 kr, inle
beaklas vid vinstberäkningen. Värdeminskningsavdrag som hänför sig till skog
eller annan naturtillgång samt skogsvägar.
Prop.
1975/76: 180 138
täckdikningsanläggningar
och andra markanläggningar skall däremot beaktas oavsett beloppets storlek.
Enligt
kommittén är det principiellt sett fel alt indexuppräkna omkostnadsbeloppet
men inte värdeminskningsavdragen. En indexuppräkning av avdragen är, anför
kommittén, ofrånkomlig t.ex, när en byggnad får skrivas av på en gång med anlitande
av investeringsfond. Uppräkningen bör enligt kommittén i princip ske från det
år för vilket värdeminskningsavdraget medgavs. En föreskrift om att samtliga
värdeminskningsavdrag skall indexuppräknas anses inte behöva medföra några
praktiska svårigheter.
Kommittén
har anfört att om beloppsspärren för förbättringskostnader m, m. slopas bör
denna spärr tas bort även för värdeminskningsavdrag. Enligt kommittén bör man
vidare av praktiska skäl ulgä från all den skatlskyldige kunnat utnyttja de på
beskattningsåret belöpande värdeminskningsavdragen. Kommittén föreslår därför
att omkostnadsbeloppet vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst och
avdragsgill realisationsföriust skall minskas med de på innehavstiden belöpande
värdeminskningsavdragen oavsett om dessa har åtnjutits eller inte.
Vad
kommittén föreslagit har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen. Någon
remissinstans anser dock att omkostnadsbeloppet inte bör reduceras med
värdeminskningsavdrag som fastighetsägaren i praktiken inte kunnat utnyttja.
Jag
delar kommitténs uppfattning alt värdeminskningsavdrag - i likhei med omkostnadsbeloppel
- skall omräknas med hänsyn till inträffade förändringar i den allmänna
prisnivån. Uppräkningen bör avse inte bara ordinära värdeminskningsavdrag
påbyggnader, markanläggningarsamt skog och andra naturtillgångar utan också
belopp med vilka fastigheten avskrivits i samband med utnyttjande av
investeringsfond, arbetsmiljöfond, inves-teringskonlo för skog m. m. En
särskild föreskrift om detta bör införas i lagtexten.
1 enlighel
med milt slällningstagande beträffande kostnader för förbättringsarbeten o, d,
anser jag att någon ändring inte bör göras i fråga om beloppsgränsen - 3 000
kr, - för värdeminskningsavdrag på byggnader m. m. Vad gäller
värdeminskningsavdrag som inte kunnat utnyttjas delar jag kommitténs
uppfattning att starka praktiska skäl talar för all alla värdeminskningsavdrag
skall behandlas enhelligl. Att j efterhand behöva klariägga om ett avdrag
föranlett minskning av den taxerade inkomsten eller medfört ökad möjlighet att
tillämpa reglerna om förlustutjämning skulle enligt min mening medföra ett merarbete
som inte står i rimlig proportion till avdragets betydelse vid realisationsvinslberäkningen,
I
omkostnadsbeloppet bör. som tidigare påpekats, inte inräknas värdet av fasta
inventarier och därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag jämställda
tillgångar. För tydlighetens skull kan tilläggas, att avskrivningar på dessa
tillgångar över huvud tagel inte kommer alt påverka realisationsvinslberäkningen.
Prop.
1975/76: 180 139
7.3.2
Försäljning av del av fastighet tn. m. Delavyitring av fastighel
Beräkning
av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning bygger pä en jämförelse mellan
ingångsvärdet och försäljningspriset. Avser försäljningen blott en del av
fastigheten bör den skattskyldige givetvis inte få tillgodoräkna sig avdrag för
ingångsvärdet för hela fastigheten. Detta värde mäsle på någoi sätt fördelas
mellan den sålda fastighetsdelen och den del av fastigheten som är kvar i den
skattskyldiges ägo.
F, n,
saknas regler om hur denna fördelning skall utföras, Enligl praxis sker
proportioneringen med utgångspunkt i värdenivån vid förvärvstillfället, Della
innebär all man söker utreda hur stor del av fastighetens ingångsvärde som vid förvärvsiillfallei
belöpte på den avyttrade fastighetsdelen. Beräknas ingångsvärdet med ledning av
ett taxeringsvärde under innehavstiden, t, ex, taxeringsvärdet 20 år före
försäljningen, lorde ingångsvärdet fördelas mellan den sålda och den behållna
fastighetsdelen med utgångspunkt i den värdenivå som legat lill grund för
fastighetstaxeringen.
Kommittén
anför att det ofta är mycket svårt att uppskatta en avyttrad fasiighetsdels
andel av hela ingångsvärdet med ledning av värdenivån vid
anskaffningstillfället. Huvudsakligen av praktiska skäl föreslår kommittén
därför att möjlighet lämnas till fördelning med utgångspunkt i värdenivån vid
liden för avyttringen. Förslaget överensstämmer med vad som f n. gäller vid
upplåtelsefallen. Så stor del av fastighetens totala ingångsvärde skall således
avräknas vid realisationsvinslberäkningen som försäljningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tidpunkten för försäljningen.
Denna
alternativa regel förutsätter - anför kommittén - kännedom bl. a. om hela
fastighetens ingångsvärde och hela fastighetens värde vid försäljningstillfället.
En sådan utredning kan enligt kommittén vara motiverad om delförsäljningen
avser den helt övervägande delen av taxeringsenheten. Om försäljningen omfattar
endast en liten del av en stor taxeringsenhet bör man däremoi enligl kommittén inle
obligatoriskt kräva en utredning av ingångsvärdet m, m. avseende hela
fastigheten. 1 dessa fall kan, anför kommittén, ingångsvärdet förden sålda
fastighetsdelen schablonmässigt sättas till I kr. per kvm. Schablonregeln
föreslås få tillämpas om den försålda delen avser en eller ett fåtal tomter
avsedda att bebyggas med bostadshus och köpeskillingen är mindre än 10 % av det
för taxeringsenheten gällande taxeringsvärdet vid försäljningstillfällei.
Flertalet
remissinsianser som tagit upp frågan om vinstberäkning vid avyttring av del av
fastighet har tillstyrkt kommitténs förslag att den skatlskyldige skall kunna
välja mellan att beräkna ingångsvärdet för fastighetsdelen med ledning av
värdenivån vid förvärvstillfället och värdenivån vid avyttringstillfället. Den
föreslagna schablonen för beräkning av ingångsvärdet I kr. per kvm, har inte
heller föranlett krilik vid remiss-
Prop.
1975/76:180 140
behandlingen.
Några remissinstanser anser dock att schablonen lått ett alltför snävt
tillämpningsområde.
För egen del vill jag
anföra följande. Att utföra en korrekt vinstberäkning är ofta svårt vid
avyttring av en hel fastighel (taxeringsenhet). Än slörre problem uppkommer om avyttringen
avser blott en del av fastigheten, 1 detta fall måste ingångsvärdet,
förbättringskostnader m. m, på något sätl fördelas mellan den sålda
fastighetsdelen och återstoden av fastigheten.
Svårigheterna blir särskill
slora om man måste beakta kostnader och avdrag som ligger långt tillbaka i
liden. Det kan därför framhållas all den föreslagna regeln att hänsyn inte
skall las lill vad som inträffat före år 1952 är ägnad alt underlätta
vinstberäkningen jämfört med nuvarande regler.
Enligt nuvarande praxis
fastställs ingångsvärdet för en avyttrad fastighetsdel med ledning av
värdenivån vid förvärvstillfället. Kommittén har föreslagit att den skatlskyldige.
om han så önskar, i stället skall få uppskatta ingångsvärdet med utgångspunkt i
värdenivän vid avyttringstillfället. Denna metod, som ger ett högre
ingångsvärde för fastighetsdelen om denna varit föremål för större
värdestegring än fastigheten i dess helhet, torde i fiertalet fall vara
enklare att lillämpa än en metod som bygger på värdenivån vid
förvärvstillfället. Jag delar kommitténs uppfattning att den skattskyldige bör
kunna fritt välja mellan de båda metoderna. Kommitténs förslag bör alltså
genomföras.
Jag tillstyrker vidare
kommitténs förslag alt ingångsvärdet schablonmässigt får beräknas lill 1 kr.
per kvm vid försäljning av tomter avsedda att bebyggas med bostadshus. Regeln
bör, som kommittén föreslagit, få tillämpas endast om köpeskillingen för
tomtmarken understiger 10 96 av fastighetens taxeringsvärde. Erfarenhelerna av
denna schablonregel får visa om del - som några remissinsianser föreslagit -
finns anledning att i framtiden utvidga regelns tillämpningsområde.
Marköverföring
En
fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) som i sin helhet
genomförs som byte av mark utlöser f. n. inte någon realisationsvinstbeskaltning.
Vinstbeskattning aktualiseras endasl om ersättning för avstådd mark helt eller
delvis utgår i pengar. Har mark avståtts mot vederlag i både mark och pengar,
skall beskattningen avse endast den del av vinsten som hänför sig till kontaniersättningen.
Del är härvidlag ulan belydelse om marköverföringen grundar sig på en frivillig
eller tvångsmässigt genomförd förrättning. Av praktiska skäl har man. när del
gäller fastighetsreglering enligl 5 kap, fastighetsbildningslagen, ansett sig
böra undanta smärre kontantersättningar från beskattning. Beskattning kan i
dessa fall komma i fråga endasl om den eller de ersättningar i pengar som den
skattskyldige fått under beskattningsåret överstigit 5 000 kr. När mark avslås
genom inlösen
Prop.1975/76:
180 141
enligt
8 kap, fastighetsbildningslagen utgär hela ersättningen i pengar. Någon
beloppsgräns har inte uppställts för dessa fall.
Kommittén
föreslåratt den skatlskyldige-i likhei med vad som föreslagils beträffande delavyttring-
skall kunna välja mellan att beräkna ingångsvärdet med ledning av värdenivån
vid förvärvstillfället och värdenivån vid avyttringstillfället. Kommittén
torde dock inte ha avsett alt schablonregeln för faslslällande av ingångsvärde
skall vara tillämplig vid marköverföring. Som framgått av det föregående
förutsätter nämligen schablonregeln att den avstådda marken skall användas för
bostadsändamål.
Ett
par remissinstanser har anfört alt gränsen för skatteplikt bör höjas från 5 000
kr, lill 10 000 kr. samt att det bör klarläggas i vad mån ersättningar vid
fastighetsklyvning enligl II
kap. fastighetsbildningslagen bör
medföra realisationsvinstbeskattning, 1 övrigt har kommitténs förslag inte
föranlett några invändningar vid remissbehandlingen.
För
egen del anser jag att de av kommittén föreslagna huvudmetoderna för beräkning
av ingångsvärde bör få tillämpas även vid marköverföring. Den som vid
fastighetsreglering avstått från mark bör alltså kunna beräkna markens
ingångsvärde med ledning av antingen prisnivån vid avyitringstilirället eller
prisnivån vid förvärvstillfället. Däremot bör schablonregeln, dvs. att
ingångsvärdet schablonuppskattas till I kr. per kvm, inte få begagnas vid marköverföring.
Vad jag nu sagt föranleder vissa i huvudsak redaktionella ändringar av
lagtexten i förhållande till kommitténs förslag.
Realisationsvinst
som uppkommer genom fastighetsreglering enligt 5 kap, fastighetsbildningslagen
är skattepliktig endasl om den sammanlagda ersättningen i pengar under
beskattningsåret överstiger 5 000 kr. En ersättning som uppgår till 4 900 kr,
är alltså skattefri medan en ersättning som uppgår till 5 100 kr. i sin helhet
utlöser realisationsvinstbeskattning. Denna tröskeleffekt är mindre lämplig.
Jag föreslår att beloppsgränsen ersätts av ett fribelopp på högsl 5 000 kr, Enligl
min mening bör alliså endast den del av det kontanta vederlaget som överstiger
5 000 kr, bli föremål för beskattning. Genomförs denna ändring av avdragets
konstruktion synes nägon bdoppsmässig höjning av avdraget inte vara nödvändig.
Med
anledning av vad några remissinsianser anfört om ersättningar i samband med
klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen vill jag framhålla att sådana
ersättningar skattemässigt bör behandlas på samma sätt som ersättningar enligt
5 kap, fastighetsbildningslagen. En föreskrift om detta bör tas in i lagtexten.
Markupplåtelse
mot engångsersättning
Engångsersättning
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt lill faslighet på
obegränsad tid likställs med köpeskilling vid avyttring av fastighet. Pä samma
sätt behandlas engångsersättningar som fastighetsägare
Prop. 1975/76: 180 142
uppbär
för sådana inskränkningar i förfoganderätten till fastighet som kan föreskrivas
enligt naturvårdslagen (1964:822) eller liknande författningar.
För
att undvika beskattning av bagatellersältningar fär den skattskyldige från
sammanlagda ersättningsbeloppet under ett beskattningsår göra avdrag med högsl
2 000 kr. Detta schablonavdrag får dock inte överstiga ersättningsbeloppet.
Avdrag kan emellertid medges med högre belopp om den skatlskyldige kan visa att
hans avdragsgilla omkostnader överstigit 2 000 kr. Vid vinstberäkningen anses
så stor del av fastigheten avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för beslulel om inskränkningen i
förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller
servitutsrätten. Ingångsvärdet beräknas alltså i upplåtelsefallen med ledning
av värdenivån vid upplåtelsetillfället och inte - som vid avyttring av
fastighetsdel - med ledning av värdenivån vid förvärvstillfället.
Kommittén torde inte ha
avsett nägon ändring av reglerna för beskattning av engångsersättning för mark
som upplåtits för obegränsad lid. Kommitténs ställningstagande har inte
föranlett några invändningar vid remissbehandlingen. I några remissyttranden
har dock framhållits att det f n. ibland är oklart i vad mån olika
engångsersättningar vid upplåtelse av mark pä obegränsad tid eller på grund av
att bestående skada tillfogats fastigheten skall beskattas.
För egen del vill jag
anföra följande. Enligt nuvarande regler skall ingångsvärdet för upplåten mark
beräknas med utgångspunkt i värdenivån vid upplåtdsetillfällei. Denna regel är
naturiig med tanke pä att ett utnyttjande av värdenivån vid förvärvstillfället
i princip förutsätter att det gär att avgöra med vilket belopp köpeskillingen
för fastigheten hade reducerats, om fastigheten redan vid förvärvet hade
belastats av den ifrågavarande upplåtelsen. En sådan uppskattning är självfallel
ofta omöjlig att utföra med rimliga krav på precision.
Mot
denna bakgrund anser jag att ingångsvärdet i upplåtelsefallen obligatoriskt
bör beräknas med ledning av värdenivån vid avyttringstillfället. Denna skillnad
i förhållande till delavyttringar och marköverföringar bör komma till direkt
uttryck i lagtexten,
Konsumering
av ingångsvärde
Vid
beräkning av realisationsvinst på grund av fastighetsavyttring måste hänsyn tas
till delavyttringar som gjorts under innehavstiden. Detta kan belysas med ett
exempel. Anlag att en person, som inköpt en fastighet för 100 000 kr,, efterfem
års innehav avyttrarell markområde från fastigheten för 40 000 kr. och tio år
senare avyttrar sitt återstående faslighetsinnehav. Det synes uppenbart att den
skatlskyldige inle bör få använda hela den ursprungliga köpeskillingen för
fastigheten, 100 000 kr., som ingångsvärde vid beräkning av vinsten pä grund av
den slutliga avyttringen. Viss del av ingångsvärdet måste anses belöpa på det
avyttrade markområdet. Som
Prop.
1975/76: 180 143
ingångsvärde
vid den slutliga försäljningen bör således redovisas skillnaden mellan 100 000
kr. och den del av det ursprungliga ingångsvärdet som kan anses konsumerad genom
delavytiringen.
KL
innehåller inte några regler om hur det ursprungliga ingångsvärdet skall
minskas på grund av en tidigare gjord delavyttring eller markupplåtelse. I
praxis lorde man söka fastställa hur stor del av det ursprungliga ingångsvärdet
som belöper på den avyttrade eller upplåtna fastighetsdelen. Denna fördelning
av ingångsvärdet sker i avyttringsfallet med ledning av värdenivän vid
förvärvstillfället och i upplätelsefallel med ledning av värdenivån vid
upplåtelsetillfället. Som ingångsvärde för fastigheten vid den slutliga avyttringen
torde få redovisas skillnaden mellan det ursprungliga ingångsvärdet och den del
av detta värde som kan anses ha belöpt på den tidigare avyttrade eller upplåtna
marken,
1
punkt 4 av anvisningarna till 35 S KL finns en bestämmelse om hur ingångsvärdet
skall minskas i de fall då en fastighetsägare har avstått mark genom
marköverföring enligt fastighetsbildningslagen. Enligt denna bestämmelse skall
ingångsvärdet för hela fastigheten reduceras med sä stor del av ingångsvärdet
för del genom marköverföringen avstådda markområdet som ersättningen i pengar
utgör av totala vederiaget för marken.
Om
ingångsvärdet på det återstående fastighetsinnehavet beräknas med ledning av
ett efter delavytiringen, markupplåtelsen eller marköverföringen åsalt
taxeringsvärde bör avyttringen etc, givetvis inte påverka ingångsvärdets
storlek.
Kommittén föreslår att
lagtexten skall kompletteras med en allmän föreskrift om alt delförsäljningar
skall minska omkosinadsbdoppets storiek när återstoden av fasligheten avyttras.
Kommittén diskuterar utföriigt hur denna reducering av det ursprungliga
ingångsvärdet skall göras och skiljer därvid bl, a, mellan det fallet att
eventuell realisationsvinst på grund av delavytiringen varit skattepliktig och
del fallet att avyttringen inte kunnat föranleda beskattning. 1 det första
fallet bör man enligt kommittén kunna utgå från att endast så mycket av
faslighetens lotala ingångsvärde har konsumerats som motsvarar det lägsta av
vederlaget för markområdet och framräknad andel av ingångsvärdet. Hade
eventuell vinst varit skattefri nödgas man enligt kommittén, såvida
ingångsvärdet vid slutavyttringen besiäms med ledning av ett taxeringsvärde,
reducera detta värde med hänsyn till den värdenedgång som föranletts av delavytiringen.
Utgår man däremoi från den faktiska förvärvskostnaden får man enligt kommittén
först söka fastställa hur mycket taxeringsvärdet nedgått eller borde ha nedgått
pä grund av delavytiringen. Den faktiska förvärvskostnaden föreslås sedan böra
reduceras procentuellt lika mycket som taxeringsvärdet nedgått eller kan anses
ha bort nedgå.
Kommittén
anför att beräkningen av den del av det ursprungliga ingångsvärdet som kan
anses konsumerad på grund av en delavyttring ofta måste göras lång tid efter
det avyttringen skett. Med hänsyn till att ut-
Prop.
1975/76: 180 144
redningen
är så pass komplicerad har kommittén funnit del nödvändigt att - som en
alternativ regel - föreslå att konsumerad del av fastighetens ursprungliga
ingångsvärde får, utan särskild utredning, upptas till 50 96 av erhållen
ersättning. Ingångsvärdet för återstoden av fastigheten skall dock inte
beräknas lägre än noll.
Vad kommittén anfört om konsumering
av ingångsvärdet har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.
Lantbrukarnas skattedelegation framhåller dock all tillämpningsområdet för
schablonregeln, dvs, alt ingångsvärdet för avyttrad fastighetsdel skall anses
motsvara hälften av erhållen ersättning, synes oklar. Enligt delegationen är
det ovisst om den föreslagna regeln skall tillämpas oavsett om eventuell vinst
på grund av delavytiringen varit skattefri eller inte.
För egen del vill jag
anföra följande. Vid beräkning av ingångsvärde för en avyttrad fastighet måste,
såvida en del av fastigheten avyttrats mellan den tidpunkt till vilken
fastighetens ingångsvärde hänför sig och tidpunkten förden slutliga avyttringen,
hänsyn tas lill delavytiringen. Som ingångsvärde på fastigheten vid den
slutliga avyttringen bör i princip redovisas skillnaden mellan hela del
ursprungliga ingångsvärdet och den del av detta värde som kan anses konsumerat
genom delavytiringen. En allmän beslämmelse om alt en delavyttring bör påverka
omkostnadsbeloppet bör, som kommittén föreslagit, införas i lagtexten. Däremot
synes del inte möjligt att i KL lämna detaljerade anvisningar om hur det
belopp, varmed det ursprungliga ingångsvärdet bör reduceras, skall beräknas.
Jag vill emellertid i
detta sammanhang framhålla att beräkningen av det belopp varmed ingångsvärdet
skall minskas på grund av en delavyttring givetvis bör grundas påden avyttrade
fastighetsdelens andel av ingångsvärdet. Om denna andel har uppskattats i
samband med beräkning av realisationsvinst vid delavytiringen, bör det dä
fastställda beloppet användas även vid den slutliga avyttringen. Har exempelvis
ingångsvärdet för ett avyttrat markområde beräknals till 20 000 kr, bör - vid
en senare förelagen vinstberäkning i samband med avyttring av återstoden av
fastigheten -det ursprungliga ingångsvärdet för hela fastigheten reduceras med
20 000 kr. Vad nu sagts bör gälla oavsett om markområdets andel av det ursprungliga
ingångsvärdet uppskattats med ledning av värdenivån vid förvärvstillfället
eller med ledning av värdenivån då markområdet avyttrats. Detsamma bör gälla
om ingångsvärdet för markområdet schablonmässigt fastställts till I kr, per
kvm.
En
delavyttring kan ha gjorts under sådan lid alt eventuell vinst varil skattefri.
Det kan också inträffa att eventuell vinst visserligen varil skattepliklig men
att det vid avyttring av återstoden av fastigheten inte gär att utreda vilka
beskattningskonsekvenser delavytiringen hade. Även i detta fall bör man enligt
min mening söka uppskatta hur slor del av del ursprungliga ingångsvärdet som
kan anses ha belöpt pä den avyttrade fastighetsdelen. Detta belopp kan självfallel
avvika från den ersättning som
Prop.1975/76:180 145
uppburits
för området i fråga. Jag delar således inte kommitténs uppfallning att det
ursprungliga ingångsvärdet i detta fall skall reduceras med belopp motsvarande
erhållen ersättning.
Beräkningen
av den del av det ursprungliga ingångsvärdet som kan anses konsumerat på grund
av en delavyttring måste ofta göras lång tid efter det att delavytiringen
skett. Som kommittén föreslagit bör det finnas vissl utrymme för en
schablonmässig beräkning av ingångsvärdet för ett avyttrat markområde.
Schablonen kan - i enlighel med kommitténs förslag - lämpligen utformas så alt
den avyttrade fastighetsdelens ingångsvärde anses motsvara hälften av
ersättningen för denna fastighetsdel.
Jag
vill betona att schablonregeln bör komma till användning endast då
ingångsvärdet för det avyttrade markområdet inte går att uppskatta med rimligt
krav på precision. Kan det exempelvis utredas att omkring 25 % av ingångsvärdet
för hela fastigheten belöpt pä del avyttrade markområdet, bör det ursprungliga
ingångsvärdet an.ses ha reducerats med denna procentsats och inte
schablonmässigt med belopp motsvarande 50 % av köpeskillingen för markområdet.
Vid
bedömning om schablonregeln bör tillämpas eller inte bör det enligt min mening
inte ha någon betydelse huruvida eventuell vinst pä grund av delavytiringen
varit skattepliktig eller skattefri. En annan sak är att utredningssvårigheterna
normalt ökarom delavytiringen ligger långt tillbaka i tiden. För att underlätta
en beräkning av hur stor del av ingångsvärdet som konsumerats vid en delavyttring
bör, som en remissinstans föreslagit, erforderiiga uppgifter angående delavytiringen
antecknas i en särskild liggare hos länsstyrelsen, I liggaren bör antecknas bl.
a. om delavytiringen medfört realisationsvinst och - om så varit fallet - storieken
av ingångsvärdet pä den avyttrade fastighetsdelen. Föreskrifterom en sådan liggare,
vilka lämpligen börinloras i 57 S I mom. taxeringskungörelsen (1957:513), kan
utfärdas utan riksdagens medverkan. En anteckningsskyldighet av detta slag bör
på sikt väsentligt minska behovet av all anlita schablonregeln.
Mina
nu gjorda uttalanden har i första hand avsett avyttring av del av fastighet.
Vad jag sagt är emellertid i princip tillämpligt vid marköverioring och
markupplåtelse samt även vid benefik överiåtelse av del av fastighet.
7.3.3
Uppskovsbeslämmelser m. m.
Allmänna
bestämmelser
Enligt
35 S 2 mom. KL kan skattskyldig, som haft skattepliklig realisationsvinst, i
vissa fall få uppskov med beskattning av vinsten. För att uppskov skall kunna
medges krävs bl. a. att fräga är om ell mer eller mindre tvångsmässigt
övertagande av eller förfogande över den skattskyldiges fastighet och att den
skattskyldige avser att inom viss tid förvärva en fastighel
(ersättningsfastighet), som är jämföriig med den fastighet till vilken rea-
10 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 180
Prop. 1975/76:180 146
lisationsvinsten
hänför sig. Med tvång avses i detta sammanhang att fastigheten tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller au avyttringen
ingått som ett led i jordbrukels eller skogsbrukets yttre rationalisering.
Avyttring som föranleds av att fastigheten blivit utsatt för flygbuller kan
också ge rätt till uppskov. Detsamma gäller när mark överförs genom
fastighetsreglering enligt 5 kap, fastighetsbildningslagen eller genom inlösen
enligt 8 kap, samma lag eller när den skatlskyldige fått engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen
eller liknande författning. De närmare bestämmelserna om uppskov finns i
förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisalionsvinst,
Beiräffande den närmare
utformningen av uppskovsinstitulet ber jag all fä hänvisa lill min redogörelse
för nuvarande regler. Jag skall här endast erinra om att som förutsättning för
uppskov gäller att den skatlskyldige lämnat en bankgaranti motsvarande halva uppskovsbdoppei
och att ersättningsfastigheten anskaffas före utgången av det tredje
kalenderåret efter del år då realisationsvinsten uppkom. Har den skatlskyldige
inte förvärvat någon ersättningsfastighet under denna tid skall han eftertaxeras
för realisationsvinsten. Överstiger kostnaden för ersättningsfastigheten vederiaget
för den sålda fastigheten får den skattskyldige fortsatt uppskov med beskattning
av hela realisationsvinsten. Detta betyder att beskattning av vinsten blir
aktuell försl när den skattskyldige säljer ersättningsfastigheten.
Skatteanspråket realiseras då genom att uppskovsbeloppei, dvs. den icke
beskattade realisationsvinsten, skall avräknas från ingångsvärdet för ersättningsfastigheten.
Understiger kostnaden för ersättningsfastigheten vederlaget för den först
sålda fasligheten, får uppskov inle åtnjutas för den del av realisationsvinsten
som motsvarar del överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten blir
dä föremål för eftertaxering.
Kommittén
har föreslagit en väsentlig utvidgning av rätten till uppskov vid avyttring av
villor och jordbruksfastigheter, I fråga om villafasligheter anser kommittén
all uppskov bör kunna medges även vid frivilliga försäljningar. Som villkor
för sädant uppskov bör enligt kommittén gälla att säljaren varit mantalsskriven
på fastigheten och att realisationsvinsten överstiger 10 % av köpeskillingen.
Dessutom krävs alt den skattskyldige avser att förvärva en
ersättningsfastighet. Ersättningsfastigheten skall enligt kommittén vara en schabloniaxerad
villa som är av.sedd att bli den skattskyldiges permanenta bosiad. Sistnämnda
krav innebär att den skattskyldige skall mantalsskrivas på fastigheten.
När del gäller
jordbruksfastighet bör enligt kommittén möjligheten till uppskov med
realisationsvinstbeskattningen inte begränsas till enbart försäljning av den
fastighet, på vilken säljaren är mantalsskriven. Dels bör uppskovet kunna omfalta
vinst vid försäljning av del av sådan fastighel, dels också vinst vid
försäljning av fastighet, som sambrukats med den där säljaren är
mantalsskriven. Kommittén anför att uppskovet också bör kunna avse det fallet
att den skattskyldige säljer såväl den fastighet, där han är
Prop.
1975/76:180 147
mantalskriven,som
en annan fastighet. Uppskov bördock i detta fall medges endasl om fastigheterna
varit i sambruk. Säljer en jordbrukare den faslighet på vilken han varit
mantalsskriven, bör för uppskov med beskattningen krävas alt han blir
mantalsskriven även på ersättningsfastigheten. Om försäljningen avser del av
den faslighet, där säljaren är mantalsskriven, eller försäljningen avser
fastighet, som varit i sambruk med den där säljaren är mantalsskriven, skall enligl
kommittén ersättningsfastigheten kunna sambrukas med den kvarvarande. Som
allmän regel för uppskovet föresläs även här gälla att den skattepliktiga
realisationsvinsten överstiger 10 96 av köpeskillingen med avdrag för
försäljningskostnader.
Uppskov
bör enligt kommittén liksom hittills avse en treårsperiod. Kommittén föreslår
dock att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna föriänga
tidsfristen med ytteriigare högsl tre år, om svårigheler föreligger för den skatlskyldige
att anskaffa ersättningsfastighet.
Vid
beräkning av realisationsvinst vid avyttring av ersättningsfastigheten skall f n.
ingångsvärdet för denna fastighet minskas med belopp motsvarande den
skattepliktiga realisationsvinst som uppskovet avser. Efiersom ingångsvärdet indexuppräknas
kan delta innebära alt vinsten vid försäljningen av ersättningsfastigheten
ökar med väsentligt större belopp än uppskovsbeloppet. Kommittén föreslåratl
denna regel ändras. Enligt kommittén bör vid vinstberäkningen på grund av
avyttring av ersättningsfastigheten ingångsvärdet uppräknas på vanligt sätt.
Uppskovet bör beaktas pådet sättet alt omkostnadsbeloppet minskas med belopp
motsvarande realisationsvinsten vid den försia avyttringen. Med tillämpning av
kommitténs metod kommer således uppskovsbeloppei att öka vinsten vid
försäljningen av ersättningsfastigheten endast med sitt nominella belopp.
Kommitténs
förslag om ökade möjligheler till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av villor och jordbruksfastigheter har till-styrkis av ett
stort antal remissinstanser. Endast i ell fåtal remissyttranden har kritik
riktats mot förslaget. En remissinstans anför all uppskovsrätten inte bör
anknytas till den faktiska mantalsskrivningen på den avyttrade fastigheten utan
att uppskov bör kunna medges om den skattskyldige rätteligen borde ha varit
mantalsskriven på den avyttrade fastigheten och om han avser att bosätta sig på
ersättningsfastigheten. Några remissinsianser anser det motiverat att ytteriigare
utvidga rätten till uppskov.
För
egen del vill jag anföra följande. Beslämmelserna om uppskov med
realisationsvinstbeskattning vid tvångsmässig avyttring eller upplåtelse av fastighel
har enligl vad jag erfarit fungerat tillfredsställande. Kommittén har inte
ansett det motiverat med någon principiell ändring av dessa bestämmelser. Jag
delar den uppfaltning som kommittén gett utiryck åt på denna punkt.
Vad
gäller avyttring av villor och jordbruksfastigheter vill jag lill en början
erinra om att sådana avyttringar normalt inte medför någon större realisationsvinstbeskattning.
Detta utesluter givetvis inle alt enstaka försälj-
Prop.
1975/76:180 148
ningar
av olika skäl kan ge upphov till relativt stora vinster. Är så fallet och avser
säljaren att inom viss lid anskaffa en likvärdig faslighet, kan det sättas i
fråga om bostadsbytel skall utlösa realisationsvinstbeskattning. Försäljningen
och ersättningsköpel kan ju i detta fall knappast sägas ha förbättrat den
skattskyldiges ekonomiska situation.
Jag
kan mot bakgrund av det anförda i huvudsak ansluta mig till den av kommittén
föreslagna utvidgningen av uppskovsmöjligheterna. Uppskov bör alltså kunna
medges vid frivilliga försäljningar av jordbruksfastighet - eller del därav -
och villa om fastigheten utgör den skattskyldiges permanenta bosiad. Ell
oeftergivligt villkor för uppskov bör vara att den skattskyldige avser att
skaffa en faslighet som är likvärdig med den avyttrade. Jag är däremot inte
beredd alt tillmötesgå önskemålen om ytteriigare utvidgning av rätten lill
uppskov.
På
några punkter finns del enligt min mening anledning att avvika från kommitténs
förslag. Som påpekats vid remissbehandlingen bör uppskovs-rätlen inte vara knuien
till den faktiska mantalsskrivningen utan till den fastighet där den skatlskyldige
rätteligen hade bort mantalsskrivas. Uppskov bör alltså komma i fråga endast om
den skattskyldige hade bort vara mantalsskriven på den först avyttrade
fastigheten och om han rätteligen skall mantalsskrivas pä
ersättningsfastigheten. Vad nu sagts bör i tillämpliga delar gälla vid
bedömning av rätten lill uppskov vid avyttring av del av jordbruksfastighet.
Det
är angeläget att uppskovsräiten begränsas till sädana fall då en omedelbar
beskattning av vinsten kan antas innebära en väsentlig påfrestning på den skaitskyldiges
ekonomi. Varje uppskovsbeslut innebär nämligen ett betydande merarbete för
taxeringsmyndigheterna, t. ex. genom att myndigheterna måste bevaka att
ersättningsfastighet anskaffas och att uppskovsbeloppet avräknas vid avyttring
av ersättningsfastigheten.
Kommittén
har föreslagit att uppskov skall komma i fråga endasl om realisationsvinsten
överstiger 10 96 av köpeskillingen för den avyttrade fastigheten. Denna
procentuella begränsning bör enligt min mening kompletteras med en absolut
beloppsgräns, vilken kan sällas till 15 000 kr. Uppskov bör alltså kunna medges
endast om realisationsvinsten är större än 15 000 kr.
Om
svårighet föreligger för den skattskyldige att anskaffa ersättningsfastighet
bör enligt kommittén tidsfristen kunna föriängas frän tre till sex år. Med tanke
bl, a, på all ersättningsfastigheten i princip skall avse den skattskyldiges
permanenta bostad anser jag att den nuvarande perioden är tillräckligt lång.
Någon dispensregel bör alltså inte införas. Däremot bör emellertid tidsfristen
såvitt gäller villor kunna begränsas från tre till tvä år. Avser uppskovet en
avyttrad villafastighel, skall alltså ersättningsfastigheten anskaffas före
utgången av det andra kalenderåret efter det år, då avyttringen skedde.
Prop.
1975/76: 180 149
Vid
avyttring av ersättningsfastigheten bör man, anför kommittén, ta hänsyn till
del medgivna uppskovet pådet sättet att uppskovsbeloppet läggs till den
realisationsvinst (eller minskar den realisationsföriust) som avyttringen
annars skulle ha föranlett, Förslagel innebär att uppskovsbeloppet kommer att
påverka vinstberäkningen vid avyttring av ersättningsfastigheten med sitt
nominella belopp och inte - som f n, är fallet - med ett index-uppräknat
belopp. Kommitténs förslag bör enligt min uppfaltning genomföras,
A
vsätining Ull återanskaffningsfond
Enligl
förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av faslighet kan rörelseidkare, som avyttrar
faslighet, få avdrag vid beräkningen av nettointäkt av rörelse för belopp som
avsätts till återanskaffningsfond, Föratt avsättningen skall vara avdragsgill
fordras bl. a. alt fasligheten använts i rörelsen och att den skatlskyldige
har för avsikt alt anskaffa annan fastighet för användning i rörelsen. Vidare
krävs att den skatlskyldige överiämnar en av bank eller annan kreditinrättning
utfiirdad garantiförbindelse motsvarande halva fondavsättningen. Fonden skall
las i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under
tredje taxeringsåret efter del, då avdrag för avsättningen medgavs. Denna
tidsfrist kan föriängas med högst tre år. Om de avsatta medlen inle har tagits
i anspråk på föreskrivet sätt skall rörelseidkaren ta upp motsvarande belopp
som intäkt.
Kommittén
föreslår alt möjligheten att utnyttja återanskaffningsfond utvidgas till att
gälla även när ersättningsfastighet anskaffats eller byggnad uppförts redan
före det beskattningsår, dä fastighet avyttrats. Härigenom erhålls
överensstämmelse med vad som gäller enligt förordningen om uppskov i vissa
fall med beskattning av realisationsvinst. Som villkor för uppskovet bör dock
gälla att det kan antas att fastigheten har förvärvats eller byggnaden uppförts
för att ersätta den tidigare avyttrade fastigheten eller byggnaden.
Kommitténs
förslag, som inle föranletl några invändningar vid remissbehandlingen, bör
enligt min uppfattning genomföras.
7.3.4
Avyttring av skogsfastighet
Vid
avyttring av en jordbruksfastighet med växande skog beskattas den del av vederiagen
för fasligheten som kan anses belöpa på skogen i första hand enligt realisationsvinslreglerna.
Är realisationsvinsten i sin helhet skattepliktig - detta förutsätter att
innehavstiden understiger två år - kommer någon beskattning av inkomst av
skogsbruk över huvud tagel inte i fråga. Är däremoi 75 96 av
realisationsvinsten skattepliklig kan beskattning i förvärvskällan
jordbruksfastighet äga rum, dock högst lill ett belopp motsvarande 25 96 av realisalionsvinsten.
Om realisationsvinst inte uppkommit vid avyttring av skogsfastighet har i
praxis den skatlskyldige inte ansetts
Prop.
1975/76: 180 150
kunna
beskattas för inläkt av skogsbruk.
Kommittén
framhäller att den inkomst, som erhålls vid avyttring av växande skog i
samband med avyttring av marken, ulgör avkastning av fastigheten. Enligt
kommitténs uppfattning synes det knappast finnas skäl att undanta sädan
avkastning från beskattning. Kommittén föreslår därför alt inkomst genom
avyttring av skog i samband med avyttring av fastighet beskattas i dess helhet
som inkomst av jordbruksfastighet. Skattepliktig realisationsvinst skall anses
ha uppkommit endast till den del sådan vinst överstiger inkomsten av skogsbruk.
Den
av kommittén föreslagna omläggningen av beskattningen vid försäljning av skog
tillsammans med marken har fått ett ganska negativt mottagande. Ett stort
antal remissinsianser anför att det är olämpligt all införa nya regler för skogsbeskaitningen
innan hela detta regelkomplex blir föremål för en genomgripande översyn.
Hur
skogsinkomster bör beskattas i framtiden är f n, föremål för överväganden inom
finansdepartementet, I enlighet med vad som framförts vid remissbehandlingen
anser jag det mindre lämpligt att föregripa dessa överväganden genom en
delreform av del slag som kommittén föreslagit, I detta lagstiftningsärende bör
enligt min mening reglerna för skogsbeskaitningen inle ändras utöver vad som direkl
föranleds av mitt förslag beträffande realisationsvinstbeskattningen.
Beskattning
säsom inläkt av skogsbruk pä grund av avyttring av skogsfastighet kan f n.
komma i fråga endast om avyttringen föranlett realisationsvinst som är
skattepliktig till 75 96, Som intäkt av skogsbruk kan i dessa fall tas upp högsl
25 96 av realisationsvinsten. Är hela realisationsvinsten skattepliktig -
vilket förutsätter att avyttringen skett inom två år från förvärvet - beskattas
den del av vederiaget för fastigheten som belöper pä skogen uteslutande som en
realisationsvinst. Beskattning såsom intäkt av skogsbruk har heller inte
ansetts kunna ske om fastighetsavyttringen inte medfört realisationsvinst.
Jag
har i det föregående föreslagit att vid fastighelsavytiring uppkommen
realisationsvinst skall anses skattepliktig till 100 96 oavsett innehavsiidens
längd. Nuvarande reducering av skatteplikten till 75 96 efler två års innehav
föresläs alltså böra slopas. Denna skärpning av realisationsvinslbeskattningen
medför att den del av realisalionsvinsten som tidigare kunde beskattas som
intäkt av skogsbruk alltid kommer att realisationsvinstbeskattas. Detta överensstämmer
med vad som f n, normalt gäller när en skogsfastighet avyttras inom två år från
förvärvet.
Jag
toreslär mol bakgrund av del anförda alt vederlag tor växande skog som avyttras
tillsammans med marken uteslutande skall beskattas som realisationsvinst.
Nuvarande beslämmelser om samordning mellan skogsbeskattning och realisationsvinstbeskaltning
bör således upphöra att gälla. Jag vill dock betona att della får ses som en
provisorisk lösning intill dess beskattningen av skogsinkomsler blir föremål
för en mer genomgripande översvn.
Prop. 1975/76:180 151
7.4 Avyttring av aktier
7.4.1 .Allmänna regler for vinstberäkningen Inledning
Vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av
aktier beskattas enligl 35 S 3 mom, KL, Vid denna beskattning görs i princip
inte någon skillnad mellan börsnoterade och andra aktier. Del finns dock vissa
särbestämmelser om aktier i fåmansbolag. Dessa behandlar jag i avsnitt 7.4.3.
De regler som gäller för aktier tillämpas också på fondandelar och teckningsrätter
till aktier, andelar i aktiefonder, ekonomiska föreningar och handelsbolag
samt vissa därmed jämföriiga rättigheter. För aktier och andelar i s, k, äkta
bostadsföretag gäller däremot andra regler (35 S 4 mom, KL),
Kommittén förordar att de nya regler som den föreslagit
för aktier tillämpas även på obligationer, föriagsbevis och viss annan lös
egendom som f n. beskallas enligt 35 S 4 mom. KL. Jag kommer senare i avsnitten
7.5.3 och 7.5,4 att ta upp denna fråga om utvidgning av tillämpningsområdet för
aktievinstreglerna.
När jag i det följande talar om "aktier" syftar
jag, om inle annat framgår av sammanhanget, på egendom som f. n. omfattas av
bestämmelserna i 35 S 3 mom, KL.
Huvudprinciperna for aktievinslbeskallningen
Enligt nuvarande regler beskattas hela vinsten om aktie
avyttras inom tvä år frän förvärvet. Därefter reduceras den skattepliktiga
andelen stegvis så att den efter två men mindre än tre är utgör 75 96, efler
tre men mindre än fyra år 50 96 och efter fyra men mindre än fem år 25 96 av
vinslen. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnaden är inte tillålen. Med
vinst avses alliså här den nominella vinsten. Vid avyttring av aktie som
innehafts fem år eller mer sker beskattningen enligt en schablonregel, som
innebär att 10 % av nettoförsäljningspriset, dvs. försäljningspriset efter
avdrag för försäljningsomkosinader, tas till beskattning. Framstår det som sannolikl
att avyttringen skett utan vinst eller med en vinst som inte överstiger 5 % av
försäljningspriset sker dock inte någon beskattning. Har aktie avyttrats genom
tvångsförsäljning beräknas vinslen inle till högre belopp än enligt
schablonregeln.
Har aktie förvärvals genom arv, testamente, gåva eller
annat benefikt fång skall man vid bestämmande av innehavstiden gå tillbaka till
närmasl föregående onerösa fång. Om skattskyldig har fiera aktier av samma
slag, som han förvärvat vid olika tidpunkter, får han vid avyttring av några av
dessa aktier själv avgöra vilka aktier som skall anses avyttrade. Det
föreligger alltså inte någol krav på identitet mellan förvärvad och avyttrad
aktie. Om aktier förvärvats genom fondemission eller vid nyemission på grundval
av egna aktier, anses de nya aktierna förvärvade vid samma tidpunkt som de
äldre.
Prop.1975/76:180 152
Kommittén
anser att det frän principiell synpunkt är riktigast att aktievinstbeskattningen
även efter längre tids innehav träffar den verkliga vinslen. Samtidigt har
kommittén framhållit all en beskattning som bygger på den verkliga vinsten kan
medföra belydande kontroll- och utredningssvärigheter. Kommittén anser dock inle
alt dessa svårigheter utgör något avgörande hinder mot att välja denna beskatiningsmeiod.
Den föreslår all hela vinsten beskattas vid avyttring av aktie som innehafts
kortare tid än två år, medan 30 96 av vinsten las till beskattning vid senare
avyttring. Enligt kommitténs uppfattning medför en beskattning av 30 96 av
vinsten i stort sett samma skatteuttag som nuvarande schablonregel.
Flertalet
remissinstanser instämmer i all det i princip är riktigt all låta beskattning
av verklig vinst ersätta nuvarande schablonregel, även om de samtidigt i likhei
med kommittén understryker de praktiska svårigheterna, 1 regel har dessa
remissinstanser också godtagit att beskattningen skall avse den nominella
vinsten. Några remissinstanser har dock ansett att indexuppräkning av
anskaffningskostnaden bör få ske, medan andra med hänsyn till befarade tillämpningssvärigheter
föreslagit att en schablonregel införs som alternativ till beskattningen av
verklig vinst. Jag avser att strax återkomma till frågorna om indexuppräkning
och schablonregler. De remissinstanser som godtagit förslaget om nominell
vinstbeskattning, har i regel också accepterat den föreslagna procentsatsen,
dvs, 30 96,1 några fall föreslås dock en höjning, bl. a, av LO som anser att
procentsatsen inte bör understiga 75 96, Organisationer som företräder
näringslivet och aktiespararna vill å andra sidan ha en lägre procentsats än
den kommittén föreslagit,
I
likhet med kommittén och fiertalet remissinstanser anserjag att starka
principiella skäl talar för en övergång från schablonbeskattning till beskattning
av verklig vinst. Detta är moliveral redan av det skälet att en schablonregel
i vissa fall leder till materiellt otillfredsställande resultat. En beskattning
av verklig vinst ger bätlre överensstämmelse med de regler som gäller för
beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning. Anledningen till att man vid
1966 års reform ändå valde en schablonregel för beskattning av vinst vid
avyttring av äldre aktieinnehav var att en beskattning av verklig vinst
befarades medföra alllför slora praktiska problem. Del betonades att aktieägandet
kunde förväntas bli relativt spritt genom akliesparklubbar och på annal sätt
och att reglerna därför mäste vara lätta att förstå och tillämpa.
De
praktiska synpunkterna har i och för sig fortfarande samma betydelse.
Utgångsläget är dock annoriunda i dag än det var år 1966. Då gällde det att gå
över från ett system, som innebar att vinster vid avyttring efter fem års
innehav var skattefria, till ett system med en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning.
Man kunde räkna med att många aktieägare med tanke på den skattefrihet som
inträdde efter fem år inte hade bevarat del underiag som behövdes för en riktig
vinstberäkning. I dag har systemet med en i tiden obegränsad beskattning
tillämpats i nästan tio år. Även om beskattningen vid avyttring av äldre
aktier sker efter schablon har en aktieägare
Prop.
1975/76: 180 153
ändå
numera större anledning än tidigare all bevara sill underlag lor vinstberäkningen,
efiersom han kan undgå beskattning enligl ,schablonregeln genom att göra
sannolikt att försäljningen skett utan vinst eller med en vinst som understiger
5 96 av försäljningspriset.
Till
dessa skillnader i det faktiska utgångsläget kommer att kommittén har utarbetat
en ny metod för beräkning av anskaffningskostnaden för äldre aktieinnehav.
Denna metod bör tillsammans med vissa hjälpregler som kommittén ocksä
föreslagit kunna betydligt underiätta tillämpningen. Jag kommer i det följande
att mer utförligt diskutera dessa förslag och kommer dä att förorda vissa
kompletteringar i förenklingssyfte. Jag anser att kommitténs förslag med dessa
kompletteringar skapar lillräckliga förutsättningar för ett syslem som bygger
på principen om beskattning av verklig vinst även vid försäljning av aktier som
innehafts längre tid.
Jag
tillstyrker således förslaget om beskattning av verklig vinst. 1 likhet med
kommittén anser jag att indexuppräkning av anskaffningskostnaden inte bör komma
i fråga. Beskattningen bör alltså i princip avse den nominella vinsten. Hänsyn
till förväntade ändringar i penningvärdet lår tas när man bestämmer hur stor
andel av vinsten som skall beskattas. Under en relativt kort initialperiod bör
hela vinsten vara skattepliktig. Därefter bör den skattepliktiga andelen
reduceras. Kommittén har föreslagit att 30 % av vinsten skall beskattas efter initiali-)eriodens
utgång. Den har bedömt all detta förslag innebär i stort sett samma uttag som
enligt nuvarande schablonregel (10 % av neltoförsäljningsprisei). Som jag
tidigare anfört anserjag all rättviseskäl och fördelningspolitiska skäl talar lor
en viss skärpning av aktievinstbeskattningen i förhållande till nuläget. Jag
föreslår att 40 'Vi av vinslen tas till beskattning vid avyttring efter
utgången av initialperioden.
Förslagel
att den skattepliktiga andelen av realisationsvinsten efter en initialperiod
skall reduceras frän 100 till 40 % innebäratt en tvär övergång från full till
reducerad beskattning sker vid periodens utgång. Även obetydliga
förskjutningar av tidpunkten för föivärvet eller avyttringen kan med sädana
regler få stor betydelse för skatteuttaget. Av denna anledning kunde man överväga
att behålla nuvarande system med en stegvis avtrappning av skatteplikten. Mol
en sådan lösning talar dock praktiska skäl och även önskemålet att befrämja röriigheten
på aktiemarknaden. Man kan däremot uppnå viss förenkling och samtidigt förbättra
kontrollmöjligheterna genom att låta det kalenderår, under vilket aktien har
förvärvats, bli avgörande för skattepliktens omfattning. Ett par remissinsianser
har föreslagit att full beskattning skall ske vid avyttring av aktier som
förvärvats under avyttringsåret eller del närmast föregående kalenderåret.
Förslaget innebär all skatteplikten reduceras efter en iniiialperiod som
varierar mellan ett och två år, Enligl min uppfattning ärden föreslagna
perioden för kort. Jag föreslår all regeln i stället utformas sä att full
beskattning sker vid avyttring av aktier som har förvärvals under
avyttringsåret eller något av de två närmast föregående kalenderåren. Detta innebäratt
iniiialperioden alltefter omstän-
Prop. 1975/76:180 154
digheterna
kommer att omfatta mellan två och tre år. Aktier som har innehafts längre tid
än under initialperioden kallar jag i det följande "äldre" aktier,
I
principiell överensstämmelse med vad som gäller i dag bör - oberoende av innehavsiidens
längd - inte mer än 40 % av vinsten beskattas vid tvångsförsäljning.
Beräkning
av anskaffningskostnad
Enligt
nuvarande regler beräknas vinst vid avyttring av aktier som innehafts kortare
tid än fem år till belopp som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan
försäljningspriset och å andra sidan anskaffningskostnaden och andra kostnader
i samband med förvärv och avyttring (provision, stämpelavgift m, m,).
Indexuppräkning av anskaffningskostnad m. m. är inle till-låten. Har aktie
förvärvats genom benefikt fång anses anskaffningskostnaden motsvara det
vederlag som betalades vid närmast föregående onerösa fång. Som tidigare
anförts krävs inte att identitet föreligger mellan förvärvad och avyttrad
aktie. Har skattskyldig fiera aktier av samma slag, som förvärvals för olika kostnad,
och avyttrar han endast nägon eller några av dem, har han således rätt att
själv avgöra vilka aktier som skall anses avyttrade.
Kommittén
avvisar tanken på en indexuppräkning av anskaffningskostnaden föraktier. Den föreslårinle
heller i övrigt någon ändring i frågaom vinstberäkningen för aktier som
avyttrats inom initialperioden. För aktier som innehafts i två år eller mer -
äldre aktier - föreslås däremot ett system med obligatorisk
genomsnittsberäkning av anskaffningskostnaden. Systemet innebär att
anskaffningskostnaden för äldre aktier skall beräknas på så sätt att den
sammanlagda anskaffningskostnaden för alla äldre aktier av ,samma slag vilka
den skattskyldige innehar vid avyitringstiilftillet fördelas lika på de aktier
som ingår i gruppen. Har den skatlskyldige såväl äldre som nyare aktier av
samma slag och avyttrar han några av dem, får han enligt kommittén även i
fortsättningen själv avgöra om avyttringen skall anses omfatta äldre eller
nyare aktier. Anses äldre aktier avyttrade, skall anskaffningskostnaden för
dem bestämmas enligt de nya reglerna för genomsnittsberäkning.
Som
framgått av min tidigare redogörelse för nuvarande regler (avsnitt 4,1,1) skall
man vid beräkning av anskaffningskostnad för teckningsrätter och delbevis göra
en proportionering, där man utgår bl. a, från aktiernas anskaffningskostnad.
Kommittén föreslår i princip inte nägon ändring i dessa regler. Hänför sig
teckningsrätt eller delbevis till äldre aktier, innebär kommitténs förslag att
det är de äldre aktiernas genomsnittliga anskaffningskostnad som i fortsäitningen
skall läggas till grund för proportioneringen. För teckningsrätter föreslår
kommittén i lorenklingssyfte att man som alternativ skall få använda en
särskild schablonregel, till vilken jag strax skall återkomma.
Kommittén
har förutsatt att tillräckligt underlag för genomsnittsberäk-
Prop. 1975/76:180 155
ningen
skall finnas tillgängligt genom att de skattskyldiga i sina självdeklarationer
varje år lämnar en relativt utförlig redovisning av sitt aktieinnehav.
Beträffande äldre aktier förutsätts således alt för varje aktieslag redovisas
dels antal aktier och summa anskaffningsvärde vid årets ingång (ingående
balans), dels under året tillkommande och avgående poster, dels antal aktier
och summa anskaffningsvärde vid årets utgång (utgående balans). Uppgifterna om
utgående balans skall föras över lill nästa års deklaration och redovisningen
skall sedan fullföljas kontinuerligt från år till år. Någon prövning av
uppgifterna från taxeringsmyndighetens sida förutsätts inte ske förrän i
samband med den vinstberäkning som skall göras när aktierna avyttras,
Förslagel
om genomsnittsberäkning omfattar endasl aktier och alltså inte andelar i
aktiefonder, handelsbolag och ekonomiska föreningar eller annan sådan egendom
som f n. behandlas på samma sätt som aktier.
Remissinstanserna
har i allmänhel ställt sig positiva till kommitténs förslag om beräkning av
anskaffningskostnad. I några yttranden har dock ifrågasatts om inle
indexuppräkning bör få ske. Ett par remissinsianser har föreslagit att
genomsnittsberäkningen skall vara frivillig. 1 övrigt har anförts vissa
betänkligheter beträffande den av kommittén förutsatta årliga redovisningen.
Flera remissinstanser har befarat att redovisningen kommer alt bli alltför
betungande för många skattskyldiga och att riskerna för felföringar blir Slora,
Man har i en del fall efteriyst uttryckliga regler, som ger be-skaltningsmyndigheterna
möjlighet att framtvinga redovisningen, och man har även ansett att möjligheter
till särskild fastsiällelsetalan angående de ärliga uppgifterna bör finnas. 1
ett ytirande har föreslagits att skatlskyldig som förvärvat aktier genom arv
eller gåva skall få räkna boupptecknings-respektive gåvodeklarationsvärdet som anskaffningskostnad.
För
egen del fär jag anföra följande.
1
likhet med kommittén och det övervägande antalet remissinstanser anser jag att
indexuppräkning av anskaffningskostnaden för aktier inle bör komma i fråga. Främsl
praktiska skäl talar mot en sådan lösning, eftersom den - lill skillnad mot
förslaget om genomsnittsberäkning - förutsätter att för-värvstidspunkterna för
äldre aktier hålls aktuella.
Den
föreslagna genomsnittsberäkningen kan i många fall innebära en värdefull
förenkling. Om den skattskyldige har fiera äldre aktier av samma slag och
avyttrar några av dem, blir det inle nödvändigt att beräkna anskaffningskostnaden
för enstaka avyttrade aktier. Det kommer att vara lillräckligi att utreda den lotala
anskaffningskostnaden för alla äldre aktier av ifrågavarande slag som den skatlskyldige
innehade vid avytlringstillfället, Förulom förenklingsvinsten vinner man också
fördelar från kontrollteknisk synpunkt. Av vad jag tidigare anfört framgår att
en skattskyldig, som äger fiera äldre aktier av samma slag vilka förvärvals för
olika pris, har rätt att vid delavyitring själv avgöra vilka aktier som skall
anses avyttrade. Till-lämpas genomsnittsberäkning, kan han inte längre genom
sitt val av aktier
Prop. 1975/76:180 156
påverka
resultatet av deiavyttringen. Bl. a. med hänsyn härtill anser jag i likhet med
kommittén att genomsnittsberäkningen av konirolltekniska skäl bör vara
obligatorisk för alla skattskyldiga och för alla slags äldre aktier.
Jag
tillstyrker alltså kommitténs förslag om en obligatorisk genomsnittsberäkning
för äldre aktier. Som kommittén föreslagit kommer den genomsnittliga
anskaffningskostnaden för äldre aktier ocksä att ligga lill grund för beräkning
av anskaffningskostnaden för teckningsrätter och delbevis som hänför sig till
dessa aktier. Metoden bör även tillämpas på andelar i aktiefonder men däremot
inte på övrig egendom soin vid sidan av aktier omfattas av 35 S 3 mom. KL.
Även om
genomsnittsberäkningen förenklar förfarandet, krävs dock fortfarande att det
vid vinstberäkningen finns uppgifter om den totala anskaffningskostnaden för
äldre aktier. Kommittén har räknat med att sådana uppgifter skall hållas
tillgängliga genom all de skallskyldiga i sina självdekla-rationer fortlöpande
redovisar sina aktier och anskaffningskostnaderna för dem, Enligl min mening
kommer en sädan redovisning, om den verkligen fullgörs pådet sätl som kommittén
förutsatt, att vara ell utmärkt hjälpmedel både för de skattskyldiga själva och
för beskattningsmyndigheterna. Del är därför önskvärt alt man genom information
lill de skattskyldiga och genom att tillhandahälla för ändamålet avfattade
deklarationsblanketter verkar för att en fortlöpande och korrekt redovisning
lämnas. En annan fråga är om redovisningen skall vara obligatorisk. Vissa
uppgifter måsle redan i dag lämnas, nämligen sådana uppgifter om aktieinnehav,
avkastning m, m. som behövs för den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen,
Frägan är om man bör ålägga de skattskyldiga att därutöver lämna sådana uppgifter
om anskaffningskostnad m. m, som behövs först vid en framtida vinstberäkning.
Om uppgifterna görs obligatoriska, bör taxeringsmyndigheterna kontrollera att
skyldigheten fullgörs och alltså varje år avstämma och kontrollera uppgifterna
och begära in de uppgifter som saknas. Taxeringsmyndigheterna bör i så fall
också ha möjlighet alt med verkan för den framlida realisationsvinstberäkningen
korrigera den skattskyldiges uppgifter. Detta lorde i sin tur göra det nödvändigl
att öppna möjligheler för skatlskyldig och taxeringsintendenl att fä
uppgifterna prövade i särskild process. Man måste med andra ord tillåta alt fastställdsetalan
förs beträffande sådana uppgifter som får belydelse försl vid en framtida
taxering. Del blir också nödvändigt alt reglera vilka påföljder som skall
inträda, om skatlskyldig vägrar alt lämna den årliga redovisningen eller ger
felaktiga uppgifter. Del är att märka att uppgifternas betydelse för
realisationsvinstberäkning och skatteuttag i regel inte kommer att vara känd
när ansvarsfrågan skall prövas.
Ett
system av del slag som jag här skis.serai skulle bli betungande för såväl de
skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Även om systemet fungerade på ett
acceptabelt sätt, skulle dei ändå inte ge några garantier för att tillräckliga
uppgifter alltid fanns tillgängliga vid realisationsvinslberäkningen.
Redovisningen kan förekomma eller den skatlskyldige kan
Prop.
1975/76: 180 157
t.
ex. ha förvärvat aktierna genom gåva eller annat benefikt fång ulan att ha fått
någon uppgift om föregående ägares anskaffningskostnad.
Med
hänsyn till det anförda anserjag att man bör avstå från ett system med
obligatorisk löpande redovisning av anskaffningskostnad m. m. Frågan om
anskaffningskostnaden får prövas i samband med taxeringen för det år då
avyttring sker. Den skattskyldige har dä att lämna de uppgifter som behövs för
en korrekt vinstberäkning. Enligt de allmänna bevisregler som gäller för
taxeringsprocessen skall han i princip kunna visa att yrkade avdrag är berättigade.
En korrekt utförd redovisning av det slag som kommittén föreslagit kan vara ett
lämpligt bevismedel. Han kan även behöva förete fondnoior eller andra
handlingar angående sill förvärv av aktierna.
Ett
system med obligatorisk genomsnittsberäkning av anskaffningskostnaden för
äldre aktier och en frivillig årlig redovisning av del slag som kommittén
förordat torde ofla ge tillräckligt underlag för vinstberäkningen. Åtminstone
bör detta gälla aktier i fåmansföretag och andra aktier som inle är föremål för
allmän omsättning, I fråga om aktier som är noterade på Stockholms fondbörs
eller börs i utlandet kan del dock vara betydligt svårare alt efter längre tids
innehav få fram erforderlig utredning om anskaffningskostnaden, särskilt när
aktierna förvärvats genom arv, gåva eller annal benefikt fång eller när en
eller fiera emissioner förekommit under innehavstiden. Detsamma gäller aktier
som noteras på Svenska fondhandlareföreningens kurslista eller som är föremål
för liknande notering i ullandel. Jag anser att man med tanke på dessa och
liknande fall bör införa en hjälpregel, som gör det möjligt för skattskyldig
att falla tillbaka pä ett schablonbelopp om han finner det svårt att utreda
den faktiska anskaffningskostnaden. Jag föreslår att anskaffningskostnaden i
nu avsedda fall skall kunna schablonmässigt bestämmas lill ett belopp som
motsvarar hälften av netloförsäljningspriset för aktien, dvs.
försäljningspriset efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Vill
den skattskyldige hellre lägga den faktiska anskaffningskostnaden lill grund
för vinstberäkningen, skall han ha rätt att göra det. Han måste dä tillämpa den
metod för genomsnittsberäkning som jag tidigare beskrivit. Denna metod
förutsätter i princip att han känner till den totala anskaffningskostnaden för
alla sina vid avytlringstillfället innehavda äldre aktier av samma slag som
den avyttrade. Om emellertid säkra uppgifter saknas beträffande någon eller
några av de aktier som ingår i gruppen, bör det ändå vara möjligt för honom att
visa ett minsta anskaffningsvärde som dessa aktier bör åsättas vid genomsnittsberäkningen.
Detta minsta värde kan beslämmas t. ex, med ledning av vad som är känt om
noteringarna på aktien under den period då förvärvet kan antas ha skett. Som en
allmän riktpunkt bör gälla att det inie ställs alllför höga krav på exakthet
vid genomsnittsberäkningen.
Om
en skattskyldig kan göra sannolikt alt en genomsnittsberäkning, som ulförs
enligt nu angivna principer, leder lill högre värde än schablonbeloppet
bördetta högre värde anses som anskaffningskostnad vid vinstberäkningen.
Prop. 1975/76:180 158
Om
han å andra sidan hellre vill tillämpa schablonregeln, bör detta i normalfallet
godtas av taxeringsmyndigheten. Endast i de fall då det av omständigheterna
klart framgår all en genomsnittsberäkning skulle leda till lägre värde än
schablonbeloppet, bör detta lägre värde ligga till grund för vinstberäkningen.
Så kan t, ex. vara fallel om del med hänsyn till vad den skallskyldige uppgivit
om tiden för förvärvet och de börsnoteringar på aktien som då förekommit är
uppenbart att schablonbeloppet är för högl.
Den
schablonregel som jag här föreslagit kan sammanfattas enligt följande. Avyttrar
skatlskyldig sådana äldre aktier, som noteras på börs eller är föremål för
liknande notering, skall anskaffningskostnaden anses ulgöra hälften av vad han
får för aktien efter avdrag för avyttringskostnaderna (neltoförsäljningsprisei).
Kan han göra sannolikt alt en genomsnittsberäkning skulle leda till ett högre
värde, skall dock delta högre värde anses som anskaffningskostnad. Framstår
det å andra sidan som uppenbart att anskaffningskostnaden, beräknad enligt
genomsnittsmetoden, är lägre än halva nettoförsäljningspriset skall del lägre
värdet ligga till grund för vinstberäkningen.
Samma
schablonregel bör få tillämpas vid avyttring av äldre andelar i aktiefonder,
dvs. andelar som förvärvats lidigare än två år före ingången av avyttringsåret.
Della bör gälla oavsett om andelen är noterad eller inte. Även vid avyttring av
teckningsrätt eller delbevis, som hänför sig till äldre noterad aktie, bör
motsvarande schablonberäkning vara tillälen. Delta innebär att
anskaffningskostnaden för avyttrad teckningsrätt eller delbevis får beräknas lill
belopp moisvarande halva nettoförsäljningspriset, om inte den skattskyldige kan
göra sannolikt att en beräkning med utgångspunkt i aktiens anskaffningskostnad,
bestämd enligt metoden för genomsnittsberäkning, leder till högre belopp eller
det framstår som uppenbart alt beräkningen leder till lägre belopp.
Beträffande
principerna för beräkning av anskaffningskostnad vill jag slutligen tillägga
följande. Det har inte varil min avsikt att föreslå någon ändring i de regler
som tillämpas vid benefika fång. Om inte annal följer av den nya schablonregeln
skall man alltså i dessa fall fortfarande i princip gå tillbaka till närmasl
föregående onerösa fång vid bestämmande av anskaffningskostnaden. Jag kan
alltså inle ansluta mig lill det i ell remissyttrande framförda förslagel alt
i arvs- och gåvofall räkna aktiens boupptecknings- resp, gåvodeklaraiionsvärde
som anskaffningskostnad.
Schablonavdrag
m. m.
Nuvarande
schablonregel innebär att 10 96 av netloförsäljningspriset för aktie tas till
beskattning, om aktien innehafts fem år eller mer och det inte framsiår som sannolikl
att avyttringen skett utan vinst eller med vinst ej överstigande 5 96 av
försäljningspriset. Från vinst som beräknas enligt schablonregeln får göras
avdrag med 500 kr. För samlaxerade skattskyldiga gäller ett gemensamt
avdragsbelopp på 500 kr. Avdraget medför att äldre
Prop.
1975/76: 180 159
aktier
- eller teckningsrätter och delbevis som hänför sig till äldre aktier -kan
säljas för sammanlagt 5 000 kr. under ett beskattningsår ulan att försäljningen
leder lill beskattning (10 96 av 5 000 kr, = 500 kr.).
Kommittén
har avvisat tanken på alt föreslå någon allmän schablonregel som allernaliv
till bestämmelsen om beskattning av verklig vinst. Den anser vidare all
nuvarande avdrag på 500 kr, kan slopas. För att underiätta vinstberäkningen
vid försäljning av teckningsrätter föreslår den dock att skallskyldig vid
sådan försäljning skall ha rätt alt beräkna anskaffningskostnaden enligl
schablon till belopp som motsvarar 2/3 av netloförsäljningspriset.
Vid
remissbehandlingen har i en del fall framförts önskemål om att nuvarande eller
någon liknande allmän schablonregel skall få tillämpas vid sidan av huvudregeln
om beskattning av verklig vinst. Vidare har fiera remissinsianser föreslagit att
ett schablonavdrag skall behällas i systemet.
För
egen del fär jag anföra följande. De bestämmelser som jag tidigare har
föreslagit för beräkning av anskaffningskostnad för aktier innefattar bl, a, en
schablonregel för bestämmande av anskaffningsvärdet för äldre börsnoterade
aktier. Det är enligt min mening inte moliveral att vid sidan därav införa
någon allmän schablonregel för beräkning av vinst vid försäljning av aktier o. d.
Eftersom mitt förslag om beräkning av anskaffningskostnad avses omfatta även
bl. a. ieckning.srätter som är hänföriiga lill äldre börsnoterade aktier,
finns ej heller någoi behov av den av kommittén föreslagna schablonregeln för
bestämmande av anskaffningskostnad för teckningsrätter.
Däremot
anserjag i likhet med fiera remissinsianser att starka praktiska och
administrativa skäl talar för att medge ett schablonavdrag vid avyttring av
egendom som innehafts under längre lid än initialperioden. Ett sådant avdrag underiättar
i hög grad deklaration och taxering i alla de fall då endast teckningsrätter,
delbevis eller smärre aktieposter sålts under beskattningsåret. Jag föreslår
att schablonavdrag liksom hittills medges med 500 kr. För samtaxerade
skattskyldiga bör gälla ett geinensamt avdragsbelopp på 500 kr. Enligt min
mening bör schablonavdraget medges vid avyttring av all egendom som avses i 35
S 3 mom, KL under förutsättning att den avyttrade egendomen förvärvats mer än
två år före ingången av avyttringsåret.
Ingångsvärde
vid övergången
Med
hänsyn till svårigheterna att i vissa fall fastställa anskaffningskostnaden
för äldre aktier föreslår kommittén ,särskilda hjälpregler för beräkning av
ingångsvärde på sådana aktier som vid övergången till de nya reglerna innehafts
minst fem år. Med utgångspunkt från att reglerna skall börja till-lämpas
beskattningsåret 1976 föreslås i princip aii som ingångsvärde skall räknas 2/3
av del belopp till vilket aktien skall tas upp vid 1976 års förmögenhetsiaxering
eller - om aktien inie är föremål för notering pä börs eller liknande - hela
detta belopp. För börsnoterade aktier innebär förslagel alltså att den skatlskyldige
får räkna 2/3 av värdet per den 31 december
Prop. 1975/76: 180 160
1975
som anskaffningskostad, Samma regler som för aktier föreslås också gälla för
andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar, Hjälpreglerna är avsedda att
vara frivilliga. Den skatlskyldige får, om han så önskar, i stället ulgå från
den faktiska anskaffningskostnaden.
Förslaget om ingångsvärde
för börsnoterade aktier har i allmänhel godtagits av remissinstanserna. Mot
förslaget i övrigi har däremot riktats vissa anmärkningar. Bl. a, har förelagsskatteberedningen
ansett att förslaget såvitt gäller aktier i fåmansbolag kan leda till
omotiverade skattelättnader samt att utredningssvårigheterna beträffande sådana
aktier inte är så slora alt en särskild hjälpregel behövs. Andra
remissinstanser anser ä andra sidan att deklarationsvärdet på aktier i fåmansbolag
är ett för lågl ingångsvärde.
Föregen
del fär jag anföra följande. Vad först beträffar aktier som noterats på börs
eller liknande kan en hjälpregel - även med den av mig förordade schablonregeln
för beräkning av anskaffningskostnad - fylla ett praktiskl behov i de fall då
skattskyldig vid övergången till de nya reglerna innehaft aktierna i minsl fem
år. Jag anser att 2/3 av värdet vid utgången av år 1975 är en lämplig nivä.
Enligt min mening bör denna regel få tillämpas på andelar i aktiefonder oavsett
om de är noterade eller inte.
Såvitt avser inle noterade
aktier släller jag mig mer tveksam. Vanligen torde inte några mer betydande
utredningssvårigheter behöva befaras i dessa fall. Som
företagsskatteberedningen framhållit kan en hjälpregel i fåmans-bolagsfallen
medföra betydande skattelättnader vid jämförelse med en vinstberäkning som
utgår frän den faktiska anskaffningskostnaden. Om man ä andra sidan inte inför
någon hjälpregel för dessa fall, kan en övergång till de nya reglerna för
beskattning av realisationsvinst innebära en mycket t)eiydande skärpning i
förhållande lill nuvarande regler. Av denna anledning anserjag mig böra förorda
en hjälpregel även för aktier som inle är noterade på börs eller liknande och
som vid övergången till de nya reglerna innehafts minsl fem år. Med hänsyn bl.
a. till all 1976 års förmögenhetstaxering inte är avslutad när de nya reglerna
förutsätts träda i kraft är det dock mindre lämpligt att ulgå från det förmögenhelsvärde
som skall tillämpas vid denna taxering. Jag anser att man i slällel bör ulgå
frän det förmögenhetsvärde som rätteligen skulle deklareras av fysisk person
per den 31 december 1974. Vidare anserjag att hela detta värde är ett för högl
ingångsvärde. Jag föreslår all 2/3 av deklaralionsvärdet per nämnda dag skall
få användas som ingångsvärde för inte noterade aktier som vid övergången till
de nya reglerna innehafts fem år eller mer. Motsvarande regler bör la tillämpas
på andelar i ekonomiska föreningar. Det är inte lämpligt all införa regler som
medger att särskild fastställelsetalan förs angående ingångsvärdet. Del rätta
värdet får prövas när del behövs för beräkning av realisationsvinst. I regel lorde
man därvid kunna ulgå frän det värde som faktiskt deklarerats vid 1975 års
taxering, om värdet godtagits vid taxeringen. Finns det särskild anledning att
frångå detta värde eller ägs aktierna av aktiebolag eller annan som inte var
skattskyldig till förmögenhetsskatt, får man vid realisationsvinstberäk-
Prop. 1975/76 180 161
ningen i efterhand pröva vilkel värde som en fysisk person
rätteligen borde ha deklarerat per den 31 december 1974.
De nu föreslagna hjälpreglerna är avsedda att vara
frivilliga. Om skattskyldig väljer att beträffande viss äldre aktie tillämpa hjälpreglerna,
belyder det att ingångsvärdet enligt dessa regler iräder i stället lör den
faktiska anskaffningskostnaden för aktien i fråga. Det är detta ingångsvärde
som skall ligga till grund för den genomsnittsberäkning av anskaffningskostnad
som skall göras, om den skatlskyldige även har andra äldre aktier av samma
slag.
7.4.2 Avyttring av organisationsaklier m. m.
I 35 S 3 mom, KL har införts bestämmelser i syfte att
förhindra all aktievinstbeskattningen hämmar strukturrationaliseringar inom
näringslivet. Beslämmelserna avser dels överföring av s, k, organisationsaklier
inom en koncern, dels aktieöverlåtelser som har samband med en från allmän synpunkt
önskvärd strukturrationalisering.
ÖverföriiTg av organisationsaklier
Realisationsvinst som uppkommer när ett koncernföretag
överlåter aktier eller andelar till ett annat förelag inom samma koncern är
under vissa förutsättningar undantagen från skatteplikt. För skattefrihet
krävs att den överförda aktien eller andelen innehas som ett led i annan verksamhel
inom koncernen än förvaltning av fastighel eller värdepapper och därmed likartad
lös egendom (organisationsaklier). En förutsättning är också att moderföretaget
inom koncernen är ell akiiebolag eller en ekonomisk förening. Övriga
koncernföretag som berörs av överföringen - vare sig del är fråga om säljande eller
köpande företag eller om det överlåtna förelaget - kan vara antingen
aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller utländskt bolag.
Bestämmelserna innebär bl. a. att det köpande företaget vid senare avyttring
till utomstående får räkna del vid överlåtelsen utgående vederlaget som
anskaffningskostnad för de övertagna organisalionsakiierna. För s. k. interna aklieöverlåtelser
mellan fåmansbolag gäller dock särskilda regler som jag senare skall beröra i
avsnitt 7.4.3.
Kommittén
anser alt skatiefriheien vid överlåtelse av organisationsaklier mellan
koncernföretag i princip bör bibehållas. Den anser dock all viss ändring i
reglerna bör göras för alt förhindra missbruk. Kommittén syftar på del fallet
alt organisalionsakiierna före en planerad försäljning till utomstående köpare
överförs från ett koncernföretag lill ett annal för belopp motsvarande del
pris. som den utomstående köparen sedan skall beiala. Kommittén framhåller att
man genom att pä detta sätt inom koncernen höja anskaffningskostnaden för
aktierna kan åsladkomma att inte bara överlåtelsen mellan koncernföretagen
utan också försäljningen till den utomsiå-
II Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 180
Prop.
1975/76: 180 162
ende
köparen blir skattefri. Kommittén föreslår den ändringen i nuvarande beslämmelser
att koncernföretag som övertar organisationsaklier från annat koncernföretag i fortsäitningen
skall anses överta även det säljande företagets anskaffningskostad och
innehavslid för aktierna. En följd av förslaget blir alt det överlagande
koncernföretaget vid försäljning till utomstående köpare kan bli skyldigt att
redovisa en vinst som i princip motsvarar skillnaden mellan priset vid
sistnämnda försäljning och den övertagna anskaffningskostnaden.
Kommittén har understrukit
att den föreslagna regeln kan tillämpas bara i de fall då den interna
överföringen sker mellan tvä svenska koncernföretag men däremot inte när
överföringen sker frän ett svenskt till ell utländskt koncernförelag. Kommittén
anser all skaltefrihet i regel inte bör inträda vid överföring till utländskt
koncernföretag. Regeringen eller den myndighei regeringen bestämmer bör dock
enligt kommittén kunna medge dispens frän beskattning i dessa fall.
Remissinstanserna
har i princip inte haft nägot att erinra mot kommitténs förslag i denna del.
Företagsskatteberedningen har dock anmärkt att förslaget inle täcker
interntransaktioner, som skett före de nya reglernas ikraftträdande, och att
även vissa andra transaktioner, bl, a, vad beredningen kallar
"indirekta" aktieöveriälelser lill utomstående, faller utanför
bestämmelsernas tillämpningsområde.
För
egen del anserjag att starka skäl talar för alt genomföra kommitténs förslag.
Nuvarande bestämmelser om skattefrihet vid överföring av organisationsaktier
inom en koncern har införts i syfte att förhindra alt aktievinstbeskattningen
hämmar strukturrationalisering. Bestämmelserna är således inte avsedda alt leda
till skattefrihet vid försäljning till utomstående. Förslagel om övertagande av
anskaftningskostnad och innehavstid leder enligt min mening till ett materiellt
riktigt resultat. Detta gäller oberoende av om den interna överiåtelsen i det
enskilda fallet varit motiverad av organisatoriska och liknande skäl eller
genomförts i direkt syfte att uppnå skattelättnader. Jag tillstyrker därför
kommitténs förslag om övertagande av anskaffningskostnad m. m. och ansluter mig
samtidigt även lill förslagel alt aktieöverföring till utländskt koncernföretag
skall leda till realisationsvinstbeskattning enligl vanliga regler i den mån
inte dispens av särskilda skäl medges.
Den
av företagsskatteberedningen väckta frågan om bestämmelsernas tilllämplighet
på transaktioner som genomförts innan de nya reglerna införts ämnar jag ta upp
i samband med att övriga övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 7,7. Vad
beträffar beredningens anmärkning att beslämmelserna inte täcker vissa former
av "indirekta" överlåtelser till utomstående och liknande
transaktioner vill jag anföra följande. Transaktioner av det slag beredningen
åsyftar torde i regel vara att betrakta som kringgående-handlingar. Som jag
tidigare nämnt avser jag att inom kort anmäla frägan om införande av en allmän
klausul mot skatlefiykl.
Prop.
1975/76: 180 163
A
nnan strukiurraiionalisering
Om
aktievinstbeskattning enligt nuvarande schablonregel (10 96 av nettoförsäljningspriset)
kan antas hindra en strukturrationalisering som är önskvärd frän allmän
synpunkt, kan regeringen medge befrielse helt eller delvis frän denna
beskattning. Företag som berörs av strukturrationaliseringen skall göra ansökan
om befrielse senast den dag avyttringen sker.
Kommittén
anser alt denna dispensmöjlighet i princip bör finnas kvar. 1 mänga fall bör
det dock enligt kommittén vara tillräckligt att medge uppskov med beskattningen
i stället för befrielse. Med nuvarande schablonregel för aktievinstbeskattning
har uppskov av tekniska skäl inte kunnat komma i fräga. Om de av kommittén
föreslagna reglerna för beskattning av aktievinster godtas, är det emellertid
enligt kommitténs mening möjligt att medge uppskov med beskattningen. Uppskov
föresläs avse endast den del av likviden som består av aktier och- bör innebära
att de nya aktierna anses anskaffade vid samma tid och till samma kostnad som
de avyttrade.
Förslaget
har i regel inte föranlett nägra erinringar vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser anser dock alt uppskov i de av kommittén avsedda fallen borde
kunna medges ulan dispens.
För
egen del får jag anföra följande. Kommitténs förslag torde förutsätta ett mer utbyggt
system för åriig redovisning, kontroll och prövning av anskaffningskostnader
för aktier än del jag anser lämpligt att införa. Förslaget är dessutom knappast
förenligt med den schablonregel för beräkning av anskaffningskostnaden för
vissa aktier som jag förordat. Jag kan alltså inte biträda kommitténs förslag i
denna del. Nuvarande dispensregler bör behållas oförändrade.
7.4.3
Särskilda bestämmelser om fåmansbolag
Vid
aktievinstbeskattningen tillämpas i princip samma regler för aktier i fåmansbolag
som för aktier i andra bolag. I 35 ;? 3 mom, KL finns dock vissa bestämmelser
som avser att förhindra att fåmansbolag vid realisationsvinstbeskattningen
utnyttjas för skattenykislransaktioner. Tvä av dessa bestämmelser riktar sig
mot s, k. vinstbolagslransakiioner och interna aktieöveriälelser (se avsnitt
4.3.1). En tredje beslämmelse tar sikte på alt förhindra att en skattskyldig
som avser att avyttra en fastighel bereder sig skattelättnader genom att först
överföra fastigheten pä ett bolag eller en förening och därefter överiåta sina
aktier eller andelar i stället för själva fastigheten. Bestämmelsen föreskriver
att realisationsvinst vid aktie- eller andelsförsäljningen under vissa
förutsättningar skall beräknas som om försäljningen hade avsetl fasligheten
som sådan.
Kommittén
ulgår ifrån att reglerna om vinstbolag och interna aktieöverlåtelser behålls
oförändrade. Däremot föresläs viss ändring av reglerna för beskattning när fastighel
överförts på bolag eller förening. Är omständigheterna sädana att vinst vid
påföljande avyttring av aktierna eller andelarna skall beräknas enligt de
regler som gäller för fastigheter, skall vinsten enligt
Prop.
1975/76: 180 164
kommitténs
förslag också i andra avseenden behandlas som vinst vid fastighetsavyttring,
t. ex. såvitt gäller beskattningsort och subjektiv skattskyldighet. En sådan
regel kan enligt kommittén bl, a. motverka att skattskyldig, som avser all
bosätta sig utomlands, inför en förestående fastighetsförsäljning överfiytiar
fasligheten lill ell bolag och efter utfiyliningen säljer aktierna i bolagel.
Vinslen vid försäljning av aktierna blir efler den föreslagna ändringen
beskattad här i riket som vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet.
Kommitténs
nu nämnda förslag har inte föranletl några erinringar från remissinstanserna. 1
några yttranden har anförts vissa principiella synpunkter på den skattemässiga
behandlingen av aktier i fåmansbolag. Därvid har bl. a, begärts en närmare
undersökning av möjligheterna till särbehandling av realisationsvinster på
aktier i fåmansbolag.
För egen del vill jag
anföra följande. Jag anser all kommitténs förslag om skattekonsekvenserna vid
överflyttning av fastigheter lill bolag eller förening är välgrundat och bör
genomföras. 1 likhet med kommittén finner jag inle anledning att i detta
sammanhang ompröva reglerna för s, k, vinstbolag och interna aktieöveriälelser.
Såvitt gäller önskemålen om en ytterligare översyn av reglerna för aktier i fåmansbolag
fär jag erinra om att det faller inom ramen för företagsskatteberedningens
uppdrag att från olika synpunkter pröva hur beskattningen av fåmansbolag och
deras delägare skall utformas.
7.4.4
Terminsaffärer
Begreppet
terminsaffärer avser sådana affärstransaktioner med värdepapper där den
slutliga uppgörelsen - leveransen resp, betalningen - skall ske först vid en på
förhand bestämd framtida tidpunkt. Från en säljares synpunkt innebär
terminsaffären en försäljning av värdepapper för senare leverans. Dessa avses
bli inköpta genom ett s. k. täckningsköp vid lämplig tidpunkt i anslutning till
leveransen. En säljare räknar således med en kursnedgång under terminen. En s.
k. blankningsaffär (blancoaffär) kan sägas vara en mellanform av kontantaffär
och terminsaffär. En blankningsaffär är oftast av kortsiktig natur och innebär
en spekulation i kursnedgång. Del första ledet i en sådan affär innebär alt
säljaren lånar aktier, t. ex, hos en bankirfirma. Säljaren överlåter därefter
aktierna till en utomstående köpare pä vanligt sätt. Säljaren avser att senare
infria sina förpliktelser gentemot långivaren genom all göra ell läckningsköp lill
en lägre kurs.
Den
svenska börslagstiftningen tillåter inte renodlade terminsaffärer vid
fondbörsen. Det finns däremoi inte något förbud mot - och inle heller några
reglerom-blankningsaffärer. Detta hindraremdlertid inte att det förekommer
affärer av dessa slag på den svenska aktiemarknaden,
KL
innehäller inte nägra särskilda bestämmelser lill ledning förden skalterättsliga
bedömningen av renodlade terminsaffärer och blankningsaffärer.
Prop.
1975/76: 180 165
1
tillämpningen synes de renodlade terminsaffärerna i allmänhel ha bedömts enligt
realisationsvinstreglerna i 35 och 36 ;:;;; KL, även i det fall att del
realisationsvinstgrundande fånget tidsmässigt legat efter den avyttring vid
vilken realisationsvinsten uppkommit. Beträffande blankningsaffärerna är läget
ett annat. 1 ett uppmärksammat avgörande har det försia ledet i en sädan affär
- förslräckningen och aktiernas försäljning - betraktats som
realisationsvinstgrundande fång resp. realisation samt det andra ledet- täckningsköpet
och aktiernas återställande till försträckningsgivaren - på samma sätt. Detta
betraktelsesätt innebär i princip att eventuell vinst på en genomförd blankningsaffär
skulle bli skattefri.
Kommitténs
förslag innebär att den skattemässiga behandlingen av renodlade terminsaffärer
genom uttryckliga föreskrifter anknyts till det betraktelsesätt som varit
förhärskande vid tillämpningen. Skattepliktig realisationsvinst skall således
anses ha uppkommit trots all det realisalions-vinstgrundande fånget kan ha ägt
rum efter den försäljning vid vilken rea-lisation.svinsten uppkommit. Jag
biträder kommitténs förslag i denna del.
Enligt
kommittén är det nödvändigl att lagstiftningsvägen ändra gällande praxis i
fråga om den skattemässiga bedömningen av blankningsaffärer. Kommittén anser
att de olika affärshändelserna i en blankningsaffär bör betraktas som delar av
en och samma transaktion och att realisationsvinslreglerna skall göras
tillämpliga även i detta fall. Vinsten eller föriusten vid en blankningsaffär
föresläs motsvara skillnaden mellan vad som erhållits vid avyttringen av de
lånade värdepapperen och anskaffningskostnaden för de värdepapper som
återställs lill långivaren. Förslaget innebär således att täckningsköpet blir
realisationsvinstgrundande i förhållande till den tidigare avyttringen.
Jag
delar kommitténs uppfaltning att den ståndpunkt som praxis intagit i fråga om
den skattemässiga behandlingen av blankningsaffärer leder till ett resultat som
ur materiell synvinkel är otillfredsställande. Realisationsvinstreglerna bör
göras tillämpliga även pä en blankningsaffär - sedd i sin helhet - och i
princip anknytas till de regler som föreslås skola gälla för de renodlade
terminsaffärerna, I likhet med fiera remissinstanser anser jag alt kommittén
har föreslagit en ändamålsenlig lösning av denna fräga, I det fall den
skattskyldige för egen del redan äger aktier av samma slag som dem han lånar,
bör han enligt min mening i princip ha full valrätt när del gäller att
bestämma, om det är de redan innehavda eller de upplånade aktierna som skall
anses vara försålda. Om försäljningen avser lånade aktier och täckningsköpel
inte hunnit verkställas under samma beskattningsår som försäljningen, bör den
skattskyldige i samband med taxeringen på lämpligt sätl kunna styrka att han
håller på alt genomföra en blankningsaffär. 1 det motsatta fallel, dvs, när
försäljningen avser egna aktier eller lånade aktier där täckningsköpel redan
hunnit ske under beskattningsåret, skall den skatlskyldige inkomma med en realisalionsvinstutredning.
Kommittén
föreslår en särskild regel föratt bl, a, inskränka möjligheterna
12 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 180
Prop.
1975/76: 180 166
till
uppskov med beskattningen och förhindra risken för missbruk. Om blankningsaffären
inte slutförts före utgången av det kalenderår som följer närmast efter
försäljningsåret, skall sälunda den skatlskyldige anses ha erhållit en
realisationsvinst motsvarande skillnaden mellan försäljningspriset och den
lägsta köpkurs, som noterats från försäljningsdagen till utgången av det
kalenderår, som följer närmast efter försäljningsäret. Den vinst, som kan
uppkomma vid ett senare överiämnande av aktierna, får enligt förslaget
reduceras med den på detta sätt beskattade vinslen. Avdrag för förlust i
samband med en ej slutförd blankningsaffär tillåts inte.
Jag
biträder kommitténs förslag även i denna del. Som påpekats av några remissinstanserböremellertid
ett lillägg göras så all realisalionsvinsten skall anses motsvara skillnaden
mellan försäljningspriset för de avyttrade värdepapperen och den lägsta
betalkurs eller, om sädan saknas, den lägsta köpkurs som noterats under den akluella
tidrymden.
7.4.5
Swilchaffärer
Enligt
valutaregleringen får valutainlänningar, dvs. fysiska personer med fast bostad
i Sverige och sådana juridiska personer vilkas slyrelse har sitt säte i
Sverige, i princip inte utan riksbankens tillstånd köpa värdepapper frän
ullandel. De valutainlänningar som vid valutaregleringens tillkomst ägde
utländska värdepapper har emellertid behållit rätten att sälja dessa
värdepapper i utlandet och all reinveslera den erhållna valutan i andra utländska
värdepapper. Omplaceringen av värdepapperen måste dock ske inom sex månader
räknat från lidpunkten för försäljningen. Valutainlänning, som inte befinner
sig i denna situation, har emellertid möjlighet att indirekt komma in på den
utländska marknaden. Det sker genom att han gör inköp av utländska värdepapper
från andra valutainlänningar. Genom att transaktionen sker mellan valutainlänningar
övergår nämligen re investeringsrätten, den s. k. swiichrätten, för dessa
värdepapper från säljaren till köparen.
Del
sagda har bidragit till alt man numera kan tala om tvä helt olika kurser för
utländska värdepapper. Det har utbildats en kurs för sådana utländska
värdepapper som ägs av valutainlänningar och som således kan försäljas lill
andra valutainlänningar som önskar få tillträde till utländsk börs, och det
finns en annan "fri" kurs, dvs, den kurs som gäller vid di-reklinköp
på värdepappersbörserna i utlandet. Den förslnämnda av dessa två kurser ligger
enligt vissa uppgifter 15-17 96 över den sistnämnda.
Vid
sin bedömning av de skattemässiga verkningarna av en swiichaffär anger
kommittén som typfall att den skallskyldige i december under en och samma dag
köper utländska värdepapper i Sverige och säljer dem i utlandet. För
"förlusten" - 15-17 96 av inköpspriset - yrkar den skallskyldige
avdrag gentemot tidigare under årel gjorda realisationsvinster.
Enligt
kommittén är det nödvändigt att reglera beskaltningsfrågan vid switchaffårer så
att avdrag inte får åtnjutas för sådana "föriusler". Kommittén
Prop.
1975/76: 180 167
anseratt
swiichrätten aren rättighet som skall beskattas som egendom av samma slag som
aktier och liknande värdepapper. Vid realisalionsvinstberäkning-en börenligt
kommittén försäljningspriset förde värdepappersom sålts utomlands ökas med swiichrättens
värde.
Kommitténs
förslag har vid remissbehandlingen kritiserats från fiera håll. Del har bl, a,
påpekats att förslagel i princip har inskränkts lill alt avse det första ledet
i en swiichaffär. Frågan om hur beskattningen skall ske i samband med avhändelse
av swiichrätten vid försäljning till valutainlänning omfattas inte av
kommitténs förslag. Dessutom har del vid remissbehandlingen efterlysts beslämmelser
om hur swiichrätten som sådan skall behandlas skattemässigt.
För
egen del vill jag framhålla följande, I likhet med vad kommittén uttalat anserjag
att swiichrätten bör betraktas som en rättighet, Swiichrätten är visserligen
förenad med de utländska värdepapperen på så sätl all den är anknuten till
innehavet av dessa. Del är således inle frågaom en fristående rättighet, vilken
som sådan kan överlåtas eller bli föremål för handel. Delta förhållande innebär
emellertid inte att swiichrätten och värdepapperen i beskattningshänseende
nödvändigtvis behöver betrakias som en odelbar enhel. Del faller sig tvärtom av
fiera skal naturligt att se swiichrätten som en i förhållande till
värdepapperen fristående rättighet. Här kan t.ex. pekas på att det renl princpielli
inte möter några slörre svårigheler alt särskilja swiichrättens ekonomiska
värde vid olika tidpunkter och att swiichrätten som sådan kan gå helt eller
delvis förlorad om inte omplacering sker inom ett halvår från tidpunkten för
försäljningen.
Detta
synsätt talar enligt min mening för att switchrättens värde bör brytas ut från
den realisaiionsvinstberäkning som kan aktualiseras för värdepapperen i
samband med en swiichaffär. En annan fråga blir då hur man skattemässigt skall
behandla swiichrätten som sädan. Jag återkommer till denna fråga i det
följande.
Jag
är således inte beredd alt lösa beskatlningsfrågorna på det sätt kommittén
föreslagit, Realisationsvinslberäkningen i samband med en swiichaffär bör, som
också har förordats från remisshåll, alltid beräknas hell med bortseende frän
värdet av swiichrätten. Värdet av denna skall således inte räknas in i vare sig
försäljningssumman eller anskaffningskostnaden för de värdepapper som berörs
av en swiichaffär,
Värdel
på en switchrätt som sådan kan givetvis av olika anledningar komma att undergå
förändringar. Beskattningen av en sådan värdeförändring bör självfallet
anknytas till något av de regelsystem som nu finns och inte brytas ul lill en
särbehandling. Enligt min mening ligger del närmast till hands ati tillämpa de
för annan lös egendom än aklier gällande beslämmelserna. dvs, de regler som -
enligt vad jag kommer all föreslå i det följande - även fortsättningsvis bör
gälla för bl. a, rättigheter av olika slag, l, ex, fordrings-, options- och
förlagsrätter. Det innebär att skattskyldighet skulle föreligga för vinst vid
avyttring inom fem år efter förvärvet varvid
Prop.
1975/76: 180 168
beskattningen
sker med lillämpning av den fallande skalan efter innehavstidens längd. Vinst
i samband med avyttring efter femårsperiodens utgång skulle däremot bli helt
skattefri. Någon uttrycklig föreskrift om att beskattningen bör ske enligt
dessa regler anser jag inte erforderiig,
7.4.6
Konvenibla skuldebrev m. tn.
Genom
bestämmelser i lagen (1973:302) om konvertibla skuldebrev m, m.
- numera intagna i den nya
aktiebolagslagen (1975:1385) - har akiiebolag
fåll möjligheter alt utge konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt lill nyteckning.
Det konvertibla
skuldebrevet ger fordringsägaren rätt att på vissa i skuldebrevet angivna
villkor byta ut sin fordran enligl detta - hell eller delvis
- mol aktier i bolaget.
Från innehavarens synpunkt ger konvertibla obli
gationer vissa fördelar både jämfört med en placering i vanliga obligationer
och jämfört med en direkt placering i aktier. Värdet pä ett konvertibelt
skuldebrev kan i många fall väntas stiga i ungefär samma mån som kursen pä
bolagets aklier, Utbytesrätien innebäratt innehavaren kan förvandla sin ford
ran på bolagel till en andel i bolaget, vilket kan vara till fördel om bolaget
visar
stigande vinster som medger högre utdelning än den ränta som gäller för obli
gationslånet. Denna fördel är särskilt påtaglig under en fortgående infiation.
Skulle aktiekursen sjunka kan innehavaren avstå frän utbytet och i stället
hålla
sig till fordringsrätten.
Skuldebrev med optionsrätt
ger fordringsägaren rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i
pengar. Denna räll kan knytas lill optionsbevis som fogas till skuldebrevet.
Obligationer förenade med optionsrätt till nyteckning har i huvudsak samma
fördelar som konvertibla skuldebrev. Ett utnyttjande av optionsrätt till
nyteckning innebär alt bolaget får ett ytteriigare kapitaltillskott vilket inte
är fallet vid en konvertering,
I lillämpningen har
konvertering av obligationer till aktier likställts med avyttring av
obligationerna. Obligationsinnehavaren har således beskattats för eventuell
realisationsvinst på sill innehav vid konverleringslillfällel. Beskattningen
har därvid ansetts böra följa de regler som gäller för annan lös egendom än
aktier o. d.
Kommittén föreslåratl
skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsföriust inte
skall anses uppkomma när konvertibelt skuldebrev byts ut mot aktie. Aktien
skall i stället anses anskaffad vid den tidpunkt dä skuldebrevet förvärvades
och till en anskaffningskostnad som motsvarar kostnaden för skuldebrev jämte
eventuell kontantbetalning vid själva utbytet. Även i fråga om beskattningen
vid utnyttjande av optionsrätt, som är förenad med eller fogad lill
skuldebrevet, föreslär kommittén att aktierna skall anses förvärvade när
skuldebrevet fövärvades.
För egen del vill jag
framhålla följande. Den ordning jag föreslagit i det föregående innebär att
realisationsvinstberäkningen för aktier i princip skall grundas på den verkliga
vinsten. Jag har i det sammanhanget pekat på
Prop.
1975/76: 180 169
de
svårigheter som uppkommer när del i ett sådant system gäller att bestämma
anskaffningskostnaden. Dessa svårigheler är särskilt uttalade när del gäller att
bestämma anskaffningskostnaderna för de äldre innehaven. För sådana innehav harjag
t, o. m, ansett det nödvändigl att föreslå särskilda schablonregler för
beräkningen av anskaffningskostnaden i vissa fall. Ell syslem som innebär att
man i de här aktuella fallen skulle behöva gä tillbaka ända till den tidpunkt
då skuldebreven anskaffades, skulle med all sannolikhet försvära tillämpningen
av systemet med beskattning av den verkliga vinsten. Jag är därför inte beredd
att godta kommitténs förslag i denna del. Den praxis, enligl vilken
konvertering av skuldebrev eller utnyttjande av en med skuldebrev förenad
optionsrätt betraktas som om ett nyförvärv av aktier ägl rum, bör således gälla
även i fortsättningen,
I dettasammanhang
vill jag erinra om all kommitténföreslagitatt vinst vid avyttring av bl, a,
konvertibla skuldebrev skall beskattas på samma sätt som aktievinsier.
Kommitténs förslag i denna del berör jag senare i avsnitt 7.5.3. . Den nya
aktiebolagslagen (1975:1385) innehäller även bestämmelser som möjliggör
utgivande av konvertibla aktier. I bolagsordningen kan således bestämmas att aklier
av visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av
annat slag. Härigenom har del givits möjligheler att introducera s. k. konvertibla
preferensaktier, dvs, preferensaktier vilkas innehavare har räll alt påkalla
att aktierna utbyts mol eller förvandlas lill stamaktier.
Kommittén
föreslår att ett sädant utbyte i realisalionsvinsthänseende inte bör betraktas
som ett nytt fång.
För
egen del får jag anföra följande. Det är i detta fall inte fräga om en
nyteckning som påverkar aktiekapitalets storiek. Avsikten är i stället att de
utbytta aktierna skall fä samma rättsställning som de nya aktierna. Det ligger
dä närmast till hands att, såsom kommittén föreslagit, anknyta till den praxis
som utvecklats i fall då ett utbyte av aktier inte har betraktats som ett
nyförvärv. De nya aktierna bör således anses anskaffade vid tidpunkten för
förvärvet av de utbytta aktierna och till den då erlagda köpeskillingen,
7.4.7
Handelsbolag
Handelsbolaget
- liksom den särskilda form av handelsbolag som kommanditbolag ulgör - kan avyttras
på två olika sätl. Antingen kan andelarna i bolagel överiåtas eller också
överlåter bolaget självt sin rörelse med tillgångar och skulder. Den skattemässiga
behandlingen blir helt olika. 1 del första fallet skall säljaren beskallas
enligt de regler som gäller vid avyttring av aktier. Om rörelsen i stället
säljs av bolaget som sådant framkommer vinslen i bolagets räkenskaper. Vinsten
blir därefter beskattad hos bolagels delägare enligt vanliga regler.
Kommittén
konstaterar att skatleförfattningarna inte innehåller nägra reg-
Prop.
1975/76:180 170
ler
för hur anskaffningskostnaden skall bestämmas i samband med avynring av andel i
handelsbolag. Kommittén anser att del föreligger ett behov av anvisningar för
hur anskaffningskostnaden skall beräknas och redovisar utföriigt sin syn på
hur sädana bör ulformas.
De
regler som kommittén föreslagit bör inle ges formen av lagföreskrifter. Jag är
därför inle beredd att i delta lagstiftningsärende gä in på de av kommittén
behandlade problemen.
7.5
Avyttring av annan lös egendom än aktier o. d.
7.5.1 Inledning
Olika
regler gäller för beskattning av vinster vid avyttring av fast egendom, aklier
och därmed jämslälld egendom saml lös egendom i övrigt. Jag har i tidigare
avsnitt lämnat en redogörelse för de beskattningsregler som gäller i dessa
olika fall. Reglerna om realisationsvinstbeskaltning av annan lös egendom än
aktier o. d, tillämpas vid icke yrkesmässig avyttring av såväl lösa saker
(lösören) som vissa rättigheter och värdepapper.
Kommittén
framhäller att det enligl dess mening knappast finns något bärande skäl för all
i fortsättningen ha två system för realisationsvinstbeskattning av lös egendom
där i det ena fallet - aktier o, d, - beskattningen är obegränsad i tiden medan
den i det andra - annan lös egendom - är tidsbegränsad, 1 belänkandet föresläs
därför att all lös egendom, med undantag för visst lösöre som helt undantas
från beskattning, blir föremål för en icke tidsbegränsad
realisationsvinstbeskattning.
Så
gott som samtliga remissinstanser säger sig i princip dela kommitténs
uppfattning att en icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning beträffande
lös egendom skulle vara del riktiga. Med hänvisning till svårigheter all effektivt
kontrollera de föreslagna reglerna ställersig dock fiertalet remissinstanser
tveksamma eller avvisande till förslaget såvitt avser lösöre,
7.5.2 Lösöre
KL
innehåller f n. inga särskilda regler om beskattning av realisationsvinster på
lösören ulan dessa behandlas enligt de regler som gäller för annan lös egendom
än aktier o, d. Reglerna innebär att skatteplikt föreligger beträffande all
egendom om avyttringen sker senast fem år efter förvärvet och om den avyttrade
egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång. I vissa fall
föreliggerdock skatteplikt även näregendomen förvärvats genom benefikt fång
från make eller skyldeman. Om avyttring sker inom femårsperioden reduceras den
skattepliktiga delen av vi nsten från 100 % om innehavstiden understiger två år
till 25 % om den uppgår till minsl fyra år.
Kommittén
skiljer i sitt förslag mellan två grupper av lösören. Utmärkande för den ena
gruppen, som omfattar t, ex, vanligt bohag, bilar och båtar,
Prop.
1975/76: 180 171
anges
vara att de vid användning normalt minskar i värde. Den andra gruppen omfatiar
i första hand konst och anlikviteter, men även frimärken, mynt, ädelstenar m. m.
Det gemensamma för dessa tillgångar anges vara att de inte är underkastade kontinueriig
värdeminskning. Kommitténs förslag innebär att den försia gruppen av lösören inle
skall vara underkastade realisationsvinstbeskattning medan den andra skall vara
föremål för en i tiden obegränsad beskattning. Avyttras sädant lösöre som
omfattas av skatteplikt föreslär kommittén att hela vinslen skall tas till
beskattning om avyttringen sker inom tvä år efter förvärvet. Vid avyttring mer
än tvä år efter förvärvet föresläs beskattning ske enligt den schablonregel som
f n. gäller vid avyttring av aktier o, d. som innehafts minst fem år. Detta
innebär att den skattepliktiga realisationsvinsten i normalfallen skall anses
utgöra 10 % av neltoförsäljningsprisei. Kommittén framhäller att det främst är
de stora försäljningarna som bör bli föremål för beskattning och föreslår
därför att ett belopp av I 000 kr. får avräknas frän den schablonmässigt
beräknade vinsten.
Åtskilliga
remissinstanser säger sig dela kommitténs principiella inställning att lösöre
bör bli föremål för en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning. Slor
tveksamhet uttalas dock frän fiera håll beiräffande möjligheterna att
effektivt kontrollera de föreslagna reglerna. 1 fiera remissyttranden
framhålls även att gränsen mellan sädant lösöre som omfattas av skatteplikten
och sådani som undantas från realisationsvinstbeskattningen är både oklar och
felaktig och att skalleplikten t. ex. borde omfalta även dyrare fritidsbåtar.
För
egen del vill jag anföra följande. Enligt gällande regler är allt lösöre
föremål för en tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning. Detta innebär att sädan
egendom i detta hänseende behandlas förmånligare än t. ex. aklier och
fastigheter. Det skulle i och för sig vara önskvärt att undanröja denna
skillnad i beskattningen och därmed åstadkomma regler på detta område som blir
mer neutrala från invesleringssynpunkt. Kommittén anser sig ha uppnått detta
genom all föreslå en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning för sädant
lösöre som inte är underkastat kontinuerlig värdeminskning. Kommittén har
framhållit att den är medveten om de konlrollsvårigheter som förslaget medför,
men anser inle att dessa bör utgöra nägot avgörande hinder för förslagets
genomförande. Enligt kommittén lorde vissa kontrollmöjligheter finnas, t. ex.
genom att uppgifter kan inhämias från kvalitelsauk-tioneroch att mera betydande
försäljningar kan medföra förändringar! deklarerad förmögenhet. För alt
underlätta kontrollen föresläs ocksä all den skatlskyldige skall åläggas att i
deklarationen lämna uppgift om huruvida lösöre försålts under beskattningsåret
och i så fall lill vilket belopp. Som jag tidigare redovisat är åtskilliga
remissinstanser tveksamma beträffande möjligheten alt effektivt kontrollera de
föreslagna reglerna. Jag delar denna tveksamhet. Även om kommitténs förslag
inte förutsätter att man måste faslslälla anskaffningspris beträffande
tillgångar som avyttras mer än tvä år efter förvärvet erbjuder
Prop.
1975/76:180 172
det
ändå stora konlrollsvårigheter. Sannolikt lorde sådant lösöre som t. ex. konst,
anlikviteter och frimärken i icke oväsentlig ulsträckning avyttras på den
internationella marknaden. Kommittén haremdlertid inte närmare gått in på de
speciella kontrollproblem som skulle uppkomma vid försäljningar uianför landeisgränser.
Om kontrollen vid försäljningar inom Sverige tankes ske bl. a. sä att uppgifter
inhämtas från s. k. kvalitetsauklioner torde, som också påpekats i fiera
remissyttranden, följden bli all handeln i allt större utsträckning kommer att
ske i andra och mera okonirollerbara former. Detta vore frän mänga synpunkter
en olycklig utveckling som skulle medföra risker för ojämna och slumpartade
laxeringar.
Med hänsyn
lill vadjag nu har anfört, anserjag att kontrollfrågan ärsä oklar all jag f n,
inte är beredd att föreslå någon ändring i gällande realisationsvinstregler
för lösöre,
7.5.3 Värdepapper
och rältigheter som inle ärjämställda med aktier
Värdepapper
och rättigheter som inte är jämställda med aklier är f n. föremål för samma
tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning som gäller för lösöre. Kommittén
föreslår att en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning skall, införas
även för dessa tillgångar och att beskattningen skall grundas på den verkliga
vinsten, Förslagel innebär att vid beskattning av realisationsvinster pä här
avsedd egendom i princip samma regler skall gälla som beiräffande aktier.
Beträffande förslagets innebörd hänvisar jag till vad jag redan har anfört om
beskattning av aktier o, d. (avsnitt 7.4).
De
remissinstanser som har kommenterat förslagel i denna del har lämnat del utan
erinran.
För
egen del får jag anföra följande. De värdepapper och rättigheter som här avses
är av skilda slag. Hit hör t, ex. obligationer, skuldebrev, förlagsbevis,
fordrings-, options- och föriagsrätter. Även om dessa handlingar kan vara
förmål för överlåtelse bör man emellertid beakta alt de i fiera här relevanta
hänseenden brukar skilja sig från aklier. Således är dessa handlingar normalt
inte föremål församma långsiktiga värdestegring som aktier och omsätts
vanligen inte heller i samma ulsträckning. Det finns dä inte heller anledning
att vid realisationsvinstbeskattningen behandla dem som aktier. En viss
särställning intar de konvertibla skuldebreven. Som jag tidigare nämnt kan
värdet på dem i mänga fall väntas stiga i ungefär samma mån som aktierna i det
bolag som gett ut skuldebreven. Förhållandena kan dock variera med hänsyn bl, a.
till konverteringsvillkoren, F, n, anserjag inte att det finns tillräckliga
skäl att föra in de konvertibla skuldebreven under de regler som gäller för beskattning
av aktievinster.
7.5.4 Aklier
och andelar i s. k. äkta bostadsföretag
Med
s. k, äkta bostadsföretag avses sådana bostadsaktiebolag och bostadsföreningar
som enligl 24 S 3 mom, KL skall schablonbeskattas för in-
Prop.1975/76:180 173
komst av fastighet. Realisationsvinster pä aktier och
andelar i sådana förelag beskattas f n. enligt de regler som gäller för lös
egendom i allmänhet. Detta innebär, som jag tidigare har angivit, bl. a, att
beskattningen är tidsbegränsad och att vinst som uppkommer vid avyttring mer än
fem är efter förvärvet blir skattefri.
Kommittén konstaterar alt del numera knappast lorde finnas
några bärande skäl till varför realisalionsvinsibeskattningen när det gäller aklier
och andelar i äkta bostadsföretag skall vara begränsad i tiden. Enligt
kommittén bör för dessa aklier och andelar i slällel gälla i princip samma
regler som för andra värdepapper. Kommittén har dock samtidigt funnit all det
från bostadspolitiska synpunkler kan anföras skäl för all ha en något mildare realisationsvinstbeskallning
för aktier och andelar i äkta bostadsföretag än för andra aktier och andelar.
Den föreslår därför att lill anskaffningskostnaden skall fä göras ett fast äriigt
tillägg med 3 000 kr. i sädana fall därsäljaren utnyttjat den mot aktien eller
andelen svarande lägenheten som bostad för sin och familjens räkning.
Flertalet remissinstanser är i princip positiva till
kommitténs förslag om en icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning för
ifrågavarande tillgäng-ar. Svenska riksbyggen, SABO, HSB:s riksförbund samt
Hyresgästernas riksförbund anser dock att denna fräga mäste lösas i ett vidare
bostadspolitiskt sammanhang.
För egen del anser jag i likhet med nyssnämnda
remissinstanser som har anknytning till bostadsmarknaden att frägan om
beskattning av realisationsvinster pä aktier och andelar i äkta bostadsföretag
bör lösas i ett större bostadspolitiskt sammanhang. Jag är därför inte beredd
alt nu ta ställning lill frågan om ändrad beskattning av realisationsvinster
vid avyttring av sådana aktier och andelar.
Med hänsyn bl. a. till vad jag nu har anfört vill jag f n,
inte heller ta upp frägan om beskattning av medlem i ekonomisk förening som överiåter
sin andel till föreningen. Della gäller vare sig fräga är om bostadsförening
som avses i 24 S 3 mom, KL eller annan ekonomisk förening.
7.6 Övriga frågor
7.6.7 Avdrag för realisationsförlust
Vid inkomsttaxeringen skall resultatet av varje
förvärvskälla beräknas för sig. Icke yrkesmässig avyttring av fastighet, som är
belägen i skattskyldigs hemortskommun, och av los egendom samt deltagande i lotteri
räknas som en förvärvskälla. Avyttring av fastighet utanför hemortskommunen
utgör däremot en särskild förvärvskälla för varje kommun där den eller de avyttrade
fastigheterna är belägna. Vid kommunalbeskattningen fär realisationsförlust
kvittas mol realisationsvinst endast om föriusten enligl nu angivna regler
uppkommit i samma förvärvskälla som vinsten. Vid taxeringen till siatlig
inkomstskatt är däremot kvittning mellan underskoll av tillfällig
13 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 180
Prop.
1975/76:180 174
förvärvsverksamhet
i en förvärvskälla och inkomst av sådan verksamhet i annan förvärvskälla
tilläten. Någon möjlighet att kvitta underskott av lillfällig
förvärvsverksamhet mol inkomster av annat slag, t, ex, inkomst av tjänst eller
kapital, föreligger däremot inte.
Vid
beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet gäller vidare som allmän
regel att realisationsföriust som uppkommit under visst är får kvittas endast
mot realisationsvist som uppkommit under samma beskattningsår som förlusten.
Från denna regel finns ett undantag, Föriust som hänför sig till avyttring av
fastighet fär nämligen även avräknas mot realisationsvinst som uppkommit under
något av de sex år som följer närmast efter förluståret,
Realisationsföriust
beräknas i princip efter samma grunder som realisationsvinst. Beträffande
fastigheter gäller dock att förlustberäkningen alltid skall ske med
utgångspunkt i den faktiska anskaffningskostnaden. Varken indexuppräkning eller
fasta lillägg fär alltså ske och inte heller fär ingångsvärdet - som vid
vinstberäkningen - i vissa fall baseras på taxeringsvärde. Om fastigheten har
förvärvats genom arv, gåva eller annat benefikt fång gäller - på samma sätt som
i fräga om aklier o, d, - att del vederlag som betalades vid närmast föregående
onerösa fång blir avgörande för föriustberäkningen. Har den med förlust
avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade
uppkommit vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha varit skattepliktig,
medges avdrag endasl för motsvarande del av föriusten. 1 de fall dä avyttrad
aktie innehafts fem år eller mer och vinst alltså f n, skulle ha beräknats enligl
schablonmetod (10 96 av netloförsäljningspriset) är inte nägon del av föriusten
avdragsgill,
1
KL finns inte någon uttrycklig beslämmelse om vad som skall anses som
beskattningsenhet vid beräkning av resultatet av fastighetsavyttring. Som jag
tidigare belyst (avsnitt 6.1.1) kan denna fråga få stor belydelse för
skattskyldig, som under ett och samma beskattningsår säljer flera fastigheter
eller fastighetsdelar, eftersom olika regler gäller för beräkning av vinst och
för beräkning av föriust vid fastighelsavytiring.
Kommittén
anser att man bör utvidga rätten att avräkna realisationsförlust som uppkommit
under visst beskattningsår mot realisationsvinst som uppkommit under nägot av
de sex följande åren. Enligt kommitténs förslag bör sådan rätt föreligga inte
bara i fräga om förlust vid fastighetsförsäljning ulan även när föriusten uppkommit
vid avyttring av lös egendom.
Vad
beträffar beräkningen av realisationsförlust innebär kommitténs förslag att
förlust vid avyttring av fastighel skall beräknas liksom hittills med
utgångspunkt i faktiska belopp. För fastighet, som förvärvats före år 1952,
skall dock även vid förlustberäkningen som anskaffningskostnad anses 150 96 av
1952 ärs taxeringsvärde, 1 övrigt får anskaffningskostnaden vid beräkning av
avdragsgill förlust inte grundas på taxeringsvärde. Vid avyttring av aktier o.d.
skall enligt förslaget avdragsgill realisationsföriust beräknas enligt samma
regler som gäller för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Delta belyder
bl. a. alt avdrag i fortsättningen föreslås få ske även
Prop.
1975/76: 180 175
för
förlust som uppkommit vid avyttring av äldre aktier. Anskaffningskostnaden för
sådana aktier skall bestämmasmed hjälp av den av kommittén föreslagna
genomsnittsberäkningen.
Kommittén
diskuterar frägan om hur slor del av en föriust som bör vara avdragsgill i det
fall då motsvarande vinst endasl delvis är skattepliklig. Kommittén anser att
nuvarande regler av praktiska skäl bör behällas oförändrade.
Kommittén
har också tagit upp frågan om vad som skall utgöra beskattningsenhet vid
realisationsvinstberäkningen. Den föreslär att den taxeringsenhet, som gäller
vid försäljningstillfället, skall ulgöra beskattningsenhet. Som tidigare
redovisats (avsnitt 6.1,2) är kommittén medveten om att en sädan bestämmelse f n.
kunde medföra vissa komplikationer i de fall då en faslighet anskaffats
successivt och vissa delar förvärvats två är eller mera före avyttringen, medan
andra delar förvärvats mindre än två är före avyllringen. I sädana fall får
man enligt kommittén proportionera den framräknade realisationsvinsten pä de
olika fastighelsdelarna.
Kommittén
har slutligen ocksä föreslagit att en särskild bestämmelse införs för att
förhindra obehöriga föriuslavdrag. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall
realisationsförlust inte vara avdragsgill om det framstår som uppenbart att
transaktionen tillkommit främst i syfte att framkonstruera en avdragsgill föriust,
vilket kan vara fallet t. ex. när försäljning sker till närstående.
Kommitténs
förslag om principerna för beräkning av realisationsföriust har i regel godtagits
av remissinstanserna. Inte heller har förslagel om utvidgade möjligheter att
kvitta realisationsförlust mol senare ärs realisationsvinster föranlett några
erinringar.
Endast
i ett par fall har remissinstanserna kommenterat förslaget alt den taxeringsenhet
som gäller vid försäljningstillfället skall vara beskattnings-enhet och att
således - om en försäljning omfallar fiera taxeringsenheter - separat
vinstberäkning skall ske för varje enhet. Näringslivels skaitedelegation anser
alt förslagel kan leda till orimliga resultat eftersom vinstberäkningen sker i
fast penningvärde medan föriustberäkningen sker efter en nominell metod.
Lantbrukarnas skattedelegation godtar däremot förslagel i princip men anser att
praktiska skäl talar mot att använda den av kommittén föreslagna
proportioneringsmetoden i de fall då viss del av fastigheten innehafts kortare
tid än tvä är och en annan del längre tid.
De remissinsianser
som yttrat sig angående kommitténs förslag om särskild bestämmelse mot
obehöriga förlustavdrag har ansett att förslaget bör bedömas i ett slörre
sammanhang när man tar ställning till frågan om införande av en allmän skattefiyktsklausul.
Föregen
del fårjag anföra följande. Jag tillstyrker kommitténs förslag att rätten att
avräkna visst års realisationsföriust mol senare års realisationsvinster
utvidgas lill att omfatta även föriusler vid avyttring av lös egendom.
Vidare
ansluterjag mig till vad kommittén föreslagit angående beräkningen av
realisationsförlust vid avyttring av fastigheter samt av aklier och annan
egendom som f n. omfattas av 35 S 3 mom. KL. Jag delarockså uppfattningen
Prop.
1975/76: 180 176
att
avdragsgill föriust påsainma sätt som hittills skall reduceras i de fall dä motsvarande
vinst skulle ha varit endast delvis skattepliktig.
Vad
jag nu sagt innebär bl. a. att förlust vid fastighetsförsäljning i vis.sa fall
får beräknas med utgångspunkt i en anskaffningskostnad, som motsvarar 150 % av
1952 ärs taxeringsvärde, men alt i övrigt anskaffningskostnaden för fastigheter
inte får baseras på taxeringsvärde'vid föriustberäkningen. Beiräffande aktier
o. d, innebär mitt förslag att även förluster vid avyttring av egendom, som
förvärvats mer än tvä år före ingången av avyttringsåret, i princip blir
avdragsgilla. Detta får anses vara den följdriktiga lösningen i ett system som
bygger pä en i tiden obegränsad beskattning av verklig vinst. Den
omständigheten att anskaffningskostnaden för äldre börsnoterade aktier i vissa
fall beräknas enligt schablon bör inle föranleda begränsning av rätten till
avdrag för faktiska förluster. Jag vill dock framhålla att inte hela utan endasl
40 % av föriusten blir avdragsgill vid avyttring av äldre aktier o, d.
Anskaffningskostnaden för sådana aktier skall vid föriustberäkningen - på samma
sätt som vid vinstberäkningen-bestämmasenligi de föreslagna reglerna för
genomsnittsberäkning.
Av
mitt ställningstagande i frägan om beskattning av vinst vid avyttring av annan
lös egendom än aktier o, d. följer attjag beträffande sädan egendom inte
föreslär någon ändring i nuvarande beslämmelser om avdrag för realisationsföriust.
»
Jag tillstyrker kommitténs
förslag att taxeringsenheten skall vara beskattningsenhet vid beräkning av
resultatet av fastighetsförsäljning. Jag vill framhålla att de svårigheter som
med nuvarande regler kunde uppkomma när en del av taxeringsenheten innehafts
mindre än tvä år och en annan del längre tid bortfaller i och med att hda
vinsten - såsom jag föreslagit -är skattepliktig även efter tvåärslidens
utgång.
I
likhet med de remissinstanser som yttrat sig i saken anserjag alt frågan om
åtgärder mot obehöriga föriuslavdrag inte bör prövas i delta sammanhang utan i
samband med ställningstagandet till del förslag om allmän skattefiyktsklausul
som inom kort kommer att läggas fram.
7.6.2
Ackumulerad inkomst
Beslämmelserna
i lagen(1951:763)omberäkningav statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsl (se
avsnitl 6.2.1) är f n. tillämpliga på två formerav realisationsvinst. Vinst
vid fastighetsförsäljning behandlas som ackumulerad inkomst, om vinsten til I
mer an hälften består a v återvunna värdeminskningsavdrag. Vinst vid avyttring
av aktie eller andel i fåmansbolag betrakias som ackumulerad inkomsl, om
aktien eller andelen innehafts fem år eller mer och vinsten alltså skall
beräknas enligl schablonmetod.
Kommittén
anser att viss utvidgning av rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomsl
vid fastighetsförsäljning är befogad. Kommittén föreslår att man skall mildra
verkningarna av tvångsförsäljning av fastighel
Prop.
1975/76: 180 177
genom
att låta vinst vid sådan försäljning behandlas som ackumulerad inkomsl. 1
fråga om aklier och andelar i fåmansbolag föreslår kommittén - i linje med sitt
huvudförslag om aktievinstbeskattningen-den ändringen att realisationsvinst
får betraktas som ackumulerad inkomst vid avyttring redan efter två och ej -
som f n. - först efter fem års innehav.
De
remissinstanser som yttrat sig i saken har tillstyrkt kommitténs förslag. I ell
par yitranden föreslås dock viss ytteriigare utvidgning av möjligheterna att
behandla realisationsvinst som ackumulerad inkomst.
För
egen del tillstyrker jag kommitténs förslag. I enlighel med vad jag lidigare
har föreslagit om initialperioden vid aktievinstbeskattning bör rätten lill
särskild skatteberäkning vid försäljning av aktier och andelar i fåmansbolag
avse egendom som förvärvats mer än tvä år före ingången av avyttringsåret. Della
föranleder en viss ändring av 3 S 4 mom. lagen om beräkning av siatlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Dessutom bör en av omläggningen av
skogsbeskattningen föranledd formell jämkning i 3 S 2 mom. denna lag göras.
Jag
är inte beredd att tillstyrka någon utvidgning av beslämmelserna utöver vad
kommittén föreslagit.
7.6.3 Anstånd
med betalning av skatt
Realisalionsvinst
tas till beskattning det år dä första delen av köpeskillingen betalas. Detta
kan ibland leda till påfrestningar på den skatlskyldiges likviditet när
betalningen av köpeskillingen är utsträckt över längre tid. Med hänsyn till
sädana fall har i 48 S 4 mom. uppbördslagen (1953:272, UL) införts en
bestämmelse, enligt vilken skattskyldig under vissa förutsättningar kän fä
anstånd med skattebetalningen om försäljningslikviden skall belalas under minst
tre år. Anstånd innebär i princip att betalningen av kvarstående eller
tillkommande skatt för det taxeringsår, då försäljningen las lill beskattning,
får fördelas på tre år. Anståndsreglerna gäller f n, vid avyttring av fastighet
och rörelse men däremoi inte vid avyttring av t. ex, aktier.
Kommittén
föreslär att anständsbestämmelserna skall kunna tillämpas ocksä när skatlskyldig
avyttrar aktier eller andelar i fåmansbolag. Remissinstanserna har inte gjort
några invändningar mol förslaget.
Jag
tillstyrker kommitténs förslag i denna del. Med anledning av att ett par
remissinstanser efterlyst möjligheter till anstånd med skattebetalning i de
fall då skattskyldig begärt uppskov med beskattningen av realisationsvinst får
jag erinra om all möjlighet till uppskov i dessa fall numera införts (SFS
1975:1179),
7.6.4 Aktiefonders
beskattning
Gällande
regler innebär att aktiefond vid avyttring av aktie beskattas för
realisationsvinst enligt samma regler som gäller för andra kapitalförvaltande
Prop.
1975/76:180 178
skattesubjekt.
I den mån realisationsvinst utdelas till andelsägarna blir denna inte beskattad
hos fonden. Vid tillkomsten av nuvarande regler förordade några remissinstanser
att aktiefond helt eller delvis skulle befrias från skattskyldighet för
realisationsvinst därför att andelsägarna annars skulle bli hårdare beskattade
än vid enskilt aktieinnehav på grund av det botienavdrag om 500 kr, som
aktieägare kan göra vid försäljning av aktier som innehafts i minst fem är. Som
framgått av vad jag har anfört kom den lagsliftning som genomfördes inte att
innehålla nägra särskilda realisationsvinstbestämmelser för aktiefonder. Vid
tillkomsten av dessa regler framhöll jag dock i likhet med skatteutskottet att
en omläggning av realisationsvinstbeskattningen kunde föranleda att frägan
prövades pä nytt.
Realisalionsvinstkommitlén
har inte berört frägan om beskattning av aktiefonders realisationsvinster vid
avyttring av aktier. Frågan har dock aktualiserats i skrivelser från Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. Föreningarna anser alt
aktiefonder inte bör beskattas för realisationsvinst på aktier som innehafts i
mer än två år. De framhäller bl. a, att de skäl som jag vid genomförandet av nu
gällande regler anförde för att inle föreslå särskilda
realisationsvinstbestämmelser för aktiefonder har föriorat aktualitet om
kommitténs förslag genomförs.
För
egen del vill jag anföra följande. Vid genomförandet av gällande regler år 1974
framhöll jag i propositionen (prop, 1974:181 sid, 42) all man, vid bedömning av
frågan om del finns anledning att vid realisationsvinslbeskattningen behandla
aktiefonder förmånligare än andra skallesubjekt, måste beakta att sparande i
aktiefond ger delägare påtagliga fördelar jämfört med privata aklieplaceringar.
Jag pekade i det sammanhanget bl. a, på att en aktiefond på grund av sin slora
aktieportfölj kan utnyttja möjligheterna till kvittning av
realisationsförluster på ett helt annat sätt än en vanlig småsparare. Jag framhöll
ocksä att en lindring i realisationsvinstbeskattningen skulle kunna leda till opäkallade
skattelättnader. Enligt min mening är de skäl somjag dä anförde mot att lindra
realisationsvinstbeskattningen för aktiefonder alltjämt bärande även om mina
förslag till ändringar i realisationsvinstbeskattningen genomförs. Jag är av
dessa skäl inte heller nu beredd att föreslå några särskilda
realisationsvinstbestämmelser för aktiefonder,
7.6.5
Emissions- och fondstämplar
Som
jag lidigare har nämnt (avsnitt 6.5) behandlades frågan om slopande eller
begränsning av s, k, emissions- och fondstämplar av riksdagen år 1974, Några
ändringar ansågs dä inte böra vidtas. Svenska bankföreningen har i en skrivelse
till finansdepartementet ånyo tagit upp frågan.
Vad
först gäller emissionsslämpeln saknar jag anledning att frångå den bedömning av
detta spörsmål som gjordes år 1974. Förslag om begränsningar av denna
beskattning läggs därför inte fram. Inte heller föranleder de av mig föreslagna
reglerna om realisationsvinstbeskattning i och för sig någon
Prop.
1975/76:180 179
ändring
av beslämmelserna om fondstämpel. Emellertid anserjag - i likhet med vad som
uttalats i skilda sammanhang - all dessa bestämmelser är i behov av teknisk
modernisering. Enligl vad jag har inhämtat avser bankinspektionen alt föreslå
vissa ändringar i detta avseende.
7.7
Övergångsbestämmelser
De
föreslagna reglerna för beskattning av realisationsvinst pä grund av fastighetsavyttring
torde genomsnittligt sett medföra en måttlig skärpning av beskattningen. Della
hindrar dock inte att de nya beslämmelserna i vissa fall kan vara avsevärt
förmånligare och i andra fall avsevärt oförmänligare än nuvarande regler. Det
måste betecknas som olämpligt om en fastighetsägare genom tidigare- eller senardäggning
av försäljningen av sin faslighet själv kan besiämma om försäljningen skall
bedömas enligt nuvarande eller de föreslagna bestämmelserna. För att förhindra
spekulation av detta slag bör enligt min mening de nya bestämmelserna tillämpas
i fräga om alla fastighetsavytiringar som sker fr. o. m. den dag då proposition
avses bli överiämnad till riksdagen, dvs. fr, o. m, den 1 april 1976, Nuvarande
beslämmelser bör alltså tillämpas på alla fastighelsavyttringar som ägt rum
före utgången av mars 1976.
Vad
jag nu har sagt om tillämpningen av realisationsvinstreglerna för fastigheter
gäller i lika hög grad de nya reglerna om beskattning av aktievinster. Även
dessa regler bör alltsåtillämpaspäavyitringavaktiero, d, som skerefter utgången
av mars 1976.
De hjälpregler
för bestämmande av ingångsvärdet på äldre aktier somjag tidigare har
föreslagit (avsnitt 7,4.1) kan lämpligen tas in i övergångsbestämmelserna.
De
föreslagna övergångsbestämmelserna kan medföra att skattskyldig vid 1977 ärs
taxering har att redovisa både vinster som skall beskattas enligl äldre beslämmelser
och vinster som omfaltas av de nya reglerna. Avyttras aktier, som innehafts fem
år eller mera, före utgången av mars 1976 blir nuvarande schablonregel
tillämplig (10 % av netloförsäljningspriset). Enligt denna regel får
schablonavdrag göras med 500 kr. Avyttras aklier, som förvärvats före ingången
av år 1974, den 1 april 1976 eller senare tillämpas den nya regeln om
beskattning av 40 % av vinsten. Även enligt denna regel får schablonavdrag
göras med 500 kr. Det finns ine någon anledning att vid 1977 ärs taxering
tillåta att skallskyldig får fullt avdrag enligt både äldre och nya regler. 1
övergångsbestämmelserna bör föreskrivas att schablonavdrag enligt nya och
äldre bestämmelser vid 1977 års taxering får ske med sammanlagt högst 500 kr.
För santtaxerade skattskyldiga bör ell gemensamt maximibelopp på 500 kr, gälla.
Som
förelagsskatteberedningen anfön i sitt remissyttrande bör i övergångsbestämmelserna
klargöras att de nya bestämmelserna om övertagande av anskaffningskostnad m, m.
vid överlåtelse av organisationsaktier mellan koncernföretag skall tillämpas
även när överlåtelsen mellan koncernföre-
Prop.
1975/76:180 180
tagen
skell före utgången av mars 1976. Detta betyder all koncernföretag som efter
den 31 mars 1976 överlåter organisationsaklier till utomstående har att vid
vinstberäkningen besiämma aktiernas anskaffningskostnad enligt de nya reglerna.
Med
stöd av dispensregeln i 35 S 3 mom, iredje stycket KL har regeringen medgivit
befrielse från beskattning enligt nuvarande schablonregel i vissa fall dä denna
beskattning antagits hindra en strukturrationalisering som är önskvärd från
allmän synpunkt. Det bör klargöras att en sådan dispens, som lämnats enligl
äldre regler, gäller även om aktie som avses i regeringens beslul avyttras efler
den 31 mars 1976. De villkor för befrielse som angivits i beslutet - t. ex. alt
dispensen gäller vid visst ärs taxering och att aktierna vid avyttring skall ha
innehafts minsl fem år - bör fortfarande gälla.
De
nya bestämmelserna om switchrätt bör tillämpas i fråga om switchrätt som
förvärvats efter utgången av mars 1976.
För
jordbrukare, som ännu inle gått över lill bokföringsmässig redovisning av
inkomst avjordbruksfasiighei, gäller alltjämi vissa för övriga jordbrukare
upphävda lagrum i KL, Den omläggning som jag i det föregående har föreslagit i
fråga om beskattning på grund av avyttring av fastighel med växande skog bör
iakttas även vid lillämpning av dessa lagrum. En erinran om della bör tas in i
övergångsbestämmelserna.
De
av mig föreslagna ändringarna i förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall
med beskattning av realisationsvinst bör tillämpas i fråga om realisationsvinst
på grund av avyttring som sker efter utgången av mars 1976. Såvitt gäller
avyttring av ersättningsfastighet, bör de nya bestämmelserna tillämpas endast
om den tidigare avyttringen skett före nämnda tidpunkt.
Förordningen
(1959:129)om uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk
omfattar endast intäkt av skogsbruk som erhålls i samband med att skog avyttras
lillsammans med marken. Ett genomförande av mitt förslag om omläggning av skogsbeskaitningen
medför därför all förordningen inle kan tillämpas pä fastighelsavyttringar som
äger rum efter utgången av mars 1976, I övergångsbestämmelserna bör därför
anges att förordningen upphävs men att dess bestämmelser alltjämt skall lända
till efterrättelse i fräga om fastigheter som avyttrats före nämnda tidpunkt,
8
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),
2, lag om ändring i förordningen (1968:276) om uppskov
i vissa fall med beskattning av realisalionsvinst.
Prop. 1975/76: 180 181
3, lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
fastighet,
4, lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,
5, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.
9
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975/76: 180 182
Innehåll
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ...... 1
Lagförslag........................................................
1 Förslag lill lag om ändring i kommunalskaltelagen
(1928:370) 3
2 Förslag till lag om ändring i förordningen
(1968:276) om uppskov 30 i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst.............................................
3 Förslag till lag om ändring i förordningen
(1967:752) om avdrag 34 vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond
för återanskaffning
av
fastighet..................................................
4................................................................ Förslag
till lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av ............................................................... 36
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ....
5 Förslag
till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 39
Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1976-03-11 40
1 Inledning...................................................... .... 40
2 Huvudprinciperna för realisationsvinslbeskattningen 42
2.1 Nuvarande regler...................................... .... 42
2.2 Kommittén............................................... .... 44
2.3 Remissyttrandena..................................... .... 45
3 Avyttring av fastighel..................................... .... 47
3.1 Allmänna
regler för vinstberäkningen............. .... 47
3.1.1 Nuvarande regler............................... .... 47
3.1.2 Kommittén........................................ 52
3.1.3 Remissyttrandena............................... 60
3.2 Försäljning
av del av fastighet m, m............. .... 64
3.2.1 Nuvarande regler............................... .... 64
3.2.2 Kommittén........................................ 67
3.2.3 Remissyttrandena............................... 71
3.3 Uppskovsbestämmelser
m, m....................... 72
3.3.1 Nuvarande regler...,:.......................... 72
3.3.2 Kommittén........................................ .... 76
3.3.3 Remissyttrandena............................... .... 78
3.4 Avyttring
av skogsfastighet........................ .... 78
3.4.1 Nuvarande regler................................ 78
3.4.2 Kommittén........................................ 79
3.4.3 Remissyttrandena............................... 80
4 Avyttring av aktier o, d................................... .... 80
4.1 Allmänna
regler Kr vinstberäkningen.............. 80
4.1.1 Nuvarande regler................................ 80
4.1.2 Kommittén........................................ 82
4.1.3 Remissyttrandena............................... 88
4.2 Avyttring
av organisationsaklier m, m............ .... 93
4,2,1
Nuvarande regler............................ 93
Prop.
1975/76: 180 183
4.2.2 Kommittén........................................ .... 94
4.2.3 Remissyttrandena.............................. .... 95
4.3 Särskilda
beslämmelser om fåmansbolag......... .... 96
4.3.1 Nuvarande regler............................... .... 96
4.3.2 Kommittén........................................ .... 97
4.3.3 Remissyttrandena.............................. .... 97
4.4 Terminsaffärer.......................................... .... 98
4.4.1 Nuvarande regler............................... .... 98
4.4.2 Kommittén........................................ 99
4.4.3 Remissyttrandena.............................. .. 100
4.5 Switchaffårer........................................... .. 100
4.5.1 Nuvarande regler............................... .. 100
4.5.2 Kommittén........................................ 101
4.5.3 Remissyttrandena............................ 101
4.6 Konvertibla
skuldebrev m. m........................ .. 102
4.6.1 Nuvarande regler................................ 102
4.6.2 Kommittén........................................ .. 103
4.6.3 Remissyttrandena.............................. .. 103
4.7 Handelsbolag 104
4.7.1 Nuvarande regler............................... 104
4.7.2 Kommittén........................................ .. 104
4.7.3 Remissyttrandena.............................. 105
5 Avyttring av annan lös
egendom än aklier o, d..... .. 105
5.1 Nuvarande
regler...................................... .. 105
5.1.1 Inledning.......................................... .. 105
5.1.2 Lösöre............................................. .. 105
5.1.3 Värdepapper och rättigheter som inte ärjämställda 106
med aktier
5.1.4 Aklier och andelar i s, k. äkta bostadsföretag 106
5.2 Kommittén............................................... .. 107
5.2.1 Inledning.......................................... .. 107
5.2.2 Lösöre............................................. .. 107
5.2.3 Värdepapper och rältigheter som inte är jämställda 109
med aktier
5.2.4 Aktier och andelar i s. k. äkta bostadsföretag 109
5.3 Remissyttrandena..................................... 112
5.3.1 Inledning.......................................... 112
5.3.2 Lösöre.............................................. 112
5.3.3 Värdepapper och rättigheter som inte ärjämställda 113
med aktier
5.3.4 Aktier och andelar i s.k. äkta bostadsföretag 113
6 Övriga frågor................................................ .. 114
6.1
Avdrag för realisationsföriust.................... .. 114
6.1,1
Nuvarande regler............................. .. 114
Prop. 1975/76: 180 184
6.1.2 Kommittén........................................ 115
6.1.3 Remissyttrandena.............................. 117
6.2 Ackumulerad
inkomst................................. ... 118
6.2.1 Nuvarande regler....... .................... ... 118
6.2.2 Kommittén........................................ ... 118
6.2.3 Remissyttrandena.............................. ... 118
6.3 Anstånd
med betalning av skatt................... 119
6.3.1 Nuvarande regler............................... ... 119
6.3.2 Kommittén........................................ ... 119
6.3.3 Remissyttrandena............................... .. 119
6.4 Aktiefonders
beskattning ......................... .. 119
6.4.1 Nuvarande regler................................ 119
6.4.2 Inkomna skrivelser.............................. .. 120
6.5 Emissions-
och fondstämplar....................... .. 120
6.5.1 Nuvarande regler 120
6.5.2 Inkommen skrivelse............................. 121
7
Föredraganden............................................. .. 121
7.1 Inledning................................................. .. 121
7.2 Allmänna överväganden.............................. .. 123
7.3 Avyttring av fastighet................................ .. 125
7.3.1 Allmänna regler för vinstberäkningen...... .. 125
7.3.2 Försäljning av del av fastighet m, m..... .... 139
7.3.3 Uppskovsbestämmelser m.m................. .. 145
7.3.4 Avyttring av skogsfaslighei.................. 149
7.4 Avyttring
av aktier.................................... 151
7.4.1 Allmänna regler för vinstberäkningen...... 151
7.4.2 Avyttring av organisationsaktier m, m.... 161
7.4.3 Särskilda beslämmelser om fåmansbolag.. 163
7.4.4 Terminsaffärer................................... 164
7.4.5 Switchaffårer.................................... 166
7.4.6 Konvertibla skuldebrev m. m................. 168
7.4.7 Handelsbolag..................................... 169
7.5 Avyttring
av annan lös egendom än aktier o. d.. 170
7.5.1 Inledning.......................................... .. 170
7.5.2 Lösöre............................................. 170
7.5.3 Värdepapperochrättighetersom inte är jämställda med 172
aktier
7.5.4 Aktier och andelar i s, k, äkta bostadsföretag 172
7.6 Övriga
frågor............................................ 173
7.6.1 Avdrag för realisationsföriust................ 173
7.6.2 Ackumulerad inkomst.......................... 176
7.6.3 Anstånd med betalning av skatt............ 177
7.6.4 Aktiefonders beskattning ................. 177
7.6.5 Emissions- och fondstämplar................ .. 178
Prop. 1975/76: 180 185
7,7
Övergångsbestämmelser.......................... ... 179
8 Hemställan 180
9 Beslul 181
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
78 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (41)
41 kopplingar i 29 dokument.
- SOU 2014:68 Förenklade skatteregler, för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag s. 184 om s. 141 i texten
- SOU 2005:99 Vissa företagsskattefrågor, del 1 s. 240 i texten
- SOU 2002:52 Beskattning av småföretagare s. 365 i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- SOU 1997:77 Uppföljning av inkomstskattelagen - del 1 s. 369 i texten
Rättsfall (9)
9 kopplingar i 8 dokument.
- RÅ 2009 ref. 34 om s. 169 ur registret
- RÅ 2005 ref. 76 om s. 169 ur registret
- RÅ 2005 ref. 35 om s. 148 ur registret
- RÅ 2003 ref. 34 om s. 148 ur registret
- RÅ 2002 ref. 73 om s. 132 ur registret
- RÅ 1997 ref. 81 om s. 169 ur registret
Doktrin (28)
28 kopplingar i 6 dokument.
- Melz, Kapitalvinstbeskattningens problem, 1986 s. 56 · s. 57 om s. 124 · s. 57 om s. 125 · s. 58 om s. 89 · och 13 till i texten
- Bergström, Skatter och civilrätt, 1978 s. 156 om s. 43 · s. 156 om s. 125 · s. 168 om s. 125 · s. 170 om s. 176 · och 1 till i texten
- Bergström, Förutsebarhet, 1987 s. 52 om s. 140 · s. 53 om s. 130 i texten
- Mattsson, Aktiebolagens finansieringsformer, 1977 s. 146 om s. 168 · s. 146 om s. 172 i texten
- Alhager, Dispens från inkomstskatt, 1999 s. 231 om s. 162 i texten