om ändring i vägtrafikbeskattningen, m.m.
46 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 25 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:181, om ändring i vägtrafikbeskattningen, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:181 Regermgens proposition
1975/76:181
om ändring i vägfrafikbeskaftningen, m. m.;
beslutad den 18 mars 1976.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehål!
I propositionen föreslås att fjärde etappen av den
fordonsskattereform som inleddes den 1 januari 1971 genomförs den 1 januari 1977.
Reformen berör endast lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt över 3
ton och innebär, inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag, en
omfördelning av skattebelastningen i enUghet med den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen.
Vidare föreslås i propositionen att nuvarande avvägning
mellan fordonsskatt och kUometerskatt t. v. skall bestå.
Den generella rätten till återbetalning av fordonsskatt
vid användning av vissa slag av fordon utomlands föreslås slopad.
Återbetalning föreslås dock fortfarande få ske när fordon belagts med utländsk
fordonsskatt eller när det har använts i Norge.
I samband med att vissa mindre ändringar bör göras i
bestämmelserna om beskattning av utländska fordon föreslås att vissa av
bestämmelserna i den nuvarande kungörelsen i ämnet görs om tUl lag. Motsvarande
föreslås när det gäller bestämmelserna om saluvagnsskatt.
I propositionen föreslås även utvidgad skattefrihet för
räddningstjänstens fordon och slopande av skyldigheten att medföra kvitto på
fordonsskatt vid färd med fordonet.
1 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 181
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:181
1 Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)
Härigenom föreskrives att 1, 6, 7, 10, 30, 33, 36 och
4042 §§ vägtrafikskattelagen (1973: 601)1 smt bUaga 1 tUl lagen skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .
1 §2
Vägtrafikskatt utgår tiU staten enligt denna lag i form av
fordonsskatt och kilometerskatt.
Beteckningar som användes i denna lag har samma betydelse
som i fordonskungörelsen (1972:595) och bilregisterkungörelsen (1972:599), om
ej annat sägs.
Som ägare av fordon anses den som är eller bör vara
upptagen i bilregistret som ägare.
6 §3
' "'
Från skattepUkt undantages Från skattepUkt undantages ino-
1.
fordon, som är
inrättat ute- torcykel, söm är inrättad som in-slutande
för brandväsendet, validfordon och som är konstrue-
2.
motorcykel, som
är inrättad rad för en hastighet av, högst 30
som invalidfordon och som är kilometer
i tirnmen. konstruerad för en hastighet av
högst 30 kilometer i timmen.
Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet
förordna öm undantag frän skatteplikt för fordon, som äges av den som är
anställd vid främmande lands beskickning eller konsulat i Sverige och söm ej är
svensk medborgare.
7§ . :
Skattskyldig för visst fordon är Skattskyldig för
visst fordon är vid varje tillfälle den som är eller ägaren av fordonet. bör
vara antecknad som ägare av fordonet i bilregistret!
10 § På betald skatt lämnas särskilt skattekvitto.
Senast erhållna, gällande skatte- Senast erhållna, gällande skatte
kvitto skall medföras under färd kvitto, som
avser kilometerskatt,
med fordonet och på anmodan av skall
medföras under färd med
poUsman visas upp för denne. fordonet och
på anmodan av poUs-
man visas upp för denne.
Rubrikens lyddse enligt 1974: 869. « Senaste lydelse
1974: 869. > Senaste lyddse 1974:869.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 § 4
I den mån ej annat följer av denna lag äger 4, 9, 1215,
22 och 49 §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
motsvarande tillämpning i fråga om förfarandet enligt denna lag. Vad
bestämmelserna innehåller om deklaration gäller i stället uppgift, som skaU
lämnas enligt särskilda föreskrifter och Ugga till grund för på-föring eller fastställelse
av skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
uppbördslagen (1953: 272) stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning
av skatt skall i tilllämpliga delar gälla fordonsskatt, kilometerskatt,
skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skatt skall avräknas
endast sädan till betalning förfaUen fordonsskatt eller kilometerskatt som
ej erlagts och restavgift som belöper på sådan skatt.
Vad i uppbördslagen (1953: 272) stadgas om indrivning, avkortning
och avskrivning av skatt skall i tilllämpliga delar gälla fordonsskatt,
kilometerskatt, skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skatt
skall avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller
kilometerskatt som ej erlagts, restavgift som belöper på sådan skatt samt sådan
avgift enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599) som uppbäres i samband med
uppbörd av vägtrafikskatt. I fråga om avräkning av avgifter som nu har sagts
äger 23 och 31 §§ motsvarande tillämpning.
Införsel enUgt införsellagen (1968: 621) får äga rimi vid
indrivning av fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift, skattetillägg och
förseningsavgift.
33 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som uppsåtligen
vidtager åtgärd med kilometerräknarapparatur på fordon så att körsträcka som
skall ligga till grund för beräkning av kUometerskatt för fordonet ej
registreras eller registreras för lågt dömes, om förfarandet ej utgör ett led
i gärning som är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971: 69), tUl
böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtUgen
vidtager åtgärd med kilometerräknarapparatur på fordon så att körsträcka som
skall ligga till grund för beräkning av kilometerskatt för fordonet ej
registreras eller registreras för lågt dömes, om förfarandet ej utgör ett led
i gärning som är belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:
69), till böter eller fängelse i högst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelsen i 34 § första stycket gäUer även föraren, om
han kände till hindret för fordonets brukande.
Senaste lydelse 1975:276. ti Riksdagen
1975176.1 saml. Nr 181
Bestämmelsen
i 34 § första stycket gäUer även föraren, om han kände tUl hindret för
fordonets brukande. Detta gäller dock icke när fordonet brukas vid besiktning
eller inspektion enligt 35 § fordonskungörelsen (1972: 595).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kartong: S. 4 rad 26. Står: personbil. Rättat tUl:
lastbil.
Prop.
1975/76:181 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan av
fordonets ägare befrielse från skattepUkt för
1.
personbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kUogram,
2.
sådan med skåp-,
stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ej
över 1 800 kilogram,
3.
motorcykel,
om fordonet äges av höggradigt invalidiserad, som innehar
körkort för förande av fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
Kan fordonets ägare till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort for
förande av fordonet, får beskattningsmyndigheten likväl medgiva befrielse, om
ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för transport tiU
och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.
Beskattningsinyndigheten medger efter ansökan av fordonets
ägare befrielse från skatteplikt för fordon, som användes uteslutande eller
så gott som uteslutande vid räddningstjänst. Befrielse medges dock ej för
personbil och ej heller för sådan buss eller för sådan med skåp-,
stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil som har en
skattevikt om högst 3 000 kilogram. Som räddningstjänst anses därvid även
verksamhet som bedrives av annan än staten eller kommun.
41 §5
Har kilometerskattepliktig buss, Har för
kilometerskattepUktig
lastbU eUer släpvagn använts utom buss, lastbil eller
släpvagn som an-
riket återbetalas fordonsskatt för vänts utom riket där utgått skatt
varje dygn under vilket fordonet eller avgift för trafik med eller
har använts utom riket med ett be- innehav av fordonet återbetalas
lopp som motsvarar 3 procent av fordonsskatt för varje dygn för
skatten för den månad under vil- vilket skatt eller avgift har erlagts
ken användningen skett. / utlandet med ett belopp som mot-
svarar 3 procent av skatten för den månad under
vilken användningen skett. Motsvarande gäller när sådant fordon använts i Norge
och där utgått kilometerskatt för for- donet.
' Senaste lydelse 1975:276.
Prop. 1975/76:181 5
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Har
kilometerskattepliktig lastbil, buss eller släpvagn använts utom riket avräknas
kilometerskatt som belöper på körsträckan i utlandet. Motsvarande gäller i
fråga om kilometerskattepUktig personbil som använts utom riket i annat land
än Norge.
Som
förutsättning för återbetalning eller avräkning enligt första eller andra
stycket gäller att meddelade föreskrifter i fråga om lämnande av uppgifter i
samband med användning utom riket iakttagits.
42 §6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringen meddelar bestämmelser
om beskattning av fordon, som brukas enligt saluvagnslicens eller interimslicens,
och om beskattning av fordon, som för tillfälligt brukande förts in från utlandet
eller av utomlands bosatt person för sådant ändamål förvärvats här.
Regeringen meddelar
bestämmelser om beskatttung av fordon, som brukas enligt interimslicens, och
om beskattning av fordon, som av utomlands bosatt person för tillfälligt
brukande förvärvats här.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
1 till vägtrafikskattelagen (1973:601)'
Fordonsskatt
Fordonsslag
Skattevikt, kilogram
Skatt, kronor
grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundratal
kilogram över den lägsta vikten i klassen
A
Motorcyklar
1 Tvåhjulig motorcykel
utan sidvagn
2 Annan
motorcykel
0-
76-
0-
75
45 60 90
0 0
B
Personbilar
0-901-
900
165 207
0
42
C Bussar
1 Buss som är inrättad för drift endast med bensin eller
gasol
0-1601-3 001-
1 600 3 000
165 203 704
0
38 7
2 Annan
buss
0-
1601-
3001-
7 001-
10 001-
30 001-
1600
3 000
7 000
10 000
30 000
165
203
715
1449
2 424
11783
0
38 18 32 47 11
D T.astbilar
1
Lastbil som är inrättad för drift endast med bensin eller gasol
0-1601-3 001-
1 600 3 000
165 204 719
0
39
8
Senaste lydelse 1974: ' Senaste lydelse 1975:
869. 276.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fordonsslag
Skattevikt, kilogram
Skatt,
kronor
grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundratal
kilogram över den lägsta vikten i klassen
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Annan
lastbil
2.1 med
anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar
0- 1 600
165
0
1 601 - 3 000
204
39
3 001- 7 000
728
17
7 001-10 000
1431
40
10
001-15 000
2 663
72
15
001-20 000
6 287
46
20 001 -
11001
10
med tre eller flera
0- 1 600
165
0
hjulaxlar
1601- 3 000
204
39
3 001- 8 000
728
17
8 001-12 000
1 595
34
12
001-18 000
2 981
60
18
001-27 000
6 596
75
27 001 -
13 281
10
2.2 utan
anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar
0- 1 600
165
0
1 601 - 3 000
204
39
3 001- 6 000
722
11
6 001-10 000
1066
25
10
001-14 000
2 094
53
14
001-17 000-
4 256
95
17
001-20 000
7 129
118
20 001-
10 564
13
med tre eller flera
0- 1 600
165
0
hjulaxlar
1601- 3 000
204
39
3 001- 6 000
721
10
6 001-11000
1029
18
11
001-15 000
1255
44
15
001-18 000
3 749
78
18
001-27 000
6 100
89
27 001 -
14 032
11
E
Traktorer och
-
motorredskap
1
Trafiktraktor och regi-
0- 1 300
300
0 .
strerat
motorredskap
1 301 - 3 000
345
45 .
3 001- 7 000
1 140
75
7 001-
4 200
135
2
Traktor klass II
0- 2 500
120
0
2 501- .
180
0
F
Släpvagnar
1
Släpvagnar med skatte-
vikt
högst 3 000 kilogram
påhängsvagn
0- 1 000
180
0
1001- 3 000
205
25
annan släpvagn
0- 1 000
120
0 . , '.
1 001 - 3 000
137
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fordonsslag
Skattevikt, kilogram
Skatt,
kronor
grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundratal
kilogram över den lägsta vikten i klassen
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Släpvagnar med skatte-
vikt
över 3 000 kilogram.
som
dragés uteslutande av
bensin-
eller gasoldrivet
motorfordon'
2.1
påhängsvagnar
med en hjulaxel
3 001-
693
13
med två eller flera
3 001-13 000
690
10
hjulaxlar
13 001-
1 680
0
2.2
andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 001-
469
9
med två hjulaxlar
3 001-13 000
467
7
13 001-
1 160
0
med tre eller flera
3 001-13 000
465
5
hjulaxlar
13 001-
960
0
3
Kilometerskatte-
pliktiga
släpvagnar
3.1
påhängsvagnar
med en hjulaxel
3 001- 4 500
358
18
4 501- 6 000
643
18
6 001- 8 000
965
25
8 001-
1 508
38
med två eller flera
3 001- 4 500
353
13
hjulaxlar
4 501- 6 000
573
13
6 001- 8 000
804
14
8 001-10 000
1 110
20
10
001-14 000
1 635
35
14
001-18 000
3 183
43
18
001-19 000
5 090
50
19
001-23 000
5 535
0
23
001-28 000
5 860
0
28 001-
6 185
0
3.2
andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 001- 5 000
244
14
5 001- 8 000
549
14
8 001-
1 023
28
med två hjulaxlar
3 001- 5 000
238
8
5 001- 8 000
440
10
8 001 -11 000
765
15
11
001-14 000
1 308
23
14
001-17 000
2 088
28
17 001-
3 018
38
med tre eller flera
3 001- 5 000
227
7
hjulaxlar
5 001- 8 000
392
7
8 001-11000
627
7
11001-14
000
914
9
14
001-17 000
1285
15
17 001
-20 000
1 814
19
20
001-25 000
2 487
22
25
001-30 000
3 806
31
30
001-32 000
5 539
39
32
001-35 000
6 280
0
35
001-40 000
6 450
0
40 001-
6 640
0
' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatf enligt 3. Dragés släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat motorredskaputgår
skatt enligt 4.
Kartong: s. 8, rad 51. Står: 33, 34 och 43 §§. Rättat tiU:
33 och 36 §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grundbelopp
tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i
klassen
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Släpvagnar med skatte-
vikt över
3 000 kilogram.
som
dragés av trafik-
traktor
eller registrerat
motorredskap»
4.1
påhängsvagnar
med en hjulaxel
3 001- 4 500
798
33
4 501- 6 000
1 369
34
6 001- 8 000
1969
44
8 001-
2 967
67
med två eller flera
3 001- 4 500
790
25
hjulaxlar
4 501- 6 000
1226
26
6 001- 8 000
1 682
27
8 001-10 000
2 306
51
10
001-14 000
3 566
71
14
001-18 000
6715
90
18
001-19 000
10 637
97
19
001-23 000
11 535
25
23
001-28 000
13 181
16
28 001 -
14 646
16
4.2
andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 001- 5 000
537
25
5 001- 8 000
1 102
25
8 001-
1 941
47
med tvä hjulaxlar
3 001- 5 000
530
18
5 001- 8 000
945
18
8 001-11 000
1 552
33
11
001-14 000
2 746
49
14
001-17 000
4 406
59
17 001-
6 383
71
' med
tre eller flera
3 001- 5 000
527
15
hjulaxlar
5 001- 8 000
882
15
8 001-11 000
1 389
20
11001-14
000
2 170
28
14 001-17 000
3 202
40
17
001-20 000
4 591
49
20
001-25 000
6 251
59
25
001-30 000
9 579
77
30
001-32 000
13 818
81
32
001-35 000
15 382
25
35 001
-40 000
16 488
16
40 001 -
17 648
16
' Dragés släpvagQ även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatt enligt 3.
Denna
lag träder i kraft, såvitt avser 1, 7, 10, 30, 33 och 36 §§ den 1 juli 1976, såvitt
avser 41 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser i 6 § första stycket 1 gäller fortfarande i fråga om fordon, som
vid utgången av år 1976 är undantaget från skatteplikt enligt den bestämmelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:181
2 Fiirslag till
Lag om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är
registrerade . i riket
Härigenom föreskrives följande.
1 § För här i riket icke registrerad bil, motorcykel eller
släpvagn som
införes från utlandet för tillfälligt brukande erlägges vägtrafikskatt till
staten enligt denna lag i form av fordonsskatt och kilometerskatt.
Beteckning som användes i denna lag har samma betydelse
som i vägtrafikskattelagen (1973: 601). Som totalvikt för påhäng.svagn skäll
dock gälla högst tio ton om påhängsvagnen är försedd med en axel, högst sexton
ton om påhängsvagnen är försedd med en boggi och högst tjugo ton om
påhängsvagnen är försedd med: två axlar, som icke utgör en boggi.
2
§ Fordonsskatt
enligt denna lag utgår för fordon, som avses i 1 § och vars tjänstevikt
överstiger sextio kilogram. Skatten utgår för varje påbörjad dag enUgt bilaga
1.
3
§ 1 främmande
land registrerad bU, motorcykel eller släpvagn undan-' tages från fordonsskatt
under ett år från införseln eller under den längre tid temporär tiUlfrihet
medges för fordonet under förutsättning att fordonet ej användes här i riket
för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri
eller handel. Som sådan transport av varor anses icke befordran av passagerares
resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna i
detta stycke gäller också i fråga om fordon som förhyrts utan förare.
I främmande land registrerad bil, motorcykel eller
släpvagn sOm avses att användas här i riket för persontransport mot betalning
eller för transport av varor för industri eller handel, undantages från fordonsskatt
under lika lång tid som motsvarande förmån i det främmande landet tillkommer i
Sverige registrerat sådant fordon, eller, om det främmande landet är anslutet
till konventionen den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid
internationell befordran av resande eller konventionen samma dag rörande
beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran, under den tid
temporär tullfrihet medges för fordonet.
Släpvagn, som vid framförande på allmän väg i den stat där
den hör hemma, icke är underkastad registreringsplikt där anses vid tillämpning
av första eUer andra stycket som registrerad i den staten.
4 § Kilometerskatt enligt denna lag utgår för brännoljedriven
lastbil
eller brännoljedriven buss. Sådan skatt utgår också för släpvagn, som
dragés eller avses att dragas av brännoljedriven lastbil eller brännolje
driven buss och vars totalvikt överstiger 10 000 kilogram.
Kilometerskatt utgår enligt bilaga 2 för varje hdt tiotal
kilometer av den körsträcka fordonet tillryggalägger här i riket. Körsträckan
fastställes schablonmässigt. Uppgår den sammanlagda körsträckan Ull högst
femtio kilometer, utgår ej skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 191S116:181 10
5 §
Vägtrafikskatt enUgt denna lag erlägges, om ej annat sägs, i sam
band med fordonets införsel.
Föreligger
särskilda skäl får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att skatt får betalas i annan ordning än som anges i första stycket.
6 §
Inträder skyldighet att erlägga fordonsskatt enligt denna lag för
fordon som enUgt 3 § undantagits från sådan skatt, erlägges skatten
utan dröjsmål till tullmyndighet. Detsamma gäller om fordonsskatt eller
kilometerskatt skall utgå med högre belopp än som erlagts i samband
med införseln.
Underlåter
någon att fullgöra vad, som åUgger honom enligt första stycket, förordnar
länsstyrelse på anmälan av generaltullstyrelsen att fordonet skall
omhändertagas av polismyndighet.
7 §
Då fordon som.avses i 1 § återutföres ur riket eller tiden för dess
tillfälliga brukande annars utgått, erlägges, om skatt i strid mot vad
som föreskrives i denna lag ej betalats till fuUo, felande belopp utan
anmaning tUl tuUmyndigheten i utförselorten om fordonet återutföres
och annars till den tuUmyndighet, hos vilken fordonet förtullas.
Har
skatt betalats med högre belopp än som svarar mot den tid eller den körsträcka
för vilken skatt skall utgå, återbetalas efter ansökan överskjutande belopp av
tullmyndigheten. Återbetalning sker ej av belopp som understiger 50 kronor per
fordon och resa.
8
§ Brukar nägon fordon, för
vilket skatt enligt denna lag skall utgå, utan att skatt erlagts eller
medgivande enligt 5 § andra stycket lämnats, dömes till böter. Har brukandet
föranletts, av oförutsedd händelse eller är gärningen att anse som ringa skall
ej dömas tiU ansvar.
9
§ Talan mot beslut enligt denna
lag av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen föres hos
generaltullstyrelsen genom besvär. Besvärs-handlingen skall ha kommit in inom
sex månader från den dag då beslutet meddelades.
Talan
mot generaltullstyrelsens beslut föres hos kammarrätt.
10 §
Föreligger synnerliga skäl får regeringen eller myndighet som re
geringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt en
ligt denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977 då kungörelsen (1973: 778) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i fiket upphör att
gälla. Den upphävda kungörelsen tillämpas dock fortfarande vid beskattning av
fordon som införts till landet före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:181 H
Bilaga 1 till lagen (1976: 000) om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som icke är registrerade i riket
Fordonsskatt '
Fordonsslag Totalvikt, Skatt,
kronor för
kilogram påbörjad
dag
1.
Motorcykel -0,25
2.
Personbil 1 .
3.
Släpvagn,
kopplad till eller av- -
0,25 sedd att kopplas till personbil
4.
LastbU, buss
eller släpvagn, kopplad till eller avsedd att kopplas till lastbil eller buss
0-10 000
6
10
00115 000
11
15
00120 000
22
20 001
33
Bilaga 2 till lagen (1976: 000) om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som icke är registrerade i riket
Kilometerskatt
Fordonsslag
Totalvikt, kilogram
Skatt, kronor för 10 kilometer
1. Brännoljedriven lastbil eller
brännoljedriven buss
2. Släpvagn kopplad till eller
avsedd att kopplas till bränn
oljedriven lastbil eller bränn
oljedriven buss
010 000 10 00115 000 15 00120 000 20 001
10 00115 000 15 00120 000 20 001
'0,80 1,20 ' 1,50
.
1,80 . . .
0,20 0,30 0,50
3 Förslag till
Lag om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrives följande.
1 § Saluvagnsskatt utgår tiU staten enligt denna lag för
bil, motorcykel, traktor, motorredskap eller släpvagn, som får,brukas med stöd
av saluvagnslicens enUgt 38 § bilregisterkungörelsen (1972: 599).
Länsstyrelse som meddelat saluvagnslicens påför saluvagnsskatt.
Statens trafiksäkerhetsverk verkställer uppbörd av sådan skatt för länsstyrelsens
räkning.
t2 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 181
Prop. 1975/76:181 12
2
§ Skattskyldig är den för
vilken saluvagnslicensen gäller.
3
§ Saluvagnsskatt utgår för
helt kalenderår räknat med trehundratjugofem kronor för bil,
femtiofem
kronor för motorcykel,
etthundrasextio
kronor för traktor, motorredskap eller släpvagn. Saluvagnsskatt erlägges för
det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av
Ucensen. Skatt anges i helt krontal, så att öretal bortfaller.
4 §
Saluvagnsskatt utgår för kalenderår eller den del därav som åter
står när skatteplikt inträder.
Föreligger
skattepUkt under del av kalendermånad, utgår saluvagnsskatt för hela månaden.
5
§ Upphör skatteplikt under tid
för vilken skatt erlagts, återbetalas efter ansökan överskjutande belopp till
den skattskyldige, sedan utlämnad saluvagnsskylt återställts.
6
§ Vad i uppbördslagen (1953:
272) stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skatt skall i tiUämpUga
delar gälla saluvagnsskatt.
Införsel
enligt införsellagen (1968: 621) får äga rum vid indriviung av saluvagnsskatt
och restavgift.
7 §
Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om saluvagnsskatt föres
genom besvär hos kammarrätt. Beslut om saluvagnsskatt gäller utan
hinder av förd talan, om ej annat förordnas.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977 då kimgörelsen (1973: 781) om saluvagnsskatt
upphör att gäUa utom i fråga om förhåUande som hänför sig tiU tid före den 1
januari 1977. Den nya lagen tillämpas redan före ikraftträdandet i fråga om saluvagnsskatt
för år 1977.
4
Förslag till
Lag
om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom
föreskrives att 31 § trafikskadelagen (1975: 1410) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
31 §
Den
som tmderlåter att fullgöra sin försäkringspUkt beträffande motordrivet fordon
som är registrerat här i landet och ej är avställt dömes tiU böter.
Om
annat motordrivet fordon brukas i trafik här i landet med den försäkringspliktiges
vilja och vetskap utan att föreskriven trafikförsäkring finns, dömes den försäkringspUktige
till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
TUl
böter dömes även annan som brukar eller låter bruka motordrivet fordon i
trafik här i landet med kännedom om att föreskriven försäkring icke finns.
Föreslagen lydelse
TiU
böter dömes även annan som brukar eller låter bruka motordrivet fordon i
trafik här i landet med kännedom om att föreskriven försäkring icke finns.
Detta gäller dock icke när motordrivet fordon brukas vid besiktning eller inspektion
enligt 35 § fordonskungörelsen (1972: 595).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.
Prop. 1975/76:181 14
Utdrag-
FINANSDEPARTEMENTET . PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde: 1,976-03-18
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson
Föredragande:
statsrådet Sträng
Proposition
om ändring i vägtrafikbeskattningen, m. m.
Inledning
Sedan
i början av 1970-talet har vägtrafikbeskattningen ändrats i framför allt två
väsentliga hänseenden. Genom beslut av 1970 års riksdag inleddes en reform i
fem etapper av den årliga fordonsskatten. De tre första etapperna genomfördes
med verkan från ingången av år 1971, 1973 resp. 1975. Omläggningen berör endast
lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt över tre ton. Den iimebär
sänkt skatt för flertalet bussar, bensindrivna lastbilar och brännoljedrivna
lastbilar utan anordning för påhängsvagn. Den irmebär vidare höjd skatt för
flertalet andra fordon, dvs. bräimoljedrivna lastbilar med anordning för påhängsvagn,
kilometerskattepliktiga släpvagnar och släpvagnar som dras av trafiktraktorer
eller registrerade motorredskap. Vidare har kilometerskatt införts den 1
januari 1974 för personbilar, bussar och lastbilar, som drivs med annat
drivmedel än bensin eller gasol, dvs. i praktiken för brännoljedrivna fordon av
dessa slag. Den 1 juni 1976 införs kilometerskatt även för släpvagnar med
skattevikt över 3 000 kg, som dras av kilometerskattepUktigt motorfordon.
I
det följande behandlas, förutom fjärde etappen av omläggningen av
fordonsskatten och avvägningen mellan fordonsskatt och kilometerskatt, även
frågor om den internationella trafiken, beskattning av räddningsfordon och saluvagnsskatt
samt vissa andra särskilda frågor.
Gällande
ordning m. m.
Bestämmelser
om vägtrafikbeskattningen finns i första hand i vägtrafikskattelagen (1973:
601, ändrad senast 1975: 1421, VSL) och i förordningen (1973: 602) om särskild
vägtrafikskatt (ändrad senast 1975:
Prop.
1975/76:181 15
1408). Uppbörd av skatt m. m. regleras i vägtrafikskattekungörelsen
(1973: 776, ändrad senast 1975: 280). Bestämmelser om den internationeUa
trafikens beskattning finns i kungörelsen (1973: 777) om återbetalning och
avräkning av vägtrafikskatt m. m. för fordon som använts utom riket (ändrad
senast 1975: 281) och i kungördsen (1973: 778) om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som icke är registrerade i riket (ändrad senast 1974: 869,
övergångsbest.).
Därutöver finns särskilda bestämmelser i oUka häitseenden
i ett flertal andra författningar (SFS 1973:779781, 1973: 788, 1975: 279,
1975: 283). Av dessa kan särskilt nämnas kungörelsen (1973: 781) om saluvagnsskatt
(ändrad senast 1974: 869, övergångsbest.).
Vägtrafikbeskattningen i egentlig mening utgöres av de för
vägväsendet specialdestinerade skattema som utgår enligt VSL och skatt-på
bensin enligt lagen (1961: 372) om bensinskatt (omtryckt 1975: 274). Därutöver
träffas vägtrafiken av skatt enligt förordningen (1973: 602) om särskild
vägtrafikskatt och av skatt på drivmedel enligt lagen (1957: 262) om allmän
energiskatt (omtryckt 1975: 272).
Vägtrafikbeskattningen består av en fast del,
fordonsskatt, och en rörlig del, som varierar med fordonets användning. Den
rörliga delen av beskattningen utgår för'bensindrivna fordon i form av
bensinskatt och för brännoljedrivna personbilar, bussar och; lastbilar i form
av kUometerskatt. Fr. o. m. den 1 juni 1976 utgår kilometerskatt även för
sådana släpvagnar med, skattevikt över 3 ton som dras av kilometerskattepliktigt
fordon. Den ej specialdestinerade skatten är på samma sätt uppdelad i särskUd
fordonsskatt, särskild kUometerskatt och allmän energiskatt på motorbränslen.
Fullföljande av 1970 års riksdagsbeslut
Det beslut som fattades av 1970 års riksdag om en
omfördelning i etapper av den specialdestinerade fordonsskatten syftade till
att bättre anpassa beskattnmgen till kostnadsansvaret enligt gäUande trafikpolitiska
riktlinjer. Omfördelningen skuUe ske inom ramen för ett oförändrat totalt
skatteuttag för de fordon som berörs ay reformen. Omfördelningen skulle
genomföras enUgt följande plan:
etapp I 1.1.1971 10 % av hela omläggningen II; 1.1.1973 15 %"
III 1.1.1975 25 %" .
IV
1.1.1977 25 %"
V
1.1.1979 25 %"
Etapperna IIII har genomförts planenligt. Beträffande
närmast föregående etapp hänvisar jag tUl prop. 1974:164, SkU 1974:59, rskr
1974:385.
Prop. 1975/76:181 16
Avvägningen
mellan fordonsskatt och kilometerskatt
Övergången
till kilometerskatt har gjorts på grundval av bilskatteutredningens förslag i betänkandena
(SOU 1970:36) Kilometerbeskattning och (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningen.
Det förstnämnda betänkandet innehöll principförslag i fråga öm
kilometerskatten under det att ett detaljerat förslag lades fram i det
sistnämnda betänkandet.
Utredningen uttalade i
principbetänkandet att beskattningen av bensindrivna fordon och lätta
släpvagnar tiU sådana fordon var tiUfredsställande med hänsyn till kostnadsansvarighetsprincipen.
Systemet med fordonsskatt och brännoljeskatt ansågs däremot otilhäckUgt när det
gällde kravet på att beskattningen skulle kunna varieras med hänsyn till de
enskilda fordonens körsträckor, totalvikter och axelarrangemang. Det ansågs
inte heller möjUgt att genom dispenser eUer någon form av dag- eller veckoskatt
tillgodose kravet på att skatten skulle anpassas efter fordonsutnyttjandet. I prop,
1971: 153 föreslogs, med hänsyn främst till konstaterade svårigheter att
upprätthålla en effektiv kontroll av beskattningen av brännolja, att
principbeslut skulle fattas om införande av kUometerskatt som ersättning för brännoljeskatten
och den särskilda motorbränsleskatten på brännolja. Riksdagen beslöt i enlighet
med förslaget (SkU 1971: 67, rskr 1971: 339).
I slutbetänkandet
Vägtrafikbeskattningen föreslog bilskattelitredningen att i princip hela
fordonsskatten för brännoljedrivna personbilar, bussar och lastbilar samt för
släpvagnar över 3 tons totalvikt till sådana fordon skulle ersättas med
kilometerskatt. För att åstadkomma en mjuk övergång till kilometerskatten
kunde man enligt utredningen använda sig av mängdrabatter, dvs. skatten per
kilometer kunde minska när körsträckan ökade. Utredningen uttalade vidare att
de fasta kostnader ett fordon orsakade i princip var lika stora, oberoende av
fordonets egenskaper, och att dessa kostnader låg i storleksordningen 600700
kr. per år. Vidare pekade utredningen på att en hög fast skatt orsakade krav pä
restitution eller nedsättning av skatt när den årliga körsträckan var ovanligt
låg. Dessa skäl talade enUgt utredningen för övergång till en renodlad
kilometerskatt. Genom en mängdrabatt kunde man skapa, förutom en smidig
övergång från fordonsskatt till kilometerskatt, en anledning för fordonsägarna
att utnyttja sina fordon på ett effektivt sätt. Mängdrabatt skulle också kunna
utgöra ett regionalpolitiskt instrument.
Utredningens förslag om en
renodlad kilometerskatt fick ett blandat mottagande av remissinstanserna
(beträffande dessa hänvisar jag till förteckningen i prop. 1972: 115, s.
910). Flertalet som yttrade sig i frågan ansåg det motiverat att kombinera
kilometerskatten antingen med en mängdrabatt eller med en fast skatt.' Till dem
som förordade fast skatt vid sidan av kUometerskatten hörde statens färnvägar,
riksrevisionsverket. Landsorganisationen i Sverige, Svenska
busstrafikförbundet och
Prop.
1975/76:181 17
Svenska
åkeriförbundet medan IVA:s transportforskningsdelegation, Motorbranschens
riksförbund, Näringslivets transportdelegation. Skogs-industriernas
samarbetsutskott, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska
petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen godtog förslaget om en renodlad
kilometerskatt med mängdrabatt. Flera remissinstanser pekade dock på att
mängdrabatter skulle medföra praktiska och administrativa svårigheter.
1
prop. 1973: 94 uttalades att kilometerskatt t. v. skulle ersätta endast brännoljeskatten
och den särskilda motorbränsleskatten på brännolja. På grund härav sköts avgörandet
av den lämpliga avvägningen mellan fast och rörlig skatt liksom mängdrabattfrågan
på framtiden. Propositionen i denna del godtogs av riksdagen (SkU 1973: 41, rskr
1973: 254).
Ett principförslag om
införande av kilometerskatt för vissa släpvagnar lades fram i prop. 1974: 164,
som godtogs av riksdagen (SkU 1974: 59, rskr 1974: 385). I prop. 1975: 62
lämnades förslag bl. a. dU den närmare utformningen av kilometerskatten för
släpvagnar. Även detta förslag godtogs av riksdagen (SkU 1975: 26, rskr
1975:186). Kilometerskatten för släpvagnar ersätter inte endast den mot
drivmedelsskatterna svarande delen av fordonsskatten och den särskilda
fordonsskatten utan också omkring hälften av den återstående fordonsskatten.
Som skäl för en längre gående omläggning till kilometerskatt för släpvagnar än
för motorfordon anfördes bl. a. att man därigenom kunde nästan helt slopa den
nedsättning av fordonsskatt som medgavs p. g. a. kort körsträcka.
I
detta sammanhang bör nämnas den ändring i 12 § VSL, som trädde i kraft den 1
juni 1976. Ändringen innebar en förkortning av den av-ställningstid som krävs
för avräkning eller återbetalning av fordonsskatt och särskild fordonsskatt.
Enligt annars gällande bestämhielser måste ett fordon vara avställt minst en kalendermånad
för att avstäUningen skall leda till skatteminskning. Detta följer av
bestämmelsen i 12 § första stycket VSL. Uppgår fordonsskatt och i förekommande
fall särskild fordonsskatt tillsammans tUl minst 4 800 kr. för helt år avräknas
eller återbetalas skatt för avställiungstid som omfattar minst 15 dagar. Har fordonet
övergått till ny ägare under avställningstiden krävs inte någon minsta tid för avställningen.
Genom dessa nya bestämmelser uppnås en bättre anpassning av beskattningen till
fordonens faktiska utnyttjande.
Den
internationella trafiken
Sedan
gammalt har beskattningen av fordon registrerade i Sverige byggt på den s. k.
nationalitetsprincipen. Enligt denna princip skall ett fordon beskattas i det
land där det hör hemma oberoende av var det används. Vanligen gäller dock att
beskattning i princip sker även av fordon från andra länder. Den
dubbelbeskattning som härigenom uppkommer kan undanröjas genom
överenskommelser om ömsesidig skatte-
Prop. 1975/76:181 18
befrielse.
Sverige har biträtt 1956 års konventioner om beskattnLng av internationell
vägtrafik (SÖ 1958: 35) och dessutom ingått åtskUUga bilaterala avtal.
Härigenom har uppnåtts att svenska fordon befrias från uttändsk fordonsskatt
eller motsvarande vid användning i utiandet och att utländska fordon befrias
från svensk fordonsskatt vid användning här. Av de länder i Europa med vilka
Sverige har något transportutbyte att tala om är det endast Västtyskland och
Spanien som f. n. tar ut fordonsskatt för svenska fordon. När det gäller vissa
länder, t. ex.. Portugal och Turkiet, föreligger en på faktisk ömsesidighet
grundad skattebefrielse. I fråga om Norge är förhållandena delvis annorlunda.
Det norska systemet för vägtrafikskatt avviker från det traditionella på det
sättet att det inte innehåller någon fast skatt för brännoljedrivna lastbilar
och bussar och för släpvagnar till sådana fordon. För sådana fordon utgår
endast kilometerskatt, vilket gäller även fordon som är registrerade i Sverige
vid användning i Norge. Norge har biträtt 1956 års konventioner.
En
renodlad tiUämpning.av nationalitetsprincipen skulle ge upphov till
viss dubbelbeskattning i de fall t.ex. ett svenskt fordon används i an
nat land och där beläggs med fordonsskatt eUer motsvarande. Bl. a.
för att undvika en sådan dubbelbeskattningseffekt infördes med verkan
från den 1 juli 1971 rätt till återbetalning av automobilskatt för fordon
som använts utom riket (prop. 1971: 97, SkU 1971: 38, rskrl971: 202,
SFS 1971:320321), Till grund för införandet härav låg också en
strävan att bättre anpassa vägtrafikbeskattningen fordonens kostnads
ansvar. .
Av
praktiska skäl fick rätten till återbetalning av skatt generell utformning.
Bestämmelserna härom ändrades bl. a. i samband med införandet av VSL och
återfinns nu i kungörelsen om återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m. m.
för fordon som använts utom riket. Bestämmelsema omfattar numera, också
kilometerskatt, som inte tas ut för körsträcka utanför Sverige.
Enligt
nu gällande bestämmelser medges återbetalning av fordons
skatt och särskild fordonsskatt i fråga om kilometerskattepliktig buss
eller lastbil och i fråga om sådan skatt för skattepUktig släpvagn, vars
skattevikt överstiger 11 000 kg. Fr. o. m. den I juni 1976 gäller åter
betalningen i fråga om alla släpvagnar som är kilometerskattepliktiga,
dvs. har en skattevikt över 3 000 kg och dras av kilometerskattepUktigt
fordon. Samtidigt ändras den särskilda vägtrafikbeskattningen så att den
särskilda fordonsskatten för dessa, släpvägnar ersätts av, särskild kilo
meterskatt. , . .
För brännoljedrivna
personbilar gäller att kilometerskatt inte utgår
för körsträcka utom riket i annat land än Norge. Återbetalning av for
donsskatt medges inte. . -
Återbetalning
av fordonsskatt medges för varje: påbörjad dag av.
Prop. 1975/76:181 19
utlandsvistelsen
och utgör för dag 3 % av fordonsskatten för den månad under vilken
utlandsvistelsen inträffar. Systemet bygger i sin nuvarande utformning på
tullmyndigheternas medverkan. Detsamma gäller avräkningen av kilometerskatt,
som kräver särskilda avstämpUngar vid ut- och inresa. I fråga om trafiken på
Norge gäller att gränspasse-ring i vissa fall får ske på plats där tullanstalt
saknas eller på tid då tullanstalt är obemannad. I sådana fall skall den som
svarar för fordonet stämpla av räknaren och skicka avstämpUngskortet till bUregistret.
Med hänsyn till omfattningen av den svenska lastbUstrafiken på Norge och till
att ett svenskt fordon i många fall kan passera gränsen meUan Sverige och Norge
flera gånger under ett dygn blir det sammanlagda antalet avstämplingskort
mycket stort.
Som
exempel på återbetalningens storlek kan nämnas.att en lastbil, utan anordning
för påhängsvagn, med 3 axlar och skattevikten 18 500 kg tillsammans med en 3-axUg
släpvagn med skattevikten 20000 kg belastas med fordonsskatt om 9 040 kr. per
är, vilket ger en återbetalning om ca 23 kr. per dag, allt enligt de
bestämmelser som träder i kraft den 1 juni 1976.
Kilometerskatt
tas i.Norge ut för svenska brännoljedrivna lastbilar och bussar och deras
släpvagnar när de används där. Skatten debiteras i princip vid inresan. Gränspassering
utan tullkontroll får ské endast efter förhandstillstånd och endast i vissa
fall. Tillstånd kan ges t. ex. för regelbunda virkestransporter. Kilometerskatten-betalas
då i efterhand på grundval av särskilda uppgifter från fordonsägaren.
Räddningstjänstens
fordon
Redan
när automobilskatteförordningen infördes år 1922 undantogs från skatteplikt
sådana.bilar som var inrättade uteslutande för brandväsendet eller för
transport av. sårade eUer sjuka. Genom ett tUlägg år 1932 kom även släpvagnar
att omfattas av undantaget. Förutsättningarna för skattefrihet ändrades år
1938 så att även ej specialutrustad bil med tillhörande släpvagn var skattefri
om den användes uteslutande för brandväsendet och var försedd med tydlig
beteckning som visade att den tjänade brandväsendet. Dessa bestämmelser gällde
till dess VSL trädde i kraft den 1 januari 1974. Enligt VSL är endast fordon,
som är inrättade uteslutande för brandväsendet, undantagna från skatteplikt. Undantaget
gäller alltså endast de specialutrustade brandfordonen. Det omfattar både
fordonsskatt och kUometerskatt.
Till
grund för de nya bestämmelserna, i VSL ligger att sjuktransportfordonen och de
ej specialutrustade brandfordonen kan antas ha normala körsträckor och de bör
därför enligt kostnadsansvarighetsprincipen bära samma skatt som övriga fordon.
Dessutom gäller att dessa fordon oftast är bensindrivna, varför undantag från :skattepUkt
skulle ge olika
Prop. 1975/76:181 20
resultat
för dessa fordon och för dem som är brännoljedrivna. Som skäl för det
begränsade undantaget åberopades också att det i vissa fall var svårt att
skilja de ej specialutrustade fordonen från övriga skattepUktiga fordon.
I
skrivelse till finansdepartementet har Svenska kommunförbundet tagit upp frågan
om beskattning av nya fordonstyper som tillförts brandförsvaret med anledning
av att kommunema enUgt den nya brandlagen (1974: 80) fått ett utvidgat
ansvarsområde. Enligt 1 och 2 §§ skall kommun svara för räddningstjänst, varmed
förstås verksamhet som syftar tiU att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning
eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eUer
i miljön. Förbundet har hemstäUt att även andra räddningsfordön än brandfordon undantas
från skattepUkt.
över
Svenska kommunförbundets skrivelse har riksskatteverket, statens ttafiksäkerhetsverk
och dåvarande bilregisternämnden avgett yttrande. Riksskatteverket har bl.a.
anfört att nya fordonstyper, i vissa fall specialutrustade för
räddningstjänsten, tillförs brandförsvaret och pekar särskilt på släpvagnar för
transport av specialutrustning, som skall användas vid bekämpning av olje- och kemikalieutflöde,
och på vissa släpvagnar för transport av räddningsbåtar. Enligt verkets uppfattning
kan Uka starka skäl för skattefrihet anföras i fråga om sådana fordon. Statens
trafiksäkerhetsverk har anfört att besiktiungsmännen i samband med
registreringsbesiktning avgör om ett fordon är inrättat uteslutande för
brandväsendet och, om så är faUet, inför uppgift härom på
besiktningsinstrumentet. För att ett fordon skall anses som sådant brandfordon
kräver man att det är försett med fast specialutrustning för brandväsendet.
Verket framhåller att gränsdragningen utgör ett problem. I fråga om fordon,
som utgör ett meUanting av speciaUnrättade och ordinära fordon får man avgöra
klassificeringen från fall till fall. Huvuddelen av de nya fordon som tillförs
brandväsendet bedöms bU skattepliktiga enligt gällande bestämmelser.
Bilregisternämnden har framhållit att det är angeläget att enkla och enhetiiga
regler gäller för bedömning av skattepliktsfrågan. Om skälet för skattefrihet
skall vara korta körsträckor bör krav ställas på att fordonen skall vara
specialutrustade.
Saluvagnsskatt
Bestämmelser
om saluvagnsskatt finns i kungörelsen (1973: 781) om saluvagnsskatt (ändrad
1974: 869, övergångsbest.). Beskattningen är anknuten tiU bestämmelserna om saluvagnslicens
i 38 § bUregisterkungö-relsen (1972: 599). Med stöd av saluvagnslicens får,fordon
användas bl. a. för demonstrationsköming. Endast den rsom yrkesmässigt driver tillverkning
av eller handel med fordon kan få saluvagnslicens. Länssty-
Prop. 191Sfl6:181 21
relsen
meddelar licens. Sedan licensinnehavaren anmält det antal fordon han vill kunna
använda samtidigt med stöd av licensen skickar länsstyrelsen de särskilda
registreringsskyltar licensinnehavaren behöver, imder fömtsättning att saluvagnsskatten
betalats. För personbil, lastbU och buss krävs två skyltar och för övriga
fordon en skylt. ,
Saluvagnsskatt erläggs årUgen.
De skyltar som sänts till Ucensinne-havaren får denne använda så länge han har licens
och betalar saluvagnsskatt. Länsstyrelsen verkställer uppbörd av saluvagnsskatt.
Saluvagnsskatten utgör 325
kr. för bil, 55 ki. för motorcykel och 160 kr. för traktor, molorredskap eller
släpvagn, allt räknat för år. För varje skylt tas ut en avgift om 10 kr. för
år. Statsverkets intäkter av saluvagnsskatt uppgår tiU drygt 1,5 milj. kr.
Statens
trafiksäkerhetsverk har i skrivelse till finansdepartementet föreslagit vissa
ändringar av bestämmelserna om saluvagnsskatt. Verket föreslår att saluvagnsUcenserna
registreras i det centrala bilregistret, att saluvagnsskyltar tillverkas och
distribueras centralt, att endast en skylt skall behövas till varje fordon samt
att verket skall sköta uppbörden av saluvagnsskatt för länsstyrelsemas
räkning. Verket har dessutom föreslagit att skatten bestäms tiU belopp som är Uka
för alla fordon, vilket skulle ge bl. a. administrativa fördelar. Som skäl
härför har vidare åberopats att saluvagnsskyltama kommer att vara lika för alla
fordon, vUket vid olika skattesatser för olika fordon skulle medföra
kontrollsvårigheter. Verket har dock anfört att det bör vara möjligt att skilja
mellan fordon med olika skattebelastning genom att fordonsslaget markeras på
skylten.
övriga
frågor
EnUgt
10 § andra stycket VSL skall senast, erhållna, gäUande skattekvitto medföras
under färd med fordonet. Förseelse mot denna bestämmelse kan bestraffas med
böter. Vid sidan av det särskilda skattekvittot får fordonsägaren ett vanUgt
kvitto på själva betalningen antingen skattekvittot löses ut på posten mot
postförskott eller beloppet gireras. Vidare utfärdas kontrollmärke enligt 28 § bUregisterkungörel-sen
i fråga om skattepliktiga fordon endast om till betalning förfallen
fordonsskatt erlagts. I de fall fordon får användas med stöd av bevis om avställnings
upphörande enUgt 17 § första stycket andra punkten vägtrafikskattekungörelsen
och 33 § bilregisterkungörelsen lämnas dock kontrollmärke ut trots att skatt
ännu ej betalats.
Särskilda
skattekvitton utfärdas för fordonsskatt och kilometerskatt.
Svenska akeriförbundet har
i skrivelse till finansdepartementet föreslagit att skyldigheten att medföra
skattekvitto vid färd med fordon inte skall föreUgga när giltigt kontrollmärke
på föreskrivet sätt anbragts på fordonets registreringsskylt.
Prop. 1975/76:181 22
Rikspolisstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsverk och riksskatteverket har avgett yttranden över
framställningen. Statens trafiksäkerhetsverk tillstyrker förslaget utan dén
begränsning som anges i framställningen. Även rikspolisstyrelsen och riksskatteverket
tillstyrker förslaget när det gäller kvitto på fordonsskatt. Däremot anser
dessa båda myndigheter att skyldigheten att medföra kvitto på kilometerskatt
bör slopas först. sedan kontrollmärkessystemet utvidgats till att omfatta även kilometerr
skatt.
Statens
trafiksäkerhetsverk har numera i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet
föreslagit att kontroU skall göras av att kilometerskatt inte kvarstår obetald
innan kontrollmärke utfärdas. Kontrollen kan dock inte omfatta den
kilometerskatt som påförs samtidigt som kontrollmärket utfärdas eftersom
fordonsskatt och kilometerskatt även i fortsättningen uppbärs separat.
I VSL
och därmed också i förordningen om särskild vägtrafikskatt bygger bestämmdserna
om skattskyldighet på ägarebegreppet. I 7 § VSL anges att skattskyldigheten
åvilar den som är eller bör vara antecknad som ägare av fordonet i
bilregistret..Även i andra paragrafer används uttrycken ägare, den som äger
fordon osv. Ägarebegreppet är dock inte närmare angivet i VSL. Genom
anknytningen till bilregistrets uppgifter uppnås att även avbetalningsköpare
betraktas som ägare.
Den
som använder ett skattepliktigt fordon utan att skatten, är betald dömes till
böter. Detta gäller i princip även polisman, besiktningsman eller annan som
behöver provköra ett fordon i samband med besiktning eUer inspektion. FörhåUandet
är enligt trafikskadelagen (1975: 1410) detsamma i fråga om oförsäkrat fordon.
Enligt
33 § VSL dömes den som uppsåtiigen vidtar åtgärd med kilometerräknarapparatur
så att körsträckan icke registreras eUer registreras för lågt till böter eller
fängelse i högst sex månader. Om förfarandet utgör ett led i gäming som är
belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971: 69) tUlämpas dock endast
skattebrottslagen..
EnUgt
2§ skattebrottslagen är straffet för skattebedrägeri fängelse i högst två år.
Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa dömes för skatteförseelse tiU
böter.
Bestämmelsema
innebär att den söm uppsåtligen manipulerat med kilometerräknaren men ännu inte
lämnat felaktig körlängdsuppgift dömes enligt VSL. Den som dessutom lämnat
felaktig körlängdsuppgif t dömes enligt skattebrottslagen. Om brottet enligt
skattebrottslagen anses som ringa tillämpas en Undrigare straffskala än enligt VSL.
Prop.
1975/76:181 23
Föredraganden
Sedan lång tid tiUbaka har gällt att vägtrafiken skall
svara för de kostnader den orsakar samhället för bl. a. de allrnänna vägarna.
Detta kostnadsansvar har i enlighet med gällande trafikpolitiska riktlinjer
legat till grund för den av riksdagen år 1970 beslutade omfördelningen av
fordonsskatten, införandet av kilometerskatt och bestämmelsema om beskattning
av den internationella trafiken.
Fullföljande av 1970 års riksdagsbeslut
Det beslut som fattades av riksdagen år 1970 om
omfördelning av fordonsskatten gäller endast fordon med en totalvikt över tre
ton. Om-, fördelningen innebär, att fordonsskatten ökar för de tyngsta
lastbilarna och bussarna och för flertalet släpvagnar men minskar för
bensindrivna fordon och för de lättare nyttofordonen. Omfördelningen sker inom
ramen för ett oförändrat totalt uttag av fordonsskatt.
Hittills har sammanlagt hälften av hela omfördelningen
gjorts i de tre genomförda etapperna. Den fjärde etappen innebär att
ytterligare 25 % av omfördelningen görs. Den sista etappen är planerad att
genomföras den 1 januari 1979.
Det uppgjorda programmet bör enligt min mening följas. Jag
förordar därför att fjärde etappen genomförs planenligt den 1 januari 1977.
I princip är genomförandet av omfördelningen inte beroende
av om den skattebelastning som skall omfördelas utgöres av fordonsskatt eller
kilometerskatt eller én kombination härav. Eftersom jag ,i det följande
förordar att den nuvarande totala avvägningen.mellan fäst och rörlig skatt
behålls tills vidare, har författningsförslag upprättats, som innebär ändringar
endast av fordonsskattens skatteskalor.
De nya skattesatserna innebär skattesänkningar om upp till
några hundratal kronor för år för bussar och för lastbilar som är inrättade för
drift endast med bensin eller gasol. För övriga fordon lämnas i det följande exempel
på storleken av skatteändringarna för olika fordon. Som exempel har valts
fordon som ingår i en viktklass som ger en god uppfattning om den
skatteförändring som inträffar för ett stort antal fordon. Exemplen grundar sig
på uppgifter, i bilregistret den 4 september 1975.
För flertalet kilometerskattepliktiga lastbilar med
anordning för påhängsvagn (2.1 i bUaga 1 till VSL) höjs fordonsskatten.
Höjningen uppgår till ca 800 kr. när fordonet har två axlar och skattevikt
omkring 15 ton och till ca 750 kr. när fordonet har tre eller flera axlar och
skattevikt omkring 21,5 ton.
För flertalet kUometerskattepUktiga lastbilar utan
anordning för påhängsvagn (2.2 i bilaga 1 till VSL) sänks skatten, för två-axliga
bilar med upp till 300400 kr. Vissa bUar med tre eller fler axlar får skatte-
Prop. 1975/76:181 24
höjningar
men dessa stannar oftast vid några tiotal kronor medan övriga bilar av detta
slag får små skattehöjningar.
För
släpvagnarna gäUer genomgående att skatten höjs. Kilometerskattepliktiga
påhängsvagnar (3.1 i bUaga 1 tUl VSL) får skattehöjningar med t. ex. 669 kr. (en-axlig,
skattevikt 9 90110 000 kg) eUer 1 063 kr. (två- eller fleraxlig, skattevikt 15
90116 000 kg). KUometerskattepUktiga vanliga släpvagnar (3.2 i bUaga 1 till VSL)
får skattehöjningar med t. ex. 514 kr. (en-axlig, skattevikt 9 90110 000 kg),
1 459 kr. (två-axUg, skattevikt 19 90120 000 kg) eller ca 700 kr. (tre- eller fleraxlig,
skattevikt omkring 26 ton).
Av de
släpvagnar, som dras av trafiktraktor eUer registrerat motorredskap är endast
ett par hundra påhängsvagnar (4.1 i bilaga 1 till VSL). Flertalet en-axliga
påhängsvagnar har skattevikten 9 90110 000 kg och får skattehöjning om 660 kr.
Flertalet två- eller fleraxliga har skattevikten 15 90116 000 kg och får
skattehöjning om 1 130 kr. Skatte-höjningama uppgår för flertalet övriga
släpvagnar tUl några hundratal kronor.
I Ukhet
med tredje etappen bör fjärde etappen genomföras med verkan samtidigt för samtUga
berörda fordon. Detta resultat bör även denna gång, i den mån så behövs,
åstadkommas genom en extra skattedebitering resp. skatteåterbetalning i fråga
om de fordon för vilka skatt betalats enUgt äldre skattesatser för tid efter
utgången av år 1976. Antalet sådana åtgärder torde dock bli ganska Utet
eftersom de nya skattesatserna kan börja tillämpas redan vid uppbörd under
senare delen av år 1976 tiU den del uppbörden avser tid efter utgången av år
1976. Det är dock ofrånkomligt att skatt för vissa fordon irman dess kommer att
ha erlagts med för högt eller för lågt belopp. I sådana fall bör av praktiska
skäl återbetalning resp. extra skattedebitering göras. För att genomföra detta
förfarande på ett enkelt sätt bör den som vid viss tidpunkt är ägare till
fordonet återfå eller avkrävas skiUnadsbeloppet. Det bör ankonmia på
regeringen att utfärda bestämmelser härom.
Avvägningen
mellan fordonsskatt och kilometerskatt
Kostnadsansvarighetsprincipen
innebär att vägtrafiken skaU svara för de kostnader den orsakar samhället.
I
avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete har de kostnader som skall
täckas genom den specialdestinerade vägtrafikbeskattningen begränsats till vad
som av hävd täckts av denna beskatttung, nämUgen kostnaderna för vägväsendet
och vägtrafikväsendet.
Vägtrafikbeskattningen
har i Sverige under lång tid bestått av en fast och en rörlig del. Den fasta
skatten är fordonsskatten och den rörliga bensinskatt för bensindrivna fordon
och kilometerskatt för brännoljedrivna fordon. Flertalet andra länder i Europa
har också ett
Prop. 1975/76:181 25
system
med fast och rörUg skatt, den sistnämnda i form av drivmedelsskatt.
Som
tidigare nämnts förordade bilskatteutredningen i betänkandet (SOU 1972: 42)
Vägtrafikbeskattningen övergång till endast kilometerskatt för brännoljedrivna
personbilar, lastbUar och bussar samt för släpvagnar över 3 tons totalvikt tUl
sådana fordon. Utredningens förslag motiverades av att de fasta kostnadema var
små och lika stora för varje fordon samt att en hög fast skatt orsakade krav
på nedsättning av skatt när den årliga körsträckan var kortare än normalt.
Under ett övergångsskede kunde kilometerskatten utformas med en mängdrabatt, som
gav en mjuk övergång och som dessutom utgjorde ett motiv för fordonsägarna att
utnyttja sina fordon effektivt.
Flertalet
remissinstanser som har tagit upp frågan om avvägningen mellan fordonsskatt och
kilometerskatt har förordat antingen en bibehållen relativt hög fordonsskatt
eller en renodlad kilometerskatt med mängdrabatt vid längre årliga körsträckor.
Det
är enUgt min mening klart att de kostnader ett fordon orsakar för samhället och
som skall täckas genom vägttafikbeskattningen i stor utsträckiung är beroende
av fordonets körsträcka. Av det skälet skulle det vara motiverat att ta ut en
stor del av den totala skatten i form av en rörUg skatt, som sätts i relation
till körsträckan.
Denna
omständighet är dock, enligt min mening, inte tiUräckligt skäl för att nu
besluta om en ändrad avvägning mellan fast och rörlig skatt. Därtill kan läggas
att trafikpolitiska utredningen (K 1972: 07) enligt sina direktiv har att
undersöka bl. a. de samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafiken och
kostnademas fördelning på fordonen. Frågan om en mer väsentlig förändring av
nuvarande principer för uttag av vägtrafikskatt bör prövas först sedan ett
tillfredsställande beslutsunderlag föreligger. Detta bör gäUa även fördelningen
på fast och rörUg skatt.
I
enlighet härmed förordar jag att den nuvarande avvägningen mellan fordonsskatt
och kUometerskatt behålls tills vidare.
Den
intemationella trafiken
Jag
har redan i korthet berört beskattningen av den intemationella vägtrafiken.
Bestämmelser om beskattning av svenska fordon vid användning utomlands fmns i
41 § vägtrafikskattelagen (1973: 601, VSL) och i kungörelsen (1973: 777) om
återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m. m. för fordon som använts
utom riket. Bestämmelserna har ändrats senast genom SFS 1975: 276 och 1975:
281. Båda ändringama träder i kraft den 1 juni 1976. Används kilometerskattepliktig
lastbU, buss eller släpvagn utomlands medges återbetalning av fordonsskatt och körsträckan
i utlandet avräknas från den totala körsträckan vid beräkning av
kilometerskatt.
Prop. 1975/76:181 26
Rätten
till återbetalning av fordonsskatt infördes den 1 juli 1971 i
syfte att undanröja den dubbelbeskattning som uppkom när svenska
fordon beskattades både i Sverige och i annat land. Detta var särskilt
påtagligt när det gäUde Västtyskland, som intar en viktig position som
handelspartner och transitland, och Norge med vilket transportutbytet
är mycket stort. I Västtyskland utgår en dagskatt som för en normal
svensk fordonskombination uppgår till 55 DM per dag och dessutom
drivmedelsskatt. I Norge, som för nu aktuella fordon .inte har någon
fordonsskatt, utgår en förhållandevis hög kilometerskatt, som är den
samma för norska och utländska fordon. Däremot är motorbrännoljän
inte belagd med vägtrafikskatt. : _
Återbetalningen
av fordonsskatt kan också ses som ett uttryck för kostnadsansvarighetsprincipen,
vilken i detta faU skulle innebära att endast de kostnader som orsakas av
fordonen här skall täckas av vägtrafikbeska Ilningen.
Som
en konsekvens av att återbetalningsbestämmelserna getts generell utformning
befrias svenska fordon helt från fordonsskatt när de används i länder med
vilka Sverige har vägtrafikskatteavtal. .
Enligt
min mening bör rätten till återbetalning av fordonsskatt begränsas tUl sådana
fall då ett svenskt fordon har belagts med en mot fordonsskatten svarande
pålaga i utlandet. En sådan tillämpning skulle stå i god överensstämmelse med
de internationella avtal som Sverige har ingått, eftersom dessa bygger på
tanken att endast dubbelbeskattning skall undvikas. Återbetalningen medför
avsevärd arbetsbelastning för berörda myndigheter och skapar, dessutom
kontrollproblem. Jag förordar därför att rätten till återbetalning av
fordonsskatt begränsas till dé fall då en mot fordonsskatten svarande pålaga erlagts
i utlandet. Bland länderna i Europa är det f. n. endast Västtyskland.och
Spanien som tar ut fordonsskatt eller niotsvarande av svenska fordon. Jäg vill
i detta sammanhang framhålla att det f. n. pågår förhandlingar mellan Sverige
och Västtyskland om ett avtal om ömsesidig befrielse irån fordonsskatt.
Man
måste dock enUgt min mening beakta.de
särskilda förhållanden, som råder
beträffande trafikutbytet med Norge. Skattenivån i Norge och den omständigheten
att man där inte har någon separat fordonsskatt gör att det är motiverat att
även i fortsättningen tillåta återbetalning vid körning i Norge; I detta
sammanhang vUl jag också ta upp frågan om en jämförelse mellan
skattebelastningen på fordon som är registrerade i Sverige och. fordon som är
registrerade i Norge. Det har från olika håll hävdats att beskattningsreglerna
är så utformade att de ger en konkurrensnackdel för svenska åkeriföretag.
Frågan har tagits upp i riksdagen (TU 1974: 8, rskr 1974: 230) och i en
skrivelse till finansdepartementet från Svenska åkeriförbundet.
På
svenskt initiativ har förhandlingar skett méd Norge i denna fråga. Som ett
led i förhandUngarna har skattebelastningen beräknats på
Prop. 1975/76:181 27
fordon
från vartdera landet. Dessa beräkningar omfatiar för svensk del ' fordonsskatt och
kilometerskatt och för norsk del tiill, trafikavgift, importavgift,
investeringsavgift och kilometerskatt. Beräkningarna visar att de svenska åkeriföretägen
inte kan anses ha någon konkurrensnackdel av beskattningen. Detta gäller även
om den norska investeringsavgiften inte beaktas när det gäller norskregistrerade
fordon.
Systemet
med återbetalning av fordonsskatt förutsätter att de svenska tullmyndigheterna
medverkar vid ut- och inresa med fordonet. De uppgifter som lämnas vid gränspasseringama
bearbetas genom automatisk databehandling hos statens trafiksäkerhetsverk och
leder tiU återbetalning i samband med uppbörden av fordonsskatt.
De
ändrade återbefalningsbestämmdserna bör få eh annan praktisk utformning än den
nuvarande. För flertalet fordon kommer det inte att bU fråga om någon
dubbelbeskattning i vart fall inte om överenskommelse kan träffas med
Västtyskland om ömsesidig skattebefrielse. Återbetalningen bör därför inte
längre bygga på uppgifter som lämnas vid gränspassering utan'på ansökan av
fordonsägaren. Ansökan skall grundas på debitering av skatt i utlandet och styrkaS'
med handling som visar debiteringen. Återbetalningen skall beräknas på samma
sätt som nu. I den mån skatt i utlandet taghs ut för dag, vilket är fallet i t.
ex. Västtyskland, bör återbetalning medges för det antal dagar för vilka skatt
betalats i utlandet. Vid debitering av kilometerskatt i Norge anges inresedagen
och i princip skall även utresedagen noteras. Även i detta fall finns alltså
möjlighet för fordonsägaren att visa antalet utiands-dagar. I annat fall får
tiden för vistelsen i utlandet visas på annat sätt, t. ex. genom tullhandling, körjoumal
eller annan handling.
Uppgiften
att granska och pröva ansökningar om återbetalning bör läggas på
beskattningsmyndigheterna, dvs. länsstyrelsema. Ansökningarna får behandlas
manuellt men utbetalningen kan självfallet ske med hjälp av bilregistret.
De
grundläggande bestämmelserna om återbetalning av fordonsskatt bör tas in i 41 §
VSL. Därvid bör föreskrivas att återbetalning får göras under förutsättning att
för fordonet i aimat land tagits ut skatt eller avgift som åvUar trafik med
eller innehav av fordon. Denna bestämning av skatteområdet är densamma som i
1956 års konventioner om beskattning av motorfordon i internationell trafik (SÖ
1958: 35). Bestämningen innebär att uttagandet av. bro- eller vägavgifter,
konsumtionsskatter eller konsumtionsavgifter, befordringsskatter eller befordringsavgifter
inte berättigar till återbetalning av svensk fordonsskatt.
I
enlighet med vad som anges i nämnda konventioner bör med befordringsskatter
eller befordringsavgifter avses
omsättningsskatter och skatter
av liknande slag såsom exempelvis mervärdeskatt,
avgifter för utfärdandet av
transporttillstånd och andra nödvändiga handUngar,
Prop. 1975/76:181 28
skatter eller tilläggsskatter som förfaller till betalning i anledning av befordringen
som sådan, utöver skatter som tas ut endast för rätten att inneha eller bruka
fordon. ,
Det
bör ankomma på riksskatteverket att vid behov medverka: tiU att inhämta
upplysningar om karaktären hos debiterade skatter och avgifter.
De
nya bestämmelser som jag föreslår skall införas i 41. § VSL får kompletteras
med vissa tillämpningsföreskrifter, t.ex. om. ansöknmgs-och beslutsförfarandet,
som det bör ankomma på regeringen att utfärda.
För
att det av mig nu förordade systemet för återbetalning av fordonsskatt skaU ge
största möjliga praktiska fördelar bör även avräkning av körsträckan i Norge,
när det gäller den svenska kilometerskatten, göras på annan grund än som nu är
fallet. Stora fördelar i praktiskt och kontroUtekniskt hänseende skulle stå att
vinna om avstämpling av kilometerräknaren inte behövde göras vid passering av
gränsen mellan Sverige och Norge. I stället kunde den körsträcka för vilken
kilometer-skatt erlagts i Norge dras från den totala körsträckan för ett
svenskt fordon. Detta avdrag skulle göras efter ett ansökningsförfarande som
samordnas med återbetalningen av fordonsskatt. Det bör ankomma på regeringen
att meddela bestämmelser härom.
Det är enligt min mening
lämpligt att de nya bestämmelserna träder, i kraft samtidigt med fjärde etappen
av omläggningen av fordonsskatten,, dvs. den 1 januari 1977. Det kan
dock,tänkas att den fördel det nuvarande systemet innebär för de svenska
åkeriföretagen försvårar överenskommelser med andra länder om skattebefrielse
och att det kan uppstå behov av att sätta bestämmelserna i kraft tidigare. Det
bör därför anförtros åt regeringen att besluta om ikraftträdande av de nya bestämmelserna.
Jag
vill slutUgen beröra ytterUgare en fråga, som rör den internationeUa trafiken.
Beskattningen av fordon som inte är registrerade här regleras i 42 § VSL och i
den med stöd därav utfärdade kungörelsen (1973: 778) om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som inte är registrerade i riket. Bestämmelserna innebär bl. a. att
fordonsskatt och kilometer-skatt tas ut enligt särskilda, kraftigt förenklade,
skattetabeller. Enligt 3 § kungörelsen är fordon, som inte används för
yrkesmässig, trafik, normalt befriade från fordonsskatt. Även fordon i
yrkesmässig trafik är i stor utsträckning enUgt 3 § andra stycket befriade från
fordonsskatt på grund av 1956 års konventioner, bilaterala avtal eller faktisk
ömsesidighet.
I 4
§ kungörelsen finns bestämmelser om kilometerskatt. Sådan skatt utgår för brännoljedriven
lastbil, brännoljedriven buss öch för släpvagn som dras av sådant fordon och
har en totalvikt som överstiger 10 000 kilogram. Skatten beräknas för påbörjat
hundratal kilometer. Körsträckan beräknas schablonmässigt. Om körsträckan är
högst 50 kilometer
Prop. 1975/76:181 29
utgår
ingen skatt. Är körsträckan längre avräknas 50 kilometer.
EnUgt
5 § erlägges skatt i princip vid fordonets införsel. Generaltullstyrelsen får,
när särskilda skäl föreligger, medge att skatten betalas senare.
I 6
§ finns bestämmelser om skyldighet att erlägga skatt för fordon som bUvit
skattepliktigt och om påföljd för försummad betalning.
Bestämmelser
om uppbörd m.m. finns i 79§§, om straff i 10 §, om besvär i 11 § och om rätt
att utfärda tillämpningsföreskrifter i 12 §.
Till
ledning för tullmyndigheternas beräkning av körsträckan finns avståndstabeller
som upptar de vanUgaste destinationsorterna. Bestämmelserna om fastställande
av körsträckan tillämpas på följande sätt. Uppgår den sammanlagda körsträckan
till högst 50 kilometer uttas ingen skatt. Är körsträckan 51150 kilometer
avräknas först 50 kilometer varefter skatt utgår för påbörjat hundratal
kilometer, dvs. för 100 kilometer. Är körsträckan 151250 kilometer utgår skatt
för 200 kilometer osv.
Enligt
vad jag erfarit är detta sätt att avrunda körsträckorna inte nödvändigt.
Eftersom tullm3mdigheterna fastställer körsträckorna schablonmässigt finns det
utrymme för viss avrundning inom schablonerna. Det är alltså möjligt att lägga
avståndet mellan t. ex. Malmö och Stockholm till grund för beskattningen även
om fordonet är destinerat till en ort någon mil från Stockholm.
Med
anledning härav föreslår jag att bestämmelsen i 4 § andra stycket ändras så att
skatt skall beräknas för varje helt tiotal kilometer. Detta förutsätter också
en ändring i bilaga 2 till författningen.
Med
hänsyn till de nya bestämmelserna om normgivningsmakten, som började tillämpas
den 1 januari 1975, bör bestämmelserna om beskattning av fordon som inte är
registrerade här tas in i en särskild lag. Inom finansdepartementet har
upprättats förslag till sådan lag. Förslaget innebär att de bestämmelser i
kungörelsen, som inte är av ren verkställighetskaraktär, med de ändringar jag
nyss förordat, förs över till lagen. Denna bör träda i kraft den 1 januari
1977. Jag avser att senare föreslå regeringen att i en särskild förordning ge
de verkstäUig-hetsföreskrifter som behövs.
Räddningstjänstens
fordon
I
princip skall alla fordon som används på de allmänna vägarna genom
vägtrafikbeskattningen svara för de kostnader användandet orsakar samhället.
Detta gäller även för fordon som används i ett aUmännyttigt syfte, t. ex.
brandfordon och andra räddningsfordon. Bland dessa finns dock vissa, som med
hänsyn till sin speciella utrustning har så Utet användningsområde att de
årliga körsträckoma för sådana fordon bUr onormalt korta.
Prop. 1975/76:181 30
Brandfordon
som är försedda med fast specialutrustning är f. n. undantagna från
skatteplikt. Före den 1 januari 1974, då VSL trädde i kraft, var även ej
specialutrustade brandfordon undantagna från skattepUkt om de användes
uteslutande för brandväsendet och var försedda med tydlig beteckning som visade
att de tjänade brandväsendet. Vidare var specialutrustade ambulanser undantagna
från skattepUkt.
Genom
brandlagen (1974: 80) har kommunerna ålagts att svara för även annan räddningsstjänst
än brandbekämpning, t. ex. att avvärja eller begränsa skada vid oljeutflöde
eller översvämning.
Det
utvidgade kommunala ansvaret på detta område medför att kommunerna får anskaffa
delvis nya fordonstyper. DärtiU kommer att det finns en märkbar tendens att så
långt möjligt använda standardfordon för räddningstjänsten. Dessa förses då med
lös utrustning ibland av flera oUka slag för alternativ användning.
Frågan
om skattefrihet för brandfordon avgörs f. n. i praktiken vid registreringsbesiktning.
Endast om fordonet då kan klassificeras som brandfordon blir det undantaget
från skatteplikt. Dessa bestämmelser har i vissa fall lett till att likadana
eller likvärdiga fordon bedömts olika.
Svenska
kommimförbundet har hemställt att det utvidgade kommunala ansvaret för
räddningstjänsten skall leda till utökad skattefrihet för räddningsfordonen.
Remissinstanserna har inte haft något att invända häremot. Även jag anser det
vara befogat att andra räddningsfordon än brandfordon kan undantas från skattepUkt.
Det utvidgade undantaget bör i första hand gälla alla specialutrustade
räddningsfordon, eftersom de årliga körsträckoma för dessa så gott som alltid
är mycket korta. Däremot anser jag inte att någon ändring är motiverad i fråga
om de utryckningsfordon som används för transport av sårade och sjuka. Dessa
används ofta i samma utsträckning som flertalet privata bilar.
Det
finns ytterligare en kategori fordon som enUgt min mening bör kunna undantas
från skattepUkt. Det är fråga om vissa ej specialutrustade fordon som används
uteslutande eller så gott som uteslutande för räddningstjänst. Dessa kan vara
av flera olika slag, t. ex. standardlastbilar eller släpvagnar som förses med
lämplig lös räddningsutrust-nmg.
För
att inte orsaka praktiska svårigheter med ett utvidgat undantag bör en särskild
begränsning göras av skattefriheten. Jag anser att personbUar generellt bör
uteslutas från möjligheterna tUl skattefrihet. Beträffande sådana lastbilar,
som är försedda med skåp-, stationsvagns- eUer personbilskarosseri och bussar
framstår det som naturligt att lägga storleken på fordonet till grund för avgränsningen.
De mindre fordonen belastas med en årlig skatt som är mycket låg. Så t. ex.
utgör den årliga fordonsskatten för en bensindriven lastbU med skattevikten (totalvikten)
3 000 kg endast 711 kr. Jag förordar att gränsen för dessa fordon sätts vid 3
000 kilogram. Däremot anser jag det inte vara nöd-
Prop. 1975/76:181 31
vändigt
med någon särskild begränsning av skattefriheten när dét gäller övriga fordon.
Med de förordade. begränsningarna kommer personbUar och vissa med personbilar
jämförbara mindre lastbilar, ambulanser och små bussar även i fortsättningen
att vara skattepliktiga.
Genom
att medge skattefrihet även när fordonen används sä gott som uteslutande för
räddningstjänst undviker man tveksamhet i de fall ett fordon då och då används
för andra ändamål. En tankbil kar t. ex. någon gång användas för att spola en
isbana. Denna omständighet bör aUtså inte leda tiU att skattefrihet är
utesluten.
Som
framgått av vad jag tidigare har anfört är det en kommunal angelägenhet att
svara för räddningstjänsten. Begreppet räddningstjänst beskrivs i brandlagen på
ett sådant sätt att det omfattar endast verksamhet som bedrivs av staten och
av kommunerna. Detta hindrar inte att det finns räddningsfordon även på annat
håll, t. ex. hos oljesaneringsföretag och industribrandkårer. Om kommunen
träffar avtal med ett sådant räddningsorgan om att detta skall lämna hjälp vid
räddningstjänst, kan länsstyrelsen enligt 6 § brandlagen tUl viss del befria
kommunen från skyldigheten att hålla egen brandkår och utmstning för räddningstjänst.
I sådant faU anses räddningsorganet ingå i kommunens organisation för
räddningstjänst (den kommunala brandstyrkan). Den verksamhet som
räddningsorganet bedriver vid sidan av överenskommelsen med kommunen blir
däremot inte att anse som räddningstjänst i brandlagens mening, även om
verksamheten i princip skulle vara av samma slag.
Det
avgörande för om ett räddningsfordon skall befrias från skatt eUer inte bör
emellertid vara Om fordonet är inrättat för eller används för uppgifter av det
slag som i brandlagen avses med begreppet räddnings- . tjänst. Däremot bör det
sakna betydelse om fordonet ägs av kommunen eller av enskild huvudman. I
sistnämnda fall bör det inte heller krävas att huvudmannen har träffat sådant
avtal med kommunen som jag nyss har nämnt. Ett fordon som inte används för egentiiga
räddningsuppgifter utan t. ex. i samband med sanerings- eller
återställningsarbete, dvs. när det inte längre är fråga om att avvärja eller
begränsa skada utan om att undanröja skadeverkningar som redan har inträffat,
bör däremot inte undantas frän skatteplikt.
Det
nya utvidgade undantaget kan inte tillämpas på samma sätt som . det nuvarande.
De ej specialutrustade fordon, som kan bli. skattefria kommer inte att kunna
klassificeras som brandfordon vid registreringsbesiktning. Frågan om
skattefrihet för räddningsfordonen bör i stället avgöras av
beskattningsmyndigheten, dvs. av länsstyrelsen. När det gäller
specialutrustade fordon bör skattepliktsfrågan därvid kunna avgöras med ledning
av registreringsbesiktningen. .. . \
Författningsmässigt
bör de nya bestämmelserna tas in som ett andra,, stycke i 40 § VSL. Samtidigt
får motsvarande undantag slopas i 6 §;
Prop. 1975/76:181 32
första
stycket 1 VSL. Mot det beslut länsstyrelsen meddelar i skatte-pUktsfrågan får
talan enligt.31 § första stycket VSL föras genom besvär hos kammarrätt.
Det
bör ankomma på riksskatteverket att lämna anvisningar till beskattningsmyndigheterna
i denna fråga, i den mån så behövs.
Saluvagnsskatt
Saluvagnsskatt
erläggs av den som har, saluvagnslicens, dvs. har rätt att använda
oregistrerade eUer avställda fordon för bl. a. demonstrationskörningar.
Skatten betalas för det antal fordon licensinnehavaren vill kunna använda
samtidigt. Särskilda saluvagnsskyltar tillhandahålls av länsstyrelsen sedan
föreskriven saluvagnsskatt erlagts. Skatten utgör för helt år 325 kr. för bil,
55 kr. för motorcykel och 160 kr; för traktor, motorredskap eller släpvagn.
Saluvagnsskatten
sköts f. n. manuellt av länsstyrelserna. Detta innebär att länsstyrelsema i
slutet av varje kalenderår sänder ut skattekrav till licensinnehavarna mot
postförskott. När ny Ucens meddelas eller när licens utvidgas tiU att omfatta
fler fordon än tidigare sänder länsstyrelserna på samma sätt ut skattekrav
till Ucensinnehavaren.
Statens
trafiksäkerhetsverk har föreslagit bl. a. att saluvagnsskatten inordnas i det
centrala bilregistret, att verket skall sköta uppbörden för länsstyrelsernas
räkning samt att skatten bestäms tiU samma belopp för alla fordon.
Det
var från början meningen att dåvarande bikegisternämnden enligt kungörelsen
(1973: 781) om saluvagnsskatt skulle sköta om uppbörden av saluvagnsskatt för
länsstyrelsens räkning. Systemet gick dock inte att genomföra tidsmässigt,
varför bestämmelserna ändrades (SFS 1974: 723) innan de börjat tillämpas. Föratsättningar
synes nu föreligga för att återinföra det ursprungliga systemet. Härigenom
avlastas länsstyrelsema ett manuellt arbete som med fördel kan utföras genom
automatisk behandling av uppgifter i det centrala bilregistret. Bestämmelserna
om saluvagnsskatt bör alltså ändras så att statens trafiksäkerhetsverk
anförtros uppgiften att sköta uppbörden av saluvagnsskatt.
Jag
kan däremot inte ansluta mig till trafiksäkerhetsverkets förslag om en enhetlig
skattesats för alla fordon.
I
samband med de ändringar som får göras i bestämmelsema om saluvagnsskatt bör de
bestämmelser, som inte är av ren verkstälUghets-karaktär, tas in i lag.
I
nuvarande 7 § första stycket finns hänvisningar till 4 § VSL och 29 § vägtrafikskattekungörelsen
(1973: 776). Hänvisningama avser riksskatteverkets ställning som central förvaltningsmyndighet
och verkets rätt att utfärda föreskrifter för påföring och uppbörd av skatt.
Jag förordar att bestämmelsen i stället utformas så att den direkt ger riksskatteverket
ställning som central förvaltningsmyndighet.
Prop. 1975/76:181 33
I enUghet
med vad jag nu förordat har inom finansdepartementet upprättats förslag tiU lag
om saluvagnsskatt. Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1977. Jag avser att
senare föreslå regeringen att i en särskild förordning ge de verkstäUighetsföreskrifter
som behövs.
Frågan
om ändringar i vägtrafikförfattningarna kommer att tas upp i annat sammanhang
av chefen för kommunikationsdepartementet.
Övriga
frågor
Ett
skattepliktigt fordon får inte användas om till betalning förfallen
fordonsskatt eller kilometerskatt är obetald. Till bevis för att skatten är
betald utfärdas särskilt skattekvitto ett för fordonsskatt och ett för
kilometerskatt som skall medföras under färd med fordonet. Åsidosättande av
sistnämnda skyldighet är belagd med böter, högst 500 kronor.
Skyldigheten att medföra
skattekvitto under färd med fordonet är en kvarleva från den tid då kvittot
utgjorde det enda beviset för att skatten betalats och då det i många faU var
förenat med svårigheter att kontrollera skattebetalningen i bilregistret.
Kontrollmärket, som nu med vissa undantag tillställs fordonsägaren endast
om förfallen fordonsskatt för fordonet är betald, är enUgt vad jag inhämtat ett
till-förUtUgt bevis för att skatten är betald. I de faU kontrollmärke tillställts
fordonsägaren utan att skatten är betald, vilket förekommer bl. a. när bevis om
avställnings upphörande meddelats, finns tillräckUga möjligheter att
kontrollera skattebetalningen i det centrala bilregistret. Jag anser därför att
skyldigheten att medföra kvitto på fordonsskatt utan olägenhet kan slopas.
När det gäller kvitto på
kilometerskatt är förhåUandena delvis andra. Det har hittiUs inte varit möjUgt
att samordna kontrollmärkessystemet med uppbörden av kilometerskatt.
Kontrollmärket utgör därför inte något bevis för att kilometerskatten erlagts.
Så länge så är faUet anser riksskatteverket och rikspoUsstyrelsen att
skyldigheten att medföra kvitto på kilometerskatt bör behållas. Statens trafiksäkerhetsverk
har föreslagit att viss kontroll av betalning av kUometerskatt skall göras
innan kontrollmärke utfärdas. Frågan bereds f. n. i kommunikationsdepartementet,
I avvaktan på resultatet härav är jag inte beredd att föreslå någon ändring av
gällande bestämmelser om kvitto på kilometerskatt.
Jag
föreslår i enUghet med vad jag nu förordat en ändring av bestämmelsen i 10 §
andra stycket VSL.
VSL bygger i väsentUga
delar på de uppgifter om fordon och fordonsägare som finns noterade i det centrala
bilregistret. Jag föreslår att i VSL tas in en bestämmelse som mer direkt
knyter VSL:s bestämmelser om ägare av fordon till den som enUgt bilregistret
är eUer bör
Prop. 1975/76:181 34
vara
antecknad som ägare tUl fordonet. Bestämmelsen bör tas in som ett nytt tredje
stycke i 1 § VSL. Till följd härav bör en närmast redaktionell ändring göras i
7 § VSL.
Som
jag tidigare har berört kan polisman eUer annan som i samband med besiktning av
fordon behöver provköra fordonet formeUt dömas till böter om han vet att
fordonet felaktigt är obeskattat eller oförsäkrat. Jag föreslår att detta
ändras i 36 § VSL och i trafikskadelagen (1975: 1410). I sistnämnda fråga har
jag samrått med chefen för justitiedepartementet.
Bestämmelserna
i 33 § VSL och i skattebrottslagen (1971: 69) stadgar straff för oUka
förfaranden i skatteundandragande syfte. Den som manipulerat med
kilometerräknare och därefter lämnat en körlängds-uppgift som visar för kort körsträcka
döms enligt skattebrottslagen för skattebedrägeri eller, om brottet är ringa,
för skatteförseelse. Straffet för skatteförseelse är böter. Den som
visserligen manipulerat med räknaren men ännu inte lämnat någon körlängdsuppgift
döms enligt VSL till böter eller fängelse. Överträdelse av VSL bestraffas
alltså strängare än skatteförseelse.
EnUgt
min mening bör detta förhållande ändras, så att straff enligt 33 § VSL skall
utdömas under förutsättning att förfarandet ej utgör ett led i gärning som är
belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen.
SlutUgen
vill jag ta upp en huvudsakUgen praktisk fråga. Vid återbetalning av
vägtrafikskatt avräknas enligt 30 § VSL endast obetald sådan skatt och restavgift
på skatten. Det förekommer att fordonsägare förutom skatt underlåtit att
erlägga påförd skyltavgift, registerhållningsavgift eller avgift för bevis om avställnings
upphörande enligt 63 § första stycket, 65 § första stycket resp. 69 § bilregisterkungördsen
(1972: 599). Om möjligheten tUl avräkning utsträcks till att omfatta även dessa
avgifter uppnås en praktisk fördel eftersom avgifterna normalt debiteras i
samband med debitering av skatt. Av praktiska skäl bör bestämmelsema få
generell utformning och omfatta de avgifter enligt bilregisterkungörelsen, som uppbäres
i samband med uppbörd av vägtrafikskatt. Jag förordar att bestämmelser härom
tas in i 30 § VSL.
Hemställan
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga inomfinansdepartementet
upprättade förslag till
1.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1973: 601),
2.
lag om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som icke är registrerade i riket,
3.
lag om saluvagnsskatt,
4.
lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410).
Prop. 1975/76:181 35
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760J12
Doktrin (1)
- Madeleine Löfmarck, Svensk rättspraxis. Straffrätt 1984 – 1990, SvJT 1991 s. 185, på s. 214 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 6 dokument.
- Bet. 1976/77:SkU34 Med anledning av motioner rörande vägtrafikbeskattningen m. m. s. 3 i texten
- Bet. 1975/76:SkU61 Med anledning av propositionen 1975/76:181 om ändring i vägtrafikbeskattningen, m. m. jämte motioner s. 1 · s. 17 i texten
- Prop. 1976/77:20 om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) i texten
- Prop. 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m.m. s. 11 i texten
- Prop. 1978/79:154 om omfördelning av den årliga fordonsskatten, m.m. s. 17 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1986 s. 105 om s. 34 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 1991 s. 185 Madeleine Löfmarck, Svensk rättspraxis. Straffrätt 1984 – 1990 s. 214 i texten