Sök i Ratio Lex

om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkornster m.m.

52 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:46, om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkornster m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46

Regeringens proposition

1975/76:46

om
enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragslnkomster
m. m.;

beslutad
den 23 oktober 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

SVEN
ASPLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter
på uppdragsinkomster. Enligt gällande regler erlägger uppdragstagaren socialförsäkringsavgifter
om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal har åtagit sig
avgiftsskyldighet. Förslaget i propositionen innebär att uppdragstagare
befrias från avgiftsskyldighet och att i stället uppdragsgivare automatiskt
skall vara skyldig att erlägga socialförsäkringsavgifterna.
Avgiftsskyldigheten får i stort sett samma omfattning som den nu har för
uppdragsgivare som har träffat ett fullständigt likställighetsavtal. Uppdragsinkomst
skall enligt förslaget vid beräkning av sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning. Härigenom
får uppdragstagarna samma trygghet inom ATP som anställda.

I
fråga om egenföretagare behålls den nuvarande möjligheten att i fråga om
socialförsäkringsavgifter kunna träffa likställighetsavtal beträffande visst arbete.
Det föreslås att omfattningen av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet när avtal
träffas skall vara densamma som den som föreslås för annan uppdragsersättning.
Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall inte längre
förekomma.

I
propositionen föreslås vidare att lön som utgår till anställd i varje form av
verksamhet som bedrivs i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst
av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för ATP. Förslaget innebären förstärkning av ATP-skyddet
för berörda arbetstagare.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

I
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr46

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46

Lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrives att 3 kap. 2!;, 11 kap. 2S och 19 kap. 1 !; lagen (1962:381) om
allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 i

Sj II k p
c n II i n ggr II n cl a n
de inkomst är den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som försäkrad kan antagas för år räknat komma att tills vidare
åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i,allmän eller enskild
tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
Sjukpenninggrundande inkomst ftstställes av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 >; gäller för den försäkrade
skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenning-

grundande
inkomst bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete i den
mån summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i
första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som.försäkrad utför för
annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av
anställning, .wwV/(7 den försäkrade och den .som ingivit ersällningen äro ense
därom samt överenskommelse tillika träffas enligl 11 kap. 2 i; andra stvcket:
och skall i dylikt fall den förre

grundande
inkomst bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete i den
mån summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand
på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner
som i första stycket sagts för arbete som någon utför för annans räkning utan
att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under etl år upfigåil lill
minsl femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. Ar ersällningen
all hänföra lill inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet
eller av

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1973:908.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anses såsom arbetstagare och den se- jordbruksjåslighel
som denne brukat

nare såsom arbetsgivare. skall vad nu sagts gälla endast såvida

denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. 1
de fall som nu nämnts skall den som iilföri arbetet anses såsom arbeistagai-e
och den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare. Beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej eljest äro kända för
försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den
försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den
uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av
arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning
för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av
naturaförmåner, skola dessa uppskattas efler de regler, som tillämpas vid
beräkning av preliminär skatt.

II kap.

2s Med inkomst av anställning avses den lön i penningar
eller naturaförmåner i-form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått
till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a)
sjukpenning
enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads
inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag
enligt 9 kap. 4;,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371)
om kontant ar

betsmarknadsstöd,

O utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form
av dagpenning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidragenligt
studiestödslagen (1973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:380) om
delpensionsförsäkring.

' Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109. Enligt
1975:379 träder första stycket punkten D i kraft den 1 januari 1976 och punkten
h) i kraft den 1 juli 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lyddse

I
fråga om ersällning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som nå.on utfört för annans räkning utan alt vara anställd i
dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 andra sivckei .sägs äga motsvarande
tillämpning.

Nuvarande lyddse

Vid
beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan
ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endasi i fåll då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön tJlI
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen
för tilläggspension enligt 19 kap. I tj.

Ersällning i penningar eller naturaförmåner som i första
stycket sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst sk-all, om eisåiiningcn under elt år uppgåu lill minst
500 kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den
som iiigivii ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt .fåll den förre
anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke
tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från
arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, /
annat fåll än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen
fastighet dier i rörelse som bedrivs från här beläget .fäst driftställe eller
tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke
sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska
staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk
person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska
personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara
för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 ij.

Hänsyn
skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör
beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i
detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller
den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk
beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse
har att svara för avgift till försäkringen för till-läggspension enligt 19 kap.
1 v;.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 5

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för vae år
erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och
försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen
utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i
penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön
eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å
summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid
årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom
en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i
allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter
förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas
med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, mä avgift beräknas på sätt
som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligt

denna paragraf skall hänsyn icke ta- denna paragraf skall hänsyn icke ta

gas till arbetstagare, vars lön under gas till arbetstagare, vars lön under

året ej uppgått lill femhundra kro- året ej uppgått till femhundra kro

nor. Vad gäller sjukförsäkringen och nor. Vad gäller sjukförsäkringen och

folkpensioneringen skall vidare, där folkpensioneringen skall vidare bort-

ej fäll som avses i 3 kap. 2 andra ses från arbetstagare, som icke är ob-

siyckei sista punkten är fÖr handen. ligatoriskt försäkrad enligt lagen om

vid beräkning av avgift bortses från yrkesskadeförsäkring, c/to-, (/fl/'.//-og(7

arbetstagare, som icke är obligaio- år om arbete som utförts for annans

riskt försäkrad enligt lagen om yr- räkning utan att anställning.förelegal,

'Senaste Ivdelse 1975:316.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

kesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning
i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall
vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 S tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom
inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och
ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som
arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 !?. Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Föreslagen lydelse

från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört
arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn
icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från
arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från
arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt
11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den dei lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som
arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 ij. Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen
eller för ersällning för vilken bevillningsavgift eriagls enligt lagen (1908:128
s. 1) om bevillingsavglfterför särskilda.förmåner och rättigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1976.

2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före den 1
januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46

3.
Anmälan som avses i 11 kap. 7 första stycket lagen (1962:38l)om allmän
försäkring får återkallas före utgången av år 1976 med verkan från och med den
1 januari 1976 utan hinder av vad som stadgas i andra stycket första punkten
sagda paragraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom
föreskrives att 2 i; lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger åriigen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkessKadeförsäk- ring.

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med
belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren
under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning for
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare,
vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra slyckel sista
punkten lagen om allmän försäkring är for handen.

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 i; lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före
ikraftträdandet.

' Som nuvarande lydelse anges 1975:320, som träder i kraft
den 1 januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom
föreskrives att 2 S lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angiven lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 s

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt
1 s; första stycket;

avgiftsunderlag: belopp vara avgift, som avses i I S
första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket
avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den
årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall
erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga
sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande
avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat
sedan den åriiga avgiftsdebiteringen avslutats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderiag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, /ö> lönegaranliavgift
samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan
ersättning, som enligt 3 kap. 2 i; andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2!;
andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av
anställning.

Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderiag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension samt för
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan
ersättning, som enligt 3 kap. 2 !; andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 i?
andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av
anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fäll där ersättningen uigåli
lill utomlands bosatt person och avser arbete utom riket eller där
bevillningsavgift eriagls enligt lagen (1908:128 s. I) om bevillingsav-gijier för
särskilda förmåner och räiilg-heier.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 10

Vad
i 19 kap. 6 S lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses
äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande
lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 11

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-10-23

Närvarande:
statsråden Sträng, ordförande, och Andersson, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carisson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Aspling

Proposition om enhetliga regler för beräkning av
socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.

1 Inledning

Riksdagen
fattade under våren 1975 beslut om skatteomläggning m. m, för år 1976 (prop.
1975:92, SkU 1975:25 och SfU 1975:17). Omläggningen innebär bl.a, att
låginkomsttagarna och de stora grupperna i de vanligaste inkomstlägena får
sänkt skatt jämfört med den skatteskala som gäller under år 1975. För egenföretagarna
innebär omläggningen bl. a. att den från allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria
inkomstdelen höjs från 10000 kr. till 18 000 kr. Skattereformen finansieras
genom höjda socialförsäkringsavgifter samt höjning av energiskatt och vissa
punktskatter. De ändrade reglerna såvitt avser socialförsäkringsavgifterna
innebär bl. a. avveckling av begränsningen för avgiftsunderlaget till 7,5
gånger basbeloppet per årslön (det s. k. beloppstaket) för socialförsäkringsavgifterna
med undantag för ATP-avgiften.

Enligt
gällande regler erlägger den som har inkomst av uppdrag socialförsäkringsavgifter
i form av egenavgifter om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal
har åtagit sig avgiftsskyldighet. Egenavgifterna erläggs på uppdragsinkomster
i den mån dessa tillsammans med eventuella övriga inkomster understiger
beloppstaket. Med ett fullständigt likställighetsavtal följer skyldighet för
uppdragsgivaren att erlägga - förutom ATP-och sjukförsäkringsavgift - avgift till
folkpensioneringen, lönegarantiavgift saml avgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Från den 1
januari 1976 omfattar skyldigheten även avgifterna till delpensionsförsäkringen,
arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen. Vid begränsat
likställighetsavtal avser avgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren endast ATP-avgiften.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 12

1 propositionen om sänkning av den statliga inkomstskatten
påpekade jag (prop. 1975:92 s. 123) att likställighetsavtal allmänt gäller i
fråga om uppdragsersättning som utgår från staten, att Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet på sina områden gett rekommendationer av samma innebörd
och att samma anordning kan tillämpas även för andra uppdragstagare. Jag
framhöll också att den framtida utformningen av dessa regler innefattades i det
uppdrag som pensionskommittén (S 1970:40) har i fråga om avgiftsreglerna inom
den allmänna försäkringen. Vid riksdagsbehandlingen noterade socialförsäkringsutskottet
(SfU 1975:17s. 24)att kommittén hade för avsikt att skyndsamt behandla de
frågor som avsåg likställighetsavtalen och att framlägga ett betänkande därom
redan under hösten 1975.

Pensionskommittén' har nu i ett delbetänkande (SOU
1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. lagt fram
utredning och förslag om bl. a. enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter
på uppdragsinkomster samt ändrade regler i fråga om beräkning av pensionsgrundande
inkomst och ATP-avgift i fråga om lön från utländsk arbetsgivare i verksamhet
som bedrivs i Sverige. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket,statens
avtalsverk, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Örebro och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet (Kommunförbundet),
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Försäkringskasseförbundet,
Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS).

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Kristianstads
län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Göteborgs resp.
Sundsvalls fögderi. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från de
allmänna försäkringskassorna. Yttranden har därjämte inkommit från Tidningarnas
Arbetsgivareförening och A-pressens Samorganisation samt Sveriges Radio AB.

' Ledamöter: presidenten i rörsäkringsdomstolen Liss
Granqvist, tillika ordförande, generaldirektören i arbelarskyddsstyrelsen
Gunnar Danielson saml riksdagsledamöterna Alvar Andersson. Göran Karlsson,
Ingemar Mundebo. Ivar Nordberg och Carl Göran Regnéli.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 13

2 Gällande bestämmelser om socialförsäkringsavgifter m. m.
2.1 Inledning

Socialförsäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter
och avgifter från försäkrade (egenavgifter) samt genom statsbidrag.

Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag
under år 1975 samt beslutats för år 1976 framgår av följande uppställningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

,\rbetsgivaravgifter Procentsats

1975 1976

Socialförsiikringsavgift till

10.75

11,00

4,20

6,20

7,00

8,00

-

0,125

0,40

0,40

0,25

0,25

-

0,40

-

0,15

0.10

0,13

0,02

0,02

ATP

folkpensioneringen

sjukförsäkringen

delpensionsförsäkringen

.Arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen m. m. Avgift
tor yrke.sskadeförsäkringen Arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen Vuxenutbildningsavgift
Arbetarskyddsavgift Lönegarantiavgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr. o. m.
år 1976 tas ut efter 0,7 96 av arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Särskilda
regler gäller för uttag av avgifter hos redare.

Egenavgifter Procentsats

1975 1976

Tilläggspensionsavgift 10,75 11.00

SociaHbrsäkringsavgift till folkpensioneringen 4.20 6,20

Sjukförsäkringsavgift 7,00 8,00

I fråga om avgiftsunderiaget föreligger vissa skillnader
mellan de olika social försäkringsavgifterna.

Arbetsgivaravgifterna tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner
och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda och som
under året uppgått till minst 500 kr. efter eventuella kostnadsavdrag. För
samtliga arbetsgivaravgifter gäller f n. att hänsyn inte tas till arbetstagares
lön eller ersättning som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet (9 000 kr. år 1975). Det s. k. beloppstaket utgör således
67 500 kr. för år 1975.

Vid beräkning av underiaget för sociallorsäkringsavgiften
till ATP med-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 14

räknas
inte ersättning till arbetstagare, som vid årets ingång fyllt 65 år. Vid
avgiftsberäkningen görs vidare ett s. k. basbeloppsavdrag. Detta erhålls genom
att det vid årets ingång gällande basbeloppet multipliceras med det genomsnittliga
antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Avgiften beräknas därefter
på den återstående lönesumman.

Skyldigheten
att erlägga avgifter förutsätter vidare beträffande samtliga arbetsgivaravgifter
utom socialförsäkringsavgiften till ATP antingen att arbetstagaren är
obligatoriskt försäkrad för yrkesskada eller att likställighetsavtal har
träffats.

Egenavgifterna
erläggs på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Med inkomst av annat
förvärvsarbete förstås i sammanhanget främst inkomst av jordbruk, rörelse
eller uppdrag. Till grund för avgiftsberäkningen läggs i princip den
avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Även
såvitt gäller egenavgifterna förekommer skillnader mellan underlagen för de
olika avgifterna. 1 huvudsak gäller följande.

Tilläggspensionsavgiften
erläggs av försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande
inkomst av annat förvärvsarbete. Tilläggspensionsavgiften beräknas enligt 19
kap. 3!; tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) på den
pensionsgrundande inkomsten i vad denna härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete. Har den försäkrade samtidigt haft pensionsgrundande inkomst av
anställning görs därvid basbeloppsavdrag i första hand mot
anställningsinkomsten. 1 den mån inkomstsumman överstiger beloppstaket bortses
i första hand från inkomst av annal förvärvsarbete (11 kap. 5 !: AFL).

Socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen erläggs av försäkrad, som vid utgången av visst år är
inskriven hos allmän försäkringskassa och haft inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning. Den som vid årets ingång fyllt 65 år eriägger emellertid inte
avgift. Avgift eriäggs ej heller av den som för december månad samma år
åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt AFL (19 kap. 3§ första
stycket AFL).

Sjukförsäkringsavgiften
erläggs av försäkrad, som har haft inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning. Förutsättning är att den försäkrade vid utgången av visst år är
inskriven hos allmän försäkringskassa och inte fyllt 67 år (65 år fr. o. m. den
1 juli 1976) och inte heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt AFL (19 kap. 2 i AFL).

Vid
beräkningen av sjukförsäkringsavgiften och socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
bortses f n. från inkomst till den del den överstiger beloppstaket. Har den
försäkrade haft inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete,
bortses från inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna
överstiger beloppstakei.

Förutom
socialförsäkringsavgifter uttas allmän arbetsgivaravgift enligt lagen
(1968:419) om allmän arbetsgivaravgift av arbetsgivare och egenföretagare med
4 %. Den allmänna arbetsgivaravgiften i form av egenavgift

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 15

skall
enligt 4 !; nämnda lag eriäggas av fysisk person, som åtnjutit inkomst av här i
riket bedriven rörelse eller inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom. Den allmänna arbetsgivaravgiften tas endast ut på den del
av inkomsten som överstiger 10 000 kr. (18 000 kr. fr. o. m. den 1 januari
1976). Särskilda grunder för beräkning av allmän arbetsgivaravgift i fråga om
arbete som utförs inom det s. k. inre stödområdet har föreslagits i prop.
1975/76:16.

2.2
Likställighetsavtal

Uppdragsgivare
och uppdragstagare kan komma överens om att ersättningen för uppdraget skall
anses utgöra inkomst av anställning. Genom det s. k. likställighelsavtalet
påtar sig den som utgett ersättningen skyldighet att betala vissa
arbetsgivaravgifter.

I AFL
föreskrivs att likställighetsavtal kan träffas endast i fråga om ersättning
för arbete som någon utfört för annans räkning. Härmed avses vad man benämner
uppdrag. Likställighetsavtal kan emellertid även slutas beträffande inkomst som
eljest skulle ingå i en rörelseinkomst. Är arbetet av sådan natur att det
faller inom ramen för handel eller industri som bedrivs av den arbetspresterande,
torde det i allmänhet inte kunna betraktas som arbete för annans räkning.
Däremot anses likställighetsavtal kunna träffas i fråga om ersättning för visst
uppdrag som ingår i rörelse av sådan art att den huvudsakligen består av en
samling fortlöpande uppdrag för andras räkning. Sålunda kan exempelvis
arkitekter, konsulter och olika kulturarbetare träffa överenskommelse för
avgränsade uppdrag som ingår i av dem bedriven rörelse.

Likställighetsavtal
förutsätter att ersättningen under ett år uppgått till minst 500 kr.

Det
finns två typer av likställighetsavtal. Det ena, som brukar benämnas begränsat likställighetsavtal,
regleras i II kap. 2 andra stycket .AFL och avser endast ATP. Det
andra, som regleras i 3 kap. 2 S andra stycket AFL, avser sjukförsäkring. Den
sistnämnda typen av avtal förutsätter alltid att avtal också träffats i fråga
om ATP och brukar därför benämnas fullständigt likställighetsavtal. Det går
således inte att träffa avtal avseende enbart sjukförsäkringen.

För
uppdragstagaren medför likställighetsavtalen alt inkomsten hänförs till inkomst
av anställning och att han slipper erlägga egenavgifter för den ersättning
överenskommelsen omfattar. Oavsett vilken typ av likställighetsavtal som
träffats slipper uppdragstagaren dessutom att för ersättningen i fråga betala egenavgift
till folkpensioneringen. Sistnämnda avgift beräknas nämligen enbart på inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning.

För
uppdragsgivaren medför det begränsade likställighetsavtalet skyldighet att eriägga
ATP-avgift för den ersättning han utgivit. Någon skyldighet

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 16

lor
honom att erlägga arbetsgivaravgift till folkpensioneringen föreligger inte vid
ett begränsat likslällighetsavtal. 1 praktiken debiteras alltså varken uppdragstagaren
eller uppdragsgivaren någon avgift till folkpensioneringen i detta läge.

Med
det fullständiga likställighetsavtalet följer skyldighet för uppdragsgivaren
att erlägga - förutom ATP- och sjukförsäkringsavgift - avgift till folkpensioneringen,
lönegarantiavgift samt avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Från den 1 januari 1976 utvidgas denna skyldighet till
att omfatta även avgifterna till delpensionsförsäkringen,
arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen.

Enligt
cirkulär (1963:12) till statsmyndigheterna gäller fullständigt likställighetsavtal
i fråga om ersättning för uppdrag som utförs för statsmyndighets räkning.
Härvid undantas dock ersättning till rörelseidkare i rörelse som avses i 27 i;
kommunalskattelagen.

Landstingsförbundet
och Kommunförbundet har rekommenderat sina medlemmar att träffa motsvarande
avtal i fråga om kommunala uppdrag.

2.3 Undantagande

Den
som har inkomst av annat förvärvsarbete, dvs. inkomst av jordbruk, rörelse eller
uppdrag, kan göra anmälan om undantagande från försäkringen för ATP (11 kap. 7;?
AFL). Undantagandet gäller då all hans inkomst av annat förvärvsarbete. Har
undantagande skett skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst bortses
från inkomst av annat förvärvsarbete. För tid då undantagande frän försäkringen
för ATP gäller skall inkomst av annat förvärvsarbete inte heller beaktas vid
beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst (3 kap. 2 S första stycket AFL).
Undantagande får alltså aldrig ske beträffande enbart ATP eller enbart
sjukpenningförsäkringen utan avser alltid båda dessa försäkringar. På
inkomster som omfattas av undantagandet erlägger den försäkrade ingen
tilläggspensionsavgift. Sjukförsäkringsavgift beräknas enligt särskilda
bestämmelser.

Undantagandet
gäller fr. o. m. året efter det då anmälan skett. Anmälan kan återkallas med
verkan från nästa årsskifte. Undantagandet skall dock gälla minst fem år. Har återkallelse
skett kan nytt undantagande inte komma i fråga. Undantagandet kan på visst sätt
minska rätten till pension på grundval av sådan inkomst som inte undantagits
från försäkringen. Undantagandet kan vidare reducera storieken av utgående
pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott.

2.4 Slopandet
av beloppstaket

Som
ett led i finansieringen av den i maj i år beslutade skatteomläggningen m. m.
för år 1976 slopas beloppstaket för samtliga arbetsgivaravgifter och egenavgifter
utom ATP-avgiften (prop. 1975:92, SkU 1975:25, SfU 1975:17,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 17

rskr
126 och 127). De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1976.

Av egenavgifterna
berörs socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och
sjukförsäkringsavgiften av den nya lagstiftningen. För den som har inkomst av
både anställning och annat förvärvsarbete (t. ex. uppdrag) läggs f n.
anställningsinkomsten i botten vid beräkningen av dessa båda egenavgifter.
Uppgår anställningsinkomsten till eller överstiger den beloppstaket innebär
detta att inga egenavgifter betalas på uppdragsarvodet. Om anställningsinkomsten
inte når upp till beloppstaket erläggs egenavgift på den del av uppdragsarvodet
som ryms mellan anställningsinkomsten och beloppstaket.

Efter
slopandet av beloppstaket får den försäkrade alltid betala egenavgift till folkpensioneringen
och sjukförsäkringen på hela uppdragsarvodet oavsett storieken av
anställningsinkomsten. Träffar han ett fullständigt likställighetsavtal med
uppdragsgivaren slipper han att själv erlägga dessa båda avgifter.

För
ett begränsat likställighetsavtal leder inte den nya lagstiftningen till ökade
avgifter för uppdragsgivaren. Har däremot ett fullständigt likställighetsavtal
slutits ökar uppdragsgivarens avgifter till folkpensioneringen, sjukförsäkringen,
den statliga lönegarantin samt arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Arbetsgivaravgift skall i dessa hänseenden eriäggas på
hela uppdragsarvodet utan några begränsningar.

2.5
Lön från vissa utländska arbetsgivare

Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning tas i princip inte hänsyn
till lön från utländsk arbetsgivare i annat fall än då den försäkrade arbetstagaren
sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som
bedrivs från här beläget fast driftställe (11 kap. 2 i; tredje stycket första
punkten AFL). Är någon av dessa båda förutsättningar uppfyllda är också den
utländske arbetsgivaren skyldig att erlägga ATP-avgift. I annat fall betraktas
ersättningen från den utländske arbetsgivaren som inkomst av annat
förvärvsarbete med åtföljande skyldighet för den försäkrade att betala
tilläggspensionsavgift. Den försäkrade debiteras samtidigt socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen. Möjlighet alt träffa likställighetsavtal saknas.

Någon
motsvarande inskränkning i den utländske arbetsgivarens skyldighet att erlägga
arbetsgivaravgifterna vid sidan av ATP-avgiften föreligger inte. Är fråga om
ett anställningsförhållande skall denne således betala samtliga dessa avgifter
inkl. socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Situationer med
dubbeldebitering av avgiften till folkpensioneringen kan alltså förekomma.

Av
förarbetena till de berörda bestämmelserna framgår (prop. 1959:100) att man
inte velat föreskriva skyldighet för arbetsgivare att eriägga ATP-avgift i de
fall möjlighet regelmässigt inte föreligger att göra krav på avgiften

2 Riksdagen 1975/76. 1 sam/. Nr46

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 18

gällande
på exekutiv väg.

Någon
definition av uttrycken "rörelse" och "fast driftställe"
finns inte i AFL och inte heller i förarbetena till denna lag. Med rörelse
förstås i 27 S kommunalskattelagen "yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet",
vilket innebär viss kontinuitet och vinstsyfte. 161!: samma lag anges vad som
skall anses som fast driftställe och som exempel nämns bl. a. kontor.
Riksförsäkringsverket har emellertid i lagtillämpningen inte ansett sig bundet
av skattemyndigheternas tolkning. I Sverige bedriven rörelse har sålunda av
verket ansetts föreligga i alla fall då verksamheten här varit ett led i företagets
ekonomiska verksamhet i hemlandet, exempelvis försäljningskontor för endast
upptagande av order.

Efter
ett avgörande i försäkringsdomstolen den 14 november 1972 har verket ändrat sin
praxis. I försäkringsdomstolens dom ansågs ett utländskt företag inte ha
bedrivit rörelse från fast driftställe här i riket. Bolaget i fråga hade haft
kontor i Stockholm och därifrån utövat viss försäljningsverk-samhet. Bolaget
hade emellertid inte bildat något svenskt dotterbolag och ansåg sig inte heller
ha etablerat någon filial med självständig förvaltning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 19

3
Pensionskommitténs överväganden och förslag 3.1 Socialförsäkringsavgifter på
uppdragsinkomster

Utgångspunkterna
för pensionskommitténs överväganden har varit dels den kommittén anförtrodda
uppgiften att lägga fram förslag om mer enhetliga regler för avgiftsberäkning
inom socialförsäkringarna, dels den under våren 1975 beslutade
skatteomläggningen för år 1976. Kommittén understryker att en lösning av de
problem som beträffande uppdragsinkomster uppstår vid slopande av beloppstaket
inte får leda till någon minskning totalt sett av de genom utvidgningen av
avgiftsunderlaget förväntade intäkterna. Kommittén upplyser också att den i
ett kommande betänkande avser att redovisa ytteriigare överväganden rörande
avgiftsreglerna inom socialförsäkringen.

Borttagandet
av beloppstaket utgör ett led i finansieringen av skatteomläggningen för år
1976. Socialförsäkringarna kommer härigenom i ökad utsträckning att avgiftsfinansieras
medan skattefinansieringen minskar. Riksdagen har vid behandlingen av
propositionen om skatteomläggningen påpekat (prop. 1975:92, SfU 1975:17), att
slopandet av beloppstaket kommer att innebära en ökad belastning för
uppdragstagarna i de fall likställighetsavtal inte träffats. Följden härav
torde därför enligt kommittén bli att ett större intresse från uppdragstagarnas
sida riktas mot möjligheterna att sluta likställighetsavtal. Träffas ett sådant
avtal får nämligen uppdragsgivaren svara för avgifterna. 1 de båda motioner
som behandlats i socialförsäkringsutskottets nämnda betänkande (1975:2111 och 2117)
har, liksom i en till kommittén från TCO överiämnad skrivelse, anförts att en
lösning på uppdragstagarnas problem bör sökas med litgångspunkt i reglerna om likställighetsavtal.

Enligt
kommitténs mening bör en lösning för uppdragstagarna utformas mot bakgrund av
önskemålet om mer enhetliga regler för avgiftsberäkningen inom
socialförsäkringarna. Uppdragstagarna intar i avgiftshänseende en mellanställning
i den allmänna försäkringen. Har likställighetsavtal inte träffats betalar
uppdragstagaren egenavgifter efter i huvudsak samma principer som gäller
beträffande egenföretagarna. Har sådant avtal slutits anses uppdragstagaren
som arbetstagare, varvid uppdragsgivaren har att erlägga arbetsgivaravgifter
efter huvudsakligen samma regler som gäller för arbetsgivarna. Möjligheten att sluta
likställighetsavtal har bl. a. motiverats med att uppdraget många gånger står
anställ ningen mycket nära. Det är enligt kommittén ofta vanskligt att
objektivt hänföra inkomsten till det ena eller andra inkomstslaget. Genom
likställighetsavtalet kan parterna själva komma överens om att viss inkomst i
avgiftshänseende skall behandlas jom anställningsinkomst, oavsett till vilket
inkomstslag de tillämpande myndigheterna skulle hänföra inkomsten efter en
prövning av arbetsförhållandets natur.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 20

Enligt
uppgifter som korrimittén inhämtat från riksrevisionsverket och
riksförsäkringsverket kandet totala avgiftsunderlaget för år 1976 såvitt avser uppdragsersättningar
uppskattas till ca 1,9 miljarder kr. Träffas likställighetsavtal i nuvarande
omfattning, skulle ca 500 milj. kr. eller ungefär en tjärdedel av det totala
underlaget komma att omfattas av sådana avtal. Staten torde utge mer än hälften
av den ersättning som omfattas av avtal.

Den
begränsade utnyttjandegraden förklaras enligt kommittén delvis av att det i
många fall saknats anledning att träffa överenskommelse i fråga om
uppdragsersättning. Kommittén pekar här på de försäkrade som haft inkomst av
såväl anställning som uppdrag. I de fall anställningsinkomsten uppgår till eller
överstiger beloppstaket eriäggs f n. inga egenavgifter på uppdragsarvodet. I
detta läge finns ingen anledning att sluta likställighetsavtal. Efter
avskaffandet av beloppstaket blir - framhåller kommittén -situationen annoriunda
eftersom uppdragstagaren då skall betala egenavgifter till folkpensioneringen
och sjukförsäkringen på hela uppdragsarvodet oavsett storleken på
anställningsinkomsten. Uppdragstagarnas intresse av att sluta
likställighetsavtal kommer härefter att öka.

Att
avtal inte slutits i större utsträckning än hittills beror också enligt kommittén
på att uppdragstagarna ofta inte lyckats få till stånd något sådant. Huruvida
likställighetsavtal skall träffas eller ej är en förhandlingsfråga. Kommittén
påpekar att uppdragstagarna många gånger saknar den förhandlingsstyrka som
krävs för att driva genom ett avtal och att många uppdragstagare inte är
fackligt organiserade i denna sin egenskap. Slopandet av beloppstaket kommer
enligt kommittén sannolikt att göra det än svårare för mänga uppdragstagare att
få ett avtal till stånd. Möjligheten att sluta likställighetsavtal i nuvarande
former utgör därför enligt kommittén inte någon god lösning på uppdragstagarnas
avgiftsproblem.

I
den tidigare nämnda motionen 1975:2117 har anvisats en lösning som innebär att
likställighetsavtal skulle fä slutas beträffande enbart avgifterna till folkpensioneringen
och sjukförsäkringen. Kopplingen i det fullständiga likställighetsavtalet
mellan tilläggspensioneringen och sjukförsäkringen skulle således brytas.
Motionärerna har därvid tagit fasta på att beloppstaket kvarstår inom
tilläggspensioneringen. Någon egenavgift till denna försäkring skall alltså inte
eriäggas på uppdragsinkomster till den del dessa tillsammans med andra
eventuella inkomster överstiger beloppstaket. Maximeringsregeln är emellertid
något annorlunda utformad när ATP-avgiften tas ut i form av arbetsgivaravgift,
vilket hänger samman med att arbetsgivaravgiften till skillnad från egenavgiften
beräknas kollektivt. Sluts ett likställighetsavtal får uppdragsgivaren i viss
utsträckning eriägga ATP-avgift även på in-komstdelarsom ligger över
beloppstaket. Föratt dessa effekterskall undvikas har motionärerna föreslagit alt
en möjlighet införsatt träffa likställighetsavtal som ej innefattar ATP-avgiften.
Härigenom skulle man underlätta för uppdragstagarna att få till stånd ett
avtal.

Den
av motionärerna anvisade möjligheten kan enligt kommitténs be-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 21

dömning
endast bidra till att lösa de problem som uppstår för uppdragstagarna till
följd av slopandet av beloppstaket. För uppdragstagare med sammanlagda
inkomster understigande beloppstaket kvarstår däremot alltjämt behovet av
likställighetsavtal såvitt gäller ATP-avgiften. Möjligheten att sluta ett
begränsat avtal avseende enbart denna avgift skulle visserligen kunna
bibehållas vid sidan av den typ av avtal som motionärerna förordar. Vid varie
lösning som bygger på avtal i någon form kommer emellertid, understryker
kommittén, uppdragstagarna att vara beroende av sin förhand-lingsstyrka i den
enskilda situationen. Många uppdragstagare kan därför förväntas misslyckas med
att åstadkomma ett avtal. Till detta kommer att en lösning efter nu diskuterade
linjer ingalunda leder till enhetligare regler för avgiftsberäkningen.
Kommittén anser sig därför inte böra förorda en sädan lösning.

Eftersom
slopandet av beloppstaket utgör ett led i finansieringen av skatteomläggningen
för år 1976 får en lösning enligt kommitténs mening inte leda till någon
minskning totalt sett av de genom utvidgningen av avgiftsunderlaget förväntade
intäkterna. Lösningar som innebär att man beträffande uppdragsinkomster inför olika
begränsningar i egenavgiftsskyldig-heten kan enligt kommittén direkt sägas
medföra en sådan intäktsminskning. Kommittén kan således inte förorda en
lösning med denna innebörd.

Enligt
av kommittén redovisade uppgifter träffar staten, kommunerna och landstingen i
dag regelmässigt fullständiga likställighetsavtal i fråga om
uppdragsersättningar. TCO har i den tidigare nämnda skrivelsen framhållit att
det inom den privata sektorn i stället torde vara vanligast att uppdragstagarna
får eriägga egenavgifter. TCO förordar i skrivelsen att samtliga uppdragstagare
behandlas på det sätt som redan sker från de offentliga uppdragsgivarnas sida
och föreslår att var och en som utbetalar ersättning av det slag som för
mottagaren kommer att betraktas som inkomst av tjänst skall vara skyldig att
erlägga förekommande arbetsgivaravgifter för detta belopp, oavsett om
anställningsförhållande i andra avseenden anses föreligga eller ej.

Enligt
kommitténs mening utgör inte likställighetsavtal, vare sig i nuvarande eller
förändrade former, någon godtagbar lösning av de nu diskuterade problemen.
Kommittén delar därför uppfattningen att uppdragsgivare alltid skall vara
skyldiga att svara för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter.

Vad
TCO önskar kan enligt kommittén uppnås genom en sådan ändring av reglerna i AFL
att uppdragsersättning obligatoriskt behandlas som om ett fullständigt
likställighetsavtal hade träffats mellan parterna. För uppdragstagarnas del blir
resultatet då att de inte behöver erlägga egenavgifter. Uppdragstagarna
jämställs i detta hänseende med arbetstagarna. På uppdragsersättningar får i
stället uppdragsgivarna i viss utsträckning betala arbetsgivaravgifter på
samma sätt som arbetsgivarna har alt erlägga sådana avgifter på lön till
anställda. En sådan lösning skulle innebära att uppdrags-

3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr46

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 22

givarna
ålades skyldighet att erlägga avgifterna till tilläggspensioneringen, sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, delpensionsförsäkringen, den statliga lönegarantin,
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,
vuxenutbildningen samt arbetsmarknadsutbildningen.

Rätten
till de förmåner som i avgiftshänseende berörs av ett fullständigt likställighetsavtal
kan - påpekar kommittén - i princip tjänas in av uppdragstagare lika
väl som av arbetstagare. Undantag härvidlag utgör den statliga lönegarantin vid
arbetsgivares konkurs. Detta utgör enligt kommitténs mening ett vägande skäl
för att avgiftsskyldighet skall föreligga för samtliga dessa förmånsslag med
det angivna undantaget.

Beträffande
ATP-avgiften kan visserligen enligt kommittén framhållas den bristande
överensstämmelse mellan avgift och förmån som är en följd av att
arbetsgivaravgiften beräknas kollektivt. Denna leder till att uppdragsgivaren
i viss utsträckning får erlägga ATP-avgift på inkomstdelar som ligger över
beloppstaket. På sådana inkomstdelar uttas inte ATP-avgift då avgiftsskyldighelen
åvilar uppdragstagaren. Såvitt avser avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen
kan vidare enligt kommittén invändas att avgift kommer att tas ut utan någon
övre åldersgräns. Det kan slutligen enligt kommittén konstateras att det
fullständiga likställighetsavtalet omfattar även andra avgifter än de som
utgår i form av egenavgifter.

Kommittén
gör beiräffande de redovisade synpunkterna följande bedömning. De problem som
är förknippade med den kollektiva beräkningen av ATP-avgifien när denna tas ut
som arbetsgivaravgift föreligger redan för de arbetstagare som har två eller
fler anställningar liksom för de uppdragstagare som träffat
likställighetsavtal. Avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen erläggs
för arbetstagare - liksom för uppdragstagare som slutit fullständigt
likställighetsavtal - utan någon övre åldersgräns. 1 kommitténs fortsatta
utredningsuppdrag ingår att lägga fram förslag om enhetligare avgiftsregler
inom socialförsäkringarna. Det är med hänsyn härtill inle lämpligt att införa
särskilda beräkningsgrunder såvitt gäller uppdragsgivares avgiftsskyldighet.
Kommittén understryker alt uppdragstagarna får samma trygghet som arbetslagarna
inom ATP och tjänar in samma rätt som dessa inom övriga berörda förmånsslag.
Detta förhållande jämte den omständigheten att lönegarantiavgiften inte tas
med, motiverar också enligt kommitténs mening det ökade avgiftsuttaget om 1,075
% för den kategori som inte redan omfattas av fullständigt likslällighetsavtal.
Detta uttag balanserar även den intäktsminskning som blir följden om
lönegarantiavgiften inte i fortsättningen utgår på uppdragslnkomster.

Mot
denna bakgrund föreslår kommittén att uppdragstagare befrias från egenavgifter
och atl i stället uppdragsgivare på den ersättning de utger lill uppdragstagare
skall vara skyldiga atl erlägga de avgifter som enligl nuvarande ordning
åvilar den uppdragsgivare vilken träff\it elt fullständigt likslällighetsavtal
med undantag av lönegarantiavgiften.

Kommittén
framhåller atl uppdragstagarna genom förslaget kommer att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 23

I
avgiftshänseende behandlas lika oavsett för vem uppdraget ulförts. Detta ligger
i linje med strävandena alt åstadkomma mer enhetliga regler för avgiflsberäkningen
inom socialförsäkringarna. Den förordade lösningen bör enligt kommitténs mening
medföra atl uppdragsinkomsier vid beräkning av sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst enligt AFL anses som inkomst av anställning på samma
sätt som nu gäller då fullständigt likställighetsavtal träffats.

Sammanfattningsvis
föreslår kommittén all uppdragsgivare på den ersällning som utges till
uppdragstagare alltid skall erlägga arbetsgivaravgifter lill ATP,
folkpensioneringen, sjukförsäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
jämte det kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen samt
vuxenutbildningen. Avgifterna skall beräknas enligt samma grunder som gäller i
dag. Uppdragsinkomsl skall vid beräkningen av sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst enligt AFL anses som inkomst av anställning.
Förslaget avser därutöver inte att beröra uppdragstagarnas förmånssitualion
inom socialförsäkringarna.

Vid
den förordade lösningen fyller enligt kommittén inle längre likstäl-lighetsavialen
någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna. Kommittén påpekar att
likställighetsavtalen har betydelse även för vissa grupper egenföretagare vars
avgiftssituation inte berörs av kommitténs hittills nämnda förslag. Frågan
gäller här inte sådana tillfälliga uppdrag som egenföretagaren utför vid sidan
av och utan samband med bedriven rörelse resp. brukande av jordbruksfiistighet.
Sådana fall omfattas av kommitténs förslag beträffande uppdragstagarna. Vad
kommittén här avser gäller i stället fall där arbetsprestationen är av sådan
natur att den kan betecknas som arbete för annans räkning men samtidigt ingår i
egenföretagarens rörelse resp. jordbruk. Enligt vad kommittén inhämtat från
riksförsäkringsverket förekommer i viss utsträckning att rörelseidkare träffar
likställighetsavtal med avseende på visst uppdrag som eljest ingår i rörelsen.
I fråga om arbete som utförts inom ramen för jordbruk torde det enligt
kommittén i praktiken inte förekomma alt likställighetsavtal träffas. Sådana
arbeten som skogskörslor och skogsavverkning åt annan hänförs sålunda
regelmässigt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst till inkomst av
anställning trots att ersättningen i skatterättsligt hänseende räknas som
inkomst av jordbruksfastighet.

Kommittén
upplyser att den mot bakgrund av det sagda övervägt att föreslå atl möjlighet till
likslällighetsavtal skall förekomma endast för rörelseidkare. Kommittén anser
emellertid att del inle kan uteslutas att situationer kan uppkomma där arbete
som faller inom förvärvskällan jordbruk samtidigt kan anses utfört för annans
räkning. Det bör därför enligt kommitténs mening föreligga möjlighet för
parterna att i elt arbetsförhållande av nämnl slag själva komma överens om att
ersättningen skall likställas med anställningsinkomsl. Därigenom klarläggs dem
emellan frågan om avgiftsskyldigheten. Kommittén finner således att möjlighet till
likställighetsavtal tills vidare bör hållas öppen även såvitt avser inkomst av
jordbruks-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 24

fastighet.
Enligt kommitténs mening skulle det vara en avgjord fördel om
likställighetsavtalet i fråga om sina verkningar därvid ansluter till vad som föreslås
beträffande uppdragstagarna. Sålunda bör enligt kommittén avtalet alltid medföra
en skyldighet för den som utger ifrågavarande ersättning att erlägga samma
avgifter som enligt kommitténs förslag skall åvila uppdragsgivarna. Genom att
ersätta fullständigt och begränsat likställighetsavtal med en och samma
avtalsform blir omfattningen av avgifisskyldigheten enhetligare även för de nu
berörda grupperna. Vidare kan det enligt kommittén inte längre förekomma
situationer där varken den som utger en ersättning eller den som mottar
densamma erlägger avgift till folkpensioneringen.

Kommittén
anser att förslaget bör medföra att den nuvarande möjligheten att begära
undantagande från sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen slopas
såvitt gäller uppdragsinkomster. Kommittén finner det konsekvent att
uppdragstagarna i detta hänseende jämställs med arbetstagarna. Kommitténs
förslag innebär att ett undantagande med avseende på uppdragsinkomster helt
kommer att sakna verkan i avgiftshänseende. Försäkrade som begärt undantagande
före ikraftträdandet bör enligt kommittén övergångsvis ges tillfiille att
återkalla undantagandet utan hinder av bestämmelserna i II kap.
7;? andra stycket första punkten AFL. Kommittén föreslår inte någon ändring av
möjligheterna att begära undantagande beträffande andra inkomster än
uppdragsinkomster.

3.2
Lön från vi.ssa utländska arbetsgivare

Som
framgått av den tidigare lämnade redogörelsen skall lön från vissa utländska
arbetsgivare inte hänföras till inkomst av anställning vid bestämmande av
pensionsgrundande inkomst enligt AFL. Enligt gällande regler skall således i
detta hänseende hänsyn inte tas till lön från utländsk arbetsgivare i annat
fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen
fastighet eller i rörelse som bedrivs från här beläget fast driftställe.

1
en skrivelse, som efter remiss till riksförsäkringsverket överlämnats till kommittén,
har TCO påpekat att följden av den tolkning av gällande bestämmelser som nu
förekommer i praxis är att ett antal utländska arbetsgivare utan egen
förvaltning i Sverige har befriats från skyldigheten att erlägga ATP-avgift.
Detta har enligt TCO i sin tur lett till att arbetstagarna vid dessa företag
krävts - i vissa fall retroaktivt - på egenavgifter. Mol bakgrund av att
arbetslagarnas anställnings-och pensionsvillkor är avpassade efter de förmåner
som utgår från den allmänna försäkringen finner TCO del uppkomna lägel
synnerligen otillfredsställande från arbetstagarsynpunkt. TCO hemställer därför
om en sådan ändring i AFL all dessa arbetsgivare åläggs avgiftsskyldighei.

Riksförsäkringsverket
har i sitt i kommitténs betänkande redovisade re-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 25

missyllrande
över TCO:s framställning tillstyrkt att lön från här berörda arbetsgivare
behandlas på samma sätt som lön från andra arbetsgivare. Enligt verkets mening
bör med hänsyn bl. a. lill avgiftsskyldigheten endasi myckel starka skäl
föranleda avsteg från principen att arbetstagares lön hänförs till inkomst av
anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Verket erinar om att
den ifrågavarande bestämmelsen motiverats av praktiska exekutiva skäl men
påpekar samtidigt atl de berörda arbetsgivarna påförs övriga
socialförsäkringsavgifter. Risken för bristande betalning av ATP-avgift från
dessa arbetsgivare är enligt verkets erfarenhet ringa. Vid en summarisk
genomgång av kontobeskeden beiräffande registrerade utländska arbetsgivare har
verket funnit all restantier av avgifter inte förekommer alt ett stort antal
utländska arbetsgivare som inte kunnat påföras att motivet för lagbestämmelsen inte
längre har någon relevans. Till detta kommer alt ett stort antal utländska
arbetsgivare som inte kunnat påföras ATP-avgift önskat betala även sådan
avgift. Ett slopande av ifrågavarande bestämmelse skulle vidare bespara verkets
avgiftsbyrå och de lokala skattemyndigheterna en del utredningsarbete.
Avskaffas den aktuella bestämmelsen skulle delta slutligen enligt verket
medföra att dubbeldebiteringen av avgifter till folkpensioneringen upphör.

Anses
den utländske arbetsgivaren inte bedriva rörelse från här beläget fast
driftställe får - påpekar kommittén - arbetstagarna hos denne själva erlägga
såväl ATP-avgift soin avgift till folkpensioneringen. Den utländske arbetsgivaren
betalar samtliga förekommande arbetsgivaravgifter utom ATP-avgiften. Såväl
arbetstagaren som arbetsgivaren debiteras alltså avgifl till folkpensioneringen
i detla läge.

Av
riksförsäkringsverkets remissyttrande framgår enligl kommitténs mening att
anledning saknas att behandla lön som utbetalas av utländsk arbetsgivare i
Sverige annorlunda än lön som utbetalas av svensk arbetsgivare. Särbehandlingen
av de utländska arbetsgivarna leder enligt kommittén till mindre tilltalande
konsekvenser för vissa arbetstagare. Kommittén anser det önskvärt all dessa
konsekvenser så långt möjligl undanröjs. Arbetstagares behandling i
avgiftshänseende bör i princip inte vara beroende av om lönen utbetalas av
svensk eller utländsk arbetsgivare. Kommittén föreslår därför atl lön som utgår
till anställd i varie form av verksamhet som bedrivs här i riket av utländsk
arbetsgivare skall hänföras lill inkomst av anställning vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt AFL och vid beräkning av ATP-avgift. Det bör
således enligt kommitténs mening vara ulan betydelse i förevarande hänseende
om verksamheten saknar den inriktning eller omfattning som kan anses utmärka en
rörelse. Inte heller bör avsaknaden av fasl driftsläUe i Sverige tillmätas
någon betydelse.

Kommittén
understryker atl även detla förslag bör ses som etl led i kommitténs
strävanden atl åstadkomma mer enhetliga avgiftsregler inom socialförsäkringarna.
Arbetslagarna hos utländska arbetsgivare kommer enligt kommittén genom
förslaget att behandlas lika i avgiftshänseende på etl

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 26

undanlag
när. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl AFL skall nämligen f n.
hänsyn inte tas lill lön eller annan ersällning från främmande makts
beskickning eller lönade konsulat här i landet. Hänsyn skall heller inte tas till
lön eller annan ersättning från arbetsgivare som tillhör beskickning eller
konsulat och inle är svensk medborgare. Kommittén föreslår inle någon ändring beiräffande
denna speciella grupp av utländska arbetsgivare. Kommittén erinrar emellertid
om möjligheten för denna kategori arbetsgivare att genom särskild förbindelse
åla sig all svara för ATP-avgiften och upplyser att exempelvis åtskilliga
ambassader har gjort det.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 27

4
Remissyttrandena

4.1
Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster

Remissinstanserna
är eniga om önskvärdheten av en utveckling mot enhetligare regler i fråga om
socialförsäkringsavgifter. Riksskatteverket konstaterar atl kommitténs förslag
att uppdragstagares inkomster skall hänföras till inkomst av anställning medför
större överensstämmelse mellan arbets-lagarbegreppen i AFL och uppbördslagen.
Socialstyrelsen anser att de föreslagna ändringarna kan åstadkomma en reell
jämställdhet mellan olika grupper av inkomsttagare oavsett anställningsformen.
Enligt Landstingsförbundets bedömning innebär kommitténs förslag mer enhetliga
regler för avgiftsberäkning på uppdragsinkomsier och även en administrativ
förenkling för myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare. Försäkringskasselörbundei
finner förslagen väl motiverade. LO framhåller att kommitténs förslag är ett
viktigt steg på vägen att åstadkomma enhetliga och för alla inkomslka-tegorier
rättvisa regler för avgiftsberäkning inom socialförsäkringarna. 7"C0
uttalar att de framlagda förslagen helt ansluter till de framställningar som organisationen
gjort då det gäller de nu aktuella avgiftsfrågorna.

Remissinstanserna
är så gott som genomgående positiva till förslaget alt avgiftsskyldigheten alltid
skall åvila den som utger ersättning till uppdragstagare för utfört arbete.
Såväl löntagarorganisationerna som företrädarna för arbetsgivarna biträder
förslaget. Kommunförbundet påpekar atl avgifts-och skattebelastningen på
uppdragsinkomster vid oförändrade regler torde leda till elt starkt minskal
intresse hos den enskilde att åta sig uppdrag. En sådan utveckling är enligt
förbundets uppfattning inte önskvärd och någon annan utväg än att ålägga
uppdragsgivarna skyldigheten att svara för socialförsäkringsavgifterna synes inte
praktiskt möjlig. Landstingsförbundet motiverar sitt tillstyrkande av
förslaget med dels det ogynnsamma läge många uppdragstagare skulle råka i om efter
skatteomläggningen endasi möjligheten till likställighetsavtal stod till buds,
dels de nuvarande skillnaderna mellan uppdragstagare hos staten, kommunerna
och det enskilda näringslivet. Lokala skaiicmyndigheien i Sundsvalls fögderi
framhåller all förslaget innebär betydande arbetsbesparingar för de lokala
skattemyndigheterna och större förutsättningar för likformighet i
bedömningsfrågor. Förslaget innebär bl. a. en inte oväsentlig förenkling i ATP-arbetet.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att avskaffandet av beloppstakei skulle
komma atl ytteriigare försvåra möjligheten för uppdragstagare att träffa
likställighets-avtal. Enligl länsstyrelsen är kommitténs förslag väl motiverat
ur likfor-migheissynpunkt och de föreslagna reglerna torde från administrativ
synpunkt bli mer lätthanterliga än de nu gällande. LRF, som anseratt gällande
regler är svåröverskådliga och svåra atl tillämpa, kan acceptera kommitténs förslag
som huvudregel om möjlighet ges för uppdragsgivaren och upp-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 28

dragstagaren att träffa avtal om undantag från denna
regel.

De ekonomiska följderna av förslaget alt uppdragsgivares
avgiftsskyldighet skall gälla alla uppdragstagare berörs av bl. a. Kommunföibiindei,
Landstingsförbundet. SAF, Tidningarnas arbelsgivareförening och A-pressens sain-organisation
samt Sveriges Radio.

Kommunförbundet upplyser alt den gällande rekommendationen
att träffa likslällighetsavtal endasi avser arvoden lill kommunala
förtroendemän. Förbundet påpekar alt kommitténs förslag även berör
fosterföräldrar, övervakare och personer som mottar feriebarn. Beiräffande
fosterföräldrar har förbundet i cirkulär meddelat, att anledning saknas att träffii
likställighetsavtal. Förbundet upplyser att del dock från fosterföräldrahåll
till förbundet framförts önskemål om att kommunerna skall svara för
socialförsäkringsavgifterna på ersättningarna och att enstaka kommuner också slutit
likslällighetsavtal med fosterföräldrarna. Även om förslaget således innebären
kostnadsökning för kommunerna vill förbundet inte motsätta sig detsamma.
Förbundet påpekar vidare att övervakare inom barna- och nykterhetsvården samt
personer som mottar feriebarn torde fä anses som uppdragstagare men alt
kostnaderna för avgifterna för dessa grupper är av mindre storleksordning.
Förbundet hemställer också om ett klarläggande huruvida förmyndare och gode män
enligt förmynderskapslagsliftningen skall anses som uppdragstagare hos kommun.

Landstingsförbundet upplyser atl dess medlemmar i stor
utsträckning följl rekommendationen om likställighetsavtal med förtroendemän.
Uppdragstagare i övrigt lill landstingen är konsulter och övervakare m. fi.
liknande kategorier, vilka inte är egenföretagare. Dessa grupper har enligt
förbundet marginell betydelse inom landstingssektorn.

SAF uppger att den föreslagna avgiftsskyldighelen kommer
att medföra kostnadsökningar inom vissa branscher. Det är enligt SAF
otillfredsställande att förslag härom framläggs vid en tidpunkt då
budgetkalkyler m. m. för år 1976 redan är uppgjorda. Liknande synpunkter anförs
av Tidningarnas arbelsgivareförening och A-pressens samorganisaiion.

Sveriges Radio AB påpekar atl kommitténs förslag kommer atl
drabba företaget samtidigt som uppdragstagarna fåren ekonomisk fördel. Sveriges
Radio tar också upp frågan om avgiftsskyldighet för vissa utländska artister
som temporärt medverkar i programverksamheten och som är bosatta utomlands.
Enligt företagets uppfattning kan det inte vara rimligt all avgifter skall eriäggas
för sådana artisler eftersom dessa knappast kan tänkas komma i åtnjutande av de
förmåner den svenska socialförsäkringslagstiftningen erbjuder.

1 fråga om den föreslagna omfattningen av uppdragsgivares
avgiftsskyldighet föreligger delade meningar hos remissinsianserna. Kommitténs
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av socialstyrelsen. arbeismarknads-slyrdsen,
statens avialsverk, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Örebro och Västernorriands län. Landstingsförbundet. TCO.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 29

Försäkringskasseföl-bundet
samt PRO.

Kommunförbundet
och SAF anser att enbart de avgifter som kan tas ut i form av egenavgifter bör
omfattas av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet. KLYS finner det tveksamt att
uppdragstagare kan få nytta av andra avgifter än de nu avsedda. Även liksföisäkringsverkel
ifrågasätter omfattningen av den avgiftsskyldighet som läggs på
uppdragsgivarna.

SAF
och LRF anser att den av kommittén angivna utgångspunkten -att en lösning av de
ifrågavarande problemen inte får leda till någon minskning av de förväntade
avgiftsintäkterna - kan ifrågasättas. Enligt LRF bör kommitténs
ståndpunktstagande å andra sidan betyda atl reformen inte får medföra ökade
intäkter. SAF och LRF pekar på de av kommittén redovisade frågorna om
bristande överensstämmelse mellan avgifl och förmån inom ATP, uttaget utan
åldersgräns av avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen samt det
ökade avgiftsuttaget på 1,075 % förden kategori som inte redan omfattas av
fullständigt likställighetsavtal. SAF, som anser att kommittén inte anfört
tillräckliga skäl för den föreslagna omfattningen av avgiftsskyldigheten, kan inle
tillstyrka att förslaget i oförändrad form läggs till grund för lagstiftning. Ytteriigare
överväganden särskilt i fråga om ATP-avgiften anses nödvändiga. SACO/SR anser
att förslaget medför en överfinansiering av skattereformen. Landstingsförbundet
föreslår att kommittén i sitt fortsatta arbete utreder möjligheterna att
föreslå regler som förhindrar att i vissa fall för höga avgifter tas ut.

Riksskatteverket
föreslår att samma enhetliga regler skall gälla för avgifter på
uppdragsinkomster som på inkomst av anställning och ifrågasätter därför om det
är nödvändigt att undanta lönegarantiavgiften från uppdragsgivarens avgiftsskyldighet.
Samma mening uttalas av lokala skaiiemyndigheien i Göieborgs fögderi.

LO
tillstyrker kommitténs förslag men anser att uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet,
utöver de av kommittén föreslagna avgifterna, bör omfatta också avgifterna till
arbetarskydd och byggnadsforskning, eftersom det med visst fog kan hävdas att
både arbetstagare och uppdragstagare har nytta av verksamhet som bedrivs inom
ramen för arbetarskyddet och byggnadsforskningen.

Kommitténs
förslag om bibehållen möjlighet för egenföretagare atl träffa
likställighetsavtal tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a.
socialstyrelsen, ai-betsmarknadssiyrdsen, riksskalieverkei, avialsverket, länsslyrelserna
i Gö-teboi-gs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västernorriands län.
Landstingsförbundet, TCO, LO, SAF, Försäkringskasseförbundet och PRO.

I
remissyttrandena från riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Kristianstads län.
Kommunförbundet och LRF framhålls att tolkningssvårigheter kan uppkomma vid
gränsdragningen mellan uppdragsinkomst och inkomst av rörelse. Enligt
länsstyrelsen i Kristianstads län bör emellertid god vägledning erhållas av
praxis inom skatterättens område i fråga om vad som är alt hänföra till rörelse
enligt kommunalskattelagens bestämmelser. Lokala skat-

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 46

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 30

temyndigheien
i Sundsvalls.fögderi anser att del är tillfredsställande att egenföretagarna
även i fortsättningen lår träffa likslällighetsavtal. Förden lokala
skattemyndigheten medför den möjligheten inget eller endast obetydligt merarbete
i hanteringen.

KLYS
påpekar atl del för många grupper och individer inom del ansvarsområde som
organisationen svarar för är svårt att avgöra vad som är uppdragsinkomster
resp. rörelseinkomsler. För fiertalet konstnärliga och litterära yrkesutövare
måste likställighetsavtal träffas. Även i denna del vänder sig KLYS mot att
uppdragsgivarens avgiftsskyldighet skall omfatta andra avgifter än de som kan
utgå i form av egenavgifter.

Sveriges
Radio AB förutsätter all upphovsrättsersällning lill uppdragstagare är att
betrakta som intäkt av rörelse och att det därför ges möjlighet lill likslällighetsavtal
beträffande sådana ersättningar.

4.2
Lön från vissa utländska arbetsgivare

Med
undantag av riksskatteverket tillstyrker samtliga remissinstanser som yttrat
sig över frågan om avgiftsskyldighet för utländsk arbetsgivare kommitténs
förslag. LO anser all förslaget bör genomföras bl. a. mol bakgrund av att
utländskt företag som bedriver rörelse i Sverige utan all ha fasl driftställe
här kan göra detta utan omkostnader för ATP-avgift. RiksfÖisäkrings-veiket
konstaterar att kommitténs förslag följer den framställning från TCO som verket
tillstyrkt.

Riksskatteverket
uttalar förståelse för att hänsynen till arbetstagarna har vägt tungt när
kommittén tagit ställning i denna fråga. Verket anser dock atl praktiska
svårigheter kommer alt uppstå vid ell genomförande av förslaget och anser sig
därför inte kunna tillstyrka det. Enligt verkets mening blir anmaningsförfarande,
vitesföreläggande och förseningsavgift ineffektiva i de fall fasl driftställe
saknas i Sverige. Endasi en del av de avtal som har träffats med andra länderom
handräckning innehåller överenskommelse om indrivning av
socialförsäkringsavgifter.

De lokala skaiiemyndigheierna
i Göteborgs och Sundsvalls fögderier delar kommitténs uppfattning att i princip
var och en som bedriver verksamhet i Sverige skall vara skyldig atl erlägga ATP-avgift.
Skattemyndigheterna framhåller att förslaget medför att besvärliga
bedömningsfrågor bortfaller och att det skapas större förutsättningar för likformighet
och rättvisa vid bedömning av arbetsgivar- och arbetsiagarbegreppen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 31

5
Föredraganden

5.1
Inledning

Sänkningen
av den .statliga inkomstskatten den 1 januari 1976 finansieras bl.a. genom
höjda socialförsäkringsavgifter (prop. 1975:92, SkU 1975:25, SfU 1975:17, rskr
1975:126 och 127). De ändrade reglerna för socialförsäkringsavgifter innebär bl.
a. avveckling av begränsningen för avgiftsunderlaget lill 7,5 gånger basbeloppet
per årslön (det s. k. beloppstaket) för socialförsäkringsavgifterna med
undanlag för ATP-avgiften.

För
dem som har inkomster av uppdrag föreligger f n. möjlighet alt genom s. k.
likställighetsavtal i avgiftshänseende likställas med arbetstagarna. Fullständigt
likställighetsavtal medför alt uppdragstagaren befrias från egenavgifter medan
uppdragsgivaren åtar sig skyldighet atl erlägga förekommande avgifter. Vid
begränsat avtal erlägger uppdragsgivaren endasi ATP-avgift. I fråga om uppdragsinkomsier
som ligger ovanför beloppstakei har uppdragstagaren hittills saknat intresse av
atl träffa likslällighetsavtal eftersom egenavgifter inle erlagts för dessa
inkomster. Från den 1 januari 1976 förändras denna situation genom atl
avgifterna - med undantag av ATP-avgiften - skall erläggas utan beaktande av beloppstakei.
Detta medför etl ökat behov hos uppdragstagarna alt ingå likställighetsavtal
samtidigt som uppdragsgivarnas benägenhet att träffa sådana avtal torde minska.

Då
förslaget om skatteomläggningen lades fram framhöll jag att den framtida utformningen
av reglerna om likslällighetsavtal innefattades i del uppdrag som
pensionskommittén har i fråga om avgiftsreglerna i den allmänna försäkringen.
Kommittén har nu i ell enhälligt delbetänkande föreslagit ett nytt regelsystem
för socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster avsett att träda i kraft
samtidigt med skatteomläggningen den 1 januari 1976. Kommittén har också
föreslagit vissa ändringar i de regler som gäller beräkning av
pensionsgrundande inkomst och ATP-avgift för lön från utländsk arbetsgivare som
driver verksamhet i Sverige.

Kommitténs
förslag har fått etl positivt mottagande vid remissbehandlingen. Enligt min
mening har kommittén genom de framlagda förslagen tillgodosett kraven på en
utveckling mol etl mer enhetligt avgiftssystem samtidigt som förslaget inle
medför någon minskning av de avgiftsinkomster som är en förutsättning för
genomförandet av skattereformen. En följd av kommitténs förslag är därjämte att
ATP-skyddet för de berörda kategorierna förstärks. På grundval av kommitténs
betänkande föreslår jag följande reformering av reglerna för beräkning av
socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.

1. Uppdragstagare
befrias från avgiftsskyldighei. Uppdragsgivare skall i stället automatiskt vara
skyldig att eriägga de avgifter som enligt nuvarande ordning åvilar
uppdragsgivare som träffat ett fullständigt likslällighetsavtal

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 32

med
undantag av lönegarantiavgiften. Reglerna om likställighetsavtal, som inte
längre får någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna, avskaffas.

2. Uppdragsinkomst skall vid beräkning av
sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst anses som inkomst av
anställning. Härigenom likställs uppdragstagaren i fråga om beräkning av
pensionspoäng inom ATP med arbetstagare.

3. För egenföretagare behålls möjligheten till
likställighetsavtal i fråga om socialförsäkringsavgiften såvitt avser visst
uppdrag som annars ingår i rörelse eller jordbruk. Träffas likslällighetsavtal
i sådant fall åtar sig uppdragsgivare samma avgiftsskyldighet som för övriga
uppdragsinkomster. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal
skall inte längre förekomma.

4. Lön som utgår till anställd i varje form av
verksamhet i Sverige hos utländsk arbetsgivare skall vid beräkning av ATP-avgift
och pensionsgrundande inkomst för ATP hänföras till inkomst av anställning.
Arbetstagare hos utländska arbetsgivare kommer härigenom att behandlas lika
oavsett om de sysselsätts i rörelse som drivs från här beläget fast driftställe
eller i verksamhet som drivs i annan form. Förslaget medför motsvarande förstärkning
av ATP-skyddet för dessa arbetstagare som det som föreslås för uppdragstagarna.

Samtliga
ändringar föreslås träda i kraft den I januari 1976.

5.2
Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster

Enligt
gällande regler eriägger den som har inkomst av uppdrag socialförsäkringsavgifter
i form av egenavgifter om inte uppdragsgivaren enligl s. k. likställighetsavtal
har åtagit sig avgiftsskyldighet. Egenavgifterna erläggs på uppdragsinkomster
i den mån dessa tillsammans med eventuella övriga inkomster understiger beloppstaket.
Med ett fullständigt likslällighetsavtal följer skyldighet för uppdragsgivaren
att eriägga - förutom ATP-och sjukförsäkringsavgift - avgift till
folkpensioneringen, lönegarantiavgift samt avgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Från den 1
januari 1976 omfattar skyldigheten även avgifterna till delpensionsförsäkringen,
arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen. Vid begränsat likställigheisavial
avser avgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren endast ATP-avgiften.

Ett
likslällighetsavtal medför att koniantersättning eller naturaförmåner för
arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd anses som
inkomst av anställning. Den förre skall då anses som arbetstagare och den
senare som arbetsgivare. Beslämmelserna äger tillämpning på t. ex. ersättning
för förtroendeuppdrag. Likställighetsavtal gäller allmänt i fråga om
uppdragsersättning som utgår från staten. Kommunförbundet och Landstingsförbundet
har på sina områden gett rekommendationer av samma

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 33

innebörd
för ersättningar till förtroendemännen. Samma anordning kan tilllämpas även av
andra uppdragsgivare.

Slopandet
av beloppstaket med verkan fr. o. m. den 1 januari 1976 kommer att innebära en
ökad belastning för uppdragstagarna i de fall likställighetsavtal inte har
träffats. En lösning av denna fråga kan enligt kommittén sökas med utgångspunkt
i reglerna om likställighetsavtal. Därvid bör dock lösningen utformas mot
bakgrunden av önskemålen att åstadkomma mer enhetliga regler för
avgiftsberäkningen inom socialförsäkringarna. Enligt kommittén träffas
likställighetsavtal i relativt begränsad omfattning. Uppgifter som kommittén
inhämtat från riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket ger vid handen att
det totala avgiftsunderiaget för år 1976 såvilt avser uppdragsersättningar kan
uppskattas till ca 1,9 miljarder kr. Träffas likställighetsavtal i nuvarande
omfattning, skulle enligt kommittén ca 500 milj. kr. eller ungefär en fjärdedel
av del totala underiaget komma att omfattas av sådana avtal.

Att
likställighetsavtal träffats i så begränsad omfattning förklaras enligt kommittén
delvis av att del saknats anledning att träffa överenskommelse i fråga om uppdragsersätlning
i de fall då uppdragsarvodet efter beaktande av uppdragstagarens övriga
inkomster kommit att ligga ovanför beloppstakei. En annan orsak är enligt
kommittén att uppdragstagarna inte har lyckats få till stånd avtal. Slopandet
av beloppstaket kommer enligt kommittén sannolikt att göra det än svårare för
många uppdragstagare all få etl avtal lill stånd. Enligt kommitténs mening kan
således inte likställighetsavtal, vare sig i nuvarande eller förändrade former,
utgöra någon godtagbar lösning av hithörande frågor.

Den
lösning som kommittén förordar innebär att uppdragsgivare alltid skall vara
skyldiga atl svara för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Delta kan
uppnås genom en sådan ändring av reglerna i AFL att uppdragsersättning obligatoriskt
behandlas som om elt fullständigt likställighetsavtal träffats mellan
parterna. För uppdragstagarnas del blir resultatet då all de inle behöver eriägga
egenavgifter. Uppdragstagarna jämställs i detta hänseende med arbetstagarna. På
uppdragsersätlningar får i stället uppdragsgivarna betala avgifter på
väsentligen samma sätt som arbetsgivarna har att erlägga socialförsäkringsavgifter
på lön lill anställda. Rällen till de förmåner som i avgiftshänseende berörs av
ett fullständigt likslällighetsavtal kan - med undanlag av den statliga
lönegarantin vid uppdragsgivarens konkurs - i princip tjänas in av
uppdragstagare lika väl som av arbetstagare. Delta utgör enligl kommitténs
mening ett vägande skäl för att avgifts-skyldighet skall föreligga för samtliga
dessa förmånsslag med det angivna undantaget.

Kommitténs
förslag innebär all uppdragsgivare på den ersättning som utges till
uppdragstagare alltid skall eriägga arbetsgivaravgifter lill ATP, folkpensioneringen,
sjukförsäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen jämte del
kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknads-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 34

utbildningen
samt vuxenutbildningen. Uppdragsinkomsl skall vid beräkningen av
sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst enligl AFL anses som inkomst
av anställning.

Med
den av kommittén förordade lösningen fyller likställighelsavialen inle längre
någon funktion såvilt gäller uppdragstagarna. Kommittén föreslår därför att
reglerna om möjlighet för uppdragstagarna att ingå sådana avtal avskaffas. För egenföretagare
är det enligl kommittén betydelsefullt att kunna träffa likställighetsavtal
beträffande uppdrag som annars ingår i rörelse eller jordbruk. Kommittén
föreslår därför att denna möjlighet bibehålls för egenföretagare. Träffas
sådant avtal skall enligt kommitténs förslag omfattningen av uppdragsgivarnas avgiftsskyldighei
vara densamma som den som föreslås för annan uppdragsersätlning. Uppdelning i begränsade
och fullständiga likslällighetsavtal skall enligt kommitténs förslag inte
längre förekomma.

Kommitténs
förslag får stöd av det övervägande antalet remissinstanser. LO framhåller att
förslaget är ell viktigt steg på vägen all åstadkomma enhetliga och för alla
inkomstkategorier rättvisa regler för avgiftsberäkningen inom
socialförsäkringarna.

Enligl
min mening har kommittén på ett övertygande sätt visat alt en lösning av frågan
om avgiftsskyldigheten för uppdragsinkomster bör lösas på elt annat sätt än
genom den nuvarande anordningen med likslällighetsavtal. Sådana avtal har
träffats i relativt liten utsträckning och då nästan uteslutande av offentliga
arbetsgivare. Jag delar därför kommitténs uppfattning atl uppdragsgivare bör
åläggas obligatorisk avgiftsskyldighet för de ersättningar som ges ul till
uppdragstagare. Därav följer att jag inte kan biträda elt av LRF framfört
förslag om möjlighet lill undanlag från denna regel.

Jag
förordar således att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att
uppdragsgivare i stället obligatoriskt skall vara skyldig all eriägga avgifterna
för uppdragsinkomst. Del är enligt min uppfattning viktigt att man på detta
sätt uppnår enhetliga regler för avgiftsskyldighet och omfattning av
avgiftsunderlag.

Vid
remissbehandlingen har Kommunförbundet begärt ett klarläggande huruvida
förmyndare och gode män skall anses som uppdragstagare hos kommun. Enligt den
nya förmynderskapslagsliftningen, som träder i kraft den 1 januari 1976, skall
den av kommunen valde överförmyndaren bestämma arvode till förmyndare och gode
män med ledning av grunder som fastställs av kommunen. I de fall sådant arvode
eller del därav betalas av kommunen bör avgiftsskyldigheten därför också åvila
kommunen.

Vid
remissbehandlingen har vidare Sveriges Radio AB tagit upp frågan om
avgiftsskyldighet för utomlands bosatta utländska artister som tillfälligt medverkar
i programverksamheten. I denna fråga vill jag erinra om alt den som är bosatt i
utlandet och som medverkar vid offentlig föreställning eller utövar artistisk
verksamhet för svensk radio eller television enligl sär-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 35

skilda
regler eriägger ens. k. bevillningsavgift på 30 % av brutloersällningen. För
avgiftens erläggande svarar föreställningens anordnare eller den som har atl
utgiva ersällning för verksamheten. Bevillningsavgiften träder för dessa
särskilda fall i stället för allmänna skatter. Jag delar mol bakgrund härav
Sveriges Radios uppfattning alt ett undantag i avgiftsskyldighet för socialförsäkringsavgifter
bör kunna göras i de fall bevillningsavgift erläggs. Frågan om utländska
artisters beskattning är f n. föremål för utredning (Fi 1971:01) och ytteriigare
överväganden i fråga om avgiftsskyldighelen bör göras i anslutning lill att
förslag om ändrade skatteregler läggs fram. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen
till lagförslagen.

Kommitténs
förslag beiräffande omfattningen av uppdragsgivares avgifts-skyldighet godtas
av det övervägande antalet remissinstanser. Kommunförbundet och SAF anser att
de avgifter som inte kan tas ut i form av egenavgifter inie bör omfattas av
uppdragsgivarens avgiftsskyldighei. Även riksförsäkringsverket och KLYS
ifrågasätter omfattningen av avgiftsskyldighelen.

I
andra remissyttranden ifrågasätts å andra sidan det nödvändiga i atl undanta
lönegarantiavgiften från uppdragsgivarnas avgiftsskyldighei. Riksskatteverket
föreslår atl omfattningen av avgiftsskyldighelen för uppdragsgivarna skall
helt överensstämma med vad som gäller för arbetsgivarna. LO tillstyrker
kommitténs förslag men anser all avgiftsskyldigheten bör omfatta också
avgifterna lill arbetarskydd och byggnadsforskning.

Enligl
min mening bör omfattningen av avgiftsskyldigheten bedömas med beaktande även
av förmånssidan för uppdragstagarna. Som pensionskommittén framhållit kan man
därvid konstatera att uppdragstagarna tjänar in rätt lill eller kan komma i
åtnjutande av de förmåner for vilka uppdragsgivarna enligt kommitténs förslag
skall erlägga avgifter. Jag förordar därför att avgiftsskyldigheten för
uppdragsgivarna i enlighet med kommitténs förslag skall omfatta de avgifter
som enligl nuvarande ordning åvilar uppdragsgivare som träffat fullständigt likslällighetsavtal
med undantag av lönegaranliavgiften. Det innebär att uppdragsgivarnas avgiftsskyldighei
föreslås omfatta avgifterna för ATP, folkpension, sjukförsäkring, delpensions-försäkring,
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsutbildning
saml vuxenutbildning. I fråga om lönegaranliavgiften samt avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet har jag samrått
med chefen för arbetsmarknadsdepartementet och i fråga om avgiften lill
arbetsmarknadsutbildningen med statsrådet Leijon. Vad gäller avgifien lill
vuxenutbildningen har jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Kommittén
har redovisat all uppdragsgivarna genom förslaget i viss utsträckning kommer
att få erlägga ATP-avgift på inkomstdelar som ligger över beloppstakei och alt avgiflerna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen kommer all las ul ulan någon övre
åldersgräns. Vid remissbehandlingen har SAF och LRF pekat på detla förhållande
och anfört del som

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 36

ett
skäl mot att genomföra kommitténs förslag. Jag delar här kommitténs uppfattning
att det varken från principiell eller praktisk synpunkt skulle vara lämpligt
att i avvaktan på ytteriigare förslag om enhetliga regler för avgiftsberäkning
inom socialförsäkringarna nu införa komplicerande särskilda beräkningsgrunder
för uppdragsgivarnas avgiflsskyldighel som inle har någon motsvarighet när det
gäller avgiftsplikten för löner lill anställda. Som jag redan framhållit bör
strävandena i stället inriktas på så enhetliga regler som möjligt. Jag ansluter
mig således till kommitténs bedömningar och förordar atl kommitténs förslag om
nya regler för socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomsier genomförs.

Flera
remissinstanser understryker betydelsen av att uppdragsersältning-arna vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst genom förslaget blir att betrakta som
inkomst av anställning. För egen del finner jag det också tillfredsställande
alt ATP-skyddet för uppdragstagarna på föreslaget sätt kan stärkas och att
uppdragstagarna i detta hänseende kommer alt jämställas med arbetstagare.

Jag delar kommitténs och
remissinstansernas uppfattning att det för egenföretagare kan vara betydelsefullt
att kunna träffa likslällighetsavtal beträffande visst uppdrag. I enlighet med
kommitténs förslag förordar jag därför att möjligheterna till likslällighetsavtal
i fråga om socialförsäkringsavgifter bibehålls för rörelseidkare och
jordbrukare och att i sådana fall omfattningen av uppdragsgivares avgiftsskyldighei
skall vara densamma som för övriga uppdragsersättningar. Jag biträder också
kommitténs förslag att uppdelning i begränsade och fullständiga
likställighetsavtal därvid inte skall förekomma. De på grundval av kommitténs
betänkande nu framlagda förslagen gäller avgiftsskyldighet i fråga om
ersättning för uppdragsinkomster. Övriga frågor beträffande reglerna för
avgiftsunderlag för egenföretagare behandlas av kommittén i dess fortsatta utredningsarbete.

5.3
Lön från vissa utländska arbetsgivare

Som
framgått av den tidigare lämnade redogörelsen gäller särskilda bestämmelser beiräffande
lön från vissa utländska arbetsgivare vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst för ATP. Enligt nuvarande regler skall i detta hänseende hänsyn inte
las till lön från utländsk arbetsgivare i annat fall än då den försäkrade har
sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som
bedrivs från här beläget fast driftställe.

Enligt
kommitténs mening saknas det i princip anledning atl behandla lön som utbetalas
av utländsk arbetsgivare i Sverige annoriunda än lön som utbetalas av svensk
arbetsgivare. Särbehandlingen av de utländska arbetsgivarna leder enligt
kommittén till mindre tilltalande konsekvenser för vissa arbetstagare, som
drabbas av skyldigheten all betala egenavgifter till ATP för sin inkomst av
anställningen. Kommittén anser att arbetstagares

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 37

behandling
i avgiftshänseende i princip inte bör vara beroende av om lönen utbetalas av
svensk eller utländsk arbetsgivare. Kommittén föreslår därför att lön som utgår
till anställd i varje form av verksamhet som bedrivs här i riket av utländsk
arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst och vid beräkning av ATP-avgift. Det bör enligt
kommitténs mening vara utan betydelse i detta hänseende om verksamheten har
den inriktning eller omfattning som kan anses utmärka en rörelse. Inte heller
bör förekomsten av fast driftställe här i riket tillmätas någon betydelse.

I
likhet med kommittén anser jag att det saknas anledning att i fråga om den
anställdes rätt till ATP-poäng och i fråga om arbetsgivarnas skyldighet alt
betala ATP-avgift behandla lön som utbetalas av utländsk arbetsgivare i Sverige
annoriunda än lön som utbetalas av svensk arbetsgivare. De remissinstanser som
yttrat sig över pensionskommitténs förslag i denna del uttalar också
genomgående sin tillfredsställelse med att särbehandlingen av lön från de
utländska arbetsgivarna upphör. Riksskatteverket, som uttalar förståelse för
att hänsynen till arbetstagarna vägt tungt vid utformningen av kommitténs
förslag, har vid remissbehandlingen framfört invändningar av praktisk art mot
förslaget. Jag vill med anledning därav erinra om att del här som regel gäller
arbetsgivare som redan eriägger övriga socialförsäkringsavgifter och att det
även mol den bakgrunden framstår som naturiigt att deras avgiftsskyldighet
också skall omfatta ATP-avgiften. Enligt vad riksförsäkringsverket har uppgett
är frekvensen av obetalda avgifter inte större bland sådana arbetsgivare än
arbetsgivare i allmänhet. Jag ansluter mig således till kommitténs förslag att
lön som utgår till anställd som sysselsätts i Sverige av utländsk arbetsgivare
skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP. Förslaget innebär att
skillnaderna i avgiftshänseende försvinner och att den utländske arbetsgivaren
erlägger avgifter på samma sätt som svensk arbetsgivare.

5.4
Upprättade lagförslag

1
enlighet med del anförda har inom socialdepartementet uppräiiais förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1970:742) om
lönegarantiavgift.

3. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 38

6
Specialmotivering till lagförslagen

6.1
Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

3 kap. 2 i

I
denna paragraf regleras f n. möjligheten att träffa fullständigt likställigheisavial.
I andra stycket sista punkten stadgas all ersättning för arbete, som försäkrad
utför för annans räkning utan att vara anställd hos denne, vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst skall anses som inkomst av anställning, om
parterna kommer överens om delta och motsvarande överenskommelse samtidigt träffas
såvitt gäller tilläggspensioneringen.

Som
framgår av den allmänna motiveringen skall uppdragsersätlning obligatoriskt
anses som inkomst av anställning vid beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst. Reglerna i paragrafen har därför utformats så att likslällighetsavtal inte
längre utgör förutsättning härför. I sådana fall då ersättningen är all hänföra
lill inkomst av rörelse som den försäkrade drivit eller av jordbruksfastighet
som denne brukat krävs emellertid för alt ersättningen skall anses som inkomst
av anställning alt parterna kommer överens om detta.

Uppdragsgivarens
avgiftsskyldighet skall omfatta samtliga de avgifter som f n. följer av elt
fullständigt likställighetsavtal med undantag för lönegarantiavgiften. Detta
skall gälla såväl då uppdragsgivaren obligatoriskt har atl eriägga avgifter som
då avgiftsskyldigheten inträder på grund av en överenskommelse mellan
uppdragsgivare och egenföretagare. Den hänvisning till 3 kap. 2 !: andra slyckel
sista punkten som förekommer i samtliga de förfaltningsrum som reglerar
uttagandel av här berörda arbetsgivaravgifter syftar i paragrafens nya lydelse
på båda dessa fall. Fr. o. m. den 1 januari 1976 skall uppdragsgivaren således
vara skyldig att erlägga avgifterna till ATP, sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbelsmarknadssiödel,
delpensionsförsäkringen, arbetsmarknadsutbildningen samt vuxenutbildningen.

11
kap.

2 5;

Ändringarna
i paragrafens andra siycke innebär atl uppdragsersättning obligatoriskt skall
anses som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
En följd är bl. a. att uppdragstagaren härigenom kan uppfylla det grundläggande
kravet för rätt till delpension enligl lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,
nämligen atl ha visst antal år med pensionsgrundande inkomst av anställning.
Det bör dock erinras om atl

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 . 39

för
rätt till delpension därutöver krävs bl. a. alt arbetsvillkor och nedtrappning
av arbetsinsats fullgörs som anställd. För del fall ersällningen är alt hänföra
lill inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet som drivs resp. brukas av den
försäkrade skall ersättningen vid motsvarande beräkning anses som inkomst av
anställning endast om sådan överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket har träffats. Det skall således inte längre vara möjligt atl iräffa
likställighetsavtal avseende enbart tilläggspensioneringen.

Omfattningen
av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet enligt förslaget har kommenterats i
motiveringen lill 3 kap. 2 ij.

Ändringen
i paragrafens tredje siycke innebär att lön som utgår till anställd som
sysselsätts i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras lill inkomst av
anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst oavsett formen för
verksamheten. Även lön som utgått i verksamhet som inte är ekonomiskt inriktad
skall beaktas. Ändringen innebär alt arbetsgivaren kommerall vara avgiftsskyldig
för samtliga förekommande arbetsgivaravgifter. Arbetstagare hos utländska
arbetsgivare skall således - med undanlag för anställda hos främmande makts
beskickning, konsulat eller beskickningspersonal - behandlas lika i
avgiftshänseende. Självfallet gäller även de undantag som föranleds av
bestämmelserna i art. 5 i den nordiska trygghetskonventionen. Ersättning från
utländsk uppdragsgivare som bedriver verksamhet här i riket skall enligt
förslaget behandlas på samma sätt som ersättning från svensk uppdragsgivare.

19
kap.

1 S

De
nya bestämmelserna i 3 kap. 2 !; andra stycket och 11 kap. 2 andra stycket
innebär alt uppdragsgivarens avgiflsskyldighel i fråga om uppdragsersätlning -
frånsett när uppdraget ingår i rörelse eller jordbruk - inte grundas på att
likställighetsavtal träffats i det särskilda fallet som förutsätts i 19 kap. 1 !;
i nuvarande lydelse. I fortsättningen blir avgiftsplikten, liksom når det
gäller anställning, generell och omfattar alla fall som objektivt är alt
hänföra lill uppdrag. Med hänsyn härtill har de särskilda hänvisningarna som
förekommer i andra, tredje och fjärde styckena av 19 kap. 1 till fall som
avses i nyssnämnda bestämmelser fått utgå.

1
fjärde stycket av paragrafen har tillagts en bestämmelse om undantag från avgiftsplikten
lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Bestämmelsen syftar till alt avgiftsskyldighei
inte skall föreligga i sådana fall där uppdragsgivaren skulle varit befriad
från avgift om uppdragstagaren i stället hade varit anställd hos honom. Detla
innebär, liksom f n., atl ersättning frän en svensk uppdragsgivare till
utomlands bosatt person för arbete som utförts i utlandet inte skall beaktas
vid fastställande av uppdragsgivarens avgiftsskyldighei. Särbestämmelsen
motiveras av alt uppdragstagare i denna egenskap aldrig är yrkesskadeförsäkrad
och all Ibljakiligen den undanlags-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 40

regel som gäller för anställda inte kan tillämpas på unndragstagare.

Som framgårav den allmänna motiveringen skall ersättning
till utomlands bosatt utländsk person för vilken s. k. bevillningsavgift eriagts
inte tas i beaktande då uppdragsgivares avgiftsskyldighet fastställs.
Föreskrift härom har intagits i paragrafens femte stycke.

Övergångsbestämmelserna

Undantagande från ATP som avses i 11 kap. 7 S första
stycket kommer frän den 1 januari 1976 att sakna verkan beträffande uppdragsersätlning
i den mån sådan ersättning skall anses som inkomst av anställning vid beräkning
av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. I övrigt påverkas inle
möjligheterna att begära undantagande. Rätten till pension pä grundval av de
uppdragsinkomster som obligatoriskt skall anses som anställningsinkomster kan
emellertid enligt 12 kap. 2 S andra stycket minskas på visst säll om
undantagandet av.ser andra inkomster. Försäkrade som har begärt undantagande
före ikraftträdandet bereds därför genom övergångsbestämmelsen i punkt 3
tillfälle att under år 1976 återkalla undantagandet med verkan fr. o. m. den 1
januari 1976 oavsett att undantagande enligt vanliga regler inte kan återkallas
förrän det har gällt i fem år och oavsett att det inte kan återkallas med
retroaktiv verkan.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om
lönegarantiavgift

2s

Ändringen av denna paragraf innebär att lönegarantiavgift
inte längre skall erläggas på ersättning för utfört arbete i fall som avses i 3
kap. 2 >; undra stycket sista punkten AFL, dvs. då uppdragsersätlning
obligatoriskt eller pä grund av överenskommelse mellan uppdragsgivare och egenföretagare
skall anses som inkomst av anställning.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

2

Ur uppräkningen i andra stycket har uteslutits
lönegarantiavgiften. Övriga ändringar i denna paragraf ansluter helt till
ändringarna i 19 kap. 1 AFL. Beiräffande innebörden av ändringarna hänvisas lill
specialmotiveringen lill sagda paragraf Bestämmelserna får tillämpning
beträffande arbetsgivaravgifter på grundval av alla lagar som har tillämpning
på uppdragsersätlningar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:46 41

1
avvaktan på slutgiltigt förslag från pensionskommittén om enhetliga avgiftsregler
har jag funnit det mera praktiskt att för samtliga arbetsgivaravgifter utanför
AFL införa de nödvändiga begränsningsreglerna i denna lag än att göra ändringar
i de olika avgiftslagarna.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1970:742) om
lönegarantiavgift.

3. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:46 42

Innehåll

Sid.

Propositionen.................................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Lagförslag........................................................ ..... 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:742) om
lönegarantiavgift 8

3 Förslag till lagom ändring i lagen (1959:552)om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m................................................................ ...... 9

Utdrag
av protokollet vid regeringssammanträde 1975-10-23 11

1 Inledning...................................................... .... 11

2 Gällande bestämmelser om socialförsäkringsavgifter m.m 13

2.1 Inledning................................................. .... 13

2.2 Likställighetsavtal...................................... .... 15

2.3 Undantagande.......................................... .... 16

2.4 Slopandet av beloppstaket.......................... .... 16

2.5 Lön från vissa utländska arbetsgivare............ .... 17

3 Pensionskommitténs
överväganden och förslag.... .... 19

3.1 Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster....... 19

3.2 Lön från vissa utländska arbetsgivare............ .... 24

4 Remissyttrandena........................................... 27

4.1 Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster 27

4.2 Lön från vissa utländska arbetsgivare............ 30

5 Föredraganden............................................... 31

5.1 Inledning................................................. 31

5.2 Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster....... 32

5.3 Lön från vissa utländska arbetsgivare............ 36

5.4 Upprättade lagförslag................................. 37

6 Specialmotivering till
lagförslagen...................... 38

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän
försäkring 38

6.2 Förslaget lill lag om ändring i lagen om lönegaranliavgift 40

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m........................................................ 40

7 Hemställan.................................................... 41

8 Beslut.......................................................... 41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

30 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (28)

28 kopplingar i 22 dokument.

  1. SOU 2002:115 Skärpning gubbar! - del 1 s. 279 om s. 39 i texten
  2. Bet. 1986/87:SfU4 med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor m.m. (prop. 1986/87:16) s. 16 i texten
  3. Prop. 1983/84:167 om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m. s. 85 i texten
  4. Prop. 1981/82:10 om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m.m. s. 132 i texten
  5. Prop. 1980/81:178 om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m.m. s. 70 · s. 78 om s. 34 i texten

Visa alla 22

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. Mannelqvist, Samband i socialförsäkringen, 2003 s. 189 om s. 36 i texten
  2. Westerhäll, Sjukpenninggrundande inkomst, 1986 s. 256 i texten