Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m.m.
114 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 82 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:47, Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m.m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 47 1975/76 Prop. 1975/76:47
Nr 47
Regeringens
proposition med förslag till lag om ändring i rättsbjälpslagen (1972:429) m. m.;
beslutad
den 23 oktober 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
G. E.
STRÄNG
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
proposilionen förslås all kostnaden för skiftesman vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad eller boskillnad skall kunna ersättas inom rällshjälpslagens
ram. Dessutom föreslås vissa smärre jämkningar i lagen i syfte alt förenkla
handläggningen av rällshjälpsärenden. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1976.
1 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 47
Prop.
1975/76: 47
1 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom föreskrives att 5, 9, 16, 19, 22, 23, 25, 31 och
39 §§ rältshjälpslagen (1972: 429)i skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §'-
Rältshjälpsnämnd är beslulför Rältshjälpsnämnd är beslutför
med ordföranden och de två leda- med ordföranden och mitist två
möter som ej är advokater. Är andra ledamöter, av vilka en icke
ärende av principiell betydelse är advokat. Vid avgörande av
eller annars av särskild vikt eller ärende, som är av principiell be
finnes i annat fall på grund av lydelse eller annars av särskild
ärendets beskaffenhet deltagande vikt, skall dock samtliga ledamö-
av de båda ledamöter som är ad- ter deltaga,
vokaler påkallat, skall samtliga
ledamöter deltaga.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger
motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening försl.
I den utsträckning regeringen I den utsträckning regeringen
bestämmer får tjänsteman vid bestämmer får
tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens rältshjälpsnämnden på
nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar slutligt
pröva rättshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara ärende. lagfaren
och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.
9 §3
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om all den rällsökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 §
andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes
kostnad för
1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2.
bevisning vid
allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen saml
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning
eller som skall prövas av skiljemän,
3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rältssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
1
Lagen omtryckt
1973: 247.
2
Senaste lydelse
1974: 1091.
3 Senaste lydelse 1974: 1091.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
4.
resa och uppehälle för den rältssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare
eller annan, som måsle anlitas i samband med inställelse inför domslol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap,
5. avgift
som enligl expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition
vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, dock ej
i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om
icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, saml
avgift som utgår enligl exekutions-avgiflskungörelsen (1971: 1027),
5. avgift
som enligt expedi-lionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition
vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, dock ej
i fråga om sådan rätlens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om
icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga krafl,samt
avgift som utgår enligl exekulions-avgiflskungörelsen (1971: 1027),
6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domslol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen.
7. vad
av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning
enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål
om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap
eller enligl föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första slyckel nämnda
lag för bevisning som rätlen självmant föranstaltat om.
7.
vad av allmänna
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5
§ lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första slyckel nämnda lag för
bevisning som rällen självmant föranstaltat om,
8.
skiftesman
som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
eller boskillnad.
Såsom kostnad för bevisning enligl andra stycket 2 anses
ej den rältssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lill
barn utom äktenskap.
16 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anlitar
den rältssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge
kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes
kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rältshjälpsnämnden. Vad
som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 § första stycket.
Anlitar
den rältssökande advokat ellpr biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge
kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes
kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rältshjälpsnämnden. Vad
som sagts nu gäller ej fall, som avses i 7 § första stycket, eller angelä-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genhet rörande bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller boskillnad.
Skyldigheten atl utge koslnadsbidrag fullgöres genom atl
den rältssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga
kostnader för rättshjälpen.
19 §4
Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer
rättshjälpsnämnden samtidigt del för sökanden gällande maximibeloppet.
Kan
sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar
honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rältshjälpsnämnden på
sökandens begäran förordna biträde.
I angelägenhet, som kan antagas 1 angelägenhet, som kan
antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) bli prövad enligt lagen (1974:
8)
om
rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endasi om
särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet.
om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde
förordnas endasi om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens
personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. / ärende om bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller
boets beskaffenhet. När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken,
förordnas ej biträde enligt denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 §5
Biträde
har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som
uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
centralmyndigheten fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av
ersättning.
Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranletl
kostnad för rättshjälpen, skall detla beaktas vid ersättningens bestämmande.
Ersällning lill biträde fastställes i mål eller ärende vid
allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av domstolen.
Biträdesersättning i annat fall faslställes av rältshjälpsnämnden.
* Senaste lydelse 1974: 11. o Senaste lydelse 1974: 1091.
Biträde
och skiftesman har rält till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdra-"gel krävt. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning.
Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller
försummelse föranletl kostnad för rättshjälpen, skall detla beaktas vid
ersättningens bestämmande.
Ersättning till biträde faslställes i mål eller ärende vid
allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av
domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman faslställes
av rältshjälpsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 §
Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet ulan verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för mycket.
Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har del skett, är förbehållet ulan verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för myckel. / fråga om ersättning lill skiftesman
skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har
biträde ej förordnats, beslutar rältshjälpsnämnden.
I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domslol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om
utredning. Har biträde ej förordnals, beslutar rältshjälpsnämnden. Har i ärende
om bodelning förordnats skiftesman, beslutar denne om utredning.
Den som medverkat vid utredning som avses i första slyckel
har rält till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.
31 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 fråga
om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen äger bestämmelse
i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana
kostnader skall åläggas atl utge ersättningen till statsverket.
1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål
eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen
äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tilllämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart
eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl
utge ersättningen till statsverket.
Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller
äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätlen,
om det ej med hänsyn lill omständighetema är obilligl, ålägga andra maken att
betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har
ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med
hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken
« Senaste lydelse 1974: 1091. t Senaste lydelse 1974:
1091.
Prop.
1975/76: 47 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att betala statsverket hälften ay kostnaderna för
skiftesmannen och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet får
verkställas enligt vad som är föreskrivet om domstols dom.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid Skall
betalningsskyldighet åläggas mol statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel ulan angivande av bestämt belopp.
39 § Beslut om rättshjälp enligl 36 § meddelas på ansökan
av den tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.
Har rällen skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den
tilltalade eller liden för sädan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre
rätt.
Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2
beträffande den tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall
upphöra. Dömes den tilltalade för brottet, skall han utan hinder av vad som föreskrives
i 38 § första stycket åläggas alt betala hela kostnaden för rättshjälpen.
Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan
mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förordna
alt rättshjälpen skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
De nya beslämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning
gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.
Prop.
1975/76: 47
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd
till svenska medborgare i utlandet m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 137) om
ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.
dels att i 1 och 8 §§ ordet "Konungen" skall
bytas ut mol "regeringen",
dels alt 5 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i
rättegång eller under förundersökning om brotl och dömes den som erhållit bistånd
för brottet, skall han lill statsverket återbetala vad han mottagit. Äterbetalningsskyldigheten
får dock jämkas eller efterges, om skäl härttll föreligger med hänsyn till hans
brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden.
Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet
skall han lill statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån
särskilda skäl föreligger.
Nedlägges rättegång eller för- Nedlägges rättegång eller för-
undersökning om broll mot den undersökning om brott mol
den
som erhållit bistånd enligt 4 § som erhållit bistånd enligt 4 §
utan alt skuldfrågan avgjorts ge- utan atl skuldfrågan avgjorts ge
nom dom, skall den som erhållit nom dom, skall den som erhållit
bistånd, i den mån del med hän- bistånd, i den mån del med hän
syn lill omständigheterna är skä- syn lill omständigheterna är skä
ligt, till statsverket återbetala vad ligt, till statsverket återbetala vad
han mottagit. han mottagit. Detsamma gäller om
skuldfrågan i annat fall kan an-lagas ej komma att avgöras
genom dom därför att den som erhållit bistånd håller sig undan.
Denna lag träder i krafl den 1 januari 1976.
1975/76:47
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-09-25
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Geijer, Bengtsson, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Geijer
Lagrådsremiss
med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.
1
Inledning
Sedan
rältshjälpslagen (1972:429) trädde i krafl den 1 juli 1973 har efler hand
aktualiserats olika frågor angående tillämpningen av den nya lagstiftningen. I
sådana fall där speciella olägenheter visat sig föreligga har vissa smärre
ändringar vidtagits i lagen (se bl.a. prop. 1974:71, JuU 18, rskr 235).
Inom
domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), vilken innan domstolsverket den I
juli 1975 trädde i funktion var centralmyndighet för rättshjälpen, gjordes
under hösten 1974 en samlad genomgäng av erfarenheterna från tillämpningen av
del nya rättshjälpssystemel. Undersökningen har redovisats i en till justiliedeparlementet
i december 1974 överlämnad promemoria Översyn av rättshjälpssystemel. Vissa delar
av del förslag lill ändring i rältshjälpslagen som ingår i promemorian bör
fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Yttranden
över promemorian har efter remiss avgetls av justitiekanslern (JK), Göta
hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, rällshjälpsnämnderna
i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå, socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens invandrarverk, länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt
Norrbottens län, riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Sveriges
domareförbund, Sveriges advokalsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges
allmänna advokatbyråer, Tjänste-
1975/76:47 9
männens
centralorganisation (TCO) saml Centralorganisationen SÄCO/SR.
Mot
bakgrund av bl.a. de synpunkter och ändringsförslag som framförts i DON:s
promemoria och remissyttrandena över denna tillsattes i maj 1975 uiredningen
(Ju 1975:07) om en allmän översyn av rättshjälpssystemel. De sakkunnigas
direktiv bör fogas till regerings-protokollet i delta ärende som bilaga 2. Som
framgår av direktiven skall uiredningen närmare undersöka en rad spörsmål av
principiell betydelse för systemets utformning. DON:s promemoria innehåller
emellertid också förslag till en del mindre justeringar i systemet. 1
direktiven har med syftning på sådana frågor påpekats atl det bör övervägas atl
la upp dem till omedelbar behandling ulan all resultatet av utredningens arbete
avvaktas. I enlighet härmed läggs nu fram förslag till vissa smärre justeringar
i rältshjälpslagen som har behandlats i promemorian.
Inom
riksdagen har vid flera tillfällen aktualiserats frågan om komplettering av rättshjälpen
med bestämmelser som möjliggör all ersättning lill skiftesman vid bodelning med
anledning av skilsmässa betalas av allmänna medel. Spörsmålet har behandlats i
en inom justitiedepartemenlet utarbetad promemoria (Ds Ju 1975:15) Rättshjälp
för skiftesman vid bodelning, vilken bör fogas till protokollet i detla ärende
som bilaga 3.
Yttranden
över departementspromemorian har efter remiss avgetls av Göta hovrätt, DON, rällshjälpsnämnderna
i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå, familjelagssakkunniga
(Ju 1970:52), Sveriges domareförbund, Sveriges advokalsamfund och Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Göta hovrätt har bifogat
yttranden från Jönköpings, Norrköpings och Lidköpings tingsrätter.
Utöver
de frågor som berörts nu bör i delta sammanhang också las upp en fråga om en
smärre ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd lill svenska medborgare
i utlandet m.m.
En
översiktlig redogörelse för rättshjälpssystemel ålerfinns i direktiven lill uiredningen
för översyn av rättshjälpssystemel (bilaga 2). I fråga om den allmänna
bakgrunden lill de nu behandlade frågorna får jag hänvisa till denna översikt.
2
Vissa i DON:s promemoria behandlade frågor
2.1
Rättshjälpsnämnds sammansättning och beslutförhet
Nuvarande
ordning. Rältshjälpsnämnd beslår enligl 4 § första slyckel rältshjälpslagen av
ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och
erfaren i domarvärv. Äv de övriga ledamöterna skall två vara advokater,
som är verksamma inom
1975/76:47 10
nämndens
verksamhetsområde. Den ene advokaten skall vara anställd på allmän advokatbyrå
och den andre enskilt verksam. De övriga två ledamöterna utgörs av lekmän som
skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.
Ordförande
i rättshjälpsnämnd förordnas enligt 4 § andra stycket rältshjälpslagen av
regeringen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. I 4 § tredje stycket
föreskrivs atl del för ledamot skall finnas en eller flera ersättare.
Enligt
5 § första stycket rältshjälpslagen är rättshjälpsnämnd beslutför med
ordföranden och de två lekmännen. Vid avgörande av ärende som är av principiell
betydelse eller som annars är av särskild vikt skall samtliga ledamöter delta.
Delsamma gäller om på grund av ärendets beskaffenhet det finnes påkallat med
deltagande av de båda advokatledamölerna. I lagens förarbeten anges beiräffande
sistnämnda regel att det bl.a. kan vara av värde vid inlresseprövning enligt 8
§ första stycket 6 rältshjälpslagen och liknande bedömningar om tillgång finns
till ledamöter med advokaterfarenhet (prop. 1972:4 s. 285).
Promemorian.
I promemorian framhålls atl erfarenheterna från arbetet vid rällshjälpsnämnderna
klart visar all deltagande av advokatledamöter över huvud taget är av stort
värde och alt advokaternas närvaro är nödvändig vid flertalet
nämndsammanträden. DON:s besvärsnämnd har tolkat rättshjälpslagens beslulförhetsregel
så atl vid handläggningen skall delta antingen bara ordföranden och de två
lekmännen eller också samtliga ledamöter. När vid rättshjälpsnämnds
handläggning har deltagit ordföranden, lekmännen och en advokat har
besvärsnämnden därför funnit att rättshjälpsnämnden inte har varit lagligen
sammansatt samt undanröjt de överklagade besluten och visat ärendena åter för
ny behandling. Besvärsnämndens tolkning torde bygga på all advokatledamölerna i
rättshjälpsnämnd är representanter inte enbart för advokatkåren ulan även för
statligt anställda resp. enskilt verksamma advokater. Dessa båda grupper skulle
således kunna tänkas ha motstridiga intressen på rällshjälpsområdel. Om bara en
advokatledamot deltar i rättshjälpsnämnds avgörande, kan balansen i nämnden
komma atl förskjutas.
1
promemorian konstateras alt verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna
bedrivs på samma säll som enskild advokatverksamhet. De allmänna byråerna har
sålunda inte någon monopolställning eller andra fördelar ulan konkurrerar med
de enskilda advokatbyråerna på lika villkor. Intäkterna i deras verksamhet
skall ge täckning för kostnaderna. Någon annan inskränkning i de allmänna
byråernas rätt atl åta sig uppdrag har inle ställts upp än all uppdragen
utanför rällshjälpsområdel inle får inkräkta på deras primära uppgift att
biträda inom rättshjälpssystemel.
Del
är enligt promemorian inle rält atl uppfatta advokalleda-
1975/76:47 II
möterna
i rältshjälpsnämnd som representanter för skilda kategorier med motsatta
intressen. Inte heller finns del något som lyder på atl olika meningar mellan
advokatledamöterna kan härledas till den omständigheten all de är statligt
anställda eller enskilt verksamma. Med hänsyn bl.a. härtill framstår det som i
och för sig tillräckligt med endast en ledamot i rältshjälpsnämnd som är
advokat. De långa och relativt frekventa sammanträdena medför visst
inkomstbortfall för berörda allmänna och enskilda advokatbyråer. Detta
inkomstbortfall skulle kunna minskas om bara en advokat behövde ingå i
rättshjälpsnämnd.
I
promemorian ifrågasätts också om del inle är tillfyllest med bara en lekmannaledamot
i nämnden. Visserligen söker centralmyndigheten vid utseendet av ledamöter och
ersättare för ledamöter i görligaste mån åstadkomma en lämplig geografisk
spridning inom varje rälts-hjälpsnämnds verksamhetsområde. I flertalet ärenden
fattas dock vanligen beslut av handläggare vid rältshjälpsnämndens kansli. Bara
mera betydelsefulla ärenden prövas av nämnden som sådan. I den typen av ärenden
lorde för del mesta utrymmet för lokala synpunkter vara begränsat. Dessutom gör
redan storleken av rättshjälpsnämndernas verksamhetsområden alt nuvarande
antal ledamöter mestadels inle kan tillföra nämnden kännedom om lokala
förhållanden. Del lorde inle behöva befaras att kvaliteten på rällshjälpsnämndernas
beslut försämras, om bara en lekman deltar. För en sådan lösning finns flera
skäl. Om i nämnden endast finns en ledamot som är advokat, bör för balansens
skull även lekmannainslagel minskas. Praktiska skäl talar också för atl
rättshjälpsnämnderna är små. Del är från flera synpunkter administrativt
lättare med färre ledam'öler i rältshjälpsnämnden. Sammansätts nämnden med
bara tre ledamöter, torde del inte längre vara nödvändigt med skilda beslutförhetsregler
för de olika slagen av ärenden. Rältshjälpsnämnd blir då beslulför när samtliga
ledamöter är närvarande. Enligl DON:s mening talar övervägande skäl för alt del
bör finnas bara en lekmannaledamot i rättshjälpsnämnd.
DON
föreslår atl rältshjälpsnämnd skall bestå av och vara beslutför med ordförande,
som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, och två andra ledamöter. Äv
dessa skall en vara advokat, som liksom f n. bör utses efler förslag av
Sveriges advokalsamfund, och en lekman. Samfundet bör lämna förslag efter
samråd med Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Beträffande
sättet för lekmannens utseende föreslås ingen ändring i gällande bestämmelser.
Om
antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd inte anses kunna minskas, föreslår DON i
andra hand alt den nuvarande bestämmelsen alt advokaterna skall representera
allmän resp. enskild advokatbyrå upphävs. I sådant fall bör enligt DON beslulförhetsreglerna
bara ändras så atl vid handläggning av ärende som i och för sig kan prövas
1975/76:47 12
av
ordföranden och de två lekmannaledamöterna även en advokat skall kunna delta.
Remissyttrandena.
Förslaget alt ändra rällshjälpsnämnds sammansättning tillstyrks eller lämnas
ulan erinran av JK, Göta hovrätt, länsstyrelserna i Kronobergs och Malmöhus län
saml domareförbundet. JK anser att rättshjälpsnämndens uppgifter knappast kan
motivera en bredare sammansättning än den föreslagna med tre ledamöter.
Domareförbundet framhåller att praktiska skäl talar för en sådan förändring.
Övriga
remissinstanser avstyrker atl någon ändring görs i rättshjälpsnämnds
sammansättning. Enligt hovrätten för Nedre Norrland har nuvarande bestämmelsjer
visat sig innehålla en framsynt lösning i fråga om nämndens sammansättning.
Enligt hovrättens mening måste tungt vägande skäl förebringas för att frångå
vad som nu gäller. Hovrätten anser inte atl kostnad.saspekter bör anläggas på
frågan. Den kostnadsbesparing som en begränsning av antalet ledamöter skulle
medföra spelar i och för sig en begränsad roll i sammanhanget. Äv väsentligare
betydelse är alt en fulltalig nämnd arbetar säkrare och effektivare än en
mindre nämnd, inte minsl när del gäller granskningen av biträdens
kostnadsräkningar. Hovrätten anser det också angelägel alt nämnden får behålla
sin starka .ställning vilket bör vara ägnat atl minska antalet besvärsärenden.
Inte heller kammarrätten i Göteborg anser att det finns anledning atl ändra
gällande bestämmelser om rällshjälpsnämnds sammansättning. Rättshjälpsnämnden i
Stockholm framhåller atl nämndens avgöranden i många fa/i beror på bedömningar
där erfarenhet, omdöme och kunskap om del praktiska rältslivet spelar en
avgörande roll. Redan del är enligt rättshjälpsnämnden etl skäl till all de
svårare avgörandena inte lämnas till en alltför, liten personkrets. Generellt
sett anser nämnden atl en minskning av antalet ledamöter skulle minska
kvaliteten på vissa av nämndens avgöranden. När det särskilt gäller advokatledamölerna
har nämnden funnit det värdefullt att två ledamöter mecj olika erfarenheter och
ofla olika inriktning av verksamheten har kurmat delta. För lekmannaledamölernas
del ligger del främsta värdet i att dessa, som i regel har stor erfarenhet från
olika områden av samhällslivet, breddar nämndens erfarenhetsunderlag och utövar
en medborgerlig kontrollfunktion. Mot bakgrund härav anser rättshjälpsnämnden
au dét skulle vara mycket olämpligt atl minska lekmännens antal och inflytande
i nämnden. En sådan åtgärd skulle även stå i strid med tendenserna i samhället
alt vidga lekmannainfiytandet. Nämnden anser att de ekonomiska skäl som skulle
kunna åberopas för en minskning av antalet ledmöter måste väga myckel lätt.
Enskilda advokater och lekmannaledamöter tillfogas visseriigen ekonomiskt
avbräck men de ser inle sitt dellagande väsentligen som en ekonomisk fråga ulan
som ell fullgörande av en viktig samhällsuppgift.
1975/76:47 13
Den
ekonomiska förlust som de allmänna byråerna drabbas av till följd av att där
anställda advokater deltar i nämndarbelet kan inte heller vara av sådan
storleksordning alt den bör få ha avgörande betydelse. Mot bakgrund av del
anförda avstyrker rättshjälpsnämnden bestämt DON:s förslag om minskning av
antalet ledamöter.
Rättshjälpsnämnden
i Jönköping framhåller att nuvarande sammansättning inle har medfört några
administrativa svårigheter, i varje fall inte efter utökningen av antalet
ersättare. Sammansättningen med fem ledamöter har visat sig fungera utmärkt.
Ätt advokatledamöterna har olika klientel och är inriktade på skilda ärendelyper
gör det värdefullt atl två advokater deltar i nämndarbelet. Motsättningar
mellan advokat-kategorierna har inte visat sig. För lekmannaledamölernas del är
del inte den lokala anknytningen som är väsentligast. Lekmännen är betrodda med
ett flertal uppdrag i styrelser och nämnder och deras nyttiga erfarenheter
tillförs ofla rältshjälpsnämnden. Finns i nämnden endast en lekman kan del
knappast bli elt reellt lekmannainflytande. Två lekmän kan bättre än en hävda lekmannasynpunkter
gentemot juristerna. Rättshjälpsnämnden i Malmö konslalerar all de allmänna
advokatbyråernas verksamhet i betydande omfattning är inriktad på
familjerättsliga frågor. Deras representanter har därför mycket stor erfarenhet
inom delta rättsområde. De enskilt verksamma advokaterna har å andra sidan en
bredare erfarenhet från civilrättens övriga områden. Detta medför att nämnden
enligt den nuvarande ordningen har tillgång lill advokater med erfarenheler
från de mest skiftande rättsområden vilket givelvis är värdefullt. Även för den
rältssökande är det otvivelaktigt av värde alt bedömningen av varje
rättshjälpsärende blir så allsidig som möjligl. Detla syfle skulle enligl
nämndens mening i hög grad motverkas, om antalet advokater i nämnden bestämdes
till endast en. Det kan också vara befogat atl avvakta de allmänna advokatbyråernas
utveckling och intresseinriktning, innan ändring företas i nämnda avseende.
Både för advokat- och lekmannaledamöterna gäller alt olägenheter av för
omfattande tjänstgöring i nämnden kan motverkas genom utseende av flera
ersättare. Även rällshjälpsnämnderna i Göteborg, Sundsvall och Utneå,
socialstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, JO och SACO/SR ställer sig
av skäl liknande dem som har anförts av de tidigare nämnda kritiska instanserna
negativa till förslaget att minska antalet ledamöter i rältshjälpsnämnd.
Sveriges
advokatsamfund förklarar all samfundet delar DON:s uppfattning all inget har
framkommit som lyder på att förekomsten av olika meningar mellan
advokatledamöterna skulle härröra från någon motsättning mellan de statligt och
de enskilt verksamma advokaterna. Denna omständighet bör enligl samfundet
emellertid inle ulan vidare föranleda till slutsatsen atl det är tillfyllest
med endasi en advokat-ledamot. Det torde i nämndernas verksamhet hittills ha
visat sig atl de
1975/76:47 14
båda
advokatledamölerna ofla i väsentliga avseenden kompletterar varandra. Båda
ledamöternas samlade erfarenhet lorde utgöra en tillgång för nämnderna vid
bedömande av de skilda slagen av ärenden. Samfundet anser det därför kunna
ifrågasättas om del är välbetänkt all nu vidta en ändring som innebär en
försvagning av nämnderna och som även kan vara ägnad att medföra en försämring
från rättssäkerhetssynpunkt. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer anför liknande synpunkter och motsätter sig uttryckligen atl
kravet på skild advokallillhörighet upphävs.
1
fråga om rällshjälpsnämnds beslutförhet anser alla remissinstanser som särskilt
behandlar frågan all reglerna bör ändras. Hovrätten för Nedre Norrland anser
för sin del atl det inle är nödvändigt atl nämnden är beslutför i två olika
sammansättningar. Vid en omfattande delegering av ärenden till handläggare på
nämndens kansli blir de ärenden som återstår för nämndens behandling av sådan
beskaffenhet atl samtliga ledamöter bör delta. Skulle del i brådskande fall
visa sig omöjligt att snabbi sammankalla beslutför nämnd, bör enligl hovrättens
mening ordföranden kunna få befogenhet all ensam falla beslut på nämndens
vägnar.
Flertalet
remissinstanser anser att beslulförhetsreglerna bör ändras så atl vid
handläggning av ärende som i och för sig kan prövas av ordföranden och de två lekmannaledamöterna
även en advokat skall kunna delta. Rältshjälpsnämnden I Stockholm anser sålunda
atl nämnden skall vara beslutför med ordföranden, lekmannaledamöterna och en
advokat. Detta bör emellertid i princip gälla i förfallssituationer. Rällshjälpsnämnderna
i Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå samt JO, advokatsamfundet. Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer och SACO/SR anför liknande
synpunkter.
Kammarrätten
i Göieborg, rättshjälpsnämnden i Jönköping och socialstyrelsen anser att del
för beslutförhet bör räcka alt utöver ordföranden är närvarande minst två
ledamöter, varav en advokat och en icke advokat.
2.2
Delegation av rättshjälpsnämnds beslutanderätt
Nuvarande
ordning. Enligt 5 § tredje stycket rältshjälpslagen får tjänsteman vid
rättshjälpsnämnden i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar
slutligt pröva rätlshjälpsärende. Tjänstemannen skall enligt samma lagrum vara
lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokalverksamhet. I 8 §
instruktionen (1973:250) för rällshjälpsnämnderna har meddelats närmare bestämmelser
om delegation. Rältshjälpsnämnden får sålunda överlämna åt tjänsteman vid
nämndens kansli alt avgöra ärende eller grupp av
1975/76:47 15
ärenden
som inle är av större vikt eller av principiell betydelse. Som begränsning gäller
dock all rätlshjälpsärende får överlämnas bara åt tjänsteman som har den i
rättshjälpslagen angivna kompetensen. En annan begränsning ligger i att
tjänstemannen inte får avslå ansökan eller framställning i andra fall än när
saken är uppenbar eller ärendet är brådskande. Sådant beslut skall anmälas vid
nästa sammanträde med nämnden. 1 9 § instruktionen för rällshjälpsnämnderna ges
chefen för rällshjälpsnämnds kansli eller, efter hans beslut, annan tjänsteman
vid kansliet rätt atl fordra in förklaring, upplysning eller yttrande i ärende
hos nämnden.
Promemorian.
1 promemorian framhålls all de berörda reglerna innefattar en vidsträckt
möjlighet till delegation. Huvuddelen av ärendena vid rällshjälpsnämnderna
bereds och avgörs inom nämndernas kanslier, något som förefaller nödvändigt med
hänsyn till det stora antalet ärenden. Under budgetåret 1973/74 uppgick sålunda
antalet ärenden hos samtliga rättshjälpsnämnder lill 100.000. DON har funnit att
flera typer av beslut är av sådant slag att de inte kräver juristkompetens
utan med fördel kan fallas av biträdespersonal som vunnit tillräcklig
erfarenhet. Till denna grupp av beslut kan enligt promemorian först räknas
beslut med anledning av ansökan om allmän rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad,
om sökandens ekonomiska förhållanden är okomplicerade. Någon tvekan om att
allmän rättshjälp skall beviljas föreligger inle i sådana ärenden. Inle heller
bör det i dessa fall vålla några svårigheter att bestämma maximibelopp för koslnadsbidrag.
En annan grupp ärenden som bör kunna avgöras av kvalificerad biträdespersonal
utgör enligt promemorian sådana slut-regleringar som inle föranleder någon in-
eller utbetalning samt enklare avräkningar med biträde. 1 promemorian föreslås
sålunda all krav på lagfarenhel och erfarenhet av domstols- och advokalverksamhet
inte skall ställas upp för de typer av beslut som nu berörts. Vidare föreslås
alt gällande bestämmelser om handläggares kompelens förs över från
rättshjälpslagen lill instruktionen för rällshjälpsnämnderna, så alt
regleringen av samtliga behörighetsfrågor sker där.
Remissyttrandena.
Flertalet remissinstanser som yttrar sig beträffande delegalionsmöjlighelen
tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det ulan erinran. Det gäller bl.a.
Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, samtliga rättshjälpsnämnder, JO,
Sveriges advokatsamfund och SACO/SR. Kammarrätten i Göieborg ifrågasätter om
man inle kan gå längre i alt lämna över beslutanderätt till kanslipersonal.
Vilka ytterligare grupper av ärenden som därvid bör komma i fråga för
delegation bör lämpligen utredas närmare av DON. Kammarrätten föreslår därför
alt DON får rätt all besluta om vilka arbetsuppgifter som rältshjälpsnämnd
skall kunna delegera till kanslipersonal. Kammarrätten instämmer dock med den i
promemorian framförda åsikten att sådan
1975/76:47 16
delegation
inte får avse rättshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars
avgörande eljesi kräver särskild erfarenhet. Även rättshjälpsnämnderna i
Jönköping och Malmö saml JO anser att del kan komma i fråga med något
vidsträcktare delegering än den föreslagna till tjänstemän som inle är
jurister. Rättshjälpsnämnden i Jönköping föreslår sålunda att prövning av
kostnadsräkningar avseende rådgivnings-avgifter också bör delegeras. RätlshjälpsnäiJinden
i Malmö anser inte att behörigheten att besluta om allmän rättshjälp för icke
jurister bör begränsas till enbart äktenskapsskillnadsmål. Även andra
rättshjälpsärenden, särskilt av familjerättslig arl, kan ulan olägenhet
handläggas av biträdespersonalen. Tillräcklig säkerhet för all bara bilrädespersonal
med erforderlig erfarenhet och kunskap får möjlighet alt besluta i
rättshjälpsärende ges genom att delegationsrätten lagts på rättshjälpsnämnden,
vars ledamöter kan göra en bedömning av kanslipersonalens kompetens, och genom
den begränsning i delegationsrätten som det innebär att enligt instruktionen
förordnande inte får avse rätlshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller
vars avgörande eljest kräver särskild erfarenhet. JO anför som ytterligare
exempel på eventuell delegationsmöjlighel ärende om underårigs ansökan om
allmän rättshjälp i mål om fastställande av faderskap.
Den
enda remissinstans som motsätter sig all bestämmelserna om handläggares
kompelens överförs från rältshjälpslagen lill instruktionen för
rättshjälpsnämnderna är Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer. Enligl föreningens mening är del av väsentlig betydelse atl huvudregeln
slås fast i lag, nämligen atl handläggande tjänsteman skall ha erfarenhet av
domstols- eller advokalverksamhet. Helst borde handläggare vid nämnden ha
praktisk erfarenhet av såväl domstols- som advokatverksamhet för att
insiktsfullt kunna utföra sina ofta intrikata uppgifter. Föreningen har dock
förståelse för all under rådande förhållanden på juristbanan detta önskemål kan
vara svårt att tillgodose. Även med föreningens utgångspunkt föreligger det
dock inte hinder från arbetsfördelningssynpunkl alt uppenbart enkla avgöranden
i rutinärenden överlämnas till kvalificerad biträdespersonal. Föreningen har
därför i princip inte något all erinra mot promemorieförslagel i vad det avser
delegation till icke rällsbildad personal. Sådan personal får dock inte under
några förhållanden tilläggas rätt all avslå ansökan eller framslällning i
brådskande fall, vilket skulle bli följden om 8 § andra stycket instruktionen
för rällshjälpsnämnderna behålls oförändrad.
2.3
Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifter
Nuvarande
ordning. Enligt 9 § andra slyckel 5 rältshjälpslagen anses som kostnad för
allmän rättshjälp den rältssökandes kostnad för avgifl
1975/76:47 17
som
enligl expedilionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan och expedition vid
bl. a. allmän domstol samt för avgifl som utgår enligt exekulionsavgiftskungörelsen
(1971:1027). I fråga om expeditionsavgift är förmånen begränsad så att den inle
omfattar sådan rättens expedition som utfärdas bara på särskild begäran, om
inte expeditionen har begärts innan tiden för fullföljd av talan har gåtl ut.
Beträffande exekutionsavgift får förmånen främst betydelse vid allmän
rättshjälp i ärende om verkställighet, eftersom sådan rättshjälp som har lämnals
för angelägenhet som kan leda fram till verkställbart avgörande inle omfattar
själva exekutionen.
Lämnas
allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd, innebär förmånen alt den
rättssökande får betala expeditions- eller exekutionsavgiften men att han
samtidigt får tillgodoräkna sig kostnaden vid betalning av kostnadsbidrag.
Lämnas rättshjälpen efter beslut av rättshjälpsnämnd, betalas efter beslutet
uppkommande kostnader av allmänna medel. Beträffande expeditions- och
exekutionsavgifter innebär bestämmelsen all domstolen eller den exekutiva
myndigheten inte skall ta ut föreskrivna avgifter av den rättssökande. Inle
heller sker någon stämpelbeläggning. Sedan tid för fullföljd har gått till
ända, skall emellertid domstolen eller den exekutiva myndigheten underrätta rältshjälpsnämnden
om bl.a. denna rättshjälpskoslnad. Föreskrift härom finns i 19 §
rättshjälpskungörelsen (1973:248). Underrättelsen är nödvändig för atl
kostnaden skall kunna beaktas i samband med slutreglering enligl 30 §
rättshjälpslagen.
Promemorian.
I promemorian påpekas att bestämmelsen i 9 § andra stycket 5 rältshjälpslagen
om expeditionsavgift har tolkats olika i rättspraxis beträffande den
situationen att part beställer sådan expedition som avses i bestämmelsen sedan
avgörandet har överklagats och fullföljdstiden har gått ul. Enligt promemorian
anser somliga domstolar, oavsett om fullföljd har skett eller inte, att kostnad
för expeditionen inte omfattas av rättshjälpen. Ändra domstolar menar alt lösen
av handling som ingår i den lägre instansens akt i sådant fall kan ske i den
högre instansen och alt härvid fullföljdstiden i den högre instansen skall tas
som ulgångspunkt. Del innebär att lagtextens ord "innan tiden för
fullföljd av talan gått till ända'" tillämpas som om bestämmelsen i
stället innehöll orden "innan avgörandet vunnit laga krafl". Enligt
promemorian bör emellertid, oavsett hur bestämmelsen i sin nuvarande lydelse
skall lolkas, avgifl för sådan rättens expedition som utfärdas endast på
särskild begäran anses som kostnad för rättshjälpen under förutsättning att
framställningen görs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft. DON
föreslår därför all 9 § andra stycket 5 rältshjälpslagen ändras i
överensstämmelse härmed.
1
promemorian berörs vidare vissa praktiska svårigheter som reglerna om ålerbelalningsskyldighet
i 31 och 32 §§ rättshjälpslagen 2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr47
1975/76:47 18
kan
innebära när det gäller expeditionsavgifterna. DON pekar därvid på möjligheten
alt helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och efter ändring i
stämpelskatteförordningen (1964:308) göra expeditionerna avgiftsfria för dem
som åtnjuter allmän rättshjälp. Det framhålls också att en sådan ordning skulle
innebära en arbetsbesparing för rällshjälpsnämnderna som torde komma alt
uppväga de ytterligare kostnader för statsverket som den eventuellt skulle
kunna medföra.
Remissyttrandena.
Icke någon av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan har motsatt sig en
ändring i enlighet med promemorieförslaget. Tanken på att gå än längre genom
att införa avgiftsfrihet för den som erhåller allmän rättshjälp har vunnit
stort gensvar. Rältshjälpsnämnden i Jönköping anser all trots alt del av många
skäl inte går alt återgå lill systemet med fri rättegång man ändå bör försöka
tillgodogöra sig vissa av det systemets administrativa fördelar. Expeditioners
avgiftsfrihel är en sådan fördel. Liknande synpunkter anförs av
rättshjälpsnämnderna I Malmö, Sundsvall och Umeå.
Även
riksskatteverket anser atl praktiska skäl talar för avgiftsfri-hel genom
ändring i expeditionskungörelsen och förordar dessutom en motsvarande ändring i
exekulionsavgiftskungörelsen. Verket framhåller därvid att f.n. gäller alt part
som har hafl allmän rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnden kan erhålla
fri verkslällighel hos exekutionsmyndighet enligl 9 § rältshjälpslagen och 6 a
§ exekulionsavgiftskungörelsen. De olika villkor som reglerar efter vilken bestämmelse
de enskilda målen skall handläggas är enligt riksskatteverket svårtillämpliga.
I 6 a § exekulionsavgiftskungörelsen föreskrivs atl kostnaden för rättshjälpen
skall ha överstigit maximibeloppet för koslnadsbidragel. Denna regel orsakar
enligt verket både exekutiv myndighet och sökande besvär, eflersom det torde
ankomma på sökande att genom bevis från vederbörande rältshjälpsnämnd styrka
angivna förhållande. När utmätning måste ske skyndsamt, kan en komplettering i
nämnda avseende medföra försening av handläggningen med rättsförlust för
sökanden som följd. Verket påpekar att rättshjälp som har beviljats för
angelägenhet, vilken kan leda fram till verkställbart avgörande, i princip inle
omfattar exekution av avgörandet, såvida inle 10 § första eller andra slyckel
rättshjälpslagen äger tillämpning. Verket hemställer all berörda princip
kommer lill uttryck i författningstexten.
Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer anser atl DON:s förslag till
ändring av 9 § andra stycket 5 rättshjälpslagen innebär en förbättring och
tillstyrker detta. Enligt föreningens uppfattning är dock all föredra alt
expeditionerna vid allmän räitshjälp görs helt avgiftsfria. Från
samhällsekonomisk synpunkt torde med hänsyn lill avgifternas ofla ringa belopp etl
sådant system ställa sig fördelaktigt. Domareförbundet och advokatsamfundet
anför liknande
1975/76:47 19
synpunkter.
Enligt
JO bör den nuvarande bestämmelsen tolkas så att som kostnad för rättshjälpen
skall anses den rältssökandes kostnad för avgifl för expedition i lägre instans
under förutsättning atl expeditionen begärs, innan liden för fullföljd i högre
instans har gått till ända. Eflersom bestämmelsen blivit föremål för skilda
tolkningar, anser JO atl del föreslagna förtydligandet fyller etl behov. Denna
lösning är alt föredra framför den som innebär att berörda förmån helt avförs
ur rältshjälpslagen i förening med en ändring i stämpelskatteförordningen som
innebär all expeditioner görs avgiftsfria för den som åtnjuter allmän
rättshjälp. Göta hovrätt påpekar atl avgiftsfrihet för expeditioner innebär -
förutom en viss subvention ål den förlorande motparten - att vissa rältshjälpskostnader
kommer alt belasta domstolarna. En mera tilltalande lösning skulle enligt
hovrättens mening vara att helt avskaffa ifrågavarande domstolsavgifler.
Därigenom skulle de praktiska olägenheterna försvinna inte bara för rällshjälpsnämnderna
ulan också för enskilda som inle har rättshjälp. Särskilt i lagsökningsmål och
mål om betalningsföreläggande medför avgiflerna betydande ölägenheter för
enskilda parter. Det inkomstbortfall för statsverket som en sådan ordning
skulle medföra kunde kompenseras genom en höjning av ansökningsavgifter.
2.4
Ränta på rättshjälpskostnad
Nuvarande
ordning. Enligl 18 kap. 8 § tredje stycket rättegångsbalken (RB) skall ersällning
för rättegångskostnad även innefatta ränta efter sex procent från dagen då
målet avgörs till dess betalning sker. Bestämmelsen har betydelse vid
tillämpning även av rättshjälpslagen. Enligl 31 § första stycket
rättshjälpslagen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning
i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som enligt
allmänna regler skulle ha varit skyldig all ersätta den som har haft allmän
rättshjälp för rättegångskostnad skall i stället åläggas att utge ersättningen
till statsverket.
I
33 § första stycket rältshjälpslagen regleras hur fördelningen skall ske av
medel som motpart eller annan på grund av bestämmelserna i 31 § rältshjälpslagen
har betalat in till statsverket. Del föreskrivs all sådan ersättning skall
utges lill den som har erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger rällshjälpskostnaderna
med avdrag för vad som har erlagts i koslnadsbidrag.
Promemorian.
1 promemorian konstateras att 33 § första stycket rältshjälpslagen innebär atl
den som har hafl allmän rättshjälp fär ersäUning för sitt kostnadsbidrag först
sedan statsverket har fåtl full ersättning för sina kostnader med anledning av
rättshjälpen. En konsekvens av regeln i 18 kap. 8 § RB om ränta på
rättegångskostnad blir
1975/76:47 20
att
återbäring enligt rältshjälpslagen av kostnadsbidrag kan ske först sedan
statsverket har fått täckning för såväl sina kapitalkostnader som sina
ränteanspråk med anledning av alt en allmän rättshjälp har beviljats. Enligt
promemorian kompliceras handläggningen vid rältshjälpsnämnden och
indrivningsmyndigheten i hög grad av räntebestämmelsen i RB när det gäller att
driva in rältshjälpskostnader. Särskilt gäller del när part har förpliktats att
jämte rältshjälpskostnader ersätta statsverket kostnad som har belastat
anslaget Ersättning åt domare, vittnen och parter. Enligl promemorian är det
dock allvarligare att statsverket f.n. mestadels gör en räntevinsl genom atl
räntan löper från dagen för målets avgörande och genom alt slörre delen av
rättshjälps-kostnaden, nämligen biträdesersätlningen, på grund av rättshjälps-lagens
bestämmelser om slutreglering och avräkning med biträde betalas ut först någon
tid efter det alt ett avgörande har vunnit laga krafl. Den som har ålagts återbetalningsskyldighel
för rältshjälpskostnader har dessutom i regel inte möjlighet alt frivilligt
betala beloppet, förrän han får anmaning därom från indrivningsmyndighet, något
som medför att den återbetalningsskyldige i princip alllid drabbas av en
räntekostnad. Eftersom den enskildes kostnadsbidrag i de flesta fall uppgår lill
måttligt belopp blir den ränta som skall utbetalas till den som har haft allmän
rättshjälp blygsam. DON föreslår därför alt i 31 § första stycket
rättshjälpslagen görs undantag för bestämmelsen i 18 kap. 8 § tredje stycket RB
om ränta på rättshjälpskostnad.
Remissyttrandena.
Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan om ersättningsskyldighet för
ränta på rättshjälpskostnad tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan
erinran. Det gäller Göta hovrätt, rällshjälpsnämnderna I Jönköping, Malmö, Göieborg
och Sundsvall, riksskatteverket, länsstyrelsen i Jämtlands län, JO,
domareförbundet samt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Beiräffande
ränteintäkterna till statsverket framhåller rättshjälpsnämnden i Malmö atl
intäkterna har varit måttliga. Under budgetåret 1973/74 har ttll nämnden
sålunda influtit endasi ca 850 kr. Med hänsyn till räntans ringa ekonomiska
betydelse för statsverket och till den förenkling i domstolarnas och indrivningsmyndighelernas
handläggning som det skulle innebära om skyldigheten all utge ränta på rättshjälpskoslnad
slopades, har rältshjälpsnämnden intet atl invända mot DON:s förslag. Nämnden
vill dock erinra om alt den räntevinsl som statsverket gör om räntan löper från
dagen för avgörandet medan biträdesersätlningen utbetalas först en tid efler
det att avgörandet har vunnit laga krafl väl uppvägs av den ränteförlust som
statsverket gör vid de partiella avräk-ningarna. Biträdesersättningen utbetalas
därvid inle sällan lång tid innan beslut om återbetalningsskyldighet
föreligger. Rättshjälpsnämnden i Göteborg vitsordar behovet av den i
promemorian före-
1975/76:47 21
slagna
ändringen beiräffande räntan. Nämnden påpekar i sammanhanget atl det för allmänheten
framstår som otillfredsställande atl del belopp som omfattas av äterbetalningsskyldigheten
direkt drivs in genom kronofogdemyndigheten. Möjligen skulle återbetalningen
till en början kunna handhas av domstolen. Domareförbundet tillstyrker DON:s förslag,
eftersom en lagändring undanröjer de tolkningssvå-righeler som med avseende på
räntan har förelegat beiräffande 31 § andra stycket rältshjälpslagen. Därmed
skulle enligl förbundet de båda fall likställas, om vilka första och andra
styckena i paragrafen handlar.
2.5
Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål
Nuvarande
ordning. Rättshjälp åt misstänkt i brottmål behandlas i 35 40 §§
rättshjälpslagen. Denna rättshjälpsform, vilken är exklusiv inom siu
tillämpningsområde, innefattar dels förordnande av offentlig försvarare, dels
viss annan rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen. Rättshjälp enligt 36 §
innebär alt ersättning för vissa kostnader utgår av allmänna medel. Något
kostnadsbidrag las inle ul. Sådan rättshjälp får beviljas tilltalad, om hans
beräknade årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre
basbelopp. Hänsyn tas i förekommande fall lill underhållsskyldighet,
förmögenhetsinnehav, skuldsättning eller annan särskild omständighet. Enligt 36
§ tredje stycket får rättshjälp som nu avses inte beviljas, om del är uppenbart
alt sökanden själv kan svara för de kostnader som ersätts genom rättshjälpen.
Promemorian.
I promemorian framhålls bl.a. att begränsningsregeln i 36 § tredje stycket har
tillkommit för atl rättshjälp inte skall sökas i fall när det inle är påkallat,
t.ex. när fråga är om endast obetydliga resekostnader. Enligt DON:s slalistik
för första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp ål-misstänkt
i brottmål.
Genom
hänvisning i 38 § första stycket rättshjälpslagen äger i fråga om kostnad för
annan rättshjälp ål misstänkt i brottmål bestämmelserna i RB om skyldighet för
tilltalad eller annan alt till statsverket återbetala kostnad som enligt
rättens beslut har utgått av allmänna medel moisvarande tillämpning. Enligt 31
kap. 1 § RB skall tilltalad, om han döms för brottet, till statsverket
återbetala vad enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel för hans
inställelse vid rätlen under förundersökningen, till vittne eller sakkunnig
eller i övrigt för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt
ersättning för försvarare. Detsamma gäller kostnad för hans hämtande till
rätten. Återbetalningsskyldighel enligl RB drabbar emellertid i" praktiken
inie den som är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Äterbetalningsskyldigheten
är nämligen begränsad till vad som motsvarar det för den tilltalade gällande
maximibeloppet för kostnadsbidrag enligl rältshjälpslagen, och den som får
sådan rättshjälp har inte
1975/76:47 22
högre
koslnadsbidrag än 60 kr. Lägsta beloppet vid återbetalning enligl RB är 75 kr.
Vid
rättshjälp enligl 36 § rättshjälpslagen åt misstänkt i brottmål finns inte som
vid allmän rättshjälp några regler om rättshjälpens upphörande. Har den
tilltalade lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att rättshjälpen har
beviljats eller ändras hans ekonomiska förhållanden i sådan mån alt han inte
längre är berättigad till rättshjälp, kan detta beaktas när rätlen tar
ställning till omfattningen av den återbetalningsskyldighel som skall åläggas
den tilltalade. I denna situation gäller maximeringsregeln i RB. Även den som
har lämnat oriktiga uppgifter och på grund av dem fått rättshjälp kan således
bara åläggas att betala tillbaka ett belopp som motsvarar hans maximibelopp för
kostnadsbidraget vid allmän rättshjälp. Understiger maximibeloppet för
kostnadsbidraget 75 kr stannar hela kostnaden på statsverket.
Enligt
DON:s mening är det slötande att möjlighet inte finns alt förordna om
rättshjälpens upphörande när sökanden har lämnat oriktig uppgifl och rättshjälp
inle skulle ha beviljats om riktig uppgift hade lämnats. DON föreslår därför
att en bestämmelse om rättshjälpens upphörande införs. Enligl DON:s mening bör
bestämmelsen kompletteras med en regel enligt vilken den sökande, om han döms
för brottet, ulan hinder av andra bestämmelser skall åläggas atl till
statsverket betala tillbaka hela den kostnad som har uppkommit på grund av
rättshjälpen.
DON
anser vidare alt möjlighet bör finnas att förordna om rättshjälpens upphörande
även i det fall att den tilltalades ekonomiska förhållanden ändras i sådan mån atl
han inle längre är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I
denna situation anser DON atl ålerbetalningsskyldighelen vid fällande dom bör
begränsas till den tilltalades maximibelopp för kostnadsbidraget vid allmän
rättshjälp. Regeln i 38 § första stycket rältshjälpslagen bör även i
fortsättningen vara tillämplig i dessa fall.
Remissyttrandena.
Förslaget att införa bestämmelser om upphörande av rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen
ål misstänkt i brottmål tillstyrks eller lämnas utan erinran av
rättshjälpsnämnderna i Jönköping, Malmö, Göteborg och Sundsvall, länsstyrelsen
t Kronobergs län, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges
allmänna advokatbyråer. Rättshjälpsnämnden i Malmö anser dock inle alt det
finns skäl atl, när oriklig uppgifl har lämnats, ålägga den tilltalade all utan
hinder av andra bestämmelser lill statsverket betala tillbaka hela
rättshjälpskostnaden. Den föreslagna regeln har närmast karaktär av
straffsanktion och det framstår som godtyckligt all stadga en sådan påföljd för
just detta fall av oriktig uppgift. Även i detla fall bör enligt nämndens
mening regeln i 38 § första stycket rättshjälpslagen vara tillämplig.
1975/76:47 23
Göta
hovrätt avstyrker den föreslagna lagändringen. Enligt hovrättens mening måste
de angivna situationerna anses föreligga i ringa omfattning. Det förefaller
sannolikt atl problemen uppkommer först i högre rätt, sedan talan har
fullföljts av den som har erhållit rättshjälp. Några förslag hur därmed
sammanhängande komplikationer skall lösas lämnas inte i promemorian. Hovrätten
anser att de föreslagna ändringarna kräver mer ingående överväganden.
3
Rättshjälp för skiftesman vid bodelning
Promemorian.
1 den angående denna fråga utarbetade departementspromemorian (se bilaga 3),
föreslås att kostnaden för skiftesman, som av domstol förordnats att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad, i princip
skall betraktas som rättshjälpskostnad, om allmän rättshjälp beviljas make i
bodelningsangelägenheten. Enligl förslaget skall biträde åt make i
bodelningsärende få förordnas endast om särskilda skäl föreligger. Skiftesmannakostnaden
skall anses belöpa med hälften på vardera maken på moisvarande sätt som
kostnaden för gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Beträffande
förslagets närmare innehåll hänvisas liksom beiräffande nuvarande ordning m.m.
till promemorian.
Remissyttrandena.
Ängelägenheten av den föreslagna reformen vitsordas av samtliga
remissinstanser. Att avsaknaden av möjlighet för skiftesman vid bodelning i
anledning av äktenskaps- eller boskillnad att få ersättning av allmänna medel
är en allvarlig brist i rättshjälpslagstifl-ningen framhålls uttryckligen i
många av yttrandena. Åtskilliga av remissinstanserna anser dock all promemorian
underskattar allmänhetens behov av bodelningshjälp. Man menar också att
promemorian intar en alltför restriktiv hållning i fråga om förutsättningarna
för att erhålla skiftesmannahjälp. De remissinstanser som uttrycker en sådan åsikt
är DON, rättshjälpsnämnderna i Stockholm, Jönköping, Göteborg, Sundsvall och
Umeå, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer. I del sistnämnda yttrandet anförs t.ex. att man inte får dra för
vittgående slutsatser av de i promemorian angivna siffrorna om antalet skiflesmannaförordnanden.
Enligt föreningens mening förekommer det i alltför många fall alt makar avstår
från begäran om skiftesman på grund av att de inte har ekonomiska möjligheter atl
anlita sådan. 1 många fall kommer därför något skifte över huvud inte till
stånd, ulan den svagare parten får gå utan att erhålla sin andel av boet eller
får han finna sig i den starkare partens vilja.
DON
säger sig i och för sig dela uppfattningen att viss återhållsamhet bör iakttas
vid behovsprövningen. Självfallet bör rättshjälp inte lämnas t.ex. om makarna
anlitar skiftesman enbart i syfte att själva
1975/76:47 24
slippa
praktiska bestyr. Det förhållandet att i boet enbart ingår sedvanligt lösöre
och några skulder bör emellertid inte alltid utesluta möjligheten alt erhålla
rättshjälp för skiftesman. Förhållandena kan någon gång vara sådana att det
finns anledning alt meddela rättshjälp för skiftesman även beiräffande ett bo
med tämligen okomplicerade förmögenhetsförhållanden. Detla kan exempelvis vara
fallet, när en av parterna helt undandrar sig alt medverka lill bodelning. DON
anser dessutom att del är angeläget atl det inle - såsom fn. när del gäller
rättshjälp vid bodelning - i kommande praxis uppställs krav på alt rättshjälp
för skiftesman endast beviljas när mera svårskiflad egendom ingår i boet. Också
rältshjälpsnämnden I Göteborg vänder sig mot den nuvarande ordningen att
rättshjälp för bodelning i princip beviljas endast när fastighet eller rörelse
ingår i boel eller delta i annat avseende framstår som komplicerat. Del krävs
vidare, framhåller man, all tvist skall föreligga i huvudsakliga frågor. Denna
praxis har fört med sig alt rättshjälp i regel har beviljats endast i fråga om
bon, som har innehållit en fastighet eller en rörelse, dvs. i sådana fall där
de ekonomiska förhållandena har varit relativt goda. I övrigt har rättshjälp
meddelats endast i undanlagsfall. Nämnden anser atl det inle sällan förekommer
tvister, som det kan vara svårl för parterna alt komma till rätta med ulan
rättshjälp även i sådana bon, där det inte finns vare sig fastighet eller
rörelse och där förhållandena ej heller i övrigt bedöms vara så komplicerade
att rättshjälp f n. brukar beviljas. Nämnden vill för sin del förorda en
generösare syn på frågan om behovet av rättshjälp i det enskilda fallet och att
därvid större vikt fästs även vid andra förhållanden än atl del ingår fastighet
eller rörelse i boet. Liknande synpunkter anförs också av de övriga nyss nämnda
remissinstanserna.
Promemorians
begränsning av rättshjälpsförmånen till skiftesman vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad eller boskillnad har inle föranlett några invändningar.
Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer menar dock att frågan
bör las upp vid den allmänna översynen av rättshjälpssystemel.
Remissinsianserna
godtar allmänt promemorians utgångspunkt alt den laglekniska lösningen av
problemet bör sökas inom rättshjälpslagens ram. Inte från något håll förordas
sålunda en konstruktion med etl fristående "offentligt skiftesmannainstitut"
eller liknande. Också när del gäller den närmare utformningen av förslaget
ställer sig de allra flesta remissinstanserna positiva till det förslag som
promemorian innehåller, i vissa fall med en del redaktionella och andra
påpekanden. Bland dem som i princip biträder promemorians konstruktion märks
DON, rättshjälpsnämnderna i Stockholm, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå,
domareförbundet, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer. Endast Göta hovrätt och
1975/76; 47 25
rältshjälpsnämnden
I Jönköping förordar mer genomgripande ändringar i förslaget. Enligl hovrätten
måste innebörden av den i promemorian föreslagna ordningen vara att om någon av
makarna beviljas rättshjälp, skall rättshjälpslagen och inte ärvdabalken tillämpas,
oavett de konsekvenser detta får för skiftesmannen eller för andra maken. Ätt
en part har rättshjälp bör emellertid i princip vara utan betydelse för motpart
eller annan. Så är också fallet enligt rältshjälpslagen, bortsett från att
motpart som är ersättningsskyldig för rättegångskostnader skall utge
ersättningen till statsverket och atl vid gemensam ansökan om boskillnad eller
äktenskapsskillnad den make som ej har rättshjälp kan åläggas
betalningsskyldighet mol statsverket. Del är enligt hovrättens mening
nödvändigt alt denna princip upprätthålls. 1 annat fall uppstår svårlösta
problem i tillämpningen. Ett par sådana problem berörs i motiven, nämligen att
skiftesman redan är förordnad när rättshjälp beviljas eller att
rättshjälpsnämnden inte är beredd att godta viss föreslagen eller förordnad
skiftesman. Hovrätten anser inte atl promemorian klargör hur dessa situationer
skall lösas. På grund av det anförda vill hovrätten avstyrka den i promemorian
föreslagna lagtekniska lösningen. Om frågan om kostnader för skiftesman vid
bodelning skall lösas inom ramen för rättshjälpslagstiftningen bör bestämmelserna
i ärvdabalken (ÄB) gälla fullt ut även om någon av makarna erhållit rättshjälp.
Hovrätten föreslår därför alt sista satsen i den föreslagna 9 § åttonde punkten
får utgå samt att de föreslagna ändringarna i 22, 23 och 25 §§ likaledes
utgår. Härigenom uppnås överensstämmelse med reglerna i ÄB. Några sakliga
skillnader av betydelse anser man inte att en sådan ändring medför. Även rältshjälpsnämnden
i Jönköping uttrycker farhågor för alt relationen mellan de föreslagna beslämmelserna
i rättshjälpslagen och de civilrättsliga bodelningsbestämmelserna i giftermålsbalken
och ärvdabalken kan vålla problem. Promemorians uppfattning att en skiftesman
som båda makarna drar nytta av ofta bör kunna ersätta biträden på ömse sidor
och därför regelmässigt kan antas vara den lämpligaste formen av juridiskt
bistånd i bodelningsärenden delas eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna.
Rättshjälpsnämnden i Göieborg anser sålunda atl det föreslagna systemet att
förordna en skiftesman att utföra bodelning på rättshjälpens bekostnad klart är
att föredra framför alt meddela allmän rättshjälp med biträdesförordnanden för
en av parterna eller för båda parter i en bodelning. Enligl nämndens
uppfattning har nuvarande praxis fört med sig att en bodelning i vissa fall har
blivit "onödigt utdragen och kostsam". Nämnden tillstyrker därför del
i promemorian föreslagna systemet att i de fall rättshjälp för bodelning
meddelas en skiftesman skall ulföra denna. Några av dem som i princip delar
promemorians grundsyn menar dock att promemorian är väl.restriktiv i fråga om
möjligheten att jämte skiftesmannen få också biträde enligt
1975/76:47 26
rättshjälpslagen.
Rältshjälpsnämnden i Sundsvall påpekar att restriktivitet i detta avseende går
ut över den av makarna som har det sämst ställt i ekonomiskt avseende. Den
ekonomiskt sett mer välbeställde av makarna har ju alltid möjlighet att av egna
medel bekosta ett biträde. Också rällshjälpsnämnden i Umeå och Föreningen jui-ister
vid Sveriges allmänna advokatbyråer uttalar sig för en uppmjukning av det föreslagna
tillägget i 19 § rältshjälpslagen om förutsättningarna för att få biträdeshjälp
i bodelningsärende.
I
elt par yttranden tar man dock avstånd från tanken på atl bistånd genom
skiftesman skulle innebära att behovet av partsbiträden minskar. Enligt-
advokatsamfundets mening är uppfattningen att bodelning inte i allmänhet skulle
fordra bistånd av biträde oriklig. Snarare förhåller del sig så atl biträde
krävs i alla de fall i vilka bodelningen inte endasi är av så enkel
beskaffenhet att parterna själva kan genomföra den. Del finns således inte
anledning att införa eller hävda någon särregel beträffande biträdesbehovet vid
bodelning. Den prövning huruvida befogat intresse föreligger eller om del finns
behov av biträde som alltid skall ske i rättshjälpsärende bör vara tillfyllest
även i bodelningsfallen. Samfundet säger sig vidare stå främmande för
promemorians uttalande att det kan ifrågasättas om biträdeshjälp är den
lämpligaste formen av bistånd vid bodelning och alt bistånd av skiftesman
regelmässigt är lämpligast, varvid behovet av biträdeshjälp skulle minska. Det
är oklart hur denna jämförande lämplighetsbedömning gjorts, framhåller man.
Principiellt bör biträdeshjälp och bistånd av skiftesman ses som komplement till
varandra. En generell föreskrift atl biträde endast undantagsvis skall
förordnas är enligt samfundets mening verklighetsfrämmande. Givelvis finns det
fall av enkla bodelningstvister som av olika skäl inte kan lösas på annat sätt
än genom skiftesman, t.ex. fall där relativt okomplicerade värderingsfrågor
utgör det huvudsakliga tvisteämnet. De flesta bodelningar där skiftesman
anlitas är dock knappast enkla. Ofta blir skiftesmannen en sista utväg, då
parternas biträden inle kunnat få fram en förlikning eller inte redan på elt
tidigt stadium bedömer en sådan som möjlig. Samfundet påpekar atl skiftesmannen
skall vara opartisk och fungera som en avgörande "första instans", i
den mån han inte lyckas åstadkomma förlikning mellan parterna. Inför
skiftesmannen har parterna att precisera sina anspråk och argumentera för dessa
samt vid behov förete bevisning. Del är i de ofla både sakligt och rättsligt
kontroversiella fallen naturligt att respektive parts talan kan föras med
hjälp av sakkunnigt biträde. Det bör inle få komma i fråga att endast den av
parterna som har råd till det kan skaffa sig biträdeshjälp medan den andra
parten lämnas utan de möjligheter som genom rättshjälpsreformen skulle skapas
för medborgarna.
Rältshjälpsnämnden
i Jönköping efterlyser en undersökning av
1975/76:47 27
promemorians
antaganden att skiftesman sakligt sett är den lämpligaste formen av bistånd i
bodelningsfrågan och att skiftesman kan antas ofta utgöra etl effektivare,
snabbare och billigare alternativ än biträdeshjälp. Nämnden anser att ell
genomförande av förslaget skulle innebära en väsentlig förändring av själva
bodelningsformen för en kategori av bodelningar. I rättshjälpsfallen skulle som
regel skiftes-mannabodelningar komma till stånd. 1 övriga bodelningsfall finns däremot
inte anledning alt räkna med att skiftesman skulle komma till användning i
högre utsträckning än för närvarande. Nämnden finner inte en sådan uppdelning
tilltalande och framhåller alt det vore önskvärt att skiftesman kunde ersättas
på elt sätt som inte tvingar parterna att gå ifrån den nuvarande huvudregeln
för hur bodelningar kommer till. Ett uppslag som förs fram av nämnden är att med
bibehållande av den nuvarande möjligheten att få biträdeshjälp - om möjligl
med en något generösare tillämpning än f n. - låta kostnaden för skiftesman
utgöra en med kostnaden för utomprocessuell utredning jämförbar rättshjälpskoslnad,
om behov av skiftesman föreligger.
I
några yttranden diskuteras möjligheten alt låta bodelningsfrågan ingå i själva skillnadsärendel.
Enligt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer utgör
bodelningen för den som handlägger skilsmässa mellan ett par makar en
integrerad del av skilsmässan. Det framstår därför från advokalpraklisk
synpunkt i många fall som stötande att bodelning inle ingår i skillnadsärendet.
Föreningen menar att en bodelning i de flesta fall handläggs till lägsta
kostnad inom äktenskapsskillnadsärendet. Bodelningsfrågan diskuteras så gott
som alltid i ett skilsmässoärende. I skillnadsärendet måsle biträdet vidare
alllid göra sig underrättad om makarnas förmögenhetsförhållanden bl.a. för atl
bestämma underhållsbidrag. Biträdet är därför i motsats till en skiftesman
redan från början insatt i ärendet genom äktenskapsskillnaden. Föreningen
anser att det i många fall ställer sig billigare för statsverket alt biträdet i
skillnadsärendet generellt tillåls ombesörja bodelningsangelägenhel åtminstone
under några timmar, dvs. till en högsta kostnad av 700 - 1.000 kr. Även
advokatsamfundet framhåller att det finns etl funktionellt samband mellan
ärendet om äktenskapsskillnad och etl därpå följande ärende om bodelning.
Detta samband borde göra det angeläget att betrakta ärendena som principiellt etl
enda rättshjälpsärende, vilket ju också parterna gör. Del skulle enligl
samfundets mening vara angelägel atl part inle belastas med mer än ett koslnadsbidrag
och samfundet ifrågasätter därför om inte rättshjälps-nämnderna kunde få
befogenhet att i sådana ärenden på särskild ansökan utvidga del för skillnaden
meddelade rättshjälpsbeslutet lill alt omfatta även en separat bodelning.
Rättshjälpsnämnden i Jönköping säger sig tro alt bodelningsavlal upprättas med
bistånd av juridiska biträden i större utsträckning än vad den i promemorian
1975/76:47 28
angivna
rältshjälpsstatistiken visar. I många fall torde parternas ombud i skilinadsmålet
bistå vid upprättandet av bodelningsavtal. För parterna är del naturiigt att
betrakta oodelningen som en del av skillnaden, och de vill därför med fog ha
stöd av sitt ombud i saken, anser nämnden.
1
några remissyttranden ifrågasätts om inte samordningen mellan domstolens och
rättshjälpsnämndens åtgärder gjorts onödigt komplicerad enligt
promemorieförslaget. Medan rättshjälpsnämnden i Göieborg finner den föreslagna
uppdelningen av de administrativa uppgifterna väl avvägd, anser andra att
farhågorna för att domstolen skulle komma att utse olämplig person till
skiftesman har överdrivits i promemorian. Bland dem som uttrycker en sådan
uppfattning kan nämnas Jönköpings och Norrköpings tingsrätter samt
rättshjälpsnämnderna i Stockholm och Malmö. Även Göta hovrätt och
rättshjälpsnämnden i Jönköping hyser denna mening. Rältshjälpsnämnden i Malmö
uttalar atl förordnande av domstol bör vara elt tillräckligt villkor för att
vederbörande skall kunna godtas även av rältshjälpsnämnd. Någon risk för atl
klart olämpliga personer skulle komma atl förordnas till skiftesman av
domstolen föreligger enligt nämnden inle. Rättshjälpsnämnden i Stockholm
framhåller atl det redan enligt gällande rätt är en allmän skyldighet för
domstolen alt pröva om en skiftesman är lämplig för sitt uppdrag. Detta framgår
också tydligt av lagens förarbeten. Nämnden understryker nödvändigheten av alt
domstolen gör en självständig lämplighetsprövning. Skyldigheten atl göra en
sådan prövning, som måhända tydligare än nu bör komma till uttryck i lagtexten,
innebär enligt nämndens mening en tillräcklig garanti för att olämpliga skiftesmän
inle är förordnade. Härtill kommer atl domstolen har slörre personkännedom än rältshjälpsnämnden
och all domstolen därför har de bästa förutsättningarna för att göra en
lämplighetsprövning. Om man finner domstolens lämplighetsprövning av
skiftesmannen tillfyllest saknas anledning atl ålägga rättshjälpsnämnden en
motsvarande prövning, fortsätter nämnden. Kravet i promemorieförslaget till punkl
8 i 9 § rättshjälpslagen på alt skiftesmannen skall uppfylla de krav som enligt
21 § ställs på biträde kan vid sådant förhållande utgå. Detta skulle starkt underiätta
både domstolens och rältshjälpsnämndens arbete och förhindra den
otillfredsställande situation som enligt förslaget kan uppkomma och som innebär
atl en av domstolen godtagen skiftesman underkänns av rällshjälpsnämnden. I
administrativ ordning bör utfärdas bestämmelser enligl vilka skiftesmannen
alltid skall få vetskap om när allmän rättshjälp beviljats för den aktuella
bodelningen. Nämnden erinrar i sammanhanget om att lill skiftesman kan utses
även juridisk person. I sådant fall kan del enligl nämnden vara tveksamt om det
allmänna bör betala skiftesmannakostnaden. De båda tingsrätterna erinrar om att
rättshjälpsnämnd ändå har möjlighet atl inskrida mol en olämplig skiftesman
genom all vid
1975/76:47 29
bestämmande
av ersättning för hans arbete beakta om han varit oskicklig, vårdslös eller
försumlig. Även de anser därför atl den föreslagna inskränkningen i fråga om
rätlen alt få kostnad för av domstol förordnad skiftesman godkänd som rättshjälpskoslnad
bör utgå.
Förslaget
att den make som inte har rättshjälp skall vara skyldig atl betala statsverket
hälften av skiftesmannakostnaden godtas i princip av alla remissinstanser.
Flera av dem, rältshjälpsnämnden i Stockholm, advokatsamfundet och Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, förordar dock att
återbetalningsskyldigheten begränsas till maximibeloppet för det kostnadsbidrag
som skulle ha gällt för maken om han hafl rättshjälp. Man erinrar i det
sammanhanget om att DON i sin tidigare berörda promemoria har lagt fram
motsvarande förslag såvitt angår ålerbetalningsskyldighelen för kostnad för
gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Rältshjälpsnämnden i
Stockholm anser att hinder inle föreligger mot alt båda makarna får rättshjälp
i syfte alt få skiftesmannakostnaden betald. I så fall bör enligl nämnden make inle
kunna åläggas att betala mer än sitt kostnadsbidrag. Rättshjälpsnämnden i Malmö
anmärker alt då det i delta fall gäller att ålägga part en förpliktelse det i
och för sig varit naturligt all denna uppgift legal hos allmän domslol. Nämnden
anser dock de skäl som anförts till förmån för den i promemorian föreslagna ordningen
vara tillräckliga för atl förslaget även i denna del skall kunna tillstyrkas.
Göta hovrätt menar att det inle framgår av promemorian huruvida och under
vilka förutsättningar nämndens beslut om betalningsskyldighet är exigibell.
Hovrätten anmärker alt de bestämmelser i rältshjälpskungörelsen till vilka
promemorian hänvisar behandlar indrivning av ersättningar som beslutals av
domstol.
Frågan
om kostnaderna för den föreslagna reformen berörs bara i ett fåtal yttranden. Rältshjälpsnämnden
I Malmö har den uppfattningen att de nya reglerna inte nödvändigtvis kommer
att innebära en kostnadsökning för del allmänna. En eventuell kostnadsökning
kommer i vart fall mer än väl att uppvägas av de fördelar som följer av
förslagets genomförande, framhåller nämnden. Rällshjälpsnämnden i Stockholm
anser den föreslagna reformen ägnad att leda till ökad arbetsbörda för rällshjälpskanslierna
och atl personalförstärkningar är påkallade.
4 Föredraganden
4.1
Allmänna synpunkter
Rältshjälpsreformen
har nu varit i krafl i över två år. Systemet har i det stora hela fungerat
tillfredsställande och de förhoppningar som ställdes på reformen får i huvudsak
anses infriade. Att en reform av
1975/76:47 30
denna
omfattning inte med en gång får sin i alla avseenden slutliga utformning stod
dock klart redan vid reformens tillkomst. Bl.a. förutsatte riksdagen när rältshjälpslagen
antogs all systemet skulle ses över när tillräcklig erfarenhet hade vunnits av
dess tillämpning (JuU 1972:12 s. 30, 36, 38 och 40 samt JuU 1973:1 s. 38).
Frågan om en sådan översyn aktualiserades vidare förra året i samband med atl
förslag lades fram för riksdagen om vissa smärre ändringar i rältshjälpslagen (prop.
1974:71). Med hänsyn till den korta tid systemet hade varit i tillämpning ansåg
jag det då inte vara möjligt atl göra någon samlad bedömning av utvecklingen på
rättshjälpsområdet. 1 avvaktan på en sådan översyn borde man begränsa sig lill
all endasi la upp sådana frågor där speciella ölägenheter hade visat sig
föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip lill denna uppfattning (JuU
1974:18 s. 7).
Som
har nämnts inledningsvis har domstolsväsendets organisations-nämnd (DON) under
hösten 1974 gått igenom hur rättshjälpssystemel fungerat i praktiken. Genom
denna undersökning har belysts inle bara ärendetillströmning och ärendestruklur
ulan också problem av skilda slag som har visat sig vid tillämpningen av rältshjälpslagen.
1 DON:s promemoria läggs fram förslag till ett antal ändringar i denna lag för
alt råda bot på vissa mindre brister. Ändringarna rör rällshjälpsnämnds
organisation och de olika rätlshjälpsformerna. Härutöver för DON också fram
synpunkter på tänkbara ändringar av mer genomgripande natur. Dessa gäller
främst reglerna om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och
rådgivning, men även andra delar av rättshjälpssystemet föreslås reviderade.
Enligt DON:s mening bör dock en mer genomgripande revision av reglerna anslå i avbidan
på en allmän översyn av systemet.
DON:s
förslag att dela upp reformarbetet pä rällshjälpsområdel i etapper har överlag
fått positivt gensvar vid remissbehandlingen av promemorian. För egen del har
jag gjort den bedömningen att den mer vittgående frågan om ändring i själva
konstruktionen av rättshjälpssystemel bör utredas i särskild ordning. Nyligen
har därför särskilda sakkunniga fåtl i uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemel.
Utredningsarbetet bör enligl direktiven till de sakkunniga i första hand
inriktas på alt effektivisera de olika rätlshjälpsformerna, varvid såväl dessas
tillämpningsområde och innehåll som olika organisatoriska frågor aktualiseras.
Utgångspunkten bör dock vara all allmän rättshjälp även fortsättningsvis skall
utgöra grunden för systemet, kompletterad med rättshjälp ål misstänkt i
brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde. Beiräffande direktivens
närmare innehåll får jag hänvisa lill bilaga 2.
Det
arbete som nu ankommer på utredningen om en allmän översyn av rättshjälpssystemel
kommer givelvis atl ta viss lid. Även om arbetet bedrivs skyndsamt är del
knappast realistiskt alt räkna med att något
1975/76:47 31
förslag
på grundval av utredningsresultatet skall kunna läggas fram för riksdagen
tidigare än vid riksmötet 1977/78. Vissa av de frågor som berörs i DON:s
promemoria avser emellertid smärre justeringar i rättshjälpslagen vilkas
genomförande inte bör anstå i avbidan på alt utredningens arbete slutförs. Det
gäller förslag till ändringar av huvudsakligen praktisk arl som i allmänhet
har biträtts av remissinstanserna. Som jag förutskickade i direktiven till de
sakkunniga bör sådana begränsade frågor tas upp lill behandling särskilt. De
frågor jag avser rör rällshjälpsnämnds sammansättning och beslulsförhet,
kostnad för expeditions- och exekulionsavgift, ersättningsskyldighet för ränta
på rättshjälpskostnad och beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i
brottmål.
Också
på en annan punkt anser jag det vara av vikt att rättshjälpssystemel
kompletteras utan att man avvaktar en genomgripande översyn. Frågan om statlig
hjälp för bekostande av särskilt utsedd skiftesman vid bodelning efter äktenskapsskillnad
behandlades redan vid rättshjälpsreformens tillkomst (prop. 1972:4 s. 337 och JuU
1972:12 s. 31). Riksdagen uttalade sig därvid för all man borde överväga en
ordning som gjorde del möjligt alt ersättning till skiftesman i sådana fall i
princip betalas av allmänna medel. Frågan berördes också vid 1974 års riksdag (JuU
1974:18 s. 11). I den tidigare berörda departementspromemorian har ett förslag
till lösning av spörsmålet lagts fram. Förslaget har med vissa lagtekniska
påpekanden biträtts av remissinstanserna.
Vid
tillämpningen av lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m.m. har det uppkommit en fråga om ändring i reglerna om
återbetalningsskyldighet till statsverket i visst fall. Även denna fråga bör
lämpligen tas upp nu.
4.2
Rättshjälpsnämnds organisation
Sammansättning
och beslutförhet. Rältshjälpsnämnd beslår fn. av ordförande och fyra ledamöter,
av vilka två är lekmän och två advokater. Den ene advokaten skall vara
anställd på allmän advokatbyrå och den andre vara enskilt verksam.
DON
föreslår i första hand all sammansättningen begränsas lill tre ledamöter,
nämligen ordförande, en lekman och en advokat. Del bör inte krävas att
advokaten är knuten till någon bestämd verksamhetsform. Enligl DON:s
uppfattning skulle en minskning av ledamots-antalet göra handläggningen vid
nämnden smidigare ulan all för den skull försämra prövningens kvalitet.
Vid
remissbehandlingen har förslaget rönt kraftig kritik. Flertalet remissinstanser
avvisar tanken på att minska antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd. Dél
framhålls att nämnden behöver tillgång till den
1975/76:47 32
samlade
kunskap och erfarenhet som den nuvarande sammansättningen erbjuder. Ätt
advokaterna representerar olika verksamhetsområden med erfarenheler från
skilda slag av rättsliga ärenden bedöms som särskilt värdefullt.
Också
jag anser att antalet ledamöter i rältshjälpsnämnd bör behållas oförändrat.
Särskilt i ärenden av principiell betydelse eller i ärenden som annars är av
särskild vikt måste det vara en fördel att del inom nämnden finns tillgång till
ett brett kunskaps- och erfarenhetsunderlag. Vad gäller advokatledamöterna bör
erinras om de skillnader i ärendestrukturen som finns mellan allmän och enskild
verksamhet på området.
Vad
jag nu har sagt innebär dock inte att rättshjälpsnämnden i sin hittillsvarande
sammansättning måste avgöra alla ärenden som inte skall avgöras av handläggare
på nämndens kansli. Åtskilliga sådana ärenden torde vara av den art och
omfattning att de kan prövas i en mindre sammansättning. DON föreslår i andra
hand att beslulförhetsreglerna ändras så att nämnd i enklare fall kan pröva
ärende med sammansättningen ordförande, två lekmän och en advokat. Remissinstanserna
ihar utan undantag ställt sig positiva till en ändring av beslulförhetsreglerna.
Olika förslag lill ändringens innehåll har emellertid presenterats. Utom
såvitt avser brådskande fall vill ingen instans gå längre än alt nämnden för
att vara beslutför skall beslå av ordförande och två ledamöter, av vilka en
skall vara lekman och en advokat. Flera instanser menar att nämnden bör vara beslutför
med ordförande, två lekmän och en advokat. Någon hävdar dessutom att sistnämnda
alternativ bör förekomma bara i vissa särskilda förfalls-situationer, t.ex. vid
jäv för viss advokatledamot.
För
egen del anser jag inte att det är nödvändigt att samtliga rättshjälpsnämndens
ledamöter deltar i sådana avgöranden som är av mer rutinartad karaktär. Även
med en mindre sammansättning bör nämnden kunna anses representativ för de olika
huvudintressen som den avses skola spegla. Jag förordar därför att
rättshjälpsnämnd i ärende som inte är av särskild vikt skall vara beslutför med
ordförande och minst två andra ledamöter. Äv dessa bör alltid åtminstone en
vara lekman. Jag förutsätter att det i regel är lämpligt alt också en advokat
ingår i den mindre sammansättningen. Någon anledning atl härvid kräva
tillhörighet till visst verksamhetsområde för advokatens del finns enligt min
mening inle. Några principiella motsättningar i nämndarbelet beroende på om
advokaten är anställd på allmän advokatbyrå eller är enskilt verksam har inte
gett sig till känna.
Med
hänsyn till det anförda föreslår jag att 5 § första stycket rältshjälpslagen
ändras så att rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra
ledamöter, varav en inle är advokat, i ärende som inte är av principiell
betydelse eller annars av särskild vikt. 1 övrigt skall samtliga
1975/76:47 33
fem
ledamöter delta. En följd av förslaget är att nämnden blir beslutför med -
utöver ordföranden - bl. a. två lekmän och en advokat eller en lekman och en
advokat.
Delegation
av beslutanderätt. Tjänsteman vid rättshjälpsnämnd får enligt rältshjälpslagen
i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar slutligt pröva rätlshjälpsärende.
Sådan tjänsteman skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller
advokatverksamhet. Med stöd av bemyndigandet i lagen har i instruktionen för
rättshjälpsnämnderna föreskrivits att ärende eller grupp av ärenden som inte är
av större vikt eller av principiell betydelse får överlämnas till tjänsteman
vid nämnden för avgörande. Beslut om avslag får dock meddelas i denna ordning
bara när saken är uppenbar eller brådskande och då alltid med
anmälningsskyldighet till nämnden.
DON
har funnit att beslut i flera typer av rättshjälpsärenden inte kräver den
kvalificerade juristkompeiens som lagen anger utan kan fattas av erfaren
biträdespersonal. Beslut av den arten ingår i en myckel slor del av antalet
ärenden vid rättshjälpsnämnd. Det kan t.ex. gälla beviljande av allmän
rättshjälp i helt klara fall. DON föreslår alt kravet på lagfarenhel och
erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet inte skall ställas upp för de
typer av beslut som nu har berörts. Vidare föreslås alt gällande bestämmelser
om handläggares kompetens förs över från rättshjälpslagen till instruktionen
för rättshjälpsnämnderna, så att samtliga behörighetsfrågor får sin reglering
där.
Vid
remissbehandlingen har förslaget mottagits väl. Flertalet remissinstanser
anser att det med hänsyn till mängden av rutinärenden behövs en utvidgad
möjlighet att delegera beslutsrätten. Det framhålls att även andra grupper av
beslut än de DON nämner bör komma i fråga för delegation till biträdespersonal.
Också
jag anser det viktigt att högre kompetenskrav inle upprätthålls för
beslutanderätten i rättshjälpsärenden än avgörandets beskaffenhet kräver. Jag
anser därför att delegation bör kunna ske i större utsträckning än som hittills
har skett. För att uppnå detta syfte måste övervägas vilka beslut om rättshjälp
som bör komma i fråga och vilka krav på kunskaper och erfarenhet som skall
ställas på beslutsfattaren. Vad gäller de typer av ärenden där beslutanderätten
bör kunna delegeras till nya kategorier av tjänstemän anser jag att i första
hand de av DON föreslagna fallen bör komma i fråga, nämligen beslut om allmän
rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad och verkställande av avräkning enligt 27
§ eller slutreglering enligt 30 § rättshjälpslagen. Som har påpekats vid
remissbehandlingen bör emellertid också vissa andra beslutslyper kunna komma i
fråga. Ällmänt bör dock gälla att delegation inte får ske i rättshjälpsärende
som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande annars kräver särskild
erfarenhet. 3
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 47
1975/76:47 34
Beträffande
kompetensen hos beslutsfattaren anser jag i likhet med DON inte alt några
formella krav bör ställas upp i lag. Delegationsmöjligheten bör avse
tjänsteman vid nämndens kansli och omfatta både den som är och inte är i
besittning av viss formell kompetens, t.ex. juris kandidatexamen. Det bör
ankomma på centralmyndigheten för rättshjälpen att pröva vilka kompetenskrav
som bör ställas. Någon särbestämmelse i fråga om avslagsbeslut synes inte
påkallad, eftersom anmälningsskyldigheten och besvärsmöjligheten i förening får
anses erbjuda tillräckliga garantier mot rättsförluster.
Som
DON har föreslagit bör samtliga behörighetsregler finnas samlade i
instruktionen för rällshjälpsnämnderna. De bestämmelser som nu finns i
rättshjälpslagen om handläggares kvalifikationer bör således i fortsättningen
meddelas i administrativ ordning. Med hänsyn härtill föreslår jag att andra
punkten i 5 § tredje stycket rättshjälpslagen upphävs.
4.3
Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifter
Rättssökandens
avgift enligt expedilionskungörelsen (1964:618) för ansökan eller expedition
vid bl.a. allmän domstol anses utgöra en rättshjälpskostnad vid allmän
rättshjälp (9 § andra stycket 5 rättshjälpslagen). Förmånen omfattar dock inte
sådan expedition som utfärdas bara på särskild begäran, om den inte begärs innan
fullföljdstiden har gått till ända.
DON
framhåller att sistnämnda föreskrift tolkas olika i rättstillämpningen när
expeditionen rör sak som prövas i högre instans och part efter utgången av
fullföljdstiden i den lägre instansen beställer expedition som inle
tillhandahålls utom på särskild begäran. Somliga domstolar anser inte alt sådan
expedition omfattas av rättshjälpen. DON, som anser att motsatsen bör gälla,
föreslår ett förtydligande så att begäran om expedition måste framställas innan
avgörandet i huvudsaken har vunnit laga krafl. DON pekar dessutom på
möjligheten atl helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och göra
expeditionerna avgiftsfria för dem som åtnjuter allmän rättshjälp.
Vid
remissbehandlingen har den av DON föreslagna lagändringen allmänt tillstyrkts.
Tanken på alt generellt införa avgiftsfrihel för expeditioner vid allmän
rättshjälp mottas även positivt av åtskilliga remissinstanser. Det förordas
också all en moisvarande avgiftsfrihet införs i exekulionsavgiftskungörelsen
(1971:1027).
Också
jag anser att nuvarande bestämmelse om expeditionsavgift i rättshjälpslagen med
hänsyn till de tolkningsproblem som har förekommit behöver förtydligas. Jag
ansluter mig lill den i promemorian föreslagna formuleringen. Frågan om en
generell frihet från expedi-
1975/76:47 35
tions-
och exekutionsavgifter vid allmän rättshjälp bör däremot inte tas upp ulan
vidare utredning.
Med
hänsyn till det anförda föreslår jag att 9 § andra stycket rättshjälpslagen
ändras så atl kostnaden för bl.a. allmän domstols expedition som utfärdas
endast på särskild begäran anses som rättshjälpskoslnad om expeditionen begärs
innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga krafl.
4.4
Ränta på rättshjälpskostnad
Vid
allmän rättshjälp gäller att RB:s bestämmelser om parts rättegångskostnad äger
tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Den som enligt dessa
regler skulle ha ålagts att ersätta den som har beviljats allmän rättshjälp för
rättegångskostnad skall i stället förpliktas alt utge ersättningen till
statsverket. Medel som betalas in till statsverket fördelas så alt den som har
erhållit rättshjälpen får ut vad som återstår sedan avdrag har gjorts för rätlshjälpskostnaderna
minskade med vad som har erlagts i kostnadsbidrag. Återbäring av kostnadsbidrag
får ske först när statsverket har fått täckning även för ränta på det belopp
som tillkommer statsverket. Enligt 18 kap. 8§ rättegångsbalken (RB) skall
nämligen ersättning för rättegångskostnad också innefatta 6 % ränta från dagen
för avgörandet lill dess betalning sker.
1 DON:s
promemoria framhålls att på grund av räntebestämmelsen handläggningen av
ärenden med återbetalningsskyldighet kompliceras i hög grad vid
rättshjälpsnämnd och indrivningsmyndighet. Statsverket gör också i viss mån en inle
avsedd räntevinsl som beror på förfarandets utformning. Detta medför att den
återbetalningsskyldige i princip alltid påförs en räntekostnad, eflersom
möjlighet att frivilligt betala in belopp som omfattas av ålerbetalningsskyldighelen
i regel inte finns innan anmaning har mottagits från indrivningsmyndighet. Då
räntebelopp på kostnadsbidrag oftast utgörs av bara en blygsam summa föreslär
DON att RB:s räntebestämmelse inte längre skall vara
t'
tillämplig
i fråga om rättshjälpskostnad.
Vid
remissbehandlingen har någon invändning inte riklats mot förslaget i denna del.
Med
hänsyn till att räntebeloppen genomsnittligt utgörs av förhållandevis
obetydliga summor finner också jag alt det är föga rationellt atl behålla
systemet med ränta på rättshjälpskoslnad, i all synnerhet som delta är förenat
med en del administrativa och kamerala olägenheter. Jag ansluter mig därför
till DON:s förslag. Som följd härav bör 31 § första stycket rältshjälpslagen
ändras så atl i fråga om part som har allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domslol
bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad inte skall äga tillämpning
beträffande
1975/76:47 36
ersättning
för ränta på rättshjälpskostnad.
Både
i DON:s promemoria och vid remissbehandlingen har framhållits det olämpliga i
alt den ålerbelalningsskyldige i princip försl efler anmaning från
indrivningsmyndighet får möjlighet att betala sin skuld. Jag delar denna
uppfattning och ämnar därför föreslå alt frågan, som inte kräver lagändring,
tas upp i lämpligt sammanhang.
4.5
Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål
Rättshjälp
åt misstänkt i brottmål omfattar förordnande av offentlig försvarare och viss
annan rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen. Den senare formen av rättshjälp
innebär att ersättning utgår av allmänna medel för vissa kostnader som annars
skulle betalas av den misstänkte, t.ex. resekostnad vid inställelse inför
domstol.
I
DON:s promemoria framhålls all del vid rättshjälp enligl 36 § rättshjälpslagen
saknas bestämmelser om rättshjälpens upphörande i förtid i vissa fall. Sådant
upphörande kan bli aktuellt, om rättshjälpen har beviljats på grund av oriktig
uppgift från den misstänktes sida eller om den misstänktes ekonomiska
förhållanden har ändrats i sådan mån atl han inle längre är berättigad till
rättshjälp. Hänsyn till dessa omständigheter kan visserligen tas när rätten med
stöd av 38 § första stycket rättshjälpslagen vid målets avgörande enligl 31
kap. RB prövar om den tilltalade skall förpliktas att lill statsverket betala
tillbaka rättegångskostnad som har utgått av allmänna medel. Den tilltalade kan
dock inte i sådan ordning åläggas återbetalningsskyldighet för mera än som
motsvarar maximibeloppet för hans koslnadsbidrag vid allmän rättshjälp.
Återbetalningsplikt får inte heller åläggas för lägre belopp än 75 kr. Under
denna gräns skall kostnaden stanna på statsverket. Enligl DON:s mening är del
stötande alt förordnande om rättshjälpens upphörande fn. inte kan meddelas om
parten har fått rättshjälp genom att lämna oriktig uppgift eller om hans
ekonomiska förhållanden har ändrats så att han inte längre har rält till sådant
bistånd. DON föreslår därför att möjlighet till sådant förordnande införs. För
del fallet att rättshjälpen upphör därför atl den misstänkte har lämnat oriktig
uppgift föreslär DON vidare en kompletterande bestämmelse om alt tilltalad, som
döms för brottet, utan hinder av vad som föreskrivs i 38 § första stycket
rättshjälpslagen skall åläggas atl till statsverket betala tillbaka hela
kostnaden för rättshjälpen.
Vid
remissbehandlingen har förslaget om upphörande av rättshjälpen allmänt
godtagits. Endast Göta hovrätt avstyrker lagändringen med hänvisning till att
de angivna situationerna sällan förekommer och alt komplikationer kan uppstå i
rättstillämpningen när problemen uppkommer först i högre instans dit talan har
fullföljts. En annan remissinstans reserverar sig beträffande förslaget
om fullständig
1975/76:47 37
återbetalningsskyldighet
när oriktig uppgift har lämnats under åberopande av att en sådan bestämmelse
närmast skulle få karaktär av straffsanktion.
För
egen del vill jag erinra om att de föreslagna bestämmelserna om upphörande av
rättshjälp som avses i 36 § rättshjälpslagen redan har motsvarigheter i fråga
om allmän rättshjälp i 34 § första stycket 2 och 5 rättshjälpslagen. Meddelas
förordnande om upphörande av allmän rättshjälp i berörda situationer, skall den
som har haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna (34 § tredje
stycket). Någon anledning att göra en principiell skillnad mellan allmän
rättshjälp och rättshjälp åt misstänkt i brottmål beträffande upphörande av
biståndet i de nu avsedda undantagsfallen synes mig inle föreligga. Några
praktiska tillämpningsproblem torde knappast behöva befaras såvitt avser det av
hovrätten påtalade fallet att frågan om upphörande av rättshjälp aktualiseras
först i högre instans. Situationen är också i denna del likartad med vad som
gäller i fråga om upphörande av allmän rättshjälp. På grund härav kan jag
ansluta mig till DON:s uppfattning att det är en brist i lagen alt möjlighet
saknas atl förordna om upphörande i berörda situationer av rättshjälp åt
misstänkt i brottmål. Jag biträder därför DON:s förslag i denna del liksom
beträffande återbetalningsskyldighetens omfattning.
Med
hänvisning lill del anförda föreslår jag atl rältshjälpslagen ändras så att
domstolen skall förordna att rättshjälp enligt 36 § skall upphöra, när
omständighet som anges i 34 § första stycket 2 eller 5 föreligger beträffande
den tilltalade. Ändringen bör göras genom ett tillägg till 39 §. Upphör
rättshjälpen på grund av omständighet som anges i 34 § första stycket 2, skall
utan hinder av vad som föreskrivs i 38 § första stycket den tilltalade, om han
döms för brottet, åläggas atl betala statsverket hela kostnaden för
rättshjälpen.
4.6
Kostnad för skiftesman vid bodelning
Som
framgår av den tidigare redogörelsen (se bilaga 3) diskuterades frågan huruvida
kostnad för särskilt förordnad skiftesman i bodelningsärende borde omfattas av
rättshjälpen redan vid rättshjälpsreformens tillkomst. Jag uttalade i det
sammanhanget (prop. 1972:4 s. 337) bl.a. alt behov av sådant bistånd kunde
föreligga men atl bodelningsfrågorna å andra sidan många gånger är ganska
okomplicerade. Äv hänsyn till faran för att rättshjälp utan särskilda
begränsningar skulle kunna leda till atl onödigt arbete och kostnader kom alt
läggas ned på bodelningar som kan klaras av i enkla former, avvisades i propositionen
tanken på att låta kostnad för skiftesman ersättas inom ramen för rättshjälpen.
Riksdagen intog emellertid en mindre restriktiv hållning härvidlag och uttalade
alt rättshjälpssystemet borde komplel-
1975/76:47 38
teras
med bestämmelser enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av
allmänna medel (JuU 1972:12 s. 31; se även 1974:18 s. II).
Mol
denna bakgrund har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria med
förslag till lösning av frågan. I promemorian erinras lill en början om det i
och för sig tämligen självklara förhållandet, att upplösningen av bogemenskapen
genom bodelning är en betydelsefull fråga för makar som står i begrepp atl
skiljas. 1 allmänhet brukar makarna kunna komma överens beträffande såväl
bodelning som övriga spörsmål som aktualiseras vid skilsmässan. I ett mindre
antal fall - f n. i fräga om ungefär var tjugonde skilsmässa - måste de dock anlita
en skiftesman för att få sina tvisligheter avgjorda. Makar som skall skiljas
kan med nuvarande regler få allmän rättshjälp såvitt avser bodelningsfrågan,
framhålls det i promemorian. Ibland kan redan rättshjälp som har beviljats för
själva äktenskapsskillnaden anses omfatta även vissa spörsmål om bodelning,
nämligen då bodelningen utgör en förutsättning för lösandet av övriga frågor
som kommer upp i samband med skilsmässan, t.ex. om vårdnad och underhåll. I övrigt
betraktas bodelning i rältshjälpshänseende som en separat rättslig
angelägenhet. Mot bakgrund av uttalanden i förarbetena till rältshjälpslagen är
praxis i fråga om beviljande av allmän rättshjälp för bodelning ganska restriktiv.
Beviljas rättshjälp innebär det att sökanden mol erläggande av kostnadsbidrag
får kostnaden för biträde och eventuell utredning betald av allmänna medel.
Kostnaden för skiftesman ingår däremot som redan nämnts inte bland förmånerna.
I promemorian ifrågasätts om biträdeshjälp är den sakligt sett bästa formen av
bistånd i bodelningsangelägenhet. Mycket talar för att skiftesman i allmänhet
är en lämpligare form av bistånd, framhålls det. I konsekvens med denna
ståndpunkt föreslås att ersättning till skiftesman som har förordnats av domslol
vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad skall betalas
av allmänna medel såsom en rättshjälpskostnad, om parten har beviljats
rättshjälp i angelägenheten. Samtidigt föreslås atl biträde åt parten i sådant
fall skall förordnas endasi om särskilda skäl föreligger.
Promemorians
förslag har mottagits i huvudsak positivt vid remissbehandlingen. Del anses
allmänt vara en brist i det nuvarande systemet att kostnaden för skiftesman
inte kan betalas av allmänna medel. Remissinsianserna biträder också
uppfattningen alt den lagtekniska lösningen av problemet bör sökas inom rällshjälpslagens
ram och inte genom någon konstruktion med "offentlig skiftesman". Ätt
skiftesman skall förordnas av domstol och att skiftet liksom hittills skall
vara en privaträttslig förrättning ifrågasätts inte.
Även
jag kan i allt väsentligt ansluta mig till promemorians lösning i dessa
hänseenden. Jag vill erinra om att jag i 1972 års proposition inle har
ifrågasatt det principiellt befogade i att ersättning till särskilt
1975/76:47 39
utsedd
skiftesman skall kunna bekostas av det allmänna. Även enligt min mening kan
bodelningsfrågor emellanåt vara besvärliga och svåra för parterna atl lösa utan
medverkan av någon utomstående. Atl kostnad för skiftesman likväl inte logs med
bland förmånerna enligl rättshjälpslagen berodde inte minst på svårigheten att
begränsa biståndet lill sådana fall där verkligt behov av rättshjälp är för
handen. 1 detta hänseende är läget numera delvis förändrat sedan erfarenheter
har vunnits av rätlshjälpssystemels praktiska tillämpning. Jag föreslår därför
att rältshjälpslagen kompletteras med en bestämmelse enligt vilken kostnaden
för skiftesman kan betalas av staten. Bestämmelsen bör lämpligen las in i 9 §.
Reformen bör, som anförs i promemorian, begränsas till skiftesman som av
domstol har förordnats att verkställa bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller boskillnad.
En
grundläggande förutsättning för att ersättning till skiftesman skall betalas av
staten är enligt den i promemorian valda konstruktionen att den rältssökande
beviljas allmän rättshjälp i bodelningsärendet. Han måste således ha såväl
behov av bistånd i angelägenheten som befogat intresse av att få sin sak
behandlad (6 och 8 §§ rältshjälpslagen). Enligl promemorian är någon
uttrycklig bestämmelse i lagen om grunderna för behovsprövningen inte påkallad,
eftersom man kan utgå från att rättshjälpsmyndighelerna liksom hittills noga
beaktar intresset av att allmänna medel inte läggs ned på bodelningar av enkel beskaffenhet.
Under
remissbehandlingen har det från flera håll hävdats att promemorian ger uttryck
för en alltför restriktiv inställning i fråga om behovet av juridiskt bistånd i
bodelningsangelägenhet. Man menar att den nuvarande ordningen enligt vilken
rättshjälp som regel beviljas endast när fast egendom eller rörelse ingår i
boet bör avlösas av en prövning efter generösare grunder. Och i några yttranden
föreslås att bodelningsfrågan i större utsträckning skall anses innefattad i
rättshjälp som avser själva skillnadsfrågan.
Även
om del i och för sig kan anföras skäl för en mindre restriktiv tillämpning av
reglerna om allmän rättshjälp i bodelningsärenden, är jag för min del dock inte
beredd att gå ifrån min tidigare uttalade uppfattning, att förhållandena vid
bodelning ofta är ganska okomplicerade och alt behovet av juridiskt stöd
därför inte bör överskattas. Med hänsyn till de starkt stegrade kostnaderna för
samhällets rättshjälp i stort bör även försiktighet iakttas när det gäller att
ytterligare utvidga rättshjälpsförmånerna.
Vid
prövningen av behovet av rättshjälp i bodelningsärende bör bodelningen
regelmässigt betraktas som en separat rättslig angelägenhet. En utgångspunkt
för behovsprövningen bör som sägs i promemorian vidare vara all allmänna medel
inte skall läggas ned på bodelningar av enkel beskaffenhet. Ett mindre
lösörebo bör som regel kunna
1975/76:47 40
delas
utan medverkan av skiftesman. Det huvudsakliga tillämpningsområdet för
rättshjälp i bodelningsangelägenhet blir i enlighet härmed alltjämt fall där
fastighet, rörelse eller annan mer svårskiflad egendom ingår i boet. Jag är
dock inte främmande för att också andra omständigheter ibland kan motivera
rättshjälp. Ett exempel härpå kan vara den under remissbehandlingen anmärkta
situationen att tillämpning av den särskilda jämkningsregeln i 13 kap. 12 a § giftermålsbalken
kan bli aktuell. Elt annal fall är atl tvistiga vederlagsfrågor föreligger.
Däremot anser jag det tveksamt om det under remissbehandlingen anmärkta fallet atl
motsättningarna mellan makarna främst rör frågan om vem som skall tillskiftas
hyresrätten till den gemensamma bostaden annat än undantagsvis bör motivera att
rättshjälp meddelas. Ätt makar vill ha skiftesman bara för atl slippa från
praktiska bestyr i samband med bodelningen, exempelvis upprättande av
bodelningshandling, bör naturligtvis inte vara något skäl för rättshjälp.
Promemorian
utgår som har nämnts tidigare från att rättshjälp i bodelningsangelägenhet
normalt skall lämnas i form av ersättning för kostnaden för skiftesman, medan
biträde skall förordnas endasi om särskilda skäl föreligger. Under
remissbehandlingen har denna prioritering av bistånd genom skiftesman
godtagils av de flesta. Vissa remissinstanser menar dock att promemorian är
väl restriktiv beträffande möjligheten att få biträde. I ett par yttranden
ifrågasätter man utgångspunkten för prioriteringen, nämligen uppfattningen att
skiftesman regelmässigt är en lämpligare form av bistånd än biträde. Enligt
advokatsamfundet minskar möjligheten att få skiftesman bekostad av .staten inte
alls parts behov av biträdeshjälp. 1 stället bör de båda formerna av bistånd
betraktas som komplement till varandra.
För
egen del anser jag det redan av ekonomiska skäl uppenbart att rättshjälp i
bodelningsfråga inte regelmässigt kan få omfatta både förmånen av skiftesman
och förmånen av biträde åt en eller båda makarna. En rimlig avvägning mellan rättsskyddsintresset
och kostnaderna måste göras. Härvid delar jag promemorians bedömning att
bistånd genom skiftesman bör prioriteras. Del åligger en skiftesman att utreda
boet och söka förmå parterna att nå en uppgörelse i godo. Skiftesmannen har
dessutom i motsats till partsbiträde befogenhet att företa tvångsskifte om
parterna inte kan komma överens. Häri ligger en viss garanti mot att en
bodelningstvist onödigtvis förhalas på grund av en oresonlig inställning från
makarnas sida. Jag anser därför atl det finns fog för den i promemorian
uttalade uppfattningen att skiftesman ofta kan antas utgöra ett effektivare,
snabbare och billigare alternativ än biträde. I konsekvens härmed bör biträde
endast i begränsad utsträckning förordnas i bodelningstvist. Del under
remissbehandlingen anmärkta förhållandet att en förmögen part skulle få en
alltför fördelaktig position då han alllid kan skaffa sig biträdeshjälp utanför
1975/76:47 41
rättshjälpens
ram är enligt min uppfattning inte tillräcklig grund för att låta biträdeshjälp
ulgå mer allmänt. Som regel torde det inle innebära några oöverstigliga
svårigheter för part att själv föra sin talan under det helt formlösa
förfarandet inför skiftesmannen.
Jag
delar uppfattningen att begränsningen i biträdesförmånen bör komma till uttryck
i en särskild bestämmelse i rättshjälpslagen (19 §). I denna bör föreskrivas
att särskilda skäl skall föreligga med hänsyn till makarnas förhållanden eller
boets beskaffenhet för att biträde skall förordnas. Jag anser det onödigt att
här uppehålla mig vid den närmare innebörden av begränsningsregeln, som helt
överensstämmer med promemorieförslaget, ulan nöjer mig med att hänvisa till vad
som anförs härom i promemorian. Jag kan tillägga att det synes lämpligt att
rättshjälpsnämnden hör sig för hos skiftesmannen där sådan finns, när make gör framslällning
om biträde. Det bör vidare anmärkas att begränsningsregeln endast tar sikte på
själva bodelningsärendet. Om part är missnöjd med skiftesmannens tvångsdelning
och vill klandra skiftet genom alt väcka talan vid rätten, är frågan om
biträdesförordnande i klandermålet att bedöma enligl huvudregeln i 19 § andra
stycket.
I
fråga om den närmare utformningen av systemet har promemorians förslag i allmänhet
godtagits av remissinstanserna. Endast i ett par remissyttranden riktas mer
bestämda invändningar mot förslaget. Enligt Göta hovrätt kan det inte godtas
att beviljande av rättshjälp åt ena parten fär konsekvenser för andra partens
eller för skiftesmannens del. Och rällshjälpsnämnden i Jönköping anser det
olämpligt om bodelningar där rättshjälp ges kommer att utföras i annan form än
övriga bodelningar.
För
min del finner jag de anförda betänkligheterna överdrivna. Sakligt sett torde t.ex.
skillnaden vara ringa mellan bestämmelsen i 23 kap. 9 § ärvdabalken, enligt
vilken skiftesmannen är berättigad till skäligt arvode och ersättning för
kostnader, och den föreslagna bestämmelsen i 22 § rältshjälpslagen, enligt
vilken skiftesmannen skall ha rätt lill skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Inte heller förslaget om skyldighet
för den make, som inte har rättshjälp, atl betala halva skifteskostnaden kan
enligt min mening sägas inkräkta på dennes rätt. Redan f n. anses ju makarna
skyldiga att solidariskt ansvara för ersättningen lill skiftesmannen och att
sinsemellan la lika del i denna kostnad. Alt avgörandet av vissa frågor som eljest
i sista hand ankommit på domstol enligt förslaget åvilar rättshjälpsmyndighet anser
jag ovidkommande. Jag kan därför i allt väsentligt ansluta mig till
promemorians förslag.
Endasi
i etl avseende anser jag att promemorieförslagel bör jämkas. I promemorian har
som förutsättning för att kostnaden för skiftesman skall betalas gjorts det
förbehållet att vederbörande uppfyller de krav
1975/76:47 42
som
enligl 21 § rättshjälpslagen ställs på biträde, dvs. att han är advokat,
biträdande jurist på advokatbyrå eller eljest lämplig för uppdraget. I likhet
med flera remissinstanser anser jag att detta förbehåll, som skulle
nödvändiggöra en del tidsödande kontakter mellan domstol och rättshjälpsnämnd,
kan mönstras ul. Som påpekas i flera remissyttranden åvilar det redan enligt ärvdabalken
domstolen atl pröva en föreslagen skiftesmans lämplighet (jfr SOU 1932:16 s.
493 och 525). Under sådana omständigheter anser jag atl risken för att allmänna
medel skulle komma en olämplig skiftesman till del som obetydlig, så mycket mer
som rättshjälpsnämnden ändå vid sin prövning av kostnadsyrkandet kan beakta del
nedlagda arbetets kvalitet. Med den av mig nu förordade ordningen blir också de
administrativa komplikationerna ringa. Det bör dock anmärkas att åtagande alt
vara skiftesman inle innebär någon skyldighet att utföra uppdraget inom ramen
för rättshjälpssystemel, trots alt detta väl inle lär innebära några olägenheter
för skiftesmannen. Beviljas rättshjälp när skiftesman redan har förordnats är
del därför lämpligt att rättshjälpsnämnden underrättar skiftesmannen härom.
Begärs skiftesmannaförordnande efter del att rättshjälp har beviljats, vilket
torde bli del vanliga, är det lämpligt att den föreslagne skiftesmannen får
bekräfta atl han är införstådd med att rättshjälp har beviljats, såvida delta
inte framgår av handlingarna. De föreskrifter som eventuellt kan vara påkallade
i detta hänseende kan rneddelas av regeringen.
Jag
delar uppfattningen alt kostnad för utredning - l.ex. avseende värdering av
fastighet eller annan egendom i boet - bör vara ersättningsgill lika väl som
kostnaden för skiftesmannens eget arbete. Det bör kunna anförtros åt
skiftesmannen att själv besluta om utredning skall införskaffas. Han bör alltså
inte behöva underställa denna fråga rättshjälpsnämndens prövning. Jag anser det
vidare naturligt att ersättning till skiftesmannen skall utgå enligt samma
normer som gäller beträffande ersättning till biträde (22 och 23 §§
rättshjälpslagen) samt att såväl skiftesmannens som eventuell sakkunnigs
ersättning skall bestämmas av rättshjälpsnämnden. Med den av mig förordade
lösningen kan det i och för sig inträffa alt juridisk person av domstol utses till
skiftesman. Skulle så undantagsvis vara fallet, får rättshjälpsnämnd som
beviljat make rättshjälp i bodelningsärendet tillämpa samma regler som skulle
ha gällt, om skiftesmannen varit fysisk person. Jag kan också ansluta mig till
förslagen att det skall ankomma på rällshjälpsnämnden att uppbära
kostnadsbidrag och att allmän" rättshjälp utan beslut av nämnden inte
skall förekomma i bodelningsärende. Vad jag nu sagt påkallar vissa tillägg i
16, 22, 23 och 25 §!} rättshjälpslagen. Beslämmelserna bör med någon
redaktionell jämkning utformas i enlighet med promemorians förslag.
I
promemorian föreslås atl den i 31 § rättshjälpslagen intagna
1975/76:47 43
bestämmelsen
om skyldighet för make som inte åtnjuter rättshjälp att betala hälften av
statsverkets kostnad för rättshjälpen, om makarna vinner äktenskaps- eller
boskillnad efter gemensam ansökan, skall få en motsvarighet i fråga om
kostnaden för skiftesman. I likhet med remissinstanserna biträder jag
förslaget. I några remissyttranden erinras i sammanhanget om ett i DON:s
översynspromemoria framfört förslag om begränsning av
återbetalningsskyldigheten till det kostnadsbidrag som skulle ha gällt för
maken om han hade hafl rättshjälp. Med anledning härav vill jag nämna att
spörsmålet om återbetalningsskyldighet hör till de frågor som skall behandlas
av utredningen för översyn av rättshjälpssystemel och att någon ändring i
nuvarande regel därför inte är aktuell f.n. Eftersom grunden för ålerbetalningsskyldighelen
är densamma i fråga om såväl rättshjälpskostnad i äktenskapsskillnadsmål som skifteskoslnad
i bodelningsärende bör föreskriften om återbetalning av skifteskostnad utformas
analogt med den motsvarande bestämmelsen i 31 § andra stycket rättshjälpslagen
avseende skillnadsfallen. I likhet med vad som är föreskrivet där bör återbetalningsskyldighel
inte åläggas om det är obilligl med hänsyn till omständigheterna. Som föreslås
i promemorian bör bestämmelsen skjutas in som ett nytt, tredje stycke i 31 §.
Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen får jag hänvisa till
promemorian. I anslutning till etl uttalande under remissbehandlingen vill jag
klargöra att bestämmelsen bara avser den situationen atl ena maken har rättshjälp
men den andra inte. Om makarna var för sig beviljas rättshjälp i
bodelningsangelägenheten - något som jag i och för sig inte kan se något hinder
mot - uppkommer inte fråga om återgäldande enligt 31 §. Ätt skifteskostnaden i
så fall skall anses belöpa med hälften på vardera makens rättshjälp framgår av
promemorian.
Mot
förslaget atl det skall ankomma på rättshjälpsnämnden att besluta om återbetalningsskyldighel
har en remissinstans invänt att det inte framgår av promemorian huruvida och
under vilka förutsättningar nämndens beslut är exigibell. Även jag kan så till
vida biträda denna uppfattning som det från tydlighetssynpunkt lämpligen bör
uttryckligen framgå av lagtexten att beslut av nämnda slag är exigibla som
domstols dom.
Beträffande
kostnaderna för den föreslagna reformen påpekas i promemorian att biträdesersätlning
och skiftesmannaersättning i bodelningsärende är av ungefär samma
storleksordning samt alt någon merkostnad för skiftesmannaförmånen därför inte
behöver uppkomma så länge motsvarande besparing kan göras på biträdessidan. F.n.
lämnas rättshjälp i bodelningsangelägenhet i ca 3.000 fall årligen. Ätt exakt
ange i hur många fall ytterligare som bistånd genom skiftesman kan komma att
förekomma är inte möjligt, påpekas det. Enligt promemorian bör behovet dock
inte överdrivas. Även enligl min bedömning
1975/76:47 44
bör
kostnaden för reformen mol bakgrund av uttalandena i det föregående om
behovsprövning m.m. bli måttlig. Alt kostnadsökning skulle kunna undvikas helt,
vilket en remissinstans är inne på, torde inte vara realistiskt. Däremot vill
jag gärna instämma i samma remissinstans" uttalande atl en eventuell
kostnadsökning mer än väl kommer att uppvägas av de fördelar som förslaget
innebär.
4.7
Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
infördes samtidigt med rältshjälpslagen. Den innehåller grundläggande
bestämmelser om ekonomiskt bistånd som genom utrikesförvaltningens försorg kan
lämnas svenska medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet
eller som anhållits, häktats eller på annat sätt berövats friheten genom beslut
av domstol eller myndighet i utlandet.
Enligl
5 § denna lag gäller att den som har erhållit bistånd för bestridande av
kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott under vissa
förutsättningar kan åläggas att betala tillbaka lill statsverket vad han har
erhållit i bistånd. Om han döms för det brott som han misstänks för, skall han
i princip återbetala vad han har mottagit. Återbetalningsskyldigheten kan dock
jämkas eller efterges (5 § första stycket). Blir han däremot frikänd skall äterbetalningsskyldighet
förekomma endast om särskilda skäl föreligger (5 § andra stycket). Nedläggs
åtal eller förundersökning om brott mot den som fått bistånd utan att
skuldfrågan avgjorts genom dom, skall denne betala tillbaka vad han har
mottagit i den mån det är skäligt med hänsyn till omständigheterna (5 § tredje
stycket). Frågan om återbetalningsskyldighel prövas av chefen för utrikesdepartementets
rättsavdelning (7 §). Beslutet kan överklagas till kammarrätten (10 §).
I
rättstillämpningen har fråga uppkommit om tillämpningen av 5 § Iredje stycket
beträffande person vilken har varit berövad friheten som misstänkt för brott i
utlandet men har försatts på fri fot och då avvikit ur landet innan det
rättsliga förfarandet avslutats. I enlighet med lagens ordalydelse har frågan
om återbetalningsskyldighel ansetts inte kunna las upp lill prövning, så länge inle
skuldfrågan slutligen avgjorts genom dom eller förundersökning eller rättegång
nedlagts.
Även
om några invändningar inle kan resas mot den tolkning av 5 ij tredje stycket
som har kommit till uttryck i rättstillämpningen förefaller del mig som om
lagens avfattning ibland kan medföra opraktiska resultat. Det förekommer
sålunda inte så sällan fall som det nyss återgivna, där svensk medborgare
utomlands grips som misstänkt för brotl men sedan försätts på fri fot och då
tar tillfället i akt och
1975/76:47 45
avviker
ur landet. Ofla saknas anledning till anlagande att han någonsin kommer atl
återvända dit. Om något beslut om nedläggande av rättegången eller förundersökningen
inte meddelas kommer ärendet att stå öppet under avsevärd tid, kanske ända till
dess brottet är preskriberat. I fall som sagts nu synes del lämpligt att frågan
om återbetalningsskyldighel kan las upp lill prövning utan att man skall behöva
invänta atl vederbörande utländska myndighet meddelar ett formellt
nedläggningsbeslut. En sådan ordning har fö. stöd i lagens förarbeten (jfr prop.
1972:132 s. 155 och 205).
I
enlighet med del anförda föreslår jag att 5 § tredje stycket kompletteras med
en bestämmelse som anger atl vad som gäller i fråga om återbetalningsskyldighet
när förfarandet har nedlagts utan att skuldfrågan avgjorts genom dom skall
gälla även om skuldfrågan inte kan antas komma att avgöras, därför att den som
fått bistånd håller sig undan. Härigenom klargörs att återbetalningsfrågan kan
tas upp till prövning utan att den utländska myndighetens formella beslut om
avskrivning behöver avvaktas. Självfallet är viss försiktighet påkallad vid
bedömningen av utsikterna för atl en dom i skuldfrågan skall kunna komma till
stånd. I allmänhet torde dock inte några större problem behöva uppslå. Vid den
skälighetsbedömning som enligl tredje stycket första punkten skall göras i
dessa fall är det ett viktigt element alt den misstänkte eller den tilltalade
genom att hålla sig undan själv är skuld till atl det rättsliga förfarandet har
avbrutits. Detta bör i många fall leda till atl han anses återbetalningsskyldig
för det biståndsbelopp som har utgått (jfr prop. 1972:132 s. 154).
4.8
Ikraftträdande
De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1976.
Den
nya förmånen av ersättning till skiftesman bör endast komma i fråga, om
rättshjälp söks efter den nya lagens ikraftträdande. 1 annat fall skulle
relationen mellan förmånen av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på ett
sätt som inte är förenligt med grunderna för förslaget. I del nu angivna fallet
synes en övergångsbestämmelse vara nödvändig. I övrigt torde något behov av
övergångsbestämmelser inte föreligga.
5 Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1.
lag om ändring i rältshjälpslagen
(1972:429),
2.
lag om ändring i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
1975/76:47 46
Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.
6 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över lagförslagen.
7 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Vissa i DON:s promemoria upptagna förslag
(ändringsförslag som inte berörs av föreliggande
proposition har utelämnats)
Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom förordnas att 4, 5, 9, 17, 22, 31, 33, 3739 och
44 §§ rättshjälpslagen (1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara
lagfaren och erfaren i domarvärv, samt två andra ledamöter. Äv dessa skall en
vara inom nämndens verksamhetsområde verksam advokat. Den andre skall vara
svensk medborgare, myndig och bosatt inom nämndens verksamhetsområde.
4 §1
Nuvarande lydelse
Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara
lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Äv dessa skall två
vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en anställd på allmän
advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga skall vara svenska
medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens verksamhetsområde.
Ordförande
i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga
ledamöter. Äv dessa utses den ledamot som skall vara advokat efter förslag
av Sveriges advokatsamfund och den andre efter förslag av landsting i län
inom rältshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun,
som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i
kommunen.
Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen.
Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Äv dessa utses den ledamot som
skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund och
de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i län inom
rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som
ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.
För ledamot
skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger
motsvarande tillämpning på ersättare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Rättshjälpsnämnd är beslulför med ordföranden och de två
ledamöter som ej är advokater. Är ärende av prindpiell betydelse eller annars
av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av
1 Senaste lydelse 1974: 321.
Rättshjälpsnämnd är beslutför när samtliga ledamöter är
närvarande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76:47 48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ärendets beskaffenhet deltagande av de båda ledamöter som
är advokater påkallat, skall samtliga ledamöter deltaga.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger
motsvarande tillämpning n"är "ärende avgöres av r"ättshjälpsnämnd.
Ordföranden skall dock säga sin mening först.
1 den utsträckning Konungen 1 den utsträckning Konungen
bestämmer får tjänsteman vid bestämmer
får tjänsteman vid
rättshjälpsnämnden på nämndens rättshjälpsnämnden
på nämndens
vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar
slutligt pröva rättshjälps
ärende. Tjänstemannen skall vara ärende.
lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller
advokatverksamhet.
9 §2
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rältssökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 §
andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rältssökandes
kostnad för
1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rältssökandes rält,
2.
bevisning vid
allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i
angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,
3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4.
resa och
uppehälle for den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare
eller annan, som måste anlitas, i samband med inställelse inför dorastol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lill barn utom
äktenskap,
5.
avgift som
enligt expeditions- 5. avgifl som enligt expedilionskungörelsen
(1964: 618) utgår för kungörelsen (1964: 618) utgår för
ansökan och expedition vid all- ansökan och
expedition vid allmän domslol, krigsrätt eller ar- män domslol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,
dock ej i fråga om belsdomstolen, dock ej i fråga om
sådan rättens expedition som ul- sådan
rättens expedition som utfärdas endasi på särskild begäran färdas endast på särskild beg"äran
om icke expeditionen begäres in- om icke
expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan nan avgörandet i .huvudsaken gått lill ända, samt
avgift som ut- vunnit laga kraft, samt avgift som
går enligt exekulionsavgiftskungö- utgår
enligt exekutionsavgiftskun-relsen (1971: 1027), görelsen (1971: 1027),
2 Senaste lydelse 1973: 247.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
6.
kungörelse i
mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,
7.
vad av allm'änna
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5
§ lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses
ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till
barn utom äktenskap.
31 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 fråga
om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart
eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl
utge ersättningen lill statsverket.
Vinner makar efler gemensam ansökan boskillnad eller
äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten,
om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligl, ålägga andra maken
att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
I fråga om part som åtnjuter
allmän rättshjälp i mål eller ären
de vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen,----- äger be
stämmelser i lag om fördelning av
kostnader mellan parter tillämp
ning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen; ersättning för ränta
utgår dock ej. Motpart eller annan
som är ersättningsskyldig för rätts
hjälpskostnader skall åläggas att
utge ersällningen till statsverket.
Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad
och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med
hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken alt betala statsverket
hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Make som ej åtnjutit allmän räitshjälp
och som innan handläggningen i målet avslutats gör framställning därom vare
dock ej skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande
maximibeloppet för kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger d"ärom gällande besfämrnelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras
helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.
3 Senaste lydelse 1973: 659. 4 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr
47
1975/76:47 50
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 §
Bestämmelserna i rättegångsbal- Bestämmelsema i rättegångs-
ken om skyldighet för tilltalad el- balken om skyldighet
för tilltalad
ler annan att till statsverket åter- eller annan alt till statsverket åter
betala kostnad som enligt rätlens betala kostnad som enligt rättens
beslut utgått av allmänna medel beslut utgått av allmänna medel
äger motsvarande tillämpning i äger motsvarande tillämpning i
fråga om kostnad för rättshjälp fråga om kostnad för rättshjälp
enligt 36 §. enligt 36 §. Meddelas förordnande
om rättshjälpens upphörande enligt 39 § tredje stycket
jämfört med 34 § 2, skall, utan hinder av vad som nu sagts, den som haft
rättshjälp åläggas att betala hela kostnaden för denna, om han dömes för
brottet.
I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken, 18 § lagen (1957: 668) om utlämning för
brott, 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet samt 39 § lagen (1972: 260) om intemationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom gäller vad där är föreskrivet.
39 §
Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av
den tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.
Har rätten skilt saken från sig får den, tiU dess talan
fullföljts av den tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom
rättshjälp i högre rätt.
Gäller omständighet som angives i 34 § 2 eller 5 den
tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den
1975/76:47 51
Bilaga
2
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-05-07
Översyn
av rättshjälpssystemel
Chefen
för justiliedepartemenlet, statsrådet Geijer, anför.
Åren
197273 beslöt statsmakterna en genomgripande reform av samhällets rättshjälp.
Reformen syftade till alt komma till rätta med vissa brister i det tidigare
rådande systemet på området. Kritiken mot den äldre ordningen gällde främst alt
endasi de ekonomiskt sämst ställda i samhället kunde få rättshjälp med stöd av
del allmänna medan flertalet vanliga inkomsttagare stod utanför möjligheten att
få sådan rättshjälp. En annan brist i det tidigare systemet var att det
allmännas insatser i stor utsträckning var inriktade pä att ge rättshjälp i mål
och ärenden vid allmän domslol. Behovet av allmän rådgivning och rättshjälp i utomprocessuella
angelägenheter och ärenden hos förvaltningsdomstolar och
förvaltningsmyndigheter var däremot inte tillräckligt tillgodosett. Det
allmännas insatser var vidare splittrade genom att de handhades av en rad olika
myndigheter (statliga såväl som kommunala) utan central samordning. Det nya rältshjälpssystemet,
vars grunddrag är fastslagna i rättshjälpslagen (1972:429), innebär i huvudsak
följande.
Rättshjälp
kan i princip utgå i alla slag av rättsliga angelägenheter där behov av sådan
hjälp föreligger. Det är ulan betydelse om angelägenheten skall prövas av
domstol eller annan myndighet eller om det är fråga om etl ärende av utomprocessuell
natur. Rättshjälp kan med andra ord erhållas redan på konsultationsstadiet. Del
nya systemet är således i motsats till den tidigare ordningen inte särskilt
inriktat på process vid domstol.
Det
finns fyra olika former av rättshjälp. Huvudformen utgörs av allmän rätishjälp.
Denna typ av bistånd kan erhållas både inom- och ulomprocessuellt, om inte
rättshjälp utgår i annan form. Den inkluderar rätt till ersättning för såväl
biträde som kostnad för bevisning m.m. Allmän rättshjälp lämnas i regel efter
beslut av rältshjälpsnämnd. Sådant beslut krävs dock inle om den rältssökande
anlitar advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och kostnaderna för
rättshjälpen inte överstiger det kostnadsbidrag som sökanden har att betala.
Vid sidan av allmän rättshjälp finns rättshjälp åt misstänkt i brottmål, som
inne-
1975/76:47 52
fattar
offentlig försvarare samt kostnad för bevisning vid domstol och för resa och
uppehälle m.m. Denna rättshjälpsform är exklusiv för broltmålsområdel. På
motsvarande sätt är rättshjälp genom offentligt biträde en exklusiv form av
bistånd i vissa ärenden om administrativa fribetsberövanden o.d., t.ex. ärenden
om förpassning eller utvisning av utländsk medborgare ur riket. Den fjärde
typen av rättshjälp, rådgivning, innefattar rätt till kortare konsultation
eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet mot en fast mindre
avgift. Rådgivning kan förekomma inom hela rällshjälpsområdel.
I
del nya rättshjälpssystemel har kretsen av personer som kan få rättshjälp
vidgats betydligt. 1 fråga om andra rättshjälpsformer än allmän rättshjälp
gäller (med undantag för viss rättshjälp åt misstänkt i brottmål) över huvud
inte någon begränsning med hänsyn lill sökandens ekonomiska förhållanden.
Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person vars beräknade årsinkomst inle
överstiger etl gränsbelopp som motsvarar åtta basbelopp, dvs. för år 1975
68.000 kr. Vid försörjningsbörda är gränsbeloppet högre. Bara personer i de
högsta inkomstskikten saknar således tillgång till allmän rättshjälp. Rättshjälpssystemel
slår i princip inte öppet för bolag, föreningar och andra juridiska personer.
Undanlag gäller dock för dödsbo, som har möjlighet att få allmän rättshjälp.
Näringsidkare kan endasi undantagsvis få sådan rättshjälp för angelägenhet som
rör hans näringsverksamhet. I fråga om rådgivning upprätthålls dock inga
begränsningar av nu angivet slag. Beträffande tillämpningsområdet för allmän
rättshjälp och rådgivning kan ylterligare anmärkas atl vissa frekventa typer av
ärenden (massärenden) har ställts utanför dessa former av bistånd.
Elt
karakteristiskt drag i den nya ordningen är atl den rältssökande har atl efler
förmåga själv bidra lill kostnaderna för den juridiska hjälpen. Bidragsskyldighelen
beräknas enligl vissa schabloner med utgångspunkt från i första hand
inkomstförhållanden och försörjningsbörda. En grundavgift utgår vid allmän
rättshjälp med fn. 60 kr. Denna avgift kan efterges eller sättas ned för de
ekonomiskt sämst ställda. Äv andra rätlshjälpsberätligade las ul elt koslnadsbidrag
enligt en stigande avgiflsskala. Den avgift som skall betalas av den rältssökande
vid rådgivning uppgår fn. till 60 kr. Också denna avgift kan sältas ned eller
efterges om särskilda skäl föreligger.
Den
som beviljas rättshjälp behöver inle betala annal än eventuellt kostnadsbidrag
själv. I övrigt betalas uppkommande kostnader -advokatarvoden, kostnad för
bevisning, ulredningskoslnader etc- av statsmedel. Centralmyndigheten för
rättshjälpen, domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), har undersökt
möjligheterna atl för mer frekventa ärendelyper konstruera vissa normaltaxor
för beräkningen av advokaternas arvoden. I den taxa som har fastställts för
ersättning
1975/76:47 53
till
offentlig försvarare i vissa brottmål vid tingsrätt ingår en på visst säll
bestämd timkosinadsnorm, som f.n. är 175 kr. Denna norm har i praxis tagits till
utgångspunkt också vid bestämmandet av biträdes-ersättning i andra fall.
Rätishjälp
kan lämnas antingen av jurist på enskild advokatbyrå eller av jurist på någon
av de fn. 30 allmänna advokatbyråer som har inrättats i samband med
rättshjälpsreformen. De senare byråerna har ersatt de tidigare främst i
landstingskommunal regi drivna rättshjälps-anslallerna. Det står den
rättssökande fritt att välja vem han vill vända sig lill. De allmänna byråerna
har sålunda inle något företräde framför de enskilda. Tanken är alt de båda
kategorierna av advokatbyråer skall konkurrera fritt på lika villkor. Detta har
bl.a. ansetts ägnat att begränsa kostnaderna för rättshjälpen.
De
administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet sköts regionalt av sex
rättshjälpsnämnder. De centrala tillsynsfunktionerna på området ankommer på
DON. Den 1 juli 1975 övertas de av domstolsverket.
Hittillsvarande
erfarenheter från tillämpningen av det nya rältshjälpssystemet, vilket trädde
i kraft den I juli 1973, visar enligt min mening alt delta allmänt sett har
fungerat tillfredsställande. Genom reformen har rättsskyddet förbättrats för
stora grupper av medborgare. Under inledningsskedet utsattes visserligen
organisationen för vissa påfrestningar genom den stora tillströmningen av
ansökningar om rätishjälp. Detta medförde jämförelsevis snabba
utgiftsstegringar för statsverket. Medan det allmännas totala kostnad för
rättshjälpen under budgetåret 1973/74 var drygt 56 milj. kr beräknas den för
budgetåret 1975/76 uppgå till 90 milj. kr. De påfrestningar som det nya
systemet medfört kan i slor utsträckning karakteriseras som initialsvärigheter.
Dessa har numera i allt väsentligt kunnat bemästras, men vissa problem
kvarstår.
Till
belysande av allmänhetens efterfrågan på de olika formerna av rätishjälp kan
nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp efter beslut av
rättshjälpsnämnd uppgick under budgetåret 1973/74 till 98.051. I 82 % av de
ärenden där rättshjälp beviljats fastställdes kostnadsbidraget till högst
grundavgiften 60 kr. 1 41 % av dessa ärenden eftergavs bidraget helt. Antalet
ärenden om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd kan för nämnda tid
uppskattas till 2.000. Rättshjälp genom offentligt biträde begärdes i 986 fall.
Som ett mått på antalet tilltalade med offentlig försvarare kan nämnas att
förordnande av sådan försvarare under år 1974 meddelades i drygt 28.000 fall.
Under första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp ål
misstänkt i brottmål. Rådgivningsinstitutet tillämpades i omkring 25.000 fall
under budgetåret 1973/74. I 12.300 av fallen nedsättes eller eftergavs
rådgivningsavgiften.
1975/76:47 54
Det
är svårt atl f.n. göra någon säker prognos om den fortsatta utvecklingen.
Ärenden om allmän rättshjälp har hittills förekommit i större utsträckning än
vad som ursprungligen beräknades. Härvid är dock alt märka all möjligheten till
allmän rättshjälp ulan beslut av rältshjälpsnämnd inle har utnyttjats i väntad
omfattning. Även i fråga om övriga rätlshjälpsformer har man kunnat göra en
liknande iakttagelse. Det gäller framför allt rådgivning och offentligt
biträde. Båda dessa rätlshjälpsformer har tillämpats i avseväri mindre
utsträckning än vad som ursprungligen beräknades.
Vid
rätlshjälpsreformens tillkomst förutsatte riksdagen all lagstiftningen på
området skulle ses över, sedan tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess
tillämpning (JuU 1972:12 s. 30, 36, 38 och 40 samt JuU 1973:1 s. 38). Frågan om
en sådan översyn aktualiserades redan förra året i samband med alt riksdagen
behandlade prop. 1974:71 med förslag om vissa smärre ändringar i rältshjälpslagen.
I del sammanhanget uttalade jag att det med hänsyn till den korta lid som det
nya systemet då hade varit i tillämpning inte var möjligl all göra någon samlad
bedömning av utvecklingen på rällshjälpsområdel. I avvaktan på en sådan översyn
borde endast las upp sådana frågor där speciella ölägenheter hade visat sig
föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip till denna uppfattning (JuU
1974:18 s. 7).
Tanken på en allmän
översyn av rättshjälpssystemel har fåtl ny aktualitet genom en undersökning som
har företagits av DON under hösten 1974. Undersökningen, vilken har redovisais
i en till justitiedepartementet överlämnad promemoria (dnr 425.74), belyser
inte bara ärendetillströmning och ärendestruklur ulan också olika problem som har
gett sig lill känna vid tillämpningen av den nya lagstiftningen. På grundval av
en genomgång av de praktiska erfarenheterna från rätts-hjälpssy.stemet föreslår
DON ett antal ändringar i rättshjälpslagen. Beträffande rällshjälpsnämndernas
organisation föreslås sålunda en minskning av antalet ledamöter i nämnderna
eller i vart fall en ändring i beslulförhetsreglerna. För att förenkla
handläggningen av ärenden om rättshjälp i en del fall föreslås vidare
rättshjälpsnämnd få rätt att delegera beslutanderätten i ärenden av enklare
beskaffenhet till tjänsteman vid nämnden som inte är jurist. I fråga om
förmånerna vid allmän rättshjälp förordas viss ändring beträffande kostnad för
expedition vid allmän domstol. Vidare föreslås att en del förvaltningsdomstolar
och förvaltningsmyndigheter får befogenhet att fastställa ersättning lill
biträde enligt rättshjälpslagen i mål eller ärende vid domstolen eller
myndigheten. Också vissa andra mindre justeringar i lagen föreslås. Vid sidan
härav tar DON även upp frågor av mer allmän natur. Sålunda diskuteras olika
möjligheter att effektivisera instituten allmän rätishjälp utan beslut av
rättshjälpsnämnd och rådgivning. Det förra institutet har kritiserats främst
för att det inte fyller sitt syfte att
1975/76:47 55
förenkla
förfarandet vid allmän rättshjälp. 1 fråga om rådgivning har rådgivningstiden
ansetts vara alltför snäv (2025 rhinuter). DON lämnar emellertid inte några
konkreta förslag till ändringar av dessa rättshjälpsformer utan förutsätter all
problemen görs till föremål för ytterligare överväganden. Även reglerna om
rättshjälp genom offentligt biträde behandlas i DON:s promemoria. Enligt DON:s
mening krävs fn. inte någon ändring i gällande regler, utan dessa anses ge uirymme
för en liberalare praxis än vad som nu är fallet.
Promemorian
har remissbehandlats. Därvid har allmänt vitsordats att behov föreligger av
vissa jämkningar i rättshjälpslagen för att råda bot på sådana mindre brister i
systemet som har gett sig till känna vid den praktiska tillämpningen. Också de
av DON framförda propåerna om en längre gående översyn av instituten allmän
rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning har vunnit gehör på
de flesta håll. En del remissinstanser anser dock att ändring i rådgivningsinstitutet
bör göras snarast, t.ex. genom höjning av rådgivningsavgiften. Vad DON har
uttalat rörande rättshjälp genom offentligt biträde har också mottagits
positivt av remissinstanserna. Flertalet anser emellertid att gällande
bestämmelser bör ändras för att man skall nå den avsedda effekten.
Såväl
DON:s promemoria som remissyttrandena över denna ger otvetydiga belägg för att
man nu bör göra en samlad bedömning av hur rättshjälpsreformen har utfallit.
Som framgår av det redan anförda är reformönskemålen i huvudsak av två slag. Å
ena sidan framträder ett visst behov av mindre justeringar i systemet. Dessa
kräver inte någon vidlyftigare undersökning för att kunna genomföras. Å andra
sidan har dokumenterats ett klart behov av atl se över bl.a. rättshjälpssystemets
konstruktion i flera viktiga hänseenden. Frågor av det senare slaget påkallar
mera omfattande utredningar. Enligt min mening räcker inte det nu tillgängliga
materialet för att.ta upp sådana spörsmål till omedelbar omprövning. Såväl DON
som det stora flertalet remissinstanser har också avvisat tanken på en
genomgripande revision av lagstiftningen på föreliggande material. Jag förordar
därför att särskilda sakkunniga lillkallas för att se över rättshjälpssystemel.
Jag återkommer senare till frågan i vad mån vissa mindre jämkningar låter sig
genomföras utan att man avvaktar en sådan allmän översyn.
En
given utgångspunkt för översynen är atl del rättsskydd som avsågs med
rättshjälpsreformen skall vidmakthållas. Målet bör vara alt samhällets
rättshjälp i större utsträckning än nu anpassas efler den rältssökande
allmänhetens behov. Det innebär atl uiredningen i första hand bör inriktas på
att effektivisera de olika rätlshjälpsformerna. Härvid kommer både dessas
tillämpningsområde och innehåll i blickpunkten. Också de organisatoriska
aspekterna på rättshjälpen måste emellertid beaktas. Det gäller inte minsl
fördelningen av myndig-
1975/76:47 56
hetsfunktionerna.
Vad
gäller rätlshjälpssystemels konstruktion vill jag först nämna att huvudformen
allmän rättshjälp liksom hittills bör utgöra den grund på vilken systemet bör
vila. Vid sidan härav bör rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp
genom offentligt biträde vara två viktiga beståndsdelar i systemet. Särskilt
beträffande den senare rättshjälpsformen bör emellertid undersökas
förutsättningarna för en något vidare tillämpning av institutet genom en
ändring av reglerna om hur prövningen av biträdesbehovet skall ske (jfr JuU
1974:18 s. 13). I sammanhanget kan erinras om att statens invandrarverk i en år
1974 inkommen skrivelse har hemställt om ändring i rältshjälpslagen rörande
offentligt biträde i avlägsnandeärenden.
En
av de viktigaste frågorna för de sakkunniga blir att ta ställning till om institulel
allmän rättshjälp ulan beslut av rättshjälpsnämnd alltjämt bör bestå. Nära
samband härmed har spörsmålet hur rättshjälpsformen rådgivning skall vara
utformad. Ätt vissa ändringar måste ske i dessa delar är enligt min mening
uppenbart. För rådgivningens del lyder erfarenheterna på atl syftet med denna
typ av bistånd inte blir tillfredsställande tillgodosett med nuvarande regler.
Flertalet enklare juridiska förfrågningar och därmed jämförliga åtgärder hinner
inte slutföras inom den tidram som den nuvarande fasta avgiften om 60 kr
medger. Den rättssökande får alltså inte den åsyftade rättshjälpen. Härtill
kommer att den som meddelar rådgivning i viss utsträckning åsamkas förlust av
verksamheten, eftersom rådgivningstiderna tenderar att sträckas ut. Detta
drabbar i första hand de allmänna advokatbyråerna, vilka svarar för två
tredjedelar av alla rådgivningar enligt rättshjälpslagen. Men del minskar
naturligtvis även de enskilda byråernas benägenhet att meddela sådan rådgivning
och därigenom allmänhetens möjlighet alt få hjälp. Institutet allmän rättshjälp
utan beslut av rättshjälpsnämnd syftade till att förenkla förfarandet i
rättshjälpsärenden. Rättshjälpsnämnderna skulle befrias från att ta befattning
med ärendena, så länge kostnaderna täcktes av den enskildes kostnadsbidrag och
rättshjälpen följaktligen inte medförde några kostnader för det allmänna.
Nödvändiga garantier mot missbruk ansågs ligga i alt rättshjälp fick lämnas av endasi
advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och att biträdesersätlningen,
där den inte fastställdes av domstol, kunde komma alt prövas av rältshjälpsnämnd.
Den förenkling som eftersträvades med rätlshjälpsinstitutet har uppenbarligen inle
uppnåtts vid lagens hittillsvarande tillämpning. Antalet ärenden som har
handlagts i denna ordning har blivit ganska litet. En viktig förklaring härtill
är alt kostnadsbidragen i regel är mycket låga.
Vid
översynen bör de sakkunniga överväga olika alternativ till ändring av de nu
behandlade rättshjälpsformerna som leder till att
1975/76:47 57
lagstiftarens
ursprungliga intentioner bättre tillgodoses. En möjlighet är att ersätta båda
instituten med en ny rätlshjälpsform som är bättre anpassad till allmänhetens
behov av bistånd i enklare ärenden än de två nuvarande typerna. De sakkunniga
bör dock vara oförhindrade att föreslå även andra lösningar. De bör även
överväga en höjning av den fasta avgiften vid rådgivning för att effektivisera
detta institut.
Också
den närmare utformningen av institutet allmän rättshjälp efter beslut av
rättshjälpsnämnd bör granskas av de sakkunniga. Erfarenheterna av nuvarande
regler tyder på att vissa ojämnheter i tillämpningen inte har kunnat undvikas.
Vad gäller tillämpningsområdet bör bl.a. undersökas om nuvarande regel såvitt
avser näringsidkares möjlighet atl få rätishjälp bör vidmakthållas. F.n.
gäller att allmän rättshjälp inte får lämnas näringsidkare i angelägenhet som
har samband med hans näringsverksamhet, om inte särskilda skäl föreligger för
rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens
beskaffenhet. Redan vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades i vad mån
näringsidkare borde komma i åtnjutande av allmän räitshjälp i angelägenhet som
hade samband med hans näringsverksamhet. Undantagsregeln tillkom för att
undvika stötande konsekvenser av alt rättsliga angelägenheter i
näringsverksamhet ställdes utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Frågor om rätishjälp
åt näringsidkare har under den tid rältshjälpslagen har varit i kraft prövats i
ett stort antal fall. Som har framhållits vid 1974 års riksdag (JuU 1974:18 s.
10) har det härvid uppstått åtskilliga gränsdragningsproblem. En omprövning av
nuvarande regel kräver emellertid att hänsyn las till främst de principiella
aspekter som kan läggas på frågan. En annan fråga beträffande
tillämpningsområdet för allmän rättshjälp är om den i lagen inskrivna
begränsningen i fråga om massärenden leder lill ett helt ändamålsenligt
resultat. Undantagsvis kan inträffa att dessa ärenden är rättsligt mycket
komplicerade och således i och för sig av sådan art att rätishjälp skulle kunna
vara befogad. Det förtjänar övervägas om inte möjlighet bör öppnas att i vissa
fall medge rättshjälp i sådana situationer, t.ex. i inskrivningsärenden vid
domstol. Självfallet måste en bestämmelse härom utformas så att den hindrar
missbruk. Någon omprövning av undantaget beträffande upprättande av
självdeklaration bör inte ske i delta sammanhang.
De
sakkunniga bör vidare överväga om förmånerna vid allmän rättshjälp i
tillräcklig grad tillgodoser de anspråk på bistånd som kan ställas i skilda
hänseenden. Önskemål om vidgad rätishjälp har framställts bl.a. i
remissyttrandena över DON:s promemoria och avser t.ex. rese-och uppehällskostnad
för föräldrar vid inställelse i samband med läkarundersökning enligt 21 kap.
10 § föräldrabalken. Det bör undersökas om anledning till komplettering finns i
delta och liknande hänseenden. Därvid bör beaktas att reglerna om förmånerna
bör utformas så alt
1975/76:47 58
bätlre
förutsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Det speciella spörsmålet
om förmånerna bör omfatta också kostnadsansvaret för motparts
rättegångskostnad bör dock inte behandlas av de sakkunniga.
Vid
rättshjälpslagens tillkomst diskuterades om rättshjälpen borde omfatta även
kostnad för särskilt förordnad skiftesman vid bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller boskillnad. Så blev emellertid inle fallet. Med
hänsyn till det av riksdagen uttalade önskemålet att rättshjälpssystemet bör
kompletteras med bestämmelser, enligt vilka ersättning till skiftesman i
princip betalas av allmänna medel (JuU 1972:12 s. 31 och 1974:18 s. 11), har
inom justitiedepartementet gjorts en närmare undersökning av frågan. Resultatet
av undersökningen har redovisats i en särskild departementspromemoria.
Den
enskildes kostnadsbidrag vid allmän rätishjälp kan som jag tidigare redovisat
nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Äv DON:s
promemoria framgår att kostnadsbidraget i 82 % av ärendena fastställts lill
högst grundavgiften 60 kr. I 41 % av ärendena eftergavs grundavgiften helt. Man
kan visserligen inte på nu föreliggande underlag med fog hävda att
kostnadsbidraget eftergivits eller nedsatts i icke avsedd omfattning, men en
viktig uppgift för de sakkunniga blir att undersöka den praxis som utvecklats
vid uttagandet av kostnadsbidrag. De sakkunniga bör vidare utarbeta förslag
till kontrollrutiner och klara rikllinjer för de fall då kostnadsbidraget bör
nedsättas eller efterges.
De
.sakkunniga bör också ägna uppmärksamhet åt hur själva förfarandet bör vara
utformat vid de olika slagen av rättshjälp. Kravet på enkelhet bör ges en
framträdande plats. Dubbelarbete och onödig pappershantering bör undvikas. Vad
gäller allmän rättshjälp bör särskilt prövas om föreskrifterna om beräkning av
kostnadsbidrag kan förenklas. Det bör exempelvis övervägas om en längre gående schablonisering
i fråga om beräkningen kan införas. De sakkunniga bör också vara oförhindrade
att pröva om de nuvarande reglerna om kostnadsbidrag i sakligt hänseende är
lämpligt utformade. Även rutinerna vid s.k. slutreglering i rätlshjälpsärende
bör ses över.
Som
jag har påpekat tidigare bör översynen också beröra rättshjälpens
organisation. Härvid finns anledning utgå från att rällshjälpsnämnderna även i
fortsättningen skall svara för handläggningen av en stor del av alla rättshjälpsärenden.
Det gäller bl.a. ärenden där behovet av kostnadskontroll talar för att
nämndernas kapacitet tas i anspråk. Det är även naturligt att rätlshjälpsärende,
som inte blir föremål för handläggning av annan myndighet, handläggs av
rättshjälpsnämnd. 1 fråga om rättshjälp i mål och ärenden i andra fall bör
emellertid övervägas, om inle rättshjälpsfrågorna i vidgad utsträckning kan
överlåtas på den myndighet som har hand om sakprövningen i målet eller
1975/76:47 59
ärendet.
Redan nu svarar vissa domstolar för avgörandet av åtskilliga rältshjälpsfrågor.
DON har föreslagit att befogenheten beträffande prövning av biträdesarvoden
sträcks ut till en del andra myndigheter, huvudsakligen förvaltningsdomstolar.
Enligt min mening bör de sakkunniga med ledning av vad jag sagt nu överväga
hur prövningen av rältshjälpsfrågor på lämpligaste sätt skall fördelas mellan
rättshjälpsnämnd och andra myndigheter. De sakkunniga bör vara oförhindrade
att härutöver också ta upp andra frågor rörande rättshjälpens organisation.
Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt. Som framgått av den tidigare redovisningen har
kostnaderna för rättshjälpen stigit jämförelsevis snabbt. Jag har tidigare
anfört att utredningen bör lämna förslag som bl.a. syftar till atl förenkla och
därmed förbilliga rättshjälpen. Genom sådana åtgärder bör det bli möjligl att
hålla det allmännas kostnader för rättshjälpen på en rimlig nivå. De förslag
som utredningen framlägger och som har ekonomiska konsekvenser skall åtföljas
av kostnadsberäkningar.
Som
jag tidigare har berört kan vissa av de frågor som behandlas i DON:s promemoria
behöva tas upp till omedelbar behandling. Jag avser att inom kort ta ställning till
frågan i vad mån sådana spörsmål -liksom den nyss nämnda frågan om rättshjälpen
bör omfatta kostnad för skiftesman vid bodelning - bör behandlas i särskild
ordning.
Vid
undersökningen av hur den nuvarande ordningen har fungerat och hur rättshjälpen
skall vara utformad i fortsättningen bör de sakkunniga samråda med
domstolsverket.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för justitiedepartementet
att
tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av
rättshjälpssystemet,
att
utse en av de sakkunniga alt vara ordförande,
att
besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål de sakkunniga.
Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver
att
de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden
från dem,
att
ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av
dagarvode enligt kommiltékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,
att
kostnaderna för utredningen skall betalas från andra huvudtitelns
kommittéanslag.
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans
hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
R ä ttshj ä lp f ö r skiftesman vid bodelning
Justitiedepartementet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76:47
1
Inledning
Ersällning
till skiftesman som utses av domslol för all förrätta bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad är enligl rältshjälpslagen (1972:247) inte att anse som
kostnad för allmän rättshjälp (jfr 9 § rältshjälpslagen). Part som har allmän
rättshjälp kan således inte av allmänna medel få ersättning för kostnad för
skiftesman.
Under
riksdagsbehandlingen av prop. 1972:4 med förslag lill rälls-hjälpsreform
uttalade juslilieutskollel bl.a. alt man borde överväga införandel av
kompletterande regler enligt vilka ersällning lill skiftesman i princip
betalas av allmänna medel. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning (JuU
1972:12, rskr 1972:205). Frågan har berörts också av 1974 års riksdag (JuU
1974:18, rskr 1974:235).
På
uppdrag av justitiedepartementet har domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON)
under hösten 1974 inhämtat vissa statistiska uppgifter m.m. till belysning av
frågan.
I
denna promemoria behandlas det av riksdagen sålunda aktualiserade spörsmålet.
Förslag till lag om ändring i rältshjälpslagen fogas till promemorian som
bilaga.
2
Nuvarande ordning m. m.
2.1
Bodelning efter boskillnad eller äktenskapsskillnad
Grundläggande
för egendomsordningen i äktenskap enligt giftermålsbalken (GB) är att vardera
maken ensam är ägare lill sin egendom men alt den andra maken i regel har
giftorätt i egendomen. När gifto-rällsgemenskapen upphör med anledning av makes
död eller dom på boskillnad eller äktenskapsskillnad,
"materialiseras" giftorätten. Detla sker genom bodelning.
Bestämmelser härom finns i 13 kap. GB.
Till
grund för bodelningen förutsätts ligga en bouppteckning upptagande båda
makarnas tillgångar och skulder. När talan om äktenskapsskillnad har väckts
skall rätten, om någon av makarna begär det, förordna lämplig person att
uppteckna vardera makens tillgångar och skulder (11 kap. 12 § GB). Enligt 13
kap. 1 § GB skall vad som är föreskrivet om arvskiftes form, förordnande av
särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befallning med skifte
äga motsvarande tillämpning vid bodelning. Hänvisningen syftar på bestämmelserna
i 23 kap. ärvdabalken (ÄB) och innebär bl.a. följande. Över bodelningen skall
en skriftlig handling upprättas och underskrivas av makarna (23 kap. 4 § ÄB).
Om någon av makarna begär det skall rätten
1975/76:47 63
förordna
en särskild skiftesman. Om del behövs får flera skiftesmän utses (5 §). Finnes
skiftesman inte vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak skiljas från
uppdraget, skall han entledigas (6 §). Innan rätten förordnar eller entledigar
skiftesman skall makarna få tillfälle atl yttra sig. Endast den som "är
villig därtill får förordnas (7 §). Skiftesmannen skall bestämma tid och plats
för bodelningen samt kalla makarna till förrättningen. Vid denna skall han
lämna makarna det biträde som behövs. Kan makarna inte enas har skiftesmannen atl
själv bestämma om delningen. Skiftesmannen skall då uppr"ätla och
underskriva en bodelningshandling. Bodelningshandlingen skall i sådant fall ofördröj-ligen
delges makarna. Vill någon av dem klandra bodelningen skall han väcka talan hos
rätten inom tre månader efter delgivningen. I klandermål får domstolen inhämta
yttrande av skiftesmannen. Rätten kan också återförvisa ärendet till
skiftesmannen. Klandras inte bodelningen inom den angivna tiden vinner den laga
kraft (8 §). Skiftesmannen har rätt till skäligt arvode och ersättning för sina
kostnader av makama (9 §). Dessa torde vara solidariskt ansvariga för skLfteskostnaden.
Bodelning
är i Sverige i första hand en privat förrättning. En liknande ordning gäller i
Finland. 1 Danmark och Norge försiggår bodelningsförrätlning i många fall under
medverkan av offentlig myndighet, skifteretten.
2.2
Rättshjälpslagen
Enligt
rältshjälpslagen skall rättshjälp i princip kunna lämnas var och en i varje
rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, oavsett om
angelägenheten skall behandlas vid domstol eller vid annan myndighet eller om
den inte alls skall prövas av myndighet. 1 lagen behandlas fyra skilda former
av rättshjälp, nämligen allmän rättshjälp, rättshjälp ål misstänkt i brottmål,
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. Endast allmän rättshjälp
och i någon mån rådgivning är av intresse i detla sammanhang.
Med
rådgivning förslås en kortare konsultation eller därmed jämförlig åtgärd i
rättslig angelägenhet. Rådgivning lämnas av advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå mot en enhetsavgifi om fn. 60 kr. Avgiften kan nedsättas eller
efterges.
Allmän
rättshjälp lämnas i varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd
föreligger, om inte rätishjälp skall ulgå i annan form. Huvudregeln är dock
försedd med flera undantag. Bland dessa märks atl allmän rättshjälp inte får
lämnas, om den rättssökandes betalningsförmåga överstiger visst gränsbelopp.
Detta räknas fram med utgångspunkt från en beräknad årsinkomst om åtta
basbelopp, fn. 68.000 kr. Andra begränsningar gäller om den rättsliga
angelägenheten eller sökanden saknar närmare anknytning till Sverige. Som
allmän förut-
1975/76:47 64
sättning
gäller alt den rältssökande för all få allmän rätishjälp skall ha etl befogat
intresse av all få sin sak behandlad.
Allmän
rättshjälp innebär att staten betalar kostnaderna i ärendet under förutsättning
att den rältssökande själv bidrar lill kostnaden efler förmåga enligl särskilda
normer. Förmånerna är angivna i 9 § andra stycket rältshjälpslagen. Bland de ersättningsgilla
kostnaderna märks kostnad för biträde, som varit behövligt för tillvaratagande
av den rältssökandes rält (punkt I), för bevisning vid allmän domslol och
nödvändig utredning i angelägenhet som kan komma under sådan domstols prövning
(punkt 2), för inställelse vid domstol eller annan myndighet (punkt 4) saml för
ansöknings- och expeditionsavgifter (punkl 5). Den rältssökandes eget bidrag
till kostnaderna, del s.k. koslnadsbidragel, räknas fram med ulgångspunkt från
hans ekonomiska förhållanden vid den lidpunkt då allmän rättshjälp begärs.
Avgörande för koslnadsbidragels storlek är sökandens beräknade årsinkomst. Därvid
beaktas bl.a. hans försörjningsbörda, förmögenhetsinnehav och skuldsättning.
Lägsta kostnadsbidrag är fn. 60 kr. Föreligger särskilda skäl får bidraget
nedsättas eller helt efterges.
Allmän
rättshjälp lämnas i regel efter beslut av rältshjälpsnämnd. Utan sådant beslut
får dock den rältssökande anlita advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå, så länge kostnaderna för rättshjälpen inle överstiger den sökandes
kostnadsbidrag (16 §). Överstiger kostnaderna för rättshjälpen koslnadsbidragel,
krävs beslut av rättshjälpsnämnden, som samtidigt fastställer maximibeloppet
för sökandens kostnadsbidrag (18 och 19 §§). Rättshjälpsnämnden kan förordna
biträde åt sökanden, om denne begär det,och inte själv kan la till vara sin rält.
Biträde får dock i regel inte förordnas, om den rättsliga angelägenheten kan
antas bli prövad enligl lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden (19 § andra och Iredje styckena). Ersättning till biträde utgår med
skäligt belopp för arbete, tidsspillan och utlägg. I mål eller ärende vid
allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen fastställer
domstolen biträdesersätlningen. 1 andra fall fastställs ersällningen av rätlshjälpsnämnden
(22 §). Biträde får inle förbehålla sig eller la emot ersällning av huvudmannen
utöver vad som följer av 22 § (23 §). Partens kostnadsbidrag betalas direkt
till biträdel, där sådant finns, och annars till rältshjälpsnämnden (27 §).
Åtnjuter part i mål eller ärende vid allmän domslol rättshjälp, skail motpart
som enligt lag kan vara ersättningsskyldig i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen åläggas atl utge ersällningen till statsverket (31 § första
stycket). En särskild regel gäller i fråga om kostnaden för gemensam ansökan om
boskillnad eller äktenskapsskillnad. Har i sådant mål ena maken allmän
rättshjälp skall domstolen ålägga andra maken alt betala hälften av rätlshjälpskostnaden
till statsverket, om det inte är obilligl "med hänsyn till
omständigheterna (31 § andra stycket).
2
Ds Ju 1975:15
1975/76:47 65
Beslut
som har meddelats av rätlshjälpsnämnd kan överklagas till centralmyndigheten
för rättshjälpen. Centralmyndighet är fn. DON. Dess uppgifter övertas dock den
1 juli 1975 av det nyinrättade domstolsverket. För prövning av sådana besvär
finns en särskild besvärsnämnd inrättad inom DON. Mol DON:s beslut får talan inle
föras. Har allmän domstol meddelat beslut rörande rättshjälp kan det överklagas
till högre rätt enligt rättegångsbalkens bestämmelser (49 §).
Allmän
rättshjälp kan i och för sig utgå i angelägenhet rörande bodelning, lika väl
som när det är fråga om andra rättsliga angelägenheter. Ersättning till
särskild skiftesman ingår dock inte bland de i 9 § rältshjälpslagen uppräknade
förmåner som kan utgå enligl lagen. Sådan kostnad får parterna själva svara
för, oavsett om rättshjälp har beviljats eller inte. Rättshjälp för
bodelningsärende omfattar således endasi kostnaden för biträde och eventuell
utredning. Rättspraxis i fråga om beviljande av rättshjälp för bodelning är
restriktiv, bl.a. mot bakgrund av uttalanden under förarbetena till rältshjälpslagen.
1 prop. 1972:4 framhöll chefen för justitiedepartemenlet bl.a. följande härom (s.
337-338).
En
särskild fråga är i vad mån rättshjälp som beviljas för hem- eller
äktenskapsskillnad bör omfatta också åtgärder för att få lill stånd bodelning.
Del kan anmärkas att biträde enligt lagen om fri rättegång f n. enligl domslolspraxis
i viss utsträckning anses berättigad till ersättning för sill sysslande med
bodelning. Del rör sig om sädana fall då en lösning av bodelningsfrågan hafl
betydelse för målet i övrigt. Enligl min mening bör denna ordning behållas när
rättshjälpslagen ersätter lagen om fri rättegång (jfr vad som anförs i
anslutning till 18 kap. 8 § RB).
I
och för sig bör vidare hinder inte föreligga att rättshjälp meddelas enbart i
en bodelningsfråga. I allmänhet torde emellertid något behov av särskild biträdeshjälp
vid bodelning inte föreligga.
Vad
beträffar frågan om rättshjälp som beviljats för rättegång bör omfatta också
biträde vid bodelning som företas efter rättegängen anser jag att tillräckliga
skäl inte föreligger för en sådan ordning. Något behov av biträdeshjälp torde
som nämnts i regel inte föreligga. Däremot kan behov föreligga av att låta
rättshjälpen omfatta ersättning till skiftesman som utsetts av rätten för att
verkställa bodelning. Om makarna inle kan enas om hur bodelningen skall
genomföras, kan vardera maken begära hos rätten att skiftesman förordnas. Skiftesmannen
skall själv bestämma om bodelningen, om inte enighet nås mellan makarna. Make
som är missnöjd med den av skiftesmannen verkställda bodelningen kan klandra
den genom att väcka talan mot andra maken inom viss tid. I annat fall står
bodelningen fast. De remissinstanser som har berört frågan om skiftesman har
förordat att rättshjälpen skall omfatta även ersättning till skiftesman.
F.n.
gäller en sådan ordning på de områden som täcks av jämtlandssystemet. Om
endast ena maken är berättigad till rättshjälp enligt systemet, betalar
emellertid vederbörande landsting endast halva kostnaden för bodelningsförrättaren.
Rättshjälpsanslallerna torde i regel inte äta sig uppdrag som skiftesman
eftersom anstalterna i regel 5 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr47
1975/76:47 66
redan
har biträtt en av makarna i rättegången. Utan tvivel kan vissa skäl anföras för
att på elt eller annat säll tillgodose de vid remissbehandlingen framställda
önskemålen. För de mindre bemedlade kan det vara betungande atl ersätta
skiftesmannen för hans arbete. Å andra sidan bör behovet av ekonomiskt stöd inle
överskattas. 1 de fall där makarna har endasi obetydliga tillgångar torde
förhållandena vid bodelningen i regel vara ganska okomplicerade. En förrättning
lorde därför inle behöva bli särskilt kostsam. Om rättshjälp skulle lämnas ulan
särskilda begränsningar skulle resultatet kunna bli att en hel del onödigt
arbete och kostnader läggs ned på bodelningar som nu klaras av i enkla former.
De finansiella konsekvenserna av en sådan ordning är svåra alt förutse.
På
grund av del anförda ersätts inte kostnad för särskilt utsedd skiftesman enligl
departemenlsförslaget.
2.3
Vissa uppgifter om rättstillämpningen m.m.
Enligt
DON:s inledningsvis nämnda undersökning var år 1973 det sammanlagda antalet
domar på hemskillnad samt äktenskapsskillnad som inle föregåtts av hemskillnad
ca 18.500 och antalet domar på boskillnad ca 750, dvs. antalet
"bodelningstillfällen" var ca 19.000. Antalet förordnanden om
skiftesman som meddelades i dom på hem-eller äktenskapsskillnad eller i
särskilt ärende var ca 925. Antalet förordnanden om skiftesman som meddelades i
eller efter dom på boskillnad var fem. Skiftesman förordnades alltså i knappt
fem procent av bodelningsfallen. Under år 1973 anhängiggjordes ca 60 mål om
klander av bodelning efter hemskillnad, äktenskapsskillnad eller boskillnad. 1
oktober 1974 hade 40 av dessa mål avgjorts i sak medan 10 återkallats. 1 fem
fall undanröjdes skiftet och återförvisades ärendet till skiftesmannen.
När
det gäller frågan om allmän rätishjälp i bodelningsärende framgår av DON:s
undersökning atl man i praxis som huvudprincip anser att behov av biträdeshjälp
i allmänhet inle föreligger. Enligt DON:s besvärsnämnd gäller detta särskilt
när skiftesman har förordnals. Vissa särskilda omständigheter har emellertid
ansetts utgöra skäl för att bevilja allmän rättshjälp. Allmän rättshjälp har t.ex.
beviljats i elt fall där fasl egendom och rörelse ingick i boet samt tvist
förelåg i de flesta frågor. Behov av allmän rättshjälp har också ansetts
föreligga dels när fråga uppkommit om vederlag på grund av att make genom
vanvård av sina ekonomiska angelägenheter vållat att hans giftorättsgods
väsentligen minskals, dels med hänsyn till hög ålder hos make och därmed föliande
nedsättning av minnesfunktionerna, trots att bodelningen inte gällt större
värden. Tvist om lösöre liksom det personliga förhållandet mellan makama har
däremot inte ansetts utgöra omständigheter som bör medföra att rättshjälp
beviljas. Beror svårigheterna att åstadkomma en bodelning främst på motpartens
ovilja att
1975/76:47 67
överhuvudtaget
medverka till en lösning har den mest ändamålsenliga åtgärden ansetts vara att
sökanden vid vederbörande tingsrätt ansöker om förordnande av skiftesman. Behov
av sådan biträdeshjälp som kan lämnas genom allmän rätishjälp har av DON:s
besvärsnämnd inte ansetts föreligga i etl sådant fall. 1 ärendet uppgav
sökanden att ett försök att få särskild skiftesman förordnad strandat därför atl
han inte kunnat betala erforderligt förskott till skiftesmannen.
Rättshjälpsnämndernas
praxis är, enligt DON:s undersökning, i princip densamma som besvärsnämndens.
Allmän rättshjälp för bodelning beviljas alltså endast om vissa särskilda
omständigheter föreligger. I praktiken innebär detta att rättshjälp ges om
fast egendom eller rörelse ingår i boet. Vid vissa nämnder krävs dock att tvist
beträffande t.ex. värderingen råder. Omständigheter som utgör skäl för bifall
till ansökan om allmän rättshjälp kan också vara att sökanden är svårt fysiskt
eller psykiskt sjuk. Någon gång kan förekomsten av komplicerade rättsfrågor,
exempelvis tvist om tolkning av äktenskapsförord, utgöra skäl atl bevilja
rättshjälp.
Enligt
undersökningen beviljas allmän rättshjälp i angelägenhet om bodelning i ca
3.000 fall årligen. Den genomsnittliga ersättningen till biträde uppskattas lill
ca 1.000 kr. Härtill kan ibland komma viss kostnad för värdering av fastighet
eller annan egendom i boet.
Vid
sin undersökning har DON även inhämtat upplysningar om det praktiska handhavandet
av bodelningsfrågor från vissa advokater med särskild erfarenhet av uppdrag som
skiftesman. Advokaternas svar tyder enligt DON på att arvodet till
skiftesmannen normalt uppgår till 7001.200 kr. Härtill kommer
värderingskostnader, som för lösöre brukar uppgå till mellan 250 och 500 kr och
för villafastighel till något högre belopp.
DON:s
undersökning tyder sålunda på att kostnaden för särskilt förordnad skiftesman i
bodelningsärende normall är av samma storleksordning som kostnaden för biträde
åt part i sådant ärende.
3
Reformförslag
Under
riksdagsbehandlingen av prop. 1972:4 om rältshjälpsreformen kritiserades förslagets
restriktiva hållning i fråga om rätishjälp i bodelningsärenden i ett par
motioner (1972:1465 och 1473). I sitt av riksdagen godkända betänkande i
ärendet (JuU 1972:12 s. 31, rskr 205) förklarade sig justitieutskottet dela
motionärernas uppfattning att bodelningsfrågor inte sällan kan föranleda
omfattande tvisligheter mellan makarna i ett skillnadsärende. Utskottet
framhöll att motsättningarna ofta är sådana att tvisten inte kan lösas utan
juridiskt biträde eller utan att särskild skiftesman förordnas. Enligt
utskottet måste det från den rättssökandes synpunkt framstå som naturligt att
den rätts-
1975/76:47 68
hjälp
som har meddelats honom i ett skillnadsmäl också skall omfatta de rättsliga
angelägenheter som har ett omedelbart samband med alt sammanlevnaden och den
ekonomiska gemenskapen upphör, även om åtgärderna företas efler rättegången. Enligl
utskottets mening borde frågorna om biträde vid bodelning och kostnaden för
skiftesman inte bedömas isolerade från varandra. Elt förordnande av skiftesman
torde ofla innebära, all parternas behov av biträde vid bodelningen starkt
minskar. Del borde därför övervägas om inle den i propositionen förutsatta
möjligheten lill biträdeshjälp kunde kompletteras med regler innebärande atl
ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel. En sådan
lösning syntes utgöra en rimlig avvägning mellan å ena sidan de
kostnadssynpunkter som främst motiverat begränsningarna i propositionen och
motionärernas önskemål om vidgad rätishjälp i bodelningsärenden. Om
rättshjälpen skulle lämnas utan särskilda begränsningar kunde emellertid
resultatet bli atl en hel del onödigt arbete och mindre väl motiverade
kostnader läggs ned på bodelningar som annars klaras av i enkla former.
Undantag måsle därför göras för de mindre komplicerade fallen, där förordnande
av skiftesman inle erfordras. Utskottet fann att bl.a. den lagtekniska
lösningen av frågan om ersällning lill skiftesman borde övervägas ylterligare.
Dessa överväganden borde göras i Kungl. Maj:ts kansli.
Med
anledning av en motion i ämnet vid 1974 års riksdag (1974:386) erinrade
riksdagen om vikten av all frågan om en tillfredsställande reglering av
kostnadsansvaret för särskilt utsedd skiftesman bragtes till en snar lösning (JuU
1974:18 s. 11, rskr 235). Även vid 1975 års riksmöte har frågan om sådan
ändring i rättshjälpslagen alt lagen kan täcka också kostnad för skiftesman
tagits upp i en motion (1975:451). Denna har dock ännu inle behandlats av justitieulskottet.
Det
kan vidare nämnas alt man enligl DON:s tidigare berörda undersökning från flera
rätlshjälpsnämnder har framhållit alt det är en brist alt personer som saknar
medel inte kan få skiftesman bekostad av del allmänna.
4
överväganden
4.1
Allmän motivering
När
äktenskap upplöses genom dom på äktenskapsskillnad, skall bogemenskapen mellan
makarna upphöra genom bodelning (II kap. 7 § GB). Detsamma
gäller när boskillnad har beviljats (9 kap. 4 § GB). 1 bägge fallen skall
bodelningen i regel föregås av en uppteckning av vardera makens tillgångar och
skulder. Hur bodelningen skall gå till är närmare reglerat i 13 kap. GB.
Bodelningen är principiellt sell en privat förrättning. Kan makarna inte enas
om hur skiftet skall ske, kan rällen på begäran av make utse särskild
skiftesman. På denne ankommer
1975/76:47 69
sedan
att förrätta delningen av boel. Skiftesmannen har rätt till skäligt arvode och
ersättning för sina kostnader av makarna.
Del
ligger i sakens natur all upplösningen av bogemenskapen genom bodelning
särskilt vid skilsmässa är en betydelsefull fråga för makarna. Ibland kan
bodelningsfrågan vara av sådan vikt att övriga frågor inle kan lösas förrän
grunderna för bodelningen är kända. Den av makarna som tillskiftas den
gemensamma bostaden kan t.ex. just på grund härav ligga närmast till för atl få
vårdnaden om barnen och underhållsbidrag för dem. Ofla lorde dock bodelningen
utgöra bara en med övriga spörsmål sidoordnad angelägenhet. 1 de allra flesta
fall kan makarna ena sig om villkoren för skilsmässan, så att skillnadsmålet
kan ges en summarisk handläggning efler en gemensam ansökan. Även när del
gäller bodelningsfrågan brukar makarna i allmänhet komma överens. Endasi i etl
mindre antal fall ser sig makarna eller endera av dem tvungen alt begära
biträde av en särskilt förordnad skiftesman för all ulföra bodelningen. Sådan
skiftesman utses f n. inle mer än i ungefär var tjugonde skilsmässa eller i
totalt ca 925 fall om året (se vidare avsnitt 2.3).
Make
som slår i begrepp alt skilja sig kan som regel erhålla allmän rättshjälp med
biträde av advokat eller annan jurist i angelägenheten, om inte hans inkomster
överstiger visst gränsbelopp. Rätishjälp för äktenskapsskillnaden omfattar
också frågor om vårdnad och underhåll m.m., som måste lösas i samband med
skilsmässan. Även vissa bodelningsfrågor kan ibland anses inbegripna i rätishjälp
för äktenskapsskillnad, om bodelningen utgör en förutsättning för lösningen av
övriga frågor. Som princip gäller dock att bodelning inte innefattas i den
rättsliga angelägenhet som äktenskapsskillnaden utgör. Däremot kan som har
nämnts tidigare (se avsnitt 2.2) allmän rättshjälp lämnas i ärende om bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad. Bodelningen betraktas
emellertid då som en separat angelägenhet. Mot bakgrund av rällshjälpslagens
förarbeten är rättspraxis ganska restriktiv i fråga om rättshjälp för
bodelning. Som regel har behov av bistånd genom allmän rättshjälp inte ansetts
föreligga i sädan angelägenhet om inte boet innehåller mer svårskiflad egendom,
såsom rörelse eller faslighet.
F.n.
innebär rätishjälp i bodelningsfråga att sökanden mot erläggande av koslnadsbidrag
får kostnaden för biträde och eventuell utredning betald av allmänna medel. Det
kan dock med fog ifrågasättas om biträdeshjälp sakligt sett är den lämpligaste
formen av bistånd i sådan angelägenhet. Erfarenhetsmässigt underlättar
visserligen förekomsten av biträde uppgörelser i godo. Det gäller såväl
bodelningsfrågor som tvister i allmänhet. 1 samband med skilsmässa kan emellertid
del personliga förhållandet mellan makar av naturliga orsaker vara mycket
infekterat. Detta leder ofta till att makarna i bodelnings- 6 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 47
1975/76:47 70
frågor
är föga benägna till eftergifter. Det kan vara svårl för etl biträde all ulan
all förverka huvudmannens förtroende försöka övertyga denne om del rimliga i en
ifrågasatt uppgörelse. 1 synnerhet om maken har rätishjälp och inle löper någon
kostnadsrisk av atl förhandlingarna drar ut på liden kan hans benägenhet atl gå
med på en uppgörelse vara ringa. Bodelningen blir härigenom lätt onödigt
utdragen och kostsam. En skiftesman har däremot befogenhet att vid behov vidta Ivångsskifte
och slår oberoende av båda parterna. Han kan antas härigenom ofta utgöra etl
effektivare, snabbare och billigare alternativ. Mycket talar för all skiftesman
regelmässigt är den lämpligaste formen av juridiskt bistånd när det är fråga om
all lösa en bodelningstvist.
Som
också riksdagen har framhållit (JuU 1972:12 s. 33) kan frågorna om kostnad för
skiftesman och biträde vid bodelning inle bedömas isolerade från varandra.
Medverkan av skiftesman måste regelmässigt innebära atl makarnas behov av
biträde vid bodelningen minskar. Genom en skiftesman som båda makarna drar
nytta av kan troligen i allmänhet partsbilräden undvaras.
En
utvidgning av rättshjälpsförmånerna enligl riksdagens önskemål till all omfatta
även kostnaden för skiftesman är förenad med vissa lagtekniska svårigheter.
Dessa hänger huvudsakligen samman med formen för utseende av skiftesman.
Skiftesman förordnas som nyss har nämnts av tingsrätt på begäran av make ulan
att domstolen prövar om något behov därav föreligger. Bodelningen är en privat
förrättning som inle kan komma under domstols prövning annat än då den
klandras. Enligt rättshjälpslagen ligger däremot de administrativa uppgifterna
i utomprocessuella angelägenheter helt på rällshjälpsnämnderna. Det är
naturligtvis i och för sig möjligt atl flytta över befogenheten all förordna
skiftesman i bodelningsärenden från tingsrätt till rältshjälpsnämnd. Eftersom
del i praktiken knappast går atl särskilja skiftes-mannaförordnanden där
rättshjälp är eller kan bli aktuell från andra sådana förordnanden fick man i
så fall låta nämnden ta över samtliga sådana ärenden. Rättshjälpsnämnderna
skulle i så fall tilldelas uppgifier som delvis ligger helt utanför deras
naturliga verksamhels-område. Tillräckliga skäl atl välja en sådan lösning
synes inle föreligga.
En
av justitieutskottet antydd konstruktion är atl söka en från rättshjälpssystemel
frislående lösning genom någon form av "offentlig skiftesman", vars
arvode skulle kunna stanna på statsverket (jfr JuU 1972:12 s. 34). Även detla
alternativ är dock förenat med vissa nackdelar. Till en början kan pekas på atl
något behov av atl inordna bodelningsförrällare i en fastare organisation i del
allmännas regi inte har. gjort sig gällande. En sådan ordning skulle vidare
kräva avsevärd utredning för alt kunna realiseras ulan all häremot svarande
fördelar för samhället lorde kunna påvisas. Det skulle också aktualisera en
förändring av bodelningen från en i princip privat förrättning till en
1975/76:47 71
offenlligrättslig
sådan. Delta skulle i sin lur kräva ingrepp i den civilrätlsliga regleringen,
något som inte har yrkats från något håll. Intresset av alt hålla sakligt sett
närliggande bestämmelser om rättshjälp samlade inom ramen för den nya lagen
talar också mot en lösning med en särskild lag om "offentlig
skiftesman". Som framgår av det följande synes de laglekniska
komplikationerna inte vara av sådan tyngd atl de bör hindra all lösningen söks
inom rällshjälpslagens ram. I denna promemoria har därför valls en lösning
enligt denna linje.
Inledningsvis
bör framhållas all reformen bör begränsas till atl avse bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad och boskillnad. Ätt förmånen skulle omfatta även
bodelning med anledning av makes död eller arvskifte har inle heller
ifrågasatts av någon.
Som
en första förutsättning för alt ersättningen till skiftesman skall betalas av
staten måste självfallet gälla all den rättssökande har behov eller befogat
intresse av bistånd i bodelningsärendel (6 och 8 §§ rältshjälpslagen).
Förmånen bör endast utgå om rättshjälpen uttryckligen avser bodelningsfrågan.
Avser rättshjälpen angelägenhet om äktenskapsskillnad bör skiftesman inte ingå
bland förmånerna, även om lösningen av vissa bodelningsfrågor skulle ingå som
led i skillnadsärendet. Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om grunderna för
behovsprövningen lorde inte vara påkallad. Det saknas anledning till anlagande
alt rättshjälpsmyndighelerna vid sin prövning av sökandens behov av rättshjälp inle
som hittills skulle noga beakta intresset av all allmänna medel inle läggs ned
på bodelningar av enkel beskaffenhet. Det kan inle godtas atl rättshjälp lämnas
om makarna anlitar skiftesman vid bodelningen enbart för att slippa ifrån en
del praktiska bestyr. Om det, som ofta är fallet, i boet huvudsakligen är fråga
om sedvanligt lösöre och några skulder, bör det som regel kunna krävas att
makarna klarar av bodelningen utan medverkan av skiftesman. Här kan också
erinras om möjligheten för makarna att inom ramen för rådgivning få besked om
de allmänna regler som gäller i fråga om upplösningen av bogemenskapen.
Föreligger
behov av rätishjälp i bodelningsärendet, varvid den rättssökande naturligtvis
på sedvanligt sätt har att betala kostnadsbidrag enligt de regler som gäller
härom, bör som har antytts tidigare biståndet normall lämnas genom alt
samhället bekostar ersällningen till särskilt utsedd skiftesman. Endasi
undanlagsvis bör biträde förordnas åt parlen. Detta bör uttryckligen klargöras
i lagtexten genom en regel om atl biträde i de fall varom nu är fråga får
förordnas bara om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas
förhållanden eller boets beskaffenhet (se vidare vad som sägs beträffande 19 § rättsbjälpslagen).
Som
har berörts förut bör del även i fortsättningen ankomma på domstol alt förordna
och entlediga skiftesman oavsett om part har
1975/76:47 72
rätt.shjälp
eller inle. Härvid bör beaktas atl någon skyldighet inte föreligger för en
ifrågasatt skiftesman all åla sig uppdraget inom rättshjälpens ram. Om
skiftesman redan är förordnad när rätishjälp söks bör han sålunda vara
berättigad alt frånträda uppdraget. Beviljad rättshjälp bör å andra sidan inte
undantagslöst omfatta ersällning till skiftesman som har utsetts av rällen. Med
hänsyn till skiftels karaktär av privat förrättning lorde domstolen som regel inle
ha anledning atl självmant gå in på någon närmare prövning av en av båda
makarna föreslagen skiftesmans kvalifikationer. Skall kostnaden för skiftesmannen
betalas av staten är det däremot etl allmänt intresse all inle klan olämpliga
personer anlitas som skiftesmän. All advokat och biträdande jurist på advokatbyrå
i regel är lämplig är uppenbart. Det får ankomma på rällshjälpsnämnden atl underrälla
den som erhåller rättshjälp, om nämnden inte skulle vara beredd all godta viss
föreslagen eller förordnad skiftesman. I sådant fall kan nämndens beslut självfallet
överklagas på vanligt sätt. Har den av parten föreslagne skiftesmannen redan förordnals
av domstolen, bör parten kunna begära hans entledigande och ersättande med
någon som kan godtas av nämnden. Det som har anförts nu talar starkt för att en
samordning bör äga rum av domstolarnas skiftesmannaförordnande och rältshjälpsnämndens
beslut om rättshjälp, så atl situationer av nämnda slag om möjligl undviks. Elt
enkelt säll all förebygga sådana situationer är alt domstolen före förordnandet
inhämtar upplysning från sökanden huruvida han har eller avser atl söka
rättshjälp. Är så fallet bör sökanden underrättas om de särskilda regler som
gäller i fråga om ersättning för skiftesmannakostnad enligt rältshjälpslagen.
De föreskrifter som kan behövas i berörda hänseenden synes kunna utfärdas i
administrativ ordning.
Förutom
själva kostnaden för skiftesmannen uppkommer i bodelningsärenden emellanåt
behov av atl anlita någon sakkunnig person för värdering av fastighet eller
annan egendom i boet. Beslut om sådan utredning, som naturligtvis också bör
vara ersättningsgill, bör lämpligen få fallas av skiftesmannen utan att denne
skall behöva underställa frågan rältshjälpsnämndens pröving. En motsvarande
befogenhet har enligl 25 § rältshjälpslagen anförtrotts ål biträde i utomprocessuell
angelägenhet.
Ersättningen
lill skiftesmannen bör bestämmas efter samma normer som gäller enligt 22 och 23
§§ rättshjälpslagen i fräga om ersättning åt biträde. Skiftesman får alltså
liksom biträde rält till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt. Likaså bör vårdslöshet eller försummelse från
skiftesmannens sida kunna beaktas vid kostnadsprövningen. Som kostnad för
bodelningen bör anses även ersättning för upprättande av bouppteckning, om
sådan varit nödvändig för bodelningen. Någon anledning atl låta skiftesmannen i
1975/76:47 73
likhet
med biträde få ombesörja uppbörd av parts koslnadsbidrag (jfr 27 § rältshjälpslagen)
föreligger inle, ulan sådant bidrag får betalas till rällshjälpsnämnden eller
biträdet där sådant undantagsvis är förordnal. Av bodelningsuppdragels karaktär
av utomprocessuell angelägenhet följer all ersällningen till skiftesmannen bör
fastställas av rällshjälpsnämnden. Den omständigheten att skiftesmannen blivit
förordnad av rällen medför inle alt bodelningsförrättningen blir att betrakta
som elt ärende vid domslol.
1
31 § rältshjälpslagen finns vissa bestämmelser om skyldighet för motpart all
återgälda rättshjälpskoslnad till statsverket. Av särskilt intresse i detta
sammanhang är bestämmelsen i paragrafens andra stycke, enligl vilken make som
inte har rättshjälp i princip är skyldig atl betala statsverket hälften av
kostnaden för andra makens rättshjälp, om makarna efter gemensam ansökan vinner
äktenskapsskillnad eller boskillnad. Del skäl som har motiverat denna
bestämmelse, nämligen intresset av alt hindra alt den som inte är berättigad
till rätishjälp skall kunna tillgodogöra sig sådant bistånd som har lämnats åt
andra maken, synes i minsl lika mån vara för handen när del gäller kostad för
skiftesman och utredning som denne har föranstaltat om. En moisvarande regel
bör därför införas beträffande skiftesmannakostnad vid bodelning.
DON:s i del föregående
berörda undersökning (se avsnitt 2.3) ger vid handen all skiftesmannakostnaden
i etl bodelningsärende är i stort sett densamma som kostnaden för parts biträde
i samma slags angelägenhet. Om skiftesman bekostas av allmänna medel uppkommer
ingen merkostnad, så länge motsvarande besparing inom rättshjälpen kan göras i
fråga om bilrädeskoslnad. Det torde dock inle vara realistiskt atl anta att
kostnaden för skiftesman och besparingen på biträdes-sidan skulle ta ul
varandra helt. Utöver de nuvarande ca 3.000 bodelningsfall i vilka rättshjälp
lämnas finns det antagligen ett antal fall där omständigheterna visserligen
inte är sådana all biträde behövs, men där det med hänsyn till rätlsskyddsinlresset
ändå kan vara befogat med skiftesman. Att exakt ange antalet sådana fall är
inte möjligt. Behovet bör dock inte överdrivas. Antalet skiflesmannaförordnanden
avseende bodelning med anledning av äktenskaps- eller boskillnad är fn. inle
högre än etl tusental om året, låt vara atl del då är fråga om skiftesmän som
bekostas av parterna själva. Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad som har
sagts i det föregående om den återhållsamma rättstillämpningen när del gäller
all medge rättshjälp i bodelningsangelägenhet lorde en utvidgning av rättshjälpsförmånerna
vid bodelning till att omfatta även kostnad för skiftesman inte behöva leda
till annat än måttliga kostnadsökningar för del allmänna.
1975/76:47 74
4.2
Specialmotivering
1
enlighet med de angivna riktlinjerna föreslås vissa ändringar i 9, 19, 22, 23,
25 och 31 §§ rältshjälpslagen.
9
§ I paragrafen har kostnad för av domslol förordnad skiftesman tagils upp bland
de förmåner som kan utgå enligl rältshjälpslagen. Bestämmelsen har lagils in
som en ny punkl 8 i andra stycket. Som har anförts i den allmänna motiveringen
avses endast sådan kostnad för skiftesman som uppkommer i det egentliga bodelningsärendel.
Del skall alltså röra sig om bodelning "med anledning av äktenskapsskillnad
eller boskillnad". Av bestämmelsen framgår vidare atl ersättning av
allmänna medel endast kan ulgå till skiftesman som uppfyller de krav som enligl
21 § ställs på biträde, dvs. är advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller
eljest lämplig för uppdraget. Förmodligen är utrymmet för anlitande av annan
person än advokat och biträdande jurist något slörre när del är fråga om
skiftesman än när del gäller biträde i andra rättsliga angelägenheter. Givelvis
kan också regeln i 21 § första stycket andra punkten få betydelse i
sammanhanget.
Atl
kostnad för utredning (värdering) i bodelningsärende kan ulgå som rättshjälpskoslnad
har inle ansetts behöva anges särskilt utan följer redan av punkt 2. Av punkl 5
följer atl avgift för ansökan om förordnande av skiftesman utgår av allmänna
medel, om sådant förordnande begärs av den som fått rättshjälp.
16
§ Något behov av alt tillämpa beslämmelserna om rättshjälp ulan beslut av
rättshjälpsnämnden i här avsedda ärenden torde inte föreligga. En sådan
ordning skulle dessutom medföra en del tekniska komplikationer. Etl uttryckligt
undanlag för dpssa fall har tagits in i 16 § första stycket.
19
§ I anslutning till bestämmelsen i paragrafens tredje siycke om inskränkning i bilrädesförmånen
i angelägenhet, som kan antas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden, har tagits in en liknande begränsande bestämmelse
avseende bodelningsärende. I sådant fall får biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn lill makarnas förhållanden eller boets
beskaffenhet. Någon rätt för parten all skönsmässigt välja mellan bistånd av
skiftesman och biträde bör således inle finnas. Exempel på fall där biträde
undanlagsvis kan vara motiverat på grund av personliga förhållanden är atl
parten till följd av sjukdom, språksvårigheter, hög ålder eller liknande
omständighet har svårt att la till vara sina intressen (jfr prop. 1973:87 s.
170). Däremot bör det inte ovanliga fallet att makarna i samband med skilsmässa
har vissa svårigheter alt otvunget kommunicera med varandra inle utgöra
särskilt skäl
1975/76:47 75
för
biträde med stöd av det allmänna. Ell exempel på fall där boets beskaffenhet
kan motivera biträde är all det i boel ingår en mer omfattande rörelse på vars
värdering skilda synsätt kan anläggas.
22
§ Bestämmelserna i 22 § om ersällning
till biträde har som tidigare angetts gjorts tillämpliga också på skiftesman
som avses i 9 § andra stycket 8. Del innebär atl skiftesman som utför sitt
uppdrag inom rättshjälpens ram är underkastad dess regler om bestämmande av
ersättning.
23
§ Det i denna paragraf
uppställda förbudet för biträde att - utöver vad som utgår inom rättshjälpens
ram - förbehålla sig eller ta emot ylterligare ersättning för uppdraget har
gjorts tillämpligt även på skiftesman.
25
§ I paragrafen har tagits in en uttrycklig bestämmelse om rält för
skiftesmannen att besluta om utredning. Denna befogenhet tillkommer honom även
om undanlagsvis skulle ha förordnals också biträde ål part enligl rältshjälpslagen.
31
§ Som framgår av vad som har sagts tidigare utgår ersällning av allmänna medel
till skiftesman med hela kostnaden för bodelningen, även oni del bara är en av
makarna som åtnjuter rättshjälp. Härigenom blir del omöjligt för den andra
maken atl sabotera bodelningen genom alt vägra att betala sin andel av
kostnaderna. I 31 § har som elt nytt Iredje stycke tagils in en bestämmelse enligl
vilken rällshjälpsnämnden skall ålägga den make som inte åtnjuter rättshjälp
all betala statsverket "sin andel" av bodelningskostnaden. Något
principiellt hinder mot en sådan ordning synes inte föreligga. Även praktiska
skäl talar för atl rättshjälpsnämnd tilläggs denna uppgifl. Liksom beiräffande
kostnaden för äktenskaps- eller boskillnad efler gemensam ansökan får sådan
återbetalningsskyldighet dock inle åläggas om del är obilligt med hänsyn till
omständigheterna. I motsats till situationen vid gemensam ansökan bör del
förhållandel all make som skall åläggas betalningsskyldighet har haft eget
biträde normalt inle inverka på återgäldandet. Skiftesmannens tjänster har ju
ändå kommit honom till del i samma mån som den make som har hafl rättshjälp.
Man
lorde kunna förutsätta att skiftesmannen i samband med förrättningen lämnar
behövliga upplysningar om vad make har att iaktta för atl begränsa sin återbetalningsskyldighel.
Som regel bör skiftesmannen kunna lämna rältshjälpsnämnden de ekonomiska uppgifter
som behövs för prövningen samtidigt som han ger in sin slutliga kostnadsräkning
till nämnden. Del kan tilläggas att skifteskostnaderna torde få anses belöpa
med hälften på vardera maken, om båda
1975/76:47 76
makarna
undantagsvis skulle ha kommil i åtnjutande av rätishjälp i bodelningsärendel.
Att rällshjälpsnämnds
beslut om återbetalningsskyldighel enligl 31 § Iredje stycket är verkställbart
på samma sätt som domstols åläggande i moisvarande fall enligl andra stycket
har inle ansetts behöva anmärkas uttryckligen i själva lagen. All så är fallet
framgår nämligen indirekt av 34 och 35 §§ rältshjälpskungörelsen (1973:262).
Nämndens beslut i frågan kan givelvis överklagas i samma ordning som andra beslut
av nämnden.
Ikraftträdande
De
föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.
Den nya förmånen av
ersättning till skiftesman bör endasi komma i fråga, om rättshjälp söks efler
den nya lagens ikraftträdande. 1 annat fall skulle relationen mellan förmånen
av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på elt sätt som inte är förenligt
med grunderna för förslaget. En övergångsbestämmelse av nu angivet innehåll har
därför ansetts vara nödvändig.
1975/76:47 77
Bilaga Promemorieförslaget Förslag till Lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom föreskrives att 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 §§
rättshjälps-lagen (1972: 429)1 gjall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §2
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rällsökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 §
andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rältssökandes
kostnad för
1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2.
bevisning vid
allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning
eller som skall prövas av skiljemän,
3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller föilvaltningsmyndighet
om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rältssökandes
rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4.
resa och
uppehälle för den rättssökande eller hans sfällföreträdare och för vårdare
eller annan, som måsle anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap,
5.
avgift som
enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid
allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i
fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om
icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekulionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
6.
kungörelse i
mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller
bostadsdomstolen,
7.
vad av allmänna
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5
§ lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om,
8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad, om
1 Lagen omtryckt 1973: 247.
2 Senaste lydelse 1974: 1091.
7 Riksdagen 1975176. I saml. Nr47
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skiftesmannen uppfyller de krav som enligt 21 §
ställes på biträde.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses
ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till
barn utom äktenskap.
16 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anlitar
den rältssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så
länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes
koslnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rältshjälpsnämnden.
Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 § första stycket.
Anlitar den rältssökande advokat eller biträdande jurist
på advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger
maximibeloppet för den rältssökandes koslnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas
utan beslut av rällshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall, som avses i
7 § första stycket, eller angelägenhet rörande bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller boskillnad.
Skyldigheten att utge koslnadsbidrag fullgöres genom att
den rätts-sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga
kostnader for rättshjälpen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 §3
Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer
rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.
Kan
sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar
honom bistånd behörigen tillvaralaga sin rätt, får rätlshjälpsnämnden på
sökandens begäran förordna biträde.
I angelägenhet, som kan antagas I angelägenhet, som kan
antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) bli prövad enligt lagen (1974:
8)
om
rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet.
om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde
förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens
personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. / ärende om bodelning med
anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller
boets beskaffenhet.
När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken,
förordnas ej biträde enligt denna lag.
3 Senaste lydelse 1974: 11.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Biträde
har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppxiraget
krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten
fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av ersättning.
Har
biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälijen,
skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.
Ersättning
lill biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i
annat fall faslställes av rältshjälpsnämnden.
Biträde
och skiftesman har rätt lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som upjxlra-get krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning.
Har
biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad
för rättshjälpen, skall detla beaktas vid ersättningens bestämmande.
Ersättning
till biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde
i annat fall och till skiftesman fastställes av rättshjälpsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan (verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för mycket.
Biträde
eller skiftesman fkr ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin
huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har del skett, är förbehållet ulan
verkan och skall biträdet eller skiftesmannen återbetala vad han uppburit för
mycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domslol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har
biträde ej förordnals, beslutar rättshjälpsnämnden.
I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om
utredning. Har biträde ej förordnals, beslutar rältshjälpsnämnden. Har i
ärende om bodelning förordnals skiftesman, bestämmer denne om utredning.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket
har rält till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.
4 Senaste lydelse 1974: 1091. 8 Senaste lydelse 1974:
1091.
1975/76:47 80
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §«
I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen
äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om
kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersältningsskyldig
för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.
Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller
äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten,
om det ej med hänsyn lill omständighetema är obilligt, ålägga andra maken att
betala statsverket h"älften av kostnaderna för rättshjälpen.
Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har
ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med
hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala
statsverket hälften ay kostnaderna för skiftesmannen och utredning som denne
har föranstaltat om.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid sikall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller lill viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller
ej i fråga om rättshjälp som sökts före ikraftträdandet.
« Senaste lydelse 1974:1091.
1975/76:47 81
Innehållsförteckning
(till departementspromemorian)
1
Inledning...........................................................
2
Nuvarande ordning m. m.....................................
2.1
Bodelning efter boskillnad
eller äktenskapsskillnad
2.2
Rättshjälpslagen ...........................................
2.3
Vissa uppgifter om
rättstillämpningen m. m..........
3
Reformförslag.....................................................
4
överväganden....................................................
4.1
Allmän motivering...........................................
4.2
Specialmotivering...........................................
Bilaga
Förslag lill lg om ändring i rältshjälpslagen (1972: 429) ....
1975/76:47 82
Bilaga 4
De remitterade
förslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom föreskrives att 5, 9, 16, 19, 22, 23, 25, 31 och
39 §§ rättshjälpslagen (1972: 429)i skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §2
Rätlshjälpsnämnd är beslutför Rätlshjälpsnämnd är beslutför
med ordföranden och de två leda- med ordföranden och minst två
möter som ej är advokater. Är andra ledamöter, av vilka en icke
ärende av principiell betydelse är advokat. Vid avgörande av
eller annars av särskild vikt eller ärende, som är av principiell be
finnes i annat fall på grund av lydelse eller annars av särskild
ärendets beskaffenhet deltagande vikt, skall dock samtliga ledamö-
av de båda ledamöter som är ad- ter deltaga,
vokaler påkallat, skall samtliga
ledamöter deltaga.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger
motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.
I den utsträckning regeringen I den utsträckning regeringen
besiämmer får tjänsteman vid besiämmer
får tj"änsteman vid rällshjälpsnämnden på nämndens rällshjälpsnämnden
på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar sluUigi pröva
rätlshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara ärende. lagfaren och ha
erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.
9 §!»
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den
rättsliga angelägenhet som rältshj'älpen avser. Bestämmelser om att den r"ättsökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 §
andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes
kostnad för
1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2.
bevisning vid
allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning
eller som skall prövas av skiljemän,
3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller föitvallningsmyndighet
om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rält
och ej kan erhållas genom myndigheten,
1 Lagen omtryckt 1973: 247.
2 Senaste lydelse 1974:1091.
3 Senaste lydelse 1974: 1091.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
4.
resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för
vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domslol
eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap,
5. avgifl
som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition
vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej
i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om
icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligl exekulionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
5. avgift
som enligt expedilionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition
vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, dock ej
i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om
icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft, saml
avgifl som utgår enligt exekulionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
6.
kungörelse i
mål eller ärende vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller
bostadsdomstolen,
7.
vad av allmäima
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5
§ lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap eller enhgt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätlen självmant föranstaltat om,
8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses
ej den rältssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till bam
utom äktenskap.
16 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anlitar
den rättssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge
kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes
kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rällshjälpsnämnden. Vad
som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 § första stycket.
Anlitar
den rältssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge
kostnaderna för rättshjälpen ej översttger maximibeloppet för den rältssökandes
koslnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rätlshjälpsnämnden. Vad
som sagts nu gäller ej fall, som avses i 7 § första stycket, eller angelägenhet
rörande bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom atl
den rältssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga
kostnader för rättshjälpen.
19 §*
Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer
rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.
Kan sökanden ej själv eller genom någon som i
tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin räll,
får rältshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.
1 angelägenhet, som kan antagas I angelägenhet, som kan
antagas bli prövad enligl lagen (1974: 8) bli prövad enligl lagen (1974:
8)
om
rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet.
om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde
förordnas endasi om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens
personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. / ärende om bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller
boets beskaffenhet.
När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken,
förordnas ej biträde enligt denna lag.
22
§ B
opaginerad Kontrollera mot PDF
Biträde
har rätt till skälig ersällning för arbete, tidsspillan och ullägg som
uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
centralmyndigheten fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av
ersättning.
Har
biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranletl kostnad för
rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.
Ersällning
lill biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i annal
fall faslställes av rätlshjälpsnämnden.
* Senaste lydelse 1974: 11. 5 Senasie lydelse 1974: 1091.
Biträde
och skiftesman har r"ält lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan
och ullägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning.
Har
biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad
för rättshjälpen,- skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.
Ersällning
till biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde i
annat fall och till skiftesman faslställes av rällshjälpsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarcmde
lydelse
23 Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga
ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är
förbehållet utan (verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för
mycket.
Föreslagen lydelse
§
Biträde eller skiftesman får ej förbehålla sig eller
mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det
skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet eller skiftesmannen
återbetala vad han uppburit för mycket.
25 I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har
biträde ej förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.
§«
I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om
utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden. Har i
ärende om bodelning förordnats skiftesman beslutar denne om utredning.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket
har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.
31 %'
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 fråga
om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen äger bestämmelse
i lag om parts r"åttegångskostnad tillämpning i fråga om kostnadema för
rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana
kostnader skall åläggas atl utge ersättningen till statsverket.
1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål
eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen
äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tilllämpning i fråga om
kostnaderna för rättshjälpen utom beträffande ersättning för ränta. Motpart
eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas alt
utge ersättningen lill statsverket.
Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller
"äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjuttl allmän rättshjälp, skall
rätten, om det ej med hänsyn till omständighetema är obilligt, ålägga andra
maken all betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har
ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med
hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken
« Senaste lydelse 1974: 1091. 7 Senaste lydelse 1974:
1091.
1975/76:47 86
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att betala statsverket hälften ay kostnaderna för
skiftesmannen och utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet får
verkställas enligt vad som är föreskrivet om domstols dom:
Skall i aimat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.
39 §
Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av
den till-
t£dade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är
anhängigt.
Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan
fullföljts av den
tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja
honom rättshjälp i
högre rätt.
Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2
beträffande den tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall
upphöra. Dömes den tilltalade för brottet, skall han ulan hinder av vad som föreskrives
i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjälpen.
Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan
mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förordna
att rättshjälpen skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
De nya bestämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning
gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.
1975/76:47 87
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd
till svenska medborgare i utlandet m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 137) om
ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.
dels att i 1 och 8 §§ ordet "Konungen" skall bytas
ut mot "regeringen",
dels atl 5 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i
rättegång eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit bistånd
för brottet, skall han till statsverket återbetala vad han mottagit. Äterbetalningsskyldigheten
får dock j"ämkas eller efterges, om skäl härtill föreligger med hänsyn
till hans brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden.
Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet
skall han till statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån
särskilda skäl föreligger.
Nedlägges rättegång eller för- Nedlägges rättegång eller för-
undersökning om brotl mot den undersökning om broll mol
den
som erhållit bistånd enligt 4 § som erhållit bistånd enligt 4 §
utan atl skuldfrågan avgjorts ge- ulan alt skuldfrågan avgjorts ge
nom dom, skall den som erhållit nom dom, skall den som erhållit
bistånd, i den mån del med h"än- bistånd, i den mån det med hän
syn lill omständigheterna är skä- syn till omständigheterna är skä
ligt, till statsverket återbetala vad ligt, till statsverket återbetala vad
han mottagit. han mottagit. Delsamma gäller om
skuldfrågan i annat fall ej kan antagas komma att avgöras
genom dom därför att den som erhållit bistånd håller sig undan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76:47
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1975-10-21
Närvarande:
justitierådet Hult, regeringsrådet Simonsson, justttierådet Mannerfelt, justitierådet
Welamson.
Enligt
lagrådet den 16 oktober 1975 lillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 25 september 1975 har regeringen på hemställan av
statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill
1.
lag om ändring i rältshjälpslagen
(1972:429),
2.
lag om ändring i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Staffan Edling. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76:47 89
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-10-23
Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Geijer
Proposition
med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.
Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill
1.
lag om ändring i rältshjälpslagen
(1972:429),
2.
lag om ändring i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd lill svenska medborgare i ullandel m.m.
Föredraganden
upplyser alt lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran och hemställer atl
regeringen, efler vissa redaktionella ändringar, föreslår riksdagen
atl
antaga förslagen.
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom propositton
föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 25 september 1975.
Prop.
1975/76:47 90
Innehållsförteckning
Lagförslag ..................................................................... ...... 2
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25
september
1975 ............................................................................ 8
1
Inledning ..................................................................... ..... 8
2
Vissa i DON:s
promemoria behandlade frågor ............... ..... 9
2.1 Rällshjälpsnämnds
sammansättning och beslutförhet .... 9
2.2 Delegation av rättshjälpsnämnds
beslutanderätt ... ... 14
2.3 Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifler
... ... 16
2.4 Ränta på rättshjälpskoslnad .................................. ... 19
2.5 Beslut om upphörande av rättshjälp
åt misstänkt i brottmål 21
3
Rättshjälp för
skiftesman vid bodelning.......................... 23
4
Föredraganden............................................................... 29
4.1 Allmänna synpunkter ............................................. ... 29
4.2 Rättshjälpsnämnds organisation ............................ ... 31
4.3 Kostnad för expeditions- och
exekutionsavgifter...... ... 34
4.4 Ränta på rättshjälpskoslnad..................................... 35
4.5 Beslut om upphörande av rättshjälp
åt misstänkt i brottmål 36 'V X' Rättshjälp för skiftesman vid bodelning 37
4.7 Lagen om ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet m. m 44
4.8 Ikraftträdande ....................................................... ... 45
5
Upprättade
lagförslag..................................................... ... 45
6
Hemställan...................................................................... ... 46
7
Beslut ............................................................................. ... 46
Bilaga 1 Vissa i DON:s promemoria upptagna lagförslag . ... 47
BUaga 2 Direktiv 1975-05-07 till sakkunniga för översyn av
rälts-
hjälpslagst ftningen ..................................................... 51
Bilaga 3 P.omemorian (Ds Ju 1975: 15) Rätishjälp för
skiftesman
vid bodelning.................................................................. 61
Bilaga 4 Till lagrådet remitterade lagförslag...................... 82
Utdrag av lagrådets protokoll den 21 oktober 1975.......... 88
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23
oktober 1975 89
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1975 750153
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (15)
15 kopplingar i 12 dokument.
- SOU 2012:26 En ny brottsskadelag s. 212 om s. 35 i texten
- Bet. 1987/88:JuU21 om ändringar i rättshjälpslagen m.m. (prop. 1987/88:73 jämte motioner) s. 28 i texten
- Prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälpssystemet s. 97 om s. 37 i texten
- Prop. 1982/83:61 om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) m.m. s. 28 i texten
- Bet. 1978/79:JuU30 med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. jämte motioner s. 43 · s. 50 i texten