Sök i Ratio Lex

om ändring i byggnadslagen (1947:385)

28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:56, om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56

Regeringens proposition

1975/76:56

om ändring i
byggnadslagen (1947:385);

beslutad den 6 november
1975.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

INGVAR
CARLSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen uttalas att det redan nu-innan riktlinjerna fören framtida skogspolitik
har lagts fast - är nödvändigt atl hålla tillbaka åtgärder som innebär ökad
förbrukning av skogsråvara. Vidare påpekas att en omfattande utbyggnad av
skogsindustrin, som i ett långsiktigt perspektiv inte kan förses med råvara i
tillräcklig omfattning, kan komma att medföra betydande strukturella problem
och problem för sysselsättningen. Del framhålls att det krävs en långsiktig
planering av hela skogsnäringen för alt en från samhälleliga utgångspunkter
rimlig utveckling skall komma till stånd.

I
propositionen läggs fram förslag till ändring av 136 a § byggnadslagen (1947:385).
Ändringen syflar till atl redan nu förbättra samhällets möjligheter att
kontrollera och pröva åtgärder inom skogsindustrin som kan innebära ökad
förbrukning av svensk träfiberråvara. Den föreslagna ändringen av 136 a tj
byggnadslagen innebär att tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller
liknande verksamhet skall kunna prövas med utgångspunkt i hushållningen med iräfiberråvara.

Vissa
följdändringar av ansvars- och påföljdsbestämmelserna i 147 § byggnadslagen
föreslås också.

1
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 56

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:56

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives att 136 a och 147 tjS byggnadslagen
(1947:385)'skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

136 a S'

Tillkomsten och lokaliseringen av Tillkomsten och lokaliseringen av

industriell eller liknande verksam- industriell
eller liknande verksam

het, som är av väsentlig betydelse het,
som är av väsentlig betydelse

för hushållningen med energi eller för
hushållningen med energi, med

med landets samlade mark- och val- iräfiberråvara
eller med landets sam-

tentillgångar, skall prövas av rege- lade
mark- och vattentillgångar,

ringen i den omfattning som nedan skall
prövas av regeringen i den om-

säges. fattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1.
järn- och
stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2.
sågverk
med en årlig produk- 2.
sågverk med en åriig produktionskapacitet öVere/ziga/jfye 50 (()0 m' lionskapacitet om SOOO.m sågade
sågade trävaror, träsliperi, pappers- trävaror eller mer, massafabrik, pap-bruk och cellulosafabrik, pershruk, samt fabrik för
tillverkning

av fiberskivor, spänskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av
oorganiska eller organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt,

4.
fabrik för
raffinering av råoljor,

5.
atomkraftanläggning,

6.
anläggning för upparbetning
av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan
anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande
500 megawatt,. ,

8.
fabrik för
framställning av gödselmedel,

9.
cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet som anges i andra stycket 2
skall prövas om förbrukningen per kalenderår av iräfiberråvara kommer att öka
med minsl 10 000 m' rundvirke eller motsvarande mängd annan iräfiberråvara, i
förhållande lill det av åren 1973. 1974 eller

'Lagen omtryckt 1972:775. 'Senaste lydelse 1975:459.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tillstånd
enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Tillstånd kan förenas
med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och göras beroende av
att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan till koncessionsnämnden för
miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387).

147
S' Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats
i denna lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Nuvarande
lydelse

Finner
regeringen för visst fall atl verksamhet som avses i andra stycket ej är av den
betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från
prövningsskyldigheten.

Utvidgning
av sådan verksamhet som anges i andra stycket skall prövas om regeringen i
visst fall beslutar härom.

Nyanläggning
eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i
annat fall än som anges i andra och .ftärde styckena prövas om regeringen i
visst fall beslutar härom.

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som regeringen
meddelat med slöd av 136 a § sjunde stycket, så all allmän rätt kan

Föreslagen
lyddse

1975
när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har tillållls
enligl denna paragraf

Finner
regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra eller tredje stycket
ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva
undantag från prövningsskyldigheten.

Planerad
utvidgning av sågverk som innebär all den årliga produktionskapaciteten ökar lill
5 000 m'sågade trävaror eller mer skatl anmälas till regeringen.

Nyanläggning
eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i
annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas om regeringen i
visst fall beslutar härom.

Till
böter eller fängelse i högsl ell år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
påbörjar verksamhet, vilken en-

s. 2 Kontrollera mot PDF

"Senaste
lydelse 1975:459

1*
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 56

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56

Nuvarande lyddse

kränkas, dömes lill böter eller.fängelse I högst ett år.

Föreslagen lydelse

ligt 136 a § andra stycket skall prövas av regeringen,
ulan att regeringen har meddelat tillstånd tlll verksamheien eller inedglvit
undanlag från prövningsskyldighelen,

2.
ökar
förbrukningen av iräftber-råvara med minst den mängd som i 136 a tredje
stycket säges utan alt regeringen har meddelat lillslånd Ull ökningen eller tnedgivii
undanlag fiån prövningsskyldighelen,

3.
påbörjar
eller fortsäller verksamhet Ulan lillslånd av regeringen, sedan regeringen med
slöd av 136 a sjätte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4.
åsidosätter
villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a sS så atl
allmän eller enskild rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter atl
göra anmälan enligl 136 a § femte stycket dömes tlll böter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Bestämmelserna i 136 a § tredje stycket och 147 S andra stycket 2 äger ej
tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att
möjliggöra produktion som före denna lags ikraftträdande har tillåtits enligt
136 a tj i dess tidigare lydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-11-06

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson.

Fiiredragande:
statsrådet Carlsson

Proposition
om ändring i byggnadslagen (1947:385).

1
Inledning

Frågor
rörande hushållningen med våra skogsresurser har under senare år tilldragit sig
ett allt större intresse. Berörda myndigheter och organisationer är överens om
att man måste vara återhållsam med utbyggnader av skogsindustri som innebär
ökad förbrukning av vedråvara.

I direktiven till 1973 års
skogsutredning (Jo 1973:06) framhålls att frågan om virkesbalanser bör
behandlas med förtur. Uiredningen avlämnade i februari 1975 delbetänkandet (Ds
Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång.

Efter remiss har yttranden
över delbetänkandet avgetts av statskontoret, statistiska centralbyrån,
riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen efter hörande av
skogsvårdsstyrelserna, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
statens planverk, statens industriverk, domänverket, stiftsnämnderna i Växjö,
Västerås och Härnösands stift, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens
veterinärmedicinska anstalt, samtliga länsstyrelser, skogsadministrativa
utredningen (Jo 1974:03), institutet för skogsförbättring, statens råd för
skogs- och jordbruksforskning, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) gemensamt med
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt av Skogsindustriernas
samarbetsutskott företrädande Svenska cellulosa- och pappersbmksföreningen.
Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen och Svenska wallboardföreningen.
Yttranden har vidare avgetts av Skogssällskapet, Sågverkens råvaruförening.
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
gemensamt. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Svenska kommunförbundet samt gemensamt av Svenska industri-tjänstemannaförbundet.
Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 6

skogsarbetareförbundel.
Svenska träindustriarbetareförbundet och Sveriges arbetsledareförbund.

Länsstyrelserna
har i åtskilliga fall bifogat yttranden från kommuner, handelskammare,
skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder m. fi.

Svenska
industritjänstemannaförbundet. Svenska pappersindustriarbetareförbundet.
Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska träindustriarbetare-förbundet och
Sveriges arbetsledareförburid har i maj 1975 i en gemensam skrivelse till
chefen för industridepartementet ställt krav på skärpta näringspolitiska
insatser på skogsområdet.

Efter
samråd med chefema för jordbruks- och industridepartementen avser jag att ta
upp förslag till vissa åtgärder med anledning av behovet att hushålla med våra
skogstillgångar.

2
Skogsindustrins råvaruförsörjning 2.1 Gällande skogspolitik

Den
svenska skogen har sedan länge utnyttjats som råvara för olika industriellt
tillverkade produkter. Dess betydelse i detta sammanhang har ökat både absolut
och relativt sett. Under detta sekel har, fram till slutet av 1950-talet, de åriiga
bruttoavverkningarna varit ca 50 milj. skogskubikmeter (m'sk). Under samma tid
steg andelen industrivirke från knappt 40 % till närmare 90 % av den totala
avverkningen. Därefter har bruttoavverkningarna ökat kraftigt, till f n. över
80 milj. m'sk, samtidigt som andelen industrivirke har ökat till ca 95 %. Denna
ökning har ända till de senaste åren kunnat ske utan att det totala
virkesförrådet i våra skogar har minskat.

Samtidigt
som det industriella utnyttjandet av skogarna ökade under första hälften av
1800-talet upphörde i stort sett samhällets tidigare reglering av hushållningen
med skogarna. Nya regleringar infördes på 1860-talet dels för Gotland i fråga
om återväxtåtgärder, dels för de nyavvittrade enskilda skogarna i lappmarkerna
i fråga om ransonering av skogen, innebärande bl. a. tvång att följa av
myndigheterna fastställd hushållningsplan. Först år 1903 infördes emellertid
generella bestämmelser med krav på återväxtåtgärder efter avverkning eller med
andra ord krav på ett kontinuerligt skogsbruk. Olämpliga huggningar i ungskog
föranledde år 1923 komplettering med regler om skydd för sådan skog.
Skogsvårdslagens (1948:237) tillkomst innebär en ytterligare skärpning.
Samtidigt infördes ransoneringsregler för större förekomster av mogen, s. k.
ej utvecklingsbar, skog.

Den
gällande skogspolitiken kommer till uttryck i skogsvårdslagen. Denna gäller
inte för statens och kyrkans skogar för vilka emellertid i huvudsak samma
principer tillämpas. Följande uttalande av föredragande departementschefen i
den proposition där förslaget till skogsvårdslag lades fram (prop. 1948:34) kan
sägas vara en sammanfattning av de skogspolitiska målen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 7

Med
hänsyn till den stora betydelse som skogsbruket och de träförädlande industrierna
har både för näringslivet inom landet och för möjligheterna till handelsutbyte
med andra länder, är det i högsta grad angeläget, att skogarnas
produktionsförmåga utnyttjas effektivt, så att förutsättningar skapas för ett
uppehållande och, såvitt möjligt, en utvidgning av landets skogsbruk och därmed
också av de industrier, vilka äro beroende av skogen för sin råvaruförsörjning.

I
skogsvårdslagen slås fast atl skogsbruket bör bedrivas efter i huvudsak ekonomiska
principer. I första hand bör eftersträvas en från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande avkastning från skogsmarken. Vid sidan av de ekonomiska
principerna för skogsskötseln bör enligt motiven till lagen beaktas skogens
betydelse då det gäller att bereda arbete åt befolkningen inom landels
skogsbygder och att förse skogsindustrierna med råvaror. Vidare sägs att det
från samhällets synpunkt är av stor vikt att arbetstillfällena i skogen och
tillgången på skogsprodukter blir relativt jämnt fördelade på längre
tidsperioder. Sålunda bör enligt skogsvårdslagen skogsbmket bedrivas så att i
huvudsak jämn avkastning såvitt möjligt erhålls (1 §).

Skogsvårdslagens
bestämmelser om dels återväxtåtgärder efter avverkning, dels hushållning med
skogen syftar till att säkerställa målet att upprätthålla ett kontinuerligt skogsbmk
med jämn avkastning. Om det efter avverkning inte har lämnats kvar nöjaktig
skog, krävs det sålunda att sådana åtgärder vidtas som fordras för att det inom
skälig tid skall finnas nöjaktig återväxt på det avverkade området (14§).

För
alt trygga ett tillfredsställande utnyttjande av skogsmarkens produktionsförmåga
lår utvecklingsbar skog inte avverkas på annat sätt än genom sådan gallring som
är ändamålsenlig för skogens utveckling. Skog anses som utvecklingshar så länge
det, under förutsättning av lämplig skötsel, måste antas bli mer lönande att
låta skogen stå kvar än att omedelbart avverka den (6 §). Med ändamålsenlig
gallring avses avverkning i huvudsak av klenare träd i sådan begränsad
omfattning att det kvariämnade beståndet kan utnyttja markens
produktionsförmåga.

Hushållningen
med den skog som inte är utvecklingsbar, ibland kallad den mogna skogen,
regleras i 7 § skogsvårdslagen. Enligt denna paragraf får avverkning av ej
utvecklingsbar skog inle på någon fastighet ske så att större rubbningar
uppkommer i avkastningens jämnhet.

Dispens
kan erhållas från de bestämmelser som begränsar avverknings-möjligheterna.
Tillstånd till sådan avverkning som innebär avsteg från jämnhetsregeln i 7 §
kan t. ex. erhållas om skogsägaren behöver avverka skogen för att finansiera
välmotiverade grundförbättrande åtgärder på sin bruknings-enhet.

Anvisningar
för tillämpningen av skogsvårdslagen utfärdas av skogsstyrelsen. Fr. o. m. den
1 juli 1975 har anvisningarna skärpts i fråga om tilllämpningen av
avverknings- och återväxtbestämmelserna.

1** Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 56.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 8

2.2
Framtida avverkningsmöjligheter

1973
års skogsuiredning

1973
års skogsutredning lade i februari 1975 fram ett delbetänkande (Ds Jo 1975:1)
Virkesbehov och virkestillgång. Där redovisade utredningen beräkningar över
möjligheterna att i framtiden förse den svenska skogsindustrin med
virkesråvara.

Enligt
utredningens direktiv skulle frågan om virkesbalanssituationen, dvs. frågan om
förhållandet mellan virkesbehov och virkestillgång i vårt land, behandlas med
förtur. För att få underlag för bedömning av denna fråga har utredningen
beträffande behovssidan, genom en enkät till massa-och skivindustrin och genom
en sågverksinventering, inhämtat uppgifter om bl. a. skogsindustrins faktiska
virkesförbrukning år 1973 och dess förväntade kapacitet och virkesbehov år
1980. Undersökningarna visaratt rund-virkesbehovet som år 1973 var 62,5 milj. m',
av de tillfrågade företagen beräknas öka till 78,1 milj. m' år 1980, om hänsyn
inte behöver tas till eventuella svårigheter att erhålla virke. Om hänsyn tas till
virkesexporten och till de träd som avverkas i samband med t. ex.
ungskogsröjningar, men inte tas till vara, motsvarar de nämnda virkesbehoven en
bruttoavverkning av 84 milj. m'sk resp. 106 milj. m'sk. Utredningen kallar
detta behovsalternativ C. I behovsalternativ B, som innebär att hänsyn tas
till endast en rationaliseringseffekt om 1 % per år och till de utbyggnader för
vilka tillstånd har getts enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt
1972:775, 136 a § ändrad senast 1975:459) (BL) ökar bruttoavverkningen till 94
milj. m'sk år 1980. Behovsalternativ A innebär att virkesbehovet ligger kvar på
1973 års nivå, vilket motsvarar en bruttoavverkning av 84 milj. m'sk.

Med
utgångspunkt i riksskogstaxeringens beskrivning av tillståndet i landets
skogar år 1970 har utredningen låtit beräkna de framtida möjligheterna att
försörja skogsindustrin med virke. I beräkningarna har inte tagits hänsyn till de
möjligheter som kan finnas att förbättra virkesproduktionen i skogarna. Inte
heller har hänsyn tagits till de ekonomiska eller andra faktorer som kan
begränsa avverkningarna.

Mot
behovsalternativ A ställer utredningen ett avverkningsalternativ, 84:2, som
skall ge svar på frågorna hur länge och i vilken omfattning 1973 års behovsnivå
kan tillgodoses. Beräkningsresultaten visar att detta virkesbehov kan
tillgodoses i stort sett i 30 år. Efter denna period har den möjliga
bruttoavverkningen minskat till 75 milj. m'sk. Efter 40 år har den minskat till
60 milj. m'sk. Utredningens avverkningsalternativ 90:2 visar att behovsalternativet
B kan tillgodoses helt endast i 20 år, varefter avverkningsmöjligheterna
minskar hastigt.

Både
avverkningsalternativet 84:2 och alternativet 90:2 belyser enligt utredningen
en utveckling som inte kan anses stå i överensstämmelse med riktlinjema för
gällande skogspolitik. Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad ett avverkningsalternativ
som skulle tillgodose behovsalternativet C.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 9

För
att belysa vilken avverkningsnivå som skulle kunna tillgodose kravet på en
långsiktig, jämn avverkning har utredningen gjort en tredje avverkningsberäkning,
alternativ 84:1. I detta altemativ hålls bruttoavverkningen på nivån 84 milj. m'sk
fram till år 1980, varefter den sänks till en nivå som dels kan bibehållas
under en 90-årsperiod, dels möjliggör en återuppbyggnad av virkesförrådet vid 100-årsperiodens
slut till samma nivå som vid dess början. Beräkningarna visar att
avverkningarna efter år 1980 måste sänkas med 20 % för att en sådan nivå skall
nås som kan betraktas som uthållig. Detta innebär att det efter år 1980 behövs
ett virkestillskott av ca 18 milj. m'sk per år om 1973 års behovsnivå skall
kunna tillgodoses.

Som
sammanfattning konstaterar utredningen att den svenska skogsindustrins rävarubehov
nu har nått en sådan nivå att virkestillgången är en klart begränsande faktor.
Om industriproduktionen på sikt skall kunna behållas på 1973 års nivå måste
enligt utredningen ett årligt underskott av 15-20 milj. m'sk täckas genom ökad
virkesproduktion, bättre utnyttjande av tillgänglig råvara eller på annat sätt.

Med
hänsyn till de snabba förändringar som kännetecknar utvecklingen i skogsbruket
och skogsindustrin är det enligt utredningen av stor vikt att man snarast
möjligt kan sätta igång fortlöpande, metodiska studier av skogsproduktion och virkeskonsumlion.
Utredningen lägger fram förslag med sådant syfte.

Remissyttrandena

Flera
remissinstanser har kommenterat utredningens sätt att beräkna virkesbehovet. Enligt
skogsstyrelsen kan industrins prognosuppgifter för år 1980 vara alltför starkt
påverkade av konjunkturiäget vid undersökningstillfället. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och Västernorriands
län. LRF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att det inte är
realistiskt att generalisera året 1973 till ett genomsnitt för ett antal år.
Beräkningarna borde i stället ha gmndats på ett reducerat
kapacitetsutnyttjande. Enligt förbunden måste skogsindustrin ha kapellet så alt
konjunkturtoppar kan utnyttjas. Enligt domänverket var bruttoavverkningen år
1973, om hänsyn tas till lagerreduktionen detta år, 77 milj. m'sk. Verket
anser det dock sannolikt att det krävs en avverkning av 84 milj. msk för att råvarubehovet
och industrikapaciteten skall tillfredsställas. Skogsstyrelsen påpekar att den
år 1973 använda lagerkvantiteten kan ha haft omfattande lagringsskador vilket medfört
större vedbehov. Därför kan enligt styrelsen den verkliga förbrukningen under
året ha varit större än den beräknade.

Domänverket
anser att det är realistiskt att räkna med en fortsatt minskning av åtgångslalen
i industrin. Vidare förutsätter verket att rundvirkesförbrukningen i skivindustrin
år 1980 kommer att vara betydligt lägre än vad enkätsvaren visar eflersom
andra råvaror kommer att användas. Ett ökat in-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 10

dustriellt
utnyttjande av virke som i dag lämnas kvar i skogen i kombination med bättre råvaruutnyttjande
i industrin skulle enligt verkets beräkningar kunna medge en expansion
motsvarande 5-7 milj. m' utan att 1973/74 års avverkningsnivå höjs.

Utredningens
val av utgångsnivåer iavverkningsberäkningar-n a och följderna av dessa
kommenteras av fiertalet remissinstanser. För länsslyrelserna i Uppsala, Ålvsborgs,
Skaraborgs och Gävleborgs län framstår alternativet 84:1 som mest realistiskt
mot bakgmnd av kända förhållanden. Länssiyrdsen i Blekinge län anser att
avverkningarna inte bör tillåtas att bli större än den åriiga tillväxten.
Länsstyrelsen i Kronobergs län är av den uppfattningen att förutsättningar bör
finnas för en framtida avverkning som ligger avsevärt över alternativ 84:1. Enligt
statens industriverk bör det fortsatta utredningsarbetet koncentreras till
avverkningsalternativ som utgår från behovsalternativen B och C. Länssiyrdsen
i Kalmar län anser att alternativa beräkningar bör göras för lägre
utgångsnivåer än 84 milj. m'sk och länsstyrelsen i Värmlands län fömtsätter
att utredningen i sina fortsatta bedömningar väger in konjunkturvariationer.

Flertalet
remissinstanser anser mot bakgrund av de presenterade beräkningarna att alla
krafter måste sättas in på produktionshöj ande åtgärder i skogsbruket. Flera
noterar även att utredningen har för avsikt att bygga in sådana åtgärder i sina
fortsatta beräkningar. Styrelsen for jordbrukets högskolor och statens
veterinärmedicinska anstalt anser att det mot bakgrund av den under det senaste
decenniet faktiskt tillämpade skogsskötseln är välbetänkt av utredningen att i
beräkningarna inte räkna med framtida möjligheter att höja virkesproduktionen.
Enligt styrelsen får möjligheterna att på lång sikt öka virkesproduktionen
inte redan nu tas till intäkt för ytteriigare utbyggnad av industrin. Samma
uppfattning har länsstyrelsen I Södermanlands län.

I
utredningens konstaterande att den svenska skogsindustrins rävarubehov nu har
nått en sådan nivå att virkestillgången är en klart begränsande faktor instämmer
fiera remissinstanser, bl. a. domänverket, länsslyrelserna i Jönköpings och
Gollands län, Skogslndusiriernas sain-arbeisulskoti och samtliga hörda arbetslagareorganisationer.
Länsstyrelsen i Västerbottens län hävdar att något utrymme för
industriexpansion inte finns i länet. Enligt länssiyrdsen i Örebro län är de
utbyggnadsplaner som industrin redovisar helt orealistiska med hänsyn till
råvarutillgången och skogspolitikens långsiktiga mål. Länssiyrdsen I Väsimanlands
län anser att det från samhällets synpunkt inte är försvarbart att tillåta
ökade eller oförändrade avverkningar under längre tid om det inte är helt
säkert att det kan produceras motsvarande mängd virke i skogen. Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att det är synnerligen angeläget att skogarna sköts så
att en på lång sikt hög och jämn avkastning kan upprätthållas. Enligt AMS är
det nödvändigt att utbyggnaden av skogsindustrin totalt och i olika delar av
landet sker under beaktande av det möjliga virkesuttaget. Kan en
tillfredsställande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:76:56 11

virkesförsörjning inte upprätthållas föreligger enligt
styrelsen risker för framtida sysselsättningsstörningar. LRF och Sveriges skogsägai-ejöreningais
riksförbund framför den uppfattningen att det sannolikt kommer att finnas utrymme
för viss industriexpansion.

Flera remissinstanser behandlar frågan om den framtida
politiken för skogsnäringen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det är önskvärt
att alla slags skogsindustrier underkastas kontroll i fråga om utbyggnad av
befintlig kapacitet och nyetablering. Mot detta uttalande reserverar sig två
ledamöter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att en övergripande planering
av skogsindustrins utbyggnad är absolut nödvändig. Enligt länsstyrelsen i
Kalmar län skall industrins utbyggnad ske på sådant sätt att obalans inte
uppstår mellan virkestillgången och industrikapaciteten och med beaktande av
att naturvårds- och miljövårdsintressen inte åsidosätts.

Svenska industritjänstemannaförbundet. Svenska pappersindiistriai-belareför-biindei.
Svenska skogsarbeiareförbundei, Svenska träindustriai-betareförbundet. och
Sveriges aibetsledareförbund anför i sitt gemensamma yttrande, i vilket LO och
TCO instämmer, att det är nödvändigt att begränsa råvaruuttaget så att ett
uthålligt skogsbruk kan upprätthållas. Även länsstyrelsen i Västmanlands län
är av denna mening. 1 sitt gemensamma yttrande hemställer de hörda
fackförbunden, med instämmande av LO och TCO. att regeringen i fortsättningen
tar på sig en reell uppsikt över utvecklingen inom skogsnäringen i sin helhet.
Detta bör ske dels via en statlig kontroll och styrning av råvaruförbrukningen,
dels genom en statlig övervakning och reglering av utbyggnaden inom
skogsindustrin med syfte att åstadkomma en total samordning av
strukturomvandlingen. Nämnda organisationer hemställer att regeringen i
avvaktan härpå stoppar all utbyggnad av virkesförbrukande industri och
införande av fierskiftsdrift som ökar virkesförbrukningen. Enligt domänverket
aren styrning av nyetablering av skogsindustri angelägen. Denna kan enligt
verket ske genom någon form av ransoneringssystem för virke som möjliggörs
genom t. ex. en kontroll vid industriportarna av införd mängd virke. Verket
anser att det i första hand bör prövas ett system som görs till föremål för frivillig
överenskommelse inom branschen. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län är det
angeläget att mera omgående dämpa skogsindustrins råvaruförbrukning under den
tid som behövs fördel fortsatta utredningsarbetet. Länsstyrelsen i Kronobergs
län anser att industrins kapacitet för traditionell svensk råvara tills vidare
inte bör ökas nämnvärt innan klarhet har nåtts i frågan om skogarnas
produktionsförmåga medger en sådan ökning. Enligt Skogsindustriernas samarbetsutskott
prövar industrin, i avvaktan på att hela bilden beträffande de framtida avverkningsmöjlig-heterna
skall klarna, olika vägar att begränsa ytterligare ökning av förbrukningen av
inhemsk råvara. 1 detta syfte har, säger samarbetsutskottet, träffats ett avtal
om samverkan kring virkesförbrukningen inom skogsindustrin syftande till att
företagen fram till den I januari 1978 inte skall öka sin förbrukning av
svensk vedråvara utöver 1973/74 ärs förbrukning i vidare mån

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 12

än
vad som betingas av redan genomförda eller pågående utbyggnader eller av vissa
givna tillstånd. Inom var och en av tre regioner avses ett virkesråd upprättas
för information och samråd främst rörande virkesbehov och virkestillgång.
Enligt domänverket bör utredningen närmare studera hur den nämnda
överenskommelsen fungerar i praktiken.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser att frågan om skogsindustrins möjligheter att ekonomiskt
och sysselsättningsmässigt möta en krympande råvarutillgång bör övervägas
grundligt av utredningen. Enligt länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län bör de
regionala aspekterna beaktas i utredningens fortsatta arbete. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser att det är önskvärt att industrins kapacitet och
inriktning utvecklas så att varje region blir självförsörjande med råvara och
därmed onödiga transporter undviks. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att
det bör ske en förskjutning av skogsindustrins lokalisering till inlandet.

Skogsutredningens
uppfattning att det är av stor vikt att fortlöpande m e -todiska studier rörande
skogsproduktion och virkeskonsumtion snarast möjligt kan sättas igång delas av
samtliga remissinstanser.

2.3
Skogsindustrin

Den
svenska skogsindustrin har, särskilt under det senaste decenniet, expanderat i
snabb takt. Massaindustrin har ökat sin totala produktion från 5 milj. ton år
1960 till närmare 10 milj. ton år 1974. Produktionen av avsalumassa har samtidigt
ökat betydligt, från 3,2 milj. ton år 1960 till 5,1 milj. ton år 1974.
Produktionen av sågade trävaror har under samma period stigit med ca 6 milj. m"
till omkring 14 milj. m'. Även produktionen inom skivindustrin har ökat starkt.

1960-taIet
utmärktes av en omfattande strukturomvandling inom skogsindustrin.
Omvandlingen tog sig uttryck i bl. a. ett stort antal nedläggningar av äldre
produktionsenheter. Denna utveckling var särskilt markant under 1960-talets
sista hälft då ca 25 massaproducerande anläggningar las ned. De nedlagda
enheterna var i regel små. Sammantaget försvann dock genom nedläggningarna en
kapacitet på totalt närmare 900 000 årston massa. Nedläggningarna har fortsatt
under 1970-talet. Nedläggningstakten har dock varit betydligt lägre än under
1960-talet. Ett mindre antal, i regel stora anläggningar, har tillkommit sedan
år 1960.

Inom
sågverksindustrin har skett ett stort antal nedläggningar. Antalet sågverk har
sålunda mellan åren 1958 och 1973 minskat med ca 3 000. Nedläggningarna har
uteslutande berört småsågar med en produktion under 2 500 m' sågade trävaror
per år.

Enligt
skogsutredningens beräkningar överstiger skogsindustrins nuvarande förbrukning
av vedråvara betydligt vad som f n. kan bedömas vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 13

möjligt
att på läng sikt erhålla ur de svenska skogarna. Detta förhållande kommer
givetvis att ytterligare förstärkas om de utbyggnadsplaner förverkligas som
har tillkännagetts.

Mot
bakgrund av osäkerheten i framtidsbedömningen beträffande såväl
råvarutillgångarna som de strukturella konsekvenserna av olika utbyggnadsalternativ
för skogsindustrin, tillkallade chefen för industridepartementet i slutet av år
1973 ett särskilt branschråd tor skogsindustrin. Avsikten var att därigenom få till
stånd ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de
anställda angående branschens problem. Branschrådet skall systematiskt följa
utvecklingen inom skogsindustrin, främst i ett längre perspektiv. I detta
syfte har inom rådet bl. a. byggts upp ett informationssystem, där uppgifter
angående förväntad investerings-, sysselsättnings- och finansieringsutveckling
kontinuerligt hämtas in från i första hand företagen inom massa- och
pappersindustrin. Mot bakgrund av detta underlag förs inom rådet diskussioner
angående den framtida efterfråge-, råvaru- och strukturutvecklingen.

I en
gemensam skrivelse i maj 1975 till chefen för industridepartementet ställer Industritjänstemannaförbundet,
Pappersindustriarbetareförbundet, Skogsarbetareförbundet,
Träindustriarbetareförbundet och Arbetsledareförbundet krav på skärpta
näringspolitiska insatser på skogsområdet. I skrivelsen sägs bl. a. att även
om en överenskommelse om frivillig begränsning av råvaruförbrukningen kan komma
till stånd inom branschen, är den tidsbegränsad, genom att den gäller endast
fram till den 1 januari 1978, och atl det är oklart vad som skall inträffa
därefter. De fackliga organisationerna ställer krav på en långsiktig planering
för skogsnäringen.

1
skrivelsen understryks att man inte eftersträvar en statlig detaljplanering av
skogsföretagen. Vad som avses är en statlig ramplanering med syfte att hålla
expansionen i skogsindustrin inom gränserna för ett uthålligt skogsbruk och
hindra en så snabb strukturomvandling att det uppstår allvarliga sysselsättningsproblem
och regional obalans. Denna ramplanering bör enligt de fackliga organisationema
inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen ett långsiktigt skogligt handlingsprogram,
ett långsiktigt strukturprogram och regeringsprövning av varie större
utbyggnadsprojekt.

3
Prövning enligt 136 a § byggnadslagen

Som
ett led i den fysiska riksplaneringen lade riksdagen i december 1972 fast vissa
riktlinjer för hushållningen med landets mark- och vattentillgångar. I samband
härmed infördes fr. o. m. den 1 januari 1973 bestämmelser om en ny
prövningsordning för industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.
Föredragande departementschefen anförde i detta sammanhang att det var
angeläget att åstadkomma en bättre samordning av de olika beslutsprocesser som
föregår industrietableringar. Det föreslagna

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 14

prövningsförfarandet
skulle vara provisoriskt i avvaktan på en mer samlad översyn av
prövningssystemet. Syftet med ändringen inskränkte sig därför till att
tillgodose det mest framträdande samordningsintresset, nämligen en samordning
mellan miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1972:787, ändrad senast 1975:727)
(ML) och BL (prop. 1972:111 bil. 2 och 3, CU 1972:35, rskr 1972:348). Genom
riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om
energihushållning m. m. (prop. 1975:30 bil. 2, CU 1975:28, rskr 1975:203)
kompletterades bestämmelsema så att de fr. o. m. den 1 juli 1975 omfattar även
verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Bestämmelsema
finns införda i 136 a § BL.

Enligt
136 a § BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande
verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller
med landets samlade mark- och vattentillgångar, prövas av regeringen i den
omfattning som sägs i lagrummet. Sålunda skall nyanläggning av de verksamheter
som anges i paragrafens andra stycke alltid prövas om regeringen inte för visst
fall medger undantag från prövningsskyldigheten. Dessa verksamheter är jäm- och
stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk, sågverk med en åriig
produktionskapacitet överstigande 50 000 m' sågade trävaror, träsliperi,
pappersbruk och cellulosafabrik, fabrik för framställning av oorganiska eller
organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt, fabrik för
raffinering av råoljor, atomkraftanläggning, anläggning för upparbetning av
atombränsle, ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt, fabrik för framställning
av gödselmedel, cementfabrik.

Utvidgning
av de i 136a§ BL andra stycket angivna verksamheterna och nyanläggning eller
utvidgning av andra verksamheter som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med energi eller med landets samlade mark-och vattentillgångar
skall prövas om regeringen beslutar därom i det enskilda fallet. Det åligger
statsmyndighet att till regeringen anmäla att beslut om prövning enligt 136 a S
BL bör övervägas om myndigheten bedömer att tillkomsten eller lokaliseringen av
viss verksamhet är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller
med landets samlade mark- och vattentillgångar eller finner att tveksamhet kan
råda i detta hänseende (jfr. SFS 1975:807). Sådan anmälan skall göras när
myndigheten har fått kännedom om att förberedelser vidtas för nyanläggning
eller utvidgning av ifrågavarande slag av verksamheter.

Regeringens
ställningstagande till fråga om en verksamhet skall prövas enligt 136 a S BL
sker med utgångspunkt i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten och för energihushållning (prop. 1975:30, bil.
1, NU 1975:30, rskr 1975:202). Prövning enligt 136a tj BL kan sålunda bara ske
beträffande sådan verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi eller med landets samlade mark-och vattentillgångar. Nyetablering
eller utvidgning av en verksamhet som inte är av denna arl, men som del kan
finnas anledning att bedöma från

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 15

andra
utgångspunkter, t. ex. behovet av att hushålla med en viss råvara, kan således inte
prövas enligt detta lagrum. Vad gäller skogsindustri innebär detta att prövning
kan ske bara av sådana utbyggnader som är av den nyss "angivna betydelsen.

Tillkomsten
av en råvarukrävande anläggning som prövas enligt 136 a § BL i den nuvarande
lydelsen kan emellertid förhindras av råvaruskäl. Vid sitt ställningstagande i
tillståndsfrågan skall regeringen enligt förarbetena nämligen göra en allsidig
och övergripande bedömning, varvid även bl. a. arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska synpunkter, frågor om råvarutillgång osv. skall beaktas (prop.
1972:111, bil. 2, s. 361 och 362).

I
oktober 1973 meddelade regeringen att ställningstagande till inte avgjorda
ansökningar enligt 136 a tj BL rörande massa- och pappersindustri t. v. skulle anstå
i avvaktan på att de långsiktiga konsekvenserna för skogsnäringen av en ytteriigare
ökning av virkesförbrukningen kan bedömas. F. n. föreligger åtta ansökningar
om utbyggnader av massaindustri. Den uppgivna

Ökningen
av råvaruförbrukningen för dessa utbyggnader är ca 5 milj. m.

I
tillståndsbeslut kan regeringen föreskriva villkor av olika slag. I tillståndsbeslutet
måste verksamheten preciseras till art och omfattning. Prövningsgrunderna
enligt 136 a § BL gör det möjligt för regeringen att föreskriva villkor med
avseende på hushållningen med energi och med landets samlade mark- och
vattentillgångar. Regeringen har möjlighet att bestämma den tillåtna verksamhetens
art och omfattning också med hänsyn till bl. a. de försiktighetsmått som skall
iakttas från miljöskyddssynpunkt.

Enligt
136 a § BL sjunde stycket kan tillstånd vidare förenas med villkor för
tillgodoseende av allmänna intressen. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt
4 kap. 18 § fjärde stycket vattenlagen (1918:523). En liknande bestämmelse
finns också intagen i 19 § ML. Med dessa bestämmelser avses särskilda villkor
som syftar till att tillgodose allmänna intressen, vilka annars inte skulle
kunna kompenseras. Det kan röra sig om åläggande för sökanden att betala
penningbelopp eller vidta åtgärder såsom kompensation för skador men kan också
avse åtgärder av skadeförebyggande natur.

Regeringens
beslut enligt 136 a § BL är bindande för den fortsatta prövningen enligt BL
och ML. Det ankommer på kocessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning
enligt ML föreskriva de villkor för verksamheten som krävs från
miljöskyddssynpunkt i den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.

I
45 § 3 ML finns bestämmelser om straffansvar för den som åsidosätter villkor
eller föreskrift som har meddelats i tillståndsbeslut enligt ML. En
förutsättning för straffbarhet är att avvikelsen kan kränka allmän eller
enskild rätt. Ansvarsregeln i 45 § 3 ML omfattar bl. a. dem, som åsidosätter
sådana särskilda villkor som regeringen med stöd av 19$ ML har meddelat för att
tillgodose allmänna ändamål i bygden. Vid tillkomsten av 136 a § BL togs i BL
in en ansvarsregel med motsvarande innehåll. Enligt 147 § BL kan sålunda
straffansvar utkrävas av den som åsidosätter villkor som re-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 16

geringen
har meddelat med stöd av 136 a § sjunde stycket, så att allmän rätt kan kränkas.
Denna ansvarsregel avser alltså bara de särskilda villkor, som meddelas föratt
tillgodose allmänna intressen. Beträffande miljöskyddsvillkor som meddelas av
regeringen och tas in i beslut enligt ML blir ansvarsbestämmelserna i denna
lag tillämpliga.

4
Föredraganden

4.1 Inledning

Flera
nyanläggningar och större utvidgningar av skogsindustri har kommit under
prövning enligt 136 a tj byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, 136 a S
ändrad senast 1975:459)(BL). Sedan hösten 1973 har, bl. a. i avvaktan på bättre
underlag för bedömning av råvaruförsörjningen, tillämpats en stark återhållsamhet
i fråga om tillstånd till sådana nyanläggningar och utvidgningar. Under de
senaste två åren har skogsindustrin presenterat omfattande planer på
utvidgningar. Vidare har 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06) i ett
delbetänkande (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång redovisat beräkningar
över de framtida avverkningsmöjligheterna som visar att det kommer att bli
svårt att försörja skogsindustrin med inhemsk råvara.

Det
står nu klart att det behövs ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen.
Parallellt med skogsutredningens översyn av skogspolitiken pågår därför inom
industridepartementet ett utredningsarbete på det skogsindustriella området. För
att förutsättningarna för ett näringspolitiskt program inte skall försämras
kommer jag i det följande att föreslå sådana ändringar i 136 a tj BL att
hushållningen med träfiberråvara blir prövningsgrund. 1 denna fråga har jag samrått
med chefema för jordbruks- och industridepartementen.

4.2 Skogsindustrins
råvaruförsörjning

Våra
skogar har kommit att spela en allt större roll som råvarukälla för den svenska
skogsindustrin. I början av detta sekel var industrivirkets andel av årsavverkningarna
knappt 40 %. Nu har denna andel ökat till ca 95 %. De årliga
bruttoavverkningarnas omfattning låg under en lång följd av år på en i stort
sett oförändrad nivå av 50 milj. skogskubikmeter (m'sk). Sedan slutet av
1950-talet har avverkningarna ökat hastigt och de uppgår nu till över 80 milj. m'sk
per år. De svenska skogsindustriföretagen har under senare tid i olika
sammanhang redovisat planer på omfattande kapacitetsutbyggnader.

Ökningen
av avverkningarna har fram till de allra senaste åren kunnat ske utan att det
totala virkesförrådet i våra skogar har minskat då den åriiga tillväxten har
varit större än avverkningen. Under de senaste åren har däremot avverkningen i
genomsnitt betydligt överstigit tillväxten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 17

Om
hänsyn tas till pågående och kända planerade utbyggnader, vardagsrationaliseringar
och planerade nedläggningar skulle massaindustrins virkesbehov i början av
1980-talet vara ca 10 milj. msk högre än år 1973. Till detta skall läggas det
ökade virkesbehov som blir följden av pågående och planerade utbyggnader av
sågverken och skivindustrin. Föratt tillgodose dessa behov skulle
bruttoavverkningarna i landet behöva öka till minst 100 milj. m'sk.

1973
års skogsutredning redovisar i sitt delbetänkande beräkningar över de frarnnida
möjliga avverkningsvolymerna med utgångspunkt i skogstill-ståndei år 1970 och
det bedömda virkesbehovet år 1973. Utredningen har härvid utgått från att
skogsskötseln under beräkningsperioden inte intensifieras. Förfinade
beräkningar i vilka hänsyn tas till möjlighetema att öka virkesproduktionen
kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande som beräknas bli överiämnat
under år 1977.

Skogsutredningens
beräkningar visar bl. a. att den bruttoavverkning om 84 milj. msk, som behövdes
för att tillgodose virkesbehovet år 1973 kan pågå i knappt 30 år varefter den
möjliga avverkningen minskar till ca 60 milj. m'sk. Detta avverkningsprogram,
liksom naturligtvis ett program med ökade avverkningar de närmaste åren, kan
enligt utredningen inte anses stå i överensstämmelse med riktlinjerna för
gällande skogspolitik.

Utredningen
har även beräknat den avverkningsnivå som långsiktigt skulle kunna hållas
sedan avverkningarna fram till år 1980 har tillåtits ligga på 1973 års nivå,
dvs. 84 milj. m'sk. Beräkningarna visar att den långsiktiga nivån ligger på ca
66 milj. m'sk.

Utredningen
konstaterar att den svenska skogsindustrins rävarubehov nu har nått en sådan
nivå att virkestillgången har blivit en klart begränsande faktor för
skogsindustrin. Om industriproduktionen på sikt skall kunna behållas på 1973
års nivå måste enligt utredningen ett virkesunderskott av 15-20 milj. m'sk per
år täckas genom ökad virkesproduktion, bättre utnyttjande av tillgänglig
råvara eller på annat salt.

Flertalet
remissinstanser delar utredningens uppfattning att virkestillgången nu är en
klart begränsande faktor för skogsindustrin. Några länsstyrelser anser att
industrins expansionsplaner är helt orealistiska. Berörda arbetstagareorganisationer
anser att det är nödvändigt att begränsa råvaruuttaget så att ett uthålligt skogsbmk
kan upprätthållas. Vidare hemställer de att regeringen i fortsättningen påtar
sig en reell uppsikt över utvecklingen inom skogsnäringen i sin helhet dels via
statlig kontroll och styrning av råvaruförbrukningen, dels genom statlig
övervakning och reglering av utbyggnaden inom skogsindustrin.

Skogsindustriernas
samarbetsutskott anför att skogsindustrin, i avvaktan på skogsutredningens
slutliga beräkningar, har träffat en överenskommelse som syftar till att fram till
den 1 januari 1978 begränsa virkesförbrukningen till 1973 eller 1974 års nivå
utom i de fall erforderliga tillstånd till industriutbyggnad redan har lämnats.
Vidare har inom industrin beslutats att

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 18

regionala
virkesråd skall bildas. Virkesråden skall ha till uppgift bl. a. att verka för
överenskommelser mellan virkesproducerande och/eller virkes-förbrukande
organisationer och företag i syfte att med beaktande av sysselsättningen
anpassa skogsindustrins struktur till nya förutsättningar bl. a. med avseende
pä virkestillgångarna.

De
fackliga organisationema har i en gemensam skrivelse till chefen för industridepartementet
bl. a. hemställt att statsmakterna skall fastställa ett långsiktigt
strukturprogram för skogsindustrin samt övervaka och reglera strukturomvandlingen.

Redan
nu - innan skogsutredningens arbete är avslutat och riktlinjerna för en
framtida skogspolitik har lagts fast - är det enligt min mening nödvändigt att
hålla tillbaka åtgärder som innebär ökad förbrukning av skogsråvara. Jag vill
framhålla att detta inte innebär något avsteg från nu gällande skogspolitik som
innebär bl. a. att skogsbruket skall bedrivas så att det ger en långsiktig,
jämn avkastning. En omfattande utbyggnad av skogsindustrin som i elt
långsiktigt perspektiv inte kan förses med råvara i tillräcklig omfattning kan
komma att medföra betydande strukturella problem och problem för
sysselsättningen.

Det
är angeläget att få till stånd en samlad näringspolitisk syn på hela skogsnäringen,
dvs. såväl skogsbruket som skogsindustrin. F. n. saknas emellertid ett
tillfredsställande underlag för alt bedöma de långsiktiga och övergripande
industripolitiska frågorna på skogsområdet. Parallellt med skogsutredningens
arbete kommer därför utredningsarbetet på det skogsindustriella området att
intensifieras. Målet är att ett samlat näringspolitiskt program för
skogsnäringen skall redovisas under år 1977.

4.3
Prövning enligt 136 a § byggnadslagen

Av
vad jag tidigare har sagt framgår att stark återhållsamhet måste iakttas med
tillstånd till utbyggnader inom skogsindustrin som innebär ökningar av
virkesförbrukningen. Till slutlig prövning enligt 136 a § BL i dess nuvarande
lydelse tas sålunda upp endast sådana skogsindustriprojekt som innebär att den
totala årsförbrukningen av svensk fiberråvara efter utbyggnaden för ett
företag eller flera företag sammantagna och betraktade som en enhet inte
överstiger den nivå som gällde år 1973 eller, om förbrukningen då var högre, år
1974. Härvid tas dock hänsyn till den större förbrukning som följer av
kapacitetsutbyggnader vilka den 1 mars 1975 var genomförda eller i väsentlig
grad hade påböriats resp. projekt för vilka nödvändiga tillstånd redan har
getts. Vid prövningen tillmäts den totala förbrukningen i landet av svensk
fiberråvara avgörande betydelse.

En
förbättring av samhällets möjligheter att kontrollera och pröva åtgärder som
kan innebära ökad förbrukning av virkesråvara kan enligt min mening emellertid inte
anstå till dess ett näringspolitiskt handlingsprogram för skogsnäringen
föreligger. En sådan förbättring måste komma till stånd redan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 19

nu.
Om inte så sker är det risk för alt det intecknade råvarubehovet, när det
näringspolitiska programmet är utarbetat, i betydande omfattning överstiger
den från allmänna synpunkter på lång sikt lämpliga avverkningsvolymen.

Erfarenheterna
av den hittillsvarande tillämpningen av 136 a § BL visar att den övervägande
delen av de råvarukrävande utbyggnaderna inom skogsindustrin prövas enligt
detta lagrum. De utbyggnader av massaindustrin som hittills har kommit under
prövning enligt 136 a § BL svarar för 7,3 milj. m' av den i skogsutredningens
enkät redovisade totala planerade ökningen av virkesförbrukningen mellan åren
1973 och 1980 om 18 milj. m', varav totalt planerade utbyggnader av
massaindustrin utgör 13 milj. m'.

De
nyetableringar och utvidgningar av verksamheter inom skogsindustrin på vilka
136 a § BL inte nu är tillämplig, dvs. sådana som inte är av väsentlig betydelse
för hushållningen med energi eller med landets samlade mark-och vattentillgångar,
svarar emellertid sammantagna för en inte obetydlig del av skogsindustrins
utbyggnadsplaner. Dessa utbyggnader kan komma till stånd utan någon samhällelig
prövning av råvarufrågan. Till stor del omfattas dessa utbyggnader visseriigen
av den inom skogsindustrin träffade Överenskommelsen om en frivillig
begränsning av ökningama av råvaruförbrukningen. Enligt min mening är
emellertid överenskommelsen inte en tillräcklig garanti för att
virkestillgångarna på lång sikt används på det från samhällets synpunkt bästa
sättet. Vidare kan det uppstå vissa inte åsyftade skillnader i
utbyggnadsmöjligheterna mellan olika företag med anspråk på ytteriigare
virkesråvara. Som exempel kan jag nämna att det sedan oktober 1973, då den
större återhållsamheten i fråga om tillståndsgivning enligt 136 a S BL började
tillämpas, har aktualiserats fiera planer på stora utbyggnader av
massaindustrier som inte kan prövas enligt 136 a S BL. I fiera av dessa fall
torde den nämnda överenskommelsen inom industrin inte vara tillämplig.

Mot
bakgrund av vad jag nu har redovisat finner jag det ändamålsenligt att ändra
136 a § BL så att det i fortsättningen blir möjligt att pröva i princip alla åtgärder
som kan medföra ökning av virkesförbmkningen. Huruvida denna prövningsmöjlighet
bör bibehållas i framtiden får bedömas i samband med att ställning tas till
ett-näringspolitiskt program för skogsnäringen.

Jag
kommer i det följande att förorda sådan ändring av 136 a § BL att lagrummet
skall kunna tillämpas även med utgångspunkt i frågan om hushållningen med
fiberråvara. Sådan ändring av 136a§ BL gör det möjligt för regeringen att
föreskriva villkor rörande förbrukningen av råvara när tillstånd lämnas. Sådana
villkor kan bl. a. avse råvaruförbrukningens storlek och fördelningen på olika
slag av råvara. Ändringen får till följd att prövning enligt 136 a § BL i ökad
utsträckning kommer att ske även av åtgärder som varken prövas i plansammanhang
eller är tillständspliktiga enligt miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt
1972:782, ändrad senast 1975:727) (ML). Prövningen bör ske med utgångspunkt i
de principer som enligt vad jag

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 20

förut
har sagt tillämpas för skogsindustri som prövas enligt 136 a § BL i dess
nuvarande lydelse.

För vissa typer av
skogsindustri finns det möjligheter att, som alternativ till rundvirke, använda
t. ex. fils, spån och avfallspapper. Skogsindustrin intresserar sig också i
växande utsträckning för import av råvara. Användning av annan råvara än
rundvirke liksom av importerad råvara innebär god hushållning med de inhemska
virkestillgångarna och bör enligt min mening ske så långt det är möjligt. Med
hänsyn till hushållningsaspekten bör emellertid sådan användning inte generellt
ge rätt till att öka produktionen. Ett företag bör därför inte kunna undgå
prövning genom att ange att en viss produktionsökning skall bygga på annan
råvara än rundvirke eller på importerad råvara. Såväl tekniska förutsättningar
som marknadsmässiga förhållanden kan vidare medföra att planerad användning av
sådan råvara inte kan förverkligas. Ett tillstånd bör därför kunna göras
beroende av att sådan planerad råvaruanvändning kommer till stånd.

Mot bakgrund av vad jag nu
har sagt förordar jag att i princip varje utvidgning av verksamhet inom
skogsindustrin som förutsätter ökad användning av råvara skall kunna prövas
enligt 136 a ij BL oberoende av hur råvaruförsörjningen avses ske.

Det är svårt att enkelt
och entydigt definiera det råvarubegrepp som bör komma till användning i lagtexten.
Även om begreppet träfiberråvara inte är heltäckande - bl. a. torde
avfallspapper inte täckas - vill jag föreslå att detta begrepp far tjäna det
här redovisade ändamålet att avse såväl rundvirke som råvara som kan utgöra
alternativ till rundvirke.

Till följd av att
hushållningen med träfiberråvara förs in som prövningsgrund bör förteckningen
i 136 a S BL andra stycket över vilka nyanläggningar som skall prövas
kompletteras med fabrik för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood.
Den nuvarande gränsen i förteckningen beträffande sågverk, 50 000 m sågade
trävaror, bör vidare sänkas så att alla med avseende på hushållningen med
träfiberråvara intressanta nyanläggningar omfattas. Enligt 1974 års
sågverksinventering svarade år 1973 sågverk med en årsproduktion av 5 000 m'
och däröver för 90 % av produktionen. Av det totala antalet sågverk utgjorde
dessa ca 15 %. Mot bakgrund av detta är det enligt min mening tillräckligt om
den ifrågavarande generella prövningen av nyetableringar omfattar sågverk med
en årlig produktionskapacitet av sågade trävarorom 5 000 m'eller mer. Föratt
ändamålet med prövningen skall tillgodoses bör det emellertid föreskrivas att
anmälan obligatoriskt skall göras till regeringen av sådan planerad utvidgning
av de mindre sågverken som innebär att den åriiga produktionskapaciteten ökas till
5 000 m eller mer.

Utvidgning av verksamhet
inom skogsindustrin innebär ofta en sådan ökad råvaruförbrukning att
utvidgningen får anses vara av väsentlig betydelse för hushållningen med
träfiberråvara. Av detta skäl förordar jag att prövningsskyldighet alltid bör
föreligga även för viss utvidgning av skogs-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 21

industri.
Enligl min uppfattning bör dock bara sådan utvidgning prövas generellt som
innebär att råvaruförbrukningen per kalenderår kommer att öka i jämförelse med
det av åren 1973, 1974 och 1975 när årsförbrukningen var högst eller som
innebär att framtida tillständ kommer att överskridas.

Produktion
och råvaruförbrukning vid en viss skogsindustri kan, utan någon egentlig
utbyggnad av produktionsapparaten, ökas till följd av t. ex. rationaliseringsåtgärder
och längre drifttid. Det är med hänsyn till hushållningen med träfiberråvara
ointressant hur en ökad råvaruförbrukning uppkommer. Även annan utvidgning av
verksamhet än sådan som är en följd av att produktionsapparaten byggs ut bör
därför prövas enligt 136alj BL om den är av väsentlig betydelse för
hushållningen med träfiberråvara.

Prövning
enligt_ 136 a § BL i dess ursprungliga lydelse avsåg enbart verksamhet av
väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark-och
vattentillgångar. Vidare gällde prövningen bara frågan om lokalisering av
verksamheten. Del varda naturiigt att utvidgning av verksamhet i första hand
kom att prövas om den avsåg fysisk utbyggnad eller ombyggnad av befintlig
anläggning, Genom den ändring som trädde i kraft den 1 juli 1975 och den
ändring som jag nu har förordat får utvidgning av verksamhet som beror på annat
än utbyggnad av en produktionsanläggning ökad betydelse från
prövningssynpunkt. Jag vill därför i det här sammanhanget stryka under alt
utvidgning av viss verksamhet som är av den betydelse som sägs i 136 a S BL
första stycket skall prövas oberoende av anledningen till utvidgningen.

Små ökningar i
råvaruförbrukningen, t.ex. till följd av effektivare drift eller längre
drifttid, vilka inte kan sägas vara av väsentlig betydelse för hushållningen
med träfiberråvara kan förutses komma att bli relativt vanliga. Det kan också
vara svårt att förutsäga varaktigheten av vissa produktionsökningar, t.ex. till
följd av arbete under flera skift när avsättningsförhål-landena är goda. Jag
anser att bara sådana ökningar av råvaruförbrukningen som överstiger viss nivå
och har längre varaktighet generellt bör prövas av regeringen. Jag förordar att
sådan utvidgning av verksamhet varigenom förbrukningen per kalenderår av
träfiberråvara, i förhållande till den högsta förbrukningen under åren 1973,
1974 och 1975 eller den högre förbrukning som kan följa av framtida tillstånd,
ökar med mindre än 10 000 m' rundvirke eller motsvarande mängd annan
träfiberråvara inte blir generellt prövnings-pliktig. Prövningsskyldighet bördock
föreligga om en ökad råvaruförbrukning beror på fiera olika åtgärder som
sammantagna men inte var för sig ökar råvaruförbrukningen per kalenderår med 10
000 m' eller mer. I de fall generell prövningsskyldighet inte föreligger bör
regeringen ha möjlighet att besluta om prövning i det enskilda fallet.

4.4
Villkor och påföljder

I
ett tillståndsbeslut enligt 136 a § BL skall verksamheten preciseras till art
och omfattning. Vid tillkomsten av paragrafen förutsattes att Kungl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 22

Maj:t
skulle ha möjlighet att närmare bestämma den tillåtna verksamhetens omfattning
och art också med hänsyn till de försiktighetsmått som skulle iakttas från
miljöskyddssynpunkt. Vidare uttalades i lagstiftningsärendet att Kungl. Maj:ts
befogenhet att meddela villkor skulle vara begränsad till tillgodoseendet av allmänn-j
intressen (prop. 1972:111 bil 2 s. 398 och 401). Härmed avsågs den i 136 a §
sjunde stycket i dess nuvarande lydelse intagna befogenheten för regeringen att
meddela särskilda villkor.

Endast
den sistnämnda befogenheten har ansetts behöva komma till uttryck i 136 a §. I
det hänseendet vill jag inte förorda någon ändring. Befogenheten att meddela villkor
och föreskrifter som har direkt samband med den ansökta verksamheten är så
självklar att några uttryckliga bestämmelser härom inte behövs.

Prövningen
enli 136 a § BL avsåg som jag tidigare har nämnt från början endast
lokaliseringen av sådan verksamhet, som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Den omfattade i
huvudsak bara verksamhet, som var underkastad prövning också enligt ML. Genom
att av regeringen meddelade villkor och föreskrifter som skall iakttas från
miljöskyddssynpunkt också tas in i koncessionsbeslut enligt ML omfattas de av
ansvarsreglerna i 45 § 3 ML.

Genom den utvidgning av
prövningen enligt 136a§BL som trädde i kraft den 1 juli 1975 prövas också
verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Vidare
avser prövningen inte längre bara valet av plats för verksamheten utan också
tillkomsten som sådan av verksamheten. Jag har nyss förordat att
prövningsplikten utvidgas till att avse även verksamhet som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med träfiberråvara. Dessa ändringar gör det
möjligt för regeringen att i ett tillståndsbeslut föreskriva villkor rörande
förbrukningen av energi resp. träfiberråvara. När det gäller skogsindustrin
kommer således regeringen att som villkor för ett tillstånd kunna föreskriva t.
ex. att produktionen till viss del skall bygga på inhemsk virkesråvara och till
viss del på annan till denna alternativ råvara.

Genomförs den ändring somjag
nu har förordat ändras förutsättningarna för prövningen enligt 136 a § BL så till
vida att även verksamhet, som inte är underkastad prövning enligt ML, i
betydande utsträckning kan komma att bli föremål för prövning enligt 136 a §.
De villkor och föreskrifter som inryms i regeringens tillståndsbeslut kommer då
inte att omfattas av ansvarsreglerna i ML, något som förutsattes vid
lagstiftningens tillkomst. Av ännu större betydelse är emellertid att
regeringens tillstånd beträffande företag, som är koncessionspliktiga också
enligt ML, kan komma att innehålla villkor och föreskrifter, som inte meddelas
av miljöskyddsskäl utan med hänsyn till knappheten på energi eller
träfiberråvara. Inte heller åsidosättande av dessa villkor kan beivras med stöd
av ML:s ansvarsregler.

Den
ansvarsregel som finns i 147 ij BL blir mot bakgrund av de av mig förordade
ändringarna av 136 a § BL otillräcklig. Enligt min mening bör

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 23

lagrummet
därför ändras, så att man med stöd av 147 § kan utkräva ansvar för
åsidosättande av sådana villkor och föreskrifter som jag nu har talat om.

Den
utvidgade prövningsskyldigheten enligt 136 a S BL har fått till följd att BL:s
ansvarsregler har blivit otillräckliga i ytteriigare ett hänseende. Den som underiåter
att söka tillstånd eller dispens för en verksamhet som är koncessionspliktig
enligt ML och miljöskyddskungörelsen (1969:388) (MK) kan enligt 45 S 2 ML
åläggas straffansvar. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i BL beträffande
sådan verksamhet som är prövningspliktig enligt 136 a S. Eftersom prövningen
enligt 136 a S, som jag tidigare har sagt, från början i huvudsak omfattade
bara sådan verksamhet, som var koncessions-pliktig också enligt ML, hade
avsaknaden av en motsvarande ansvarsregel i BL då inte nämnvärd betydelse. Den
som satte igång verksamhet utan att söka föreskrivet tillstånd enligt 136 a S,
hade så gott som alltid skyldighet att söka tillstånd eller dispens enligt ML
och trallades, om han åsidosatte denna skyldighet, av ML:s ansvarsregler.
Förhållandet är emellertid annorlunda nu när även verksamhet som inte är koncessionspliktig
enligt ML och MK, i betydande utsträckning kan komma att prövas enligt 136 a S BL.
Det är därför nödvändigt att i BL införa ansvarsregler som gör det möjligt att
inskrida med sanktioner mot den som sätter igång eller fortsätter verksamhet
eller ökar förbrukningen av träfiberråvara utan föreskrivet tillstånd enligt
136 a tj.

Enligt
min mening bör ansvarsregeln i 147 § andra stycket BL nu ändras så att
straffansvar kan utkrävas för varje avvikelse från villkor eller föreskrift som
regeringen har meddelat i tillståndsbeslut enligl 136 a §. Ansvarsregeln bör
sålunda inte längre vara begränsad till de villkor regeringen har meddelat enligt
136 a § sjunde stycket för att tillgodose allmänna intressen. Under sådana
förhållanden bör inte heller bestämmelsen vara tillämplig bara för det fall
allmän rätt kan kränkas utan även då kränkning kan ske av enskild rätt Gfr. prop,
1972:111 bil. 2 s. 401). I 147 § andra stycket bör vidare tas in regler om
straffansvar för den som utan tillstånd vidtar åtgärder som enligt 136 a S
skall prövas av regeringen. Prövningsskyldighet föreligger för nyanläggning av
sådan verksamhet som räknas upp i andra stycket och för sådan utvidgning som
enligt vad jag nyss har förordat generellt skall prövas av regeringen. Nu
angiven verksamhet skall alltid prövas av regeringen, om regeringen inte
undantagsvis finner att verksamheten inte är av den betydelse som sägs i första
stycket och därför medger undantag från prövningsskyldigheten. För dessa fall
bör straffansvar alltid inträda om verksamhet påbönas utan att regeringen har
meddelat tillstånd till den eller har medgett undantag från
prövningsskyldigheten. Man bör inte kunna undgå straffansvar om regeringen i
efterhand medger undantag från prövnings-skyldigheten eller meddelar tillstånd till
den.

Även
när regeringen i visst fall har beslutat att prövning skall ske bör straffansvar
kunna utkrävas. Genom etl sådant regeringsbeslut uppkommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 24

ju
i det enskilda fallet en prövningsskyldighet. Straffansvar bör därför gälla även
för den som utan att tillstånd har erhållits påbörjar eller fortsätter verksamhet,
sedan regeringen har beslutat att pröva verksamheten.

Även
underiåtenhet att fullgöra den förordade anmälningsskyldigheten beträffande
vissa utvidgningar av sågverk bör enligt min mening straffsanktioneras.

5 Upprättat
lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385).

6 Specialmotivering

136
a §

1
enlighet med vad jag tidigare har anfört tas i första stycket såsom ny prövningsgrund
in att en verksamhet är av väsentlig betydelse för hushållningen med
träfiberråvara.

Andra
stycket 2 innehåller bestämmelsen om generell prövning av nyanläggning av viss
skogsindustri. För sågverk förs här in en ny lägre gräns om 5 000 m sågade
trävaror. Vidare kompletteras uppräkningen med fabrik för tillverkning av
fiberskivor, spänskivor eller plywood. Beteckningarna träsliperi och
cellulosafabrik ersätts med den gemensamma beteckningen massafabrik.

Som
en följd av vad jag har sagt om viss generell prövningsskyldighet beträffande
utvidgning av verksamhet inom skogsindustrin tas ett nytt tredje stycke med
sådan innebörd in i 136 a § BL. Bestämmelsen innebär att prövningsskyldighet
föreligger i de fall ökning av råvaruförbrukningen per kalenderår till följd
av en eller fiera åtgärder kommer att medföra att den totala
råvaruförbrukningen överstiger den högsta förbrukningen år 1973, 1974 eller
1975 med 10 000 m'eller mer. Har i tillstånd enligt 136 a tj för viss
verksamhet meddelats bestämmelser om den mängd träfiberråvara som får förbrukas
inträder prövningsskyldighet i de fall en eller flera åtgärder kommer att
medföra att den totala förbrukningen per kalenderår överstiger den tillåtna
kvantiteten med 10 000 m eller mer. Storieken på råvaruförbrukningen anges
primärt i m' rundvirke. Med m' avses kubikmeter fast mått under bark (m fub).
Vid omräkning från annan måttenhet får man begagna sig av etablerade och
erkända omräkningsfaktorer. Detta gäller även vid beräkning av mot m' fub
svarande mängd annan träfiberråvara än rundvirke.

I
fjärde stycket, som motsvarar nuvarande tredje stycket, görs en ändring av
redaktionell natur.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 25

1
enlighet med vad jag tidigare har förordat förs i ett nytt femte stycke in en
bestämmelse om skyldighet att till regeringen anmäla viss planerad utvidgning
av sågverk.

Paragrafens
nuvarande fjärde stycke täcks av nuvarande femte stycket då tillämpningen av
båda styckena förutsätter att nyanläggningen eller utvidgningen är av den
väsentliga betydelse som sägs i första stycket. Med hänsyn härtill föreslår jag
att bestämmelserna i de nuvarande fjärde och femte styckena med viss
redaktionell ändring slås ihop och tas in i ett nytt sjätte stycke.

De
nuvarande sjätte och sjunde styckena motsvaras av sjunde resp. åttonde stycket
i förslaget.

147
§

Paragrafens
andra stycke bör enligt vad jag har anfört i det föregående kompletteras med
ytterligare ansvarsbestämmelser. Stycket bör delas upp i flera punkter. I punkt
1 tas in bestämmelsen att straffansvar skall följa i de fall verksamhet
påbörjas ulan att antingen tillstånd har meddelats enligt 136 a § i de fall
sådant behövs enligt det nu föreslagna andra stycket eller undantag från
prövningsskyldigheten enligt 136 a S flärde stycket har medgetts. I punkt 2
tas in bestämmelsen att straffansvar skall följa i de fall förbrukningen av
träfiberråvara ökas genom en eller fiera åtgärder med minst den mängd som anges
i 136 a § tredje stycket utan att antingen tillstånd har meddelats eller
undantag från prövningsskyldigheten har medgetts enligt 136 a § fjärde stycket.
I punkt 3 tas in bestämmelsen om straffansvar då regeringens beslut att
förbehålla sig prövning enligt 136 a § sjätte stycket åsidosätts.
Straffansvarskall inträda om verksamheten påbörjas eller fortsätts utan
tillstånd. Punkt 4 innehåller dels ansvarsbestämmelsen i paragrafens nuvarande
andra stycke, dels den i det föregående förordade regeln om straffansvar för varie
avvikelse från villkor eller föreskrift som har meddelats i tillståndsbeslut
enligt 136 a ij. I samtliga dessa fall bör påföljden vara böter eller fängelse
i högst ett år.

I
ett nytt tredje stycke tas in en bestämmelse om brott mot anmälningsplikten i
136 a t; femte stycket. I dessa fall bör påföljden vara böter.

Övergångsbestämmelser

De
föreslagna ändringarna i BL bör träda i kraft den 1 januari 1976.

För
sådan verksamhet som har tillåtits i tillstånd enligt 136 a S BL före de
ändringar i BL som jag nu har föreslagit bör förbrukningen av träfiberråvara
kunna ökas för att möjliggöra den tillåtna produktionen utan att tillstånd behöver
sökas enligt de föreslagna bestämmelserna i 136 a tj tredje stycket. En
bestämmelse med denna innebörd tas därför in bland övergångsbestämmelserna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:56 26

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385).

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Doktrin (1)

  1. Daniel Bergström, Domstolarnas deltagande i Pridefestivalen — kritiska konstitutionella synpunkter, SvJT 2018 s. 827, på s. 828 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (22)

22 kopplingar i 13 dokument.

  1. Bet. 1987/88:NU17 Näringsutskottets betänkande om träfiberprövning s. 2 i texten
  2. Bet. 1986/87:NU40 om träfiberprövning (prop. 1986/87:105) s. 3 i texten
  3. Prop. 1986/87:105 om träfiberprövnlng. s. 22 om s. 15 i texten
  4. Prop. 1982/83:167 om ändring i byggnadslagen (1947:385) m.m. s. 9 · s. 12 · s. 26 om s. 20 i texten
  5. Bet. 1981/82:CU30 om tillståndsprövningen enligt 136 a § byggnadslagen s. 1 i texten

Visa alla 13

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2018 s. 827 Daniel Bergström, Domstolarnas deltagande i Pridefestivalen — kritiska konstitutionella synpunkter s. 828 i texten