Sök i Ratio Lex

om avveckling av s.k. faktisk sambeskattning

86 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:77, om avveckling av s.k. faktisk sambeskattning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77

Regeringens proposition

1975/76:77

om
avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

beslutad
den 6 november 1975.

Regeringen föreslär riksdagen alt antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä
regeringens vägnar

OLOF PALME

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs bl. a. att den s. k.
faktiska sambeskattningen av makar slopas. Förslagen innebär att gift person,
som driver jordbruk eller rörelse tillsammans med sin make inte längre
beskattas ensam för hela inkomsten av verksamheten. 1 stället skall vardera
maken beskattas för värdet av sin arbetsinsats. En förutsättning är att
medhjälpande make har arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 timmar
under året. Värdet av sådan makes arbete tas upp till belopp motsvarande
marknadsmässigt vederiag för arbetet, dock högst lill en tredjedel av
nettointäkten av verksamheten.

Vidare föreslås en höjning i vissa fall av
förvärvsavdragel då båda makarna har arbetsinkomst. Avdraget vid inkomst av
jordbruksfastighet som f n. är 1 000 kr. föreslås höjt till högst 2 000 kr

De
nya reglerna föreslås bli tillämpade första gången vid 1977 års taxering.

Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 77

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 20 S, 23
S 1 mom., 30 S I mom., 46 S 3 mom,, 52 S I mom., punkt 2 av anvisningarna till
20 S, punkt 1 av anvisningarna till 22 S, punkt 11 av anvisningarna till 29 S
saml anvisningarna till 52 och 65 SS kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

20 S'

Vid beräkningen av inkomsten från
särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under
beskattningsåret härfiulna intäkter i penningar eller penningars värde (
bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande. Alt koncernbidrag, som icke utgör sådan
omkostnad, ända skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos
mottagaren framgår av 43 S 3 mom.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader
och därtill hänföriiga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit
såsom gåva eller säsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt-
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet ut- skyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, and- förts av den
skattskyldige själv eller re maken, hemmavarande harn under andre maken eller
av barn som ej 16 år eller hemmavarande barn, som anses tillhöra
arbetspersonalen; fyllt 16 men ef 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;

ränta ä den skattskyldiges eget, i
hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

belopp, för vilket arbetsgivare är
ansvarig enligt 75 S uppbördslagen (1953:272);

förlust som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Lydelse enligt prop. 1975/76:70,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 1 Kontrollera mot PDF

23 S

1 m o m. Vad som återstår av intäkt
av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 S gjorts och hänsyn tagits till
in- och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna lill 52 framgår
att det av neiiointäkien i vissa fall taxeras hos skatlskyldig. vars make bedrivit
verksamheten på fasligheten.

30 S 1 m o m. Vad som återstår av
intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 S gjorts och hänsyn tagits till in-
och utgående balans, utgör nettointäkt av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår
alt det av nettointäkten i vissa fått taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit
rörelsen.

46;

s. 2 Kontrollera mot PDF

3 m o m.' Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda
haft A-inkomsi enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, må
den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.
Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken.
Avdraget är i fråga om inkomst av rörelse 25 procent av nettointäkten av
rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, / båda
fållen dock högst 2 000 kronor, / fråga om inkomst av jordbruksfastighet är
avdraget 1 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn lagas
även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord
enligt lagen

3 m o m. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda
haft A-inkomst enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, mä
den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.
Ha makarna haft lika slora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken.
Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfäs-lighei och rörelse 25 procent av
nettointäkten av Jörväryskättan etter - i fatt då skattskyldig vars make
bedrivit verksamheten ta.xeras for inkomst enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 § - 25 procent av den del av nei-toiniäkien som taxeras
hos avdrags-berättigad make saml i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten,
/ samtliga fått dock högst

s. 3 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742). ' Senaste
lydelse 1973:1121.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(1958:295)
om sjömansskatt samt enligt 1 S 2 mom, nyssnämnda lag skattepliktig
dagpenning.

Förestagen lydelse

Hargift
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse öch har maken utfört arbete i
förvärvskällan, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av
makens arbetsinsats, dock med högst i 000 kronor.

2
000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till
under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt samt enligt I S 2 mom, nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Har
gift skattskyldig rned hemmavarande barn under 16 år haft A-in-komst av
jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan
ulan an ta.xeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna litt 52:.
må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats,
dock med högst 1 000 kronor. Avdrag enligt första och andra styckena må
åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Avdrag
enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av
beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om
och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag
må för skatt-skyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans
med sin make, för makarna tillsammans icke översliga

om
avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000 kronor; och

i
övriga fall: I 000 kronor.

Har
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 är, som under beskattningsåret
antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller fränskild), haft A-inkomst, må han
åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om
inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000
kronor.

Avdrag enligt delta moment mä åtnjutas endast av
den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt.
Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till
avdrag därtill förslår. Avdrag må för skatlskyldig eller, om skattskyldig
varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke
överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första slyckel vid
inkomst av rörelse eller tjänst eller enligt fjärde stycket: 2 000 kronor; och

i
Övriga fall: I 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag enligt detta moment skall
erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages lill
beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt
enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun,

52 S

1 m o m,* Äkta makar,som under 1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans, beskattningsåret
levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst sami laxeras en var för
sin inkomst. mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som
i 46 S 1 och 2 mom, medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena
makens skattepliktiga inkomst, mä bristen avräknas å den andra makens inkomst i
samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt
46 S 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt
4 av anvisningarna till 46 S, avräknas å förstnämnda makens inkomst och, där
denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må
avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma
slag.

Avdrag, som i 50 S 2 mom. andra
eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages
att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn lill makarnas sammanlagda
inkomst och förmögenhet samt att avdraget för makarna tillsammans icke må
överstiga det högsta belopp som bestämmelserna i 50 S 2 mom, andra och tredje
styckena medgiva.

Avdrag enligt 50 S 2 mom. fjärde
stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn lagen till andra makens
inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 50 S prövas dock med hänsyn till värdet av
makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Anvisningar

till 20 S

2. Hemmavarande barn, som fyllt 2. Barn
under 16 dr anses ej tillhöra

16 men ej 18 år och som deltagit i arbetspersonalen.

den skattskyldiges förvärvsverk- Barn,
som fyllt 16 år och som del-

samhet, anses ej tillhöra arbetsper- tagit
i den skattskyldiges förvärvs-

sonalen, med mindre barnels inkomst verksamhet,
anses tillhöra arbetsper-

' Senaste lydelse 1975:312, ' Senaste lydelse 1945:897,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av arbete eller eljest är sä stor, alt den sonalen. Detta
gäller dock icke barn

föranleder skatteplikt för barnet en- som på heltid bedriver studier etter

ligt 51 S. genomgår annan utbildning, utom så-

vitt avser arbete som utförts under sommarferier etter
annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Har barnet ej fyllt 18 år, anses
det tillhöra arbetspersonalen endast om dess inkomst av arbete / den
skattskyldiges förvärvsverksamhei är så stor, alt den som sådan föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 S-Frågan om barns ålder bedömes efter
förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 S).

Avdrag för lön etter annan ersättning
for barns arbete får icke överstiga marknadsmässigt vederiag for arbetsinsatsen.

till 22 S

1 .'Till driftkostnader hänföres
lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt personal, som använts för
jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska
utbetalningar pä grund av förutvarande anställning på fastigheten;
arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten; ränta pä lånat kapital
som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av
djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och
underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för
vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg-och
byggnadsunderhäll,skogskultur,skyddsdikning,skogsindelning m, m,, samt vid
skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning,
utdrivning,nottning m, m,; kostnader för försäkring av personal, byggnader,
skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig
lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av
första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro
normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upplagande av nya fönster- eller
dörröppningar samt fiyttning av innerväggar eller inredning i samband med
omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften
från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig
ändring av byggnaden, säsom när ett djurstall ombygges för

'Lydelse enligt prop. 1975/76:31,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i stället användas för helt annal ändamål, hänföres
dock ej lill reparation och underhäll.

Som driftkostnad skall anses även
anskaffning och insättning av sädana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha
värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och
karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfäng vid ingängar och
reservutgängar, luflrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av
träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den
skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden
uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas
kostnaderna på ett antal år i följd sä alt de kunna i sin helhet dragas av
under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i
punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av faslighetens egna
produkter, som användas för fastighetens fortsatta drift, får avföras som
driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag för avsättning till
pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske
enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna lill 29 S.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen
(1967:531) om tryggande-av pensionsutfästelse m. m, i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 S motsvarande
tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått Skallskyldigs barn
anses lillhöra ar-16 års ålder och deltagit i arbetet på betspersonalen i
de fall som anges i fastigheten, an.ses tillhöra personal punkt 2 av
anvisningarna lill 20 .sV som använts för verksamheten på lås-ligheten. Om
barnet ej fyllt 18 år. gäl-ter delta dock endast under förutsäii-ning alt
barnets sammanlagda inkomst är så stor. alt den föranleder skaite-plikt för
barnet enligi 51 >. Hemmavarande barn under 16
år anses i intet fäll lillhöra personaten. (Jfr 20 och dithörande anvisningar
punkt 2.)

Barn.som anses tillhöra personalen. Barn laxeras självt för den in-

laxeras självt för den inkomst av ar- komst av arbete pä
fastigheten som bete på fastigheten som barnet kan barnet kan ha haft i form av
pengar, ha haft i form av pengar, naturaför- naturaförmåner eller annat under
tid maner eller annat. Motsvarande be- då barnet lillhöri arbeispersonairn, lopp
får dragas av som driftkostnad. dock högst lör vad som motsvarar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
barn som deltagit i arbetet men icke anses tillhöra personalen får avdrag
icke göras. Lön och underhåll åt sådant barn skall ef heller upplagas som
Inkomst för barnet.

marknadsmässigt vedeiiagför barnets arbetsinsats.
Motsvarande belopp (är dragas av som driftkostnad. För lön och underhåll titt
barn som deltagit i arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen får
avdrag icke göras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som
inkomst JÖr barnet. Punkt 18 av anvisningarna till 29 S äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

till
29 i

opaginerad Kontrollera mot PDF

11.' Angående hemmavarande barn, som användas I rörelse,
gäller vad om sådana är stadgat beiräflande jordbruk (se punkt 1 av
anvisningarna lill 22 §).

11. Skattskytdigs barn anses tillhöra arbetspersonalen I
de fall som anges I punkt 2 av anvisningarna titt 20 sV

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 22 § äger
motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till 52 S'

Ha makar tillsammans deltagit i
JÖrväi-vsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla
bestämmelserna i andra-femte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den
ena av makarna om han med hänsyn lill utbildning, arbetsuppgifter och övriga
omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra
maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver
verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej följer av
tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som
nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fåll
sker beskattning enligt femte stycket.

När
verksamheten bedrivits av den

'Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742). 'Senaste lydelse
1970:162,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

ena av
makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minsl
600 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats
beskattas för viss inkomst av verksamheten. Delta sker genom att han taxeras
för så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara
marknadsmässigt vedel lag för arbetet, dock högst for en tredjedel av nettointäkten.
Omfaiiar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas
antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas endast om särskild arbetslokal för verksamheten
saknas och del med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter
föreligger synneriiga skäl an medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskaii-ningsårei arbetat föreskrivet antal
ar-betslimmar skall anses att han under tid. då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligi lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed
jämföriig ersänning enligi annan författning, arbetat i samma omfattning som
närmast före den tid. då sådan ersättning uppburits.

1 de fåll då verksamhei bedrivits
av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i
denna nedlagda kapitalet, möter ej hinder att sistnämnda make laxeras - förutom
för arbeisinkomsi när del skall ske enligi tredje stycket - även för skäligt
belopp som lian kan ha uppburit på grund av sin äg-anderäii eller
kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt hedrivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksamheten, skall vardera maken laxeras för den inkomst
därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten
skaligen tillkommer honom. Av 65 S framgår, att bestämmelser som avse gift
skatlskyldig i vissa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara
gifta, leva tillsammans,

till 65 S'

/. Utan hinder av vad som föreskrives
i 65 i: andra stycket skola bestämmelserna 120 andra stycket och anvisningarna
lill 52 äga tillämpning under lid, då makar leva tillsammans. Upphör
sammanlevnaden, äga be-siämmelscrna alltjämt tillämpning lill dess
förutsättningar för allmänt avdrag lör periodiskt understöd från den ena maken
till den andra föreligga enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 sV Om på grund
av vad nu sagts bcslämmel-serna i 20 andra stycket och anvisningarna till 52
äro tillämpliga endast tör del av hcskaltningsårci. skatt ändock frågan
huruvida skattskytdigs make gjort sådan minsta arbetsinsats, som fordras för
la.xering enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 }, avgöras med hänsyn litt hans
arbeisinsais under heta beskattningsåret i den skattskyldiges förvärvsverksamhei.

Bestämmelsen i 65 S andra stycket skall äga motsvarande
tillämpning i fall som avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps
ingående är därvid att jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter
äktenskapets upplösning eller att barn fötts eller - i fråga om sammanlevnad
som börjar efter barnets födsel - att sammanlevnaden börjar,

'Senaste lydelse 1960:172,

2. Bestämmelserna i 65 S andra
stycket och i anvisningspunkt 1 skola äga motsvarande tillämpning i fall som
avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps ingående är därvid att
jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter äktenskapels upplösning eller
att barn fölls eller - i fråga om sammanlevnad som börjar efter barnets födsel
- att sammanlevnaden börjar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 11

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i
beskattningshänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare
innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall, i den mån yrkande därom
framställs, den som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan
från ingången av är 1976,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 12

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 9 S 3
mom. och II S 1 mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

9S 3 mom, Ha makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i
riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och
beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomsl förstås inkomst Med A-inkomst förstås inkomst

av tjänst, dock icke periodiskt un- av tjänst, dock icke
periodiskt un

derstöd eller därmed jämföriig perio- derstöd eller därmed jämförlig perio

disk intäkt som avses i 31 S kom- disk intäkt som avses i 31 S kom

munalskaltelagen, samt inkomst av munalskattelagen, samt inkomst av

jordbruksfastighet och rörelse om jordbruksfastighet och rörelse om

den skattskyldige varit verksam i den skattskyldige varit verksam i

förvärvskällan i ej blott ringa om- förvärvskällan i ej blott ringa om

fattning. Med B'inkomst förstås öv- fiittning. Till A-inkomsi räknas även

riga inkomster. inkomst som beskattas enligi tredje

stycket av anvisningarna lill 52 kommunalskaltelagen.
Med B-inkomst förstås övriga inkomster, härunder inbegripet belopp som avses
I fjärde stycket av nämnda anvisningar. Beskattningsbar A-inkomst utgöres av
det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna
avdrag, föriustavdrag, grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som
avses i 2 mom, andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till
helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt
hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres
av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, beräknad
enligt 2 mom,, och den beskattningsbara A-inkomsten,

11 S

1 mom.'Äkta makar, som under I m o m.
Äkta makar, som under

beskattningsåret levt till.sammans,
beskattningsåret levt tillsammans,

'Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:770, Senaste
Ivdelse 1970:163. 'Senaste lydelse 1975:313.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. \91S/16:11 U

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

taxeras
en var för sin inkomst samt taxeras en var för sin inkomst, varvid

mannen därjämte för boets gemen- anvisningarna titt 52 kommunalskai-

samma inkomst. telagen (1928:370) äga motsvarande

liltämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 S 1 mom.
förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, mä
bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 S 2 mom. andra stycket sägs,
beräknas för vardera maken för sig. varvid bestämmelserna i 52 S 1 mom. Ijärde
och femte styckena kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning.

1 fall då endast ena maken har beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i
beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas
skatten enligt sjätte-nionde styckena.

Skatt
på beskattningsbar A-inkomsl beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst,
beräknas skatten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på
makarna efter förhällandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annal fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst
hos make, som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsien, med andra makens
beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 S I
mom. pä summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst.
Skatten på makarnas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter
förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna i 10 S
3 mom. skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster
icke överstiger 2 000 kronor, skola dessa ikomster vid tillämpning av detta
moment anses som A-inkomst,

Sammanlagda beloppet av skatt på makes
beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift pä den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till förordningen (1973:375) om ändring i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende
under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överiätelse
sker skall, i den mån yrkande därom framställs, den som återfått försäkringen
anses som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 14

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives alt 12 S I mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12
S

1
mom.* För äkta makar, som 1 mom. För äkta makar, som

under
beskattningsåret levt tillsam- under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga mans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för
makarna var för förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets gemensamma
förmö- sig. Har därvid skuld, som i 5 S av-genhei inräknas i mannens skat- ses,
helt eller delvis ej kunnat ul-teplikiiga förmögenhet. Har därvid nyttjas å den
därtill närmast beräl-skuld, som i 5 S avses, helt eller del- tigade makens
förmögenhet, må vis ej kunnat utnyttjas å den därtill bristen avräknas ä den
andra makens närmast berättigade makens förmö- förmögenhet, genhet, må bristen
avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skallskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt
18 är, och uppgår barnets lill statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara
inkomst till minst 100 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för
den skaltskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall
som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 S
bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet och fördelas på envar efter
hans skattepliktiga förmögenhet. Vad i 11 S 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och lillämpas första gången vid 1977 års taxering.

'Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:859. 'Senaste lydelse 1974:241.

s. 13 Kontrollera mot PDF

4
Förslag till

Lag
om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom
föreskrives att 1 och 2 SS skogskontolagen (1954:142)' skall ha nedan angivna
lydelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Fysisk
person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration till
ledning för taxering för inkomst har atl uppgiva intäkt av skogsbruk, mä
under de förutsättningar och i den ulsiräckning nedan stadgas erhålla
uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av
intäkten, som insatts ä särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla
uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet. Ej heller
tillkommer sädan rätt delägare i oskiftat dödsbo, pä vilket 53 S 3 mom.
fjärde stycket kommunalskattelagen tillämpas, för någon del av den inkomst
han åtnjutit av dödsboets verksamhet.

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst
har att uppgiva intäkt av skogsbruk, må under de förutsättningar och i den
utsträckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal och
statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som insatts ä särskilt konto i
bank (skogskonto). Rätt att erhålla uppskov, som nu sagts, tillkommer icke
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av den inkomst, han
åtnjutit av bolagets verksamhet. Ej heller tillkommer sädan rätt delägare i
oskiftat dödsbo, på vilket 53 S 3mom. fjärde stycket kommunalskaltelagen
(1928:370) tillämpas, för någon del av den inkomst han åtnjutit av dödsboets
verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas i fråga om inkomst, som taxeras enligt
tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen. Med bank avses i
denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt cen-

tralkassa för jordbrukskredit. Skatlskyldig mä för
ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra
insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna
bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må

uppskov med taxering
erhållas allenast för insättning å det först öppnade

kontot.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263.

Senaste
lydelse 1975:263.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 16

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse

2f Beträffande viss förvärvskälla mä uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den ä beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsäret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som
under beskattningsäret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i
punkt 11 av anvisningarna till 21 S kommunalskaltelagen, må uppskov jämväl
erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning
tillträtt ny mark och efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till
framlida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, mä för
beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit lill betalning, erhålla
uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för Uppskov må dock ej
åtnjutas för

högre belopp än som motsvarar den högre belopp än som motsvarar den

beräknade nettointäkten av den för- beräknade nettointäkten av den för

värvskälla, varifrån intäkten av värvskälla, varifrån intäkten av

skogsbruk härrör. skogsbruk härrör, eller - ifall då del

av
nettointäkten taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskattelagen
(1928:370)-den del av återstående nettointäkt som taxeras hos skatlskyldig som
är berättigad till uppskov. Har i förvärvskällan redovisats utdelning frän
samfällighet, som avses i 53 S I mom. första stycket O kommunalskattelagen
(1928:370), fär uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör frän inläkt av
skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför
sig på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den
skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gängen vid 1977 års taxering.

'Senaste
lydelse 1975:263.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 17

S
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna
lill 1 S lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

lill
1 S

l.Mnkomsi skall enligt denna lag anses hänföriig
lill visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest
motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande är.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten
inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att
inkomsten hänför sig lill minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för
åriig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig lill tio är.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 S 4 mom., skall
anses hänföra sig till del antal år den skattskyldige innehaft aktien eller
andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänföriig till det
antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederböriiga
avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 S 2 mom. vid
6)-8) samt i 3 S 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till del
antal är den skaltskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Har
skallskyldig älnjutii ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare
i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänföriig till den tid
han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänföriig till kortare
tid än den skaltskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit
delägare i bolaget, därest han sä yrkar och företer utredning om det antal år
vartill inkomsten hänför sig, eller eljest om det framstår säsom uppenbart atl
inkomsten hänför sig lill kortare lid.

Har jordbruk eller rörelse, som be- Har jordbruk
eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, drivits av den ena av
två makar, övertagits av den andra maken, skall övertagits av den andra maken,
skall denne, om han så yrkar, anses hava denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen bedrivit jordbruket eller
rörelsen

'Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:860. ' Senaste lydelse 1974:860.

2
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 77

s. 18 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

jämväl
under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning
att makarna dä voro laxerade med tillämpning av 11 S I mom. lagen om statlig
inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats
med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av
två makar, övertagils av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller
andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra
maken, och denne var ensam dödsbodelägare.

Förestagen lydelse

jämväl
under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning
atl makarna dä voro laxerade med tillämpning av 11 S 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning
av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel
i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits
av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband
med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var ensam
dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52
kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke till någon del
anses utgöra ackumulerad inkomst. Vad i nästföregående stycke stadgas om makar
skall i tillämpliga delar

gälla
även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna

bestämmelse. Vid skatteberäkning enligt 1 S skall
oskift dödsbo och den avlidne anses

som
en och samma skatlskyldig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången i fråga om 1977 års taxering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 19

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels atl 54 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 77 b S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 S

Har skatlskyldig eller annan
arbetsgivare än i 53 S 1 mom. tredje stycket sägs försummat att inbetala skatt
under rätt uppbördstermin, äger han atl senast den 18 i den månad, under vilken
terminen infallit, pä postanstalt inom rikel betala skatten med
skatteanvisning, varvid han skall eriägga särskild avgifl, utgörande för
skallebelopp om

högst 20 kronor ............ 20 öre

över 20
men icke över 50 " 50 "

50 " " över 100 " .............. 1 krona samt

över 100 " 1 " för

varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsett om inbetalning av skatt
avser en eller fiera skatteposler, vare högsta avgift etthundra kronor.

Sådan särskild avgifl skall dock

beträffande preliminär skall icke er

läggas av skatlskyldig som uppbär

pension enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring och för vilken ut

färdats debetsedel på preliminär B-

skatt.

Inbetalas skatt i den ordning, som Inbetalas
skatt i den ordning, som

i första slyckel sägs, skall postanstalt i första stycket
sägs, skall postanstalt lämna kvitto i enlighet med vad i lämna kvitto i
enlighet med vad i 53 S 2 mom. första stycket finnes 53 S 2 mom. första stycket
finnes föreskrivet samt därjämte förse skat- föreskrivet samt på kvittot ange
den teanvisningen med frimärke till be- eriagda särskilda avgiften. lopp,
motsvarande den eriagda särskilda avgiften.

Dä särskilda omständigheter därtill
föranleda, mä länsstyrelse förordna om återbetalning, helt eller delvis, av
avgift, som eriagts enligt bestämmelserna i denna paragraf

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 , 20

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

77 b.:

Har gift skatlskyldig icke i
föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan
inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52
kommunalskaltelagen (1928:370), är maken jämte den skaltskyldige
belalningsskyldigför skattebeloppet jämte restavgift. Beloppet får uttagas hos
maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom.

Makes ansvarighet enligt första
slyckel avser del belopp som utgör skillnaden mellan den skaltskyldige
debiterad skall på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som
skulle ha påförts den skattskyldige om denne Icke haft att erlägga skatt för
inkomst som avses I första stycket. Skatt, som har erlagts på annal sån än
genom indrivning hos den skattskyldiges make. anses i första hand avse annat
än inkomst enligi första stycket. 1 fråga om betalning av skatt enligt detta
stycke äga bestämmelserna i 23 mom. andra stycket motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 21

7
Förslag till

Lag
om ändring i ta.veringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)' dels att 26 S och 105 S 1
mom, skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas ett nytt
moment, 38 S 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26 S'

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
redovisas enligt bok-föringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst
vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är
föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storieken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt
fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet
justerats till överensstämmelse med de för den skaltemässiga
inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för
värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar
till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller
stiftelser av annat slag,

6) uppgifi om vad den skattskyldige i varor, penningar
eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annoriedes använt för
bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro
hänföriiga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den
skattskyldige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen
avdragits såsom resekostnader, i den män sådant belopp icke utgivits lill
anställda och upplagils å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock atl,
därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter
medgivande av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till
statlig inkomstskatt, mä lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig
till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet ä
rättigheter till leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra
inventarier, samt

10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda
avsättningar för framlida

garantiutgifter.

Redovisas inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder men utan
räkenskapsavslutning medelst vinst- och för-

'
Lagen omtryckt 1971:399, ,Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773, '
Senaste lydelse 1973:1058,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lustkonto,
skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad
ovai sägs.

Vid
redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighei skall gift
skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete I
föiyäiys-källan samt I övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning
av anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen (1928:370). Vad i denna
paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår
försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen
ä lager saml fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i 27 S sägs om
skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

38 S

4 m o m. Del åligger skattskyldig, vars make skall
taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 >)
kommunalskattelagen (1928:370), alt lämna denne de uppgifter om verksamheten
som behövs för beräkning av Inkomsten.

105 S

I m o m.' Finner kammarrätt eller regeringsrätten
vid prövning av besvär, alt taxering verkställts pä orätt ort eller underiåtits
pä rätt ort eller ej skett lill riktigt belopp, mä rätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderiig rättelse. Skatlskyldigs hela taxering må dock icke
höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären.
Ändras taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför atl inkomst eller
utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav
föranledd ändring vidtagas i den skatlskyldiges taxering för det förstnämnda
beskattningsäret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias frän
taxering därför att annan person i stället bort taxeras, mä rätten överfiytta
taxeringen pä denne.

Kammarrätt
eller regeringsrätten Kammarrätt eller regeringsrätten

äger
vid ändring i skattskyldigs tax- äger vid ändring i skattskyldigs taxering
besluta om härav påkallad rät- ering besluta om härav påkallad rättelse i
taxering, som avser den skatt- lelse i taxering, som avser den skatlskyldiges
make eller med make vid skyldiges make eller med make vid

'Senaste
lydelse 1973:1116.

opaginerad Kontrollera mot PDF

den
andres taxering. Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten
rörande taxering, som åsails avliden person eller hans dödsbo, och har
dödsboet tidigare befriats från att eriägga skatt på grund av taxeringen,
skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om
skattebefrielse i erforderlig män ändras.

Vidtager
kammarrätt eller regeringsrätten sädan ändring i fräga om taxering till
kommunal inkomstskatt inom viss kommun atl avdrag enligt 46 S 2 mom.
kommunalskaltelagen eller kommunall grundavdrag icke vidare kan helt
utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke framställts,
sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan föranledas av
bestämmelserna i 46 S 4 mom. eller 50 S 3 mom, andra stycket nämnda lag.

Nuvarande
lydelse

taxeringen
jämställd skatlskyldig, såvitt angår tillämpning av 46 S 3 mom., 48 S 2 mom.
eller 52 S I mom. kommunalskattelagen, 11 S 1 mom. lagen om statlig
inkomstskatt eller 12 S 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt eller avser
förutsättning för skattereduktion enligt 2 S 4 mom. uppbördslagen. 1 mäl angående
avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av
givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den
andres taxering.

Föreslagen
lydelse

taxeringen
jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämpning av 46 S 3 mom., 48 S 2 mom.,
52 S 1 mom. eller anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen, 11 S 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt eller 12 S 1 mom, lagen om statlig förmögenhetsskatt
eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 S 4 mom, uppbördslagen.
1 mäl angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av
givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgifi pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gängen vid 1977 års taxering.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 24

8
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives all 38 S lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

38
S'

Arbetsgivare
erlägger för varje är försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår ä summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit lill arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt
denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under aret understigit femhundra kronor,

Avgifl
erlägges icke för arbelsla- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för värd av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse lill den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381)om all

män försäkring, Avgifl erlägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut

givit lill hemmavarande barn för ar- givit till barn förarbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag

het i de fall avdrag för lönen ej far för lönen ej fär ske vid inkomsitax-

ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om avgift som belöper pä tid från och med den I januari
1976,

'
Lagen omtryckt 1962:408, ',Senaste lydelse 1975:317,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 25

9
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives alt 2 S lagen (1960:77) om
byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2S

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med
sju tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och
vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen
för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall
hänsyn icke tagas lill arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej
uppgått till femhundra kronor.

Avgift
erlägges icke för arbetsta- Avgifl erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all- i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all

män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut

givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn förarbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag

het i de fall avdrag för lönen ej far för lönen ej får ske vid inkomstlax-

ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller
vad därom särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, Jä
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid frän och med den 1 januari
1976,

'
Lagen omtryckt 1962:134, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793, ' Senaste
lydelse 1975:818,

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 26

10
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering

Härigenom föreskrives att 2 S lagen (1961:300) om
avgift för sjöfolks pensionering' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2S'

Avgift utgår för varje år ä vad arbetsgivaren
sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i 1 S 1 mom. första
stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i
penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen
skall bortses frän sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor,
och sjöman som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans Avgift erlägges
icke för sjömans lön vid sjukdom eller ledighet för lön vid sjukdom eller
ledighet för vård av sjukt barn eller med anled- vård av sjukt barn eller med
anledning av barns födelse till den del lö- ning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller för- nen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning,
som arbetsgivare äger äldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap, 16 S lagen
(1962:38l)om allmän kap. 16 S lagen (1962:381)om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare utgivit till för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört barn för arbete utfört i hans förvärvs-i hans
förvärvsverksamhet i de fall verksamhet i de fall avdrag för lönen avdrag för
lönen ej fär ske vid in- ej får ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för avgiften med
hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 S bestämda eller
eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats fär
tillämpas tidigast för året näst efter det är varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och lillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari
1976,

Lagen omtrycki 1968:612, Rubrikens lydelse
1975:952, 'Senaste Ivdelse 1975:952,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 27

11 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 kap. 3
S och 19 kap. 1 S lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

II kap. 3S Med inkomst av annat
förvärvsarbete avses

a)
inkomst av här
i riket bedriven rörelse;

b)
inkomst av här
belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c)
ersättning i
penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för
annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag
eller lagen (1954:243) om yrkesskade

försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning

eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder

i stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke
enligt 2 S är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första
stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,
som enligi tredje stycket av anvisningarna till 52 if kommunalskaltelagen
(1928:370) taxeras hos försäkrad vars make anses ha bedrivit rörelsen eller
brukat fastigheien. Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke
uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

19 kap, IS' Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för
varje år erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och
till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad utgivit såsom lön eller,

' Lagen omtryckt 1973:908, ' Senaste lydelse 1974:510,
'Lydelse enligt prop, 1975/76:46,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 28

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

där
fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten är för handen, annan
ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår
å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i
penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsoin lön
eller, där fall som avses i II
kap. 2 S andra stycket är för handen,
annan ersättning för utfört arbete, sedan frän nämnda summa dragits ett belopp
motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det
beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året.
Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full
arbetstid, räknas säsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit
anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande män. Det antal
arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid
fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket.
Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl
föranleda därtill, mä avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats
men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall
hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill
femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall
vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring, eller, där fräga är om arbete som utförts för
annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit
bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning
i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angär försäkringen för tilläggspension skall
vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sexliofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt II kap. 2 S tredje eller fjärde stycket icke räknas
säsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift
eriägges icke för arbelsla- Avgifl erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för värd av
sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns
födelse lill den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som
arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 S.
Av- äger uppbära enligt 3 kap, 16 S, Avgift erlägges ej heller för lön som ar-
gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
betsgivare utgivit till barn för arbete barn förarbete utfört i hans förvärvs-
utfört i hans förvärvsverksamhet i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

verksamhet
i de fall avdrag för lönen ej fär ske vid inkomsttaxeringen eller för
ersättning för vilken bevillningsavgift eriagts enligt lagen (1908:128 s. 1)
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Föreslagen lydelse

de
fall avdrag för lönen ej fär ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning
för vilken bevillningsavgift eriagts enligt lagen (1908:128 s, I) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgifi på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fräga om beräkning av inkomst och avgift för tid från och med
den 1 januari 1976,

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 30

12 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives atl 2 och 4 SS lagen
(1968:419) om allmän arbetsgivaravgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med
belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad. 1 fråga om sjöman som avses i I S 1 mom. första stycket lagen (1958:295)
otn sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4 S andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till
arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller
arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 S andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift eriägges
icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn
eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning
eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger
uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 S
lagen om allmän för- i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges
ej heller för säkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till hem- lön som arbetsgivare utgivit till barn mavarande barn för
arbete utfört i för arbete utfört i hans förvärvsverk-hans förvärvsverksamhet i
de fall av- samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej får ske vid
in- får ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

4S' Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk
person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt komst av annat
förvärvsarbete enligt

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:774. ' Senaste lydelse 1975:953. '
Senaste lydelse 1975:315.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 S lagen (1962:381) om all- 11 kap. 3 S lagen
(1962:381) om all

män försäkring i form av inkomst män försäkring i form av inkomst

av här i rikel bedriven rörelse eller av här i riket bedriven rörelse, in-

inkomst av här belägen jordbruks- komst av här belägen jordbruksfas-

fastighet som brukas av honom, er- tighet som brukas av honom ellerså-

lägger allmän arbetsgivaravgift om dan inkomst av rörelse eller jordbruks

inkomsten av annat förvärvsarbete fastighet som avses i andra stycket av

överstiger 18 000 kronor. Avgiften är nämnda lagrum, erlägger allmän ar-

fyra procent av den del av inkomsten betsgivaravgift om inkomsten av an-

som överstiger nämnda belopp. Av- nat förvärvsarbete överstiger 18 000

gift erlägges icke i den män arbets- kronor eller det lägre belopp som följer

givare har alt erlägga allmän arbets- av fjärde stycket. Avgiften är fyra

givaravgift för inkomsten enligt 2 S procent av den del av inkomsten

denna lag. som överstiger nämnda belopp. Av-

gift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att eriägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 S denna lag. Till grund för
beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall
läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskall avseende nämnda
är. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall
inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som
närmast föregått taxeringsåret. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
icke uppgått till femhundra kronor för är tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första
Slyckel från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena
maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgifl erlägges för inkomst
av sådan verksamhei, om inkomsten överstiger en för makarna gemensamt belopp
av 18 000 kronor. Delta belopp fördelas mellan makarna i förhållande lill
storieken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan
inkomst enligt Jörsta styckcl. erlägges avgifl JÖr sådan inkomst, om den
överstiger 18 000 kronor minskal med den del av makarnas gemensamma avgifisfria
belopp som liUgodoräknais honom.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 32

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Med
makar likställas personer som avses i 65 sista stycket kommunalskaltelagen
(1928:370) Avgift eriägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 S första
stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid frän och med den 1 januari
1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom
föreskrives att 2 S lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger ärligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning frän
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Avgift
eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

2S'

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit lill barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fräga om avgift som belöper pä tid från och med den 1 januari
1976.

'Lydelse enligt prop, 1975/76:46, 3 Riksdagen 1975/76. 1
saml. Nr 77

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 34

14
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 3S lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3S'

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetarskyddsavgift
med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses
vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

Avgifl
eriägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all

män försäkring. Avgift erlägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut

givit lill hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag

het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsttax-

ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid frän och med den 1 januari
1976.

'Senaste
lydelse 1975:321,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 35

15
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 S lagen (1973:372) om
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2S'

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetsgivaravgift med
belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön lill arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersäitning för utfört
arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses
vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap.
2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för
handen.

Avgift eriägges icke för arbetsta- Avgift eriägges
icke för arbetsta

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all

män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut

givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag

hel i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsltax-

ske vid inkomsttaxeringen, eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fräga om avgift som belöper ,på tid från och med den 1 januari
1976.

' Senaste lydelse 1975:322,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 36

16
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom föreskrives att 2S lagen (1975:335) om
arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2S

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetsgivaravgift med
belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört
arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap.
2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för
handen.

Avgift
erlägges icke för arbetsta- Avgift eriägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap, 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all

män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut

givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhei i de fall avdrag

het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsitax-

ske vid inkomsttaxeringen, eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. dä
lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari
1976,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 37

17
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrives alt 2 S lagen (1975:358) om
vuxenutbildningsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2S

Arbetsgivare erlägger åriigen
vuxenutbildningsavgift med belopp som motsvarar 0,15 procent av summan av vad
arbetsgivaren under året har utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i
naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S
andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan
ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses
vid beräkningen från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap, 2 S andra
stycket sista punkten lagen om allmän försäkring föreligger.

Avgift
erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om all

män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej

heller för lön som arbetsgivare har heller för lön som arbetsgivare har

utgivit till hemmavarande barn för utgivit till barn för arbete utfört i

arbete utfört i hans förvärvsverk- hans förvärvsverksamhei i de fall av-

samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej fär ske vid in

lär ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas ; fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari
1976.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/16:11 38

18
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives atl 7 S lagen (1975:380) om
delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7S

För finansiering av delpensionsförsäkringen
erlägger arbetsgivare åriigen socialförsäkringsavgift som motsvarar 0,25
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön lill
arbetstagare hos honom i pengar eller som naturaförmåner i form av kost eller
bostad eller, i fall som avses i 3 kap, 2 S andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap,
2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för
handen.

Avgift
eriägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns
födelse till den del ledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar
sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som
arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 S,
Av- äger uppbära enligt 3 kap. 16 S. Avgift erlägges ej heller för lön som ar-
gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
betsgivare utgivit till barn för arbete barn för arbete utfört i hans förvärvs-
utfört i hans förvärvsverksamhet i verksamhei i de fall avdrag för lönen de
fall avdrag för lönen ej får ske ej får ske vid inkomsttaxeringen. vid
inkomsttaxeringen.

Avgiften
skall ingå lill en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Med arbetsgivare avses den som enligt 19 kap. 1 S
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift til! sjukförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976,
Avgiftsbesiämmelserna i 7 S lillämpas från och med januari 1976. Avgiften utgör
för kalenderåret 1976 0,125 procent av avgiftsunderlaget.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 39

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-11-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist,
Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 14 april 1972 tillkallade jag sakkunniga' att se över
skattesystemet m. m. (1972 års skatteutredning. Fi 1972:02),

Skatteutredningen har i september
1975 avläinnat delbetänkandet (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskatlning, 1
betänkandet föresläs att make, som arbetat i andre makens jordbruk eller
rörelse minst 600 timmar per år, skall beskattas för den del av nettointäkten
av förvärvskällan sam motsvarar marknadsmässigt vederiag, dock högst en
tredjedel av nettointäkten. Om makarna bedrivit verksamheten gemensamt skall de
beskattas med hänsyn till värdet av sina insatser i förvärvskällan. En
förutsättning för rätt att dela upp inkomsten är i princip att den medhjälpande
makens arbetsinsats skett utom bostaden. Vidare föreslås att avdragsrätten för
lön till egna barn begränsas. Förslagen är samordnade med
företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) förslag i motsvarande delar beträffande
fämansbolagen (SOU 1975:54),

I socialförsäkrings- och
avgiftshänseende skall makes andel av nettointäkten behandlas som inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Medhjälpande make skall således påföras
egenavgifter för sjukförsäkring m, m.

Dåvarande riksdagsledamoten Erik
Brandt, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, professorn Osborne
Barlley (fr. o. m. den 1 april 1974). kanslirådet Gunnar Björne,
riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg (fr. o. m. den 29 juni
1974). riksdagsledamoten Carl-Henrik Hermansson, direktören Nils Holgerson (fr.
o. m. den 26 februari 1975). riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Valter Kristenson.
Eric Krönmark och Ingemar Mundebo samt förbundsordföranden Sune Ti-detell.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 40

samt
allmän arbetsgivaravgift. Den andre maken föreslås ansvara för att medhjälpande
makes avgifter och skatter verkligen betalas.

Förslagen om rätt till inkomstuppdelning och
individuell beskattning medför att nuvarande merbelastning pä grund av faktisk
sambeskattning nästan helt undviks vid lägre inkomster och reduceras väsentligt
vid högre inkomster. - De nya reglerna föresläs bli tillämpliga redan pä 1976
års inkomster.

Förslagen är inte enhälliga. Ledamöterna Andersson
och Mundebo har reserverat sig mot kravet pä att medhjälpande makens
arbetsinsats skall ha skett utom hemmet och mot begränsningarna av
avdragsrälten för lön till barn. Även ledamoten Krönmark har reserverat sig
häremot. Han har dessutom förordat atl kravet på arbetstidens längd sätts till
400 timmar per är. Ledamoten Hermansson anser i reservation att den faktiska
sambeskattningen är en fråga som bör lösas i samband med att slutgiltiga
reformförslag pä skattepolitikens område läggs fram. 1 vart fall anser han att
en spärr borde föras in mot alltför stora skattelättnader som en följd av den
föreslagna reformen.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts
av kammarrätten i Stockholm,riksförsäkringsverkel(RFV), riksskatteverket (RSV),
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och
Västerbottens län. Familjeföretagens förening. Föreningen auktoriserade
revisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Företagares
riksförbund. Svenska revisorsamfundet (SRS), Sveriges advokatsamfund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund (SIF),
Svenska kommunförbundet. Taxeringsnämnds-ordförandenas riksförbund (TOR),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) saml Fredrika-Bremer-förbundet.

SAF och SIF har avgett gemensamt yttrande. LRF har
åberopat yttrande av Lantbrukarnas skaltedelegation. Föreningen auktoriserade
revisorer, LO och SRS har i tillämpliga delar hänvisat till sina yttranden över
förelags-skatteberedningens delbetänkande (SOU 1975:54) Fämansbolag.

2 Gällande ordning

2.1
Inledning

Genom 1970 års skallereform infördes en individuell
beskattning av makars arbetsinkomster, s. k. A-inkomst. Hit räknas bl. a.
inkomst av jordbruk och rörelse om den skaltskyldige varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Särbeskattningen genomfördes dock
inte fullt ut. Fortfarande sambeskaltas makars kapitalinkomst m. m., s. k.
B-inkomst. Även en annan form av sambeskattning kvarstod efter 1970 års reform.
Skatt-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 41

skyldig
som i förvärvsverksamhet utgett lön till make har nämligen inte rätt till
avdrag för denna lön. En skattskyldig, som bedriver jordbruk eller rörelse med
hjälp av make blir således beskattad för hela inkomsten av förvärvskällan.
Detta kallas faktisk sambeskatlning.

Avdragsförbud finns även för vissa
löneutbetalningar lill den skattskyldiges barn. Är barnet under 16 är medges
inget avdrag. Om barnet är mellan 16 och 18 år kan avdrag medges i vissa fall.

Faktisk sambeskattning sker om verksamheten drivs i
förvärvskälla som ägs av en av makarna. Om verksamheten i stället drivs i
bolagsform eller makarna tillsammans äger det jordbruk eller den rörelse som de
driver kan inkomstuppdelning ske.

Den faktiska sambeskattningen återverkar även pä
socialförsäkringsför-mäner och avgiftsskyldighet. 1 de fall faktisk
sambeskattning äger rum blir enbart den av makarna som stär för verksamheten
berättigad till exempelvis ATP. Likaså får denne make svara för hithörande
avgifter.

Problemen kring den faktiska sambeskattningen har
under årens lopp behandlats av fiera statliga utredningar, nämligen
sambeskattningssakkun-niga (SOU 1949:47), 1949 års skatteutredning (SOU
1951:51), 1957 års sam-beskattningsrevision (SOU 1959:13), allmänna
skatteberedningen (SOU 1964:25) och familjeskalteberedningen (Ds Fi 1969:4 och
5). Framlagda förslag har inte föranlett lagstiftning beträffande den faktiska
sambeskatlningen som sådan. Däreinot har man sökt att i viss mån kompensera här
aktuella skattskyldiga genom bl. a. förvärvsavdrag.

2.2
Beskattningen av makar

De grundläggande bestämmelserna för
inkomstbeskattningen av makar finns i 52 och 65 SS kommunalskattelagen
(1928:370), KL. Motsvarande bestämmelser finns i 3 och 11 SS lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. Si.

Enligt 52 S 1 mom. KL beskattas makar, som levt
tillsainmans under beskattningsåret, var och en för sin inkomst. För
sammanlevande makar gäller sedan vissa särskilda skatteregler. Har makarna
däremot under beskattningsåret levt åtskilda behandlas de enligt 52 S 2 mom.
KL vid taxeringen inte som gifta utan som av varandra oberoende skattskyldiga.

Enligt 65 S KL tillämpas bestämmelserna för ogift
del beskattningsår då äktenskap ingås. Beskattningsreglerna för makar tillämpas
även det år dä äktenskapet upplöses genom ena makens död. Bestämmelserna om
gift skattskyldig tillämpas även i fräga om ogifta som lever tillsammans, om
de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Enligt 20 S andra stycket KL och 2 S Si medges inte
avdrag för värdet av arbete som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av hans make. Detta gäller även om lön faktiskt utbetalats till den
medhjälpande maken pä grund av anställningsavtal eller därför att denne eljest
enligt civilrättsliga

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/16:11 42

regler
har rätt till ersättning. Maken beskattas i sådant fall inte för den lön eller
ersäitning som kan ha utgått.

Även i fråga om makar som lever åtskilda torde
avdragsförbudet i regel upprätthållas och detsamma är fallet beträffande
utbetalningar under det år äktenskap ingås. Inte heller medges avdrag för lön i
fråga om sådana ogifta personer som enligt 65 S KL behandlas som gifta
skattskyldiga.

Avdragsförbudet i 20 S KL gäller dock inte de fall
där båda makarna kan sägas stå för verksamheten. Vardera maken beskattas då för
den del av inkomsten från förvärvskällan som tillkommer honom. Det föreligger
inte något hinder mot avdrag för lön om verksamheten utövas genom aktiebolag
eller handelsbolag. Om således make är anställd i ett sådant bolag som ägs av
andre maken har bolaget rätt att på vanligt sätt göra avdrag för lön och denna
beskattas då också hos mottagaren.

Förvärvsavdrag enligt 46 S 3 mom, KL och 4 S 2 mom.
Si medges även i de fall då makar, som har hemmavarande barn under 16 år,
förvärvsarbetar under sådana förhållanden att faktisk sambeskatlning skall ske.
En förutsättning är dock att inkomsten för den make som står för verksamheten
utgör A-inkomst, Avdrag medges då med belopp motsvarande värdet av den
medhjälpande makens arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.

Av betydelse för de faktiskt sambeskattade är
vidare reglerna om s. k. skattereduktion i 2 S 4 mom, uppbördslagen (1953:272),
UBL, Skattereduktion medges med 1 800 kr,, om den skatlskyldiges make saknar
statlig taxerad inkomst. Skattereduktionen trappas av om den andre maken har
sådan inkomst och upphör när denna uppgår till 4 500 kr. Om således den
med-hjälpande maken saknar eller bara har obetydlig skattepliktig inkomst är
den make som står för verksamheten berättigad till skattereduktion.

I 20 S KL finns en spärr även för andra
utbetalningar till make, såsom periodiskt understöd. Lagrummet kompletteras med
regler i punkt 5 av anvisningarna till 46 S KL. Avdrag medges inte för
periodiskt understöd till mottagare i givarens hushåll. För att belopp som
utgivits till make eller förutvarande make skall vara avdragsgillt fordras
dessutom att underhållsskyldigheten blivit reglerad mellan makarna.

2.3
Socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldighet

När makar arbetar tillsammans i jordbruk eller
rörelse har vid sjukförsäkringen hittills tillämpats i viss mån andra
principer än vid inkomsttaxeringen. Således har även vid faktisk
sambeskattning vardera makens inkomstandel behandlats som inkomst av annat
förvärvsarbete och kunnat grunda rätt till sjukpenning.

Fr, o, m. inkomståret 1976 kommer
sfukförsäkringsavgifi atl utgå med 8 % av försäkrads inkomst av annal
förvärvsarbete än anställning. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget
läggs enligt 19 kap, 2 S andra stycket jämfört med 11 kap, 4 S lagen (1962:381)
om allmän försäkring. AFL, den

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 43

försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. 1'fråga om
faktiskt sambeskattade påförs endast den make som stär för verksamheten
sjukförsäkringsavgift och hela inkomsten inräknas i princip i
avgiftsunderlaget.

Reglerna om faktisk sambeskattning
får direkt betydelse för makarnas ATP-förmåner. Till grund för beräkningen av
pensionsgrundande inkomst ligger enligt 11 kap, 4 S AFL taxeringen till statlig
inkomstskatt. Vid faktisk sambeskattning beräknas pensionsgrundande inkomst och
pensionspoäng bara för den make som står för verksamheten. Motsvarande gäller
vid beräkning av ATP-avgifi (19 kap. 3 S tredje stycket AFL). Avgiften kommer
för inkoinståret 1976 att utgå med W % av pensionsgrundande inkomst. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst undantas de inkomstdelar som understiger
ett basbelopp eller överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Hos den make som står för
verksamheten uttas även socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen.
Avgiften beräknas på hela inkomsten och utgår år 1976 med 6,2 %. Vidare uttas
allmän arbetsgivaravgifi pä den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr. med
4 96.

Enligt lagen (1973:370) om
arbeislöshetsförsäkring kan numera både egen företagare och den som uteslutande
arbetar för sin make omfattas av försäkringen. När makar arbetar tillsammans i
en förvärvsverksamhet är deras rätt lill försäkringsskydd inte beroende av hur
inkomsten beskattas utan sammanhänger med deras faktiska arbetsinsatser i
verksamheten. Detta gäller även vid tillämpning av lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd. Make som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa fär betala
egenavgift till kassan enligt vanliga regler. Även om en make betraktas som
arbetsgivare till den andra blir han däremot inte avgiftsskyldig enligt lagen
(1973:372) om arhetsgivaraygifi till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbclsmark-nadssiödei (3 S nämnda lag jämförd med 19 kap. 1 S fiärde stycket
AFL).

Vid faktisk sambeskattning tas inte
ut arbetsgivaravgift till vrkcs.skade-JÖrsäkriiigen, arbelar.skyddsavgifi eller
löncgaraniiavgift.

2.4 Föräldrar och barn

Enligi 20 S andra stycket KL och 2
S Si medges inte avdrag för värdet av arbete, som i skattskyldigs
förvärvsverksamhet utförts av hemmavarande barn under 16 år, 1 fråga om barn
mellan 16 och 18 år får avdrag ske endast om barnet anses tillhöra
arbetspersonalen. Så blir fiillet om barnet haft en så stor skattepliktig
inkomst att skatteplikt inträder enligt 51 S KL, vilket innebär att barnet
måste ha en beskattningsbar inkomst på minst 100 kr. Inkomsten behöver dock
inte ha förvärvats av barnet genom eget arbete.

För lön till barn över 18 år finns
inga särskilda regler i skattelagarna. Vid taxeringen kan dock sådant avdrag
begränsas till vad som är skäligt med hänsyn till barnets arbetsinsats och
övriga omständigheter.

Som tidigare sagts medges inte avdrag för periodiskt
understöd till mot-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 44

tagare
i givarens hushåll. Begränsningarna i avdragsrätten för lön till egna barn kan
således inte kringgås genoin periodiskt understöd så länge barnen är
hemmavarande. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till mottagare
under 18 år eller vars utbildning inte är avslutad (punkt 5 av anvisningarna
till 46 S KL). Ett begränsat undantag frän avdragsförbudet finns i 46 S 2 mom.
första stycket 4) KL, soin medger avdrag med högst

2 500
kr. per barn och år för underhåll till icke hemmavarande barn under

18 år, 1 vissa fiill kan avdrag medges även om barnet är äldre.

3 Företagsskatteberedningens
delbetänkande Fåmansbolag (SOU

1975:54)

Om makar driver en verksamhet i bolagsform sker som
nämnts ingen faktisk sambeskatlning ulan en inkomstuppdelning kan ske med
skatte-mässig verkan.

Företagsskatteberedningen har i sitt betänkande
konstaterat att åtskilliga fåmansbolag torde ha bildats för att uppnå
skattefördelar genom oriktig uppdelning av inkomster på familjemedlemmar och
andra närstående. Detta gäller i hög grad verksamhet som är hänföriig till
gruppen fria yrken men har även varit påtagligt beträffande bolag som bildats
för administration och redovisning av inkomst av tillfälliga uppdrag och
extrasysslor samt även rena anställningsinkomster. Även hos bolag som är att
betrakta som företag i gängse mening har funnits en benägenhet att dela upp
inkomsten på delägarens familjemedlemmar.

En mycket klar tendens har kunnat konstateras att
till make föra över inkomster som vida överstiger rimlig ersättning för utfört
arbete.

Beredningen har ansett det nödvändigt att regler
införs som motverkar oriktig uppdelning av bolagsinkomst mellan delägare och
närstående. Detta gäller i första hand mellan makar, men även mellan makar och
barn. Förslagen avser lön från aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening.

Beträffande lön lill delägares make föreslär
beredningen begränsningsregler som skall gälla när en delägare men inte hans medhjälpande
make på grund av anställningsavtal, aktieinnehav eller på annan grund har en
ledande ställning i bolaget. För att lön och andra förmåner skall beskattas
hos medhjälpande make bör krävas att denne arbetat i bolaget minst 600 limnutr
under kalenderåret. Arbetet skall dessutom vara föriagt lill fast driftställe
litanior bostaden. Om dessa förutsättningar föreligger får viss lön taxeras hos
medhjälpande make. Lönen fär dock inte överstiga markiiadsmässigi vederlag och
inte heller en ircdjedel av makarnas sammanlagda inkomster från bolaget.
Belopp, som i enlighet med det sagda inte skall beskattas hos biträdande make,
taxeras hos delägaren. Begränsningsreglerna skall tillämpas även på
skattskyldiga som sammanbor under äkicnskapsliknandc former. När förutsättningar
för inkomstuppdelning inte föreligger men medhjälpande make ändå gjort viss
arbetsinsats på bolagets lästa driftställe, skall andra

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 45

maken
- om makarna har barn under 16 år - få förvärvsavdrag med högst 1 000 kr.
enligt samma regler som f n. gäller vid faktisk sambeskatlning. 1 fråga om lön
lill barn föreslås att begränsningsreglerna i 20 S KL utsträcks att gälla även
i fåmansbolagsfallen. Detta innebär atl barn som är under 16 år ej självt
beskatias för lön från bolaget. Är barnet mellan 16 och 18 år taxeras det för
lön från bolaget under förutsättning att det har sä stora inkomster alt
skatteplikt inträder enligt 51 S KL. 1 den män barnet inte skall beskattas,
taxeras den av makarna som har störst inkomst från bolaget för barnets lön frän
bolaget eller den del av denna lön som överstiger mark-nadsmässig ersättning.
Beträffande lön lill barn över 18 år har beredningen inte funnit tillräckliga
skäl att ytteriigare utvidga begränsningsreglerna, närmast med tanke på
nuvarande möjligheter för skattemyndigheterna att ingripa mot oriktig
lönesäitning.

4 Skatteutredningens förslag 4.1 Inledning

Utredningen har uppskattat antalet familjer som
inkomståret 1973 var föremål för faktisk sambeskattning till 140000, varav 60
000 jordbrukarfamiljer och 80 000 förelagarfamiljer. Av dessa beräknas cirka
105 000 ha haft en sammanräknad inkomst understigande 40 000 kr.

Den faktiska sambeskattningen kan leda till att
makar som arbetar tillsammans i en förvärvskälla fär betala högre skatter och
avgifter än de skulle göra om inkomsten fördelades mellan dem efter deras
arbetsinsatser. Utredningen framhåller att, med de beskattningsregler som
gäller inkomståret 1976, viss skatte- och avgiftsökning inträder när
familjeinkomsten uppgår till ca 30 000 kr, Merbelastningen får dock betydelse
först vid inkomster på ca 40 000 kr. Frågan har således enligt utredningen
egentlig betydelse för ca 35 000 familjer.

För att bedöma den faktiska sambeskattningens individuella
betydelse för inkomstbeskattning och avgiftsuttag har de skatter och avgifter,
som makar enligt nuvarande regler betalar vid faktisk sambeskattning, jämförts
med de skatter och avgifter som skulle utgå om inkomsten i stället vid
beskattningen fördelades med hänsyn till makarnas arbetsinsatser. Jämförelsen
bygger på beskattningsreglerna för inkomståret 1976. Beräkningarna avser makar
utan sidoinkomster. Utredningen anger två huvudaliernativ för en
särbeskaltning.

Enligt det ena alternativet behandlas makarna som
arbetsgivare/anställd. Detta anställningsalternativ innebär att beskattning och
avgiftsuttag sker efter i princip samma regler som om den medhjälpande maken
tagit anställning hos utomstående och ersatts av annan arbetskraft med lika
stor lön.

Enligt
det andra alternativet - delägaralternativet - behandlas makarna

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 46

som om de gemensamt bedrev verksamheten .dvs, som om b å da var del ä gare
i r ö relsen eller jordbruket.

Av utredningens material framg å r att den faktiska sambeskatlningen -utom vid de
allra l ä gsta inkomsterna - medf ö r en merbelastning vid j ä mf ö relse med b å de anst ä llningsalternativet
och del ä garalternativet. F ö r makar med barn och med en familjeinkomst p å 60 000 kr. varierar merbelastningen mellan 1 048
kr, och 5 104 kr, vid j ä mf ö relse med anst ä llningsalternativet och mellan 1
031 kr, och 3 983 kr, vid j ä mf ö relse med del ä garalternativet,

1 dessa belopp ing å r
samtliga de egenavgifter och arbetsgivaravgifter som kommer i fr å ga vid faktisk sambeskattning respektive de b å da j ä mf ö rel-sealternaliven. Utredningen har ä ven ber ä knat
den merbelastning som f ö rorsakas av faktisk sambeskattning
med bortseende fr å n ATP-avgifterna (egenavgifter och
socialf ö rs ä kringsavgifter). Storleken av dessa avgifter har direkt samband med f ö rs ä kringsf ö rm å nerna. En
avgifts ö kning motsvaras allts å i princip av en f ö rst ä rkning av ATP-f ö rm ä nerna och
utg ö r d å inte n å gon "merbelastning" i egentlig
mening. Vid en s å dan j ä mf ö relse uppkommer ingen mer
betydande merbelastning f ö rr ä n vid familjeinkomster p å
drygt 40 000 kr. N å gon genomg å ende skillnad f ö religger
inte mellan de b å da s ä rbeskattningsalternativen.

Utredningen har ä ven
belyst den faktiska sambeskatlningens konsekvenser f ö r socialf ö rs ä kringsskyddet. Fr å gan
har st ö rst betydelse f ö r ATP, Sjukf ö rs ä kringen ber ö rs
inte i samma ulsir ä ckning eftersom sjukpenninggrundande
inkomst i dag kan tillgodor ä knas ä ven medhj ä lpande
make. D ä remot f ö rv ä rvar inte
medhj ä lpande make n å gon r ä tt lill egen
å lderspension enligt ATP, Å andra sidan blir å lderspensionen f ö r den andre maken vanligen st ö rre vid faktisk sambeskattning ä n vid s ä rbeskaltning.
Motsvarande g ä ller betr ä ffande hustruns r ä tt
till ä nkepension i de fall d å mannen st å r
f ö r verksamheten.

Makarnas sammanlagda å lderspension enligt ATP - och ä ven deras totala ATP-avgifter - blir st ö rre vid faktisk sambeskattning ä n vid s ä rbeskaltning
s å l ä nge deras inkomst inte ö verstiger
8,5 g å nger basbeloppet. Detta sammanh ä nger med att den del av inkomsten som understiger
ett basbelopp inte ä r pensions- eller avgiftsgrundande
saml alt man vid faktisk sambeskattning bara g ö r elt men vid s ä rbeskaltning tv ä basbeloppsavdrag. Vid familjeinkomst ö verstigande 8,5 g å nger
basbeloppet blir resultatet det motsatta,

4,2 Beskattningen av makar

4.2.1 Allm ä nna ö verv ä ganden

Genom 1970 å rs skattereform skedde i princip en ö verg å ng till
individuell beskattning av makars arbetsinkomst. Sambeskattningen beh ö lls endast i begr ä nsad
omfattning bl, a, i fr å ga om kapitalavkastning, S ä rbeskattningen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 47

infördes
inte heller beträffande arbetsinkomster som förvärvas av en make vilken
biträder i den andre makens förvärvsverksamhet.

Utredningen erinrar om atl övergången till en i
princip individuell beskattning av makars arbetsinkomster motiverades av såväl
rättviseskäl som arbetsmarknadspolitiska skäl. Dåvarande sambeskattning ansågs
ha sin grund i en gången lids arbetsförhållanden.

Den beroendeställning som sambeskatlningen gett den
gifta kvinnan borde inte längre accepteras. En beskattning av arbetsinkomsten
oberoende av kön och civilstånd skulle underlätta för gift kvinna, som gjort
uppehåll i sitt förvärvsarbete, att återinträda i förvärvslivet och skulle göra
hennes beskattning oberoende av storleken av mannens inkomst. Samtidigt syftade
den individuella beskattningen till att åstadkomma en rättvisare fördelning av
skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare.

Utredningen har enligt sina direktiv haft all utgå
ifrån att den är 1970 antagna individuella beskattningsprincipen kommer att
bestå. Enligt utredningen talar fiera av de skäl, som motiverade alt denna
princip fördes in, även för någon form av särbeskaltning i de fall då faktisk
sambeskattning sker. Inkomsten av verksamheten utgör helt eller delvis ett
resultat av båda makarnas arbetsinsatser och enligt civilrätlsliga regler kan
medhjälpande make ha rätt till viss andel av inkomsten. Man pekar även på det
förhållandet att skatte- och avgiftsbelastningen blir större för makar som är
föremål för faktisk sambeskatlning än för ogifta, som arbetar tillsammans i en
förvärvskälla, eller för makar, som arbetar i olika förvärvskällor. Den
faktiska sambeskattningen medför en merbelastning som kan bli betydande vid
familjeinkomster över 40 000 kr.

Utredningen erinrar också om att avdragsrätten för
premie för makes pensionsförsäkring numera upphört och att ytterligare
begränsningar i avdragsrätten nyligen föreslagits av
livförsäkringsskattekommittén (SOU 1975:21). Vid faktisk sambeskatlning kan
medhjälpande make i regel inte utnyttja sin rätt till avdrag för premie för
egen pensionsförsäkring, vilket således minskar möjligheterna till tryggad
pensionering. Medhjälpande make förvärvar inte heller genom sitt arbete någon
rätt lill egen ATP, Detla kan vara en väsentlig olägenhet t, ex. efter
äktenskapsskillnad. Enligt utredningen har medhjälpande maken ett befogat
anspråk på att få möjlighet att genom sitt arbete åt andra maken förvärva egen
pensionsrätt.

Flera skäl kan alltså enligt utredningens mening
anföras för att söka medge någon form av inkomstuppdelning om båda makarna
verkligen gjort arbetsinsatser i enderas förvärvsverksamhet. Samtidigt måste
man emellertid beakta att makar i ett särbeskattningssystem kan skaffa sig
obehöriga skatteförmåner genom att fördela inkomsten på elt sätt som inte
svarar mot arbetsinsatserna. Detta har också tidigare varit den främsta orsaken
till att inte upphäva den faktiska sambeskattningen. Utredningen erinrar om att
företagsskatteberedningen ansett sig kunna konstatera att skattskyldiga i
betydande omfattning sökt skaffa sig obehöriga skattevinster genom oriktig

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 48

fördelning av bolagsinkomster pä familjemedlemmar och
andra närstående. Vid en reform måste man således tillse att det inte öppnas
möjligheter lill samma slags missbruk som förekommit i fåmansbolagsfallen;
reglerna om inkomstuppdelning och särbeskattning måste göras relativt
restriktiva.

1 betänkandet erinras om alt
beskattningsresultatet för makar som gemensamt bedriver förvärvsverksamhet i
hög grad beror av företagsform. Faktisk sambeskattning sker, om den ena maken
slår för en verksamhet som bedrivs under enskild firma och den andra maken har
ställning som medhjälpare. Inkomstuppdelning och särbeskattning medges däremot
om makarna står för verksamheten (enkelt bolag) eller denna bedrivs av makarna
genom juridisk person (handelsbolag, aktiebolag).

Enligt utredningen framstår det
därför som angeläget att nya regler ges en sådan utformning att
beskattningsresultat i görlig mån inte påverkas av förelagsformen. Delta
neutralitelskrav kan enligt utredningen anföras som ett ytterligare skäl för
att söka medge inkomstuppdelning för faktiskt sambeskattade makar. Kravet på
neutralitet innebär också att inkomstuppdelning inte bör ske i större
utsträckning i dessa fall än vid verksamhet som bedrivs i enkelt bolag eller
genom handelsbolag och aktiebolag. Utredningen har också sökt utforma sina
särbeskatlningsregler sä att de inte ger större möjligheter till
inkomstuppdelning än de regler företagsskatle-beredningen föreslagit för
fåmansbolagsfallen,

4.2.3 Förslagens tillämpningsområde

Utredningens förslag bygger pä att
den ene maken i princip skall beskattas för hela inkomsten om inte den andra
gjort en viss minsta arbetsinsats i verksamheten. Reglerna är avsedda för de s,
k. medhjälparfällen. där den ene maken framstår som den egentlige företagaren
och den andra maken haft en mer biträdande funktion. Reglerna är däremot inte
tillämpliga om båda makarna verkligen utövar eller står för verksamheten, s. k.
gemensam verksamhet.

Avgörande för gränsdragningen skall
vara alt den ene maken framstår som den egentlige företagaren. Är så fallet
föreligger ett medhjälparfall. Den omständigheten att båda makarna äger del i
förvärvskällan medför inte atl gemensam verksamhet skall anses vara för handen.
Om nämligen den ena maken med hänsyn till sin arbetsinsats, företagsledning, utbildning
m, m. är den som i realiteten står för verksamheten, bör han trots den delade
äganderätten vid beskattningen kunna anses ensam driva verksamheten och andra
maken behandlas som medhjälpare. Sädana regler är enligt utredningen nödvändiga
föratt man inte skall öppna möjligheter för makarna att genom en så pass enkel
åtgärd som en uppdelning av äganderätten sätla begränsningsreglerna för
medhjälparfall ur spel.

Utredningen framhålleratt
gränsdragningen avses få betydelse endast för möjligheterna att särbeskatta
medhjälpande make för viss arbetsinkomst

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 49

från
den verksamhet i vilken båda makarna deltar. Äger medhjälpande make del i
förvärvskällan, bör hinder inte föreligga att taxera honom - förutom för
arbetsinkomst när förutsättningarna för detla är uppfyllda - även för belopp
som han kan uppbära i egenskap av ägare eller i övrigt på grund av sin
kapitalinsats. Sådant belopp måste dock behandlas som B-inkomst och
sambeskaltas.

Gränsen mellan medhjälparfall och gemensam
verksamhet lar enligt utredningen bestämmas med hänsyn till en rad faktorer.
Av betydelse är makarnas arbetsinsatser. 1 verksamhet som går ut på att
tillhandahälla specialiserade tjänster (läkare, arkitekt, konsult tn. fi.) bör
det ha avgörande betydelse om en eller båda makarna utför dessa tjänster.
Särskilt avseende måste också fästas vid om en eller båda makarna svarar lör
företagsledningen, den ekonomiska planeringen m. m. Viktigt är också vem som
utåt - dvs, gentemot leverantörer, kunder m. fi. - företräder verksamheten.

1 de fall då det krävs atl den som utför den
huvudsakliga verksamheten har särskild kompetens, specialistutbildning,
legitimation e. d, ligger del i linje med det nyss anförda att fästa avgörande
vikt vid om en eller båda makarna uppfyller detta krav.

1 förhållande lill arbetsinsatser, kompetens m, m,
bör däremot regelmässigt kapitalinsatsen tillmätas underordnad betydelse.

Även andra faktorer bör kunna påverka bedömningen,
bl. a. förhållanden av mer formell juridisk natur. 1 vissa fall kan det vara
befogat att ta hänsyn till vem av makarna som är registrerad som
firmainnehavare. Vidare kan det beträffande makar, som driver jordbruk på
arrenderad fastighet, ha betydelse om en eller båda formellt innehar arrenderätten.

4.2.4
Beskattning i medhiälparfållen

För de fall den ena maken fär anses ensam stå för
verksamheten medan andra maken har ställning som medhjälpare föreslår
utredningen att vissa krav skall vara uppfyllda för alt medhjälpande maken
skall beskattas för sin arbetsinsats. Förslagen är begränsade till
förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

Utredningen har ansett atl det inte är möjligt att
göra beskattningen av den medhjälpande maken beroende av den faktiska omfattningen
av hans civilrättsliga anspråk eller den ersättning han faktiskt uppburit. 1
stället har utredningen uppställt andra villkor för inkomstuppdelning, främst
med avseende pä arten och omfattningen av medhjälpande makes arbetsinsats. Är
dessa villkor uppfyllda bör inkomstuppdelning ske inom den angivna ramen
oberoende av vilket ersättningsbelopp medhjälpande make faktiskt uppburit eller
varit berättigad att uppbära.

En grundläggande förutsättning för särbeskattning
skall vara att den medhjälpande maken verkligen utfört visst arbete i
förvärvskällan. Vissa krav har därför uppställts både beträffande de
arbetsuppgifter som medhjälpande

4 Riksdagen I97.S/76. I saml. .\r 77

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 50

make
utfört och beträffande den arbetstid som han lagt ner i verksamheten,

1 likhet med föreiagsskalteberedningen har man
ansett del nödvändigt att uppställa restriktiva regler beträffande
arbeisuppgijierna. Förslaget innehåller ett krav på att arbetsuppgifterna
utförts utanför själva bostaden. Endast i särskilda fall bör enligt utredningen
undantag medges från denna regel. Så kan vara fallet om särskild arbetslokal
för verksamheten saknas. Verksamhetens art och liknande omständigheter kan dock
motivera att medhjälpande make i hemmet utför ifrågavarande arbetsuppgifter,
Bedrives verksamheten på den fastighet där makarna bor kan särskilt inrättad
affärs-eller kontorslokal inte anses ingå i bostaden.

När det gäller arbetstiden har utredningen ansett
det nödvändigt att, med hänsyn till kontrollsvärigheterna och önskemålet att
begränsa antalet skatteprocesser och förhindra skatteflykt, från
inkomstuppdelning utesluta sådana fall där medhjälpande make visserligen gjort
en arbetsinsats men denna inte varit av relativt betydande omfattning.
Utredningen har liksom fö-retagsskatleberedningen funnit 600 arbetstimmar per
är utgöra en lämplig avvägning.

Den som vill att inkomstuppdelning och
särbeskattning skall ske, måste göra sannolikt att medhjälpande make verkligen
utfört den erforderliga arbetsinsatsen, 1 vissa fall torde det redan efteren
relativt summarisk utredning vara möjligt att konstatera om förutsättning för
inkomstuppdelning föreligger. 1 andra fall kan det vara nödvändigt att begära
detaljerade uppgifter om hur verksamheten är organiserad och hur de olika
arbetsuppgifterna fördelas mellan makarna.

Även andra förhållanden som har betydelse för
bedömningen måste enligt utredningen beaktas, t, ex, relationen mellan antalet
anställda och verksamhetens omfattning och en sådan omständighet som att
någondera maken har förvärvsarbete vid sidan av det jordbruk eller den rörelse
där frågan om inkomstuppdelning är aktuell. Av betydelse är också om
medhjälpande make gjort inkomstanmälan till allmän försäkringskassa och i
vederbörlig ordning betalat preliminärskatl.

Utredningen föreslåratt inkomstuppdelningen skall
vara obligatorisk. Den framhåller att det inte kan anses riktigt att makar, som
arbetar tillsammans i en förvärvskälla, skall ha större möjligheter än andra
förvärvsarbetande makar att välja mellan sam- och särbeskattning. Från social
synpunkt är det också angeläget att medhjälpande make tillgodoräknas
pensionspoäng för ATP även i de fall då särbeskattningen inte leder till lägre
skatt än sambeskattning. Utredningen nämner att det dock i praktiken endast
undanlagsvis torde komma i fråga all genomföra inkomstuppdelning för makar som
inte tidigare varit särbeskattade och inte vill ha inkomstuppdelning.

När del gäller vilket belopp som skall beskallas
hos medhjälpande make bör enligt utredningen utgångspunkten vara en
marknadsmässig ersättning. Det får också anses rimligt att begränsa
medhjälpande makes arbetsinkomst lill en tredjedel av nettointäkten och att
alltså i princip förbehålla den make.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 51

som
slår för verksamheten, två tredjedelar som ersättning för hans företagsledning
och övriga insatser i verksamheten. En motsvarande begränsning har
föreiagsskalteberedningen förordat i fåmansbolagsfallen,

Marknadsmässig ersättning bör enligt utredningen i
princip motsvara av-talsenlig lön för del utförda arbetet. En korrekt beräkning
förutsätter egentligen uppgift om den totala arbetstiden, speciftcering av
vilken tid som ägnats åt olika slags arbetsuppgifter samt en bedömning av vad
som utgör avtalsenlig lön för de olika uppgifterna. Utredningen har övervägt
möjligheterna att undvika dessa svårigheter genom att uppställa mer schablonmässiga
normer för beloppsbestämningen. Man har dock avvisat detta och i stället, i
likhet med företagsskatteberedningen, förordat bestämmelsen om marknadsmässig
ersättning. Begränsningen till en tredjedel av nettojntäkten torde också enligt
utredningen i hög grad förenkla tillämpningen. I många fall är den totala
nettointäkten inie större än att man kan utgå ifrån att en tredjedel inte utgör
en för hög ersättning för en arbetsinsats som dock skall motsvara minst 600
arbetstiminar.

Om medhjälpande maken uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning under del av året föreslås att det antal arbetstimmar som bör
tillgodoräknas medhjälpande make får bestämmas med hänsyn lill hans
arbetsinsats under tiden närmast före den period då han varit sjukskriven eller
uppburit föräldrapenning. Eljest bör kravet pä 600 timmar per år
upprätthållas.

För beskattningen av makens inkomst har utredningen
övervägt att behandla denna antingen som inkomst av tjänst eller beroende pä
verksamheten som inkomst av jordbruksfastighei eller rörelse. Motsvarande
fräga uppkommer i socialförsäkringshänseende.

Enligt utredningen talar starka praktiska skäl tor
att man tillämpar en och samma regel för samtliga medhjälparfall. Vid
beskattningen bör alltså medhjälpande makes inkomst genomgående behandlas
antingen som tjänsteinkomst eller som inkomst av jordbruksfastighei eller
rörelse, 1 socialförsäkrings- och avgiftshänseende bör man på motsvarande sätt
välja antingen alternativet inkomst av anställning eller alternativet inkomst
av annat förvärvsarbete. Valet har ställ mellan två huvudalternativ. Det ena,
an-siällniiigsaliernativet, innebär att den make, som står för verksamheten,
vid taxeringen får göra omkostnadsavdrag för det belopp, som beskattas hos
medhjälpande make, samt att beloppet hos denne beskattas som inkomst av tjänst.
Vid socialförsäkring och avgiftsuttag innebär alternativet att den make som
står för verksamheten behandlas som arbetsgivare och att beloppet behandlas som
inkomst av anställning för medhjälpande make. Det andra huvudalternativet,
delägaralieniaiivei, innebär vid beskattningen att nettointäkten av
verksamheten beräknas utan avdrag för värdet av medhjälpande makes
arbetsinsats. Därefter fördelas nettointäkten mellan makarna inom den av
utredningen föreslagna ramen. Båda makarnas inkomster taxeras .som härrörande
irhn den förvärvskälla -jordbruksfastighet eller rörelse -i vilken de är
verksamma. Alternativet innebär vidare att vardera makens

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 52

inkomstandel
behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete i socialförsäkrings- och
avgiftshänseende.

Utredningen har av praktiska skäl vall
delägaralternativet. Detta innebär inte alt medhjälpande make i alla avseenden
skall behandlas som delägare vid inkomstbeskattningen. Bestämmelserna om avdrag
för avsättning enligt skogskontolagen (1954:142) har inte ändrats i denna
riktning. Utredningen föreslär att inkomstuppdelning skall ske mellan makarna
före eventuellt avdrag för avsättning till skogskonto. Sedan
inkomstuppdelningen skett kan den make som slår för verksamheten fä avdrag
endast inom ramen för den del av nettointäkten som beskattas hos honom. Om även
medhjälpande make äger del av fastigheten, bör avdrag medges enligt de regler
som till-lämpas för delägare av jordbruksfastighet. Motsvarande bedömning redovisas
i fråga om lagen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst.

Det avgiftsfria beloppet enligt 4S lagen (1968:419)
om allmän arbetsgivaravgift på 18 000 kr. bör enligt utredningen anpassas till
de nya reglerna för inkomsluppdelning. Ett för makarna gemensamt fribelopp på
18 000 kr, föreslås i fråga om inkomst av verksamhet i vilken båda deltar,
oavsett om del gäller medhjälparfall eller gemensam verksamhet. Om endera eller
båda makarna även driver jordbruk eller rörelse, vari andra maken inte deltar,
bör han kunna få tillgodoräkna sig ytterligare fribelopp, dock alt hans
sammanlagda avdrag inte fär överstiga 18 000 kr.

4.2.5
Beskauning vid gemensam verksamhet

De regler som föreslås för medhjälparfällen är inte
användbara vid gemensam verksamhet. En utgångspunkt för inkomstuppdelningen
vid gemensam verksamhet är vad makarna avtalat.

Skattemyndigheten måste - liksom f n. är fallet -
ha möjlighet atl pröva om den avtalade inkomstuppdelningen är skälig med hänsyn
till makarnas arbetsinsatser, kapitalinsatser och andra liknande faktorer.
Enligt utredningen får det förutsättas atl skattemyndigheten - på samma sätt
som vid gränsdragning mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet - gör en
helhetsbedömning och prövar skäligheten av inkomstfördelningen med hänsyn lill
samtliga omständigheter som har samband med makarnas insatser i verksamheten
och deras ansvar för denna.

Huruvida den inkomsl som beskallas hos vardera
maken skall behandlas som A- eller B-inkomst får bedömas enligt vanliga regler.
Enligt 9 S 3 mom, Si utgör inkomsl från jordbruksfastighet och rörelse
A-inkomst under förutsättning att den skattskyldige varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 53

4.2.6
Särskilda frågor

När medhjälpande maken pä grund av sin arbetsinsats
i andra makens jordbruk eller rörelse själv beskattas för viss inkomst enligt
förslaget bör denna inkomst behandlas som A-inkomst. Har makarna barn, kommer
enligt gällande bestämmelser den make som har lägst A-inkomst att få förvärvsavdrag.
F, n. är förvärvsavdraget lägre i fråga om inkomst från jordbruksfastighet än
när inkomsten är hänföriig till rörelse eller tjänst. Utredningen föreslår att
förvärvsavdragel bestäms till 25 % av neiiointäkien, dock högst 2 000 kr. i
samtliga fall.

Vid faktisk sambeskatlning innebär nuvarande regler
om förvärvsavdrag att om makarna har barn under 16 år, den make som står för
verksamheten får avdrag med belopp motsvarande värdet av medhjälpande makes
arbete, dock högst I 000 kr. Enligt utredningen bör dock i avvaktan på
resultatet av den mer omfattande översyn av familjebeskattningen som pågår inom
utredningen avdraget kvarstå i nuvarande form.

Utredningen föreslår också särskilda bestämmelser
för det år äktenskap ingås eller upplöses. För tid innan makarna sammanlever
bör reglerna för ogifta lillämpas. Fr, o, m. den tidpunkt då makarna gift sig
och etablerat hushållsgemenskap bör däremot inkomstuppdelning få ske endast inom
ramen för de nya reglerna om inkomstuppdelning mellan makar. Vid prövningen
av om medhjälpande make uppnått erforderliga 600 arbetstimmar under
beskattningsåret bör dock all arbetstid som han under året nedlagt i
verksamheten medräknas, således även arbete som utförts innan hushållsgemenskapen
förelåg.

Förde fall makarna leveråtskilda har man knutit an
inkomstuppdelningen till reglerna om avdrag för periodiskt understöd. De
föreslagna begränsningarna kommer då att gälla intill dess makarnas ekonomiska
gemenskap upphört och underhållsfrågan reglerats mellan dem. Sker det under
löpande beskattningsår, bör för tid innan underhållsfrågan reglerats
inkomstuppdel-ningsreglerna för makar fortfarande tillämpas och för tid
därefter reglerna för ogifta.

Utredningen föreslår däremot ingen ändring av det
skatterättsliga äktenskapsbegreppet i 65 S sista stycket KL. Huruvida med
makar bör likställas även andra än de som lever tillsammans och som tidigare
varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn är en fråga
som enligt utredningen är av sådan natur att den lämpligen bör prövas i samband
med att familjebeskattningen blir föremål för en mer. omfattande översyn.

Reglerna om inkomstuppdelning i medhjälparfällen
innebär att viss del av betalningsansvaret för skatter och avgifter förs över
från den make som slår för verksamheten till medhjälpande make. Den make som
står för verksamheten är i normalfallet ägare till det i denna nedlagda egna
kapitalet. Den schabloniserade inkomstuppdelningen innebär vidare att
medhjälpande maken kan beskattas för ett inkomstbelopp som han i själva verket
inte förfogat över. För att inte försämra det allmännas möjligheter att utfå
skatte-

5 Riksdiigeii 1975/76. I saml. Nr 77

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 54

och
avgiftsfordringar föreslås ett solidariskt betalningsansvar för restförda
inkomstskatter och avgifter, som belöper på medhjälpande makes andel av
nettointäkten,

4.3 Beskattning
av föräldrar och barn

Företagsskatteberedningen har som tidigare nämnts
lagt fram förslag beträffande beskattningen av lön till barn till delägare i
fåmansbolag.

Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift att
avdrag skall medges endast till den del lönen kan anses motsvara
marknadsmässigt vederlag för barnets arbete. Beträffande barn mellan 16 och 18
år gäller f n. all de räknas lill arbetspersonalen, om de deltagit i arbetet
och har inkomst som föranleder skatteplikt enligt 51 S KL, Den inkomst som
föranleder skatteplikt behöver inie härröra från barnets arbete utan kan utgöra
t. ex, avkastning av kapital. Enligt utredningens mening är det befogat att i
fortsättningen fordra att barnet arbetat i förälderns förvärvsverksamhet i
sådan omfattning att skatteplikt skulle inträda redan på grund av inkomsten av
detta arbete och således utan alt övriga inkomster beaktas.

Utredningen
anser all de regler som rör barn mellan 16 och 18 år bör skärpas i ytterligare
ett avseende. Lön som utbetalats under tid då barnet bedrivit heltidsstudier
eller undergått annan utbildning på heltid bör inte vara avdragsgill för
föräldern eller beskattas hos barnet. Avdragsförbudet bör gälla t.ex. lön som
under terminen betalas till barnet för arbete som uppgetts ha skett under
veckoslut och helger. Avdrag bör dock kunna medges för lön avseende arbete som
utförts under längre uppehåll, t, ex. vanliga sommarferier. För att undvika
gränsdragningssvårigheter föreslås att uppehållet skall ha en varaktighet av
minst en månad. De nu angivna begränsningarna föreslås även gälla barn över 18
år. Man kan här enligt utredningen jämföra med förbudet mot avdrag för
periodiskt understöd lill mottagare vars utbildning inte är avslutad.

Avdragsreglerna i 20 S KL avser f n. endast
hemmavarande barn. Den omprövning av dessa regler som skatteutredningen
föreslagit har föranletts av önskemålet att söka förhindra skatteflykt genom
obehörig inkomstuppdelning mellan föräldrar och barn. Från denna synpunkt har
utredningen inte funnit tillräckliga skäl att göra skillnad mellan hemmavarande
och icke hemmavarande barn utan föreslår att bestämmelserna i 20 S KL görs tilllämpliga
även på icke hemmavarande barn,

4.4 Kostnadsberäkning
m. m.

Med utgångspunkt från utredningens uppskattning av
antalet skattskyldiga, som år 1973 blev föremål för faktisk sambeskattning och
från de antaganden, som gjorts om förhållandena inkomståret 1976,har man
uppskattat atl skatteuttaget år 1976 {- 1977 års taxering) vid genomförande av
ut-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 55

redningens
förslag blir ca 100 milj, kr, lägre än vid oförändrade regler. Av beloppet
faller drygt hälften på kommunerna. Det understryks alt underlaget för
beräkningarna är myckel osäkert.

Utredningen framhålleratt det är önskvärt att de
föreslagna reglerna börjar tillämpas samtidigt med de regler som
föreiagsskalteberedningen föreslagit beträffande lön från fåmansbolag.
Beredningen har utgått ifrån alt dess förslag kan träda i kraft den 1 januari
1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Detsamma bör då såvitt
möjligt gälla beträffande skatteutredningens förslag,

5
Remissyttrandena 5.1 Allmänt

Utredningens överväganden angående ett avskaffande
i huvudsak av den faktiska sambeskattningen harallmäni godtagits av
remissinstanserna. Man har också från principiella utgångspunkter ansett
utredningsförslagen riktiga,

RSV anser de skäl utredningen framfört för att ta
upp och söka lösa de problem som sammanhänger med den faktiska sambeskattningen
vara väl underbyggda. Kammarrätten i Stockholm hälsar med tillfredsställelse
att förslag framlagts för att åstadkomma större jämlikhet mellan faktiskt sambeskattade
och andra skattskyldiga, RF V finner det vara i princip tillfredsställande att
möjlighet öppnas för ifrågavarande makar att i likhet med egna företagare och
anställda genom arbetsinsats erhålla ett försäkringsskydd. Verket erinrar dock
om att förslaget i fråga om tilläggspensioneringen medför att den
pensionsgrundande inkomsten blir lägre för fiertalet berörda försäkrade,
Länssivrelsen i Stockholms län framhåller som en värdefull konsekvens av
förslaget att en av de större skaltemässiga skillnaderna mellan enskilda
näringsidkare och bolagsfall elimineras. I samma riktning uttalar sig
länssiyrelserna i Södermanlands och Väsicrhonens län saml TOR.

Förslagen har mottagits positivt också av instanser
som företräder näringslivet. Man har emellertid ansett de föreslagna reglerna
alltför restriktiva, LRF framhåller således att utredningen inte bara i
betydande utsträckning velal konservera de kritiserade orättvisorna utan även
infört skärpningar, framför allt i fråga om lön till barn. som arbetar i
föräldrarnas verksamhet. Delvis likartade överväganden redovisas i yttrandena
från .S.lf och .S/Fsamt SHIO.

Flera remissinstanser har pekat på sambandet mellan
utredningens förslag och de förslag som lagts fram av företagsskatteberedningen
i delbetänkandet "Fåmansbolag" (SOU 1975:54). Vikten av en samordning
betonas av bl, a, länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus och Örebro län,
Landsliiigsjörbundei. TOR och Sveriges advokatsamfund. LRF redovisar dock annan
mening och framhåller att de föreslagna reglerna för sambeskattningsfallen inte
bör till-lämpas där verksamheten drivs i bolagsform. Frcdrika-Brcmer-förhuiHlei
anser del ytterst beklagligt att utredningen inte helt avskaffat den faktiska

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 56

sambeskatlningen utan utsträckt den även till verksamheter
bedrivna i bo-lagsforin.

Utredningsförslaget avser
förvärvskällorna jordbruk och rörelse. Denna begränsning har i regel godtagits
eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands lån understryker
vikten ur konirollsynpunkt av att förslagen begränsas till nämnda
förvärvskällor.

Även om det övervägande antalet
remissinstanser tillstyrker en inkomstuppdelning, riktas likväl kritik mot den
närmare utformningen av reglerna. Endast ett mindre antal remissinstan.ser har
godtagit förslagen i allt vä.sentligt. Hit hör inaforiieien inom
länssiyrelserna i Ålvsborgs och Örebro län. länsstyrelsen i Jämtlands län, med
undantag för en del av förslaget be-triilTande lön till barn, LO. majoriicien
inom Landsiingsförbiindci och Svenska koniinunlörbiiiidei, vilka dock
framhåller att kommunerna måste kompenseras för skattebortfall, samt TCO.
Genomgående tar annars kritiken sikte på att möjligheterna till särbeskattning
givits en alltför snäv el ler eljest olämplig utformning. Flertalet
remissinstanser godtar dock att några begränsningar måste finnas med tanke på
riskerna för missbruk. L/?Fanserdock atl reglerna i detta sammanhang bör
utformas på så sätt att var och en beskattas för sin inkomst. Den
omständigheten att ett fåtal kan tänkas missbruka bestämmelserna bör inte få
hindra all regler införs som är motiverade för det stora flertalet lojala
skattskyldiga. Likartade synpunkter redovisar bl.a, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län.

5.2 Makars beskattning

5.2.1 Medhiälparjail

Enligt förslaget skall gift person,
som arbetar i makens jordbruk eller rörelse minst 600 timmar per år, beskattas
för den del av nettointäkten av förvärvskällan som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för arbetsinsatsen, dock högst en tredjedel av nettointäkten. Arbete
som utröns i makarnas bostad skall normalt inte få medräknas. Inkomsten skall
behandlas som .-inkomst,

Vid remissbehandlingen har också
meningar framförts om de förutsiili-ningar som bör gälla för rätten till
inkomstuppdelning. Vidare har en del remissinstanser pekat på svårigheterna för
taxeringsmyndigheterna att kontrollera att förutsättningarna för
särbeskattning är uppfyllda i del särskilda fallet,

1 fråga om tidsgränsen 600 timmar har delade meningar
redovisats, Länssiyrelserna i Södermanlands. Öslergöilands. Malmöhus. Jämilands
och Väsicrhoiicns län. LO. Landsiingsförhundets och Svenska kommunförhundcis
majoriteter samt 7"C0 godtar förslaget i denna del. Länsstyrelsen i
Stockholms län ifrågasätter om inte förslaget missgynnar mindre företag, där
medhjälpande makes arbetsinsats kan vara en förutsättning för verksamhetens
be-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 57

drivande. Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar
ytterligare överväganden med hänsyn bl. a. till tröskeleffekterna och nämner en
andra gräns vid 300 timmar kombinerad med ett ytterligare maximum vid 1/6 av
nettointäkten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. LRF och SHIO anger 300
timmar som en tänkbar gräns, SAF och SIF nämner 100 timmar och Sveriges advokatsamfund
400 limmar. En minoriiei inom länsstyrelsen i .Ålvsborgs län nämner 800 timmar
som utgör minimikrav för atl medhjälpande make skall omfattas av
arbetslöshetsförsäkringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det
dock inte troligt att en tidsgräns skulle minska kontrollsvå-righelerna,
begränsa antalet skatteprocesser eller förhindra skattenykl.

Flera remissinstanser menar att en
tillfredsställande avgränsning kan uppnäs genom kravet på alt medhjälpande
makes arbetsinsats inie får tas upp till högre belopp än som är marknadsmässigt
motiverat, eventuellt i förening med att högst 1/3 av nettointäkten kan
hänföras till medhjälpande make. Denna mening framförs av LRF. som dock anser
att de skattskyldiga skall kunna lä frångå en sådan fördelningsprincip, LRF
anser också att begränsningsregeln endast skall vara tillämplig i
medhjälparfall och inte vid gemensam verksamhet eller i bolagsfall. SAF och
SIF anser av rättviseskäl att endast rent praktiska begränsningsregler bör
införas, såsom i. ex. att medhjälpande makes insats beaktas endast om den
uppgått till minst 100 timmar per år. Svenska förciagarcs riksförbund, Fainiljeförciagens
förening och SRS anser ett krav på marknadsmässig ersäitning vara nog. Sveriges
advokatsamfund motsätter sig ock.så 1/3-spärren och anser att den marknadsmässiga
bedömningen bör vara vägledande. Samma åsikt framför bl, a, länssivrelsen i
Södermanlands län. närmast med hänsyn till viklen av att medhjälpande makes
socialförsäkringsskydd får en tillfredsställande utformning. Likartad mening
uttalar SHIO.Fredrika-Brcmer-fÖrbundet anser att även makar med egen rörelse
bör ha rätt till ersättning för utfört arbete oavsett vilken tid det omfattar
och oavsett var del utförs. Kritik mot begränsningarnas utformning har också
framförts av rescrvanicrna i länsstyrelsen i Örebro län samt i
Landsiingsförbundei och Svenska kommunlörbundel.

Förslaget atl makes arbete för att
beaktas, inte i annat än speciella fall får ha utförts i makarnas bostad, har
fått ett blandat mottagande. Länsstyrelserna iÖstcr;.iötkuuls. Värmlands och
Väsierboitens län anser kravet motiverat. Fin minoriiei inom länsstyrelsen i
.Ålvsborgs län godtar likaså förslaget och påpekar att det bör anges att i
arbetsinsatsen inte fär inräknas arbete med utspisning. representation,
lelefonpassning, körning av privatbil etc. En annan minoritet inoin samma
länsstyrelse anserdock att även arbete i bostaden bör kunna godtas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner förslaget ägnat att vålla
tillämpnings,svårigheier och ifrågasätter om sådant arbete över huvud taget bör
beaktas. Samma mening framför TOR. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län
ifrågasätter om regeln är sakligt motiverad. Kammarrätten i Slockholm finner
förslaget alltför rigoröst med tanke på att en medhjälpande make med exempelvis
bokföringsutbildning mycket väl bör kunna handha

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 58

räkenskaper
och bokföring i bostaden. Denna arbetsinsats bör inte bedömas annorlunda än
arbete som utförts i en ladugård eller en verkstadslokal. Har vissa
arbetsuppgifter ostridigt utförts skall de enligt LRF grunda rätt till
individuell beskattning även om de utförts i hemmet. För småföretagare är det
uteslutet att kräva särskilda arbetslokaler utom hemmet. Bostadsregeln
kritiseras också av bl.a. Familjeföretagens förening, Svenska företagares förening
och SHIO.

Om äktenskap ingås eller upplöses under
beskattningsåret skall enligt förslaget olika regler gälla; reglerna för ogifta
skall gälla för lid före och reglerna för gifta för tiden efter giftermålet och
vice versa vid äktenskapels upplösning. Förslaget godtas av länsstyrelserna i
Jönköpings och Västerbottens län samt LRF, men avstyrks av kammarrätten i
Stockholm.

Utredningen har inte utsträckt det skatterältsliga
äktenskapsbegreppet utöver vad som f n. anges i 65 S KL utan ansett att frågan
om eventuell utvidgning bör prövas i ett annat sammanhang. Denna uppfattning
delas av länsstyrelserna i Östergötlands, Värmlands och Västerbottens län.
Länsstyrelsen I Södermanlands län anser dock att rätten till inkomstuppdelning
bör begränsas även för andra samlevnadsfall.

Om inkomstuppdelning skall få ske föreslås
medhjälpande make bli beskattad enligt elt s. k. delägaralternativ. Delta
förslag har genomgående godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i
Östergötlands län berör här frågan hur oriktiga uppgifter i deklaration skall
bedömas i skattetilläggs- och skattebrottshänseende i de fall endast den ena
av makarna är i förelagsledande ställning. Den make som stär för verksamheten
bör i första hand vara ansvarig. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa
ändringar bör ske i 116 a och 116 c SS TL. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län avstyrker förslaget lill ändring i skogskontolagen. En minoritet inom
länsstyrelsen i Ålvsborgs län avstyrker förslaget och menar att man eljest
ocksä bör bortse från skogs-kontoultag innan inkomstuppdelning sker.

När det gäller kontrollen framhåller RSV att
taxeringsnämnderna har mycket små möjligheter alt bedöma om arbete utförts
minst 600 timmar och att därför de skattskyldigas uppgifter torde få godtas i
praktiken. Likaså torde det många gånger bli svårt att avgöra vad som är
marknadsmässig lön. Visserligen skulle förteckningar kunna tillhandahållas med
uppgifter härom, men kvar stär svårigheten att närmare identifiera den
medhjälpande makens arbetsuppgifter. De fall där arbete i bostaden skall få
godtas blir också enligt RSV mycket svårkontrollerade. Partiella revisioner är
inte heller lämpliga för kontroll av hithörande frågor. Enligt RSV bör
utredningens förslag till inkomstuppdelning inte föranleda lagstiftning. RSV
framför i stället en regel enligt vilken inkomstuppdelning under vissa
förutsättningar schablonmässigt skulle medges med viss procent av
nettointäkten.

De farhågor som uttalats i RSV:s yttrande återfinns
även i fiera länsslyrelseyltranden, där man också nämner den ökade belastningen
för taxeringsarbetet, /?ri'hänvisar till verkets erfarenheter av svårigheterna
att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 59

kontrollera
lidsredovisning i arbetsgivaruppgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer
600-timmarsregeln som mycket svårkontrollerad och ifrågasätter om den inte av
bl.a. denna anledning bör utgå. Länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på
behovet av all någon form av löpande fört underlag för tidsålgången finns.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser del nödvändigt atl en schablonregel
införs för jordbrukens vidkommande och att RSV utfärdar anvisningar för
beräkning av normallön i dessa fall. Länsstyrelsen i Malmöhus län önskar
motsvarande anvisningar om marknadsmässigt vederiag för olika slag av arbeten,

5.2.2
Delägarfall och gemensam verksamhet

De föreslagna begränsningsreglerna kan bli
tillämpliga även för den make som äger förvärvskällan, nämligen om andra maken
kan sägas slå för verksamheten. Vad ägaremaken uppbär kan vid beskattningen
vara antingen arbetsinkomst eller kapitalinkomst. I vissa fall kan det också
tänkas alt vad som uppbärs utgörs av både arbets- och kapitalinkomst, 1 sådant
fall får en uppdelning ske på A- och B-inkomst,

Flera remissinstanser delar utredningens
uppfattning alt regler av detta slag kan vara påkallade för att hindra
missbruk, men pekar på praktiska svårigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som
anser alt regeln är nödvändig som elt korrektiv mot olika arrangemang genom
egendomsöverlåtelser, efteriyser dock klarare regler för behandlingen av avdrag
för värdeminskning, för minskning av skogs ingångsvärde och för
substansminskning genom uttag av naturtillgång. Länsstyrelsen i Västerbottens
län anser atl del bör finnas en möjlighet att särskilt beskatta make för
uppburen kapitalavkastning. LRF anser alt förslaget i denna del komplicerar
lagstiftningen. Delägare i ett enkelt bolag bör inte behandlas som medhjälpare
utan i stället beskattas för sin inkomsl enligt gällande regler. Uppdelningen
på A- och B-inkomst avstyrks; hela avkastningen bör beskattas antingen som det
ena eller andra. Kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Jönköpings samt
Göteborgs och Bohus län kritiserar också den föreslagna uppdelningen.

Enligt utredningsförslaget skall i de fall ingen av
makarna intar Töre-tagsledande ställning var och en beskattas för sin andel av
intäkten av förvärvskällan. Myndigheterna avses dock kunna pröva
inkomstuppdelningens skälighet med hänsyn till arbets- och kapitalinsatser osv.
För dessa fall skall således inte begränsningsreglerna gälla. Förslaget i denna
del har i regel godtagits eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
de regler som föreslagits för makar med gemensam verksamhet bör kunna byggas ut
och göras lill-lämpliga på samtliga fall. Härigenom skulle särskilda regler för
medhjälparfällen kunna undvaras. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att
betydande problem uppkommer när det gäller atl dra gränsen mellan gemensam
verksamhet och medhjälparfall. Länsstyrelsen föreslår att medhjälparfallet

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 60

bör
avse samtliga fall oavsett företagsform och oavsett om makarna framträder mer
eller mindre klart som gemensamma företagare eller som egentlig företagare
contra medhjälpande. Om makarna är gemensamma företagare skall de ha rätt att
välja vem av dem som skall behandlas som den egentliga företagaren. Även en
minoritet inom länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser alt en uppdelning mellan
medhjälparfall och gemensam verksamhet komplicerar txeringsarbetet.

5.2.3
Speciella frågor.

Utredningen har föreslagit att förvärvsavdraget i
fråga om inkomst av jordbruksfastighet höjs från I 000 kr, till 2 000 kr. Det
förvärvsaydrag på 1 000 kr. som tillkommer den, vars make utfört arbete i
förvärvskällan, föreslås däremot inte ändrat.

RSV och länsstyrelsen I Göteboigs och Bohus lån
anser att förvärvsavdragen av bl. a. enkelhelsskäl överlag bör vara högst 2 000
kr, LRF tillstyrker den föreslagna höjningen men anser att förvärvsavdrag bör
kunna medges makar med barn under 16 år med högst 2 000 kr, även om
inkomstuppdelning inte skall ske. Om sådana barn saknas bör avdraget vara 1
000 kr.

Fribeloppet på 18 000 kr. enligt lagen om allmän
arbetsgivaravgift föreslås anpassat lill utredningens förslag i övrigt. Att
inkomstuppdelning skall ske föreslås inte medföra en höjning av beloppet. I
såväl medhjälparfall som vid gemensam verksamhet bör ett för makarna gemensamt
belopp på 18 000 kr. gälla. Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget.
Kammarrätten i Slockholm anser däremot att detta samlaxeringsliknande
beräkningssätt vid gemensam verksamhet inte är motiverat. Kammarrätten
föreslåratt makarna tillgodoräknas vardera 18 000 kr. LRF godtar att beloppet
beräknas gemensamt för makarna i medhjälparfall men inie eljest.

RSV anser i likhet med utredningen att reglerna i
AFL om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bör ses över så att bättre
överensstämmelse uppnås mellan förmåns- och avgiftssidan, LRF motsätter sig
inte en sädan utredning, men betonar vikten av att egen företagare ges fortsatt
möjlighet att erhålla elt försäkringsskydd, som gör det möjligt att anställa
vikarie under sjukdomstiden, LRF har även framhållit att egenföretagare bör få
göra avdrag för socialförsäkringsavgifter i förvärvskällan och inte som allmänt
avdrag.

Före utgången av år 1973 hade skatlskyldig
möjlighet all enligt särskilda övergångsbestämmelser med verkan i
beskattningshänseende överiåta pensionsförsäkring till andra maken.
Utredningen har ifrågasatt, utan att framlägga något förslag, om inie en
möjlighet borde öppnas alt i vissa fall återföra hithörande försäkringar. LRF
anser att regler härom bör införas.

För atl hindra missbruk har utredningen föreslagit
alt den make som slår för verksamheten skall ansvara för den skatt som belöper
på medhjälpande makes andel av inkomsten. Detta förslag har godtagits
av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 6)

länssiyrelsen
i Västerbottens län och LRF. 1 övrigt har förslaget kritiserats.

RSV påpekar atl delvis likartade bestämmelser
funnits tidigare men avskaffats. Verket framhåller bl, a. följande. Den av
utredningen föreslagna bestämmelsen förutsätter att taxering skett och är
således inte tillämplig i fräga om preliminär B-skatt, vilket inte är
tillfredsställande. Den manuella uträkningen av ansvarighetsbeloppet blir
besvärlig om andra poster än inkomstskall ingår i den totalt debiterade
skatten, om 80/85 96-reglerna blir tillämpliga eller om reglerna om ackumulerad
inkomst skall tillämpas. Förslaget alt erlagd skatt i första hand skall avse
annat än skatt på inkomsten i rörelsen eller jordbruket kolliderar med
stadgandet i 2 S 3 mom. UBL atl betald skatt i första hand skall avse
lilläggspensionsavgift och i sista hand skattetillägg, förseningsavgift och annuitet
på avdikningslån.

RSV påpekar vidare att en förutsättning för
makeansvaret är alt taxering skett enligt tredje stycket av anvisningarna till
52 S KL (medhjälparfall), 1 samband med indrivningen är del mycket svårt för
kronofogdemyndigheten att få reda pä detla,efiersom förhållandet inte
framgårav inkomstlängden, RSV avstyrker förslaget eftersom personer med
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighei normalt är bosalla här i riket och
möjlighet därför finns alt genom införsel, utmätning eller på annat sätt driva
in skatten hos den sotn taxerats för inkomsten,

RFV framför likartad kritik och pekar även på
speciella svårigheter i fråga om lilläggspensionsavgiften, bl, a, ATP. Enligt
verket synes det också oklart om medhjälpande makes avgifter och skatter skall
kunna indrivas hos andra maken, i de fall där äktenskapet är upplöst, om hur
indrivning skall ske, när maken avlidit, och om den ena makens överskjutande
skall automatiskt skall kunna tas i avräkning mot medhjälpande makes restförda
skaller.

Makeansvarel avstyrks även av länsstyrelsen i
Södermanlands län samt SAF och SIF.

5.3
Föräldrar ocb barn

Utredningen har förordat begränsade möjligheter
till avdrag för lön lill barn. Avdraget avses inte få överstiga marknadsmässigt
vederlag. Avdrag skall inte medges för lön till barn över 16 är såvitt avser
arbete under studietid. För avdrag för lön lill barn mellan 16 och 18 år skall
dessutom fordras att barnets inkomst av arbete hos föräldrarna är tillräckligt
stor för all leda till skatteplikt. Reglerna föreslås omfatta även icke
hemmavarande barn.

Länsstyrelserna i Jönköpings. Örebro och
Väsierboitens län. Landstingsförbundet och Sveriges advokatsamfund godtar
utredningens förslag. Yttrandena från länsstyrelsen i Örebro län och
Landstingsförbundet är inte enhälliga.

Den föreslagna skärpningen i fråga om lön lill barn
mellan 16 och 18 år avstyrks av kammarräiien i Slockholm. Kammarrätten godtar
förslagen i övrigt men ifrågasätter om inte 105 S TL bör vidgas till att avse
även

6 Riksdagen 1975/76. I sami Nr 77

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 62

överföringar
mellan föräldrar och barn, Länssiyrelserna i Stockholms och Malmöhuslän
kritiserar också förslagen i förevarande del. RSV, där en majoritet tillstyrkt
förslagen beträffande lön lill barn, anser att avdragsrätten bör anknytas till
att barnet genom sitt arbete hos föräldrarna uppnår e.i behållen inkomst av
minst 900 kr.; först då utgår nämligen skatt. Även länsstyrelsen I
Södermanlands län anser att det i lagtext bör anges hur stort belopp som
erfordras föratt skatteplikt skall inträda. Länsstyrelsen I Värmlands län anser
den föreslagna skärpningen befogad.

Förslagen
i fråga om barn över 16 år som studerar har kritiserats av flera
remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam härtill
eftersom lagstiftningen kompliceras. Enligt länsstyrelsen har utredningen
bortsett från den vanliga kombinationen av studier och arbete på deltid.
Länsstyrelsen har däremot inget att invända mot att reglerna görs tillämpliga
även på icke hemmavarande barn. Även TOR betonar de betydande
kon-irollsvårighelerna i dessa fall. Länsstyrelsen i .Södermanlands län
framhåller att det i många fall - t. ex. vid företagarens sjukdom - skulle vara
obilligi att inte beakta arbete som utförts av studerande barn. Avdragsrätten
bör behållas i sådana fall, dock med den begränsningen all avdrag endast medges
för lön som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län tillstyrker anknytningen till marknadsmässigt vederiag
men avstyrker, under hänvisning lill vad reservanterna i utredningen anfört,
förslagen i övrigt. Även länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län
motsätter sig begränsningarna i avdragsrätten för lön till studerande barn.
Sistnämnda länsstyrelse anseratt förslaget diskriminerar skattskyldiga pä små
orter utan differentierat näringsliv. Förslaget avstyrks även av en minoriiei
Inom länsstyrelsen i .Ålvsborgs län, som nämner att förbudet lätt kan kringgås
genom att föräldrar med studerande barn "byter" barn, LRF avstyrker
de föreslagna skärpningarna beträffande lön till barn. När det gäller lantbruk
är barnen väl förtrogna med förekommande arbetsuppgifter och kan göra
väsentliga arbetsinsatser utan nämnvärd handledning. Enligt LRF saknas det
vidare skäl att generellt utesluta avdragsrätt för lön till barn under 16 år.

Förslagen avstyrks även av
Familjejörciageiisförening, S.AFoch SIF, Svenska företagares riksförbund samt
SHIO. RFV nämner att på socialförsäkringsområdet gäller f n., att barn som mot
ersättning utför arbete för föräldrarnas räkning, i princip är att anse som
arbetstagare oavsett ålder, men att hemmavarande barn i fråga om
yrkesskadeförsäkringen är undantagna från försäkringen, om de inte har en
årsinkomst av förvärvsarbete på minst I 800 kr. Arbetsgivaravgifter för lön
till hemmavarande barn skall inte erläggas om arbetsgivaren inte får göra
avdrag för lönen,

RFV utgår från att de skärpta avdragsbestämmelserna
skall slå igenom även på avgiftsområdet; i så fall måste ordet
"hemmavarande" utgå i samtliga de lagbestämmelser, som reglerar
arbetsgivares skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för i verksamheten
sysselsatta barn. Utan att ingå på frågan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 63

om
det berättigade i skärpningen av avdragsreglerna framhåller verket alt de
förefaller vara väl komplicerade. Verket pekar på svårigheterna alt kontrollera,
t.ex. att en till barnet utgiven lön verkligen endast avser arbete under
sommarferierna. För föräldern/arbetsgivaren kan det också vid tidpunkten för
avlämnandet av arbelsgivaruppgift - dvs. i januari månad näst efter uigiftsåret
- i vissa fall bli svårt att bedöma om ett yrkat avdrag för lön till barn
kommer att godtas och om barnet i så fall skall tas med i arbelsgivaruppgiften.

6
Föredraganden

6.1 Inledning

Genom 1970 års skaltereform upphörde
sambeskattningen att vara grundläggande princip på familjebeskattningens
område. 1 stället infördes individuell beskattning av makar såvitt gäller
arbetsinkomst. En form av sambeskatlning behölls beträffande kapitalinkomst
föratt hindra makaratt skaffa sig skatteförmåner genom transaktioner
sinsemellan.

Ett inslag av sambeskattning kvarstod emellertid
beträffande vissa arbetsinkomster. I de fall en gift person biträder i makens
jordbruk eller rörelse medges inget avdrag vid beskattningen för värdet av
detta biträde. Den make som driver verksamheten blir beskattad för hela
nettointäkten som alltså här är resultatet av båda makarnas arbetsinsats. Detta
kallas för faktisk sambeskatlning. Motsvarande gäller i fråga om lön lill
hemmavarande barn i vissa fall.

Enligt sina direktiv har 1972 års skalteutredning
(Fi 1972:02) att behandla även den faktiska sambeskattningen. Arets riksdag har
hemställt om förslag till avveckling av den faktiska sambeskattningen. Vidare
har företagsskat-teberedningen (Fi 1970:77) i ell delbetänkande (SOU 1975:54)
Fåmansbolag lagt fram förslag rörande den skaltemässiga behandlingen av lön
från fåmansbolag till make och andra närstående, Skatleutredningen har nu lagt
fram ett delbetänkande angående de faktiskt sambeskattade (Ds Fi 1975:10).

Skatteulredningens förslag innebär en avveckling i
princip av den faktiska sambeskattningen. Förslagen är samordnade med vad
föreiagsskalteberedningen har förordat för fåmansbolagens vidkommande. Jag
avser nu alt la upp frågan om den faktiska sambeskattningen. Motsvarande frågor
rörande fämansbolagen kommer jag att anmäla senare,

6.2 Allmänna
överväganden om den faktiska sambeskattningens avveck

ling

Fören särbeskattning kan anföras fiera skäl. En
sådan beskattning ligger sålunda väl i linje med dagens värderingar. En
sambeskattning ger inte utrymme fören individuell utformning av den sociala
tryggheten. Den allmänna tilläggspensionen är baserad på de inkomster som
förvärvas och

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 64

beskattas
under inkomsttagarens aktiva ålder. Det får därför anses viktigt att
skattereglerna - så långt det är möjligt - får en sädan utformning att de inte
utgör hinder för någon alt få tilläggspension. En särbeskattning även av makar
som arbetar tillsammans i ett jordbruk eller en rörelse möjliggör därför ett
bättre socialt skydd ur individuell synpunkt.

För en särbeskattning även för gemensamt verkande
makar talar önskemålen om största möjliga neutralitet mellan olika
företagsformer. F. n. är särbeskaltning möjlig om makarna driver verksamheten i
bolagsform och lyfter lön från bolaget. Drivs däremot jordbruket eller rörelsen
av makarna som enskilda näringsidkare sker sambeskattning. En sådan ordning är
givelvis otillfredsställande av flera anledningar, inte minst därför att den
uppmuntrar lill bolagsbildningar av enbart skatteskäl. Eftersom den särbeskattning
av inkomster som infördes år 1970 bör behållas, är det naturiigt att tillåta en
inkomstuppdelning även för makar som driver verksamhet i direktägd form.

Mot de skäl som talar för en särbeskattning måste
vägas de som talar mot en sådan ordning. Vad som överhuvud taget motiverar en
inkomstuppdelning och särbeskattning är att make genom eget arbete förvärvar
en inkomst. En lagstiftning om avveckling av den faktiska sambeskattningen
måste därför samtidigt innehålla särskilda spärrar för att hindra obehörig
inkomstuppdelning. Myndigheterna måste ges möjlighet att fastställa att båda
makarna verkligen har utfört betydande arbetsinsatser i verksamheten.

Skatteutredningen har i sin avvägning av skälen för
och emot en faktisk sambeskattning stannat för alt den faktiska
sambeskatlningen bör avvecklas i princip. Denna bedömning delas av praktiskt
taget alla remissinstanser. Även jag anser att tiden nu är mogen för att införa
individuell beskattning även i de fall där makar gemensamt driver
förvärvsverksamhet.

Den individuella beskattningen i dessa fall måste
emellertid utformas så att obehörig inkomstuppdelning så långt möjligt
förhindras. Utredningen har föreslagit vissa spärrar i fråga om rätten till
individuell beskattning. Vid remissbehandlingen har skilda meningar förts fram
om hur sådana spärrar lämpligen bör utformas. För min del delar jag
utredningens uppfattning i detta hänseende. Jag anser också liksom utredningen
och de allra flesta remissinstanserna att rätten till uppdelning av
kontrollskäl bör begränsas till inkomsislagen jordbruk och rörelse.

Jag har nyss nämnt behovet av neutralitet mellan
olika företagsformer som ett skäl för en avveckling av den faktiska
sambeskatlningen. Detta innebär också att en reform måste ges en tämligen vid
omfattning. Behovet av särskilda regler är störst i de fall den ene maken
biträder i den andres förvärvsverksamhet. Den som driver verksamheten
framträder här som den huvudsaklige inkomsttagaren och den medhjälpande makens
insatser är av mer osjälvständig art. Härar riskerna för missbruk i form av inkomstöverföringar
mest påtagliga. Om däremot makarna tillsammans driver en verksamhet utan att
någon kan sägas inta en företagsledande ställning är riskerna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 65

för
missbruk mindre. 1 sådana fall där båda makarna är självständiga yrkesutövare
i samverkan är det knappast försvariigl att tillämpa elt system med
begränsningsregler. Skatteutredningen har också byggt upp sina förslag så att
olika regler skall gälla för medhjälparfall och gemensam verksamhei. Jag avser
att i det följande gä närmare in på de olika förutsättningarna för rätten till
inkomstuppdelning.

6.3
Beskattningen i medhjälparfall

Enligt skatteutredningen skall inkomstuppdelning
ske först om medhjälpande make har arbetat minst 600 timmar under
beskattningsåret i den andre makens verksamhet. Vidare skall arbetet
regelmässigt ha utförts utanför bostaden. Är dessa förutsättningar uppfyllda
skall medhjälpande make beskattas för värdet av sin arbetsinsats. Maken får
dock inte tillgodoräknas mer än vad som kan sägas motsvara marknadsmässigt
vederlag och inte heller mer än 1/3 av nettointäkten.

Begränsningsreglernas närmare utformning har
kritiserats av flera remissinstanser. Några anser att reglerna blir svåra att
kontrollera. Andra anser att de går för långt och från särbeskattning utesluter
sådana fall där make har gjort inte oväsentliga arbetsprestationer.

För egen del vill jag framhålla följande. Givetvis
kan sådana begränsningsregler som utredningen har föreslagit medföra vissa
svårigheter vid den praktiska tillämpningen. En del tvister mellan
inkomsttagare och taxeringsmyndigheter lorde vara oundvikliga. Begränsningar i
olika hänseenden är emellertid, som jag har framhållit, nödvändiga för alt
hindra obehörig inkomstuppdelning. För alt kunna tillgodose önskemålet om en
individuell beskattning i dessa fall måste man acceptera relativt komplicerade
regler.

Frågan hur medhjälpande makes insatser skall kunna
kontrolleras har diskuterats av en del remissinstanser. Utredningen har här
inte föreslagit några specialbestämmelser. Jag vill i det sammanhanget erinra
om att det enligt vanliga regler är de skattskyldigas sak atl styrka
förutsättningarna för särbeskattning. Enligt min mening är del olämpligt att
fästa avgörande vikt vid en eller annan formell omständighet. En
helhetsbedömning måste ske vid taxeringen. Givelvis underlättas en sådan
prövning och likaså kommer den skaltskyldige i ett bättre läge om löpande
anteckningar flnrjs över del arbeie som make har ulfört. Det bör ocksä
tillmätas vikt om inkomstanmälan till försäkringskassa har skett och om skatt
har betalats på föreskrivet sätt. .Även andra omständigheter är av betydelse,
såsom i vad mån make har annat arbeie, sjukdom osv. 1 många fall är situationen
sådan att det är troligt alt den medhjälpande maken har ulfört arbete i
uppgiven omfattning. Även om en noggrann prövning skall ske, måste denna
givetvis i första hand inriktas på sådana fall där man har anledning misstänka
skattefusk eller liknande.

Den
föreslagna tidsgränsen 600 timmar överensstämmer med företags-

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 66

skatleberedningens
motsvarande förslag för bolagsfallen. En del remissinstanser har velal slopa
denna spärr helt, andra har uttalat sig för en lägre gräns. För egen del anser
jag en avgränsning med utgångspunkt i arbetad tid är den lämpligaste av de
metoder som står till buds. 600 timmar innebär enligt min mening en rimlig
avvägning. Om ett lägre timantal väljs skulle taxeringsmyndigheterna tvingas
att pröva avdragsyrkanden rörande arbetsinsatser av ringa omfattning där en
kontroll inte är praktiskt genomförbar. Reglerna om förvärvsavdrag och
skattereduktion lämnar för övrigt en kompensation där makes arbetsinsatser är
måttliga. Såsom skatteutredningen har föreslagit får tidskravet anpassas med
hänsyn till sjukdom m. m.. Likaså anser jag att de av utredningen föreslagna
reglerna för tid före och efter äktenskapets ingående bör genomföras,

Skatteulredningens förslag innebär vidare alt
arbete i hemmet normalt inte skall beaktas, Även denna begränsning motiveras av
kravet att inte lämna utryinme för opåkallade skattelättnader. En del
remissinstanser har velat gå längre och förordat att arbete i bostaden inte
alls skall beaktas. På andra håll har man ansett förslagen alltför snäva och
menat atl arbetet som sådant bör vara avgörande och inte var det utförts.

Även jag anser en begränsning i detla hänseende
vara nödvändig. Om särskilda lokaler för verksamheten finns bör arbete i
bostaden inte medräknas. I sådana fall lorde de arbetsuppgifter som utförs i
hemmet normall ha mer indirekt betydelse för verksamheten, och skälen till att
låia dessa uppgifter grunda rätt till inkomstuppdelning är mindre starka. Genom
kravet på att arbetet normall skall ha utförts utanför bostaden erhåller man en
i viss mån objektiv och kontrollerbar begränsning till de fall där make varit
faktiskt verksam i rörelsen. Regeln beträffande arbete i bostaden bör dock inte
vara utan undanlag. Fall kan tänkas där det är motiverat alt beakta även arbeie
som har utförts i bostaden. En förutsättning bör då som har nämnts vara att
särskilda lokaler saknas för det arbete som medhjälpande make har utfört. En
annan förutsälining bör vara alt arbetsuppgifterna inte får innehålla inslag av
privat natur. Hit hör framför allt telefonpassning, representation, körning av
privatbil och andra mer allmänna göromål, I jordbruk bör arbete i bostaden
delvis kunna beaktas. Om exempelvis en lantbrukarmaka har utfört ca 500 limmars
arbete inom det egentliga jordbruket så bör tidskravet 600 timmar anses
uppfyllt om hon dessutom har utfört ca 100 timmars kontors- och
bokföringsarbete i bostaden.

Även i fråga om rörelse kan medhjälpande makes
arbete vara föriagt till hemmet. Som exempel vill jag nämna åkerirörelse, där
make tar upp beställningar, eller verksamhet i större omfattning där biträde
lämnas genom ordermottagning eller skötsel av bokföring och räkenskaper. Av
betydelse kan härvid vara i vad mån del av bostaden har ställts i ordning för
arbetsuppgifterna, Somjag tidigare nämnt skall dock arbeie i bostaden bedömas
synnerligen restriktivt.

Om
medhjälpande make har utfört arbete på del sätt jag här har angett

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 67

skall
viss inkomsluppdelning få ske. Härvidlag får dock medhjälpande make inte
tillgodoräknas större ersättning än .som kan sägas motsvara marknadsmässigt
vederlag och inte heller mer än 1/3 av neiiointäkien av verksamheten. Med
marknadsmässigt vederiag förstås närmast avtalsenlig lön för arbetet. Givelvis
kan det i det enskilda fallet vara svårt att bestämma skäligt vederiag. 1 denna
del kan taxeringsnämndernas arbete underiättas genom att RSV utger
förteckningar över vad som kan sägas vara rimlig ersättning för olika
arbetsuppgifter. Sådana allmänt vägledande föreskrifter kan verket utfärda ulan
att särskilda lagbestämmelser behöver införas.

Skatteutredningen har föreslagit atl
inkomstuppdelningen sker på så sätt att medhjälpande make beskattas enligt elt
s, k. delägaralternativ, något som genomgående har godtagits av
remissinstanserna. Detta innebär att medhjälpande make själv får svara för
sociala avgifter m. in. Förslaget innebär däremot inte alt sådan make helt
likställs med delägare. Utredningen har föreslagit vissa särregler i bl, a,
skogskontolagen (1954:142), Vidare skall makarna ha en viss ömsesidig
uppgiftsplikt och regler härom avses bli intagna i taxeringslagen (1956:623).
Skatteutredningens förslag i dessa delar har i allmänhet inte föranlett
erinringar under remissbehandlingen och jag föreslår att de genomförs.

Med anledning av ett påpekande under
remissbehandlingen om skattetillägg vill jag nämna att makarna ansvarar var
och en för riktigheten av sin egen deklaration. Om t. ex. den huvudsakligt
verksamme maken nedbringar inkomsten i förvärvskällan på oriktigt sätt kan även
den medhjälpande makens deklarerade inkomsl bli för låg. Om då sistnämnde make
har saknat insyn i verksamheten kan felaktigheten för denne makes vidkommande
emellertid vara ursäktlig och befrielse bör då kunna medges från skattetillägg.
Några särskilda bestämmelser härom utöver de som nu finns behövs inte enligt
min mening,

6.4
Gemensam verksamhet m. m.

Reglerna för medhjälparfall bör, som jag tidigare
har nämnt, inte komma till användning när makarna tillsammans driver en
verksamhet. Några remissinstanser har ansett atl det kan bli svårt att i
praktiken närmare dra gränsen mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet.
Begränsningsreglerna i fråga om avdragsrätten avses alltså inte tillämpas i
det sistnämnda fallet. Myndigheterna föreslås dock få rätt att pröva
skäligheten av den inkomstfördelning som makarna kommer överens oin vid
gemensam verksamhet.

Enligt min mening är regler av det slag som skatteutredningen
har föreslagit påkallade av rättviseskäl. I vissa fall kan det givetvis vara
svårt att avgöra om gemensam verksamhet eller medhjälparfall föreligger. Svårigheterna
bör dock inte överdrivas, 1 betänkandet har vissa omständigheter angetts som bör
vara vägledande vid bedömningen. Sådan verksamhet

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 68

som
fordrar särskild utbildning eller kompetens bör normalt inte bereda större
svårigheter. Har makarna i stort sett samma utbildning och deltar de i arbetet
i lika mån finns det anledning atl tillämpa reglerna för gemensam verksamhet.
Är det däremot fråga om en verksamhet där krav på utbildning eller särskild
kompetens inte direkt kan uppställas får ytterligare faktorer vägas in. Om två
makar tillsammans driver ett jordbruk och är lika verksamma bör detta kunna
bedömas som gemensam verksamhet, i synnerhet om de äger lika stor del av
jordbruket och även har samma ekonomiska ansvar. Det nu sagda gäller även
åtskilliga verksamheter i rörelseform där själva verksamheten som sådan utövas
av båda makarna och samma förhållanden i övrigt föreligger som i det nyss
nämnda exemplet. Däremot bör gemensam verksamhet i denna bemärkelse inte anses
föreligga i alla de fall där en av makarna svarar för själva rörelseverksamheien
som sådan (taxirörelse, byggnadsverksamhet, konsultverksamhet m. m.) under det
att den andre maken svarar för t. ex, koniorsbeionade göromål, även om båda
äger del i förvärvskällan. Jag biträder sålunda de förslag för gemensam verk-sainhet
som skatteutredningen har lagt fram.

Vid gränsdragning mellan gemensam verksamhet och
medhjälparfall kan äganderätten lill förvärvskällan tillmätas betydelse. Frågan
om äganderätten är dock inte avgörande. Skatleutredningen har föreslagit att
reglerna för medhjälparfall skall tillämpas även om en av makarna äger hela
förvärvskällan men den andre står för verk.samheten. Den make som äger
förvärvskällan kan därvid, trots sin äganderätt, vara att skattemässigt bedöma
som medhjälpare. Om de tidigare angivna förutsättningarna för inkomstuppdelning
inte är uppfyllda kommer den huvudsakligt verksamme maken att bli beskattad för
nettointäkten av förvärvskällan. Om sedan den som äger förvärvskällan uppbär
inkomsl av densamma utan all ha utfört arbeie i angiven omfattning skall denna
inkomsl behandlas som B-inkomst, 1 den mån ägaren har utfört arbete i sådan
omfattning att ett medhjälparfall föreligger sker beskattningen såsom för
A-inkomst. Uppbär ägaren därutöver ersättning från den andre, blir detta belopp
alt behandla som B-inkomst. 1 enstaka fall kan ägarmaken uppbära både A- och
B-inkomst. Bestämmelser härom avses bli intagna i bl.a. 9S 3 mom. andra stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Si.

Skatteutredningens förslag i denna del har
kritiserats av en del remissinstanser. Några har ansett att det är
principiellt fel alt inte beskatta den make som äger förvärvskällan enligt de
bestämmelser som gäller för ägare. Ändra har framhållit att lagstiftningen i
onödan kompliceras genom en ytterligare uppdelning på A- och B-inkomster,

För egen del anserjag följande. Ifrågavarande
avsnitt av utredningsförslaget utgör ett komplement lill reglerna för de
sedvanliga medhjälparfällen. Begränsningsreglerna för dessa skulle lätt kunna
sättas ur spel om makar med verkan i beskattningshänseende kunde fördela
äganderätten sinsemellan på önskat sätt. Ett skäl för att införa en möjlighet
till inkomstuppdelning

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 69

är,somjag
redan harnämnt,önskemålenomskattemässig neutralitet mellan olika
företagsformer. Detsamma måste då rimligen gälla även skilda innehavsformer.
Även de nu nämnda reglerna för medhjälparfällen bör omfattas vid en avveckling
av den faktiska sambeskattningen. Reglerna kan verka något invecklade men lorde
endast komma till praktiskt bruk i mer speciella situationer

Det kan alltså tänkas all hela inkomsten av en
förvärvskälla i första hand bör beskattas hos den make som har utövat
verksamheten och inte hos den verklige ägaren. Avdrag för värdeminskning av
byggnader och markanläggningar, för minskning av skogs ingångsvärde, för
substansininskning genom uttag av naturtillgång samt procentavdrag tillkommer i
regel ägaren. Dessa avdrag skulle då inte utan vidare kunna utnyttjas vid
taxeringen i den nyss nämnda situationen. Fall av detta slag synes tillhöra
ovanligheten. Den make som äger fastigheien torde regelmässigt betinga sig
ersättning av den brukande maken, såsom arrende eller liknande. Värdeminskningsavdrag
m, m. kan då avräknas mot denna ersättning. Jag anser inte att det behövs
särskilda bestämmelser för de fall jag nu har berört.

Utredningen förordar i detla sammanhang att
bestämmelsen i 52 S 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, alt mannen skall
beskattas för boets gemensamma inkomst upphävs liksom motsvarande regel vid
förmögenhetsbeskattningen, eftersom de inte längre fyller någon funktion. Jag
biträder förslaget.

6.5
Särskilda frågor

Skatteutredningen har föreslagit att
förvärvsavdragel för make som har inkomsl av jordbruksfastighet höjs till samma
nivå som i fråga om andra A-inkomster eller till 2 000 kr. Förslaget har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen och jag
föreslår atl det genomförs. Däremot anserjag liksom utredningen alt förvärvsavdraget
i de fall inkomstuppdelning inte skall ske alltjämt bör vara I 000 kr. En
omprövning av detta avdrag bör anstå till dess skatteutredningens slutliga
förslag har lagts fram,

Föreiagsskalteberedningen har beträffande
fämansbolagen föreslagit att begränsningsreglerna för medhjälparfall även skall
avse personer som sammanbor under äkienskapsliknande former, Detla begrepp är
vidare än det nuvarande skatterältsliga äktenskapsbegreppei i 65 S KL,
Skatteutredningen har däremot inte föreslagit en dylik titvidning. Även om goda
skäl kan anföras för utvidgningen anser jag likväl i likhet med
skatleutredningen alt frågan lämiiligen bör prövas i samband med en mer
omfattande översyn av lämiljebeskattningen.

Enligt förslaget kan inkomsluppdelning och särbeskattning
ske även om ersättning faktiskt inte har utbetalats lill den medhjälpande
maken. Vidare kan särbeskattning ske också om parterna i sina
självdeklarationer inte har gjort inkomstuppdelning. Det kan således tänkas alt
en särbeskatlad medhjälpande make saknar medel till alt betala skatten. För
att hindra att de

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:77 70

nya
reglerna missbrukas på så sätt alt makarna i samförstånd underlåter alt betala
skatt och att denna inte heller kan indrivas, har skatteutredningen föreslagit
ett särskilt makeansvar. Den make som står för verksamheten skall ansvara för
att den andre makens skatter vederbörligen betalas. En särskild regel härom
avses bli intagen i en ny 77 b S i uppbördslagen (1953:272), UBL, Förslaget har
kritiserats under rernissbehandlingen.

För egen del vill jag framhålla följande. Det stora
fiertalet makar kommer givetvis att lojalt erlägga den skatt som påförs efter
inkomstuppdelning. De fall där skatt inte erläggs kan förmodas bli mycket
sällsynta. Av rättviseskäl bör emellertid en ansvarsregel flnnas för dessa
fall, även om regeln kan leda till visst administrativt merarbete. Jag förordar
alltså att det införs en ansvarsregel i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag. Detta bör emellertid kompletteras på ett par punkter.
Sålunda bör även preliminär B-skatt täckas av ansvarigheten. Vidare skall
betalning i första hand avse tilläggspensionsavgift i enlighet med bestämmelserna
i 2 S 3 mom. UBL. Frågan har betydelse främst i de fall medhjälpandemaken har
andra inkomster. Den av mig föreslagna ändringen innebär således att belopp som
erlagts av antingen medhjälpande make eller uttagits hos den andre maken i
första hand skall avse tilläggspensionsavgift.

I anledning av ell påpekande från en remissinstans
vill jag nämna att makeansvaret bygger på att makar under bestående äktenskap
har fått möjlighet lill inkomstuppdelning och särbeskattning. Makeansvaret
upphör därför inte vid äktenskapets upplösning. Eftersom medhjälpande make i
regel har erlagt preliminärskatl lorde den andre maken inte behöva vara rädd
för alltför stora skattekrav i efterhand. Vid den ekonomiska uppgörelsen i
anledning av äktenskapets upplösning får ett skatleansvar beaktas på samma
sätt som makarnas övriga skulder.

1 övrigt får makarnas skatteförhållanden bedömas på
vanligt sätt. Den ene makens överskjutande skatt kan således inte automatiskt
tas i anspråk för den andres kvarstående eller restförda skatter. Någon
särskild kviti-ningsregel för dessa fall anserjag inte påkallad. Om utmätning
blir aktuell får den ske på vanligt sätt. Det kan tänkas att medhjälpande make
har eriagt preliminär skatt inen alt det sedermera visar sig att
förusättningarna för särbeskattning inte är uppfyllda. Denne make får då
överskjutande skatt under del att den andre kan få kvarskait. Genom atl
utnyttja reglerna om jämkning, fyllnadsinbetalning m. m. kan makarna i stor
utsträckning undvika olägenheter i detla hänseende.

Genom särskilda övergångsbestämmelser till 1973 års
lagstiftning (SFS 1973:374-375), då avdragsrätten för premier på makeägd
pensionsförsäkring slopades, öppnades en möjlighet för gift skattskyldig att
med verkan i skattehänseende överlåta pensionsförsäkring på maken.
Skatteutredningen har uttalat atl del kan finnas anledning alt nu. då en
särbeskattning införs, ge de makar som begagnade sig härav möjlighet att
återföra försäkringen till den ursprunglige ägaren. Jag delar denna uppfattning
och föreslår att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/16:11 71

så
får ske. Återföringen bör dock ske under år 1976, Reglerna härom bör tas in i
övergångsbestämmelserna,

6.6
Föräldrar och barn

Skatleutredningen har föreslagit att
avdragsmöjlighelerna för lön till den skatlskyldiges barn begränsas. Förslagen
går här längre än vad företagsskatteberedningen har förordat för
fåmansbolagens vidkommande. Skatteutredningens förslag innebär all avdrag inte
skall medges för lön till studerande barn över 16 år utom såvitt avser arbete
som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads
varaktighet. Förslaget i detta hänseende avser givetvis även barn som passerat
18-årsgränsen, För barn mellan 16 och 18 år föreslås vidare att avdrag endast
skall medges om barnets inkotrist av arbete hos föräldrarna är så stor att den
föranleder skatteplikt, Avdragsförbudel har föreslagits omfatta även barn som
inte är hemmavarande.

Utredningsförslaget har kritiserats starkt, inte
minsl av företrädare för näringslivet. Kritik har även framförts från andra
remissinstanser och då främst i fråga om äldre studerande barn.

De föreslagna begränsningarna innebär en avvägning
mellan å ena sidan kravet på avdragsrätt för lön i de fall barn verkligen har
utfört en betydande arbetsinsats i föräldrarnas förvärvsverksamhet och å andra
sidan kravet pä en sådan utformning av reglerna att obehöriga
inkomstuppdelningar hindras. Man kan i detta hänseende peka på en rad fall där
föräldrar genom att avlöna barn försökt få avdrag för periodiska understöd, som
annars inte skulle ha varit avdragsgilla. Riskerna för missbruk är givetvis
störst i fråga om studerande barn och de framlagda förslagen har utformats mot
denna bakgrund. Enligt min mening innebär skatteutredningens torslag en rimlig
avvägning i fråga om kravet på avdragsrätt och riskerna för missbruk. I fråga
om yrkesverksamma barn innebär förslagen knappast någon förändring i
förhållande till vad som nu gäller, i vart fall inte om barnet har fyllt 18 år.
Även studerande barn kan enligi lör.siaget uppbära lön med avdragsrätt för
föräldrarna så fort arbetsinsatsen har varit av påtaglig omfattning.

Avdragsrätten bör, som skatleutredningen har
föreslagit, begränsas även såvitt avser icke hemmavarande barn. Förslaget i
denna del bör kompletteras på så sätt atl arbetsgivaravgifter inte skall las ul
med mindre avdragsrätt för lönen föreligger vid taxeringen. Så är fallet redan
nu men i de för-läitningar. som reglerar arbetsgivares skyldighet alt erlägga
sådana avgifter, bör ordet "hemmavarande" utgå. Förslag lill
ändringar i dessa delar har utarbetats i samråd med cheferna för
socialdepartementet, kommunikationsdepartementet, utbildningsdepartementet,
arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Jag föreslår all skatteulredningens förslag
genomförs även på denna punkt. Avsikten är att senare föreslå att motsvarande
regler skall gälla även för fåmansbolag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 72

Jag vill i delta sammanhang ocksä ta upp frågan om
ett par mindre ändringar i UBL. Det gäller möjligheten för folkpensionär med
preliminär B-skatt att betala denna skatt med utfallande pension.
Uppbördstermin slutar normalt den 13 i uppbördsmånaden (23 S UBL) medan
pensionen blir tillgänglig för lyftning först den 15. Riksdagen (SkU 1974:57,
rskr 1974:360) har uttalat att del här gäller en fråga av begränsad räckvidd
men alt den inte vill motsätta sig ändrade bestämmelser i syfte att få lill
stånd en samordning. Lösningen bör enligt riksdagen sökas på uppbördssidan
genom ändrade regler lör respitavgift.

Skattskyldig
som har försummat att betala in skatt under rätt uppbördstermin, men som
erlagt skatten senast den 18 i den månad, under vilken terminen har infallit,
är skyldig atl erlägga en särskild avgift, den s. k. re-spitavgiften (54 S
UBL). Jag förordar mot bakgrund härav att folkpensionär, för vilken har
utfärdats debetsedel på preliminär B-skatt, befrias från skyldighet att
erlägga respitavgift för den preliminära skatt som betalas senast den 18 i
uppbördsmånad. Härigenom blir det möjligt för sådan pensionär alt betala sin
preliminärskatt med pensionen på den aktuella månaden.

Praktiskt
avses systemet fungera så att pensionären vid inbetalningar av skatt styrker
att han uppbär folkpension, Posifunkiionären underlåter då alt ta ut den eljest
föreskrivna respitavgiften. För atl göra det enklare för postpersonalen vid
denna bedömning avses riksförsäkringsverket, i samråd med riksskatteverket.
framställa en särskild handling varav framgår att den skattskyldige är folkpensionär
med preliminär B-skatt eller på annat lämpligt sätt underlätta förfarandet.

Enligt 54 S tredje stycket UBL skall i samband med
betalning av respitavgift skatteanvisningen förses med frimärke lill belopp
som motsvarar den eriagda avgiften. Så sker numera inte i praxis, 1 stället
anges avgiftens storlek pä det postkvitio som den skattskyldige erhåller. Jag
föreslår alt lagtexten ändras i enlighet med det nu tillämpade
förfaringssättet.

Mitt
förslag i denna del föranleder ändring av 54 S UBL,

6.7
Kostnadsfrågor och ikraftträdande

Skatteutrednin,gen har uppskattat att skatteutlaget
år 1976 (1977 års taxering) vid ett genomförande av utredningens förslag
skulle bli ca 100 milj. kr, lägre än vid oförändrade regler. Av beloppet faller
drygt hälften på kommunerna. Det framhålls att underlaget för beräkningarna är
mycket osäkert. Då återverkningar pä kommunernas ekonomi först aktualiseras
1978 i samband med statens skatteutbeialning till kommunerna, bör den
ekonomiska fördelningen mellan siat och kommun lämpligen bedömas i samband med
kommunalekonomiska utredningens ställningstaganden, som beräknas slutföras
1977, Jag av.ser att senare återkomma till denna fråga.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart
och tillämpas första gången vid 1977 års taxering eller för motsvarande
period.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:77 73

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer
jag att regeringen föreslär riksdagen alt antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (l947:577)om statlig
förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsl,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1960:77) om
byggnadsforskningsavgift.

10. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för
sjöfolks pensionering,

11. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

12. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift,

13. lag om ändring i lagen (1970:742) om
lönegarantiavgift,

14. lag om ändring i lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift,

15. lag om ändring i lagen (1973:372) om
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet,

16. lag om ändring i lagen (1975:335) om
arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

17. lag om ändring i lagen (1975:358) om
vuxenutbildningsavgift.

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om
delpensionsförsäkring.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

32 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (31)

31 kopplingar i 17 dokument.

  1. SOU 2024:36 Förenkla och förbättra! s. 416 om s. 67 · s. 746 i texten
  2. SOU 2002:52 Beskattning av småföretagare s. 567 · s. 570 i texten
  3. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen om s. 42 · om s. 67 i texten
  4. Prop. 1996/97:100D1 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. om s. 70 i texten
  5. Prop. 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning om s. 67 i texten

Visa alla 17

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1996 ref. 16 i texten