Regeringens proposition om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
1975 · 32 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:110, Regeringens proposition om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 110 år 1975 Prop. 1975:110
Nr 110
Regeringens proposition om verksamheten vid Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB;
beslutad den 6 maj 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
på regeringens vägnar
OLOF PALME
RUNE B. JOHANSSON
propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen läggs fram förslag
till åtgärder för att temporärt lösa krisen vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB (EMV). Förslagen innebär att staten dels ställer garanti för ett tiU den 30
juni 1978 amorieringsfriti lån om 150 milj. kr. till EMV;s ägare. Ångfartygs AB
Tirfing, dels ställer borgen för två lån till EMV, det ena på 7,5 milj. kr. och
det andra på ca 34 milj. kr., dels tillhandahåller EMV en röriig kredit om
högst 200 milj. kr. Därtill föreslås att staten från Ångfartygs AB Tirfing den
1 juli 1975 övertar samtliga aktier i EMV för en köpeskilling av I 000 kr.
1 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 110
Prop.
1975:110 2
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-05-06
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson,
Löfberg, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon.
Föredragande: statsrådet Johansson
Proposition om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB
Under sommaren och förhösten 1974
märktes de första indikationerna på att läget vid Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB (EMV) pä sikt kunde bli allvarligt. Vid bearbetningen av
industridepartementets varvsenkät i september 1974 framkom att en Ukviditetskris
möjligen kunde väntas under är 1975 och att företagets soliditet på sikt var
undergrävd. Under förhösten 1974 hade jag också de första kontakterna med
företrädare för EMV:s fackliga organisationer. Dessa uttryckte sin stora oro.
inför EMV:s framtid och företagsledningens sätt att sköta den löpande
verksamheten. Mina kontakter med företrädare för EMV:s styrelse några månader
senare bekräftade riktigheten av de bedömningar som hade gjorts inom industridepartementet.
Man hänvisade dock frän företagsledningens sida till de rekonstruktions- och
handlingsplaner som var under utarbetande vid företaget. Dessa skuUe, enligt
uppgifter som företagsledningen lämnade i september, presenteras för EMV:s
styrelse i slutet av oktober. Tidpunkten för denna presentation framflyttades
senare tUl februari 1975. Jag tog mot denna bakgrund initiativ tUl fortlöpande
kontakter med såväl EMV:s företagsledning som de anstäUdas organisationer.
Under november och december 1974 fördjupades de analyser som man inom industridepartementet
hade gjort tidigare under hösten. BUden av företagets situation blev allt
dystrare. Under januari 1975 bekräftades att EMV redan under maj och juni 1975
skulle kunna komma att hamna i en akut Ukviditetskris.
Mot denna bakgrund inrättades inom industridepartementet
i börian av februari 1975 en särskild analysgrupp som avlämnade en rapport den
21 februari 1975. Enligt gruppens bedömningar var företagets ekonomiska
ställning utomordentligt allvarlig. Företagets soliditet var urholkad genom
otillräckliga rörelseresuUat och genom de stora nedskrivningar
Prop. 1975:110 3
som främst valutasituationen nödvändiggjorde.
Likviditetsläget var vidare mycket ansträngt. Oro och vissa störningar hade
också märkts på personal-, kund- och leverantörssidan. Förelaget stod, såvitt
analysgruppen kunde bedöma, inför hotet att tvingas inställa sina betalningar.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag den
21 februari 1975 en särskild kommission med huvuduppgift att utreda förutsättningarna
för en rekonstruktion av EMV. Situationen var sådan att kommissionens första
uppgift blev att söka åstadkomma erforderligt likviditetsmässigt rådrum för att
finna en långsiktig lösning på EMV-kri-sen. Vid de förhandlingar som
kommissionen omgående upptog med EMV:s ägare ~ Ångfartygs AB Tirfing (Tirfing)
- lyckades kommissionen få Tirfing att garantera EMV:s betalningsförmåga fram
lUl halvårsskiftet 1975. Härigenom dämpades på kort sikt oron bland kunder,
leverantörer och banker.
Kommissionen har avlämnat en första
rapport den 30 april 1975. Rapporten, med undantag för hemligstämplade bilagor,
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Kommissionens arbete har av tidsskäl i detta skede
inriktats på att finna en temporär lösning av EMV-krisen. Rapporten innehåller
förslag till en sådan lösning. Arbetet fortsätter med sikte på att förslag till
mer långsiktiga lösningar skall läggas fram under hösten 1975.
Kommissionens förslag innebär i sina huvuddrag följande.
Mellan kommissionen och Tirfing har
förts överläggningar om i vilken omfattning Tirfing kan bidraga till en lösning
av den akuta krisen vid EMV. Dessa överläggningar har lett till att Tirfing
gjort följande ensidiga utfästelse.
1.
Tirfing överlåter
till staten, eller til! av staten helägt företag, samtliga aktier i EMV för en
köpeskilling av 1 000 kr. Överlåtelsen sker per den 1 juli 1975.
2.
Tirfing lämnar
för verksamhetsåret 1974 ett koncernbidrag till EMV om 225 milj. kr.
3.
Tirfing
beställer senast den 30 juni 1975 vid EMV två s. k. isbulkfartyg tUl en
sammanlagd beställningssumma av 237 mUj. kr. EMV äger till utgången av år 1975
rätt att utan kostnad häva dessa fartygsbeställningar.
4.
Staten släller
utan krav på särskUd säkerhet garanti för ett lån till Tirfing på 150 mUj. kr.
för delfinansiering av det under punkt 2 nämnda koncernbidraget. Lånet
amorteras med 15 milj. kr. per år med början den 30 juni 1978. Räntan, som
skall motsvara den genomsnittliga räntan vid statlig långfristig upplåning, f.
n. 9 %, skall erläggas halvårsvis i efterskott.
5.
Staten övertar
från Tirfing borgen för två lån till EMV, del ena på 7,5 milj. kr. jämte ränta
och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta, motsvarande vid
nu rådande växelkurs ca 34 milj. kr.
6.
Staten
medverkar till atl Tirfing erhåller lån lill marknadsmässig ränta och i övrigt
marknadsmässiga villkor för delfinansiering av de under
Prop. 1975:110 4
punkt 3 nämnda bestäUningarna. Länen skall motsvara 80 %
av beställningssumman och amorteras under åtta är från lidpunkten för
leverans. För lånen skaU ställas sedvanlig säkerhet i fartygskontrakt resp.
inteckningar i levererade fartyg.
Härutöver regleras vissa andra
förhållanden, bl. a. avseende Lindholmens Motor AB och AB Varvsindustrins
Datacentral vilka berörs av ett statligt övertagande av EMV.
Utfästelsen har gjorts med
förbehåll att den godkänns av regeringen senast den 30 juni 1975. Tirfing är
införslätt med att regeringen vid sin prövning måste beakta om enligt
regeringens bedömning godtagbara uppgörelser nåtts beträffande vissa tvistiga
engagemang, bl. a. EMV:s långtidsavtal med Lisnavevarvet i Portugal.
EMV:s ekonomiska läge är enligt
kommissionens mening sådant att risken för en konkurs under de närmaste
månaderna är mycket stor. Att EMV av egen kraft skulle kunna undvika etl
konkursläge har bedömts som uteslutet. Enbart ett fullföljande av inneliggande
orderslock efter vissa annuUeringar skulle enligt kommissionens beräkningar
kunna medföra föriuster på ca 450 milj. kr. Häremot skall ställas ett eget
kapital efter 1974 års bokslut, det nämnda koncernbidraget oräknat, om ca 200
milj. kr.
Det har i det perspektivet tett sig
naturiigt för kommissionen att i ett första steg försöka nå fram till en
lösning som innebär atl det omedelbara hotet om en konkurs avvärjes.
Jag ansluter mig till den
bedömningen. Redan i samband med kommissionens tillsättande gav jag uttryck
för uppfattningen att alla ansträngningar måste göras för att förhindra att en
konkurssituation skulle uppstå. En konkurs skulle få allvarliga och
svåröverskådliga konsekvenser. Ett stort antal människor vid EMV och vid
underleverantörsföretagen skulle omgående bli utan arbete. Stora ekonomiska
uppoffringar, långvarig arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden skulle för
många oundvikligen bli följden. Berörda kommuner, i första hand Göteborg,
skulle komma att drabbas hårt. Omvärldens tilltro till den svenska industrin
och dess förmåga att fullfölja ingångna överenskommelser skulle komma att
svikta. 1 synnerhet skulle varvs- och rederinäringen bli lidande.
Kommissionen har dragit den
slutsatsen att inte heller den nuvarande ägaren Tirfing inte har ekonomiska
möjligheter att pä egen hand finansiellt rekonstruera det krisdrabbade EMV och
i övrigt vidta de åtgärder som krävs för alt göra företaget till en
livskraftig produktionsenhet.
Kommissionen riktar hård kritik mot
det sätt på vilket EMV skötts. Tirfing såsom ägare bär ett tungt ansvar för den
bristfälliga ledning av företaget som har utövats. Kritiken gäller också det
sätt på vilket relationerna till de anställda har skötts. Kommissionen menaratt
Tirfing mot den bakgrunden helt bör lämna sitt ägarengagemang i EMV. Detta bör
dock ske endast under förutsättning att Tirfing till sin fulla ekonomiska
kapacitet medverkar till en lösning av EMV-krisen. Kommis-
Prop.
1975:110 5
sionen anser att Tirfings utfästelse är ett godtagbart led
i en lösning som syftar till att undanröja det omedelbara hotet mot
sysselsättningen vid EMV.
Jag vill också på denna punkt
ansluta mig lill kommissionens bedömning. Tirfings engagemang i EMV bör även
enligt min mening avvecklas. I fråga om rimligheten av del koncernbidrag om 225
milj. kr. som Tirfing har utfäst sig att lämna vill jag i likhet med
kommissionen -understryka att det inle är meningsfullt att ställa sådana krav
på Tirfing att anställningstryggheten för företagets egen personal äventyras.
Något alternativ till etl statligt
ägarskap i EMV vid fortsatt drift finns inte. Jag förordar således att staten
under vissa villkor övertar samtliga aktier i EMV.
Vid sidan av att Tirfing bör lösas
från sitt ägarengagemang bör nu sådana åtgärder vidtas att rådrum för
övervägande av mer långsiktiga lösningar skapas. I första hand anmäler sig
härvid behovet av att tillföra EMV likvida medel.
Koncernbidraget innebär att EMV
under återstoden av år 1975 likviditetsmässigt tillförs 225 milj. kr. Därutöver
kan komma eventuella kassatillskolt genom förskott på nya beställningar. För
att Tirfing skall kunna uppfylla sin utfästelse fordras - såsom kommissionen
har föreslagit - att staten ställer garanti för ett lån till Tirfing på 150
milj. kr.
Mot de nämnda tillskotten skail
ställas att likviditetsunderskottet under innevarande år, sedan alla
tillgängliga säkerheter och upplåningsmöjligheter har utnyttjats, beräknas
ligga i intervallet 250-350 milj. kr. Därtill skall läggas behovet av en
likviditetsmässig buffert, som för ett varvsföretag erfarenhetsmässigt bör
ligga i storleksordningen 50-100 milj. kr. Sammantaget kan alltså uppträda ett
icke intäckt likviditetsbehov av uppemot 200 milj. kr.
Jag bedömer det nödvändigt att
staten, inte minsl för alt undanröja varje risk för en ny Ukviditetskris,
lämnar företaget en rörlig kredit om högst 200 mUj. kr. Krediten bör ha formen
av en dragningsrätt hos riksgäldskontoret. För krediten bör gäUa de villkor
som riksgäldskontoret normalt tillämpar.
Den lösning pä den akuta krisen vid
EMV som jag förordar är av provisorisk karaktär. Den bör i elt nästa steg
följas av överväganden och åtgärder som syftar lill att sätta in EMV i ett
vidare sammanhang.
Jag finner det mot den bakgrunden
angeläget att kortfattat kommentera den aktuella situationen vid EMV i skenet
av nu gällande näringspolitiska riktlinjer på varvsområdet.
De långsiktiga bedömningar som de
svenska storvarven redovisade under år 1973 och som låg till grund för mina
ställningstaganden i prop. 1974:1 (bil. 15 s. 82) tydde pä en överlag
optimistisk framtidstro. De av storvarven redovisade investeringsplanerna för
femårsperioden 1973-1977 var omfattande - med ett iögonfallande undantag, EMV.
Med hänvisning till de oklara
marknadsläget på sikt underströk jag i propositionen vikten av att genom
investeringar modernisera den svenska
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:110
varvsindustrin för att upprätthålla och stärka
konkurrenskraften.
Jag underströk samtidigt att
branschens storlek i princip skall bestämmas av dess förmåga att av egen kraft
bibehålla en sådan ekonomisk och marknadsmässig styrka att de som arbetar i
branschen kan erbjudas anställningsvillkor och sysselsättningstrygghet i
paritet med annan industrieU verksamhet.
Denna grundläggande
industripolitiska uppfattning bör vara riktgivande också för arbetet att finna
en långsiktig lösning på EMV-krisen. Det är företagels konkurrensförmåga utan
statligt stöd som bestämmer den långsiktiga sysselsättningsnivån.
Med hänsyn tUl den framförhållning
- räknat från order till påböriat byggande och leverans - som karakteriserar
varvsproduktion har kommissionen beräknat att arbetsstyrkan vid EMV måste
minska med ca I 500 personer fram till halvårsskiftet 1976. En del av denna
minskning kan åstadkommas genom s. k. naturlig avgång i kombination med stor
restriktivitet i nyanställningar. Friställningar i viss omfattning torde
emellertid vara ofrånkomliga. Jag ser ingen anledning att ifrågasätta
kommissionens beräkningar. För tiden efter halvårsskiftet 1976 och särskilt
under år 1977 är möjlig sysselsättningsnivå vid EMV svårare att bedöma.
Avgörande blir bl. a. vilka stödbeställningar som kan erhållas från övriga tre
storvarv. En uppnåelig målsättning, under de förutsättningar som nu är kända,
bör enligt min mening vara att söka erhålla beställningar som medger en
sysselsättningsnivå på ca 3 000 personer under större delen av år 1977.
Sysselsättningspolitiska skäl kan tala för ett högre tal. Utvecklingen under de
närmaste månaderna kommer att skapa större klarhet om vad som är möjligt atl
uppnå i detta hänseende.
De närmaste 1-2 åren kommer
oundvikligen att för EMV:s del innebära en djupgående omställningsprocess.
Denna kommer att innebära svåra problem för många av de anställda. Särskilt
tjänstemännen torde komma att drabbas hårt. Det är nödvändigt att de anställda
genom sina organisationer ges ett påtagligt inflytande på utformningen och
genomförandet av de anpassningsåtgärder som måste vidtas.
Vad gäller behandlingen av de
särskilda arbetsmarknadsproblem som kan uppstå bör enligt min mening en nära
samverkan eftersträvas mellan de anställdas fackliga organisationer, företaget
och berörda statliga och kommunala organ. Detta kan ordnas på samma sätt som
skett i tidigare Uknande fall genom att en samrådsgrupp bildas vid företaget. 1
en sådan grupp ingår representanter för de anställda, företaget, kommunen och
arbetsmarknadsverket. I samrådsgruppen kan planer utarbetas för att på ett för
de anställda godtagbart sätt genomföra de nödvändiga förändringarna.
Arbetsmarknadsverket har förklarat sig berett att ställa erforderliga
personella resurser till förfogande och sätta in de arbetsmarknadspolitiska
medel som kan visa sig vara nödvändiga. I detta sammanhang kan nämnas att
regeringen i propositionen om arbetsmarknadsutbildningen (prop. 1975:45)
föreslagil en särskild försöksverksamhet med utbildning inom varvsindustrin.
Prop. 1975:110 7
Del har varit en huvudlinje i de
näringspolitiska strävandena på varvsområdet att verka för ett vidgat samarbete
och större koordinering inom branschen. En långt driven samordning mellan
företag som inte i första hand konkurrerar inbördes utan på en hård
internationell marknad ter sig från samhällets sida som angelägen.
Erfarenheterna ger emellertid vid handen atl del är svårt
att nå fram till en långtgående samverkan. Även sådant samarbete som i företagsekonomiskt
hänseende skulle kunna påvisas vara fördelaktigt tycks inte komma till stånd så
länge det saknas ett ägarmässigt band mellan företagen.
Jag finner det mot denna bakgrund angeläget att
varvskommissionen i sitt fortsatta arbete söker finna en lösning av EMV-frågan
som innebär ökad samordning inom varvsindustrin. Jag är inte nu beredd att
förorda en viss bestämd lösning. Flera alternativ torde stå till buds. Det bör
i sammanhanget noteras att mer än hälften av EMV:s skrovarbeten utförs utanför
företaget. EMV torde sakna förutsättningar för att på sikt, utan mycket
betydande nyinvesteringar, upprätthålla en fartygsproduktion av nuvarande inriktning
och omfattning. Detta är givetvis ett starkt skäl till varför en lösning bör
undvikas som innebär ett fristående EMV.
De problem som är förknippade med vissa redares önskan all
annuUera fartygskontrakt och långlidsavtalel med Lisnavevarvet är av sådan
omfattning att de kan rycka undan grunden för fortsatt drifl vid EMV. Jag vill
i likhet med kommissionen särskilt understryka vikten av att EMV före den 30
juni i år når godtagbara uppgörelser beträffande dessa engagemang. SkuUe i
något väsentligt avseende oklarhet råda om de ekonomiska konsekvenserna av
dessa uppgörelser vid denna tidpunkt, torde i praktiken förutsättningar saknas
för elt statligt övertagande av EMV. Del bör ankomma på regeringen atl före
utgången av juni 1975 fatta det slutliga avgörandet.
Det måste avslutningsvis understrykas atl de ekonomiska
konsekvenserna av ett övertagande av EMV även om man bortser från de
nyssnämnda engagemangen - inte nu kan överblickas. Del framgår således av de
ekonomiska analyser som kommissionen har gjort att, såsom jag också tidigare
har anfört, enbart förlusterna i inneliggande orderstock kan beräknas uppgå
till uppemot en halv miljard kr. Även med avdrag för det koncernbidrag om 225
milj. kr., som den nuvarande ägaren enligt utfästelsen skall tillskjuta, kommer
betydande resurser att behöva tillföras företaget.
Jag räknar med att under nästa
riksmöte återkomma med förslag i denna senare fråga liksom med förslag på
grundval av det fortsatta arbetet kring den svenska varvsindustrins struktur
och produktionsförhållanden.
Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen all pä de viUkor jag
angett
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
1. ikläda staten garanti för ett
lån på 1 50 000 000 kr. som Ångfartygs AB Tirfing avser att ta upp.
Prop.
1975:110 8
2.
ikläda staten
borgen för tvä lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, det ena på 7 500 000
kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 protugisiska escudos jämte ränta,
3.
tUlhandahålla
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en röriig kredit av 200 000 000 kr.
dels
4. tUl Förvärv av aktier i
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på kapital
budgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier
anvisa ett investeringsanslag av I 000 kr.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig lUl
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:110
1975 års varvskommission 1975-04-30
Förslag tUl temporär lösning av krisen vid Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB
\* Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 110
Bilaga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:110
Innehållsförteckning
sid. Skrivelse lill statsrådet och
chefen för industridepartementet .... 3 1 Direktiv och övriga förutsättningar
för kommissionens arbete . . 4
2
Den internationella
bakgrunden................................... 5
3
Den aktuella
situationen vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (EMV) 8
3.1 Allmän bakgrund .................................................. 8
3.2 EMV:s ekonomiska läge..........................................
10
4 Kommissionens överväganden och förslag ................ 14
4.1 Utgångspunkter för kommissionens
överväganden 14
4.2 Handlingsalternativ på längre
sikl ...................... .... 15
4.3 Temporär lösning.................................................... .... 16
4.4 Kommissionens förslag ....................................... .... 17
Bilagor
1.
Analysgruppens
rapport 1975-02-21'
2.
EMV:s
likviditetsbudget för är 1975*
3.
EMV:s
likvidiletsprognos för år 1976'
4.
Resultatutvecklingen
för åren 1975 och 1976'
4.1 Resultalprognos för åren 1975 och
1976 enl. analysgruppens bedömning 1975-03-11
4.2 Resultatprognos för perioden
1975-1980 enl. EMV:s hand-Ungsplan 1975-04-09
5. Utfästelse
av Ängfartygs AB Tirfing per den 26 april 1975
Dessa handlingar är hemligstämplade jämlikt § 21
sekretesslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:110
1975 års varvskommission 1975-04-30
Till statsrådet och chefen för industridepartementet
Genom beslut den 20 februari 1975
bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet atl tillkalla en
komission med högst fem ledamöter med uppdrag att undersöka förutsättningarna
och formerna för en rekonstruktion av Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (EMV)
och atl skyndsamt framlägga av undersökningen föranledda förslag.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 21
februari 1975 som ledamöter i kommissionen verkställande direktören i Kockums
Mekaniska Verkstads AB Nils-Hugo Hallenborg (ordförande), statssekreteraren i
industridepartementet Tony Hagström, förbund.sjuristen Sören Mannheimer,
Metalls avd. 41, verkställande direktören i Allmänna pensionsfonden Bo Jonas
Sjönander (ordförande i varvskreditutredningen) och verkställande direktören i
Uddevallavarvet AB Ingvar Trogen.
Kommissionen har antagit namnet 1975 års varvskommission.
Experter åt kommissionen är direktören i Kockums Mekaniska
Verkstads AB Christian Christiansson, direktören i UddevaUavarvet AB Kurt
Hansson, departementsrådet'! industridepartementet Kari-Henrik Pettersson och
auktoriserade revisorn Göran Tidström, Öhrlings Revisionsbyrå AB. Som
sekreterare åt kommissionen tjänstgör pol. mag. Erland Ringblom och
departementssekreteraren Gunnar Österberg.
1975 års varvskommission fär härmed
avlämna rapport med förslag lill temporär lösning av krisen vid Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB.
Stockholm den 30 april 1975.
NUs-Hugo Hallenborg
Tony Hagström Sören Mannheimer
Bo Jonas Sjönander Ingvar Trogen
/Erland Ringblom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:110
I Direktiv och övriga förutsättningar för kommissionens
arbete
Pä grundval av en rapport från den
s. k. analysgruppen en av industriministern lUlkallad expertgrupp med uppdrag
att göra en bedömning av situationen vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
(EMV) redovisade industriministern i ett brev av den 20 februari 1975 till
styrelseordföranden i EMV bakgrunden till kommissionens tUlsättande:
"Jag har i dag tagit del av
den s. k. analysgruppens bedömning av förhållandena vid Eriksberg. Enligt
gruppens mening är företagels ekonomiska slällning utomordentligt allvarlig.
Företagels soliditet är urholkad genom otillräckliga rörelseresultat och genom
de stora nedskrivningarna som främsl valulasilualionen nödvändiggör.
Likvidilelslägel är mycket ansträngt. Vissa störningar och viss oro har märkts
på personal-, kund-och leverantörssidan. Företaget står, såvitt analysgruppen
kan bedöma, inför ett hot om likvidation eller konkurs.
En sådan utveckling skulle få
mycket besvärande konsekvenser. Ett stort antal människor vid Eriksberg och vid
vissa underleverantörsföretag skulle bli utan arbete. Berörda kommuner, i
första hand Göteborg, skulle komma att drabbas hårt. Den svenska industrin, och
i synnerhet rederi-och varvsnäringen skulle bli lidande.
Enligt min mening måste alla
ansträngningar göras för atl förhindra att en sådan situation uppslår. Efter
samråd med regeringens övriga ledamöter vill jag således meddela följande.
Regeringen lUlkallar i dag en särskild
kommission med huvuduppgift atl utreda förutsättningarna för en rekonstruktion
av Eriksberg . . . .".
I brevet utvecklas vidare förutsättningarna för
kommissionens arbete:
"Om enligt kommissionens
mening möjligheter skulle finnas alt genom en sädan rekonstruktion eventuellt
i samverkan med andra företag bilda en ekonomisk livskraftig enhet, är
regeringen beredd att positivt medverka Ull ett genomförande. Denna utfästelse
gäller dock endast under förutsättning att också ägaren av Eriksberg, Ängfartygs
AB Tirfing, manifesterar sill ägaransvar genom alt i erforderlig omfattning
utöver nuvarande åtaganden medverka genom lån, borgen och på annat sätt som kan
bli aktuellt. Etl omedelbart utökat engagemang från ägarens sida är sålunda
nödvändigt för att ge det rådrum som den särskilda kommissionen behöver.
Vad som ovan sagts innebär givetvis
inget avkall på det självklara förhållandet atl Eriksbergs ägare, styrelse och
förelagsledning har ett odelat ansvar för företaget."
Kommissionen har i sitt arbete haft
tUlgång till och i allt väsentligt utgått från de utredningar som förelaget
självt gjort, liksom från de analyser som genomfördes under februari 1975 av
den s. k. analysgruppen. Analysgruppens rapport bifogas som Bilaga 7.'
Bland övrigt material som utgjort
underlag för kommissionens arbete ingår skrivelser, handlingsplaner m. m. från
EMV:s fackliga organisationer och från företaget.
Kommissionen har genom diskussioner med bl.a.
EMV:s ägare
1 Här utesluten.
Prop. 1975:110 5
Ångfartygs AB Tirfing (Tirfing) - och anställda sökt göra
en så allsidig bedömning som möjligt av företagels problem och förulsätlningar.
Hätvidlag har, för att skapa elt erforderligt rådrum, ansträngningarna i elt
första steg inriktats mot den kortsiktiga likviditetsproblematiken. Etl viktigt
resultat i detla avseende var den utfästelse som EMV:s ägare, efter
förhandlingar med kommissionen, gjorde. Utfästelsen innebär atl Tirfing
garanterar atl samtliga EMV:s ekonomiska åtaganden kommer atl fullgöras
konlraktsenligl under tiden fram till halvårsskiftet 1975.
I ett tidigt skede av sill arbete
kunde kommissionen konstatera att en rekonstruktion av EMV bl. a. skuUe
erfordra betydande koncernbidrag och andra ekonomiska insatser från
moderbolagets sida. Kommissionen gjorde härvid den bedömningen att sådana
koncernbidrag måste lämnas redan för år 1974. Kommissionen hemställde därför
lill Tirfings ledning alt framläggande av styrelsens förslag lUl bokslut för år
1974 för Tirfingkoncernen och däri ingående dotterbolag icke bör ske förrän
förhandlingar härom slutförts med kommissionen.
Det har enligl kommissionens
mening inle varit dess uppgift atl initiera eller ge förslag till sådana
ålgärder som direki berör EMV:s dagliga skötsel. Kommissionen har således under
den tid den arbetat inte i något avseende påtagit sig ansvaret för den löpande
verksamheten vid förelaget.
Innan kommissionen övergår lill alt
behandla de frågor som mera direkt rör EMV, har kommissionen mol bakgrund av nu
rådande sjöfarls-och varvskonjunktur, ansett det önskvärt och nödvändigt att
översiktligt beröra den internationella marknadsbilden. Underlaget till detta
avsnitt har utarbetats av ekon.lic. John Ekström, industridepartementet.
2 Den internationella bakgrunden
För världens varvsindustri har de
senaste decennierna varit en period av intensiv både kvantitativ och kvalitativ
utveckling. Världshandeln har varil expansiv och fartygsbehovet långsiktigt och
starkt växande. Varvs-kapaciteten har utökats genom tillkomsten av nya varv och
genom rationalisering och modernisering av äldre varvsanläggningar. Fartygsmarknaden
har hela tiden utmärkts av en hård internationell konkurrens.
Ännu under åren 1972 och 1973
framstod .utvecklingen av den långsikliga efterfrågan på fartyg såsom
synnerligen positiv. Två betydelsefulla frågetecken hade emellertid böriat
framträda. Vad gäller utbudet av fartyg fanns indikationer om att etl icke
obetydligt kapacitetsöverskolt var under utveckling. Vad gäller tankerfloltan
för oceanfrakter framstod det som etl orostecken att nytillskottet under
perioden 19731976 enligt den föreliggande orderslocken syntes bli slörre än
vad fraktbehovel motiverade.
I denna situation med frågetecken
inför den framtida fartygsmarknaden inträffade händelserna på oljemarknaden i
oktober 1973. Alltsedan den akuta oljeförsögningskrisen överkommits har i alla
viktigare industriländer pågått en marknadsmässig anpassning till den
väsentligt högre
Prop. 1975:110 6
oljeprisnivå som etablerats, och ett omfattande
planerings- och förberedelsearbete har upptagits på långsiktiga
energipolitiska åtgärder, generellt sett inriktade på atl minska det stora
beroendet av importerad olja. Utfallet av anpassningsätgärderna kan ännu ej
bedömas med någon slörre precision. Föreliggande planer och bedömningar får
emellertid nu anses ha fått en sådan konkretisering, alt vissa slutsatser om
än begränsade och villkorliga kan dras beträffande den framtida
fartygsmarknaden.
Ett första försök tUl en samlad bedömning av utvecklingen
på energiområdet på längre sikl och i ljuset av de nya förutsättningarna har
utförts inom OECD och redovisats i januari 1975. Enligt dessa studier skuUe den
genomsnittliga årliga ökningen av den totala energikonsumtionen i
OECD-länderna sänkas med I å 1,5 procentenhet i förhållande lUl vad som
väntades före oljekrisen. Inom denna begränsade totalram påverkas
oljekonsumtionen relativt sell mera. Konsumtionen av olja i OECD-länderna år
1980 beräknas komma att minska med 16% resp. 25 % (vid etl oljepris av 6 resp.
9 dollar per fat) i förhållande till den konsumtion som förväntades före
oljekrisen år 1973. Höjningen av oljepriserna har emellertid även förbättrat
utsikterna för produktion av råolja inom OECD. Delta innebär en ytterligare
minskning av importbehovet.
Om oljepriserna behälls pä
nuvarande nivå skulle därför oljeimporten till OECD-länderna under perioden
19801985 komma att minska påtagligt jämfört med 1972 års nivå.
Oljeprisstegringen kan emellertid inte omedelbart slå igenom fullt ul på
efterfrågan och på produktionen av substituerande energislag.
De beräkningar som kan utföras på
grundval av del föreliggande materialet om konsumtionen och produktionen av
olja visar tämligen entydigt på ett starkt minskal framtida behov av
oljefrakter i förhållande lill det efterf rågeperspektiv som förelåg före
oljekrisen 1973. Beräkningar pekar mot en långsiktig minskning av
tankfartygsbehovet om 100 mUj. DWT kring år 1980.
Obalansen på tankfraklmarknaden är
redan manifesterad. Överskottet på tankerlonnage har fört med sig dels
synnerligen låga oljefraklsatser, dels en högst betydande uppläggning (enligt
ofullständiga och knappast helt aktuella uppgifter mer än 25 milj. DWT eller
drygt 10% av tankerfloltan). Båda dessa förhållanden samverkar lill minskad
lönsamhet och försämrad likviditet för rederinäringen.
1 första hand har det förändrade läget kommit lill uttryck
i all orderingången på nytt tanktonnage upphört och all åtskilliga annuUeringar
verkställts (enligt mäklaruppgifter f. n. omkring 40 milj. DWT).
Hur och i vilken takt det förutsebara överskottet på
oceangående tanklonnage kommer atl avvecklas kan inte i dag närmare anges.
Försl och främsl är utvecklingen naturligtvis helt avhängig av hur snabbt omställningen
av energikonsumtion och -produktion förlöper.
Någon samlad utvärdering föreligger
inte om hur farlygsbehovet och nybeställningsbehovet påverkas av slagnationen
pä längre sikt ned-
Prop. 1975:110 7
gängen i industriländernas oljeimport. Arbete härmed
pågår inom bl. a. OECD.
Varvens orderböcker per den 1
januari 1975 upptog tankfartyg om ca 170 milj. DWT för leverans i huvudsak
under åren 1975, 1976 och 1977. Denna ordervolym, vilken såsom nämnts reducerats
genom avbeslällningar, läckte mer än väl de farlygsbehov som före oljekrisen
förväntades uppstå till är 1980.
Innebörden för varvsindustrins del
av energimarknadens förutsedda utveckling lorde sålunda vara dels atl
sannolikheten är slor för att ytterligare avbeslällningar kommer att ske, dels
atl utrymmet för nya order på tankfartyg ända fram emot 1980 måste ses som
synnerligen begränsat. Försl för leverans under perioden 1980-1985 skulle -
under förutsättning atl balansen på oljefraklmarknaden någorlunda återställs
dessförinnan del åter finnas mer betydande marknadsutrymme för en
nyproduktion av tankfartyg.
Detta perspektiv på
marknadsutvecklingen reser naturligtvis frågan om nybyggnadskapacilelen och
sysselsättningen vid världens varv. Utvecklingen pekade redan före oljekrisen
pä all en icke obetydlig överkapacitet för andra hälften av 1970-talet var
under utveckling. Under trycket av den starkl ökade orderingången 1972 och 1973
samt förbättrade lönsam-hetsutsikter för varven skedde på åtskilliga håll
betydande varvsinvesteringar i slörre dockor och i rationellare anläggningar,
vilket indirekt ocksä ökade leveranskapacitelen. Mätt i planerade leveranser
enligt orderböckerna den I januari 1975 kan den aktuella varvskapacilelen
anges till storleksordningen 60-65 milj. DWT per år.
Planerade fartygsleveranser
1975-1978, i DWT, enligt orderböckerna I januari 1975.
1975
1976
1977
1978
Tankers
49
52
52
18
Bulk
10
8
4
1,5
Övrigt
6
4
1
0,5
Totalt
65
64
57
20
Hur stort bortfallet i denna
orderbeläggning slutgiltigt kommerait bli kan, som nyss framhölls, ännu inle
närmare bedömas. För flera varv med stark inriktning på slora tankers torde
emellertid redan så stora luckor ha uppstått i orderbeläggningen att ersättning
svårligen kan erhållas i rådande marknadsläge. Uppenbarligen står världens
varvsindustri - liksom lankrederierna - inför en period med svåra
anpassningsproblem, och liksom på oljefraklmarknaden torde avvecklingen av
kapacitelsöver-skollel få följa flera vägar.
Eftersom en genuin osäkerhet om
energisituationens utveckling troligen består ännu någon lid, och efiersom
skilda slag av statliga stödåtgärder inte kan uteslutas i vissa varvsländer,
kan omställningen väntas bli tämligen utdragen. Den kommer all utmärkas av
ytterst hård konkurrens
Prop. 1975:110 8
om beställningsinlresserade kunder.
En huvudfråga är om det pä andra
fartygsmarknader kan finnas ersättning för det minskade behovet av stora
tankfartyg.
I första hand bör marknaden för bulkfarlyg
vara av intresse genom de i varje fall för de större fartygen - likartade
produktionsförutsättningarna. Den har också historiskt sett visat en snabb
expansion. De (inte helt aktuella) prognoser som föreligger tyder på en
fortsalt ökning av farlygsbehovet, men också på att denna inte på något sätt
kan fylla ut det utrymme som frigörs på tankersidan. Det kan exempelvis nämnas
att bulkfartygen svarar för ca en sjättedel av de sjöburna transporterna medan
tankflollan står för ca två tredjedelar. Därtill kan läggas atl en stor del av
det ökade bulktransporlbehovet kan komma alt täckas av kombinerat tonnage, som
överflyttas från den ansträngda oljefraklmarknaden, och alltså i första hand
inte resulterar i nybeslällningar.
Liknande rnaterial för "övriga
fartygstyper" visar alt det inom detta breda och mångskiftande fält
knappast kan komma att uppstå kompenserande marknadsutrymme av tillräcklig
volym. För många av dessa fartygstyper (t. ex. färjor och containerfartyg) är
produktionsförutsättningarna också väsentligt annorlunda. Det bör emellertid
framhållas att området också innehåller vissa specialiserade fartygstyper med
av allt att döma goda marknadsförutsättningar (t. ex. gastankers och mindre produktbålar).
Trots dessa marknaders begränsning kan de för vissa varv utgöra intressanta
sysselsättningsallernativ.
För en betydande del av världens
varv ger sålunda nuvarande marknadsperspektiv inte något utrymme för
långsiktig och lönsam sysselsättning. Där ingen allernativsysselsältning i
annan tillverkning än fartyg kan uppbringas vilkel i enskilda fall väl kan
vara möjligt kommer en avveckling av tillverkningskapacitet atl framtvingas.
Varvsindustrins anpassning till den förändrade energisituationen kornmer
därför otvivelaktigt atl, ulöver de omställningar och sysselsättningsbesvär
som kan förutses för de närmast kommande åren, kräva även en neddragning av den
lolala kapaciteten på längre sikt. Översiktliga kalkyler tyder på atl
avvecklingen behöver bli av inle ringa omfattning, om en sådan balans på
fartygsmarknaden skall erhållas inom rimlig tid atl den kvarvarande huvuddelen
av världens varvsindustri skall kunna se fram emot en någorlunda säker och
lönsam sysselsättning.
3 Den aktueUa situationen vid Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB (EMV)
3.1 AUmän bakgrund
I börian av år 1973 kunde
konstateras atl den svenska varvsindustrin såg fram emot en relativt expansiv
period. I motsats lUl situationen ett par år tidigare präglades varvsföretagens
bedömningar av en påtaglig optimism. De svenska storvarvens investeringsplaner
var med undanlag för EMV mycket omfattande och ansågs vara en nödvändig
förutsätt-
Prop. 1975:110 9
ning för en framtida konkurrenskraftig svensk
varvsindustri.
Den risk för överkapacitet i
världens varvsindustri som förelåg redan före krisen i Mellersta Östern under
hösten 1973 har, som tidigare framhållits, under åren 1974 och 1975 kommit till
klart uttryck. Den negativa fraklmarknadsutvecklingen, som inleddes under år
1974, har resulterat i en mycket svag orderingång särskilt vad gäller stort
tanklonnage. Vidare har under de senaste åren priserna på material och
komponenler liU varvsindustrin stigit mycket kraftigt. Det är ofrånkomligt atl
denna utveckling i praktiken försämrar varvsförelagens förväntade lönsamhet när
det gäller redan ingångna kontrakt. Kortfattat kan den allmänna situationen för
varvsindustrin karakteriseras på följande sätt.
- Snabba och internationellt
betingade marknadsfluktuationer, sannolikt
utan motsvarighet i andra större industrigrenar.
- Hög skuldsältningsgrad (lågt
eget kapital i förhållande till balansom
slutningen) lill följd av den mycket omfattande kreditgivningen till
fartygsbeställare med åtföljande réfinansiering.
- Avsevärd känslighet för fluktuationer
i valutakurserna på grund av
omfattande engagemang i utländsk valuta.
-
Avsevärd
känslighet för räntevarialioner vid upplåning. Fartygskontrakten har i stor
utsträckning tagits i fasta räntor.
-
Läng
orderstock, ofta med fartygskontrakt i fasta priser medan kostnaderna i stor
uisträckning får betalas i löpande priser.
- Ojämn orderingång, vilket bl. a.
ofta lett till pressade produktionspro
gram medförande temporär brist på arbetskraft och underleveranser.
Det kanske mest kännetecknande
draget i varvens situation är den mycket omfattande
"bankverksamheten". Varven tvingas, som ovan antytts, alt la på sig
slora risker pä t. ex. valutasidan och blir på så sätt mycket känsliga för
externa händelser. Vidare får en snabb inflatorisk utveckling omedelbart mycket
stora följdverkningar.
Det är viktigt att i denna bakgrundsteckning notera FMV:s
särställning, kännetecknad av en låg investeringstakt under ett antal år i
motsats till övriga svenska storvarv. Under den senasle femårsperioden har FMV
investerat ca 60 milj. kr. per år (inkl. köp av Lindholmens varv). En stor del
av dessa investeringar har avsett den personalsociala sidan såsom
företagshälsovård, personalbyggnader, omklädningsrum m. m. Sedan år 1968, då
ombyggnaden av dockan genomfördes, kan de genomförda investeringsprogrammen för
de direkta produklionsanläggningarna knappast anses ha fyUl mer än
reinvesteringsbehoven. De nuvarande anläggningarna, i synnerhet Lindholmen, är
mycket nedslitna. Vid Lindholmen har inga större investeringar i anläggningen
gjorts under de senaste tjugo åren. Krankapaciteten vid den existerande bädden
(4 x 20 ton) motsvarar t. ex. inte dagens krav på modernt skeppsbyggeri.
Allmänt sett kan sägas att
varvsomrädel karakteriseras av mycket slora höjdskUlnader och besvärliga
markförhållanden. Området har vidare ett inslängt läge med begränsade
expansionsmöjligheter. Inte minst från
Prop.
1975:110 10
transporlsynpunkt är området föga ändamålsenligt. Bl. a.
stållagrets och skärhallens placering på en bergshylla försvårar transporterna.
Vidare kan noteras alt det saknas rationella anläggningar för bl. a.
tillverkningen av plana sektionsdelar (s. k. flakline) och för profilbearbelning.
En relativt slor del av arbetet är förlagt utomhus. Anläggningarna för
utrustning är tämligen konventionella och förutsätter atl montagearbetet
huvudsakligen utförs ombord efter det att skrovet sjösatts. Anläggningar
saknas dessuiom för inomhus samling av större maskin-och ulrustningsenheler.
EMV har, i förhållande lill de
övriga storvarven, det ojämförligt bredaste produktsortimentet: från
produktlankers och andra specialfartyg (30 000 DWT) till stort tank- och
bulktonnage (400 000 DWT). Det mycket omfattande produktionsprogrammet (bl. a.
byggandet av det stora tonnaget) har i stor uisträckning baserats på inköp av
skrov och skrovdelar från underleverantörer. Sedan många år samarbetar EMV inom
ramen för långtidsavlal med Lisnave- och Selenavevarven i Portugal, vilka
bygger såväl förskepp som hela skrov för EMV:s räkning. Av EMV:s totala
fartygsleveranser, som motsvarar ca 200 000 ton stål per år, svarar EMV självt
för ca 75 000 ton. Frän Lisnave får EMV f. n. ca 100 000 ton per år. Resterande
del tas från underleverantörer i Sverige. Företagets egen stålkapacitet har
således inte anpassats till det produktionsprogram man åtagit sig.
Denna obalans i produktionen, dvs.
liten stålkapacitet stor utrustningskapacitet, återspeglas i antalet
sysselsatta vid de olika produktionsavsnitten. F. n. sysselsätts ca 1 500
kollektivanställda i den direkta produktionen pä ulrustningssidan. För
skrovsidan är motsvarande siffra I 200.
Obalansen har ocksä lett lill
användning av s. k. grå arbetskraft som medfört betydande kostnader och andra
ölägenheter.
3.2 EM V:s aktuella läge
Den följande beskrivningen av
F'MV;s aktuella läge baseras i allt väsentligt på uppgifter lämnade av
företagel. Bokslut och ekonomiska planer har granskats av kommissionen och
analysgruppen. Däremot har av lidsskäl någon egentlig revision av materialet
inte utförts. Därför föreligger inte ell så fullständigt material som vore
önskvärt.
Under räkenskapsåren 1970-1974 har
de redovisade förlusterna (före realisationsvinster vid försäljning av fartygsandelar
och av reparentverk-samheten) uppgått till 268 milj. kr., varav 150 milj. kr.
avser 1974. Företaget måste fram till slutet av 1960-talet betraktas som väl
konsoliderat och har därför t. o. m. år 1974 kunnat bära de stora förlusterna.
Vid utgången av år 1974 kvarstod eget kapital och obeskattade reserver
uppgående till 200 milj. kr.
1 sammanhanget mäste dock beaktas
atl de av företaget tillämpade redovisningsprinciperna för mellanhavanden i
utländska valutor innebär att latenta valutaförluster inte till fullo belastat
resultatet. En värdering
Prop. 1975:110 H
av ulländska fordringar och skulder till de kurser som
rådde den 31 december 1974 skulle medföra en ökning av förlusterna och därmed
en minskning av del egna kapitalet med 163 milj. kr. Vidare har EMV i 1974 års
bokslut vid värderingen av pågående farlygsbyggnation belastat resultatet med
ca 40 milj. kr. avseende vissa förluster på inneliggande orderstock. Detta
belopp är avsevärt mindre än de prognostiserade totala förlusterna för ell
konlraktsenligl fullföljande av hela orderstocken.
Beaktas dessa faktorer måste EMV:s
egna kapital i praktiken anses vara förbrukat.
Sista leverans i inneliggande
orderstock beräknas ske i början av år 1977. Myckel talar dock för att en
annullering kan komma atl ske belräffande en bestäUning från det italienska
rederiet Navigazione Älta Italia SpA avseende två 400 000 DWT tankfartyg. En
annullering innebär atl behovet av likviditetstillskott under åren 1975 och
1976 reduceras väsentligt. Å andra sidan medför en annullering ett betydande
sysselsält-ningsborlfall under 1976 och 1977.
F. n. sysselsätts vid EMV ca 5 500
personer, varav kollektivanställda 4 200. Därtill kommer ca 500
entreprenadanställda. Ell effektuerande av inneliggande orderstock - förutsatt
annullering av de två 400 000 DWT tankfartygen och utan nya beställningar
innebär att behovet av arbelskrafl vid EMV utvecklas enligt nedan.
1975-03-31
1975-06-30
1975-12-31
1976-06-30
Kollektiv-
anställda
4 200
3 900
3 500
1500
Tjänstemän
och arbets-
ledare
1 330
1 300
1 050
500
Totalt
5 530
5 200
4 550
2 000
Detla innebär således en reduktion
av antalet anställda redan under innevarande år med ca 300 personer. Under
lolvmånadersperioden 30 juni 1975-30 juni 1976 skulle anlalel anställda minska
med ca 3 200 personer.
Skulle en annullering av de två 400
000 DWT tankfartygen inte ske, skulle sysselsättningsutvecklingen bli följande.
1975-03-31
1975-06-30
1975-12-31
1976-06-30
Kollektiv-
anställda
4 200
3 900
3 400
3 100
Tjänstemän
och arbets-
ledare
1 330
1 300
1 025
1 050
Totalt
5 530
5 200
4 425
4 150
Prop. 1975:110 12
Helt avgörande för sysselsättningen
efter den 30 juni 1976 är möjligheten att erhålla nya fartygsbeslällningar. Om
nya order ej erhåUes har sysselsättningsmöjligheterna upphört helt hösten 1977.
Vid bedömning av olika
framtidsalternativ måste också Lisnave-proble-matiken särskilt beaktas. Löpande
avtal med Lisnave/Selenave innebär atl EMV förbundit sig atl årligen fram t. o.
m. år 1979 beställa en minimikvantitet av stålarbelen om 45 000 lon.
Inneliggande orderstock (efter eventuell annullering av de två 400 000 DWT
fartygen, vars skrov skall tillverkas av Lisnave/Setenave) innebär dock att EMV
inte kan uppfylla avtalsbundna minimiåtaganden för år 1976 och därefter. Sista
leverans från Lisnave/Setenave skulle komma att ske under hösten 1976. EMV har
väckt frågan om en uppsägning av avtalet. Eventuella kostnadskonsekvenser i
samband härmed kan idag inte uppskattas.
För att kunna upprätthålla
verksamheten vid EMV under åren 1975 och 1976 krävs ansenliga
likviditetstiUskott. Under antagande av att de två 400 000 DWT fartygen
annulleras växer likviditetsbristen successivt under år 1975 till 250 milj.
kr., vartill kommer behovet av en buffert av likvida medel pä ca 50-100 milj.
kr. Under år 1976 krävs inga ytteriigare likviditetstiUskott, såvida inte
eventuella nya beställningar kräver utlägg utöver erhållna förskott. Om
ovannämnda annuUering inte sker, ökar det ackumulerade likviditetsbehovet med
100 milj. kr. under år 1975 och med 300 milj. kr. under år 1976 beroende på att
endast 30% av priset skall betalas i förskott för de aktuella 400 000 DWT
fariygen. Företagets likvidetetsbudget återfinns i bilaga 2 och 3.'
En fortsatt verksamhet vid EMV med nuvarande eller
reducerad omfattning - kräver dock ytterligare kapitaltillskott. Enbart etl
fullföljande av inneliggande orderstock medför förluster under åren 1975 och
1976 av storleksordningen 250300 milj. kr. Härvid har antagits att en smidig
personalnedtrappning är möjlig och att driften fortsätter efter år 1976.
Storleken av förlusterna är dessutom beroende av valutakursutvecklingen och på
valet av handlingsplan för åren efter 1976 samt på den därmed förknippade
anpassningen av produktionsplanen dessförinnan. Resultatprognoserna redovisas
närmare i bilaga 4.'
Om de valutakurser som rådde den 31
december 1974 består, tillkommer de tidigare nämnda valutaförlusterna på 163
milj. kr. av vilka ca 65 milj. kr. belastar resultaten för år 1975 och år 1976
med de redovisningsprinciper som EMV tillämpar. (Enligl de av vissa andra varv
använda principerna skulle hela den latenta valutaförlusten å 163 milj. kr. ha
belastat resultat redan under åren 1974 och tidigare.) De samlade förlusterna
under åren 1975 och 1976 kan således uppskattas till 400-450 milj. kr., varvid
samtliga latenta valutaförluster i 1974 års bokslut belastat dessa år.
I ovan nämnda siffror har dock inte
beaktats eventuella kostnader i samband med
' Här uteslutna.
Prop.
1975:110 13
eventuell
annullering av de två 400 000 DWT fartygen
eventuella
tillkommande annuUeringar av kontrakt
eventuell
uppsägning av avtalet med Lisnave
Å andra sidan skall även viklen av
gjorda valulakursantaganden observeras. Ovanslående resultatsiffror baseras på
en dollarkurs av 4:07 per den 31 december 1974 samt 4:00 under åren 1975 och
1976 och en schweizerfranckurs av 1:62. Vid en antagen kursnivå av 4:50 resp.
1:55 fr. o. m. den 1 maj 1975 förbättras rörelseresultatet sammanlaget med ca
60 mUj. kr. och de latenta valutaförlusterna reduceras med ca 40 milj. kr.,
vUkel således skuUe innebära en total resultatförbättring med ca 100 milj. kr.
Resultatutvecklingen efler år 1976
för etl frislående EMV är ytterst svårbedömbar. Detta beror i huvudsak på den
slora osäkerhet som råder beträffande möjligheterna alt erhålla nya
beställningar saml på antaganden om valutakursutvecklingen. Resultatet är
vidare beroende på omfattningen av den planerade verksamheten.
Enligt en av EMV utarbetad
handlingsplan för åren 1975-1980, som baseras pä en 40 % nedskärning av
sysselsättningen, prognoseras förlusterna (exkl. valutaförluster) till
sammanlagt ca 220 milj. kr. för åren 1977 och 1978. Under åren 1979 och 1980
beräknas etl sammanlagt överskott av 120 milj. kr. före valutaförluster. Det
skall noteras att EMV:s handlingsplan baseras på alt kontantkonlrakt skail erhållas
i stor utsträckning på beställningar för leverans under åren 1979 och 1980,
att dollarkursen fr. o. m. år 1977 blir 4:50, att långfristig nyupplåning kan
erhållas till 8,5 % samt att produktiviteten kan höjas med 35 %. Investeringarna
t. o. m. är 1977 beräknas inte överstiga 80 milj. kr.
De samlade förlusterna (inkl.
valutaförlusterna) för åren 1975 och 1976, såsom de ovan redovisats, saml för
åren 1977 och 1978 vid fortsatt verksamhet enligt EMV:s handlingsplan, kan
således skattas till närmare 700 milj. kr. Därvid har som tidigare framhållits
ingen hänsyn tagits till eventuella kostnader i samband med förhandlingarna
rörande Lisnave och de två 400 000 DWT fartygen. Mol nämnda förluster på
närmare 700 milj. kr. skall ställas det egna kapitalet som den 31 december 1974
uppgick till ca 200 milj. kr. För fortsall verksamhet bör det egna kapitalet år
1978 uppgå till minst 100 milj. kr. varför högst 100 milj. kr. skulle kunna
ianspråklagas för täckande av förluster. Följaktligen erfordras ett kapitaltillskott
på minsl 600 milj. kr. för åren 1975 t. o. m. 1978 under de angivna
förutsättningarna. Utifrån andra och mindre optimistiska förutsättningar blir
kapitalbehovet större.
Härtill kommer bl. a. sådana
kapitaltillskott som erfordras för investeringar utöver nämnda 80 milj. kr.
och som inle kan lånefinansieras.
Utöver den presenterade
handlingsplanen har flera andra alternativ för fortsatt verksamhet skisserats
av EMV. Likaledes har den fackliga kommittén inom EMV presenterat etl
alternativ. Samtliga dessa alternativ innebär en högre sysselsällningsnivå än
EMV:s handlingsplan och innebär således etl ökat krav på omedelbara
beställningar. Företaget har
Prop.
1975:110 14
inte utvärderat de ekonomiska konsekvenserna av dessa
alternativ till fortsatt verksamhet. Med rådande marknadspriser och möjligheler
att erhålla nya beställningar torde del inte vara sannolikl atl de totala
förlusterna skulle bli mindre om något av dessa andra alternativ valdes.
4 Kommissionens överväganden och förslag
4.1 Utgångspunkter för kommissionens överväganden
Kommissionen vill inledningsvis
ange vissa allmänna överväganden som har legat tUl grund för de slutsatser och
förslag som i det följande redovisas.
Mot bakgrund av nuvarande och förutsebart marknadsläge för
varvsindustrin framstår en reducering av svensk varvsindustris kapacitet som
ofrånkomlig. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart atl genom statligt stöd
upprätthålla produktionskapaciteten i en bransch på en nivå som långsiktigt
inle företagsekonomiskt kan motiveras. Varvsindustrins sloriek måsle i
praktiken bestämmas av företagens förmåga alt av egen kraft överleva i en hård
internationell konkurrens. Det bör i detla sammanhang erinras om att genomsnittligt
70 % av produktionen under den senaste femårsperioden avsatts på export.
Det är enligt kommissionens mening
i detta perspektiv den aktuella EMV-krisen måste lösas.
Samtidigt vill kommissionen understryka atl om en
neddragning av produktionskapaciteten och sysselsättningen i ell förelag är
ofrånkomlig, är det också ett ansvar för samhället, liksom givetvis för
förelaget och dess ägare, atl se till alt de som berörs drabbas i minsta
möjliga utsträckning. Delta är en accepterad näringspolitisk grundsyn som kommissionen
utgått från i sina överväganden. Del har således varit en målsättning atl finna
en lösning som dels innebär att en okontrollerbar och drastisk utveckling vid
företaget genom t. ex. en konkurs undviks, dels en lösning som möjliggör en så
mjuk övergång som möjligl till nya produktionsförhållanden och trygg
sysselsättning.
Kommissionen vill redan i detta
sammanhang, utveckla sin syn på den förväntade sysselsättningsutvecklingen vid
EMV.
För åren 1975 och 1976 angavs inledningsvis tvä tänkbara
utveckUngs-Unjer. Om inneliggande orderslock effektueras i sin helhet skulle
fram lill den 30 juni 1976 den totala fasta arbetsstyrkan, dvs. exkl. inhyrd
arbetskraft, reduceras med ca 1 500 personer. Om däremot de två 400 000 DWT
tankfartygen, beställda av ett italienskt rederi, annulleras, vilket inte
bedömts osannolikt, skulle sysselsättningen myckel snabbt sjunka med
ytteriigare 2 000 till enbart ca 2 000 anställda vid halvårsskiftet 1976.
A andra sidan skulle nya fartygsbeställningar, med tanke
på den tidsmässiga framförhållning - räknat från kontraktstidpunkt lill
leverans som gäller för varvsproduklion, inle under några
omständigheter
Prop. 1975:110 15
väsentligt kunna påverka nedgången i sysselsättningen
under det närmaste året.
Kommissionen finner all det i
praktiken även inräknat effekterna av en utökad legotillverkning vid
företaget inte föreUgger några möjligheter alt undvika en betydande nedgång
i sysselsättningen - med upp lill
1 500 personer lUl utgången av juni månad nästa år. En
nedläggning av
varvsverksamhelen vid Lindholmen under denna period framslår som
oundviklig.
Utvecklingen efler halvårsskiftet
nästa år är mera oklar och måste bedömas mot bakgrund av den aktuella marknadssituationen.
Risken för annuUeringar är hög och sannolikheten för nya beställningar är låg.
Den samlade bilden är enligl kommissionens mening så mörk att det närmast är en
mycket optimistisk bedömning atl utgå från atl den fasta arbetsstyrkan vid företaget
vid ingången av år 1977 kan vara slörre än
2 500-3 000 personer. En högre nivå kräver mycket stora
insatser från
statens sida ulöver de insatser som redan behövs för att varvel skall
överleva på nu nämnd nivå.
För all upprätthålla sysselsättningen på en sådan
genomsnittlig nivå under år 1977 måste nya order omgående tecknas; i själva
verket borde dessa redan ha tagits. För sysselsättningen under år 1978 krävs
att nya beställningar erhålls före årsskiftet 1975/1976.
Dessa förutsättningar skall ställas
mot marknadsförhållandena. Att en efierfrågan på fartyg som kan ge lönsamma
beställningar kommer att uppträda under innevarande år bedöms som helt
orealistiskt. Inte heller under år 1976 väntas någon förbättring. Flertalet
bedömare hävdar alt tidigast under år 1977 kan varven ånyo vänta beställningar.
Det har i detta perspektiv gällt
för kommissionen atl väga samman å ena sidan de marknadsmässiga
förutsättningarna som talar för en mycket snabb neddragning av
sysselsättningen, t. o. m. för en nedläggning av företagel, med å andra sidan
de starka arbetsmarknadsmässiga och sociala skäl som verkar i andra riktningen.
Slutresultatet av denna avvägning låter sig av flera skäl inte anges i siffror.
Kommissionen är dock enig om att en kraftig minskning av antalet anställda vid
EMV är ofrånkomlig.
4.2 Handlingsalternativ på längre sikt
Kommissionen ser i nuvarande
situation all främsl följande handlingsalternativ måste övervägas.
1.
Planmässig
nedläggning av EMV
2.
EMV fortsätter
som självständigt varvsförelag
3.
Samordning av
varvsverksamhelerna i Göteborg, dvs. mellan Götaverken och EMV
4.
Samordning
mellan Uddevallavarvet och EMV
5.
Samordning
mellan samtliga fyra storvarv ("AB Svenska varv")
Vid sidan av dessa alternativ kan vissa andra
kombinationer t. ex. en
Prop. 1975:110 16
samordning som berör också Kockums Mekaniska Verkstads AB,
tänkas. Den handlingsplan som EMV självt presenterat framstår inte som realistisk.
Vilket långsiktigt
handlingsalternativ som väljs är bl. a. beroende av tidskrävande förhandlingar.
Den akuta situationen ställer
emellertid krav pä omgående beslut och insatser. Det står klart atl en
väsentlig ekonomisk insats från statens sida är oundvikUg oberoende av
långsiktigt handlingsalternativ. Även detta innebar, genom kravel på
riksdagsbehandling under våren 1975, en tidsmässig begränsning för
kommissionen.
4.3 Temporär lösning
Kommissionen utgår från två
väsentliga omständigheter i sitt förslag till temporär lösning.
Det har efter hand framstått allt klarare att EMV:s
ekonomiska situation är så allvariig att förelaget inte utan insatser utifrån
kan undvika en konkurs under de närmaste månaderna. Likviditetsunderskottet,
sedan alla tillgängliga säkerheter och kreditmöjligheter utnyttjats, kommer
under resten av året gradvis växa till i gynnsammaste fall minst 250 milj. kr.
Det står klart att företagets ägare
inte har ekonomiska möjligheter att genomföra en rekonstruktion av företagel i
den uisträckning som krävs. Det framkom ock,så vid de kontakter som
kommissionen pä ett tidigt stadium hade med Tirfing att moderföretaget önskade
att deras engagemang i EMV kunde avvecklas.
En statlig insats för all också
kortsiktigt trygga företagets fortlevnad krävs under alla omständigheter.
Kommissionen kan i detta sammanhang inte underlåta atl
rikta hård kritik mot det sätt på vilket EMV skötts. Under många år har
tillåtits atl investeringarna i förelaget legat på en nivå som inte motsvarat
de produklionsålaganden som företaget iklätt sig. Medan övriga svenska storvarv
under senare år har initierat och genomfört betydande nyinvesteringsprogram
har EMV;s investeringar nätt och jämnt läckt ofrånkomliga reinvesteringsbehov.
Tirfing såsom ägare bär ett tungt ansvar för den bristfälliga ledning av
företagel som utövats. Kritiken gäller också del sätt på vilket relationerna
till de anställda skötts. Det uttalade misstroendet från de anställdas sida
gentemot ägarna, EMV:s styrelse och verkställande ledning är enligt
kommissionens mening i väsentlig grad följden av den ofullständiga information
och brisl på förtroende som i olika sammanhang visats.
Mot denna bakgrund har kommissionen
valt huvudUnjen alt Tirfings ägarskap bör upphöra helt. Förhandlingarna har
inriktats på all Tirfing i samband härmed skall lämna högsta möjliga bidrag.
Det förslag som redovisas i del följande bygger pä denna huvudprincip.
Prop. 1975:110 17
4.4 Kommissionens förslag
Efter förhandlingar mellan å ena
sidan kommissionen och å andra sidan representanter för Tirfings ledning har
Tirfings styrelse den 26 april 1975 beslutat att på de villkor som anges i en
särskild, av Tirfing ensidigt undertecknad utfästelse (bilaga 5j medverka lill
en temporär lösning av EMV-krisen. I sina huvuddrag innebär Tirfings åtagande
följande.
1.
Tirfing
överlåter tUl staten eller till av staten helägt företag samtUga aktier i EMV
för en köpeskilling av 1 000 kr. Överlåtelsen sker per den 1 juli 1975.
2.
Tirfing lämnar
för verksamhetsåret 1974 elt koncernbidrag till EMV om 225 milj. kr.
3.
Tirfing
beställer senast den 30 juni 1975 vid Eriksberg två s.k. isbulkfartyg lUl en
sammanlagd beställningssumma (pris) av 237 milj. kr. EMV äger lill utgången av
år 1975 räll all utan kostnad häva dessa fartygsbeslällningar.
4.
Staten
släller garanti för etl lån lill Tirfing pä 150 milj. kr. för
delfinansiering av del under punkt 2. nämnda koncernbidraget. Länet amorteras
med 15 milj. kr. per år med början den 30 juni 1978. Räntan, som skall
molsvara den genomsnittUga. räntan vid statlig upplåning f. n. 9 %, skall
erläggas halvårsvis i efterskott.
5.
Staten
medverkar till all Tirfing erhåller lån lill marknadsmässig ränta och i övrigt
marknadsmässiga villkor för delfinansiering av de under punkt 3. nämnda
beställningarna. Lånet skall molsvara 80 % av beställningssumman att amorteras
under åtta år från tidpunkten för leverans. För lånet skall ställas sedvanlig
säkerhet i fartygskontrakt resp. inteckningar i levererade fartyg.
6.
Härutöver
regleras vissa andra förhållanden bl. a. avseende Lindholmens Motor AB och AB
Varvsindustrins Datacentral vilka berörs av elt statligt överlagande av EMV.
7.
Tirfings
utfästelse innehåller i övrigt sedvanliga garantiåtaganden i samband med företagsöverlätelser.
8.
Utfästelsen har
gjorts med förbehåll att den godkännes av regeringen senast den 30 juni 1975.
Tirfing är införstått med att regeringen vid sin prövning måste beakta om
enligt regeringens bedömning godtagbar uppgörelse nätts belräffande följande
tvistiga engagemang;
A Navigazione Alla Italia SpA Genua
angående förhandlingar om eventuell annullering av de två 400 000 DWT
tankfartygen.
B Estalieros Navois de Lisboa,
S.A.R.L. angående eventuell uppsägning av gällande avtal med Lisnave.
C Messrs Soponata Lisboa angående
eventuell omförhandling av kontrakt.
D Karavias (London) Limited, London
angående eventuell omförhandling av kontrakt.
Kommissionen anser att Tirfings
utfästelse är ett godtagbart led i en lösning, som syftar till att undanröja
det omedelbara hotet mot syssel-
Prop. 1975:110 18
sättningen vid EMV. Kommissionen finner det inte vara
meningsfullt att ställa så långtgående krav på Tirfing att härigenom
anställningstryggheten för Tirfings egna anställda äventyras.
Kommissionen vill understryka
vikten av att EMV före den 30 juni 1975 när godtagbara uppgörelser i
tvistigheterna med dels vissa beställare, de/.s Lisnavevarvet i Portugal. De
problem, som här kan föreligga, är av sådan omfattning att de kan rycka undan
grunden för fortsatt drift vid nuvarande EMV.
Tirfings utfästelse och godtagbara
uppgörelser belräffande nämnda tvistiga engagemang räcker sannolikt inte för
att trygga viss sysselsättning vid EMV under år 1977. I anslutning till
varvskommissionens arbete har därför industridepartementet gjort en förfrågan
hos övriga svenska storvarv Götaverken, Kockums och Uddevallavarvet om
deras villighet och möjligheter att lägga vissa stödbeställningar hos EMV.
SjälvfaUet befrias inte EMV frän att själv söka ta sädana order, som kan
erhållas till rimliga priser.
De tre nämnda varven har förklarat
sig beredda att diskutera att gemensamt lägga vissa stödbeställningar hos EMV,
vUka medger en sysselsättning på upp lill 3 000 personer under slörre delen av
1977.
En väsentlig förutsättning för de
tre varvens eventuella åtaganden gentemot EMV är atl de själva inte drabbas av
avbeslällningar i sådan omfattning atl sysselsättningen imder år 1977 vid det
egna varvet kommer i fara.
Om Götaverken, Kockum och
Uddevallavarvet gör nämnda åtaganden gentemot EMV har EMV utsikter alt erhålla
en orderstock, som sträcker sig tiU hösten år 1977. Härigenom blir EMV ungefär
likställt med övriga storvarv i fråga om orderstockens uisträckning i liden.
Delta gör del möjligt att om så erfordras senare i år göra en samlad
bedömning av behovet av ålgärder avseende hela den svenska varvsindustrin.
Med Tirfings utfästelse och om
överenskommelse kan träffas med övriga storvarv skulle rimliga förutsättningar
ha skapats för att staten skall kunna engagera sig ägarmässigt i EMV och ta på
sig etl direkt ansvar för sysselsättningen vid EMV, Vilken långsiktig lösning
av EMV:s problem, som är mest ändamålsenlig, kräver ytterligare överväganden
från kommissionens sida, 1 avvaktan pä en sådan lösning är det nödvändigt alt
trygga EMV:s likviditetsbehov under i första hand år 1975.
Det är svårt alt i dag beräkna
EMV:s behov av likviditetstiUskott under år 1975. Enligt kommissionens
bedömning bör dock behovet av ytterligare likviditetstillskott uppgå till
högsl 200 milj. kr. Härvid har kommissionen räknat med att EMV behöver en
kassamässig reserv på 100 milj. kr. Kommissionen föreslår att EMV erhåller en
rörlig kredit hos riksgälds-kontoret om högsl 200 milj. kr. i form av en
dragningsrätt.
Det är omöjligt att nu ange med
något större mått av exakthet den sysselsätlningsvolym, som kan uppnås vid EMV
genom de föreslagna insatserna från Tirfings, övriga varvs och statens sida. Bl.
a. krävs att erforderliga förhandlingar om eventuella avbeslällningar
genomförts. En
Prop. 1975:110 19
överslagsmässig bedömning ger dock vid handen att de
samlade insatserna bör kunna ge sysselsättning på upp tiU 3 000 anställda vid
EMV år 1977, En större sysselsättningsvolym kan uppnås enbart genom ökade
statliga insatser, som medverkar till att öka orderingången ytteriigare vid
EMV. Kommissionen har inte ansett det ligga inom sitt uppdrag att lägga förslag
härom.
Den ofrånkomliga minskningen av
sysselsättningen vid EMV drabbar kollektivanställda och tjänstemän olika.
Antalsmässigt kommer sannolikt antalet kollektivanställda att minska mest.
Samtidigt har dessa betydande möjligheter att finna annan sysselsättning i
Göteborgsområdet och pä västkusten i övrigt. Skillnaderna härvidlag är dock
betydande mellan olika yrkesgrupper. Friställda tjänstemän kommer att befinna
sig i en svårare situation. Övriga slorvarv liksom rederierna Salén och Tirfing
kan eventuellt erbjuda viss alternativ sysselsättning.
Mot denna bakgrund finner
kommissionen del vara utomordentligt angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna
kopplas in omgående för att samhället den vägen skall kunna medverka till
smidigast möjliga anpassning till del nya läget på Göteborgs arbetsmarknad.
EMV bör vidta de åtgärder, som krävs för alt arbetsmarknadsmyndigheterna skall
kunna engagera sig på effektivast möjliga sätt.
Sammanfattning
Kommissionen föreslår mot ovan angivna bakgrund att
staten:
- Övertar aktierna i EMV den 1
juli 1975 för en total köpeskilling på
I 000 kr.
Ställer garanti för ett lån
lill Tirfing pä 150 milj. kr. på tidigare
nämnda viUkor
- Beviljar EMV en rörlig kredit på högst 200 milj. kr.
Övertar från Tirfing tidigare nämnda
borgensförbindelser för EMV.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:110
(Avskrift) Bilaga 5
Mellan 1975 års varvskommission och
Ångfartygs AB Tirfing, nedan kallat Tirfing, har förts överläggningar angående
verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, nedan kallat bolaget.
Tirfing har i anslutning härtill gjort följande åtagande:
1 §
Tirfing överlåter till staten eller
av staten helägt företag med tillträde den 1 juli 1975 samtliga aktier i
bolaget för en köpeskilling av 1 000 kr.
2 §
Till grund för åtagandet ligger årsredovisning med
balansräkning och revisionsberättelse för bolaget per den 31 december 1974,
bilaga 7.' Tirfing garanterar:
att bolaget ägde full och
oinskränkt äganderätt till de tillgångar som upptagits i balansräkningen per
den 31 december 1974 samt att bolaget har full lagfart för fastigheterna,
att bolaget den 31 december 1974
icke hade andra skulder eller ansvarsförbindelser eller hade ställt andra
panter utöver de i balansräkningen per nämnda tidpunkt angivna,
att bolaget inte efter den 31
december 1974 och intill tillträdesdagen avhänt sig anläggningstillgångar
inklusive firmanamn, varumärken, patent eller licensrätter eUer lämnat några
pantförskrivningar, borgens- eller garantiåtaganden eller ingått andra
åtaganden eller vidtagit handlingar i övrigt, i annan mån än som utgör led i
bolagels normala löpande verksamhet,
att bolaget icke är invecklat i
någon skatteprocess, annan rättegång eller tvist av större betydelse utöver vad
som är att hänföra till följande engagemang
1.
Navigazione
Alla Italia, SpA Genua (Lolligetti),
2.
Estaleiros
Navais de Lisboa, S.A.R.L. (Lisnave),
3.
Messrs
Soponata, Lisboa,
4.
Karavias
(London) Limited, London
att
bolaget fram till tillträdesdagen rätteligen fullgjort sina betalningar
såsom för skatter, personal, leveranser m. m. att bolaget
icke debiterats eller kommer att debileras några skatter av
vad slag det vara mä avseende och belöpande på tiden före
den 31
december 1974 ulöver vad som upptagils i
balansräkningen per
nämnda dag, att del finns tillfredsställande försäkringar
beträffande bolagets tillgångar
' Här utesluten.
Prop. 1975:110 2
ävensom övriga med rörelsen sammanhängande sedvanliga
försäkringar, att de i balansräkningen upptagna kundfordringarna är, på
villkor som är normala för branschen, lämnade och i sedvanlig omfattning
säkerställda.
§ 3
Tirfings fordringar på respektive
skulder till bolaget avseende leveranser' av fartyg och fartygsdelar skall
löpa konlraktsenligl. Tirfings fordringar på respektive skulder till bolaget i
övrigi skall ha reglerats före tillträdesdagen.
§ 4
Vid övertagandel av aktierna skall
staten jämväl befria Tirfing från sitt borgensansvar för bolaget, som den 30 juni
1975 är
1.
Svensk
exportkredit, 7,5 mkr. jämte ränta
2.
Soponata, Esc
200 203 800 jämte ränta
Kopior av borgensförbindelserna bifogas, bilaga 2.'
§5
Tirfing försäkrar att Tirfing icke
har kännedom om atl fråga om hävande eller förändring av de 1 bilaga j'
upptagna farlygsbeställningarna hitintills väckts i annan utsträckning än som
redovisats till kommissionens ordförande av bolagets VD.
Skulle bolaget före den 30 juni
1975 försälja sina aktier i Lindholmens MolorAB till Johnsongruppen och
understiger priset enligt regeringens bedömning icke oväsentligt verkliga
värdet är Tirfing berett all till bolaget betala mellanskillnaden.
Tirfing har ingått ett avtal med
det av bolaget helägda AB Varvsindustrins Datacentral. Staten skall efter
överiagandet tillse all Tirfing får den i avtalet föreskrivna dataservicen lill
marknadsmässiga priser. Delta åtagande skall bestå, även om dataservicen
överföres från VDC till bolaget.
Före utgången av år 1975 skall etl
avtal träffas om dataservicens avveckling, vilken skall vara genomförd före
utgången av år 1976 med
' Här utesluten.
Prop.
1975:110 3
rätt för Tirfing att lill dess avvecklingen genomförts
erhålla dataservice enligt tidigare ingångna avtal.
§ 8
Tirfing skall i sitt bokslut för
verksamhetsåret 1974 lämna bolaget etl koncernbidrag på 225 mkr. Sedan de i §
13 angivna förutsättningarna uppfyllts skall koncernbidraget kontant eriäggas
med
a. 175 mkr. den 30 juni 1975
b. 25 mkr.
den 30 september 1975
c. 25
mkr. den 30 december 1975
§9
För att Tirfing skall kunna eriägga
det under § 8 angivna beloppet skall staten ställa garanti för elt lån till
Tirfing på 150 mkr. För garantin skall inte krävas särskild säkerhet. Lånet
skall amorteras med 15 mkr. per år med börian den 30 juni 1978. Lånet skall
löpa lill en ränta motsvarande den vid varie lidpunkt gällande räntan vid
långfristig statlig upplåning, för närvarande 9 %. Räntan skall erläggas
halvårsvis i efterskott den 30 juni och 31 december.
§ 10
Tirfing har den 6 mars 1975 åtagit
sig att garantera bolagets likviditet för tiden t. o. m. den 30 juni 1975.
Det belopp som Tirfing på grund
härav erlägger till bolaget skall Tirfing ha rätt att återfå den 1 juli 1975.
§ Il
Tirfing skall senast den 30 juni
1975 av bolaget beställa två isbulkfartyg till etl sammanlagt pris av 237
mkr., enligt villkor som framgår av bifogade beställningsbrev, bilaga 4.'
Bolaget skall intill utgången av 1975 äga rätt att utan kostnad häva dessa
fartygsbeställningar.
För finansieringen skall staten
medverka till att Tirfing erhåller lån till marknadsmässig ränta och i övrigt
marknadsmässiga villkor. Länen skall motsvara 80 % av varie betalningstermin
atl amorteras under åtta år efter leverans av respektive fartyg. Som säkerhet
för lånen skall lämnas pantförskrivning i kontraktet samt efter leverans
inteckningar i respektive fariyg.
' Här utesluten.
Prop. 1975:110 4
§ 12
Tirfing förbinder sig atl tillse
atl styrelsen i bolaget i samband med överlåtelsen ställer sina platser lill
förfogande. Staten skall tUlse att ansvarsfrihet beviljas för styrelsen för den
del av år 1975 som Tirfing varit aktieägare, förutsatt att revisorerna tillstyrker
ansvarsfrihet.
§ 13
Utfästelsen har gjorts med
förbehåll för att den godkänts av regeringen senast den 30 juni 1975. Tirfing
är införstått med att regeringen vid sin prövning måste beakta om enligt
regeringens bedömning godtagbar uppgörelse nätts beträffande de i § 2 angivna
engagemangen.
Göteborg den 26 april 1975
ÄNGFARTYGS AB TIRFING
Kristian von Sydow Ingemar Blennow
opaginerad Kontrollera mot PDF
Got ö horqs OKeitrycl-efi AB. SiockboljT 75 11035 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (10)
10 kopplingar i 5 dokument.
- Bet. 1982/83:NU55 om varvsindustrin (prop. 1982/83:147 delvis) s. 8 i texten
- Bet. 1975:NU35 Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB jämte motioner s. 2 · s. 9 i texten
- Bet. 1975:FiU29 Finansutskottets betänkande angående statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
- Prop. 1975/76:121 om vissa varvsfrågor s. 33 · s. 34 · s. 35 · s. 54 · och 1 till i texten
- Prop. 1976/77:103 Med överlämnande av 1977 års kommittéberättelse. i texten