Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen

1975 · 109 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 105 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:45, Regeringens proposition om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 45 år 1975 Prop. 1975:45

Nr 45

Regeringens
proposition om riktiinjer för arbetsmarknadsutbildningen;

beslutad
den 27 februari 1975

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF PALME

ANNA-GRETA
LEIJON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås riktlinjer för den fortsatta arbetsmarknadsutbildningen,
som är den vuxenutbildning samhället ger särskild förtur av arbelsmarknadspolitiska
skäl. Den skall stärka dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden och
tillgodose angelägna behov av yrkesulbildad arbetskraft. Den måsle vara
Hexibel för att kunna möta förändringar på arbetsmarknaden.

Ett
nytt system för utbildningsbidrag föreslås med väsentligt bättre för-månerän
vad som nu utgår. Del är uppbyggt enligl inkomstbortfallsprincipen och anknutet
till arbetslöshetsförsäkringen. Därmed slopas också den nuvarande reduktionen
av bidragen mot makes inkomst. Arbelslöshelsför-säkrade kursdeltagare föreslås
få en dagpenning av högst 120 kr. och minst 80 kr. under fem dagar i veckan.
Utöver dagpenningen föreslås alla ar-belslöshelsförsäkrade få ett
stimulansbidrag av 10 kr. om dagen. Sammanlagda bidrag utöver 90 kr. per dag
får dock inte överstiga den utbildades tidigare inkomst. Kursdeltagare över 20
år som inle har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa föreslås få etl
enhetligt bidrag av 90 kr. om dagen, vilket motsvarar del lägsta sammmanlagda
bidraget för arbetslöshetsför-säkrade. Utöver de nämnda bidrag skall i
förekommande fall utgå traktamenten och särskilda bidrag för vissa extra
kostnader i samband med utbildningen. Uträkning och utbetalning av
utbildningsbidrag föreslås i fortsättningen ske genom biträde av försäkringskassorna.

Ungdomars
möjligheter att få arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag föreslås bli
förbättrade. Alla som har rätt lill kontant ersättning vid

1 Riksdagen 1975 1 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 2

arbetslöshet
skall oavsett ålder kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning om detta är den
lämpligaste åtgärden. Flertalet kursdeltagare under 20 år föreslås få elt
utbildningsbidrag av 45 kr. om dagen, dvs. 10 kr. mer än vad som motsvarar
kontant arbetsmarknadsstöd. De som är arbetslöshets-försäkrade och de som har
vårdnad om barn skall dock få samma bidrag som vuxna i motsvarande situation.

Till
brislyrkesulbildning kan i mån av plats antas även den som inle uppfyller
villkoret alt vara eller löpa risk alt bli arbetslös. Ramen för denna grupp av deltagare
höjs från 3 000 lill 10 000 personer per år. Inom ramen skall företräde ges ål
anställda som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster.

Utbildningarna
föreslås i allmänhet bli upplagda så alt de kan ingå i syslem av återkommande
utbildning som varvas med arbete. Den första etappen i en sådan återkommande
utbildning måsle alllid vara så omfattande alt den ger en rejäl start och
varaktig sysselsätlningslrygghet i yrket.

Svenskundervisningen
för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen föreslås kunna förlängas från
två månader lill högst fyra månader.

Yrkesutbildningen
i kriminalvårdsanstalter avses i fortsättningen ske i AMS och SÖ:s regi som
arbetsmarknadsutbildning. De organisatoriska frågorna i samband med delta
bereds f n. i regeringskansliet.

Reglerna
för stöd lill arbetsmarknadsutbildning i förelag föreslås få en enhetlig
utformning i framtiden. Vid all sådan utbildning skall krävas alt den utbildade
är anställd och får avtalsenliga förmåner. De fackliga organisationerna bör
alllid medverka vid planering, genomförande och tillsyn av utbildningen. Stödet
kan utgå under högst sex månader och med etl enhetligt belopp av åtta kr. i
timmen. Särskilda regler skall gälla vid prak-tikanslällning. Vid de pågående
försöken med utbildning av personer som anställs i yrken som domineras av
motsatt kön skall bidraget höjas från f. n. fem till sex kr. timmen. Del
föreslås dessutom all försök görs med brislyrkesulbildning av svetsare och
plålslagare som anställs vid varvsförelag.

1
propositionen föreslås vidare all del s. k. ramplanearbetet för arbetsmarknadsutbildningen
intensifieras i olika avseenden. Kursnämnderna, som länsvis övar tillsyn över
arbetsmarknadsutbildningen i olika yrkesområden, förstärks. Eleverna föreslås
få större infiytande genom bl. a. representation i kursnämnderna.

De
sammanlagda kostnaderna för reformen beräknas lill 690 milj. kr. per år, varav
160 milj. kr. motsvaras av ökad inkomstskatt på utbildningsbidragen. För
finansieringen hören arbetsgivaravgift införas. Den bör under år 1976 ulgå med
0,4 % av lönesumman, vilket beräknas molsvara ca 530 milj. kr. Avgiften
föreslås bli tillförd en nybildad fond, arbelsmarknads-ulbildningsfonden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 3

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

Regeringen
har samtidigt med sina ställningstaganden till arbetsmarknadsutbildningen
beslutat tillsätta en särskild utredning rörande utbildningen av anställda i
förelag och kommuner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 4

Förslag
till

Lag
om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom
föresknves följande.

1 § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen
erlägges till staten enligl denna lag.

2 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar
fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön
lill arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad
eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill arbetstagarens lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit
femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som
icke är obligatonskl försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381)
om allmän försäkring är för handen.

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för värd av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapening, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 J; lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit lill hemmavarande barn för
arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej lår ske
vid inkomsttaxeringen.

3§
Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligl 19 kap. 1 ij lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall erlägga avgift lill sjukförsäkring.

4 § I fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift enligl denna
lag äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. motsvarande tillämpning.

5 § Avgifterna för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen föres till
en fond, benämnd arbetsmarknadsutbildningsfonden, som förvaltas enligl grunder
som regeringen fastställer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45

Uldrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsrådet Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition
om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen

1 Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen
har under en lång följd av år expanderat starkt och fåll en allt mera
betydelsefull roll i arbetsmarknadspolitiken. 1971 års riksdag begärde med
hänvisning lill detta alt frågan om arbetsmarknadsutbildningens framlida inriktning
skulle utredas (InU 1971:33, rskr 279). Under år 1972 tillkallades sakkunniga'
med uppdrag all se över arbetsmarknadsutbildningen.

De
sakkunniga antog namnet kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen
(KAMU). De har under hösten 1974 överlämnat betänkandet (SOU 1974:79)
Utbildning för arbete.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, statskontoret,
statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), konjunkturinstitutet, statens avtalsverk, statens personalnämnd,
siatens personalulbildningsnämnd, skolöverstyrelsen (SÖ),
uni-versileiskanslerämbelel (UKÄ), institutet för social forskning (SOFI), centrala
studieslödsnämnden (CSN), AMS, statens invandrarverk (SIV), länsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs och Norrbottens län,
socialpolitiska bidragsutredningen, kommittén för studiestöd ål vuxna (SVIJX),
kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX),
folkhögskoleulredningen, expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA), expertgruppen för vissa zigenar-

'Generaldirektören
Beriil Rehnberg, ordförande, ledamoten av riksdagen Rune Gustavsson, utbildningschefen
Lennart Larsson, direktören Malls Bergom Larsson, skolrådet Artur Olsson,
ombudsmannen Björn Pettersson och ledamoten av riksdagen Bengl Wiklund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 6

frågor,
utredningen om den yrkesinriktade rehabiliteringen (YR-utredning-en), utredningen
om en allmän arbetslöshetsförsäkring, de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation (i fortsättningen kallad samorganisationen),
försäkringskasseförbundel, LO, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) jämte Statstjänstemannens
riksförbund (SR), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), TCO, Stockholms skoldirektion. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremerförbundet, provisoriska
styrelsen för Sveriges AMU-elevers riksförbund, Samarbelsorganisalionen för
Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), elevråden vid AMU-centren i Hallstahammar,
Slockholm (vårdyrkeskurserna vid Maria skola), Motala, Arvika, Kristinehamn,
Växjö, Gävle, Tranås, Visby, Kalix, Halmstad, Kramfors, Skövde och Ronneby samt
vid enskilda gymnasiet och Gullmarsplans vuxengymnasium i Stockholm.

Yttranden
har vidare inkommit från De handikappades riksförbund (DHR), Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn. Föreningen Sveriges socialchefer. Riksförbundet för
personal vid invandrarbyråer. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Uppsala
kommuns vuxenutbildningsråd, Svenska ingenjörssamfundet, Förskoleseminariel i
Borås och Moderata ungdomsförbundet.

Vissa
av förslagen i KAMU:s belänkande är av sådan art alt del ankommer på regeringen
eller berörda ämbetsverk atl själva besluta om deras genomförande. För alt
riksdagen skall la en helhetsbild av arbetsmarknadsutbildningen och föreslagna
ändringar av den har jag emellertid funnit det lämpligt atl här redovisa
kommitténs förslag även i de fall då det inle krävs något ställningstagande
från riksdagens sida. 1 betänkandet finns vidare förslag tiU lag om vissa
ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring, kommunalskaltelagen
(1928:370) och taxeringsförordningen (1956:625), som kommer alt las upp i
särskild ordning.

1
del följande redovisas nuvarande förhållanden, KAMU:s förslag och
remissyttrandena med uppdelning på sex huvudområden. Framställningen följer i
del väsentliga betänkandets disposition. Avsnitt 2 Arbetsmarknadsutbildningens
omfattning och inriktning motsvarar sålunda betänkandets tre första kapitel, av
vilka del första är lill övervägande delen beskrivande och de båda följande
innehåller vikliga principiella resonemang. Under avsnitten 3-6 behandlas
förslagen i betänkandets övriga kapitel. Mina ställningstaganden jämte vissa
frågor om författningsändringar återfinns under avsnitten 7-10.

I
samband med behandlingen av utbildningens innehåll och kursformer under punkten
4 redovisas ett den 10 juni 1974 överlämnat förslag om försöksverksamhet med
arbetsmarknadsutbildning som delvis föriäggs lill

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 7

varvsförelag.
Förslaget har utarbetats av en särskild arbetsgrupp'. Del har remissbehandlats.
Yttranden över förslaget har avgetts av statskontoret, RRV, SÖ, AMS,
utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK), KAMU,
sysselsätlningsutredningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund,
TCO genom överlämnande av yttrande av Svenska fack-lärarförbundet, SACO, LO,
SAF, Sveriges varvsinduslriförening. Svenska metallinduslriarbelareförbundet,
Sveriges verkstadsförening.

Propositionens
huvudsakliga ämnesområde utgörs av delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning,
vilkel tillhör programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet i
arbetsmarknadsverkets programbudgetsyslem. Programmet finansieras från
anslaget Bl. Arbelsmarknadsservice.

Vid
anmälan av årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 13 s. 80 beräknade jag
medelsbehovet under budgetåret 1975/76 för detla delprogram lill 1 086,7 milj.
kr.

Till
arbetsmarknadsutbildningen hör också delprogrammen Utbildning av svårplacerade
resp. Lokaliseringsutbildning. KAMU:s redovisning av utbildningens omfattning
och resultal, som i korthet refereras i del följande, omfattar även dessa
delprogram. Delsamma gäller i viss utsträckning också för kommitténs
överväganden och förslag. Genom denna proposition anmäls samtliga förslag i
betänkandet utom lagförslagen, men jag vill ennra om all mera grundläggande
frågor rörande utbildning av svårplacerade resp. lokaliseringsulbildning hör
hemma i andra sammanhang. Den yrkesinriktade rehabilileringsverksamhelen
utreds f n. i särskild ordning. De olika medlen i den regionalpoliliska
stödverksamheten prövades av riksdagen senast under våren 1973 (prop 1973:50,
InU 1973:7, rskr 1973:248). 1 årets budgetproposition beräknades medelsbehovel
för Utbildning av svårplacerade och Lokaliseringsutbildning till 54 milj. kr.
resp. 65 milj. kr. (se punkten C 4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning, s.
130 resp. punkten E 1. Re-gionalpoliliskl stöd: Bidragsverksamhel, s. 147).

' Departementsrådet Arne Carlsson, ordförande,
utredningschefen Per-Olof Edin, direktören Birger Hellström, byråchefen Håkan
Håkansson, driftingenjören Gunnar Åkerblom, personaldirektören Leif Molinder,
verkstadsklubbordföranden John-Erik Olsson och pol. mag. Erland Ringblom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45

2
Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål

2.1
Nuvarande Förhållanden

Arbetsmarknadsutbildningens
nuvarande organisation bygger i allt väsentligt på de allmänna riktlinjer för
arbetsmarknadspolitiken som riksdagen antog år 1966 (prop. 1966:52, SU
1966:107, B:oU 1966:27, rskr 1966:251). Arbelsmarknadsulbildningen var vid den
tidpunkten under stark tillväxt och ökningen fortsatte under en rad år i
oförminskad takt.

KAMU
har i sill betänkande utförligt beskrivit arbetsmarknadsutbildningens
utveckling och resultat under senare år. Denna beskrivning skall inte upprepas
här utan framsiällningen begränsas till några grundläggande fakta. 1 övrigt
hänvisas lill betänkandet (s. 67-106).

Omkring
100 000 människor påbörjar varje år arbetsmarknadsutbildning. Antalet minskade
något under år 1974 efter all ha ökat oavbrutet sedan början av 1960-lalet.
Arbetsmarknadsutbildningen brukar delas in i fyra huvudgrupper med hänsyn lill
vem som anordnar kurserna, nämligen SÖ:s särskilda AMU-kurser, utbildning i del
reguljära utbildningsväsendet, föreiagsulbildning och övrig utbildning.
Antalet påbörjade utbildningar och det genomsnittliga antalet kursdeltagare
inom resp. grupp under de två senasle åren framgår av följande uppställning.

Omfattningen
av olika slags arbetsmarknadsutbildning åren 1973 och 1974

Gvnnmsninligi anlal

Slag av
utbildning

På
hölj a de

ulhildningar

kuisdolla;.

',(iie

1973

1974

1973

1974

SÖ:s
kurser

52 602

45 348

18 886

1.5 948

Reguljära
uibildningsväsendei

20 709

17 820

13 661

12 553

Utbildning
i förelag

23 920

17 489

10 462

9 858

Övrig utbildning

10 698

8211

3 020

2 305

Summa

107
929

88868

46 029

40 664

Arbetsmarknadsutbildningen
avgränsas främsl av rätten till utbildningsbidrag. Bestämmelser om detta finns
i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368 omtryckt 1972:300). Enligt huvudregeln ulgår
utbildningsbidrag till den som är eller löper nsk all bli arbetslös för
utbildning som är ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma
till stånd ulan utbildningen. Det krävs vidare att sökande har fyllt 20 år och
att han söker arbete genom arbetsförmedlingen. Undantag från dessa regler görs
dels vid bristyrkesutbildning, till vilken alla vuxna har tUllräde, och dels i
vissa fall för ungdom under 20 år.

Huvuddelen
av den utbildning som bedrivs i företag sker på andra villkor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45

än
arbelsmarknadskungörelsens. Det gäller bl.a. lokaliseringsutbildningen, som är
ett regionaipolitisk! medel, och introduktionsutbildningen vid skyddade
verkstäder. 1 dessa fall utgår bidrag till arbetsgivaren under det all denne
betalar avialsenlig lön lill den utbildade.

En
arbetsmarknadsutbildning är normall inriktad mot ett bestämt yrke. Avgörande
för valet av utbildningsmål är dels den enskildes situation och önskemål, dels
arbetsmarknadsutsikierna i olika yrken och dels också samhällets ambitionsnivå
i fråga om arbetsmarknadsutbildningen.

F.
n. är ungefär en tredjedel av de påbörjade utbildningarna inle direkt
yrkesinriktade. Många får förberedande utbildning i t. ex. allmänna ämnen innan
de börjar sin yrkesutbildning. De allra flesta yrkesområden finns representerade
i arbelsmarknadsulbildningen. Ungefär hälften av de yrkesinriktade
utbildningarna avser emellertid tillverkningsarbete av något slag. För de
manliga kursdeltagarna var lillverkningsarbeie den helt dominerande
kursinriktningen, medan kvinnorna också i stor utsträckning utbildades för
socialt arbete, kontorsarbete och sjukvårdsarbete. Av följande sammanställning
framgår utbildningarnas fördelning på olika slag av mål.

Antal
personer som böljat kurser med olika inriktning under åren 1973 och 1974

Kursinriklning

.Anlal
personer

Därav
kvinnor

1973

1974

1973

1974

Tekniskt
arbete

3 458

1 814

405

355

Naiurveienskapligl,
sanihällsvelenskapligl.

humanisiiskl
och konsiniirligi arbete

2 691

2 800

1439

1 669

Hälso-och
sjukvårdsarbete

9 048

8 203

8 361

7 556

Administraiivi
arbete

141

174

59

57

Kameralt
och koniorsiekniski arbete

9 080

7 269

7 537

6 262

Kommersielll
arbete

1 725

926

832

491

Lantbruks-och
skogsarbele

2 381

1 846

188

303

Gruv-och
slenbryiningsarbele m. m.

309

158

4

10

Transport-och
kommunikalionsarbeie

1 730

1 693

307

310

Tillverkningsarbeie
m. m.

36 108

27 969

7 986

7 546

Därav:

Tillskiirnings- och sön-inadsarbele m. m.

2 064

1 566

1 892

1 453

Verksladsmekaniskl arbete

7311

5 834

1 705

1 712

Svetsning m. m.

4 967

4 500

144

366

Övrigi verkstads- och byggnadsmelallar-

bete

5 370

3 876

913

716

Elektroarbele

3 238

2 686

921

1 051

Triiarbeie

3 487

2 590

454

537

Byggnads- och anläggningsarbete ej han-

förbart lill annan yrkesgrupp

2 105

1 450

18

17

Köksarbete
(kockar, köksbiträden m. fl.)

1990

I 703

1 703

1 408

Hemvård
m. m.

5 393

5 727

5 376

5 706

Övrigi
servicearbeie

2 002

1 534

1421

1 148

Ej
yrkesinriktade kurser

30 345

26 608

17 225

16 249

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 10

Kursinriklning

.inlal ih'isi)iicr

Diiniv
kvinnor

1973

1974

1973

1974

Därav ej yrkesinriktade linjer

i gymnasieskolan

512

306

273

183

folkhögskola

2 198

1 817

1098

905

preparand- och kompleneringskurser

7 700

5 233

4 525

3 325

anpassningskurser

1022

1 096

475

514

svenska för invandrare

3 878

3 500

2 986

1 939

Övrigi

1 528

446

528

136

Summa

107
929

88 870

53
371

49 206

Av
den statistik son-i KAMU redovisar framgår all arbetsmarknadsutbildningen
utnyttjas i stor utsträckning av vuxna i alla åldersgrupper utom de äldsta (ca
55 år och äldre). Medianåldern är ca 30 år eller något högre för kvinnor och
något lägre för män. Del framgår vidare atl verksamheten är särskilt omfattande
i de delar av landet där arbetslösheten är störst och alt omkring hälften av
deltagarna saknar tidigare teoretisk utbildning utöver 6-8 års folkskola. Den
senare andelen är betydligt större än motsvarande andelar i andra former av
vuxenutbildning.

KAMU
redovisar också uppgifter som visar alt 70-80 % av dem som slutat yrkesinriktad
utbildning under senare år har fåll arbete inom tre månader. Andelen varierar
något efter konjunkturläget och efter olika yrken m. m. Andelen är självfallet
lägre bland dem som slutar icke yrkesinriktade kurser, vilka i regel följs av
fortsatt utbildning. Även bland dem som slutar yrkesinriktade kurser fmns en
grupp som inte står till arbetsmarknadens förfogande. Av dem som slår till
arbetsmarknadens förfogande etter yrkesinriktad utbildning beräknas ca 85 % få
arbete inom tre månader.

2.2
KAMU

2.2.1
Del framlida behovet av arbetsmarknadsutbildning

Prognoser
för utvecklingen på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet kan endast i
begränsad utsträckning användas som grund för planeringen av
arbetsmarknadsutbildningen. Osäkerheten om den framlida utvecklingen måste i
stället i stor utsträckning mötas med en Hexibel planering.
Arbetsmarknadsutbildningen skall medverka lill en smidig anpassning av
arbetskraftsulbudet lill förändringar på arbetsmarknaden som inle har
för-uisells i prognoserna. Det finns ändock behov av vissa allmänna bedömningar
om den framlida arbetsmarknadssituationen. KAMU redovisar också kort sådana
bedömningar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Den
tekniska och ekonomiska utvecklingen och den därav följande snabba förändringen
av yrkesstruktur och yrkesinnehåll skapar behov av arbetsmarknadsutbildning.
KAMU understryker emellertid att även företagens inlernutbildning och övrig
vuxenutbildning har till uppgift att klara individernas anpassning lill sådana
förändrade krav på arbetsmarknaden innan akuta problem, som arbetslöshet eller
risk för arbetslöshet, uppstår. Därför kommer också utbyggnaden av
företagsuibildningen liksom av övrig vuxenutbildning all direkt påverka det
framlida behovet av arbetsmarknadsutbildning.

Den
snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer atl fortsätta under
1970-talet. Strukturomvandlingen inom näringslivet och rationaliseringen inom
företagen kommer därför också all gå vidare. Näringsgrens-och yrkesstrukturen
kommer att förändras enligt samma mönster som under 1960-lalet med minskning av
sysselsättningen inom jord- och skogsbruk och ökningar framför alll inom den
offentliga sektorn.

Behovet
av arbetsmarknadsutbildning kommer all fortsätta att öka under 1970-talei, även
om del inte sker lika snabbi som under uppbyggnadsperioden på 1960-talet. De
ökade behoven faller i stor utsträckning på vissa kategorier av arbetskraften,
t. ex. ny- och återinträdande på arbetsmarknaden, nyexaminerade och
tjänstemän.

Arbetsmarknadsutbildningen
får ofta användas för atl lösa de anpassningsproblem som uppstår när utllödet
från utbildningsväsendet inle överensstämmer med den efterfrågan som finns på
arbetsmarknaden. Eu speciellt problem utgör de ungdomar som lämnar
utbildningsväsendet ulan yrkesutbildning. KAMU understryker all snabba ålgärder
måste sältas in inom det reguljära utbildningssystemet.
Arbelsmarknadsulbildningen kommer annars all här ställas inför starkt ökade
utbildningsbehov.

2.2.2 Principiell avgr ä nsning av
arhelsmarknadsuibildningens uppgifler

Kommitién
konstaterar all de arbelsmarknadspolitiska målen också i fortsättningen skall
vara det primära för arbetsmarknadsutbildningen. Detla innebär alt
arbetsmarknadsutbildningen skall ha en klar arbetsmarknads-politisk motivering.
Även andra mål spelar emellertid en roll för arbetsmarknadsutbildningen,
framför alll fördelningspoliiiska och ulbildningspo-litiska. De olika målen
griper in i varandra.

De
arbetsmarknadspoliliska målen finns ofla jämsides med fördelnings-politiska och
utbildningspoliliska mål. Det är därför svårt all helt renodla de olika typerna
av mål.

A
rbetsmarknadspollilska mål

KAMU
ansluter sig lill de allmänna utgångspunkter för diskussionen om de ekonomiska
och arbelsmarknadspolitiska målen som angavs av 1960

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975:45 12

års
arbelsmarknadsuiredning. Kommittén konstaterar emellertid alt del under senare
tid har skell en påtaglig höjning av ambitionsnivån för sysselsättningspolitiken.

Om
målet alt ge arbete ål alla skall uppnås måsle ökade insatser göras med hjälp
av arbetsmarknadsutbildning. 1 ett land med så hög sysselsätl-ningsnivå som
Sverige blir behovet av individuellt inriktade stödåtgärder mycket stort om man
vill förbättra möjligheterna för nya grupper atl förverkliga sina önskemål om
arbete eller underlätta för den enskilde att förbättra sin position på
arbetsmarknaden. Många av de grupper som står ulan-för arbetsmarknaden har en
mycket svag utgångsposition. De är t. ex. handikappade, har sociala problem,
är utslagna från arbetsmarknaden, eller de är kvinnor med lång lids bortavaro
från arbetsmarknaden. Därtill har de ofta kort grundutbildning och bristfällig
yrkesutbildning. Också många gmpper på arbetsmarknaden har svag ställning. De
är korttidsutbildade eller lågavlönade. Kommittén anser all utbildningsinsatser
måsle spela en avgörande roll, inle bara för all direkt läcka brister i
individernas utbildning utan också för atl i görligaste mån kompensera andra
handikapp.

Kommittén
framhåller att arbetsmarknadsutbildningen måste tillgodose två vikliga
uppgifter. Den skall för det första inrikta utbildningsinsatser speciellt mot
de grupper som är eller riskerar alt bli arbetslösa eller för övrigi har en
svag ställning pu arbetsmarknaden. För det andra skall den stimulera från
arbetsmarknadspolitisk synpunkt angelägen utbildning av starkt utbildningsmotiverade
icke arbetslösa. Kommittén understryker i detta sammanhang
arbetsmarknadsutbildningens fördelnings- och utbildningspolitiska motiv.

Fördelnlngspohjiska
mål

Arbetsmarknadsutbildningen
har traditionellt haft fördelningspolitiska mål. Den skall medverka till ökad
jämlikhet. Detla kan ske på olika sätt. Det viktigaste är att
arbetsmarknadsutbildningen bidrar lill att skapa tryggare
sysselsättningsförhållanden för personer som drabbas av arbetslöshet eller slår
utanför arbetsmarknaden. Arbetslöshet och bristande förankring på arbetsmarknaden
är en väsentlig förklaring till låga inkomster. De grupper som slår utanför
arbetskraften har nästan undantagslöst en myckel svag ekonomisk ställning och
arbetslöshet är ofta den viktigaste orsaken lill ekonomisk otrygghet. De
arbelsmarknadspolitiska och fördelningspolitiska målen är alltså här helt
sammanfallande.

Utbildningspolitiska
mål

De
utbildningspoliliska målen sammanfaller också i stor utsträckning med de
arbetsmarknadspolitiska. En förstärkt grundutbildning kan t. ex. öka
mot-ståndskrafien hos individen mot kommande påfrestningar på arbetsmark-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 13

nåden.
Samlidigl lenderar yrkesutbildningarna atl kräva alll större grundkunskaper i
allmänna ämnen. Utbildningsinsatserna måste ges en viss bredd och omfattning så
atl de lillsammans med yrkeserfarenhet kan ge grund för mera kvalificerade
arbetsuppgifter och för forisatt utbildning. Alltför korta och snävt inriktade
utbildningar kan minska den enskildes trygghet på den framlida arbetsmarknaden,
även om delta inte gäller helt generellt. Kommittén slår i detta sammanhang
fast atl arbetsmarknadsutbildningen inte heller i framtiden skall kunna
inriktas mot ett förelags speciella behov av arbetskraft. Delta skulle i
alltför stor uisträckning begränsa den enskildes valmöjligheter och
omslällningsberedskap.

Individen
bör ges möjlighet alt utveckla sina speciella egenskaper, 1. ex. i valet av
yrkesinriktning, så långt detta är förenligt med de arbelsmarknadspolitiska
målen. Inom arbetsmarknadsutbildningen måste utbildnings-valet dock ske inom
vissa raniar, dvs. utbildningen måste bedömas kunna leda till åsyftat resultat
- anställning som tryggar individens utkomst. Individuella önskemål som gär
utanför dessa ramar får tillfredsställas av den övriga vuxenutbildningen. Något
helt fritt yrkesval kan alltså inle förekomma inom arbelsmarknadsulbildningen.

Avgränsningsfrågor

Arbetsmarknadsutbildningen
har elt dubbelt syfte: dels skall den arbetslöse hjälpas lill sysselsättning,
dels skall lediga platser inom vikliga sektorer på arbetsmarknaden fyllas.
Utbildningen är endast ett av flera arbetsmarknadspolitiska medel som används
för all hjälpa en individ som är arbetslös all få arbete. Starka skäl talar
emellertid enligl kommitténs uppfattning för atl arbelsmarknadsulbildningen bör
utnyttjas hellre än andra arbetsmarknadspolitiska stödformer, som t. ex.
beredskapsarbeten eller arbetslöshetsunderstöd. De ekonomiska
förulsältningarna under utbildningen bör i så stor utsträckning som möjligt
anpassas till delta önskemål.

Kommittén
betonar arhelsmarknadsuibildningens möjlighet att förebygga arbetslöshet, dvs.
atl utbildningen skall kunna påbörjas redan innan ar-betslöshei uppstår.
Arbetsmarknadsutbildningen spelar också en viktig roll i regionalpolitiken.
Utbildningen kan i detta avseende inle tilldelas någon självständig uppgift
ulan måsle anpassas till de förulsätlningar på arbetsmarknaden som skapas av
näringspolitik och regionalpolitik i stort.

Behovet
av en klar avgränsning av arbetsmarknadsutbildningen mot annan vuxenutbildning
hänger nära samman med de olika studiesociala förmåner som är knutna till
arbetsmarknadsutbildningen resp. annan vuxenutbildning. En viss skillnad i
förmånsnivå kommer att kvarstå även om de av kommittén för studiestöd åt vuxna
(SVUX) föreslagna förbättringarna av studiefinansieringen för vuxna genomförs.
Del bör dock framhållas atl etl genomförande av SVUX' förslag leder lill all
skillnaderna i förmånsnivå i framliden blir myckel mindre än för närvarande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 14

KAMU
diskuterar olika krav som kan ställas på det regelsystem som avgränsar
arbetsmarknadsutbildningen. Kommitién fastslår alt starka skäl talar för atl i
huvudsak behålla den flexibilitet som finns med nuvarande regler, eller kanske
1. o. m. öka den i vissa avseenden. Om man ser arbetsmarknadsutbildningen som
elt rent arbelsmarknadspoliliskt instrument är del en uppenbar fördel atl denna
utan omfattande författningsändringar kan anpassas lill vad
arbetsmarknadssituationen och hänsynen lill individens behov kräver.

Kommittén
konstaterar all arbelsmarknadsulbildningen är en på arbelsmarknadspolitiska
grunder prioriterad vuxenutbildning. Prioriteringen kommer framför allt lill
uttryck i alt del studiesociala slödel är mera förmånligt än i övrig vuxenutbildning.
De arbetsmarknadspolitiska prioriteringarna sker pä två grunder. Den första
utgår från individens arbelsmarknadssiluation. 1 huvudsak gäller här atl den
enskilde skall vara eller löpa risk att bli arbetslös om
arbetsmarknadsutbildning skall komma ifråga. Den andra prioriterings-grunden är
utbildningens inriktning. Här gäller alt om utbildningsvalel är synnerligen
angeläget från arbetsmarknadssynpunkt (för lösande av flaskhalsproblem) kan
utbildningsbidrag utgå även om den enskilde inle befinner sig i en svår
arbetsmarknadssituation (brislyrkesulbildning). För närvarande bygger alltså
reglerna för att få utbildningsbidrag på en kombination av individens
arbetsmarknadssituation och ulbildningsvalels grad av inriktning mol angelägna
behov på arbetsmarknaden. Kommittén anser atl dessa principer för alt fa rätt
lill arbetsmarknadsutbildning också i framliden bör ligga lill grund för
avgränsningen. De bör emellertid ytterligare utvecklas. Det studiesociala
stödets nivå kan ses som etl uttryck för den sammanvägda prioriteringen som
samhället gjori dels av ulbildningsvalels arbetsmarknads-politiska motivering
och dels av individens arbelsmarknadssiluation.

Återkommande
utbildning

Kommittén
diskuterar principen om återkommande utbildning och dess betydelse för
arbetsmarknadsutbildningen och konstaterar all elt mera allmänt infört system
av återkommande utbildning kan vara positivt för arbetsmarknadsutbildningen.
Man kan på så sätt åsladkomma bättre anpassning mellan utbildningssystemet och
behoven på arbetsmarknaden, vilkel i sin lur kan leda till minskade krav på
arbetsmarknadsutbildningen. Å andra sidan kan elt system med återkommande
utbildning också leda till all vissa avgränsningsproblem mellan
arbelsmarknadsulbildning och övrig vuxenutbildning blir mera påtagliga.

KAMU
konstaterar också att återkommande utbildning som princip bör kunna införas
inom arbetsmarknadsutbildningen. Det innebär atl man för atl uppnå etl
fastställt yrkesmäl skall kunna varva perioder av utbildning och arbete.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 '5

2.3
Remissyttranden

Flertalet
remissinstanser lillstyrkereller har ingen erinran mol vad KAMU anför om del
framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning och hur dess uppgifter skall
avgränsas.

SÖ
ifrågasätter om det inle är möjligt all beräkna etl ungefärligt minimibehov av
utbildad arbetskraft för en något längre period än ell år, som ramplanen
omfattar, åtminstone förde vanligaste yrkena. Med utgångspunkt härifrån skulle
man också kunna beräkna hur stor del av behovet som behöver täckas genom arbelsmarknadsulbildning.
SÖ framhåller alt del i stort setl är samma faktorer som påverkar behovet av
yrkesinriktad ungdomsutbildning och arbetsmarknadsutbildning, liksom i viss
mån också annan vuxenutbildning. Delta talar enligl SÖ för att planeringen av
alla dessa utbildningar bör ske mer samordnat. SÖ avser att ta kontakt med i
första hand AMS för all klarlägga förutsättningarna för en sådan samverkan.

Statskontoret
instämmer i KAMU:s uttalande att del är svårl alt utnyttja prognoser för
arbetsmarknadsutbildningen men vill ändå se mer långsiktiga bedömningar som elt
led i ett samlat åtgärdsprogram för arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen
är bara elt av fiera medel i arbetsmarknadspolitiken. SAF anser del riktigt
all man söker den ledning som de befintliga, om än osäkra, prognoserna kan ge.

SCB
påpekar alt en betydande del av dem som lämnar grundskolan går direkt ut på
arbetsmarknaden utan atl ha något egentligt mål för sin framlida
yrkesverksamhet. De erbjuds ofla okvalificerade arbeten med låga löner.
Frekvensen av anslällningsbylen blir stor för dessa grupper, varvid behov av
ytterligare utbildning uppkommer. TCO framhåller å andra sidan att
ungdomsgruppernas förbättrade utbildningsbakgrund liksom den växande
komplikationsgraden i arbetslivet reser krav på en höjd kvalitetsnivå i arbetsmarknadsutbildningen.
De ökade behoven kommer enligl TCO all i väsentlig uisträckning gälla
tjänstemän och nyexaminerade samt ny- och återinträdande på arbetsmarknaden.

LO
framhåller vikten av alt arbelsmarknadsulbildningen planeras i nära kontakt med
arbetsmarknadens parter.

Flera
remissinstanser, bl. a. AMS, kommunförbundet, LO och S/IFbetonar atl del
reguljära utbildningsväsendet och särskilt ungdomsskolan måsle ta en stor del
av ansvaret för de aktuella utbildningsbehoven. Arbetsmarknadsutbildningen ses
som elt komplement till del reguljära utbildningsväsendet.

Statens
personalnämnd anser del väsentligt alt ansvarsfördelningen mellan skola,
samhälle och arbetsgivare i utbildningsfrågor totalt setl las upp till samordnad
behandling för all de utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatserna skall
kunna ges ökad effekt.

Enligl
socialstyrelsen bör arbetsmarknadsutbildningen endasl vara avsedd

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 16

för
hastigt påkomna lilirälliga behov. Socialstyrelsen är - liksom också SAF. SHIO,
folkhögskoleutredningen och Landstingsförbundet - tveksam lill all del
etableras etl omfattande permanent utbildningssystem vid sidan av del reguljära,
åtminstone när del gäller mera långsiktiga behov. Även UKÄ framhåller att
arbetsmarknadens behov måste kunna mötas av del reguljära utbildningsväsendet.
Ökad flexibilitet är enligl UKÄ mera fruktbart i detta avseende än alt försöka
förbättra prognosmetoderna. Möjligheterna lill korta yrkesinriktade kurser
liksom lill återkommande utbildning vid högskolan har ökat snabbt, framhåller
UKÄ.

Kommunförbundet
föres\år dtt del vartannat år las upptill förutsättningslös diskussion hur
samhällets utbildningsresurser skall fördelas på olika avnämare och
yrkesområden. Förbundet ifrågasätter om den kommunala sektorn, som har brisl
på yrkesulbildad arbetskraft, får en skälig andel av utbildningsresurserna. KäMU:s förslag tillmötesgår inle i
särskilt hög grad de krav som förbundet i olika sammanhang har ställt i del
avseendet.

Statskontoret
anser, liksom också CSN, att det är föga fruktbart alt försöka avgränsa
arbetsmarknadsutbildningen genom alltför långtgående analyser med skilda
målkrilerier. Det är svårt all konkretisera delmålen så atl de blir användbara
för styrning av den löpande verksamheten.

AMS
understryker KAMU:s uttalande all arbetsmarknadsutbildning i de flesta fall bör
väljas hellre än andra arbelsmarknadspolitiska stödformer. Länsstyrelsen i
Norrhoiiens län anser att arbelsmarknadsulbildningen kan och bör vara ell
aktivt instrument i regionalpolitiken genom all medverka till en
förändring/förbättring av förulsältningarna fören praktisk regionalpolitik. Det
bör enligl länsstyrelsen även i fortsättningen vara möjligt all planera en
relativt företagsnära utbildning parallellt med atl uppbyggnaden av elt
specifikt förelag sker.

Konjunkturinsiiiutet
påpekar att arbetsmarknadsutbildningens roll i sta-biliseringspoliliken
knappast behandlas i betänkandet. Det behövs enligl institutet mera forskning
om detta, särskilt en kartläggning av arbetsmarknadspolitikens möjligheter som
elt instrument i den siabiliseringspolitiska arsenalen. Däri bör ingå en
principiell diskussion av de samhällsekonomiska effekterna av ett starkare
slabiliseringspolitiskt inslag i arbetsmarknadsutbildningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 17

3
Villkor för den enskildes rätt till arbetsmarknadsutbildning 3.1 Nuvarande
förhållanden

Huvudvillkoren
för räll till arbetsmarknadsutbildning är som tidigare nämnts alt sökanden är
eller löper risk alt bli arbetslös och atl han har fyllt 20 år. Del förulsätls
vidare atl vederbörande söker arbete genom arbetsförmedlingen och att
utbildningen är ägnad atl medföra stadigvarande arbete som annars inle kan
komma lill stånd. 1 detta avsnitt diskuteras arbels-löshelsvillkorel och
20-årsgränsen saml niöjlighelerna alt göra undanlag från dessa. Det viktigaste
undantaget från arbeislösheisvillkorel gäller brist-yrkesutbildningen. För
lokaliseringsutbildningen, som är ell av de regionalpoliliska medlen, gäller
andra principer vilka inle behandlas i delta sammanhang.

Bristyrkesulbildningen
utgör en försöksverksamhet som har pågått sedan mitten av 1960-lalel enligl
bestämmelser som Kungl. Maj:t utfärdat. Under innevarande budgelår får
bristyrkesutbildning anordnas för yrken inom verkstadsindustrin,
motorbranschen, biltrafiken, byggnadsindustrin, pappers-och massainduslrin, den
grafiska industrin, vårdområdet och kontorsom-rådet. För några av dessa områden
har Kungl. Maj:t begränsat myndigheternas räll all anordna sådan utbildning
till vissa angivna yrken. Totalt får bristyrkesulbildningen under innevarande
budgetår omfatta högst 3 000 elever och högst 80 000 elevveckor.

Under
budgetåret 1972/73 och därefter har AMS i särskild ordning fått i uppdrag all
anordna arbetsmarknadsutbildning och kommunalt beredskapsarbete i vårdsektorn
och barnstugeverksamhelen. Denna utbildning har karaktären av
bristyrkesutbildning eftersom den är avsedd för personer som har anställning
inom resp. område men saknar lämplig utbildning. De vakanser som uppslår under
utbildningstiden fylls av arbetslösa som fåll beredskapsarbete. Fram lill
utgången av mars 1975 beräknas ca 10 000 personer ha filt utbildning genom
delta projekl.

Från
20-årsgränsen har vissa undanlag gjorts. Dessa gäller f. n. dels elever i
nksyrkesskolor och dels ensamstående föräldrar, handikappade och flyktingar.
Vidare gäller en nedre åldersgräns på 18 istället för 20 år om sökanden har
försörjningsbörda, tidigare har hatt stadigvarande försörjning genom
förvärvsarbete, inle kan beredas utbildning i del ordinarie utbildningsväsendet
och inle heller kan beredas omskolning på hemorten.

Ungdom
som har rätt lill kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan tillfälligtvis t.o.m.
den 30 juni 1975 lå elt särskilt utbildningsbidrag på 150 kr. i veckan vid
deltagande i kursen Arbetsliv och utbildning (ALU-kurs). Övriga ungdomar som
deltar i denna kurs får bidrag motsvarande studiehjälp saml ett engångsbidrag
på 200 kr. De som är under 20 år men i övrigt

2 Riksdagen 1975 1 samt. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 18

uppfyller
villkoren kan hänvisas lill vakanta platser vid AMU-center och uppbära
studiehjälp under studietiden. Regeringen har tidigare i dag beslutat all de i
sistnämnda fall också skall få ell engångsbidrag på 20000 kr. om utbildningen
påbörjas under tiden 1. o. m. juli 1975.

3.2
KAlVIU:s överväganden och förslag

KAU
disk uterar de mera formella regler som skall gälla för alt en person skall
komma i fråga för arbelsmarknadsulbildning. Kommittén understryker dock atl
inte enbart dessa formella regler spelar en roll för olika gruppers faktiska
möjligheter och motivation för atl gå igenom en arbetsmarknadsutbildning.
Utbildningsbidragens nivå och utformning är av stor betydelse liksom utbudet av
utbildningar och informationen lill målgrupperna.

Rätten
alt genomgå arbelsmarknadsulbildning kan i princip utvidgas på två sätt. Del
ena är alt utsträcka bristyrkesulbildningen lill atl gälla flera kurser.
Utvidgningen innebär i detla fall all man ger alla rätt all delta i vissa från
början utpekade kurser som bedömts arbelsmarknadspoliliskt angelägna. Del
andra sättet att utvidga rätten lill arbetsmarknadsutbildning är att utsträcka
den målgrupp som arbetsmarknadsutbildningen vänder sig till. Målgruppen kan för
närvarande sägas vara personer som är eller löper risk att bli arbetslösa.
Begreppet "risk för arbetslöshet" kan t.ex. ges en annan tolkning.
Del är emellertid också möjligt atl utifrån arbelsmarknadspolitiska och
fördelningspoliiiska utgångspunkter definiera målgruppen på elt annat säll.

3.2.1
Bristyrkesutbildning

KAMU
redovisar hur bristyrkesulbildningen har utvecklats under senare år. Av
redovisningen framgår bl.a. att efterfrågan på utbildning inom de flesta
bristyrkena inle har varit större än all alla sökande kunnat antas. AMS har
inle vidtagit några särskilda ålgärder för atl hålla verksamheten inom den
angivna ramen (f. n. högst 3 000 personer per år).

Enligt
KAMU:s uppfattning finns del flera anledningar lill all inle fler har
efterfrågat brislyrkesulbildning. För del första läcker de utbildningsbidrag
som ulgår i de flesla fall inte inkomstbortfallet hos kursdeltagarna. Fördel
andra har påbörjandet av en brislyrkesulbildning hitintills inneburit en viss
otrygghet för den enskilde. Det har förutsatts atl han slutar en fast
anställning ulan att ha några absoluta garantier för atl fä anställning efter
utbildningstidens slut. För det tredje betyder naturligtvis del begränsade
kursutbudet inom bristyrkesulbildningens ram alt man enbart kunnat möta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 19

utbildningsbehov
hos en del av arbetskraften.

Behovet
av brislyrkeskurser bör bedömas i samband med ramplaneringen på samma sätt som
man bedömer behovet av utbildning för arbetslösa m. fi. Bristyrkesulbildningen
skall alltså inte vara hänvisad till del eventuella överskott som uppstår när
kapaciteten tagits i anspråk för övriga målgrupper. Liksom hillills bör
regeringen bestämma inom vilka yrkesområden brislyrkesulbildning skall ske.

KAMU
föreslår att brislyrkesutbildningen i framtiden skall omfatta en större del av
del kursutbud som finns inom den ramplanerade delen av
arbetsmarknadsutbildningen. 1 samband med detta bör enligl kommitténs
uppfattning den övre gränsen för antalet personer som får genomgå
brist-yrkesutbildning höjas från 3 000 till 10000 personer per år.

Del
kan ifrågasättas om en utökad brislyrkesulbildning som står öppen för alla har
tillräcklig fördelningspolitisk effekt -om inle utbildningsplatserna då
tillfaller personer med relalivi god utbildning och goda inkomster. Enligl
kommitténs uppfattning är riskerna små-or sådana negativa konsekvenser av
förbälirade möjligheter lill bristyrkesulbildningen. Erfarenheterna av försöksverksamheten
visar entydigt detla.

Vid
konkurrens om utbildningsplatserna mellan sökande som uppfyller de uppställda
kompetenskraven bör de som är eller löper risk alt bli arbetslösa ha företräde.

Allmänna
ämnen, utbildning i svenska samt preparandkurser bör kunna beviljas som
förberedelse till en yrkesinriktad utbildning när det är nödvändigt för alt en
person skall kunna genomgå brislyrkesulbildning.

Kommitién
konstaterar atl ell sätt att öka rekryteringen lill bristyrkesulbildningen är
all uppmuntra arbetsgivarna all i större utsträckning utnyttja
bristyrkesulbildningen. Detta skulle kunna ske genom atl de stimulerade de
redan anslällda atl utbilda sig så all de kunde fylla mera kvalificerade
arbeisuppgifler inom företaget, för vilka del är svårt atl rekrytera utbildad
arbetskraft. Arbetsgivarna skulle i sådana fall kunna länkas ge särskilda
bidrag, t.ex. lör alt täcka del inkomstbortfall som kan uppstå vid utbildningen.
Delta blir också möjligt enligl KAMU:s förslag lill bidragsbesiäm-melser.
Kommitién betonar dock all möjligheterna alt använda brislyrkesulbildning för
alt täcka behov av utbildad personal i förelag har som förutsättning all
bristyrkesulbildningen också i fortsättningen avser yrkesutbildning som inte
är avpassad för ell förelags speciella behov.

3.2.2
Utbildning av låginkomsttagare

Bristyrkesulbildningen
haren särskild fördelningspolitisk funktion genom att lågavlönade har tillträde
till den, även om de inte är eller riskerar all

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 20

bli
arbetslösa. För personer i utpräglade låglöneyrken innebär de flesta av

skolöverstyrelsens
brisiyrkesulbildningar möjlighet lill väsentliga inkomstökningar.
Bristyrkesulbildningens huvudsyfte haremellertid varit ett annat. Det har
därför framstått som angeläget all förstärka den fördelningspolitiska effekten
av arbelsmarknadsulbildningen genom särskilda insatser för låginkomsttagare.

Önskemålet
alt kunna erbjuda de lågavlönade så många utbildningsalternativ som möjligt
talar för atl arbetslösheiskriteriel bör slopas lÖr dem. KAMU bedömer dock de
arbetsmarknadspoliliska motiven för all ge alla låginkomsttagare möjlighet lill
utbildningsbidrag i del reguljära utbildningsväsendet som relativt svaga. Del
ankommer på del allmänna studiestödet atl tillgodose sådana behov. KAMU
förutsätter således all de fördelningspoliiiska prioriteringarna görs vid
utformningen av detta stöd.

En
begränsad utvidgning av rätten för låginkomsttagare all delta i arbetsmarknadsutbildning
vid de särskilt anordnade kurserna kan emellertid göras ulan all
gränsdragningsproblemen mol övrig vuxenutbildning blir alltför slora. En sådan
begränsad utvidgning skulle också - på grund av atl kursutbudet prövats i
samband med ramplaneringen - kunna sägas vara arbelsmarknadspoliliskt
motiverad.

En
sådan lösning är etl helt nytt inslag i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén
föreslår bl. a. därför alt del från början blir fråga om en försöksverksamhet.
KAMU föreslår, som ell första steg, att 5 000 personer med låga inkomster under
budgetåret 1975/76 far möjlighet alt genomgå utbildning inom den ramplanerade
delen av arbetsmarknadsutbildningen.

Kommitién
definierar låginkomsttagare som de som tjänar mindre än 90 % av medianlönen
förhellidsarbelande induslriarbelareoch motsvarande för deltidsarbetande. De
skall vidare ha fyllt 25 år och arbetat i fem år i etl lågavlönat arbete för
alt komma ifråga för utbildning.

3.2.3
Risk för arbetslöshet

Del
måste krävas påtagliga arbetsmarknadspoliliska motiv för all en sysselsatt
person skall jämställas med en arbetslös i fråga om det urval av
utbildningsvägar som kan erbjudas. För närvarande föreligger tillräckliga skäl
för arbetsmarknadsutbildning i de fall då en bedömning på längre sikl klart ger
vid handen atl utbildningen är nödvändig för au förhindra ar-beislöshei. 1
dessa fall föreligger uppenbarligen arbetsmarknadspoliliska motiv för att alla
slags utbildningar skall kunna erbjudas. Det är viktigt all stimulera från
arbetsmarknadspolitisk synpunkt eftersträvansvärda omflylt-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 21

ningar
på ett tidigt stadium. Det bör enligl kommittén liksom hillills ankomma på AMS
all avgöra vilka olika delar av arbetsmarknaden som skall anses så utsatta och
ha sådana särskilda problem atl alla sysselsatta skall ha räll till
arbetsmarknadsutbildning. Urvalet av näringsgrenar och yrken måsle omprövas
från lid lill annan. De lokala och regionala arbetsmarknadsmyndigheterna måsle
också kunna ta hänsyn lill förhållandena i olika delar av landet.

Utbildning,
yrkeserfarenhet och ålder och andra mera personliga faktorer är ofla av stor
betydelse för bedömningen av om en person löper risk alt bli arbetslös. Ingen
av dessa faktorer kan dock ensam utgöra kriterium för arbetslösheisrisk. De
måsle i stället ses lillsammans i varje individuellt fall. Fördelarna med alt
påbörja utbildning innan en akut arbelslöshetssituation har uppstått har genom
de senasle årens snabba strukturella förändringar inom näringslivel blivit
alltmer påtagliga. En relativt generös bedömning av arbeislöshetsrisken i
enskilda fall är därför enligl kommitténs uppfattning väl motiverad.

KAMU
bedömer det vidare som sannolikt atl man i många fall kan påvisa en risk för
arbetslöshet på grund av yrkessjukdom eller allmän förslitning, t. ex. för personer
som under många år haft gruvarbete underjorden eller omfattande skiftarbete.
Del är i sådana fall värdefullt om utbildningen lill ell annat yrke kan
påbörjas redan innan påtagliga sjukdomssymtom inträder. Vilka personer eller
grupper som skall beviljas utbildning på sådana grunder måste enligl KAMU:s
mening bedömas från fall till fall med hänsyn till lokala förhållanden.
Anpassningsgrupperna bör i dessa fall kunna spela en stor roll både som hjälp
vid bedömningen och för atl sprida information om möjligheterna lill utbildning
till de berörda.

3.2.4
20-årsgränsen

Kommitién
understryker starkt gymnasieskolans ansvar för all alla ungdomar får någon
form av yrkesutbildning eller inträning i etl yrke. Delta måsle enligl
kommitténs uppfattning innebära all gymnasieskolan bättre anpassas till behoven
på arbetsmarknaden och ungdomarnas efterfrågan på utbildning. Gymnasieskolan
bör vidare göras mera flexibel så alt den kan möta olika typer av individuella
önskemål när det gäller utträdet på arbetsmarknaden. Gymnasieskolan måsle på
etl helt annat sätt än nu också la ell ansvar för de minst
utbildningsmotiverade ungdomarnas yrkesutbildning. Skolan och
arbetsmarknadsmyndigheterna måsle lillsammans bedriva uppsökande verksarnhel.
Lyckas man inle med delta kommer krav att ställas på arbelsmarknadsulbildning
också för ungdomar.

Kommittén
är emellertid inte beredd alt förorda någon generell sänkning

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 22

av
20-årsgrdnsen för dellagarna i arbetsmarknadsutbildning. Del är inle
komplikalionsfritt att släppa in ungdomar i utbildningen vid AMU-center,
eftersom denna utbildning är avsedd för vuxna. Gymnasieskolans mera brett
upplagda utbildningar är mera avpassade lill ungdomar. Utbildningsbidrag till
ungdomar under 20 år bör emellertid i vissa fall kunna ulgå även i
fortsättningen. De undanlag från 20-årsregeln, som gäller för de personer som
genomgår utbildning vid riksyrkesskolor och vidare för ensamstående föräldrar,
handikappade och flyktingar som genomgår yrkesutbildning, bör enligt kommittén
i huvudsak finnas kvar.

Del
är enligl KAMU:s mening vidare inte rimligt all hårdare regler skall gälla för
rätt lill utbildningsbidrag än vad som gäller för arbetslöshetsersättning.
Tvärtom finns del uppenbara skäl att stimulera de arbetslösa alt söka
utbildning. Kommittén föreslår därför att ungdomar som är berättigade till
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) också ges rätt att uppbära motsvarande bidrag
under arbetsmarknadsutbildning och alt därtill läggs etl särskilt
stimulansbidrag om tio kr. per dag. Utbildningsbidrag skall enbart kunna komma
i fråga för utbildningar vid AMU-center. Det bör enligl kommitténs uppfattning
också i individuella fall finnas möjlighet all undanlagsvis bevilja
utbildningsbidrag lill ungdom under 20 år som inle uppfyller kvalifikationstiderna
för KAS. För atl få en viss samstämmighet i dessa bedömningar bör rätten all
bevilja sådana undantag föriäggas lill länsarbetsnämnderna.

KAMU
anför dessutom all regeringen bör kunna införa särskilda undanlagsregler från
20-årsgränsen i speciellt besvärliga konjunktursituationer.

När
del gäller ALU-kurserna finns det uppenbara skäl alt vara generös beträffande
ungdomar även om de inle faller inom de ovan gjorda undantagen från
20-årsregeln. ALU-kurserna kan knappast sägas utgöra alternativ lill annan
ungdomsutbildning, utan måsle snarast ses som en form av förstärkt
yrkesorientering och arbetsförmedling. Dessa kurser bör därför vara öppna för
arbetslösa ungdomar när arbetsförmedlingen bedömer atl de är nödvändiga för alt
underlätta arbelsplacering.

3.3
Reservation

Mol
KÄMU:s förslag lill försök med arbetsmarknadsutbildning för låginkomsttagare
har ledamoten Malls Bergom Larsson reserverat sig. Experten Margareta Dahlgren
har instämt i reservationen. 1 reservationen anförs att KAMU inle har diskuterat
förslagets effekter på arbetslivets möjlighet att rekrytera och behålla
arbelskrafl för lågt avlönade uppgifter. Inte heller ges någon ledning för hur
urval skall göras om fler än 5 000 lågavlönade önskar sådan utbildning.

Reservanten
framhåller atl KäMU:s förslag
lill utökad bristyrkesutbild-

s. 23 Kontrollera mot PDF

ning
och liberalare bedömning av risk för arbetslöshet kommer atl i hög grad
förbättra de lågavlönades möjligheter till arbelsmarknadsulbildning, särskilt
om dessa förslag ses i samband med förbättrade utbildningsbidrag och räll till
ledighet för studier. Även SVUX' och FÖVUX' förslag lill studiestöd m. m.
kommer de lågavlönade tillgodo. Att härutöver i arbetsmarknadsutbildningen
införa etl självständigt låginkomstkrilerium skapar svårlösta gränsdragningsproblem.

3.4
Remissyttranden

Den
föreslagna utvidgningen av bristyrkesutbildningen har så gott som alla
remissinstanser tillstyrkt eller lämnat ulan erinran. Undanlag är några
elevorganisationer som främsl företräder studerande i den reguljära
vuxenutbildningen. Exempelvis anser osvi/.v-all bristyrkesulbildningen har gett
dåliga resultat.

AMS
anför alt det i regel inle bör vara möjligt atl gå igenom mer än en
brislyrkesulbildning. Brislyrkesutbildningen bör enligl AMS ha en viss bredd
och inte vara inriktad på ell företags speciella behov. Utbildningen bör inie
tillåtas ersätta den som normall ges i förelag.

Flera
elevråd samt länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller särskilt att man är
positiv till tanken att förelag utnyttjar bristyrkesulbildningen för sina
anslällda och betalar löneutfyllnad. SÖ påpekar atl en vidgning till områden
som har motsvatigheler i gymnasieskolan kan få lill följd att dennas resurser
inle utnyttjas av elever som fyllt 20 år. Landstingsförbundet anser all skolans
ordinarie resurser i första hand bör utnyttjas vid denna utvidgning av arbelsmarknadsulbildningen.

Provisoriska
styrelsen för Sveriges AMU-elevers riksförbund m. fl. anser att satsningen
borde fördelas jämnare mellan olika brisiyrken. F. n. finns tendenser till
mättnad i vissa yrkesområden, t. ex. svetsning, medan behoven i bl. a. den
sociala sektorn inte alls täcks. Kommunförbundet framhåller all
arbetsmarknadsutbildningen i alltför liten utsträckning är inriktad på all
läcka personalbehovet i olika kommunala verksamheter.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller fördelarna med del förut nämnda projektet
utbildning/beredskapsarbete. KAMU borde enligt länsstyrelsen ha undersökt
möjligheterna atl vidga detta projekl lill även andra områden än vårdområdet
och barnstugorna.

Länsstyrelsen
i Stockholms län menar vidare, liksom också RRV, TCO m. fl., atl en ökad
satsning på brislyrkesulbildning lorde fä en fördelningspolitisk effekt. TCO
anser all brislyrkesutbildningen bör planeras så alt den får ökad sådan effekt.

LO
betonar betydelsen av ökad information och uppsökande verksamhet i samhand med
bristyrkesulbildningen liksom med övrig arbetsmarknads-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 24

utbildning.
SAF, som i princip är positiv lill bristyrkesulbildningen, föreslår att antalet
platser görs flexibelt. Det bör enligl föreningen vara fråga om temporära
insatser i första hand. Man bör inle generellt klassa delar av hela branscher
utan i stället slag av befattningshavare. Vidare måsle en avvägning göras
mellan fördelarna för de förelag som far arbetskraft och n-dckdelarna för de
förelag hos vilka kursdeltagarna hämtas.

Även
förslaget lill försök med arbelsmarknadsulbildning för låginkomsttagare möter
övervägande positivt gensvar hos remissinstanserna.

LO
anser all försöken, om de slår väl ul, bör vidgas successivt med början redan
fr. o. m. budgelårel 1976/77. Hela den lediga utbildningskapaciteten bör
utnyttjas - troligen kan enligl LO:s bedömning 10000-15 000 lågavlönade
beredas plats varje år. Även samorganlsationen förutsätter all en utvidgning
senare övervägs, om försöken slår väl ul. Tillstyrkande inslanser är vidare
AMS, CSN, några elevråd, folkhögskoleutredningen, FÖVUX, Kommunförbundet, LRF,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Norrbottens län, SACO, statens
personalnämnd, SÖ, TCO och YR-utredningen.

Socialstyrelsen
ansluter sig i princip lill tanken att med utbildning förbättra de lågavlönades
situation men ifrågasätter om inle detla åtminstone på sikl borde ske i det
reguljära utbildningsväsendet. TCO anför liknande synpunkter.
Landstingsförbundet anser likaledes att låginkomsttagare i första hand bör
stimuleras all skaffa sig en yrkesutbildning i del reguljära skolväsendet.

SÖ
påpekar atl svårlösta gränsdragningsproblem kan uppstå. Del fordras närmare
anvisningar för tillämpning av antagningsvillkoren. Länsstyrelsen i Jönköpings
län anser all inriktningen på de lägst avlönade bör markeras starkare, om
förslaget genomförs. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser atl definitionen
av låginkomsttagare bör förenklas. SÖ anför vidare all undervisning i allmänna
ämnen och preparandkurser givetvis kan komma i fråga även i de nu aktuella
fallen.

Statskontoret
- som också i princip tillstyrker förslaget - anför all vissa
gränsdragningsproblem mot annan vuxenutbildning skulle kunna lösas genom att ej
arbetslösa låginkomsttagare bevilj-ddes arbetsmarknadsutbildning först efter
hörande av de kommunala sludieslödsråd som SVUX föreslår.

RRV
finner flera omständigheter tala för all de föreslagna utbildningsplatserna
för låginkomsttagare bör hänföras lill bristyrkesulbildningen. Denna har
visserligen ett mera begränsat kursutbud, men utvidgning föreslås av KAMU.
Möjligheterna att fa arbete efter utbildningen är störst i brist-yrken. KAMU:s
förslag innebär en inte oväsentlig uppluckring av den i kommitténs direktiv
givna definition enligl vilken arbelsmarknadsulbildning meddelas vuxna
"av sysselsällningspoliliska skäl dvs. när arbetslöshet

s. 25 Kontrollera mot PDF

eller
risk för arbetslöshet är för handen".

SAF
och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen avstyrker. Ätt utbilda låginkomsttagare
som inte uppfyller de allmänna villkoren för arbelsmarknadsulbildning är
enligl SAF ingen arbetsmarknadspolitisk uppgift. Svårlösta köproblem kan
uppstå. Vidare kan del uppstå problem i vissa branscher där företag kan förlora
en stor del av arbetslagarna.

AMS
anmäler att flera länsarbetsnämnder är tveksamma lill förslagel. Styrelsen
anser för sin del dock inte atl det är troligt ati några besvärande köproblem
skall uppslå. Provisoriska styrelsen för AMU-elevernas riksförbund och några
elevråd avstyrker förslaget därför all de anser all låglöneproblemet måste
lösas på facklig väg.

Flertalet
remissinstanser ansluter sig också till KAMUis resonemang beträffande rätten
till arbelsmarknadsulbildning vid risk för arbetslöshet. AMS, YR-utredningen
m.fl. understryker särskilt fördelarna med all kunna sätta in ålgärder på ett
tidigt stadium, t. ex. för personer i yrken med stor risk för förslitning.
7"C0 m. fl. framhåller anpassningsgruppernas roll i sammanhanget. LO
framhåller bl. a. all hög ålder i förening med vissa andra omständigheter som
t. ex. alt en anställning är begränsad lill viss lid i individuella fall bör
kunna anses innebära risk för arbetslöshet.

CSN,
som också lillstyrker, ifrågasätter om förslagel innebär någon utvidgning
jämfört med nuvarande förhållanden. SAF finner förslaget så vagt att del är
svårl alt avgöra vad det kommer atl innebära. SAF förutsätter därför all
utvecklingen fortlöpande undersöks. SAF anför vidare alt frågan måste bedömas i
anslutning till SVUX' förslag lill siudiestöd.

Provisoriska
styrelsen för AMU-elevernas riksförbund avslyrker förslagel. Hälsorisker i
arbetet bör i stället mötas nied bättre arbetsmiljö, anför förbundet.

Även
när del gäller ungdom under 20 år är de fiesta inslanser positiva till KAMU:s
synpunkter och förslag.

Flera
inslanser har som nämndes i föregående avsnitt redan i samband med
diskussionen om arbetsmarknadsutbildningens mål understrukit KAMUis uttalande
om del reguljära utbildningsväsendets ansvar för ungdomens yrkesutbildning. SÖ
påpekar å andra sidan atl gymnasieskolan inle alldeles odelat kan åläggas etl
ansvar för alt alla ungdomar får yrkesutbildning så länge den är frivillig.
Däremot bör den erbjuda alla ungdomar möjlighet lill någon form av utbildning
efter avslutad grundskola. Ungdomsskolan behöver göras mer fiexibel och del
behövs mer uppsökande syo-verksamhet i anslutning lill den.

SÖ
lillstyrker förslaget till ändrade grunder för undanlag från 20-årsgränsen. SÖ
tillägger dock att ungdomar som har räll till KAS bör kunna få
arbetsmarknadsutbildning vid i SÖ:s regi anordnade AMU-kurser även utanför
AMU-center. SÖ påpekar i sammanhanget också alt gymnasieskolan i och för sig är
bättre anpassad för ungdomens behov. Enligl SÖ bör behovet

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 26

av
lämplig utbildningsmiljö vara avgörande för var utbildningen skall förläggas.
SÖ anser vidare atl en plan lÖr riksyrkesskolornas avveckling snarast bör
utarbetas. Avvecklingen bör ske i takl med att gymnasieskolan lar det fulla
ansvaret för alt ge alla ungdomar möjlighet lill någon form av utbildning.

Beträffande
riksyrkesskolorna framhåller AMS att dessa bör bibehållas så länge
gymnasieskolan inle helt kan tillgodose vissa ungdomars utbildningsbehov.
Arbelsmarknadsulbildningen måsle under vissa förhållanden utgöra etl komplement
lill den reguljära ungdomsutbildningen.

Enligt
konjunkturinstitutet kommer problemen med avgränsning av arbelsmarknadsulbildningen
mot annan utbildning klarast lill uttryck just när del gäller ungdom under 20
år. Del finns en rad djupgående problem med ungdomens situation som KAMU inle
närmare har belyst, irols all de måsle inverka på avvägningen mellan
arbetsmarknadsutbildning och övrig yrkesutbildning.

Länsstyrelsen
i Norrhoiiens län tillstyrker KAMU:s förslag men påpekar all övergång lill
arbetsmarknadsutbildning kan få negativa verkningar för gymnasieskolor med
vikande elevunderlag. TCO-som också lillstyrker KAM U:s förslag - framhåller
alt del reguljära studiestödet för ungdom bör förbättras. Den uppfattningen
delas av bl. a. CSN och socialstyrelsen. CSN ifrågasätter om inte studiestödet
borde garantera alla ungdomar möjlighet all gå igenom gymnasieskola.

RRV
anser au nuvarande möjligheter lill undanlag från 20-årsgränsen i huvudsak är
tillräckliga. Eventuella problem inom gymnasieskolan kan inle lösas av
arbelsmarknadsulbildningen. Konsekvenserna av KAMU:s förslag kan i många fall
te sig orimliga för gymnasieskolan som skolform. Förslagen innebär atl del inle
längre blir möjligt all dra en klar gräns mellan arbetsmarknadsutbildning och
ungdomsutbildning, vilkel dels är orättvist med hänsyn till bidragsniväerna och
dels kan leda till att fier ungdomar avslår från gymnasieskoleuibildning.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att man bör överväga en sänkning av
åldersgränsen lill 18 år.

4
Utbildningens innehåll och kursformer

1
detta avsnitt behandlas utbudet av utbildningar för arbetsmarknadsutbildningens
behov. Del gäller dels de olika krav som ställs på utbildningarna och dels
frågan i vilken form de skall anordnas. 1 sammanhanget behandlas också de olika
former av slöd lill föreiagsulbildning som förekommer inom arbetsmarknads- och
regionalpolitikens ram. Slutligen behandlas i delta avsnitt vissa särskilda
frågor rörande utbildning av kvinnor, handikappade resp. invandrare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 27

4.1
Nuvarande förhållanden

Enligl
arbetsmarknadskungörelsen skall en arbelsmarknadsulbildning vara ägnad atl
medföra stadigvarande arbete som inle kan komma lill stånd ulan utbildningen. 1
princip kan vilken utbildning som helst som uppfyller del kravel komma i fråga.
Med stöd av kungörelsen (1945:445) angående yrkesutbildningskurser för
arbetslösa (ändrad senast 1971:818) kan skolöverstyrelsen i samråd med
arbetsmarknadsverket anordna omskolningskurser, fortbildningskurser och
nybörjarkurser för arbetsmarknadsutbildningens behov. Dessa kurser kallas med
ell gemensamt namn AMU-kurser och anordnas bl.a. vid ell 50-lal AMU-center.

Ett
undanlag från regeln all alla slags ulbildningar kan komma i fråga som
arbetsmarknadsutbildning gäller högre utbildningar. Regeringen har utfärdat
bestämmelser som innebär atl utbildningsbidrag inte lar beviljas för studier
som enligl sludiemedelskungörelsens( 1973:418) bilaga, avdelning B, kan
finansieras med studiemedel. Del gäller huvudsakligen utbildningar på
eftergymnasial nivå. Utbildningsbidrag försådana studier har dock ansetts kunna
beviljas personer som fåll avslag på ansökan om studiemedel därför all de varit
för gamla (dvs. de flesla som är över 45 år) eller till följd av handikapp inte
kunnat prestera tillräckliga studieresultat. Vissa ensamslällda föräldrar och
handikappade kan jämsides med studiemedel få bidrag lill bostadskostnad utöver
200 kr. i månaden resp. bidrag till särskilda hjälpmedel för utbildningen.

Svenskundervisning
för invandrare meddelas som arbelsmarknadsulbildning i samband med
yrkesutbildning. Regeringen har maximerat längden av denna svenskundervisning
till två månader.

Stöd
lill företag som utbildar anslällda ges i en rad olika sammanhang. Del gäller
bl. a. utbildning i samband med regionalpolitiska insatser, utbildning av
personer eller grupper med särskilda problem pä arbetsmarknaden och allmänt
konjunkturslimulerande åtgärder.

Lokaliseringsutbildningen
sker sedan år 1970 i två former (prop. 1970:75, SU 1970:103, rskr 1970:270),
nämligen med s.k. schablonstöd resp. individuellt avpassat slöd. Schablonstöd
utgår med högst fem kr. i limmen under sex månader. Stödet är avsett som ett
allmänt inlroduklionsslöd, och del krävs inle all företaget anordnar regelrätt
utbildning annat än i form av en kort information. Individuellt avpassat stöd
ulgår med högre belopp under högst ell år under förutsättning all förelaget
anordnar utbildning enligl plan som har fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsgivare
som anställer och utbildar handikappad eller person som fyllt 50 år kan fa
bidrag med visst belopp per timme under viss tid, i regel högst sex månader.
Vid s. k. provanställning av äldre person kan arbetsmarknadsverket enligl
arbetsmarknadskungörelsen betala utbildningsbidrag lill den enskilde under
högst tre månader. Verkstäder för skyddat arbete får i regel etl särskild
statsbidrag för introduktionsutbildning av nyanställda.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 28

Från
hösten 1972 t. o. m. år 1974 utgick ell särskilt stöd på fem kr. i limmen till
arbetsgivare som utöver normal rekrytering anställt kvinnor och ungdomar m.fl.
(prop. 1972:125, FiU 1972:40, rskr 1972:331).

Försöksvis
betalas f n. bidrag med fem kr. i limmen lill arbetsgivare som anställer och utbildar
personer för yrken som iradiiionellt domineras av motsatt kön.

Regeringen
har under innevarande budgelår med stöd av riksdagens bemyndigande (InU
1974:3, rskr 1974:68) medgell atl bidrag får utgå för utbildning av anslällda
vid vissa företag med sysselsätlningssvårigheler Sådan utbildning har bedrivits
inom bl. a. träindustrin. Ell liknande stöd förekom också under förslå halvåret
1974 i samband med de då akuta problemen på oljemarknaden.

4.2
Förslag till viss utbildning av anställda inom varvsindustrin

1
en promemoria som överlämnades den 10 juni 1974 har en särskilt tillsatt
arbetsgrupp diskuterat vissa utbildningsfrågor inom varvsindustrin saml
föreslagit alt en försöksverksamhet bör inledas med brislyrkesulbildning
delvis förlagd lill varvsförelagen.

Arbetsgruppen
konstaterar alt enligl de prognoser som gjorts rörande svensk varvsindustri
beräknas antalet sysselsatta uppgå lill omkring 26 500 år 1977 jämfört med ca
24 000 år 1973. Härtill kommer ökade sysselsäti-ningslillfällen hos varvens underleverantörer.
Del ökade behovet av arbetskraft kommer till stor del att avse
kollektivanställd personal och då särskilt svetsare och plålslagare. Antalet
vid varven anslällda svetsare och plålslagare uppgår lill ca 6 000 och slora
svårigheter föreligger all rekrytera dessa yrkesgrupper. Antalet lediga
platser inom farlygsbyggnadsverksamheten har under längfe tid legal på ca 1
500.

Utbildning
av svetsare och plålslagare ges inom gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen
och i skilda former i företagen.

Inom
gymnasieskolan sker denna utbildning vid de tvååriga verkstadsmekaniska
linjerna och vid specialkurser av varierande längd. Vid de Verkstadstekniska
linjernas grenar för plåt- och svetsmekanik saml grovplål-slagare finns i
varvsregionerna en utbildningskapacitet om ca 140 elever. Härtill kommer i
dessa områden utrymme för utbildning av ca 700 elever vid specialkurser med en
utbildningstid om fyra veckor lill ett år. Utöver dessa ulbildningsvägar finns
inom gymnasieskolan ytterligare kurser och linjer där utbildning av svetsare
och plålslagare äger rum. Dessa är i mindre uisträckning avpassade för arbete
vid varv, men det kan inte uteslutas att personer som gått dessa
ulbildningsvägar kan gå in i sådant arbete utan särskilt omfattande
inlernutbildning.

Gymnasieskolans
utbildningskap-acitet är geografiskt sett relalivi ojämnt fördelad.
Proportionellt sett synes behovet av för varvsindustrin lämpligt utbildad
personal bäst kunna tillgodoses på mindre orter.

Äv
en särskild undersökning från 1973 utförd av Sveriges Verkstads-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 29

förening,
på uppdrag av Verkstadsindustrins yrkesnämnd, framgår alt gymnasieskolans
utbildningskapacitet ifråga om plåt- och sveismekaniker läcker ca 24 % av det
beräknade rekryledngsbehovel inom samtliga industribranscher. Täckningsgraden
varierar starkt mellan länen. 1 Malmöhus och Kalmar län ligger den nära
riksgenomsnillet medan Göteborg och Bohus län redovisar en täckningsgrad på
endast 5 %.

Inom
arbetsmarknadsutbildningen finns fem kurser för utbildning av svetsare och
plålslagare: svelsmekanisk grundkurs (10 veckor), svetskurs (14 veckor), plål-
och sveismekaniker (38 veckor), varvssvelsare (6 veckor) och påbyggnäckurs i
rörsveisning (10 veckor). Med undantag av den svelsme-kaniska grundkursen och
kursen för varvssvelsare är del fråga om påbyggnadskurser. Förutom
utbildningen lill varvssvelsare, som f n. bedrivs endasl i Göteborg, fiiins de
nämnda kurserna på alla större varvsorter, utom i Uddevalla.

Utbildningskapaciteten
i några varvsregioner (Stockholm, Kalmar, Blekinge, Helsingborg och Göteborg)
vid grundkurser och fortbildningskurser uppgick budgetåret 1973/74 lill ca I
000 resp. 1 500 platser. Härtill kommer ca 50 platser för grovplåtslagare vid
riksyrkesskolor saml den utbildning som bedrivs i andra regioner än
varvsregioner. Vid sidan av den särskilt varvsanpassade svelsutbildningen på
sex veckor finns kursplaner för varvs-anpassad utbildning av rörmoniörer och
plålslagare, båda på nio veckor. Dessa kursplaner utnyttjas inle f n.

Inom
varven finns en utbildningskapacitet för svetsare och plålslagare om ca 2 300
elever per år. Utbildningstiderna varierar starkt. De kortaste är omkring tio
veckor medan lärlingsutbildningen omfattar två ä tre år. Varvens utbildning
skiljer sig från gymnasieskolans och arbetsmarknadsutbildningens genom all den
i myckel slor ulslräckning bedrivs direki i produktionen.

Den
lolala utbildningskapaciteten - grund- och påbyggnadsulbildning -av svetsare
och plålslagare i de aktuella regionerna utgör således ca 5 600 personer per
år. Härvid bör beaktas all del enligt varvens bedömning i allmänhet behövs
ytterligare utbildningsinsatser i förelagen för de elever som kommer från
gymnasieskolan och arbelsmarknadsulbildningen. Enligl varvsförelagen gick år
1972 endasl ell fåtal av de nyanställda eleverna från gymnasieskolan direki
till produktion utan inlernutbildning. För de elever som anställdes efter en
arbelsmarknadsulbildning ansågs ca 75 96 ha behov av ytterligare utbildning.
Ell annat problem i samband med utbildningsverksamheten framgår av en särskild
studie' som utförts på arbetsgruppens initiativ. Av denna framgår att vid de
svenska slorvarven - Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med Lindholmen, AB
Gölaverken med Öresundsvarvet. Kockums Mekaniska Verkstad AB, AB Oskarshamns
Varv och Uddeviillavarvel AB - fanns år 1975 ca 3 000 svetsare och 3 000
plålslagare

Christian
Julvik: Vart tar varvsarbetarna vägen efler varvel?

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 30

anslällda.
Av dessa slutade ca 33 resp. 24 % under året. En myckel stor andel av dessa
hade fortsall i ell arbete där de kunde dra nytta av den utbildning som givits
vid varven.

Arbetsgruppen
konsialerar all inom bl. a. varvsindustrin svarar förelagen internt för en
kvanlilativi myckel slor del av yrkesutbildningen. Omfattningen av denna bestäms
bl. a. av avgången och nyrekryteringen av personal. Enligt uppgifter från
slorvarven anställdes totalt ca 9 470 svetsare och plålslagare under
tre;årsperioden 1970-72. Av dessa uppges ca 7 170 ha erhållit eller påbörjat
någon form av utbildning i samband med anställningen. Ca 46 % eller omkring 3
340 av dem som påbörjat eller genomgått sådan utbildning har lämnat sina
varvsansiällningar. Enligt varvsföretagens egna beräkningar kommer varven under
åren 1973-1975 att behöva utbilda i stort sett lika många svetsare och
plålslagare som under de närmast föregående tre åren, dvs. ca 7 100 personer.

Inom
arbetsmarknadsutbildningens ram finns en relativt stor utbildningskapacitet
när det gäller svetsare och plålslagare. Inom varvsregionerna kan sålunda grund-
eller påbyggnadsulbildning anordnas för inemot 2 500 personer per år. De
läroplaner som gäller för dessa kurser är emellertid i första hand avpassade
för den övriga verkstadsindustrins arbetsmarknad.

Svårigheterna
atl inom arbetsmarknadsutbildningens ram meddela tillräckliga kunskaper av det
slag som fordras för en varvsanställning beror bl. a. på de utrymmesmässiga och
andra hinder som föreligger all genomföra de praktiska momenten i utbildningen
i full skala. Detla gäller främsl bearbetning av grovplåt, sammansvetsning av
slora sektioner och liknande arbetsmoment. Härtill kommerait den ulruslningsom
behövs föratl genomföra dessa utbildningsmoment är myckel kostnadskrävande.

Enligl
arbetsgruppens mening är det från både de arbetssökandes och sanihällets
synpunkt önskvärt all arbeisniarknadsutbildningen ger de yrkeskunskaper som
erfordras inom varvsindustrin i lika hög grad som inom verkstadsindustrin i
övrigi. På grund av de nämnda praktiska problemen är det i dagsläget inte
möjligt all upprätthålla en så hög ambilionsgrad.

Med
utgångspunkt i svårigheterna all anpassa såväl arbetsmarknadsutbildningen som
gymnasieskolans yrkesutbildning lill varvsindustrin förordar arbetsgruppen alt
en försöksverksamhel inleds inom ramen för den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen
i syfte all stärka yrkesutbildningen inom branschen. Förslagen grundar sig bl.
a. på den förutsättningen atl ansvars- och kostnadsfördelningen mellan staten
och varven skall molsvara vad som i delta hänseende gäller för verkstadsindustrin
i övrigi.

För
alt nå del angivna syftet har arbetsgruppen funnit del angelägel all den
utbildningskapacitet som finns inom varvsförelagen utnyttjas i större
ulslräckning än f n. vid arbelsmarknadsulbildning.

En
sammanhängande yrkesutbildning för varvssvetsare och monterings-plåislagare bör
därför utformas. Denna bör i princip innefatta dels en gemensam
grundutbildning för båda yrkesgrupperna, dels en specialiserad och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 31

tillämpad
vidareutbildning för resp. yrkesgrupp. Utbildningens längd skall molsvara vad
som normall gäller för den arbelsmarknadsulbildning soni ges andra yrkesgrupper
med motsvarande yrkeskrav ii-iom den övriga verkstadsindustrin, vilkel ofta
betyder kurser upp lill 48 veckors längd. Den inledande utbildningen - som regel
6-8 veckor lång och innehållande bl. a. arbetslivsorientering under de fackliga
organens medverkan - kan bedrivas vid AMU-center eller vid företagen, medan
däremot den tillämpade utbildningen helt bör förläggas till förelagen.
Arbetsgruppen har inle tagit ställning lill utbildningens utformning i detalj,
men ell exempel på hur en läroplan skulle kunna vara utformad har utarbetats av
Verkstadsindustrins yrkesnämnd.

Ulbildningskosinaderna
för kurstiden bör bestridas av slalen genom bidrag lill förelaget enligl i
principsamma normer som gäller för skolöverstyrelsens köp av
ulbildningskapacilel från förelag. Under den inledande utbildningen förulsälter
arbetsgruppen alt elevernas villkor är ensarlade oberoende av om utbildningen
är förlagd lill AMU-center eller i förelag.

Under
den lid då eleven uppbär lön från förelaget, vilken - i likhel med övriga
anställningsvillkor - bör motsvara vad som gäller för annan personal under
utbildning i förelaget, bör etl bidrag ulgå lill företaget motsvarande högst
vad eleven skulle ha kunnat erhålla i utbildningsbidrag. Eftersom elevens
arbetsinsats i den direkta produktionen ökar under utbildningen bör
statsbidraget trappas ned i motsvarande grad. Denna avirappning bör bestämmas
på grundval av erfarenheter rörande den direkta arbetsinsatsens storlek under
en utbildningsperiod.

Liksom
vid all annan arbetsmarknadsutbildning skall del ankomma på arbetsförmedlingen
all anta elever till utbildning. Urvalet av elever bör ske i nära samråd mellan
förmedlingen och förelaget på .säll som kan godtas av vederbörande
arbelsiagarorganisalioner.

Verksamheten
bör successivt utvärderas genom skolöverstyrelsens och arbeismarknadsverkels
försorg i samverkan med vederbörande parter på arbetsmarknaden. Företagen skall
åläggas den redovisning som krävs för en sådan utvärdering. Försöksverksamheten
bör omfatta en viss period och dimensioneras så alt den bidrager lill en ökning
av antalet svetsare och plålslagare. Försöksperioden bör inle vara längre än
ire år och utbildningen bör Slå under konlinueriig tillsyn av yrkesombud saml
representanter för kursstyrelserna och kursnän-inderna i länen.

R
emissyttrandena

Flera
remissinstanser, bl. a. LO, ansluter sig lill arbetsgruppens bedömning av
behovet av särskilda utbildningsinsatser för att öka tillgången på svetsare och
plålslagare.

Till
arbetsgruppens förslag i dess helhet ställer sig bl. a. Svenska
meiall-indiistriarbetareförbundei, statskontoret. SAF och Sveriges
Verkstadsförening positiva. Svenska melallinduslriarbetareförbundet betonar
karaktären av försöksverksamhet saml understryker all åldersgränsen för denna
form av arbetsmarknadsutbildning bör sänkas från 20 lill 18 år. Vidare be-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 32

tonar
man, i likhet med statskontoret, viklen av all del med utgångspunkt i bl. a.
försöksverksamheten görs en övergripande utredning för att bl. a. klarlägga
ansvars- och kostnadsfördelningen mellan förelag och samhälle.

Vid
frågan om ansvars- och kostnadsfördelningen mellan företagen och samhället
uppehåller sig flera remissinstanser. Såväl AMS som KAMU framhåller au en
övergripande utredning i denna fråga måste göras innan försöksverksamhet av
den typ som arbetsgruppen föreslagit inleds. Likartade invändningar framförs av
bl. a. LO och riksrevisionsverkel. Utredningen om skolan, staten och kommunerna
framhåller all den i sitt arbete bl. a. har au överväga formerna för
statsbidrag lill inbyggda ulbildningar och förordar atl inga förändringar nu
genomförs som ytterligare komplicerar nuvarande kostnadsfördelningar mellan
olika huvudmän och ulbildningsfor-mer.

Vad
gäller utbildningens bedrivande framhåller LO och Svenska facklärarförbundet
all en betydande del av utbildningen, t. ex. de allmänleoretiska och
yrkesleoreliska avsnitten, grundläggande svelsutbildning m. m., ulan
svårigheter bör kunna förläggas till skolöverstyrelsens AMU-center. Detla för
all undvika en alltför snäv och specialinriklad utbildning.

4.3
KAIVIU:s överväganden och förslag

4.3.1
Ulhlldningarnas inriktning och uppbyggnad

KAMU
ulgår från ell ofta citerat uttalande av 1960 års arbetsmarknads-utredning,
enligl vilket arbetsmarknadsutbildningen skall vara ett medel atl hjälpa
personer över den "tröskel" som bristande yrkesuibildning uigör.
Detla uttalande har ibland uppfattats som ell ställningslagande mot utbildningar
som syftar lill att lyfta vederbörande lill en högre utbildningsnivå. Även
vissa forntuleringar i kommitténs direktiv kan uppfattas på detla säll. KAMU
kan emellertid inte acceptera ell sådant synsätt. Del självklara förhållandet
all korta ulbildningar måsle vara att föredra framför längre om de leder till
likvärdiga lösningar av sysselsättningsfrågan kan inte utgöra skäl för att
begränsa utbildningen till vissa nivåer allt efter vederbörandes tidigare yrken
eller grundulbildningsnivå.

En
rad särskilda krav måste ställas på de kurser som används för arbetsmarknadsutbildning.
Utbildningen bör i allmänhet leda fram lill bestämda yrken snarare än hela
yrkesområden och betydelsen av all utbildningstiden begränsas är ofta starkare
än i andra utbildningsformer. Dellagarna har vidare normalt mera preciserade
utbildningsmål. En uppbyggnad av kurserna med klossar som kan kombineras fritt
är också särskilt lämplig inom arbetsmarknadsutbildningen, liksom indelningar
av kurser i flera etapper med olika grad av specialisering. För all de
arbetslösa skall kunna påbörja sin utbildning ulan onödigt dröjsmål bör
kurserna i största möjliga ulslräckning anordnas med successiv intagning och
ulan lerminsindelning. Kursutbudet måsle snabbi kunna förändras efter
utvecklingen på arbetsmark-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 33

nåden
i olika yrken. Det måste därför normalt finnas en reservkapacilet ifråga om
lokaler och utrustning, och kompetenta lärare måste kunna rekryteras med kort
varsel. Det är angelägel all lärarna ges tillfälle lill fortbildning och till
alt då och dä återvända lill en lids praktisk yrkesverksamhet. Det senare
förulsälter samråd med näringslivet. Del är också önskvärt alt lärare kan
engageras endasl lilllalligt utan all mista sina ordinarie arbeten.

Förberedande
utbildning

En
betydande andel av dellagarna i arbetsmarknadsutbildningen har ingen tidigare
utbildning utöver sex- lill åttaårig folkskola. Del är en viktig fördelningspolitisk
uppgift alt ge dessa grupper bättre valmöjligheter på arbetsmarknaden. Detla
kan åstadkommas bl. a. genom all yrkesutbildningarna inom
arbelsmarknadsulbildningen anpassas också lill kursdeltagare med begränsade
förkunskaper och genom alt formella kompetenskrav för tillträde undviks.
Andelen kursdeltagare med grundskolekompetens blir dock alll större. Praktiska
skäl talar för all teoretiska kursmoment på grundskolenivå, i den mån sådana
behövs, förläggs till särskilda block som skiljs från yrkesutbildningarna.

För
närvarande ges samtliga kursdeltagare med enbart folkskola en ål-laveckorskurs
i allmänna ämnen innan yrkesutbildningen påbörjas. De som skall genomgå vissa
yrkesutbildningar ges 16 veckors preparandkurser. KAMU anser alt i de fall där
så erfordras bör längre, och mera individuellt differentierade, förberedande
ulbildningar kunna ges vid AMU-centren. Pre-parandkursernas längd skall alliså
kunna anpassas lill behovet i det individuella fallet och variera mellan åtta
veckor och ell år.

En
viss samordning av den förberedande utbildningen hos olika kurs-anordnare bör
eftersträvas. På sikl bör krävas av sådan utbildning inom
arbelsmarknadsulbildningen att intagning kan ske när utbildningsbehovet
aktualiseras. Vidare bör kurserna pågå kontinuerligt under året och bedrivas på
daglid, och läroplanerna bör vara uppbyggda av moduler.

Den
kommunala vuxenutbildningen borde med hänsyn till sin geografiska spridning
kunna användas mer. Del förutsätter dock atl kursurvalet breddas och att de
nämnda kraven uppfylls. Folkhögskolorna har i princip slora möjligheter alt
anpassa undervisningen lill deltagarnas behov. F. n. brukar de dock inle
begränsa den förberedande utbildningen lill vad som är relevant för den av
deltagarna planerade yrkesutbildningen. Successiv intagning förekommer inle.
Om utbildningsutbudet i framliden anpassas mer lill arbetsmarknadsutbildningens
krav kommer utnyttjandet av dem atl underlättas.

3 Riksdagen 1975 1 samt. Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 34

Yrkesutbildningen

Yrkesutbildningarna
bör inom alla områden vara tillräckligt omfattande för att ge långsiktig
trygghet och möjlighet lill personlig tillfredsställelse i arbetet. De bör ge
sådana kunskaper som i förening med yrkeserfarenhet kan utgöra en grund för
befordran och de bör också ge en lämplig grund för vidareutbildning inom resp.
yrkesområde. Enligl KAMU:s mening bör huvuddelen av kursutbudet ha en likartad
principiell ambitionsnivå i detta avseende, även om kursernas faktiska längd
varierar från yrkesområde lill yrkesområde.

Vissa
yrkesutbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen är för närvarande myckel
korta. Kommittén har i kapitel 5 berört de korta kurserna i hemvård, sjukvård
och maskinskrivning m. m. där nästan alla deltagare är kvinnor. Dessa och andra
korta kurser leder i allmänhet till stadigvarande arbete, men det gäller ofta
en jämförelsevis lågt avlönad anställning med rutinmässiga arbetsuppgifter och
obetydliga befordringsmöjligheler. De bör enligt KAMU ersättas av mera
omfattande ulbildningar. Läroplanen inom dessa yrkesområden bör i
fortsättningen la sikte på något bredare yrkesmål än för närvarande så all de
utbildade blir mera rörliga och får större valmöjligheter på arbetsmarknaden.
Hur detla i detalj skall ske måsle avgöras särskilt för varje yrke i samråd
mellan arbetsmarknadåparterna och skolöverstyrelsen.

KAMU
förordar all yrkesutbildningarnas läroplaner genomgående läggs upp så att
återkommande utbildning blir möjlig. Den första etappen måste dock alllid vara
så lång alt den ger en rejäl start i del nya yrket. De nya möjligheterna till
ledighet för studier medför att anställda kan genomgå sådana påbyggnadskurser
utan all riskera sin anställningstrygghet. Påbyggnadskurser kan ibland
anordnas som bristyrkesutbildning. Dessutom bör inom kontorsområdet, där f n.
endasl vissa kurser är bristyrkesutbildning, göras försök med all ge alla som
gått igenom en grundkurs rätt att senare fortsätta utbildningen utan ny
arbetslöshelsprövning.

Längre
utbildningar

För
närvarande gäller med vissa undanlag all utbildningsbidrag inte kan utgå för
studier på högskolenivå. Studier på gymnasieskolans icke yrkesinriktade linjer
är främsl avsedda som förberedelser för studier på högskolenivå, och för dem
beviljas bidrag i allmänhet bara om särskilda skäl föreligger. KAMU förordar
inle någon ändring av den allmänna resirik-tiviieten lill längre ulbildningar.
När det gäller högskoleutbildningarna anser KAMU atl en särskild begränsning är
nödvändig även i fortsättningen.

De
flesta högskoleutbildningar är alltför långa och brett upplagda för att vara
lämpliga som arbetsmarknadsutbildningar. Utbudet av kortare och direkt
yrkesinriktade högskolekurser har emellertid ökat väsentligt under senare år.

s. 35 Kontrollera mot PDF

För
närvarande bedrivs arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå i huvudsak i vissa
av SÖ särskilt anordnade kurser. Erfarenheterna visar enligt KAMU:s mening atl
fördelar kan nås om kursutbudet inom arbetsmarknadsutbildningen på
högskolenivå kan styras genom ramplanering. Särskilda kurser kan köpas och vid
behov anpassas efter arbetsmarknadsutbildningens speciella förutsättningar.
Kommitién föreslår därför alt arbetsmarknadsutbildningen på eftergymnasial
nivå även i forlsätlningen byggs ut genom köpta och särskilt anordnade kurser.
Kommittén räknar med alt sådana kurser blir vanligare i framliden i takt med
atl arbetskraftens sammansättning ändras.

Härutöver
bör enligt kommitténs mening AMS göra upp en särskild lista, som förtecknar
enstaka, kortare reguljära utbildningar inom högskolan, vilka kan anses
uppfylla de allmänna krav som ställs på arbetsmarknadsutbildningarnas innehåll
och uppläggning. Dessa utbildningar skall kunna komma ifråga för
arbelsmarknadsulbildning. Listan bör revideras varje år i samband med
ramplaneringen.

De
nuvarande reglerna om vissa kompletterande bidrag lill handikappade och
ensamslällda föräldrar som uppbär studiemedel bör enligl KAMU inle ändras så
länge de nuvarande reglerna om studiemedel kvarstår. Kommittén anser dock alt
stödbehovet för dessa grupper bör bedömas i samband med överväganden om del
reguljära studiestödets sloriek.

Den
som får avslag på en ansökan om studiemedel därför all han på grund av
handikapp inle kunnat prestera tillräckliga studieresultat kan ibland få
utbildningsbidrag för de rorlsalla studierna. KAMU förordar all
sludie-medelsnämnderna skall undvika all la särskild hänsyn lill handikapp när
en sökandes studieresultat bedöms, varigenom dennes utsikter all fa utbildningsbidrag
i praktiken skulle öka.

4.3.2
Kursanordnare

KAMU
diskuterar här avvägnings- och samordningsfrågor mellan å ena sidan
skolöverstyrelsens kurser och å andra sidan utbildning i del reguljära
utbildningsväsendet, i förelag och s. k. övriga kurser.

1
kommitténs direktiv har anförts all arbetsmarknadsutbildningen också i
fortsättningen bör utnyttja vakanser inom del reguljära skolväsendel. Kommittén
pekar på atl del inle alllid är ledig utbildningskapacitet som las i anspråk,
tvärtom konkurrerar ofta vuxna som fått utbildningsbidrag om utbildningsplatser
inom det reguljära utbildningsväsendet med ordinade elever. 1 den mån ledig
kapacitet finns inom gymnasieskolan leder den också ofta lill yrken som inle är
så attraktiva på arbetsmarknaden. Slutligen är ofla utbildningslinjerna inom
det reguljära utbildningsväsendet också mindre lämpliga, eftersom de har en
bredare uppläggning och därmed längre

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 36

studietid
och inte den smidighet som gör att utbildning kan anpassas till behovet i det
enskilda fallet. Sammanlaget anser kommitién atl det långtifrån alllid är
samhällsekonomiskt motiverat all utnyttja ledig utbildningskapacitet inom det
reguljära utbildningsväsendet, även om sådan finns.

Kommitién
understryker behovet av all samordna vuxenutbildningen. Likartade
"moduler" bör kunna ges av i. ex. kommunal vuxenutbildning,
folkhögskola och AMU-center. Del skulle göra del möjligt all kombinera
utbildning som ges av olika kursanordnare. Behoven av all samordna utbildningsverksamheten
finns inte minst när del gäller den förberedande utbildningen. Här skulle
framför alll den kommunala vuxenutbildningen, men också folkhögskolorna, kunna
spfila en större roll om man gjorde en bättre anpassning lill de krav som
arbelsmarknadsulbildningen måste ställa.

De
av skolöverstyrelsen särskilt anordnade kurserna motsvarar i flertalet fall
bättre de krav som bör ställas på arbetsmarknadsutbildningen än del reguljära
uibildningsväsendei, i första hand ungdomsutbildningen. Fördelarna med atl
kunna hänvisa personer som är berättigade till arbetsmarknadsutbildning lill
del reguljära utbildningsväsendet är främst atl den enskildes valmöjligheter
ökar. Vissa vuxenulbildningsformer, t. ex. folkhögskolorna, har också uppenbara
fördelar all erbjuda när det gäller att tillgodose speciella utbildningsbehov.

Kommittén
anser det vara sannolikt all del finns etl samband mellan utökningarna av
andelen kursdeltagare i föreiagsulbildning och den stagnation som skett på
SÖ-sidan. Arbelsmarknadsulbildningen bör därför enligt utredningen inle
förläggas till förelagen i nämnvärt större ulslräckning än som sker för
närvarande. Företagsuibildningen leder visserligen ofta lill värdefull kontakt
med arbetslivet och anställning i det utbildande företaget. Del förefaller dock
troligt all många arbetslösa pä litet längre sikt skulle ha större nytta av all
genomgå en grundläggande yrkesutbildning vid AMU-center.

A
rbctsmarknadsulbildning i företag

KAMU
har gjort en genomgång av de olika stödformerna för förelags-utbildning och
lämnar följande förslag. KAMU föreslår all schablon-stödet inom
lokaliseringsutbildningen för allmän inträning inle betraktas som elt
ulbildningsslöd ulan som ell renodlat introduktions- eller inkörningsstöd för
nyeiablerad eller utökad verksamhet. Som konsekvens av detla och för att
anpassa bestämmelserna lill de kortare utbildningslider som gäller för vissa
branscher föreslår kommittén all del individuella stödet i fortsättningen
skall kunna ulgå även för utbildning under kortare lid än sex månader. 1 fråga
om möjligheterna all ge ekonomiskt slöd lill företag som utbildar äldre och
handikappade föreslår KAMU ingen förändring. Även i framtiden kan del av
konjunklurpoliliska eller andra skäl bli angeläget

s. 37 Kontrollera mot PDF

all
stödja intern föreiagsulbildning för all undvika permittcrtngar eller stimulera
förelag att inför en konjunkturuppgång tidigarelägga nyrekrytering och
utbildning. Enligl KAMy:s uppfattning bör regeringen få möjligheter att införa
sådant ulbildningsslöd.

All
arbetsmarknadsutbildning inom företagen skall ske under medverkan av
arbetsmarknadsparierna. Dessa skall bl. a. uttala sig om behovet av utbildning
samt om löne- och andra anställningsvillkor i förelagen. De skall vidare ha
medbestämmanderätt i fråga om läroplan och medverka i ar-belslivsorienleringen
inom lokaliseringsutbildningen och delta i tillsynen av utbildningen. KAMU
föreslår inte några ändringar i nuvarande ordning för bidrag lill
arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidraget skall kunna ulgå lill företaget
med viss summa per timme. Mellan företaget och den som genomgår utbildning
skall gälla etl sedvanligt anställningsförhållande med lön och övriga villkor
enligl avtal med undanlag för den praktik som ingår i de s. k. ALU-kurserna. KAMU
föreslår - med hänsyn bl. a. till pris- och kostnadsutvecklingen - alt gränsen
för arbetsmarknadsstyrelsens beslutanderätt när det gäller ersättningar bör
höjas från nuvarande 10 till 15 kr. per utbildningstimme. Bidrag över 15 kr.
per utbildningslimme liksom bidrag till lokaliseringsutbildning utanför
stödområdet bör liksom hittills slutgiltigt avgöras av regeringen.

Vid
utbildning i förelag av äldre och handikappade bör liksom nu
länsarbetsnämnderna bemyndigas all fastställa bidraget till arbetsgivaren från
fall lill fall efler överenskommelse med förelagen. Åldersgränsen beträffande
de äldre bör sänkas från 50 lill 45 år. Även vid provanställning bör bidraget
ulgå lill arbetsgivaren och inte som f. n. lill den anställde. Provanställning
bör emellertid inle längre räknas som utbildning.

Vid
arbetsmarknadsutbildning i förelag motiverad av konjunkturutvecklingen eller
andra likartade förhållanden bör del ankomma på Kungl. Maj:l att under
hänsynstagande till gällande förulsätlningar och utbildningens syfte fastställa
bidragsnivån.

A
vgrän.sningen mot förelagsintern utbildning

KAMU
konstaterar alt företagen i första hand har ansvar för den mera
företagsinriklade specialiseringen av yrkesutbildningen, inskolningen och
fortbildningen, men också för vidareutbildning av de anslällda. Kommittén
finner det naturiigt all arbetsgivarna - offentliga och privata - har ett stort
ansvar för utbildning av de anställda och all kostnaderna för
in-ternulbildningen bör bäras av arbetsgivarna och inte av samhället/staten. Utvecklingen
inom näringslivel gör del emellertid alll svårare all göra en klar uppdelning
av ansvarsområdena inom yrkesutbildningen. Företagsenheterna blir alll större
och stora delar av den strukturella förändringen av produktionen, t. ex.
förändrade tekniska förutsättningar, sker i dag inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 38

de
stora företagen. Den nya lagstiftningen om trygghet i anställningen, trygghetsavtal
liksom anpassningsgruppernas verksamhet förutsätter också en omfattande
utbildningsverksamhet inom förelagen om de uppställda målen skall nås.

Inlernutbildningen
i företagen har för närvarande ell begränsat syfte och olika undersökningar
visar alt omfattningen av företagens interna utbildning varierar i myckel stor
utsträckning mellan olika branscher och inom branscherna mellan olika företag.
Utbildningsinsatserna som görs i företagen fördelas också myckel olika på olika
kategorier av anslällda. Ofta får de anställda med den bästa
utbildningsbakgrunden proportionellt sett betydligt större andel av den
förelagsinlerna utbildningen än de med sämre grundutbildning.

Förelagens
inlernutbildning har allmänt slor betydelse för behovet av
arbelsmarknadsulbildning. En stor volym inlernutbildning inom företagen som elt
led i en långsiktig personalplanering och personalutveckling skulle öka
individernas förutsättningar för att klara omställningar och begränsa behovet
av arbelsmarknadsulbildning för den personal som nyrekryteras. Samhället har
således ell intresse av insyn i den företagsinterna utbildningens omfattning
och inriktning.

De
anställda i företagen och deras fackliga organisationer har naluriigtvis också
ell direkt intresse av den förelagsinterna utbildningens omfattning och
inriktning och av hur utbildningen i företagen bedrivs. Brister i den
företagsinterna utbildningen kan drabba de anslällda myckel hårt. 1 en utbyggd
personalpolitik, som bl. a. syftar lill utvecklingsmöjligheter för den enskilde
och trygghet i anställningen måste företagens inlernutbildning spela en
avgörande roll. Vad här sagts gäller givelvis även de offentliga arbetsgivarna.

För
all få en bättre grund för samverkan och ansvarsfördelning mellan företag och
samhälle och för ell vidgat inflytande från de anställdas sida krävs enligl
kommitténs mening en närmare kartläggning av omfattningen och inriktningen av
företagens inlernutbildning (inklusive de statliga och kommunala sektorerna).
KAMU rekommenderar därför att hithörande frågor snarast görs lill föremål för
särskild utredning.

Beträffande
del tidigare refererade förslaget till bristyrkesutbildning i varvsföretag
anför KAMU, att det är nödvändigt atl utbildningar lill vissa varvsyrken delvis
sker i realistisk miljö, dvs. direki på varven. Frågan om finansieringen har
emellertid stor principiell betydelse, eftersom den kan komma att beröra ett
flertal branscher KAMU ser frågan som en del i elt större sammanhang, som
gäller samverkan och ansvarsfördelningen mellan förelag och samhälle.
Kommitién har föreslagit all delta skall utredas särskilt. Med hänsyn härtill
anser sig kommitién inte kunna förorda atl del nu genomförs stödåtgärder i en
speciell bransch.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 39

4.3.3
Arbelsmarknadsulbildning för några grupper med speciella problem på arbetsmarknaden

Kvinnorna

KAMU
framhåller alt ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften kan beräknas
fortsätta under reslen av 1970-lalel. Den kommerait kräva fortsatta stora
insatser inte minst på utbildningsområdet.

Ätt
åstadkomma jämställdhet mellan könen är en av de viktigaste samhällsuppgifterna
under de närmaste decennierna. Förhållandena på arbetsmarknaden är i delta
avseende centrala. Skall jämställdhet mellan könen kunna skapas i samhället
blir därför åtgärder på arbetsmarknaden av grundläggande betydelse. Å andra
sidan kan inle jämställdhet på arbetsmarknaden uppnås ulan all del sker väsentliga
förändringar i samhällslivet i övrigi. Även om arbelsmarknadsulbildningen
således bara är en liten del av de insatser som måste göras för all åsladkomma
jämställdhet mellan könen, konstaterar kommitién all
arbetsmarknadsutbildningens möjligheter all förbättra kvinnornas situation på
arbetsmarknaden är slor.

Studie-
och yrkesvalet inom arbelsmarknadsulbildningen följer i slor ulslräckning del
traditionella könsrollsmönslrel även om förhållandena är något bättre än i
ungdomsutbildningen. KAMU föreslår vissa åtgärder för atl göra yrkesvalet
mindre könsrollsbundet. De kursdeltagare som genomgår ALU-kurser föreslås ägna
minst en vecka av praktiktiden åt elt yrke som inte domineras av det egna
könet. KAMU diskuterar också möjligheterna all införa någon typ av
könskvoiering inom arbelsmarknadsulbildningen, men kommer till slutsatsen att
fördelarna med en sådan ordning är mycket små, om ens några. KAMU föreslår
därför ingen sådan kvotering. Ell alternativ lill kvotering är att genom
särskilt ekonomiskt stöd uppmuntra sådana utbildnings- och yrkesval som avviker
från det vanliga könsrollsmönstret. Ekonomisk stimulans har hittills enbart
prövats som ell medel all förändra arbetsgivarnas beteende. KAMU föreslår nu
all en försöksverksamhel också genomförs med all ge ytteriigare
utbildningsbidrag lill kvinnor och män som utbildar sig inom icke traditionella
yrkesområden, t. ex. kvinnor som deltar i brisiyrkesulbildningar inom del
verksladsme-kaniska området och inom plål- och svetsområdel. Bidraget skall ha
formen av etl extra stimulansbidrag på 20 kr. per dag.

Kommittén
understryker kraftigt att kvinnorna inte enbart bör uppmuntras till all söka
lill icke traditionellt kvinnliga yrkesområden. De bör också stimuleras att
skaffa sig en grundlig yrkesutbildning inom dessa områden.

Kursernas
geografiska spridning har särskilt stor betydelse för många kvinnor. Detta kan
vara ell skäl för all föriägga ulbildningar lill del reguljära
utbildningsväsendet.

Även
om ökade insatser görs för att utbilda kvinnorna till andra yrkesområden än
de traditionellt kvinnliga, kommer ändå de flesta atl under

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 40

överskådlig
tid vara kvar där. Del är därför viktigt all de vanligaste utbildningarna inom
dessa områden läggs upp på ell lämpligt säll. Utbildningarna inom dessa
områden bör mera systematiskt planeras så atl en fixering av rådana
könsrollsmönster undviks. Avståndet mellan olika karriärer inom samma
yrkesområden bör om möjligt överbryggas genom vidareutbildningskurser så att
återvändsgränder elimineras. Utbildningen får självfallet inle inom något
område bidra till alt motverka en utjämning av könsskillnaderna på
arbetsmarknaden t. ex. genom atl utbilda kvinnor för anställningar med enbart
rulinbelonade arbetsuppgifter och små befordringsmöjligheler.

ALU-kurserna
fyller ell viktigt informationsbehov jämsides med arbetsförmedlingen och
yrkesvägledningen. Praklikljänslgöringen vid dessa kurser, som vanligen
omfatiar 2-3 arbetsplatser, bör omfatta minst en arbetsplats som inte domineras
av personer av samma kön som eleven.

KAMU
lar också upp den hittillsvarande praxis enligl vilken utbildningsbehovet
bedöms något generösare för ensamstående mödrar än för övriga sökande. En
självklar utgångspunkt måste enligt kommittén vara att alla oavsett
familjesituationen bör uppmuntras all eftersträva bästa möjliga utbyte av
arbetet i olika avseenden. Om könsrollsmönslren på arbetsmarknaden skall kunna
brytas måsle självfallet även gifta kvinnor kunna utbildas lill kvalificerade
yrken som ger god lön. De speciella hänsyn som kan behöva las till ensamstående
föräldrar gäller därför i första hand krav pä lämpliga arbetstider m. m.

De
handikappade

Arbetsmarknadsutbildningen
har sedan starten haft som en av sina viktigaste uppgifter atl ge utbildning
åt handikappade och svårplacerade på arbetsmarknaden. 1973 utgjorde de
handikappade ca en fjärdedel av samtliga som påbörjade utbildning, eller ca 26
(XX) personer. Äv dessa hade 15 000 fysiska handikapp och drygt 11 000 psykiska
och sociala handikapp. Antalet med fysiska handikapp har minskat något medan
antalet med psykiska och sociala handikapp har ökat under senare år. Huvuddelen
av de handikappade genomgår vanliga yrkesutbildningar. För en mindre del,
huvudsakligen vissa psykiskt utvecklingsstörda, syn- och hörselskadade saml rörelsehindrade,
anordnas särskilda anpassningskurser.

Det
framgår klart av de utbildningsresultat som redovisas för kursdeltagare med
olika typer av handikapp, att vissa grupper har stora problem. Del gäller
framför alll dem med sociala handikapp. Kommittén framhåller att
utbildningsresultaten måste bedömas utifrån de olika gruppernas förutsättningar
och i relation till de resultal som kan uppnås med andra samhällsinsatser.
Resultaten kan då ofta betraktas som mycket bra.

Utbildningen
av personer med olika typer av arbelshandikapp kommer

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 41

även
i framliden all vara en huvuduppgift för arbetsmarknadsutbildningen.
Utbildningsinsatser är ofla en förutsättning för all dessa grupper skall kunna
placeras i meningsfull sysselsättning. Utbildningen kan ocksä i många fall
kompensera ett handikapp och bör enligt kommitténs uppfattning också användas
med detta syfte.

I
mars 1974 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild utredning om viss yrkesinriktad
rehabiliteringsverksamhel (YR-ulredningen). Den har bl. a. till uppgift att se
över samordningen av den verksamhet med anpassningskurser som bedrivs vid
AMU-center och den arbetsprövning och arbelsträning som bedrivs av landstingen.
Utredningen har fått till uppgift att ta upp hela frågan om gränsdragningar
mellan arbetsmarknadsutbildningen och olika vårdformer. Det betyder att KAMU
för sin del får lov att lämna dessa viktiga frågor till den sittande
utredningen. KAMU vill dock understryka behovet av samordning av samhällets
olika ålgärder på delta område.

Del
är emellertid i praktiken inte möjligt att uppställa några absoluta gränser för
var den ena typen av rehabiliteringsverksamhel slutar och den andra lar vid.
Arbetsmarknadsutbildningen måste ha resurser föratl fullfölja den sociala och
medicinska rehabiliteringen under yrkesutbildningen - läkare, sjuksköterskor,
sjukgymnaster, personal med kurativa uppgifter etc. Kommittén anser ocksä att
det är viktigt alt all personal som är verksam inom arbetsmarknadsutbildningen
ges grundlig utbildning om de handikappades situation och vilka krav det
ställer pä utbildningen. Lärarna är i detla avseende en nyckelgrupp.

AMS,
Kriminalvårdsstyrelsen och SÖ har under är 1973 lagt fram elt förslag om
överförande av yrkesutbildningen vid kriminalvärdsanstalter lill arbetsmarknadsutbildningen.
Det bör genomföras i sina huvuddrag ulan vidare dröjsmål.

Invandrarna

Invandrarna
i Sverige har i princip samma möjligheter som svenska medborgare att delta i
arbelsmarknadsulbildning om de har rätt all vistas och arbeta i Sverige. Många
invandrare måste påbörja sin arbetsmarknadsutbildning med en kurs i svenska
för alt kunna fortsätta i yrkesutbildning. Kursen får omfatta högst två månader
och beviljas personer som skall genomgå planerad arbetsmarknadsutbildning och
där språkundervisning bedöms vara ett nödvändigt led i utbildningen.

Invandrarnas
problem inom arbelsmarknadsulbildningen är i huvudsak beroende på deras
bristande kunskaper i svenska. Delta är troligen förklaringen till deras höga
avbroltsfrekvenser och till atl en förhållandevis liten del får anställning i
utbildningsyrket. Den nya lagstiftningen om obligatorisk

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 42

utbildning
av invandrare i svenska kommer förmodligen på längre sikl atl förändra
situationen.

Den
obligatoriska utbildningen kommer emellertid i mänga fall inte atl ge
tillräckliga kunskaper för fortsatt yrkesutbildning. En minskad andel invandrare
över huvud tagel kan minska problemen kvantitativt. Brultoin-vandringen är
emellertid fortfarande betydande och beslår i slor utsträckning av s. k.
ansluiningsfall - ofta kvinnor - som först efler en lid söker, sig ut pä
arbetsmarknaden. Anspråken på utbildning i svenska inom arbetsmarknadsutbildningen
kommer därför att bli betydande också i framliden.

Del
finns i princip två möjligheter alt förbättra yrkesutbildningen för
invandrarna. Den ena är atl i större uisträckning ge yrkesutbildning på invandrarnas
modersmål. Sådana försök pågår ocksä när del gäller finska invandrare. KAMU
förordar all försöken vidgas till alt omfatta flera invan-drarspråk. Del andra
alternativet för alt förbättra invandrarnas möjligheter till yrkesutbildning är
all öka utbildningen i svenska. De nuvarande kurserna inom
arbetsmarknadsutbildningen på högst två månader är enligl samstämmiga
rapporter och undersökningar otillfredsställande. Kommittén föreslår därför alt
den övre gränsen pä två månader skall las bort och utbildningstiden i stället
individualiseras med hänsyn till de krav på svenskkunskaper som StäUs i
yrkesutbildningen. Det nuvarande systemet innebär alltför ofla att invandrarna
med helt otillräckliga kunskaper i svenska påbörjar yrkesutbildningar, vilket
är ell klart slöseri med utbildningsresurser.

KAMU
avvisar möjligheterna atl ge generellt medgivande för svenskutbildning till
invandrare som har tillfredsställande yrkesutbildning men där hindret för att
erhålla anställning bedöms beslå huvudsakligen i atl arbetsgivaren inle vill
la på sig kostnaderna för utbildningen i enlighet med den nya lagstiftningen.
Etl sådant generellt medgivande skulle enligt KAMU:s mening helt underminera
lagstiftningen på området. Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid då
särskilda skäl föreligger länsarbetsnämnderna ges möjlighet att lämna dispens
för sådan utbildning i svenska.

Bland
invandrarna finns en grupp analfabeter. All utbilda dem är en viktig
utbildningspolitisk uppgift, som i princip åligger kommunerna. Genom all ge
kommunerna ansvaret kan man nå önskvärd geografisk spridning. A andra sidan
finns vissa skäl för att koncentrera utbildningen av analfabeter till
AMU-center, som invandrarulredningen har föreslagit. Det vikliga är att
utbildningen kommer till stånd.

4.4
Reservation

Mol
KAMU:s ställningstagande i fråga om del tidigare under punkten 4.2. refererade
förslagel om utbildning av anställda vid varven har ledamoten Matts Bergom
Larsson reserverat sig. Experten Margareta Dahlgren har instämt i
reservationen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Larsson
vill till skillnad från KAMU:s majoritet tillstyrka arbetsgruppens förslag lill
varvsuibildning. Han menar alt majoritetens ståndpunkt beror på en
missuppfattning av förslagets innebörd och räckvidd. Del är inle fråga om en
företagsspeciell utbildning utan om en grundläggande yrkesutbildning fören hel
bransch. Den kan av praktiska skäl inle genomföras på elt AMU-center ulan måsle
helt eller delvis föriäggas till förelag. Förslaget innebär inte någon ny
princip för ansvars- och kostnadsfördelningen mellan stat och förelag. Tvärtom
får varven enligt förslagel samma läge som verkstadsindustrin i övrigt eller
som andra yrken inom arbetsmarknadsutbildningen.

Även
inom andra branscher där det inle är möjligt atl skapa en realistisk miljö för
utbildningen i ett utbildningscenter, exempelvis stålverks- och processyrken,
bör företagens utbildningskapacitet kunna utnyttjas på samma villkor som
arbetsgruppen föreslagit. Pä vissa linjer i gymnasieskolan förekommer s. k.
inbyggd utbildning i förelag.

4.5
Remissyttranden

När
det gäller pri ne i per na för valet av utbildningsmål i enskilda fall har de
flesta remissinstanser inte gjort någon invändning mol KAMU:s överväganden.

AMS
instämmer med kommitténs uttalanden och framhåller all frågan om utbildning för
en sökande inle skall avgöras med hänsyn lill vilken utbildningsnivå
vederbörande befinner sig på.

LO
och länsstyrelsen i Stockholms län understryker betydelsen av all det läggs upp
förhållandevis kvalificerade ulbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen. Det
gäller enligl LO särskilt för de grupper som har dålig skolunderbyggnad, om de
fördelningspolitiska målen skall nås.

7"C0
framhåller alt reglerna måsle vara flexibla. Det går inte all i elt fast
regelsystem fånga alla faktorer som bör vara vägledande i del enskilda fallet.
Prövningen bör enligt TCO göras av en lokal och parlsförankrad lek-mannanämnd.
SAF anför atl del bör finnas rådgivning m. m. så att man kan avråda en individ
från all börja en för honom helt olämplig utbildning.

SFS
understryker viklen av all utbildningarna är yrkesinriktade. Grundskoleutbildning
bör dock alla kunna fä som inle har sådan. Även den provisoriska styrelsen för
Sveriges AMU-elevers riksförbund, SOSVUX och några elevråd anser atl alla som
inle har grundskolekompelens skall ha rätt all fä det genom
arbetsmarknadsutbildningen.

Vad
KAMU anför om allmänna krav som bör ställas på kurserna lämnas också utan
erinran av de flesta instanser. Folkhögskoleutredningen påpekar emellertid atl
kravel på successiv intagning lorde sakna relevans för vissa grupper, t. ex.
för de 5 000 lågavlönade. Folkhögskoleulredningen framhåller i stället all
dellagarna vid gemensam intagning

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 44

inkommer
i en värdefull gruppgemenskap.

Provisoriska
styrelsen för Sveriges AMU-elevers riksförbund och några elevråd anser atl
undervisningen i större ulslräckning än f. n. bör vara lärariedd. Man är
således i viss mån kritisk mol de självinslruerande läromedlen. Flera elevråd
framhåller också all det behövs mer undervisning i studieteknik.

SÖ
meddelar att frågan om arbetsmarknadsutbildningens lärares rekrytering och
anställningsförhållanden f. n. behandlas inom ämbetsverket. 1 praktiken måste
lärarrekryieringen styras av ramplanerna, men dessa ger inte något
tillförliiligt underiag för bedömning av lärarbehovel. Del föreligger vissa
förslag lill åtgärder för alt lärare skall kunna vara kvar i tjänst även om
undervisningsunderiaget viker SÖ finner del mindre troligt all industrin eller
presumtiva lärare är intresserade av sädana tillfälliga engagemang vid
arbetsmarknadsutbildningen som KAMU föreslagit.

Statens
pcrsonalnämnd anför alt lärarnas anställningstrygghet måste garanteras. Detta
kan enligl nämnden ske på tvä sätt: antingen anställs läraren permanent och får
andra uppgifter när undervisningsbehovet är litet, eller också stadgar man
generellt om rätt lill tjänstledighet från annat yrke under viss tid för
tjänstgöring som lärare i arbelsmarknadsulbildningen.

7"C0
instämmer i KÄMU:s förordande av ökade möjligheter lill fortbildning och
yrkespraktik för lärarna. SAF anser all lärarna bör kunna praktisera i
företag, vilket underiäilas om arbetsmarknadsutbildningen även i övrigi
samarbetar med företagen och deras egen utbildningsverksamhet. Enligl
avtalsverket synes KäMU:s förslag
inle behöva föranleda ändringar i gällande avtal för anslällda i eller i
anslutning till arbetsmarknadsutbildningen.

Beträffande
valet av kursanordnare har ingen remissinstans någon invändning mol KäMU:s åsikt alt i princip alla slags
kurser bör kunna komma i fråga. De flesta instämmer också i all de särskilda
AMU-kurserna bör föredras i valsituationer. Mol den senare åsikten är
folkhögskoleulredningen kritisk och frågar sig när en valsituation kan sägas
föreligga. Folkhögskoleutredningen erinrar liksom också kommunförbundet och
TCO om del angelägna i atl tillvarata ledig kapacitet i det reguljära
utbildningsväsendet. Socialstyrelsen är tveksam inför etablerande av elt
permanent utbildningssystem vid sidan av del reguljära för mera långsiktiga
behov, t. ex. för kvinnor, handikappade och invandrare. Även SAF och SFS varnar
för uppbyggnad av mer eller mindre parallella utbildningssystem.

FÖVUX
anser all facklig utbildning, studieförbund och folkhögskolor bör utnyttjas mer
Där finns mångårig erfarenhet av utbildning för personer med kort
gnjndulbildning, bristande studievana m. m.

Förberedande
utbildning. Endasl några få instanser, främsl SAF och folkhögskoleutredningen,
avstyrker förslaget till uppbyggnad av pre-parandkurserna vid AMU-center med
moduler som kan kombineras in-

s. 45 Kontrollera mot PDF

dividuelll
under upp till ell års studielid. SAF anser del i och för sig riktigt all
studietiden bör avgöras individuellt, men normall bör del räcka med upp till 16
veckor. Den allmänt nivähöjande utbildningen bör enligt SAF inle genomföras som
arbetsmarknadsutbildning, frånsett preparand kurserna. Folkhögskoleutredningen
anser ä andra sidan all KäMU:s förslag
till denna del innebär en olämplig komprimering av den grundläggande
utbildningen i arbetsmarknadsutbildningen. SFS, provisoriska styrelsen för
Sveriges AMU-elevers riksförbund, Sosvux och vissa elevråd anser som tidigare
nämnts att alla som saknar grundskolekompetens bör kunna fä det som arbelsmarknadsulbildning.
Några andra c/fvra/är emellertid positiva lill KAMU:s förslag rörande
preparandkurserna.

Vad
KAMU anfört om behovet av ökad samordning av den förberedande utbildningen hos
olika kursanordnare möter instämmande hos många instanser, bl. a. LO. Något
mera skiftande är instansernas bedömningar av de olika kurstypernas lämplighet
för arbelsmarknadsulbildningen. Folkhögskoleutredningen, FÖVUX,
landstingsförbundet och TCO tar sålunda helt eller delvis avstånd från KäMU:s invändningar mot atl använda
folkhögskolan i ökad uisträckning. Landstingsförbundet, LO och FÖVUX framhåller
studieförbundens lämplighet, medan bl. a. SACO understryker atl den kommunala
vuxenutbildningen i många fall är lämplig. Länsstyrelsen i Stockholms län
påpekar att samordning med den kommunala vuxenutbildningen kan ge bättre lokal
förankring. Kommunförbundet anför atl de som beviljas arbetsmarknadsutbildning
kunde få en del av den närmare sin hemort om samordningen fungerade.
Kommunförbundet anser all staten bör betala kommunernas kostnader för all
anordna utbildning till personer som får utbildningsbidrag.

När
del gäller yrkesutbildningarna instämmer bl. a./4MS, A-ow-muriförbundet.
Lantbrukarnas riksförbund, länsstyrelsen i Norrbottens län. SFS och 7"C0 i
KAMU:s uttalanden om atl de måste
vara sä omfattande all de ger långsiktig trygghet och möjlighet lill framlida
befordran. AMS framhåller att frågan om hur långa olika ulbildningar skall
vara blir en bedömning som görs i samråd med resp. yrkesnämnder med
utgångspunkt i yrkes-beslämda mål. LRF anför all del inom lantbruket behövs
korta kurser med hänsyn till säsongarbelslösheten. Detta hindrar dock inle atl
kraven pä kursernas längd och innehåll ökar med liden.

De
flesla inslanser delar också KAMU:s uppfattning all utbildningen inle bör
utformas efter en viss arbetsgivares behov. Statens personalnämnd anser
emellertid all ulbildningar ulan hinder av detta bör kunna inriktas pä statsförvaltningens
behov.

SHIO
saml Skogs- och lantarbetsgivareföreningen anser all läroplanerna bör anpassas
mer lill produktionsförhållandena i de mindre och medelstora företagen.

SAF
anser alt utbildningen bör vara klart yrkesinriktad och baserad på

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 46

reella
yrkeskrav, så all den utbildade utan tidsspillan kan få anställning. Även den
enskilde strävar sannolikt efter all få arbete på den aktuella arbetsmarknaden
och inle utbildning för en okänd framtida arbetsmarknad.

SAF
är emellertid positiv lill förslaget all kurserna byggs upp så atl de kan ingå
i en återkommande utbildning. SAF understryker all de olika
utbildningselapperna inle behöver föriäggas lill en och samma kursanordnare.
Föreningen anser att den återkommande utbildningen bör bestå av korta kurser,
medan KAMU har framhållit all åtminstone den första utbildningsetappen alllid
måsle vara så omfattande all den ger en rejäl start i yrket. Kommunförbundet
delar KAMU:s uppfattning i del avseendet.

KAMU
har vidare föreslagit alt arbelslöshelsprövningen försöksvis slopas vid
päbyggnadsutbildningar i kontorsområdel. TCO anser del klariagi atl så mycket
finns all vinna med återkommande utbildning att en försöksverksamhel knappast
erfordras. Den första arbetslöshetsprövningen bör enligl TCO gälla även för
följande ulbildningselapper. Rätt till påbyggnadsulbildning bör således
införas i takt med all utbildningsgångar fastställs. KäMU:s farhågor för rätlvisediskussioner i detta sammanhang
anser TCO överdrivna. SAF avstyrker däremot utbildningsbidrag vid den kompletterande
utbildningen, om inte vederbörande blir arbetslös på nytt.

LO
anför alt kuräerna i en återkommande utbildning måsle läggas upp så alt även de
som inte har gått igenom första etappen men i övrigt har samma bakgrund och
behov av påbyggnadsutbildning kan komma in i senare etapper.

KäMU:s förslag
beträffande utbildningar pä högskolenivå eller som förberedelse för
högskoleutbildning tillstyrks i huvudsak av bl.a. AMS, landstingsförbundet,
SACO, statskontoret, SÖ, TCO och UKÄ. Av dessa framhåller ä ena sidan landstingsförbundet
och statskontoret alt en begränsning av möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning
på högskolenivå måsle kvarstå, medan UKÄ understryker vad KAMU anfört om att
högskolan nu har myckel större möjligheterän tidigare all erbjuda kurser som är
lämpliga som arbelsmarknadsulbildning. Enligl TCO bör någon annan
reslrikliviiel inte gälla än den som är betingad av efterfrågan på en
utbildning. TCO anser också liksom SAF att del i regel är mera rationellt all
utnyttja högskolans resurser än att dubblera den.

Siatens
handikappråd och DHR anför atl återhållsamheten med långa ulbildningar inle
får äventyra handikappades möjligheter atl välja lämplig utbildning.

CSN
anser inte alt utbildningens nivå bör tillmätas någon betydelse för frågan om
utbildningsbidrag skall kunna beviljas. CSN avstyrker vidare KAMU:s förslag all
studiemedelsnämnderna skall sluta ta hänsyn till handikapp vid prövning av
ansökningarom studiemedel för alt de handikappade i stället lättare skall kunna
fa utbildningsbidrag. UKÄ delar däremot K AMU:s åsikt i denna del.

s. 47 Kontrollera mot PDF

CSN,
SFS och UKÄ anser all en ansökan om utbildningsbidrag bör kunna prövas utan atl
frågan om studiemedel lill vederbörande är avgjord. Den som på grund av
handikapp beräknas få avservärt förlängd studietid bör enligt CSN kunna fa
utbildningsbidrag redan vid studiernas början.

KAMU:s
åsikt all särskilda AMU-kurser i regel är alt föredra framför företagsutbildnin
g, eftersom de förra barett bredare innehåll, delas av SÖ och TCO. TCO anser
att del bör övervägas om inle en grundläggande del i all
arbetsmarknadsutbildning bör ske i särskilt anordnade kurser eller i det
reguljära utbildningsväsendet.

SAFöe\ar
däremot inle KAMU:s synpunkter på begränsningarna av möjligheten att utnyttja
föreiagsulbildning som arbetsmarknadsutbildning. SAF anser del väsentligt all
alla ulbildningsanordnares resurser kan beaktas. När del gäller utbildning av
personal vid varven anser SAF liksom reservanlen i KAMU all det är nödvändigt
all utnyttja företagen för arbetsmarknadsutbildning, eftersom det inte går all
skapa realistisk miljö vid etl AMU-center. Detsamma gäller för exempelvis stål-
och processyrken. Där så kan ske bör utbildningen läggas upp som en växling
mellan center och förelag.

Skogs-
och lantarbetsgivareföreningen anför alt del inle är möjligt atl anordna
företagsintern utbildning i mindre förelag, varför kurser för dem som
sysselsätts där måste ordnas i skolor eller AMU-center.

Statens
handikappråd ser med viss oro på KAMUis allmänna restriktivitet i fråga om
utbildning i företag, eftersom sådan för vissa handikappades del ofta innebär
en värdefull första kontakt med arbetsmarknaden. Med hänsyn lill att
utbildningen i företagen ibland har

Företagsutbildning
för äldre och handikappade tas upp av endast etl lålal inslanser. AMS
tillstyrker KAMU:s förslag. LO lillstyrker förslaget om provanställning men
tillägger att detla medel bör användas med slor försiktighet och bara när de
fackliga organisationerna tillstyrker.

YR-utredningen
påpekar alt arbetsvårdsinstitul och vissa AMU-center har börjat föriägga
prövning och träning lill reell miljö i näringslivet. Delta har gett myckel
goda resultal. Många har efteråt fåll anställning i resp. företag.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt föreiagsulbildning för äldre och
handikappade bör kunna pågå i 12 månader och inle som nu i högst 6 månader.

KAMU:s
förslag om lokaliseringsutbildningen tillstyrks av bl. a. AMS, LO,
länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs och Norrbottens län saml SAF. AMS och
SAF föreslår alt ulbildningslöd skall kunna ulgå under längre tid än etl är,
som är den nuvarande maximitiden. AMS och SAF föreslår som ny maximitid 72
resp. 78 veckor.

LO,
länsstyrelsen i Stockholms län och rCOinslämmer i KAMU:s synpunkter på facklig
medverkan i planering och genomförande av arbets-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 48

marknadsutbildning
i företag. Enligl TCO bör detta gälla vid all arbetsmarknadsutbildning. LO
understryker alt utbildning inte skall genomföras mot den fackliga
organisationens uttalande. LO anför vidare alt de fackljga organisationernas
medverkan i planering och genomförande av företagsutbildning, som man således
är positiv till, under senare år har blivit alltmer betungande. De bör därför
få ersättning av slalen för sina självkoslnader.

KAMU:s
förslag att fö re t a gens inlernutbildning utreds i särskild ordning
tillstyrks av FÖVUX, LO, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län,
statens personalnämnd. Statens personalutbildningsnämnd, statskontoret, SÖ och
TCO. Statens personalnämnd och TCO anför att utredningen bör ta upp frägan om
de anställdas och samhällets inflytande över internutbildningen. Detta
inflytande är enligt LO och TCO otillräckligt. Personalnämnden anför alt arbetsgivaren
bör svara för både fortbildning och mera specialiserad vidareutbildning. Staten
bör enligl personalulbild-ningsnämnden dessutom i egenskap av arbetsgivare
svara också för eventuella kostnader för arbelsmarknadsulbildning för statligt
anställda, varigenom slalen skulle 11 större möjligheter alt päverka
utbildningarna så alt de motsvarar yrkeskraven i den statliga sektorn. Siatens
personalulbildningsnämnd anser alt den föreslagna utredningen bör samråda med
utredningen för översyn av den statliga personalutbildningen. Denna skall
enligt sina direktiv särskilt behandla bl. a. kvinnornas befordringsmöjligheler,
förutsättningarna för ökad genomströmning mellan olika karriärer och bättre
möjligheter till utbildning av omskolningskaraktär. LO anser att utredningen
bör bedriva försök, med fördel inom varven. SHIO kan acceptera förslaget, dock
endasl under förutsättning all utredningen görs med största skyndsamhel. Det
bör därvid också undersökas vilka möjligheter företagen har atl föriägga en del
av sin utbildning till AMU-center.

Landstingsförbundet
anser att förslagel inle bör övervägas förrän riksdagen faltal beslut om nu
föreliggande utredningsförslag.

KAMU
har lämnat en rad förslag lill ålgärder inom arbelsmarknadsulbildningen för
att motverka de traditionella könsrollerna i arbetslivet. KäMU:s åsikt alt yrkesutbildningarna
bör planeras så att en fixering av rådande könsrollsmönster undviks och så all
återvändsgränder elimineras i främst vissa traditionellt kvinnliga yrken synes
vara allmänt accepterad av remissinstanserna. Förslagel om försök med etl
särskilt stimulansbidrag på 20 kr. om dagen lill deltagare i vissa kurser som
bryter könsrollsmönslren har mött en mera blandad reaktion. Del tillstyrks av
några elevråd, SOSVUX, LO, LRF, länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs och
Norrbottens län, SACO samt statens personalnämnd. Med viss tvekan lillstyrker
ocksä AMS, Fredrika-Bremer-förbiindet, RR V och SÖ. Sistnämnda fyra instanser
framhåller liksom också LO och TCO betydelsen av effektiv information samt
studie- och yrkesorientering jämsides med försöken.

SAF
är tveksam till om stimulansbidraget är meningsfullt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 49

Negativa
till stimulansbidraget är provisoriska styrelsen för Sveriges AMU-elevers
riksförbund, några elevråd. Moderata samlingspartiets k\iinnoförhund, SHIO och
Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.

AMS,
SACO och SÖ avstyrker förslaget all praktiken i samband med ALU-kurserna
obligatoriskt skall omfatta minst ell yrke som inte domineras av samma kön som
eleven.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län delar KAMU:s uppfattning atl kursernas geografiska spridning
har särskilt stor betydelse för många kvinnor.

När
del gäller elevsociala och pedagogiska ålgärder för de handikappade i
arbetsmarknadsutbildningen delar AMS, landstingsförbundet, LO. LRF,
länsstyrelsen i Stockholms län, SAF och SHIO de synpunkter som KAMU har
anfört. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser däremot atl KAMU:s
analys av dessa frågor är helt otillräcklig. Det gäller särskilt i fråga om
behovet av specialpedagogik för intellektuellt handikappade.

7"C0
delar KÄMU:s uppfattning atl lärarna är en nyckelgrupp och understryker därför
förslaget att dessa och även övrig personal skall få grundlig utbildning om de
handikappades situation.

Kommunförbundet
framhåller all särbehandling av handikappade bör undvikas så lång det är
möjligt. De bör i allmänhet placeras i samma kurser som övriga deltagare.

Folkhögskoleutredningen
framhåller all folkhögskolan är lämplig för många handikappade. Del gäller inle
minst socialt handikappade, kriminalvårds-klientel m.,fl.

Kriminalvårdsstyrelsen
och SÖ delar liksom också LO och TCO KAMU:s uppfattning atl del föreliggande
förslaget av AMS, kriminalvårdsstyrelsen och SÖ rörande utbildning inom
kriminalvården snarast bör genomföras.

De
allra flesta remissinstanser är positiva till all l\(åmånadersgränsen för
svenskundervisning för invandrare las bort och all denna utbildning får
bedrivas sä länge som behövs för den yrkesutbildning som planerats i del
individuella fallet. Provisoriska styrelsen för AMU-elevernas riksförbund,
SOSVUX, och några elevråd vill gå längre; de anser att fortsatt
svenskundervisning vid behov bör bedrivas parallellt med yrkesutbildningen
under hela utbildningstiden. SAF menar däremot atl del måsle finnas en tidsgräns
för denna undervisning. Tvämånadersgränsen kan enligt SAF lämpligen behållas,
men när särskilda skäl föreligger bör kurstiden kunna förlängas med en månad.

Kommunförbundet
framhåller värdet av att svenskundervisningen leds av lärare och inte sker helt
med självinstmerande material.

Landstingsförbundet
anser atl kommunal vuxenutbildning, studieförbund och folkhögskolor i första
hand bör utnyttjas för svenskundervisningen. LO framhåller att invandrande
kvinnor som kommer till Sverige som an-

4 Riksdagen 1975 1 saml Nr 45

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 50

knyiningsfall
bör kunna få språk- och yrkesutbildning.

Övriga
förslag beträffande invandrarna i arbetsmarknadsutbildningen tillstyrks eller
lämnas ulan erinran av de flesla inslanser. LO tillstyrker all försöken med
yrkesutbildning på finska ulökas lill även andra språk. SÖ avstyrker däremot
detta, eftersom del är svårt all få fram läromedel m. m. på flera språk och
eftersom del finns en risk för alt eleverna i viss språkgrupp isoleras. En
yrkesutbildning på invandrarspråk måste enligl SÖ alllid kombineras med
grundläggande utbildning i svenska samt en kurs i facksvenska.

Några
av elevorganisationerna framhåller behovet av fler tolkar saml fackböcker på
invandrarspråken i arbetsmarknadsutbildningen.

Beträffande
alfabeliseringsurtdervisningen delar LO och TCO KAMU:s principiella uppfattning
alt denna är en viktig utbildnings-politisk uppgift som faller inom kommunernas
ansvarsområde. TCO anser emellertid all den ändå bör föras över lill
arbetsmarknadsutbildningen, eftersom kommunerna har uppenbara svårigheter all
klara av den. LO har inget all erinra mot detta men anser dock all frågan först
bör penetreras ytteriigare med beaktande av kommunernas roll.

AMS
framhåller all ansvarsfördelningen när del gäller alfabetiseringen är oklar.
Arbetslösa som söker arbete genom arbetsförmedlingen och inle kan
arbeisplaceras därför att de inte kan läsa och skriva bör dock kunna få sådan
utbildning.

SÖ
anmäler all en av överstyrelsen tillsatt arbetsgrupp senast den 30 juni 1975
skall avge rapport rörande alfabeliseringsundervisningen. Därefter avser SÖ atl
återkomma med förslag lill hur den bör bedrivas.

SIV
menar att en analfabet bör räknas lill den riskgrupp som kan få
arbetsmarknadsutbildning även om han inte är arbetslös. Om man skulle finna au
analfabeter inle bör få rätt till alfabetisering som arbetsmarknadsutbildning,
så bör den enligl SIV ändå ordnas i anslutning lill yrkesutbildning. Den bör
helst varvas med sådan utbildning. Det väsentliga är all
arbetsmarknadsutbildningens resurser kan utnyttjas.

Kommunförbundet
anser de{ praktiskt och lämpligt från både individernas och samhällets synpunkt
alt förlägga analfabeiundervisningen lill AMU-center i samband med
yrkesutbildning.

Expertgruppen
för vissa zigenarfrågor anser all slalen bör la på sig del odelade ansvaret
för alfabetiseringen. Den bör därför ske vid AMU-center. Riksförbundet for
personal vid invandrarbyråer påpekar all kommunernas uppsökande verksamhet
bland analfabeter, där sådan bedrivits, har gett obetydliga resultat.
Erfarenheterna av denna verksamhet visar enligl förbundet all del krävs en
kraftig ekonomisk stimulans samt möjlighet att ordna barnpassning. De flesta
vill hellre ha arbete än utbildning. Det allra bästa vore om man kunde
kombinera ansvaret för grundutbildning hos skolan, som har bra geografisk
spridning, med möjligheten lill målinriktad arbetsmarknadsutbildning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 51

5
Utbildningsbidrag

5.1 Nuvarande
förhållanden

Bestämmelser
om utbildningsbidrag finns i arbetsmarknadskungörelsen. Bidragen beslår av
grundbidrag, hyresbidrag, barntillägg, traktamente och särskilda bidrag. Av
dessa utgör grundbidrag, hyresbidrag och bamlillägg skattepliktig inkomst.
Bidragen är i kungörelsen bestämda till vissa belopp efler eventuellt avdrag
för preliminärskall. Detta innebär all de skattepliktiga bidragen skall räknas
upp enligl särskilda regler med hänsyn till vederbörandes skatt.
Bidragsbeloppen per månad är enligt kungörelsen i huvudsak följande.

Grundbidrag:
745 kr. förgifta m. fl. och 695 kr. för övriga. (1 prop. 1975:1 bil. 13
föreslogs atl grundbidragen skall höjas med 40 kr. fr. o. m. den 1 juli 1975).

Hyresbidrag;
Belopp motsvarande den faktiska bostadskostnaden eller, i vissa fall,
normalersällning med 225 kr.

Bamlillägg:
120 kr. för varje barn under 16 år. Om särskilda skäl föreligger utgår
bamlillägg dock med upp lill 150 kr.

Traktamente:
275 kr. för familjeförsörjare och 225 kr. för övriga. (Traktamente ulgår till
den som utbildas inom hemorten.)

Särskilda
bidrag: Belopp motsvarande den faktiska kostnaden för dagliga resor i
utbildningsorlen, resor mellan utbildningsorten och hemorten saml kursavgifter,
materiel m. m. (Familjeförsörjare som utbildas utom hemorten får bidrag lill en
resa i månaden från utbildningsorten till hemorten och äter.)

Utbildningsbidragen
minskas med hänsyn lill makes inkomst liksom till egna inkomster under
utbildningstiden. Minskningen med hänsyn lill makes inkomst samt egen
sjukpenning, pension, livränta m. m. sker i regel med belopp som motsvarar
halva inkomsten utöver 600 kr. i månaden efter skalleavdrag, dock inle i
större utsträckning än att halvt grundbidrag och lägsta bamtillägg utgår.
Inkomster som är förenade med utbildningen reducerar dock bidraget med hela
inkomslbeloppet utöver 100 kr. i månaden.

Erkända
arbetslöshetskassor betalar i begränsad utsträckning dagpenning till arbetslösa
som genomgår kortare arbetsmarknadsutbildning. Dä utgår inle utbildningsbidrag.

5.2 KAMUrs
överväganden och förslag

Bidragssystemets
utformning är av avgörande betydelse för möjligheterna all intressera t. ex.
låginkomsttagare och personer som löper risk för arbetslöshet för utbildning.
Utbildningsbidragen kan inle ses isolerade. Förändringar av andra bidrags- och
lånésyslem, socialförsäkringarna och inle minst den allmänna lönenivån har slor
betydelse för utbildningsbidragens attraktivitet.

KAMU
konstaterar att utbildningsbidragen inte har stigit i takl med levnadskostnaderna
sedan 1966. Ännu ofördelaktigare är utbildningsbidragens utveckling i
jämförelse med ökningen av den allmänna lönenivån.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 52

Deltagare
i arbelsmarknadsulbildning har lill skillnad från exempelvis de sysselsatta i
beredskapsarbete, de försäkrade arbetslösa, de sjukskrivna och pensionärer inte
lått någon del i den allmänna slandardstegringen annat än möjligen i fråga om
sina bosläder.

Arbetsmarknadsutbildningen
innebär för de flesta en väsentlig ekonomisk uppoffring. Skillnaden mellan
utbildningsbidrag och andra slag av inkomster är särskilt slor för alla som är
gifta med någon som har inkomst. Reglerna för reducering av bidrag med hänsyn
lill makens inkomst är sådana att redan ett relalivi lågavlönat halvtidsarbete
påverkar makens bidrag. De enda som kan få bidrag i närheten av nivån för
vanliga löner är de som har många barn, ingen förvärvsarbetande make och
särskilt stora bostadskostnader. Stora skillnader uppslår mellan
utbildningsbidrag och de försäkringar som syftar till atl täcka inkomstbortfall
(arbetslöshets- och sjukförsäkring) utan prövning mol makes inkomst.

Del
nuvarande bidragssystemet uppfyller i väsentliga avseenden inte de krav som bör
ställas. Bidragen är allmänt sett för låga. De är visseriigen fortfarande
bättre än övriga former av siudiestöd, men de har trots upprepade höjningar
inte hållit jämna steg med prisutvecklingen under senare är De ger ingen
stimulans lill utbildning för arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa eller för dem
som sysselsätts i beredskapsarbeten, tvärtom medför inkomstbortfallet ofla
stora ekonomiska påfrestningar för den enskilde. Inte heller uppfylls kraven
på att bidragssystemet skall ha fördelningspoliiiska effekter genom atl vara
attraktivt för lågavlönade med fast anställning. Trots de olika nackdelarna kan
det nuvarande bidragssystemet emellertid sägas vara tilltalande eftersom det
tar hänsyn till att kursdeltagarna har olika stora utgifter. En del brister
skulle kunna avhjälpas - ulan alt grundprinciperna ändrades - genom att
bidragsnivån väsentligt höjdes. Kostnaderna för en sådan ökning skulle
emellertid bli mycket stora, samtidigt som systemet skulle bibehålla väsentliga
nackdelar. Kommittén har därför diskuterat alternativa system för
utbildningsbidrag.

De
allernaliva system som skulle kunna komma ifråga är dels helt enhetliga bidrag
och dels bidrag som i viss ulslräckning differentieras efter inkomstbortfallet.
Det är ofrånkomligt att enhetliga bidrag eller bidrag som bygger på täckning av
t. ex. inkomstbortfallet blir något dyrare för slalen än det nuvarande
systemet.

KAMU
finner tanken på enhetliga utbildningsbidrag tilltalande i flera avseenden.
Lägsta bidragsbelopp som skulle medföra en direki stimulans till utbildning för
mer än hälften av de arbetslöshetsförsäkrade är emellertid för närvarande 110
kr. om dagen. Om samtliga arbetslöshetsförsäkrade skall ges sådan stimulans måste
bidraget uppgå till 130 kr. om dagen, vilket medför stora kostnader.

Enligl
KAMU:s mening är en ekonomisk stimulans till utbildning för försäkrade
arbetslösa så angelägen, att den bör prioriteras före önskemålen om att
utbildningsbidragen skall vara exakt lik för samtliga kursdeltagare. KAMU anser
därför att ett bidragssystem som differentieras efter elevernas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 53

tidigare
inkomster är atl föredra framför ett enhetligt bidrag om inte del senare är
högre än arbetslöshetsförsäkringen för flertalet försäkrade. Med hänsyn till de
stora och för framliden svåröverskådliga kostnaderna för etl sådant enhetligt
bidragssystem föreslår kommitién att utbildningsbidragen i huvudsak följer
inkomstbortfallsprincipen. Kommittén finner det naturiigt alt ell sådant
bidragssystem i huvudsak anknyter lill arbetslöshetsförsäkringen.

Det
ligger nära tillhands all knyta utbildningsbidragen direkt lill den utgående
arbetslöshetsförsäkringen. De olika kassornas val av dagpenningklasser medför
emellertid all tvä personer som haft samma inkomst kan få olika dagpenning vid
arbetslöshet om de tillhör olika kassor. Dessa skillnader kan som framgår av
KAMU:s redogörelse vara relalivi slora. Eftersom utbildningsbidragen föreslås
bli finansierade utan sädana medlemsavgifter som tillämpas i
arbetslöshetsförsäkringen, bör de enligt KAMU:s mening inle differentieras
mellan olika kassors medlemmar på detta säll. Kommittén föreslär istället att
bidragssystemet utformas som en enhetlig dagpenningklass för alla
arbetslöshetsförsäkrade kursdeltagare. Den gemensamma dagpenningklassen bör
bestämmas till 120 kronor per dag. Överförsäkrings-bestämmelserna skall
tillämpas pä samma sätt som inom arbetslöshetsförsäkringen, dvs. dagpenning
flr ulgå med högst 91,7 96 av tidigare lön.

KAMU
har också kommit till slutsatsen atl elt generellt stimulansbidrag bör införas
för alla arbetslöshetsförsäkrade som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
Därutöver bör i speciella fall extra stimulansbidrag kunna utgå till särskilt
angelägna utbildningar, t. ex. när kvinnor skall kunna ges särskilda
stimulansbidrag när de genomgår brisiyrkesulbildningar inom
verksladsindustriomrädet. Myndigheterna bör bemyndigas all i begränsad
omfattning besluta om extra stimulansbidrag även i andra fall.

Med
hänsyn lill kravel på täckning av levnadskostnaderna måsle del finnas en nedre
gräns för bidragets storlek. KAMU föreslår all detta lägsta belopp sätts till
90 kr. per dag. 1 de fall dä arbetsmarknadsutbildningen bedrivs pä deltid kan
bidragen reduceras i särskild ordning. Det lägsta beloppet om 90 kr. per dag
bör gälla både de grupper som är försäkrade för lägre dagpenningklass enligl
arbetslöshetsförsäkringen och de gmpper som står utanför försäkringen. Frågan
om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla sysselsatta utreds för
närvarande. Elt förslag i denna riktning kan på längre sikt eliminera de
olägenheter som för närvarande kan sägas finnas med KAMU:s förslag och som
beror på atl ell mindre anlal personer, trots att de är etablerade på
arbetsmarknaden, har underiåtit atl arbelslös-helsförsäkra sig.

Relalivi
mänga sjukskrivna personer har under senare är fall uppbära sjukpenning medan
de genomgått s. k. rehabilitering i form av arbetsmarknadsutbildning.
Sjukförsäkringen ger normalt tillräckligt bidrag till de berörda persönernas
försörjning. För arbetslöshetsförsäkrade med relativt låga inkomster ger de
båda försäkringarna ungefär likvärdiga förmåner, 90 resp.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 54

91,7
9é av lönen, och för personer med större inkomster är sjukpenningen förmånligare.
Arbetsmarknadsverkets bidrag lill kursdeltagare som uppbär sjukpenning bör
därför i allmänhet kunna begränsas lill ell stimulansbidrag på tio kr. per dag.
För den som har pension, livränta m. m. föreslås alt dagpenning ulgår minskad
med ersättningsbeloppet, vartill kommer stimulansbidrag. För både dem som har
sjukpenning och pensionärer m. fl. föreslås atl stimulansbidraget utgår bara i
den män det lillsammans med övriga ersättningar inle överstiger 130 kr. per
dag.

KAMU
föreslår således ett bidragssystem som i huvudsak bygger på inkomslborlfallsprincipen.
Etl sådant syslem bör enligt kommitténs uppfattning såvitt möjligt utformas så
atl bidragen från den enskildes synpunkt är direki jämförbara med inkomst av
arbete. Delta innebär exempelvis atl bidragen inle som för närvarande bör
reduceras mot makes inkomst. Några barntillägg föreslås inte heller.
Arbetsmarknadsutbildningens anknytning lill arbetslivet bör också markeras
genom att utbildningsbidragen inom den allmänna försäkringen fullt ut jämställs
med inkomst av förvärvsarbete.

Kommittén
förslår att traktamentena inom arbetsmarknadsutbildningen görs likvärdiga med
dem som gäller vid beredskapsarbeten. Principen att bidragen utifrån den
enskildes synpunkt skall vara jämförbara med arbetsinkomst skulle vidare kunna
innebära alt särskilda bidrag för resor, material, arbetskläder m. m. utgår
bara i den ulslräckning som motsvarande utgifter brukar ersättas förändra
inkomsttagare. Föratl de arbetslösa inle skall riskera all fl sin
levnadsslandrad sänkt under utbildningen är det dock nödvändigt alt mera
betungande utgifter ersätts. KAMU föreslår att den enskilde själv i
forlsätlningen får stå för utgifter för material, arbetskläder och dagliga
resor i den mån de inle överstiger 75 kr. per månad. Utgifter som överstiger
detta belopp bör däremot läckas genom särskilda bidrag.

Kommittén
förordar alt utbildningsbidrag lill ungdomar under 20 år ulgår med samma belopp
som del kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS), dvs. 35 kr. per dag, plus elt
stimulansbidrag på 10 kr per dag, lillsammans 45 kr. per dag. Undanlag från
denna regel bör endast gälla ungdomar som har vårdnad om barn. Dessa bör kunna
fä de högre utbildningsbidrag som skall utgå lill vuxna.

5.3
Remissyttranden

Huvudlinjen
i KAMU:s förslag innebär övergäng till inkomstbortfall s p r i n c i p för de
arbetslöshetsförsäkrade och etl enhetligt bidragsbelopp för övriga (90
kr./dag). Detta tillstyrks av AMS, CSN, sex elevråd, försäkringskasseförbundet,
FÖVUX, kriminalvårdsstyrelsen, landstingsförbundet, LO, LRF, länsstyrelserna i
Stockholms, Gävleborgs och Norrbottens län, RRV, SACO, SAF, Samorganisationen,
SFS, SHIO, Socialpolitiska bidragsutredningen, statskontoret, SVUX, SÖ, TCO
och YR-utredningen.

AMS,
CSN, LO, länsstyrelsen i Norrbottens län och socialpolitiska bidragsutredningen
framhåller vikten av att bidragen successivt anpassas till

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45

pris-
och lönenivån och till arbetslöshetsförsäkringen. Enligl CSN bör anpassningen
till arbetslöshetsförsäkringen helst ske automatiskt. Flera elevråd anser atl
bidragen bör vara indexreglerade och förhandlingsbara. Socialpolitiska
bidragsutredningen anför all beloppet 90 kr. per dag väl lorde tillgodose
försörjningsbehovet hos flertalet kursdeltagare. Fortfarande kommer emellertid
familjer med två eller flera bam där andra maken inte arbetar all med bidraget
90 kr. la mindre efter skall än vad som motsvarar t. ex. Stockholms
socialhjälpsnorm.

Kommunförbundet
anför all bidragen bör höjas så myckel alt lillskoll av socialhjälp inte
behöver förekomma i nämnvärd utsträckning.

Socialstyrelsen
beklagar att det inte synes möjligt att konstruera elt bidragssystem som både
kan samordnas med sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar och gör del onödigt att
betala socialhjälp som komplettering för vissa bidragslagare. Det behövs enligl
socialstyrelsen bättre allmänna sociala förmåner för barnfamiljer, främst
höjda barnbidrag.

Några
av de elevråd som lillstyrker förslaget anser atl de grupper som flr
försämringar bör kompenseras särskilt. FÖVUX anser del rikligt att utbildningsbidragen
görs avsevärt förmånligare än de av SVUX och FÖVUX föreslagna förmånerna.
Landstingsförbundet anser däremot all de olika slagen av förmånerna bör vägas
samman så alt inle den ena utbildningen ter sig attraktivare än den andra. Statskontoret
anför atl avgränsningen mol övrig vuxenutbildning kräver särskild uppmärksamhet
när system för återkommande utbildning byggs upp.

Försäkringskasseförbundel,
som tillstyrker kopplingen lill arbetslöhelsför-säkringen, anser del dock
olyckligt att skilda ersättningar utgår vid olika orsaker till inkomstbortfall
- utbildning, sjukdom, barnledighet osv. Likformiga ersättningar utesluter i
och för sig varken all försäkringarna har skilda huvudmän eller all särskilda
stimulansbidrag eller lägsta bidrag införs.

SHIO
framhåller att det inte flr bli fördelaktigare alt delta i utbildning än atl
arbeta i näringslivel. CSA finner del onödigt all terminologiskt särskilja ell
stimulansbidrag som utgår till alla arbetslöshetsförsäkrade. Landstingsförbundet
ifrågasätter om detla stimulansbidrag stämmer med in-komslbortfallsprincipen.

SÖ
lillstyrker förslaget atl AMS och SÖ i begränsad omfattning skall fl införa
extra stimulansbidrag vid särskilt angelägna utbildningar. CSN avstyrker
däremot detta. AMS anför atl även ulförsäkrade bör fl bidrag som
arbetslöshetsförsäkrade trots all de inle längre har räll lill ersättning från
arbetslöshetskassa. AMS anför vidare att förslagel gör del nödvändigt all
införa övergångsbestämmelser av innebörden atl ingen skall få sänkt bidrag
under pågående utbildning. AMS förbehåller sig möjligheten alt återkomma med
särskild anslagsframställning för nya datarutiner, personalutbildning m. m.
Statskontoret framhåller vikten av all administrationen fungerar redan när
bidragsreformen träder i kraft.

De
av KAMU gjorda kostnadsberäkningarna för bidragssystemet utgör enligt RRV en
otillräckligt underiag för beslut i frågan. RRV gör i yttrandet

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 56

själv
vissa beräkningar av kostnaderna lör det föreslagna bidragssystemet och kommer
då till en merkostnad av 400-500 milj. kr. jämfört med av KAMU beräknade 300
milj. kr. Skillnaden beror på att kostnaden för de nuvarande bidragen under
innevarande budgetär enligt vissa prognoser, som bygger på uppgifler som RRV
llti från AMS, skulle bli betydligt lägre än KAMU beräknat. Bl. a. har
elevantalet minskat. RRV har ingen erinran mol KAMU:s beräkning av hela
bidragskostnaden enligt del föreslagna nya systemet.

DHR
avstyrker inkomstbortfallsprincip. DHR finner det principiellt fel all differentiera
bidragen efler om man etablerat sig på arbetsmarknaden eller inle.

Tre
elevråd anser atl del nuvarande bidragssystemet.bör behållas, men beloppen
höjas.

Ell
enhetligt bidragsbelopp för alla deltagare har diskuterats men avvisats av
KAMU, eftersom det skulle medföra alltför stora och för framtiden svårbedömda
kostnader om beloppet skall stimulera de arbetslöshetsförsäkrade alt påbörja
utbildning. Ell sådant enhetligt bidragsbelopp förordas emellertid av sju
elevråd saml SOSVUX, länsstyrelsen i Kristianstads län och statens handikappråd.
Dessa inslanser förordar något varierande bidragsbelopp i storleksordningen
120-130 kr. om dagen eller motsvarande per månad. Även LRF finner ett enhetligt
bidrag mest tilltalande, men med hänsyn till att del lägsta bidraget enligl
KAMU:s förslag är 90 kr. om dagen har LRF ändå accepterat delta.

Provisoriska
styrelsen för AMU-elevernas riksförbund föreslär en utbildningslön pä 2 500
kr. i månaden för den som inte har barn (vårdnad eller underhållsplikt), 2 640
kr. för den som har ett eller två bam och 3 300 kr. för den som har tre eller
fiera barn. Beloppen föreslås vara indexreglerade och förhandlingsbara.

KAMU:s
förslag till utbildningsbidrag förungdom under 2 O å r tillstyrks eller lämnas
ulan erinran av de flesta inslanser. Provisoriska styrelsen för AMU-elevernas
riksförbund saml några elevråd anser dock att ungdom som beviljas
arbetsmarknadsutbildning bör fl samma bidrag som vuxna. AMS, LO, länsstyrelsen
i Stockholms län och samoiganisationen anser att unga arbetslöshetsförsäkrade
bör jämställas med vuxna i motsvarande situation.

AMS
saml socialpolitiska bidragsutredningen framhåller atl villkoren för de unga
handikappade inle flr försämras. Detla är enligt AMS hell otillfredsställande
mot bakgrund av deras särskilda svårigheter.

KAMU:s
förslag alt reducering av bidragen mol makes inkomst inte längre skall ske
välkomnas av CSA, många elevråd och provisoriska styrelsen,för AMU-elevernas
riksförbund. Fredrika-Bremer-forbun-det. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
SFS och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Ingen instans avstyrker detta.

Socialpolitiska
bidragsutredningen tilltalas av förslaget beträffande de kontinuerligt
sjukskrivna, men kan f n. inle redovisa elt de-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 57

finilivl
ställningstagande. Utredningen skall enligt sill uppdrag kartlägga samordningen
mellan olika förmåner som kan ulgå till sjuka och handikappade vid utbildning
och rehabilitering. Statens handikappråd anser all en sammanhållen
rehabilileringsförsäkring bör utredas.

AMS
är tveksam till förslagel all stimulansbidraget skall reduceras, för dem som
flr större sjukpenning än vad som motsvarar 120 kr. om dagen fem dagar i
veckan. Även i dessa fall finns enligl AMS skäl atl stimulera lill utbildning.
Riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundel anser alt man bör pröva
möjligheten att helt slopa sådan sjukpenning lill personer som genomgår
arbetsmarknadsutbildning.

TCO
tillstyrker att ersättningar frän fackliga organisationer, trygghetsfonder m.
m. skall kunna utgå utan att utbildningsbidragen reduceras. Samorganisationen
anser till skillnad från KAMU att utbildningsbidragen bör reduceras om
mottagaren skaffar sig etl arbete vid sidan av utbildningen. AMS förutsätter
att avgångsvederlag och liknande inte skall påverka bidraget.

KAMU:s
förslag beträffande särskilda bidrag och traktamenten godtas av de flesta
instanser. Socialpolitiska bidragsutredningen anför t. ex. atl förslagen
innebär ökad enhetlighet inom det arbetsmarknadspoliliska ätgärdssyslemet och
att administrationen förenklas.

LO
och samoiganisationen anser atl iraklameienas belopp inle bör skrivas in i
författningen utan kunna ändras när motsvarande belopp ändras vid
beredskapsarbetena.

SÖ
anför att myndigheterna bör föreskriva all betalda hemresor skall föriäggas
lill uppehåll i utbildningen.

Provisoriska
styrelsen för AMU-elevernas riksförbund och några elevråd anser att den som
utbildas utom hemorten bör få fyra betalda hemresor i månaden i stället för som
f n. en. KAMU har förordat all två hemresor i månaden betalas. Riksförbundet
och vissa elevråd kräver därutöver fri materiel m. m. oph utbildningsbidrag en
månad efter utbildningens slut. Några andra elevråd kräver slarlhjälp som
ersättning för det nuvarande systemet med förskott på första månadens bidrag.

Statens
handikappråd anser atl den föreslagna "självrisken" på 75 kr. i
månaden för material, dagliga resor m. m. innebär en avsevärd försämring för
dem vars handikapp kräver speciellt tillrättalagt studiematerial, t.ex.
synskadade.

6 Övriga frågor

6.1
KAMU:s överväganden och förslag

6.1.1
Organisatoriska frågor

Arbetsmarknadsutbildningen
bedrivs i nära samverkan mellan arbetsmarknadsverket och skolöverstyrelsen på
såväl central som regional nivå. Ett centralt samarbetsorgan är
samarbelsdelegationen för omskolningskurser m. m. (SAMS) som består av
representanter för AMS, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadens parter Regionala
organ är länsarbetsnämnden, kurssty-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 58

relsen
och kursnämnden. Kursstyrelsen handhar administrativa frågor. Kursstyrelsen
tillsätter kursnämnder för olika yrkesområden. De beslår av tre ledamöter
representerande arbetstagarna, arbetsgivarna och kursslyrelsen. Nämnderna skall
bl. a. följa utbildningens uppläggning.

KAMU
föreslår inga större förändringar av den centrala organisationen. SAMS föresläs
dock fl vidgad medverkan i ramplanearbetet. Man skall där diskutera allmänna
riktlinjer för utbildningens innehåll och fördelning på olika utbildningsformer
som en inledning lill ramplanearbetet. De ställningstaganden som görs i SAMS
blir som hillills av rådgivande karaktär. SAMS skall enligt kommitténs
uppfattning vidare spela en stor roll när det gäller planering och inriktning
av forskningen och utvärderingen inom arbetsmarknadsutbildningen.

På
länsnivå föreslår kommittén vissa förändringar. Beredningsgrupper med
representanter för arbetsmarknadens parter bör inrättas. Till dessa bör bl. a.
företrädare för kommunala och landslingskommunala arbetsgivare kunna
adjungeras. Beredningsgruppernas uppgift skall vara all bereda
ram-planemalerialel. Kursnämnderna bör ulökas lill sju ledamöter, varav en
skall representera kursdeltagarna. Kommittén föreslär därutöver olika åtgärder
för all aktivera kursnämnderna. Vidare föreslår KAMU atl skolöverstyrelsen för
begränsade perioder får anställa särskilda branschkunniga konsulenter som också
skall stödja kursnämnderna i deras arbete.

KAMU
understryker behovet av utbyggt inflytande för eleverna pä olika nivåer.
Kommitién föreslår all det skall föreskrivas att elevråd skall finnas vid
AMU-center, liksom all samarbelsnämnder snarast inrättas. Kommittén föreslår
också att en åriig "AMU-riksdag" med representanter för samtliga
AMU-center inkallas, där kursdeltagarna kan fl ell forum för all i representativa
former föra fram åsikter om arbetsmarknadsutbildningen.

Kommittén
understryker behovet av parternas medverkan vid planering och genomförande av
arbelsmarknadsulbildningen på alla nivåer och betonar att utvidgningen av
brislyrkesulbildning och den nya försöksverksamheten för utbildning av
lågavlönade och dessa gruppers fördelning på olika yrkesinriktningar kommer
att ställa nya och ökade krav pä planeringsarbetet, inle minst pä länsnivå.
Kommittén betonar slutiigen ocksä personalbehovet inom arbetsmarknadsverket och
skolöverstyrelsen.

FoU

KAMU
understryker behovet av mera konlinueriig forsknings- och utvecklingsverksamhet
(FoU) saml utvärdering av arbetsmarknadsutbildningens meloder och resultat.
Kommittén finner del angeläget all denna verksamhet flr en fast
basorganisation, dit sedan tidsbegränsade projekl kan knytas. Denna
basorganisalion bör enbart dimensioneras för vissa mini-mifunktioner och byggas
upp i anslutning till SAMS. Basresurser bor i huvudsak vara avsedda för
dokumentation, information och viss forskning kring arbetsmarknadsutbildningen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 59

6.
/. 2 Informationsfrågor

Informationsfrågor
i vid mening spelar en myckel slor roll för en fungerande
arbelsmarknadsulbildning. Informationen ingår i olika moment av
arbetsmarknadsutbildningen och riktar sig lill olika grupper. Kommittén
diskuterar följande informationsuppgifter: 1) information lill de arbetslösa
(studie- och yrkesorientering, ALU-kurser etc); 2) informationen till allmänheten;
3) informationen till arbetsgivarna.

KAMU
refererar olika undersökningarom kursdeltagarnas uppfattningar om den
information de filt före och under utbildningstiden. Dessa undersökningar ger
en ganska samstämmig bild av all del finns brister på detta område. Detta
innebär all felaktiga studie- och yrkesval ibland görs, vilkel i sämsta fall
kan leda lill studieavbrott. Från samhällsekonomisk synpunkt är sådana brister
i studie- och yrkesorienteringen oacceptabla. KAMU anser därför all studie- och
yrkesorienteringen måsle byggas ul.

Införande
av de s. k. ALU-kurserna har inneburit all resurserna för studie-och
yrkesorienteringen väsentligt förstärkts under senare år. De förbälirade
resurserna har emellertid i stor ulslräckning koncentrerats lill vissa grupper
inom arbetsmarknadsutbildningen. Expansionen av ALU-kurser har också lett lill
all del har uppstått en stor klyfta när det gäller möjligheterna lill studie-
och yrkesorienierade åtgärder. A ena sidan finns ALU-kurserna som i allmänhet
omfatiar fyra veckors teoretisk och praktisk yrkesorientering, och ä andra
sidan kan den arbetslöse i bästa fall fl ell kort samtal med en yrkesvägledare.

Det
är uppenbart alt behoven av studie- och yrkesorientering inte följer sädana
mönster. Behoven fördelas pä etl annat sätt. En del av de personer som måsle
besöka arbetsförmedlingen behöver kanske inle mer än en kort orientering, medan
man sedan har behov av insatser efter en stigande skala. Det är rimligt all
möjligheterna lill studie- och yrkesorientering också anpassas till de olika
individuella behoven. Kommittén anser att detla måsle innebära ökade
möjligheter lill mera traditionell studie- och yrkesorientering på
arbetsförmedlingen, vilket också skulle kunna avlasta de relalivi personalkrävande
och dyrbara ALU-kurserna. Kommittén menar också alt man bör ha möjlighet all
använda sig av praktik som studie- och yrkesorientering, även ulan samband med
fullständig ALU-kurs.

Informationen
lill individen gäller inte enbart studie- och yrkesorientering i snäv mening.
En väsentlig del av den nuvarande informationen består av all redogöra för ekonomiska
förmåner under utbildningstiden, men ocksä information om den mera allmänna
studiesituation som förekommer inom AMU-centren, pedagogik etc.

Kommitién
understryker att informationen lill kursdeltagarna inte flr upphöra i och med
atl utbildningen påbörjas. Del är naturiigt att den information som ges vid
AMU-centren innefattar förhållandena mera allmänt pä arbetsmarknaden och mera
speciell information om hur det är att arbeta inom det tilltänkta yrket.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 60

Det
finns ett behov av att informera olika målgrupperom förutsättningarna för att
genomgå arbetsmarknadsutbildning. Del gäller t. ex. att informera om
möjligheten atl genomgå brislyrkesulbildning, utbildning för låginkomsttagare
eller utbildning när man löper risk alt bli arbetslös. Detla kan, som hittills,
ske via annonsering i massmedia eller spridandet av broschyrer. Omfattningen
bör kunna ökas. Det är dock uppenbart att om man i större utsträckning vill nå
ut lill mindre utbildningsmotiverade grupper måste man använda sig av uppsökande
verksamhet i olika former. Kommitién påpekar behovet av att mera allmänt sprida
kunskaper till allmänheten om arbelsmarknadsulbildningen och understryker t.
ex. behovet av att anordna särskilda journalistkonferenser. Informationen om
arbetsmarknadsutbildning bör brytas ner pä länsnivå i så stor utsträckning som
möjligt för all på det sättet fl ökade informationskanaler lill allmänheten.
Kommitién understryker ocksä AMU-centrens roll i den lokala
informationsspridningen, inle minst i kontakter med arbetsmarknadens parter.

När
det gäller informationen lill arbetsgivarna kan kommittén stödja sina
överväganden och förslag pä en särskild enkät som gjorts till ett
representativt urval av företag inom verkstadsindustrin. Denna enkät visar all
informationen om olika typer av bidrag lill förelagsutbildning tycks fungera
förhållandevis väl. De insatser som behöver göras pä detla område gäller
framför allt de mindre och i viss uisträckning de medelstora förelagen. När det
gäller mera allmän information om arbelsmarknadsulbildningen, t. ex. hur många
personer som genomgår utbildning, ulbildningsresullal etc, påvisar enkäten
väsentliga luckor i informationen, framför alll när det gäller de mindre
företagen. Det framgår emellertid av enkätresultaten att de företag som har
regelbunden kontakt med AMU-centren har en hell annan informationsbild än de
som inle har sådan kontakt, t. ex. aldrig besökt ett AMU-center. Inga andra
informationsinsatser till företagen torde kunna uppväga ett väl förberett och
genomfört studiebesök vid etl AMU-center där man kan se hur utbildningen är
upplagd, vilka maskiner som används och där man flr träffa kursdeltagarna och
de lärare som handhar utbildningen.

Ett
speciellt informationsproblem uppstår när en arbetssökande som genomgått arbetsmarknadsutbildning
skall informera en arbetsgivare om en - kanske inte helt vanlig - form av
arbetsmarknadsutbildning. Problemen uppstår därför att dessa ulbildningar inte
är kända pä samma säll som ulbildningar inom del reguljära utbildningsväsendet.
Ett säll alt underiätta informationen lill arbetsgivaren om innehållet i vissa
utbildningar är atl man regelmässigt lämnar ut någon typ av intyg som
kortfattat talar om att man genomgått kursen och vilka moment som ingått. KAMU
föreslår att elt sådant system införs.

6.1.3
Kursdeltagarnas sociala situation

Ansvaret
för de studiesociala frågorna är delat mellan arbetsmarknadsverket och SÖ.
Huvudprincipen är alt arbetsmarknadsverket svarar för ut-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 61

bildningsbidrag,
arbetsförmedling och kurativ verksamhet. SÖ svarar för verksamhet som har
direki samband med de särskilda AMU-kurserna. SÖ svarar ocksä i regel för
social och medicinsk rådgivning i samband med anpassningskurserna.
Arbetsmarknadsverket har anställt ca 200 s. k. elevassistenter, varav 130 vid
AMU-centren. De sysslar med både kuraliv verksamhet och arbetsförmedling. Det
finns även viss personal med rent elev-värdande uppgifler, etl antal
fritidskonsulenler, fritidsledare, sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster,
biträdande psykologer och kuratorer. En del av denna personal är anställd av SÖ
och ägnar sig enbart åt de handikappade kursdeltagarna.

KAMU
framhåller att när man bedömer behovet av sludiesociala ålgärder måsle man
beakta atl en slor del av arbetsmarknadsutbildningens kursdeltagare befinner
sig i en myckel svär situation. De är i allmänhet arbetslösa och mänga har
därtill olika typer av handikapp. Svårigheter under studietiden tvingar i vissa
fall kursdeltagarna atl avbryta utbildningen i förlid. Detta bekräftas t. ex.
av den uppföljning av kursavbrollen som genomförts på KAMU:s initiativ.
Undersökningen visade att över hälften av de kursdeltagare som avbrutit
utbildningen och som angivit atl olika åtgärder skulle ha underiältal för dem
all fullfölja utbildningen menade atl högre ekonomiska bidrag skulle ha hjälpt
dem. Nära hälften skulle ha velat ha ändringar i själva undervisningen och 34
% angav all ökad undervisning i studieteknik skulle ha hjälpt dem atl
fullfölja utbildningen. En fjärdedel har uppgell alt bättre bostadsförhållanden
under kurstiden skulle ha underiältal för dem och lika många menade atl hjälp
från en kurator skulle ha gett detla resultal. En femtedel har uppgell all del
skulle ha varit lättare för dem all fullfölja utbildningen om de fält hjälp och
råd av läkare och psykolog.

Kommittén
föreslär utökning av olika personalkategorier med - i vid mening -
sludiesociala uppgifter och anser all vissa normer bör kunna uppställas för
personallilldelningen i relation till antalet kursdeltagare. När det gäller elevassistenter
- både för kursdeltagare vid AMU-center och för dem som genomgår utbildning i
del reguljära utbildningsväsendet -föreslär kommittén alt del skall finnas en
elevassistent per ca 150 kursdeltagare. När det gäller hälso- och sjukvård
innebär kommitténs förslag ocksä en utökning av personalen vid AMU-center.
Enligt kommitténs uppfattning bör medicinsk rådgivning finnas tillgänglig för
alla kursdeltagare, inle enbart för dem som genomgår anpassningskurser för
handikappade. Kommittén föreslår all personal för hälso- och sjukvård utökas sä
att det finns en hellidsanslälld sjuksköterska per 400 kursdeltagare och en
läkare under minst tvä limmar per vecka per 100 kursdeltagare.

Elevassistenterna
skall sköta dels kurativa och dels arbetsförmedlande uppgifter. Därutöver finns
del enligl kommitténs uppfattning etl behov av alt vid större AMU-center
anställa en specialiserad kurator.

Sjukgymnaster
har också vikliga uppgifter i den sludiesociala organisationen. Kommitién
föreslår att det anställs en sjukgymnast per 300 kurs-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 62

deltagare
vid AMU-center och att dessa sjukgymnaster bl. a. får lill uppgift all
organisera ell par limmars gymnastik med konditionsträning per vecka för
samtliga kursdeltagare. Antalet fritidskonsulenler bör ökas och vara en per 400
kursdeltagare.

Med
hänvisning till de tidigare redovisade undersökningsresultaten av
studieavbrotten anser kommittén att del är nödvändigt all orientering om
studieteknik ges större omfattning och alltid ingår i läroplanerna. Vidare måste
stödundervisning alltid sättas in för kursdeltagare som har behov av delta.
Lärarna bör enligl kommitténs uppfattning fä viss specialutbildning för att på
olika säll kunna stödja kursdeltagarna.

KAMU
anser i likhel med arbetsmarknadsstyrelsen all bosläder i första hand bör hyras
på den allmänna bostadsmarknaden och atl arbetsmarknadsverkets föriäggningar
bör utnyttjas endast då andra lämpliga alternativ saknas. Försöksverksamheten
med barntillsyn och familjebostad bör successivt ulökas allteftersom behov
uppslår och inle begränsas enbart till föräldrar som utbildas vid AMU-center.

Kommittén
anser all utbildningsbidrag vid tillämpningen av lagen om allmän försäkring
skall anses som inkomst av förvärvsarbete och därmed vara sjukpenninggrundande.
Även när det gäller tillämpningen av fridagsregeln och föräldraförsäkringen
skall kursdeltagare inom arbelsmarknadsulbildningen enligt kommitténs
uppfattning anses som förvärvsarbetande. Kommittén föreslår också atl
kursdeltagare vid AMU-center jämställs med förvärvsarbetande och flr rätt lill
semester. Samtidigt bör föreskrifter utfärdas med innebörd alt ledigheten skall
tas ut under tid som är lämplig med hänsyn till utbildningen, t. ex. under
gemensamt sommaruppehåll. För kursdeltagare inom det reguljära utbildningsväsendet
bör semester i princip förläggas till skolans lovdagar. Utöver semestern bör
kursdeltagarna kunna beviljas permission för enskilda angelägenheter av vikt
enligl i huvudsak samma bestämmelser som gäller för slalsljänstemän.

6.1.4
Kostnadsberäkningar och finansiering

KAMU
beräknar den sammanlagda ökningen av kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen,
som föranleds av de framlagda förslagen, till ca 550 milj. kr. Merparten av
dessa ökade kostnader beror på de föreslagna höjningarna av utbildningsbidrag
(300 milj. kr.) och på utvidgningen av rätlen all delta i
arbetsmarknadsutbildning i form av bristyrkesutbildning, utbildning av
låginkomsttagare m. m. (200 milj. kr.)

KAMU
understryker atl den framräknade lolala ökningen av statens utgifter för
anslaget i statsbudgeten till arbetsmarknadsutbildningen är en brut-tosumma.
Hänsyn har då inle tagils lill ökade skatteintäkter och minskade utgifter inom
andra delar av den offentliga sektorn. Om hela effekten för den offentliga
ekonomin tas in i kalkylerna blir bilden en annan. Ca 200 milj. kr. återförs
till den offentliga ekonomin genom ökade skatteintäkter

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 63

på
grund av att fler och höjda utbildningsbidrag kommer all utbetalas. Till detta
kommer alt socialvården, försäkringskassorna, arbetslöshetskassorna m. fl.
kommer att fl minskade utgifter genom kommitténs förslag. KAMU beräknar att
utgifterna inom andra delar av den offentliga sektorn minskar med totalt
omkring 100 milj. kr. Nettokostnaden för den offentliga ekonomin skulle alltså
- om man tar hänsyn lill ökade skatteinkomster och minskade utgifter - stanna
vid ca 250 milj. kr. eller mindre än hälften av den beräknade ökningen av
anslaget för arbetsmarknadsutbildning.

Kommitién
diskuterar också finansieringen av arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén anser
all del finns starka skäl för att pröva lämpligheten av någon form av
arbetsgivareavgift för atl hell eller delvis finansiera utgifterna, men avslår
från att lägga något preciserat förslag. Kommitién pekar emellertid på olika
tänkbara alternativ för en sådan finansiering.

6.2
Remissyttranden

KäMU:s förslag
atl del skall inrättas partssammansalla beredningsgrupper hos
länsarbetsnämnderna tillstyrks av bl. a. AMS, LO, länsstyrelsen i Gävleborgs
län, SACO, SÖ och TCO. SAF kan f. n. inle ta ställning till detla förslag men
anför all utbyggda kursslyrelser kan vara ett alternativ. Övriga instanser har
i allmänhet ingen erinran mot förslaget. Ingen avstyrker. SÖ anför atl
kursföresiändare och kursslyrelsens sekreterare bör kunna adjungeras till
beredningsgrupperna för atl bli informerade på ett lidigl stadium. Även TCO
anser atl personal vid AMU-center bör fl närvara. TCO tillstyrker vidare,
liksom också AMS, all kommuner och landsting flr komma till tals i gmpperna.
Kommunförbundet anser att kommunerna bör företrädas av fasta ledamöter och
inte bara av adjungerade representanter. SACO och UKÄ önskar likasä vara med i
beredningsgrupperna.

Förslaget
om att bredda kursnämnderna och anställa branschkunniga konsulenter till
dessas hjälp tillstyrks av AMS. Landstingsförbundet. LO, LRF, länsstyrelsen i
Gävleborgs län, SACO, SAF, SHIO, SÖ och TCO. Ingen instans avstyrker.
Landstingsförbundet anser all kommuner och landsting som är skolhuvudman bör
vara med i kursnämnderna. SHIO framhåller vikten av att den mindre och
medelstora företagsamheten blir väl företrädd. De till SHIO anslutna
hantverks-och industridistrikten är lämpliga kontaktorgan.

SÖ
anser sig i län med flera AMU-center behöva ha adjungerade ledamöter i
kursnämnderna frän vart och ett av cenlren. Dessa ledamöter bör bara delta när
det gäller frågor som rör resp. center. Detsamma bör gälla för elevernas
representanter.

SÖ
delar KäMU:s uppfattning att del
är lämpligt all ordna utbildningsdagar för kursnämnderna, men SÖ anser del
inte nödvändigt atl göra dem obligatoriska. Utbildningsdagar bör arrangeras när
påtagligt behov föreligger.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 64

TCO
anser att kursnämnderna bör sammanträda minst fyra gånger om året i stället för
två som KAMU föreslagit.

SÖ
anför vidare all en så fullständig yrkesrepresenlalion som möjligt bör
eftersträvas i de fall då en kursnämnd är gemensam för näraliggande yrken.

SÖ
bifogar en skiss till befattningsbeskrivning för de branschkunniga konsulenterna.
De bör enligl SÖ ha pedagogisk erfarenhet. SÖ beräknar preliminärt antalet
konsulenttjänster lill 20. Tilirälliga förordnanden måste vara möjliga. SÖ
föreslär vidare två tjänster pä SÖ:s byrå V 3 för biträden till konsulenterna.

Enligl
SÖ är del en fördel om samma person är sekreterare i kursstyrelse, kursnämnder
och regional företagsnämnd. Denne bör också vara kontaktman med elevråd,
samordnare av information m. m. Det behövs också mer administrativ personal vid
cenlren, påpekar SÖ.

SÖ
tillstyrker förslaget att arvode skall utgå lill samtliga ledamöter i
kurs-styrelser och kursnämnder.

SÖ
anser atl KAMU:s olika förslag ocksä i övrigi medför behov av ökad
personalstyrka på överstyrelsens byrå V 3. SÖ kan dock inte nu precisera
personalbehovets storlek utan avser att återkomma till detta i annan ordning.

KAMU:s
olika förslag om elevinflytande tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. SÖ framhåller atl principbeslut redan har fattats om att det
skall finnas en samarbetsnämnd vid varje AMU-center, som KAMU föreslär.
Beträffande elevråden anför SÖ att deras inrättande ytterst är beroende på
eleverna. Ledningen för cenlren bör dock verka för alt elevråd inrättas; SÖ har
tillsatt en arbetsgrupp om detla.

Flera
elevråd anser att elevemas organisationer bör ha förhandlingsrätt. Del gäller
inte minst frägan om utbildningsbidragens sloriek. Provisoriska styrelsen för
AMU-elevernas riksförbund kräver atl riksförbundet på alla nivåer blir erkänt
som AMU-elevernas enda legitima representant. Förbundet kräver vidare rätt
till föriängd utbildningstid förde förtroendevalda.

Provisoriska
styrelsen för riksförbundet motsätter sig liksom också några elevråd att
AMU-riksdagar, elevråd m. m. bildas genom beslut av myndigheterna.

SÖ
delar K AMU:s åsikl att del behövs en mer samordnad planering av arbetsmarknadsutbildningen,
annan vuxenutbildning och yrkesinriktad ungdomsutbildning. Som tidigare
omtalats har flera andra remissinstanser, bl, a. LO och TCO, särskilt
understrukit detta i fråga om den förberedande utbildningen. Enligt SÖ behövs
samverkan vid upprättande av ramplanerna, varvid hänsyn bör tas till bl. a.
innehåll, struktur, organisation och lokalisering av utbildningen. Samrådet
bör avse såväl arbetsmarknadsutbildningen som den kommunala vuxenutbildningen
och gymnasieskolan på kort och lång sikt. Kursstyrelsens sekreterare föreslås
fl i uppgift att redovisa tillgängliga resurser i övrig vuxenutbildning. Hänsyn
bör tas till större områden än län. SÖ påpekar att SVUX har filt i uppdrag att
utreda frågan om viss samordning av vuxenutbildningen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 65

Enligl
LO bör en långsiktig samplanering mellan arbelsmarknadsulbildningen och
gymnasieskolan kunna komma till stånd. Detla kan dock bara ske i vissa
begränsade delar och med försiktighet. De båda utbildnings-formerna har olika
utbildningspoliliska mål och olika förutsättningar. I de delar samplanering
kommer lill stånd måsle den ske utifrån arbetsmarknadens förutsättningar och i
nära samverkan med parterna.

Även
statskontoret understryker ramplanearbelets roll för en samlad bedömning av
befintligt kursutbud oavsett kursanordnare. Statskontoret anser också att
samverkan med arbetsmarknadsparterna bör ulökas och alt tidigare uppnådda
resultat av utbildningen bör utvärderas i större utsträckning.

Folkhögskoleutredningen
framhåller viklen av all kursstyrelserna tillförs sakkunskap om länels resurser
av olika slags vuxenutbildning. LRF instämmer i att den totala
utbildningskapaciteten måste beaktas; f n. uppslår problem som följd av de
olika planeringsrutinerna hos skilda kursanordnare. SAF förordar rullande
planering eller en mer generell beredskapsplan för arbelsmarknadsulbildningen.

Förslaget
atl SAMS skall kopplas in på elt tidigare stadium än f n. i ramplanearbetet
lillslyrkes av kommunförbundet, SACO, SAF och SÖ. UKÄ önskar vara representerat
i SAMS, medan kommunförbundet och landstingsförbundet anser all kommuner och
landsting bör vara företrädda där.

KAMU:s
förslag om en fast basorganisalion inom SÖ för forskning och utveckling om
arbelsmarknadsulbildningen tillstyrks av AMS, SOFI och TCO. Statskontoret har
ingen erinran. Enligt SOFI måsle det inom varje mera betydelsefullt område,
däribland arbelsmarknadsulbildningen eller hellre hela
arbetsmarknadspolitiken, vara en uppgift för de samhällsorgan som svarar för
den konkreta verksamheten alt se lill all en lämpligt avvägd del av de för
verksamheten avsedda medlen får användas på FoU för atl ge densamma maximal
effektivitet. KAMU:s förslag, som också bl. a. innebär atl forskningen skall
finansieras från anslaget till arbetsmarknadsutbildning, innebär enligl SOFI
etl steg i den riktningen.

FoU-verksamheten
bör enligt SOFI inte begränsas till detaljproblem i samband med ramplaneringen
ulan också t. ex. nylto-koslnadsanalyser och frågor om
arbetsmarknadsutbildningens roll för inkomslbildningen m. m. Grundläggande
principer för verksamheten bör prövas.

SOFI
anser vidare atl basorganisalionen bör ges permanent anknytning lill EFA, så
atl ell starkt samband säkras med arbetsmarknadsforskningen i sin helhet. Del
är också viktigt enligl SOFI atl universiteten tillförsäkras långsikliga
möjligheter atl fortsätta och utvidga sill arbete på området. Detta bör de i
huvudsak fl göra självständigt, men under god kontakt med myndigheterna.

TCO
understryker alt det behövs gemensamma FoU-insatser i hela
vux-enulbildningsområdet. EFA finner all forskningen om
arbetsmarknadsutbildningen bör inordnas

5 Riksdagen 1975 1 samt. Nr 45

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 66

i
en vidare ram, som befrämjar samordning och studier av betydelsefulla
avvägningsproblem. Verksamheten bör studeras betydligt mer och mera ingående än
hillills. Särskilt bör del i god lid vidtas ålgärder som möjliggör ambitiösa
studier av effekterna av en utvidgad räll till arbetsmarknadsutbildning, om
den kommer lill stånd.

Även
SHIO understryker behovet av utökad FoU kring arbelsmarknadsulbildningen och
förordar bl. a. uppföljningar i arbetslivet.

Stockholms
skoldirektion - som f n. har den administrativa ledningen för FAMU-projektel -
finner del värdefullt om forsknings- och utvecklingsarbetet rörande
arbelsmarknadsulbildningen även fortsättningsvis får en lokal anknytning till
Stockholm. Kostnaderna bör dock enligt skoldireklionen huvudsakligen läckas av
staten, eftersom en betydande del av verksamheten avser hela landet.
Skolförvaltningen i Stockholm kommer dock att tillhandahålla bl.a. erforderiig
personaladminislraliv och kameral service i den mån projektet bedrivs inom
Pedagogiskt centrum.

Skoldireklionen
anser all förhandlingar om skolförvaltningens framlida anknytning till
verksamheten bör las upp mellan kommunen och slalen så snart riksdagen har
fattat beslut med anledning av KAMU:s förslag.

De
olika förslagen rörande i n f o r m a l i o n om arbelsmarknadsulbildningen
lillslyrkes i huvudsak av AMS, provisoriska styrelsen {or AMU-elevernas riksförbund,
SOSVUX, ett anlal elevråd, FÖVUX, LO, länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs
och Norrbottens län, SHIO och TCO. LO och FÖVUX understryker särskilt behovet
av uppsökande verksamhet. FÖVUX' erfarenheter visar att uppsökande verksamhet
är nödvändig för all personer med kort grundutbildning, bristande sludievana,
mindre studiemotivation och låg inkomst skall kunna rekryteras till
vuxenutbildningen. FÖVUX ulgår från all resurser ställs till förfogande för
utbildning av fackliga studieorganisatörer som FÖVUX föreslagit och för
uppsökande verksamhet. Studieorganisatörernas utbildning bör också omfatta
information om AMU. - LRF påpekar all del är viktigt med information även i
jordbruket på det sätt som FÖVUX har föreslagit för större arbetsplatser.

AMS
anför atl uppsökande verksamhet kanske behövs mest just i de förelag som saknar
anpassningsgrupper. För delta saknar arbetsmarknadsverket resurser. AMS
framhåller all arbetsförmedlingen behöver mer personal för ändamålet. 1 viss
mån kan samordning ske med den uppsökande verksamhet som FÖVUX föreslår.

SAF
avvisar däremot uppsökande verksamhet bland "de mindre utbildningsmotiverade
grupperna". Del kan dock enligl SAF vara motiverat med uppsökande
verksamhet när det råder speciella förhållanden i viss bransch, som t. ex.
säsongarbelslösheten i byggbranschen. Detta måsle då ske i samarbele med den
kommunala vuxenutbildningen och samtliga studieförbund.

Enligt
SÖ bör den uppsökande verksamheten avse inle bara information ulan också
personlig vägledning. Resurserna för studie- och yrkesvägledning (syo) borde
enligt SÖ vara gemensam för olika utbildningsarrangörer och samverkan borde ske
med arbetsförmedlingarnas och universilelens studie-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 67

och
yrkesvägledning. SÖ tillstyrker också atl arbetsförmedlingens yrkesvägledning
byggs ut.

SÖ
avstyrker förslagel atl man skall kunna ordna praktik ulan samband med
ALU-kurs. Erfarenheterna visar atl praktiktjänslgöring inte fungerar
tillfredsställande om den inle kompletteras med information.

SÖ
föreslår all 350 000 kr. anvisas för information i SÖ:s regi om arbetsmarknadsutbildningen
under budgetåret 1975/76.

AMS,
LO, SIV m. fi. understryker all del behövs särskilda informationsinsatser
bland invandrare, inle minst invandrarkvinnorna. Del behövs bl. a. lolkservice,
påpekar SIV.

YR-utredningen
tillstyrker att yrkesvägledningen förstärks, men framhåller alt ALU-kurserna
ändå måsle behållas för vissa grupper.

Provisoriska
styrelsen för AMU-elevernas riksförbund samt SAF tillstyrker särskilt
förslagel om intyg lill kursdeltagarna med förhållandevis ulföriig information
om kursernas innehåll. Det är enligt SAF också en fördel om del framgår av
intyget huruvida vederbörande har klarat de olika kursavsnitten. AMU-elevernas
riksförbund är emot betyg med fler grader än två, godkänd resp. ej godkänd.

KAMU:s
överväganden om kursdeltagarnas sociala situation innehåller bl. a. förslag
lill dimensionering av en rad elevsociala insatser, främsl vid AMU-centren.
Dessa förslag tillstyrks av AMS, provisoriska s{yre\sen (ör AMU-elevernas
riksförbund, SOSVUX, flera elevråd, kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO.
SAF och TCO. Statens handikappråd och DHR påpekar att elevsociala resurser
inte bör dimensioneras enbart efter det totala elevantalet, som KAMU
föreslagit, utan med hänsyn till elevsammansältningen. KAMUis förslag får
därför enligt dessa instanser ses som minimikrav. SÖ, som i huvudsak godtar
KAMU:s beräkning av resursbehovet, anför atl det behövs extra elevsociala
resurser vid anpassningskurserna. Där behövs enligl SÖ för varje grupp om 30
kursdeltagare en psykolog, en kurator, en halv sjuksköierskeijänsl, en läkare
fyra limmar i veckan, en sjukgymnast och en fritidskonsulent. Socialstyrelsen
bör vid behov medverka vid rekrytering av läkare.

Kriminalvårdsstyrelsen
anser att del behövs fler elevassistenter än en för 150 elever, som KAMU har
föreslagit.

Expertgruppen
för vissa zigenarfrågor, SACO och socialstyrelsen anser all elevassistenternas
arbetsförmedlande uppgifler bör skiljas från de kurativa. De senare bör enligl
dessa inslanser utföras av socionomer. TCO påpekar alt även sjuksköterskorna
har viktiga kurativa och sociala uppgifter. SÖ anför atl förslagel om gymnastik
för alla elever i princip är bra men all det är mycket svårt atl genomföra, bl.
a. till följd av lokalproblem. Socialstyrelsen påpekar alt gymnastiken bör
ledas av fritidskonsulenler eller gymnastikdirekiör och inte av sjukgymnaster
som KAMU föreslagit.

Kommunförbundet,
socialstyrelsen och statens handikappråd framhåller alt AMU-centren bör
samarbeta med de kommunala och landslingskom-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 68

munala
organen för socialvård, sjukvård m. m. Socialstyrelsen anförall ungdom som
inle har fullbordat gymnasieskotulbildning är en riskgrupp i socialt avseende
som kräver ökat samarbele mellan skolan, socialvården och arbetsförmedlingen,
inle minst för ungdom i arbetsmarknadsutbildning. Medicinsk eftervård och
behandling av handikappade bör enligt socialstyrelsen ske i den reguljära
sjukvården. Det är inle rationellt alt bygga upp en inlem sjukvårdsorganisation
för arbetsmarknadsutbildningen. Delta skulle dessutom inte stämma överens med
principen om "normalisering" av de handikappades situation.
Resurserna för öppen vård av olika slag växer, bl. a. för handikappades behov
av medicinsk vård och funklionsuppehållande behandling.

Provisoriska
styrelsen för AMU-elevernas riksförbund och några elevråd kräver fri sjukvård
och subventionerade mållider.

KAMU:s
förslag om utökad barnomsorg i samband med arbetsmarknadsutbildning tillstyrks
av bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Beträffande
bostadsfrågan anför provisoriska styrelsen för AMU-elevernas riksförbund att
barackerna bör avvecklas snarast möjligt. Länsstyrelsen I Gävleborgs län,
YR-utredningen och SÖ instämmer i KäMU:s
förslag all sådana bostäder såvitt möjligt undviks. YR-ulredningen
påpekar dock alt de handikappades bostadssituation kan vara komplicerad.
Enligt SÖ medför förläggning på den öppna bostadsmarknaden alt det ställs
större krav på fritidskonsulenler och kuratorer, om inle eleverna skall känna
sig isolerade.

LO
och de flesta elevorganisationerna lillstyrker förslagen om bättre försäkringsskydd.
Enligl LO bör kursdeltagarna ha samma försäkringsskydd som yrkesverksamma.

Beträffande
finansieringen av arbetsmarknadsutbildningen instämmer LO i KAMUis synpunkter.
Om slatsfinansiella svårigheter skulle hindra ell genomförande av KAMU:s olika
förslag måsle enligl LO en arbetsgivaravgift övervägas. Provisoriska styrelsen
Vör AMU-elevernas riksförbund, SOVUX och ell anlal elevråd förordar
arbeisgivarfinansiering. Enligl riksföi-bundet och några elevråd bör
arbetsgivaravgiften vara progressiv. TCO anför all det finns principiella skäl
för arbeisgivarfinansiering i första hand när del gäller utbildningsbidragen.

Kommunförbundet
anför all en arbetsgivaravgift på 1,3 % av lönesumman motsvarar en kommunal
utdebitering av 10 öre per skattekrona. Detta kan enligt förbundet inle godtas.
Utrymmet för kommunala skattehöjningar under återstående del av 1970-lalet
upplevs som utomordentligt knappt i de allra flesta kommuner. Den kommunala
sektorn är dessutom enligl K AMU:s förslag bara i starkt begränsad omfattning
målområde för arbetsmarknadsutbildningen. SAF och SHIO avstyrker också
arbeisgivarfinansiering och länsstyrelsen i Stockholms län kan inie heller
tillstyrka en finansieringsform som drabbar kommunema. - Landstingsförbundet
anser atl frågan om arbeisgivarfinansiering bör övervägas ytteriigare.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975:45 69

7 Föredraganden

7.1
Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål

Utvecklingen
på arbetsmarknaden under den senasle tioårsperioden har i flera avseenden
medfört ökade krav på samhällets handlingsberedskap. Ambitionerna har höjts
väsentligt på det arbetsmarknadspoliliska området. Antalet personer i
arbetskraften har ökat snabbi, och de nytillträdande är ofta personer som har
behov av särskilda informations- eller stödåtgärder. Del gäller t. ex. ungdomar
som har begränsade erfarenheter av arbetslivet och kvinnor som tidigare varit
hemarbelande. En annan grupp som behöver samhällets stöd för atl kunna delta i
arbetslivet är de som har någon form av handikapp. Kravel på sådana insatser
har förstärkts av atl arbetskrafts-efterfrågan alltmer har kommit all gälla
personer med speciella yrkeskunskaper.

Del
är mol den bakgrunden naturiigt alt alll större krav har ställts på resurserna
för utbildning. Den långsiktiga utvecklingen av efterfrågan på utbildning möts
i första hand genom insatser i del reguljära utbildningsväsendet och med dess
olika former av studiestöd. Detta är emellertid inle tillräckligt. För att
arbetsmarknadspolitiken med framgång skall kunna anpassas till förändringar i
näringsliv och arbetsrutiner har det reguljära utbildningsväsendet
kompletterats med en särskild utbildningsorganisation som står direki lill arbetsmarknadsmyndigheternas
förfogande. Dessutom måsle samhället kunna erbjuda ett särskilt förmånligt
studiestöd till deltagare i utbildningar som har förtur av
arbetsmarknadspoliliska skäl.

Arbetsmarknadsutbildningen
är ett arbelsmarknadspoliliskt medel. Den harbåde siabiliseringspolitiska,
fördelningspoliiiska och tillväxlpolitiska mål. Den skall liksom övriga
arbelsmarknadspolitiska medel ges en sådan inriktning och flexibilitet att den
motverkar konjunktursvängningar och minskar olägenheterna av dessa
svängningar. Den skall vidare medverka till all åsladkomma större jämställdhet
mellan olika grupper genom all stödja dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden, och den skall främja ekonomisk tillväxt genom all tillgodose
behov av yrkesulbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadsutbildningens
fördelningspolitiska uppgift har skjutils i förgrunden i takt med all en rad
studier pekat på sambandet mellan inkomst och sysselsättning samt mellan dessa
båda faktorer och utbildning. Inle minst låginkomylutredningens material
underströk dessa samband. Arbeislösheisvillkorel, som är del grundläggande
villkoret, får därför ses som etl viktigt uttryck för
arbetsmarknadsutbildningens fördelningspoliiiska roll. Den utbildning i
brisiyrken som vänder sig lill även andra än arbetslösa måste planeras med
särskild hänsyn lill bl. a. önskemålen bland anställda

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 70

som
har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster. Alla
utbildningar måste läggas upp så atl de leder till arbeten som ger en varaktig
och tillfredsställande sysselsättning.

Kommittén
för översyn av arbelsmarknadsulbildningen (KAMU) har utrett
arbetsmarknadsutbildningens framlida uppläggning. KAMU framhåller alt del med
hänsyn till arbetsmarknadsutbildningens uppgifter inle är rimligt all försöka
fastlägga dess omfattning och inriktning med hjälp av långsiktiga prognoser. De
flesla remissinstanser instämmer i detla. SÖ och statskontoret ifrågasätter
dock om del inle ändå är möjligt alt bedöma behovet av arbelsmarknadsulbildning
på något längre sikt än vad som f. n. sker. SÖ framför i sammanhanget önskemål
om en mera samlad planering av samhällets totala utbildningsresurser, medan
statskontoret pekar på behovet av mera samordnade åtgärdsprogram för hela
arbetsmarknadspolitiken.

Jag
delar KAMU:s uppfattning alt arbetsmarknadsutbildningens totala omfattning inte
kan läggas fast i långsikliga planer. Behovet av sådan utbildning är beroende
av utvecklingen på arbetsmarknaden och av i vad mån efterfrågan på utbildning
kan mötas genom reguljära utbildningsformer. Inom flera områden är del
emellertid uppenbart atl arbetskraftsbehovet inte inom överskådlig lid kan
fyllas genom enbart ungdomsutbildningen och den reguljära vuxenutbildningen.
Detta gäller även om rekryteringen lill den senare underiäilas av förbättrat
studiestöd och de övriga ålgärder inom vuxenutbildningen som chefen för
utbildningsdepartementet tidigare denna dag har anmält. Behovet av
arbelsmarknadsulbildning på det verkstadsmekaniska området kan exempelvis
väntas kvarstå under hela 1970-lalel. Det är också uppenbart att slora grupper
av anställda i branscher och yrken med vikande sysselsättning liksom många
hemarbelande kvinnor m. fi. även i framliden kommer all behöva särskilda
möjligheter till arbetsmarknads-anpassad utbildning.

Vissa
faktorer har enligl KAMU:s mening särskilt slor betydelse för det framtida
behovet av arbelsmarknadsulbildning. Det gäller de strukturella förändringarna
i näringslivel och den tekniska utvecklingen inom olika näringsgrenar, och
vidare kvinnornas inträde i arbetslivet saml ungdomsul-bildningens utveckling.
Av dessa faktorer har flera remissinstanser särskilt uppehållit sig vid
ungdomsutbildningens betydelse. TCO påpekar atl arbetsmarknadsutbildningen
måsle påverkas av atl ungdomen har alll bättre utbildning och att tjänstemännen
kommer all utgöra en större del av kursdeltagarna än r n. SCB framhåller å
andra sidan att många ungdomar fortfarande går direkt ut på arbetsmarknaden
efler grundskolans slut, vilket leder till problem som ofta senare måste lösas
med hjälp av ytterligare utbildning.

Vissa
remissinstanser som t. ex. socialstyrelsen. Landstingsförbundet och SAF varnar
för uppbyggnad av permanenta frislående utbildnings- och slu-diestödssyslem vid
sidan av de reguljära. UKÄ påpekar att även del reguljära utbildningsväsendet
kan göras mera flexibelt med hänsyn lill arbetsmarknadens behov.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 71

Jag
delar SÖ:s och flera andra instansers uppfattning atl samhällets olika
utbildningsresurser såvitt möjligt bör bedömas i etl sammanhang. Det är också
en fördel om de kan planeras på så pass lång sikt all dyrbara improvisationer
undviks. Detta får dock inte leda lill all arbetsmarknadsutbildningens
speciella karaktär och nära samband med arbetsmarknadspolitiken i övrigt blir
eftersatt.

De
särskilt förmånliga utbildningsbidragen, som skiljer arbetsmarknadsutbildningen
från annan utbildning, kan utgå både vid särskilda kurser för denna utbildning
och i vissa fall vid reguljära utbildningslinjer. Dessa bidrag bör nu höjas med
hänsyn lill den hittillsvarande utvecklingen av den allmänna lönenivån och
samhällets övriga stödformer. För all elt bättre samband skall kunna uppnås
med övriga arbetsmarknadspoliliska åtgärder kommer jag i del följande bl. a.
all föreslå ett hell nytt syslem för utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning. Förslagel innebär att bidragssystemet byggs upp
enligl inkomstbortfallsprincipen på samma säll som ersättningen vid
arbetslöshet, men bidragen görs något förmånligare än dessa ersättningar.

Chefen
för utbildningsdepartementet har tidigare denna dag föreslagit ett nytt
studiestöd för vissa deltagare i annan vuxenutbildning än arbelsmarknadsulbildning.
Detta s. k. vuxensludieslöd föreslås bli konstruerat så att del medförsamma
konsumlionsutrymme som utbildningsbidraget, men viss del föreslås vara
älerbelalningsplikligl. Genom denna konstruktion åstadkoms etl bättre samband
än f. n. mellan de olika formerna av vuxenutbildning. Den extra stimulansen
till arbetsmarknadsutbildning jämfört med utbildning med vuxensludieslöd blir
lält atl överblicka och likartad för alla.

7.2
Villkor för rätt tUl arbetsmarknadsutbUdning

7.2.1
Allmänt

Arbetsmarknadsutbildningen
har en särställning inom vuxenutbildningen. Det gäller både utbildningens
inriktning och urvalet av deltagare. Den viktigaste målgruppen har alllid varit
de som inle har arbete, dvs. de som är och numera också de som löper risk alt
bli arbetslösa. Del kan enligl min mening inte komma i fråga alt ändra denna
inriktning, vilken följer av verksamhetens grundläggande mål. För all
utbildningen skall vara etl tillräckligt flexibelt instrument kan dock i viss
ulslräckning även andra än arbetslösa m. fl. behöva ges tillträde lill
utbildningen.

I
det följande behandlar jag först tolkningen av begreppet risk för arbetslöshet
och därefter bristyrkesulbildningen, lill vilken alla vuxna har tillträde.
Slutligen vill jag ta upp den åldergräns på 20 år som i regel gäller för
tillträde lill arbetsmarknadsutbildningen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 72

7.2.2
Risk för arbetslöshet

Rätlen
till arbetsmarknadsutbildning har som KAMU redovisar successivt vidgats från
att gälla enbart de faktiskt arbetslösa till all omfatta alla som löper risk
för arbetslöshet. Sedan år 1963 har risk för arbetslöshet varit tillräckligt
som formellt kriterium för räll lill arbetsmarknadsutbildning. 1 prop. 1966:52
(s. 203) framhöll chefen för dåvarande inrikesdepartementet att en
förhållandevis vidsträckt bedömning av denna risk innebar en effeklivering av
arbetsmarknadspolitiken. Man behövde inle företa en arbelsomplacering under
trycket av en akut krissituation ulan fick tillfälle till en mera övervägd
prövning av den enskildes möjligheter och förhållanden. Utbildning skulle
därför kunna beviljas inle bara när sysselsältningssvårigheterna vara nära föreslående
ulan också när en bedömning på längre sikl klart gav vid handen alt övergång
lill annat yrke var nödvändig.

Som
KAMU anför är det lill största delen inom vissa näringsgrenar och branscher med
vikande sysselsättning som begreppet risk för arbetslöshet har kommit till
användning. Del hindrar dock inle all även andra och mera individuella faktorer
också har stor betydelse. Vad som anfördes i prop. 1966:52 om fördelarna av all
en omställning kan ske innan förutsedda sysselsättningsproblem har blivit akuta
gäller självfallet vid olika orsaker till arbeislöshetsrisken.
Arbetsförmedlingen måsle därför som KAMU anför kunna la hänsyn till skilda slag
av omständigheter. Var och en som kan förutses bli arbetslös inom de närmaste
åren om ingen åtgärd vidtas måste kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning vid
lämplig tidpunkt om utbildningen bedöms nödvändig föratl vederbörande skall
kunna fl etl nytt arbete.

7.2.3
Bristyrkesutbildning

Bristyrkesutbildning
är den sammanfattande benämningen på all arbelsmarknadsulbildning där även den
som inte är eller löper risk alt bli arbetslös har rätt att delta. Benämningen
anger all del är fråga om utbildning till yrken med påtaglig brisl på utbildad
arbetskraft. Bristyrkesutbildningen har en särskild fördelningspolitisk betydelse
såtillvida som den står öppen ocksä för den som har anställning men inte
upplever sin arbetssituation som tillfredsställande. Var och en som så vill
kan söka förbättra sin ställning pä arbetsmarknaden genom utbildning lill etl
brislyrke.

Hittills
har relalivi fl personer med anställning sökt sig lill brislyrkesutbildningen.
Det beror som KAMU anför troligen på all utbildningsbidragen inle är
attraktiva och atl del inle har funnits någon garanti för nytt arbete eller
återgång lill den tidigare arbetsgivaren efter avslutad utbildning. 1 det
följande kommer jag att föreslå en väsentlig förbättring av utbildningsbidragen.
Jag vill också erinra om den lag (1974:981) som beslutades av förra årets
riksdag och som ger arbetstagare rätt atl under vissa för-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 73

utsättningar
fl ledigt för utbildning. Mol den bakgrunden kan man förvänta alt intresset för
bristyrkesulbildningen ökar.

KAMU
och de flesta remissinstansema har ansett del angeläget alt brislyrkesutbildningen
utvidgas. Delta bör ske bl., a. genom att tolkningen av begreppet brislyrke
görs vidare än som hittills skell, så att en större del av de särskilt
anordnade AMU-kurserna än nu kan öppnas för alla vuxna.

Jag
vill erinra om att AMU-kurser anordnas bara om det finns en överefterfrågan på
utbildad arbetskraft i resp. yrken. Detta bör gälla även i fortsättningen.
Antalet tillgängliga utbildningsplatser vid AMU-center har under senare år
nästan ständigt överstigit efterfrågan. 1 den mån del finns fler sökande än
lediga platser vid en viss brislyrkesulbildning bör de som är eller löper risk
alt bli arbetslösa ges företräde.

Det
är inle möjligt att en gång för alla ange vilka kurser som skall ingå i
bristyrkesulbildningen, ulan delta måsle prövas av regeringen och AMS från lid
till annan med hänsyn till arbetskraftsefterfrågan i olika yrken. Del bör också
ankomma på regeringen alt bestämma vilken ram som skall gälla för
bristyrkesulbildningens omfattning. Jag avser all föreslå regeringen all den
tills vidare sätts lill 10 000 påbörjade ulbildningar per år. I ramen bör
endasl de deltagare som inle är eller löper risk atl bli arbetslösa räknas in.

KAMU
föreslår all man för all nå ytteriigare fördelningspolitiska fördelar skall
slopa arbetslösheiskriteriel för låginkomsttagare vid all ramplanerad
arbelsmarknadsulbildning. Enligt kommitténs förslag skall detla däremot inte
ske i fråga om utbildning i del reguljära utbildningsväsendet, vilkel skulle
kunna medföra ökade gränsdragningsproblem mot övrig vuxenutbildning. Vid de
särskilt anordnade kurserna behöver gränsdragningsproblemen enligt kommittén
inle bli alltför slora. Eftersom delta är elt nytt inslag i
arbetsmarknadsutbildningen föreslår kommitién alt på försök högst 5 000
låginkomsttagare per år får beredas utbildning. Kommitién anger också vissa
kriterier som skall vara uppfyllda för atl en person skall anses vara
låginkomsttagare.

Förslagel
har tillstyrkts av elt stort antal remissinstanser, men i många yttranden
uttrycks tveksamhet med hänsyn lill risken för besvärande gränsdragningsproblem
i fråga om ansvarsfördelningen mellan arbelsmarknadsulbildningen och övrig
vuxenutbildning. En del remissinstanser framhåller all låginkomsttagarna i
första hand bör beredas vidareutbildning i del reguljära utbildningsväsendet.

För
egen del anser jag det vara en angelägen uppgift för samhället atl på allt sätt
medverka till att den som har en svag ställning på arbetsmarknaden och låg
inkomst bereds tillfälle atl på rimliga villkor skaffa sig den yrkesutbildning
han behöver för att förbättra sin situation. Jag vill då

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 74

först
erinra om det förslag rörande vuxensludieslöd som regeringen tidigare i dag
efter föredragning av utbildningsministern har beslutat atl förelägga
riksdagen. Detla förslag innebären betydande förbättring av de ekonomiska
villkoren vid sådan utbildning och därmed av många låginkomsttagares
möjligheter alt förbättra sina förutsättningar på arbetsmarknaden. Jag vill
också erinra om att delta slöd är avsett atl utgå med belopp som motsvarar vad
som skulle ha utgått i bidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Beloppet skall dock
till viss del utgöra lån. Om man samlidigl skulle införa en särskild rätt för
låginkomsttagare till arbelsmarknadsulbildning i den form som KAMU har
föreslagit, skulle riskerna för sådana gränsdragningskonfiikter som flera
remissinstanser har varnat för enligl min bedömning bli betydande. Jag anser
del trots detta vara motiverat atl söka åsladkomma en sådan inriktning av
arbetsmarknadsutbildningen att den när del primära behovet av alt utbilda arbetslösa
har lillgodoselts i största möjliga utsträckning kommer dem till del som ulan
alt vara eller löpa risk all bli arbetslösa är i störst behov av sådan
utbildning. Detta bör emellertid med hänsyn lill vad jag förut har anfört inle
ske i den form som KAMU har föreslagit. Jag föreslår i stället atl
företrädesrätt inom bristyrkesulbildningen ges arbetslösa och personer som
hotas av arbetslöshet och därnäst sysselsatta som har en svag ställning på
arbetsmarknaden eller låga inkomster. Jag tänker främsl bl. a. på anslällda i
företag eller branscher med svaga framtidsutsikter. Någon ytteriigare
precisering av vilka villkor som bör vara uppfyllda i det enskilda fallet anser
jag inte vara nödvändig.

7.2.4
20-årsgränsen

Arbelsmarknadsulbildningen
är en del av vuxenutbildningen i den mening att den främst vänder sig till
personer som har varit ute på arbetsmarknaden men blivit arbetslösa och lill
personer som haft annan sysselsättning - t. ex. hemarbete - efter
ungdomsutbildningens slut och söker sig ut på arbetsmarknaden. Därför bör som
KAMU och de flesta remissinstanser anför även i fortsättningen som huvudregel
finnas en nedre åldersgräns. I likhet med kommittén anser jag all denna gräns
även i fortsättningen bör vara densamma som gäller för de reguljära studiestödet
för vuxna, dvs. 20 år. Det bör ankomma på regeringen att utforma närmare
bestämmelser om åldersgränsens tillämpning och unianlag från den. Åldersgränsen
bör liksom f. n. avse räll lill utbildningsbidrag. I den mån del finns ledig
kapacitet finns det inget som hindrar all ungdom genomgår AMU-kurser med
reguljärt studiestöd.

Undanlag
från 20-årsgränsen flr f n. enligt regeringens föreskrifter göras för
handikappade, flyktingar och ensamstående föräldrar. Vidare kan den som har
försörjningsbörda men inte är ensamslående förälder redan från 18 års ålder
beviljas arbetsmarknadsutbildning, dock bara i de fall då lämplig

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 75

utbildning
inle kan ordnas annat än vid AMU-center utom hemorten. Jag anser liksom KAMU
och de flesla remissinstanser all dessa undanlagsregler bör finnas kvar. 1 de
aktuella fallen gör omsländighelerna all man inle rimligen kan utesluta
arbetsmarknadsutbildning med hänvisning till atl den är avsedd för vuxna.

Det
finns också vissa situationer då arbetsmarknadsutbildningen har kommit till
användning som ett direkt komplement till den reguljära ungdomsutbildningen.
Som KAMU påpekar uttalade stalsmaklerna år 1963 (prop. 1963:144, SU 1963:146,
rskr. 1963:334) alt den ungdomsutbildning som bedrevs inom arbetsmarknadsutbildningens
ram i princip borde föras över lill den ordinarie gymnasieskolan. Så har också
skell i viss uisträckning, men fortfarande bedrivs vid etl anlal
riksyrkesskolor arbetsmarknadsutbildning som är särskilt avsedd för arbetslös
ungdom i åldern 15-21 år. De flr utbildningsbidrag enligl särskilda regler
under utbildningstiden. KAMU framhåller i likhet med många remissinstanser
gymnasieskolans ansvar för alt ge alla ungdomar en lämplig yrkesutbildning, men
kommittén föreslår inle någon förändring av riksyrkesskolornas ställning. AMS
och SÖ anför att de måste finnas kvar så länge gymnasieskolan inte kan ta det
fulla ansvaret för all ge alla ungdomar möjlighet lill en
arbelsmarknadsanpassad utbildning. Enligl SÖ bör en plan fastställas för
riksyrkesskolornas avveckling i takt med atl gymnasieskolan lar detta ansvar.

Ungdomens
särskilda problem på arbetsmarknaden har ökat under senare år bl. a. därför atl
arbetskraftsefterfrågan alltmer har kommit atl gälla personer med
yrkesinriktad utbildning och erfarenhet från arbetslivet. Ungdomens
utbildningssituation har allmänt sett förbättrats i hög grad, men för de
ungdomar som ändå har kort utbildning är situationen särskilt be-sväriig. De
har en svagare förankring i arbetslivet och mindre yrkeserfarenheter än de flesla
äldre personer med motsvarande utbildningsbakgrund. Av dessa skäl har de s. k.
ALU-kurserna, som innehåller allmän arbels-marknadsinformalion samt
praktiktjänslgöring, under senare år öppnats för ungdom. Under vissa perioder
har också andra särskilda ålgärder för ungdom vidtagits inom
arbetsmarknadsutbildningen, t. ex. stöd till företagsutbildning av nyanställd
ungdom. 1 den mån AMU-centren har ledig kapacitet slår de dessutom alllid öppna
för de ungdomar som vill gå igenom en utbildning med ordinarie studiestöd.
Regeringen har tidigare denna dag som en tillfällig åtgärd medgell alt
arbetslös ungdom som påbörjar utbildning vid AMU-centren i. o. m. utgången av
juli 1975 utöver studiestödet skall få engångsbidrag på 200-400 kr. vid kursens
slut.

Jag
delar uppfattningen all gymnasieskolan bör ha del primära ansvarel för att alla
ungdomar får en utbildning som är lämplig för arbetsmarknaden. Som statsrådet
Hjelm-Wallén anförde vid anmälan av årets budgetproposition (prop. 1975:1, bil
10 s. 135) pågår inom utbildningsdepartementet ett utredningsarbete rörande bl.
a. de särskilda problemen med ungdomar som

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 76

tillgodoses
mindre väl av gymnasieskolans nuvarande utbildningsmöjligheter. Nästa läsår
avses utbildningskapaciteten i ökad uisträckning bli koncentrerad på tvååriga
yrkesinriktade linjer. Vidare avses gymnasieskolans nuvarande kurser bli
kompletterade med kortare kurser som riktar sig speciellt till de från
utbildningssynpunkl svagmotiverade eleverna. Studie- och yrkesorienteringen i
skolan har nyligen förstärkts.

Trots
de nämnda insatserna i gymnasieskolan måste man enligt min mening inom
överskådlig lid räkna med alt vissa ungdomar är i behov av alt 11
arbelsmarknadsulbildning. Riksyrkesskolorna bör tills vidare kvarstå med hänsyn
lill bl. a. alt gymnasieskolans kapacitet för flera av de på arbetsmarknaden
mest efterfrågade yrkena är liten och ofta koncentrerad till alltför få orter.
Vidare bör regeringen enligl min mening inhämta riksdagens bemyndigande att i
särskilt besvärliga konjunkturlägen låta ungdomar genomgå utbildning vid
AMU-center på särskilda villkor. Kurserna vid AMU-center är visseriigen i
princip anpassade för vuxna elever, men erfarenheterna visar atl just dessa
kurser ändå upplevs mycket positivt av många ungdomar.

Fr.
o. m. år 1974 har alla från 16 års ålder elt grundskydd vid arbetslöshet, del
kontanta arbetsmarknadsstödet. För detla gäller etl arbetsvillkor, liksom för
ersättning från arbetslöshetskassa. Föratl fä kontant arbetsmarknadsstöd skall
vederbörande i regel ha arbetat under fem av de senasle tolv månaderna. För den
som inle har arbetat efter avslutad ungdomsutbildning gäller i stället en
karenstid på tre månader under vilken man skall slå lill arbetsmarknadens
förfogande. Som chefen för inrikesdepartementet anförde i prop. 1973:56 (s.
210) förutsätts i princip all de som uppbär arbetsmarknadsstöd har uttömt sina
möjligheter lill yrkesutbildning i den reguljära ungdomsskolan. KAMU anser i
likhet med de flesta remissinstanser atl den som har räll lill ersättning vid
arbetslöshet också bör ha räll till slöd under en arbetsmarknadsutbildning som
syftar lill alt konstruktivt lösa vederbörandes problem. RRV avstyrker en sådan
utvidgning av ungdomens räll lill arbetsmarknadsutbildning och varnar för att
en klar gränsdragning mol ungdomsskolans ansvarsområde då inle längre kan
göras. För min del bedömer jag det i nuvarande läge som väsentligt alt
effektiva åtgärder vidtas för att hjälpa ungdomar med bristfällig utbildning.
Jag tillslyrker därför alt ungdomar som har rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd får beviljas arbetsmarknadsutbildning vid särskilt
anordnade kurser. Samlidigl anser jag del angelägel att såvitt möjligt skapa
klara gränser mellan de olika utbildnings- och sludieslödsformerna. Med hänsyn
lill nämnda gränsdragningsproblem kan jag inte biträda KAMU:s förslag lill den
del som det innebär all ungdomar utan yrkeserfarenhet i vissa fall skall kunna
beviljas utbildningsbidrag redan innan de uppfyller karenslidsvillkoret för
kontant arbetsmarknadsstöd.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45

7.3
Utbildningens innehåll och kursformer

7.3.1
Allmänt

Arbetsmarknadsutbildningens
främsta uppgift är all genom yrkesutbildning medföra lämpligl sladigvarande
arbele som annars inle kan komma lill stånd. Detta måste ske i enlighet med de
övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken som helhet. Samhällets
ambitioner på arbetsmarknadspolitikens område har höjts väsentligt under
senare år. Nya riktlinjer och bestämmelser har tillkommit om bl. a.
anställningstrygghet och arbetsmiljö, vilkel självfallet har slor betydelse
för vad som skall anses vara lämpliga mål för arbelsmarknadsulbildningen.

Det
arbetsmarknadspoliliska målet att öka möjligheterna lill yrkesmässig röriighet
är centralt. Röriighet i viss mening är också ofta en förutsättning för all den
enskilde skall kunna uppnå egna mål som personlig tillfredsställelse och
möjlighet lill utveckling i arbetet. Den är vidare nödvändig för all olika
grupper i samhällel skall kunna bli mera jämställda.

KAMU
framhåller all en rad särskilda krav i regel måste ställas på kurserna med
hänsyn till arbetsmarknadsutbildningens speciella uppgift. Utbildningen bör
sålunda vara inriktad mot ell bestämt yrke snarare än ell hell yrkesområde.
Innehållet av allmänna ämnen på gymnasieskolenivå bör koncentreras lill del
som behövs för den åsyftade yrkeskompetensen. Önskemålet att såvitt möjligt
begränsa kurstiderna är starkare än i andra utbildningsformer. Utbildningen
bör vara anpassad för vuxna deltagare och bedrivas på heltid året runt ulan
terminsindelning. Också jag anser del viktigt all dessa krav uppfylls, även om
de ibland kan efterges i individuella fall om utbildningens
arbetsmarknadspoliliska syfte kräver del. Några formella regler som utesluter
vissa kursformer bör således inte heller i forlsätlningen finnas.

Del
är som KAMU anför viktigt att kursutbudet är flexibelt föratl kunna möta krav
på förändringar i både omfattning och inriktning. Jag framhöll inledningsvis
atl bl.a. kravet på flexibilitet ställer särskilda krav på kurs-anordnaren i
fråga om både lokaler, lärare och materiel. Det kan sannolikt liksom f n. inle
heller i framliden undvikas att AMU-centren periodvis måsle ha en betydande
överkapacitet för all den önskvärda beredskapen skall kunna upprätlhällas.
Överkapaciteten måsle dock på alll säll begränsas. Del är viktigt att frågan om
lärarnas ställning ordnas så atl behovet av flexibilitet och återkommande
möjligheter lill praktisk yrkesverksamhet tillgodoses ulan all deras
anställningstrygghet äventyras. Lämpliga arrangemang för detla måste
åstadkommas i samråd med berörda fackliga organisationer.

SÖ
anför att vissa planer föreligger om ökad samplanering av kursutbudet hos olika
anordnare. Jag vill framhålla vikten av alt denna samplanering intensifieras.
Inte minst är del väsentligt alt huvudmännen för del reguljära

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 78

utbildningsväsendet
hålls väl informerade om behovet av arbetsmarknadsutbildning och de särskilda
krav som ställs på denna, så atl de kan överväga sina möjligheter atl anordna
kurser hell eller delvis för arbetsmarknadsutbildningens behov. 1 vissa fall
kan det vara lämpligt atl arbeismarknads-verkel köper hela kurser i del
reguljära utbildningsväsendet eller i företag, vilka anpassas särskilt för
ändamålet. Delta förekommer f n. i relalivi liten utsträckning. Jag vill i
detla sammanhang också erinra om all frågan om ökal samarbele mellan den
kommunala vuxenutbildningen och statens industriverks enhet för
företagsutveckling utreds inom industriverket i samråd med bl. a. SÖ.

Utbudet
av AMU-kurser bestäms lill sina huvuddrag i den årliga ramplaneringen. De
organisatoriska formema för detta bestäms av berörda myndigheter själva. Jag
kommer i ett senare avsnitt atl föreslå en förstärkning av kursnämnderna, som
har en viktig funktion i sammanhanget. Kursnämnderna är organiserade länsvis
och företräder olika yrkesområden. Del är angelägel all också de övriga organ
som deltar i ramplanearbetet ges ökade möjligheter lill saklig diskussion av
planernas innehåll. AMS och SÖ ansvarar för detta. Ramplaneringen bör
regelmässigt innefatta diskussioner med övriga kursanordnare liksom med alla
parter på arbetsmarknaden inkl. kommuner och landsting. Planeringen bör som
KAMU anför normalt beröra alla slags kurser som i nämnvärd omfattning behöver
utnyttjas för arbetsmarknadsutbildning, vilket ställer ökade krav på främsl
skolmyndigheterna.

7.3.2
Förberedande utbildning

Många
vuxna har en svag allmän utbildningsbakgrund. Att i vuxen ålder förbättra sina
grundläggande kunskaper i allmänna ämnen möter ofta en rad problem av både
praktisk och ekonomisk art. Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare
denna dag föreslagit nya bidrag och andra åtgärder för atl underiätta och
stimulera kursverksamhet med sådant syfte i bl. a. studieförbundens regi. Även
arbelsmarknadsulbildningen fyller en viktig funktion i sammanhanget, även om
dess huvudsyfte är ett annat. Jag anser sålunda i likhel med KAMU atl den
undervisning i allmänna ämnen som r n. ges under åtta veckor i samband med de
flesta AMU-kurser är ett värdefullt inslag. Sådan undervisning bör även i
fortsättningen normall ges alla deltagare som har kortare tidigare allmän
utbildning än vad som motsvarar nioårig grundskola, i den mån kursernas
innehåll inte är sådant att del krävs längre förberedande utbildning.

Behovet
av preparandkurser som direkt förberedelse för yrkesutbildningarna kan som
KAMU anför väntas öka för dem som saknar grundskolekompelens. Samtidigt kan
denna grupps andel av dellagarna förutses minska.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 79

KAMU
föreslår atl utbudet av förberedande ulbildningar hos olika kursanordnare
skall samordnas bättre än f. n. Kommitién anför vidare atl denna utbildning
även i rorlsällningen i princip bör kunna anordnas av vilken huvudman som
helst, men kommittén anser ändå atl de preparandkurser som anordnas vid
AMU-centren bäst uppfyller de krav som i allmänhet bör ställas på en
arbetsmarknadsutbildning. Därför föreslår kommittén alt dessa preparandkurser
föriängs och individualiseras, t. ex. genom ell modulsystem. Försök pågår f.
n. med sådana modulsystem. Jag instämmer i alll väsentligt med vad KAMU har
anfört om individualisering av preparandkurserna. Del ankommer på
myndigheterna atl besluta om prepa-randkursernas framlida utformning härvidlag
när försöken har ulvärderals. Frågan om en eventuell föriängning av
preparandkurserna får prövas mol bakgrund av kraven i de olika
yrkesutbildningarna.

Vissa
remissinstanser, bl. a. LO, TCO, FÖVUX, Landstingsförbundet och
folkhögskoleutredningen, anser alt andra kursformer som t. ex. folkhögskolan
eller studieförbunden borde kunna utnyttjas i större utsträckning än vad KAMU
har förutsatt. Jag vill framhålla all det inle finns några formella hinder för
detta, och de olika kursformerna har var och en specifika fördelar som kan vara
avgörande för vissa grupper. För huvuddelen av deltagarna i
arbetsmarknadsutbildningen måste dock de tidigare nämnda särskilda kraven på
denna utbildning vara avgörande. Möjligheterna all i ökad omfattning utnyttja
det reguljära utbildningsväsendet och studieförbunden för förberedande
utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen beror således på i vad mån dessa
kursanordnare kan tillgodose nämnda särskilda krav.

7.3.3
Yrkesutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningens
yrkeskurser skall enligt KAMU:s förslag vara upplagda så att de medför
långsiktig trygghet och möjlighet till personlig tillfredsställelse i arbetet.
De skall ge sådana kunskaper som i förening med yrkeserfarenhet kan utgöra
grund för befordran, och de bör också ge en lämplig grund för vidare utbildning
i resp. yrkesområde. Enligl KAMU:s mening bör huvuddelen av kursutbudet ha
likartad principiell ambitionsnivå härvidlag, även om kursernas faktiska längd
varierar.

Flertalet
remissinstanser instämmer i eller har ingen erinran mol vad KAMU har anfört om
yrkesutbildningarnas omfattning.

För
min del vill jag slå fast atl utbildningarna genomgående måsle inriktas mol
arbeten som faktiskt finns på arbetsmarknaden och därvid avse ett bestämt yrke.
Jag delar samtidigt kommitténs åsikl all det inle kan vara en
arbetsmarknadspolitisk uppgift alt utbilda arbetslösa för kortvariga arbeten
eller arbeten med osäkra framtidsutsikter, som inle innebär någon sladigvarande
lösning av vederbörandes problem. Arbetsförmedlingen måste i varje enskilt fall
pröva vilken utbildning som kan behövas för atl varaktigt

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 80

lösa
problemen. De olika utbildningarna får inle utformas så alt de kan förstärka
klyftor mellan olika grupper i samhället eller på annat sätt stå i strid med
arbetsmarknadspolitikens allmänna mål.

KAMU
föreslår all yrkesutbildningarna genomgående skall läggas upp så atl
återkommande utbildning blir möjlig. Förslaget innebär all kurser för personer
ulan tidigare kunskaper i elt yrke läggs upp så atl de kan användas både för
praktiskt arbele och som grund för forlsall utbildning i yrket. Enligl KAMU bör
även de följande etapperna i en återkommande utbildning kunna utgöra
arbelsmarknadsulbildning, men kommittén räknar också med all senare
ulbildningselapper skall kunna bedrivas i annan form.

Remissinstanserna
äröveriag positiva lill återkommande utbildning inom
arbetsmarknadsutbildningen. Även jag anser övervägande skäl tala för all
utbildningarna i allmänhet läggs upp sä atl återkommande utbildning blir
möjlig. Del ankommer på myndigheterna all bestämma kursernas uppläggning i
enlighet med deras arbetsmarknadspoliliska funktion. Som KAMU påpekar har f. n.
utbildningarna inom bl. a. del verksladsmekaniska området, plåt- och
svetsområdel samt de iräinduslriella och de livsmedelsiekniska yrkena en
uppdelning i etapper med gradvis specialisering.

Enligt
min mening kan ett system med återkommande utbildning innebära slora fördelar
från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. De leder lill större röriighet och ökad
framlida valfrihet för den enskilde, samtidigt som denne inte redan vid
utbildningens början behöver bestämma sig för dess hela längd och grad av
specialisering. Del kan dessutom som KAMU anför finnas slora pedagogiska
fördelar med all varva utbildningen med praktiskt arbete. Jag anser vidare i
likhet med LO all de senare utbildningselapperna om möjligt bör kunna anpassas
även för den som har skaffat sig grundläggande kunskaper i yrket på annat sätt
än genom arbetsmarknadsutbildningens kurser.

Begreppet
återkommande utbildning innebär i allmänhet ökade krav på bredden hos de
grundläggande utbildningarna. Det kan således inte komma ifråga att göra en
grundkurs särskilt kort med hänvisning till alt den senare kan byggas på med
återkommande utbildning. Den inledande kursen måsle som KAMU anför alltid
medföra en rejäl start i yrket, förutom alt ge grund för fortsalt utbildning.

Återkommande
utbildning innebär som jag nyss nämnt inle nödvändigtvis atl alla
utbildningselapperna måsle utgöra arbelsmarknadsulbildning. För all etl sådant
syslem skall fungera är det tvärtom ofta nödvändigt all de olika
ulbildningsanordnarna i samhällel kan samordna sill utbud, så atl en kurs hos
en huvudman senare kan utgöra grund för fortsatt utbildning hos en annan. Denna
samordning får självfallet inte leda lill alt de särskilda krav som måsle ställas
på AMU-kurserna blir eftersatta.

Om
alla etapper i en återkommande utbildning skall utgöra arbetsmark-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 81

nadsutbildning,
måsle i normalfallet krävas att vederbörande efter en lids arbele pä nytt blir
arbetslös eller riskerar arbetslöshet. Detta bör självfallet inte inträffa om
den inledande kursen fyller sin uppgift att ge stadigvarande arbele. Jag räknar
därför inte med atl de senare utbildningselapperna kan komma atl utgöra
arbelsmarknadsulbildning i nämnvärd utsträckning annat än inom
bristyrkesulbildningens ram.

Sädana
särskilda försök med alt slopa arbetslösheiskriteriel för påbyggnadskurser i
kontorsområdel som KAMU föreslår kan jag inte tillstyrka annat än i den mån
försöken kan rymmas inom bristyrkesulbildningen. Brislyrkesulbildning får f. n.
bedrivas i vissa yrken inom konlorsområdet. Jag avser alt senare föreslå
regeringen all bristyrkesulbildningen inom delta område skall få ske i de yrken
som AMS och SÖ bestämmer efter samråd med arbetsmarknadens parter.

7.3.4
Utbildning på eftergymnasial nivå samt gymnasieskolestudier utan direkt
yrkesinriktning

KAMU
förordar atl det också i fortsättningen skall gälla en särskild begränsning av
möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå. Även beträffande
de icke yrkesinriktade gymnasielinjerna, som utgör förberedelse för
eftergymnasiala studier, förordar kommitién fortsall återhållsamhet. Det kan
enligl kommittén anföras både rättviseskäl och arbetsmarknadspoliliska skäl
mot all vissa personer skulle beviljas mångdubbelt längre
arbetsmarknadsutbildningar än de flesta andra. Del är ofla inte möjligt att med
någon säkerhet bedöma en persons utsikter att kunna fullfölja en planerad
utbildning som varar i många år och därefter fä arbele i utbild-ningsyrkel.

Erfarenheterna
visar enligt KAMU all fördelar kan nås om kursutbudet inom
arbetsmarknadsutbildningen på högskolenivå kan styras genom ramplaneringen.
Kommitién föreslår därför all arbetsmarknadsutbildningen på denna nivå även i
fortsättningen koncentreras lill kurser som köps och vid behov anpassas
särskilt för ändamålet. Dessutom bör AMS enligl KAMU kunna göra upp en
förteckning över enstaka konare reguljära ulbildningar inom den ordinarie
högskolan, vilka kan anses uppfylla de ställda kraven för
arbelsmarknadsulbildning.

De
flesla remissinstanser instämmer med KAMU:s överväganden beträffande
högskoleutbildningarna. Undantag är bl. a. CSN, som inte anser all några
särskilda regler behövs för ulbildningar pä denna nivå. Inle heller TCO anser
någon särskild restriktivitet motiverad, annat än i den män den är betingad av
efterfrågan på en utbildning.

För
min del kan jag i huvudsak instämma i KAMU:s överväganden och förslag i denna
del. Behovet av arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå

6 Riksdagen 1975 1 samt. Nr 45

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 82

måste
således bedömas mol bakgrund av utvecklingen av arbetskrafisefter-frågan och
arbetslöshetens sammansättning. Detla behov bör dock som kommittén anför mötas
främsl med särskilt anordnade kurser. Dessutom bör i undantagsfall även korta
yrkesinriktade reguljära kurser kunna utnyttjas. Jag anser del liksom KAMU inle
rimligt all personer som redan tidigare fltt längre utbildning än de flesla
vuxna vid arbetslöshet skall kunna beviljas betydligt längre
arbetsmarknadsutbildning än vad övriga grupper normall flr i motsvarande
situation. Det vore enligt min mening i allmänhet inle heller förenligt med
arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning och avgränsning mol annan
utbildning all låta den omfatta mångåriga studievägar. Utbildningarna måste
kunna planeras mot bakgrund av aktuella bedömningar av arbetsmarknadsläget och
fakta om den strukturella utvecklingen i berörda näringsgrenar. Detla hindrar
dock inte att de som till följd av allvariigare handikapp har särskilt små
valmöjligheter på arbetsmarknaden kan behöva längre utbildningstid än normall
för alt uppnå ell mera individuellt anpassat utbildningsmål. Därvid måsle
självfallet utbildningstidens hela längd beaktas när yrkesutbildningen
planeras, även om bara en del av den är avsedd atl finansieras med
utbildningsbidrag.

Som
jag tidigare har redovisat gäller f. n. i vissa avseenden särskilt generösa
regler för handikappade och ensamslällda föräldrar som studerar pä högskolenivå.
Dessa regler är närmast avsedda alt undanlagsvis komplettera del reguljära
studiestödet för vuxna i den mån detta inle inrymmer tillräckliga möjligheter
atl beakta dessa gruppers speciella förutsättningar. Jag är inte beredd alt nu
förorda någon ändring av dessa regler. Det bör emellertid ankomma på regeringen
atl pröva i vad mån det reguljära studiestödet för vuxna även i framliden
behöver kompletteras på detta sätt inom arbetsmarknadspolitikens ram.

7.3.5
Jämställdhet mellan män och kvinnor

Alt
medverka lill atl skapa jämställdhet mellan könen är elt viktigt arbelsmarknadspoliliskt
mål. Kvinnornas inträde pä arbetsmarknaden måsle underiäilas, varvid effektiva
arbetsmarknadspoliliska stödåtgärder är av grundläggande betydelse. Del är
också nödvändigt all bryta den traditionella uppdelningen på manligt och kvinnligt
dominerade yrken.

Jag
delar i huvudsak KAMU:s uppfattning om arbetsmarknadsutbildningens roll i
sammanhanget. Den måsle ha sådan kapacitet och inriktning all den kan
tillgodose behovet av yrkesutbildning och förberedande teoretisk utbildning hos
hemarbelande personer som söker sig ut i arbetslivet. Utbildningsbidragen
måste vara sä utformade all de innebär en stimulans Ull utbildning även för
denna grupp. Vidare måste arbetsförmedlingen aktivt motverka slentrianmässigt
könsbundna utbildnings- och yrkesval, samtidigt som kurserna i traditionella
kvinnoyrken utformas med särskild hänsyn till atl könsrollsmönslren inte flr
fixeras.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Utvecklingen
på arbetsmarknaden har under senare år inneburit all antalet kvinnor i
arbetskraften har ökal snabbt. Samtidigt har kvinnorna i ökad ulslräckning sökt
sig lill traditionellt manliga yrkesområden, t. ex. inom industrin. Enligt
SCB:s arbelskraftsundersökningar har antalet kvinnor i vissa traditionellt
manliga industri- och byggnadsyrken' under är 1974 ökal med 12 000, vilket kan
jämföras med en ökning med 10 000 under hela perioden 1969-1973. Jag finner
denna utveckling glädjande. Jag vill samtidigt understryka all del är
nödvändigt alt aktivt motverka koncentrationen av kvinnor i etl begränsat anlal
yrken med traditionellt kvinnlig rekrytering. Arbetsmarknadsutbildningen är här
ell viktigt instmment genom atl den skapar förutsättningar för en långsiktig
lösning av sysselsättningsfrågan för dem som sökt sig ut på arbetsmarknaden
efter en lids bortavaro. Den under vissa lider relalivi goda tillgången på mer
eller mindre tillfälliga arbeten i traditionella kvinnoyrken, som ställer små
krav på utbildning, får inte fresta till kortsiktiga lösningar vid valet av
yrkesutbildning. Del är en viktig uppgift för arbetsförmedlingen att förvissa
sig om att varje arbets- och ulbildningssökande får riklig information om
situationen på både kort och lång sikl i olika yrken.

De
s. k. ALU-kurserna, vilka innehåller allmän arbetsmarknadsinforma-lion och
praktik, fyller som KAMU anför en viktig funktion. Många arbetssökande har
mycket bristfälliga kunskaper om förhållandena pä arbetsmarknaden. Deras
möjligheter atl omedelbart fatta ell väl övervägl beslut om sitt yrkesval är
därför små. Flera undersökningar har också visat atl mänga deltagare i
yrkesutbildningar inom arbelsmarknadsulbildningen är missnöjda med den
information som gavs före kursens början. Mol denna bakgmnd är del enligl min
mening särskilt viktigt all ALU-kurserna kommer lill användning för alt ge information
om olika alternativa yrken och därmed könsrollsfrågorna på arbetsmarknaden.

KAMU
har föreslagit all praktiken i samband med ALU-kurserna inte skall fl
koncentreras till enbart yrken som domineras av samma kön som eleverna. AMS och
SÖ har ställt sig iveksamma lill delta förslag, bl. a. därför att de befarar
svårigheter atl finna praklikplatser som är lämpliga med hänsyn till
arbetsmarknaden i olika orter. Jag finner dessa farhågor överdrivna. 1
ALU-kurserna finns självfallet både manliga och kvinnliga elever, och
praktikplatser ordnas f n. i en rad olika yrken. Enligl min mening bör del vara
en naturiig föresals all en kurs som syftar lill all ge arbetsmarknadsinformation
åt personer som är osäkra inför sitt yrkesval måste göras så allsidig som möjligt.

'
Järnbruks-, metallvaru-, smides-, gjuteri-, verkstads- och
byggnadsmetallarbele, fin-mekaniskt arbete, elektroarbele, träarbete, målnings-
och lackeringsarbete samt mureri- och betongarbete.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 84

För
all stimulera lill ulbildningsval som avviker från de traditionella könsrollsmönstren
föreslär KAMU ell nytt stimulansbidrag pä 20 kr. om dagen. Stimulansbidraget
föresläs få ulgå på försök utöver ordinarie utbildningsbidrag lill deltagare i
vissa sådana utbildningar. Detla förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran
av de flesta remissinstanser, men del avstyrks på principiella grunder av bl.
a. några elevorganisationer och några kvinnoorganisationer. Av de instanser
som tillstyrker förslagel anför flera samlidigl att information saml studie-
och yrkesvägledning troligen har större betydelse.

För
egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Eftersom den hittillsvarande
utvecklingen inte har givit anledning att anta att den traditionella
uppdelningen på manliga och kvinnliga yrkesområden kan brytas ulan särskilda
insatser har statsmakterna, bl. a. efler förslag av delegationen för jämställdhet
mellan män och kvinnor, beslutat om åtgärder med detta syfte. Jag känner stark
sympati för de motiv som ligger bakom KAMU:s förslag. Det är angelägel all pä
så mänga vägar som möjligt söka bryta upp de fördomar som finns hos både
arbetsgivare och de arbetssökande mol icke traditionella yrkesval. Å andra
sidan har jag lagit intryck av vissa av de argument mol ell införande av ett
särskilt stimulansbidrag som har kommit fram vid remissbehandlingen.
Rätlvisekraven utgör starka motiv för all känna tveksamhet mot förslaget. Andra
särskilda åtgärder än en extra ekonomisk stimulans under själva
utbildningstiden kan enligl min mening visa sig vara mera verkningsfulla. Jag
vill i delta sammanhang erinra om den försöksverksamhel som pågår i bl. a.
Kristianstads län. Erfarenheterna därifrån visar bl. a. att mycket positiva
resultat kan nås genom att kvinnorna ges möjligheter alt själva skaffa sig en
god inblick i sådana yrken som tidigare har ansetts lämpliga enbart för män och
all kvinnor flr möjlighet all pröva på elt okonventionellt yrkesval i grupp
lillsammans med andra kvinnor. Jag är därför inte beredd all förorda all ell
särskilt stimulansbidrag skall utgå lill den som utbildar sig för yrke som
avviker från traditionella könsrollsmönster.

Som
KAMU anför måste man räkna med att en slor del av kvinnorna även i
forlsätlningen'kommer att utbildas för traditionellt kvinnliga yrkesområden.
Del är därför väsentligt att utbildningarna läggs upp så all de ger
sysselsätlningslrygghet och möjlighet lill framlida befordran efler en tids
arbete och ev. fortsatt utbildning.

7.3.6
Vissa frågor rörande handikappade m. fl.

KAMU
redovisar statistiska uppgifter frän år 1972 om utbildningsresul-lalet för
olika kategorier av handikappade i arbelsmarknadsulbildningen. Del framgår all
andelen personer som har arbele inom tre månader efter

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 85

utbildningen
är mindre bland de handikappade än bland de icke handikappade, men resultaten
varierar starkt mellan olika handikappgrupper De som har fysiska handikapp
skiljer sig från de icke handikappade främsl därigenom alt de i myckel större
ulslräckning fortsätter med vidare utbildning. De beviljas nämligen i större
utsträckning förberedande utbildning av olika slag före yrkesutbildningen.
Kursdeltagare med psykiska och sociala handikapp synes avbryta sina
utbildningar betydligt oftare än andra grupper.

Begreppet
handikapp har inle någon entydig definition. Den refererade statistiken avser
personer som av arbetsförmedlingen har registrerats som handikappade. Även
bland de övriga kursdeltagarna finns med säkerhet många som har arbetshinder av
något slag, liksom ocksä är fallet bland de sysselsatta pä arbetsmarknaden. Jag
delar därför KAMU:s uppfattning all de olika elevsociala insatserna bör stå
till alla kursdeltagares förfogande i mån av behov, även i den män de i första
hand är avsedda för kursdeltagare med dokumenterade handikapp av skilda slag.
Huvudprincipen bör således vara all kursdeltagarna inte delas upp i olika
kategorier.

Vissa
särskilda insatser för handikappade behövs självfallet. Om andelen personer med
visst handikapp är stor vid viss kurs bör såväl undervisningen som de
elevsociala resurserna anpassas därefter. Vissa grupper av bl. a.
in-lellektuelll handikappade ställer särskilda krav pä pedagogiska insatser.
Del ankommer på SÖ all beakta de olika handikappgruppernas särskilda problem
vid utformningen av läromedel, lärarutbildning m. m. liksom när de elevsociala
resurserna fördelas.

7.3.7
Invandrarna

KAMU
föreslår all den svenskundervisning för invandrare som bedrivs i samband med
arbetsmarknadsutbildningen föriängs. F. n. är denna svenskundervisning
begränsad lill högst tvä månader. Den bör enligl KAMU få vara så lång som
behövs i varje individuellt fall. Kommittén föreslär vidare atl sådan
undervisning undantagsvis skall få beviljas också utan samband med
yrkesutbildning saml alt fler försök skall göras med yrkesutbildning på olika
invandrarspråk.

Remissinstanserna
lillstyrker genomgående att begränsningen av svenskundervisningen tas bort
eller mjukas upp. Även jag anser det klariagi alt två månaders
svenskundervisning kan vara otillräcklig i enskilda fall som förberedelse för
en yrkesutbildning som anordnas på svenska. Jag anser dock atl en begränsning
måsle finnas även i forlsätlningen. Arbetsmarknadsutbildningen skall inle
svara för mera ingående studier i svenska språket, ulan i normalfallet bör en
ivämånaderskurs även i fortsättningen vara tillräcklig. Del ankommer pä
regeringen all fastställa regler för detta. Jag avser all föreslå att
svenskundervisningen enligt en huvudregel begränsas lill två månader och atl
kurstiden efter individuell prövning skall kunna föriängas

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 86

med
en andra ivåmånadersperiod. Denna individuella prövning måsle ske efter samråd
mellan arbetsförmedling, lärare och invandraren själv. Del är viktigt att
hänsyn tas till både den enskildes förutsättningar och de krav som den
planerade yrkesutbildningen föranleder

Enligt
min mening bör inom ramen för den nu berörda svenskundervisningen också rymmas
den särskilda undervisning i svenska fackuttryck, innebörden av
skyddsföreskrifter m. m. som behöver ges under yrkesutbildningarnas gång.

KäMU:s förslag
att invandrare i vissa undanlagsfall skall kunna beviljas svenskundervisning
som arbetsmarknadsutbildning även utan samband med yrkesutbildning är jag inte
beredd att biträda. Detta skulle nämligen enligl min mening kunna försvåra en
klar gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och
arbetsgivarnas skyldigheter enligl lagen (1972:650) om rätt lill ledighet och
lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare.

SÖ
är kritisk mot KAMU:s förslag lill utökad yrkesundervisning pä invandrarspråk.
Mot detta talar enligt SÖ bl. a. praktiska problem och risker för atl
dellagarna blir isolerade. LO lillstyrker däremot delta förslag. För min del
vill jag framhålla all undervisning på invandrarspråk sannolikt är den enda
realistiska möjligheten atl nå vissa invandrare. Motivationen all lära sig
svenska varierar mellan olika individer. Den av SÖ befarade risken för
isolering bedömer jag som minst lika stor i de fall då personer med dåliga
kunskaper i svenska sprids ut bland svenska elever. Yrkesutbildning pä
invandrarspråk bör dock inle ses som ett alternativ till svenskundervisning,
ulan den bör tvärtom kombineras med sådan. Alt inom ramen för yrkesutbildningen
samla en grupp deltagare med gemensamt modersmål för atl kunna ge instruktioner
på deras eget språk kan självfallet innebära stora pedagogiska fördelar.
AMU-centren bör i så stor ulslräckning som möjUgt tillhandahålla läromedel på
invandrarnas olika språk.

KAMU
tar också upp frågan om analfabelundervisningens organisation.
Invandrarulredningen har tidigare (SOU 1971:51) föreslagit all denna undervisning
skall ske vid AMU-centren. KAMU påpekar atl detta i princip är möjligt även om
ansvarsfördelningen f n. är oklar. Del väsentliga är enligt kommittén all
verksamheten kommer i gång.

Jag
vill med anledning av vad KAMU anfört erinra om att chefen för
utbildningsdepartementet tidigare i dag i samband med sin anmälan av förslag
lill reformering av slödet vid vuxenutbildning har behandlat också denna fråga.
Han framhöll dä all en arbetsgrupp inom SÖ f n. ser över formerna för
undervisningen av analfabeter. Sedan denna gmpp har lagt fram sina förslag bör
det finnas större möjligheter än f. n. all överblicka analfabetsgmppens
sammansättning saml frågan vilka studieformer som lämpligen bör användas. Del sludiesociala
slödel bör utformas med hänsyn härtill. Frågan om utbildning och studiestöd för
analfabeter förutsätts kunna tas upp i sådan tid atl förslag kan föreläggas
riksdagen under år 1976.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45

7.3.8
Utbildning inom kriminalvården

87

opaginerad Kontrollera mot PDF

KAMU
har förordat all elt av AMS, kriminalvårdsstyrelsen och SÖ utarbetat förslag
om arbetsmarknadsutbildning inom kriminalvården bör genomföras. Förslagel har
överiämnats till regeringen. Del innebär all huvudmannaskapet för den
arbelsmarknadspoliliskt motiverade yrkesutbildningen vid flngvårdsanslalterna
skall föras över frän kriminalvårdsstyrelsen lill AMS och SÖ. Härigenom öppnas
möjligheter all anordna arbetsmarknadsutbildning förde intagna vid såväl
slutna som öppna anstalter. F. n. kan detta bara ordnas för dem som har rätt
till frigång. Utbildningen kan sedan vid behov fullföljas efter frigivningen.

Enligl
förslagel skall kriminalvårdsstyrelsen, inom ramen för sina resurser, utan
kostnad ställa tillgängliga lokaler, verkstadsulruslning och andra hjälpmedel
lill SÖ:s förfogande. Utbildningen föreslås till en början bli koncentrerad
lill färre anstalter än dem där det f n. ordnas yrkesutbildning i kriminalvårdsstyrelsens
regi.

SÖ
föresläs svara för utrustning, undervisningsmaterial och lärare på samma sätt
som inom övrig arbelsmarknadsulbildning. Kuraliv personal och personal som
behövs av säkerhetsskäl skall tillhandahållas av kriminalvärds-verket. Likaså
skall kriminalvårdsverket svara för kostnader, utformning och utbetalning av
studieersällning lill dem som deltar i utbildningen enligt för intagna
sedvanliga normer.

Ullagning
av kursdeltagare skall enligl förslaget ske i den ordning som gäller för
arbetsmarknadsutbildningen i övrigi, dvs. av arbetsmarknadsverket efler
prövning av utbildningsbehovet i varje enskilt fall. Ledig utbildningskapacitet
vid kurser i framför alll öppna anstalter bör kunna utnyttjas även för personer
som inle är intagna i anstalt.

Flera
remissinstanser, bl. a. LO och TCO, har förordat att förslagel genomförs ulan
dröjsmål.

Även
jag anser all slora fördelar kan vinnas genom all AMS och SÖ lar ansvaret för
den arbelsmarknadspoliliskt inriktade utbildningen för alla intagna i
kriminalvärdsanstalter. Ell utnyttjande av arbetsmarknadsutbildningens
resurser skulle innebära en avsevärd förbättring och effeklivering av
verksamheten. Arbetsförmedlingen bör under sådana förhållanden få ansvaret för
all de intagna redan under anslallsvistelsen ges studie- och yrkesvägledning.
Behovet av arbelsmarknadsulbildning bör därvid prövas i vanlig ordning.

Den
föreslagna överflyttningen av huvudmannaskapet för den yrkesinriktade
utbildningen vid kriminalvärdsansiallerna från kriminalvårdsstyrelsen till AMS
och SÖ är emellertid förenad med vissa problem av administrativ och
organisatorisk art som måsle lösas innan överflyttningen kan komma till stånd.
Det är min avsikt all i samråd med chefen för justitiedepartementet låta
utreda dessa frågor med sikte pä all förslaget skall kunna behandlas på nytt i
del kommande budgetarbetet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 88

7.4
Arbetsmarknadsutbildning i företag

Som
har framgått av den tidigare redogörelsen finns ett relalivi stort antal former
av arbelsmarknadsulbildning föriagd lill företag. Sådan utbildning kan anordnas
i samband med regionalpoliliska insatser, för personer eller grupper med
särskilda problem på arbetsmarknaden och för att motverka permitteringar vid
konjunkturnedgång. Bidrag utgår därvid lill arbetsgivaren. Stödets storlek och
bidragsperiodernas längd varierar betydligt, liksom också graden av facklig
medverkan vid utbildningarnas uppläggning och genomförande.

Enligt
min mening är det angelägel alt förbättra och samordna de olika former av stöd
lill utbildning i förelag som i dag finns. KAMU har för sin del föreslagit atl
möjligheterna atl stödja förelag som utbildar äldre och handikappade bibehålls
saml att ulbildningskravel vid provanställning slopas. Vidare föreslås all
åldersgränsen vid utbildning av äldre personer sänks till 45 är. KAMU har också
understrukit all alla ansökningar bör remitteras lill berörd facklig
organisation, vilken dessutom bör öva tillsyn i olika former vid all utbildning
i företag. KAMU:s förslag i dessa delar har tillstyrkts av de remissinstanser
som behandlat ämnet.

Med
utgångspunkt i KäMU:s förslag
vill jag förorda följande i fråga om arbelsmarknadsulbildning i företag.

Vid
all utbildning i företag bör gälla atl ell anställningsförhållande råder redan
dä utbildningen påbörjas. Detla bör alltså - till skillnad mol f. n. - gälla
alllid även dä del är fråga om utbildning av handikappade eller äldre saml vid
provanställning. Jag anser vidare att benämningen provanställning i detta
sammanhang bör bytas mol praklikanslällning. Samhällets ekonomiska slöd vid
utbildning i företag bör i konsekvens härmed utgå till arbetsgivaren. Den
utbildade skall vara anställd och uppbära avtalsenliga förmåner. 1 likhet med
KAMU anser jag emellertid all undantag frän denna princip bör göras för den
praktik som ingår i de s. k. ALU-kurserna. De fackliga organisationerna bör vid
all utbildning i företag fl yttra sig om behovet av utbildning samt om lön och
andra anställningsvillkor. De bör vidare medverka vid upprättande av läroplan
och i arbetslivsorienleringen saml delta i tillsynen av utbildningen.

Slöd
till utbildning i företag skall normalt kunna utgå under högst sex månader. För
praktikanställning bör dock slöd kunna utgå i högst tre månader. Jag förordar
atl slödet bestäms lill ell enhetligt belopp av åtta kr. per timme och anställd
dä utbildning eller praktikanställning pågår. Detta belopp bör gälla vid
anställning och utbildning av äldre och handikappade saml vid sådan utbildning
som ett företag sätter in i stället för permiltering. Vid de pågående försöken
med utbildning av män resp. kvinnor för yrken som domineras av motsatt kön bör
slödet emellertid utgå med sex kr. i limmen. Jag kan inte tillstyrka någon
ändring av gällande åldersgräns för slöd till anställning och utbildning av
äldre personer.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Enligl
beslut av 1974 års riksdag (InU 1974:5, rskr 1974:8) kan stöd utgå för
utbildning av personal som riskerar atl förlora sin anställning p. g. a.
konjunkturutvecklingen (den s. k. sexkronan). För sexkronan gäller för innevarande
budgelår en ram av 5 milj. kr. Jag avser all senare föreslå regeringen att
inhämta riksdagens bemyndigande all om det uppkommer behov därav vidga ramen
under innevarande budgelår. Det bör även under nästa budgetår ankomma på
regeringen alt bestämma ramen för denna verksamhet.

I
anslutning lill det förslag om försöksverksamhet med brislyrkesulbildning vid
varven som har lagts fram av en särskild arbetsgrupp har KAMU diskuterat
avgränsningen mellan den av samhällel bekostade utbildningen och företagens
inlernutbildning. Enligl KAMU är del naturiigt all arbetsgivarna - offentliga
och privata - har ell stort ansvar för utbildning av de anställda och all
kostnaderna härför bärs av arbetsgivarna och inle av samhällel. Stora
svårigheter föreligger dock atl göra denna avgränsning, huvudsakligen därför
alt kännedomen om omfattningen och inriktningen av företagens inlernutbildning
är bristfällig. KAMU rekommenderar därför all en särskild utredning tillsätts
för atl studera dessa frågor.

Jag
delar KAMU:s uppfattning all etl stort ansvar för de anställdas utbildning
åvilar arbetsgivarna. Samhällel skall genom skilda utbildningsformer, bl. a.
arbelsmarknadsulbildning, ge en grundläggande yrkesutbildning. Den för varje
företag eller bransch speciella utbildning som behövs härutöver skall
arbetsgivarna svara för. Mellan dessa båda former av utbildning finns ell
gränsdragningsproblem. Därför skulle del vara värdefullt all få belyst i vad
mån den föreslagna arbetsmarknadsutbildningen vid varvsföretag är en lämplig
metod all åstadkomma förbättringar och ökad kapacitet hos företagsuibildningen
på vissa områden. Jag förordar all en försöksverksamhel med
brislyrkesulbildning av svetsare och plålslagare föriagd till varven får
påbörias i begränsad skala. Enligl min mening bör högst 1 000 personer under
två år kunna komma i fråga för denna utbildning. Den skall utgöra en reell
utvidgning av utbildningskapaciteten vid de berörda företagen. Jag delar LO:s
och TCO:s åsikt all en relativt slor del av utbildningen bör föriäggas till
AMU-center. De personer som utbildas skall vara anslällda vid varven och ha
avtalsenliga löner och anställningsvillkor. Slödet till arbetsgivarna bör lill
skillnad från vad arbetsgruppen föreslagit ulgå med del normalbelopp per timme
som jag nyss förordat för annan utbildning i förelag, dvs. älta kr. Det
ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om försöksverksamheten.

Jag
har för avsikt all senare i dag begära regeringens bemyndigande all tillkalla
särskilda sakkunniga för atl kartlägga den utbildning som bedrivs av förelagen.
Avsikten är också alt de sakkunniga skall ges i uppdrag atl utvärdera
befintliga former av arbetsmarknadsutbildning i förelag. Del skulle

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 90

i
del sammanhanget vara värdefullt atl fl utvärderat ocksä den föreslagna
arbetsmarknadsutbildningen vid varvsföretag.

KAMU
behandlar även lokaliseringsutbildningen, som är ell av de regionalpoliliska
medlen. Behovet av förändringar av formerna för det regionalpolitiska
uibildningsstödel bör prövas i annat sammanhang. 1 denna fråga har jag samrätt
med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

På
en punkt vill jag dock redan nu föreslå en ändring beträffande reglema för
ulbildningsslöd. KAMU föreslär - med instämmande av några remissinstanser, bl.
a. LO - att det s. k. schablonstödet i fortsättningen inte skall betraktas som
ett utbildningsstöd utan som ell renodlat introduktions- eller inkörningsstöd.
Redan när schablonslödet infördes uttalade dåvarande inrikesministern (prop.
1970:75 s. 219) atl stödformen skulle avse en mer allmän inträning av
personalen och inle göras beroende av om förelaget anordnar utbildning efler en
detaljerad plan. Eftersom vissa missuppfattningar föreligger beträffande
syftet med schablonslödet förordar jag att stödformen i fortsättningen benämns
inlroduktionsstöd och inle ulbildningsslöd. Gmnderna för introduktionsstödet
bör vara desamma som f n. gäller för schablonstödet.

KAMU
behandlar ocksä frägan om minskning av utbildningstiden vid
lokaliseringsutbildning i de fall då den anställde har genomgått arbetsmarknadsutbildning.
Vidare föreslär KAMU att del individuellt anpassade uibildningsstödel skall
kunna utgå även under kortare tid än sex månader. KAMU:s förslag pä dessa båda
punkter kan om det skulle visa sig lämpligt tillgodoses inom ramen för gällande
bestämmelser. Det ankommer pä regeringen och AMS att besluta i dessa frågor.

7.5
Bidragssystemet

7.5.1
Bidragens konstruktion

Vid
arbetsmarknadsutbildning utgår f n. bidrag enligl elt syslem som grundas pä
principen att eleverna skall fl täckning för sina levnadskostnader under
utbildningstiden. Bidraget utgör som jag förut har nämnt summan av ett s. k.
gmndbidrag och ett hyresbidrag som i regel motsvarar den faktiska
bostadskostnaden. 1 förekommande fall ulgär ocksä bamlillägg, traktamente och
särskilda bidrag. Bidraget reduceras på visst sätt med hänsyn till egna eller makes
inkomster. Grundbidrag, hyresbidrag och bamlillägg utgör sedan år 1974
skattepliktig inkomst. KAMU har föreslagit ett nytt bidragssystem som gmndas pä
inkomstbortfallsprincipen och anknyts till arbetslöshetsförsäkringen. Motivet
för kommitténs ställningstagande i denna del är att del nuvarande systemet inte
ger en ersättning som framstår som tillräckligt attraktiv i jämförelse med
ersättningen vid arbetslöshet eller inkomsten i beredskapsarbete.

s. 91 Kontrollera mot PDF

De
nu skattepliktiga bidragen bör enligt KAMU ersättas av antingen etl enhetligt
utbildningsbidrag eller etl bidrag som differentieras efter tidigare inkomst.
KAMU har förordat del senare allernalivel, dels därför atl del första
alternativet skulle medföra alltför stora kostnader och dels därför atl en
stimulans för utbildning för försäkrade arbetslösa måste anses särskilt
angelägen. KAMU föreslår således etl lill arbetslöshetsförsäkringen knutet
bidragssystem med en enhetlig dagpenning på normall 120 kr för alla arbetslöshetsförsäkrade
kursdeltagare. Samma överförsäkringsbeslämmelser föreslås gälla som i
arbetslöshetsförsäkringen, men en nedre gräns föreslås motsvarande 80 kr. per
dag. Utöver de nu nämnda beloppen föreslås kurs-dellagarna fl ell särskilt
stimulansbidrag om tio kr. om dagen. Högsta resp. lägsta bidragsbelopp skulle
alltså bli 130 resp. 90 kr. per dag, vilka belopp avses ulgå under fem dagar i
veckan. För dem som inle är arbetslöshetsförsäkrade föreslår KAMU att bidraget
bestäms lill ell belopp motsvarande vad som lägst kan ulgå till
arbetslöshetsförsäkrade inkl. stimulansbidraget, dvs. 90 kr. per dag.

Extra
stimulansbidrag utöver nämnda belopp föreslås ocksä utgå i mindre omfattning
vid särskilt angelägna ulbildningar enligl AMS' och SÖ:s bestämmande. Kommitién
föreslär ocksä som tidigare nämnts ell stimulansbidrag pä 20 kr. per dag vid
vissa ulbildningsval som inle följer de traditionella könsrollsmönstren.

För
personer under 20 år som beviljas arbetsmarknadsutbildning bör bidraget enligt
KAMU vara lägre än för vuxna. För den som har vårdnad om barn föresläs bidraget
dock utgå enligt reglerna för vuxna. För ungdomar utan barn föresläs ell bidrag
motsvarande summan av del kontanta arbetsmarknadsstödet, dvs. 35 kr., och ett
stimulansbidrag på tio kr. eller tillhopa 45 kr. per dag under fem dagar i
veckan.

Slutligen
har KAMU föreslagit att den som uppbär sjukpenning skall fl etl stimulansbidrag
vid utbildning om tio kr. per dag. Summan av sjukpenning och stimulansbidrag
föresläs inte fl överstiga vad som annars maximalt kan utgå i
utbildningsbidrag. För den som uppbär pension, livränta och liknande
ersättningar föreslås dagpenningen reduceras med ersättningsbeloppet och
stimulansbidraget utgå intill ell sammanlagt belopp av högst 130 kr.

Tillämpningen
av inkomslbortfallsprincipen bör enligl KAMU leda lill all bidragen inte som f.
n. reduceras med hänsyn lill makes inkomster.

KAMU:s
förslag till uppbyggnad av bidragssystemet och lill bidragsbelopp i olika fall
har tillstyrkts av det helt övervägande antalet remissinstanser. De
remissinstanser som har avvikande uppfattning förordar i stället antingen atl
nuvarande syslem bibehålls men med väsentligt höjda bidragsbelopp eller atl
bidragsbeloppen görs enhetliga. För egen del har jag blivit övertygad om att del
av KAMU föreslagna bidragssystemet har betydande fördelar framför del
nuvarande. Den största fördelen ligger i systemets anknytning

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 92

till
de ersättningar som utgår vid arbetslöshet, vare sig vederbörande är kassaförsäkrad
eller har rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Del föreslagna
stimulansbidraget innebär atl det framstår som ekonomiskt fördelaktigt för den
enskilde att utnyttja perioder av arbetslöshet lill alt förbättra sina möjligheter
på arbetsmarknaden genom utbildning. Ell enhetligt bidragsbelopp som KAMU har
diskuterat och flera remissinstanser har förordat skulle få samma effekt endasl
om del sattes sä högt atl del översteg den högsta ersättning som arbetslöshetsförsäkrade
har rätt till vid arbetslöshet. Elt sådant syslem skulle medföra myckel slora
kostnader för samhällel och kan därför enligl min mening inle komma i fråga.
Jag anser del också rimligt att den som har haft arbete och är medlem av
arbetslöshetskassa ges ett högre bidrag än övriga. Jag förordar alltså alt
bidraget vid arbetsmarknadsutbildning bestäms i huvudsak enligt de riktlinjer
som KAMU har dragit upp. Även de bidragsnivåer som kommittén föreslagit finner
jag väl avvägda.

Detla
ställningstagande från min sida innebär att jag också ansluter mig till
inkomstbortfallsprincipen som grund för bidragels bestämmande och därmed också
till KAMU:s förslag alt utbildningsbidraget inle skall reduceras i de fall då
make har inkomster över elt visst belopp. Ingen remissinstans har haft något
all invända mol detla förslag. Inte heller bör bidraget minskas med hänsyn till
inkomster som elev skaffar sig under utbildning genom arbete eller på annat
sätt utom då fråga är om sjukpenning, pension eller livränta. Jag återkommer
strax till denna senare fråga.

Svenska
kommunförbundet har framhållit all bidraget bör vara så stort att tillskott av
socialhjälp inte behöver förekomma i nämnvärd ulslräckning. Med anledning härav
vill jag framhålla all de föreslagna beloppen för en arbelslöshetsförsäkrad med
högsta kassaersäilning innebär ell månatligt bidrag av närmare 2 900 kr. och
för en icke kassaförsäkrad närmare 2 000 kr. Dessa belopp lorde jämte övriga
utgående sociala förmåner, t. ex. barnbidrag saml kommunala och statliga
bostadstillägg, ge tillfredsställande täckning av levnadskostnaderna i de
flesta fall.

KAMU
och flera remissinstanser, bl. a. AMS och LO, har framhållit vikten av all
bidraget anpassas till pris- och löneutvecklingen och
arbetslöshels-försäkringen. Jag vill dä påpeka att en viss anpassning lill
arbetslöshetsförsäkringen följer redan därav att det föreslagna systemet
innehåller en "överförsäkringsregel" motsvarande den som finns i
försäkringen. Skulle maximiersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet höjas är det emellertid en naturiig konsekvens
av utbildningsbidragets konstruktion att detla bidrag anpassas till en sådan
höjning. Det bör ankomma pä regeringen all företa denna anpassning. Beträffande
de olika delarna i det av KAMU föreslagna bidragssystemet vill jag framhålla
följande.

Del
högsta bidragsbeloppet, 120 kr. per dag jämte stimulansbidrag, bör utgå lill
den som är medlem av erkänd arbetslöshetskassa och har upparbetat

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 93

ersätlningsrätt
i denna. Jag utgår ifrån att kassamedlem som blir arbetslös i de allra flesta
fall skall finna det förenligt med sina intressen atl snarast efter det han
blivit arbetslös la upp en diskussion med arbetsförmedlingen om lämpligheten
och möjligheten av att genomgå arbelsmarknadsulbildning. Vid valet mellan all
uppbära kassaersäilning resp. all gå i utbildning torde del senare framstå som
betydligt attraktivare, dels därför alt ersättningen är högre och dels därför
all utbildningen ger vederbörande möjlighet att snabbare få nytt arbele. En
fördel med all välja utbildning är också all denna utgör s. k. överhoppningsbar
tid i både arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

KAMUis
förslag att bidraget exkl. stimulansbidraget inle flr översliga 91,7 96 av
tidigare inkomst och att lägsta bidrag för arbetslöshetsförsäkrade skall vara
80 kr. jämte stimulansbidrag har inle mött några invändningar från
remissinstanserna. Även jag ansluter mig lill förslagen, men jag förordar
dessutom alt de totala bidragen utöver sammanlagt 90 kr. om dagen inle i något
fall skall få överstiga vederbörandes tidigare inkomst.

I
fråga om bidraget till dem som inle är medlemmar av arbetslöshetskassa har KAMU
ansett sig böra frångå inkomslborlfallsprincipen eftersom denna inle skulle
kunna tillämpas konsekvent. För arbetslösa ulan rätt lill kassaersäilning
innebär utbildningen inget direkt inkomstbortfall, utom beträffande dem som är
berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd. Detla Slöd kan å andra sidan enligl
KAMU:s mening inte läggas till grund för bidragsberäkningen för denna grupp.
Det är nämligen avsett huvudsakligen för kortare perioder och kan inle anses ge
vuxna en rimlig försörjning under en utbildning. KAMU har i stället föreslagit
all utbildningsbidraget i dessa fall skall sällas lill ell belopp motsvarande
vad som lägst kan utgå lill försäkrade, dvs. 90 kr. per dag. För egen del
finner jag det föreslagna beloppet väl avvägt. Som jag förut framhållit bör
bidraget inle sältas högre för oförsäkrade än för försäkrade. Å andra sidan
bör det med hänsyn lill levnadskostnaderna inte heller sättas lägre än 90 kr.

Jag
tillstyrker ocksä KAMU:s förslag i fråga om utbildningsbidrag lill person under
20 är som enligl de dispensregler jag tidigare har behandlat flr genomgå
arbetsmarknadsutbildning. Bidraget bör alltså i flertalet fall ulgå med 45 kr.
om dagen, vilket motsvarar del kontanta arbetsmarknadsstödet jämte tio kr. om
dagen som stimulans. Detla belopp bör gälla både för dem som redan enligt
nuvarande regler kan få utbildningsbidrag och för sådana ungdomar som i övrigt
är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd. Undantag bör som KAMU föreslår
göras för ungdomar som har vårdnaden om barn. De bör få bidrag med samma belopp
som vuxna i motsvarande situation. 1 enlighet med vad AMS, LO och samorganlsationen
har anfört i sina yttranden förordar jag vidare all undanlag ocksä görs från
huvudregeln när det gäller ungdomar som är medlemmar och har upparbetat ersätlningsrätl
i arbetslöshetskassa. Även dessa ungdomar bör i bidrags-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:45 94

hänseende
jämställas med vuxna.

Jag
kan inte tillstyrka KAMU:s förslag om alt AMS och SÖ skall bemyndigas all
bevilja extra stimulansbidrag vid särskilt angelägna ulbildningar eller i särskilda
konjunkturiägen.

KAMU
har lämnat förslag i fråga om utbildningsbidrag lill dem som under
arbetsmarknadsutbildning uppbär sjukpenning eller pension, livränta m. m. Jag
anser del motiverat atl de som har hel pension (förtidspension, sjukpension
eller ålderspension) och de som är konlinueriigt sjukskrivna beviljas enbart elt
stimulansbidrag av tio kr. om dagen. De som uppbär mindre än hel pension och de
som uppbär livränta m. m. bör däremot som KAMU föreslår kunna få både
dagpenning, som minskas med ersättningsbeloppet, och stimulansbidrag.
Stimulansbidrag med tio kr. bör således utgå i samtliga fall ulan begränsning.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om all handikappade som genomgår arbetsprövning
och arbelsträning flr s. k. eleversältning enligl samma grunder som gäller för
utbildningsbidrag. Ersättningen utbetalas av verksamhetens huvudman, som flr
statsbidrag av arbetsmarknadsverket. Överensstämmelsen i de ekonomiska
villkoren vid olika arbelsvärdande åtgärder bör enligt min mening bibehållas,
så all arbetsförmedlingen skall kunna rekommendera den i varje enskilt fall
lämpligaste åtgärden utan hänsyn till bidragsfrågan.

Vid
sin behandling av bidragssystemet har KAMU slutligen tagit upp vissa frågor
rörande traktamenten och särskilda ersättningar under arbetsmarknadsutbildning.
KAMU:s förslag i dessa hänseenden är av sådan art all de inte torde behöva
underställas riksdagens prövning. Jag anhåller all fl återkomma lill dessa
frågor i annat sammanhang.

Jag
övergår nu lill frågan om bidragssystemels administration.

7.5.2
Administration av bidragsgivningen

KAMU
har inle närmare behandlat frågan om bidragsgivningens administration, dvs.
formerna för beslut om samt beräkning och utbetalning av bidrag. Prövningen av
en ansökan om arbetsmarknadsutbildning görs nu av länsarbetsnämnden eller i
dess ställe av chefen för distriklskontor eller i vissa fall av chefen för
lokalkontor. Länsarbetsnämnden ombesörjer beräkningen av bidraget, varefter
det betalas ut via arbetsmarknadsverkels dalaanläggning.

Någon
ändring av gällande ordning för prövning av frågan om en person skall fl
genomgå arbelsmarknadsulbildning bör inle ske. Denna prövning bör liksom hillills
ankomma på arbetsmarknadsverket. När del gäller beräkningen och utbetalningen
av bidraget till den enskilde vill jag först erinra om alt chefen för
utbildningsdepartementet tidigare i dag har förordat alt det särskilda vuxenstudieslödel
skall beräknas och utbetalas av de allmänna

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 95

försäkringskassorna.
Som motiv härför har framhållits atl försäkringskassorna genom sin nuvarande
verksamhet har tillgäng till de erforderiiga uppgifterna fördel slaget av
beräkningar. De har dessutom väl inarbetade rutiner för beräkning av preliminär
skatt och utfärdande av inkomstuppgifler. De har slutligen god geografisk
spridning med minst ell kontor i varje kommun. Den konstruktion för beräkning
av bidraget vid arbetsmarknadsutbildning som jag i del föregående har förordat
gör all flera av de skäl som talar för att vuxenstudieslödel beräknas av
försäkringskassorna enligl min mening kan åberopas för att kassorna också flr
biträda med beräkning och utbetalning av bidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Vissa rationaliseringsvinster skulle ocksä uppnås genom all sammanföra
beräknings- och kassamliner av i stort sett samma slag lill etl och samma
ställe. Jag vill erinra om all utbetalningen av kontant slöd vid arbetslöshet
ombesörjs av försäkringskassorna. Efter samråd med chefen för
socialdepartementet förordar jag därför atl beräkningen och utbetalningen av
bidrag vid arbetsmarknadsutbildning anförtros försäkringskassorna. Del bör
ankomma pä regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer atl utfärda
närmare föreskrifter om handläggningsordningen. Vad jag nu har förordat medför ocksä
vissa förändringar i fråga om besvärsordningen. Besvär över beslut i enskilda
fall om arbetsmarknadsutbildning bör liksom hittills föras hos arbetsmarknadsstyrelsen
och regeringen, medan besvär över beräkning och utbetalning av bidrag bör
handläggas av riksförsäkringsverket och försäkringsdomslolen.

7.6
Övriga frågor

7.6.1
Organisatoriska frågor

KAMU
anser alt den nuvarande fördelningen av ansvarel för arbetsmarknadsutbildningen
på central nivå mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna bör bibehållas. 1
det sammanhanget behandlar KAMU också frågan om forsknings- och
utvecklingsarbete kring arbetsmarknadsutbildningen och dess resultat. KAMU
menar atl hillills alltför begränsade resurser har satsals pä forskning om
arbetsmarknadsutbildningen och atl kraven pä ett utvecklingsarbete inom denna
utbildning i fortsättningen kommer atl öka. Tyngdpunkten i forskningen bör
enligt KAMU ligga vid tillämpad forskning, undersökningar och uppföljningar
vars resultal snabbi kan omsättas i praktiska åtgärder inom verksamheten. KAMU
föreslär all en fast basorganisation inrättas för sådant forsknings- och
utvecklingsarbete och knyts lill SÖ, som liksom hittills bör ha ansvaret för
sådant arbete. Samarbelsdelegationen mellan AMS och SÖ, SAMS i vilken
arbetsmarknadens parter är representerade, bör emellertid ha ell avgörande
inflytande pä verksamheten. Ut-giftema för forsknings- och utvecklingsarbete
bör enligl KAMU belasta anslaget till arbetsmarknadsutbildning.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 96

Flera
remissinstanser har i sina yttranden understrukit vikten av all forskningen
kring och uppföljningen av resultaten av arbetsmarknadsutbildningen
intensifieras. Några av dem tillslyrker också förslagel om inrättande av en
fast basorganisalion. SÖ anser emellertid all förslaget närmare bör övervägas
inom SÖ i samråd med SAMS och EFA och hävdar att organisationen av forskningen
kring arbetsmarknadsutbildningen bör inordnas i en vidare ram.

För
egen del kan jag hell instämma i vad KAMU och remissinstanserna har ullalat om
behovet av vidgad forskning på delta område. Del är närmast självklart atl en
så omfattande och för många människor betydelsefull verksamhet som
arbetsmarknadsutbildningen fortlöpande studeras från olika utgångspunkter. En
sådan verksamhet bedrivs ocksä sedan läng lid tillbaka både i myndigheters regi
och genom särskilda forskningsinsatser. Jag vill här erinra om del särskilda
forskningsprojekt som bedrivs med expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA) som huvudman och som delvis har redovisats i
betänkandet (SOU 1974:29) All utvärdera arbetsmarknadspolitik. Däremot har jag inle
blivit övertygad om nödvändigheten eller lämpligheten av all för ändamålet
inrätta en sådan fast basorganisation som KAMU föreslår. En utveckling av den
redan pågående forsknings- och uppföljningsverksamhelen på det sätt som
framstår som angeläget bör sålunda enligt min mening mycket väl kunna ske inom
den redan etablerade organisatoriska ramen. Jag vill i del sammanhanget erinra
om vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet anförde vid sin anmälan av EFA:s
nyssnämnda betänkande i årets budgetproposition. Det var enligt hans mening naturiigt
atl AMS - och delta bör enligt min mening ocksä gälla SÖ - inom ramen för de
anslag som ställs lill förfogande för skilda arbetsmarknadspolitiska program
fortlöpande följer användningen av olika arbetsmarknadspoliliska medel inte
enbart genom statistisk registrering av verksamhetens omfattning och inriktning
ulan ocksä genom en analys av denna statistik för all klariägga om och i vad
män åsyftade effekter har uppnåtts. 1 den män utveckling och introduktion av
uppföljnings- och utvärderingsmetoder ställde krav på särskild forsknings- och
utredningsverksamhet utöver vad som kan ses som ett normalt inslag i
myndighetens verksamhet var denna enligl departementschefen självfallet
oförhindrad all ansöka om medel härför från departementets särskilda
forskningsanslag. Han framhöll slutligen atl EFA med den sammansättning gruppen
har enligt hans mening var etl lämpligt organ för att upprätthålla kontakten
mellan forskningen och de administrativa instanserna.

KAMU
har beträffande administrationen av arbetsmarknadsutbildningen pä länsnivå bl.
a. föreslagit att det skall inrättas särskilda partsammansatta
beredningsgrupper för ramplaneringen. De remissinstanser som har uttalat sig i
denna fråga har tillstyrkt förslaget, i vissa fall med tilläggsförslag i fråga
om vilka inslanser som skall vara företrädda i beredningsgrupperna.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Ansvaret
för ramplaneringen pä länsnivå åvilar länsarbetsnämnderna. Särskilda kursslyrelser
finns inrättade med representanter för länsarbetsnämnder, länsskolnämnder samt
SAF, LO och TCO. Där ingår också en särskild sakkunnig i yrkesulbildningsfrägor.
Dessa kursstyrelser har bl. a. lill uppgift alt fortlöpande bedöma hur de
tillgängliga utbildningsresurserna bäst skall utnyttjas. Utöver kursstyrelserna
finns regionala kursnämnder, som kurs-styrelserna tillsätter för olika
branscher, och i vissa fall lokala kursnämnder. Kursnämnd beslår som regel av
tre ledamöter representerande arbetstagarna, arbetsgivarna resp. kursslyrelsen.
De har till uppgift all följa uppläggningen av utbildningen inom ett yrke eller
en yrkesgrupp och att komma med förslag i fråga om förändringar i utbildningen.

Äv
den korta beskrivning jag nu har lämnat framgår att flera organ verkar pä
länsnivå för alt bereda och övervaka frågor som har samband med arbetsmarknadsutbildningen.
I samtliga befintliga organ är arbetsmarknadens parter representerade.
Inrättandet av ytteriigare beredningsorgan skulle enligl min mening innebära
risker för en överorganisation med åtföljande oklarheter om arbets- och
ansvarsfördelning. Svaren pä den enkät som KAMU har riktat lill ledamöterna i
de försöksvis inrättade beredningsgrupperna styrker mig i denna uppfattning.
Jag kan alltså inte tillstyrka K AMU:s förslag om inrättandet av särskilda
beredningsgrupper för ramplanering. Ansvarel för denna planering ligger hos
länsarbetsnämnden som har den bästa överblicken över behov och resurser. Om
länsarbetsnämnden finner anledning att samräda med arbetsmarknadens parter
utöver vad som kan uppnås inom länsarbetsnämnden genom kontakter med
kursstyrelser och kursnämnder bör detta ske genom informella sammankomster och
konsultationer.

KAMU
har vidare föreslagit all antalet ledamöter i kursnämnderna skall ulökas frän
tre lill sju, vilka skall representera länsarbetsnämnden, SÖ, arbetsgivarna
(2), arbetstagarna (2) samt kursdeltagarna. Dessutom föreslås alt till
kursnämnderna skall kunna knytas särskilda branschkunniga konsulenter. Jag
delar KAMU:s uppfattning om betydelsen av den verksamhet som bedrivs inom
kursnämnderna. Jag anser således liksom KAMU och de remissinstanser som har
yttrat sig i frägan alt förutsättningarna för kursnämndernas arbete bör
förbättras. Jag finner del också angeläget alt parternas inflytande förstärks
och att en representant för eleverna bereds lilirälle att delta i nämndens arbele.
Jag tillstyrker därför förslaget om en ökning av antalet ledamöter frän tre
till sju. Däremot kan jag inle ansluta mig till förslagel om anställning av
särskilda branschkonsulenler för kursnämndernas behov. Jag utgår ifrån att den
för nämnderna erforderiiga sakkunskapen skall kunna bli tillgodosedd i och med
att parterna på arbetsmarknaden i fortsättningen flr lämna förslag till vardera
två representanter i nämnderna.

Jag
kan inte heller tillstyrka K AMU:s förslag om atl arvoden lill ledamöter i kursslyrelser
och kursnämnder skall utgå i vidare män än vad som nu är fallet. Arvode ulgär f
n. till sådan ledamot av kursslyrelse och särskild kursnämnd som ej är
tjänsteman i arbetsmarknadsverket.

7 Riksdagen 1975 1 saml. Nr 45

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 98

KAMU
har vid sin behandling av de organisatoriska frågorna också lagit upp formerna
för elevernas inflytande på verksamheten vid AMU-center. KAMU anser del
väsentligt att de av SÖ beslutade samarbelsnämnderna vid dessa center snarast
inrättas. Vidare anser KAMU all det skall föreskrivas atl kursstyrelserna skall
ha ansvaret för atl elevråd inrättas vid varje AMU-center. Samhällel bör vidare
söka fl lill stånd elt representativt forum på riksnivå för dem som deltar i arbelsmarknadsulbildning,
vad KAMU kallar en "AMU-riksdag".

Jag delar hell den
uppfattning hos KAMU som ligger bakom de sålunda framlagda förslagen. Eleverna
i arbelsmarknadsulbildning bör liksom andra grupper i samhällel ha räll och
möjlighet atl framföra sina synpunkter i sedvanliga demokratiska former. Elt
uttryck för denna min inställning är del förslag jag nyss har tillstyrkt om räll
för eleverna att utse ledamot av kursnämnd. Jag tror emellertid alt elevråd och
formerna för elevsamverkan pä riksnivå måste växa fram naturligt genom
elevernas egna initiativ. Självklart bör myndigheterna stödja eleverna i deras
strävan atl åsladkomma sädana former för elevsamverkan. Jag förutsätter all den
arbetsgrupp som SÖ enligl remissyttrandet har tillsatt med syfte all finna
vägar för all främja sådan elevsamverkan arbetar med den målsättning jag nu har
angett.

KAMU
har slutligen i detla sammanhang aktualiserat behovet av vissa personalförslärkningar
vid länsarbetsnämnderna och SÖ. 1 1975 års budgetproposition (bil. 10 s. 142) framhöll
föredraganden med anledning av SÖ:s i sin anslagsframställning framförda
förslag om personalförstärkning vid byrå V 3 vid SÖ att behovet av personalförslärkning
vid denna byrå borde övervägas i samband med beredningen av KAMU:s förslag. Efler
samråd med slalsrädel Hjelm-Wallén har jag räknat med atl SÖ behöver tillföras
två tjänster för handläggande personal med anledning av det merarbete som de
förslag jag fört fram i del föregående medför för ämbetsverket. Jag kommer atl
föreslå regeringen all bevilja medel för här nämnd personalförslärkning i form
av överskridande budgetåret 1975/76 av det under åttonde huvudtiteln upptagna
anslaget lill skolöverstyrelsen.

7.6.2
Informationsfrågor

Under
denna rubrik lar KAMU i första hand upp frägan om information lill deltagare i
arbetsmarknadsutbildning. KAMU understryker därvid betydelsen både för
individen och samhällel av alt denna information, särskilt studie- och
yrkesorienteringen, blir så grundlig all riskerna för felaktiga sludieval och
därmed onödiga kostnader begränsas. Studie- och yrkesvalsinformationen flr enligl
KAMU inle anses avslutad i och med all utbildningen påbörjas utan måste
fortsätta under denna sä all felval kan upptäckas så lidigl som möjligt. I
delta sammanhang pekar KAMU på att införandet av ALU-kurserna och en ökad
användning av anlagsprov under senare tid

s. 99 Kontrollera mot PDF

har
inneburit en förstärkning av studie- och yrkesorienteringen. ALU-kurserna
anses utgöra ett värdefullt men dyrbart instrument för detta ändamål och bör
därför kompletteras med utbyggda möjligheter lill information vid
arbetsförmedlingarna. Remissinstanserna har inle haft några invändningar mot KAMU:s
här redovisade uppfattning. AMS och SIV påpekar all särskilda informationsinsatser
behövs för invandrare.

För
egen del ansluter jag mig till den bedömning som KAMU gör om behovet av en god
studie- och yrkesorientering både före och efter utbildningen. Det är viktigt atl
en effektiv information kan ges redan på arbetsförmedlingen. 1 många fall är
dock den form av praktisk yrkesorientering i kombination med information som
ges i de s. k. ALU-kurserna överiägsen en aldrig så ingående studie- och
yrkesorientering vid förmedlingen.

Jag
ulgår ifrån att SÖ och AMS i samråd överväger vilka ålgärder som kan behövas
för att tillgodose det påtalade behovet av särskilda informationsinsatser för invandare
som kan komma ifråga för arbetsmarknadsutbildning. Jag vill också erinra om
att särskilda sakkunniga har tillkallats för all utreda den yrkesinriktade
rehabiliteringen. 1 de sakkunnigas uppdrag ingår bl. a. atl pröva frägan om
dimensionering och inriktning av den ar-betspsykologiska utredningsverksamhet
som bedrivs inom arbetsmarknadspolitikens ram.

KAMU
tar vidare upp frågan om information lill allmänheten om möjligheterna till
arbetsmarknadsutbildning och betonar nödvändigheten av atl denna information
samordnas med information om annan vuxenutbildning. Jag vill i anledning härav
erinra om vad utbildningsministern har anfört tidigare idag vid sin anmälan av
förslaget om vidgad vuxenutbildning. Informationen om möjligheterna lill
vuxenutbildning skall i huvudsak bedrivas på arbetsplatserna genom de fackliga
organisationernas försorg. Det förutsattes alt delta sker genom särskilda
studieorganisatörer som därvid skall kunna lämna upplysningar om olika former
av vuxenutbildning, bl. a. arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsministern har
också förordat alt särskilda medel ställs till förfogande för utbildning av
dessa studieorganisatörer. Jag vill vidare anmäla atl jag har för avsikt all
låta utarbeta en sammanfallande informationsbroschyr om innebörden av de nya
reglerna för arbelsmarknadsulbildningen. Denna broschyr, som jag räknar med
skall föreligga i tryck kortast möjliga tid efter del all riksdagen har faltal
beslut i ämnet, kommer också att innehålla kortfattade redogörelser för övriga
möjligheter lill vuxenutbildning. Även AMS och SÖ måsle självfallet i olika
former bedriva upplysningsverksamhet om möjligheterna lill och villkoren för
arbetsmarknadsutbildning. Det torde fl ankomma på regeringen all med
utnyttjande av anslaget lill arbetsmarknadsutbildning fä bestämma de ekonomiska
ramarna för och inriktningen av denna informationsverksamhet.

Den
av KAMU väckta frägan om alt ge arbetsgivare information om

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 100

innebörden
av en viss arbelsmarknadsulbildning genom någon form av intyg eller pä annat säll
lorde vara av den natur all den i första hand bör prövas av AMS och SÖ i
samråd.

7.6.3
Kursdeltagarnas sociala situation

Under
denna rubrik lar KAMU upp åtskilliga frågor som rör kursdeltagarnas situation
vid utbildningscentra och vid arbetsmarknadsutbildning i övrigi. Jag kan
ansluta mig lill KAMU:s grundläggande syn beträffande vikten av atl eleverna flr
slöd inle bara med sludierädgivning och arbetsförmedling utan också i andra
hänseenden. Flertalet av de förslag som KAMU framlägger om detta är emellertid
av sådan art alt de kan prövas av regeringen eller vederbörande myndigheter. Del
gäller bl. a. frågor om olika kurativa åtgärder, hälsovård m. m. och
barntillsyn under arbetsmarknadsutbildning.

KAMU
har föreslagit alt den pågående försöksverksamheten med barntillsyn inom arbelsmarknadsulbildningen
skall successivt utvidgas allteftersom behov uppstår Den verksamhet som nu
bedrivs har tillkommit för atl elev som beviljas arbetsmarknadsutbildning
utanför hemortskommunen inle skall tvingas avstå från denna därför atl barnlillsynsfrågan
inle kan lösas på etl tillfredsställande säll. Del bör ankomma pä regeringen
all besluta om de justeringar av bestämmelserna som kan visa sig motiverade.

KAMU
har också föreslagit all utbildningsbidrag skall jämställas med inkomst av
förvärvsarbete inom sjukförsäkringen. Motsvarande gäller redan nu beträffande
beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP. Förslagel syftar lill att
även den som inte haft sjukpenninggrundande inkomst före utbildningen skall fl elt
försäkringsskydd mol sjukdom som inträffar under utbildning. Detta skulle
emellertid ocksä kunna uppnås genom all kursdeltagarna vid sjukdom får behålla
utbildningsbidraget, i likhel med vad som gäller inom del ordinarie
studiestödet. KAMU har vidare ansett det otillfredsställande att kursdeltagare inle
kan uppbära sjukpenning för all vårda sjukt barn.

1
dag har kursdeltagarna räll lill ledighet under i regel högst 25 - och i vissa
fall 35 - dagar under etl är för sjukdom med bibehållande av utbildningsbidraget.
Jag är inte beredd förorda annan ändring i denna bestämmelse än all den
kompletteras med en räll lill ledighet med bibehållet utbildningsbidrag under
sammanlagt högst 10 dagar under en tolvmåna-dersperiod för värd av sjukt barn.
Detta motsvarar den bestämmelse som gäller inom sjukförsäkringen om rätt till
sjukpenning för angivet ändamål.

Frågan
om räll lill semester för deltagare i arbetsmarknadsutbildning prövas r n. av
1974 års semeslerkommillé, som beräknas framlägga sina förslag under loppet av
år 1975. Jag är därför inle beredd alt nu ta ställning lill denna fråga. Jag
vill erinra om atl den nuvarande rätten lill viss ledighet

s. 101 Kontrollera mot PDF

för
enskild angelägenhet i praktiken har en omfattning som i de flesla fall är
jämförbar med rätt lill semester vid förvärvsarbete.

7.7
Anslagsberäkning

Vid
anmälan av mina förslag i årets budgetproposition beräknade jag medelsbehovet
för arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1975/76 till I 086,7 milj. kr
Beräkningen avsåg utgifter för verksamheten enligl nu gällande bestämmelser.

De
nya riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen som jag nyss har redogjort för
bör träda i kraft den 1 januari 1976. Jag beräknar helårseffeklen av reformen
till 690 milj. kr. Av beloppet avser ca 520 milj. kr. utbildningsbidrag, varav
ca 180 milj. kr. faller pä den ökning av antalet kursdeltagare som kan väntas
uppkomma till följd av de olika förslagen. Jag räknar med att deltagarna i
arbetsmarknadsutbildning om förslagen genomförs kommer alt vara i genomsnitt
ca 7 000 fler än vad som annars kan väntas bli fallet. Detla motsvarar 15
000-20 000 personer i utbildning under ell hell år.

För
att läcka arbetsmarknadsutbildningens ökade kostnader anser jag all en särskild
arbetsgivaravgift bör införas fr. o. m. den 1 januari 1976. Jag vill i det
sammanhanget erinra om vad chefen för finansdepartementet har anfört härom i prop.
1975:1 (Bil. I s. 22). Avgiflsunderiaget för arbetsgivaravgiften bör vara
samma som inom den allmänna sjukförsäkringen. Medlen från avgiften bör
tillföras en särskild fond - arbetsmarknadsutbildningsfonden.
Arbetsmarknadsutbildningsfonden bör utformas enligl i huvudsak samma principer
som gäller för sjukförsäkringsfonden inom den allmänna försäkringen och arbetslöshelsfonden.
Över fonden, som bör redovisas över inkomstskattelileln, skall utgifterna för
arbetsmarknadsutbildningen bestridas. Fonden skall finansieras dels av
arbetsgivaravgifter, dels av bidrag över statsbudgeten. Som framgår av
beräkningarna tidigare kommer den lolala kostnaden år 1976 för de föreslagna
reformerna att uppgå till ca 690 milj. kr. Förslag till lag om
arbetsgivaravgift lill arbetsmarknadsutbildningen läggs nu fram. Motiv lill
lagen redovisas i det följande (8.2).

För
de nuvarande utbildningsbidragen i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten
och bamlillägg, gäller att skatteintäkterna tillgodoförs staten. Chefen för
finansdepartementet kommer inom kort att föreslå att samma princip skall gälla
för dagpenning och stimulansbidrag i del nya bidrags-syslem som föreslås i
denna proposition. Vid beskattning av de reformerade utbildningsbidragen stiger
skatteinkomsterna för staten med drygt 160 milj. kr. Denna ökning har sin grund
i dels alt utbildningsbidragen höjs, del att antalet elever i utbildning stiger
till följd av reformen. Ell motsvarande belopp bör enligl min mening tillgodoföras
arbelsmarknadsulbildningen i form av statliga budgetmedel. Härigenom kan
uttaget av arbetsgivaravgift reduceras. För atl finansiera reformkoslnaderna
sedan dessa minskats med

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 102

ökningen
av statens skatteinkomster - 530 milj. kr. per helt år - krävs att
arbetsgivaravgiften las ul med 0,4 % från den 1 januari 1976.

Mot
bakgrund av vad jag här anfört är del lämpligl alt den nuvarande anslagsposten
Arbetsmarknadsutbildning under anslaget Arbetsmarknads-service förs upp som ell
särskilt obetecknat anslag benämnt Bidrag till arbetsmarknadsutbildning.
Anslaget för budgetåret 1975/76 bör beräknas till 1 150 milj. kr., dvs. drygt
60 milj. kr. mer än som redovisades i 1975 års budgetproposition. Denna anslagsökning
svarar mol de ökade skatteinbetalningar till slalen under första halvåret
1976, vilka följer av de föreslagna reformerna. Jag förutsätter atl utskottet
lägger fram erforderiiga förslag med anledning av vad jag nu förordat.

Jag
har för avsikt att vid anslagsberäkningen i 1976 års budgetproposition
återkomma till frågan om del medelsbehov som svarar mot de resterande
skatteinbetalningarna är 1976, vilka kan beräknas till 100 milj. kr.

Bland
de förvaltningskostnader som nu redovisas under anslaget Arbelsmarknadsservice
ingår vissa kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. Övergångsvis bör under
budgetåret 1975/76 dessa kostnader bestridas frän detta anslag. 1 1976 års
budgetproposition har jag för avsikt att föreslå att de förvaltningskostnader
som nu hänför sig till arbelsmarknadsulbildningen läcks med medel från del nya
anslaget Bidrag lill arbelsmarknadsulbildningen.

8
Vissa lagfrågor

8.1
Beskattning av utbildningsbidrag m. m.

Enligt
beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:49, SkU 1973:30, rskr 1973:199)
beskallas utbildningsbidrag såvitt gäller grundbidrag, hyresbidrag på hemorten
och bamlillägg. Bestämmelserna härom återfinns i punkt 12 av anvisningarna lill
32 § kommunalskaltelagen (1928:370). Enligl 37 § 1 mom. 3 c taxeringslagen
(1956:623) är AMS skyldig atl lämna kontrolluppgift beträffande den som
åtnjutit utbildningsbidrag i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och bamlillägg,
om utgivet belopp uppgår lill sammanlagt minst 100 kr. för hela året. 1 fråga
om avdrag för preliminär A-skatt gäller enligt 3 § 2 mom. 1 och 39 § 3 mom.
uppbördslagen beträffande utbildningsbidrag vad regeringen särskilt mä
föreskriva. Skatleinläkterna på utbildningsbidragen skall enligl 2 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt tillgodoföras staten. Att utbildningsbidrag i form av
grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och bamlillägg skall medtas vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
framgår av 11 kap. 2 § första stycket O samma lag.

KäMU:s förslag
innebär alt grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg ersätts med
dagpenning och stimulansbidrag. Kommittén föreslär

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 103

till
följd därav att utbildningsbidrag i form av dagpenning och stimulansbidrag
beskattas samt att dessa ersättningar tas med vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst. Dessutom föreslår KAMU atl dagpenning och stimulansbidrag skall
jämställas med inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst. Kommittén har i betänkandet lagt fram förslag om erforderiiga
ändringar i punkt 12 av anvisningarna till kommunalskaltelagen, 37 § 1 mom. 3
c taxeringslagen saml i 3 kap. 2§ och 11 kap. 2§ lagen om allmän försäkring.

Av
remissinstanserna har endast RSV behandlat förslagen om ändringar i kommunalskaltelagen
och taxeringslagen saml därvid förordat vissa mindre tillägg som berör
skaltefriheten för traktamenten och särskilda ersättningar. 1 övrigt har några
erinringar mot förslagen inte framställts.

Genomförs
de förslag som jag har förordat i fråga om utformningen av utbildningsbidraget,
bör självfallet vidtas de följdändringar i kommunalskaltelagen och
taxeringslagen saml lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighels utdebitering av skall som behövs. Chefen för finansdepartementet
avser alt inom kort föreslå all proposition läggs fram för riksdagen om
beskattning av utbildningsbidrag i form av dagpenning och stimulansbidrag.
Förslag lill erforderiiga ändringar i nyssnämnda lagar kommer därvid all
läggas fram.

KAMU:s
förslag i fråga om ändringar i lagen om allmän försäkring bör såvitt gäller
frågan i vad mån utbildningsbidrag skall betraktas som sjukpenninggrundande
inkomst inle las upp i detla sammanhang. Vad gäller förslaget all dagpenning
och stimulansbidrag skall betraktas som inkomst av anställning vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst har jag samrått med chefen för socialdepartementet.
Självfallet bör dagpenning och stimulansbidrag som enligt vad jag har förordat
nu ersätter gmndbidrag, hyresbidrag på hemorten och bamlillägg vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst likställas med inkomst av anställning. För atl underiätta
en lag-teknisk Samordning av erforderiiga ändringar i lagen om allmän
försäkring med anledning av förslagel i fråga om utbildningsbidrag och de
förslag som har lagts fram av bl. a. chefen för utbildningsdepartementet i
fråga om statligt slöd till vuxenutbildning, bör något förslag lill ändring av
11 kap. 2 S inle läggas fram nu. Chefen för socialdepartementet kommer i
stället all vid senare tidpunkt föreslå all berörda lagändringar tas upp i
annan proposition lill riksdagen i är.

8.2
Förslaget tUl lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

1§

Enligl
denna paragraf skall för varje är eriäggas arbetsgivaravgift lill staten för
finansiering av arbetsmarknadsutbildningen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.1975:45 104

2§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om avgiftsunderiagel och avgiftens storlek. Avgiflsunderiaget
har bestämts så, att det stämmer överens med underiagei för
socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkring. Det innebär bl. a. alt hänsyn
vid avgiftsberäkningen inle tas lill arbetstagare lön eller annan
avgiftsgrundande ersättning i vad den överstiger 7 1/2 gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring. Som jag närmare
har redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.7) blir ell avgiftsuttag
på 0,4 % av avgiftsunderiagel för sjukförsäkringen nödvändigt.
Arbetsgivaravgiften sätts därför till detla procenttal.

3 §

Genom
denna paragraf bestäms kretsen avgifisskyldiga på sådant säll alt
överensstämmelse nås med vad som gäller för sjukförsäkringen.

4 §

Genom
denna paragraf blir lagen (1959:552; omtryckt 1974:938) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. tillämplig på
arbetsgivaravgiften till arbelsmarknadsulbildningen.

Enligl
denna paragraf skall avgifternas föras lill en fond, benämnd ar-belsmarknadsulbildningsfonden,
som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

9 Lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om arbetsgivaravgift lill arbelsmarkands-utbildningen.

10 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl

1. antaga de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen
som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de föreslagna nya grunderna för
utbildningsbidrag till kursdeltagare och stöd lill företag som anordnar
utbildning av anställda,

3. bemyndiga regeringen att vid behov med hänsyn lill
arbetsmarknadsläget göra undantag från 20-årsgränsen för utbildningsbidrag,

4. bemyndiga regeringen atl fastställa ram för stöd lill
företag som anordnar utbildning av anslällda vid risk för permiltering eller
uppsägning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.
antaga förslaget lill lag om arbetsgivaravgift lill arbelsmarknadsulbildningen.

11
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 106

Innehåll

Sid.

Propositionen
.................................................. I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Förslag
till Lag om arbetsgivaravgift lill arbelsmarknadsulbildningen 4

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27 5

1 Inledning ..................................................... ...... 5

2 Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål 8

2.1 Nuvarande förhållanden.............................. ...... 8

2.2 KAMU ................................................... .... 10

2.2.1 Del framlida behovet av arbetsmarknadsutbildning 10

2.2.2 Principiell avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens
uppgifter 11

Arbetsmarknadspoliliska
mål ............... .... 11

Fördelningspolitiska
mäl .................... .... 12

Utbildningspoliliska
mäl ........................ .... 12

Avgränsningsfrågor
.......................... 13

Återkommande
utbildning..................... 14

2.3 Remissyttranden
..................................... 15

3 Villkor
för den enskildes rätt till arbetsmarknadsutbildning .. 17

3.1 Nuvarande förhållanden ............................. .... 17

3.2 KAMU:s överväganden och förslag ............. .... 18

3.2.1 Bristyrkesutbildning............................. .... 18

3.2.2 Utbildning av låginkomsttagare ........... .... 19

3.2.3 Risk för arbetslöshet .......................... .... 20

3.2.4 20-ärsgränsen ................................ .... 21

3.3 Reservation ............................................. 22

3.4 Remissyttranden .................................... 23

4 Utbildningens
innehåll och kursformer ............... 26

4.1 Nuvarande förhållanden.............................. .... 27

4.2 Förslag till viss utbildning av anslällda inom
varvsindustrin 28

Remissyttranden
............................... 31

4.3 KAMU:s
överväganden och förslag ............. 32

4.3.1 Utbildningamas
inriktning och uppbyggnad 32

Förberedande
utbildning .................... ... 33

Yrkesutbildning
............................... 34

Längre
utbildningar............................. ... 34

4.3.2 Kursanordnare
35

Arbetsmarknadsutbildning
i företag........ ... 36

Avgränsningen
mot företagsintern utbildning 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.3.3
Arbetsmarknadsutbildning för några grupper med spe

ciella problem på arbetsmarknaden ...... .... 39

Kvinnorna
....................................... .... 39

De
handikappade ............................... .... 40

Invandrarna
..................................... 41

4.4 Reservation ............................................. 42

4.5 Remissyttranden .................................... 43

5 Utbildningsbidrag ........................................... 51

5.1 Nuvarande förhållanden ............................. 51

5.2 KAMU:s Överväganden och förslag ............ 51

5.3 Remissyttranden .................................... 54

6 Övriga frågor .............................................. 57

6.1 KAMU:s
Överväganden och förslag ............ 57

6.1.1 Organisatoriska
frågor 57

FoU
.............................................. 58

6.1.2 Informationsfrågor ............................ 59

6.1.3 Kursdeltagarnas sociala situation ........ 60

6.1.4 Kostnadsberäkningar och finansiering ..... 62

6.2 Remissyttranden
.................................... 63

7 Föredraganden ............................................ 69

7.1 Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mäl 69

7.2 Villkor för rätt till arbelsmarknadsulbildning ..... 71

7.2.1 Allmänt ......................................... 71

7.2.2 Risk för arbetslöshet .......................... 72

7.2.3 Brislyrkesulbildning ............................. .... 72

7.2.4 20-ärsgränsen ................................ .... 74

7.3 Utbildningens
innehåll och kursformer ......... 77

7.3.1 Allmänt ........................................... 77

7.3.2 Förberedande utbildning .................... 7g

7.3.3 Yrkesutbildningen ............................ 79

7.3.4 Utbildning pä eftergymnasial nivå samt gymnasieskolestudier
utan direki yrkesinriktning g]

7.3.5 Jämställdhet mellan män och kvinnor...... 82

7.3.6 Vissa frågor rörande handikappade m.fl... 84

7.3.7 Invandrarna ..................................... .... 85

7.3.8 Utbildning inom kriminalvården ............ .... 87

7.4 Arbetsmarknadsutbildning i förelag ............. 88

7.5 Bidragssystemet ...................................... 90

7.5.1 Bidragens konstruktion ....................... 90

7.5.2 Administration av bidragsgivningen ..... 94

7.6 Övriga
frågor ......................................... .... 95

7.6.1 Organisatoriska frågor ........................ 95

7.6.2 Informationsfrågor ............................ 98

7.6.3 Kursdeltagarnas sociala situation ........ 100

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:45 108

7.7
Anslagsberäkning .............................. ..... 101

8 Vissa
lagfrågor .......................................... 102

8.1
Beskattning av utbildningsbidrag m. m......... 102

8.2-
Förslaget till lag om arbetsgivaravgift lill arbelsmarknadsul

bildningen .............................................. 103

9 Lagförslag ................................................. 104

10 Hemställan ............................................... ... 104

11 Beslut ........................................................ ... 105

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

64 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (63)

63 kopplingar i 43 dokument.

  1. Bet. 1984/85:AU9 om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. (prop. 1984/85:59) s. 7 i texten
  2. Prop. 1984/85:59 om ny organisation för den särskild anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. s. 7 i texten
  3. Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
  4. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  5. Prop. 1982/83:55 om upphävande av beslutet om karensdagar, m.m. s. 34 i texten

Visa alla 43

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 1982 s. 730 om s. 90 i texten