Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

1975 · 39 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:46, Regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 46 år 1975 Prop. 1975: 46

Nr 46

Regeringens
proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism;

beslutad
den 27 februari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade uldrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa riktlinjer för planering
och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riktlinjerna
innebär bl. a. att samhällets insatser inriktas på att göra det möjligt för
alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. I
propositionen anges vidare 24 områden med särskilda fömtsättningar för
rekreation och turism. För att samordna de statliga insatserna vad gäller
sådana områden och anläggningar föreslås att en särskild beredning bildas.
Beredningen skall bl, a. bedöma frågor om statligt slöd till utbyggnad av
anläggningar för rekreationslivet.

I Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 46

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
om planering ocb samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

1
Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet samma dag sakkunniga' med uppdrag att
verkställa utredning rörande planering av turistanläggningar och
friluftsområden m. m. De sakkunniga antog benämningen kommittén för planering
av turistanläggningar och frUuftsområden.

Kommittén
har under sitt arbete avgett delbetänkandena (Ds Jo 1971:2) Vindelälvsområdet
Utgångsläge samt förslag tUl första åtgärder, (Ds Jo 1971: 5) Are
Utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde, (Ds Jo 1971:7) Statligt
stöd lUl rekreationsanläggningar, (Ds Jo 1972: 4) Vindelälvsområdet Förslag
till utvecklingsprogram för rekreationslivet och (Ds Jo 1973: 8)
Huvudmannaskapet för vandringsleder i fjällvärlden samt rapporten (Ds Jo 1972:
1) Semester och längre ledighet.

Kommittén
avlämnade i december 1973 sitt slutbetänkande (SOU 1973: 52) Turism och
rekreation i Sverige. Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statens järnvägar (SJ),
statens vägverk, luftfartsverket, kammarkollegiet, statskontoret, statistiska
centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens naturvårds-

'
Ledamoten av riksdagen Arne Pettersson, tillika ordförande, internationelle
sekreteraren Bernt Carlsson, utredningssekreteraren Sven Dahlin (t.o.m. den 18 juni
1971), ledamoten av riksdagen Thorbjöm Fälldin (t.o.m. den 12 november 1970),
redaktören Göran Holmberg, kanslirådet Ulf Lönnqvist, departementssekre. teraren
Jan Palm (fr.o.m. den 1 november 1972) och byråchefen Hans Åkerlund-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 3

verk,
kommerskollegium, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk,
statens industriverk, statens vattenfalisverk, domänverket, samtliga
länsstyrelser. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Lantbmkarnas
riksförbund (LRF), Svenska samernas riksförbund. Svenska turisttrafikförbundet.
Svenska turistföreningen. Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation (RESO),
Scandinavian Airlines System och Linjeflyg (SAS/LIN), Svenska
resebyråföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges riksidrottsförbund,
Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Skid- och friluftsfrämjandet. Cykel- och
mopedfrämjandet, Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Sveriges Hotell-och
restaurangförbund, Sveriges Campingvärdars riksförbund. Riksorganisationernas
campingkommitté, Svenska Turisthotellens riksförbund, Sveriges köpmannaförbund.
Motormännens riksförbund. Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Sveriges Museimannaförbund,
Svenska naturskyddsföreningen. Älvdalens turistförening och Sveriges
turistchefer. Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Visby, Gävle och Luleå. Flera
länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner och turisttrafik-förbund.

I
det följande behandlas de delar av kommitténs slutbetänkande som rör bl. a,
utveckling av områden och anläggningar för rekreation och turism i Sverige. 1
en särskild proposition senare denna dag kommer chefen för handelsdepartementet
att behandla de avsnitt av kommitténs förslag som gäller åtgärder för att
främja marknadsföring av turism i Sverige.

2
Kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden 2.1
Utgångspunkter

2.1.1
Fritidens och reselivels utveckling

Den
ökade fritiden är enligt kommittén en grundläggande förutsättning för
utvecklingen av turism och rekreation. Från att ha varit ett privilegium för
ett fåtal är fritiden i dag allas egendom. En omfattande reformverksamhet har
genomförts under de senaste decennierna i syfte att öka medborgarnas fritid.
Omkring år 1900 bestod arbetsveckan av ca 60 timmar. Semester eller annan
längre ledighet förekom knappast. Ar 1938 kom den första semesterlagen som
stadgade två veckors semester. Ar 1951 utökades den lagstadgade semestern till
tre veckor och år 1963 tUl fyra veckor. Sedan år 1971 har de statsanställda i
praktiken omkring fem veckors semester. En allmän utveckling mot fem veckors semester
pågår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 4

Förkortningen
av arbetstiden sker i flera olika former dels genom kortare arbetsvecka och
arbetsdag, dels genom sänkt pensionsålder men också genom förlängd semester.
Gjorda beräkningar pekar enligt kommittén mot att det finns utrymme för
ytterligare uttag av semesterveckor även om andra viktiga arbetstidsreformer
genomförs. På sikt kan också cn viss omfördelning av tidsrytmen i arbetet
väntas varvid fritiden kan komma att fördela sig efler ett annat mönster än för
närvarande. Fritidsperioder på uppemot ett tiotal dygn kan t. ex., menar
kommittén, komma att uppträda under olika delar av arbetsåret. En sådan utveckling
ställer andra krav på rekreationsanläggningarnas funktion och tillgänglighet
än det nuvarande fritidsmönstret.

Kommitién har som underlag
för sina bedömningar låtit genomföra en undersökning av svenska folkets
semestervanor. Undersökningen visar atl de flesta människor försöker dela sin
semester i två perioder om den totala semestern är längre än fyra veckor. En
femte eller eventuellt sjätte semestervecka tas ofla ut under vintersportlovet
eller annan lämplig period utanför sommarperioden.: Kommitténs undersökning
visar också att möjligheterna att förlägga en del av semestern utanför sommarperioden
ökar från år till år. Detta har bl. a, återspeglats i det ökande antalet
deltagare från Sverige i utomnordiska charterresor under höst- och vårperioden.
Trots den ökade fritiden uppvisar bilden av svenska folkets fritid och
rekreation enligt kommittén många väsentiiga brister. Flera utredningar, bl.
a. låginkomstutredningen och kommitténs egna intervjuundersökningar, visar att
stora delar av landets befolkning i de aktiva åldrarna inte kan utnyttja det
utbud av semestermöjligheter som förekommer. Omkring en fjärdedel av landets
befolkning i arbetsför ålder reser över huvud taget inte pä semester. Orsaken
till detta är mänga gånger bristande ekonomiska möjligheter eller dålig
information om vilka semestermöjligheter som kan erbjudas i landet.

Kommittén framhåller
vidare att den mottagningsapparat som i dag finns ofta är olämpligt utformad för
att tillgodose den breda allmänhetens behov av rekreation och avkoppling.
Detta gäller särskilt inkvarteringsmöjligheterna. Hotellpriserna är ofta höga
medan camping för många framstår som obekvämt. Härigenom minskar möjligheterna
för sådana grupper som barnfamiljer och äldre att utnyttja de kommersiella inkvarteringsformcrna.:
Utbudet av sådana semestermöjligheter i Sverige som är anpassade efter den
breda allmänhetens krav är enligt kommittén helt otillräckligt. Antalet bäddar
i semesterbyar uppgår endast till ca 18 000 i hela landet. Även andra
möjligheter tUl billig inkvartering i attraktiva områden av landet är starkt
begränsade och torde endast täcka några få procent av det verkliga behovet. Den
vanligaste inkvarteringsformen vid semesterresor inom landet är f. n. att bo
hos släkt och vänner. Denna inkvarteringsmöjlighet minskar emellertid på grund
av flyttningen från glesbygd till tätort.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 5

Ett
eget fritidshus eller utiandsresor har ofta utpekats som de vanligaste sätten
att lösa semesterproblemen. Enligt utredningsmaterial som kommittén redovisar
är det emellertid en relativt liten andel, endast ca en fjärdedel, av landets
hushåll som semestrar på detta sätt. Antalet fritidshus i landet kan
uppskattas till ca 500 000 med en tillväxttakt på omkring 20 000 nya hus per
år. Utlandsresandet berör omkring en femtedel av landets hushåll,
företrädesvis desamma som har tillgång till eget fritidshus.

Omfattningen
av de svenska turistresorna till utlandet är internationellt sett mycket stor.
Kommitténs intervjuundersökning visar att ca 18 % av landets befolkning tUlbringar
större delen av sin semester i utlandet. Utlandsresandets stora omfattning i
förhållande till den inkommande turismen medför att Sverige årligen har ett
valutaunderskott på turismen.

Även
om utlandsresandet har stor omfattning tillbringar ändock huvuddelen av
Sveriges befolkning sin semester inom landet. Omfattningen av semesterresorna
inom landet går inte att dokumentera i form av officiell statistik. Den
kunskap kommittén har kunnat skaffa om denna form av resande har kommit fram
vid analys av ett fåtal intervjuimder-sökningar och ur annat
utredningsmaterial. Bilen är det dominerande transportsättet för turistresorna
inom landet. Ungefär tre fjärdedelar av dessa resor genomförs med egen eller
annans bil. Buss och tåg svarar för ca 10 % av resorna under det att flyget
endast spelar en marginell roll.

Kommittén
har i sin intervjuundersökning sökt kartlägga vilka boendeformer och
aktiviteter som allmänheten i första hand -vUl välja. Flertalet intervjuade
eller ca 65 % föredrar semesterby eller stuga som semesterbostad under
sommaren medan hotell väljs av ca 20 % samt vandrarhem och camping i tält
eller husvagn av ca 15 %.

Efterfrågan
på aktiviteter riktar sig i stor utsträckning mot rekreation och motion i naturmUjöer
med begränsat inslag av anläggningar. Främst bland önskemålen finns utomhusbad,
promenader, turåkning på skidor, kortare fjällvandringar, naturutfårder och
fritidsfiske. I andra hand kommer ett antal anläggningsbundna aktiviteter såsom
bassängbad, minigolf, bastu och skridskoakttviteter. Kvalificerad utförsåkning
och andra mera prestationsinriktade motionsgrenar kommer i allmänhet längre ned
på skalan. Detsamma gäller flertalet inomhusbundna aktiviteter.

Undersökningsresultaten
visar enligt kommittén att efterfrågan på svenska semesteraltemativ i stor
utsträckning gäller semesteranläggningar med mycket god naturkontakt och med
vissa organiserade verksamheter som underlättar denna naturkontakt. Detta
medför också betydande krav på tillgång till områden av olika beskaffenhet för
utövan de av fritidsaktiviteter.

2 Riksdagen 1975.1 saml Nr 46

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46

2.1.2
Anläggningar för friluftsliv och rekreation

I
avsaknad av officieU statistik för hela rekreationssektorn har kommittén sökt kartiägga
utbudet av anläggningar, områden och aktiviteten Är 1972 beräknades antalet
bäddar i landets kommersiella boendeanläggningar till ca 350 000, varav 100
000 på hotell, 18 000 i stiigbyar, 9 000 på vandrarhem och 225 000 på
campingplatser. Undersökningar visar att den genomsnittiiga beläggningen på
svenska hoteU har sjunkk under de senare åren. Den kommersiella delen av
transportsektorn har inte heller fuUgod beläggning.

Kommittén
har även inventeirat tillgången på anläggningar för friluftsliv och
rekreation. Beträffande liftkapaciteten i landet konstaterar kommittén att det
år 1970 fanns 255 liftar i landet varav 210 i de sju nordligaste länen. Dessa
län har över 90 % av landets totala Uftkapa- citet.

Antalet
inom- och utomhusbassänger med 25 m längd eller mer upp

gick år 1970 till 257, varav de flesta anlagts de senaste åren. Såväl

bassängbad som andra anläggningar är ojämnt fördelade över landet

och saknas i många fall i sådana områden som är kraftigt utnyttjade

som turist- och rekreationsområden. ' . .

Kommittén
konstaterar att det föreligger en bristande, saitiordning

mellan utbyggnaden av anläggningar för olika fritidsaktiviteter och pla

neringen av transporter och boendeanläggningar som kan möjliggöra rett

effektivt utnyttjande av anläggningarna. Många anläggningar som utr

formats för närrekreation skulle även kunna utnyttjas för fjärrekreation

med åtföljande förbättring aV driftsfesultatet. -

2.1.3.
Samhällets stöd till rekreation och turisnx., ,.

KommUtén
framhåller att samhäUet lämnar ett avsevärt ekonomiskt bidrag tiU utvecklingen
av områden och anläggningar,, för turism och rekreation. Under tioårsperioden
1959-1969 lämnades 176 mUj.kr. i statiigt stöd till olika rekreationsanlägghingar
och-rekreationsområden. Den största delen av denna snnima eller ca 60 milj. kr.
utgjordes, av beredskapsarbeten. Efter år 1969 har dét statliga stödet ökat
kraftigt. För budgetåret 1969/70 har kommUtén,beräknat det direkta stödet tUl
ca 48 milj. kr. Indirekt stöder staten turism och rekreation med betyd- . ligt
större belopp bl. a. genom investeringar i trafikanläggningar; trafUi-medel,
bidrag till kulturaktiviteter m. m.

Även större delen av
landstingens satsningar är indirekta och sker

bl. a. genom utbyggnad av trafik- öch vårdanläggningar. Landstingen .är ;

också huvudmän för de regionala turistorganisationerna som år 1970

fick sammanlagt 3,2 milj-, kr. i lahdstingsmedel. ;

Kommunema
är den klart dominerande ekonomiska mtresenten inom fritids- och
rekreationssektorn vad gäller uppförande och drift av olika anläggningar och
aktiviteter. Under perioden 19601970 har de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 7

kommunala
utgifterna för aiUäggande och drift av rekreationsanlägg-nlngar ökat från ca 60
mUj. kr. per år till ca 1 mUjard kr. per år. Driftskostnaderna har under
senare år tagit en allt större andel av detla belopp och har från början av 1970-taIet
utgjort över hälften av det totala beloppet.

2.1.4
Nuvarande organisation för främjande av rekreation och turism

Behandlingen
av frågor med anknytning tUl turism har enligt kommittén vuxit fram gradvis inbm
olika områden av den statliga förvaltningen. Denna utveckling har ytterligare
förstärkts i och med att samhället engagerat sig hårdare inom många områden som
berör turismen såsom samhällsplanering, miljövård pch' sociala frågor. Den
statliga sektorn är synnerligen omfattande och inbegriper bl. a. flera större
företag.

Kommittén
konstaterar att den statliga handläggningen av turistfrågor åvilar olika
organ.

Frågor med anknytning till
turism och rekreation handläggs sålunda av bl, a, naturvårdsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen
och kommerskollegium. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de uppgifter
som ligger på naturvårdsverket.

Naturvårdsverket är
central förvaltningsmyndighet för bl. a. ärenden om naturvård samt om rörligt frUuftsliv,
jakt och viltvård. Till naturvårdsverket har knutits en särskild delegation
med representanter för organisationer och kommuner som bedömer ansökningar om
anslag till anläggningar för idrott och friluftsliv. Det gäller statsbidrag
till bl. a. motionsanläggningar, raststugor, fjällstugor, semesterbyar,
campingplatser, bassängbad och småbåtshamnar. Av-stort intresse för
rekreations-livet är också naturvårdsverkets arbete med att säkerställa
märkområden för bl. a. rekreationsändamål. Även kommunerna gör här stora
insatser ofta med statsbidrag tUl förvärv av områden.

Kommunernas organisation
när det gäller turism och rekreation uppvisar inget enhetligt mönster.
-Bakgrunden tUl detta är att korhmunernas verksamhet inom fritidssektorn är
helt oreglerad. Detta betyder att varje kommun själv bestämmer verksamhetens
omfattning och inriktning. 'I många kommuner är den kommunala fritids- och
turistverksamheten förhållandevis ny och har därför inte funnit sin slutliga
form. '

Landstingen har i
allmänhet ingen organiserad verksamhet för information och marknadsföring av
länet som turist- och rekreationsmål. Ansvaret för sådan verksamhet har
överlåtits på regionala turisttrafikför-bund.

Den
centrala organisationen för marknadsföring av svensk ttirism är Svenska Turisttrafikförbundet.
Förbundets verksamhet behandlas närmare i den särskUda proposition angående
inrättande och finansiering av Sveriges turistråd som chefen för
handelsdepartementet senare denna dag kommer att anmäla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 8

2.2
Kommitténs överväganden och förslag

2.2.1
Samhällets rekreations- och turistpolitik

Befolkningsutvecklingen,
urbaniseringen, arbetstidsförkortningen och ett med det övriga Europa alltmer
integrerat samhälls- och kulturliv är enligt kommittén faktorer som kommer att
påverka utformningen av det framtida rekreationslivet. En avgörande faktor för
hur rekreations-och semestermönstret kommer att utvecklas blir den ökade
fritiden. På sikt, menar kommittén, måste man räkna med längre ledighet dels i
form av flera semesterveckor och kortare arbetsveckor, dels i form av sänkt
pensionsålder. Utöver den ökade fritiden finns även andra faktorer som kommer
att påverka fritidsmönstret. Biand dessa märks befolkningsutvecklingen,
omflyttningen från glesbygd till tätorter och förskjutningen i yrkesstrukturen
mot alltmer stillashtande arbeten. En faktor av särskUt intresse är enligt
kommittén inkomstutvecklingen. En ökad inkomst leder till en ännu kraftigare
ökning av utgifterna för rekreation och fritid sedan de viktigaste utgifterna
för livsmedel, bostad, kläder, utbildning samt resor till och från arbetet
blivit täckta.

Låginkomstutredningen
konstaterade att stora grupper i samhället fortfarande inte når upp tUl en
sådan inkomstnivå att inkomsterna kan disponeras tUl annat än nödvändiga
levnadsomkostnader. Denna omständighet återspeglas även i den av kommittén
företagna intervjuundersökningen. 13 % av de tillfrågade hushållen lämnade
inte bostaden under semestern trots att de hade en längre ledighet. En stor del
av dessa uppgav ekonomiska orsaker till detta.

Kommittén
framhåller att utjämningen av inkomstnivån genom omfördelning är en viktig
förutsättning för att stora grupper verkligen skall kunna utnyttja sin längre
ledighet till rekreationsresor. Kommitténs material pekar på att det oftast är
de grupper som bäst behöver rekreation och avkoppling som saknar möjlighet att
resa på semester. Detta tycks särskilt gälla flerbarnsfamiljer, lågavlönade
inom industri och serviceyrken i större tätortsregioner, ensamstående med barn
samt vissa grupper av äldre. Den ökning i resandevolymen som noterats under
senare år är fortfarande koncentrerad till en begränsad del av den totala
befolkningen.

Mot
bakgrund av gjorda inventeringar och observationer beträffande svenskamas
rekreationsvanor konstaterar kommittén att det finns vissa avgörande
utvecklingstendenser i det nuvarande rekreationsmönstret. Trots att
resandeströmmen totalt sett ökat har utnyttjandet och efterfrågan av
befintliga turistanläggningar i landet inte ökat i den omfattning som
hittillsvarande standardutveckling kunnat ge anledning tUl.

Kommittén
framhåller att denna situation kan förändras om samhället och turistnäringen
med gemensamma ansträngningar försöker förändra strukturen och målinriktningen
på nytillkommande anläggningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 9

Det
är särskilt viktigt alt nya anläggningar tillkommer i elt sådant antal och i
ett sådant prisläge att så många som möjligt kan utnyttja dem.

Informationen
om fritid och rekreation handhas av de med allmänna medel understödda
turistorganisationerna på riks-, regional- samt lokalnivå. Till detla kommer
den verksamhet som bedrivs inom kommunernas fritidsnämnder eller motsvarande
organisationer. Någon mer omfattande samordning mellan dessa var för sig
självständiga enheter förekommer enligt kommittén inte med undantag för vissa
gemensamma informationskampanjer i Sverige och utomlands. Kommittén anser
därför att samhället mot bakgrund av sina stora ekonomiska åtaganden inom
rekreationssektorn bör verka för ett organiserat samarbete mellan olika
intressenter och en effektiv marknadsföring för att man skall kunna komma ur
det ogynnsamma läge som delar av landets turistnäring f, n. befinner sig i.

En
effektivare marknadsföring och organisation av landets turistmöjligheter är
enligt kommittén även angelägen från konsumentsynpunkt. I allt större
omfattning efterfrågas researrangemang beslående av kombinationer av
aktiviteter, transporter samt inkvartering med eller utan servering. Sådana
arrangemang kan komma till stånd och marknadsföras endast om de
organisatoriska resurserna förstärks. Ett sådant utbud har sedan en lid
existerat på utlandsresesidan och torde vara en av förklaringarna till den
kraftiga ökningen av utlandsresandet.

Målet
för en svensk turist- och rekreationspolitik bör enligt kommittén vara att de
allmänna medel som används för turistanläggningar och rekreationsanläggningar
satsas på ett sådant sätt att en bred allmänhet kan utnyttja dessa anläggningar
och områden. Särskilt viktigt är att de grupper som i dag har betydande
svårigheter att få rekreation såsom handikappade, låginkomsttagare och barnrika
familjer får väsentiigt förbättrade möjligheter att utnyttja sin längre
ledighet tUl rekreation. Detta övergripande mål för en rekrealionspolilik
innebär bl, a. att områden för rekreationsliv måste ligga spridda över landet
så att de kan nås av alla, att satsningen på områdena måste ha en sådan
omfattning alt prisutbudet blir lågt samt att anläggningarna bör ges en sådan
teknisk utformning alt bl. a. handikappade kan utnyttja dem.

Vidare
bör enligt kommittén särskild vikt fästas vid möjligheterna att få tUl stånd
billiga transporter mellan de områden lUl vilka stora delar av befolkningen är
koncentrerad och de områden som har de bästa utvecklingsmöjligheterna för det fjärrinriktade
rekreationslivet. Markanvändningen är en annan viktig faktor när det gäller
utvecklingen av en lämpligt inriktad rekreation. Tillgång till och lämplig
lokalisering av stora strövområden, vandringsleder, fiskevatten och andra areella
tillgångar är avgörande fömtsättningar för att turism och rekreation skall
kunna få en riktig utveckling.

Turism
som ett regionalpoUtiskt medel har ofta förekommit i dis-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 10

kussionerna
om utvecklingssvaga områdens ekonomi. Kommittén konstaterar att turismen ensam
knappast på någon ort i landet kan vara den enda utkomstmöjligheten för
befolkningen. Satsningar på turism inom ramen för lokaliseringspolitiken måste
därför ses som komplement till andra lokaliseringsåtgärder.
Sysselsättningsaspekten får enligt kommittén inte vara enda avgörande faktor
för satsnmg på områden eller anläggningar för det fjärrinriktade
rekreationslivet.

Utgångspunkten
för kommUténs arbete har varit att skapa rekreationsmöjligheter för de
svenskar som i dag inte har tUlgång tUl eller möjlighet att utnyttja
rekreationsanläggningar. KommUtén understryker samtidigt värdet av att också
utländska turister bereds möjlighet utnyttja anläggningarna, SärskUda
anläggningar eller områden enbart avpassade för en exklusivare ullandsturism
bör dock enligt kommUténs uppfattning inte komma tUl stånd med samhällsstöd.

För
att rekreationslivet i landet skall kunna utvecklas tUlfredsställande anser
kommittén det nödvändigt dels att ett anlal lämpliga områden utformas för att
tillgodose den breda publikens krav på semestermål, dels att en ny central
turistorganisation bildas med bättre förankring och större ekonomiska resurser
än det nuvarande Svenska turisttrafikförbundet. En fömtsättning för alt dessa
åtgärder skall kunna få full verkan är enligt kommittén alt också den statUga
administrationen får förbättrade resurser för att följa och styra utvecklingen
av turism och rekreation. Det är dessutom nödvändigt med en ökad samverkan
mellan de olika statliga organ som är engagerade inom rekreationssektorn.

2.2.2
Samordning av de statliga insatserna för planering av områden för rekreation
och turism

Kommittén
konstaterar som tidigare framhållits att ett flertal olika ämbetsverk och vissa
affärsdrivande statliga verk arbetar med turist- och rekrealionsfrågor. Kommitién
anser mot bakgrund härav att det föreligger ett starkt behov av samordnade
åtgärder för utvecklingen av områden och anläggningar för rekreation i
Sverige. Denna utveckling bör ledas av samhällsorganen i samarbete med de
organisationer som besitter ett kunnande inom detta område.

För
att fortlöpande forma samhällets rekreationspolitik, prioritera användningen
av statliga medel på rekreationsområdet och diskutera frågor av övergripande
karaktär m. m, föreslår kommittén att en särskild samarbetsdelegation för
turist- och rekrealionsfrågor skapas mellan naturvårdsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen och det nya organ som enligt kommittén skall ersätta
Svenska turisttrafikförbundet och som kommittén kallar Sveriges turistråd.
Statens planverk föreslås medverka i delegationens arbete när planfrågor
kommer upp till behandling. Tillkomsten av en samarbetsdelegation bör enligt
kommittén underlätta informa-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:46 11

tion
och samverkan mellan de statiiga organ som handlägger turist- och rekreationsfrågor.
Samarbelsdelegationen bör bl. a. behandla viktigare frågor om
lokaliseringsbidrag och beredskapsarbeten för större projekt inom
rekreationssektorn. Delegationen bör dessutom vara rådgivare lill övriga
samhällsinstanser som blir ansvariga för uppbyggnad, utformning och
dimensionering av anläggningar och områden för det fjärrinriktade
rekreationslivet.

Samarbetsdelegationens
kanslifunktion bör enligt kommittén förläggas till statens naturvärdsverk. För
de ökade uppgifter naturvårds verket förutsätts få inom detta område krävs att
verket får ökad administrativ kapacitet. Kommittén framhåller i detta
sammanhang att frågor öm resegarantier för resebyråer och researrangörer ö. d,
bör håUas åtskUda från den övriga turist- och rekreationsverksamheten. Dessa
frågor bör således ligga kvar hos kommerskollegium,

2.2.3.
Primära rekreationsområden

Kommittén
framhåller att de relativt omfattande strömmarna av kapital och
marknadsföringsåtgärder bör koncentreras till elt begränsat antal områden i
landet med förulsätlningar att ta emot större besöksströmmar. Först med stora
och slagkraftiga enheter bildas förutsättningar för ett utbud av olika
inkvarteringsanläggningar i olika prisklasser och ett brett utbud av
aktiviteter och billigare kollektiva kommunikationer.

Enligt
kommittén finns det inom landet ett antal områden som kan betraktas som
särskilt lämpliga för fjärrekreation. Tre vägledande principer har legat bakom
urvalet av de områden som enligt kommitténs bedömningar har de bästa
förutsättningarna som primära rekreationsområden nämligen dels att finna för
landet unika landskapstyper som lämpar sig väl för en framtida utveckling av rekreationslivet,
dels att i största möjliga ulslräckning kunna utnyttja befintiiga anläggningar
och områden för det rörliga friluftslivet, dels också att finna områden som är
relativt välbelägna i förhållande till landels större befolkningskoncen-Irationer.
Den sammanlagda bedömningen av de lämpliga utvecklingsområdena innebär vissa
kompromisser mellan dessa tre viktiga principer. I vissa fall har de natiirUga
förutsättningarna för en positiv utveckling bedömts vara så goda att slora
avstånd till befolkningskoncentrationer har ansetts spela en underordnad roll.
I andra fall har det stora regionala befolkningstrycket bedömts ha en sådan
betydelse att närbelägna områden valts trots att mer avlägsna områden ansetts
ha bättre naturUga förutsättningar. Principen att i möjligaste mån utnyttja
redan gjorda investeringar i anläggningar och områden är enligt kommittén
också viktig, inte minst med tanke på de stora belopp som stat och kommun har
satsat i sådana områden. Mycket stora delar av landets befintliga inkvarteringskapacitet
inryms i de föreslagna områdena eller deras när-

opaginerad Kontrollera mot PDF

måste
omgivningar liksom i de tre storstadsområdena som enligt kommitténs
bedömningar intar en särställning.

I
sitt arbete har kommittén särskilt eftersträvat att välja ut stora sammanhängande
landskapsområden som inom sig rymmer många omväxlande natur- och kulturtyper
och som dessutom uppvisar stora skUlnader sinsemellan.

I
följande sammanställning redovisas de förslag till primära rekreationsområden
som framkommit vid kommitténs prioritering av tänkbara områden. Det totala
antalet områden uppgår till 23 och varierar i ytan från östskåne med 270 km
till Täma-Graddisområdet i Lappland med 7 500 km-. Kommittén framhåller
särskilt att avgränsningen av områdena endast är ungefärlig och inte innebär
ett definitivt stäUningstagande till områdenas närmare omfattning. En
definitiv avgränsning av vart och ett av de föreslagna områdena kan enligt kommitién
först göras efter särskUda studier som bör föregå upprättandet av markanvändningsplaner.

Kommitténs
förslag till primära rekreationsområden

Område

Land-

Befolk-

Inom 30
Totalt

areal km

ning

km
från i

närbefolk-

inom om-

periferin
i

nings-

rådet

underlag

1. Sydskånes sjö- och åslandskap

290

26 000

558 000

584000

2. östskåne

270

23 000

206 000

229 000

3. Kullaberg-Hallandsåsen

400

41000

280 000

321000

4. Åsnen-Listerlandet

610

43 000

236 000

279 000

5. Öland

1340

20 000

52 000

72 000

6. Gotiand

3 110

54 000

__

54 000

7. Gryt-S:t Anna skärgård

770

59 000

218000

277 000

8. Norra Bohusläns skärgård

490

33 000

89 GOD

122 000

9. Värmlands och Dalslands

sjöområde

1 100

24000

79 000

103 000

10.
Tiveden

590

19 000

169 000

188 000

11.
Södermanlands skärgård

300

6 000

463 000

469 000

12.
Mälaren

390

29 000

1676 000

1 705
000

13. Fryksdalen

590

22 000

146 000

168 000

14.
Siljansbygden

1670

43 000

66 000

109 000

15.
Ljusnan

450

27 000

91000

118 000

16.
Dalafjällen

2100

2000

9 000

11000

17. Härjedalsfjällen

4 680

4000

30 000

34 000

18. Åre

7 590

10 000

31000

41000

19. Nordingrå

690

14000

101000

115 000

20. Vindelälven

1400

18000

101000

119 000

21. Täma-Graddis
fjällvärid

7 600

2 000

2000

4000

22.
Norrbottens skärgård

660

77 000

42 000

119000

23.
Abisko-Kebnekajsefjällen

3 160

1000

22 000

23 000

Totalt

40 250

597 000

4 667 000

5 264
000

Urvalet
täcker enligt kommittén ett varierat utbud av naturtyper. Med en grov
klassificering kan de utvalda områdena sägas falla i följande kategorier:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjällområden

Skogs- o. sjöområden

Skärgårdsområden
Havskust

opaginerad Kontrollera mot PDF

Abisko-Kebnekajse

Tärna-Graddis

Å re

Härjedalen

Dalafjällen

Vindelälven

Siljansbygden

Ljusnan

Värmlands
och

Dalslands sjöomr.

Sydskånes
sjö- och

åslandskap

Tiveden

Fryksdalen

Åsnen-Listerlandet

Norrbottens
skärg,

Södermanlands

skärg.

Gryt-S:t Anna

skärg.

Norra Bohuslän

Mälaren

Nordingrå
Öland Gotland Östskåne Kullaberg-Hallandsåsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitién framhåller att det utöver de 23 primära
rekreationsområden som pekats ut i betänkandet även finns andra områden som i
vissa avseenden uppfyUer kraven på rekreationsområde av riksintresse, inte
minst genom tillgången på boendemöjligheter och aktiviteter. Detta gäller de
tre storstadsområdena och deras närmaste omgivningar. Från marknadsförings- och
produklulvecklingssynpunkt kan dessa områden jämställas med de 23 föreslagna
områdena. Arealresurserna är emellertid jämförelsevis knappa. Områdena torde
emellertid trots detta kunna betraktas som delvis utvecklingsbara
rekreationsområden.

För alt styra utvecklingen av rekreationslivet i de
primära rekreationsområdena behövs enligt kommittén dels åtgärder inom
samhällsplanering och marknadsföring, dels vissa regionalpolitiska åtgärder.
Lokaliseringsstöd till turistanläggningar har före den 1 juli 1973 endast beviljats
i form av lån. Stöd kan emellertid därefter också ges som bidrag. Även
lånegaranti för anskaffnihg av rörelsekapital käh ifrågakomma i samband med att
lokaliseringsstöd beviljas. Av komniiitténs föreslagna 23 primära
rekreationsområden är 15 belägna inom det allmänna stödområdet.

Också i några av de områden som föreslås söm primära
rekreationsområden utanför stödområdet kan sysselsättningsläget och de industriella
utvecklingsmöjligheterna emellertid enligt kommittén bU så svaga att statiigt
stöd tUl sysselsältningsskapande åtgärder bör kunna ifrågakomma. För att
bekosta utbyggnaden av basihvesteringar i de primära rekreationsområdena i
södra Sverige utanför det allmänna stödområdet föreslår kommittén därför att särskUda
medel anslås till naturvårdsverket.

Att ett område markerats som ett primärt rekreationsområde
innebär

enligt kommittén att betydande arealer behöver avsättas för det rörliga

friluftslivet. Andra arealkrävande aktiviteter söm är nödvändiga för

samhällsutvecklingen i övrigt måste självfallet också utvecklas. Plane

ringen av industrier, kommunikationsnät, bostadsområden och andra för

regionerna viktiga anläggningar liksom rationaliseringsåtgärder inom'

jord- och skogsbruket bör dock ske med särskild hänsyn till de liroblem

som rekreationslandskapet erbjuder. '

3 Riksdagen 1975. I saml Nr 46

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 14

Inom
de primära rekreationsområdena finns ofta restriktioner av olika slag för
utvecklingen av turism och frUuftsliv. Dessa berör som regel främst begränsade
delar av områdena och kan vara bestämda av-olika intressen som t. ex. den
vetenskapliga naturvården, det militära försvaret eller rennäringen. Genom alt
kommittén i sitt urval av primära områden tillmätt naturmUjöns kvaUteler stor
vikt förekommer inom de primära områdena ett stort antal naturvetenskapligt intressanta
och skyddsvärda objekt och områden. Ett viktigt problem som aktualiseras i de
flesta primära områden är ett kraftigt tryck på särskilt attraktiva partier för
uppförande av enskUd fritidsbebyggelse.

För
att kommitténs intentioner beträffande de primära områdenas funktion som
semesterområden för stora delar av det svenska folket skall kunna förverkligas,
krävs en aktiv och noggrann planering av dessa områden. Planeringen bör bl. a.
visa hur områdenas naturliga landskapsförutsättningar kan vidmakthållas vid
ett successivt intensivare rekreationsutnyttjande. Också den fortsatta
utbyggnaden och utvecklingen av anläggningar för rekreationslivet såsom
boendeanläggningar, aktiviteter m. m. måste enligt kommittén ske efter en
bestämd planering. I denna planering måste ingå noggranna marknadsbedömningar
och beräkningar av anläggnings- och driftskostnader. Utvecklingsplanen för
anläggningarna bör vara utformad på ett sådant sätt att den kan förverkligas
etappvis.

Kommittén
framhåller vidare att en organisation för planering av utbyggnaden, dess
projektering och marknadsinriktning bör bildas sedan översiktliga
utvecklingsplaner föreligger. Formema för en sådan organisation bör anpassas
efter de olika behov som föreligger i de olika områdena. För att säkerställa de
intentioner som kommittén uttryckt när det gäller utvecklingen av de primära
rekreationsområdena, bl. a. i fråga om tillgänglighet för alla,
rekreationsutbudet och naturvården är det enligt kommittén väsentligt att
naturvårdsverket och berörda länsstyrelser aktivt följer planeringen och
utvecklingsprogrammen i områdena. Utvecklingen i de primära
rekreationsområdena bör också bli föremål för översiktliga, bedömningar inom
den föreslagna samarbets-delegationen för turistfrågor. Den föreslagna nya
centralorganisationen, Sveriges turistråd, förutsätts medverka genom bl. a.
marknadsbedömningar och rådgivning vid projektering av olika anläggningar.

I
sammanhanget framhåller kommittén att de av förslagen berörda kommunema i många
faU inte har tillräckliga egna resurser för att bekosta markanvändningsplaner
eller utvecklingsplaner. Särskilda statsanslag kan i dag i vissa faU utgå tUl kommimal
översiktlig planering. Enligt kommittén bör sådana bidrag även kunna utgå vid
översiktlig planermg av primära rekreationsområden.

Ett
utpekande av de 23 föreslagna primära rekreationsområdena innebär enligt
kommittén inte att samhällets intresse för andra typer av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:46 15

rekreationsområden
får skjutas i bakgrunden. Utöver de primära områdena finns det ett stort antal
områden som också lämpar sig för olika former av turism och rörligt
friluftsliv. Naturvårdsverkets inventeringar upptar sålunda elt 90-tal områden
av riksintresse för det rörliga friluftslivet och dessutom ett stort antal
områden som är av regionalt intresse för rörligt friluftsliv. I många av dessa
måste allmänna medel satsas för alt de skall kunna möta efterfrågan på
friluftslivets olika aktivitetsformer.

I ett särskilt yttrande
förklarar den för renskötselfrågor förordnade experten, renägare Per-Henrik
Ömma, att frågan om en utbyggnad av turismen i fjällvärlden intar en
framskjuten plats i kommitténs arbele och att det intrång och de andra
störningar turismen vållar rennäringen därför måste beaktas. Rennäringens
markanspråk måste enligt Ömma komma in redan på planeringsstadiet. Bedömandet
av det intrång som kan uppkomma i rennäringen måste dels grundas på vilka
markanspråk varje enskild sameby har, dels innefatta en beräkning av att
störningszoner uppkommer jämväl i omkringliggande samebyar. Vidare bör övervägas
på vilket sätt turismen rätt utbyggd kan vara en kombinationsnäring för
samebyarna och enskilda samer, såväl renskötande som icke renskötande. Härigenom
skulle turismen kunna anpassas till rennäringens markanspråk. Ömma framhåller
också att samerna måste beredas tillfälle att nära följa det planerings- och
utbyggnadsarbete som utförs angående turismen genom representation i därtill
utsedda organ.

3
Remissyttrandena

3.1
Samhällets rekreations- och turistpolitik

Nästan
alla remissinstanser ansluter sig till det av kommittén formulerade
övergripande målet, nämligen att de allmänna medel som används för turism och
rekreation skall satsas på ett sådant sätt att en bred allmänhet kan utnyttja
de anläggningar och områden som byggs med allmänt stöd. Några invändningar
riktas i allmänhet inte heller mot kommitténs uppfattningar att områden för
rekreationslivet bör ligga spridda över landet så att de kan nås av hela
befolkningen, att satsningen på dessa områden bör syfta till att möjliggöra
låga priser och att anläggningarna bör ges en sådan utformning att handikappade
kan utnyttja anläggnmgarna. Riksrevisionsverket menar dock att måldiskussionen
borde ha utvidgats så att de ekonomiska konsekvenserna av olUca
handlingsalternativ klarlagts.

Länsstyrelserna
i Skaraborgs och Örebro län instämmer i kommitténs synpunkter att landets egna
behov skaU komma i första hand vid olika statliga åtgärder inom rekreationssektom.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att vissa samhälleliga satsningar på
utlandsturism kan göras efter-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 16

som
de utiändska turistintressena delvis kan sammanfalla med de nationella.
Länsstyrelsen i Kalmar län, LO och RESO anser också alt elt visst samhällsstöd
för främjandet av den utländska turismen i Sverige kan vara motiverat. TCO
framhåller att det inle behöver föreligga något motsatsförhållande mellan mhemsk
och utländsk turism. SAS/LIN och Motorförarnas Helnykterhetsförbund delar inte
kommitténs uppfattning. SAS/LIN anför alt den utländska turistströmmen medför
en merinläkt för SAS samt att den har trafikpolitisk betydelse på grund av att SÄS
den förutan inte kan bibehålla den trafiktäthet som Sveriges näringsliv önskar.
Motorförarnas Helnykterhetsförbund menar att en undervärdering av det
ekonomiska tillskott som den utländska turismen betyder för turistnäringen kan
få allvarliga konsekvenser för näringens lönsamhet. Länsstyrelsen i Stockholms
län delar inte åsikten att den utländska turismen bör begränsas till de tider
då svenskarna inle har semester, åtminstone inte vad beträffar storsladsturismen
eftersom den har en annan karaktär än friluftsturismen.

Statskontoret,
länsstyrelserna i Gävleborgs, Uppsala, Västernorrlands, Älvsborgs och Örebro
län liksom LO, SAF, RESO och Svenska naturskyddsföreningen anser att
sysselsättningsaspekten inte får vara enda avgörande faktorn för satsningar på
områden och anläggningar för det fjärrinriktade rekreationslivet. Länsstyrelsen
i Östergötlands län menar att den sysselsättning som sådana satsningar ger kan
vara ett nödvändigt komplement till annan stimulans när man försöker få en
balanserad arbetsmarknad.

3.2
Samordning av de statliga insatserna for planering av områden för rekreation
och turism

Kommitténs
förslag att inrätta en samarbetsdelegation tillstyrks av flertalet av de
instanser som uttalar sig i frågan. Socialstyrelsen anser att den bör vara
representerad i delegationen. Riksantikvarieämbetet liksom länsstyrelsen i
Östergötlands län och Sveriges museimannaförbund vill se kulturminnesvården
representerad. Länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län samt LRF
anser att planverket bör ingå som permanent medlem i delegationen. LO, TCO och RESO
anser det önskvärt att något organ med transportpolitiskt ansvar ingår. Domänverket
anser att verket bör ingå i delegationen. Kammarkollegiet är tveksamt om
turistrådet bör ingå i delegationen. Vägverket vill medverka då vägfrågor
behandlas och fiskeristyrelsen då fiskerifrågor behandlas. Naturvårdsverket
anser att Svenska Turistföreningen bör delta då frågor om vandringsleder kommer
upp.

LO,
TCO och RESO framhåller att delegationen skulle kunna arbeta mer effektivt om
den placerades på departementsnivå. Statskontoret

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:46 17

anser
alt en deparlemenlalt förankrad grupp eller delegation är ett alternativ.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår en samrådsdelegafion direkt under
berört departement. Riksrevisionsverket förklarar att om del föreslagna
turistrådet bildas som en myndighet skulle rådet kunna överta de
arbetsuppgifter som enligt kommitténs förslag skulle vUa på samarbelsdelegationen.

När
det gäller samarbetsdelegationens arbetsuppgifter anför kammarkollegiet att
renskötselintresset måste finnas med i bedömningarna. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län påpekar att en gränsdragning mellan turistrådels och
naturvårdsverkets arbetsuppgifter bör göras. Kommunförbundet anser att en del
av delegationens föreslagna arbetsuppgifter t. ex. rådgivning angående
uppbyggnad, utformning och dimensionering av anläggningar bör ligga på
turistrådet. Kommunförbundet anser också att den föreslagna uppdelningen av
ansvarsområden mellan turistrådet, naturvårdsverket och delegationen kan
medföra oklarheter.

Gränsdragningen
mellan å ena sidan naturvårdsverkets och samarbetsdelegationens och å andra
sidan turistrådels arbetsuppgifter tas också upp av naturvårdsverket som
framhåller att arbets- och ansvarsfördelningen inte klarlagts av kommittén.
Verket förklarar att delar av de uppgifter som enligt kommittén skall falla på
turistrådet nu handläggs helt eller delvis av naturvårdsverket där det finns
grundläggande kunskap inom naturvårds- och friluftssektorn. Turistrådets
uppgifter bör enligt naturvårdsverket koncentreras på information och
marknadsföring. Frågor om naturtillgångar, planering av deras utnyttjande,
undersökningar av önskemål och behov, programmering och planering av
anläggningar, utvecklingsarbete samt rådgivning angående områdens och anläggningars
utbyggnad bör enligt verket behandlas i ett sammanhang vare sig det avser när-
eller fjärrekreation, och därmed läggas på naturvårdsverket.

Förslaget
alt samarbetsdelegationens kansli skall förläggas till naturvårdsverket
biträds av riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket och länsstyrelsen i
Västernorrlands län. Statskontoret anser att kansliet bör förläggas till
turistrådet om delta organiseras som ett ämbetsverk i enlighet med
statskontorels förslag. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att kansliet
bör vara fristående eller knutet tUl turistrådet. Svenska Turisthotellens
Riksförbund och Svenska Turistföreningen anser att kansliet bör förläggas tUl
den centrala turistorganisationen. Sveriges allmänna restaurangaktiebolag menar
att frågan om var kansliet skall ligga ytterligare bör övervägas.

3.3
Primära rekreationsområden

Den
övervägande delen av remissinstanserna ställer sig bakom principen att man bör
peka ut vissa större områden, s, k, primära rekrea-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:46 18

tionsområden,
för framtida utbyggnad av turist- och rekreationsanläggningar. Kommitténs
avsikter med de primära områdena diskuteras emellertid av flera
remissinstanser. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det är viktigt att
de slora slagkraftiga enheter som kommittén diskuterar inte utformas som mastodontanläggningar
med liten hänsyn tiU trivsel och naturvärden.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anser atl omfattande satsningar på turism bör koncentreras till redan
etablerade områden vilket öppnar möjligheter för en differentiering av
turismen och positiva effekter på näringens utveckling och spridning.
Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs förslag till primära områden och
anser att kartiäggningen av dessa områden bör leda till att de skyddas, vårdas
och utnyttjas på ett för miljövården och rekreationslivet lämpligt sätt.
Riksantikvarieämbetet anser att det är väl motiverat att urskilja primära
rekreationsområden men framhåller att kommitién inte nog beaktat kulturminnesvård
eller andra kulturella aspekter. Statskontoret bedömer kommitténs prioritering
av ett antal områden såsom en möjlig väg att åstadkomma sammanhållna insatser
från samhällets sida men vill inte ta ställning till kommitténs urval av
områden. Landstingsförbundet anser att särskUt lämpliga områden bör reserveras
för fritidsändamål men tar inte ställning i fråga om områdenas lokalisering och
avgränsning.

Svenska
Turisttrafikförbundet ansluter sig till kommitténs principskiss för de primära
rekreationsområdena men anser att närrekrea-tionsaspekten skulle kunna ha lett
till att ett annat mönster av områden skulle kunna ha kommit fram. Även LO och
TCO instämmer i kommitténs förslag men anser att närrekreationsområden inte
får komma i bakgrunden om de primära rekreationsområdena skulle komma alt
utvecklas.

Motormännens
riksförbund och Riksorganisationernas campingkommitté anser att kommitténs inventeringsarbete
är värdefullt då det rör sig om elt område där långsiktig planering är högst
motiverad. Organisationerna ställer sig därför i princip positiva till
kommitténs förslag beträffande primära rekreationsområden.

Ett
antal remissinstanser är tveksamma till kommitténs förslag att samhällsåtgärder
for turism och rekreation skall göras i form av satsningar på de primära
rekreationsområdena. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det
företagsekonomiska synsätt som normalt anläggs på näringslivet inte utan vidare
får tillämpas på turism och rekreation. Länsstyrelsen hävdar att även om många
människor söker sig till områden med koncentrerade utbud av aktiviteter och
anläggningar så får koncentrationsprincipen inte göras allmän. Koncentrationsidén
kan enligt länsstyrelsen accepteras på några få ställen bl. a. Are men
helt andra utvecklingsprinciper bör kunna komma till användning i andra delar
av landet. Riksrevisionsverket anser att den inventering som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 19

kommittén
genomfört är värdefull för det fortsatta planeringsarbetet men att man inte bör
binda sig för en kanalisering av samhällsresurser tiU de föreslagna primära
områdena innan det föreligger ett säkrare underlag.

Kommunförbundet
ansluter sig till kommitténs uppfattning att en koncentrerad satsning på ett
bestämt antal områden är motiverad för att de använda resurserna skall kunna få
avsedd effekt. Förbundet kan däremot inte i detta sammanhang ta ställning tUl
om de föreslagna områdena är riktigt avgränsade och lokaliserade. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län ställer sig tveksam till urvalsprinciperna och antalet
primära rekreationsområden och ifrågasätter om man inte bör prioritera ett
mindre antal områden då i annat fall de begränsade resurserna löper risk att
bli splittrade.

Socialstyrelsen
förklarar att kommitténs förslag synes förutsätta att den kommande
arbetstidsförkortningen tas ut i form av en förkortad arbetsvecka.
Socialstyrelsen anser att arbetstidsförkortningen bör tas ut som kortare
arbetsdag vilket ytterligare ökar behovet av anläggningar för närrekrealion,
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag och Sveriges Hotell- och
restaurangförbund ställer sig tveksamma till den allmänna målsättningen för
fortsatt utbyggnad av landets rekreationsmöjligheter tUl dess erfarenheter
vunnits av Åre-projektet.

Avvägningen
mellan de primära rekreationsområdena och närrekreationens intresseområden har
behandlats av många remissinstanser. De flesta remissinstanserna har med
närrekreation avsett sådana fritidsaktiviteter som kan utövas med den egna
bostaden som utgångspunkt och utan behov av övernattningsanläggningar.
Länsstyrelsen i Gotlands län anser att den sociala aspekten i betänkandet i
första hand bör tillgodoses genom anläggningar och områden för närrekreation
under det att fjärrekreationen bör fungera efter strikt företagsekonomiska
principer. Statens naturvårdsverk hävdar att satsningen på de föreslagna primära
rekreationsområdena måste ses i relation till de insatser som behövs för
närrekreationen och att om rekreationsmöjligheterna skall breddas väsentligt
måste anläggningar som ligger nära de stora befolkningskoncentrationerna
byggas ut för att utnyttjas såväl under de kortare ledigheterna som under semesterperioderna.
Svenska Turisttrafikförbundet anser att det är viktigt att resurser skapas för
ökad information och marknadsföring av närrekreationen innan de primära
rekreationsområdena byggs ut. LO framhåller också att det i närheten av
storstäder och andra tätortsregioner finns områden som bör tas med i den framtida
översiktliga bedömningen av rekreationsbehoven. De mera näraliggande
rekreationsområdenas sociala, kulturella och friskvårdande betydelse kan
därför inte utelämnas i framtidsplaneringen. I områden med stora
befolkningskoncentrationer är enligt LO närrekreationen en nödvändighet inte
minst mot bakgrund av den successiva arbetstidsförkort-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:46 20

ningen
och andra förändringar av arbetstidens struktur som alltmer gör sig gällande.
Motsvarande synpunkter förs också fram av KF och RESO. KF påpekar att det med
hänsyn till den fortgående arbetstidsförkortningen och de tidsmässiga
förändringarna av arbetstidens förläggning är nödvändigt med goda möjligheter
till närrekreation i områdena kring de största tätorterna. RESO påtalar också
det stora behov av närområden som föreligger kring storstäder och andra
tätortsregioner. Dessa områdens sociala, kulturella och friskvårdande
betydelse kan inte utelämnas i framtidsplaneringen. Även Skid- och
friluftsfrämjandet understryker kraftigt nödvändigheten av satsningar på
närrekreationen. Socialstyrelsen hävdar alt kommittén gjort en olycklig
uppdelning mellan när- och fjärrekreation och att en diskussion som gällt hela
fritidssektorn varit värdefull. I en sådan helhetsbUd av fritiden borde enligt
socialstyrelsen de tids- och kostnadsrestriktioner som åvilar fjärrekreationen
kunnat vägas mot närrekreationen som bl, a. medför ett fysiskt och psykiskt
välbefinnande tiU följd av regelbundet utövad motion.

Flera
remissinstanser framhåller alt kommitténs förslag tUl primära
rekreationsområden kan medföra konflikter med markutnyttjande för andra ändamål
än enbart rekreation.

Såväl
Svenska naturskyddsföreningen som naturvårdsverket anser att Norrbottens
skärgård har så stora naturvetenskapliga kvaliteter att den inte är lämplig som
turist- och rekreationsområde. Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar däremot
motsatsen. Svenska naturskyddsföreningen framhåller bl, a. att stora delar av
Dala- och Härjedalsfjällen är olämpliga som rekreationsområden då de har en
avgörande betydelse för bevarandet av den svenska rovdjursstammen.

Naturvårdsverket
förklarar att det hittills framtagna inventeringsmaterialet bl. a. inom ramen
för den fysiska riksplaneringen inte är tiUräckligt för att ligga tUl grund
för ett ställningstagande till utbyggnad av turismen i stor skala i fjällen.
Verket anser också att Tjust och Nordingrå är ytterst känsliga för en eventuell
turistisk utbyggnad. Skogsstyrelsen befarar att ett koncentrerat turistiskt
utnyttjande av vissa områden i landet kan leda till restriktioner för
skogsnäringen. Styrelsen förklarar att om hela den areal som kommittén
föreslagit skulle avsättas för turismen skulle detta medföra negativa
konsekvenser för skogsnäringens virkesförsörjning. Lantbruksstyrelsen påpekar
att konflikter mellan turismens och jordbrukets areella krav kan komma att
uppstå särskUt i de föreslagna primära områdena i Skåne, på Öland och Gotland,
i Mä-larområdet, i Fryksdalen samt kring Ljusnan. Intressekonflikter om marken
kan också förekomma mellan rennäringen och turismen i de föreslagna primära
rekreationsområdena.

Också
kammarkollegiet och Svenska samernas riksförbund påpekar de risker för
intressekonflikter som förekommer meUan turismen och rennäringen och framhåller
vikten ay att utbyggnaden av fjällturismen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 21

sker
under behörigt hänsynslagande till renskötselns intressen. Svenska samernas
riksförbund hävdar att kommitténs förslag innebär svära intrång för
rennäringen. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser emellertid atl störningar
för rennäringen i allt väsentiigt bör kunna elimineras genom samordnad
planering, information och upplysningsverksamhet. Kommitténs urval av primära
områden accepteras av de flesta remissinstanserna. Vissa regionala
remissinstanser har förslag tiU tUlägg av områden medan endast ett fåtal
instanser ansett det nödvändigt att begränsa antalet områden.

Länsstyrelsen
i Stockholms län och TCO anser atl det föreslagna omrädet i Södermanlands
skärgård bör utvidgas till alt omfatta hela Stockholms skärgård. Länsstyrelsen
i Uppsala län anser att norra skärgårdsområdet i länet och ett område i nedre
Dalälven bör tas med som primärt rekreationsområde. Även länsstyrelsen i
Gävleborgs län anser området kring nedre Dalälven lämpligt som primärt
rekreationsområde. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller alt ett område
kring sjön Sömmen i södra Östergötland med angränsande sjöområden fyller kraven
på primärt rekreationsområde. I andra hand borde ett område kring TåkernOmberg
också kunna komma i fråga. Såväl domänverket som länsstyrelserna i Örebro, Västmanlaitds
och Kopparbergs län anser alt området MalingsboKloten borde ha medtagits som
ett primärt rekreationsområde. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det finns
utrymme för en ökad rekreationsverksamhet på delar av Hallandskusten om det
sker inom ramen för en välplanerad hushållning med resurserna.

Ändra
avgränsningar av de primära områdena än de som föreslagils av kommittén
föreslås i några fall. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att Olofströms kommun
bör inkluderas i området AsnenListerlandet. Länsstyrelsen i Kristianstads län
anser att Ängelholm bör kunna införlivas med området KullabergHallandsåsen
och Simrishamn med del föreslagna området östra Skåne. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att det Sydskånska sjö- och åsområdet bör utökas med Ystad. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att Orust och Tjörn borde inbegripas i området
Norra Bohuslän. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill utsträcka det föreslagna
området Värmlands och Dalslands sjöområden till att även omfatta Melleruds,
Dals-Eds och Färgelanda kommuner.

En
inriktning mot en mera kultur- och stadsbetonad turism efterlyses av några
remissinstanser. Kommitténs markering av de tre storstadsområdena såsom
primära områden av en speciell typ med stort utbud av inkvartering och kulturaktiviteter
men med begränsade möjligheter till en fortsatt utbyggnad av det rörliga
friluftslivet har av några instanser inte uppfattats som tUlräcklig.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att strömmen av utländska och
inhemska turister till Stockholm är betydande och finner det därför olyckligt
alt kommittén förbigått storstadsturismen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län noterar

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 22

däremot
med tillfredsställelse att storstadsregionerna av kommittén markerats som en
särskild typ av primära områden. Riksantikvarieämbetet anser att kommittén har
behandlat rekreationsaspekten alldeles för snävt och att människor söker ett
betydligt bredare register av aktiviteter inle minst på kultursidan.
Kommitténs ensidiga inriktning på ulomhusrekreation har medfört att förslagen
inte har tagit tillbörlig hänsyn till vare sig tillgång eller efterfrågan inom
kultursektorn.

De
flesta remissinstanser som yttrar sig i frågan instämmer i kommitténs förslag
att särskilda medel för finansiering av utbyggnaden av de primära områdena bör
ställas till naturvårdsverkets förfogande. Många remissinstanser anser att det
statliga stödet bör göras mera omfattande och användas i större omfattning än
den som förekommer inom de lokaliseringspolitiska ramarna. Bl. a. från många
länsstyrelser anförs att kommittén inte behandlat finansieringsfrågorna
tillräckligt ingående. Kommunförbundet hävdar att det inte är rimligt att
kommuner skall behöva svara för de "överkostnader" som kan bli
följden av investeringar i de primära rekreationsområdena. Kommunen bör enligt
Kommunförbundet svara för de kostnader som motsvarar värdet av insatserna med
hänsyn till effekten på sysselsättning och service samt till den del insatserna
tUlgodoser de egna invånarnas behov medan staten bör kompensera kommunerna för
överskjutande kostnader. Kommunförbundet hävdar också att statliga bidrag till
turism och rekreation i första hand bör vara betingade av rekreationspolitiska
motiv och inte av sysselsättningspolitiska. Även LO och RESO anser de
föreslagna statliga stödåtgärderna otillräckliga.

Frågor
om behandlingen på riksnivå av utvecklingen av områdena samt prioritering och
utbyggnadstakt har behandlats av många remissinstanser varav de flesta anser
att kommittén borde ha vidareutvecklat dessa frågor betydligt. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser att någon form av samordnad utbyggnadsplan för de
föreslagna primära områdena borde upprättas. Länsstyrelsen i Värmlands län
finner att en prioritering borde ha gjorts av vilka områden som i första hand
skall byggas ut. Naturvårdsverket anser också att det är en brist att kommittén
inte redovisar en strategi för utbyggnaden av områdena. Verket efterlyser vUka
tidpunkter, tidsperioder eller turordningar som är möjliga och troliga under
olika förutsättningar. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att Öland bör
prioriteras efter Are, En snabb planering av Gotland önskas av länsstyrelsen i
Gotlands län. SAS/LIN anser att en snabbutveckling av några områden bör ske.

Kommitténs
förslag till planering, utveckling och organisation av turism och rekreation
inom de primära rekreationsområdena har kommenterats av större delen av
remissinstanserna. Flertalet ställer sig positiva till förslagen att det
upprättas en huvudplan för markanvändningen, en övergripande plan för vilka
typer av anläggningar och akti-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 23

viteter
som bör förekomma, en ekonomisk planering samt en organisation för uppbyggande
och drift av områdena. Vikten av att planeringen för rekreationsändamål får en
bättre anknytning till samhällsplaneringen i övrigt framhålls av många inslanser.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det viktigt att precisera kraven på de
planeringssystem inom vilka rekreationsplaneringen skall ske. Kommunerna och
länsstyrelserna bör spela en viktig roll i en sådan planering. Länsstyrelsen
föreslår att kommunerna skall utarbeta särskilda turist- och
rekreationsprogram för såväl primära som andra områden. Dessa program bör
innefatta markanvändning, investeringsbehov och även ta hänsyn till
ekonomiska, sociala och trafikpoUtiska aspekter inom turist- och
rekreationssektorn. Förslaget skulle enligt länsstyrelsen innebära att man på
central nivå får en uppfattning om rekreationssektorns samlade resursanspråk vilkel
underlättar prioriteringar och resursanvändningar och medför en betydligt
bättre samhällsstyrnmg av rekreationsutvecklingen. Även länsstyrelsen i
Kristianstads län anser de kommunala programmen för den fysiska
riksplaneringen vara ett lämpligt planeringsinstmment i sammanhanget.
Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser att länsstyrelserna
bör vara samordnande myndigheter i de översiktliga planeringsfrågorna för
turism och rekreation.

Lantbruksstyrelsen
instämmer i kommitténs förslag till planering av de primära rekreationsområdena
och anser det naturligt att olika berörda intressenter får göra sig hörda och
beaktas. Naturvårdsverket finner den föreslagna samarbelsdelegationen vUctig
för att fastställa mål och riktlinjer vid den övergripande planeringen av de
primära rekreationsområdena. Statens planverk stöder kommitténs förslag
rörande planeringen av de prunära rekreationsområdena men framhåller att planeringen
av markanvändningen är en kommunal uppgift. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser det väsentligt att den bofasta befolkningens ekonomiska och sociala
intressen tUlvaratas i en översiktlig planering av ett primärt
rekreationsområde. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att länsstyrelsen bör
delta i planeringsfrågor även om utvecklingsplaneringen endast berör en enda
kommun.

Svenska
kommunförbundet delar kommitténs uppfattning att plane

ring för turism och rekreation bättre bör knytas till annan samhällspla

nering men anser inte att statiigt engagemang i detaljfrågor genom

länsstyrelsen och den statliga samarbetsdelegationen är nödvändig.

Huvudansvaret för driften av anläggningar och aktiviteter i områdena

kommer att åvila kommunerna. Det bör därför enligt Kommunförbun

det ankomma på dem hur planering och utbyggnad av områdena skall

organiseras. a

Flera
remissinMnser påpekar att kostnaderna för den översiktliga planeringen inom
rekreationssektorn inte kan bäras enbart av de berörda kommunerna särskilt som
de primära områdena ofta ligger i om-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 24

råden
med svaga ekonomiska möjligheter. Statens planverk understryker att de
kommunala medlen inle räcker till för att finansiera översiktiig rekrealionsplanering.
För budgetåret 1974/75 finns ca 3 milj. kr. till förfogande för statsbidrag
till kommunerna som stöd lUl översiktiig planering. En del av dessa medel bör enligl
statens planverk kunna användas till bidrag till den fysiska planeringen inom
de av kommittén utpekade primära områdena.

Flera
remissinstanser påtalar brister när det gäller kommunikationssektorns
samordning med andra sektorer av betydelse för utvecklingen av turism och
rekreation. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att kommunikationsfrågan är en
vital fråga för utvecklingen av del fjärrinriktade rekreationslivet utan att
detta tUlräckligt beaktas vare sig i kommitténs förslag eller i den statliga
planeringen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län pekar på att Sälen-området blivit
föremål för stora statliga satsningar på turistsektorn inom ramen för
lokaliseringspolitiken men atl järnvägsförbindelserna dit samtidigt avvecklats
och ingen upprustning skett av de vägar som leder till området.
Socialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna i Västernorrlands, Älvsborgs,
Örebro och Östergötlands län liksom TCO instämmer i kommitténs uttalande att
särskild vikt måste fästas vid möjligheterna att få till stånd billiga
transporter. SJ anser att man med hänsyn tUl det ringa trafikunderlaget i
landet bör undvika en uppsplittring på flera olika trafikmedel.

4
Föredraganden 4.1 Inledning

Det
svenska samhället har under de senaste decennierna genomgått en snabb
utveckling. Genom olika reformer har de ekonomiska och sociala villkoren för
människorna förbättrats. Bl. a. har frUiden ökat påtagligt. Detta har skett
dels genom förkortning av arbetstiden, dels genom förlängning av semestem.
Genom reformerna på detta område har arbetstiden sedan sekelskiftet minskat
från omkring 3 100 timmar till omkring 1 700 timmar per år. Genom
pensionsreformerna har nya grupper fått ökad fritid. Ytterligare reformer på
arbetstidsområdet är att vänta.

Ett
viktigt inslag i strävandena att höja människornas levnadsstandard är alltså
att ge dem en ökad fritid. Självfallet är fritiden något var och en själv skall
bestämma och förfoga över. Men bestämmanderätt fömtsätter möjligheter att
välja. Därför är det ett nödvändigt och viktigt inslag i fritidspolitiken att
samhället på olika områden ser till att fritidssysselsättning erbjuds
människorna. Det gäller på utbildningens och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 25

kulturens
områden, men det gäller också i fråga om idrott, rekreation och turism. Om inte
samhället medverkar till detta kommer de rent kommersiella intressena att
dominera fritidsutbudet och risken alt stora grupper stäUs utanför möjligheten
alt yälja önskad fritidsaktivitet blir påtaglig. Därför bör samhället genom
aktiva insatser göra valfriheten reell.

En
betydelsefull insats för att öka människornas möjligheter till en meningsfull
fritid har utförts av folkrörelserna. Det ökade samhällsengagemanget på detta
område kan aldrig ersätta folkrörelsernas insatser för att skapa en rikare
fritid. Tvärtom är en avgörande förutsättning för att fritidsutbudet skall
kunna anpassas till människornas önskemål att det är förankrat i
folkrörelserna.

Insatserna
för idrott och rekreation har under senare år ökat kraftigt. Totalt sett satsas
under detta budgetår drygt 170 milj. kr. på idrott i olika former från statens
sida. De kommunala insatserna torde ligga på omkring 1 000 milj. kr.

Rekreation
och motion i skilda former blir allt väsentiigare som motvikt till de minskade
fysiska påfrestningarna i den dagliga tillvaron men också för att motverka de
ökade psykiska påfrestningar som framkallas av bl. a. högt arbetstempo. Det är
därför en angelägen uppgift för samhället och organisationerna på området att
erbjuda människorna möjlighet tUl rekreation och avkoppling.

De
naturliga förutsättningarna är goda i vårt land för ett utbrett friluftsliv.
Våra långa kuster Uksom de många skärgårds- och insjöområdena samt
fjällområdena erbjuder utomordentliga möjligheter för såväl aktiv rekreation
och motion som för vila och avkoppling. Allemansrätten ger sedan gammalt de
rättsliga möjligheterna alt utnyttja dessa och andra slag av attraktiva naturområden.
Genom olika åtgärder har samhället under senare år sökt ytterligare förbättra
förutsättningarna för friluftsliv och rekreation. I arbetet med den fysiska
riksplaneringen är rekreationslivets markanspråk en av de viktigaste
faktorerna. Genom de ändringar i naturvårdslagen som riksdagen beslutade år
1974 (prop. 1974: 166, JoU 1974: 52, rskr 1974: 405) har allmänhetens
möjligheter atl utnyttja framför allt strandområden ökat. Enligt dessa
ändringar skaU strandskydd råda vid alla stränder som har betydelse för allmänhetens
friluftsliv. Vidare har privata förbudsskyltar soni kan leda till inskränkning
i allemansrätten förbjudits.

Rekreationspolitiken
måste ges en sådan inriktning att den möjliggör för alla att få den avkoppling
och motion som var och en har rätt att kräva. Därför är det viktigt att inte
sociala och ekonomiska hinder bestämmer vilka som kah få del av utbudet av
rekreations- och turist-aktiviteter. Utbudet måste överensstämma med de
önskemål stora grupper medborgare har. I alltför hög grad avspeglar emellertid
dagens utbud en gången tids efterfrågan. Många av de aktiviteter som bjiids

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 26

är
del svårt eller omöjligt för t. ex, barnfamiljer, pensionärer och handikappade
att utnyttja. Andelen kostnadskrävande rekreations- och turistaktiviteter är
alltför dominerande, vilket missgynnar de grupper jag redan nämnt, liksom
låglönegrupperna. Dessa förhållanden måste uppmärksammas och
samhällsinsatserna inriktas på att göra utbudet tillgängligt för alla.

De
problem jag i föregående avsnitt pekat på kan inte undanröjas enbart genom
åtgärder inom ramen för rekreations- och turistpolitiken. I en rad avseenden
kan genomgripande resultat bäst nås genom en fortsalt social och ekonomisk
politik med inriktning på förbättringar för de sämst ställda grupperna i
samhället. Vidare kan genom en aktivare samhällsplanering betydande
förbättringar nås. De förbättringar som eftersträvas nödvändiggör sålunda att
man utnyttjar en rad olika medel som står till de beslutande och planerande
samhällsorganens förfogande.

Bl.
a. mot bakgrund av brister som här nämnts tillkallades särskUda sakkunniga år
1969. De sakkunniga som arbetat under namnet kommittén för planering av
turistanläggningar och friluftsområden har i december 1973 avlämnat betänkandet
(SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige.

Kommittén
har i sitt arbete i huvudsak endast tagit upp vad som betecknas som fjärrekreation,
d. v. s. sådana rekreationsformer som kräver resor och övernattning utanför
hemorten. Områden och anläggningar för s. k. närrekreation behandlas av
kommittén endast då de också kan användas för turismen. Jag återkommer till
frågan om förhållandet mellan insatser avseende områden för fjärrekreation och
områden för närrekreation.

Jag tar här upp kommitténs
förslag när det gäller allmänna riktlinjer för planeringen av områden och
anläggningar för rekreation och turism samt frågor rörande samordningen av
olika statiiga myndigheters behandling av dessa frågor. Vidare behandlar jag
kommitténs förslag om utpekande av vad kommittén betecknat som primära
rekreationsområden.

Kommittén har också berört
frågan om hälso- och sjukvårdens roll i rekreations- och turistpolitiken och
pekat på behovet av anläggningar i form av hälsocentra för såväl hälsoinriktad
rekreation som för rehabilitering och konvalescentvård. Från kommitténs
utgångspunkt har det inte varit möjligt att närmare behandla dessa frågor som
inrymmer flera gränsdragningsproblem. Med anledning härav har kommittén
föreslagit att frågan om hälsocentra bör utredas närmare. Remissinstansema har
inte haft något att erinra häremot. Frågan om uppdrag att genomföra en sådan
utredning kommer att anmälas av chefen för socialdepartementet i annat
sammanhang.

Kommittén föreslår vidare
att ett nytt organ, Sveriges turistråd, skall inrättas för att svara för frågor
rörande åtgärder för att främja mark-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 27

nadsföring
av turism i Sverige. Dessa frågor anmäls senare denna dag av chefen för
handelsdepartementet.

4.2
Samhällets rekreations- och turistpolitik

Kommitién
framhåller att olika åtgärder måste vidtas för att göra det möjligt för alla
att utnyttja sin fritid till rekreation av olika slag. Kommitién understryker
vidare att de allmänna medel, som satsas på rekreation måste användas på ett
sådant sätt att den breda allmänhetens rekreationsbehov tillgodoses. Särskild
vikt läggs vid att handikappade, låginkomsttagare och barnfamiljer får
väsentligt förbättrade rekreations-möjligheter. Kommitténs uppfattning delas av
flertalet remissinstanser.

Även
jag anser att samhällets insatser för rekreation och turism bör ges en sådan
inriktning att det blir möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar.
För delta behövs en ändamålsenlig planering och styrning av
samhällsinsatserna. Det gäller såväl i fråga om anläggningarnas konstruktion
och utformning som deras lokalisering. Inte minst viktigt är att
låginkomsttagarnas, barnfamiljemas och de handikappades behov beaktas.
Rekreationspolitiken måste för att bli framgångsrik bedrivas från såväl sociala
som ekonomiska utgångspunkter.

Jag
delar vidare kommitténs uppfattning att en bättre samordning bör ske av olika
samhälleliga msatser för rekreation och turism. En samordning av den planering
som sker för rekreation och turism och den regionalpolitiska planeringen är
nödvändig. De områden som är av riksintresse för rekreation och turism är ofta
belägna i regioner med dålig sysselsättnmg. Anläggningar för rekreation och
turism kan ge sysselsättnmg såväl på kort sikt under uppbyggnadsskedet som på
lång sikt genom det personalbehov driften av anläggningarna framkallar. Även
om en bygd, som turistkommittén framhåller, inte kan ha turism som enda
utkomstmöjlighet så kan bygden genom turismen få ett viktigt komplement till
övriga näringar.

Jag
vill också, i likhet med bl. a. LO, framhålla nödvändigheten av att man vid
planeringen av rekreationsområden och anläggningar tar hänsyn till behovet av
både när- och fjärrekreation. AiUäggningar och områden bör så långt möjligt
lokaliseras och utformas så att de kan användas såväl för det dagliga
rekreationsbehovet som för semestervistelsen. Detta bör beaktas i den
fortsatta planeringen.

4.3
Primära rekreationsomiåden

Enligt
kommitténs uppfattning har befintliga anläggningar för rekreation och turism
mera sällan planerats i avsUct att ge ett samlat utbud av aktiviteter,
transportmöjligheter samt inkvarterings- och serveringsmöjligheter. Därför
bör, menar kommittén, den framtida utbyggnaden för

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 28

rekreationsändamål
i stället ske inom ramen för samordnade åtgärder i områden som är särskUt
lämpade för rekreation och turism. Sådana områden kallas av kommittén för
primära rekreationsområden.

Med
utgångspunkt i en omfattande kartläggning av tillgången på lämpliga områden för
en utveckling av rekreation och turism har kommittén redovisat 23 områden i
olika delar av landet som enligt kommittén har goda förutsättningar att på
sikt kunna fungera som primära rekreationsområden.

De
områden kommittén anger som primära rekreationsområden är följande:

Södra
Sverige

Sydskånes
sjö- och åslandskap

Östskåne

KullabergHallandsåsen

AsnenListerlandet

Öland

Golland

GrytS:t
Anna skärgård

Mellersta
Sverige

Norra
Bohusläns skärgård

Värmlands
och Dalslands sjöområde

Tiveden

Södermanlands
skärgård

delar
av Mälaren

Fryksdalen

Siljansbygden

Norra
Sverige

del
av Ljusnans dalgång

Dalafjällen

HärjedalsfjäUen

Äreområdet

Nordingrå

Vindelälven

TärnaGraddis
fjällvärld ,

Norrbottens
skärgård

AbiskoKebnekajsefjällen

Områdena
täcker ca 9 % av landets yta. Ca 5 milj., människor beräknas kunna nå minst
ett av områdena inom en timmes resa från hemorten. Utöver dessa områden kan
enligt kommittén de tre storstadsområdena och deras omgivningar i viss
utsträckning betraktas som primära rekreationsområden även om de fortsatta
möjligheterna till utveckling ay ulomhusrekreation där är begränsade.

Inom
de primära områdena måste enligt kommittén betydande arealer avsättas för det
rörliga frUuftslivet. Stora krav måste ställas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 29

på
planeringen av markanvändningen inom områdena. För att områdena skall fungera
som semester- och rekreationsområden för slora delar av det svenska folket
krävs enligt kommUtén också en aktiv planering av utbyggnaden och utvecklingen
av områdena.

Flertalet
remissinstanser ställer sig bakom kommitténs uppfattning all större satsningar
på rekreation och turism bör ske inom ett begränsat antal områden som har särskUda
förutsättningar härför. Vissa remissinstanser för dock fram synpunkter
beträffande bl. a. urvalet av områden. I flera yttranden berörs frågan om
behovet av insatser också för närrekreation. Ett antal remissinstanser pekar
också på risker för intressekonflikter mellan insatser för rekreation och
turism och andra intressen t. ex, naturvård, jordbruk, skogsbruk och rennäring.

För
egen del anser jag att det kan vara av värde alt ange vissa primära
rekreationsområden. Från samhällets sida görs som jag tidigare nämnt omfattande
insatser när det gäller utbyggnad av anläggningar för rekreation och turism.
Det totala statliga stödet för sådana ändamål kan beräknas till mellan 75 och
100 milj. kr. per år. De statiiga insatserna har emellertid delvis skett utan
inbördes samordning vilket i vissa fall inneburit nackdelar från
rekreationssynpunkt. Jag anser det därför önskvärt att en mer samlad planering
och samordning av samhällsinsatserna för rekreation och turism kommer till
stånd. Detta bör i första hand gälla regioner med speciella förutsättningar.

Kommittén
har ansett att 23 områden i olika delar av landet har speciellt goda
förutsättningar för rekreation. Därutöver menar kommittén att det finns
ytterligare områden som i vissa avseenden kan sägas utgöra rekreationsområden
av riksintresse. Det gäller framför allt vissa områden i närheten av
storstäderna inom vilka redan nu finns ett stort utbud av boendemöjligheter och
aktiviteter men där samtidigt markresurserna är jämförelsevis knappa.
Utvecklingsmöjligheterna är därför enligt kommitién mera begränsade inom dessa
områden än inom de föreslagna primära rekreationsområdena.

Vissa
remissinstanser har ansett att också andra områden bör betraktas som primära
rekreationsområden. Därvid har i första hand nämnts området MalingsboKlolen i
Bergslagen, Stockholms skärgård, elt område kring nedre Dalälven, områden
kring sjön Sömmen och kring Tåkern och Omberg i östergötiand samt delar av
Hallandskusten.

För
egen del kan jag i huvudsak godta de avvägningar kommUtén gjort när det gäller
urvalet av primära rekreationsområden. Jag anser dock i likhet med några
remissinstanser att också området MalingsboKloten i princip har sådana
egenskaper som gör det motiverat att betrakta området som ett primärt
rekreationsområde. Under förutsättning att området inte alltför hårt belastas
med enskild fritidsbebyggelse anser jag därför att också detta område bör
betraktas som ett primärt rekreationsområde.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:46 30

I
fråga om Stockholms skärgård vill jag understryka vikten av att åtgärder vidtas
för dess utnyttjande som rekreationsområde. Skärgårdslandskapet måste säkras
för framtiden och göras tUlgängligt för allt fler. Detta är av betydelse för
hela vårt land. Genom fortsatta insatser av den art som redan vidtas bör
skärgårdens rekreationsbetydelse kunna öka. Jag vill i sammanhanget särskilt
understryka vikten av att varje möjlighet utnyttjas att i samband med
rekreationsåtgärderna skapa sådana sysselsättningstillfällen som kan komma den
i skärgården åretrunt-boende befolkningen till del.

Jag
delar emellertid kommitténs bedömning att områdena kring de tre stora
tätorterna är arealmässigt begränsade i förhållande till den folkmängd som
finns i dessa områden. De kan därför inle bli föremål för en utbyggnad som
rekreationsområden med sikte på att dra-till sig folk från hela landet. Det
stora invånarantalet i storstadsregionerna gör det nödvändigt att de i första
hand utnyttjas för närrekreation. Dessa områden kan således endast i vissa
avseenden jämställas med de primära rekreationsområdena.

Vad
gäller det område kommittén benämnt Gryt-S:t Anna skärgård vill jag framhålla
att området bör omfatta såväl Östergötlands som norra Kalmar läns skärgårdar. I
övrigi anser jag mig kunna godta den lista på områden som kommUtén har
presenterat. De angivna primära rekreationsområdenas lägen framgår av tUl
propositionen fogad kartbUaga. Jag vill i delta sammanhang framhålla att listan
över områden självfallet kan behöva ändras eller kompletteras med ledning av
sådant material som kommer fram under det fortsatta planeringsarbetet. Det
ankommer på regeringen att ta ställning i här berörda frågor sedan erforderligt
underlag presenterats.

Alla
de nu angivna primära rekreationsområdena berörs av det planeringsarbete som
pågår i länen och kommunerna inom ramen för den fysiska riksplanermgen.
Regeringen fattar under våren 1975 beslut län för län med anledning av de
program för detta arbete som redovisats av kommuner och länsstyrelser. Jag fömtsätter
att kommuner, länsstyrelser och övriga berörda myndigheter i det fortsatta
planeringsarbetet beaktar de riktlinjer för urvalet av områden för rekreation
och turism som jag här har angivit. Jag förutsätter vidare att den fortsatta
planeringen inom dessa områden utgår från förutsättningen att en utveckling av
rekreationslivet skall ske med hänsynstagande till de natur- och kulturvärden
inom områdena som finns dokumenterade i den fysiska riksplaneringen. Jag vill i
anslutning härtill understryka att den avgränsning av områdena som nu redovisas
behöver ses över i det fortsatta planeringsarbetet, varvid möjligheterna att
samordna rekreationsintressena med bl. a. naturvårdens, jordbrukets,
skogsbrukets och rennäringens intressen bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Kommunerna bör i samband med det planeringsarbete som sker som ett led i den
fysiska riksplaneringen i samråd

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:46 31

med
länsstyrelserna översiktiigt studera avgränsningsfrågorua samt bedöma behovet
av markreservationer m, m. för att möjliggöra en utveckling på sikt av
rekreationslivet inom dessa områden. Det bör ankomma på den särskilda beredning
för samordning av planeringen av rekreationsområden, vars inrättande jag
kommer alt förorda i det följande, att lämna erforderliga rekommendationer för
det fortsatta arbetet.

Som
framhålls såväl av kommittén som av åtskilliga remissinstanser är det varken
möjligt eller nödvändigt att samhällsinsatser görs i samma omfattning inom
samtliga primära rekreationsområden. I en del fall är det väsentligast att
områdenas naturvärden bevaras och i andra fall kan en utbyggnad av olika slag
av anläggningar ligga långt fram i tiden. Det är enligt min uppfattning inte
möjligt alt nu ange några närmare riktlinjer eller att göra några
prioriteringar i dessa avseenden. Jag räknar emellertid med att de
redovisningar av den planering som sker inom ramen för den fysiska
riksplaneringen som efter årsskiftet 1976/1977 skall lämnas av länsstyrelserna
kommer att ge underlag för beredningen att bedöma bl. a. dessa frågor. I ett
första skede är det viktigast att erforderliga markområden reserveras inom de
primära rekreationsområdena för att möjliggöra en utveckling på sikt av
rekreationslivet inom dessa områden. Jag vill här också framhålla att statiiga
insatser för rekreation och turism självfallet skall kunna ske även inom andra
områden av betydelse från rekreationssynpunkt än de primära områdena.

I
delta sammanhang vUl jag erinra om de beslut som fattats om investeringar för
rekreation och turism inom Äreområdet. Området utvaldes av kommittén såsom ett
lämpUgt utvecklingsområde för rekreationslivet. I ett särskilt betänkande (Ds
Jo 1971: 5) Are Utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde redovisade
kommittén en principskiss för en utbyggnad av området. Sedan kommitténs
förslag efter remissbehandling hade överarbetats av en särskild arbetsgrupp
anvisade 1973 års riksdag 2 milj. kr. för bidrag till projekteringskostnader
för Äreprojeklet (prop. 1973: 85, KrU 1973:20, rskr 1973: 144). Projekteringsarbetet
har därefter drivits vidare av ett för ändamålet särskilt bildat
planeringsbolag. I febmari 1975 fattade regeringen ett beslut om ett statligt
lokaliseringsstöd av ca 23 milj. kr; för en utbyggnad av rekreations- och
turistanläggningar i Åre. Genom den utbyggnad som nu,sker i Äreområdet bör
värdefulla erfarenheter kunna erhållas;

4.4
Samordning av de statliga insatsema för planering av områden för rekreation och
turism

Kommittén
konstaterar att frågor med anknytning till rekreation och turism handläggs av
ett stort antal statliga, myndigheter och andra organ. Enligt kommitténs
uppfattning är många av de åtgärder som sätts in för att främja
rekreationslivet dåligt samordnade vilket kan

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 32

leda
till splittring och felaktigt utnyttjande av tillgängliga resurser. En bättre
samverkan mellan de myndigheter som handlägger rekreations-och turistfrågor
krävs därför. Kommittén föreslår att en samarbetsdelegation bildas mellan
naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och det föreslagna nya turistrådet.
När planfrågor behandlas bör enligt kommittén också planverket medverka i
delegationens arbete. Delegationens huvudsakUga uppgift bör enligt kommittén
vara att bedöma grunderna för den fortsatta statliga stödgivningen till områden
och anläggningar för rekreation och turism. Delegationens kanslifunktion bör
enligt kommittén förläggas till naturvårdsverket.

Förslaget
att inrätta en samarbetsdelegation tillstyrks av flertalet av de
remissinstanser som uttalar sig i frågan. Många av dessa förordar att i
delegationen skall ingå representanter också för andra myndigheter än dem
kommittén föreslagit. Andra remissinstanser förordar att delegationen knyts
till regeringskansliet.

Jag
har tidigare framhållit behovet av en samlad planering av de statliga insatserna
för att tillgodose den breda allmänhetens behov av rekreation. Naturvårdsverket
har redan nu viktiga uppgifter på detta område. Verket skall bl. a. leda
arbetet med planeringen av åtgärder för det rörliga friluftslivet. Verket
svarar också för fördelningen av anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m.
m. från vilket bidrag beviljas till olika slag av anläggningar för motions-,
rekreations- och fri-luftsändamål. Det är därför naturUgt att naturvårdsverket
får ett huvudansvar för samordningen av de statliga insatserna vad gäller
områden och anläggningar för såväl när- som fjärrekreation. Därigenom underlättas
den samlade bedömning av insatserna inom de primära rekreationsområdena och
områden för närrekreation som jag tidigare betonat nödvändigheten av.

Som
kommittén och remissinstanserna framhåller har emellertid också andra statliga
myndigheter än naturvårdsverket att i sin verksamhet ta befattning med frågor
med anknytning tUl rekreation och turism. Arbetsmarknadsstyrelsen handlägger
frågor rörande beredskapsarbeten och lokaliseringsstöd. Planverket är central
myndighet i planfrågor. Även andra myndigheter berörs. Sveriges turistråd
kommer om de förslag genomförs som chefen för handelsdepartementet senare i dag
anmäler att ha viktiga uppgifter i sammanhanget.

Det
är enligt min uppfattning uppenbart att alla de frågor som rör planeringen av
rekreationslivet inte kan handläggas av en och samma myndighet. Samtidigt står
det också klart att en bättre samordning än f. n. behövs av olika statliga
organs verksamhet när det gäller dessa frågor. Jag anser därför att en
beredning för samordning av de statliga insatserna för planering av områden och
anläggningar för rekreation och turism bör inrättas. Det ankommer på regeringen
att besluta i frågor som rör beredningens ställning och sammansättning. Jag
vill emel-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 46 33

lertid
redan nu framhålla att jag anser det angeläget att beredningen inte blir för
stor. Vad som är av betydelse är att de myndigheter som direkt sysslar med
frågor rörande områden och anläggningar för rekreation och turism kommer med i
beredningen. För riksdagens information vill jag nämna att jag avser att
föreslå regeringen att i beredningen skall ingå företrädare bl. a. för
naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, planverket och det nya turistrådet.
Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter som kommunerna har såväl
beträffande planfrågor i allmänhet som när det gäller frågor rörande
utveckling och utbyggnad av områden och anläggningar för rekreation och turism
anser jag det också värdefullt att kommunerna blir företrädda i beredningen.
Beredningen måste i sitt arbete självfallet ha nära kontakt med övriga organ
som kommer i beröring med frågor om rekreation och turism. Med hänsyn till att
naturvårdsverket, enligt vad jag här anfört, bör ha huvudansvaret för
samordning av de statliga insatserna när det gäller områden och anläggningar
för rekreation och turism är det naturligt att kanslifunktionen för beredningen
förläggs till naturvårdsverket.

Beredningen
bör vara ett rådgivande och samordnande organ med uppgift att följa planeringen
av de primära rekreationsområdena och andra områden av större betydelse för
rekreationslivet. Ärenden rörande statligt stöd till planering av områden och
uppförande av anläggningar för rekreation och turism bör behandlas i
beredningen innan beslut tas av vederbörande myndighet. Det bör därvid åligga
beredningen att bevaka att här angivna riktlinjer för statligt stöd för
uppförande av rekreationsanläggningar följs. Flera remissinstanser, bl. a. LO
och TCO, har uttalat att beredningen skulle kunna verka bättre om den
placerades på departementsnivå. Jag delar uppfattningen att det är angeläget
att beredningens ställning blir så stark att den avsedda samordningen verkligen
kan åstadkommas. Jag vill emellertid erinra om att alla viktigare ärenden
rörande stöd till rekreations- och turistanläggningar redan enligt nu gällande
bestämmelser avgörs av regeringen. Beredningens yttrande kommer därvid att
ingå i underlaget för regeringens ställningstagande. För att ytterligare
understryka vikten av den samordnande funktionen hos beredningen förordar jag
därutöver att ärenden rörande stöd till uppförande av anläggningar för
rekreation och turism alltid skall underställas regeringen i sådana faU där den
beslutande myndigheten vill frångå beredningens yttrande.

Som
jag tidigare anfört satsar staten årligen betydande belopp för bidrag till
uppförande av anläggningar för motions-, rekreations- och friluftsändamål.
Huvuddelen av det anslag för stöd till idrottsanläggningar som
naturvårdsverket disponerar används sålunda för anläggningar av här avsett
slag. För budgetåret 1973/74 kan ca 15 milj. kr. beräknas ha använts för bidrag
till uppförande av sådana anläggningar. Av betydelse i detta sammanhang är
också de anslag som naturvårdsverket förfogar över för säkerställande och vård
av värdefulla natur-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46 34

områden.
För budgetåret 1973/74 uppgick'dessa anslag tiU sammanlagt ca 22 milj. kr.
Större delen av detta belopp har använts för säkerställande och vård av
markområden av intresse från rekrealionssyn-punkt.

Uppförandet
av anläggnmgar för motion, rekreation och turism samt åtgärder för att hålla
landskapet öppet och därmed göra det mera tiUgängligt för allmänheten från
rekreationssynpunkt genomförs i betydande omfattning också såsom
beredskapsarbeten. Under budgetåret 1973/74 beräknas anläggningar ha uppförts
och arbeten ha utförts till en total kostnad av inemot 100 milj. kr., varav ca
50 milj. kr. utgjort statsbidrag.

Statligt stöd för
uppförande av anläggningar för rekreation och turism kan också utgå i form av
lokaliseringsstöd. På gmndval av tidigare framlagda förslag av kommittén för
planering av turistanläggningar och rekreationsområden beslutade 1973 års
riksdag öm vissa ändringar i reglerna för lokaliseringsstöd tUl
turistanläggningar (prop. 1973:50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248). Dessa äiidringar
innebar bl. a. att möjlighet öppnades att ge inte bara lån utan också bidrag
till investeringar i turistanläggningar. Vidare beslutades att kommuner, som
ett undantag från vad som eljest gäller, skall kunna få lokaliseringsstöd vid
investeringar i turistanläggningar om regionalpolitiska skäl för stöd föreligger.
Möjligheterna att ge lokaliseringsbidrag tUl uppförande av anläggningar för
rekreation och turism har under budgetåret 1973/74 utnyttjats i begränsad
omfattning. Under detta budgetår bevUjades ca 2,3 mUj. kr. i bidrag till sådana
anläggningar. Under innevarande budgetår har, som jag tidigare nämnt, dessa
stödformer använts för bidrag till uppförande av vissa rekreationsanläggningar
inom Äreområdet.

De former för stöd tiU
uppförande av rekreations- och turistanläggningar m. m. som f. n. finns och vUka
jag här redovisat bör användas också i fortsättningen. Det stöd som Utgår i
form av beredskapsarbeten och lokaliseringsstödet är emellertid 1 första hand sysselsättiungspoli-tiskt
resp. regionalpoUtiskt motiverade. Detta har, som jag tidigare redovisat, i
vissa fall lett tiU insatser på det rekrcationspolitiska området som inte bort
prioriteras. Genom de riktiinjer för planering och samordning av de statliga insatsema
inom rekreationslivets område som jag här förordat bör de nu aktuella
stödformerna kunna användas för att på ett bättre sätt tillgodose också
rekreationspolitiska syften. Jag viU i detta sammanhang hänvisa till vad jag
tidigare anfört om den föreslagna beredningens uppgifter.

Vad
jag här anfört innebär att rekreationspoUtiska synpunkter måste beaktas vid
sidan av regionalpoUtiska och sysselsättningspoUtiska i större utsträckning än
hittills när det gäller statUgt stöd tiU uppförande av anläggnmgar för
rekreation och turism. Sysselsättningsfrämjande åtgär-' der av större
omfattning inom denna sektor bör därför genomföras inom ramen för utarbetade
planer för uppförande av anläggningar och iord-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46 35

ningställande
av områden för rekreation och turism. Jag räknar därvid med att
arbetsmarknadsstyrelsen på samma sätt som hittills inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken kan komma att lämna bidrag till berörda myndigheter för
utarbetande av ifrågavarande planer.

Som jag tidigare nämnt'bör
kommunerna i det fortsalla planeringsarbetet inom de aktuella oihrådena bl. a.
beakta behovet av mark för rekreation och turism. Flera remissinstanser har
därvid pekat på svårigheterna för många kommuner att utan stöd klara detta
planeringsarbete. Enligt planverket bör bidrag till den fysiska planeringen
inom de primära rekreationsområdena kunna utgå från det anslag som står till
verkets förfogande för bidrag till översiktlig planering m. m. I årets
budgetproposition har föreslagits att detta anslag skall föras upp med ett
belopp av 4 mUj. kr. för nästa'budgetår (prop. 1975:1 bil. 14 s. 40). Anslaget
förutsätts användas för bidrag till i första hand från rikssynpunkt
intressanta planeringsföretag i sådana resurssvaga kommuner som berörs av de av
riksdagen fastlagda geografiska riktiinjerna eller som annars i hög grad berörs
av den fysiska riksplaneringen. De primära rekreationsområdena faller till
betydande del inom regioner som uppfyller de förutsättningar som gäller för
bidrag från nämnda anslag. Jag räknar därför med att planverket vid beredning
av förslag om utnyttjande av de medel som finns tUlgängliga uiidér apslaget
också beaktar det särskilda stödbehov som föreligger inom dé primära rekreationsområdena.
Genom att planverket föreslås bil representerat i den föreslagna beredningen
bör goda möjUghete finnas att samordna detta slöd med övriga insatser för
Utveckling av rekreatibnslivet inom nämnda områden.

Naturvårdsverket får
enligt vad -jag här anfört ökade arbetsuppgifter. Det är därför enligt min
uppfattning nödvändigt att verkets personalresurser förstärks. Under
förutsättning ätt .riksdagen godkänner det förslag jag här redovisat avser jag
att föreslå regeringen att ytterligare två tjänster inrättas vid siatens
naturvårdsverk.

.. * i'

5 Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag här anfört hemställer jagjatt regeringen

föreslår riksdagen ,, 'V ,..

att
godkänna de riktlinjer jag förordat för planering och samordning av samhällets
insatser för rekreation och turism.

. . 'v

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram. '

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46

I propositionen angivna primära rekreationsområden

1.
Sydskånes sjö-
och åslandskap

2.
Östskåne

3.
KullabergHallandsåsen

4.
AsnenListerlandet

5.
Öland

6.
Gotland

7.
Östergötlands
och norra Kalmar läns skärgårdar

8.
Norra Bohusläns
skärgård

9.
Värmlands och
Dalslands sjöområde

10. 'Tiveden

11. Södermanlands skärgård

12. Mälaren

13. Fryksdalen

14. Siljansbygden

15. Ljusnan

16. Dalafjällen

17. Härjedalsfjällen

18. Are

19. Nordingrå

20. Vindelälven

21. TamaGraddis fjällvärld

22. Norrbottens skärgård

23. AbiskoKebnekajsefjällen

24. MalingsboKloten

Områdena 123 överensstämmer med vad kommUtén angivit.

De grova linjerna avgränsar områden kring de tre storstäderna
som i vissa avseenden kan betraktas som jämställda med de primära rekreationsområdena.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 46 37

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari

1975 ............................................................

1
Inledning .......................................................

2
Kommittén för planering av
turistanläggningar och friluftsområden 3

2.1 Utgångspunkter
....................................... .... 3

2.1.1
Fritidens och reselivets
utveckling ............. .... 3

2.1.2
Anläggningar för friluftsliv
och rekreation..... .... 6

2.1.3
Samhällets stod till rekreation
och turism .... 6

2.1.4
Nuvarande organisation för
främjande av rekreation och turism 7

2.2 Kommitténs
överväganden och förslag............... 8

2.2.1
Samhällets rekreations- och
turistpolitik...... .... 8

2.2.2
Samordning av de statliga insatsema
för planering av områden för rekreation och turism ........................................................... 10

2.2.3
Primära rekreationsområden ................. .. 11

3 Remissyttrandena.............................................. 15

3.1
Samhällets rekreations- och
turistpolitik............ .. 15

3.2
Samordning av de statiiga
insatserna för planering av områden för rekreation och turism 16

3.3
Primära rekreationsområden............................ .. 17

4 Föredraganden ............................................. 24

4.1
Inledning ................................................. .. 24

4.2
SamhäUets rekreations- och
turistpolitik ........... .. 27

4.3
Primära rekreationsområden .......................... .. 27

4.4
Samordning av de statiiga
insatserna för planering av områden för rekreation och turism 31

5 Hemställan .................................................... 35

6 Beslut ......................................................... .. 35

Bilaga. Karta över primära
rekreaktionsområden ......... .. 36

KUNGl. BOKTR. STOCKHOLM 197S 730120

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

69 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (67)

67 kopplingar i 38 dokument.

  1. SOU 2015:99 Planering och beslut för hållbar utveckling s. 87 i texten
  2. Bet. 1990/91:KrU2 Vissa turistfrågor i texten
  3. Bet. 1986/87:KrU20 om anslag till idrott, rekreation och turism (prop. 1986/87:100 bil. 11 delvis) s. 16 i texten
  4. Prop. 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. s. 87 i texten
  5. Bet. 1983/84:KrU22 om turist- och rekreationspolitiken m.m. (prop. 1983/84:145 bil. 1) s. 11 · s. 14 i texten

Visa alla 38

Rättsfall (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. NJA 1989 s. 581 om s. 26 · om s. 27 i texten