Regeringens proposition med förslag till ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m.m.
1975 · 178 sidor, varav 146 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 146 av 178 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:48, Regeringens proposition med förslag till ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 48 år 1975 Prop. 1975: 48
Nr 48
Regeringens
proposition med förslag till ändrade regler för beskattning av samfälligheter,
m.m.;
beslutad
den 20 februari 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoU. På regeringens vägnar
OLOF
PALME
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föresläs nya regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
av gemensamhetsanläggningar och andra samfäUigheter. Förslaget är delvis en
följd av den nya civilrättsUga lagstiftning om sam-fälUgheter som trätt i kraft
år 1974.
Skattskyldigheten
vid inkomstbeskattningen föreslås åvila juridisk person, som förvaltar
marksamfälUghet och regleringssamfäUighet som utgör taxermgsenhet. Statlig
iiUcomstskatt skall därvid utgå såsom för ekonomiska föreningar, dvs. med 32 %.
I övriga faU beskattas ägarna av delägarfastighetema för verksamheten pä
samfäUigheten.
Resultatet
av verksamheten i samfäUighet, för vilken föreligger skattskyldighet vid
inkomstbeskattningen, föreslås bli beräknat enligt allmänna regler för den
förvärvskälla som verksamheten hör tUl. Utdelning till delägare får dras av vid
resultatberäkningen och skall tas upp tUl beskattning hos delägaren.
Föreligger
inte skattskyldighet för samfäUigheten, fördelas intäkterna och kostnadema på
delägarfastighetema och beskattas i den förvärvskälla som delägarfastigheten
ingår i. Skattskyldighet och uppgiftsskyldighet föreslås i dessa fall
föreligga i huvudsak bara om nettot för en delägare uppgår till 100 kr. Ligger
skattskyldigheten på ägare av del-ägarfastigheter, som är schablonbeskattade,
och har värdet av samfäUigheten fördelats på dessa fastigheter vid
fastighetstaxeringen, innebär förslaget att någon ytterligare
beskattningsåtgärd inte är aktuell utöver den inverkan på schablonbeskattningen
som ett eventuellt högre taxerings-
1 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 48
Prop. 1975: 48 2
värde
kan ha. I dessa fall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld, som hänför sig
tUl samfäUigheten.
Förmögenhetsbeskattningen
av samfäUighet föreslås ske hos ägarna av delägarfastighetema utom då det
gäller regleringssamfäUigheter samt häradsallmänningar, allmänningsskogar och
liknande samfälligheter.
I
propositionen föreslås även rätt till avdrag för anslutningsavgifter och
anläggningsbidrag. Vidare föreslås en anpassning av den s. k. proportioneringsregeln
till de regler som gäller vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
De
nya reglerna om beskattning av samfälligheter föreslås gälla första gången vid
1977 års inkomst- och förmögenhetstaxeringar, övriga regler föreslås gälla fr.
o. m. 1976 års taxering.
Slutligen
föreslås att Stiftelsen Industricentra fr.o.m. 1975 års taxering skall vara
inskränkt skattskyldig vid inkomstbeskattningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 48
Lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i komniunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen
(1928: 370) dels att 47 § och 53 §i och 2 mom. samt punkt 8 av anvisningarna
till 21 §, punkt 3 av anvisningarna tiU 22 §, punkterna 3 och 6 av anvisningarna
lill 24 §, punkt 2 av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till
29 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 41 a §
och anvisningar till denna paragraf, varjämte tiU anvisningarna tiU 22 § skall
fogas en ny punkt, 11, och till anvisningarna tUl 29 § en ny punkt, 20, av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 a § Äger fastighet del i samfäUighet av annat slag än
som avses i 53 § 1 mom. första stycket f), hänföres den fastigheten
tillkommande andelen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfäUigheten
till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller
för nämnda förvärvskälla.
(Se
vidare anvisningarna.)
47 r
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit
skattepliktig, beräknas garantibelopp tUl två procent av fastighetens
taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där
fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare.
Såsom ägare anses jämväl den, vUken innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag besitter fastighet på gmnd av lesta-mentariskt
förordnande.
Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i
förekommande fall i stället gäUa:
a)
den, som
innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,
innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet
med ständig eUer ärftlig besittningsrätt;
b)
innehavare av
skogsområde, b) innehavare av skogsområde, som
blivit av staten upplåtet till som
blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller tUl kommun eller kanalbolag eller tiU kommun eller annan menighet;
samt annan menighet;
c)
innehavare
av publikt boställe c) innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord. eller på lön anslagen jord; samt
Senaste lydelse 1973:1099.
Prop. 1975: 48 4
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
d) juridisk person, som förvaltar samfäUighet och som enligt 53 § 1
mom. första stycket f) är skattskyldig för inkomst.
Såsom
innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den
tjänsteinnehavare eUer aiman, som författningsenligt äger nyttja fastigheten
eUer tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i
lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att
anse såsom innehavare.
SkaU
avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c)
omförmäles, författningsenligt helt eUer delvis tillkomma allmän fond eUer
inrätmmg, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår
fastighetens skogsbruksvärde.
Där
beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller
ärftlig besittningsrätt, innehavaren på gmnd av denna sin rätt icke äger utöver
husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, skall
garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående
skogsbruksvärdet.
Garantibelopp
beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid
än 12 månader eUer har fastigheten förvärvats eller avyttrats under
beskattningsåret, skaU garantibeloppet jämkas med hänsyn härtiU.
(Se vidare anvisningarna.)
53
§
1
m o m.° Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskUda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:
a)
fysisk person:
för
tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för
all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt
för
tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för
inkomst av här belägen fastighet;
för
inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk konmiun;
för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anstäUning
eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats
genom verksamhet här i riket;
för
pension och annan ersättning enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring eller
pension på grund av anställning eUer uppdrag hos svenska staten eller svensk
kommun;
för
ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare samt enUgt annan lag eller författning, som
utgått tUl någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
mUitärtjänstgöring;
för
annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av
tjänst;
=
Senaste lydelse 1974: 724. Jfr även 1974: 769.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eUer
tillbehör tiU sådan fastighet eller rörelse; samt
för
belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring, tiUäggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eUer
allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits vid
tidigare års taxeringar;
b) staten:
för
inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller
vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt
för
inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eUer försäkringsrörelse eller av
kommunikationsverk med tiUhörande byggnader och anläggningar eller av
industrieU verksamhet, som huvudsakligen avser att tiUgodose statens egna
behov;
c) landsting,
kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:
för inkomst av fastighet
och av rörelse;
opaginerad Kontrollera mot PDF
d) akademier,
Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna
undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar samt samarbetsorgan för sädana sammanslutningar med ändamål
att fuUgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, statens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling m. m., Sveriges exportråd, järnkontoret, så
länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till
livförsäkring hänförUg verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om
tryg-
d) akademier,
Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock aUmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i
vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar
samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden,
statens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av
farmacins utveckling m. m.. Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd,
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till
livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
gande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål
uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfaU,
stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare
och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare
eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller
löper risk att bUva uppsagd till följd av driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana
ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
Föreslagen lydelse
avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller
olycksfaU, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till
friställd arbetstagare eller främja åtgärder tiU förmån för arbetstagare som
blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av
driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags
verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor,
andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet,
sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller
att, utan begränsning tUl viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,
främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av
undervisning eller utbUdning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin
verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka
för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:
för
inkomst av fastighet och av rörelse;
opaginerad Kontrollera mot PDF
f) svenska
aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att
avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, understödsföreningar,
som bedriva till livförsäkring hänförUg verksamhet, verk, inrättningar och
andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d)
och e):
f) svenska
aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd författning äro skyldiga att
avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, understödsföreningar,
som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och
andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska
personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att
förvalta samfäUighet endast om samfäUigheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet
och avser marksamfälUghet eller regleringssamfäUighet, samtliga här under f)
avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas
under punkterna d) och e):
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande hdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
g)
utländska bolag:
för
inkomst av här belägen fastighet;
för
inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt
för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tillbehör tUl sådan fastighet eUer rörelse;
h)
allmänna pensionsfonden:
för
all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen,
samt i övrigt för inkomst av fastighet.
Riksskatteverket
må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller
förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i
fråga om skattskyldighet eller eljest vid till-lämpning av denna lag skall
anses jämställd med stiftelse eUer förening, som ovan i första stycket vid e)
angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av
riksskatteverket återkallas, över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt
detta stycke, må klagan icke föras.
2
mom." Vanliga handelsbo- 2 mom. Vanliga handelsbolag, lag, kommanditbolag,
enkla bolag kommanditbolag, enkla bolag, re-och rederier taxeras icke,
utan derier och juridiska personer, som
hänföres deras inkomst
till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar
hans andel av bolagets eller rederiels inkomst. Ej heller skall så kalkt
gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare taxeras en var för den inkomst,
han åtnjutit av bolagets verksamhet.
enligt
författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan
samfäUighet än sådan som avses i 1 mom. första stycket f), taxeras icke, utan
hänföres deras inkomst tUl de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som
för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller sainfäl-lighetens
inkomst. Ej heller skall så kallat gmvbolag taxeras, utan skola dess delägare
taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagels verksamhet.
Vad
i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande tillämpning
beträffande garantibelopp för fastighet.
Anvisningar
tiU 21 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.' Till intäkt av
jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på grund av upplåten nyttjanderätt
till fastigheten eUer del därav, såsom arrende, avgäld för lägenhet, som är
avsöndrad från fastigheten, eller för servitut, som vilar å fastigheten, m. m,
dyl. Vad nu sagts gäller dock icke beträf-
'
Senaste lydelse 1953: 400. * Senaste lydelse 1972:741.
8. TUl intäkt av
jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på grund av upplåten
nyttjanderätt lill fastigheten eller del därav, såsom arrende, avgäld för
lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för servitut, som vUar på
fastigheten, m. m. dyl. Vad nu sagts .gäller dock icke beträffande en-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
fande
engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för
obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande under nyss angivna förhållanden av
mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar
eller anläggande av väg. Icke heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till fastighet eiUigt
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar
enhgt andra författningar. Hör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja
någon annan fastighet såsom till skogsfång, mulbete eller dyl., skall givetvis
även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tiUgodo räknas som intäkt
av fastigheten. / fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra liknande samfäUigheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällighetens
inkomst räknas även vad som in natura utdelats till innehavarna av de fastigheter,
som hava del i samfäUigheten. Då inkomsten således beskattas hos
samfäUigheten fjfr 53 § 1 mom. f)J, följer härav, att innehavare av fastighet,
som har del i samfäUighet av ovannämnda art, icke är skyldig att som intäkt av
sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfäl-ligheten,
vare sig utdelningen utgått in natura eller i penningar.
Föreslagen lydelse
gångsersättning
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex,
vid ianspråktagande under nyss angivna förhållanden av mark eller strömfaU enligt
vattenlagen (1918:523) eller för framdragande av ledningar eller anläggande av
väg. Icke heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet engångsersättning
för inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen
(1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar.
Hör tiU fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom
till skogsfång, mulbete eller dyl., skall givetvis även vad som därigenom
kommer fastighetens innehavare tiUgodo räknas som intäkt av fastigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tm22§
3."
Kostnad för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastigheten och som är
avsedd att användas för driften i förvärvskäUan, därunder inbegripet behövlig
bostadsbyggnad, dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. För tillfällig
byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock
anskaffningskostnaden i sin helhet dragas av för det år då byggnaden
anskaffades.
Som
för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är
Senaste
lydelse 1973: 1099.
Prop.
1975: 48 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
upplåten
tUl personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i
den mån byggnaden ej representerar ett större värde än som behövs för jordbruk
eUer skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor
del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med
ekonomibyggnad avses annan driflbyggnad än bostadsbyggnad.
I
byggnads anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och
tillbehör som äro särskUt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i
driften, I enlighet härmed inräknas ej i anskaffningskostnad för
ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bås, box eller spilta,
båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för
skrap- och svämutgödsling med tUlhörande urinbrunn eller gödselbehållare,
gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk
ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller
ventilationsanordning. I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej heller
kostnaden för sådan tUlgång som silo- eller torkanläggning, fast transportör,
hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad
kostnaden för sådan anordning som är nödvändig för byggnadens allmänna
användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eUer gas och
annan liknande anordning.
I
fråga om tUlgång för vUken anskaffningskostnad enligt tredje stycket ej
inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tillämpas i stället föreskrifterna
enligt punkt 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.
Av
punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som höra till marken,
hänföras tiU avskrivningsunderlaget för byggnad.
Avdrag
för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enUgt avskrivningsplan tiU viss
procent av byggnadens anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad
beräknas enligt följande.
Har
byggnad uppförts under tid Har byggnad uppförts under tid
vamnder ägaren innehaft fastighe- vamnder ägaren innehaft fastighe
ten, är byggnadens anskaffnings- ten, är byggnadens anskaffnings
kostnad ägarens kostnader för upp- kostnad ägarens kostnader för upp
förande av byggnaden. Till an- förande av byggnaden. TUl an
skaffningskostnaden hänföres även skaffningskostnaden hänföres även
kostnad för till- eller ombyggnad kostnad för tUl- eller ombyggnad
samt värde av byggnad som enhgt samt värde av byggnad som enligt
punkt 4 andra stycket av anvis- punkt 4 andra stycket av anvis
ningarna tiU 21 § utgör intäkt av ningarna tUl 21 § utgör intäkt av
jordbruksfastighet för jordägaren, jordbruksfastighet för jordägaren.
Har bebyggd fastighet förvärvats Har bebyggd fastighet förvärvats
genom köp, byte eller därmed jäm- genom köp, byte eller därmed jäm
förligt fång, skall på byggnaderna förligt fång, skall på särskilda
anses belöpa så stor del av fastig- byggnader eller byggnadsbestånd
betens anskaffningskostnad som anses belöpa så stor del av fastig-
det vid fastighetstaxeringen fast- hetens anskaffningskostnad som
ställda byggnadsvärdet minskat det vid fastighetstaxeringen fast-
med värde av överbyggnad utgör ställda eller med tillämpning härav
av fastighetens hela taxeringsvär- beräknade värdet av skilda bygg
de. Vad som enligt denna beräk- nåder eUer byggnadsbestånd bort-
ning anses belöpa på byggnaderna sett från värde av överbyggnad ut
av fastighetens anskaffningskost- gör av fastighetens hela taxerings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
nad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden
enUgt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad.
Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter
avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles. Detta avskrivningsunderlag
får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som inte anses
belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tUlgångar visas mera avsevärt
över-eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskUda
förmåner m. m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av
avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna
till 29 § i tUlämpliga delar.
Föreslagen lydelse
värde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på
byggnader av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tUlgång för
vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad. Kostnaden för tUlgång av nu avsett slag skall således avräknas,
varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålles. Det sammanlagda avskrivningsunderlaget
för byggnaderna får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som
inte anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tUlgångar visas mera
avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar,
särskilda förmåner m. m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för
beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av
anvisningarna till 29 § i tillämpUga delar.
Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad
bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna
utnyttjas. Därvid skola beaktas även sädana omständigheter som att byggnads
användningstid kan antagas komma att röna inflytande av framtida
rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande
förhåUanden, Har byggnad uppförts av nyttjanderättshavare och är jordägaren
icke enligt nyttjanderältsavtalet skyldig att vid nytl-janderättstidens utgång
eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tagas till
detta förhåUande,
Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och
personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen utöver årliga
värdeminskningsavdrag med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för
ny-, till-eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett
av de första fem beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden
nedlagts, Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på
motsvarande sätt tillgodogöra sig de avdrag som återstodo för överlåtaren.
Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller
personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av
anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom
avyttring av bygg-nadsmaterJel eller dylikt i samband med utrangeringen eller
rivningen,
II. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift
eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975: 48
Nuvarande Ivdelse
11
Föreslagen lydelse
het, som han äger, och är nyttigheten knuten till
fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför göras enligt
reglerna i punkt 5.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3."
Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och
aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt
föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges
av föreningen eUer bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses
även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eUer så
gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller
bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd
gemensamhetsanläggning i byggnad som äges av föreningen eUer bolaget.
3. Med
bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och
aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller hu-vud-sakligen består i att åt
föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges
av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag
anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande
eller så gott som uteslutande beslår i att tillhandahålla föreningens
medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personUga
räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som äges av föreningen eUer
bolaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6.' De i 24 § 2 mom. första och andra styckena meddelade
bestämmelserna om upptagande av intäkt efter särskild gmnd äro tillämpliga
även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en
eller två famUjer, iimehåUer något enstaka rum för uthyrning eller i ringa
omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad.
TUl
fastighet, som i 24 § 2 mom. avses, är att hänföra även faslighet som nyttjas
endast viss del av året eUer tUlfälligt, såsom sommarvilla, sporlstuga eller
jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Från
tUlämpningen av bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra styckena bliva
genom regeln i 2 mom. sista stycket första punkten, under där angivna
förutsättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka
uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som
regelbundet uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas
för upplagsplats, för rörelse el, dyl. samt
' Senaste lydelse 1966: 696. Senasle lydelse 1974:
769.
Från tillämpningen
av bestämmelserna i 24 § 2 mom, första och andra styckena bliva genom regeln i
2 mom, sista stycket första punkten, under där angivna förutsättningar,
undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bmka uthyras tiU
sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthyras
under somrarna, fastigheter vilka tUl viss del upplåtas för upplagsplats, för
rörelse el. dyl. samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
fastigheter
vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller
naturtiUgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa
omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom
förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller
överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.
Föreslagen lydelse
fastigheter
vUka utnyttjas för odling eUer tillgodogörande av alster eller naturtillgångar
från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga
bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eUer överstiger nämnda belopp men
icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. / bruttointäkten skall dock
härvid icke inräknas intäkt på grund av del i samfäUighet. Fråga huruvida
fastighet skaU anses inrättad till bostad åt en eller
två familjer skall bedömas
med hänsyn till de förhållanden, som rått vid
beskattningsårets utgång.
tm25§ 2.a." Avdrag
enligt 25 § 1 mom. medgives för sådan värdeminskning, som byggnad även med
normalt underhäll och aktsam vård är underkastad. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde. Angående minskning av
avskrivningsunderlag för byggnad när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas
för värmepannor och annan maskinell utrustning, se under b nedan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som byggnads
anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräkning
av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tillsammans med den mark på
vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad
belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen faststäUda
byggnadsvärdet (minskat med särskUt maskinvärde som kan ingå däri) utgör av
fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med särskUt maskinvärde). Om den
återstående delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera
avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för
byggnaden beräknade värdet jämkas. Har byggnad förvärvats på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde anses
det belopp, som i beskattningsavseende
'Senastelydelse
1969: 363.
Som byggnads
anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräkning
av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tUlsammans med den mark på
vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad
belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen faststäUda byggnadsvärdet
utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Om den återstående delen av
anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga
ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Har
byggnad förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall som anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskattningsavseende
kvarstår oavskrivet för överlåtaren, om ej särskilda omständigheter
föranleda annat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
Vid
beräkning av anskaffningsvärdet i vissa fall äger de två sista meningarna
av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § motsvarande
tillämpning.
Nuvarande
lydelse
kvarstår
oavskrivet för överlåtaren, om ej särskilda omständigheter föranleda annat.
Vid beräkning av anskaffningsvärdet i -vissa fall äger de två sista meningama
av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § motsvarande
tiU-lämpning.
I
byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för till- eller ombyggnad som
nedlagts efter förvärvet av byggnaden. I anskaffningsvärdet för byggnad
inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan jämförUg
anläggning på fastigheten, även om anläggningens värde ingår i det markvärde
som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare får i anskaffningsvärdet
inräknas kostnad som ägaren haft för rivning av byggnad eUer annat som tidigare
fimnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och skett i
nära anslutning tUl den nya byggnadens uppförande.
Det
årliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 procent för byggnad av sten,
tegel, betong eUer annat jämförligt material och efter 1,75 procent för byggnad
av trä. Avdraget får dock beräknas efter högre procenttal, om särskilda
omständigheter föranleda därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
b." Avdrag enligt
25 § 1 mom, för årlig värdeminskning av värmepannor, hissmaskinerier och
jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet), medgives enUgt särskild avskrivningsplan efter högre
procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget beräknas på
utrustningens anskaffningsvärde. Angående beräkningen av detta värde gäller
i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan.
b. Avdrag enligt 25 § 1 mom. för årUg värdeminskning av värmepannor,
hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i
taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medgives enligt särskild avskrivningsplan
efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas på utrustningens anskaffningsvärde. Angående beräkningen av detta
värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan.
Vidare medges avdrag enligt särskild avskrivnings-ningsplan för
anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, som
fastighetens ägare erlagt, om nyttigheten är knuten till fastigheten och ej
till ägaren personligen.
Avskrives
maskinell utrustning enUgt särskild plan, skall underlaget för beräkning av
värdeminskningsavdrag för byggnaden minskas i motsvarande mån. Om tillgång som
ingår i sådan utrustning på grund av förslitning eUer teknikens utveckling
blivit oanvändbar innan fastigheten avyttrats, medgives avdrag för den del av
tillgångens värde som kvarstår oavskriven enligt planen.
'
Senaste lydelse 1969: 363.
Prop. 1975: 48 14
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag
för årlig värdeminskning enligt särskild avskrivningsplan medgives även
beträffande lösa inventarier. Utrangeras sådant inventarium, får avdrag ske för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
till
29 §
7."
Kostnaden för anskaffande av byggnad, vUken är avsedd för användning i ägarens
rörelse, avdrages genom årliga värdeminskningsav drag enligt föreskrifterna i
denna punkt. Är fråga om rent tiUfälliga byggnader, avsedda att användas endast
ett fåtal år, får dock byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det år då
anskaffningen ägt rum.
I
byggnads anskaffningsvärde inräknas ej värdet av sådana delar och tillbehör,
som äro avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål, även
om deras värde ingår i det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet.
I
enlighet härmed inräknas ej i värdet av industribyggnad värdet av tillgångar
avsedda för den industriella driften såsom maskiner, anordningar för
godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar
för lagring e. d. samt ej heller värdet av anordningar för användningen av
dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. I byggnadens värde inräknas
vidare ej värdet av ledningar för vatten, avlopp m. m., avsedda att direkt
tjäna den industriella driften, eller värdet av speciella värmeanläggningar,
ventUationsanordningar eller särskilda skorstenar för avledande av gaser och
annat som alstras vid produktionen. I värdet av byggnad som är avsedd för
affärsändamål inräknas exempelvis ej värdet av hyllor, diskar eller annan
butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör konstruktion, för vilken
byggnadsvärde fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eUer till
viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och
sUoanlägg-ningar, anses värdet av sådan konstruktion ej ingå i byggnadens
värde. I fråga om tillgångar, vUkas värde enligt andra och tredje styckena ej
inräknas i byggnadens värde, tillämpas i stället de föreskrifter som enUgt
punkterna 3 och 4 gälla för beräkning av värdeminskningsavdrag m. m. för
maskiner och andra inventarier i rörelse.
Av
punkt 16 fjärde stycket framgår, att värdet av vissa tiU marken hörande
anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för byggnad, även om de icke ingå i
byggnadsvärdet.
Värdeminskningsavdrag
för bygg- Värdeminskningsavdrag för bygg
nad beräknas på ett anskaffnings- nad beräknas på ett anskaffnings
värde, bestämt enligt de gmnder värde, bestämt enligt de grunder
som angivas i punkt 3 b sista styc- som angivas i punkt 3 b sista styc
ket. Har byggnad förvärvats till- ket. Har byggnad förvärvats till
sammans med den mark, på vilken sammans med den mark, på vilken
den är belägen, anses så stor del av den är belägen, anses så stor del
fastighetens anskaffningskostnad av fastighetens anskaffningskost-
belöpa på byggnaden, som det nad belöpa på byggnaden, som det
vid fastighetstaxeringen faststäUda vid fastighetstaxeringen fastställda
byggnadsvärdet (minskat med sär- byggnadsvärdet utgör av fastighe-
skUt maskinvärde) utgör av fastig- tens hela taxeringsvärde. Om den
hetens hela taxeringsvärde (mins- återstående delen av anskaffnings-
"
Senaste lydelse 1969: 363.
Prop.
1975:48 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kat med särskilt maskinvärde). Om kostnaden för fastigheten visas
den återstående delen av anskaff- mera
avsevärt över- eller under-
ningskostnaden för fastigheten vi- stiga ett skäligt markvärde, får
sas mera avsevärt över- eUer un- dock
det för byggnaden beräknade
derstiga ett skäligt markvärde, får värdet jämkas. Till anskaffnings
dock det för byggnaden beräknade värdet
räknas även de kostnader
värdet jämkas. Till anskaffnings- för till- eller ombyggnad som ned-
värdet räknas även de kostnader lagts
efter förvärvet av byggnaden,
för till- eller ombyggnad som ned
lagts efter förvärvet av byggnaden.
Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt
avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för
värdeminskningsavdraget bestämmes efter den tid byggnaden anses kunna
utnyttjas. Vid denna bedömning skola beaktas jämväl sådana omständigheter som
att byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antagas komma att röna
inflytande av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn till
teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande, .Ä.r på grund av
särskUda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för
rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tagas även
härtill. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om byggnad för utnyttjande
av en begränsad malmfyndighet eller då byggnad, som är belägen på annans grund
och som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall lösas av
jordägaren.
Skattskyldig får i fråga om byggnad, som är avsedd att
användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen utom för årliga
värdeminskningsavdrag med 10 procent av den på planen upptagna kostnaden för
ny-, lill- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett
av de fem första beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden
nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på
motsvarande sätt tillgodoräkna sig de avdrag som återstå för överlåtaren.
Utrangeras eller nedrives i rörelse använd byggnad, får
avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån
detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier
o. dyl. i samband med utrangeringen eller rivningen.
20. Punkt 11 av anvisningarna till 22 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av rörelse.
tiU 41 a § 1. Bestämmelsen i 41 a § innebär bl. a. att
för fastighet, som avses i 24 § 2 eller 3 mom., fastighetens andel av
samfällighetens taxeringsvärde skall inräknas i underlaget för intäktsberäkningen
i de fall där samfäUigheten utgör en särskild taxeringsenhet. Jfr i detta
hänseende punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 §.
Prop.
1975: 48 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt 1 del
i sådan samfäUighet som avses i 41 a § och överstiger fastighetens andel av
intäkterna i samfäUigheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som
äro på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 100 kronor,
föreligger icke skyldighet att upptaga intäkterna och kostnaderna vid
beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfäl-lighet av juridisk
person, skola kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som
belöpa på fastigheten tagas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken
fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24 § 2 eller 3 mom.,
skola dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget
kapital. Understiger fastighets andel av ränteintäkter 100 kronor, förelig ger
emellertid icke skattskyldighet för beloppet.
3.
Vid
tillämpning av bestämmelser om beräkning av avdrag för årlig värdeminskning av
byggnad får för fastighet, som äger del i samfäUighet som avses i 41 a §, i det
fall samfäUigheten utgör särskild taxeringsenhet, hänsyn tagas till
fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde.
4.
Vid
beräkning av inkomst i sådan samfäUighet som ' avses i 53 § 1 mom. första
stycket f) får avdrag göras för utdelning till delägare, oavsett om utdelningen
utgått in natura eller i penningar. Utdelningen skall av delägare upptagas
till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår
eller, om intäkten av denna beräknas enligt 24 § 2 eller 3 mom., som intäkt av
kapital
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tUl-lämpas såvitt avser 53 § 1 mom. första stycket d) första gången vid
1975
Prop. 1975: 48 17
års
taxering och i fråga om punkterna 3 och 11 av anvisnmgaraa till 22 §, punkt 2
av anvisningarna till 25 § och pimklerna 7 och 20 av anvisningarna tUl 29 §
vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser
gäller såvitt avser puiUcterna 3 och 11 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av
anvisiungarna till ,25 § och punkterna 7 och 20 av anvisningarna tUl 29 § vid
1975 års taxering och i -fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år
och i övrigt utom såvitt avser skattefrihet för Stiftelsen Industricentra
vid taxering år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år
1976 eller tidigare är. Bestämmelsema i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och
punkt 20 av anvisningarna tUl 29 § äger icke tillämpning på avgift eller bidrag
som erlagts under beskattningsår för vilket taxering i första instans skett år
1975 eller tidigare år. Motsvarande gäller i fråga om sådan anläggningskostnad
eller sådant anläggningsbidrag som angives i punkt 2 av anvisningarna till 25
§.
Övergår
till följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för samfäUighet på ägare
av fastighet, som äger del i samfäUigheten, skall för det beskattningsår som
går till ända närmast efter utgången av februari månad 1976 följande gäUa i
fråga om fastigheten.
1. I
avskrivningsunderlaget för byggnad får inräknas fastighetens andel
av anskaffningskostnaden för byggnadsbeståndet i samfäUigheten, vUken
andel av byggnadsbeståndet skaU anses avskriven med belopp motsva
rande den på andelen belöpande summan av de värdeminskningsavdrag
som samfäUigheten fått åtnjuta. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari
inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, gäller motsvaran
de i fråga om markanläggningar i samfäUigheten.
2. Redovisas
fasligheten i inkomstslaget annan fastighet får vidare
anskaffningskostnad för sådan tiUgång som avses i punkt 2 a tredje
stycket av anvisningarna till 25 § inräknas i byggnadens anskaffnings
värde och skall härvid tiUgången anses avskriven med belopp som mot
svarar de värdeminskningsavdrag samfäUigheten fått åtnjuta. Vidare får
med beaktande av de regler som eljest gäller beträffande avdrag för
värdeminskning av inventarier som ingår i den förvärvskäUa vari fastig
heten redovisas som ingångsvärde för inventarier upptagas den på
fastigheten belöpande andelen av det värde av samfällighetens inventa
rier som kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende enligt balansräk
ning för det beskattningsår som gått till ända närmast före ingången av
mars månad 1976.
3. Redovisas
fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder, skaU fastighetens andel av övriga poster i
nyss avsedda balansräkning upptagas som ingående poster i räkenska
perna för iör\-ärvskällan. Beräknas inkomsten ej enligt bokföringsmäs
siga grunder, och är ej heller fråga om fastighet, som avses i 24 § 2 eller
3 mom., skall endast sådana poster beaktas som kan godtagas vid be
skattningen av den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Vid taxeringen
skall dock såsom intäkt upptagas belopp motsvarande fastighetens andel
i sådan ogulden skuld för vilken samfäUigheten fått åtnjuta avdrag och
som avser kostnad för vilken avdrag kan medges i den förvärvskälla vari
fastigheten ingår. Har samfäUigheten såsom intäkt upptagit fordran på
sådant belopp som när den betalas kommer att föranleda beskattning i
den förvärvskälla vari fastigheten ingår, får ett belopp motsvarande fas
tighetens andel av denna fordran, i förekommande fall andelen av det
belopp vartill fordran nedskrivits, upptagas såsom avdragsgUl kostnad.
2
Riksdagen 1975.1 saml Nr 48
opaginerad Kontrollera mot PDF
4.
Har samfäUigheten redovisat sådant underskott, för vilket avdrag enligt
förordnmgen (1960: 63) om rätt tUl förlustutjämnmg vid taxering för inkomst
föreligger, och är icke fråga om fastighet, som avses i 24 § 2 eUer 3 mom., får
fastighetsägaren vid 1977 års taxering eller senare åtnjuta avdrag för
fastighetens andel av underskottet som om han själv redovisat underskottet vid
den taxering underskottet uppkom.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972: 742) om Ucraftträdande av lagen (1972: 741)
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) dels att i 2 § ordet
"Kommgen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 9 §
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
9§
Skattskyldig, som
vid övergången redan beräknar avdrag för värdeminskning av byggnad på grundval
av anskaffningskostnad enUgt upprättad avskrivningsplan, skall även efter
övergången beräkna avdrag enligt denna plan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Annan skattskyldig än som
avses i första stycket skall som ingångsvärde för byggnad upptaga den
verkliga anskaffningskostnaden med tillägg för kostnad för ny-, till- eller
ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas tiU två
tredjedelar av summan av vid övergången gällande taxerat jordbruksvärde,
skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tUlgångar, minskat
med skäUgt värde av mera betydande naturtUlgångar och särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet
inräknas dock med högst 25 000 kronor. NaturtiUgångar och särskilda förmåner
anses som mera betydande, om deras värde överstiger en tiondel av ovannämnda
summa, I ingångsvärde som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för
ny-, till- eUer ombyggnad på fastigheten, om ny-, tUl- eller ombyggnaden
skett efter utgången av år
Annan skattskyldig än som
avses i första stycket skaU som ingångsvärde för byggnad upptaga den verkliga
anskaffningskostnaden med tillägg för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
som skett senare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas till två
tredjedelar av summan av vid övergången gällande taxerat jordbmksvärde,
skogsmarksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde, minskat med värde av
överbyggnad, och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde av
mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet
inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner
anses som mera betydande, om deras värde överstiger en tiondel av ovannämnda
summa. I ingångsvärde som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för
ny-, tiU- eller ombyggnad på fastigheten, om ny-, till-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
1969,
under fömtsättnmg att kostnaden icke beaktats vid den fastighetstaxering då
det vid övergången gäUande taxeringsvärdet fastställts. Skattskyldig, som
förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförUgt fång efter
utgången av år 1969, får härutöver beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3
sjunde stycket av anvisningarna tUl 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i
dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till- eUer ombyggnad på fastigheten får
inräknas i ingångsvärdet, om ny-, tUl- eUer ombyggnaden skett efter
förvärvet.
Föreslagen lydelse
eller
ombyggnaden skett efter utgången av år 1969, under fömtsättning att kostnaden
icke beaktats vid den fastighetstaxering då det vid övergången gällande
taxeringsvärdet fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969, får härutöver
beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22
§ kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till-
eller ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet, om ny-, tUl-
eller ombyggnaden skett efter förvärvet.
Har ingångsvärde
beräknats enUgt andra stycket till två tredjedelar av summan av taxerat
jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda
tillgångar minskat med skäligt värde av mera betydande naturtiUgångar och
särskilda förmåner får avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.
Har
ingångsvärde beräknats enligt andra stycket tiU två tredjedelar av summan av
taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde,
minskat med värde av överbyggnad, och värde av särskilda tillgångar, minskat
med skäligt värde av mera betydande naturtiUgångar och särskUda förmåner får
avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.
Har
kostnad för ny-, tUl- eUer ombyggnad bestritts genom ianspråktagande av medel,
som avsatts tUl investeringsfond eller Uknande anordning för uppskov med
inkomstbeskattning, skall ingångsvärde för byggnad minskas med vad som sålunda
tagits i anspråk.
Har
den skattskyldige förvärvat fastigheten på annat sätt än genom köp, byte eUer
därmed jämförligt fång före den 1 januari 1973, får han som ingångsvärde för
byggnadsbeståndet upptaga samma värde som överlåtaren vid övergäng fått upptaga
eiUigt denna paragraf.
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-lämpas i fråga om 9
§ första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser i 9 § tUlämpas dock
vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare
år.
Prop.
1975: 48 20
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947: 516) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrives att 6 § 1 mom. och 10 § 2 mom, lagen
(1947: 576) om statiig inkomstskatt'skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§ 1 m o m.2 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst
åligger, såframt ej annat föreskrives i denna lag eUer i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20
och 21 §§ sägs:
a) fysisk person:
för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som
angives i 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen samt, såvitt avser
tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning
på andelar i svenska ekonomiska föreningar;
b) svenska aktiebolag och såda- b) svenska aktiebolag och såda
na bolag, som enligt särskild för- na bolag, som enhgt särskild för
fattning äro skyldiga att avstå sin fattning äro skyldiga att avstå sin
vinst, ekonomiska föreningar, sam- vinst, ekonomiska föreningar, sam
fund, stiftelser, verk, inrättningar fund, stiftelser, verk, inrättningar
och andra inländska juridiska per- och andra inländska juridiska per
soner, därunder inbegripna ägare söner, dock såvitt gäller sådana
av för gemensamt behov avsatta så juridiska personer som enligt för
kallade besparingsskogar, härads- fattning eller på därmed jämförligt
allmänningar samt andra likartade sätt bildats för att förvalta sam-
samfälligheter, som förvaltas själv- fällighet endast om samfäUigheten
ständigt för delägarnas gemensam- taxerats såsom särskild taxerings-
ma räkning: enhet och avser marksamfälUghet
eller regleringssamfäUighet:
för aUa inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk
ort förvärvats;
c) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller
rörelse här i riket eller tUlbehör tUl sådan fastighet eller rörelse;
för slutlig skatt eller tUlkommande skatt, som restituerats,
avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid
tidigare års taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska
föreningar.
10 §
2 m o m.3 Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen,
svenska aktie-
Senaste lydelse av mbriken 1974:770. = Senaste lydelse
1973: 1101. »Senastelydelse 1974: 995.
Prop. 1975: 48 21
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
fonder,
svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:
fyrtio
procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall
beräknas enligt c) här nedan;
b) för
andra svenska ekonomis- b) för andra svenska ekonomis
ka föreningar än sådana, som ingå ka föreningar än sådana, som ingå
i jordbrukskasserörelsen, och sam- i jordbrukskasserörelsen, och sam-
bmksföreningar ävensom för Sve- bruksföreningar ävensom för Sve
riges allmänna hypoteksbank. Ko- riges aUmänna hypoteksbank. Ko
nungariket Sveriges stadshypoteks- nungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa och hypoteksföreningar: kassa, hypoteksföreningar samt
sådana
juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt
bildats för att förvalta samfäUighet och som skola erlägga skatt för inkomst:
trettiotvå
procent av den beskattningsbara inkomsten;
c) för
livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen:
tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt
d) för
andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a),
b) eller c) här ovan:
femton
procent av den beskattningsbara inkomsten.
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-lämpas första
gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid taxering för år
1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare
år.
Övergår
tUl följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för samfäUighet på ägare av
fastighet, som äger del i samfäUigheten, utgör fastighetens andel av
restituerad, avkortad eller a-vskriven skatt, som enligt 2 § första stycket
skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för samfäUigheten, skattepliktig intäkt
för ägare av fastigheten. Övergår skattskyldigheten på annan juridisk person
än dödsbo eller familjestiftelse såsom ägare av fastighet, som äger del i
samfäUigheten, får den juridiska personen vid 1978 års taxering tUlgodoföra sig
avdrag för sin andel av den kommunalskatt, som under år 1977 påförts
samfäUigheten.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
dels
att 6 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna tUl 3 och 4 §§ och anvisningarna tiU 5
§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skaU införas ett nytt moment, 12 § 3 mom., av nedan angivna
lydelse.
Senaste
lydelse av lagens mbrik 1974: 859.
Prop. 1975: 48 22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
1 mom.' Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej
annat föreskrives i särskUda bestämmelser, meddelade på gmnd av överenskommelse
eUer beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysiska
personer, vilka voro här i rUcet bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfaUet voro här
i rUcet bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig
inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 § 1
mom. lagen om statUg inkomstskatt omförmälda famUjestiftelser:
för
aU den förmögeiUict, de -vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket
eUer å utländsk ort;
b) föreningar och samfund, vU- b) förenmgar och samfund, vil
kas medlemmar icke på grund av kas medlemmar
icke på grund av
medlemskapet äga del i förening- medlemskapet
äga del i förening
ens eUer samfundets förmögenhet, ens eller
samfimdets förmögenhet,
ägare av för gemensamt behov av- sådan juridisk
person som förval-
satta så kallade besparingsskogar, tar
regleringssamfäUighet eller för-
häradsallmänningar samt andra vältar
samfäUighet enligt lagen
likartade samfälligheter, som för- (1952:166) om
häradsallmänning-
valtas självständigt för delägarnas ar eller lagen
(1952:167) om all
gemensamma räkning, ävensom männingsskogar i Norrland och
andra stiftelser än famUjestiftelser, Dalarna eller förvaltar sockenall-
samtliga dock endast om och i den männing,
sockensamfälld mark el-
mån de äro skyldiga erlägga skatt ler mark som
av ålder är samfälld
för inkomst: o. dyl enligt lagen (1973:1150)
om
förvaltning av samfälligheter, ävensom andra stiftelser än famUjestiftelser,
samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för
inkomst:
för
den förmögenhet, de -vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eUer
å utländsk ort;
c) fysiska
personer, vUka icke voro här i riket bosatta vid beskattnings
årets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro
här i riket bosatta, samt utländska bolag:
för
den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, tUl
den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond,
dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som äro nedlagda
i rörelse här i riket.
För
skattskyldiga, om vUka i 18 § förmaks, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt
för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar
och jordbmkets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för
förmögenhet.
Utländska
livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet,
som hänför sig tUl här i rUcet bedriven försäkringsrörelse.
AUmänna
pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmögenhet.
Senaste
lydelse 1974: 998.
Prop. 1975:48 23
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12
§
3 mom. Ingår i skattepliktig förmögenhet fastighet, som äger del i
samfäUighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), behöver
vid redovisningen av förmögenheten i den del den utgöres av fastighetens andel
i samfäUigheten ej upptagas belopp som understiger 2 000 kronor.
Anvisningar
tUl
3 och 4 §§ 1. TUlgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i
förmögenhetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den tmder beskattningsåret
icke länmat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar
skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit imder året.
Äger fastighet del i samfäUighet av annat slag än som avses i 6 §
1 mom.
första stycket b), upptages
egendom som ingår i samfäUighe
ten eller äges av juridisk person,
som enligt författning eller på där
med jämförligt sätt bildats för att
förvalta samfäUigheten. Värde av
gemensamhetsanläggning, vari de
delägande fastigheterna uteslu
tande eller så gott som ute
slutande utgöras av sådana en-
eller tvåfamiljsfastigheter för
vilka intäkt beräknas enligt 24 §
2 mom. första stycket kom
munalskattelagen (1928:370), in
går i de delägande fastigheternas
taxeringsvärden. I de fall när sår
skilt taxeringsvärde åsatts samfäl-
ligheten liksom i det fall där fast
eller lös egendom eljest ingår i
samfäUigheten eller äges av ju
ridisk person som nyss angivits,
skall taxeringsvärdet och värdet av
sådan fast eller lös egendom för
delas på de delägande fastigheter
na efter deras andelstal i samfäUig
heten.
Prop. 1975:48 24
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
tUl
5 §3
Avdrag
för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan, omräknad i kronor,
av de basbelopp som återstå att betala med till-lämpning av 5 kap, 23 §
studiestödslagen (1973: 349). Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet
vid ingången av året före taxeringsåret. Avdraget får ej överstiga det belopp
som återstår att erlägga med hänsyn till 5 kap. 24 § första stycket lagen.
Utöver
avdrag enligt första stycket får avdrag göras för påförda, ej erlagda avgifter
enligt 5 kap. studiestödslagen i den mån debiteringen ej förfallit enligt 5
kap. 30 § samma lag.
Skulder, som hänföra sig till samfälligheter av annat slag än som
anges i 6 § 1 mom. första stycket b), fördelas efter de delägande
fastigheternas andelstal.
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lageri enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-' lämpas första
gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid taxering för år
1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare
år.
5
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto
Härigenom
föreskrives i fråga om förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av
medel, som insatts å skogskonto
dels
att i 6, 10 och 11 §§ ordet "Konungen" och orden "Kungl.
Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",
dels
att i 1, 4, 10 och 11 §§ ordet "förordning" skaU bytas ut mot
"lag" i motsvarande form,
dels
att rubriken tUl förordningen saml 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
Skogskontolag
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2
§2
Beträffande
viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst
ett belopp, motsvarande summan av
a)
sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
'Senaste
lydelse 1973: 1115.
'
Senaste lydelse av
1
§ 1969: 199
6
§ 1969:714
»
Senaste lydelse 1972: 747.
Prop.
1975: 48 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b)
fyrtio procent
av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter, samt
c)
fyrtio procent
av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret ultagits för
förädling i egen rörelse.
Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för
sådan inläkt i dess helhet.
Skallskyldig, som vid jorddelningsförrätlning tillträtt ny
mark och efter liUträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida
betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår,
under vilket Ukviden ännu ej förfallit tUl betalning, erhålla uppskov med högst
ett belopp, motsvarande köpeskUlingen för skog som avyttrats genom upplåtelse
av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskUlingen för avyttrade
skogsprodukter.
Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som
motsvarar den beräknade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten
av skogsbruk härrör.
Har i förvärvskällan redovisats utdelning från
samfäUighet, som avses i 53 § 1 morn. första stycket f) kommunalskattelagen
(1928: 370), får uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt
av skogsbruk i samfäUigheten antingen under det beskattningsår då utdelningen
upptages till beskattning eller under beskattningsåret dessförinnan på samma
sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige
drivit själv.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas i fråga om 2 § första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser
i 2 § gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om
eftertaxering för år 1976 eller tidigare år. Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, skall hänvisningen i stället avse
skogskontolagen.
6 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:
623)' dels att 120 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 42 a §, av
nedan angivna lydelse.
Lagen omtryckt 1971: 399. Senasle lydelse av lagens
rubrik 1974: 773.
Prop. 1975: 48 26
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
42
a § I mom. Det åligger juridisk person, som förvaltar samfäUighet, att till
ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan anmaning lämna
uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses i 53 § 1 mom. första
stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370) skäll lämna uppgift om utdelning
till delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det avseende som
behövs för tillämpning av 2 § femte stycket skogskontolagen (1954:142). Annan
juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och
kostnader i samfäUigheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares
andel av ränteintäkt understiger 100 kronor, och ej heller om andelen av
intäkt av annat slag understiger 100 kronor sedan därifrån avdragits andelen
av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Vidare skall
annan juridisk person än sådan som avses i 6 § 1 mom. första stycket b)
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares
andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfäUigheten icke
särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten
värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas
taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av
samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 2
000 kronor.
Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och
avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning som gäller
för avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall vidare till delägare
översändas ett exemplar av uppgiften
Prop. 1975: 48 27
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller
denne eljest underrättas om innehållet i uppgiften.
2
mom. Juridisk person, som förvaltar samfäUighet och som icke är skattskyldig
för förmögenhet, är pliktig att efter anmaning till ledning för
vårdesättningen av delarna i samfäUigheten avlämna uppgift om samfällighetens
tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för
värdesättningen.
120
§ Den som uppsåtligen eUer av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes tUl böter. Till böter, högst femhundra
kronor, dömes
1)
den som ej fuUgör skyldighet
enligt 30 § 1 mom. eUer 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handUngar eUer
uppgifter,
2)
den som ej fuUgör skyldighet
att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och
förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits tiU beskattning,
3)
den som ej fidlgör vad honom
åligger på gmnd av förordnande, som i 40 § sägs,
4)
den som ej fullgör i 42
§ före- 4) den som ej fullgör i 42 § el-skriven skyldighet
att utan anma- ler 42 a § 1 mom. föreskriven skyl-ning avlämna
särskUda uppgifter dighet att utan anmanmg avlämna från
bostadsförening eller bostads- särskUda uppgifter från bostadsför-aktiebolag, ening
eUer bostadsaktiebolag eller
sådan juridisk person som förvaltar samfäUighet,
5)
den som ej fuUgör i 43 § 1
mom., 2 mom. andra och tredje styckena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att
avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt
6)
den som ej fuUgör skyldighet
enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.
I
ringa fall dömes ej tiU ansvar enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt
första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i
skattebrottslagen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången i fråga om
kontrolluppgift och annan uppgift tUl ledning vid 1977 års taxering.
Prop. 1975: 48
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-02-20
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Sträng
Proposition
med förslag om ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m. m.
1
Inledning
Den
civilrättsliga lagstiftning om anläggningssamfälligheter som kom till på
1960-talet aktualiserade frågan oni taxering av dessa samfälligheter.
Utredningen! om det skatterättsliga fastighetsbegreppet avgav i december 1972
promemoria (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa
gemensamhetsaiUäggningar. Promemorian Innehöll förslag om inkomst-,
förmögenhets- och fastighetstaxering av dessa anläggningar.
Efter
förslag i en inom finansdepartementet i februari 1973 upprättad promemoria (Ds
Fi 1973: 7) angående fastighelsbegreppet i skatterätten, m. m. har nya regler
om fastighetstaxering av samfälligheter införts fr.o.m. 1975 års allmänna
fastighetstaxermg (prop. 1973:162, SkU 1973: 70, SFS 1973:1099). I prop. 1973:
162 anfördes vidare att de beskattningsfrågor som rörde olUca samfälligheter
borde övervägas ytterligare inom finansdepartementet innan förslag tUl nya
beskattningsregler i dessa frågor framlades. En anledning tiU detta var att
riksdagen då förelagts förslag tUl nya civilrättsliga regler om
samfälligheter.
Nimiera
har en omfattande ny civUrättslig lagstiftnmg om samfäUigheter mförts (prop.
1973:160, CU 1973: 33, SFS 1973:11491151 m. fl.). Denna umefattar främst
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter. Därefter har mom finansdepartementet i juli 1974 upprättats
promemorian (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfäUigheter m. m.
En
sammanställning av innehållet i de remissyttranden som avgivits
Länsrådet S. Villner,
Prop. 1975: 48 29
över
promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar
har gjorts i promemorian (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfälligheter m, m.,
s, 97 (i det följande benämnd promemorian) vartill hänvisas i detta avseende.
Efter
remiss har yttranden vidare avgivits över promemorian av kammarkollegiet,
kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, Göta hovrätt,
byggnadsstyrelsen, riksskatteverket (RSV), statens vattenfallsverk,
centralnämnden för fastighetsdata (CFD), lantbruksstyrelsen, statens
lantmäteriverk, skogsstyrelsen, bostadsstyrelsen, domänverket,
bankinspektionen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, skogshögskolan,
allmänna ombudet för meUankommunala mål, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Skaraborgs, Örebro,' Jämtlands, Kopparbergs, Västernorriands,
Västerbottens och Norrbottens län, företagsskatteberedningen,
realisationsvinstkommittén, bostadsskattekommit-lén, Föreningen auktoriserade
revisorer, GäUivare allmänningsskog, HSB:s riksförbund (HSB), Jokkmokks
allmänningsskogar. Konungariket Sveriges stadshypolekskassa.
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Orsa besparingsskog.
Riksförbundet för enskild väghållning. Samfundet för fastighetsvärdering.
Svenska bankföreningen. Svenska elverksförcningen. Svenska jägareförbundet,
Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska riksbyggen,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges hantverks-
och industriorganisation (SHIO), Seiges häradsallmänningsförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges villaägareförbund.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Älvdalens besparingsskog.
Skogsstyrelsen
har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs
län, GälUvare och Jokkmokks allmänningsskogar har hänvisat till och överlämnat
ett av Norrbottens allmänningars förbund upprättat ullålande. Lantbrukarnas
riksförbund hänvisar i sUt yttrande till ett inom Lantbrukamas skattedelegation
upprättat utlåtande. Svenska bankföreningen, SHIO, Sveriges industriförbund
och Sveriges köpmannaförbund åberopar ett inom Näringslivets skattedelegation
upprättat utlåtande. Yttrande över förslaget har vidare inkommit från Särna och
Idre Besparingsskog och från civUekonomen Stig Olsson.
Slutligen
har Stiftelsen Industricentra hemställt att bli befriad från skatt på inkomst i
stiftelsens verksamhet och att stiftelsens fastigheter undantas frän
skatteplikt.
Prop. 1975: 48 30
2
Allmän orientering 2.1 Förkortnmgar
Beteckningarna
på nedanstående författningar kommer i framstäUningen att förkortas enligt
följande:
AL anläggningslagen (1973:1149)
allmänningsskogslagen
lagen (1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland
och Dalarna
bysamfällighetslagen lagen (1921: 299) om förvaltnmg av bysam-
fälligheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter
EVL lagen (1939: 608) om enskilda vägar
FBL fastighetsbildnmgslagen (1970: 988)
häradsallmäimingslagen
lagen (1952:166) om häradsaUmänningar
JDL lagen (1926: 326) om delning av jord å landet
jaktiagen lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt
KL kommunalskattelagen (1928: 370)
LFS lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam-
fälligheter
LGA lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan-
läggningar
SI lagen (1947: 576) om statiig mkomstskatt
SF lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
TL taxeringslagen (1956: 623)
TK taxeringskungörelsen (1957: 513)
VL vattenlagen (1918: 523).
2.2
Begreppet samfäUighet m. m.
Med
samfäUighet förstås i första hand egendom eller rättigheter av
servitutskaraktär som tUlhör flera fastigheter. Dessa samfäUigheter kan delas
upp på tre olika huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark ofta skogsmark
som tillhör flera fastigheter gemensamt, anläggningssamfälligheter eller
gemensamma anläggningar dvs. anläggningar som tUlhör flera fastigheter och
övriga samfälligheter som avser vissa andra fastighetssammanslutningar t.ex.
samfäUda fisken, samfäUda servitut och andra samfällda rättigheter.
Undantagsvis kan samfäUighet vara knuten till annat rättssubjekt än fastighet.
Med begreppet samfäUighet kan vidare avses den associationsrättsliga
sammanslutning av fastigheter som äger del i marksamfälUghet, gemensam
anläggning eller sådan fastighetssammanslutning som betecknats övrig
samfäUighet. I det följande kommer begreppet samfäUighet vanligen att användas
i den förstnämnda bemärkelsen och således åsyfta gemensam egendom eller
gemensamma rättigheter.
Prop. 1975: 48 31
Samfälligheter
har bildats här i landet sedan lång tid tUlbaka. Denna samverkan mellan
fastigheter avsåg urspmngligen ett samfällt utnyttjande av marken men också av
jakt och fiske.
Före
de stora skiftesreformema ömkades jorden och skogen i stor utsträckning
gemensamt av delägare i en by. Skogen och betesmarken var vanligen oskiftad.
Vid skiftesreformerna delades marken i huvudsak upp meUan delägarna i byn men
viss del avsattes att vara samfäUd för bydel-ägarna. Denna typ av gemensamt
utnyttjande av marken finns alltjämt kvar. En annan ålderdomlig form av
gemensamt utnyttjande av marken för flera fastigheters räkning är allmänningar
av olika slag, främst häradsaUmänningar. Regler för beskattnmgen av dessa
äldre slag av samfäUigheter har fuimits sedan länge.
Anläggnmgar
som är gemensamma för flera fastigheter regleras i t. ex. VL och EVL.
TUlkomsten av LGA medförde att samfälligheter av ett helt nytt slag kunde
bildas. De gällande beskattnmgsreglerna avser främst häradsallmänningar o. d.
och är mte avpassade för de nya typerna av anläggningssamfälligheter och frågan
om beskattningen av dessa har därför utretts. Den 1 juli 1974 har vidare ny
civUrättslig lagstiftning i främst AL och LFS trätt i kraft. Den nya
lagstiftningen avser i det närmaste samtiiga typer av samfälUgheter. Den har
syftat till att modernisera och så långt möjligt föra samman nuvarande
bestämmelser om inrättande av anläggnmgar som är gemensamma för flera
fastigheter samt om förvaltningen av sådana anläggningar och andra
gemensam-hetsbildnmgar.
AL
innehåller regler främst för inrättande av gemensamma anläggningar.
Motsvarande bestänmielser har tidigare fuimits i LGA och i delar av EVL. LFS
har ersatt bysamfällighetslagen. Vidare har LFS delvis ersatt
förvaltnmgsbestämmelserna i LGA och EVL. Den reglerar även förvaltnmgen av
anläggningar som inrättats med stöd av AL. AL skall tillämpas på förrättningar
som påbörjas efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1974. LFS gäller från
nämnda dag i princip på alla samfälligheter utom dels sådana för vilka
särskilda regler gäller, t. ex. häradsallmänningar enligt
häradsallmännmgslagen, dels gemensamhetsanläggningar som bUdats enligt LGA och
förvaltas av juridisk person, såvida samfäUigheten inte ombildals till
samfällighetsförening.
2.3
Uppgifter om samfällighetemas art, antal, areal m. m.
2.3.1
Gemensamma anläggningar
Bestående
anläggningssamfälligheter är främst gemensamhetsanläggningar enligt LGA,
vägsamfäUigheter och vägföreningar enligt EVL och gemensamma anläggnmgar enligt
VL, främst regleringssamfäUigheter och olUca torrläggningssamfälligheter.
Prop.
1975: 48 32
a)
Gemensamhetsanläggningar enligt LGA
Vid
statens lantmäteriverk har förts viss statistik över anläggningsbesluten
enligt LGA. Under tiden från LGA:s ikraftträdande fram till den 15 maj 1974
hade 890 anläggningsbeslut enligt LGA sänts in till verket. Uppskattningsvis
torde det totala antalet anläggningsbeslut enligt LGA uppgå lUl omkring 1 2001
500.
Genom
LGA har ca 40 typer av nyttigheter tillgodosetts. Olika nyttigheters frekvens
i anläggningsbeslulen under tiden fr. o. m. april 1970 t. o. m. augusii 1973
framgår av labell 1.
TabeU
1. Olika nyttigheters frekvens i anläggningsbeslut (426 st.)
Anläggning
för vatten och av-
Tennisbana, bollplan e. d. an-
lopp,
servisledning, dagvat-
läggning
17
tenledning,
dränering
309
Inspektionsgång under radhus
2
Väg,
förbindelseled eller
Trappa, stödmur o, d.
7
gårdsutrymme
329
Skyddsrum
3
Centralantenn
178
Spolplatla
7
Parkerings-
eiier biluppställ-
Fritidsgård
15
ningsplats
204
Elektrisk motoi-värma re
26
Lekplats
210
Kontor
4
ParkanläggniiiE,
träd och gräs-
Samlingslokal
18
mattor
181
Hundrastgård
2
Ledningar
för el. och tele
141
VentUationsanlägguing
2
Gårds-
eller ytlerbelysning
177
Huvudvatterimätare
5
Garage
167
Badplats
9
Värmecentral
37
Båtbrygga o, d.
13
Undervärmecentral
och värme-
Dammanläggning
1
kulvert
34
Brandstegar
3
Yttre
underhåll av byggnader
50
Trafikskyltar
1
Förråd,
källare eller cykel-
Pool
8
bod
16
Bastu, motionsrum
6
Tvättstuga
26
Telefonkiosk
1
Oljetank
13
Vaktmästarbostad
2
PiskstäUning
o. d.
19
Larmanläggning
1
Soprum
eller anordning för upp-
Värmeslinga i grund
1
samling
av sopor
25
Brandposter
2
Staket,
hägnad och stängsel
22
Inom
lantmäteriverket har en undersökning företagits i fråga om de anläggningsbeslut
enligt LGA som inlämnats tUl verket under tiden fr. o. m. januari 1972 t. o. m.
augusti 1973. Denna undersökning har avsett dels antalet anslutna fastigheter
till varje anläggning, dels antalet nyttigheter som tillgodosetts genom
anläggningen. Antalet inlämnade beslut under denna tid är 245, Av dessa hänför
sig 91 tiU s. k. storkvarter, varmed avses kvarter vari enskilda fastigheters
kommunikationsbehov lösts helt eller delvis genom gemensamhetsanläggning.
Fördelningen
av beslut med olika antal anslutna fastigheter framgår av diagram 1.
Fördelningen redovisas såväl för samtliga beslut som för dem som avser
storkvarter.
Prop. 1975: 48 33
Diagram 1.
Fördelning av beslut med olika antal anslutna fastigheter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anl ä ggningar med kommunikations-, tomt.
'storkvarter"
Ovrig.T
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av
diagram 1 framgår bl. a. att hälften av anläggningarna med över 10 anslutna
fastigheter inrättats i storkvarter. I storkvarteren har 50 % av anläggningarna
mellan 30 och 80 anslutna fastigheter.
Diagram
2 visar hur många nyttigheter varje anläggningsbeslut omfattar för de
anläggningar som inrättats i storkvarter.
Diagram
2. Antal anslutna fastigheter i varje beslut
par beslut
Av
diagram 2 framgår att antalet nyttigheter per anläggningsbeslut i storkvarteren
varierar från 1 till 13 med medianvärde 8.
3
Riksdagen 1975.1 saml Nr 48
Prop. 1975: 48 34
b) VägsamfäUigheter
och vägföreningar enligt EVL
Det
finns f. n. ett stort antal vägsamfäUigheter och vägföreningar som bildats
enligt EVL. Vägsamfälligheterna uppgår enligt uppgift som inhämtats från
vägverket tUl meUan 15 000 och 16 000 under det att väg-föreningarnas anlal
inle är 1 000. Den genomsnitlUga våglängden för de enskUda vägsammanslutningar
som erhåller statliga bidrag och till vilka vägsamfälligheterna och
vägföreningarna hör är 3 km. De enskUda vägarna har enligl Riksförbundet för
enskUd väghållning en uppskattad sammanlagd längd på omkring 160 000 km,
c) Gemensamma
anläggningar enligt VL
De
mest betydande samfälligheterna enligt VL är regleringssamfällig-helerna, I VL
regleras vidare vissa gemensamma avloppsföretag och torrläggningssamfälligheter.
De sistnämnda avser gemensamma anläggningar för dikning, vattenavledning och
invallning.
Stora
regleringssamfäUigheter finns främst i de norrländska älvarna. Dessa är enligt
uppgift som inhämtats från statens vattenfalisverk främst Umeälvens, Skellefteälvens,
Angermanälvens och Indalsälvens regleringssamfäUigheter. Andra betydande
regleringssamfäUigheter är Holmsjön-Leringens regleringssamfäUighet i
Västernorrlands län, Dalälvens regleringssamfäUighet och Kimstaddammen i
Östergötlands län. I samtliga dessa regleringssamfäUigheter är statens
vattenfallsverk del ägare. De totala taxeringsvärdena för nämnda
regleringssamfäUigheter utgör omkring 700 milj. kr. Statens andel därav uppgår
tUl ca 335 milj. kr.
2.3.2
Marksamfälligheter
Marksamfällighelerna
är främst häradsallmänningar, allmänningsskogar och samfälld mark som avsatts
vid fastighetsbildning enligt FBL eller motsvarande äldre lagstiftning,
a)
Häradsallmänningar och sockenallmänningar
Innan
särskilda skogar avskUts för byar eUer motsvarande utgjordes stora skogsområden
av allmänningar med en större krets delägare. Enligt byggningabalken var
allmänningarna landsallmänningar, häradsallmänningar och sockenallmänningar.
Några landsallmänningar finns inte längre kvar.
Häradsallmänningarnas
antal uppgår till 60 och deras landareal var år 1967 omkring 130 000 ha. Däri
ingick sex s. k. oäkta sockenallmänningar med en areal av ca 2 000 ha. Med
oäkta sockenallmänning avses sådan till socken hörande allmänning som utgjort
del av häradsallmän-ning, Häradsallmänningarna består huvudsakligen av
skogsmark. Är 1967 var arealen skogsmark omkring 105 000 ha eUer ca 80 % av den
totala arealen. Impedimenlen utgjorde ca 20 000 ha eller 15 % och in-ägomarken
ca 4 000 ha eller 5 % av totalarealen.
Prop. 1975: 48 35
Avverkningen
uppgick år 1967 till drygt 450 000 skogskubikmeter. Detta innebär i förhållande
till 1915 års siffror en ökning av a-werk-ningen totalt med 155 % och per
hektar med 90 %. Skogsmarksarealen hade under samma tid ökat med 34 %.
(Förestående antalsuppgifter m. m. om häradsallmänningarna är hämtade från
publikationen "Sveriges Häradsallmänningar. En översikt av
verksamheten.", som utgetts år 1968 av Sveriges häradsallmänningsförbund).
Antalet
äkta sockenaUmänningar är inte hell klarlagt men redovisades vid en inventering
år 1960 tUl 19. Sockenallmänningarna består i allmänhet av skogsmark eller
annan avrösningsjord.
b) Allmänningsskogar
Ällmänningsskogarna
är dels de s. k. besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs län, dels
vissa allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Antalet
allmänningsskogar uppgår till 32. På grundval av uppgifter i Skogsstatistisk
årsbok 1968 kan totalarealen beräknas till 744 000 ha, varav produktiv
skogsmark 541 000 ha.
c) Övriga
marksamfälligheter
Övriga
marksamfälligheter uppgår till elt mycket stort antal som inte närmare kan
anges. Dessa har tillkommit vid fastighetsbUdning under olika tidsperioder. De
marksamfälligheter som här kommer i fråga kan i hu-vudsak delas upp på följande
tre grupper.
1. Område
som avsatts för gemensamt ändamål vid storskifte, enskifte,
av\'ittring, hemmansklyvning, ägostyckning, laga skifte eller annan
lantmäteri- eller mälningsförrättning.
De
områden som avsatts till samfäUigheter kan avse t.ex. väg, båtplats,
avloppsdike, sandtag, lertag, grustag eller vattentäkt. Sådana samfälligheter
förekommer i stort antal.
En
annan typ av samfälligheter som bildats vid fastighetsbildning av här aktuellt
slag är gemensamhetsskogarna. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 (s. 41) fanns
det den 1 januari 1972 56 gemensamhetsskogar med en areal av 117 700 ha, medan
12 omfattande 13 000 ha var under bUdande. Äv arealen låg 74 % i Norrbottens
län och 18 % i Kopparbergs län.
2.
Område som vid skifte av by
eller annat prknärt skifteslag lämnats oskiflat samt område som genom
rågångsförrättning tillförts ett redan skiftat skifteslag.
3.
Område som vid
lantmäteriförrättning utiagls eller bibehållits som gemensam ägolott för två
eller flera fastigheter (s. k. gemensam ägovidd).
Områden
som avses under 2 och 3 torde förekomma endast undantagsvis. De är oftast små
områden, t. ex. kvarnplats.
Prop. 1975: 48 36
2.3.3
Övriga samfälligheter
TUl
gruppen övriga samfälligheter förs andra fastighetssammanslutningar av
samfällighetstyp. Dessa avser huvudsakligen jaktvårdsområden,
fiskevårdsonuråden, samfälld jakt, samfällt fiske samt samfällda servitut och
liknande.
Uppgifter
om befintliga jaktvårdsområden den 30 juni 1972 från läns-jaktvårdsföreningarna
visar att det totala antalet sådana områden då var 1 480, att den totala areal
som ingick i områdena var 6 308 342 ha och att det totala antalet delägande
fastighetsägare var 90 418.
Antalet
fiskevårdsområden är enligt uppgift som inhämtats från fiskeristyrelsen f. n.
omkring 80.
2.4
Registrering av samfälligheter
a)
Fastighetsregister
Med
fastighet avses vid fastighetsregistreringen sådan enhet som skaU redovisas som
fastighet i fastighetsregister. Bestämmelserna om fastighetsregister fiims f.
n. i förordningen (1908: 74 s. 1) angående jordregister, sladsregislerkungörelsen
(1971: 1010) och förordningen (1917: 281) med närmare föreskrifter om
fastighetsregister för stad. I FBL ingår de grundläggande regler om
fastighetsregister som ansetts böra meddelas i form av lag (1 kap. 2 §, 19
kap.), övriga nya bestämmelser om fastighetsregister avses bli meddelade av
regeringen.
Ett
nytt fastighetsregister av för hela landet enhetlig typ är under uppbyggnad i
enlighet med kungörelsen (1968: 379) om uppläggande av nytt fastighetsregister
m. m. Det nya registret kommer liksom de nuvarande att först och främst
redovisa fastigheterna, ordnade efter deras registerbeteckningar och med
uppgift om vUken mark som hör till varje fastighet. Men vidare skall mark som
är gemensam för flera fastigheter redovisas särskUt. Varje samfäUighet skall
därvid utgöra registerenhet med särskild registerbeteckning. Med samfäUighet
avses därvid ägolott som avsatts för visst samfällt ändamål eUer område som i
annat fall är gemensamt för flera fastigheter (2 § kungörelsen om uppläggande
av nytt fastighetsregister, m. m.; jfr 1 kap. 3 § FBL). Med samfäUighet
likställs enligt kungörelsen s. k. samfällt fristående fiske. För varje
samfäUighet torde komma att redovisas vUken mark som hör tUl samfäUigheten,
vUka fastigheter som har andel i den och andelstalens storlek. I det nya
registret skall också gemensamhetsanläggningar redovisas under särskild
registerbeteckning. Till fastighetsregistret torde komma att höra en karta, som
redovisar fastighetsindelnmgen, dvs. fastigheternas enskilda mark och samfäUigheterna.
Häradsallmänning
har ansetts utgöra särskUd fastighet trots att den är starkt knuten tUl de
fastigheter vUkas ägare har andel i allmänningen.
Prop. 1975: 48 37
Häradsallmänningarna
har därför vid den hittillsvarande fastighetsregistreringen tagits upp som
särskUd fastighet även om allmänningarna enligt häradsallmänningslagen tillhör
ägarna av de delägande fastigheterna. Motsvarande har gällt för
ällmänningsskogarna.
Enligt
de nya bestämmelserna om fastighetsregister skall häradsallmänningarna och
ällmänningsskogarna registreras som samfälligheter. Den ändrade registreringen
torde komma till stånd i samband med en successiv uppläggning av det beslutade
nya fastighetsregistret.
SamfäUigheter redovisas i
S-förteckning i jordregister och bihang B tUl stadsregister.
Gemensamhetsanläggningar redovisas i GA-förteckning i jordregister och bihang
GA tUl stadsregister. Enheterna åsätts registerbeteckningar utom sådana som
redovisas i bihang B. I GA-förteckning redovisas förrättning eller annan åtgärd
enligt AL. Förvaltas gemensamhetsanläggning av samfällighetsförening enligt
LFS skall föreningens firma antecknas i GA-förteckningen. I denna får också
redovisas gemensamma anläggningar enligt LGA samt 2 och 4 kap, EVL och motsvarande
äldre bestämmelser.
b)
Register hos länsstyrelsen
I
fråga om registreringen av samfälligheter gäller vidare, att särskUda koder fr.
o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall anges i fastighetslängden
dels för sådan taxeringsenhet som utgörs av marksamfälUghet, dels för sådan
som utgörs av gemensamhetsanläggning. Om samfällighel taxerats som särskUd
taxeringsenhet, utgör den nu och även i fortsättningen redovisningsetUiet i
fastighetslängden.
Hos
länsstyrelsen har före tillkomsten av LFS förts register över samfälligheter
som står under särskild förvaltning enligt bysamfällighetslagen. Enligt LFS
gäller att samfällighetsförening skall registreras hos länsstyrelsen i det län
där föreningens styrelse har sitt säte. Vidare skall hos varje länsstyrelse
föras samfäUighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt
författning skall registreras.
3
Civilrättsliga regler om samfälligheter
3.1
Gemensamma anläggningar
Gemensamma
anläggningar har kunnat bildas och bUdas alltjämt på grund av bestämmelser i åtskilliga
författningar. Före tUlkomsten år 1966 av LGA avsåg de gemensamma
anläggningarna främst institut inom VL:s område och bestämmelser om enskUda
vägar i EVL, Enligt LGA har gemensamma anläggningar av vitt skilda slag kunnat
inrättas för två eller flera fastigheter.
I
den nya lagstiftningen om samfälligheter har bestänunelserna om
Prop, 1975: 48 38
bildande
och förvaltning av gemensanmia anläggningar till stor del förts samman i AL och
LFS. Alltjämt regleras de gemensamma anläggningarna inom vattenlagstiftningen
t. ex. regleringssamfäUigheter i VL. EVL gäller vidare för vägföreningar m. m.
Regler om gemensamma anläggningar för stängselsamfälligheter finns i lagen
(1933: 269) om ägofred.
3.1.1
Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar LGA
Genom
LGA öppnades vidgade möjligheter att få till stånd samverkan mellan
fastigheter. För två eller flera fastigheter kunde gemensam anläggning av
stadigvarande betydelse för dem inrättas. Som exempel på sådan anläggning anges
parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till
skydd mot grundvatten, ledning, anläggning för vattenförsörjning eller avlopp,
värmeanläggning och tvättstuga. Däremot reglerades inte bl. a. allmän vatten-
och avloppsanläggning genom LGA,
LGA
hade främst till ändamål att främja frivillig samverkan. Möjlighet fanns
emellertid att inrätta anläggning även när enighet inte uppnåddes. Regler
lämnades om att ta i anspråk utrymme för anläggning.
Av
hänsyn till allmänna intressen föreskrevs vissa begränsningar i möjligheterna
att få tUl stånd gemensamhetsanläggning.
Fråga
om inrättande av gemensamhetsanläggning skulle prövas vid förrättning.
Förrättningsman förordnades av länsstyrelsen. Om fömtsättningar för att
inrätta anläggningen förelåg, skulle saken avgöras genom anläggningsbeslut. I
anläggningsbeslutet skulle anges bl. a. varje ansluten fastighets andelstal.
Dessa bestämdes vid förrättningen med hänsyn till det behov som beräknades bli
tUlgodosett för varje fastighet.
De
fasligheter för vilka inrättats gemensamhetsanläggning enligt LGA utgör en
samfäUighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. Fördelning av
kostnaderna därför skall ske efter andelslal. I fråga om underhålls- och
driftkostnader kunde det faktiska utnyttjandet i stället läggas till grund för
fördelningen.
Gemensamhetsanläggning
skall brukas i enlighet med sitt ändamål och de närmare föreskrifter som
meddelas för att vinna detta.
SamfäUigheten
kunde antingen organiseras som en juridisk person med särskilt
förvaltningsorgan i form av styrelse eller också kunde den behållas i en
enklare form utan rättssubjektivitet och särskilt förvaltningsorgan. När den
enklare formen tiUämpades, krävdes enighet mellan delägama för vidtagande av
förvaltningsåtgärd. När delägare begärde det, skulle samfäUighet organiseras
som juridisk person. Detta skedde genom att delägama genom beslut på
samfällighetsstämma utsåg styrelse för att handha samfällighetens
angelägenheter samt antog firma
Prop. 1975: 48 39
under
vilken verksamheten skulle drivas och bestämde den ort där styrelsen skulle ha
sitt säte. Beslutet skulle anmälas till länsstyrelsen, I och med att anmälan
skett, var samfäUigheten att anse som juridisk person.
Det åligger styrelsen att
handha samfällighetens angelägenheter i överensstämmelse med delägarnas beslut,
i den mån besluten inte strider mot lag eller mot anläggningsbeslutet. Bl. a.
skall styrelsen ta ut fastigheternas bidrag till gemensamhetsanläggningens
utförande, underhåll och drift. Delägarnas rätt att delta 1 handhavandet av
samfällighetens angelägenheter utövas på samfällighetsstämma.
Delägarnas bidrag
uttaxeras genom att styrelsen årligen upprättar och på samfällighetsstämma
framlägger debiteringslärigd som ahger del belopp som skall uttaxeras, vad som
därav belöper pä varje delägare och tiden för inbetalningen. Delägarna kan dock
besluta om annan ordning för uttaxeringen.
Besiän-imelserna i LGA har
fr. o. m. den 1 juli 1974 ersatts av ÄL såvitt gäller inrättande av
anläggningarna och av LFS i fråga om deras förvaltning. För
anläggningssamfälligheter av berörda slag, som bildats före ikraftträdandet av
den nya lagstiftningen den 1 juli 1964, skall emellertid de gamla reglerna i
viss utsträckning gälla. Detta gäller främst då gemensamhetsanläggning enligt
LGA förvaltas av juridisk person, såvida samfäUigheten inle ombildals tUl
samfällighetsförening, då LFS skall gälla.
AL
ÄL
har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller därefter i stort sett för
inrättande av sådana anläggningar som tidigare reglerades i LGA samt i 2 och 4
kap, EVL.
Med gemensamhetsanläggning
avses enligt'AL anläggning söm är gemensam för flera fasligheter och som
tUlgodoser ändaniål av stadigvarande betydelse för dem. Lagen gäller inte på
bl. a. allmän vatten- och avloppsanläggning. Bestämmelserna i ÄL skall
tillämpas även på tomträtt och gruva. De kan även tillämpas på byggnad eller
annan anläggning som inte hör lill fastighet och på naturreservat.
För
inrättande av gemensamhetsanläggning skall vissa villkor vara uppfyllda. Dessa
avser bl. a. anläggningens betydelse för deltagande fastighet,
fastighetsägarnas intresse av anläggningen, anläggningens överensstämmelse med
fastställda planer m. m.
Fastighet som skall delta
i anläggningen är skyldig att avstå mark eller annat utrj-mme för anläggningen,
om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Även om synnerligt men
uppkommer, föreUgger skyldighet att avstå utrymme bl. a. om anläggningen är av
väsentlig betydelse ur allmän synpunkt. Inlösen kan i så fall ske.
Prop. 1975: 48 40
Fråga
om gemensamhetsanläggning enligt AL prövas vid förrättning.
Anläggningsförrättningen handläggs av fastighetsbildningsmyndighel.
Gemensamhetsanläggning
och rätt tUl utrymme är samfäUda för de fastigheter som deltar i anläggningen.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen skett. För
anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en särskild
samfäUighet. Vid förrättningen fastställs grunderna för fördelning av
kostnaderna för gemensamhetsanläggningens utförande. För varje fastighet anges
därvid andelstal med hänsyn tUl den nytta fastigheten har av anläggningen.
Andelstal
skall också fastställas för kostnaderna för anläggningens drift. Detta skall
ske främst med hänsyn till den omfattning i vilken fas-tighetema beräknas komma
att använda anläggningen. Om det är lämpligt kan det föreskrivas att
kostnaderna skall fördelas genom att avgifter tas ut för anläggningens
utnyttjande. Grunderna för beräkningen av sådana avgifter fastställs vid
förrättningen.
Förrättning
påkallas vanligen av ägare till deltagande fastighet.
Fas-tighetsbUdningsmyndigheten skall meddela anläggningsbeslut. I det skaU
anges bl. a, anläggningens ändamål.
Har
väsentligt ändrade förhållanden inträtt, får ny förrättning äga rum. Om
fastighet inträder i bestående samfäUighet, skall ägaren utge ersättning till
de andra delägarna för andel i beräknat överskott som tillförs honom genom
anslutningen. Detsamma gäller när andelstal höjs för fastighet som ingår i
samfäUighet. Om fastighet utträder ur bestående samfäUighet skall ägaren ha
ersättning för andel i beräknat överskott. Föreligger underskott skall han utge
ersättning för sin andel i detta. Motsvarande gäller, när fastighets andelstal
minskas. Som överskott eller underskott för samfäUighet som förvaltas av
samfällighetsförening skall i detta sammanhang anses skillnaden mellan värdet
av anläggningen och föreningens tillgångar å ena sidan, samt föreningens
förbindelser, å andra sidan. I fråga om annan samfäUighet skall anläggningens
värde anses som överskott. Detta uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till kostnaderna för dess utförande samt till anläggningens ålder och
fortsatta användbarhet. Om skilda andelstal gäller för anläggningens utförande
och för dess drifl, skall överskott och underskott beräknas för varje sådan
verksamhetsgren för sig.
LFS
LFS
har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller för förvaltningen av
samfälligheter enligt AL. LFS gäller även på samfälligheter enligt LGA, om den
inte förvaltas av juridisk person. LFS skall också tUlämpas på samfäUighet
enligt LGA som förvaltats av juridisk person men ombildals tUl
samfällighetsförening enligt LFS. LFS gäller vidare på marksamfälligheter
enligt FBL, på äkta sockenallmänningar och på samfällda servitut eller andra
samfällda särskilda rättigheter. LFS träder således i stort sett i stället för
bl. a. bysamfällighetslagen.
Prop. 1975: 48 41
Enligt
LFS förvaltas samfälligheterna antingen direkt av delägarna
(delägarförvaltning) eller av en särskilt bildad samfäUighelsförening
(föreningsförvaltning).
Vid
delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt. Om delägarna inle kan enas i
fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av
delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av
frågan.
Samfällighetsförening
kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Dess medlemmar utgörs av
delägarna i samfäUigheten. Samfällig-helsföreningens ändamål är att förvalta
den samfäUighet för vilken den bildals, Samfällighetsförening får inte driva
verksamhet som är främmande för det ändamål som samfäUigheten skall
tillgodose. Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägama genom
att de antar stadgar och utser styrelse.
Samfällighetsförening
skall registreras i länsstyrelsens samfäUighetsföreningsregister. Styrelsen
skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte i den ort där
medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dem ligger. Styrelsen och
firmatecknare är behöriga att företräda föreningen i förhållande till tredje
man.
Om
samfällighetsförenings medelsbehov inte täcks på annat sätt, sker uttaxering av
bidrag från medlemmarna. Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta
utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten föreläggs föreningsstämman för
godkännande. Om olika bestämmelser gäller i fråga om skyldigheten att delta i
kostnader för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för
varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter
fördelas på verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt. Medlemmarnas bidrag
uttaxeras i princip genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma
framlägger debiteringslängd. Däri anges det belopp som skall uttaxeras, vad
som belöper på varje medlem och när betalning skall ske. Förekommer flera
verksamhetsgrenar, redovisas varje verksamhetsgren för sig i debiteringslängden.
Medlemmarnas
rätt att delta i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas på
föreningsstämma.
Samfällighetsförening
kan bildas för att handha förvaltningen av flera samfälligheter. Fusion mellan
samfällighetsföreningar kan förekomma.
Samfällighetsförening
skall upplösas, när den samfäUighet som den förvaltar upphör att bestå. Vidare
skall upplösning ske, när medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger
det. Fastighetsbildningsmyndighet kan i visst fall förordna om upplösning av
förening. Samfällighetsförening får inte upplösas, förrän alla dess skulder
betalats eller medel nedsatts hos länsstyrelsen. Överstiger vid upplösningen
föreningens tillgångar dess skulder, skall överskottet om annat inte föreskrivs
i stadgarna skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman
beslutat.
Prop.
1975: 48 42
3.1.2
Enskilda vägar
AL
har ersatt bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL i fråga om vägar som bildas efter
den 30 juni 1974, 2 kap. EVL avsåg bildande och förvaltning av
vägsamfäUigheter och 4 kap. skogsvägar. Bestämmelserna i EVL om förvaltning av
de vägsamfäUigheter och skogsvägar som bildats enligt EVL skall alltjämt
tUlämpas, Detta gäller dock inte om vägsamfälligheten beslutat all
samfäUigheten skall ömbildas tUl samfällighetsförening, då LFS skall tUlämpas.
I
vägbyggnadsföretag som var av synnerlig vikt för två eller flera fastigheters
ändamålsenliga brukande skulle enligt 2 kap. EVL dessa samfällt delta. Skyldig
att delta i vägunderhåll eller vinterväghåUning var ägare av fastighet som hade
nytta av vägen under dén tid marken var bar resp. snötäckt.
För
handhavande av sådan gemensam väghåUning och därmed förenade angelägenheter utgör
efler förrättning de deltagande fastigheterna en samfäUighet. SamfäUigheten
får inte utöva verksamhet som är främmande för nyss angivna ändamål. För
samfäUigheten skulle antas stadgar. Vidare skulle styrelse ulses, I stadgarna
skulle anges bl. a. samfällighetens ändamål. Vid förrättning prövades bl. a.
väghållningsskyldigheten. Denna skyldighet fördelades mellan fastigheterna med
hänsyn till den omfattning vari de beräknades begagna vägen. Ändelen fick-dock
inte vara större än som svarade mot fastighetens nytta. Vid förrättningen
bestämdes hur stor andel av väghållningsskyldigheten (ahdelstal) som skulle
åligga envar dellagande fastighet.
Styrelsen
har att ombesörja den gemensamma väghåUningen och ätt i övrigt förvalta
samfällighetens angelägenheter, Öe väghållningsskyldigas rätt att besluta i
samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde.
Vägsamfällighets
medelsbehov läcks geriöm uttaxering av bidrag i pengar, om det inle fylls genom
andra inkomster. För varje år skall samfäUigheten upprätta utgifts- och
inkomstslat. Förslag till sådan stat uppgörs av styrelsen. Förslaget skall
framläggas för granskning och fastställas på sammanträde med de
väghållningsskyldiga. Gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnaderna
skilda regler beträffande olika poster, skall utgifterna ined hänsyn härtill
delas upp i grupper och inkomsterna beräknas särskilt för varje sådan grupp.
Uttaxering
sker, där annan ordning inte föreskrivits i stadgarna, genom alt styrelsen
upprättar och på sammanträde framlägger debiterings-längd med dels det belopp
som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje bidragsskyldig och dels
tiden för inbetalningen.
Upplösning
av vägsamfällighet skall ske, när förordnande därom meddelats genom
förrättning eller dom eller när den gemensamma väghållningen eljest upphört i
sin helhet. SamfäUigheten får inte upplösas förrän all dess skuld betalats
eller medel för betalnineen nedsatts hos läns-
Prop. 1975: 48 43
styrelsen.
Överstiger vid upplösnmgen samfällighetens tillgångar dess skulder, skall
överskott efter vad som är rättvist fördelas mellan dem som då är delägare i
samfäUigheten, såvida inte annat föreskrivs i stadgarna.
I
4 kap. EVL fanns bestämmelser om skogsvägar. Väghållningsskyldigheten
specialreglerades endast om det befanns skäligt för främjande av god
skogshushållning. I Övrigt gällde bestämmelserna i 2 kap. EVL, Vid förrättning
kunde bestämmas att uttaxering av bidrag i första hand skulle ske i form av
avgifter på skogsprodukter som transporterades på vägen (vägavgifter).
Andelstal skuUe också fastställas. De skulle ligga till grund för uttaxeringen
endast i den fnån det visade sig att den på dem belöpande kostnaden inte
täcktes av vägavgifter. Om Vägsåmfällighe-tens styrelse begär det, skall den
som har att betala vägavgift lämna uppgift om skogstransporterna.
AL
och LFS har som nämnts ersatt bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL i fråga om
vägsamfäUigheter som bildats fr. o. m. den 1 juli 1974. Enligt AL gäller att
rätt för fastighet att bygga väg över annan fastighet eller rätt att begagna
väg över annan fastighet kan upplåtas, om det är av väsentlig betydelse för
fastigheten.
Bestämmelserna
om fördelning av kostnader, förrättning m. m. som meddelats i AL för andra
typer av gemensamhetsanläggningar än vägar skall i stort sett ha motsvarande
tillämpning på de enskilda vägar som regleras i AL. Särskild fördelnmg kan
emellertid göras av kostnaderna för åtgärder för att vägen skall kunna användas
vintertid,
AL
har som tidigare anförts inte ersatt 3 kap. EVL om -vissa vägar inom områden
med tätare bebyggelse. Inom sådant område kan förordnas att fastigheterna
skall utgöra en samfäUighet vägförening "med ändamål att ombesörja och
bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom
föreningens vägar, samt att handhava' de i föreningen ingående fastigheternas
gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar".
Föreningen
äger i normalfallet att mot ersättning lösa rätt att begagna vägmark eller
befintlig väg för föreningen, sedan det slutUgt avgjorts att väg skall byggas
eller tas i anspråk för föreningen. Fastigheterna i vägföreningen skall bidra
lUl föreningens utgifter enligt huvudregeln i förhållande till fastigheternas
senast fastställda taxeringsvärden. I stället för taxeringsvärdet kan i vissa
fall med hänsyn till fastigheternas nytta av vägen m. m. bidragsskyldigheten
bestämmas efler annan grund.
Vägförening
bildas efter förrättning som företas efter initiativ av länsstyrelsen. Om
vägförening inte fullgör sin väghållningsskyldighet, kan länsstyrelsen
förelägga föreningen att företa erforderliga åtgärder vid äventyr att
åtgärderna annars verkställs genom länsstyrelsens försorg på föreningens
bekostnad.
För
vägförening skall antas stadgar och finnas styrelse. I stadgarna
Prop. 1975: 48 44
skall
anges bl. a. föreningens ändamål under hänvisning tUl beträffande föreningen
meddelade beslut.
Vägföreningens
medelsbehov skall täckas genom uttaxering av medlemmarna i föreningen, om
medelsbehovet inte fylls genom andra inkomster. Styrelsen upprättar
debiteringslängd som framläggs för granskning vid sammanträde. De deltagande
fastigheterna svarar för föreningens förbindelser efter sina andelstal. För
varje år skall utgifts-och inkomststat faststäUas vid föreningssammanträde.
Utgiftema för föreningen kan i vissa fall delas upp i grupper, då skUda regler
i vissa fall gäller beträffande olika slag av utgifter. Inkomsterna beräknas
därvid särskilt för varje sådan gmpp. Vägföreningens medlemmar skall årUgen
efter sitt andelstal tillskjuta nödigt förlag och, om förlaget inte är
tillräckligt för årets utgifter, fylla bristen. Om utgifterna för vägbyggnad
eller annat, som inte är att hänföra till vägunderhållet, vinter-väghållningen
eller förvaltningen under året, beräknas bli betydande, kan föreningen efter
länsstyrelsens medgivande få ta upp lån för att täcka utgifterna och amortera
lånet under högst tio år enligt en av länsstyrelsen godkänd plan.
3.1.3
Gemensamma anläggningar enligt VL R egleringssamfälligh eter
Vattenreglering
kan enligt 3 kap. VL ske antingen med eller utan tvångsdelaktighet. Den som får
mer än hälften av båtnaden av ett vat-tenregleringsföretag reglering av
"vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i
vattendrag" kan påfordra att de övriga fastighetsägarna som har gagn av
företaget skall ta del i kostnaden för detsamma. Sålunda skall alla strömfall,
för vilka vattenregleringen medför båtnad, och all den mark som genom företaget
vinner stadigvarande torrläggnmg, utgöra en samfäUighet med skyldighet för
ägarna att ta del i kostnaden för företaget, envar efter värdet av den båtnad
som bereds hans egendom. Denna fördelningsgrund gäller såväl anläggningskostnaden
som kostnader för byggnad i vatten eller annan anläggning för
vattenregleringcn, kostnader för underhäll och skötsel och andra utgifter för
företaget. Även kommun kan, om den lämnat visst anslag till regleringen och har
båtnad av förelaget, bli ansedd som delägare i företaget.
Ansökan
om vattenreglering görs hos vattendomstolen. Sedan medgivande till vattenreglering
erhållits, skall stadgar antas och styrelse utses. Stadgarna skall ange bl. a.
företagets ändamål under hänvisning till de beslut som meddelats beträffande
företagets utförande och delaktigheten däri. Styrelsen äger ombesörja arbetena
för företaget, hos deltagarna ta ut nödiga bidrag och i övrigt handha de
angelägenheter som är förenade med företaget.
Prop. 1975: 48 45
Uttaxering
av deltagarnas bidrag skall ske genom att styrelsen framlägger
debiteringslängd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav
belöper på varje deltagare och dels tiden för inbetalningen.
Deltagamas
rätt att handha de angelägenheter som är förenade med regleringsföretaget
utövas på sammanträde.
En
eller flera strömfallsägare kan överenskomma om att utföra ett
vattenregleringsföretag. Reglerna för ett sådant företag är i stort sett
desamma som för ett vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet.
Övriga
gemensamma anläggningar enligt VL
1
kap. 136 §§ VL handlar om dikning. Vill någon ta upp dike för torrläggning av
sin mark och annan vill för sin mark delta i dikningen, kan denne normalt
fordra att diket ges det läge, djup, sträckning och omfattning, som ger största
båtnaden åt hans mark. Om dike, som någon vill ta upp, är till båtnad också
för annans mark, är denne skyldig att ta del i dikningen. All mark, för vilken
dUcningen medför båtnad och vars ägare skall ta del i dikningen, utgör en
samfäUighet. Delägare i dik-ningssamfällighet är skyldig att ta del i kostnaden
för samfällighetens torrläggning efter värdet av den båtnad som hans mark
bereds genom torrläggiungen. Dikningsföretaget kan för båtnadsberäkningen hänföras
till särskUda avdelningar med hänsyn till vattnets avrinning till olika grenar
av diket e. d. Med torrläggningskostnad avses förutom arbetskostnad också
skadestånd och annan ersättning som föranleds av företaget. Dike skall
underhållas av deltagarna i företaget. Underhålls-kosmaderna fördelas enligt
samma norm som torrläggningskostnaden.
7
kap. 3748 §§ VL handlar om vattenavledning. Vill någon "för torrläggning
av sin mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensamling, fördjupa,
utvidga eller räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten
därifrån", skall i huvudsak reglerna om dikning tUlämpas,
Invallning
behandlas i 7 kap. 4955 §§ VL. Vill någon "för sin marks torrläggning vid
eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet göra vall eller
annan byggnad till skydd mot vattnet", skall i huvudsak reglerna om
vattenavledning äga motsvarande tiUämpning.
Vissa
gemensamma bestämmelser finns i 7 kap. VL om förvaltningen av
torrläggningsföretag som avser dUcning, vattenavledning och mvall-ning. Om
deltagarna i företaget är flera än två skall sålimda styrelse, bestående av en
eUer flera ledamöter utses för företaget. Stadgar kan antas. Rätten att handha
företagets angelägenheter utövas på sammanträde, där varje delägare har
rösträtt efter sitt andelstal, beräknat med hänsyn till den båtnad företaget
medfört.
I
8 kap. regleras vissa gemensamma avloppsföretag.
Frågan
om bildande av företag enligt 7 och 8 kap. VL prövas vid förrättning.
Prop.
1975: 48 46
3.1.4 övriga gemensamma anläggningar
I 4 kap. lagen om ägofred behandlas bl. a. frågor om
stängselskyldighet. Denna skyldighet skall prövas vid syneförrättning. Ansökan
om förrättning görs hos länsstyrelsen. Vid förrättningen skall tlUses bl. a.
om stängselskyldighet föreligger samt vilka fastigheter skyldigheten åligger,
hur skyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna och hur stängsel skall
vara beskaffat.
Om det i laga ordning bestämts att flera än två sakägare
skall hålla stängsel, skall för samfäUigheten utses styrelse, bestående av en
eller flera ledamöter. Om stadgar antas, skall de fastställas av länsstyrelsen.
Uttaxering av sakägarnas bidrag skaU, om annan ordning inte föreskrivits i
stadgarna, ske genom att styrelsen framlägger debiteringslängd med dels det
belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje delägare och dels
tiden för inbetalningen. Sakägares rätt alt delta i handhavandet av
samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde. Vid detta äger sakägarna
rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande för hans delaktighet i
kostnadema för del arbete som åligger samfäUigheten.
3.2 Marksamfälligheter
Marksamfälligheter finns av ålder, t. ex.
häradsallmänningar och allmänningsskogar. Föreskrifter om nyttjande och
förvaltning av dessa marksamfälligheter lämnas i häradsallmänningslagen resp.
allmänningsskogslagen. Andra bestämmelser om marksamfälligheter finns i 1012
och 16 kap. byggningabalken angående bl. a. äkta sockenallmänningar och i
förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket.
På marksamfälligheter som förvaltas av juridisk person har
bysamfällighetslagen gällt fram till den 1 juli 1974, om inte bestämmelser för
förvaltningen lämnats särskilt såsom i t. ex. häradsallmänningslagen. Förvaltningen
av marksamfälligheter j de fall denna reglerats i bysamfällighetslagen liksom
förvaltningen ay övriga marksamfälligheter, för vilka särskilda
förvaltningsföreskrifter inte lämnats, regleras fr. o, m. den 1 juU 1974 i LFS.
3.2.1 Häradsallmänningar, allmänningsskogar m. in.
Häradsallmänningar ocli oäkta socjienallmäiiningar
Med häradsallmänning förstås i häradsallmänningslagen ay
ålder bestående häradsallmänning. Häradsallmänning tillhör ägarna,av de fastigheter
inom häradet som är satta i mantal eller med vilka rätt tUl delaktighet i
allmänningen är förenad enligt vad.som bestämts vid fastighetsbildning. Som
huvudregel gäller att häradsallmänning skall tUlgodogöras för delägarnas
gemensamma räkning.
Prop. 1975: 48 47
Häradsallmänning
och dess avkastning skall förvallas av en av del--ägarna vald
allmänningsstyrelse enligt reglemente som fastställs av regeringen.
Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vUka
beslutanderätten inle genom lag eller reglemente för-behåUUs delägarna, I de
fall då beslutanderätten tUlkommer delägarna utövas den på allmänningsstämma.
Länsstyrelsen kan förordna att faslighet med beskattningsnaturen annan
fastighet som är delaktig i allmänningen skall avlösas mot ersättning i
pengar.
Häradsallmänning
skall i princip behållas oförminskad och får inte intecknas och med visst
undantag inte heller utmätas. Under vissa förulsätlningar får område som hör
till häradsallmänning avyttras. Avyttring beslutas av delägama men skaU
godkännas av regeringen eller länsstyrelsen. Delägarna eller, om reglementet
medger det, allmänningsstyrelsen får inköpa mark för utvidgning av
allmänningen. Sådan mark skall i princip införlivas med allmänningen genom
särskilt beslut av länsstyrelsen.
TUl
häradsallmännings avkastning räknas all inkomst in natura eUer i pengar utom
kapitalinkomst. Behållen avkastning får användas eller fonderas för utdelning
åt allmänningens samtUga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller
för annat ändamål som är till gagn för delägama. Rätt att besluta om
användningen tUlkommer delägarna. Beslutanderätten kan genom reglemente uppdras
åt allmänningsstyrelsen, TUl kapitalinkomst hänförs i huvudsak medel som
inflyter genom avyttring av mark från allmännmgen. Dessa skall användas eller
fonderas för gmndförbätlringar eller tUlskottsförvärv eller annat liknande
ändamål. Delägare får inte åläggas skyldighet alt bidra till allmänningens
utgifter. Även de s. k. oäkta sockenallmänningarna förvaltas enligt
häradsallmänningslagen.
Allmänningsskogar
Bestämmelserna
i allmänningsskogslagen stämmer i stort sett överens med bestämmelserna i
häradsallmänningslagen. Med allmänningsskog avses i allmänningsskogslagen
område som avsatts till besparingsskog vid storskifte i Kopparbergs pch
Gävleborgs län eller till allmänning vid avvittring i Västerbottens och
Norrbottens län. Avvikelser i förhållande tiU häradsallmänningslagen föreligger
i bl. a. följande avseenden.
Delägarnas
rätt till allmänningsskog skall tUlgodogöras för delägarnas eller
ortsbefolkningens gemensamma räkning. I reglemente kan bestämmas att inkomst
från skogen eller fond som bildats av sådan inkomst inte skall förvaltas av
allmänningsstyrelsen utan av en .särskild ekonominämnd eller av myndighet.
Behållen avkastning får enligt, närmare föreskrifter i reglementet användas
eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter som har del i
allmäniiingsskogen, för främjande, av jordbmket inom vederbörande socken eller
sockendel eller för anpat än-
Prop. 1975: 48 48
damål
som är till gagn för delägarna eller för befolkningen i vederbörande socken
eller sockendel.
3.2,2
Övriga marksamfälligheter
Bestämmelserna
om förvaltningen av äkta sockenallmänningar och av övriga marksamfälligheter
som bildats enligt tidigare eller nu gällande bestämmelser främst JDL och FBL
finns numera i princip i LFS. Alltjämt gäller emellertid därutöver regler i
16 kap. byggningabalken för äkta sockenallmänningar. Beträffande användningen
av en bys oskiftade ägor i skog och mark gäller fortfarande 1012 kap.
byggningabalken och vissa anslutande bestämmelser i förordningen den 1 augusti
1805 om skogarna i riket. Av betydelse torde numera endast vara 10 kap, 1 §
byggningabalken som i huvudsak innebär att varje delägare har rätt att i
oskiftad skog och mark för sitt husbehov ta torv, näver, ved, timmer, gärdsel,
löv och annat som krävs för fastigheten.
Också
när det gäller områden som vid lantmäteriförrrättning avsatts för delägarnas
gemensamma räkning torde i princip gälla att varje delägare får nyttja marken
för husbehov. Han har dock inte rätt att använda samfäUigheten på ett sätt som
strider mot det ändamål för vUket den avsatts eller som hindrar annan delägare
att bmka samfäUigheten för detta ändamål. Husbehovsregeln gäller även för de
äkta sockenallmänningarna.
Tidigare
har förekommit att marksamfälligheter bildats utan att de varit avsedda för
visst ändamål. De har då mestadels haft anknytning till jordbruksnäringen. Som
exempel på sådana samfälligheter kan nämnas samfällda vägar, grustag,
vattenställen och kvarnplatser. Till denna gmpp hör också skogsområden, sjöar,
vattendrag och strömfall, som avsatts som samfällda för fastigheter av
övervägande jordbrukskaraktär.
Numera
kan marksamfälligheter i princip endast bildas för bestämt ändamål av
stadigvarande betydelse för delägarfastighetema. Bestämmelserna härom lämnas i
FBL. Däri lämnas även bestämningen av marksamfälUghet. Enligt FBL förstås med
samfäUighet mark som hör tUl flera fastigheter gemensamt.
MarksamfälUghet
skall enligt 6 kap. 1 § FBL få bildas för ändamål av stadigvarande betydelse
för flera fastigheter, om inte ändamålet bättre kan tillgodoses på annat sätt.
Vid
nybUdning av fastigheter för bostadsändamål eller fritidsbebyggelse särskilt
i område där stadsplan eller byggnadsplan saknas avsätts inte sällan mark för
gemensamt ändamål. Det kan t. ex. gälla mark till väg för en grupp
bostadsfastigheter eller mark tUl grönområde, badplats, båtplats eller plats
för brygga för en gmpp fritidsfastigheter. Inom planområden kan emeUertid behov
som är gemensamma för fastigheterna inom en viss del av det planlagda området,
t. ex. ett byggnadskvarter, tillgodoses enligt reglerna i FBL. Behovet av
gemensamt
Prop. 1975: 48 49
utrymme,
t. ex. förbindelseled, parkeringsplats eller lekplats, kan inom sådana
bebyggelsegrupper tUlgodoses bl. a. genom att mark avsätts som samfälld i
samband med att fastigheterna bUdas.
En
betydelsefull kategori av marksamfälligheter är gemensamhels-skogarna som
tidigare bildats enligt JDL och som numera regleras i FBL.
3.3
Ö riga samfälligheter
Vid
sidan av marksamfälligheter och anläggningssamfäUigheter finns andra former av
fastighetssammarislutmngar som med hänsyn till konstruktionen och reglerna för
förvaltningen hänförs lill gruppen samfälligheter.
En
särskild typ av gemenskap mellan fastigheter utgör fastighetssammanslutningar
för jaktvård och fiskevård. De tillskapas och förvaltas enligt jaktlagen och
lageri (1960: 130) om fiskevårdsomfåderi.
Enligl
jaktlagen kan ägare av särskilda fastigheter besluta att fastighe
terna helt eller delvis skall utgöra jaktvåfdsområde med ändamål att be
främja jaktvården där. Beslut om bildahde av jaktvårdsområde skall bi
trädas av minst tre fjärdedelar av fastighetsägarna sötn också skall äga
minst tre fjärdedelar av marken. Jaktvårdsområdet skall bildas för mel
lan tio och tjugofem år. Beslutet skall bl; a. innehålla de huvudsakliga
grunderna för jakten och viltvården inom området samt fastighetsägares
skyldighet att på sin mark tåla, anlägga och underhålla inrättning för
jaktvården. Fastighetsägarna kan förlänga tiden för jaktvårdsområdets
fortbestånd. Beslut angående jaktvårdsområde skall fastställas av läns
styrelsen. - '
Enligt
lagen om fiskevårdsområäén kan fiskevårdsömråde bildas för "samfällt
ordnande av fiskeförhållandena samt främjande av fiskerätts-ägarnas gemensamma
intressen". Länsstyrelsen meddelar beslut om bildande av fiskevårdsområde
och fastställer stadgar för området. Stadgarna skall bl. a. ange grunderna för
fiskets utövande och fiskevårdsområdets förvaltning. En förutsättning för alt
fiskevårdsområde skall bildas är att en majoritet av fastighetsägarna samtycker
därtUl. Fiskevårdsområdet skall bildas för mellan tio och tjugofem år.
Delägarna
kan själva bestämma om delaktigheten i fisfcévårdsområ-del, om de är ense.
Annars bestäms det för samfällt fiske efter andelarna däri och i övrigt genom
uppskattning. Bidragsskyldigheten skall fördelas efter delaktigheten, om inte
samtliga delägare är ense om annan beräkningsgrund. Inkomst som inte används
eller fonderas skall enligl huvudregeln fördelas efter delaktighet mellan
delägama. För fiskevårdsområdets förbindelser svarar delägarna normalt efler
sin delaktighet.
4
Riksdagen 1975. 1 .saml Nr 48
Prop. 1975: 48 50
Fiskevårdsområde
kan bildas efter ansökan av delägare, myndighet eller kommun. Ansökan görs hos
länsstyrelsen. Den skall innehålla uppgift om bl. a. det huvudsakliga
ändamålet med fiskevårdsområdet. Fiskevårdsområde bUdas i allmänhet efler
förrättning. För fiskevårdsområde skall finnas styrelse. Styrelsen utses av
delägarna eller i visst fall av länsstyrelsen.
Även
andra typer av gemenskap mellan fasligheter i jakt- och fiskefrågor finns i
jaktiagen och i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.
1
jaktlagen regleras frågan om rätt till jakt på sockenallmänning, byaskog eller
annan sådan samfäUighet. Delägarna får sålunda jaga på samfäUigheten endast för
egna behov, såvida de inte är ense om annat. Gäller särskilda föreskrifter i
fråga om förvaltningen av allmänningen eller samfäUigheten, får delägarna i
enlighet därmed fatta beslut om tUl-godogörande av jakträtten för gemensam
räkning. I annat fall har bestämmelse om jakträtten kunnat träffas enligt bysamfällighetslagen.
Om
nyttjande av samfällt fiske finns bestämmelser i lagen om rätt till fiske.
Enligt dessa bestämmelser får oskiftat fiske och annat fiske som är samfällt
för flera fastigheter nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan enas om.
Enas de inte, kan länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva hur
fisket får nyttjas. Vidare får en fastighetsägare i allmänhet inte upplåta
fiskerätt åt annan än någon av de övriga fastighetsägarna utan att de flesta
av dessa samtycker till det. Bara i samband med upplåtelse av jord till
brukande får upplåtelse av fiskerätt ske till utomstående utan sådant samtycke.
Även
andra samfällda rättigheter hänförs till gruppen samfälligheter. SamfäUda
servitut och liknande rättigheter förekonuner i stor utsträckning. Sådana
rättigheter har ofta tUlkommit enUgt fastighetsbildningslagstiftningen. Numera
har de samfällda rättigheter som är grundade på lagstiftningen om gemensamma
anläggningar fått en allt större betydelse.
För
de typer av samfälligheter som nämnts i detta avsnitt finns särskUda
förvaltningsregler endast för dem som avser jaktvårdsområden och
fiskevårdsområden. På övriga samfälligheter och samfällda rättigheter gäller
numera LFS. .
4
Fastighetstaxering av samfälligheter
Nya
regler om bildande av taxeringsenhet gäUer vid 1975 års aUmänna
fastighetstaxering (prop. 1973: 162, SkU 1973:70, SFS 1973: 1099). TUl grund
för förslagen har legat en inom finansdepartementet upprättad promemoria
angående fastighetsbegreppet i skatte-
Prop. 1975: 48 51
rätten,
m, m. med bl. a. förslag till nya regler om fastighetstaxering av
samfälligheter.
Enligt
de nya reglerna om taxeringsenhet skall enligt andra stycket av anvisningspunkt
1 tUl 8 § KL marksamfälUghet eller gemensamhetsanläggning utgöra en taxeringsenhet,
om den förvaltas av juridisk person. Undantag från denna huvudregel gäller
gemensamhetsanläggning, vari de delägande fastigheterna uteslutande eller så
gott som uteslutande utgörs av sådana en- eller tvåfamiljsfastigheter för
vilka intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. första stycket. Undantag gäller vidare
för marksamfälUghet eller gemensamhetsanläggning, som avser enskild väg eller
dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. De samfälligheter som undantagits
från huvudregeln om taxering av samfälligheter, som förvaltas av juridisk
person, skall inte utgöra en taxeringsenhet. Detsamma gäller alla
samfälligheter som inte förvaltas av juridisk person.
RSV
har inför 1975 års allmänna fastighetstaxering utfärdat anvisningar bl. a, om
indelningen i taxeringsenheter av samfälligheter. Enligt dessa skall
gemensamhetsanläggnings värde delas på delägarfasligheter-na, om minst omkring
90 % av dem utgörs av schablonbeskattade villor. Sådan fördelning skall enligt
anvisningarna också göras av värdet på marksamfälligheter och
gemensamhetsanläggningar av ringa ekonomiskt värde i följande fall.
"MarksamfälUghet
och gemensamhetsanläggning som efter en summarisk bedömning av
fastighetstaxeringsnämnden beräknas ha ett värde understigande 20 000 kr skall
inte utgöra särskild taxeringsenhet även om samfäUigheten eller anläggningen
förvaltas av juridisk person.
Utgör
samfäUighet eller gemensamhetsanläggning särskild laxerings-enhet, skall
samfällighetsföreningen antecknas såsom ägare."
I de
nya reglerna i KL till 1975 års allmänna fastighetstaxering anges uttryckligen
att värde av andelar skall påverka de delägande fastigheternas värde i de fall
samfäUigheten inte utgör en särskild taxeringsenhet. Både då det gäller
jordbruksfastighet och annan fastighet Skall man vid bestämmande av
byggnadsvärdet beakta värde av andel i samfäUighet i vad andelen avser byggnad
(andra stycket av anvisningspunkt 2 d resp, tredje stycket av anvisningspunkt 3
b till 10 § KL). Värdet av andel i samfäUighet skall i den mån andelen inte
utgörs av andel i byggnad räknas in i värde av särskilda tillgångar på
jordbruksfastighet (punkt 2 e av anvisningarna tUl 10 §), Vid taxering av annan
fastighet skall värde av andel i samfäUighet i vad den avser mark och markanläggning
beaktas vid bestämmandet av markvärdet (andra stycket av anvisningspunkt 3 a
tUl 10 §).
RSV
har utfärdat värderingstekniska anvisningar då det gäller samfälligheterna, I
vad de gäller allmänna frågor sägs däri bl. a. följande:
Prop. 1975: 48 52
"En
marksamfälUghet kan erUigt grundläggande taxeringsregler i 7 § KL hänföras till
antingen jordbruksfastighet eller annan fastighet.
En
marksamfälUghet omfattar alltid ett bestämt markområde. Då marksamfälligheten
skall redovisas som särskild taxeringsenhet skall markens areal alltid anges
och registreras.
MarksamfälUghet
kan täckas helt eUer delvis av gemensamhetsanläggning. Uppgår värdet av var
och en av dessa samfälligheter till minst 20 000 kr skall båda utgöra särskUda
taxeringsenheter. Normalt saknar marksamfälligheten värde om den helt täcks av
anläggningen. Den skall då såvida det inte finns byggnader tUl ett värde av
20 000 kr inte utgöra särskild taxeringsenhet. Delsamma gäller t. ex. om
marksamfälligheten belastas av servitut tiU förmån för icke delägande fastighet
eUer delvis täcks av gemensamhetsanläggning så att marksamfällighetens
återstående värde inklusive eventuella byggnaders värde understiger 20 000
kr."
Markareal
kan aldrig komma i fråga för gemensamhetsanläggning och skall sålunda inte
registreras. Den taxeringsenhet vara anläggningen är belägen skall däremot
redovisa arealen av den mark som disponeras av anläggnuigen.
Markvärde
skall i princip aUtid redovisas för gemensamhetsanlägg-ningen. Detta härflyter
av rätten att disponera markutrynmiet på den taxeringsenhet där anläggningen är
belägen. Täcker anläggnmgen hela denna taxeringsenhet saknar marken på denna
värde och markvärdet redovisas för denna taxeringsenhet med 0. Markvärde för
gemensamhetsanläggning kan vidare avse värde av anläggningen, på eller ovan
mark, under förutsättning att den inte skall redovisas som byggnad.
Med
gemensamhetsanläggning får inte jämställas byggnader som ägs av vissa
fastighetsägare eller tillhörig ekonomisk förening, bildad av vissa
fastighetsägare, vars syfte är att tillgodose vissa gemensamma intressen för
berörda fastighetsägare."
RSV
har även meddelat särskilda värderingsanvisningar för de fall då värdet av
andel i samfäUighet skall beaktas vid den delägande fastighetens taxering.
Däri sägs bl. a. att jordbruksfastighets andel i marksamfälUghet som inte
förvaltas av juridisk person normalt bör beaktas endast då det gäller större
marksamfälUghet. Med större marksamfäUighet avses sådan med värde av minst 20
000 kr. Om delägarantalet är högt, bör dock en högre värdegräns tillämpas.
Värdet av andel i marksamfälUghet bör vanligen, sägs det, uppskattas så att
marksamfällighetens värde multipliceras med taxeringsenhetens andelstal i
samfäUigheten. Samfällighetens värde beräknas därvid som om samfäUigheten utgjort
särskild taxeringsenhet.
RSV
har även meddelat anvisningar avseende värdering av andel i marksamfälUghet
såvitt gäUer annan fastighet och jordbruksfastighet. Detsamma gäUer beträffande
värde av andel i samfäUighet i vad avser byggnad.
För
värderingen av de specialfastigheter som marksamfälligheter och
Prop. 1975: 48 53
gemensamhetsanläggningar
utgör, då de taxeras som särskild taxeringsenhet, länmas även speciella
värderingsanvisningar. I dessa anvisningar sägs bl. a. att man vid värderingen
av samfäUigheten utgår från värdet av den mark och de byggnader, som utgör
samfäUigheten, och inte från värdet av delägande fastigheters andelar i
samfäUigheten. Mark- och byggnadsvärdet bestäms därefter enligt allmänna
värderingsnormer.
Enligt
RSV:s anvisningar skall i beslut om fastighetstaxering anges en kod för
taxeringsenhet bl. a. för registrering i fastighetslärtgden. Koden skall ge
upplysning om taxeringsenhetens sammansättning. Kod 6 skall därvid beteckna att
taxeringsenheten utgörs av marksamfälUghet och kod 7 att taxeringsenheten
utgörs av gemensamhetsanläggning.
5
Inkomst- och förmögenhetsbeskattningsregler för samfälligheter
Nuvarande
regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av samfälligheter är
knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentii-gen endast
marksamfälligheter av äldre typ, nämligen besparingsskogar samt
häradsallmänningar och andra liknande samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma räkning. Reglerna täcker alltså inte
den skattemässiga regleringen av nytUlkomna typer på området. De angivna
samfälligheterna utgör enligt 53 § 1 mom. första stycket f) KL, 6 § 1 mom. b)
SI och 6 § 1 mom. första stycket b) SF självständiga skattesubjekt. Vid
beräkning av samfäUighetens och delägarnas skattepliktiga inkomster tiUämpas
enkelbeskattning. Denna är utformad så att samfäUigheten inte får göra avdrag
för utdelning till delägama. Delägama, som då det gäller marksamfållighetema i
allmänhet inte erlägger avgifter tUl samfällighetema och således inte får göra
några avdrag i detta sammanhang, tar inte upp utdelning som inkomst (jfr punkt
8 av anvisningarna till 21 § KL). Skattesatsen vid den statliga inkomstskatten
är 15 % av den beskattningsbara inkomsten [10 § 2 mom. d) SI],
6
Promemorian (Ds Fi 1972:11) angående beskattning av vissa
gemensamhetsanläggningar
1
promemorian Ds Fi 1972: 11 redovisade utredningen om det skatterättsliga
fastighetsbegreppet sitt förslag angående beskattningen av gemensamhetsanläggningar
enligt LGA.
Man
framhöll bl. a. att den inkomstskattemässiga bedömningen i praxis f. n. är
olika om samfäUigheten är juridisk person eUer ej. Ut-
Prop. 1975: 48 54
redningen
ansåg att det skulle medföra stora olägenheter om i framtiden
gemensamhetsanläggningars olika juridiska konstruktion skulle leda till skilda
skattemässiga bedömningar. Man hade för inkomsttaxeringen övervägt följande
metoder för redovisning och taxering av gemensamhetsanläggningar.
1.
Taxering av samfäUigheten:
redovisning sker hos samfäUigheten och denna taxeras för bedriven verksamhet.
2.
Delägarlaxering: redovisning
och taxering sker hos ägarna till de delägande fastigheterna.
3.
Handelsbolagsmetoden:
redovisning och taxering sker enligt reglema för handelsbolag.
4.
Modifierade
handelsbolagsmetoden: redovisning och taxering sker enligt handelsbolagsmetoden
med den modifiering att taxering sker enligt bestämmelserna för den
förvärvskälla i vilken delägande fastighet ingår och att avdrag för
värdeminskning får ske först vid taxeringen av ägaren till delägande fastighet.
Vid
övervägande av de olika lösningar som utredningen skisserat hade man stannat
för att föreslå att inkomsttaxeringen sker enligt den modifierade
handelsbolagsmetoden.
Denna
metod innebär enligt utredningen att man bibehåller handelsbolagsmetodens
redovisningstekniska fördelar men låter taxeringen ske hos de delägande
fastigheterna enligt de regler som gäller för resp. typ av fastighet. Vidare
fömtsattes att avdrag för värdeminskning skulle ske i förekommande faU
först i samband med taxeringen av ägaren till den delägande fastigheten.
Metoden torde enligt utredningen ge möjligheter att komma förbi de olägenheter
som en renodlad handelsbolags-metod kan medföra för schablonbeskattade
fastigheter.
Utredningen
anförde att det om delägarkretsen är stabU, vilket är det ojämförligt
vanligaste, ur redovisningssynpunkt inte torde vara förenat med några
olägenheter att i förekommande fall låta värdeminskningsavdraget åtnjutas av
ägarna tUl delägande fastigheter. Från fiskal synpunkt torde det inte ha någon
större betydelse om avskrivning sker hos samfäl-ligheten eller hos de delägande
fastigheterna.
TUlvägagångssättet
föreslogs av utredningen bli följande. Intäkter i form av bidrag tUl
anläggningens drift och kostnaderna härför skulle redovisas i samfäUigheten
och fördelas mellan fastigheter enligt de normer för fördelning av kostnaderna
för gemensamhetsanläggningens underhåll och drift som anges i 7 § LGA. Dessa
fördelningar krävde att det inom anläggningen fördes sådana räkenskaper att
resultatet av verksamheten kunde tillförlitiigen fördelas. Förslaget
förutsatte att rätt tUl avdrag för framtida kostnader, exempelvis i form av
avsättning till s, k. reparationsfond, inte skulle få förekomma.
Prop. 1975: 48 55
Var
fråga om delägarfastighet, som ägde åtnjuta avdrag för bidrag till
anläggningens driftkostnader, skulle vid taxeringen av sådan fastighet ett ev.
överskott redovisas som intäkt i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår.
Uppkom underskott fick avdrag åtnjutas härför på motsvarande sätt.
För
schablonbeskattade fastigheter föreligger inte rätt till avdrag för bidrag till
anläggningen och inte heller skatteplikt för ev. överskott. Detta följer av det
sätt på vilket schablonbeskattningen konstruerats.
Avdrag
för kostnader för anskaffning av anläggning skulle inte förekomma annat än i
form av värdeminskningsavdrag. Sådant avdrag skulle få åtnjutas vid taxering av
delägande fastighet i den mån fastigheten ingick i förvärvskälla där
värdeminskningsavdrag kunde förekomma.
Samma
metod förutsattes skola tUlämpas oavsett om samfäUigheten clvilrättsligt var
juridisk person eller ej.
Den
föreslagna taxeringsmetoden skulle tUlämpas från den dag då anläggningsbeslutet
vann laga kraft.
Förmögenhetsskattemässigt
skulle värdet av gemensamhetsanläggning' beaktas i värdet på de delägande
fastigheterna. Någon förmögenhetstaxering av samfäUigheten föreslogs inte ske.
Remissyttranden
avgivna över promemorian Ds Fi 1972: 11 har sammanställts i promemorian
Beskattning av samfälligheter m, m. Härtill hänvisas i detta hänseende.
7
Promemorian
7.1
Allmänna synpunkter
I
promemorian erinras inledningsvis om att det sedan länge i samhällslivet finns
ett flertal privaträttsUga former för samverkan i olika förelag, såsom bolag,
föreningar, stiftelser m. m. Bland sådana former intar samfälligheterna en
särställning såtUlvida att de dels är rättsinstitut med mycket lång historisk
tradition, dels har fyllt och i många fall fortfarande fyller en funktion med
inslag av samhällsnytta. Samfälligheter har bildats och, i de fall och under
de förutsättningar de fortfarande kan komma till stånd, bUdas för tUlgodoseende
av fastigheters behov.
Vidare
påpekas i promemorian att någon klar och entydig rättspraxis inle har utbildats
för beskattningen av sådana gemensamhetsanläggningar av olika slag som inte
direkt läcks av gällande beskattningsregler för samfälligheter. I de fall
samfäUigheter förvaltas av juridisk person tillämpas emellertid med vissa
undantag analogt reglerna för beskattning av häradsallmänningar och likartade
samfälligheter.
Prop. 1975: 48 56
Genom
den nya civUrättsliga lagstiftningen har de olika samfällighets-formerna i vad
avser både konstruktionen och förvaltningsreglerna förts närmare varandra. I
promemorian redovisas resultatet av en undersökning av om och i vilken mån
beskattningsreglerna för de olika samfällig-hetstyperna kan och bör samordnas.
Förslagen i promemorian avser inte endast marksamfälligheter och
gemensamhetsanläggningar ulan även andra faslighetssammanslutningar av
samfällighetstyp, t. ex., jaktvårdsområden och samfällda servitut.
Undersökningen innefattar även de samfälligheter för vUka det.f.n. finns regler
för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, övervägandena och förslagen i
promemorian siktar således lill en fullständig översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
för samtliga slag av samfälligheter.
Enligt
gällande praxis tUlmäts såvitt gäller beskattningen av samfälligheter
förvaltningsformen stor betydelse. Frågan gäller här huruvida förvaltningen av
samfäUigheten omhänderhas direkt av delägarna eller av juridisk person.
Förvaltas samfäUigheten direkt av delägarna, sker beskattningen hos dessa.
Annars sker beskattningen i princip hos den juridiska personen. Det påpekas i
promemorian alt övervägande skäl synes tala för att även framdeles låta
förvaltningsformen vara avgörande kriterium vid bestämmandet av det sätt varpå
inkomstbeskattningen för samfälligheter skall ordnas, 1 vissa avseenden
föreslås emeUertid undantag från denna huvudregel liksom skett i de nya
fastighetstaxeringsreglerna om samfälligheter.
Enligt
promemorieförslaget bör förvaltningsformen tillmätas stor betydelse vid
beskattningen av samfäUighet. Förvaltas den av delägarna förordas atl
beskattningen sker hos dessa. I övriga fall bör beskattningen i princip ske
hos den juridiska personen, som omhänderhar förvaltningen. Vidare bör de
delägande fastigheternas beskattning i möjlig mån ske som om den nyttighet
samfäUigheten innebär direki tillhörde fastigheten.
Att
förvaltningsformen bör vara ett avgörande kriterium vid bestämmandet av det
sätt varpå inkomstbeskattningen för samfälligheter skall ordnas motiveras bl.
a. av deklarations- och kostnadsaspekter. Med hän- , syn härtUI och även av
praktiska skäl får det enligt promemorian anses lämpligt alt
deklarationsskyldigheten vid inkomsttaxeringen fullgörs av den juridiska
personen.
I
vissa avseenden föreslås emellertid avsteg från huvudregeln atl förvaltningsformen
skall vara avgörande för vem beskattningen skall drabba. Såvitt avser
gemensamhetsanläggningar förordas undantag från huvudregeln i det faU
anläggningen helt eller så gott som helt betjänar schablonbeskattade en- eller
tvåfamiljsfastigheter (villor). Detta undantag motiveras bl. a. av de särskilda
regler som gäller för fastighetstaxering av sådana gemensamhetsanläggningar.
Prop. 1975: 48 57
Som
tidigare angetts skall eiUigl huvudregeln i 8 § KL om bUdande av
taxeringsenhet, marksamfälUghet eller, gemensamhetsanläggning utgöra
taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person (punkt 1 andra stycket av
anvisnmgarna till 8 §). FörvaUas samfäUigheten inte av juridisk person,
fördelas dess värde vid fastighetstaxeringen på de fastigheter som ingår i
samfäUigheten. Enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 § KL
gäller emellertid en särskUd undantagsregel för gemensamhetsanläggningar
avseende schablonbeskattade vUlor. Utgörs de delägande fastigheterna i en
gemensamhetsanläggning uteslutande eller så gott som uteslutande av sådana
villor skall gemensamhetsanlägg-ningen inte utgöra särskild taxeringsenhet vare
sig anläggnmgen förvaltas av delägarna direkt eller av juridisk person. Med
uteslutande eller så gott som uteslutande avses i detta sammanhang enligt en
anvisning som RSV utfärdat inför 1975 års allmänna fastighetstaxering att minst
omkring 90 % av delägarfastighetema utgörs av schablonbeskattade villor.
Värdet av anläggningen kommer i dessa fall således alltid att ingå i underlaget
för schablonbeskattningen av dessa villor. Deras intäkt kommer att öka i
motsvarande grad. Det uttalas i promemorian att det vid sådant förhållande inte
föreligger någon anledning tUl skUda beskattningsregler för å ena sidan
gemensamhetsanläggningar som förvaltas gemensamt av delägarna och å andra sidan
sådana som förvaltas av juridisk person. Avgörande för om juridisk person som
förvaltar en gemensamhetsanläggning över huvud taget skall vara skattskyldig
för resultatet av verksamheten i samfäUigheten bör enligt promemorieförslaget
vara det beslut som gäller för fastighetstaxeringen av anläggningen under
beskattningsåret om anläggningen skall utgöra särskild taxeringsenhet eller
ej.
Vidare
erinras i promemorian om att en grundläggande princip vid beskattningen är atl
juridiska personers inkomst och förmögenhet skall enkelbeskattas, om inte annat
föreskrivs. Dubbelbeskattning föreskrivs enligt gällande regler endast för
aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst. Vid enkelbeskattning är syftet
att det totala skatteuttaget beträffande viss inkomst eller förmögenhet inte
blir större än det som i genomsnitt skulle ha träffat de fysiska
intressenterna, om dessa beskattats själva för inkomsten och förmögenheten. I
gällande regler om beskattningen av besparingsskogar, häradsallmänningar som
förvaltas självständigt för delägarnas gemensanuna räkning anges uttryckUgen
att enkelbeskattning skall ske. Principen om enkelbeskattning har också följts
i rådande rättspraxis när det gäller beskattningen av vissa anläggningssamfäUigheter.
Förslagen i promemorian avser inte alt genombryta den nuvarande principen om
enkelbeskattning av samfälligheter. SkUda sam-fällighelers varierande
konstruktion och syften har emellertid föranlett förslag att enkelbeskattningen
i vissa fall utformats på oUka sätt.
Prop. 1975: 48 58
Vid
övervägandet av regler för inkomstbeskattningen av gemensamma anläggningar har
i promemorian gjorts en uppdelning på följande fyra huvudgmpper, nämligen
1.
Gemensamhetsanläggningar enligt
LGA och AL utom såvitt gäller vägar.
2.
Enskilda vägar.
3.
Gemensamma anläggningar enligt
VL.
4.
övriga
gemensamhetsanläggningar.
De
varierande syften och konstruktioner som finns bland de gemensamma
anläggningarna har motiverat vissa olika regler för beskattningen av skilda
typer av anläggningar. Övervägandena om inkomstbeskattningen av
marksamfälligheter har hänförts till grupperna häradsallmänningar,
allmänningsskogar, sockenallmänningar och övriga marksamfälligheter, främst
gemensamhetsskogarna. Slutligen har under beteckningen övriga samfälligheter
behandlats inkomstskattefrågor rörande bl. a. samfällda rättigheter av olika
slag samt jaktvårdsområden eller fiskevårdsområden. En vidare redogörelse för
föreslagen utformning av beskattningsreglerna lämnas i det följande.
7.2
Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar
7.2.1
Allmänt
Intern
och exem verksamhet
Genomgående
för den civUrättsliga regleringen av samfälligheterna är att denna anknyter
till del syfte som samfäUigheten skall tjäna. Riktmärket är i huvudsak att
tUlgodose visst allmännyttigt ändamål samtidigt som delägarna främjas. Till
helt övervägande del sker detla genom en verksamhet som uteslutande eller så
gott som uteslutande skall betjäna delägarna. Det är på sådan verksamhet inom
samfäUigheterna, intern verksamhet, som de civilrättsliga reglerna i huvudsak
syftar. I undantagsfall förekommer det emellertid att verksamheten
stadigvarande och i inte ringa omfattning avser även andra än delägarna, s. k.
extern verksamhet. Det påpekas i promemorian att sistnämnda verksamhet egentligen
inte är avsedd att drivas i form av samfäUighet utan bör bedrivas i annan
företags- och associationsform. Detta synsätt återspeglas i
prome-morieförslagel i skilda beskattningsregler för samfälligheter enligt LGA
och AL utom vägar med extern verksamhet och intern verksamhet.
Verksamhet
som tillfälligt utsträckts att avse även andra än delägarna eller sådan
verksamhet till utomstående i förhållandevis ringa omfattning bör enligt vad
som anges i promemorian inte klassificeras som extern. Verksamheten bör anses
som extern endast om den stadigvarande och i
Prop. 1975: 48 59
inte
ringa utsträckning avser andra än delägarna. För bestämmande av när så skall
anses vara fallet har ledning hämtats i de anvisnmgar som finns för
klassificering av bostadsföretag i s. k. äkta och oäkta bostadsföretag. En
gränslinje ges här vid användande för bostadsändamål av mindre än 60 % av
företagets fastighet. Med ett motsvarande synsätt skulle verksamhet på
gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom vägar kunna betraktas som extern
om anläggningen tUl mer än 40 % av den totala verksamheten bedriver annan
verksamhet än att betjäna de delägande fastigheterna. För att underlätta
utformningen av beskattningsreglerna föreslås att hela verksamheten
klassificeras som externverksamhet, om nyssnämnda schablonsiffra stadigvarande
överskrids. I motsatt fall bör hela verksamheten bedömas som internverksamhet.
Det understryks i promemorian att verksamhet, som ligger helt utanför det
ändamål som omfattas av anläggningsbeslut eller motsvarande beslut om
samfäUigheten, från beskattningssynpunkt inte över huvud taget bör betraktas
som verksamhet i samfäUigheten, således vare sig som extern eller intern
verksamhet, utan som verksamhet bedriven i annan form, på vilken allmänna
skatterättsliga principer lär få tiUämpas. Om särskilt skattesubjekt inte förvaltar
samfäUigheten, bör dess delägare därvid kunna betraktas som delägare i enkelt
bolag eller handelsbolag.
Med
hänsyn till att gemensamhetsanläggningar har mycket varierande verksamhet kan
någon allmän regel inte ges för hur fördelningen på intern och extern
verksamhet bör ske. Det anges dock i promemorian hur fördelningen bör ske vid
vissa verksamheter. Det påpekas att när anläggningar består av garage, antalet
externt upplåtna garageplatser o. d. kan beräknas. I andra fall, t. ex.
beträffande tvättstugor och liknande, kan utnyttjandetiden utgöra den
lämpligaste beräkningsbasen. När det gäller leverans av nyttigheter, t. ex,
värme o, d. bör en kvantitativ fördelning av nyttigheten kunna beräknas.
Resonemanget utmynnar i att det lämpligaste synes vara atl RSV meddelar
anvisningar om hur schablonregeln skall tillämpas.
Beskattningsregler
vid intern verksamhet
I
fråga om gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom vägar med intern
verksamhet föreslås att det skattemässiga resultatet oavsett om anläggningen
förvaltas gemensamt av delägarna eller av juridisk person skall redovisas som
inkomst av fastighet eller om rörelse-fastighet anslutits som inkomst av
rörelse. Delta bör gälla för all inkomst utom för den som skall tas upp som
inkomst av kapital och tillfällig förvärvsverksamhet.
Beräkningen
av resultatet föreslås både vid delägarförvaltning och förvaltning av juridisk
person ske enligt schablon på sätt närmare anges
Prop. 1975: 48 60
i
följande avsnitt. Intäktsberäkningen föreslås ske efter viss procent av det
taxeringsvärde som åsatts delägarfastighetema resp. anläggningen. Vid taxering
av delägarfastighet bör enligt promemorian avdrag medges för del av bidrag till
samfäUigheten som avser eljest för delägarfastigheten avdragsgill kostnad. För
vissa investeringskostnader föreslås som framgår av följande avsnitt särskUda
avdragsregler för delägarfastighe-ter som är beskattade enligt konventionell
metod.
Sker
beskattningen vid intern verksamhet hos juridisk person förordas avdrag få ske
enligt nu gäUande regler vid schablonbeskattning av fastigheter, nämligen för
ränta, tomträttsavgäld och liknande avgäld.
Beskattning
vid extern verksamhet
Rätten
till avdrag för bidrag tUl samfäUighet vid taxeringen av de enskilda
delägarfastighetema föreslås få samma innehåll vid extern verksamhet som vid
intern verksamhet.
Beskattningen
av resultatet av den externa verksamheten skall sk i den förvärvskälla till
vilken verksamheten på gemensamhetsanlägg-ningen är hänförlig. Detta gäUer både
då beskattningen sker hos den juridiska person som förvaltar samfäUigheten och
då resultatet slås ut på delägarfastighetema efter deras delaktighet i
anläggningen e. d, och beskattas hos ägarna av dessa fastigheter. Den
förvärvskäUa som närmast kommer i fråga torde vara rörelse, men även
jordbmksfastighet kan undantagsvis förekomma. Liksom då det gäUer intem
verksamhet föreslås att kapitalinkomst och inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet redovisas särskUt vid extern verksamhet.
Vid
beräkning av resultatet av externverksam-h e t förordas skilda regler för det
fall delägarna eller juridisk person skall beskattas för resultatet. Vid
beskattning av delägarna bör enligt promemorian de bidrag som delägarna utger
till gemensam-hetsanläggningen oavsett om det gäUer bidrag för anläggningens
drift eller titförande inte tas upp tUl beskattning vid beräkning av resultatet
i verksamheten. Med hänsyn härtill bör avdrag vid beräkning av resultatet inte
få göras för avskrivning av byggnader, inventarier eUer markanläggningar. Förslaget
innebär således att endast ersättningen från andra än delägarna skall tas upp
som intäkt. Visserligen kan då göras gällande att tillgångar investerats genom
medel av den rent externa verksamheten, dvs. med beskattade medel. Även om ett
sådant resonemang har viss tyngd påpekas i promemorian att den rent externa
verksamheten är väsenskUd från samfällighetemas egentiiga syfte. Mot den
bakgrunden bör man kunna godta att avdrag för avskrivning av tillgångar inle
får ske oavsett med vUka medel investeringen bekostats. Vidare framhålls i
promemorian som naturligt att avdrag vid beräkning av verksamhetsresultatet
inte får göras för kostnad som täckts
Prop. 1975: 48 61
av
bidrag från delägare i den mån denne erhållit avdrag för bidraget. Eljest
skulle dubbelavdrag medges.
Vid
beskattning av juridisk personför resultatet av extern verksamhet på
gemensamhetsanläggning förordas i promemorian att alla bidrag från delägama
skaU tas upp till beskattning och avdrag för värdeminskning av byggnad,
markanläggning och inventarier medges i överensstämmelse med vad som gäller i
fråga om rörelseidkares eller jordbmkares tUlgångar i rörelsen. Utdelning tUl
delägare föreslås bli avdragsgiU. Utdelningen bör därvid beskattas vid taxering
av delägaren.
Såvitt
avser övriga vid jordbruks- eller rörelsebeskattningen avdragsgilla kostnader
föreslås att dessa skall vara avdragsgilla även vid beräkning av resultatet i
gemensamhetsanläggning, oavsett om verksamheten skall beskattas hos delägare
eller juridisk person. Särskild uppmärksamhet har emellertid vid
delägarförvaltnmg fästs vid behandlingen av I ön till ägare av ansluten
fastighet. Efter förebUd av vad som gäUer beträffande handelsbolag, enkla bolag
och jordbruk förordas att sådan lön inte bör vara avdragsgUl. Eftersom lagfart
på fastighet kan sökas av den ene eller båda makarna och det förhållandet att
endast den ene maken står som lagfaren ägare inte bör påverka resultatberäkningen,
föreslås vidare att avdrag inte heller skall få åtnjutas för lön till make till
lagfaren ägare av fastighet som är ansluten. I det faUet skall alltså reglerna
för enkla bolag äga motsvarande tUlämpnmg. Vidare förordas i fråga om lön tUl
delägares hemmavarande bam att reglerna i 20 § KL och punkt 2 av anvisningarna
till samma lagmm skall gälla. Detta innebär att avdrag för sådan lön inte
medges om barnet är under 16 år och inte heUer om barnet är mellan 16 och 18 år
och i det senare fallet inte har skattepliktig inkomst. Det påpekas dock att
hinder inte bör föreligga att i det fall en av ägarna till de anslutna
fastigheterna utfört arbete för verksamheten, denne vid fördelningen av
beskattningsresultatet tilldelas ett belopp motsvarande vad han, hans hustru
eller hemmavarande omyndigt bam uppburit eller bort uppbära som lön och att
återstoden av resultatet fördelas mellan samtiiga delägare i förhållande till
andelstal.
Slutligen
förordas att det skattemässiga resultatet av extern verksamhet i
anläggnmgssamfäUighet enligt LGA och AL utom sådan som avser väg inte skall få
tas upp till lägre belopp än som skuUe ha varit fallet om mtern verksamhet
bedrivits.
Skatteuttagets
storlek
Frågan
gäller här storleken av skatteuttaget då sådan juridisk person som är särskUt
skattesubjekt förvaltar gemensamhetsanläggnmg enligt LGA och AL utom väg. Som
framgått av det föregående föreslås skUda regler för resultatberäknmgen vid
mtern och extern verksamhet. Såvitt
Prop. 1975: 48 62
avser
intern verksamhet framförs synpunkten att sådan verksamhet i allt väsentligt
kan jämställas med den verksamhet som bedrivs hos bostadsföreningar,
garageföreningar och andra ekonomiska föreningar av liknande slag. Bärande
motiv för en annan skattesats vid den statliga inkomstbeskattningen än den som
gäller för nämnda föreningar anses därför inte föreligga. Skattesatsen vid den
statiiga inkomsttaxeringen för de juridiska personer som förvaltar
gemensamhetsanläggningar av här aktuellt slag med intern verksamhet bör sålunda
vara 32 % av den beskattningsbara inkomsten. Motiv för att tillämpa annan
skattesats vid extern verksamhet anses inte föreligga.
övriga
synpunkter
Av
det föregående framgår att man i promemorian eftersträvat att de delägande
fastigheternas beskattnmg i möjlig mån skall ske som om den nyttighet
gemensamhetsanläggningen innebär direkt tUlhörde fastigheten. Den påverkan på
de delägande fastighetemas beskattning som ge-mensamhetsanläggnmgen kan medföra
differentieras därför med hänsyn till de skilda beskattningsregler som gäller
för olika fastighetstyper. Övervägandena såvitt gäller de här aktuella
gemensamhetsanläggningar-na redovisas i promemorian för följande fyra
fastighetsgmpper som anläggningen kan vara inrättad för, nämligen
1.
Schablonbeskattade en- och
tvåfamUjsfastigheter (viUor),
2.
fastigheter som tillhör s. k.
äkta bostadsföretag,
3.
konventionellt beskattade
fastigheter, dvs. övriga fastigheter med beskattningsnaturen annan fastighet samt
jordbruksfastigheter och
4.
fastigheter som inte taxeras
enligt enhetliga regler (de s, k, biand-fallen).
Förutom
de beskattningsregler för olika fastighetsgrupper som redovisas i det följande
kommer enligt promemorian garantibelopp och procentavdrag enligt allmänna
regler att tas upp med 2 % av det taxeringsvärde på anläggningen som antingen
redovisas separat då samfäUigheten är särskild taxeringsenhet eller i annat
fall ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde. Juridisk person, som
förvaltar samfäUighet och är särskUt skattesubjekt, föreslås bli beskattad för
garantibelopp och får tillgodogöra sig procentavdrag för anläggningen.
Vad
i följande avsnitt sägs om ägare av fastighet som är ansluten tUl
gemensamhetsanläggning föreslås även äga tillämpning i fråga om den som jämlikt
47 § KL är skyldig att erlägga garantibelopp för fastighet utan att vara dess
lagfarna ägare.
7.2.2
Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor
Med
schablonbeskattade villor avses en- och tvåfamiljsfastigheter för vilka som
bmttointäkt enligt 24 § 2 mom. KL skall tas upp viss procent
Prop. 1975: 48 63
av
fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Härvid skall tas upp
2 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kr,, 4 % av den
del som överstiger 150 000 kr, men inte 225 000 kr. samt 8 % av den del som
överstiger 225 000 kr.
Från
bruttointäkten får avdrag enligt 25 § 3 mom. KL ske för under beskattningsåret
erlagd ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld
och liknande avgäld (dock ej arrende).
Schablonregeln
får emellertid inte användas i de fall, då fastigheten i inte allenast ringa
omfattning i förvärvssyfte brukar utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till
stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. I allenast ringa omfattning
anses en fastighet utnyttjad om den förvärvade årliga bruttointäkten av sådana
speciella ändamål uppgår till högst 1 200 kr. eller överstiger nämnda belopp
men inte 2 % av fastighetens taxeringsvärde (punkt 6 av anvisningarna till 24
§ KL). Även om intäkten något enstaka år överstigit nämnda gränser bör dock
schablonberäkningen inte frångås.
Det
anges i promemorian att av samtliga gemensamhetsanläggningar enligt LGA som
står under särskild förvaltning av juridisk person uppskattningsvis 7580 %
utgörs av sådana anläggningar vars delägare helt eller så gott som uteslutande
består av schablonbeskattade viUor.
I
promemorian erinras om att enligt pimkt 1 andra stycket av anvisningarna till
8 § KL gemensamhetsanläggning som uteslutande eller så gott som uteslutande
dvs, till åtminstone omkring 90 % betjänar schablonbeskattade villor inte
skall utgöra taxeringsenhet vare sig anläggningen förvaltas av delägarna
direkt eller av juridisk person. Värdet av gemensamhetsanläggningen kommer
således alltid att slås ut på de delägande villorna och att ingå i underlaget
för schablonbeskattningen av dessa villor. I promemorieförslaget har det därför
inte ansetts påkallat med skilda beskattningsregler för gemensamhetsanläggning
som förvallas gemensamt av delägarna eller av juridisk person utan beskattningen
föreslås alltid träffa delägarna.
Oavsett
om den på gemensamhetsanläggningen bedrivna verksamheten är av intern eller
extern karaktär föreslås att vid beräkning av inkomst av de anslutna
fastigheterna avdrag skall medges för sådan del av avgift till anläggningen som
avses täcka kostnader för vilka avdrag medges enligt 25 § 3 mom. första stycket
KL, dvs. ränta på lånat i anläggningen nedlagt kapital och tomträttsavgäld
eller liknande avgäld.
Genom
att de anslutna villornas taxeringsvärden kommer att påverkas av
gemensamhetsanläggningens värde kommer intäkten att öka för dessa villor.
Härigenom och då avdrag föreslås för bidrag tUl anläggning till den del det
avses täcka ränta eller avgälder kommer enligt promemorian beskattningen att
ske som om den nyttighet anläggningen innebär direkt tillhör villan. Det anses
därför enUgt promemorieförslaget i normalfallet inte påkallat med ytterligare
inkomstbeskattning vid intern-
Prop. 1975: 48 64
verksanUiel,
Beskattning kan dock vid räntor eller avyttring komma i fråga i förvärvskällan
kapital eller tUlfällig förvärvsverksamhet.
I
promemorian påpekas att gemensamhetsanläggning som inrättats främst för
schablonbeskattade villor undantagsvis kan kohima att betjäna även andra än
delägande fastigheter. Värdet av anläggningen kommer även i detta fall alt öka
de delägande fastigheternas taxeringsvärden och därigenom höja intäkten. Får
den rent externa verksamheten en betydande omfattning skulle emellertid
schablonmetoden enbart inte ge ett tillf redsställande resultat. I promemorian
övervägs därför att, i det fall den rent externa verksamheten ger etl resultat
som fördelat på de anslutna fastigheterna överstiger såväl 1 200 kr, söm 2 %
av dé schablonbeskattade vUlornas taxeringsvärden, i stället taxera dessa
fastigheter enligt konventionell metod (jfr punkt 6 tredje stycket av
anvisningarna till 24 § KL). En sådan beskatmingsnietod bedöms emellertid som
olämplig. Mot systemet'talar nämligen svårigheten att beräkna resultatet
uteslutande av den rent externa verksamheten. Del pekas vidare på att metoden
skulle kunna föranleda att vissa anslutna fastigheter kan komma att taxeras
omväxlande enligt schablon och enligt konventionell metod.
Såsom
en enklare och samtidigt godtagbar metod bedöms därför att vid externverksamhet
beräkna resultatet av hela verksamheten i gemensamhetsanläggningen och slå ut
detta resultat på de anslutna fastigheterna, i första hand i förhållande till
andelstal, normalt med till-lämpnlng av reglerna för beskattning av rörelse.
Metoden liknar således förhållandet vid beskattning av handelsbolag. Def har i
det föregående angetts att avdrag för värdeminskning av tillgångar härvid inte
bör komma i fråga. Vad i detta sammanhang vidare angetts beträffande avdrag för
lön till ägare av delägande fastighet, dennes niake eller hemmavarande barn
föreslås äga tillämpning i alla fall där ahläggnlngeri uteslutande inrättats
för villor. Det understryks i promemorian att denna metod kommer att tillämpas
endast i de fall den rena externverksamheten är av betydenhet i förhållande
till den verksamhet som avser betjänande av de anslutna fastigheterna. Metoden
innebär således att delägama kommer att beskattas för verksamheten i
förvärvskällan rörelse. Beskattning kan i vissa fall även komma i fråga i
förvär\'skällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet.
När
en gemensamhetsanläggning drivs av juridisk person, skall det enligt
promemorieförslaget ankomma på den juridiska personen att lämna ägarna av
anslutna fastigheter de uppgifter som är nödvändiga för inkomsttaxeringen.
Dessa uppgifter skall då såvitt gäller ägare av villor avse dels i vad mån
utgivna bidrag motsvarar räntor samt tomträttsavgäld eller annan avgäld, dels
i vad mån ägarna skall redovisa inkomst av kapital eller tillfällig
förvärvsverksamhet. Är verksainheten av extern karaktär skall
uppgiftsskyldigheten även innefatta resultatet av
Prop. 1975: 48 65 .
verksamheten,
Uppgiflsskyldighel kan dock endast åläggas självständiga juridiska personer.
Vid delägarförvaltning bör det ankomma på fastig hetsägarna atl förebringa
utredning om vad utgivna bidrag avser att täcka och i vad mån någon inkomst att
redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet
föreligger samt, vid externverksamhet, resultatet av denna verksamhet.
7.2.3
Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag
Med
s. k. äkta bostadsföretag avses aktiebolag eller ekonomisk förening vars
verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens
medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus som ägs av föreningen
eller bolaget (punkt 3 av anvisningarna tiU 24.§ KL), , Riksskattenämnden har
meddelat anvisningar angående beskattningen bl. a. av s. k. äkta bostadsföretag
(RN 1967: 7:3). Härav framgår att för att bostadsföretag skall anses som s. k.
äkta sådant företag bör krävas att företagets fastighet (eller fastigheter)
inrymmer minst tre bostadslägenheter och att minst 60 % av taxeringsvärdet för
företagets fastighet _ (eller fastigheter) belöper på de till medlemmar eller
delägare med bostads- eller hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna. Vid äkta
bostadsföretag har beskattningen i princip lagts på föreningen eller bolaget.
Medlem beskattas endast om han hyr ut lägenheten. Beskattningen sker då i
inkomstslaget kapital (punkt 2 av anvisningarna till 38 § KL).
Inkomst
av äkta bostadsföretags fastighet beräknas enligt en schablonmetod. Som intäkt
tas upp ett belopp motsvarande 3 % av taxeringsvärdet på fastigheten eller
fastigheterna (24 § 3 mom. första stycket KL). Avdrag medges endast för räntor
samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld (25 § 3 mom. första stycket KL).
Fastigheter
som tillhör de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen (dvs. bolag, förening eller
stiftelse som av bostadsstyrelsen /statens byggnadslånebyrå/ eller
länsbostadsnämnd erkänts som sådant företag) behandlas enligt 24 § 3 mom. andra
stycket på samma sätt som enskilda bostadsföreningar eUer bostadsaktiebolag
tillhörande fastigheter.
Som
bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk., förening eller
aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande beslår i
att tUlhandahålla föreningens medlemmar eller bolagels delägare garage eller
annan för deras personliga räkning avsedd gemensamhetsanläggning i byggnad som
ägs av föreningen eller bolaget (punkt 3 av anvisningarna tUl 24 § KL). Denna
bestämmelse tUlkom genom lagstiftning år 1966, och departementschefen framhöll
i sammanhanget (prop. 1966:151 s. 56) att endast föreningar som avsåg att tillhandahålla
garage eller liknande förmån för medlemmarnas personUga räkning torde omfattas
av lagstiftningen. Det kommersiella inslaget får alltså endast vara obetydligt.
Ett betydligt större krav uppställs således för att s. k. garageförening skall
falla in under schablonreglerna än vad
5
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 48
Prop. 1975: 48 66
som
allmänt tillämpas beträffande bostadsföretags hyresfastigheter. För att
garageförening eller annan gemensamhetsanläggning skall anses som "äkta
bostadsföretag" krävs att minst 90 % av hela taxeringsvärdet för
företagets fastighet (fastigheter) belöper på anläggning för medlemmarnas
eller delägarnas personliga räkning (RN 1967: 7: 3), Det skall här understrykas
att med gemensamhetsanläggning avses i anvisningspunkt 3 till 24 § KL inte
anläggning enligt LGA eller AL eller som i övrigt ingår i samfäUighet utan
anläggning som drivs i form. av aktiebolag eller ekonomisk förening.
Promemorieförslaget
innebär att juridisk person som förvallar sådan gemensamhetsanläggning som
utgör taxeringsenhet skall anses som självständigt skattesubjekt. Såvitt avser
gemensamhetsanläggning som betjänar bostadsföretags fastigheter kommer således
förvaltningsformen att ha betydelse vid beskattningen, I det följande kommer
att redogöras för förslaget dels vid delägarförvaltning och dels vid
föreningsförvaltning.
Beträffande
avdrag för bidrag tiU gemensamhetsanläggning föreslås i promemorian att sådant
avdrag i likhet med förslaget i fråga om schablonbeskattade villor skaU vid
beräkning av inkomst av de anslutna fastigheterna vara avdragsgillt endast lUl
den del det avser täcka räntor, tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Detta
föreslås gälla oavsett förvaltningsform eller verksamhetsinriktning
beträffande gemensamhetsan-' läggningen.
a)
Delägarförvaltning
I
fastighetstaxeringshänseende fördelas vid delägarförvaltning värdet av
anläggningen på de i sam.fällighelen ingående fastigheterna. Detta innebär
att, i likhet med vad som gäller i fråga om schablonbeskattade villor,
anläggningens värde kommer att påverka taxeringsvärdet på bostadsföretagets
fasligheter och således påverka den schablonmässigt beräknade intäkten av fastigheten.
Härigenom och då avdrag föreslås för bidrag till anläggningen tiU den del del
avser täcka ränta eller avgälder kommer beskattningen att ske som om den
nyttighet anläggningen innebär direkt hör lUl de anslutna fastigheterna. Någon
ytterligare beskattning anses därför inle i normalfallet vara påkallad vid
internverksamhet. Bostadsföretaget föreslås dock i förekommande fall kunna
beskattas för inkomst av kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet.
Bostadsförenings
verksamhet skall uteslutande eller huvudsakligen bestå i att bereda bostäder åt
medlemmar eUer delägare. Inrättandet av gemensamhetsanläggning för företagets
fasligheter får ses som ett naturligt utflöde av denna verksamhet. Däremot
förutsätts det i promemorian som mer osannolikt att vid delägarförvaltning en
väsentlig rent extern verksamhet kommer att drivas genom anläggningen. Skulle
så
Prop. 1975: 48 67
emeUertid
vara faUet anses det naturligt att beskattning sker i förvärvskällan rörelse
och efter de regler som föreslagits då anläggning imällats för villor. Om
därvid en delägare eller medlem i bostadsföretaget utfört arbete för
anläggningen föreligger självfallet ingen anledning att vägra avdrag för denna
lön, som ju å andra sidan skall tas upp till beskattning av delägaren eller
medlemmen.
b)
Förvaltning av juridisk person
Förvaltas
gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsförelags fastigheter av
juridisk person, föreslås denna vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen. Är
verksamheten av intern karaktär föreslås alt beskattningen sker enligt en
schablon. Som intäkt av fastighet skall därvid tas upp 3 % av anläggningens
taxeringsvärde för helt år räknat. Avdrag bör enligt förslaget få göras för
ränta på lånat i samfäUigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld. Förekommer utdelning tiU delägare föreslås avdrag härför inte få ske.
Detta motiveras med att sådant avdrag inte ryms inom schablonmetoden. A andra
sidan bör mottagaren inte beskattas för utdelningen, eftersom den delägande
fastigheten beskattas efter schablon.
Drivs
däremot extern verksamhet bör resultatet av verksamheten tas upp som inkomst av
rörelse. Vid beräkning av resultatet föreslås att allt som kommit samfäUigheten
tUlgodo, alltså även bidrag från delägare skall tas upp som intäkt. Å andra
sidan bör avdrag medges för värdeminskning av byggnad, inventarier och
markanläggningar enligt rörelsereglerna. Vidare bör självfallet avdrag medges
för lön även till medlem eller delägare i det bostadsförelag som äger ansluten
fastighet. Vidare föreslås alt i de fall utdelning förekommer avdrag bör få ske
härför. Lägre beskattningsbar inkomst än enligt reglerna för intern verksamhet
anses dock inte böra godtas. Utdelningen bör hos ägarna av de anslutna
fastigheterna beskattas som inkomst av rörelse,
7.2.4
Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter
De
konventionellt beskattade fastigheterna är fastigheter dels av beskattningsnaturen
annan faslighet utom de schablonbeskattade vUlorha och fastigheter tillhörande
äkta bostadsföretag, dels av beskattningsnaturen jordbmksfastighet. De
fastigheter som kommer i fråga är hyreshus och rörelsefastigheter, som
beskattas i förvärvskällorna annan fastig-hel resp. rörelse samt
jordbruksfastigheter.
Vid
beräkning av inkomst av konventionellt beskattad fastighet tas som intäkt upp
allt som kommit ägaren till godo medan avdrag medges för omkostnaderna. För de
olika fastighetstyperna innebär delta i huvudsak följande.
Hyreshus.
Bland intäkterna kan här nämnas hyresvärdet av lägenhet
Prop. 1975: 48 68
som
fastighetsägaren använt för sin, sin famUjs och sina personliga tjänares
räkning samt hyra eller annan ersättning för att fastigheten eller del av
fastigheten upplåtits tUl annan (24 § 1 mom. KL).
Såsom
omkostnad anses bl. a. kostnader för reparation och underhåll av byggnader,
personal som sköter fastigheten, värdeminskning av byggnad, maskiner och andra
inventarier som tillhör fastigheten, ränta på lånat i fastigheten nedlagt
kapital samt tomträttsavgäld eller liknande (25 § 1 mom.). Avdrag för
värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan på anskaffningsvärdena. Som
anskaffningsvärde anses härvid den verkliga kostnaden för anskaffandet. I det
fall bebyggd fastighet förvärvats, anses så stor del av fastighetens
anskaffningsvärde belöpa på byggnaden som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet minskat med däri ingående särskilt maskinvärde utgör
av fastighetens hela taxeringsvärde efter avdrag för maskinvärdet. Under vissa
omständigheter kan det sålunda beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Om bebyggd
fastighet förvärvats genom benefikt fång anses i regel det belopp som i beskattningshänseende
kvarstår oavskrivet för överlåtaren som byggnadens anskaffningsvärde (jfr
anvisningspunkterna 2 a och b till 25 §).
Rörelsefastighet.
Till intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i penningar eller varor som
influtit i rörelse och som kan anses som driftinkomst. Till intäkter räknas
även inkomst vid avyttring av för stadigvarande bmk avsedda maskiner och andra
inventarier i rörelsefastighet. Intäkt av a-vyttring av fastighet, som utgör
lagertillgång i rörelse, utgör intäkt av rörelse (punkt 1 av anvisningarna till
28 § KL),
Direkta
fastighetskostnader för reparation, portvakt m.m. är avdragsgilla kostnader
i rörelsen.
Genom
lagstiftning år 1969 (prop. 1969: 100, BeU 1969:45, rskr 1969: 233, SFS 1969:
363) infördes vid rörelsebeskattningen nya regler för avskrivning av byggnader,
inventarier och markanläggningar (jfr 29 § 1 mom. KL). De nya bestämmelserna
innebar en genomgripande modernisering av rätten till avskrivning av dessa
tillgångar. Ändringarna avsåg främst en utvidgning av kretsen av
avskrivningsbara tillgångar och en omfördelning av tillgångarna mellan olika
gmpper byggnader, inventarier, markanläggningar som behandlas efter
särskilda avskrivningsregler. Vid rörelsebeskattningen får kostnader för
anskaffande av inventarier skrivas av enligt plan eller under vissa
förutsättningar enligt den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden (punkt 3 a av
anvisningarna till 29 §). Såsom inventarier får numera en rad faslighetsdelar
avskrivas som är markanläggning eller byggnad. Fömtsättningen för en sådan
behandling är att fastighelsdelarna har ett funktionellt samband med den
rörelse som bedrivs på fastigheten. Hit räknas bl. a. räls, fundament för
behållare m. m.
I
fråga om markanläggningar, dit vägar, parkeringsplaner, körplaner m. m. räknas,
gäller särskUda regler (jfr punkt 16 av anvisningarna till
Prop. 1975: 48 69
29
§). Kostnader för rent tillfälliga markanläggningar avsedda att användas ett
fåtal år, får direkt omkostnadsföras. Avskrivningsunderlaget för varaktig
markanläggning skall las upp till 75 % av nedlagda kostnader. Anledningen till
att endast 75 % fär avskrivas är att vissa kostnader för markarbeten anses ha
ett "evigt värde". Avdrag för avskrivning på markanläggning medges
årligen med 5 % av avskrivningsunderlaget.
Byggnaderna
omfattar vid rörelsebeskattningen i princip endast själva byggnadsslommen och
de anordningar som behövs för byggnadens allmänna funktion. Tillfälliga
byggnader avsedda att användas ett fåtal år får avskrivas i sin helhet det är
då anskaffningen ägt rum. Avskrivningarna i övrigt sker i form av
primäravdrag, årliga värdeminskningsavdrag och utrangeringsavdrag. De årliga
värdeminskningsavdragen skall ske enligt plan med viss procent av
anskaffningsvärdet. RSV har utfärdat anvisningar (RSV 3213) om de
normalprocentsatser som bör tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Vid
förvärv av bebyggd rörelsefastighet gäller motsvarande proportioneringsregel
som för hyreshusen (jfr punkt 7 av anvisningarna tUl 29 §).
Jordbruksfastighet.
Värdet av bostad, beräknat efter ortens pris, hänförs enligt 21 § KL till
intäkt av jordbruksfastighet. Avdrag får göras för samtiiga driftkostnader, t.
ex. ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten, kostnader för reparation
och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier m. m. (22 §
KL och punkt 1 av anvisningarna till denna paragraf).
Enligt
pimkt 2 av anvisningarna till 22 § gällde vid tillämpning av kontantprincipen
att avdrag medges för värdeminskning av driftbyggnad med viss procent av
byggnadens anskaffningskostnad enligt värdeminsk-ningsplan. Om
anskaffningskostnaden inte kunde visas, beräknades den efter viss schablon.
Genom
lagstiftning år 1972 (prop. 1972: 120, SkU 1972:67, rskr 1972: 343, SFS 1972:
741) har i princip samma avskrivningsregler införts för jordbrukets byggnader,
markanläggningar och inventarier som gäller i förvärvskällan rörelse i de fall
jordbruket redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Till
inventarieavskrivning hänförs därvid bl. a. byggnadstillbehör som är avsedda
att. direkt tjäna byggnadens användning för jordbmksändamål eller sådana
markanläggningar som har direkt funktionell samhörighet med jordbmksdriften.
TUl inventariegruppen hänförs tUl följd härav i avskrivningshänseende bl, a.
stängsel och andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken.
I
promemorian erinras om att i likhet med vad som gäller beträffande
gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsföretags fastigheter kommer
sådan anläggning som betjänar konventionellt beskattade fastigheter att utgöra
taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Sådan juridisk person
skall enligt förslaget anses som självständigt
Prop. 1975: 48 70
skattesubjekt
och beskattas för verksamheten i anläggningen. Vid delägarförvaltning skall
däremot beskattningen träffa delägarna.
Såvitt
avser bidrag till gemensamhetsanläggning syftar förslaget till att avdrag
härför i princip skall medges på samma sätt som om de kostnader bidraget avser
alt täcka läggs ner på ansluten fastighet. Det påpekas dock i promemorian att
det framstår som klart olämpligt att en avskrivningsplan för byggnad m, m. på
anläggningen upprättas för varje ansluten fastighet. Mot den bakgrunden har det
ansetts motiverat att skUja mellan de kostnader i avgiften som avser att täcka
vid beskattning av fastighet omedelbart avdragsgilla kostnader och andra
kostnader. Systemet har utformats enligt följande.
Medlems
avgift föreslås vara avdragsgill i den mån avgiften täcker sådana kostnader
som enligt 25 § KL jämte anvisningarna i sin helhet är omedelbart avdragsgilla,
dvs. kostnader för reparation, ränta, tomträttsavgäld m, m. Till den del
avgiften avser att täcka andra kostnader, såsom för mark, markanläggning,
byggnad, inventarier m. m. får investeringens varaktighet anses svår att
bedöma. För att göra reglerna lätt-tillämpade har därför motiv ansetts finnas
för att tillgripa en schablon. Härvid har ansetts godtagbart att 75 % av dessa
sammanlagda kostnader får avskrivas under 20 år enligt särskild plan. Avdrag
kommer då att medges med 5 % av avskrivningsunderlaget från och med det år varunder
avgiften erlagts. Det understryks i promemorian att endast verksamhet som
innefattas i anläggningsbeslutet skall omfattas av de här föreslagna reglerna.
Härav följer alltså att endast sådant bidrag som avser kostnad i denna
verksamhet får tas med vid beräkning av underlaget för avskrivningen enligt
plan. Om bidrag lämnas i annat syfte, t. ex. för kapitalbildning, får aUtså
detta bidrag inte medräknas. Vidare skaU enligt promemorian samma vara
förhållandet om bidrag avser att täcka t. ex. kostnaderna för viss investering
men samfäUigheten redan disponerar medel som kan användas för sådant ändamål
eller om bidraget avser att täcka kostnader för verksamhet som ligger utanför
anläggningsbeslutets ram.
Vid
överlåtelse av konventionellt beskattad fastighet genom oneröst fång föreslås
att överlåtaren för det år då överlåtelsen sker på en gång skall få avdrag för
vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag till
gemensamhetsanläggningen. Genom detta restavdrag blir den avskrivningsbara
delen av sammanlagda avgifter helt avskriven hos den som haft kostnaden. Någon
anledning kan därför inte anses föreligga att efter sådant förvärv medge
köparen något värdeminskningsavdrag för andel i gemensamhetsanläggning.
Övergår
däremot konventioneUt beskattad fastighet tiU ny ägare genom benefikt fång
föreslås att den nye ägaren skall få tillgodogöra sig de värdeminskningsavdrag
för gemensamhetsanläggningen som skuUe ha tUlkommit tidigare ägare, om han
alltjämt ägt fastigheten.
Prop. 1975: 48 71
Beskattningen
av verksamheten i gemensamhetsanläggning föreslås ordnad på följande sätt vid
delägarförvaltning eller förvaltning av juridisk person. I sammanhanget kommer
också att tas upp delägarens beskattning vid utdelning från anläggning som
förvallas av juridisk person.
a) Delägarförvaltning
Vid
tillämpning av den konventionella metoden inverkar inle faslighetens
taxeringsvärde vid beräkningen av inkomster av fasligheten. Den omständigheten
att vid fastighetstaxeringen värdet av gemensamhetsanläggning kommer atl delas
på de delägande fastigheterna påverkar således inte dessa fastigheters
inkomstbeskattning. Däremot torde i regel det förhållandet att fastigheten är
ansluten till gemensamhetsanläggning beaktas vid beräkning av hyresvärdet och
bestämmandet av hyra eller annan ersättning o. d. Med hänsyn härtiU har
anledning inte ansetts föreligga att vid intern verksamhet beskatta ägarna av
anslutna fasligheter utöver vad som följer av reglema för beräkning av intäkt
av konventionellt beskattad annan fastighet.
Föreligger
extern verksamhet föreslås att resultatet av verksamheten beräknas på samma
sätt som föreslagits för sådana anläggning med extern verksamhet, som är
ansluten till villor.
b) För\'altning
av juridisk person
Vid
internverksamhet förordas att den tidigare föreslagna schablonbeskattningen
tUlämpas, dvs. att 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som intäkt och
avdrag medges för ränta på nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller annan
avgäld. Förekommer utdelning kan avdrag härför inte medges inom ramen för sådan
schablon. Ägare av ansluten fastighet skall dock enligl förslaget beskallas för
utdelning från samfäl-ligheten i den förvärvskälla där avdrag för bidrag till
anläggningen får göras.
Vid
exlernverksamhet bör enligt promemorieförslagel beskattning ske enligt samma
regler som föreslagits i fråga om extern verksamhet som bedrivs av särskilt
förvaltad gemensamhetsanläggning i vilken de anslutna fastigheterna tillhör
bostadsföretag. Härvid bör avdrag medges bl. a. för utdelning och samtUga
lönekostnader. Har ägare av ansluten fastighet utfört arbete för
gemensamhetsanläggningen kommer han att beskattas för den ersättning han
uppburit härför. Lägre beskattningsbar inkomst av verksamheten än vad som
skulle framkommit vid intern verksamhet föreslås dock inte kunna godtas.
Vidare
föreslås att ägarna till de delägande fastigheterna skall ta upp utdelning från
samfäUighet till beskattning i förvärvskällan rörelse.
Prop. 1975: 48 72
7.2.5
Övriga frågor
a)
Gemensamhetsanläggning för fastigheter med icke enhetliga beskattningsregler
I
det föregående har redogjorts för promemorieförslagel i de fallen atl en
gemensamhetsanläggning uteslutande betjänar fastigheter sorri taxeras enligt
samma metod. Givetvis kan det förekomma alt gemensamhetsanläggning inrättats
såväl för villor som bostadsföretags fastigheter eller konventionellt
beskattade fastigheter (blandfallen). Tidigare har emellertid påpekats att
gemensamhetsanläggning vari delägande fasligheter uteslutande eller så gott
som uteslutande dvs, lill minst omkring 90 % utgörs av villor vid
fastighetstaxeringen inle utgör taxeringsenhet. Värdet av "anläggningen
kommer i dessa faU att fördelas på de anslutna fastigheterna oberoende av
förvaltningsform. Promemorieförslagel innebär att endast ägarna av de anslutna
fastigheterna i dessa fall skall träffas av beskattningen. Förvaltningsformen
kommer således här inle atl inverka vid beskattningen.
Är
anläggningen så gott som uteslutande inrättad för villor föreslås att
beskattningen av de anslutna fastigheterna sker enligt vad som i det
föi-egående angetts för varje fastighetstyp vid delägarförvaltning. Intäkten av
villorna och fastighet tillhörande äkta bostadsföretag höjs sålunda genom
ökningen av taxeringsvärdet. Vidin-täktsberäkningen för konventionellt
beskattad fastighet som betjänas av anläggningen tas hänsyn till
gemensamhetsanläggningen t. éx. vid bestämmande av hyresvärde, hyra eller
annan ersättning. Avdrag får medges de delägande fastigheterna såvitt avser
villa och bostadsföretags fastighet för den del av bidrag till anläggningen
som svarar mot ränta och tomträttsavgäld eller liknande avgäld och beträffande
konventionell fastighet för bidrag till deii del det avser vid taxering
omedelbart avdragsgilla kostnader och för övrig del av bidraget till
verksamheten enligt avskrivningsplan. Drivs extern verksamhet på
gemensamhetsanläggningen tUlämpas de regler som föreslagits beträffande
externverksamhet' vid delägarförvaltning. Det fördelade rörelseresultatet (ev.
resultatet av jordbruk) kommer att tas upp som rörelseintäkt (resp. intäkt av
jordbruksfastighet) hos ägarna av de delägande fastigheterna, oavsett vilken
fastighetstyp fastigheterna tillhör. Vid beräkning av resultatet får dock
avdrag inte göras för lon till ägare av villa eller konventionellt beskattad
fastighet.
Om
gemensamhetsanläggning vid biandfall är av annat slag än så gott som
uteslutande inrättad för schablonbeskattade vUlor skall såsom tidigåre angetts
förvaltningsformen vara avgörande vid såväl fastig-hetstaxerfngen som
inkomstbeskattningen. Vid delägarförvaltning kommer beskattningen att ske
efter sanima principer som då anläggningen ' huvudsakligen betjänar villor.
Förv"altås däremot anläggningen av jiiri-
Prop. 1975: 48 73
disk
person skall denna beskattas för inkomst och garantibclopp. Vid intern
verksamhet skall härvid 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som inkomst
av fastighet och avdrag medges för räntor samt tomträttsavgäld och liknande
avgäld. Förekommer utdelning blir denna beskattad hos delägare endast om
ansluten fastighet beskattas enligt konventionell metod. Föreligger däremot
extern verksamhet kommer den juridiska personen att beskattas för inkomst av
rörelse och ägarna av de delägande fastigheterna för utdelning i förvärvskällan
rörelse.
b)
Beskattning vid byte av verksamhetsinriktning
I
den mån inriktningen i verksamheten övergår till en betydande stadigvarande
rent extern verksamhet eUer begränsas till i huvudsak uteslutande intern
verksamhet kommer en sådan ändring av verksamheten att inverka vid
beskattningen. I det föregående har redogörelse lämnats för vad som föreslås
gälla vid intern eller extern verksamhet. I promemorian föreslås emellertid
vidare att följande skall gälla vid bytet.
Vid
övergång till extern verksamhet kommer ägarna av de anslutna fastigheterna i de
fall anläggningen förvaltas av delägarna gemensamt samt den juridiska personen,
i det fall anläggningen är ställd under särskild förvaltning, att beskattas
för inkomst av rörelse (eller jordbruksfastighet). Enligt förslaget bör härvid
rörelseresultatet beräknas som om verksamheten från begynnelsen och obrutet
avsett extern verksamhet. Detta har betydelse främst för juridisk person som
utgör särskilt skattesubjekt. Det föreslås att vid beräkning av
värdeminskningsavdrag plan för avskrivning av byggnadsbestånd och
markanläggningar upprättas med utgångspunkt från anskaffningstillfället. Dessa
tillgångar bör vidare anses nedskrivna som om fullt avdrag inberäknat s. k.
primäravdrag för byggnader kunnat åtnjutas vid varje tidigare taxering. I
fråga om inventarier bör enligt förslaget kunna godtas att dessa anses
nedskrivna enligt plan under de år som förflutit efter anskaffningen även om
räken-skapsenlig avskrivning kommer att tillämpas efter övergång till extern
verksamhet.
Vid
övergång till intern verksamhet upphör ägarna till de anslutna fastigheterna
eller vid särskUd förvaltning av anläggningen den juridiska personen att
beskattas för den rörelseredovisade (eller jordbruks-redovisade) verksamheten,
dvs. för allt utöver vad som beskattas vid beräkning av nettointäkt av
fastighet och i förekommande fall inkomst av kapital.
c)
Beskattning vid utdelning, utskiftning m. m.
Promemorieförslaget
innehåller skUda regler för beskattning av utdelning m. m. beroende på typ av
ansluten faslighet och verksamhetsinriktning.
Betjänas
villa eller s. k. äkta bostadsföretags faslighet av gemensam-
Prop. 1975: 48 74
hetsanläggning
och drivs verksamhet av intern karaktär förordas att oberoende av hur
anläggningen förvallas utdelning inte skall föranleda beskattning. Detta
motiveras av alt enligt förslaget bidrag endast får dras av till den del det
avser täcka ränta eller tomträttsavgäld. Det påpekas emeUertid att belopp som
utgår från samfäUigheten till delägarna främst bör anses ha karaktär av
återbetalning av för stora bidrag eller insatser och i första hand betraktas
som återbetalning av det under samma år utgivna bidraget. En återbetalning kan
därför komma att återverka på rätten alt få åtnjuta avdrag såsom för ränta
eller tomträttsavgäld. Har således fastighetsägare under ett år erlagt bidrag
till anläggningen och detta bidrag till viss del använts för ränta eller
avgäld och erhåller fastighetsägaren senare under året ett belopp motsvarande
eller överstigande bidraget, bör fastighetsägaren vid taxeringen för året inte
vara berättigad till avdrag för någon del av bidraget, eftersom detla får anses
återbetalt. Det fömtsätts att endast smärre belopp kommer att utgå från
samfälligheter, I promemorian påpekas emeUertid att om det föreslagna systemet
mot förmodan skulle visa sig leda till inte önskat resultat, frägan om
beskattning av utdelningarna får tas upp till förnyat övervägande.
Som
tidigare angetts kan i dessa fall avdrag för utdelning inte medges vid
beräkning av resultat av den interna verksamheten. Skall verksamhetsresultatet
beskattas hos delägarna sker beskattningen genom schablonbeskattningssystemet
för vUlor eller bostadsföretags fastighet och skall beskattningen träffa
juridisk person sker även då beskattningen enligt en i promemorian föreslagen
schablonmetod. Inget av dessa schablonsystem medger möjlighet tUl avdrag för
utdelning.
Är
däremot en konventionellt beskattad fastighet ansluten till anläggningen,
föreslås att utdelning vid internverksamhet oavsett förvaltningsformen skall
tas upp som intäkt vid beräkning av inkomst av den anslutna fasligheten. Detta
anses i promemorian vara en naturlig följd av att hela eller övervägande delen
av bidrag till anläggningen är avdragsgillt vid beräkning av inkomst av
fastigheten. Av i princip samma skäl som nyss anförts kan vid internverksamheten
avdrag inte medges för utdelning.
Föreligger
vidare externverksamhet och skall resultatet av verksamheten beskattas hos
delägarna kommer enligt promemorieförslaget ägarna av anslutna fastigheter av
alla typer att beskattas för inkomst av rörelse. Härigenom beskattas all vinst
i verksamheten varför någon anledning inte ansetts föreligga alt beskatta
delägarna om uppsamlade vinstmedel tillförs dem.
Vad
slutligen angår externverksamhet i gemensamhetsanläggning förvaltad av sådan
juridisk person som utgör särskilt skattesubjekt anförs i promemorian att det
vinstsyfte som får anses ligga i sådan verksamhet utgör motiv för att låta
beskattningen av utdelningar från samfälligheter
Prop. 1975: 48 75
alltid
drabba fastighetsägarna. Med hänsyn härtiU och med beaktande av åsyftad
enkelbeskattning föreslås atl avdrag vid beräkning av resultatet i sådan
externverksamhet skall medges för utdelningar och att dessa utdelningar skall
tas upp tUl beskattning av ägarna av anslutna fastigheter som inkomst av
rörelse.
I
promemorian förordas vidare alt om samfäUighelsförening i samband med
upplösning eUer eljest utskiftar medel tiU ägarna av anslutna fastigheter
beskattningen skall ske efter samma regler som föreslagits i fråga om
utdelningar.
d)
Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m, m,
I
promemorian erinras om att rätt till andel i gemensamhetsanläggning hör
oskiljaktigt ihop med en fastighet och således aldrig kan överlåtas för sig.
Med hänsyn till detta samband mellan fastigheten och anläggningen får det
anses som naturligt att överlåtelse av delägande fastighet jämte därtUl
hörande andel i anläggning bör föranleda realisationsvinstbeskattning enligt
aUmänna regler.
Vid beräkning av vinsten
föreslås att, i de fall anläggningen helt eller delvis inrättats och utförts
under innehavstiden, avdrag skall få åtnjutas för vad som erlagts för kostnader
för anläggningens utförande. Dessa kostnader bör därvid uppräknas till
prisläget vid avyttringstillfället. Någon anledning att härvid göra skUlnad
mellan delägarförvalming eller förvaltning av juridisk person har inte ansetts
motiverad. Beskattas an--sluten fastighet enligt konventionell metod har avdrag
enligt plan medgetts för del av bidrag till gemensamhetsanläggning och får
vidare vid avyttring av fastigheten genom oneröst fång restavskrivning göras
för inte avskriven del av avskrivningsunderlaget. De värdeminskningsavdrag ?om
härigenom åtnjutits skall enligt promemorieförslaget minska omkostnadsavdraget
vid beräkning av realisationsvmsten. Detta motiveras av att den enligt plan
avskrivna delen av bidrag huvudsakligen får anses avse del av kostnader för
anskaffande av mark samt för uppförande eller förbättring av anläggning.
Det påpekas vidare i
promemorian att även vid försäljning uteslutande av mark som är samfälld för
delägarna i gemensamhetsanläggningen beskattningen bör träffa ägarna av
delägarfastighetema. Marken är nämligen sakrättsligt knuten till delägarnas
fastigheter. Denna beskattning följer dock redan av allmänna regler och någon
särskild lagstiftning i frågan anses därför inte erforderlig.
Utträder
fastighet ur bestående samfäUighet skall ägaren enligt 38 § AL tillerkännas
ersättning för sin andel i ett enligt 39 § samma lag beräknat överskott som
han förlorat genom utträdet. Föreligger enligt 39 § underskott skall han
förpliktas utge ersättning för sin andel däri.
För
regleringen av beskattningen vid utträde ur bestående samfällig-
Prop. 1975: 48 76
hel
skiljs i promemorian mellan de fall då gemensamhetsanläggningen inrättats och
utförts under den lid som den anslutna fastigheten innehafts av den
ifrågavarande fastighetsägaren och de fall då fastigheten förvärvats med
därtill hörande rätt till andel i anläggningen.
Har
anläggningen inrättats under innehavstiden, kommer avdrag för bidrag till
anläggningen att medges inom ramen för tidigare angivet förslag för taxering
av anslutna fastigheter. Det anses då naturligt att ersättning för andel vid
utträde tas upp som intäkt av fastighet i de fall detta kan ske, dvs, vid konventionellt
beskattade fasligheter. FörpUktas ägare utge ersättning föreslås denna vara
avdragsgill i motsvarande fall, dvs, när det rör sig om fastighet, som
beskallas enligt konventionell metod. Avdrag bör samtidigt också medges för
vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag tUl
gemensamhetsanläggningen.
Har
fastighet förvärvats efter det att den anslutits till gemensamhetsanläggning,
uttalas att utträde ur samfäUigheten närmast bör likställas med avyttring av
del av fastighet. Ersättning, som därvid kan utgå, skall därför tas upp som
inläkt vid beräkning av realisationsvinst. Avdrag skall härvid medges för den
del av köpeskillingen för fastigheten som kan beräknas belöpa på andelen i
samfäUigheten. Denna del av köpeskillingen föreslås få uppräknas till värdet
vid tidpunkten för utträdet. Förpliktas ägaren att utge ersättning i samband
med utträdet, förordas att denna kostnad skall få aktiveras och avräknas vid
beräkning av realisationsvinst vid avyttring av den anslutna fastigheten.
I AL
anges inte vem som skall utge ersättning till den utträdande eller till vem den
utträdande i förekommande fall skall utge ersättning. Förvaltas anläggningen
av juridisk person torde det emellertid åligga denna att svara för utbetalning
av ersättningen och i övriga fall kvarvarande delägare i samfäUigheten.
Underskott i samfäUighet torde endast förekomma vid förvaltning av juridisk
person och det torde framstå som klart att i det fall den utträdande förpliktas
utge ersättning, den utgår till samfällighetsföreningen. Till denna förening
utgiven ersättning skall enligt förslaget bli föremål för beskattning endast
vid extern verksamhet.
Skulle
det inträffa att delägare direkt utger ersättning till den utträdande,
föreslås att avdrag härför medges under förutsättning att den anslutna
fastigheten taxeras enligt konventionell metod. Avdrag bör då kunna medges
omedelbart för hela beloppet. Taxeras däremot fastigheterna enligt schablon
får sådan utgiven ersättning likställas med bidrag för vilket avdrag inte kan
åtnjutas. Utges ersättning av den juridiska personen förordas att avdrag för
ersättningen skall få åtnjutas endast då extern verksamhet bedrivs.
Slutligen
tas i promemorian upp den skattemässiga behandlingen när fastighet inträder i
bestående fastighet eller andelstalet höjs för fastighet som ingår i
samfäUighet.
Prop. 1975: 48 77
Inträder
faslighet i bestående samfäUighet skall enligt 37 § AL ägaren utge ersättning
till övriga delägare för den andel i samfällighetens överskott som tUlförs
honom genom anslutningen.
Den
nytillträdandes kostnad har i promemorieförslaget närmast likställts med
sådant bidrag till gemensamhetsanläggningen som avser alt täcka kostnad för
mark, markanläggning, byggnad, inventarier m. m. Med ett sådant synsätt får
ägare av konventionellt taxerad fastighet åtnjuta avdrag för 75 % av den
utgivna ersättningen under 20 år enligt särskUd plan.
Vad
angår mottagarna av ersättningar då fastighet inträder i bestående samfäUighet
innebär promemorieförslaget att ersättningen beskattas om mottagarens
fastighet taxeras enligt konventionell metod. Taxeras däremot tidigare ansluten
fastighet enligt schablonmetod skall mottagna ersättningar inte föranleda
skattekonsekvenser.
Vad
här angetts vid fastighets inträde i bestående samfäUighet bör enligt
promemorieförslaget äga motsvarande tUlämpning när andelstal höjs för fastighet
som ingår i samfäUighet.
7.3
Inkomstbeskattning av enskilda vägar
I
promemorieförslaget framhålls att vägsamfäUigheter och vägföreningar alltid
förvaltas av juridisk person och att de enligt praxis i beskattningshänseende
liksom häradsallmänningar och likartade samfälligheter har varit skattskyldiga
för all inkomst. Ett utslag av regeringsrätten den 8 februari 1974 angående
Saltarö vägförening föreligger i denna fråga. Vägsamfälligheterna och
vägföreningarna har inte drabbats av garantibeskattning under förutsättning att
de inte innehaft annan fast egendom än kommunikationsfastighet (väg med
tillhörande anläggningar m. m,), som inte är skattepliktig till garantibelopp.
Vägen
ägs ibland av samfäUigheten och ibland innehas den med väg-rätt som enligt
promemorian i förevarande hänseende jämställts med äganderätt. Till väg hör
enligt AL vägbana och övriga väganordningar. Anordning som behövs för vägens
bestånd, drift eller brukande är väg-anordning, t. ex. till väg ansluten brygga
eller färja med färjläge. Emellertid förekommer det förhållandevis ofta all
samfäUigheten är ägare till grönområde, som tUlskapats genom byggnadsplan. Om
grönområdet åsatts taxeringsvärde, har detta medfört att vägföreningen påförts
garantibelopp. Garantibeskattning av vägförening tillhörigt grönområde torde
enligt promemorian endasl sällan komma i fråga, då sådana områden allmänt
torde åsättas taxeringsvärde under 100 kr.
Fr.
o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall enskild väg enligt punkt 1 av
anvisningarna till 8 § KL inte utgöra särskUd taxeringsenhet.
Kommunikationsfastighet skall alltjämt vara skattefri och skattefria fastigheter
skall inte åsättas taxeringsvärde. Vid värderingen av grönområ-
Prop. 1975: 48 78
den
bör enligt anvisningar av RSV inför 1975 års allmänna fastighetstaxering värde
åsättas endast då markägare kan använda marken så att den ger honom en ej
obetydlig årlig avkastning eller då han är berättigad till ej obetydlig
ersättning vid markens upplåtande.
Då
enskild väg i fortsättningen aldrig skall vara taxeringsenhet, kommer
vägsamfällighet och vägförening enligt promemorian endast sällan att sköta
särskUt taxerad fastighet. Ingår i skötseln taxeringsenhet, utgör den oftast
grönområde som normalt inte åsätts taxeringsvärde. I viss mån får, sägs det,
värdet av samfällighetens tUlgångar anses ha blivit beaktade vid
fastighetstaxeringen av de delägande fastigheterna. Samma motiv för undantag
från huvudregeln om förvaltningsformens betydelse som anförts i fråga om
gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL som uteslutande betjänar villor kan
därför enligt promemorian åberopas i fråga om vägsamfälligheterna och
vägföreningarna. För de enskilda vägarna kommer vidare reglerna om
delägarföfvallrtingen i LFS att kunna tUlämpas. Övervägande skäl bl. a.
önskemålet om enhetliga beskattningsregler för de enskUda vägarna oavsett om de
förvaltas enligt EVL eller LFS talar enligt promemorian för att beskattningen
i fråga om dessa vägar sker hos delägarna både då vägarna förvaltas av delägarna
och av juridisk person.
Det
förhållandet att till samfäUigheten hör mark som utgör särskUd taxeringsenhet
(t. ex. grönområde) bör enligt promemorian inte inverka på frågan om skattskyldigheten
för samfäUigheten, om dispositionen av den särskUda taxeringsenheten inte
kommit att utgöra samfällighetens huvudsakliga ändamål. Detta bör gälla
generellt vid bestämmande av skattskyldighet för samfällighets inkomst.
Annan
verksamhet än sådan som uteslutande eller så gott som uteslutande avser att
betjäna de delägande fastigheterna torde, sägs det i promemorian, endast i
enstaka undantagsfall förekomma hos vägsamfällighet eller vägförening. Sådan
verksamhet kan avse uthyrning av vägma-skiner och torde i allmänhet endast
förekomma i begränsad omfattning. Någon större nettobehållning torde i
flertalet fall inte uppkomma. Enligt promemorian torde skötseln av grönområden
sällan om ens någonsin ge någon behållning. Emellertid kan inte bortses från att
externverksamhet undantagsvis kan bedrivas i betydande omfattning. Ätt skilja
ut dessa fall skulle föranleda stora awägningsproblem. För att enhetliga regler
skall kunna tillämpas bör resuUatet beräknas enligt de regler som tidigare
föreslagits för externverksamhet i en av delägarna förvaltad gemensamhetsanläggning
enligt LGA eller AL. Tillämpas sådana regler torde för övrigt en obetydlig rent
extern verksamhet inte ge upphov till några skattekonsekvenser. Någon
beskattning att tala om skulle endast komma i fråga vid mer betydande rent
extern verksamhet.
Enligt
promemorieförslaget böi: för delägarfastighelernas vidkommande på motsvarande
sätt m.edges avdrag vid schablonbeskattning för
Prop. 1975: 48 79
bidrag
till att täcka kostnader för ränta och tomträttsavgäld eller annan avgäld och
vid konventionell taxering dels för bidrag som täcker kostnader som - om de
företogs på ansluten fastighet varit omedelbart avdragsgilla, dels enligt
plan för övrig del av bidrag till verksamheten i anläggningen. Beskattning för
inkomst av kapital kan komma i fråga hos delägarna på samma sätt som
föreslagits i promemorian beträffande gemensamhetsanläggningar enligt AL och
LGA.
Om
vägsamfällighet eller vägförening tagUs upp som ägare av fast egendom, främst
grönområde, som åsatts särskilt taxeringsvärde, får detta värde enligt
promemorian fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal.
Ägarna av anslutna fastigheter kommer härigenom att svara för sin del av
garantibeloppet men får å andra sidan tillgodo-föra sig det s. k.
procentavdraget i den förvärvskälla vilken samfäUigheten eller föreningen
betjänar.
7.4
Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL
7.4.1
RegleringssamfäUigheter
Regleringssamfälligheterna
förvaltas av juridisk person och omhänderhar enligt promemorian främst
skötseln av vissa självständigt taxerade regleringsdammar. Dessa har ofta
betydande värden. De största värdena torde ligga på sex större
regleringsföretag i norra Sverige i vilka statens vattenfallsverk äger nära hälften.
Vid
fastighetstaxeringen kan enligt promemorian regleringsdamms värde ingå i värde
av byggnader på en vattenfaUsfastighet, Regleringsdamm kan också ligga åtskUd
från kraftverket såsom torde vara fallet i fråga om regleringsdamm som tillhör
regleringssamfäUighet. Sådana reg-leringsdammar laxeras som särskUd
taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde.
För
regleringssamfälligheternas inkomstbeskattning finns en specialregel i 45 § KL
angående den rätt lUl s. k. procenlavdrag motsvarande taxeringsvärdet, som
tillkommer fastighetsägare. Enligt andra stycket i denna paragraf skall
procenlavdraget för regleringsdamm, som är särskild taxeringsenhet och som
tillhör regleringssamfäUighet, åtnjutas av de deltagande strömfallsägarna i
stäUet för reglerihgssamfäUigheten som i övrigt är skatlskyldig för inkomst och
garantibclopp. Delägarna åtnjuter avdraget i förhållande tUl sin andel i
samfäUigheten,
I
promemorieförslaget framhålls att regleringsföretagens betydande
taxeringsvärden har avsevärd betydelse i fråga om garantibeskattningen för den
kommun, där regleringsdammen är belägen. Vidare har regle-ringsdam.ms
taxeringsvärde betydelse för fördelning mellan kommunerna av inkomst av
kraftproduktion.
I
promemorian anges alt samma principiella beskattningsregler enligt praxis
gäller för regleringssamfäUighet som för häradsallmänning, all-
Prop.
1975: 48 80
männingsskog och likartad samfällighel som står under
särskild förvaltning. Speciella regler gäller dock som nyss nämnts för
procentavdraget och vid fördelningen av inkomsterna till beskattning mellan
kommunerna.
Regleringsdammarna förvallas av juridisk person och åsätts
taxeringsvärde. Enligt den huvudregel som föreslagits i promemorian skall den
juridiska personen därvid vara skattskyldig för samfällighetens inkomster.
Några motiv att övergå lill beskattning av delägarna i stället för den
juridiska personen föreligger inle enligt promemorian. Överskott torde sällan
uppkomma av verksamheten.
Med nuvarande fastighetstaxeringsregler om
regleringsdammar och dessas betydelse för fördelning av inkomst av
kraftproduktion mellan kommunerna synes det enligt promemorian lämpligt att för
alt i stort bibehålla regleringssamfäUighet vid nuvarande
beskattningskonsekvenser föreslå tillämpning av externmeloden. Denna metod bör
vara utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL
och LGA som förvallas av juridisk person som är särskilt skattesubjekt.
7.4.2 Övriga gemensamma anläggningar enligt VL
Här avses enligt promemorian främst andra torrläggningssamfälligheter
än regleringssamfäUigheter, De ifrågavarande företagen avser dikning,
vattenavledning och invallning. De torde oftast avse mindre värden.
Enligl en ny regel i punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL
om bildande av taxeringsenhet skall gemensamhetsanläggning, som avser dike
eller som har ett ringa ekonomiskt värde, inte taxeras för sig och således inte
utgöra en taxeringsenhet. Dikningsföretagen enligt VL skall sålunda inte
åsättas taxeringsvärde eller utgöra särskild taxeringsenhet. Detsamma lorde
enligt promemorian komma atl gälla invallnings- och vattenavledningsföretagen
enligl VL,
Oavsett om torrläggningsförelaget förvaltas av juridisk
person eller ej, kommer det inte att utgöra särskild taxeringsenhet. Enligt
promemorieförslaget bör företaget av skäl som anförts i fråga om anläggningar
tillhöriga t. ex. schablonbeskattade villor och vägsamfäUigheter, inte behandlas
som särskUt skattesubjekt. Beskattningen bör i stället ske hos de delägande
fastigheterna enligt de regler som förordats i fråga om gemensamhetsanläggningar
enligt AL med externverksamhet och vars delägande fastigheter är
schablonbeskattade villor.
Om anläggning undanlagsvis åsatts taxeringsvärde, bör det
enligt promemorieförslaget liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan de
delägande fastigheterna efter deras andelstal.
Prop.
1975:48 81
7.5 Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar
I promemorieförslaget anförs alt lagen om ägofred
mnehåller regler om bl. a. stängselsamfällighets anläggningar och förvaltningen
av sådan samfällighel.
Antalet stängselsamfälligheter och deras värde kan enligt
promemorian bedömas vara förhållandevis ringa. Generellt sett torde stängselanläggningarnas
värde understiga 20 000 kr. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL och en
av RSV i avsnitt 4 berörd anvisning kommer anläggningen därvid inte att utgöra
särskild taxeringsenhet. Stängslets värde kan i stället i vissa fall komma att
beaktas vid fastighetstaxeringen av de delägande fastigheterna.
I promemorian anförs alt stängselanläggningarna som i och
för sig utgör markanläggningar enligt 1972 års regler om jordbruksbeskattning
får avskrivas som om de vore inventarier. Förutom stängsel gäller detta även
andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken. Kostnader för
reparation och underhåll av stängsel är i likhet med vad som gäUer för andra
inventarietUlgångar omedelbart avdragsgUla. Inrättas stängselsamfällighet för
uppförande och hållande av stängsel bör kunna godtas att avdrag medges för
bidrag till samfäUigheten i samma utsträckning som om ägaren av ansluten
fastighet själv vidlagU den åtgärd samfäUigheten utför. Med elt sådant synsätt
bör ägaren kunna medges avdrag för den del av bidraget som svarar mot kostnader
för uppförande av stängsel enligt reglerna för invenlarieavskrivning och för
den del av bidraget som täcker kostnader för reparation eller underhåll
omedelbart.
Som framgått av det föregående torde stängselanläggningen
i allmänhet inte utgöra taxeringsenhet. Vidare torde det med hänsyn tiU samfällighetens
inriktning m. m, framstå som uppenbart alt samfäUighet endast undanlagsvis kan
disponera över något betydande kapital. Mot bakgrund härav kan anses motiverat
att samfäUigheten, oavsett om den förvaltas av juridisk person eller ej, inte
skall anses som särskilt skattesubjekt. Detta överensstämmer med vad som
föreslagits för vägsamfäUigheter m, fl,, där enligt promemorieförslaget
förvaltningsformen inte bör inverka vid beskattningen. I likhet med vad som
förordats för dessa samfälligheter bör beskattningen, sägs det, ske enligt
exlernme-tod, utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning
enligt AL som huvudsakligen inrättats för villor och som driver externverksamhet.
I promemorieförslaget framhålls att då stängselsamfällighet
inte i nå
got fall skall anses som särskUt skattesubjekt kommer ägarna av an
slutna fastigheter att beskattas för ränta, om samfäUigheten innehar ka
pitaltillgångar. Har anläggningen i något enstaka fall åsatts särskUt taxe
ringsvärde, får det liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan
de delägande fastigheterna efter deras andelstal.
6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 48
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.6 Inkomstbeskattning av marksamfälligheter
7.6.1 Allmänt
De nuvarande särskUda inkomstbeskattningsreglerna för
samfälligheter har redovisats under avsnitt 5. Där anges att dessa regler
ursprungligen varit avsedda för häradsallmänningar, besparingsskogar och andra
samfälligheter som förvaltas av juridisk person. De innebär i huvudsak att
dessa samfälligheter är skattskyldiga för resultatet av verksamheten på
samfäUigheten. Vid beräkning av resultatet får avdrag inte göras för utdelning
till ägare av delägarfastighet. Denne behöver inte heller ta upp vad han
erhållit från samfäUigheten till beskattning. Skattesatsen för samfäUigheten
vid den statiiga inkomsttaxeringen är 15 % av den beskattningsbara inkomsten.
Med hänsyn tUl den betydelse som f. n. och enligt
promemorieförslaget tilläggs reglerna om samfällighetemas förvaltning lämnas i
nedanstående tablå en schematisk i promemorieförslaget intagen översikt över
skilda typer av marksamfälligheter samt deras förvaltning före och efter
ikraftträdandet av LFS.
Skilda
typer av marksamfälligheter samt deras förvaltning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvaltning
från 1 jan. 1974
LFS
Föremål
för förvaltning
a) SamfäUighet som bildats enligt FBL eller motsvarande
äldre lagstiftning (även mark som undantagits från delning eller uteslutits
från delning), mark som av ålder är samfälld m. m.
b) Mark samfälld för fastigheter
vilka helt saknar enskUd mark,
s, k, andelsfastigheter (vanligen s. k, gemensam ägovidd)
c) Samfälld mark som varit an
slagen till ryttare-, soldat-
eller bålmanstorp
d) Samfällt fristående fiske
e) Sockenallmänningar
1 Äkta socken
allmänning
Förvaltning före 1 jan. 1974
Bysamfällighetslagen
1012 kap, byggningabalken förordningen (1805: 0801) om
skogarna i riket
LFS
Samäganderätls-lagcn
LFS
Samäganderättslagen
LFS
24 § lagen om rätt till fiske
Bestämmelserna om LFS jordbruksstämma 16 kap. byggningabalken
810 §§ förordningen (1805: 0801) om skogarna i riket
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föremål för förvaltning
2
Sockensamfälld mark som
förvallas antingen av jord-bmksstämma eller enligt bysamfällighetslagen
3
Oäkta sockenallmänning
f) Häradsallmänningar
g) Allmänningsskogar
h)
Samfällighel som bildats vid inlösen enligt AL
Förvaltning
före 1 jan, 1974
Bestämmelserna
om jordbruksstämma eller bysamfällighetslagen
Häradsallmänningslagen
Häradsallmänningslagen
Allmänningsskogslagen
Förvaltning
frän 1 jan. 1974
LFS
Häradsallmänningslagen
Häradsallmänningslagen
Allmänningsskogslagen
LFS
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.6.2
Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar
I
promemorieförslaget anförs att de marksamfälligheter som inte förvaltas enligt
LFS är häradsallmänningarna, ällmänningsskogarna och de sockenallmänningar som
bedömts ha häradsallmänningsnatur, de s. k. oäkta sockenallmänningarna. För
häradsallmänningarna och de oäkta sockenalhnänningarna gäller
häradsallmänningslagen och för aUmän-ningsskogarna allmänningsskogslagen.
Häradsallmänningar,
allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar har enligt promemorian tidigare
ansetts som fastighet men jämställs numera med samfäUighet som bildats enligt
tidigare och nuvarande fastighetsbildningsregler. Nya sådana allmänningar och
allmänningsskogar bUdas inte.
I
promemorian framhålls att regler om allmänningar och deras beskattning har
funnits mycket länge. De har präglats av det starka inflytande som staten
utövat på förvaltningen av allmänningarnas skogar. Skogarna har varit den helt
övervägande tillgången hos allmänningarna. Skogsförvaltningen på allmänningarna
var länge underställd skogssla-ten. Sedermera krävdes för allmänningamas skogar
att förvaltaren skulle ha högre skogsutbildning och att skogshushållningsplaner
skulle finnas.
Nya
regler för häradsallmänningar och allmänningsskogar i början av 1900-talet
följde enligt promemorian de riktlinjer som tidigare dragits upp. Detta gällde
även lagen (1932:107) om häradsallmänningar och lagen (1938: 297) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
Med
hänsyn till de särskUda föreskrifter som fanns om häradsallmänningarna och
allmännmgsskogarna undantogs skogarna på dessa från tillämpningen av den
alltjämt gällande skogsvårdslagen (1948: 237) som
Prop. 1975: 48 84
i
övrigt omfatiar de enskUda skogarna i landet. Detta har, anförs det i
promemorian, ändrats genom 1952 års häradsallmänningslag och
all-männingsskogslag. I prop. 1952: 15 (s. 55), som låg tiU grund för dessa
lagar, uttalade föredragande departementschefen bl. a, att han var av den
meningen att det utan olägenhet borde kunna överlämnas åt delägarna i
häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna att själva sköta sina skogar utan
att de därvid skulle vara underkastade strängare ansvar än skogsägare i
allmänhet. Föreskrifter borde inte heller meddelas om att skötseln av dessa
skogar skulle.ske enligt hushåUningsplan och omhänderhas av personer med
högre. skoglig utbUdning, vUket förutsattes normalt skola ske utan särskUd
bestämmelse.
Skogsbruket på
häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna sköts numera, sägs det 1
promemorieförslagel, under samma förutsättningar som gäller för det enskilda
storskogsbruket i övrigt. Skogsvårdslagens bestämmelser gäller överlag. För
skogsbruket i dag finns åtskiUiga andra former för samverkan än de som
allmänningarna inneburit. Detta sker genom resurssamverkan och åtgärdssamverkan
som kan äga rum antingen mellan enskilda skogsägare eller i olika
organisationsformer för mera fast samverkan. De vanligaste är skogsbruksområden
och samverkansområden. Den längst gående samverkansformen är gemensamhetsskogarna
som behandlats särskUt i promemorian. Skogsbruksområden har, sägs det i
promemorian, funnits sedan år 1955 och organiseras i skogsägareföreningarnas
regi. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 (s. 40) fanns 44 100 medlemmar i
skogsbruksområden, vilka totalt omfattade 3,5 milj. ha. Sedan år 1960 har
skogsägarna i de fyra nordligaste länen kunnat sammansluta sig i
samverkansområden. De uppbär vissa statsbidrag för skogsförbättringar,
planläggning m. m. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 fanns det 786 sådana
områden den 1 juli 1972. Till dessa var drygt 23 000 skogsägare anslutna. Den
anslutna skogsmarksarealen var 2 milj. ha. Till viss del var medlemmarna i
skogsbruksområdena och samverkansområdena desamma.
Nya regler om
skogsbeskattning har enligt promemorian tUlkommit, sedan de särskilda
beskattningsreglerna om häradsallmänningar och allmänningsskogar infördes. I
fråga om de särskilt jordbruksstimulerande åtgärder som vissa skogsmedelsfonder
ålagts och om jordbruket i övrigt på allmänningarna anförs det bl. a. i
promemorian att jordbrukare år 1951 erhöll rätt att beräkna inkomst av
jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. Som en väsentlig
påbyggnad av detta system anges 1962 års lagstiftning om värdeminskningsavdrag
för skogsvägar och täckdikningsanläggningar, varigenom del av kostnaderna för
sådana markanläggningar fick dras av enligt avskrivningsplan, oavsett om kontantprincipen
eller bokföringsmässig redovisningsmetod tiUämpades.
I
promemorian framhålls vidare att 1972 års nya jordbruksbeskattningsregler
innebar en väsentiig utvidgning av tidigare avdragsrält.
Prop. 1975: 48 85
Detta
framgår bl. a. av den i avskrivningshänseende ändrade gränsdragningen mellan
byggnader, inventarier och markanläggningar. Vidare bidrar härtiU alt samtiiga
för driften i förvärvskällan avsedda markanläggningar är avskrivningsbara.
Skogsbruket
och jordbruket, för vilka efter hand sålunda tillkomrhit gynnsammare
beskattningsregler, kan enligt promemorian på aUmän-ningarna och
ällmänningsskogarna bedrivas under i stort sett samma former och minst lika
goda förulsätlningar som övrigt enskilt skogsbruk. Delägarna bestämmer i stort
sett över förvaltningen och användningen av normal avkastning. Det utdelas
årligen betydande belopp till delägarna i allmänningarna. De kontant utdelade
beloppen beskattas inte hos delägarna. Vidare förekommer naturautdelning till
delägarna som inte heller beskattas hos dem. Ä andra sidan får allmänningen inte
göra avdrag för utdelningarna till delägarna.
De
nya reglerna för beskattning av jordbruksfastighet innebär enligt promemorian
en väsentiigt ökad rätt till avdrag vid nyinvesteringar. Denna avdragsrätt
föreligger även i den mån t. ex, häradsaUmänning bidragit till investeringen.
Med hänsyn till den utvidgade avdragsrätten kan dessa bidrag inte längre anses
tjäna samma behov som tidigare. Till detta kommer att en del av de särskUda
åtaganden för ällmänningsskogarna som föreligger enligt vissa reglementen
numera förlorat sin aktualitet genom annan ny lagstiftning, t. ex. på skolans
område.
Mot
bakgmnd av det anförda och skogsbmkets ekonomiska utveckling i stort framstår
enligt promemorian en särreglering av allmänningarnas och allmänningsskogarnas
inkomstbeskattning inte längre som motiverad. Med hänsyn till
förvaltningsformen och då häradsallmänningarna m. fl. utgör taxeringsenhet
föreligger inte någon anledning att beskatta ägarna av de delägande
fastigheterna för allmänningarnas inkomst. Beskattningen bör ske hos den
juridiska personen och av flera skäl, bl: a. ofta höga taxeringsvärden, får en
exterametod anses lämplig. Den bör då, sägs det, utformas i enUghet med vad som
föreslagits för gemensamhetsanläggning med externverksamhet och förvaltning av
sådan juridisk person som är särskilt skattesubjekt.
Vidare
torde enligt promemorian motiv inte finnas för att vid den juridiska personens
statliga inkomsttaxering tillämpa en lägre skattesats än som föreslagits i
motsvarande faU för gemensamhetsanläggningarna, dvs. 32 %. Som en följd av den
föreslagna externmeloden bör självfallet ägare av delägande fastigheter
beskattas för utdelning från allmänningen. Sådan utdelning bör enligt
promemorian beskattas i förvärvskällan rörelse.
7.6.3
Övriga marksamfälligheter
TUl
gruppen övriga marksamfälligheter har i promemorieförslaget förts de
samfälligheter som angetts vid a)d), vid 1 och 2 samt h)
Prop. 1975: 48 86
på
tablån på s. 55 över skilda typer av marksamfälligheter. Dessa samfälligheter
uppgår till ett mycket stort antal som inte närmare kan uppskattas. Endast en
ringa del av dem är ställda under särskild förvaltning. Har sådan förvaltning
bestämts har i huvudsak bestämmelserna i bysam-fäUighetslagen tillämpats.
Numera gäller LFS på alla dessa samfällig-heters förvaltning.
Övergångsbestämmelser finns i vissa fall.
I
beskattningshänseende gäller, sägs det i promemorian, för de "övriga
marksamfälligheter" som är ställda under särskUd förvaltning av juridisk
person samma regler som för häradsaUmänningar och allmänningsskogar. Vid
delägarförvaltning beskattas delägarna.
Särskild
förvaltning torde enligt promemorian i fråga om dessa samfälligheter oftast
avse de s. k. gemensamhetsskogarna. Dessa har tidigare kunnat bildas enligt
JDL. De nuvarande reglerna finns i 6 kap. 2 § FBL. Gemensamhetsskogarnas antal
är omkring 70 och de omfattar ca 130 000 ha. Fastighets andel i
gemensamhetsskog bestäms efter grade-ringsvärdet av den mark som fastigheten
avstår. Medelstorleken på en gemensamhetsskog har uppskattats till i
Norrbottens län 4 300, i Kopparbergs län 900 och i södra Sverige 200 ha.
I
promemorian anförs att gemensamhetsskogen är den längst gående formen för
skoglig samverkan. Genom FBL har bildandet av sådana skogar underlättats. Man
har funnit att den frivilliga samverkan mellan skogsägare som sker i
skogsbruksområden och samverkansområden inte aUtid är tUlfyllest. Den behövUga
struktur- och storleksrationaliseringen av skogsmarken överlämnas genom
bestämmelser i FBL i första hand till fastighetsregleringar, gmndade på enskUda
skogsägares överenskommelser. Sådan reglering och de tidigare nämnda
samverkansformerna har inte alltid ansetts tillräckliga. Ett skäl härtUl är att
en fastighetsägare kan hindra en lämplig samverkansform, om det inte finns möjlighet
till tvångsanslutning som i fråga om gemensamhetsskog. Även om det ligger ett
visst aUmänt intresse ur struktursynpunkt i bUdandet av gemensamhetsskogar, är
detta enligt promemorian knappast skäl för en sådan skillnad i skattehänseende
som nu föreligger meUan gemensamhetsskogarna, å ena sidan, och enskilda
skogsbruk och skogsbruk i frivillig samverkan, å andra sidan.
Då
det gäller andra typer av "övriga marksamfälligheter" förekommer det
enligt promemorian endast sällan att de ställts under förvaltning av juridisk
person. Emellertid händer det ibland. Det är därvid uppenbart att t. ex. en
samfäUighet som avser ett grustag och som kan driva extern verksamhet oftast
nu gör en väsentiig skattevinst, om den ställts under särskild förvaltning av
juridisk person. Något sakligt betingat motiv härför torde inte föreligga.
Nuvarande
praxis innebär att i de fall delägarförvaltning förekommer beskattas delägarna
för inkomst av "övriga marksamfäUigheter" under det att vid särskild
förvaltning den juridiska personen är skattesubjektet.
Prop. 1975: 48 87
Någon
ändring härutinnan synes enligt promemorian inte påkaUad, Som skäl anförs bl.
a. alt marksamfälligheten endast vid särskild förvaltning kommer att utgöra
taxeringsenhet. Det system som föreslås för mark-samfälligheterna kommer enligt
promemorian därför att överensstämma med den förordade huvudprincipen om
förvaltningsformens betydelse.
Enligt
promemorieförslaget bör resultatet av verksamheten vid särskild förvaltning av
samma skäl som anförts i fråga om häradsallmänningarna m. m. beräknas enligt
extern metod. Någon anledning att tUl-lämpa annan beräkningsgrund för
resultatet vid delägarförvaltning kan inte anses föreligga, bl. a. med hänsyn
till den verksamhet som i allmänhet bedrivs i samfäUigheten. De gmndläggande
skUlnader som tidigare föreslagits för extern metod vid förvaltning av
skattskyldig juridisk person och vid delägarförvaltning bör gälla även i fråga
om de "övriga marksamfällighelerna". Verksamheten kommer att
beskattas i någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet eller rörelse, i helt
övervägande antalet fall i den förstnämnda.
I
ett avseende kan enligt promemorian något annorlunda regler vara påkallade än
de som tidigare föreslagits som huvudregel. Ägare av delägande fastighet bör
kunna medges avdrag för bidrag till samfälligheter i samma utsträckning som om
han själv vidtagit den åtgärd samfäUigheten utför. Belopp som utdelas från
samfäUighet förvaltad av juridisk person skall tas upp som intäkt av rörelse
hos delägarna.
Ett
undantag bör enligt promemorian göras från de nu föreslagna reglerna om
"övriga marksamfälligheter". Detta gäUer de på s. 55 under b) angivna
s. k. andelsfastigheterna, vanligen avseende gemensam ägovidd. Dessa s. k.
andelsfastigheter bör på grund av sin karaktär i beskattningshänseende
behandlas såsom självständiga fastigheter och inte som samfälligheter.
7.7
Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter
TUl
gruppen övriga samfälligheter har i promemorian förts dels jaktvårdsområden
och fiskevårdsområden och dels samfällda servitut och andra samfällda
rättigheter av skilda slag såsom samfällt fiske, samfälld jakt och samfällt
bete.
Sammanslutning
mellan fastigheter för jaktvård var, sägs det, ursprungligen hek frivUlig. I
1938 års jaktlag infördes begreppet jaktvårdsområde med viss möjlighet till
tvångsanslutning av fastighetsägare som tidigare saknats. Länsstyrelsen
fastställer beslut om bildande av jakt-vårdsområdet. Beslutet skall också
innehålla de huvudsakUga grunderna för hur jakten får utövas och viltvården
handhas samt fastighetsägares skyldighet att på sin mark anlägga eller
underhålla inrättning för jaktvårdens tillgodoseende. Efter en lagändring år
1963 stadgas att det är de
Prop. 1975: 48 88
berörda
fastigheterna som "helt eller delvis skola tUlsammans utgöra
jaktvårdsområde". Vidare anges att mark och icke såsom tidigare, ägare av
mark kan anslutas tUl jaklvårdsområde. Jaktvårdsområdena uppgår nu till omkring
1 500 och omfattar över 5,5 milj. ha. Jaktvårdsområdet . kan antingen
förvallas av styrelse eUer gemensamt av ägarna av de fas- . ligheler som ingår
i jaktvårdsområdet,
I
promemorieförslaget anförs att jaktvårdsområdet inte taxeras särskilt vid
fastighetstaxeringen. Det bildar sålunda inte särskild taxeringsenhet och är
inle åsätt taxeringsvärde. Samma skäl som anförts t. ex. i fråga om
vägsamfäUigheter och stängselsamfälligheter talar därför enligt promemorian för
att inkomstbeskattningen av jaktvårdsområdet, som normalt inte torde ha vare
sig behållen inkomst eller förmögenhet, i förekommande fall sker hos ägarna av
de fastigheter som ingår i jaktvårdsområdet och enligt externmetod.
Emellertid
bildas enligt promemorian ofla i samband med tillkomsten av elt jaktvårdsområde
på friviUighetens grund en intresseförening jaktvårdsområdesförening mellan
delägarna för jaktvårdsområdets förvaltning. Jaktvårdsområdesförening anses ha
karaktären av ideell förening. Sådan förening som utövar de funktioner och den
förvaltning som författningsenligt borde ha ombesörjts av styrelse för
samfäUigheten eUer eljest inom samfäUighetens ram och som i praxis ansetts såsom
ideell förening bör enligt promemorian beskattas enligt de grunder som gäller
för samfällighel som förvaltas av juridisk person. Detta bör gälla inte bara
jaktvårdsområdesföreningar utan också andra intresseföreningar som i stället
för juridisk person omhänderhar samfällighets förvaltning.
Vad
som sagts om beskattningen av jaktvårdsområdena bör enligt promemorian ha en
motsvarande tUlämpning på fiskevårdsområden och samfälligheter som avser
samfällda rättigheter och samfällda servitut. De sistnämnda kan vara av många
skilda slag. De åsätts emellertid aldrig taxeringsvärde. Bl. a, därför bör
beskattningen ske hos delägarna.
7.8
Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter
F.
n. föreligger skattskyldighet för förmögenhet endast för sådan samfäUighet som
förvaltas av juridisk person. Enligt 6 § 1 mom. första stycket b) SF föreligger
skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen för gemensamt avsatta så kallade
besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter som
förvaltas självständigt. Skattesatsen uppgår enligt 11 § 2 mom. tUl 1,5 "/qo av den del av den
beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.
I
promemorian framhålls att anläggningssamfälligheternas mest betydande och
värdefulla tillgångar aUmänt utgörs av deras anläggningar.
Prop. 1975: 48 89
För
flertalet övriga samfälligheter gäller motsvarande i fråga om den samfällda
marken. Det faUer sig därför naturligt att anknyta övervägandena om
förmögenhetsbeskattningen av samfäUighet till om denna vid fastighetstaxeringen
bildar särskUd taxeringsenhet eller ej.
Oavsett förvaltningsformen
beaktas värdet av gemensamhetsanläggning och marksamfäUighet vid åsättande av
taxeringsvärdet på de fastigheter som ingår i samfäUigheten, om dessa är
uteslutande eller så gott som uteslutande schablonbeskattade vUlor eller om
samfäUigheten har elt ringa ekonomiskt värde eller om gemensamhetsanläggning
utgörs av väg eller dike. Detsamma är vidare förhållandet vid delägarförvaltning,
även då det gäller övriga samfälligheter. I dessa fall kommer värdet av
samfäUigheten att ingå i de delägande fastigheternas taxeringsvärde och ägarna
av dessa fastigheter kommer alt, i den mån de är skattskyldiga till statlig
förmögenhetsskatt, beskattas för värdet av gemensamhetsanläggningen eller
marksamfälligheten som sådan. Det synes därvid enligt promemorian lämpligast
alt delägarnas skattskyldighet utsträcks att gälla även de behållna tUlgångar
som kan finnas hos samfäUigheten utöver anläggningen, marken och andra
tillgångar som beaktas vid fastighetstaxeringen.
Förvaltas samfällighel
däremot av sådan juridisk person som i det föregående föreslagits vara
skattskyldig vid inkomsttaxeringen, kan del enligt promemorian ur vissa
synpunkter anses motiverat att denna är skattskyldig till statiig
förmögenhetsskatt. I dessa faU kommer samfäUigheten alt utgöra särskUd
taxeringsenhet och åsättas särskilt taxeringsvärde. Flera skäl bl. a,
önskemålet att skapa en ur förmögen-hetsskaltehänseende enhetlig behandling av
samfälligheterna talar emellertid enligt promemorian för att
förmögenhetsbeskattningen även i dessa faU sker hos delägarna. Mot bakgrund
bl.a. därav föreslås i promemorian att ägare av delägarfastighet alltid skall
beskattas för värdet av andelen i samfäUigheten. Värdet av andelen bör därvid
beräknas med utgångspunkt dels i taxeringsvärdet i de fall särskilt
taxeringsvärde finns på samfäUigheten, dels i värdet av övriga tillgångar som
tillhör samfäUigheten samt med beaktande av skulder hänförliga till samfäUigheten.
Från den föreslagna regeln
om förmögenhetsbeskattningen bör dock enligt promemorian göras undantag för de
samfälligheter som förvaltas enligt häradsaUmänningslagen och
allmänningsskogslagen. Det bör i fråga om dessa samfäUigheter kunna godtas alt
de liksom gäller f, n. bör vara självständiga skattesubjekt vid
förmögenhelstaxeringen.
7.9
Deklarationer och kontrolluppgifter for samfälligheter m. m.
Annan
juridisk person än aktiebolag, ekonomisk förening och familjestiftelse skall
avge självdeklaration om bruttointäkterna uppgått
Prop. 1975: 48 90
till
100 kr,, om tillgångarna haft ett värde som överstigit 15 000 kr. eller om den
haft fastighet för vUken garantibelopp skall tas upp som skatte-plUctig inkomst
(22 § 1 mom. TL). Utan anmaning är sådan juridisk person vidare enligt 37 § 1
mom. 1 b) TL skyldig att lämna kontrolluppgift angående lön, arvode,
ersättning m. m. Efter anmaning föreligger vidare skyldighet att, i den män
uppgiftsskyldighet inte förelegat enligt 37 § 1 mom., lämna uppgifter om vissa
förmåner för anställda och tillfälliga uppdragstagare (39 § 1 mom.).
I
promemorian anförs alt det föreligger flera skäl för skilda beskattningsregler
för samfälUgheter med olika förvaltningsformer. Bl, a. är deklarations- och
kontrollaspeklerna betydelsefuUa vid utformningen av metodiken för inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen liksom för fastighetstaxeringen av samfälligheter.
Från
kontrollsynpunkt och även av praktiska skäl är det enligt promemorian lämpligt
att deklarationsskyldigheten vid taxeringen fullgörs av den juridiska personen
då denna är självständigt skattskyldig. Såväl i detta fall som då
skattskyldigheten åvilar delägarna bör de i promemorian förordade reglerna om
inkomst- och förmögenhetsbeskattning av verksamhet och tUlgångar i samfäUighet
vidare föranleda viss uppgiftsskyldighet för juridisk person som förvaltar
samfäUigheten. I uppgifterna tUl ledning för delägares beskattning, bör, sägs
det, bl. a. anges de avdrag för bidrag till samfäUigheten som delägaren får
tillgodogöra sig. Av praktiska skäl synes uppgift inte behöva lämnas, om sammanlagda
beloppet av ränta, utdelning och annan intäkt understiger 100 kr. Vid
delägarförvaltning bör det enligt promemorian ankomma på fastighetsägarna att
förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser att täcka och i vad mån någon
inkomst att redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig
förvärvsverksamhet föreligger.
I
promemorian framhåUs vidare från kontrollsynpunkt det förhållandet att man ur
fastighetsregister och fastighetslängd kan ta fram ett flertal uppgifter om
marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL liksom om
samfällighel förvaltas av juridisk person samt om den utgör taxeringsenhet
eller ej.
7.10
Övriga frågor
7.10.1
Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m.
I
promemorian erinras om att frågan om den skattemässiga behandlingen av olika
anslutningsavgifter, som f. n, inte är avdragsgUla, tidigare aktualiserats vid
flera tillfällen. Denna fråga är i viss mån av samma slag som frågan om
delägarnas bidrag till gemensamhetsanläggning. Det
Prop.
1975: 48 91
synes
därför, sägs det, lämpligt att behandla sådana bidrag och anslutningsavgifter
i ett sammanhang.
Frågan om
anslutningsavgifternas skattemässiga behandling berördes av föredragande
departementschefen i prop. 1969:100 (s. 132), Han anförde därvid bl. a. att han
inte då var beredd att likställa anslutningsavgifterna med de avskrivningsbara
anskaffningskostnaderna för hyresfastigheter. Anslutningsavgifterna var
emellertid, angavs det, av i viss mån liknande slag som
gemensamhetsanläggningarna, vilkas skattemässiga behandling skulle utredas.
Bevillningsutskottet pekade i detta sammanhang på bl. a. att det måste anses
mindre tiUfredsställande att ett förelag till följd av avskrivningsreglernas
utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempelvis
vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och
ändamålsenligare sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt utskottels mening
skulle det därför vara tiU fördel om denna fråga kunde prövas i samband med
beskaltningsfrågoma om gemensamhetsanläggningar.
Vid
remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattningen av
vissa gemensamhetsanläggningar togs frågan om anslutningsavgifterna och
anläggningsbidragen upp av flera remissinstanser. Man anförde därvid det
angelägna i att berörda frågor löstes snarast och att avdragsrätt infördes för
anslutningsavgifter och anläggningsbidrag.
I promemorian framhålls
att kostnader för egna anläggningar för Tatten, avlopp m. m. och i anslutning
därtill nedlagda kostnader för -vatten- och luftvård o. d. allt efter
anläggningarnas användning f. n, hänförs till avskrivningsunderlaget för
markanläggningar, byggnader eller inventarier. Enligt 1969 års
avskrivningsregler vid rörelsebeskattningen skall de flesta anordningar för
vatten- och luftvård i rörelse behandlas som inventarier. Det uttalades i
förarbetena till lagstiftningen (prop. 1969: 100 s. 132) bl. a. att de
anordningar som behövs för att förebygga vatten- och luftföroreningar borde
anses avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål, även
om de i och för sig inte är oundgängligen nödvändiga för den i rörelsen
bedrivna produktionen som sådan. Däremot anses, framhålls det i promemorian,
anslutningsavgift för vatten, avlopp, el, gas m, m, enligt nuvarande system
inte avskrivningsbar då den representerar ett bestående värde för ansluten
fastighet.
I promemorian erinras om
att avskrivning av kostnader även enligt nuvarande regler medges för vissa
tillgångar vars varaktighet inte går att bedöma t. ex. för del av kostnader för
markanläggningar i jordbruk «ller rörelse. Vidare kan pekas på den föreslagna
rätten till avdrag för -viss del av anläggningskostnadsbidrag till gemensamhetsanläggning.
Som «tt fullföljande av detta förslag kan rätt till avdrag till anslutningsavgifter
ses. Ett ytterligare motiv för sådan avdragsrätt är det förhållan-
Prop. 1975:48 92
det
att företagare i flera fall kan med avdragsrätt för kostnader i egen regi vidta
åtgärder för att erhålla samma resultat som anslutningen åsyftar.
Med
hänsyn tUl att anslutningsavgifter normalt representerar en rätt av bestående
värde för anknuten faslighet bör enligt promemorian avdragsrätten inte omfatta
hela avgiften. I likhet med vad som föreslagits beträffande avdragsrätt för
bidrag tUl gemensamhetsanläggning bör avdrag för anslutningsavgift endast få
ske, då ansluten fastighet beskattas enligt konventionell metod. Avdrag bör då
medges enligt plan med 75 % av avgiften och under 20 år. Restavdrag bör medges
vid onerös överlåtelse av fastigheter, under det att den nye ägaren bör få
fortsätta avskrivningen efter benefik överlåtelse.
Anläggningsbidrag
kan, sägs det i promemorian, i stort anses tjäna samma syfte som
anslutningsavgiften. Visserligen medför anläggningsbidraget inte någon rätt
för all framtid och skulle därigenom kunna ses som sådan kostnad som i sin
helhet är avdragsgUl enligt plan. Flera skäl talar dock för en likabehandling
av anläggningsbidrag och anslutningsavgift.
Det
förekommer, framhålls det i promemorian, att fastighetsägare mot erläggande av
visst kontantbelopp friköper sig från att fullgöra viss skyldighet t. ex. att
anordna biluppställningsplatser, Samma skäl som motiverar alt 75 % av erlagd
anslutningsavgift eller anläggningsbidrag bör få dras av enligt plan under 20
år talar enligt promemorian för att s, k, friköpsmedel i skattehänseende bör
behandlas på samma sätt. Med hänsyn till allmänna regler och den rätt tUl
avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag som förordats torde någon
lagstiftningsåtgärd i fråga om friköpsmedel inte behövas.
7.10.2
Anpassning av den s. k. proportioneringsregeln a) Annan faslighet
De
delvärden som f.n. enligt 11 § KL skall redovisas för fastighet med
beskattningsnaturen annan fastighet är markvärde och byggnadsvärde. I
byggnadsvärdet ingår särskilt maskinvärde som skall t-edovisas separat. Enligt
de nya regler som skall gälla fr. o. m, 1975 års aUmänna fastighetstaxering
skall särskUt maskinvärde inte vare sig uppskattas eller redovisas. Detta
medför fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering vissa konsekvenser i fråga om den s,
k. proportioneringsregeln, dvs. regeln om fördelning för avskrivningsändamål på
byggnader och mark av köpeskilling för bebyggd fastighet.
Som
allmän regel gäller numera för hyreshus och rörelsefastigheter att
byggnadsavskrivningen måsle ske med utgångspunkt i anskaffningskostnaden. Vid
beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad gäller därvid att då denna
förvärvats tillsammans med marken köpeskUlingen skall proportioneras med
ledning av taxeringsvärdet. Därvid skall så stor del
Prop. 1975: 48 93
av
fastighetens anskaffningskostnad anses belöpa på byggnaden, som det vid
fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet (minskat med särskUt
maskinvärde) utgör av fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med särskUt
maskinvärde). Till proportioneringsregeln är vissa jämkningsmöjligheter knutna
(punkt 2 a av anvisningarna tiU 25 § resp. punkt 7 av anvisningarna till 29 §
KL).
Frågan
om en ändring av proporlioneringsregeln berördes av bl, a.
företagsskalleberedningen vid remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1973:7)
angående fastighetsbegreppet i skatterätten m, m. Beredningen ansåg alt man
borde undersöka huruvida en ny bestämmelse erfordras om reduktion av
taxeringsvärdet för värdet av sådana maskiner och inventarier i
industribyggnader som utgör byggnadstillbehör och därför kommer att ingå i
byggnadsvärdet.
Enligt
promemorian är en förutsättning för proportioneringsregeln att taxeringsvärdena
och de däri ingående delvärdena byggnadsvärde och markvärde
återspeglar relationerna mellan markens och byggnadernas värde på ett riktigt
sätt. Värdet av de maskiner o, d. som framdeles kommer att utgöra
byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 § jordabalken får därvid förutsättas påverka
byggnadernas värde och ingå i byggnadsvärdet i motsvarande utsträckning. Detta
torde främst bli aktuellt i s. k, skräddarsydda industribyggnader som
kraftverk, petrokemisk industri o. d. De rikliga proportionerna för vad som av
köpeskUlingen belöper på å ena sidan mark med markanläggningar samt å andra
sidan byggnader med därtUl hörande byggnadstUlbehör torde därför bäst avläsas
direkt av åsätt markvärde och byggnadsvärde samt deras resp. förhållande till
det totala taxeringsvärdet. För en riklig framproportionering av byggnads
anskaffningsvärde bör därför enligt promemorian byggnadsvärdet och det totala
taxeringsvärdet båda oreducerade ställas i relation till varandra.
b)
Jordbruksfastighet
F.
n. gäller enligt punkt 3 av anvisningarna lill 22 § KL en provisorisk
proportioneringsregel för beräkning av underlaget för byggnadsavskrivning på
jordbruksfastighet, om byggnaderna inte uppförts av jordägaren utan
fastigheten anskaffats med befintligt byggnadsbestånd. Denna innebär att på
byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaffningskostnaden som 25 %
av ett reducerat taxeringsvärde utgör av faslighetens hela taxeringsvärde.
Jämkning av det beräknade värdet av byggnaderna kan ske under vissa omständigheter.
Detta
nuvarande provisorium skall fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering ersättas med en
proportioneringsregel, som innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så
stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda
byggnadsvärdet minskal med värdet av överbyggnad utgör av fastighetens hela
taxeringsvärde. Det
Prop. 1975: 48 94
beräknade
värdet av byggnaderna skall jämkas, om den del av anskaffningskostnaden som
därvid får anses belöpa på andra tillgångar än dem som ingår i byggnadsvärdet
mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa andra tillgångar.
I
samband med en skrivelse från Lantbrukets skattedelegation uttalade
skatteutskottet vid behandlingen av förslagen i prop. 1973: 162 alt förslaget
om proportionering av anskaffningskostnaden på olika typer av byggnader borde
ytterligare övervägas. Så kunde lämpligen ske i samband med den översyn som
borde komma tUl stånd med anledning av att det särskilda maskinvärdet inte
längre skall särredovisas (SkU 1973: 70 s. 102).
Enligt
punkt 2 d) av anvisningarna till 10 § KL enligt den lydelse som skall gälla fr.
o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall värdet av dels varje
bostadsbyggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels
värdet sammanlagt av ekonomibyggnaderna, dels värdet av överbyggnad dvs, värdet
av byggnad i den mån den inte är behövlig för jordbruk eller skogsbruk
redovisas separat. Enligt 73 § TK skall i fastighetslängd fr, o. m. 1975 års
taxering redovisas förutom taxeringsvärde, delvärde och delposter såsom
nyssnämnda värden på vissa särskUda byggnader också enligt RSV:s närmare
anvisningar gmnderna för beslutet och övriga uppgifter om taxeringen. RSV har
utfärdat anvisningar i dessa frågor inför 1975 års taxering. Enligt dessa
kommer vid 1975 års taxering att anges separat vad av övervärdet som faller på
bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa särskilda byggnadsbestånd m, m.
Enligt
promemorian synes det ändamålsenligt alt proportionering av köpeskilling för
jordbruksfastighet får göras enligt eller med tiUämpning av de skilda värden
för byggnader och byggnadsbestånd som fastställts för fasligheten vid
fastighetstaxeringen. En ändring av denna innebörd bör därför göras av punkt 3
av anvisningarna i 22 § KL,
Vidare
bör en redaktionell ändring göras i bestämmelserna om ingångsvärden vid
övergång från kontantredovisning till redovisning enligt bokföringsmässiga
gmnder av jordbmksinkomst [9 § lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen
(1972: 741) om ändring i KL]. Denna ändring är också betingad av den nya
delvärdesredovisningen vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
8
Beskattningen av Stiftelsen Industricentra
8.1
Nuvarande ordning
Stiftelsen
Industricentra bildades år 1973 efter beslut av rUtsdagen (prop. 1973: 50, InU
1973: 7, rskr 1973: 248). Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna har
stiftelsen bl. a.till ändamål att i enlighet med de
Prop.
1975: 48 95
grunder
som riksdagen godkänt och enUgt regeringens direktiv planera, uppföra, äga och
förvalta statUga industricenteranläggningar samt bedriva sådan
serviceverksamhet som har betydelse för verksamheten i anläggningarna.
Regeringen beslutar hur stiftelsens tillgångar skall användas vid upplösning
samt utser styrelse och revisorer för stiftelsen.
Stiftelse
av det slag varom här är fråga samt andra juridiska personer är oinskränkt
skattskyldiga, om de inte kan hänföras till något av de rättssubjekt som
uppräknas i 53 § 1 mom. d) och e) kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och 7 §
e) och f) lagen (1947: 576) om statUg inkomstskatt, SL
I 53
§ 1 mom, d) KL uppräknas vissa rättssubjekt med så starkt allmännyttigt
ändamål att skattefrihet ansetts motiverad. Dessa rättssubjekt utgör inte någon
enhetlig grupp. Flertalet bedriver en verksamhet som berör eller har nära
anknytning till vitala samhällsfunktioner såsom utbildning. Äv gammal hävd har
sådana rättssubjekt varit helt eller delvis befriade från skattskyldighet till
stat och kommun. I senare tid har vissa andra institutioner med allmännyttigt
ändamål fått samma skatterättsliga status, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag
Hammarskjölds Minnesfond. De i 53 § 1 mom. d) KL och 7 § e) SI uppräknade
rättssubjekten är inte skattskyldiga för någon inkomst vid den statliga
beskattningen, men väl för inkomst av fastighet vid den kommunala
beskattningen.
I 53
§ 1 mom. e) KL stadgas inskränkt skattskyldighet under vissa förutsättningar
bl. a. för stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
forskning.
Enligt
5 § 1 mom. e) KL är fastigheter tillhöriga vissa sammanslutningar och
institutioner, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond,
undantagna från skattepUkt. Ägare till sådan fastighet är enligt 54 § d) KL
befriad från skattskyldighet för inkomst av fastighet genom dess begagnande för
i 5 § 1 mom, samma lag avsedda ändamål.
Beträffande
skattskyldighet för förmögenhet föreskrivs i 6 § 1 mom, b) lagen (1947: 577) om
statUg förmögenhetsskatt, SF, att stiftelse som avses med bestämmelsen är
skyldig erlägga förmögenhetsskatt endasl om och i den mån stiftelsen är skyldig
erlägga skatt för inkomst. En stiftelse som avses i 7 § e) SI är sålunda inte
skyldig att erlägga förmögenhetsskatt.
8.2
Framstälhiingen av Stiftelsen Industricentra
Stiftelsens
verksamhet finansieras genom av riksdagen beviljat stiftelsekapital på 3 milj.
kr,, genom årligt statligt administrationsbidrag, genom lokaliseringsstöd till
byggnads- och maskininvesteringar i centraanläggningarna och genom medel som
uppkommer i stiftelsens verksamhet.
Stiftelsen
har i enlighet med statsmakternas beslut uppfört en industri-
Prop. 1975: 48 96
centeranläggning i Strömsund och en i Lycksele, Stiftelsen
äger byggnaderna vid dessa anläggningar. Byggnaderna skall hyras ut till
intresserade företag mot förmånlig hyra, I den mån lokalerna inte blir uthyrda
drabbas stiftelsen av hyresförluster.
Under
stiftelsens första verksamhetsår har vissa ränteintäkter erhållits som
avkastning på förskotterade AMS-bidrag och det utbetalade stiftelsekapitalet.
Det är stiftelsens avsikt att delvis kunna täcka det hyresbortfall som kan
uppstå genom dessa ränteintäkter. Stiftelsen, som anför att skattebelastningen
därför kommer att bli betydande om skattefrihet inle lämnas, hemställer att
den, på grund av sitt ändamål, blir befriad från skatt på inkomst i stiftelsens
verksamhet och att stiftelsens byggnader undantas från skatteplikt.
9 Remissyttrandena
-9.1 Allmänna synpunkter
Genomgående pekar remissinstanserna på behovet av regler
för beskattning av samfälligheter. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget
hell eller ur de synpunkter remissinstanserna företräder. Så gör bl. a,
liyggnadssiyrelsen, statens vattenfallsverk, CFD, bostadsstyrelsen,
do-jiiänverkct, skogshögskolan, länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs och
Västernorriands län, rcalisationsvinstkoinmittén. Konungariket Sveriges-
stadshypolekskassa, Riksförbundet för enskUd väghållning, Svenska
elverksförcningen. Svenska kommunförbundet, Svenska
kraftverksför-cningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska riksbyggen, SACO
och TOR. En i huvudsak positiv inställning till del framlagda förslaget visar
bl. a. lantbruksstyrelsen, Statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Uppsala,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro län.
Åtskilliga
remissinstanser anser emellertid att förslaget är alltför detaljrikt och även i
vissa delar svåröverskådligt och komplicerat. Sär- skilt anses detla vara
fallet beträffande s. k. exlernverksamhet på vissa gemensamhetsanläggningar.
Detta gäller bl. a. kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, RSV,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Jämtlands län,
företagsskatteberedningen, bostadsskat-tekommittén, bankinspektionen.
Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets skattedelegation samt Sveriges
fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund. Statens lantmäteriverk
anser emeUertid att de regler som föreslagits för beskattningen av
gemensamhetsanläggningarna är enkla och klara att tUlämpa samtidigt som likhet
i beskattningshänseende kommer att råda för alla småhusfastigheter.
Några remissinstanser, nämligen kammarrätten i Sundsvall,
RSV och Lantbrukarnas skattedelegation anser att begreppet samfäUighet bör definieras
i skatterättsligt sammanhang. Kammarrätten påpekar att en möj-
Prop. 1975: 48 97
lighet
atl skapa önskvärd klarhet borde vara alt bestämma begreppet med utgångspunkt i
tUlämpningsområdet för LFS samt att, i den mån det behövs för
skattelagstiftningens del, utvidga begreppet till atl omfatta också andra
institut än sådana på vUka LFS är tillämplig (jfr prop. 1973: 160 s, 365), t.
ex. häradsallmänningar och aUmänningsskogar.
Helt
övervägande antalet remissinstanser tillslyrker eller lämnar ulan erinran
förslaget att förvaltningsformen i första hand skall vara avgörande för
beskattningen av samfälligheterna men att skattskyldigheten vidare görs
beroende av om samfäUigheten utgör särskild taxeringsenhet. Detta gäller bl.
a. RSV, statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Malmöhus län.
Flera remissinstanser
behandlar särskUt förslaget alt schablonbeskattade vUlor oavsett
förvaltningsformen alllid skall beskattas hos delägarna.
Bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund uttalar sig för alt
även i det fall en gemensamhetsanläggning som förvaltas av juridisk person
enbart betjänar schablonbeskattade vUlor denne skall anses som skattesubjekt.
Detta skulle dock, påpekas det i remissyttrandena, nödvändiggöra vissa
ändringar på fastighetstaxeringens ordning. Redan vid fastighetstaxeringen
borde nämligen anges den del av taxeringsvärdet på villorna som belöper på
gemensamhetsanläggningen. Delägarfastighetema skulle inte beröras på annat sätt
än att vUlaägama vid beräkning av egen schablonintäkt skulle få dra av sin
andel av anläggningens taxeringsvärde. Även bankinspektionen ifrågasätter om
den berörda avvikelsen från huvudprincipen i promemorieförslaget har tUlräckligt
fog för sig. Enligt bankinspektionen ter sig den gmndläggande principen att
låta den juridiska formen för förvaltningen inverka vid beskattningen naturlig
och välmotiverad utifrån aUmänna överväganden. En samfällighetsförening är
enligt inspektionen t. ex. i fråga om sin rättsliga status mera jämförlig med
ett aktiebolag eller ekonomisk förening än med ett handelsbolag. På grund av
samfällighelsföreningarnas konstmktion har man i 59 § banklagen ansett sig
kunna ge bankerna rätt att bevUja sådana föreningar kredit ulan säkerhet. Det
framstår då för inspektionen som en självklarhet att de får utgöra
självständiga skattesubjekt. Även företagsskatteberedningen uttalar sig för att
juridisk person som förvaltar gemensamhetsanläggning till vilken schablonbeskattade
villor är anslutna skall vara skattesubjekt.
Några
remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Kristianstads län och Näringslivets
skattedelegation, anser att gemensamhetsanläggningarna alltid skall beskattas
hos delägama. Länsstyrelsen pekar på alt en föreningsförvaltad samfäUighet i
sin egenskap av juridisk person tillförsäkrats viss rättslig handlingsförmåga
men att den juridiska personen inte äger den samfällda marken. Äganderätten
till denna mark är knuten till de delägande fastigheterna och vid överlåtelse
av delägande fastighet följer normalt rätten tiU andel i samfäUigheten. En
andel i
7
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 48
Prop. 1975: 48 98
samfäUighet
kan nämligen inte för sig avyttras. Länsstyrelsen erinrar vidare om att om en
föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning t. ex. en värmecentral formellt
stått som beställare av olika anordningar tUl värmecentralen och också till
det yttre framstår som ägare av anläggningen, det likväl är delägarna i
anläggningen som vid en ev. avyttring av värmecentralen uppbär ersättning för
anläggningens värde. I en föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning har således
inte för-enmgen ens den omedelbara äganderätt till egendomen som ett handelsbolag
har, exempelvis tUl fast egendom. Som ytterligare exempel anför länsstyrelsen
följande. Om ett för visst antal fastigheter för gemensamt ändamål avsatt
markområde skulle exproprieras, kommer de delägande fastighetemas ägare och
inte den juridiska personen att bli berättigade till ersättning, envar för sin
andel i gemensamhetsanläggningen. Det förhållandet att samfäUigheten förvaltas
av en juridisk person, inskränker inte fastighetsägarnas rätt tiU egendomen.
Eftersom äganderätten till gemensamhetsanläggning följer med de delägande
fastigheterna oavsett förvaltningsformen för anläggningen, bör
skattskyldigheten för gemensamhetsanläggningen åläggas delägarna.
Länsstyrelsen uttalar sig vidare för att beskattningsfrågan löses enligt
reglema för enkla bolag. Näringslivets skattedelegation anser att i princip
den av utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet föreslagna
modifierade handelsbolagsformen bör genomföras. De invändningar som riktats
mot det systemet kunde inte bedömas som starka. Man anser vidare att de principiella
erinringar som framförts mot att låta beskattningen av juridisk person ske hos
delägama har föga tyngd. I promemorian föreslås också i vissa sammanhang alt
delägama och inte den juridiska personen skall beskattas. Ätt det vid
fastighetstaxeringen ansetts lämpUgt av bl. a. värderingstekniska skäl att i
vissa fall låta samfäUighet bilda taxeringsenhet, utgör heller inte något
sakligt skäl. Det är inte svårare att fördela garantibeskattningen på delägarna
än som i promemorian föreslås förmögenhetsbeskattningen. Kontrollskäl har
också anförts till förmån för beskattning av den juridiska personen. Inte
heller sådana skäl har någon nämnvärd tyngd, då möjlighet föreligger att ålägga
den juridiska personen all för delägarnas beskattning erforderlig
uppgiflsskyldighel,
HSB
anser att alla gemensamhetsanläggningar med intem verksamhet bör bli befriade
från inkomstskatt och att de delägande fastigheterna i stället bör bli
skattskyldiga för sina anparter.
Frågan
om skatteuttagets storlek tas upp av åtskUUga remissinstanser. TUl största
delen behandlas därvid effekten av det ökade skatteuttaget för
marksamfälligheterna. Dessa remissyttranden återges tUl större delen i avsnitt
8,6. Vid ett allmänt ståndpunktstagande till skatteuttagets storlek för
samfäUigheterna tUlstyrker flertalet remissinstanser eller lämnar utan erinran
förslaget att i de fall då juridisk person är skattskyldig för samfällighets
inkomst, skattesatsen vid den statliga inkomsttaxeringen
Prop. 1975: 48 99
skall
vara 32 %. Bland dessa är länsstyrelsen i Östergötlands län som framhåller att
det i promemorian utförligt redogjorts för motiven till höjningen av
statsskatten och som i och för sig inte kan finna några bärande skäl för elt vidmakthållande
av nu gällande, gynnsamma statliga inkomstbeskattning.
Några remissinstanser
ifrågasätter dock om höjningen av procentsatsen bör genomföras i detta
sammanhang. Så gör bl. a. kammarrätten i Sunds-vall, som anser anledning finnas
att beakta att den verksamhet som bedrivs inom t. ex. en häradsaUmänning har
en annan karaktär än den som bedrivs av en ekonomisk förening. Det utmärkande
för verksamheten i en ekonomisk förening är att den normalt inle skall lämna
någon vinst av betydenhet för föreningen. Annat är förhållandet när fråga är om
en häradsallmänning. Verksamheten ger där normalt ett större eller mindre
överskott, beroende på konjunkturerna. Detta överskott skall enligt förslaget
beskattas hos allmänningen, i den mån det inte delas ut till delägarna.
Kammarrätten påpekar att en konsekvens av den föreslagna höjningen av
skattesatsen kan bli, att en utdelning av överskott framstår som ett från
skattesynpunkt fördelaktigt alternativ framför en i och för sig önskvärd
avsättning av överskottet för framtida bruk, t. ex, för skogsvård eller för
investering i vägar, maskiner e. d.
Lantbrukarnas
skattedelegation och Näringslivets skattedelegation uttalar sig för att
omprövning av skattesatsen för samfäUigheten bör ske i samband med att skattesatserna
för övriga juridiska personer övervägs inom företagsskatteberedningen och att hittUls
tUlämpade skattesatser tills vidare bör bibehållas oförändrade. Lantbmkets skaltedelegation
uttalar alt det kan synas naturligt att ha samma statsskattesats för samfälligheter
som för ekonomiska föreningar. Detta gäller emellertid inte utan vidare för
andra samfälligheter än gemensamhetsanläggningar. För "övriga" samfäUigheter
är konsekvenserna av en skattehöjning svåra att överbUcka. Åtminstone vissa samfälligheter
kan komma att drabbas på ett oskäligt sätt. Någon analys av effekterna av en
skattehöjning har inte gjorts i promemorian. En sådan analys är ofrånkomlig.
Denna analys bör lämpligen göras av förelagsskatteberedningen.
Företagsskatteberedningen
ser för sin del ingen anledning att, utifrån de synpunkter beredningen har att
beakta, motsätta sig förslaget i promemorian.
Enligt länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län synes en tillämpning av skattesatsen 32 % i och för sig
inte otänkbar. Länsstyrelsen påpekar emellertid att någon mera omfattande
undersökning av de konsekvenser en sådan skattehöjning skulle medföra inte har
presenterats. Utan tvekan utgörs ifrågavarande skatteobjekt av stora
sammanslutningar med väsentUga inkomster, för vilka den mer än fördubblade
statliga inkomstskatten skulle medföra betydande ekonomiska konsekvenser:
Länsstyrelsen finner frågan, som den redovisas i promemorian, alltför
Prop. 1975: 48 100
litet
penetrerad och efterlyser därför ytterligare utredning angående de påräkneliga
ekonomiska följdema av förslaget.
Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anser att man vid bestämmande av skattesatsen bör utgå från marksamfälUgheteraa
och ej från övriga gemensamhetsanläggningar eller samfälligheter, eftersom de
förra torde svara för de ojämförligt största inkomstema. Länsstyrelsen anser
att något skäl till ändring av skattesatsen för marksamfälligheter inte lämnats
i promemorian.
Enligt länsstyrelsen i
Norrbottens län kan det mot bakgrunden av att aUmänningsskogarna bedriver skogsbmket
på sådant sätt att underlaget för sysselsättningen i orten ökar och att tUlgången
på råvaror säkras samt att sociala förpliktelser alltjämt åvilar ällmänningsskogarna
inte vara motiverat med någon skatlesalshöjning beträffande ällmänningsskogarna.
Helt övervägande antalet
remissinstanser delar det i promemorian framlagda förslaget om enkelbeskattnlng.
Några Instanser diskuterar vidare vem beskattningen vid utdelningar bör träffa
och andra problem i samband med utdelningar. ErUigt länsstyrelsen i
Östergötlands län kan förslaget att delägare skall beskattas för utdelningen i
och för sig förefalla principiellt riktigt men förslaget föranleder olägenheter
ur skatteadministrativ synpunkt. Länsstyrelsen påpekar att utdelningen per
delägare normalt inte kan vara så stor varför beskattning hos delägare
knappast kan vara motiverad ur fiskal synpunkt. Vidare kan verksamhet i samfäUighet
utövas över kommun- och församlingsgränser varför delägarna vid ett
genomförande av förslaget att beskattningen skall ske som inkomst av rörelse
kan få deklarera utdelning i alla de kommuner verksamhet bedrivs.
Länsstyrelsen anser att kommunintresset kan iakttas genom att beskattningen
sker hos samfäUigheten. Väljer man att låta delägare skatta för utdelningen
ifrågasätter länsstyrelsen om inte detta bör ske i förvärvskäUan kapital. Även
Lantbrukarnas skattedelegation påpekar de svårigheter beskattning av utdelning
hos delägare som inkomst av kapital måste medföra. Enligt delegationen bör i
den mån utdelning skall redovisas som intäkt i delägarfastighet redovisningen
ske i den förvärvskälla till vilken utdelningen är att hänföra, dvs.
jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Bostadsskattekommittén
uttalar sig för att utdelningen skaU beskattas som inkomst av kapital.
9.2
Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA ocb AL utom vägar
9.2.1
Allmänt
Förslagen
om reglering av intem och extern verksamhet på gemensam-hetsaiUäggning enligt LGA
och AL har diskuterats ingående vid remissbehandlingen. ÅtskiUiga
remissinstanser ställer sig tveksamma tUl be-
Prop.
1975: 48 101
hovet
av en utförlig reglering av beskattningen vid s. k. extern verksamhet. Så gör
bl. a, kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, länsstyrelserna i
Jämtlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, företagsskatteberedningen och bostadsskattekommittén.
Kammarrätten i Stockholm, som fömtsätter alt frekvensen av de fall där
betydande extern verksamhet inte är så stor, förordar att samma regler skall
tillämpas vid såväl extern som vid intern verksamhet. Är däremot verksamheten
till övervägande del helt främmande för den i anlägg-nmgsbeslutet angivna bör
vanliga regler för rörelsebeskattningen tillämpas. Kammarrätterna i Göteborg
och Sundsvall, de tre nämnda länsstyrelserna och bostadsskattekommittén
förordar att rörelsebeskattning skall tUlämpas vid såväl exlernverksamhet som
verksamhet vid sidan av anläggningsbeslutet. Flera av dessa remissinstanser
räknar med att ex-temverksamhet förekommer endast i mycket begränsad
utsträckning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppger sig inte ha
erfarenheten att extem eller främmande verksamhet förekommer i betydande omfattning
i samfälligheter enligt LGA eller AL. Företagsskatteberedningen pekar på att i
promemorian framhållits, att exlernverksamhet egentii-gen inle är avsedd att
bedrivas i form av samfälUgheter ulan bör bedrivas i annan förelags- och
associationsform. Mot bakgmnd att det i princip endast på detta område kan föreligga
risker för missbruk och omotiverade skattelättnader, bör enligt beredningen exlernverksamhet
som bedrivs inom en gemensamhetsanläggning förvaltad av juridisk person
jämställas med sådan verksamhet som bedrivs inom en ekonomisk förening.
Beskattningen bör utformas efter samma regler som gäller för sådan förening,
dvs. dubbelbeskattning av den juridiska personen. Med en sådan uppläggning
torde tämligen enkla och lättiUämpade skatteregler kunna införas för
internverksamhet. Några fördelar vid beskattningen för extemverksamhet inom en gemensamhetsanläggning
torde då heller inte uppnås. Det är tvärtom angeläget att externverksamhet
bryts ut ur gemensamhetsanläggningen och läggs i en för sådan verksamhet
anpassad associationsform.
Allmänt
delas uppfattningen att verksamheten på gemensamhetsanläggning enligt LGA och
AL i sin helhet skall ses som intern eller ex tern. Flera remissinstanser
pekar dock på svårigheterna vid gränsdragningen mellan intern och extem
verksamhet. Enligt kammarrätten i Stockholm skulle en hälftenregel vara enklare
att tillämpa och dessutom ge större utrymme för schablontaxering. Kammarrätten
anser därför att extern verksamhet skall anses föreligga om anläggningen till
övervägande del betjänar andra än anslutna fastigheter. Kammarrätt-ten i SundsvaU
framhåUer att det med hänsyn tiU anläggningars skiftande verksamhet i det enskUda
fallet kan vara förenat med betydande svårigheter att avgöra efter vilka gmnder
fördelningen av verksamheten skall ske och vidare att problem kan komma att
föreligga vid avgöran-
Prop. 1975: 48 102
det
om viss verksamhet är stadigvarande eller inte. Även länsstyrelsen i
Östergötlands län pekar på dessa svårigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län betonar vikten av att RSV meddelar anvisnmgar för hur schablonregeln
skall tillämpas.
Företagsskatteberedniiigen
anser att internverksamhet skall föreligga när verksamheten till minst 90 %
avser anslutna fasligheter. Om denna gräns stadigvarande underskrids, bör
enligt beredningen externverksamhet anses föreligga.
9.2.2
Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor
Såvitt
avser beskattningen vid intern verksamhet tillstyrker remissinstanserna nästan
genomgående promemorieförslaget. Det påpekas alt beskattningen blir densamma
som om anläggningen varit placerad på ansluten faslighet och alt beskattningen
härigenom blir neutral. Några remissinstanser uttalar sig för att juridisk
person som förvaltar gemensamhetsanläggning alltid skall anses som
skattesubjekt. Bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund
anser alt föreningen skall ta upp viss procent av anläggnmgens taxeringsvärde
enligt kommittén 3 % och enligt förbundet 2 % och medges avdrag för gäldräntor
och tomträttsavgäld. Delägarna skall inte beröras på annat sätt än att de får
dra av sin andel av anläggningens taxeringsvärde vid beräkning av egen
schablonintäkt. Företagsskattcberedningen erinrar om att även i de fall
juridisk person förvaltar anläggningen, samfällighetens värde kommer att delas
på de delägande fastigheterna. Detta betyder alltså att någon skatt i regel
inte kommer att utgå i sådana samfälligheter, då något taxeringsvärde inte
finns. De delägande fastigheterna kommer i stället att vid beräkning av inläktsschablonen
få ett högre underlag. Detta kan enligt beredningen medföra vissa
komplikationer vid en nyinvestering i samfäUigheten. CivUrättsligt föreligger
nämligen möjlighet för samfäUigheten att skuldsätta sig. Ränteutgifter i
anledning av lån som samfäUigheten upptagit kan då inte utnyttjas vid
taxeringen. Beredningen påpekar alt det i promemorian föreslås en regel som
gör det möjligt för de schablonbeskattade villorna att få avdrag för den del av
bidraget, som avser ränteutgifter och tomträttsavgäld i samfäUigheter. En sådan
regel, där ränteutgifterna kanske måste fördelas på.ett stort antal delägande
fastigheter, framstår som en onödig komplicering av hela regelsystemet.
Beredningen erinrar också om att statsmakterna i annat sammanhang avvisat
tanken på fördelning av underskott, som uppkommit till följd av att
ränteutgifter inte kunnat utnyttjas vid taxeringen.
Vid
extem verksamhet i gemensamhetsanläggning ansluten till schablonbeskattade
villor skaU enligt förslaget resultatet av verksamheten i anläggningen i
princip beräknas med tiUämpning av reglerna för beräkning av inkomst av
rörelse dock att avdrag för värdeminskning av tillgångar inte skall medges.
Detta resultat skaU sedan fördelas mellan
Prop.
1975: 48 103
delägarna.
Vid beräkning av inkomst av ansluten fastighet skall enligt förslaget avdrag
medges för kostnad avsedd att täcka ränta eller tomträttsavgäld för
anläggningen. Flera remissinstanser pekar på att förslaget kan medföra
dubbelbeskattning vid verksamhet av extern karaktär. Så gör bl. a.
kammarrätten i Sundsvall samt länsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län.
Härvid syftas på alt anslutna villors taxeringsvärden höjts med ett värde
motsvarande andelen i samfäUigheten och alt den schabloniserade nettointäkten
av ansluten villa kommer att beräknas på detta förhöjda taxeringsvärde.
Dubbelbeskattningseffekten kan emellertid enligt remissinstanserna motverkas om
bestämmelserna i 24 § 2 mom. andra stycket KL direkt eller analogt kan göras
tillämpliga. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar vidare att i de fall gemensamhetsanläggning
betjänar schablonbeskattade vUlor verksamheten inte bör anses som extern, om de
kontanta skattepliktiga intäkterna för år räknat inte överstiger visst belopp
detta oavsett i vUken utsträckning verksamhet av rent extern karaktär
bedrivits.
Även länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus samt Örebro län påtalar dubbelbeskattningseffekten.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det i likhet med vad som anges i
promemorian inte vara lämpligt att beskatta anslutna villor enligt
konventionell metod, eftersom den utdelning som faUer på villan kan komma att
uppgå till väsentUga belopp, beroende på storleken av villans taxeringsvärde,
innan metoden kan tillämpas. Länsstyrelsen ifrågasätter huruvida extern
verksamhet vid gemensamhetsanläggning som betjänar schablonviUor så ofta får en
sådan omfattning att några större problem därigenom uppkommer. Länsstyrelsen i
Örebro län anser det böra övervägas, huruvida inte den i promemorian föreslagna
avdragsrätten för lämnade bidrag till gemensamhetsanläggningen ev. borde
utvidgas för att eliminera ev. dubbelbeskattning.
Flera remissinstanser
uttalar sig för renodlad handelsbolagsmelod vid externverksamhet. Så gör bl. a.
RSV, som föreslår att oavsett förvaltningsform denna metod bör komma till
användning. Detta innebär att bidrag från delägarna inte skall tas upp som
intäkt av verksamheten men att delägares betalning för tjänster eller värdet av
förmåner för delägaren skall tas upp till beskattning i verksamheten. Avdrag
för kostnader för verksamheten bör därvid utan några specieUa inskränkningar
medges enligt gällande regler och praxis, detta såväl beträffande värdeminskningsavdrag
som lön m, m. Även företagsskatteberedningen förordar vid delägarförvaltning
handelsbolagsmetoden. Vid föreningsförvaltning bör vinsten beskattas dels hos
föreningen, dels hos ägarna till de delägande fastlghetema som inkomst av
kapital i den mån vinsten utdelas tUl dem. Bostadsskattekommittén anser att vid
delägarförvaltning mer betydande extern verksamhet bör leda tUl att de
delägande fastigheterna blir konventionellt beskattade under det att vid föreningsför-
Prop. 1975: 48 104
valtning
föreningen bör beskattas efter konventionell metod för alla intäkter, inkl.
medlemmarnas bidrag. Även Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets
skattedelegation förordar en handelsbolagsmetod.
Kammarrätten
i Sundsvall har intet att erinra mot förslaget att utdelning e. d. inte bör
föranleda särskUd beskattning då samfäUighet är anknuten tUl schablonbeskattade
villor och äkta bostadsföretag. Kammarrätten delar uppfattningen att det får
anses naturligt alt sådant belopp närmast har karaktär av återbetalning av
under samma år från delägare för stort utgivet bidrag tiU samfäUigheten och att
nämnda återbetalning kan återverka på rätten tUl avdrag för ränta och tomträttsavgäld.
Om nämligen till delägare, efter det att bidrag tiU samfäUigheten har erlagts,
senare under samma år återbetalas belopp motsvarande eller överstigande
bidraget, blir delägaren inte berättigad till avdrag i nämnda hänseenden för
detta år. Däremot upptas inte i promemorian något förslag till lösning av
frågan hur ev. beskattning skall ske, om återbetalning äger rum under år då avdragsberättigande
bidrag tUl samfälligheter inte har utgivits. Enligt kammarrätten skuUe en
tänkbar metod i sådant fall vara att tUlämpa reglerna om tUlfäUig
förvärvsverksamhet.
9.2.3
Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag Delägarförvaltning
Den
i promemorian förordade beskattningsmetoden vid intern verksamhet tUlstyrks
allmänt av remissinstanserna. Såvitt avser beskattningen vid extemverksamhet
framförs i huvudsak samma synpunkter som i fråga om externverksamhet i
anläggning som betjänar schablonbeskattade villor.
Förvaltning
av juridisk person
Såvitt
avser beskattningen av den juridiska personen vid internverksamhet godtar
remissinstanserna allmänt det i promemorian framlagda förslaget. Däremot pekar
åtskilliga remissinstanser på att dubbelavdrag blir följden av förslaget att
såväl delägaren som den juridiska personen skall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld
utan att det av delägaren avdragna beloppet motsvaras av beskattning hos den
juridiska personen. Det föreslås av remissinstanserna att sådant avdrag inte
skall medges delägaren. Sådana synpunkter framför bl. a. kammarrätterna i
Stockholm och Göteborg, RSV, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén
och bankinspektionen.
Vad
angår beskattningen av juridisk person vid extemverksamhet uttalar sig flera
remissinstanser för att denna bör anordnas helt efter mönster av vad som gäller
för ekonomiska föreningar, handelsbolag eller vid tillämpning av konventionell
metod. Så gör bl. a. RSV, allmänna ombudet för meUankommunala mål,
företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén. Lantbrukarnas
skattedelegation och Näringsli-
Prop. 1975: 48 105
vets
skattedelegation. TUlämpning av reglerna för ekonomisk förening förespråkar
företagsskatteberedningen, som alltså förordar dubbelbeskattning av utdelad
vinst i anläggningens verksamhet. RSV pekar på att de praktiska fördelar som
följer av att den juridiska personen beskattas självständigt delvis förlorat i
styrka genom att även delägaren blir inblandad vid beskattningen genom att
erhållen utdelning skaU tas upp som intäkt och bidrag till den del detta avser
ränta och avgäld medges till avdrag. Enligt RSV skulle det kunna övervägas alt
inte beskatta delägare för utdelning och inte heller ge denne rätt till avdrag
för bidrag samt vidare dels att inle beskatta den förvallande juridiska
personen för bidrag från delägare, dels tillerkänna den juridiska personen
rätt tUl avdrag för värdeminskning av gemensamhetsanläggningen. Man fick på så
sätt en "ren" beskattning hos den juridiska personen. Med en sådan
konstruktion uppstår emellertid ett visst skattebortfall då delägaren är ett
aktiebolag som har en statsskatt med 40 %. (Den juridiska personen skulle ju
beskattas med 32 %). När det gäller bostadsföretag har invändningen i och för
sig inte så stor styrka eftersom dels många bostadsföretag, kanske de flesta,
är föreningar, som liksom den förvaltande juridiska personen beskattas med 32 %,
dels skUlnaden 3240 % inte är så stor. Av stor betydelse är emellertid
invändningen när det gäller konventionellt beskattade fastigheter, vilka ägs av
fysiska personer. Med hänsyn härtill och för att i förenklingssyfte få största
möjliga likformighet föreslår RSV att man såväl i förevarande fall som när det
gäller konventionellt beskattade fastigheter inför en beskattnmg som med ett
undantag kan ske enligt bestämmelserna om handelsbolag. Undantaget är att man
vid beräkningen av den juridiska personens inkomst ger den juridiska personen
rätt till avdrag för värdeminskning av gemensamhetsanläggningen. En sådan
kompletterande regel torde vara erforderlig, därför att
värdeminskningsavdragen annars hör till en annan förvärvskälla. Den största
fördelen med den nu skisserade lösningen är emellertid enligt RSV:s mening den
förenkling som ligger i att taxering sker endast hos delägarna. Förhållandet
att delägare skall deklarera sin andel av den förvaltande juridiska personens
inkomster i stället för utdelning och visst belopp av bidrag till den juridiska
personen kan inte anses medföra ökade svårigheter för delägaren. Den juridiska
personen har, vare sig den beskattas eller inte, att verkställa
inkomstberäkningen och upprätta självdeklaration. Även aUmänna ombudet och
länsstyrelsen i Kristianstads län anför i huvudsak samma synpunkter. Bostadsskattekommittén
och Näringslivets skattedelegation förordar att den juridiska personen skaU
beskattas för aUa intäkter, inkl. medlemmarnas bidrag, och få avdrag för alla
kostnader. Lantbrukarnas skattedelegation påpekar att enligt promemorian allt
som i pengar eller eljest kommit samfäUigheten tUlgodo skall tas upp som
intäkt. Detta innebär att anläggningsbidrag som utges från del-
Prop. 1975: 48 106
ägarfaslighet
beskattas fullt ul hos samfäUigheten som i sin tur endast medges avdrag i form
av värdeminskningsavdrag. En sådan effekt kan enligt skattedelegalionen inle
godtas. Det naturliga anser delegationen vara att anläggningsbidrag direkt får
minska avskrivningsunderlaget hos samfäUigheten. Detsamma bör vidare enligt
delegationen gälla om bidraget lämnas i förskott.
Invändningar
riktas även av andra remissinstanser än RSV mot den avdragsrätt som enligt
förslaget medgivits delägarfastigheten för bidrag till anläggningen. Kritiken
avser här samma fråga som behandlats i det föregående i samband med
externverksamhet i gemensamhetsanläggning som betjänar schablonbeskattade
villor.
Flera
remissinstanser gör invändningar mot den i promemorian föreslagna spärregeln,
som innebär alt resultatet av verksamhet av extern natur inte får understiga
det skattemässiga resultat av en verksamhet av intern karaktär skulle ha gett.
Kammarrätten i Stockholm, som anser alt regeln ytterligare komplicerar
lagstiftningen och har en alltför fiskal anknytning, påpekar att om man vid
externverksamhet bestämmer sig för rörelsebeskattning, som möjligen i
flertalet fall leder tUl högre beskattning än enligt schablonmetoden, så bör
man i konsekvens härmed också godta att resultatet enligt rörelsemetoden
stundom kan bli sämre. Kammarrätten kan inte finna annat än att den föreslagna
sparregeln skulle innebära en icke önskvärd form av garantibeskattning.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten i Göteborg, RSV,
länsstyrelsen i Östergötlands län. Lantbrukarnas skattedelegation och
Näringslivets skattedelegation.
9.2.4
Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter Delägarförvaltning
Många
remissinstanser godtar promemorieförslaget vad avser intern:-verksamhet.
Åtskilliga yttranden innehåller dock kritiska synpunkter på förslaget i vad det
avser delägarnas avdragsrätt.
Förslaget
innebär i denna del att medlems avgift skall vara avdragsgill i vad den avser
kostnad som enligt 25 § KL är omedelbart avdragsgill och för övrig del av
avgiften avdrag med 5 % per år på ett underlag motsvarande 75 % av denna
övriga del, dock att bidrag som inte avser verksamhet eller för kapitalbUdning
eller liknande syfte inte får medräknas vid beräkning av underlaget.
Kammarrätten i Stockholm påpekar att dessa föreslagna avdragsregler ansluter tUl
den princip, som råder beträffande avskrivning av varaktig markanläggning.
Enligt kammarrätten kan dock ifrågasättas, om det föreligger anledning till
samma reduktion, när det gäller kostnaden för anskaffning av gemensamhetsanläggning.
Visserligen kan reduktionen vara motiverad om i anläggningen ingår mark och
markanläggning med stor andel i hela anläggningskostnaden. Gemensamhetsanläggning
omfattar ofta uteslutande
Prop.
1975: 48 107
eller
till huvudsaklig del byggnader och inventarier. Med hänsyn härtill anser
kammarrätten det förefalla rimligare att hela den ifrågavarande kostnaden får
skrivas av. Även flera andra remissinstanser ifrågasätter varför just de
speciella reglerna om avskrivning på markanläggning skall kopieras här. Så gör kammarrätten
i Göteborg som förordar de eljest tillämpliga avskrivningsreglerna. Innebörden
av dessa remissm-stansers förslag är således att man i samma förvärvskälla som
utgörs av delägarfastigheten och enligt samma regler medräknar delägares intäkter
och avdrag på samma sätt som vid vanligt delägande. För samma ståndpunkt
uttalar sig bl. a. RSV, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén.
Lantbrukarnas skattedelegation, Näringslivets skattedelegation och Sveriges
fastighetsägareförbund. Skatledelegationerna påpekar att förslaget i denna del
får oneutrala konsekvenser. Metoden tUlgodoser alltså inte det krav på
likabehandling oavsett anläggningsform som avsetls med förslaget. Några
länsstyrelser, bland dem länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län, påpekar
att föreslagen metod medför svårigheter då det gäller att bedöma i vilka fall
medel lämnats i kapitalplaceringssyfte eller vilka kostnader avgift avsett.
Såvitt
avser extemverksamhet förordar vissa remissinstanser en handelsbolagsmetod. I
detta hänseende hänvisas till vad som i detta avsnitt angetts beträffande gemensamhetsanläggning
som betjänar schablonbeskattade villor.
Förvaltning
av juridisk person
Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om
schablonbeskattning av den förvaltande juridiska personen vid intern
verksamhet. TiUstyrker gör bl. a. RSV, allmänna ombudet för mel-lankommunala
mål och företagsskatteberedningen. I fråga om delägarfastighelernas
beskattning förordar RSV att delägaren inte skall beskattas för utdelning men å
andra sidan inte medges avdrag för bidrag. Förelagsskatteberedningen anser
däremot att delägare skall vara berättigad till avdrag för bidrag tUl gemensamhetsanläggningens
drift. Enligt beredningen bygger detta på att de bidrag som delägare lämnar
skall svara mot den nytta delägarfastigheten har av gemensamhetsanlägg-.
ningen. 1 den mån det i syfte att vinna omotiverade skallelättnader vidtas
större kapitalöverföringar från delägarfasligheler till gemensamhetsanläggningen
än som svarar mot driftkostnader, normal värdeminskning, räntor och
amorteringar bör verksamheten anses som extern. Det bör alltså inte tillåtas
att fondering sker i samfäUigheten i vidare mån än som kan anses erforderligt
med hänsyn till behovet av ersättnings-anskaffnmgar. Vidare anser beredningen
att utdelning tUl delägare bör anses som återbetalning av bidrag, vilket medför
att den utgör intäkt för ägare av konventioneUt beskattad fastighet.
Två
remissinstanser, Lantbrukarnas skattedelegation och Föreningen
Prop. 1975: 48 108
auktoriserade
revisorer, påpekar att schablonbeskattningen av intem-verksamheten inte ger ett
neutralt resultat i förhållande till val av rättslig form för samverkan mellan
fastigheter.
Bostadsskattekommittén,
bankinspektionen och Sveriges fastighetsägareförbund förordar att den
juridiska personen oberoende av om verksamheten är intern eller extern,
beskattas för aUa intäkter, inkl. medlemmarnas avgifter och får avdrag för
alla omkostnader. Delägarfastighetema tar upp ev. utdelning som mtäkt och får
avdrag för samtliga löpande bidrag.
Såvitt
avser beskattningen vid externverksamhet anför remissinstanserna i huvudsak
samma synpunkter som vid extemverksamhet i gemensamhetsanläggning för s. k.
äkta bostadsföretags fastigheter, som förvaltas av juridisk person. I fråga om
avdragsrätten för delägare för bidrag till samfälligheter förordar de
remissinstanser, som uttalar sig för att förvaltande juridiska personer skall
vara skattesubjekt, i princip samma lösning som för anläggning med
internverksamhet som förvallas av juridisk person.
9.2.5
Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m. m.
Vad
i promemorian föreslagits beträffande beskattningen vid a-vyttring av
fastighet jämte därtUl hörande andel i gemensamhetsanläggning och vid utträde
ur eller inträde i bestående gemensamhetsanläggning tUlstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser förslagen i dessa delar följdriktiga med hänsyn till förslaget i övrigt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att det vid avyttring av fastighet med gemensamhetsanläggning
torde behöva klargöras för det fall att delägama är skattskyldiga för
verksamhet huruvida 3 000-kronorsgränsen för avdrag för förbättringar o. d.
resp. tUlägg för åtnjutna värdeminskningsavdrag skall tUlämpas enbart med
utgångspunkt från vad som sammanlagt belöper på delägarfastigheten inberäknat
andelen i samfäUigheten eller om hänsyn skall tas till storleken av det på samfäUigheten
gemensamt nedlagda beloppet. Vidare anser länsstyrelsen i fråga om beskattnmgen
vid utträde att rent principiellt skillnad inte bör göras mellan fallen att
fastigheten anslutits till anläggningen före eller efter förvärvet. Härvid
hänvisas till likheten med avyttring av del av fastigheten eller med marköverföring
enligt FBL o. d. Ett särskilt skäl till sådant likstäUande utgör enligt
länsstyrelsen det förhåUandet att delägaren kan ha förvärvat sin fastighet
efter det att denna anslutits tUl anläggningen men därefter ha erlagt bidrag tUl
sådan utvidgning, ombyggnad e. d. av anläggningen som skett under hans
innehavstid. Vidare torde det kunna förekomma att anläggningen till största
delen finansierats med lån och att utdebitering av bidrag till amortering av
lånet därefter skett under delägarens innehavstid. Den omständigheten att
avdrag för bidrag till anläggningen
Prop.
1975: 48 109
medgetts
delägaren behöver enligt länsstyrelsen i och för sig inte utesluta möjligheten
att behandla mottagen ersättning enligt reallsatlons-vinstreglema.
Enligt
bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund bör ersättning som
fastighetsägaren uppbär vid utträde anses som köpeskilling för fastighet och
avräknas mot anläggningskostnad eller inträdesavgift. Överskott bör härvid
betraktas som realisationsvinst. Dessa remissinstanser anser vidare att om
fastighetsägaren i stället får betala vid utträde bör betalningen jämte
anläggningskostnad eller inträdesavgift räknas som realisationsförlust.
9.3
Inkomstbeskattning av enskilda vägar
Förslaget
om beskattning av vägsamfäUigheter och vägföreningar tillstyrks eUer lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen och
Riksförbundet för enskild väghållning. Förbundet hälsar förslaget med tUlfredsställelse
och har inte någon invändning mot att skattskyldigheten flyttas över på delägama.
De intäkter som kan komma i fråga utöver medlemsavgifter och delägarnas tUlskott
är enligt förbundet huvudsakligen ränteintäkter. Det inträffar ibland att en vägförening
budgeterat utförande av betydande ombyggnadsarbeten till vilka pengar skaffats
genom utdebitering, varefter av någon orsak projekteringen blir försenad och
arbetena kan sättas igång först påföljande säsong. Föreningen, som självfallet
har sina pengar innestående på bank, får då ränta under den tid medlen ej
kommer tUl användning. Även om en sådan ränta skulle uppgå t. ex. tiU 2 000 kr.
innebär detta, fördelat på 400 medlemmar vilket motsvarar en medelstor vägförening,
ett belopp på 5 kr. per medlem. Beskattningen härav får näppeligen någon
praktisk betydelse. Förbundet ifrågasätter om man inte borde ta steget fullt ut
och låta skattefrihet inträda för sådana obetydliga inkomster.
RSV delar uppfattningen i
promemorian om delägarbeskattning men anser att man för enhetlighetens skull
bör följa systemet för intern och extem verksamhet.
Några
remissinstanser är kritiska mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser att
verksamheten hos vägsamfäUigheter och vägföreningar i normala fall är
övervägande av intern karaktär och att detta närmast talar för att alltid
betrakta verksamheten som intern. I så faU torde i realiteten någon beskattning
knappast komma i fråga.
Länsstyrelsen
i Stockholms län ifrågasätter då det gäller vägsamfälligheterna och vägförenmgarna
om det kan anses förenligt med skatteförmågepruicipen att beskatta
fastighetsägaren för kapitalinkomster som han inte kan disponera över och
avstyrker förslaget i denna del. Företagsskatteberedningen anser att
beskattningen skall ske hos juridisk person som förvaltar enskild väg.
Prop. 1975:48 110
Förslaget
om beskattning av grönområde som ägs av vägorgani-salion behandlas av
Riksförbundet för enskild väghållning och kammarrätten i Stockholm. Förbundet
är positivt till förslaget och framhåUer att sådant område med hänsyn till de
riktlinjer som utfärdats för 1975 års allmänna fastighetstaxering inte får
något taxeringsvärde såvida inte mer betydande avkastning erhålls från marken.
Det torde enligt förbundet sällan vara fallet att sådana grönområden ger
intäkter; i stället har i varje fall vägföreningarna regelmässigt kostnader för
att håUa dessa i stånd. Förbundet har inte någonting att erinra mot förslaget att
taxeringsvärde på och värdet av den samfällda fastigheten då sådant ifrågakommer
skall fördelas på medlemmarnas resp. delägarnas fastigheter, vilka därigenom
får ett förhöjt taxeringsvärde och följaktligen också förhöjning av
garantibeloppet. Kammarrätten anser att förslaget om beskattning av
grönområdena i fråga strider mot den eljest föreslagna principen om
skattskyldigheten. Med hänsyn tUl att fallet är så sällsynt och att de
särskilda taxeringsenheter det här rör sig om i regel är ekonomiskt betydelselösa
kan det enligt kammarrätten starkt ifrågasättas om det är nödvändigt att
ytterligare komplicera skattebestämmelserna genom elt sådant
undantagsstadgande.
9.4
Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt YL
De
föreslagna bestämmelsema om beskattning av anläggningar enligt VL tillstyrks
eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. statens
vattenfallsverk, lantbruksstyrelsen. Svenska elverksföreningen och Svenska
kraftverksföreningen. Elverksföreningen och kraftverksföreningen framhåller
att förslaget i stort sett inte innebär någon förändring av de nuvarande reglema
om beskattning av regleringssamfälligheterna och att dessa regler fungerat
tillfredsställande.
Kammarrätten
i Stockholm anser att verksamheten hos vissa gemensamhetsanläggningar enligt VL
normalt är av övervägande intern karaktär och bör beskattas enligt de
föreslagna reglerna för internverksamhet. Företagsskatteberedningen anser att
juridisk person som förvaltar samfäUighet enligt VL skall beskattas för samfäUighetens
inkomst.
9.5
Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar
Förslaget
om inkomslbeskattnmg av de övriga gemensamma anläggningarna lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen. Kammarrätten
i Stockholm anser emellertid att verksamheten på dessa samfälligheter normalt
är av övervägande intern karaktär och att reglerna för internverksamhet bör
gälla.
Prop. 1975:48 111
9.6
Inkomstbeskattning av marksamfälligheter
9.6.1
Häradsallmänningar, allmänningsskogar och sockenallmänningar Flertalet
remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om beskattning
av häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar. Bland
dessa är lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, domänverket,
skogshögskolan, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län. Föreningen
auktoriserade revisorer samt Samfundet för fastighetsvärdering. Lantbmksstyrelsen
finner de föreslagna beskattningsreglerna rimliga och i princip rättvisa.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de föreslagna reglema jämfört med nu
gällande regler innebär en genomgripande förändring som får anses bättre
tillgodose skatteför-mågeprincipen än nu gällande ordning.
Åtskilliga
remissinstanser, som har en i hu-vudsak positiv inställning till den föreslagna
beskattningsmetoden och till en beskattning av utdelningen hos delägarna,
anser att en komplettering av de föreslagna reglerna behövs i vissa avseenden
t. ex. i fråga om fondering, vid bestämning av skattesats och av inkomstslag
vid delägarnas beskattning,
Sveriges
häradsallmänningsförbund, Norrbottens allmänningsskogars förbund, Orsa
besparingsskog, Älvdalens besparingsskog samt Särna och Idre besparingsskog
yrkar i första hand att nuvarande beskattnings-system för ifrågavarande samfälligheter
behålls. Negativa till förslaget är vidare företagsskatteberedningen och
Lantbrukarnas skattedelegation. Sveriges häradsallmänningsförbund anför bl. a.
att det föreligger väsentliga skillnader mellan skogsbmket på aUmänningarna
och övrigt enskilt skogsbmk. Enligt häradsallmänningslagen får häradsallmänning
bl. a. inte belastas med inteckning. Som regel har allmänningarna inga större
möjligheter att utnyttja avskrivningsregler för byggnader och maskiner, då allmänningarna
åtminstone hittiUs inte varit särskilt investerings-intensiva. Det är sålunda
så mycket som skiljer samfälligheter enligt häradsallmänningslagen och samfälligheter
enligt LGA och ÄL att olika beskattningsregler kan vara motiverade.
Beskattningen av avkastning från häradsaUmänningar bör bibehållas efter
tidigare principer med enkel beskattning i aUmänningens rörelse. Man borde se
det ur den principiella synpunkten att varje delägare har sitt område av allmänningen,
men att det just på marken inte går att fastställa vilken del vederbörande
äger. Orsa besparingsskog uttalar förståelse för försöken att åstadkomma
enhetliga beskattningsregler för samfälligheterna och anför vidare bl. a. att
antalet delägare i besparingsskogen och därtill hörande fonder uppgick enligt
en utredning år 1964 till 2 334 varav 615 eller 26 % bodde utom socknen. 283
delägare eller 12 % var oskiftade dödsbon och representerade imgefär 12 % av
hela skattetalet. De stora skogsbolagen Korsnäs, Bergslaget och Kopparfors hade
1964 19 % av hela skattetalet. Sedan år 1964 kan en
Prop. 1975:48 112
ytterligare
uppdelning av jorden och ägandet ha skett. I det reglemente som gäller från den
1 januari 1974 föreskrivs att avkastningen från allmänningen skall användas för
inköp av mark för besparingsskogens utvidgning, för att vidmakthålla reserv-
och regleringsfonden samt missväxtfonden för främjande av jord- och skogsbmket
med binäringar inom socknen, för anläggning och förbättring av vägar, för
betalning av utskylder för de fastigheter, med vilka rätt till delaktighet i
skogen är förenad, eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna. Det
tidigare gällande reglementet hade där formuleringen "för delägarna eller
hela befolkningen Inom socknen." Det är aUtså uppenbart att avkastningen
från besparingsskogen från början kommit hela socknens befolkning till godo,
vilket bl. a. yttrade sig i att Orsas alla innebyggare fram tiU år 1934 var
helt befriade från kommunalskatt. Nuvarande reglemente föreskriver ingenting
om att avkastningen skall kunna användas till annat än det som är gagneligt för
socknemännen själva. Den helt övervägande delen av avkastningen används nu för
by- och skogsbilvägar och kommer således alla skogsägare till godo ävensom den friluftsintresserade
allmänheten, sportstugeägare och ägare av andra fastigheter än jordbmksfastigheter.
Den därnäst största delen av avkastningen delas efter av jordägarstänunan
beslutade regler ut till de delägare, som bedriver jordbruk och boskapsskötsel.
Den tredje kategorin av bidrag omfattande några tiotusental kronor per år
torde kunna betraktas som gåvor till ideeUa och allmännyttiga sammanslutningar
eller för sådan verksamhet. Förslaget innebär för den del av utdelningen som
avser väghållning betydande administrativa svårigheter såväl för dem som
förvaltar samfäUigheten som för de enskilda delägama, när de skall uppge
inkomst och bedöma avdragsmöjligheter vid självdeklara-tlonen. Bidrag för
växtodling, boskapsskötsel m. m. utgår till ett i förhållande till hela
antalet delägare i allmänningen litet antal personer vilka alla är bosatta inom
socknen. En naturlig följd av en skärpning av den statliga inkomstskatten från
15 % till 32 % torde bli en mera restriktiv inställning från delägarna till
sedvänjan att lämna bidrag tUl ideella föreningar o. d. Nära knutet tiU allmänningen
och de jordägande sockenmännen är Orsa Kvarn ek. förening och AB Orsa Plattfabrik,
vUka båda tUlkommit genom beslut av delägarna. Verksamheten på Orsa Kvarn ek.
förening, som nu sysselsätter två anställda, har under en lång följd av år
gått med underskott. Medel har på olika sätt tillskjutits företaget från allmänningen.
En skatteskärpning kommer av allt att döma att försvåra en fortsatt drift vid kvamen.
AB Orsa Plattfabrik har ett aktiekapital om 2 197 500 kr. vUket tiU mera än 90
% ägs av de jordägande sockenmännen. En hårdare beskattning än den nuvarande
skulle under de för företaget svåra åren ha medfört, att man tvingats att lägga
ned driften, vilket givetvis hade varit tiU stor skada för denna i övrigt
industrifattiga bygd. Betydande administrativa svå-
Prop. 1975:48 113
righeter
kommer att uppstå, främst beroende på att en så stor del av utdelningen används
för väghållning och genom att väghåUningsskyl-dighelen för de olika
fastigheterna inle är fastställd. Sådana svårigheter kommer också att finnas på
gmnd av det stora antalet delägare, de många utsocknes boende delägarna och de
oskiftade dödsbonas stora antal. Det nu rådande systemet med beskattning av den
juridiska personen är rationellt sett såväl ur den enskilda delägarens som ur
myndighetemas synpunkt. Liknande synpunkter framförs av de övriga ällmänningsskogarna.
Norrbottens allmänningars förbund anser vidare att förvaltningsreglerna för allmänningarna
bör ses över, om de föreslagna beskattningsreglerna införs. I princip bör
enligt förbundet en väsentligt skärpt beskattning kombineras med ökad frihet i
fråga om förvaltning och disposition av tUlgångar och avkastning.
De
flesla remissinstanserna bl. a. företagsskatteberedningen har godtagit
förslaget om en höjning av skattesatsen vid den statliga taxeringen.
Skogsstyrelsen anför bl. a. alt nettoeffekten på skattenivån för ifrågavarande samfälligheter
kommer att bli beroende dels på de i samfälligheterna ingående delägarnas
marginalskatteprocenter, dels på den utdelningspolitik som tUlämpas. Om större
delen av den årliga vinsten återinvesteras i skogsbruket i skogsvårdande
åtgärder och således den andel av vinsten som går till utdelning blir relativt
liten, torde nettoeffekten bli en avsevärd skatteskärpning. Om huvudparten av
delägarna i samfäUigheten har en låg statlig inkomstskatt och samtidigt stor
del av den erhållna vinsten utdelas, kan den föreslagna höjningen av
skatteuttaget hos samfälligheterna komma att i praktiken bli helt
neutraliserad. I de fall de föreslagna ändringarna av samfäUighetens
beskattning ger till resultat att nettoeffekten blir en skärpt beskattnmg torde
detta kunna leda till en ur skogsnäringens synpunkt ej önskvärd minskning av
avverkningarna.
Negativa
till en höjning av skattesatsen är bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus län, Kopparbergs samt Norrbottens län och skogsvårdsstyrelsen i
Kopparbergs län. Skogsvårdsstyrelsen anför att vissa besparingsskogar och allmänningsskogar
inte lämnar någon kontant utdelning till delägarna utan att den vinst som man
erhåller från verksamheten investeras i bl. a. skogsvård och vägbyggnad. Om
beskattningsskärpningen genomförs, kan man enligt styrelsen befara att skogsvårds-
och vägbyggnadsarbetena inom resp. område kommer att avta, vilket vore mycket
olyckligt. Förutom tUl nybyggnad av vägar anslås medel till upprustning av
redan befintiigt vägnät Uksom till hjälp för glesbygderna att behålla den
service som finns. Den föreslagna skärpningen av beskattningen kommer direkt
att påverka sysselsättningen och servicen inom de glesområden där dessa typer
av samfälligheter verkar.
Några
remissinstanser anser att utdelning från berörda samfål-
8
Riksdagen 1975.1 saml Nr 48
Prop. 1975:48 114
ligheter
bör tas upp tUl beskattning hos delägama i annan förvärvskälla än såsom
föreslagits rörelse. Statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Norrbottens
län anser att utdelningen bör tas upp som jordbmksinkomst. Länsstyrelsen anför
att ett av villkoren för att få vara delägare i allmänningsskog är innehav av jordbmksfastighet.
Allmän-ningsskogsinkomster är till mycket stor del att hänföra till inkomstslaget
jordbmksfastighet. Med hänsyn härtill framstår det som omotiverat att hos
delägarna beskatta utdelning från allmänningsskog i inkomstslaget rörelse.
Länsstyrelsen anser vidare att delägama skall få göra avdrag för sin del av
det procentavdrag som tUlkommer allmänningen. Därigenom skulle man uppnå det
resultatet att allmänningsskog inte begränsar utdelning till delägare endast
för att kunna utnyttja procentavdrag. Samfundet för fastighetsvärdering anser
att utdelningen bör beskattas i den förvärvskälla dit verksamheten i samfäUigheten
skall hänföras. Lantbrukarnas skattedelegation delar denna uppfattning och
anför bl. a. att det inte kan vara rimUgt att ägare av jordbruksfastighet skall
lämna särskild rörelsebilaga för utdelningen och särskUd självdeklaration om
delägande fastighet är belägen i annan kommun än samfäUigheten. Länsstyrelsen
i Östergötlands län ifrågasätter om principen om avdragsrätt resp.
skattskyldighet för utdelning anses böra tillämpas huruvida inte mottagaren
bör beskattas för utdelningen i förvärvskällan kapital.
Flera
remissinstanser framhåller behovet av fondering för marksamfälligheterna och
anser att regler bör införas härom antingen genom att marksamfållighetema får
möjlighet att använda skogskonto eller på annat sätt. Bland dessa
remissinstanser är skogsstyrelsen, Samfundet för fastighetsvärdering och
Sveriges häradsallmänningsförbund. Förbundet anför bl. a. att i reglementena
föreskrivs att allmänningamas skogsmark med därå växande skog skall skötas
efter hushåUningsplan så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte och, såvitt
möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålls. För att tillgodose kraven på jämn
avkastning borde någon form av möjlighet att avsätta till skogskonto övervägas.
Några
remissinstanser, bl. a. skogshögskolan, Sveriges häradsallmänningsförbund och Orsa
besparingsskog framhåller behovet av en övergångstid och övergångsbestämmelser
om det föreslagna systemet införs. Skogshögskolan anför att en skärpning av
skattesatsen kan leda tUl att det blir mer lönsamt för delägarna att erhåUa
direkta utdelningar än att göra avsättningar till vägfonder eller liknande.
Detta kan leda tUl behov av anpassningsåtgärder under övergångstiden. Sveriges
häradsallmänningsförbund yrkar att, om det nya systemet införs, de föreslagna
lagändringarna inte genomförs den 1 januari 1975 utan att en tillräcklig
övergångstid medges med klara direktiv beträffande övergångsbestämmelser och
hur anpassning tUl de nya förhållandena skall utfomias. I detta sammanhang bör
också överses allmänningamas möj-
Prop. 1975:48 115
ligheter
till avsättningar till investeringsfond, hur man skall förfara med vissa
pensionsstiftelser m. m. Även Orsa besparingsskog anhåller om en betydande
övergångstid så att förhållandena hmner anpassas till de nya lagbestämmelsema.
9.6.2
Övriga marksamfälligheter
Flertalet
remissinstanser tiUstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om beskattnmg
av andra marksamfälligheter än allmänningarna och allmäimingsskogaraa.
Yttrandena har i första hand avsett beskattningen av gemensamhetsskogar. I
huvudsak positiva tUl förslaget beträffande dessa samfälligheter är bl. a.
lantbruksstyrelsen, domänverket, skogshögskolan, skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län och Samfundet för fastighetsvärdering. Lantbmksstyrelsen anför
bl. a. att gemensamhetsskog visat sig vara en lämplig form för att till
rimliga kostnader åstadkomma effektiv samverkan inom områden med stark
ägosplittring i skogsmark. Styrelsen delar uppfattningen att det knappast finns
skäl att behålla den skUlnad i skattehänseende, som nu föreligger mellan å ena
sidan gemensamhetsskog och å andra sidan enskilt skogsbruk och skogsbmk i frivUlig
samverkan. Man bör helt aUmänt eftersträva skatteregler, som är
näringspolitiskt neutrala. Självfallet måste det värdefulla institut i
skogsmarkens strukturrationalisering som gemensamhetsskog utgör även framdeles
stödjas på annat sätt. Det kan inte bortses från att hittUlsvarande
beskattningsregler i vissa inkomstlägen haft en gynnsam inverkan på
benägenheten att ingå som delägare i gemensamhetsskog. Man har i högre
inkomstlägen kunnat finna fördelar i att beskatta skogsinkomst hos gemensamhetsskogen
såsom juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20 000
kr. per år och mindre torde gemensamhetsskog däremot inte ha inneburit några skattemässiga
fördelar, snarare tvärtom. Den nu föreslagna beskattningen innebär för denna
grupp en förbättring, som i värde står i omvänt förhållande till inkomsten. Det
finns anledning att räkna med att mer än hälften av delägama i befintliga gemensamhetsskogar
är att hänföra tUl denna grupp. Beskattningsregler som är oberoende av
företagsform har den obestridliga fördelen att företagsform kan väljas utan
inblandning av individuella skattemässiga bedömningar. I stället kan valet ske
uteslutande från rent företagsekonomiska aspekter. Lantbruksstyrelsen är därför
inte främmande för att den föreslagna beskattningsformen i många fall snarare
underlättar än motverkar bildandet av gemensamhetsskogar. Även
skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anför att enligt nuvarande bestämmelser,
höga inkomsttagare ur skattesynpunkt sett gynnats av att ingå i gemensamhetsskog
medan låga inkomsttagare missgynnats. Förslaget blir enligt styrelsens menmg
för den enskilde delägaren neutralt skattemässigt sett under fömtsättning att
vinsten från gemensamhetsskogarna delas ut tiU delägama. Den enskUde
skogsägaren skulle av
Prop.
1975:48 116
det
skälet vare sig gynnas eller missgynnas av att ingå i en gemensamhetsskog.
Detta kan då leda till att större inkomsttagare finner föga intresse för
bildandet av gemensamhetsskog. Man riskerar således att hindren för bildandet
ökar. Eftersom bildandet av gemensamhetsskogar hittills gått mycket trögt,
torde enligt skogsvårdsslyrelsen de angivna skatteskalen inte anses särskUt
vägande för att a-wisa förslaget.
Åtskilliga andra
remissinstanser förklarar att de inte motsätter sig förslaget. Detta gäller bl.
a, statens lantmäteriverk, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län och
skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län. Lantmäteriverket anför bl. a, att det
har ansetts lämpligt att bUda gemensamhetsskog dels i arronderihgsförbättrande
syfte och dels i storleks-förbättrande syfte. Bildande av gemensamhetsskog ger
framför allt ekonomiska fördelar. Bl, a. kan de kostnadsmässiga fördelarna med
modem skogsbruksteknik tUlgodogöras. Planeringen av driften kan göras på
längre sikt vilket bidrar till tryggare anställnings- och sysselsätti-iings-förhållanden,
Gemensamhetsskogen har bedömts vara av värde inte enbart ur skogspol itisk
synpunkt utan också ur regionaipolitisk, genom att stora skogsmarksarealer som
eljest inte skulle utnyttjats effektivt kommer under ordnad förvaltning så att
deras kapacitet ur sysselsättnings-och råvaruförsörjningssynpunkt tas till
vara. Mot bakgmnd härav och av erfarenheten att markägarnas ställningstagande
till skilda strukturrationaliseringsåtgärder mycket starkt påverkas av
beskattningskonsekvenserna anser lantmäteriverket det vara mycket väsentligt
att beskattningen utformas så att den inte motverkar utan underlättar bildandet
av gemensamhetsskogar. Under år 1972 hade 5060 % av inkomsttagarna inom
jordbruk med binäringar en inkomst understigande 20 000 kr. För denna relativt
stora grupp torde de föreslagna beskattningsreglerna innebära en viss lindring
av beskattningen. Skillnaden i marginalskattesatsen kan beräknas till 45
procentenheter eUer 15 % av skattebeloppet. För inkomsttagare med högre taxerad
inkomst än ca 25 000 kr. innebär förslaget en skatteskärpning jämfört med
nuvarande förhållanden. Genom att beskattningen enligt det föreliggande
förslaget främst skall ske hos delägarna och då olika delägare har olika beskatt-nmgssitualion
kan man vänta sig att de i högre grad än tidigare kommer att ha olika åsikter
om hur samfäUigheten skall brukas och hur avkastningen skall disponeras.
Förslaget kan därför antas medföra att beslutsprocessen i gemensamhetsskogarna
försvåras. Totalt sett bedömer verket att möjUghetema att bilda gemensamhetsskog
försämras om förslaget genomförs. Förslaget är emellertid enligt verket
neutralt i den bemärkelsen att det medför i stort sett samma beskattning vare
sig inkomsten kommer från enskilt bedrivet skogsbmk eller från gemensamhetsskog,
och verket vUl därför inte motsätta sig att det genomförs.
Negativa
tiU förslaget är företagsskatteberedningen och Lantbrukarnas skattedelegation.
Företagsskatteberedningen tiUstyrker dock förslaget om
Prop. 1975:48 117
höjning
av skallesatsen. Lantbmkets skaltedelegation framhåller bl, a. att förslaget
för delägare med högre inkomster än 20 000 kr, liksom för det fall samfäUigheten
redovisar egen vinst medför skatteskärpning. På grund härav kan det antas att konfliktsituationer
kommer att uppstå vid förvaltningen av gemensamhetsskogarna och att det blir
svårare att få med fastighetsägare vid bUdande av nya sådana samfälligheter.
Beskattningen kan med andra ord anses vara neutral f. n. men blir konkurrerande
om förslaget genomförs.
Flera
remissinstanser har liksom i fråga om häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna
uttalat sig om behovet av fonderings-möjligheter m. m. för gemensamhetsskogarna.
Enligt bl. a. lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, skogsstyrelsen och
Samfundet för fastighetsvärdering bör gemensamhetsskog få göra fonderingar för
framtida behov. Lantbruksstyrelsen anför bl. a. att utdelning enligt förslaget
vid delägarförvaltning skall beskattas i förvärvskällan inkomst av jordbmksfastighet
hos den mottagande fysiska personen. Därigenom öppnas möjligheter att utnyttja
systemet med skogskonto. Mottagaren torde på så sätt i viss utsträckning kunna
moderera de skattemässiga konsekvenserna. Bl. a, bör de vid beskattning av jordbruksrörelse
tillåtna avdragen av skUda slag kunna optimalt balanseras mot inkomsterna. Vid
förvaltning genom juridisk person skulle däremot utdelningen beskattas i för\'ärvskällan
inkomst av rörelse, varvid skogskonto inte skulle kunna utnyttjas, Gemensamhetsskog
är en samverkansform för enskilt skogsbmk under svåra strukturförhållanden.
Utdelning från gemensamhetsskog utgör oftast en mindre del av den delägande
fastighetens totala skogsinkomst, Lantbmksstyrelsen finner därför ingen
anledning tUl skilda beskattnmgsregler för inkomst från gemensamhetsskog och
för inkomst från det enskilda skogsbmket. Oberoende av förvaltningsform bör
sålunda inkomst från gemensamhetsskog hos delägarna beskattas i förvärvskällan
inkomst av jordbruksfastighet. Verket anför vidare att kostnader för plantering
och andra skogsvårdande åtgärder sällan uppkommer under samma år som mtäktema
från skogsuttag skall beskattas. Många av gemensamhetsskogarna är dessutom så
små att uttagen måste göras med stora tidsintervall. Det måste därför ofta
inträffa att kostnader av nämnda slag liksom också löpande förvaltnmgskostnader
inte motsvaras av intäkter under samma beskattningsår. Avdragsmöjligheterna
kan då inte alls eller endast delvis utnyttjas. Dessutom kan i sådana
situationer utdebitering behöva göras hos delägama. Dessa har visserligen vissa
avdragsmöjligheter i sma rörelser men systemet är osmidigt. För sådana framtida
utgifter bör gemensamhetsskog såsom juridisk person ges samma möjligheter som skogsägande
fysisk person att utnyttja skogskontosystemet, alternativt på annat sätt
fondera obeskattade medel för framtida utgifter. I annat fall framtvingas
utdelningar av enbart skattetekniska skäl som senare måste föras tUlbaka
Prop. 1975:48 118
genom
utdebiteringar bland delägarna. Lantmäteriverket framför liknande synpunkter
och enligt verkets bestämda uppfattning bör fondering av obeskattade medel hos
samfäUighet bli möjlig. En enkel lösning synes en utvidgning av
skogskontoreglerna vara. En fördel med denna lösning är att både delägarna och
de som har att svara för förvaltningen av gemensamhetsskog kan fömtsättas vara
väl förtrogna med dessa regler. Ett annat problem som enligt verket bör
uppmärksammas hänger samman med beskattningen vid utdelning av fonderade, beskattade
medel. När en gemensamhetsskog bUdas, kan man som mål-sättnuig ha att den skall
utökas, när tillfälle erbjuds, och att en viss del av intäkterna skall
fonderas. Om dessa medel, som fömtsätts bli beskattade hos samfäUigheten, av
någon anledning inte förbrukas helt för avsett ändamål, kan det bli aktuellt
att dela ut dem. Enligt förslaget uppkommer därvid i princip
dubbelbeskattning. Också detta problem löses med en utvidgning av skogskontoreglerna.
Lantmäteriverket anser vidare att utdelning från gemensamhetsskog bör tas upp
hos fastighetsägaren i förvärvskäUan jordbruksfastighet. Skälen härför är
likartade dem som lantbruksstyrelsen angett för sitt ståndpunktstagande i
frågan.
9.7
Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter
Till
förslaget om beskattningen av jaktvårdsområdena är bl. a. domänverket och
naturvårdsverket i princip positiva. Sveriges jägareförbund anser att frågorna
om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av
jaktvårdsutredningens (Jo 1968: 31) överväganden föreligger. Jägareförbundet
anför vidare i huvudsak att förbundet anser det tveksamt om uttaxerade avgifter
för jakträttsbevis o. d. skall rubriceras som intäkter för jaktvårdsområdet.
Vad gäller de medel, som uttaxeras och inbetalas tUl delägarfond, är
föreskrivet, att de skall utdelas till delägarna i proportion till deras andel
av jaktvårdsområdets markareal. Dessa medel bör därför tas upp som intäkt
alternativt förmögenhet i markägarens deklaration. Med den lagstiftning, som
nu gäUer för jaktvårdsområde, faller inte dessa in under lagen om samfälligheter.
Bildande av jaktvårdsområde innebär inte att jakträtten där hör tiU
fastigheterna gemensamt. Även naturvårdsverket anser att lagstiftning efter
jaktmarksutredningens förslag bör avvaktas, innan nya skatteregler för
jaktvårdsområden lämnas.
Lantbrukarnas
skattedelegation avstyrker förslaget bl. a. med hänsyn tUl de problem som kan
uppkomma vid beskattningen av jaktvårdsområdesförening.
Förslaget
om beskattnmg av fiskevårdsområden tUlstyrks av domänverket, övriga
remissinstanser som uttalat sig särskUt om förslaget är fiskeristyrelsen,
Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges fiskevatten-
Prop.
1975:48 119
ägareförbund.
Dessa är negativa till förslaget. Fiskevattenägareförbun-det anför bl. a. att
existerande fiskevårdsföreningar enligt LFS tvingas att ombUdas till
fiskevårdsområden eller fiskesamfälUgheter. Detta måste ske under en
övergångsperiod t. o. m. den 31 december 1978, då de nya bestämmelserna enligt LFS
träder i kraft. Vidare tillsattes den 9 november 1973 en utredning med uppgift
att se över fiskelagstiftningen. Såväl fiskevårdsområden som fiskesamfälUgheter
har enligt LFS status av juridisk person och kommer enligt förslaget att
beskattas som sådan. Förbundet vUl i detta sammanhang understryka fiskevårdsområdenas
och fiskesamfälligheternas ideeUa karaktär i sin verksamhet för bättre
fiskevård, anläggning av tillfartsvägar, bryggor och parkeringsplatser,
tillhandahållande av båtar m. m. Fiskevårdsområdens och fiskesamfälligheternas
inkomster på försäljning av fiskekort investeras i sådana anläggningar. Med
tanke på de stora kostnaderna för sådana anläggningar måste flera års
inkomster ofta ackumuleras till det tillfälle investeringar görs. Möjlighet att
fondera inkomstmedel för senare investeringar i form av fiskinplantering och
anläggningar av olika slag bör tillskapas. Förbundet anser att en ytterligare
analys av förhållandena är nödvändig och avstyrker förslaget såsom en alltför
svag underbyggnad för kommande lagstiftning på området. Förbundet föreslår att
frågan hänskjuts till exempelvis företagsskatteberedningen för ytterligare
utredning.
9.8
Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter
Flertalet
remissinstanser bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och HSB
tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget i promemorian att delägarna
skall vara skattskyldiga för sina andelar i samfäUighet som inte förvaUas
enligt häradsallmänningslagen och allmänningsskogslagen. För de sistnämndas
förmögenhet föreslås den förvaltande juridiska personen Uksom f. n. vara
skattskyldig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om andra samfäUigheter
än häradsallmänningar och allmänningsskogar bl. a. att om delägarfastighetema
uteslutande eller så gott som uteslutande är schablonbeskattade villor eller om
anläggningen utgörs av väg eller dike eller har ett ringa ekonomiskt värde,
beaktas värdet av samfäUigheten vid åsättande av taxeringsvärde på delägarfastighetema.
Så sker även i övrigt vid delägarförvaltning. Ägarna av dessa fasligheter
kommer sålunda att bli skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt även för
sin del i samfäUigheten. Motsatt förhållande råder då, frånsett ovannämnda
schablon-villor m. fl., samfäUigheten förvaltas av juridisk person. SamfäUigheten
blir i sådant fall taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde. Under
sådana omständigheter skulle följdriktigt den juridiska personen påföras
taxering för statlig förmögenhetsskatt. I promemorian menar man
Prop. 1975:48 120
emellertid,
att flera skäl talar för att samfäUigheten, även om den förvaltas av juridisk
person, bör beskattas hos delägarna. Som skäl uppges önskemålet att skapa en ur
förmögenhetshänseende enhetlig behandling av samfälligheterna. Som andra skäl
för att samfäUigheten skall anses ingå i delägarnas förmögenhet kan nämnas, att
den sakrättsligt är så starkt knuten till varje delägarfastighet att den i
regel saknar självständigt värde. Den kan således inte avyttras, om inte
samtidigt delägarfastigheten avyttras. Det synes därför naturligt att den
ingår i delägarnas förmögenhet.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att delägarna bör vara skattskyldiga vid
förmögenhetsbeskattningen även då det gäller häradsaUmänningar och allmänningsskogar.
Länsstyrelsen anser att en skattskyldighet för dessa med hänsyn till vad som
föreslagits beträffande beskattningen av utdelning inte kan anses
tillfredsställande. Den som äger rätt uppbära avkastningen av viss förmögenhet
och som inkomstbeskattas härför är som regel också skattskyldig för värdet av
den förmögenhet som lämnat avkastningen. Några bärande skäl att här tillskapa
en undantagsregel synes inte föreligga. Kammarrätten i SundsvaU anser att gemensamhetsskogarna
i fråga om förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som
föreslagits för häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna.
Mot
förslaget om skattskyldighet vid förmögenhetsbeskattningen uttalar sig bl. a.
kammarrätterna i Stockholm och SundsvaU, länsstyrelserna i Kristianstads län
och företagsskatteberedningen. Företagsskatteberedningen anser alt
skattskyldigheten bör ligga hos juridisk person som förvaltar samfäUighet.
Kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att
sådan juridisk person som föreslagits vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen
även bör vara skattskyldig till statlig förmögenhetsskatt. Kammarrätten i
Sundsvall godtar att förmögenhetsbeskattningen läggs på delägama, då delägarfastighetema
är schablonbeskattade villor. Kammarrätten finner det mera tveksamt om samma
grunder med fog kan göras gällande beträffande förmögenhetsbeskattningen då samfäUigheten
är anknuten till andra typer av delägar-fastigheter än schablonbeskattade
villor och är förvaltad av juridisk person.
9.9
Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m.
AtskUliga
remissinstanser framhåller de praktiska och administrativa svårigheter som kan
uppkomma vid den utökade beskattning av delägama och den deklarations- och
uppgiftsskyldighet som föreslagits i promemorian. Denna uppfattning framförs av
bl, a. länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kristianstads län,
skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Lantbrukarnas skattedelegation, Orsa
besparingsskog.
Prop. 1975:48 121
Samfundet
för fastighetsvärdering och Älvdalens besparingsskog. Länsstyrelsen i
Stockholms län anför bl. a, att, eftersom delägarfastighetema i gemensamhetsanläggningar
mestadels är många, innebär förslaget en lösning som är praktiskt ohanterlig
särskilt i betraktande av att samfälligheter av denna typ i regel har svag
administration och kan befaras inle gå i land med den underrättelseskyldighet
som föreskrivs i förslaget. A andra sidan lär det enligt länsstyrelsen förhåUa
sig så att det är mera sällan som det förekommer några inkomster i denna typ av
samfälligheter, varför förslaget i reaUteten inte behöver medföra så stora
praktiska olägenheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att praktiska synpunkter
har beaktats i förslaget i den mån det varit möjligt. Länsstyrelsen pekar på
att juridisk person som förvaltar samfäUighet föreslås skola lämna uppgift tUl
varje delägare om dels "utdelning, ränta och annan intäkt från samfäUigheten",
dels i vad mån delägarens bidrag till samfäUigheten utgör för honom avdragsgill
kostnad. Det torde enligt länsstyrelsen i viss utsträckning innebära mycket slora
svårigheter för den juridiska personen att bedöma i vad mån delägarens bidrag
utgör avdragsgill kostnad för honom. Härvid uppkommer bl. a. frågan huruvida
man skall ange debiterat bidrag för visst kalenderår för delägare som
redovisar enligt bokföringsmässiga grunder, eller om man för sådan delägare
skall uppge det under året kontant betalda bidraget, om i fråga om annan
fastighet delägarfastigheten, m. m. är s. k. schablonfastighet resp, hyres-, jordbmks-
eller rörelsefastighet. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner de
olägenheter ur skatteadministrativ synpunkt, som är förenade med den
föreslagna lösningen vara så stora att länsstyrelsen för sin del Ifrågasätter
om inte i dag gällande regler innebärande att avdrag för utdelning från
allmänning inte medges resp, att skattefrihet för mottagare åtnjuts bör
bibehållas. Samfundet för fastighetsvärdering anför att förslaget för marksamfälligheter
som förvaltas av juridisk person och för delägama i sådana samfäUigheter inte
medför några förenklingar, snarare tvärtom. För sam-fälUghetsförvaltningen ökar
arbetet med uppgiflslämnandet till delägarna, som i sin tur får flera
uppgifter att redovisa i sina deklarationer. Även Sveriges häradsallmänningsförbund
framhåller de betydande administrativa svårigheter som förslaget medför.
Älvdalens besparingsskog anger som skäl för dessa svårigheter delägarantalet,
variation i delaktighetens storlek och delägarnas bostadsort (en stor del av
delägarna är bosatta utanför Älvdalens kommun). Delaktigheten är baserad på en fördelningsgmnd
från storskiftet och inte på aktuella nyttjanderättsbe-hov. Förhållandet blir
med all sannolikhet detsamma för s. k. bysam-fälUgheter gemensamma för
skifteslaget. Bysamfälligheterna har f. n. ofta en mycket enkel administration,
som sannolikt måste förstärkas om förslaget genomförs. Orsa besparingsskog
anför att betydande administrativa svårigheter kommer att uppstå, främst
beroende på att en
Prop. 1975: 48 122
så
stor del av utdelningen används för väghållnuig och genom att väghållningsskyldigheten
för de olika fastlghetema inte är fastställd. Sådana svårigheter kommer också
att finnas på gmnd av det stora antalet delägare, de många utsocknes boende delägama
och de oskiftade dödsbonas stora antal.
Lantbrukarnas
skattedelegation anför att de föreslagna bestämmelserna för juridisk persons
uppgiftsskyldighet är avsedda för sådana samfälligheter som är skattskyldiga.
Emellertid förekommer inte sällan att juridisk person förvaltar samfäUighet
men att samfäUigheten inte är skattskyldig, eftersom den inte utgörs av
taxeringsenhet. I dessa fall skall delägarna beskattas för verksamheten, varför
de uppgifter som erfordras för delägarnas beskattning är av annat slag än de
som avses när samfäUigheten är skattskyldig. Bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet måste därför enligt delegationen ändras så att de täcker de
olika situationerna.
Göta
hovrätt ifrågasätter huruvida inte TL bör kompletteras med ansvarsbestämmelser
för underlåtenhet att fullgöra nu ifrågavarande uppgiftsskyldighet.
Länsstyrelsen i Uppsala län framför en liknande uppfattning. Länsstyrelsen
anför att frågan om vilket ansvar som uppkommer för uppgiftslämnare resp.
delägare aktualiseras, om det görs en större felbedömning. Delägaren kan ha
mycket svårt att själv bilda sig en uppfattning om fördelningen. Det kan knappast
begäras att han skall gå igenom samfällighetens handlingar, och det kan rent av
ifrågasättas huruvida han har ovillkorlig rätt att ta del av dessa.
Åtskilliga
remissinstanser anser att uppgiftsskyldighet till taxeringsmyndigheterna bör
införas. Detta gäller bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och
Norrbottens län. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att i promemorian inte
föreslagits skyldighet för den juridiska personen att lämna
beskattningsmyndighet vare sig kontrolluppgift eller upplysningar av annat slag
till ledning för delägarens beskattning bortsett från uppgifter till ledning
vid förmögenhetsbeskattningen. Vid en jämförelse med handelsbolag som även är
uppgiftsskyldiga gentemot taxeringsmyndigheterna föreligger den skillnaden att
uppgiftsskyldigheten för samfälligheter vanligen kommer att omfatta ett
förhållandevis större antal delägare och därtiU blir mera komplicerad med
hänsyn till den delägande fastighetens speciella förhållanden och samfällighetens
verksamhetsinriktning (extem eller intern). Oaktat man har anledning anta att
uppgiftsskyldigheten för många samfälligheter blir ganska enkel att fuUgöra och
att det för den enskilde delägaren i många samfälligheter kommer att röra sig
om små belopp, finner länsstyrelsen Ukväl anledning förmoda att just uppgiftsskyldigheten
är den del av det föreslagna systemet som kommer att vålla de största svårighetema
vid genomförande av förslaget. De föreslagna stadgandena i TL synes böra
kompletteras och det bör därjämte uppdras åt RSV att lämna detalj
föreskrifter.
Prop.
1975: 48 123
9.10
övriga frågor
9.10.1
Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m.
Flertalet
remissinstanser lämnar den i promemorian föreslagna avdragsrätten för
anslutningsavgifter m. m. utan erinran.
För
det förordade förslaget uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och
Västernorrlands län och allmänna ombudet för meUankommunala mål Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser förslaget lämpligt och värdefullt av det skälet att det
medför större likställighet ur skattesynpunkt mellan å ena sidan kostnader för
anläggning i egen regi och å andra sidan avgifter och bidrag till anläggning
som utförs och drivs av annat subjekt. Skillnaden i skattehänseende blir med
den föreslagna lagstiftningen också mindre mellan det fall att
anläggningskostnaden helt debiteras som anslutningsavgift och det fall att
denna kostnad helt eller delvis inbakas i årliga avgifter eller taxor för
förbrukning.
Länsstyrelsen i
Kristianstads län anser att värdeminskningsavdrag bör medges endast beträffande
fastighet på vUken industriproduktion drivs eller avses att drivas.
Anslutningsavgiften är nämligen för de flesta fastigheter helt att jämföra med
tomtkostnad varför länsstyrelsen inte anser sig kunna tUlstyrka värdeminskningsavdrag
i förvärvskällan jordbmksfastighet och annan fastighet. Beträffande
industriföretag är förhållandet annorlunda. Om för en fastighet på vilken
drivs massfabrikation erläggs en betydande anslutningsavgift för vatten och
avlopp, så är denna avgift helt att hänföra till rörelsen och ett
värdeminskningsavdrag helt motiverat. Läggs fabrikationen ned blir rätten tUl
vatten och avlopp praktiskt taget värdelös. Däremot torde enligt länsstyrelsens
mening en anslutningsavgift erlagd för en mindre industritomt behålla sitt
värde.
Flera remissinstanser
påpekar att avdragsreglerna för anslutningsavgifter så långt möjligt bör vara
neutrala, så att företagarens val mellan egen anläggning, gemensamhetsanläggning
och anslutning tUl kommunal anläggning kan göras utan påverkan av reglema.
Sådana synpunkter anför bl. a. företagsskatteberedningen. Lantbrukarnas
skattedelegation och Näringslivets skattedelegation. Sveriges
fastighetsägareförbund tillstyrker förslaget men anser samtidigt att
anslutningsavgift och anläggningskostnadsbidrag bör betraktas som byggnads-
eller förvärvskostnad. Något bärande skäl för att begränsa avdragsrätten till
75 % av kostnaden kan förbundet därför inte finna. Företagsskatteberedningen
pekar på att anslutningsavgifter i regel torde avse kostnader för byggnader i
det företag som uppbär anslutningsavgiften. Därmed framstår förslaget i
promemorian som relativt oförmånligt i jämförelse med om anläggningen i stäUet
uppförts i egen regi. Förslaget kan därför inte anses uppfylla det syfte, som
dåvarande bevUlnmgsutskottet uttalade i sitt betänkande 1969: 45, där det bl.
a. framhöUs att det måste anses som
Prop. 1975: 48 124
mindre
tillfredsställande att ett företag till följd av avskrivningsreglernas
utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempelvis
vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och ändamålsenligare
sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt beredningen bör man så långt möjligt
jämställa olika former av kostnader för åtgärder som här avses. Detta torde
uppnås genom att medge samma avdragsrätt för anslutningsavgifter som om
anläggningen uppförts i egen regi. Resultatet torde i de flesta fall bli att
avskrivningsunderlaget för byggnader ökas med anslutningsavgiften, I vart fall
torde några problem att vid behov fördela anslutningsavgiften inle behöva
uppstå, då uppgifterna direkt kan hämtas ur det mottagande företagets bokföring.
Näringslivets skattedelegation erinrar om att den i promemorian till 75 % av erlagda
avgifter och bidrag begränsade avdragsrätten motiveras med att fråga i regel
är om icke tidsbegränsade rättigheter. Delegationen ifrågasätter vad det
egentligen har för intresse att veta att rätten att ansluta viss industri mot
hög avgift tUl elt kommunalt reningsverk är obegränsad i tiden. Enligt
delegationen måste kostnaden härför rimligen på samma sätt som kostnaden för en
egen motsvarande anläggning av företaget fördelas över den tid som den kan
antas bil ekonomiskt utnyttjad. Denna företagsekonomiska bedömning låg bakom
införandet av 1969 års avskrivningsregler, som i fråga om egna anläggningar
medger att anordningar avsedda direkt för rörelsen får avskrivas enligt
inventariereglerna och anläggningar avsedda för den allmänna användningen av en
byggnad enligt de regler som gäller för byggnadens avskrivning. Delegationen
anser att det är utomordentligt svårt att förstå att de avdragsregler som
gäller för egna anläggningar inte skulle vara berättigade i fråga om
anslutningsavgifter. Även Lantbrukarnas skattedelegation anser att det inte är
riktigt att tala om beslående värde på de rättigheter som följer med
anslutningsavgifter. Förhållandena beträffande användning härav och teknikens
utveckling gör nämligen att rättigheterna har en begränsad livslängd.
Delegationen anser att bestämmelsema måste utformas så att resultatet blir
detsamma som en direkt investering av anläggningen i fråga och finner det
naturligt att medräkna anslutningsavgifter i avskrivningsunderlaget för inventarier,
byggnader och markanläggningar.
Näringslivets
skattedelegation framhåller vidare önskvärdheten av att man i samband med en
reglering av avdragsrätten för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag också
anger hur erhållna bidrag skall skattemässigt behandlas hos mottagaren. Det
erinras om att under föregående år en i stort acceptabel lagstiftning
genomfördes angående beskattningen av statsbidrag. Enligt delegationens mening
är det av praktiska skäl lämpligt att motsvarande regler får gäUa vid bidrag
som här avses.
Civilekonomen
Stig Olsson framför samma synpunkter. Han påpekar
Prop.
1975: 48 125
att
det inte är ovanligt att vissa angelägenheter som kräver investeringar i
fastigheter löses gemensamt ulan något slag av samfällighetsbUdning, Det
förekommer t, ex. att en vanlig ekonomisk förening eUer ett aktiebolag äger en
anläggning som är avsedd att betjäna delägarna. Ännu vanligare är emellertid
den situationen att två eller flera fastighetsägare eller andra näringsidkare
kommer överens om att en av dem skall uppföra en anläggning på sin fastighet,
vilken övriga intressenter är med om att finansiera mot rättighet att delta i
nyttjandet av anläggningen. Som exempel nämns exploatering av markområden för
hyreshus-bebyggelse där flera exploatörer deltar. Så kan t, ex. det kommunala
bostadsbolaget ha fått i uppdrag att bebygga och förvalta en del av området,
ett privat företag en annan del, en bostadsrättsförening en tredje osv. Ibland
kommer man då överens om att t. ex. den private förvaltaren skall uppföra och
dimensionera exempelvis en värmeanläggning så att den kan betjäna hela det
exploaterade området. Uppförandet av anläggningen fömtsätter emellertid i regel
att de övriga fastigheterna deltar i finansieringen. Detta vill man ofta lösa
på så sätt att ett anläggningsbidrag lämnas till den som skall uppföra
anläggningen. Även andra vanliga situationer anges i vilka anläggningsbidrag
förekommer. I fråga om statUga anläggningsbidrag inträder skatteplikt endast på
så sätt att avskrivningsunderlaget minskas för mottagaren. Den omständigheten
att liknande bestämmelse saknas beträffande andra anläggningsbidrag har framtvmgat
mer eller mindre konstiade lösningar för att undvika orimliga
beskattningskonsekvenser hos mottagaren av sådana bidrag. En vanlig variant är
att bidraget ersätts av ett lån som amorteras i takt med avskrivningarna, vilka
i sin tur täcks av årsavgifter (hyror) från den som lämnat lånet. Enligt
Olssons mening vore det önskvärt om frågan om mottagarnas beskattning kunde
lösas samtidigt med regleringen av avdragsrätten för utgivare av anläggningsbidrag.
Härvid torde samma modell som valts beträffande mottagna statiiga bidrag vara
den bästa lösningen.
Näringslivets
skattedelegation hemställer vidare att övergångsbestämmelser beträffande
anslutningsavgifter m, m. utformas enligt den naturliga förebUd härför som 1969
års avskrivningsregler utgör. I samband därmed tilläts som en kompromiss en
beräkning av ett ingående avskrivningsunderlag för de tidigare inte
avskrivningsbara markanläggningarna omfattande senaste femårsperiod. En
motsvarande övergångsregel är lika befogad i fråga om här ifrågavarande
anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Med hänsyn till att utredningssvårighetema
inte i detta sammanhang är på långt när lika stora som i fråga om markanläggningarna,
föreslår delegationen att övergångsregeln får gälla de avgifter och bidrag som
utgivits under senaste tioårsperiod.
Prop. 1975: 48 126
9.10.2
Proportioneringsregeln
De
föreslagna ändringarna av den s. k. proportioneringsregeln för fastigheter med
både beskattningsnaturen annan fastighet och jordbruksfastighet tUlstyrks i
huvudsak av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Bland dessa är
domänverket, länsstyrelserna i Hallands samt Göteborgs och Bohus län.
Lantbrukarnas skaltedelegation och Näringslivets skatte delegation.
Länsstyrelsen i Hallands län anser att man i förtydligande syfte kunde för fastlghetema
av beskattningsnaturen annan fastighet införa samma regel som nu finns för jordbmksfastighetema
om att kostnader för tiUgångar, för vUka värdeminskningsavdrag skall beräknas
som för inventarier, skall avräknas från det genom proportionering beräknade
byggnadsvärdet, varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålls.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför att den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln i
och för sig är nödvändig med hänsyn tUl de ändrade reglerna om
fastighetstaxering. Länsstyrelsen finner det emellertid önskvärt att en
utredning om bl. a. vad som ingår i fastighets anskaffningsvärde kommer till
stånd och att i vart fall proportioneringsregeln ges en sådan lydelse att det
blir möjligt att utläsa vilken del av köpeskillingen som skall proportioneras.
I
samband med frågan om ändrad proportioneringsregel har Lantbrukarnas
skattedelegation tagit upp den jämkningsregel som fr. o. m. 1976 års taxering skaU
komplettera proportioneringsregeln för jordbruksfastigheter och som innebär
att avskrivningsunderlaget för byggnaderna inkl. byggnadsinventarier får jämkas
om värdet på fastigheten i ö-vrigt efter tUlämpning av proportioneringsregeln
visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtUlgångar,
särskUda förmåner m. m. som förvärvats. Delegationen hemställer att denna
jämkningsregel som prövats av 1973 års riksdag tas upp till förnyat
övervägande. Denna regel bör utformas så att avskrivningsunderlaget för
byggnader får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses
belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller
understiga det faktiska värdet av dessa. Delegationen framhåller att det torde
vara nära nog omöjligt att åstadkomma den bevisning som den nya regeln fömtsätter.
Jämkningsregeln för jordbmksfastighet har konstruerats efter förebUd av
motsvarande regel för rörelsefastighet, I verkligheten föreUgger emellertid
inte någon likhet. För rörelsefastighet gäUer i normalfallet att
byggnadsvärdet utgör den helt övervägande delen av taxeringsvärdet och att
markvärdet är en liten del. Därtill kommer att det oftast finns ett ortens
pris på mark som lätt kan appliceras på det aktuella fallet. För jordbmksfastighet
är i många fall byggnadsvärdet exkl. värdet på överbyggnad den mindre delen av
taxeringsvärdet och övriga delvärden den större
Prop. 1975:48 127
delen
vUket är den omvända situationen i förhållande tiU rörelsefastig-hetema. Det är
lättare att bestämma faktiskt värde på byggnaderna och jämföra med det framproportionerade
värdet än att göra motsvarande jämförelse för övrig del av fastigheten.
9.10.3 Beskattningen
av Stiftelsen Industricentra
RSV
och länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker att Stiftelsen Industricentra
tas upp bland de rättssubjekt som anges i 53 § 1 mom. d) KL. RSV, som även tUlstyrker
att stiftelsen upptas bland de rättssubjekt som anges i 7 § e) SI, finner
stiftelsens verksamhet vara av så starkt samhällsintresse, att den bör beredas
en gynnsam skattemässig ställning. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker
att stiftelsen fritages från inkomstbeskattning, utom såvitt avser kommunal
inkomstskatt för inkomst av fastighet.
9.10.4 Övrigt
Den
föreslagna ändringen av ikraftträdandelagen (197 2: 7 4 2) tUl de nya reglema
om jordbruksbeskattningen godtas av remissinstanserna, bl. a. Lantbrukarnas
skattedelegation.
Åtskilliga
remissinstanser har framhållit behovet av övergångsbestämmelser. Bl. a. Orsa
besparingsskog och Sveriges häradsallmänningsförbund anhåller om en
övergångslid så att förhållandena hinner anpassas tUl de nya bestämmelsema.
Förbundet hemställer att lagändringarna inte genomförs den 1 januari 1975 utan
att en tillräcklig övergångstid medges med klara direktiv beträffande
övergångsbestämmelser och hur anpassning till de nya förhållandena skall
utformas. Förbundet anser vidare att man i detta sammanhang också bör se över allmänningamas
möjligheter tUl avsättningar till investeringsfond, hur man skall förfara med
vissa pensionsstiftelser m. m.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det föreligger behov av övergångsbestämmelser med
hänsyn till bl. a. att bmtet räkenskapsår vid 1976 och 1977 års taxeringar kan
omfatta även tiden före år 1975. Vidare har övergångsbestämmelser inte länmats
i fråga om bl. a. huruvida avdrag enligt värdeminskningsplan på ett underlag av
75 % skall medges för bidrag till samfäUighet även till den del bidraget
debiterats eller erlagts före år 1975. Detsamma gäller om de föreslagna beskattningskonse-kvensema
vid ut- eller inträde skall tiUämpas även om ut- resp. inträde skett före år
1975 och om den nya proportioneringsregeln skall tillämpas även när faslighet
med åsätt särskilt maskinvärde förvärvats före år 1975. Vidare uppstår i vissa
fall fråga om i vad mån före det första beskattningsåret eller före år 1975
förvärvade tUlgångar skall anses nedskrivna om annat subjekt än tidigare blir skattskyldigt
för verksamheten.
En
fråga om besvärsrätt tas upp av länsstyrelsen i Malmöhus
Prop. 1975: 48 128
län.
Länsstyrelsen anför att om ny taxering sker i enlighet med förslaget vid byte
av förvaltningsform, kan följande års inkomsttaxering påverkas bl. a. på så
sätt att en juridisk person i stället för tidigare ett anlal delägare blir
skattskyldig för vissa inkomster och att delägares jämte makes och barns
beskattning förändras. I 102 § TF finns bestämmelser om besvär i särskild
ordning för det fall att "fastighets taxeringsvärde legat till grund för
inkomsttaxering" och det genom beslut av skattedomstol sker sådan ändring
beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen bör bestämmas till annat
belopp än som skett. Besvär må i dylikt fall anföras av bl. a. "den skaltskyldige"
och taxerings-intendent. Om hustru lUl en ansluten fastighets ägare uppbär lön
från samfäUigheten för utfört arbete, synes hon enligt förslaget i vissa fall
kunna bli skattskyldig för lönen, då skattskyldigheten åvilar juridisk person
men inte vid delägarförvaltning. Det kan ifrågasättas huruvida formuleringen av
102 § klart kan anses medföra besvärsrätt för hustrun såsom "den
skattskyldige" och för taxeringsintendent i fråga om hennes taxering efter
ny taxering av fastighet vid byte av förvaltningsform. Motsvarande tveksamhet
är motiverad för det fall fråga blir om ändring beträffande skattskyldighet
för utdelning från samfäUighet. I synnerhet gäller det sagda om sådan ny
taxering skett som väl inneburit bildande eller upphörande av särskUd
taxeringsenhet för anläggning e. d. men inte medfört ändring av delägande
fastighets värde.
Kammarkollegiet
tar upp frågan om behandlingen av samfäUigheter vid arvs- och gåvobeskattningen
samt då fråga är om beräkning av stämpelskatt vid lagfartsansökan. Värde av
andel i samfäUighet bör bli föremål för sådan beskattning även i de fall samfäUigheten
inte utgör särskUd taxeringsenhet. Sådant andelsvärde tas emellertid ytterst
sällan in i bouppteckning eller gåvodeklaration. Kammarkollegiet anser därför
att det bör anges i taxeringsbevis om det tUl fastighet hör andel i samfäUighet
som inte omfattas av taxeringsvärdet. Därigenom skuUe be-skattningsmyndigheternas
uppmärksamhet fästas på förhåUandet och andelen skuUe bli föremål för
beskattning. Det finns inte heUer någon adekvat värderingsregel för sådana
andelar i arvsskatte- och gåvoskatteförordningen eller i
stämpelskatteförordningen om man, såsom föreslagits beträffande
förmögenhetsskatteförordningen, väljer att värdera andelen som kapital. Det
förefaller kammarkoUegiet som om samma brist vidlåder även sistnämnda
förordning. Kollegiet föreslår att man i detta sammanhang överväger om inte
författningarna bör kompletteras i detta hänseende.
Prop. 1975: 48 129
10
Föredraganden
10.1
Allmänna synpunkter
Bland
de olika juridiska former för samverkan som finns i vårt samhälle utgör samfälligheterna
ett viktigt inslag. Samfälligheterna har mycket gammal historisk tradition och
har utöver den direkta uppgiften att tillgodose behov hos de fastigheter för
vilka de kommit till stånd ofta en allmänt samhällsnyttig funktion.
En
närmare översUct över de olika typerna av samfäUigheter, deras antal, areal m. m.
samt de regler som gäUer bl. a. för att bilda och förvalta dem har lämnats i
det föregående (avsnitt 2 och 3). SamfäUigheterna kan indelas i tre
huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark ofta skogsmark som tillhör flera
fastigheter gemensamt, anläggningssamfälligheter eller gemensamma anläggningar
dvs. anläggningar som tillhör flera fasligheter samt övriga samfälligheter
här kallade rättighets-samfälligheter som avser t. ex, samfällda servitut. Samfällighetema
innefattar egendom av betydande omfattning och slora värden. Som exempel kan
nämnas att arealen av häradsallmänningarna, ällmänningsskogarna och gemensamhetsskogarna,
som utgör en del av marksamfälligheterna, uppgår till omkring 1 mUj, ha eUér
nära en tjugondel av den totala skogsmarken. Regleringssamfällighetema, som är
en typ av de gemensamma anläggningarna, åsattes år 1970 taxeringsvärden som
överstiger 750 milj. kr.
De
nuvarande reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av samfälligheter
är knapphändiga och förhåUandevis gamla. De avser egentiigen endast marksamfäUigheter
av äldre typ och täcker alltså inte den skattemässiga regleringen av gemensamhetsanläggnmgar
och andra nytillkomna typer av samfäUigheter.
Ny
lagstiftning år 1966 om gemensamhetsanläggningar i LGA påkallade överväganden
om beskattningen av dessa anläggnmgar. Frågan har utretts av en sakkunnig som i
promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar
har redovisat resultatet av sitt arbete. Promemorian har remissbehandlats. Vid
remissbehandlingen framkom bl. a. önskemål om en översyn av taxeringen inte
bara av gemensamhetsanläggningar utan även av andra slag av samfälligheter.
Sådana regler har lämnats i fråga om fastighetstaxering av samfäUigheter (prop.
1973: 162, SkU 1973: 70, rskr 1973: 391, SFS 1973: 1099). Samtidigt som prop. 1973:
162 förbereddes inom finansdepartementet förelades riksdagen förslag tiU ny ciVilrättsUg
lagstiftning för samfällig heter. Jag anförde därför i pröp.-1973: 162 (s.
292) att de beiskattnings-frågor som rör samfälligheter borde övervägas
ytterligare, innan for slag tUl nya beskattnmgsregler i dessa frågor lades
fram. Sedan den nya civilrättsliga lagstiftningen antagits har en inom
finansdepartementet
9
Riksdagen 1975.1 saml Nr 48
Prop. 1975: 48 130
upprättad
promemoria (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfälUgheter m. m. färdigställts
och remissbehandlats.
Behovet
av samverkan mellan fastigheter för tillgodoseende av gemensamma behov har
ökat med tiden. Denna tendens konuner sannolikt att medföra en ökning av
antalet samfällighetsbildningar. Det är därmed betydelsefullt att den
skatterättsliga regleringen för de olika typer av samfälligheter som kan
förekomma blir ändamålsenligt utformad. På grund av bl. a. vad som har,
framkommit vid de företagna utredningarna och vid remissbehandlingen av dem
avser jag att i det följande framlägga förslag tiU en fullständig reglering av
inkomst- och förr mögenhetsbeskattningen för samtliga slag av samfälligheter
utom kyrkliga samfäUigheter.
Till
en början viU jag ta upp några principiella frågor. I det föregående har jag framhåUit
att med samfäUighet i första hand avses egendom och vissa rättigheter som är samfäUd
för flera fastigheter. Uttrycket samfäUighet används emellertid ibland även om
sammanslutningen av ägare till de fastigheter som äger del i den gemensamma
egendomen eller rättigheten. I LFS betecknas denna sammanslutnmg, som är
juridisk person, med uttrycket samfällighetsförening. Den samfällda egendomen
tillhör och ingår i den delägande fastigheten, i det följande betecknad delägarfastighet.
En samfälUghetsförenmg kan också undantagsvis äga egendom vid sidan av den samfäUighet
den har att förvalta. Sådan egendom bör vid inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen behandlas på samma sätt som den samfällda egendomen.
Samfälld egendom eller rättighet behöver inte förvaltas av samfäUighelsförening
utan kan förvaltas av ägarna till de delägande fastigheterna utan att
föreningsformen tillgrips. Man talar då om delägarförvaltning. Regler härom
finns främst i LFS. Delägarnas rätt tiU den samfällda egendomen kan i dessa
fall närmast jämföras med samäganderätt enligt lagen (1904 nr 48 s. 1) om
samäganderätt.
Enligt
promemorieförslaget bör förvaltningsformen dvs. föreningsförvaltning resp. delägarförvaltning
vara avgörande för utformningen av beskattningsreglema. Förvaltas samfällighten
av juridisk person, t. ex. samfäUighetsförening, bör den enligt förslaget också
vara skattesubjekt. Vid delägarförvaltning finns ingen självständig juridisk
person, som handhar förvaltningen. De mtäkter och kostnader som hänför sig tiU samfäUigheten
måste således fördelas på delägarfastighetema,
I
promemorian har emellertid föreslagits att undantag skall göras från nyssnämnda
princip om beskattning särskUt av juridisk person som för-vahar samfäUighet i
det faU när samfäUigheten inte utgör självständig taxeringsenhet. Därmed kommer
ett i praktiken mycket vanligt fall att omfattas av undantaget, nämligen gemensamhetsanläggning
för fastigheter varav omkring 90 % eller mer är. schablonbeskattade villor. Pro-memorieförslagct
innebär i detta ayseende att den juridiska personen
Prop.
1975:48 131
helt
befrias från skattskyldighet och alt intäkter och kostnader som hänför sig
till samfäUigheten i stället slås ut på delägarfastighetema, dvs. enligt samma
regel som avses skola gäUa för delägarförvaltnmg.
Vid
remissbehandlingen har principen om förvaltningsformens avgörande för
beskattningsmetodiken aUmänt ansetts kunna godtas. Detsani-ma gäller f. ö.
också det föreslagna undantaget för samfälUgheter som inte utgör särskild
taxeringsenhet. Emellertid har i enstaka fall röster höjts för andra lösningar,
såväl att låta principen gälla undantagslöst som att i samtliga faU beskatta
endast delägarfastighetema.
För
egen del viU jag framhåUa följande. En av grundtankarna i promemorieförslaget
är att åstadkomma en i möjligaste mån likformig skattereglering för alla slags
samfälUgheter. Det ter sig onekligen naturligt att som förordas i förslaget
låta samfälligheter, som clvilrättsligt sett är självständiga rättssubjekt,
också vara självständiga skattesubjekt förutsatt alt detta inte leder till oantagbara
följder, som t, ex. är faUet vid gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade
villor. En konsekvens av en sådan ordning blir emellertid att man måste införa
en mängd olika regler för olika fall. Man måste t. ex., som också skett i promemorian
då det gäller samfäUigheter för nyssnämnda villor och andra samfälligheter som
inte utgör särskild taxeringsenhet, på ett eller annat sätt skilja mellan
intern och extem verksamhet. Ett annat problem är dessutom kategoriklyvningen
av fastigheter med utgångspunkt i beskatt-ningsmetodiken dvs. i schablonbeskattade
fastigheter och konventionellt beskattade fasligheter i synnerhet när en samfäUighet
tiUhör fasligheter av båda kategorierna. Som följd av dessa komplikationer och
med bibehållen strävan efter likformighet i beskattningsmetodiken med hänsyn
till förvaltningsform blir regelsystemet tungrott och svår-lillämpligt. Jag kan
därför inle förorda den princip som föreslagits i promemorian och som utgår
från enhetiig beskattningsmetodik å ena . sidan för samfälligheter, som
förvallas av juridisk person och som utgör särskild taxeringsenhet, och å
andra sidan för övriga samfäUigheter.
Jag
avser i det följande att närmare gå In på frågan hur beskattningsmetodiken bör
utformas i samband med behandlingen av de olika slagen av samfälligheter. Det
är därvid naturligt att utgå från den civilrättsUga principen att delägarfastighetema
i helt övervägande antalet fall äger del i samfäUigheten. Även i det fall
föreningsförvaltning är anordnad, kan man således i aUmänhet se samfäUighetens
förmögenhet och avkastning som en del av de delägande fastigheternas
förmögenhet och avkastning och inte som föreningens. Utmärkande för samfäUigheter
är dessutom att varje delägarfastighets andel finns angiven i förrättningsbeslut
eller på annat sätt offentligt redovisad. Härigenom finns fömtsättningar för
en fördelning av såväl tUlgångar och skulder som resultat i en samfäUighet.
Jag
anser som tidigare har anförts att en och samnia metod för beskatt-
Prop. 1975:48 132
ning
av samfälligheter inte kan göras generellt tillämplig. Den skattemässiga
behandlingen av vissa gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL innefattar särskUda
problem. För dessa skulle den skattemässiga regleringen av samfällighel kutma
ske efter mönster av vad som gäller för handelsbolag. Detta skuUe innebära att
resultatet av verksamheten på gemensamhetsanläggningen fördelas meUan ägarna
av delägarfastighetema. En annan väg är att fördela gemensamhetsanläggningens
inkomster och utgifter meUan de skilda delägama i förhåUande till vars och ens
andel i samfälUgheten. Med en sådan ordning skulle envar delägare inom ramen
för gällande avskrivningsregler kunna själv bestämma storleken av avskrivningarna
på de tillgångar i gemensamhetsanläggningen som motsvarar hans andel. EnUgt
min mening bör beskattningen av gemensamhetsanläggningar utformas efter en
sådan metod. Jag viU här påpeka att metoden inte är främmande för svensk
skattelagstiftning utan tillämpas exempelvis vid beskattnmg av partrederi.
Den
skisserade metoden, som jag i princip förordar för beskattnmgen av gemensamhetsanläggningar,
kan man dock inte utan modi-fUcation använda för gemensamhetsanläggnmg för schablonbeskattade
fastigheter. Vidare är metoden av många skäl olämplig för marksamfälligheter
och regleringssamfäUigheter, I det följande redovisar jag närmare mina förslag
om beskattningsmetodik för de olika typerna av samfälligheter.
10.2
Inkomsttaxeringen av gemensamma anläggningar
Nuvarande
regler för inkomstbeskattning av gemensanuna anläggningar är knapphändiga och
förhållandevis gamla. De avser egentUgen endast marksamfäUigheter av äldre typ
men torde i allmänhet tillämpas även i fråga om nytillkomna typer av gemensamma
anläggningar. Genomgående torde härigenom juridisk person som förvaltar
gemensam anläggning anses som självständigt skattesubjekt.
10.2.1
Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar Intern och extern
verksamhet
Promemorieförslaget
innebär att man vid inkomsttaxeringen av gemensamhetsanläggningar enUgt LGA
och AL med imdantag för vägar måste skilja mellan intem verksamhet, vilket
är det normala, och extern verksamhet. Soih extern verksamhet anses enligt
förslaget verksamhet, som stadigvarande och i inte ringa omfattning drivs med
annat ändamål än att tUlgodose delägarfastighelernas egna behov. I promemorian
föreslås att om mer än 40 % av verksamheten är extern, hela den i anläggningen
bedrivna verksamheten-skaU bedömas som extern vid taxeringen.
Vid
remissbehandUngen har påpekats att uppdebingen i intern resp.
Prop.
1975:48 133
extern
verksamhet kan vålla svårigheter vid den praktiska tillämpningen-ÅtskiUiga
remissinstanser anser att endast internverksamheten behöver regleras. Man sägs
kunna komma tillrätta med den externa verksamheten enUgt de regler som redan
finns. Företagsskatteberedningen är av den uppfattningen att man bör bedöma
hela verksamheten som extem så snart mer än 10 % av verksamheten har extern
karaktär.
För
egen del viU jag framhåUa följande. Den relativt nytillkomna civilrättsliga
regleringen av gemensamhetsanläggningar syftar till ökad samfälUghetsbildnmg på
en mångfald områden i planering och byggnadsverksamhet. Gemensamhetsanläggningar
kan komma tiU stånd för alla fastighetskategorier och fastighetsanvändnihgsformer.
Härför krävs emeUertid det allmännas medverkan, bl. a. i form av
anläggningsbeslut meddelat av därtiU särskilt utsedd förrättningsman. Härigenom
finns garantier för att det syfte som Ugger bakom anläggningslagstiftningen
nämligen att tillgodose fastighetsbehov kan uppfyUas och missbmk motverkas.
Vad
jag nu sagt utesluter givetvis inle att skattereglernas utformning kan påverka
tillkomsten och användningen av gemensamhetsanläggningar, i synnerhet när
alternativa lösningar för anläggningens anordning och förvaUning står tUl
buds, I en del fall uppgår såväl produktionskostnader som omsättning i gemensamhetsanläggning
tUl mycket avsevärda belopp. Som exempel kan nämnas sex gemensamhetsanläggningar
inom stadsdelen östra Nordstaden i Göteborg, där den sammanlagda
produktionskostnaden uppgår till drygt 109 milj, kr. och produktionskostnaden
för en av anläggningarna ett parkeringshus till nära 70 milj. kr.
Mot
bakgrund av det förhåUandet att gemensamhetsanläggningar finns för att
tillgodose fastighetsbehov av vitt skilda slag måste ett regelsystem som
bygger på skillnader i beskattningen mellan intern och extern verksamhet leda
till svårigheter i den praktiska tiUämpningen. Även om det i de flesta fall
skulle gå relativt lätt att skapa kriterier för att göra en sådan åtskiUnad,
finns det dock situationer där detta är omöjligt. Jag kan med hänsyn härtill
inte godta promemorieförslaget i detta hänseende.
Som
framgår av vad jag har anfört i avsnitt 10.1 kan man vid beskattning av gemensamhetsanläggningar
lämpUgen Utgå från den ordning som innebär att inkomster och utgifter i
verksamhet fördelas meUan delägarna på sätt som sker t. ex. vid beskattnuig av
partrederi.
Med
denna metodik - som även den måste modifieras bl. a, för gemensamhetsanläggningar
för schablonbeskattade fastigheter behöver man inte upprätthålla skillnaden;
mellan intern och extern Vjerk-samhet. Jag tar således inte upp frågan om
särskilda regler för extern verksamhet eller för verksamhet, som inte ligger
inom ramen för anläggningsbeslutet. All verksamhet, som samfälUgheter driver,
skall så-
Prop. 1975: 48 134
ledes
behandlas på samma sätt. Skulle det visa sig ätt samfällighets-formen
uppenbarligen missbrukas för vinnande av obehöriga skatteförmåner, får
naturligtvis särskUda ålgärder övervägas.
Gemensamhetsanläggning
för. schablonbeskattade en- och tvåfamUjsfastigheter (villor)
Vid
fastighetstaxeringen kommer värdet av gemensamhetsanläggnmg där delägarfastighetema
till omkring 90 % eller mer utgörs av villor att ingå i taxeringsvärdena på delägarfastighetema,
oavsett huruvida anläggningen förvaltas av delägarna själva eller av samfälUghetsförening.
Anläggningens värde kommer aUtså att ingå i underlaget för inkomstberäkningen
av dessa villor.
Med
hänsyn härtill föreslås i promemorian att beskattningen vid intern verksamhet
skall ske hos delägare även när samfälUghetsförening omhänderhar
förvaltningen. Föreningen föreslås sålunda bli skattefri. Dessutom föreslås i
promemorian att delägarna skall medges avdrag för ränte-och tomträttsavgäld som
hänför sig till anläggningen, i överensstämmelse med vad som gäller för denna beskattningsmetod
i övrigt.
Vid
externverksamhet föreslås i promemorian beskattning efter en metod som liknar
den som används vid beskattning av handelsbolag.
För egen del vill jag till
en början erinra om vad jag nyss framhålUt, nämUgen att man för beskattning av gemensamhetsanläggningar
bör utgå från metoden att inkomster och utgifter i verksamheten fördelas
mellan delägama på samma sätt som vid partrederier. För partrederiers
vidkommande gäller emeUertid att beskattning sker i inkomstslaget rörelse.
Såvitt avser gemensamhetsanläggningar för villor bör resultatet av verksamheten
redovisas i inkomstslaget annan fastighet, dvs. detsamma som delägarfastighetema
redovisas i och efter samma regler som gäUer för delägarfastigheten. Bortsett
härifrån ingår, som jag har påpekat i det föregående, gemensamhetsanläggningens
värde i delägarfastighetemas taxeringsvärden. Eftersom delägarfastighetema inkomstbeskattas
efter en schablon, som beräknas på deras taxeringsvärden, kommer i normalfallet
gemensamhetsanläggningen att omfattas av den inkomsttaxering som sker av delägarfastighetema,
dock att avdrag får åtnjutas för den del av kostnader i verksamheten för ränta
och tomträttsavgäld som belöper på delägarfastighetens andel i samfäUigheten.
För normalfallet kommer den metod, som jag nu diskuterar, att oberoende av förvaltnmgs-form
leda till samma resultat som promemorieförslagets metod.
Något
annorlunda ställer det sig om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en
förening och innehar tiUgångar utöver dem som ingår i delägarfastighetemas
taxeringsvärden. Så kan vara faUet t. ex. om det finns fonder i förenmgen. Här
innehåller promemorieförslaget olika regler allteftersom intern eller extern
verksamhet föreligger. Enligt mitt förmenande bör man emellertid fördela sådana
tillgångar jämte av-
Prop. 1975:48 135
kastningen
på dem mellan delägarfastighetema efter andelstal. Det nu anförda innebär
således att föreningen som sådan inte skall beskattas för det som förvaltas.
Vidare innebär mitt ståndpunktstagande att föreningen måste redovisa och på delägarfastighetema
efter andelstal slå ut dels värdet av samtiiga tiUgångar, som inte ingår i
delägarnas taxeringsvärden, dels samtiiga skulder, eftersom
fastighetstaxeringen sker med bortseende från den enskilda fastighetens
skuldbelastning. Jag återkommer till frågan om förmögenhetsbeskattningen i ett
senare avsnitt. I den mån tillgång som ingår i gemensamhetsanläggning lämnar
kapitalavkastning, skall också denna avkastning i princip beskattas hos delägarfastighetema.
I förenklingssyfte bör emeUertid kunna godtas att smärre sådana avkastningar undantas
från beskattiung. Enligt min mening bör därför skattskyldighet för ränteintäkt
föreligga om den uppgår till lägst 100 kr. I sådant faU bör med hänsyn till
schablonreglernas utformning beskattningen av avkastningen lämpUgen ske i
inkomstslaget kapital. Vid inkomstberäkningen i inkomstslaget annan fastighet
finns nämligen inte utrymme för annat än vad som framkommer genom användning av
schablonregeln.
Vid
schablonbeskattning av fastighet medges inte avdrag för annat än ränta på
kapital, som lagts ned i fastigheten, och tomträttsavgäld. Avskrivning av
markanläggningar, byggnader eller byggnadsinventarier kan således inte ske.
Eftersom delägarfastighetema i det nu diskuterade fallet består av schablonbeskattade
viUor, är det konsekvent att inte tilllåta avskrivning av tillgångar som
slagits ut på delägarfastighetema. De fördelade värdena Uksom skuldema får
betydelse endast vid förmögenhetsbeskattningen.
Ur
resultatet bör emeUertid som tidigare framhållits delägarfastighetema få
tillgodogöra sig avdrag för samtUga räntekostnader och tomträttsavgäld. Dessa
bör således också slås ut efter andelstal och vara avdragsgUla för delägarfastighetema.
Underskott som hänflyter från annat än räntekostnader eller tomträttsavgäld
bör inte få utnyttjas vid beskattningen.
Den
metod som jag här har redovisat kommer inte att våUa några problem i
normalfallen. Över föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning måste föras
räkenskaper, ur vUka man utan större svårigheter bör kunna hämta de uppgifter
som delägarfastighetema behöver för att kunna fullgöra sin
deklarationsskyldighet. Situationen är inte olik den som råder för
bostadsrättsföreningar och garageföreningar. Det kan inte anses vara för
betungande för samfällighetsförening, om den åläggs att tillställa delägarfastighetema
och skattemyndigheterna uppgifter i de hänseenden jag nyss har berört.
Jag
anser vidare att delägarfastighetens andel av intäktema i samfäUigheten inte
bör inverka vid bedömningen av om delägarfastigheten skall beskattas enligt
schablonmetod eller ej..
Prop. 1975:48 136
Vad
jag hittiUs berört avser endast intäkter och kostnader i verksamheten samt
kapitalinkomster. Utgår lön eller arvode eller liknande ersättning till ägare
av delägarfastigheter, skall denna ersättning givetvis tas upp av mottagaren
som intäkt ay tjänst.
Gemensamhetsanläggning
för s. k. äkta bostadsföretag
Uttrycket
äkta bostadsföretag används ibland som samUngsbeteckning för bostadsaktiebolag,
bostadsförening och allmännyttigt bostadsföretag vars fastighet eUer
fastigheter inkomsttaxeras eidigt en schablonmetod som nära ansluter till
villaschablonen. Som kriterium på äkta bostadsföretag gäller att
fastighetsinnehavet till åtminstone 60 % utnyttjas för bostadsändamål åt
delägare.
Vid
fastighetstaxeringen gäller i fråga om gemensamhetsanläggning för fastigheter
tillhöriga äkta bostadsföretag att den utgör särskild taxeringsenhet, om den föreningsförvaltas,
men annars inte. I sistnämnda fall ingår således anläggningens värde i
taxeringsvärdet på de delägande fastigheterna.
I
promemorian föreslås olika regler beroende på förvaltningsform och humvida
verksamheten är intern eUer extern. Vid delägarförvaltning överensstämmer
förslaget med vad som har föreslagits för.gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade
villor. Vid föreningsförvaltad intemverksamhet föreslås en schablonbeskattning
och vid externverksamhet en beskattningsmetod för den juridiska personen som i
stort bygger på de nuvarande rörelsebeskattningsprincipema, dock alt allt som
har kommit denna tUlgodo från delägare skall tas upp som intäkt. I fråga om delägarfastighetema
innebär förslaget bl- a. att avdrag för bidrag till anläggningen skaU medges
till den del bidraget avser att täcka kostnader för ränta eller tomträttsavgäld.
och liknande avgäld. SlutUgen föreslås att vid extemverksamhet avdrag skall
medges föreningen för utdehiingen > och att sådan utdelning skall beskattas
hos delägarna av de anslutna fastigheterna som inkomst av rörelse.
Även
för denna kategori av gemensamhetsanläggningar viU jag för egen del först
framhålla att mitt ståndpunktstagande i den principiella frågan medför att man
måste söka en annan lösning än den som har valts i promemorieförslaget. Min Imje
är att ordna beskattningen efter mönster av vad jag i det föregående har
föreslagit för gemensamhetsanläggningar tiUhöriga schablonbeskattade villor.
Eftersom emellertid gemensamhetsanläggningens värde vid föreningsförvaltning i
det här diskuterade fallet inte ingår i de delägande fastigheternas värde,
måste före skrivas att vid inkomstschablonens tillämpning fastigheternas
taxeringsvärde ökas med deras andel i gemensamhetsanläggningens taxeringsvärde.
Mitt förslag innebär att även garantibelopp och s. k. procentav-, drag fördelas
på delägama,;
Liksom
fallet var i fråga om gemensamhetsanläggning för viUor synes
Prop. 1975:48 137
det
lämpligast att låta kapkalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital. Skälet
är detsamma. Av samma motiv som jag tidigare har anfört bör beskattning för
ränteintäkter ske endast när den på delägarfastigheten belöpande andelen av
ränteintäkterna uppgår till minst 100 kr.
Gemensamhetsanläggning
för konventioneUt beskattade fastigheter
1
promemorian görs, som tidigare har nämnts, skUlnad meUan delägarförvaltning
och föreningsförvaltnmg. Vid delägarförvaltning föreslås att delägarna medges
omedelbart avdrag för kostnader, som enligt gängse regler för konventioneUt
beskattade fastigheter är omedelbart avdragsgilla samt avdrag för
avskrivningar enUgt plan under 20 år för övriga kostnader. Vid intem verksamhet
skall enligt förslaget i princip inga andra beskattningskonsekvenser följa än
att det förhåUandet att fastigheten är ansluten till gemensamhetsanläggning
kommer att beaktas vid beräkning av hyresvärdet eller bestämmande av hyra eller
annan ersättning samt vid faststäUande av taxeringsvärdet. Vid extemverksamhet
föreslås att resultatet av verksamheten beräknas på samma sätt som i
promemorian föreslagits beträffande anläggning ansluten till villor.
Vid
föreningsförvaltning föreslås i promemorian att det skattemässiga
resultatet av internverksamhet beräknas enUgt schablon utformad på
samma sätt som föreslagits vid intemverksamhet på anläggning inrättad
för bostadsföretagsfastigheter. Även vid extemverksamhet bör enUgt pro
memorian samma principer tiUämpas som vid exlernverksamhet på för
eningsförvaltad arUäggning anordnad för bostadsföretagsfastigheler. I
fråga om delägarfastighetema innebär promemorieförslaget avdragsrätt
på samma sätt som vid delägarförvalming. '
För
egen del vill jag framhålla följande. Med utgångspunkt i -vad jag tidigare har
föreslagit, nämligen att en ordning liknande den för beskattning av
partrederier bör knnna utnyttjas som mönster, bör beskattningsreglerna för gemensamhetsanläggning
ansluten till konventionellt beskattade fastigheter oberoende av i vilket
inkomstslag de redovisaskunna utformas utan hänsyn tiU frågan humvida
verksamheten är intem eller extern. Vid förenirigsförvaltning kommer sålunda
inte föreningen att beskattas. Inkomster och utgifter i verksamheten skall då
delas upp med hänsyn till andelstalet och redovisas särskilt för varje delägarfastig--het.
Detta betyder att delägaren vid beräkning av inkomst av delägarfastigheten skaU
på intäktssidan ta upp värdet av delägarfastighetens nytta av anläggningen
genom den egna användningen liksoni andel i ersättning för eventuell uthyrning m.
m. Kostnadssidan får belastas med sedvanliga poster. Vidare tillkommer fastighetens
andel i anläggningens taxeringsvärde och procentavdrag. Om delägarfastighetens
andel aV intäkterna i verksamheten inte med 100 kr. överstiger andelen av de
omedelbart avdragsgiUa kostnadema, anser jag dock att man i förenklingssyf te
bör kunna bortse från andelen av Intäkter och kostnader. Vill däremot
Prop. 1975:48 138
delägarfastigheten
tUlgodoföra sig avdrag för underskott i verksamheten är det givetvis nödvändigt
att andelen av såväl intäkter som kosmader redovisas.
FöreUgger
föreningsförvaltning, uppkommer frågan hur tillskott och andra avgifter tiU
föreningen skall behandlas i skattehänseende. Eftersom föreningen inte skall
beskattas, är det naturligt att bortse från dessa kostnader. I stället
betraktas tiUgångarna som tillgångar i de delägande fastigheterna, och utgör
där avskrivningsunderlag i samma hänseende som om föreningsförvaltning inte
hade varit anordnad. Uppbär föreningen kapitalinkomster, bör dessa beskattas i
den förvärvskälla i vilken delägarfastigheten ingår. Även här bör man kunna
bortse från ränteintäkter som för delägarfastighet understiger 100 kr.
Gemensamhetsanläggning
i de s. k. biandfallen.
Förutsättningen
för diskussionen i det föregående om skatteregler för gemensamhetsanläggningar
har varit att delägarfastighetema sinsemellan beskattas efter samma metod, dvs.
antingen schablonmetoden eller den konventionella metoden. Det är emellertid
inte uteslutet att tiU en och samma gemensamhetsanläggning är anslutna såväl schablonbeskattade
viUor och/eUer bostadsföretag som konventionellt beskattade fastigheter. Sådana
fall kallar jag här för »blandfall».
I
promemorian görs en uppdelning av blandfallen med utgångspunkt i humvida gemensamhetsanläggningen
utgör särskild taxeringsenhet eUer inte. Detta får till följd att gemensamhetsanläggning
där åtminstone omkring 90 % av de anslutna fastigheterna är schablonbeskattade
vUlor föreslås skola beskattas enligt vad som föreslagits för gemensamhetsanläggning
för sådana viUor. I övrigt utgår promemorieförslaget från för-valtoingsformen.
De regler som sålunda har föreslagits för föreningsförvaltning avses skola
gälla även vid blandfallen, om anläggningen är föreningsförvaltad. På
motsvarande sätt föreslås delägarförvaltningsreglerna gälla när delägarförvaltning
föreUgger.
Med
det förslag jag har förordat i det föregående behövs inga särskUda föreskrifter
för blandfallen. Varje delägarfastighet beskattas enligt den metod som gäller
för taxering av densamma. Om minst omkring 90 % av de delägande fastigheterna
är villor och återstoden konventioneUt beskattade fastigheter, skall
sistnämnda fastigheters andel i anläggningskostnaderna utgöra
avskrivningsunderlag för dem. De schablonbeskattade viUorna beskattas enligt
vad jag har föreslagit i det föregående. Är återstoden schablonbeskattade
flerfamiljshus, ingår anläggningens taxeringsvärde också i dessa fastigheters
taxeringsvärde, och några särskilda problem uppkommer inte. Eftersom
anläggningen i nämnda faU inte är taxeringsenhet, har motsvarande höjning skett
även av de konventionellt beskattade fastighetemas taxeringsvärden.
Prop. 1975:48 139
övriga
frågor
EnUgt
promemorian bör avyttring av delägarfastighet med därtiU hörande andel i gemensamhetsanläggning
föranleda reaUsationsvinst enligt aUmänna regler. Vidare föreslås att
beskattningen vid försäljning av samfälld mark skall träffa delägarna. Detta
motiveras av att marken är sakrättsligt knuten till delägarfastighetema. Även i
detta fall följer alltså beskattningen av allmänna regler.
Vid utträde ur bestående samfäUighet
skall delägare tillerkännas ersättning för sin andel i det överskott han har
förlorat genom utträdet. Föreligger underskott, förpliktas han utge ersättning.
I promemorian görs skUlnad mellan det fallet att gemensamhetsanläggningen har tUlkommit
under den tid som den utträdande delägaren innehaft delägarfastigheten och det
fall att anläggningen har tillkommit före hans förvärv av denna fastighet. För
det förstnämnda fallet föreslås i promemorian att ersättning, som den
utträdande mottar, skall beskattas som intäkt, om delägarfastigheten taxeras
enligt den konventionella metoden. Under samma förutsättning föreslås
ersättning, som den utträdande utgett, bU avdragsgiU. Taxeras ansluten
fastighet enligt schablonmetoden, skaU utträde däremot inte ge upphov tiU
skattekonsekvenser.
För
det andra faUet, dvs. när fastigheten förvärvats med därtiU hörande rätt till
andel i anläggningen, skall enligt förslaget de alhnänna reglerna för
realisationsvinstbeskattning tillämpas.
Ersäiming,
som har utgetts tiU den utträdande, föreslås vara avdragsgUl för utgivaren, om
denne tillämpar konventionell metod.
Vid inträde i bestående samfäUighet
föreslås att den ersättning som den inträdande har förpliktelse att erlägga skaU
få dras av tiU 75 % under 20 år, om den inträdande fastigheten beskattas enUgt konventioneU
metod. I sådant fall skall de övriga delägama beskattas för den mottagna
ersättningen i den mån deras fastigheter beskattas enligt den konventioneUa
metoden.
Det förslag som jag
redovisat i det föregående och förordar för egen del medför att några särskUda
regler för avyttring, utträde eller inträde inte behövs. Jag vill påpeka att om
i samfäUigheten uppkommer realisationsvinst något som emellertid torde vara
ytterst sällsynt denna vinst också skall fördelas på delägarna och beskattas
hos dem som realisationsvinst.
10.2.2
Övriga gemensamma anläggningar
De
gemensamma anläggningar av betydelse som mte har berörts i föregående avsnitt
omfattar främst vägar och gemensamma anläggnmgar enligt VL. Dämtöver torde
förekomma i stort sett endast samfäUigheter för gemensamma stängseL I praxis
har skattskyldigheten för anläggningar av de typer som här avses lagts på
juridisk person som enligt gällande civilrättslig lagstiftning förvaltar
anläggningen. Resultatet beräknas där-
Prop. 1975: 48 140
vid
utan avdrag för utdelning till delägare, och skattesatsen är 15 % vid den
statliga taxeringen. Delägare tar därvid inle upp utdelningen till beskattning.
Förvaltas anläggningen inte av skattskyldig juridisk person, är delägarna skattskyldiga
för resultatet av verksamheten på anläggningen.
Enligt
promemorian avses de principer söm har föreslagits för extern verksamhet i gemensamhetsanläggning
enligt LGA och AL i stort sett gälla för de övriga gemensamma anläggningar som
avses här. Eftersom dessa med undantag av regleringssamfälligheterna normalt
inte är särskilda taxeringseiUieter, kommer enligt förslaget delägarna nästan
alltid att beskattas för resultatet av verksamheten på samfäUigheten.
EnUgt
min mening bör bettäffande de gemensamma anläggningar varom här är fråga med
undantag dock för regleringssamfälUgheter - gäUa vad jag har föreslagit i det
föregående angående gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar. I
de uppenbarligen mycket få fall där förvaltning ombesörjs av juridisk person,
skall således någon beskattning av denna inte ske.
Såvitt
avser regleringssamfälligheterna är emellertid läget annorlunda. Det rör sig
här om en särskilt avgränsad typ av gemensamma anläggningar med ofta ett mycket
stort antal delägande fastigheter. F. n. finns skatteregler som tar sikte på
just denna typ av samfälligheter. EnUgt 45 § andra stycket KL skaU således det s.
k. procentavdraget för regleringsdamm, som tillhör regleringssamfäUighet,
fördelas på strömfallsägarna fastän garantibeloppet för regleringsdammen skall
tas upp som skatte-pUktig inkomst för samfälUgheten. Praktiska skäl talar för
att samfällighetsföreningen beskattas enligt nuvarande metod för inkomster
från regleringsverksamheten. Likaledes bör som hittills procentavdraget fördelas
på strömfaUsägarna. Lämnar sådan förening utdelning tiU delägare bör denna
utdelning beskattas i den förvärvskiäUa delägarfastigheten utgör eller, om
denna fastighet schablonbeskattas, i inkomstslaget kapital hos delägaren. Sådan
utdelning bör vara avdragsgill för föreningen.
10.3
MarksamfäUigheter
MarksamfäUigheter
av olUca slag har sedan mycket länge förekommit i landet. De samfälUgheter som
omnämns i KL är av denna typ och omfattar s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar
och andra likartade samfälUgheter. Enligt den civilrättsliga lagstiftningen
förvaltas alltid besparingsskogar och häradsallmänningar av juridisk person.
Uttrycket andra Ukartade samfäUigheter har i praxis kommit att avse- andra samfäUigheter
huvudsakUgen marksamfäUigheter som förvalta» av juridisk person enUgt dé för
samfäUigheten gällande civilrättsUga regler-' na. För inkomsten på sådana samfälligheter
liksom på häradsallmänningarna och besparingsskogarna är den förvaltande jtiridiska
personen
Prop. 1975: 48 141
skattskyldig.
Andra äldre typer av marksamfäUigheter som vanUgen förvaltas av juridisk
person är främst socken- och bysamfälligheter. Genom på senare tid tillkommen faslighetsbildningslagstiflning
har ytterligare typer av marksamfälligheter bildats, främst de s. k. gemensamhetsskogarna,
vilka ofla har ställts under särskild förvaltning. Förvaltas marksamfäUighet
inte av juridisk person, beskattas delägarna för verksamheten på samfäUigheten.
Vidare gäller principen om enkelbeskattning för marksamfäUighet, även om den
förvaltas av juridisk person. Metoden för enkelbeskattningen är då utformad så
att avdrag från resultatet av verksamheten på samfäUigheten inte medges för
utdelning till delägare, som i sin tur inte behöver ta upp utdelningen till
beskattning. Vid den statliga inkomsttaxeringen är skattesatsen 15 % för
juridisk person som förvaltar marksamfälUghet.
I
promemorian har föreslagits att i stort sett samma metod skaU gälla för
beskattning av marksamfäUighet som för beskattningen av extern verksamhet i
gemensamma anläggningar enUgt LGA och AL. Delägare skall medges avdrag för den
del av bidrag till samfäUigheten som motsvaras av kostnader, som skulle varit
antingen omedelbart avdragsgUla eller berättigat tiU värdeminskningsavdrag, om
de lagts ned på den egna fastigheten. Förvaltas samfäUigheten av juridisk
person, som avses skola bli skattskyldig enUgt promemorian dvs. där samfäUigheten
utgörs av särskild taxermgsenhet skall verksamheten enligt promemorian
beskattas hos den juridiska personen i den förvärvskäUa som verksamheten har
hänförts till och enligt de skatteregler som gäller för denna förvärvskäUa. Den
juridiska personen skall dock medges avdrag för utdelning, varvid utdelningen
föreslås bU beskattad hos delägarna i förvärvskäUan rörelse. Skattesatsen för
den juridiska personen föreslås bli 32 % enUgt vad som f. n. gäUer för
ekonomiska föreningar o. d. I de fall där den juridiska personen inte avses
skola bli skattskyldig för resultatet av verksamheten på samfäUigheten,
föreslås bidrag från delägare skola tas upp bland samfällighetens intäkter.
Resultatet skaU därefter fördelas efter delaktigheten och beskattas hos delägama
i den förvärvskälla som verksamheten har hänförts tUl.
Flertalet
remissinstanser har i prmcip godtagit förslaget om beskattning av marksamfäUigheter.
Man har vidare anfört att de föreslagna reglerna innebär en genomgripande
förändring som får anses bättre tillgodose skatteförmågeprincipen än nu gäUande
ordning. Allmänningamas och aUmänningsskogarnas organisationer motsätter sig emeUertid
förslaget. Man vUl ha ett oförändrat beskattningsläge, dvs. oförändrad
skattesats vid den statliga inkomsttaxeringen och oförändrad utformning av enkel-beskattningsmetoden
f9r dessa samfälligheter. Som, argument har därvid framförts bl. a. att den
höjda skattesatsen skulle motverka allmänningarnas och allmänningsskogarnas
möjlighet att med beaktande av de särskUda reglementen och den civUrättsliga
lagstiftning som gäller för dessa
Prop. 1975: 48 142
samfälligheter
fortsätta att driva verksamheten så att man på lämpligaste sätt tUlgodoser t.
ex. sysselsättnings- och skogspoliiiska synpunkter. Från allmänningsskogama har
vidare framhåUits de stora administrativa svårigheter som skuUe uppkomma om
bidrag till vägbyggen, till jordbmks-näringen i bygden, m. m., som allmänningsskogama
eller deras fonder delar ut, skuUe fördelas mellan delägarna och tas upp till
beskattning som utdelning hos dem.
Vid remissbehandlingen har
vidare särskilt intresse knutits till de föreslagna beskattningsreglernas
inverkan på de s. k. gemensamhetsskogarna. Gemensamhetsskogarna bildas enligt
fastighetsbildningslagstiftningen. Är skogsmark uppdelad på sådant sätt att ett
tillfredsstäUande utnyttjande av skogen hmdras väsentligt, får enUgt 6 kap. 2 §
FBL gemensamhetsskog bildas av skogsmarken, om behovet av förbättrad
fastighetsindelning inte kan tiUgodoses på annat sätt. Gemensamhetsskogama är
oftast ställda under särskild förvaltning. Deras antal är omkring 70 och de omfattar
omkring 130 000 ha. Fastighets andel i gemensamhetsskog bestäms efter graderingsvärdet
av den mark som fastigheten avstår. Medelstorleken på en gemensamhetsskog
uppskattas till i Norrbottens län 4 300, i Kopparbergs län 900 och i södra
Sverige 200 ha. Flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen,
domänverket och skogshögskolan tillstyrker förslaget om ändrad skattesats och
ändrade beskattningsregler för gemensamhetsskogarna. Diskussionen i
remissyttrandena i fråga om gemensamhetsskogarna rör främst
promemorieförslagets inverkan på benägenheten att bilda sådana samfälUgheter.
Statens lantmäteriverk och skogsstyrelsen godtar förslaget, även om dé anser
att möjUgheterna att bilda gemensamhetsskog under vissa förhåUanden försämras,
om föreslaget genomförs. Lantbmksstyrelsen instämmer i den i promemorian
framförda uppfattningen att det knappast finns skäl att behålla den skillnad i skattehänseeiide,
som hu föreligger meUaa å ena sidan gemensamhetsskog och å andra sidan enskilt
skogsbruk och skogsbruk i fri-viUig samverkan t. ex. skogsbmksområden öch saihverkansområden;
Man bör, anser styrelsen, helt aUmäht eftersträva skatteregler, som är näringspolitiskt
neutrala. Det kan inte bortses från att IiittiUsvarande beskattningsregler i
vissa inkomstlagen haft en gynnsam inverkan på benägenheten att ingå som
delägare i gemensamhetsskog. Man har enUgt styrelsen i högre inkomstlagen
kunnat finna fördelar i att beskatta skogsinkomst hos gemensamhetsskogen som
juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20 000 kr. per
år och mindre torde gemensamhetsskog däremot inte ha mneburit några skattemässiga
fördelar, snarare tvärtom. Det finns, säger styrelseii vidare, anledning aitt
räkna med att mer än hälften av delägarna i befintUga gemensamhetsskogar är att
hänföra till denna gmpp. Lantbmksstyrelsen är därför inte främmande för att
den föreslagna beskattningsfdrmen i många falt snarare underlättar än motverkar
bildandet av gemensamhetsskogar. Lantbm-
Prop. 1975: 48 143
kärnas
skattedelegation, som är negativ tiU förslaget, anser att den föreslagna
skatteskärpningen för inkomsttagare med högre inkomster kan antas försvåra
bildandet av samfälUgheter.
Vid remissbehandlingen har
dessutom från åtskilliga håll framförts önskemål om att de nya
beskattningsreglerna för marksamfäUigheter kombmeras med regler om
resultatutjämning genom möjlighet att i första hand använda skogskonto eller
att på annat sätt fondera obeskattade medel för framtida utgifter. Man anför
bl. a. att plantering och andra skogsvårdande åtgärder ofta uppkommer under
andra år än då intäkterna från skogsuttag skall beskattas.
Min uppfattning är
följande. Verksainheten på marksamfäUigheterna är inte ensartad. I den mån
verksamheten har större omfattning kan förutsättas att samfäUigheten oftast
förvaltas av juridisk person. Med hänsyn till arten och inriktningen av de samfälligheter
som här avses bör beskattning i så fall ske hos den juridiska personen. För att
den juridiska personen skall anses som särskilt skattesubjekt bör dock vidare
krävas att marksamfälligheten utgör särskild taxeringsenhet. Jag vill här
erinra om att marksamfälUghet som beräknas ha ett värde understigande 20 000
kr. inte utgör särskild taxeringsenhet.
Det saknas anledning att
frångå den etUeelbeskattningsprincip som f. n. tillämpas i fråga om här aktuella
kategorier av samfälUgheter. I fråga om metoden för enkelbeskattningen av marksamfälUgheteraa
ansluter jag mig tUl förslaget i promemorian. Detta innebär ett avsteg från nu
gällande system, där mottagare av utdelning från samfäUighet går fri från
beskattning av utdelningen. Genom den sålunda föreslagna ändringen kommer skatteförmågeprincipen
att kunna beaktas på ett bättre sätt. Det är inte meningen att en delägare t.ex.
i en samfälld grustäkt skall kunna uppbära stora belopp skattefritt som
utdelning från samfäUigheten. Även fördelningspolitiska aspekter blir tUlgodosedda
genom förslaget.
Med hänsyn tUl de
invändningar rörande svårigheter av praktisk natur som man har framfört från aUmänningarnas
och allmänningsskogarnas sida svårigheter att fördela vissa utbetalda bidrag
för vägar m. m. på delägarna och att sända kontrolluppgifter vill jag
tillägga följande. Den nu diskuterade och förordade avdragsrätten avser endast
utdelningar. Därmed avses, liksom då det gäller aktiebolag och ekonomiska
föreningar, endast sådana belopp som efter särskilt beslut utbetalas tUl delägama
efter det andelstal som gäller. Det kan därför enhgt min mening inte föreligga
någon svårighet att förteckna de utdelningar.som har tUlfallit de olika delägarna
och som skaU beskattas hos dem. I vissa fall lämnar vidare samfälUgheter bidrag
tiU enskilda jordbrukare, vilka bidrag avser att helt eller delyis täcka specieUt
angivna kostnader. Jag syftar härvid på sådana bidrag som allmänningsskogar.
och liknande samfälligheter enligt sina stadgar utger tUl enskilda jordbrukare
för
Prop. 1975: 48 144
vägar
m. m. För sådana bidrag bör allmänna skatteregler gälla. Utgår bidrag enligt
särskild föreskrift för att täcka enskild jordbrukares kostnad av angivet slag
torde detta bidrag anses avdragsgillt för samfäUigheten men skatteplUctigt för
mottagaren eftersom bidraget utgår för hans näring. Mottagaren är i sådant faU
givetvis berättigad tUl avdrag för värdeminskning av anläggningen enligt sedvanliga
regler. Nämnda bidrag och liknande utbetahiingar är med andra ord inte att
hänföra till utdelningar.
Delägarfastighetemas
beskattning bör följa det system som jag har föreslagit i fråga om anläggningssamfälligheterna.
Detta innebär, till skillnad från förslaget i promemorian, att i den
nettointäkt som skall beräknas och fördelas på delägama, då dessa är
skattskyldiga, mte skall ingå bidrag från delägarna tiU samfälUgheten. De är
givetvis då inte heller berättigade tiU avdrag för bidraget i vidare mån än om
de lagt ned kostnaden på egen fastighet. Förvaltas samfälUgheten av juridisk
person som enligt förslaget avses bU skattskyldig för inkomst, beskattas
resultatet enligt gängse regler för den verksamhet som bedrivs på samfäUigheten.
Driftbidrag är då avdragsgilla hos delägarna och tas upp till beskattning hos
den juridiska personen. TiUskott däremot beskattas inte hos den juridiska
personen och avdrag medges inte hos delägaren. Den juridiska personen bör få
komma i åtnjutande av värdeminskningsavdrag. Vidare bör av skäl som tidigare
har angetts utdelningen hos ägaren till en delägarfastighet beskattas i den förvärvskäUa
som delägarfastigheten utgör, om fastigheten inte är schablonbeskattad. Är delägarfastighet
schablon-beskattad, skall utdelningen beskattas i inkomstslaget kapital.
I
remissyttrandena har föreslagits rätt för marksamfälligheter, som förvaltas av
juridisk person, att använda skogskonto. Grunden för denna lagstiftning är
emellertid att minska skatteprogressionen för fysisk person. Jag kan därför
inte godta en sådan lösning. Man kan i stället tänka sig två altemativ. Det ena
är att låta marksamfälligheter få rätt att göra avsättning till
investeringsfond för konjunkurutjämning. Det andra altemativet är att medge delägare
rätt till insättning på skogskonto av utdelning från samfäUigheten. Jag anser
övervägande skäl tala för det sistnämnda alternativet. Mitt ståndpunktstagande
innebär således att delägare, som uppbär utdelning från marksamfälUghet, får
göra skogskontoinsättning för sådan utdelning som härrör från intäkt av skogsbmk.
Rätt tiU insättiiing bör vara densamma som om delägaren själv uppburit
skogsintäkten. En sådan ordning kräver emellertid ut-rednmg från samfäUigheten
och vidare kontroUmöjligheter. Från kontrollsynpunkt anser jag det naturligt
att insättning på skogskonto inte skall få göras när medel som varit fonderade
under längre tid delas ut. För att insättning skall få ske bör enligt min
mening utdelningen härröra från skogsintäkt under samma beskattningsår som
utdelningen sket eller året dessförinnan.
Prop. 1975:48 145
10.4
Rättighetssamfälligheter
TiU
gruppen rättighetssamfälUgheter hänförs främst gemensamma rättigheter av olika
slag såsom gemensam jakt och gemensamt fiske. Till denna gmpp har också förts fastighetssammanslutrungar
av typen jaktvårdsområden och fiskevårdsområden.
EnUgt
promemorian avses skattskyldigheten genomgående skola vila på delägama i samfäUigheten
eftersom den inte kommer att utgöra särskild taxeringsenhet. Bidrag från delägama
föreslås ingå som en intäktspost vid beräkningen av det resultat av
verksamheten, som skaU fördelas på delägarna. Dessa får enligt promemorian
avdrag för den del av bidraget som hade varit avdragsgill vid beräkning av
inkomst av delägarfastigheten.
Vid remissbehandUngen
har bl. a. naturvårdsverket instämt i de överväganden som gjorts i
promemorian. Verket lUcsom Svenska jägarför-bundet anser emeUertid att frågorna
om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av
jaktmarksutredningens (Jo 1968: 31) överväganden föreUgger. Förbundet anser att
jaktvårdsområde inte är att jämstäUa med samfäUighet. Vidare motsätter sig
förbundet att vissa uttaxerade avgifter tas upp som intäkt för jaktvårdsområdet.
För
min del anser jag övervägande skäl tala för att i detta sammanhang se över
reglerna om beskattningen av samfäUigheterna och de fastighetssammanslutningar
som avser jakt- och fiskevårdsområden. Dessa bör på grund av sm nuvarande
karaktär lämpUgen jämstäUas med samfälligheter i beskattningsfrågor. I sammanhanget
viU jag erinra om att jaktmarksutredningen numera avlämnat sitt förslag i
betänkandet (SOU 1974: 8081) Jaktmarker. Om områdenas karaktär på gmnd av ny civih-ättslig
lagstiftning skuUe undergå en väsentiig förändring, får man överväga innehåUet
i skattereglerna. För rättighetssamfälligheteraa bör samma beskattningsmetod
tillämpas som för gemensamhetsanläggningarna. För de rättighetssamfälUgheter viUias
inkomst alltså skall beskattas hos delägama innebär detta till skillnad från
promemorieförslaget att bidragen från delägarna inte skaU tas upp som
intäktspost vid beräkningen av residtatet på samfälUgheten och att delägama
inte medges avdrag för bidrag på annat sätt än om kostnaden nedlagts på den
egna fastigheten. Beskattningen av jaktvårdsområdesförening och andra
intresseföreningar som omhänderhar samfäUighetsförvaltning och som enligt
praxis beskattas som ideeUa föreningar kan lämpligen övervägais inom föreningsskatteutredningen
(Fi 1971: 06).
10.5
Skattesatsen vid statlig inkomstskatt
Jag
har i det föregåeqde uttalat mig för att regleringssamfäUigheter och vidare
sådana marksamfälUgheter, som förvaltas av juridisk person, även
fortsättningsvis skaU anses som särskilda skattesubjekt. Enligt
10 Riksdagen 1975.1 saml Nr 48
Prop. 1975: 48 146
gäUande
bestämmelser är skattesatsen vid den statliga inkomstskatten för dessa
skattesubjekt 15 % av beskattningsbar inkomst.
Såvitt
avser marksamfäUigheterna torde det vara helt klart att den dominerande
verksamheten på dessa utgörs av skogsbmk, som drivs med de fördelar som
storskogsbruket ger. Men även ett tiUgodogörande av takter av olika slag torde
förekomma, t. ex. exploatering av grustäkter. HäradsaUmänningar och allmänningsskogar
liksom andra slag av samfäUigheter som avser mark innefattar ofta betydande
fastighets- och andra tiUgångar. Den verksamhet som bedrivs där är främst
inriktad på att ge ett så gott ekonomiskt resuUat som möjligt. Det ideella
syftet är således mindre framträdande. Det finns visserligen i lagstiftningen
och reglementena för alhnänningarna och allmänningsskogama föreskrifter som i
viss mån inskränker förfoganderätten över marken, t. ex. förbud mot försäljning
av mark. Inte heller modemare marklagstiftning är emellertid främmande för
inskränkningar i rätten att använda mark. Mot bakgrunden härav föreligger
enligt min mening inte bärande skäl för att marksamfälUgheterna skaU ha en
lägre skattesats än som i allmänhet gäller för ekonomiska föreningar, dvs. 32 %.
Vidare anser jag inte heller att i fråga om regleringssamfälligheterna
anledning föreUgger att tUl-lämpa en lägre skattesats än 32 %.
10.6
FörmögenhetsbesKättning av samf älligheter
Sådan
samfäUighet som förvaUas av juridisk person är f. n. skatt-skyldig för
förmögenhet Enligt 6 § 1 mom. första stycket SF föreUgger . nämligen
skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen för gemensamt avsatta s.k.
besparingsskogar,,häradsaUmänningar samt andra likartade samfälligheter som
förvaltas självständigt. Skattesatsen uppgår enligt 11 § 2 mom. SF till 1,5 */oq ay den. del av den.tieskatjtningsbara.förmögen,-;,-
heten som överstiger 15 00(3 kr.
Förslaget
i promeiriorian innebär i fråga om. förmöge;etsbeskatt-
ningen att delägarna,, skaU ya skattesifbjekt, qavsett hur samfäUig- -
heten förvaltas. Ett undantag från denna princip föresiås.dock i fråga
om samfälUgheter, som förvaltas enjigt häradUmänningslagei Och:
allmänningsskogslagen. För\sådana,saii(fälligheter,;böj- enligt prome-,
morian kimna godtas att de Uksom f,n« får utgö|ra självständiga skalte-
subjekt vid förmögenhetstaxeringgn, ,, , , , ,, ,, ,, .
Det
övervägande antalet remissinstanser tillstyrkei; ejilr lämnar utan .. erinran
promemorieförslaget i denna del. Några remissinstanser uttalar sig dock för att
samfälUghetsförening, som är skattskyldig vid mkomst-beskattningen, bör vara
skattskyldig även vid förmögehhétsbéskaJtniiigen. Ä andra sidan anser eairA ab '' en undantagsregel beträ|fapde;; bäradsalhhäaniogar
och allmännhigs-skogar och att delägarövipttkslLiiaådana-samfäUigheter börvåfå
skatte-'
Prop. 1975:48 147
subjekt.
En annan remissinstans uttalar sig för att gemensamhetsskogar i fråga om
förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som har föreslagits för häradsallmänningarna
och allmänningsskogama.
För
egen del vill jag framhålla följande. AnläggningssamfäUigheternas mest
betydande och värdefulla tillgångar torde i allmänhet utgöras av deras
anläggningar. För övriga samfäUigheter torde i flertalet fall motsvarande
gälla i fråga om den samfällda marken. Allmänt gäller att samfäUigheten sakrättsligt
är knuten tiU varje delägarfastighet och att samfäUigheten i flertalet fall
saknar självständigt värde. Den kan aUtså i regel inte avyttras om inte samtidigt
delägarfastigheten avyttras. I ; fråga om främst allmänningar och allnlähningsskogar
men även vissa andra samfäUigheter av liknande karaktär föreligger dock inte
samma starka anknytning tUl delägarfastighetema.
Vid
förmögenhetsbeskattningen gäller enligt allmän regel att fysisk
person är skattskyldig för all vid beskattningsårets utgång ägd förmögen
het. Jag vill i sammanhanget erinra om att aktiebolag eller sådana för
eningar, vilkas medlemmar på grund av medlemskapet äger del i för
eningens förmögenhet, exempelvis ekonomiska föreningar, inte är skatt
skyldiga för förmögenhet. Värdet av aktier eUer föreningsandelär in
räknas i stället i aktieägarnas eUefföreningsihedlemmarnas förmögen-
heter och beskattas alltså hos dessa. Skattskyldighet för förmögenhet
åligger däremot sådana föreiiihgar och sanlfund, vUkas medlemmar inte
på grund av medlemskapet äger del i föreningens eUer samfundets för
mögenhet, och vidare stiftelser. Skattskyldigheten för dessa juridiska per- '
söner är emellertid i viss mån begränsad. Skattskyldigheten föreliggeri
sålunda endast om och i den mån; ifrågavarande juridiska pertoher är
skyldiga att erlägga skatt för inkomst. Av det tidigare aiiförda framgår
vidare att besparingsskogar, häradsallmänningar och andra olikartade j': i
samfälUgheter är självständiga skattesubjekt omtte förvaltas :gemensarat;,i.; ?»;
:,:;>.::i
för delägarnas gemensanuna räkning. ; : v-
- ';;h{'.
När
det gäller samfälUgheter anser jag i princip samfälHghétens istarka ! :.;
anknytning
tiU delägarfastighetema tala för att ägarna av delägarfastig ' -
heterna skaU beskattas även föf värdet av. andelen av samfäUigheten. /
Den omständigheten att juridisk person som förvaltar samfäUighet i vis».
sa faU bUr skattesubjekt vid inkomsttaxeringen utgör ingen anledning tUI .>
avsteg från denna princip.: Jag. viU här bara peka, på'att sanima'är för-' »
-, ; ..
hållandet
i fråga om aktiebolag öch ekonomiska föreningar,;som utgöt : ::,..;,
skattesubjekt
vid inkomsttaxeringen. En motsvarande ordning gäUer nu- , . !
mera
också f. ö. för aktiefonder (SFS 1974: 998). I sammanhanget vUl
jag också erinra om att jag i det föregående har förordat att utdelning
från juridisk person som skall vara självständigt skattesubjekt skall vara
avdragsgill vid beräkning av resultatet i samfällighelsn bch'i prin6ip be-; -
. Mi "..I '
skattas hos delägaren. rÄventona-ordning--öVejiensstäiömer med va.:' -i : :: f:
)
som gäller för aktiefonderäai.Enligt miit mettbgiUtgör äeoiörslaget oro - ., i:?.;
den
skattemässiga behaodlingCjn-aviutdelningen-frånisamlälUghetcn mö- -i
-;!i!' , ,;
Prop. 1975: 48 148
tiv
för att förmögenheten skall beskattas hos delägama. Den som äger rätt att
uppbära avkastningen av viss förmögenhet och som inkomstbeskattas härför bör
nämligen i regel också vara skattskyldig för värdet av den förmögenhet som
lämnat avkastningen.
I
promemorian har föreslagits vissa undantag från prmcipen att delägarna skaU
vara skattskyldiga för samfäUighetens förmögenhet. Undantagen avser samfälUgheter
som förvaltas enUgt häradsallmänningslagen eUer allmänningsskogslagen. Även om
skäl kan anföras för att även i fråga om dessa samfäUigheter delägarna skall
vara skattskyldiga vid förmögenhetsbeskattning anser jag mig i denna fråga
kunna godta det föreslagna undantaget från den allmänna principen. För häradsallmänningar
och allmänningsskogar bör alltså gälla att samfälligheterna beskattas för
förmögenhet. En sådan ordning anser jag vidare lämplig i fråga om sockenallmänningar,
sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld och liknande samfälld
mark liksom i fråga om regleringssamfäUigheter.
Utgör
gemensam anläggning inte särskild taxermgsenhet konuner värdet av anläggningen att
ingå i de delägande fastigheternas taxeringsvärde. Delägarna kommer härigenom
i den mån de är skattskyldiga till StatUg förmögenhetsskatt att beskattas för
värdet av samfäUigheten som sådan. TiU detta kommer då att värdet av behåUna tiUgångar
i samfälUgheter utöver själva anläggningen skaU fördelas mellan delägarna.
Förvaltas däremot gemensamhetsanläggningen av sådan juridisk person som enligt
vad som har föreslagits i det föregående skall vara skattskyldig vid
inkomsttaxeringen bör delägarnas värde av andel beräknas med utgångspunkt dels
i det fall särskilt taxeringsvärde finns på anläggningen i taxeringsvärdet
på anläggningen och dels 1 värdet av övriga tillgångar som tillhör samfäUigheten
samt med beaktande av skulder hänförUga till anläggningen. Jag vill här
särskilt påpeka att i det fall sådan juridisk person själv äger mark, något som
tmdantagsvis kan förekomma, eller annan egendom, bland tiUgångarna skall tas
upp taxeringsvärdet av denna mark lUuom värdet av sådan egendom.
Jag
har i det föregående av förenklingsskäl föreslagit undantag från
inkomstbeskattning av vissa smärre belopp. Samma motiv talar för att smärre
värden imdantas från förmögenhetsbeskattning. Jag anser sålunda att i de fall
värdet av delägarfastighets andel i samfäUigheten understiger 2 000 kr.
delägaren inte behöver ta upp något värde av andelen till beskattning.
10.7
övriga frågor
10.7.1
Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
Med
anslutningsavgifter resp. anläggningsbidrag avses i detta sam» manhang främst
avgifter för anslutning av fastighet till eldistributionsnät eller tUl VA-
eller fjärrvärmeanläggnmg samt bidrag för uppförande
Prop.
1975: 48 149
av
sådan anläggning, under förutsätining att anslutningsrätten är knuten till
fastigheten och således inte bara är en överenskommelse av personlig art för
fastighetsägaren eller den som nyttjar fastigheten. Enligt nuvarande praxis
medges inte avdrag för anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag.
I
promemorian föreslås att ägare av fastighet, som beskattas enligt konventionell
metod skall få avdrag enUgt avskrivningsplan för anslutningsavgift och
anläggningsbidrag med ett sammanlagt belopp av högst 75 % av avgiften under 20
år. Detta förslag har föranlett invändningar från några remissinstanser, som
bl. a. framhåller att avdrag för nu avsedda typer av kostnader bör tillkomma
endast industriföretagsfastigheter. Andra remissinstanser hävdar att avgiften
resp. bidraget bör få skrivas av som inventarium, byggnad eller markanläggning
beroende på ändamålet med anslutningen. Vidare uttalas i några yttranden att skattemässig
behandlmg av bidraget hos mottagaren bör regleras på samma sätt som nu gäller
vid mottagande av statsbidrag. Dessutom pekas på behovet av
övergångsbestämmelser.
För
egen del vill jag framhålla följande. Fastighets anslutning till de slag av
nyttigheter varom här är fråga, dvs. tiU eldistributionsnät, VA-anläggning
eller fjärrvärmeverk, företer många likheter med fastighets anslutning till gemensamhetsanläggning.
Det är därför naturUgt att ta upp den skattemässiga behandlingen av
anslutningsavgifter och anläggningsbidrag till diskussion i detta sammanhang.
Den i promemorian
föreslagna rätten tiU avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
överensstämmer med promemorians förslag i fråga om bidrag tiU gemensamhetsanläggning.
Jag har emellertid i det föregående frångått promemorieförslaget såvitt avser
avdragsrätten för bidrag till gemensamhetsanläggning och förordat en annan
beskattningsmetod i fråga om gemensamhetsanläggningarna. Enligt denna metod
får i de faU delägarfastigheten beskattas enUgt konventionell metod avdrag för
värdeminskning av tiUgång i gemensamhetsanläggningen göras i den förvärvskäUa
som delägarfastigheten utgör på sätt som om tiUgången tillhört delägarfastigheten
direkt. EnUgt min mening bör avdragsrätten för anslutningsavgifter och
anläggningsbidrag i princip utformas efter den ordiung jag har förordat i fråga
om gemensanUietsanläggningarna. En fuUständig överensstämmelse med deima
ordning skuUe nås om avgiften eller bidraget beroende på vUken nyttighet
anslutningen innebär för den anslutna fastigheten skulle räknas in i
avskrivningsunderlaget för inventarier eUer byggnader eUer såvitt avser jordbmksfastighet
eller rörelse markanläggningar. Ett sådant system skulle emeUertid i vissa
lägen kunna ge upphov tiU gränsdragningsproblem. Med hänsyn härtill och de
relativt begränsade belopp avgiften eller bidraget avser anser jag mig kunna
förorda en enklare ordning för dessa. EnUgt min mening bör således dessa
avgifter och. bidrag få avskrivas efter samma metod som gäller för s. k.
byggnadsinventarier.
Prop. 1975: 48 150
Under
remissbehandlmgen har framställts önskemål om att även avgifter eller bidrag
som har utgetts viss tid före den här föreslagna ordningens ikraftträdande
skall få dras av. Enligt min mening bör reglema dock få tUlämpas endast i fråga
om kostnad, som lagts ner efter ikraftträdandet, med undantag dock för
beskattningsår, för vilket taxering i första instans sker år 1976. Kostnader
som hänför sig till nämnda beskattningsår bör få dras av även om de nedlagts
före ikraftträdandet.
Vidare
har under remissbehandUngen framkommit önskemål om att mottagare av
anslutningsbidrag eUer liknande bidrag skall beskattas för detta bidrag endast
på så sätt att avskrivningsunderlaget på anläggning eller annan tillgång
minskas med mottaget bidrag. Detta skulle innebära ett system utformat efter
samma modeU som numera gäller för mottagna statsbidrag. Enligt min mening är
det inte motiverat att i förevarande fall tillämpa det system som gäller för
beskattning av statsbidrag. Jag är därför inte beredd att förorda någon ändrmg
i detta hänseende.
10.7.2
Proportioneringsregeln
Anskaffningskostnaden
för bebyggd fastighet skall för avskrivningsändamål fördelas på byggnader och
mark. För fastigheter med beskattningsnaturen annan fastighet skall så stor
del av anskaffningskostnaden anses belöpa på byggnaden som det vid
fastighetstaxeringen faststäUda delvärdet byggnadsvärde minskat med däri
ingående delposten särskilt maskinvärde utgör av fastighetens hela
taxeringsvärde, minskat med särskilt maskinvärde. För fastigheter med
beskattningsnaturen jordbruksfastighet gäller f. n. en provisorisk proportioneringsregel.
Denna innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av
anskaffningskostnaden som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör ur
fastighetens hela taxeringsvärde. Fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering skall
provisoriet ersättas med en proportioneringsregel som innebär att på
byggnaderna skall anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad
som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värdet
av överbyggnad, dvs. värdet av byggnad i den mån den inte är behövUg för jordbmk
eller skogsbmk, utgör av fastighetens hela taxeringsvärde.
Fr.o.m.
1975 års allmänna fastighetstaxering skaU särskilt maskinvärde inte vare sig
uppskattas eUer redovisas. I promemorian föreslås att värdet av byggnad på
annan fastighet i de här aktuella faUen frampro-portioneras genom att
byggnadsvärdet och det totala taxeringsvärdet båda oreducerade ställs i
relation till varandra. Vid 1975 års fastighetstaxering skall enligt KL då det
gäller jordbmksfastighet dels värdet av varje bostadsbyggnad, som används av
ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av
ekonomibyggnader, dels värdet av överbyggnad redovisas separat. Enligt
anvisningar äv RSV kommer vidare att vid sagda taxering anges separat vad av
överbyggnadsvärdet som fal-
Prop. 1975:48 151
ler
på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa byggnadsbestånd m, m, Remissinstansema
har överlag tillstyrkt de föreslagna reglerna. Även jag anser att de
föreslagna ändringarna bör genomföras.
I
samband med att den provisoriska proportioneringsmetoden för jordbruksfastigheter
i prop. 1973: 162 föreslogs bli ersatt med en proportioneringsregel grundad på
bl. a. delvärdet byggnadsvärdet, föreslogs en jämkningsregel för proportioneringen
likartad den som gäller vid rörelsebeskattningen. Jämkningsregeln som har
antagits av riksdagen efter förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 70) innebär
att jämkning får ske för det fall att den del av anskaffningskostnaden för hela
fastigheten, som återstår efter beräkning av byggnadsvärdet, visas mera
avsevärt över- eller understiga ett skäligt värde för återstoden av fastigheten
sedan värdet av byggnaderna undantagits. Lantbrukarnas skattedelegation har
hemställt att jämkning skall få ske om den del av fastighetens
anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna visas mera avsevärt över-
eller understiga det faktiska värdet av dessa. Jag anser emellertid inte att
jämkningsregeln skall ändras. Jag delar därvid skatteutskottels uppfattning
att jämkningen skall gmndas direkt på de framtagna värdena för olika delar av
fastigheten och inte utgå från byggnadsvärdet som i sig utgör beräknat
mervärde.
10.7.3
Beskattningen av Stiftelsen Industricentra
Det
av statsmakterna år 1972 antagna regionalpoUtiska handlingsprogrammet (prop.
1972: 111 bU. 1, InU 1972: 28) innefattade även ett program som upptog en rad
åtgärder i syfte att nå de regionalpoUtiska målen. Ett exempel på sådana
åtgärder är det år 1973 beslutade Stiftelsen Industticentra (prop. 1973: 50, InU
1973: 7, rskr 1973: 248).
Stiftelsen
är avsedd som en kompletterande regionaipolitisk stödform för det inre
stödområdet. Under lagstiftningsarbetet framhöll chefen för dåvarande
inrikesdepartementet att stiftelsens verksamhet har ren förvaltningskaraktär
och inte skall drivas i vinstsyfte (prop. 1973: 50 s. 79). Med hänsyn till
stiftelsens ändamål och dess anknytning som instrument till den statliga
regionalpolitiska stödverksamheten är det enligt min mening önskvärt att stiftelsen
bereds en gynnsam skattemässig ställning. Jag förordar därför att Stiftelsen
Industricentra tas upp bland de rättssubjekt som omfattas av bestämmelserna i
53 § 1 mom. första stycket d) KL samt 7 § e) SI. Detta innebär att stiftelsen bUr
frikallad från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet med undantag av
kommunalskatt för mkomst av fastighet.
10.8
Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m.
Förvaltas
samfäUighet av juridisk person, är denne enligt nuvarande regler både
skattskyldig och skyldig att deklarera för samfällighetens
Prop. 1975:48 152
inkomst
och förmögenhet. Sådan juridisk person skaU också lämna kontrolluppgifter
angående löner, arvoden m. m. som den har utgivit. Några
redovisningshandlingar, kontroUuppgifter e. d. till gnmd för delägares
deklaration av inkomst från samfälUghet förekommer f. n. inte.
I
promemorian föreslås i princip mte någon ändring av deklarationsskyldigheten,
då samfäUighet förvaltas av juridisk person. Den juridiska personen bör aUtjämt
vara deklarationsskyldig, när den är skyldig att erlägga skatt för samfällighetens
inkomst och förmögenhet. Vidare föreslås att juridisk person, som förvaltar samfälUghet,
i kontrolluppgift tiU delägare skall ange bl. a. de bidrag till samfäUigheten
som delägaren får göra avdrag för. Även ränta, utdelning och andra intäkter
från sådan samfäUighet skall enligt förslaget anges i kontrolluppgiften, om de
sammanlagt uppgår till 100 kr. Vid delägarförvaltning bör delägama vid taxeringen
förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser och om det föreligger inkomst
att redovisa.
Flera
remissinstanser har understrukit de praktiska och admuiistrativa svårigheter
som den utökade deklarations- och uppgiftsskyldigheten kan medföra. Man har
framhållit svårigheterna för den förvaltande juridiska personen att ange i vad
mån delägares bidrag utgör avdragsgill kostnad för honom. ÅtskilUga
remissinstanser har vidare anfört att även taxeringsmyndigheterna bör tillstäUas
ett exemplar av kontrolluppgift som länmats tiU ledning för delägares taxering.
Vid remissbehandlingen har även påpekats att bestämmelser om ansvar för
underlåtenhet att lämna kontroUuppgifter bör meddelas. Man har också stäUt
frågan vlUcet ansvar som uppkommer för uppgiftslämnare och delägare, om
felbedömning görs.
Jag
har i det föregående valt en annan lösning för beskattning av gemensamhetsanläggningar
och vissa andra typer av samfäUigheter än den som föreslagits i promemorian.
Mitt förslag innebär att andra samfäUigheter än vissa marksamfälligheter och regleringssamfäUigheter
inte skall taxeras för inkomst utan att det i stället är delägama som skall
taxeras, var och en för den på honom belöpande andelen av samfällighetens inkomst.
Delägare skall vidare taxeras för den på honom belöpande andelen av samfällighetens
förmögenhet såvitt avser andra samfälligheter än regleringssamfäUigheter, vissa
sockenallmänningar samt häradsallmänningar och aUmänningsskogar. Vad jag har
föreslagit i fråga om de materiella reglerna om beskattning av samfälligheter
föranleder andra regler för lämnande av kontrolluppgifter än de regler som
föreslagits i promemorian. Liksom skett i promemorieförslaget är det lämpligt
att ta fasta på skUlnaden mellan samfäUighet som förvaltas av juridisk per. son
och samfäUighet som förvaltas av delägarna själva.
Förvaltas
samfälUgheten av juridisk person, bör det för att möjliggöra en kontroll av
delägarnas inkomst- och förmögenhetsandelar åligga den juridiska personen att
utan föregående anmaning lämna uppgift
Prop. 1975: 48 153
om
varje enskild delägares andel av intäkter och kostnader i samfäUigheten liksom
också värdet av hans andel i samfälUgheten. De uppgifter för inkomsttaxeringen
som behövs skiljer sig med hänsyn till den metod efter vilken delägarfastigheten
beskattas. Är delägarfastigheten schablon-beskattad, behövs uppgift endast om
andelen i samfällighetens ränteintäkter samt i dess räntekostnader och tomträttsavgäld.
Utgör samfälUgheten särskild taxeringsenhet, måste dessutom uppgift lämnas om
andel i enhetens taxeringsvärde. Som framgår av vad jag tidigare anfört anser
jag dock att skattskyldighet för ränteintäkter bör föreligga endast om
sammanlagda beloppet av de på delägaren belöpande ränteintäkterna uppgår till
lägst 100 kr. Uppgiftsskyldighet bör därför endast föreligga i sådant fall.
Mitt förslag i avseende på skattefrihet för smärre ränteinkomster är förestavat
av att undvika arbetskrävande uppgifts-skyldighet avseende förhållandevis ringa
belopp.
Är
delägarfastigheten konventioneUt beskattad, skall uppgiftsskyldigheten omfatta
alla intäkter och kostnader i samfäUigheten. Vidare är härvid nödvändigt att
intäkten och kostnaden är i erforderUg utsträckning specificerade. Så måste
exempelvis framgå vUka kostnader som utgör omedelbart avdragsgilla kostnader,
såsom räntor, tomträttsavgäld, reparationskostnader etc. och vilka kostnader
som skall ingå i underlaget för avskrivning av inventarier, byggnad eller i
förekommande fall markanläggning. Jag har i det föregående föreslagit att
skyldighet inte bör föreligga för delägare att ta upp intäkter och kostnader tiU
beskattning om intäkterna överstiger de omedelbart avdragsgiUa kostnadema med
belopp understigande 100 kr. Även denna regel är motiverad av att underlätta
uppgiftsskyldigheten. Uppkommer underskott i samfäUigheten, måste dock
uppgifter lämnas om intäkter och kostnader för att delägarna skall kunna tiUgodogöra
sig sin andel av underskottet.
Delägare
skall vidare underrättas av den förvaltande juridiska personen om värdet av
delägarens andel i samfäUighetens behåUna förmögenhet i de faU delägaren är
skattskyldig härför. Utgör samfäUigheten inte särskild taxeringsenhet, skall
vid beräkning av den behållna förmögenheten inte inräknas värdet av sådan
egendom som ingår i de delägande fastighetemas taxeringsvärden. Någon
underrättelseskyldighet bör vidare inte föreligga, om värdet av delägares andel
understiger 2 000 kr.
MarksamfäUighet
eller regleringssamfäUighet som utgör särskild taxeringsenhet och förvaltas av
juridisk person föreslås vara särskilt skattesubjekt vid inkomsttaxeringen.
Sådan juridisk person behöver endast lämna uppgift om utdelning till delägarfastighet.
Härrör utdelningen från intäkt av skogsbmk får insättning på skogskonto ske om delägarfastigheten
taxeras som jordbruksfastighet. För att möjliggöra sådan insättning måste på
kontrolluppgiften anges till vUken del utdelnmgen härrör från intäkt av skogsbmk
samt humvida intäkten avser köpe-
Prop. 1975: 48 154
skilling
för upplåten avverkningsrätt eller för avyttrade skogsprodukter eller för uttag
för förädling i egen rörelse. För sådan regleringssamfäUighet och marksamfäUighet
som vid förmögenhetstaxeringen föreslås utgöra särskUt skattesubjekt vid
förmögenhetstaxering bör givetvis inte införas någon uppgifttsskyldighet i
förmögenhetshänseende.
I
likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag att reglema om
uppgiftsskyldigheten bör tas in i en särskild paragraf i TL.
Förvaltas
samfälUgheten inte av juridisk person bör det inte föreskrivas någon
uppgiftsskyldighet.
Uppgift
till ledning för taxering bör lämnas såväl tiU de skattskyldiga, dvs. delägama,
som tiU taxeringsmyndigheterna. I vad avser uppgift som skaU tUlställas delägare
synes inte böra krävas att den skickas till var och en, utan man kan tänka sig
att fördelningen anslås på lämpUg plats inom samfäUighetens verksamhetsområde.
Givetvis bör det dock ordnas så att varje delägare lätt skaU kunna få kännedom
om uppgifterna.
Genom
mitt förslag kommer juridisk person, som förvaltar samfälUghet, att få vidgad
uppgiftsskyldighet. Detta är delvis en följd av det föreslagna materiella
beskattningssystemet men beror också på att några regler om uppgiftsskyldighet
för samfälUgheter inte funnits tidigare.
Genom
möjligheten att underrätta delägare på annat sätt än genom personligt
meddelande torde emellertid arbetet med uppgiflslämnandet förenklas väsentligt.
Under remissbehandlingen har man som nyss nämnts även tagit upp frågan om
ansvarsbestämmelser vid underlåtenhet att utan anmaning fuUgöra
uppgiftsskyldighet. Enligt min mening kan den uppgiftsskyldighet jag föreslagit
för förvaltande juridisk person närmast jämställas med den uppgiftsskyldighet
som redan finns för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag. Jag anser därför
naturligt att vid underlåtenhet att fuUgöra den nu föreslagna uppgiftsskyldlgheten
samma påföljd bör gälla som f. n. gäller för nyssnämnda föreningar eller
aktiebolag. Detta föranleder en ändring i 120 § TL.
Slutligen
anser jag att skyldighet bör föreUgga för förvaltande juridisk person att efter
anmaning tiU ledning för värdesättningen av andelarna i samfälUgheten lämna
uppgift om samfäUighetens tUlgångar och skulder jämte andra omständigheter av
betydelse för värdesättningen.
10.9
Ikraftträdandet
I
promemorian föreslås att de nya bestämmelserna skaU tillämpas första gången vid
1976 års taxering. Med hänsyn tiU den tid som behövs för utarbetande av tiUämpningsföreskrifter
och blanketter m. m. finner
Prop. 1975: 48 155
jag
emeUertid lämpligt att låta reglerna om beskattning av samfälligheter tiUämpas
första gången först vid 1977 års taxering.
Den
metod för beskattning av samfälUgheter som jag förordat i det föregående kommer
i många faU att medföra att skattskyldigheten för samfäUighet fr. o. m. 1977
års taxermg kommer att flyttas över från förvaltande juridisk person till delägarfastighetema.
En följd av denna överflyttning är att konventioneUt beskattade delägarfastigheter
bör beredas möjUghet att skriva av på tillgångar som redan ingår i samfälUgheten.
Vidare är det i vissa faU nödvändigt att beakta övriga poster i samfällighetens
balansräkning. Det för delägarfastighetema ökade avskrivningsunderlaget m. m.
bör beräknas med utgångspunkt i samfälUg-hetens balansräkning för det
beskattningsår som gått till ända närmast före den 1 mars 1976, dvs. det sista
räkenskapsår för vilket den juridiska personen skall beskattas. För delägarfastigheter
bör avskrivningsunderlaget ökas för det beskattningsår, som går tiU ända
närmast efter utgången av februari månad år 1976. Likaså bör i förekommande
fall i ingående poster för detta beskattningsår medtas fastighetens andel i poster
i samfällighetens balansräkning vid nyssnämnda tidpunkt. Det förhållandet att samfällighetens
räkenskapsår och det för delägarfastigheten använda räkenskapsåret i
undantagsfall kan till någon del komma att sammanfaUa anser jag att man av
förenklingsskäl kan bortse ifrån.
Såvitt
avser delägarfastighetemas ändrade avskrivningsunderlag bör följande galla.
Avskrivningsunderlaget för delägarfastighetens byggnadsbestånd bör ökas med
fastighetens andel av anskaffningskostnaden för samfäUighetens byggnadsbestånd.
Beståndet skall dock anses nedskrivet med belopp motsvarande de avskrivningar samfäUigheten
tillgodofört sig. Detta innebär alltså i princip att delägarfastighet får
överta sin andel av samfäUighetens avskrivningsplan och fortsättningsvis göra
de värdeminskningsavdrag som skulle ha tillkommit samfäUigheten om den fortfarande
varit självständigt skattesubjekt. Motsvarande bör gälla i fråga om
markanläggningar om delägarfastigheten får göra sådana avdrag. När det gäUer
inkomstslaget annan fastighet kan kostnaden för vissa markanläggningar inräknas
i avskrivningsunderlaget för byggnaderna. Förekommer sådan anläggning, bör
fastighetens andel i anskaffningskostnaden få inräknas i
avskrivningsunderlaget. TiUgången bör dock anses avskriven med de värdeminskningsavdrag
samfäUigheten tUlgodofört sig. När det gäller inventarierna bör enUgt min
mening det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet av
tillgångarna i samfälUgheten inräknas i avskrivningsunderlaget för konventioneUt
beskattade fastigheter i den mån dessa tiUgångar kan avskrivas i den förvärvskäUa
i vilken anslutna fastigheter ingår och med utgångspunkt i fastighetens andel i
samfäUigheten. Beskattas delägarfastigheten enligt konventionell metod och med tiUämpning
av reglerna för bokföringsmässiga grunder
Prop.
1975:48 156
något som gäUer för rörelsefastigheter och i stor utsträckning för
jordbruksfastigheter bör ingående poster för lager, fordringar och skulder
ökas med ledning av samfälUghetens balansräkning. Beskattas däremot delägarfastigheten
enligt konventioneU metod men med tiU-lämpning av kontantprincipen, bör endast
sådana poster i samfälUghetens balansräkning beaktas som kan förekomma i den
förvärvskälla i vilken delägarfastigheten ingår, t. ex. pensionskostnader. Har samfäUighet
tillgodofört sig avdrag för sådan omedelbart avdragsgiU kostnad som ännu inte
gäldats, bör belopp motsvarande fastighetens andel av skulden tas upp som
intäkt, om fastigheten beskattas enligt konventionell metod och med tillämpning
av kontantprincipen. Eljest skulle dubbelavdrag uppkomma. Å andra sidan bör
också beaktas den dubbelbeskattriingsef-fekt som kan uppkomma under vissa förhåUanden.
Har samfäUigheten som intäkt tagit upp en fordran som ånyo kommer att bli
föremål för beskattoing hos den kontantredovisande delägarfastigheten, bör
därför ett belopp motsvarande denna fordran få dras av i delägarfastigheten
första året denna beskattas för samfäUigheten. Härigenom undviks alltså en
sådan dubbelbeskattningseffekt.
Har
juridisk person som förvaltar samfäUighet redovisat sådant underskott för vUket
avdrag kan medges enUgt förordningen (1960: 63) om rätt tiU förlustutjämning
vid taxering för inkomst bör i det fall skattskyldigheten för samfälUgheten
Överflyttas på delägarfastighetema ägarna härav få tiUgodogöra sig sin andel av
detta avdrag som om delägarna vid den taxering underskottet uppkommit själva
redovisat sina andelar av underskottet. Detta bör dock endast gälla när delägarfastighetema
är konventionellt beskattade.
Jag
vill i sammanhanget peka på att annan juridisk person än dödsbo eller
familjestiftelse vid statstaxeringen är berättigad till avdrag för
kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret.
Enligt min mening finns inte anledning att efter överflyttning av
skattskyldigheten medge ägarna av delägarfastighetema avdrag för den
kommunalskatt som eljest skulle tillkommit den juridiska personen i andra fall
än då ägaren av delägarfastighet är sådan juridisk person, som äger göra avdrag
för kommunalskatt.
Vad
angår de föreslagna reglerna om avdrag för anslutningsavgift och
anläggningsbidrag har jag redan i det föregående förordat att de nya bestämmelsema
skall äga tillämpning första gången vid 1976 års taxering men inte avse avgift
eller bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering skett
tidigare än år 1976.
Även
den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln bör tillämpas första gången
vid 1976 års taxering.
Vad
slutligen angår beskattningen av Stiftelsen Industricentra bör de nya reglerna gäUa
redan vid 1975 års taxering.
Prop. 1975: 48 157
11
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till
1.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),
2.
lag om ändring i lagen (1972:
742) om ikraftttädande av lagen (1972: 741) om ändrmg i kommunalskattelagen
(1928: 370),
3.
lag om ändring i lagen (1947:
576) om statiig inkomstskatt,
4.
lag om ändring i lagen (1947:
577) om statiig förmögenhetsskatt,
5.
lag om ändring i förordningen
(1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,
6.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623).
12 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1975: 48 158
Innehåll
Propositionen....................................................... .. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1
Lagförslag ...................................................... 3
1.
Förslag tUl lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370) 3
2.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)....................... 18
3.
Förslag till ändring i lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt 20
4.
Förslag tUl lag om ändring i
lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt 21
5.
Förslag tiU lag om ändring i
förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å
skogskonto .... 24
6. Förslag
till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) .... 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-20 28
1.
Inledning........................................................ .. 28
2.
Allmän orientering .._ ._______________________ 30
2.1
Förkortningar............................................ .. 30
2.2
Begreppet samfäUighet m. m....................... .. 30
2.3
Uppgifter om samfäUigheternas
art, antal, areal m.m. 31
2.3.1
Gemensamma anläggningar .............. 31
2.3.2
Marksamfälligheter ......................... 34
2.3.3
övriga samfälUgheter ....................... 36
2.4 Registrering
av samfälligheter...................... 36
3. Civilrättsliga
regler om samfälligheter ................... 37
3.1 Gemensamma
anläggningar.......................... .. 37
3.1.1
Gemensamhetsanläggningar enligt
LGA och AL utom vägar 38
3.1.2
Enskilda vägar ............................ .. 42
3.1.3
Gemensamma anläggningar enligt VL.... .. 44
3.1.4
övriga gemensamma anläggningar
...... 46
3.2 MarksamfäUigheter
................................ 46
3.2.1
HäradsaUmänningar, aUmänningsskogar
m. m. 46
3.2.2
övriga marksamfälligheter................... . 48
3.3 Övriga
samfäUigheter ............................. . 49
4.
Fastighetstaxering av samfälligheter
.................... . 50
5.
Inkomst- och förmögenhetsbeskattningsregler
för samfälligheter 53
6.
Promemorian (Ds Fi 1972:11)
angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar 53
7.
Promemorian ............................................... . 55
7.1
Allmänna synpunkter ............................... . 55
7.2
Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar
enligt LGA och AL utom vägar 58
7.2.1
Alhnänt ..................................... . 58
7.2.2
Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade
vUlor 62
7.2.3
Gemensamhetsanläggning för s.
k. äkta bostadsföretag : 65
Prop. 1975: 48 159
7.2.4
Gemensamhetsanläggning för konventioneUt
beskattade fastigheter 67
7.2.5
Övriga frågor............................. ___ _ 72
7.3
Inkomstbeskattning av enskilda
vägar .......... .. 77
7.4
Inkomstbeskattning av
gemensamma anläggningar enligt VL 79
7.4.1
RegleringssamfäUigheter ................. .. 79
7.4.2
övriga gemensamma anläggningar
enligt VL .. 80
7.5
Inkomstbeskattning av övriga
gemensamma anläggningar 81
7.6
Inkomstbeskattning av marksamfälligheter
... .. 82
7.6.1
Allmänt.......................................... .. 82
7.6.2
Häradsallmänningar, allmänningsskogar
och oäkta sockenallmänningar 83
7.6.3..................................................... Övriga
marksamfälligheter 85
7.7
Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter... 87
7.8
Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter.... 88
7.9
Deklarationer och
kontrolluppgifter för samfälligheter m.m 89
7.10
Övriga frågor.................................... ;___ . 90
7.10.1
Anslutningsavgifter,
anläggningsbidrag m. m. .. 90
7.10.2
Anpassning av den s. k. proportioneringsregeln 92
8. Beskattningen
av Stiftelsen Industricentra .......... 94
8.1
Nuvarande ordning ................................. .. 94
8.2
Framställningen av Stiftelsen
Industricentra... 95
9. Remissyttrandena
....................................... .. 96
9.1
Allmänna synpunkter................................. 96
9.2
Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar
enligt LGA och AL utom vägar 100
9.2.1
Allmänt ...................................... 100
9.2.2
Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade
villor 102
9.2.3
Gemensamhetsanläggning för s.
k. äkta bostadsföretag 104
9.2.4
Gemensamhetsanläggning för
konventionellt beskattade fastigheter 106
9.2.5
Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning
m. m 108
9.3
Inkomstbeskattning av enskilda
vägar.......... 109
9.4
Inkomstbeskattning av
gemensamma anläggningar enligt VL 110
9.5
Inkomstbeskattning av övriga
gemensamma anläggningar 110
9.6
Inkomstbeskattning av marksamfälligheter..... 111
9.6.1
HäradsaUmänningar, allmänningsskogar
och sockenallmänningar 111
9.6.2
övriga marksamfälligheter .............. 115
9.7
Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter
. 118
9.8
Förmögenhetsbeskattning av samfälUgheter.. 119
9.9
Deklarationer och kontrolluppgifter
för samfäUigheter
m.
m..................................................... 120
9.10 övriga
frågor 123
9.10.1
Anslutnmgsavgifter,
anläggningsbidrag m. m. 123
9.10.2
Proportioneringsregeln ................... 126
9.10.3
Be*sk£(tttiih'één av
"Stiftelsen Industricentra 127
Prop. 1975: 48 160
9.10.4
övrigt ..................................... 127
10.
Föredraganden ........................................... 129
10.1
Allmänna synpunkter................................. 129
10.2
Inkomsttaxeringen av gemensamma
anläggningar .... 132
10.2.1
Gemensamhetsanläggningar
enligt LGA och AL utom vägar 132
10.2.2
övriga gemensamma
anläggningar ..... . 139
10.3
Marksamfälligheter ................................ 140
10.4
Rättighetssamfälligheter... ,....................... 145
10.5
Skattesatsen vid statiig
inkomstskatt........... 145
10.6
Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter
146
10.7
Övriga frågor ....................................... . 148
10.7.1
Anslutningsavgifter och
anläggningsbidrag 148
10.7.2
Proportioneringsregeln .................. 150
10.7.3
Beskattningen av Stiftelsen
Industricentra 151
10.8....................................................... Deklarationer
och kontrolluppgifter för samfälligheter
m.m....................................................... 151
10.9 Ikraftträdandet
.................................... 154
11. HemsläUan
................................................ 157
12, Beslut
........................................................ 157
HAKCUStOKTK.STOCKHOlHtfTt 74045*
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (20)
20 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2014:68 Förenklade skatteregler, för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag s. 187 om s. 135 i texten
- Prop. 2003/04:19 Vissa skattefrågor rörande fastigheter och bostadsrätter s. 58 om s. 135 i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen om s. 39 i texten
- Prop. 1985/86:45 om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst, m. m. i texten
- Bet. 1983/84:SkU42 om bostadsförmån m.m. s. 11 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1994 ref. 2 om s. 150 i texten