Regeringens proposition om ändringar i sjölagen (1891:35 s.1), m.m.
1975 · 90 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 47 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:68, Regeringens proposition om ändringar i sjölagen (1891:35 s.1), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 68 år 1975 Prop. 1975: 68
Nr 68
Regeringens
proposition om ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m. m.:
beslutad
den 6 mars 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås vissa, huvudsakligen av den nya regeringsformen
betingade ändringar i de år 1973 beslutade nya reglerna i sjölagen om
registrering av och inteckrung i fartyg m. m. Bestämmelser om registrering av
mindre fartyg, båtar, som tidigare förutsattes bli meddelade i administrativ
ordning, föreslås nu intagna i en särskUd båtregistreringslag. Vidare föreslås en
särskild lag enligt vilken sådana äldre fartygsinteckningar som hänför sig till
numera avregistrerade fartyg skall förfalla om de inte förnyas före utgången av
maj 1977. Genom en lag om registrering av båtbyggnadsförskott bibehåUs såvitt aivser
båtar den möjlighet som hittiUs har funiuts att vid beställning av fartygsbygge
vinna förmånsrätt i bygget för lämnat förskott.
I
sjölagens bestämmelse om s. k. gemensamt haveri hänvisas tUl de internationellt
överenskomna s. k. York-Antwerpen-reglema. Denna hänvisning föreslås jämkad med
hänsyn tUl att reglema har reviderats år 1974.
1
Riksdagen 1975.1 saml Nr 68
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975: 68
1
Förslag till
Lag
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrives i
fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1) dels att i 60, 62, 212, 230, 243, 296, 305,
310, 314, 341 och 346 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels att 211,
315 och 317 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas
två nya paragrafer, 354 och 355 §§, och närmast före den nya 354 § en ny rubrik
av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
innebörden av gemensamt haveri och fördelningen därav på fartyg, frakt och last
gälla York-Antwerpen-reglerna 1950 i den mån annat ej är avtalat.
Konungen
tiUkännagiver reglernas lydelse i engelsk text och svensk översättning.
Om
innebörden av gemensamt haveri och fördelningen därav på fartyg, frakt och last
gäUa York-Antwerpen-reglerna 1974 i den mån annat ej är avtalat.
Regeringen
tillkännagiver reglernas lydelse i engelsk text och svensk översättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närmare föreskrifter om
till-lämpningen av bestämmelserna i detta kapitel om sjöförklaring och om
utredning av särskild undersökningskommission meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av sjöfartsverket.
Sjöfartsverket,
tullverket och poUsmyndighet skola lämna tingsrätt, som håller sjöförklaring,
och undersökningskommission det biträde dessa påkalla för utredningen. För
polismyndighets utredning gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i
rättegångsbalken om förundersökning i brottmål. Tvångsmedel enligt 2428 kap. samma
balk får dock användas endast i den mån anledning förekommer att brott som hör
under allmänt åtal har förövats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
317
§
Uppslår
fråga om fartyg efter inträffad skada bör anses vara istånd-sättligt eller
icke, skall yttrande därom avgivas av minst tre besiktningsmän.
Besiktningsmännen
förordnas på ansökan av fartygets ägare, redare eller befälhavare. Inom riket
förordnar rätten i den ort där besiktningen skaU äga rum tUl besiktningsmän
personer som äro upptagna på förteckning enUgt 316 §. Utom riket förordnas
besiktningsmän av myndighet, som är behörig enUgt lag eUer sed i
besiktningsorten, eller också
1 Lagen
omtryckt 1974: 621.
Prop. 1975: 68 3
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
av
svensk konsul eller, där sådan ej finnes, dansk, finsk eller norsk konsul.
Vid besiktning inom
riket skola besiktningsmännen avfordra befälhavaren fartygets nationalitetshandling.
Förklaras fartyget icke vara iståndsättligt, skola de ofördröjligen till
sjöfartsverket insända nationalitetshandlingen, avskrift av yttrandet och
bevis alt de äro behörigen förordnade. När besiktning äger rum utom riket
skall konsul, såvitt det kan ske, i tUl-lämpliga delar iakttaga vad som nu
sagts. Sjöfartsverket skall utan dröjsmål giva registermyndigheten del av
besiktningsmännens yttrande, om det rör svenskt fartyg.
Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten.
Vid
besiktning inom riket skola besiktningsmännen avfordra befälhavaren fartygets nationaUtets-handling.
Förklaras fartyget icke vara iståndsättligt, skola de ofördröjligen till
sjöfartsverket insända nationalitetshandungen, avskrift av yttrandet och bevis
att de äro behörigen förordnade. När besiktning äger rum utom riket skall konsul,
såvitt det kan ske, i tilllämpliga delar iakttaga vad som nu sagts.
354
§
Väckes talan om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp
eller skeppsbygge, andel däri eller villkorlig äganderätt därtill eller om
bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga som angår inskrivning i
skepps- eller skeppsbyggnadsregistret; skall rätten genast underrätta registermyndigheten.
Underrättelse skaU, utöver uppgift om parterna, innehålla sådana uppgifter om
egendomen att den kan identifieras i registret.
När
dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall rätten genast
översända domen eller beslutet till registermyndigheten.
355
§
Sjöfartsverket,
tullverket och polismyndighet biträda registermyndigheten med att vaka över att
bestämmelser i lag eller annan författning om registrering och identifiering av
skepp och inskriv-
Prop. 1975: 68 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning av rätt till skepp och andel i sådan egendom efterlevas. De äga
för detta ändamål tillträde till skepp. De skola underrätta registermyndigheten
om försummelser att efterleva bestämmelserna.
Denna
lag träder i kraft såvitt avser 211 § den 1 januari 1976 och i övrigt den dag
regeringen bestämmer.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:1064 om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
dels
att i 11, 40, 336 och 351 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
deh
att 1, 2, 8, 13, 25, 2931, 3336, 38 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att tUl lagens ölvergångsbestämmelser skall fogas två nya punkter, betecknade 7
a och 11 a, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
l§
Fartyg anses såsom svenskt och Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att
föra svensk flagg, är berättigat att föra sfvensk flagg, om det till mer än
hälften äges av om det till mer än hälften äges av svensk medborgare eller
svensk svensk medborgare eller svensk juridisk person. Konungen eller, juridisk
person. Regeringen eller, efter Konungens bemyndigande, efter regeringens
bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att an- sjöfartsverket kan medgiva att
annat fartyg, vars drift står under nat fartyg, vars drift står under
avgörande svenskt inflytande, avgörande svenskt inflytande, skall skall anses
såsom svenskt och vara anses såsom svenskt och vara beberättigat att föra
svensk flagg. rättigat att föra svensk flagg.
För svenskt fartyg utfärdas na- Regeringen meddelar föreskrif-tionalitetshandling
enligt bestäm- ter om nationalitetshandlingar för melser, som Konungen
meddelar, svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med
sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i
drift utan gällande nationaUtetshandling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Fartyg, vars skrov
har en största längd äv minst tolv meter och en största bredd av minst fyra
meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Över svenska skepp föres
ett skeppsregister. Över båtar föres / den omfattning Konungen bestämmer ett
båtregister. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett
skeppsbyggnadsregister.
Skepps-
och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som Konungen be-stänmier
(registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare.
Denne skall vara lagfaren. Efter Konungens förordnande få registren föras med
användning av automatisk databehandling.
Över svenska skepp föres
ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser I båtregistreringslagen
(1975: 00). Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.
Skepps- och båtregistren
samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestämmer
(registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare.
Denne skall vara , lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras
med användning av automatisk databehandling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fartyg, som uiföres i skepps-eller
båtregistret, skaU ha igenkänningssignal. För skepp utgöres denna av
signalbokstäver. Beteckning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt
överensstämma med igenkänningssignalen.
Konungen
meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifiering.
Fartyg, som införes i skepps-eller
båtregistret, skaU ha igenkänningssignal. För skepp utgöres denna av
signalbokstäver samt för båt av signalbokstäver och siffror. Beteckning för
fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med
igenkänningssignalen.
Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om fartygs identifiering och får därvid bestämma om
märkning av registrerade fartyg, deras båtar och redskap samt förbjuda att
registrerat fartyg hålles i drift utan föreskriven märkning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvärv
av skepp eller skeppsbygge inskrives på grundval av registrering enligt 11 §.
Bestämmelserna
i första stycket och 1438 §§ om skepp eller
Förvärv av skepp
eller skeppsbygge inskrives på grundval av registrering enUgt 11 §.
Inskrivning och därmed sammanhängande införing i skeppsbyggnadsregistret skall
överföras till skeppsregistret, om bygget överföres dit såsom skepp.
Bestämmelsema
i första stycket samt 14 och 1855 §§ om skepp
Prop. 1975: 68 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
skeppsbygge
ha motsvarande till- eller skeppsbygge ha motsvarande
lämpning i fråga om andel i sådan tillämpning i fråga om andel i
egendom. sådan egendom,
25
§ Registerärenden äro ärenden om
1.
registrering eller avregistrering
av skepp eUer skeppsbygge;
2.
inskrivning av förvärv av skepp
eUer skeppsbygge;
3.
inteckning i skepp eUer
skeppsbygge;
4.
inskrivning av förbehåll om
skeppsnamn;
5.
annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret,
som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.
Registerärende
upplages på in- Registerärende upptages på in
skrivningsdag. Sådan hålles till skrivningsdag. Sådan hålles tUl
klockan tolv varje måndag, tisdag, klockan tolv varje måndag, tisdag,
onsdag, torsdag och fredag, som onsdag, torsdag och fredag, som
ej utgör helgdag. Lika med helg- ej utgör helgdag. Lika med helg
dag anses midsommarafton och dag anses midsommarafton, jul
julafton. Anmälan eller ansökan, afton och nyårsafton. Anmälan
som inkommer efter angivna eller ansökan, som inkommer ef-
klockslag, anses gjord påföljande ter angivna klockslag, anses gjord
inskrivningsdag. påföljande inskrivningsdag.
Om
behandlingen av register- Om behandlingen av register
ärende gälla bestämmelserna om ärende gälla bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den tvistemål i tillämpliga delar i den
mån ej annat följer av deima lag. mån ej annat följer av denna lag.
Konungen meddelar närmare fö- Regeringen eller myndighet, som
reskrifter om registrerings- och regeringen bestämmer, meddelar
inskrivningsförfarandet, närmare föreskrifter om registre-
rings-
och inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för enskild
att till registermyndigheten anmäla förhållande varom kännedom fordras för
ändamålsenlig registerföring.
29
§
Talan
mot beslut i registerärende föres i hovrätten. Besvärsinlagan skall ingivas
till registermyndigheten.
Besvärstiden
är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag till vUken
beslutet är att hänföra.
Besvär
över beslut, som införts i registret, skola antecknas där. När slutligt beslut
med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning göras om
beslutets innehåll.
Om
registerärende enligt beslut av högre rätt skall upptagas till ny handläggning
av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att beslutet
kommit myndigheten till hända.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anmälan eller ansökan i registerärende skall göras skriftiigen,
om icke fångeshandling eller annan tjänlig handling företes,
Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla
skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistrering
eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall registermyndigheten
förelägga den försumUge att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite
utsättas. Föreligger i fråga om registrerat skepp eller skeppsbygge sådant
förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 §, får registermyndigheten
självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.
Är bifall till ansökan om in- Ar bifaU till ansökan om in-
skrivning av förvärv beroende av skrivning av förvärv
beroende av
att
föregående ägare gör registreringsanmälan eller inskrivningsansökan, får
förvärvaren fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne ar skyldig
att tillhandahålla de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar.
atl föregående ägare gör registreringsanmälan eller
inskrivningsansökan, får förvärvaren fullgöra del på den föregående ägarens
vägnar. Denne är skyldig alt tillhandahålla de för ändamålet behövliga
handlingar som han innehar. Vad som nu sagts om inskrivningsansökan har
motsvarande till-lämpning i fråga om anmälan för avregistrering med anledning
av förvärv.
31 §
Finnes anmälan eller ansökan i registerärende ej
omedelbart böra avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till iviss
senare inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.
Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa
den utredning som fordras eller att infinna sig personligen eller genom ombud
hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får höras och kan föreläggas
sådan inställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkommer sökanden ej
föreläggande, kan hans anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Erinran om
detta skall intagas i föreläggandet.
Registerärende får vidare upp- Registerärende får vidare
uppskjutas till senare inskrivningsdag, skjutas till senare
inskrivningsdag,
om
ärendet med hänsyn till beskaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan
företagas till omedelbar prövning. Ärende som uppskjulits på sådan grund
skall upptagas tUl prövning senast andra inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag
då ansökningen gjordes.
om ärendet med hänsyn till beskaffenhet eller omfattning
ej lämpligen kan företagas till omedelbar prövning. Ärende som uppskjulits på
sådan grund skall upptagas till prövning senast andra inskrivningsdagen efter
den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen gjordes.
33
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anmälan av
skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av
förvärv av
Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om
inskrivning av förvärv av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
sådan
egendom skall avslås, om
1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;
2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;
3. sökanden ej styrker sitt förvärv;
4.
vad angår registrerat skepp
eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens förvärv
icke grundas på exekutiv försäljning;
5.
åberopad överlåtelse står i
strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning
i hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst icke var
inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, vUlkoret är infört
i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;
6.
egendomen av överlåtaren tidigare
överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens
förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes
för det tidigare förvärvet;
7.
före utgången av den inskrivningsdag
då ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvarstad eller skingringsförbud
tUl säkerhet för anspråk mot överlåtaren eller denne försatts i konkurs;
8.
egendomen sålts exekutivt till annan
än sökanden; eUer
9.
det är uppenbart att förvärvet
av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.
Föreslagen lydelse
sådan
egendom skall avslås, om
1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;
2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;
3. sökanden ej styrker sitt förvärv;
4. fångesmannens rätt ej är inskriven / registret,
ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv
försäljning;
5.
åberopad överlåtelse står i
strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gäUande inskränkning i
hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst icke var inskriven
när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, vUlkoret är infört i
registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;
6.
egendomen av överlåtaren tidigare
överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens
förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes
för det tidigare förvärvet;
7.
före utgången av den inskrivningsdag
då anmälningen eller ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvarstad
eller skingringsförbud till säkerhet för anspråk mot överlåtaren eller denne
försatts i konkurs;
8.
egendomen såhs exekutivt tUl annan
än sökanden; eller
9.
det är uppenbart att förvärvet
av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.
Första
stycket 57 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av
villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.
opaginerad Kontrollera mot PDF
34 §
Ansökan
enligt 14 § att inskrivning av vUlkorlig äganderätt skall avföras ur registret
skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller det ej
visas att förvärvaren förlorat sin rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering eller ansökan
att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall
avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller
förutsättningarna för den begärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i
15 och 16 §§ icke föreligga.
Föreslagen lydelse
Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering skall avslås,
om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller avre-gistreringsgrund
icke föreligger enligt 16 §. Vid avregistrering med anledning av förvärv ha
bestämmelserna i 33 § första stycket 49 och andra stycket motsvarande
tillämpning.
Ansökan
att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall
avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller
förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.
35
§
Har
utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skeppsregistret endast om det
ivisas, att skeppet ej är infört i motsvarande register i sitt förutvarande
hemland eller att det kommer att avföras ur sådant register den dag det
registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen.
Var skeppet nybyggt
utomlands, skaU dessutom visas att rätt till skeppet ej är inskriven i
skeppsbyggnadsregister i den främmande staten eller att sådan rätt kommer att
avföras den dag skeppet registreras här i landet eUer eljest med verkan från
den dagen. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning i fråga om införing i
det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad, som förvärvats
från utlandet.
Om
skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands,
skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret
den dag den införes i det utländska registret. Avregistreringen får verkan från
dagen för den nya registreringen.
36 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om skepp eller
skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands, skall på
sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den
införes i det utländska registret. Avregistreringen får verkan från dagen för
den nya registreringen.
Om det påkallas för
samordning med utländsk registermyndighets beslut, får registrering eller avregistrering
företagas utan hinder av att det utländska beslutet meddelas eller bevisning
därom förebringas först efter inskrivningsdagens utgång, förutsatt att detta sker
samma kalenderdag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I
skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skaU antecknas, när
1. talan väckts om hävning eller återgång av förvärv
av registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom
eller eljest i fråga, som angår inskrivning;
2. mål som avses under 1 avgjorts genom dom eller
slutligt beslut som vunnit laga kraft;
3. ägare
av registrerat skepp
eller skeppsbygge försatts i kon
kurs;
4. registrerat
skepp eller skepps
bygge eller inskriven rätt till så
dan egendom blivit föremål för
kvarstad, skingringsförbud eller
utmätning eller sålts exekutivt;
5. beslut
som avses under 3
eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eUer fråga
om exekutiv försäljning av regi
strerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen
dom eljest förfalUt;
6.
skepp eller skeppsbygge skall avregistreras
enligt någon i 16 § angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt
17 §;
7.
enligt 36 § beslut meddelats
att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag registrering
äger rum utomlands.
I
skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas, när
1. talan
väckts om hävning eller
återgång av förvärv av registrerat
skepp eller skeppsbygge eller om
bättre rätt till sådan egendom
eller eljest i fråga, som angår in
skrivning;
2.
mål som avses under 1 avgjorts
genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;
3.
ägare av registrerat skepp
eller skeppsbygge försatts i konkurs;
4.
registrerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egendom bli|Vit föremål för kvarstad, skingringsförbud
eller utmätning, konkursförvaltare begärt att registrerat skepp eller skeppsbygge
skall säljas exekutivt, ägaren enligt 10 § andra stycket begärt att registrerat
skepp skall säljas exekutivt eller egendomen sålts exekutivt;
5. beslut
som avses under 3
eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eller fråga
om exekutiv försäljning av regi
strerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen
dom eljest förfallit;
6.
skepp eller skeppsbygge skall avregistreras
enligt någon i 16 § angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt
17 §;
7.
enligt 35 § beslut meddelats att
skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag registrering äger
rum utomlands.
Är
eljest i lag eller annan författning föreskrivet att visst förhållande skall
antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skall det gälla.
Anteckning
i skeppsbyggnadsregistret skall öiverföras tUl skeppsre gistret, om bygget
överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras, om den
uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.
39
§ Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes innehåUa uppenbar
oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall
införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tiUämpning
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
på uppenbar oriktighet
i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt
myndighet som avses i 351 §,
Beslut om rättelse
meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken
eller akten. Beslutet skall snarast möjligt anmärkas på bevis eUer handling,
som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det åligger den som
innehar sådan handling att på anmodan tillhandahålla denna. I föreläggande att
fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.
Talan
mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myndighet som avses i 351 §.
Beslut om rättelse
meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eUer
akten. / stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare
handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av
registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för
detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.
Talan mot beslut om
rättelse får föras även av myndighet som avses i 351 §.
Övergångsbestämmelser
7
a. När inskrivning eller inteckning första gången sökes i egendom, vilken
såsom skepp har överförts från fartygsregistret eller fiskefartygsregister
till skeppsregistret, skall registermyndigheten pröva huruvida egendomens beskaffenhet
av skepp är otvetydigt utredd. Myndigheten kan därvid, förelägga ägaren att
förebringa behövlig utredning eller själv låta göra sådan genom sjöfartsverkets
eller tullverkets försorg. I föreläggande får vite utsättas. Förelägges vite,
gäller 26 § tredje stycket.
Ila. Inteckning, som ej
kan föras över till skeppsregistret emedan fartyget har avförts ur fartygsregistret
före ikraftträdandet, får efter utgången av maj 1977 göras gällcmde i egendom
som är införd i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret endast om dessförinnan
betalning har sökts ur egen-
Prop. 1975: 68 12
domen för den intecknade fordringen eller talan har väckts om rätt
till egendomen på grund av inteckningen. Bifalles talan om rätt till egendomen,
skall inteckningen föras in i registret.
3
Förslag tUI
Lag
om förnyelse av vissa fartygsinteckningar m. m.
Härigenom
föreskrives följande,
1 §
Har inteckning beviljats i fartyg enligt lagen (1901: 26 s. 1) om
inteckning i fartyg och har fartyget därefter avförts ur fartygsregistret
utan att inteckningen dödats innan denna lag har trätt i kraft, består
inteckningen, tUl dess den förfaller enligt 2 § eller dödas. Intecknings
boken skall överlämnas tiU den registermyndighet som avses i 2 § sjö
lagen (1891: 35 s. 1). Denna myndighet skall föra boken så länge den
upplager bestående inteckning.
Inteckning
som avses i första stycket dödas på ansökan av innehavare. Därvid skall
inteckningshandlingen företes. Beslutet skall föras in i inteckningsboken.
Bevis om beslutet tecknas på inteckningshandlingen.
På
ansökan av innehavare av inteckningshandling skall innehavet antecknas i
inteckningsboken och bevis därom tecknas på handlingen.
2
§ Inteckning som avses i 1 §
förfaller med utgången av maj 1977, om den icke dödas dessförinnan. Om
inteckningen vid ikraftträdandet av denna lag utgjorde och aUtjämt utgör
säkerhet för pantfordran, kan den dock, på begäran av innehavaren medan
inteckningen ännu gäller, förnyas att gälla ytterligare tio år och därefter
förnyas i samma ordning för tio år åt gången.
3
§ Begäran om
inteckningsförnyelse göres skriftligen hos registermyndigheten. Därvid skall
inteckningshandlingen företes. I ärende om inteckningsförnyelse har lagen
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden motsvarande tiUämpning.
Beslut
om inteckningsfömyelse skall införas i inteckningsboken och bevis om förnyelsen
tecknas på inteckningshandlingen. Handlingar i ärenden om inteckningsfömyelse
sammanföres i akter under det registreringsnummer fartyget har haft i
fartygsregistret,
4
§ I fråga om utmätning och
exekutiv försäljning av egendom, vari göres gällande panträtt på gnmd av
inteckning som avses i denna lag, gäller i tiUämpliga delar bestämmelserna om
utmätning och exekutiv försäljning av registrerat skepp.
5
§ Registermyndigheten skall
före utgången av år 1976 översända underrättelse tUl varje känd innehavare av
inteckning som avses i denna lag med upplysning om att inteckningen icke har
kunnat överföras till skeppsregistret samt om vad som enligt denna lag och Ila
övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891:
35 s. 1) gäUer om sådan inteckning.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop.
1975: 68 13
4 Förslag till Båtregistreringslag
Härigenom
föreskrives följande.
1
kap. Inledande bestänunelser
1 §
Det båtregister som avses i 2 § sjölagen (1891: 35 s, 1) föres över
syenska båtar.
Regeringen
föreskriver i vad mån statsägda båtar, avsedda uteslutande för statsändamål
och icke för affärsdrift, skall vara införda i båtregistret.
2§
Registrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som avses i 8 §
sjölagen (1891: 35 s. 1). Tilldelad registerbeteckning får ej ändras.
2 kap.
Registrering och avregistrering
Registrering
1 §
I båtregistret skall införas varje båt, som är avsedd att yrkesmäs
sigt användas till befordran av gods eller passagerare, tUl bogsering el
ler bärgning, tiU fiske eUer annan fångst i saltsjön eller till uthyrning
till allmänheten och vars skrov har en största längd av mmst sex me
ter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är
konstmerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.
I
den mån regeringen förordnar därom på grund av fördrag med främmande makt föreUgger
registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.
2 §
Annan båt än som avses i 1 § får införas i båtregistret, om dess
skrov har en största längd av minst sex meter eller det med hänsyn
till båtens typ och användning, dess tUldelning av anropssignal för ra
diostation eUer eljest är särskilda skäl att den registreras.
3
§ I båtregistret får ej införas
båt, som utgör tillbehör till annat fartyg.
4
§ Har utiändsk båt bUvit
svensk, får den införas i båtregistret endast om den ej är registrerad i sitt
förutvarande hemland eller kommer att avregistreras där senast den dag
registrering sker här i landet eller eljest med verkan från den dagen.
Registreringsanmälan
5 §
Den som har förvärvat båt, som är registreringspliktig i hans
hand men ej införd i båtregistret, skall inom en månad från förvärvet
anmäla båten fÖr registrering. Beror förvärvet av villkor, som innefat
tar äganderättsförbehåU eller är att jämstäUa därmed, skaU förvärvet
anmälas inom en månad från det vUlkoret upphörde att gäUa.
Ägare
av registreringspUktig båt under byggnad skall anmäla båten för registrering
inom sex månader från det båten bUvit sjösatt. Registermyndigheten kan medge
uppskov, om särskUda skäl föreligger.
Prop. 1975: 68 14
Avregistrering
6 §
Båt skall avregislreras, om den
1.
förolyckats, upphuggits eller
eljest förstörts,
2.
försvunnit eller övergivits
till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader,
3.
upphört att vara svensk,
4.
på grund av ombyggnad eUer
annan förändring ej längre uppfyller förutsättningarna för registrering enligt
1-3 §§ eUer om eljest sådan förutsättning ej är uppfylld.
Båt
som ej är registreringspliktig skall alllid avregistreras på anmälan av
ägaren.
7 §
Äges båt, som skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3, av
flera och kan båten bevaras som svensk genom att delägare gentemot
meddelägare utövar rätt som avses i 52 eller 55 § sjölagen (1891: 35 s.
1), får den ej avföras ur båtregistret så länge sådan rätt kan utövas.
Bevaras båten som svensk, skall den ej avregistreras.
A
vregistreringsanmälan
8 §
Skall båt avregistreras enligt 6 § första stycket, åligger det äga
ren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för av
registrering.
Har
båt till följd av överlåtelse upphört att vara svensk, svarar förutvarande
ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäles för avregistrering,
3
kap. Förvärvsanteckning
1 §
Båtförvärv antecknas på grundval av registrering i båtregistret.
Bestämmelserna
i denna lag om båtförvärv har motsvarande tillämpning på förvärv av andel i
båt.
2 §
Den som har förvärvat registrerad båt eller oregistrerad båt som
är registreringspliktig skall inom en månad från förvärvet anmäla
detta för anteckning i båtregistret. Beror förvärvet av viUkor, som
innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall för
värvet anmälas inom en månad från det vUlkoret upphörde att gälla.
Den som anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt
förvärv för anteckning i registret.
Är
båten under byggnad och ännu icke registrerad, inträder anmälningsskyldigheten
först då båten skall anmälas för registrering enligt
2 kap,
5 § andra stycket.
3 §
Förvärv av båt, som ej är registreringspliktig, behöver icke an
mälas för anteckning i båtregistret, om i stället båten anmäles för av
registrering.
Dödsbo
är icke skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.
4 §
Den som till annan, utan äganderättsförbehåll eller viUkor som är
att jämställa därmed, har överlåtit registrerad båt eller andel däri
skall, om icke dessförinnan förvärvet har anmälts för anteckning i båt
registret eller båten anmälts för avregistrering, inom två månader från
överlåtelsen anmäla denna till registermyndigheten för kännedom.
AnmälningspUkt
enUgt första stycket föreligger ej, om överlåtaren
Prop. 1975:68 15
enligt
2 kap, 8 § andra stycket är skyldig att anmäla båten för avregistrering på
grund av överlåtelsen eUer om överlåtelsen har anmälts till registermyndigheten
som andelsövergång i partrederi.
4
kap. Förfarandet i båtregisterärenden
Allmänna
bestämmelser
1 §
Båtregisterärenden är ärenden om
1.
registrering eller avregistrering
av båt,
2.
anteckning av båtförvärv,
3.
annan införing i båtregistret,
som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.
2 §
Om behandlingen av båtregisterärende gäller bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.
Regeringen
eller myndighet, som regeringen bestämmer, iheddelar närmare föreskrifter om
förfarandet i båtregisterärenden och får därvid föreskriva skyldighet för
enskild att till registermyndigheten anmäla förhållande varom kännedom fordras
för ändamålsenlig registerföring.
3 §
Hos registermyndigheten föres dagbok över båtregisterärenden.
Handlingar i sådana ärenden sammanföres i akter.
Har
sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgett förklaring av betydelse för
ärendets prövning eller har särskUd utredning verkställts i ärendet, skall
anteckning därom göras i dagboken eller akten. I dagboken eller akten skall
även upptagas kallelser, förelägganden och andra beslut, som ej skaU införas i
registret.
4 §
Beslut, som innebär att anmälan i båtregisterärende bifalles, avslås
eller förklaras förfallen eller att ärendet uppskjutes, skall införas i
registret. Innebär beslutet att anmälan ej bifalles, skall skälen för be
slutet antecknas i dagboken eller akten.
Beslut,
som skall införas i registret, meddelas genom sådan införing och skall anses ha
det innehåll som framgår av registret.
5
§ Har beslut i
båtregisterärende gått emot sökanden eller annan som har hörts i ärendet, skall
denne genast underrättas om beslutet. I underrättelsen skall anges de skäl för
beslutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja
talan mot beslutet har atl iakttaga.
6
§ I båtregistret skall
antecknas, när
1.
talan har väckts om hävning
eller återgång av förvärv av registrerad båt eller andel däri eller om bättre
rätt tUl sådan egendom,
2.
mål som avses under 1 har
avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft,
3.
båt skall avregistreras enUgt 2
kap. 6 § men hinder mot avregistreringen möter enligt 7 § samma kap.,
4.
antecknat båtförvärv är förenat
med förbehåU, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta båten, eller dennes
behörighet i sådant avseende är inskränkt genom annans rätt att nyttja båten på
gmnd av testamente.
Är
eljest i lag eUer annan författning föreskrivet att visst förhållande skall
antecknas i båtregistret, skaU det gälla.
Registeranteckning
skall avföras, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.
Prop. 1975:68 16
7§
Om införing i båtregistret finnes innehåUa uppenbar oriktighet till följd av
skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Vad som nu
har sagts har motsvarande tiUämpning på uppenbar oriktighet i registret till
följd av tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig bör lämnas den som beröres.
Beslut
om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas
i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som har utfärdats i
enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den
tidigare handUngen skall återfordras, göras obmkbar och behållas av
registermyndigheten. Den som innehar handUngen är skyldig att ge in den för
detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.
Anmälan
i båtregisterärende
8§
Anmälan i båtregisterärende skall göras skriftligen, om icke
fångeshandling
eller annan tjänlig handling företes.
Beredningen
av båtregisterärende
9§
Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla båt för registrering
eller avregistrering eUer att anmäla båtförvärv för anteckning i båtregistret,
skall registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten.
I föreläggande får vite utsättas.
Har avregistreringsgrund
enligt 2 kap. 6 § första stycket inträtt för registrerad båt, får
registermyndigheten självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.
10 §
Finnes anmälan i båtregisterärende ej omedelbart böra avslås
enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare dag, om det är
ändamålsenUgt för ärendets beredning.
Uppskjutes
ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras
eller att infinna sig personUgen eller genom ombud hos registermyndigheten. Även
annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I
föreläggande får vite utsättas. Efterkommer sökanden ej föreläggande, kan hans
anmälan förklaras förfaUen. Erinran om detta skaU intagas i föreläggandet.
11 §
Förekommer anledning antaga, att förvärv som åberopas i båt
registerärende är ogiltigt eller eljest icke kan göras gäUande eller att
sökandens rätt är tvistig, skall den vars rätt beröres ges tillfälle att
yttra sig.
Är
sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att inom viss tid väcka talan vid
domstol. Efterkommes icke föreläggandet, kan hans anmälan förklaras förfallen.
Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.
Prövningen
av båtregisterärende
12 §
Då båt anmäles för registrering skaU sökanden visa, att han eller
någon från vilken han härleder sin rätt har byggt båten eUer förvärvat
den från utiandet eller att båten eljest tillhör honom.
Då
förvärv av registrerad båt anmäles för anteckning eller sådant förvärv
åberopas vid anmälan av båt för avregistrermg, skall sökanden visa, att han
härleder sin rätt från den som senast har antecknats i båtregistret som båtens
ägare eUer att båten eljest tillhör honom.
Kan
behövlig utredning icke lämpligen förebringas på annat sätt, får skriftlig, på
heder och samvete avgiven försäkran av förvärvaren godtagas som bevis.
Prop. 1975: 68 17
13 §
Anmälan av båt för registrering eUer av bätförvärv för anteck
ning skall avslås, om
1.
bestämmelsen i 8 § ej har
iakttagits,
2.
båten ej är svensk,
3.
båten ej kan registreras enligt
2 kap, 1-4 §§,
4.
sökanden icke styrker sitt
förvärv enligt 12 §,
5.
det är uppenbart att förvärvet
är ogiltigt eller icke kan göras gällande.
14 §
Anmälan av båt för avregistrering skaU avslås, om bestämmel
sen i 8 § ej har iakttagits eller det icke styrkes att avregistreringsgmnd
har inträtt för båten enligt 2 kap. 6 §.
5
kap. Särskilda bestämmelser
Besvär
1 §
Talan mot beslut i båtregisterärende föres i hovrätten. Besvärsin
lagan skall inges tUl registermyndigheten.
Besvärstiden
är i fråga om slutiigt beslut fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.
Besvär
över beslut, som har införts i båtregistret, skall antecknas där. När slutligt
beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, skall anteckning göras
om beslutets innehåll.
Vite
2 §
Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna lag,
utdömes av myndigheten.
Ansvar
3 §
Den som försummar att enligt 3 kap. 4 § tiU registermyndigheten
för kännedom anmäla överlåtelse av registrerad båt dömes tUl böter,
högst femhundra kronor.
Underrättelser
till och biträde åt registermyndigheten
4 §
Väckes talan om hävning eller återgång av förvärv av registrerad
båt eller om bättre rätt tUl sådan bål, skall rätlen genast underrätta
registermyndigheten. Underrättelse skall, utöver uppgift om parterna,
innehålla sådana uppgifter om båten att den kan identifieras i båt
registret.
När
dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall rätten genast
översända domen eller beslutet till registermyndigheten.
5 §
Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträder register
myndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan för
fattning om båtregistrering och båts identifiering efterleves. De har för
detta ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndighe
ten om försummelser att efterleva bestänmielsema.
Övergångsbestämmelser
1.
Denna lag träder i kraft den
dag regeringen bestämmer.
2.
Båt som vid ikraftträdandet är
införd i fartygsregistret eUer fiskefartygsregister skaU föras över till
båtregistret, om ej inteckning har sökts eUer beviljats i båteii. Den som i
sådant register är upptagen som båtens ägare antecknas i båtregistret som
ägare.
2 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 68
Prop. 1975: 68 18
3.
Båt som har upptagits i
skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna tUl lagen (1973:1064)
om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avföres
båten ur skeppsregistret enligt sagda föreskrift, skall den införas i
båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig,
skall den likväl införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.
4.
När förvärv första gången anmäles
för anteckning i fråga om egendom, vUken såsom båt har överförts till
båtregistret från fartygsregistret eller fiskefartygsregister, skaU
registermyndigheten pröva humvida egendomens beskaffenhet av båt är otvetydigt
utredd. Myndigheten kan därvid förelägga ägaren att förebringa behövlig
utredning eller själv låta göra sådan genom sjöfartsverkets eller tullverkets
försorg. I föreläggande får vite utsättas. Därom gäller 5 kap. 2 §.
5
Förslag till
Lag
om registrering av båtbyggnadsförskott
Härigenom
föreskrives följande.
Den
som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren
förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta taga in därom upprättat
skriftligt avtal i protokollet hos Stockholms tingsrätt. Därefter har han
förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen (1970: 979) i byggnadsämnena och vad
som för hans räkning tillverkats med förskottet.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen
gäller även då avtal om förskottet lagfarits enligt 3 § sjölagen (1891:35 s, 1)
före ikraftträdandet, om utmätning sker eller konkursansökan göres efter
ikraftträdandet.
6
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1973:1068) om ändring i förmänsrätts-lagen (1970: 979)
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen
(1970: 979) att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4§
Förmånsrätt
följer med Förmånsrätt följer med
1.
sjöpanträtt och luftpanträtt, 1. sjöpanträtt
och luftpanttätt,
2.
handpanträtt och rätt att 2.
handpanträtt och rätt att kvarhålla lös egendom tUl säker- kvarhålla
lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt), het för
fordran (retentionsrätt),
3.
panträtt på grund av inteck- 3.
panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge el- ning
i skepp eUer skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till ler
i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg. luftfartyg,
4. registrering av båtbyggnadsförskott enligt lagen (1975: 00) om registrering
av båtbyggnadsförskott.
Prop. 1975: 68 19
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-03-06
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Hohnqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén
Föredragande:
statsrådet Lidbom
Proposition
om ändring i sjölagen m. m.
1
Inledning
Vid
1973 års riksdag beslöts på grundval av prop. 1973:42 omfattande ändringar i
sjölagen (1891: 35 s. 1). Ändringarna innebär bl. a. att en ny ordning för
registrering av fartyg och inteckning i fartyg införs. Det av sjöfartsverket
förda fartygsregistret och den av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga
förda boken över fartygsinteckningar ersätts av ett för registrering av och
inteckning i fartyg gemensamt register, kallat skeppsregister. Detta register skall
i princip omfatta alla svenska skepp, varmed avses fartyg vars skrov har en
största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter.
Vidare införs möjlighet att registrera och inteckna skepp under byggnad i ett särskUt
skeppsbyggnadsregister. Reglema om skepps- och skeppsbyggnadsregistren är
utformade efter förebUd från fastighetsrätten, och till inskrivning i dessa
register knyts betydelsefulla sakrättsliga verkningar. För registrering av
mindre fartyg, kaUade båtar, inrättas ett särskilt båtregister, avsett i
första hand för sådana båtar som hittills har varit registrerade i
fartygsregistret eller i lokalt hos distrikts-tullanstalterna förda
fiskefartygsregister. De tre nya registren skall föras centralt av myndighet som
regeringen bestämmer.
De
nya lagreglerna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Upprättandet av de
nya registren kräver åtskiUigt administrativt förarbete, och lagändringama har
därför ännu inte kunnat sättas i kraft. Det är meningen att registermyndigheten
skaU förläggas tiU Stockholms
Prop. 1975: 68 20
tingsrätt
och att registren skall föras med användning av automatisk databehandling. Det huvudsakUga
förberedelsearbetet har utförts av en särskUd, till justitiedepartementet
knuten arbetsgrupp. Arbetsgruppen har i juni 1974 avgett en promemoria med
utkast tUl administrativa föreskrifter m, m., viUfen har remissbehandlats.
Förberedelsearbetet har nu fortskridit så långt att jag räknar med att de nya
reglerna skaU kunna sättas i kraft inom några månader.
Den
i 1973 års sjölagsändringar förutsatta uppdeliungen meUan lag och
administrativa föreskrifter bygger på den då gällande regerings formens
regler. Denna fråga har kommit i ett nytt läge i och med att den nya
regeringsformen (RF) har börjat tUlämpas. Enligt 8 kap. 3 § RF skaU
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmäima, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Befogenheten att meddela
föreskrifter av nämnt slag kan riksdagen i viss utsträckning delegera tiU
regeringen. I bl. a. 8 kap. 7 § RF anges i vilka fall delegering av
föreskrifter som avses i 8 kap, 3 § kan ske. Vissa av de föreskrifter som vid
tillkomsten av 1973 års sjölagsändringar förutsattes kunna meddelas i
administrativ ordning och vartill förslag har utarbetats av den förutnämnda
arbetsgruppen är av sådan beskaffenhet som avses i 8 kap. 3 § RF. I detta läge
står valet mellan alt i sjölagen ta in sådana föreskrifter eller att utverka de
nödvändiga bemyndigandena för regeringen att meddela dessa föreskrifter. Vissa
av reglerna bör lämpligen tas in i sjölagen. I andra fall synes formen med ett
bemyndigande vara att föredra. I betraktande av vad som har ' anförts i
förarbetena tUl RF (prop. 1973: 90 s. 209) är det önskvärt att dessa bemyndiganden
ges en ganska restriktiv utformning. Som en följd av RF bör vidare ordet
Konungen i sjölagen bytas ut mot regermgen.
Beträffande
båtregistret innehåller sjölagen i sin år 1973 antagna lydelse endast den
föreskriften att ett sådant register skaU föras i den omfattning Kungl. Maj:t
bestämmer (2 § andra stycket). Vid tUlkomsten av denna ordning förutsattes att
Kungl. Maj:t skulle kunna före skriva registreringsplikt för vissa båtar (jfr
bl. a. prop. 1973:42 s. 218 och 299). Regler av denna typ omfattas av 8 kap. 3
§ RF. Detsamma gäUer åtskiUiga andra föreskrifter som ingår i arbetsgruppens
förslag tUl regler för båtregistret. Mot bakgmnd härav har jag kommit tUl den
uppfattningen att i lag lämpligen bör ges en tämligen utförUg reglering av
båtregistret, motsvarande vad som redan har skett i fråga om skepps-och skeppsbyggnadsregistren.
En sådan reglering är svår att inarbeta i sjölagen. En lämpligare ordning synes
mig vara att placera den i en fristående båtregistreringslag.
Under
förberedelsearbetet inför sjölagsändringarnas ikraftträdande
Prop. 1975: 68 21
har
vissa smärre justeringar i lagreglerna visat sig önskvärda. Dessa justeringar
bör lämpligen företas i detta sammanhang. Vidare kräver de av förra årets
riksdag beslutade reglerna i stämpelskattelagen (1964: 308) om beskattning av
skeppsförvärv bl.a. jämkning i sjölagens bestänunelser om inskrivning av
sådant förvärv. En annan ändring i lagen föranleds av att nyårsafton enligt
överenskommelse med statstjänstemännens orgaiusalioner i princip skall vara
tjänstefri dag.
En
förutsättning för att inteckning skall kunna meddelas i fartyg är enligt
hittills gällande ordning att fartyget är infört i fartygsregistret. Om
fartyget sedermera avregistreras, t.ex. på grund av alt det har förolyckats
eller förstörts eUer övergått i utländsk ägo, medför inte detla automatiskt atl
inteckningen avförs. Vid den genomgång av fartygs-registret och inleckningsboken
som har företagits inför överföringen till det nya skeppsregistret har det
visat sig att ett stort antal inteckningar kvarstår i fartyg som inte längre
är registrerade. Dessa inteckningar kan inte överföras tUl skeppsregistret,
eftersom varje inteckning där måste hänföras till ett registrerat skepp. Detta
leder till att vissa inteckningar kommer att stå kvar i inteckningsboken för
fartyg även efler det alt det nya registreringssystemet har genomförts. För att
lösa de praktiska problem som detta medför vUl jag föreslå en ordning som innebär
all sådan inteckning förfaller om den inte förnyas före viss tidpunkt. Regler
härom bör tas upp i en särskild lag.
Sjölagen
i dess alltjämt gällande lydelse innehåller i 3 § en regel enligt vilken
beställare som har lämnat eUer utfäst sig att lämna förskott till fartygsbygge
kan försäkra sig om förmånsrätt i bygget enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:
979) genom att låta ta in avhandUng om förskottet i bouppteckningsprotokollet
hos Stockholms tingsrätt. Denna bestämmelse upphävs genom 1973 års
sjölagsändringar, som innebär att erforderlig säkerhet i stället kan erhållas
genom skeppsbyggnadsregi-strering. Möjlighet tUl sådan registrering står
emellertid inte till buds i fråga om båtbyggen. Det förändrade rättsläge som
sålunda uppkommer för bålbestäUare rönte ingen nämnvärd uppmärksamhet i 1973
års lagstiftningsärende. I lagberedningens belänkande (SOU 1974: 55) Ut-sökningsrätt
XIII, vilket bl. a. upptar förslag till regler om privalrätts-1ig verkan av införing
i båtregistret, har emellertid frågan uppmärksammats. I awaktan på ett slutiigt
ställningstagande till lagberedningens förslag anser jag det lämpligt att
bibehålla den möjlighet som båtbeställare f. n. har enligt 3 § sjölagen att
bereda sig skydd för lämnat förskott. Detta bör ske genom en särskild lag om
registrering av båtbyggnadsförskott.
I
detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga om ändring i sjölagens regler
om gemensamt haveri. Gemensamt haveri innebär i huvudsak att all skada som avsiktligen
tillfogas fartyg eUer last för att rädda fartyget och lasten från en gemensamt
hotande fara samt kostna-
Prop. 1975: 68 22
der
som uppkommer tUl följd av sådana åtgärder skaU fördelas meUan fartyg, frakt
och last i förhållande till deras värde. Beträffande sättet för fördelningen
hänvisar 211 § sjölagen till de s, k. York-Antwerpen-reglema 1950. Dessa regler
reviderades år 1974. 1974 års York-Ant-werpen-regler bör fogas tiU protokollet
i detta ärende som bilaga 1.
I en
inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1974: 14) om ändring i
sjölagen föreslås att hänvisningen i 211 § ändras att avse York-Antwerpen-reglema
1974. Promemorian har remissbehandlats. Därvid har yttranden avgivits av
hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tmgsrätt, dispaschören
Kaj Pineus, Sveriges redareförening, Sveriges ångfartygs assurans förening, Sjö-assuradöremas
förening, Sveriges advokatsamfund och Sjörättsföreningen i Göteborg,
Remissinstanserna
har inte haft någon erinran mot förslaget om ändring av 211 § sjölagen. Vid
nordiska överläggningar har överenskommits att ändringen bör träda i kraft den
1 januari 1976. Jag föreslår därför att 211 § sjölagen ändras i enlighet med
promemorieförslaget och att ändringen träder i kraft den 1 januari 1976. En
närmare redogörelse för innebörden av de ändrade reglerna lämnas i
specialmotiveringen till lagförslaget.
2 Upprättade
lagförslag
Mot
bakgrund av det nu anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till
1.
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1),
2.
lag om ändring i lagen
(1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),
3.
lag om förnyelse av vissa
fartygsinteckningar m, m.,
4.
båtregistreringslag,
5.
lag om registrering av båtbyggnadsförskott,
6. lag
om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrätts
lagen (1970: 979).
Rörande
itmehållet i de upprättade lagförslagen viU jag ytterUgare anföra följande. Med
hänvisningar tUl sjölagen avser jag därvid, om inte annat sägs, lagen i dess
lydelse efter ikraftträdandet av 1973 års ändringar.
3 Motivering
till lagförslagen
3.1 Sjölagen
211
§
Regler
om haveri ges i 7 kap. sjölagen. Beträffande innebörden och fördelningen av
gemensamt haveri hänvisas i 211 § till York-Ant-
Prop. 1975: 68 23
werpen-reglema
(YAR) 1950. Sjölagens haveriregler är dispositiva. Praktiskt taget alla konossement
och certepartier hänvisar till YAR, varför sjölagens hänvisning får
självständig betydelse endast i ett fåtal fall.
York-Antwerpen-reglerna
har utarbetats inom internationella organisationer som inte har mellanstatlig
karaktär. Reglerna har inte samma rättsliga status som exempelvis
internationella sjörättskonventioner. De antogs ursprungligen av International Law
Association år 1877 och har senare reviderats ett flertal gånger, senast i
april 1974 inom Comité Maritime International.
Hänvisningen
till YAR 1950 infördes i 211 § sjölagen genom lagen (1967: 48) om ändring i
sjölagen. Samtidigt upphävdes de i sjölagen införda nationeUa reglema om gemensamt
haveri. Lydelsen av YAR 1950 i engelsk text och svensk översättning tilUcännagavs
i en särskild kungörelse (1967: 292).
Ersättandet
av de nationella reglema om gemensamt haveri med YAR 1950 skedde i nordiskt
samarbete på förslag av de nordiska sjö-lagskommittéema. YAR har även
inarbetats i dansk, norsk och finsk rätt. Som jag anförde inledningsvis har man
vid nordiska överläggningar enats om att 211 § sjölagen bör ändras tUl att avse
1974 års York-Antwerpen-regler samt att ändringen bör träda i kraft den 1
januari 1976.
De
nya York-Antwerpen-reglerna överensstämmer i stort med YAR 1950. Ändringarna är
till övervägande del redaktionella eller innebär ett förtydligande av tidigare
regler med utgångspunkt från den tolkning dessa givits i praxis. I reglerna
III, V, VI, X, XI, XIII, XVI, XVII och XXI har
dock sakliga ändringar vidtagits som innebär följande.
Regel
III innehöll tidigare en begränsning av möjUgheten att få ersättning i
gemensamt haveri för vid brandsläckning uppkommen skada på delar av fartyg
eller last som redan varit angripna av elden. Denna begränsning, som visat sig
svår att tillämpa i praxis, har nu borttagits. Ä andra sidan har rök- och
värmeskador förklarats icke ersättnings-giUa. Regler om sådana skador saknades
tidigare och rättsläget var oklart.
Regel
V behandlar fallet att fartyget avsiktligen sätts på grund för att rädda fartyg
och last. Denna regel har förenklats och förkortats. Rätt till ersättning i
gemensamt haveri förelåg tidigare inte i faU då fartyget, om det ej hade satts
på gmnd, oundvikligen skulle ha drivit i land eller på skär. Denna begränsning
av regelns tillämpningsområde har nu slopats.
Regel
VI i YAR 1950 handlar om pressning med segel samt om
skada på och förlust av segel. En regel om sådana faU av gemensamt haveri har
ansetts obehövlig. Den i stäUet insatta regeln förklarar att bärgningsutgifter
för gemensam räddning skaU ersättas i gemensamt haveri.
Prop. 1975: 68 24
Regeln
överensstämmer med vad som gällt I praxis utanför Storbritannien och har
införts på engelsk begäran för alt undanröja det där rådande oklara rättsläget
i denna fråga.
I
regel X (a) har vidtagits ändringar som innebär en
utvidgning av det gemensamma haveriet tiU att avse även kostnad för
förflyttning från nödhamn till annan hamn för reparation. Regeln har redan tidigare
på vissa håU ansetts ha denna innebörd. Genom ändringen nås förutom enhetlig
regeltillämpning en tydligare och enklare avgränsning.
Regel
X (b) har preciserats för att undvika atl vilken som
helst hantering eller lossning av last m. m. i hamn tUl följd av skada skall
kunna föranleda ett gemensamt haveri. Endast om skadan kan återföras till en
händelse under resan skall så kunna bli fallet. Ett andra stycke beträffande
kostnader för omstuvning på grund av förskjutning har tillagts för atl åsladkomma
en uppstramning av praxis, som varit vacklande i denna fråga.
Regel
X (d) har utgått. Den allmänna bestämmelsen om ställföreträdande
kostnader i regel F har ansetts täcka även de specialfall som regel X (d)
upptog.
I
regel XI har gjorts vissa ändringar i konsekvens med
ändringarna i regel X (b). Under samma omständigheter, som där anges
beträffande kostnader för lasthantering etc, utesluts utgifter för hyror etc.
från ersättning i gemensamt haveri.
Regel
XIII har väsentligt förenklats, främst genom att åldersavdrag från
reparationskostnader nu skall ske bara för fartyg som är äldre än 15 år.
Regel
XVI rör ersättning för last som har förlorats eller skadats. För att underlätta
regelns tiUämpning har den ändrats så att värdet enligt mottagarens faktura tas
till utgångspunkt för skadeberäkningen i stället för marknadsvärdet på bestänMnelseorten.
Så har även tidigare skett i praxis bl, a. i Skandinavien. Fakluravärdet skall
naturligtvis ej godtas helt okritiskt. I den mån fakturan inbegriper kostnader
för efterföljande landtransporter eller dylikt skall detta beaktas vid
värderingen. Normalfallet lär bli det som redan i dag gäller vid
styckegodstransporter, nämligen att man begagnar sig av lastens cif-värde.
Enligt
den ändrade lydelsen av regel XVII skall lastens bidragsvärde bestämmas på
samma sätt som enligt regel XVI, dvs. i första hand med utgångspunkt från fakturavärdet.
För att uppnå enhetlig praxis har tUlagts en bestämmelse att hänsyn inte skaU
tas tiU för fartyget gällande befraktningsavtal när fartygets bidragsvärde
bestäms.
Räntesatsen
i regel XXI har uppjusterats med två procent med hänsyn till
det allmänna ränteläget.
Det
kan slutligen nämnas att CMI:s redaktionsutskott har gjort ett särskilt
tolkningsuttalande beträffande regel XIV andra stycket, som
Prop. 1975: 68 25
behandlar
ersättning för provisoriska reparationer på fartyget, avseende sådana skador
som tiUfogats fartyget i samband med olyckshändelse (s. k. enskUd skada). Bakgmnden
härför är att det har varit tveksamt om andra stycket är tillämpligt endast i
det fallet att det i och för sig varit möjligt att utföra slutgiltiga
reparationer men man av hänsyn till lastens intresse av att resan snabbt
fullföljdes har begränsat reparationerna till provisoriska sådana. Redaktionsulskoltet
uttalade att den ursprungliga meningen inte torde ha varit att bestämmelsen
blir tillämplig endast då slutgiltiga reparationer varit möjliga i den första
nödhamnen. Snarare avses att när andra praktiskt möjliga alternativ, såsom
flyttning till en annan nödhamn, står öppna, men provisoriska reparationer i
stället utförs av kostnadsskäl, kostnaden för sådana reparationer bör ersättas
som ställföreträdande kostnad.
315
§
EiUigt
denna paragraf meddelas närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelsema
om sjöförklaring och om utredning av särskUd undersökningskommission av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av sjöfartsverket. Denna
bestämmelse, som med hänsyn tUl 8 kap. 13 § första stycket 1 RF numera är
överflödig, föreslås ersatt med bestämmelser, som nu har sin plats i 3 och 14 §§
sjöförklaringskungörelsen (1967: 294), Dessa bestämmelser som upptagits i paragrafen
med redaktionell jämkning berättigar domstol, som handlägger sjöförklaring,
och särskUd undersökningskommission, som utreder sjöolycka, att anlita behövligt
biträde av bl. a. polismyndighet. Med hänsyn till den reglering av
polismyndighets rätt alt därvid använda tvångsmedel som bestämmelserna
innehåller bör de ges i form av lag.
317
§
Denna
paragraf reglerar s. k. kondemnationsbesiktning varigenom avgörs huruvida
skadat fartyg skall anses iståndsättiigt eller ej enligt 10 § sjölagen.
Förklaringen avges skriftligen av besiktningsmän. Eftersom situationen kan vara
den att ett kondemnerat fartyg på grund av sin skada också är avregistreringsmässigt
(jfr 16 § sjölagen och 2 kap. 6 § förslaget till båtregistreringslag) och den
sjörättsliga registermyndigheten självmant skall bevaka att avregistrering
sker, är det lämpligt att kondemnationsförklaring av svenska fartyg
rutinmässigt bringas till denna myndighets kännedom. Förklaringen delges enligt
förevarande lagrum sjöfartsverket. Genom verkets försorg kan då avskrift
tillställas registermyndigheten. Bestämmelse härom kan lämpligen ges i denna
paragraf i anslutning tUl övriga föreskrifter om kondemnationsbesiktning.
Prop. 1975: 68 26
354355
§§
Här
tar förslaget under mbriken "Underrättelser tUl och biträde åt
registermyndigheten" upp föreskrifter dels i 354 § om domstols
underrättelse till registermyndigheten när talan väckts och prövats i tvist om
äganderätt tiU registrerad skeppsegendom eller eljest om fråga som angår
inskrivning, dels i 355 § om biträde åt registermyndigheten av poUsen,
sjöfartsverket och tullverket när det gäller att på fältet vaka över att
bestämmelserna om skeppsregistrering, inskrivning av rätt till skepp och
märkning av skepp m.m, efterlevs.
Förebild
till 354 § finns i 19 kap. 20 § jordabaUcen (JB), Bestämmelser om anteckning i
skeppsregistret av tvister av förevarande slag finns i 38 § första stycket 1
och 2 sjölagen. Som formuleringen av dessa bestämmelser antyder rör det sig om
inskrivna förhåUanden. Jag erinrar också om bestämmelsen i 21 § första stycket
sjölagen om processlegitimation på grund av inskrivning.
Den
i 355 § föreslagna bestämmelsen innebär, att polis och annan berörd
myndighetspersonal, bl.a, ur kustbevakningen, får rätt att vid behov t.ex. gå
ombord på skepp för att utröna om registrerings- och inskrivningsplikt samt
märkningsplikt och annat som rör skepps identifiering iakttagits. Sådan
befogenhet måste föreUgga även om skeppet används tiU annat än sjöfart, t.ex.
som bostad. Den som vägrar tillträde tUl skeppet torde kunna fällas tUl ansvar
enligt 17 kap. 13 § andra stycket brottsbalken för hindrande av förrättnmg.
Myndighetspersonal med polisiära befogenheter kan vid behov själv bereda sig tUlträde
med våld. Annan myndighetspersonal får i förekommande fall påkalla behövlig
polishandräckning.
På gmndval
av vad som utröns och rapporteras tUl registermyndigheten kan denna bl.a. med
tillämpning av 30 § andra stycket sjölagen förelägga ägaren att iaktta sina
skyldigheter. Det hör till bilden att registrerings- eller inskrivningsbevis
enligt vad jag avser att föreslå inte skall behöva föras ombord men i stället
nationalitetshandling i den mån det är möjligt. Den senare handlingen styrker
visserligen normalt registreringen men i övrigt kan ombord erhållna uppgifter
lätt kontrolleras med skeppsregistret via presentationsterminal, som åtminstone
tullverket torde komma att förfoga över, eller på annat sätt.
3.2
Lagen om ändring i sjölagen
1 §
Enligt
andra stycket av denna paragraf skall Kungl. Maj:t meddela föreskrifter om
nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Med hänsyn till RF har denna
fullmakt i förslaget byggts ut så att den bemyndigar regeringen att meddela
föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg och bestämma vad
som skaU iakttas med
Prop. 1975: 68 27
sådana
handUngar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålls i drift utan
gällande nationalitetshandling.
De handUngar
som avses här har i arbetsgruppens utkast betecknats nationaUtetscertifikat
(för registrerat skepp), nationalitetsbevis (för registrerad båt) och
tillfällig nationalitetshandling (normalt för oregistrerat svenskt fartyg).
Avsikten är att nationalitetshandUng skall utfärdas av registermyndigheten. TiUfäUig
nationaUtetshandling kommer att kunna behövas exempelvis för att utomlands byggt
fartyg skall kunna föras hem. För att detta skaU kunna ske smidigt är det
avsett att även konsul skall kunna utfärda sådan handUng, antingen i eget namn
eller, efter registermyndighetens bemyndigande, på denna myndighets vägnar.
Med
stöd av det föreslagna bemyndigandet bör regeringen kunna föreskriva, att nationaUtetshandling
såvitt möjligt skall föras ombord, att den skall ges in för utbyte när det
behövs och att den inte får användas när den upphört att gälla, utan då i
stället skaU återstäUas. Det blir bl, a. fallet då avregistreringsgrund
inträder. I fall då nationalitetshandling skall ersättas av ny handling, såsom
då förhållande som anges i handlingen har blivit ändrat, bör den bevara sin gUtighet
tills den nya nationalitetshandlingen har utfärdats.
Enligt
33 § förordningen (1901:78) angående registrering av svenska fartyg, vUken
upphävs genom 1973 års sjölagsändringar, straffas befälhavaren och även
redaren, ifall gärningen har skett med hans begivande med penningböter, om
fartyg av registreringspliktig dräktighet nyttjas tiU "handelssjöfart
eller resandes fortskaffande" utan gäUande s.k. nationalitets- och registreringscertifikat
eller interinustiskt sådant certifikat. Sjöfartsverket kan dock medge att
fartyg i särskilt fall nyttjas i fart utan nationalitetshandling.
Det
i förevarande paragraf föreslagna bemyndigandet ger regeringen möjlighet att
meddela föreskrifter motsvarande vad som sålunda gäller f.n. Bemyndigandet
omfattar rätt att förbjuda att registreringspliktigt fartyg håUs i drift utan
gällande nationaUtetshandling. Att fartyg hälls i drift innebär med den
terminologi som successivt införts i sjölagen (se 296 och 301 §§, jfr 9§ i dess
nya lydelse) att det nyttjas som sådant under förhållanden som i regel kräver
utrustning och bemanning (jfr NJA II 1967 s. 84 och prop.
1973:42 s. 303).
Det
synes mig lämpUgt att regeringen med stöd av det föreslagna bemyndigandet
meddelar ett generellt förbud mot att skepp hålls i drift utan gällande nationaUtetshandling.
Däremot förefaller det knappast motiverat att låta förbudet avse också båtar.
Vidare måste beaktas att nu gällande förbud inte omfattar alla skepp,
exempelvis inte fiskeskepp, och att det när de nya lagreglerna träder i kraft
kommer att finnas många skepp för vilka någon nationalitetshandling inte har
utfärdats. Ett generellt förbud kan därför inte genomföras förrän efter
Prop. 1975: 68 28
en
viss övergångstid. Någon motsvarighet tUl den nu gällande möjligheten att
medge tillfällig dispens från kravet på nationaUtetshandUng torde dock inte
behövas i fortsättningen med hänsyn till de möjUgheter att snabbt erhålla en tUlfällig
nationalitetshandling som kan väntas föreligga,
2
§
Som
jag har nämnt inledningsvis anser jag att regler om båtregistret bör samlas i
en särskild båtregistreringslag, I andra stycket av förevarande paragraf, som
innehåller föreskrifter om skeppsregister, båtregister och
skeppsbyggnadsregister ersätts därför hänvisningen till administrativa
föreskrifter av Kungl. Maj:t rörande båtregistreringen och dess omfattning med
en hänvisning till båtregistreringslagen.
8
§
I
första stycket av denna paragraf, som bl.a. slår fast att igenkänningssignal
för skepp består av signalbokstäver, föreslås ett tiUägg angående
igenkänningssignal för båt. Sådan signal föreslås skola bestå av
signalbokstäver och siffror. Signalbokstäverna får väljas ur den internationellt
för identifiering av svenska fartyg reserverade serien SAA-SMZ. För skepp skall
den bestå av fyra bokstäver ur denna serie, vilket enligt gällande
radioreglemente (se artikel 19 § 16 i reglementet, som finns upptaget i
televerkets författningssamling serie B:29) svarar mot anropssignal för fartygs
radiotelegrafstation. För båt bör den bestå av tre bokstäver ur samma serie i
förening med fyra siffror, av vilka den första bör vara 2 eller högre. Av de
tre bokstäverna kan den första reglementsenligt ersättas med siffran 7 eller 8.
Detta svarar mot ,yad som gäller fartygs radiotelefonstation. Bestämmelser om
igenkänningssignalens sammansättning bör ges i form av tiUämpningsföreskrifter.
I
andra stycket av förevarande paragraf formuleras enligt förslaget fullmakten
för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om fartygs identifiering om,
så att den avser regeringen och innefattar befogenhet att bestämma om märkning
av registrerade fartyg, deras båtar och redskap samt förbjuda att registrerat
fartyg hålls i drift utan föreskriven märkning. Märkningen bör i regel ske med
igenkänningssignalen, som också kommer att utgöra registerbeteckning (se prop.
1973: 42 s. 225 och 226). I fråga om fiskefartyg fordras dock speciella, på intemationeUt
fiskerifördrag grundade regler (jfr bUaga tiU prop. 1969: 146).
13
§
I 38
och 293 §§ sjölagen föreskrivs, att anteckning i skeppsbyggnadsregistret
rörande registrerat bygge samt inteckning i bygget och införing som rör
inteckningen skall föras över till skeppsregistret, om bygget överförs dit som
skepp. Naturligtvis skall det förfaras pä sanuna
Prop. 1975: 68 29
sätt
med förvärvsinskrivning i skeppsbyggnadsregistret, i den mån överföringen av
bygget till skeppsregistret inte sammanfaller med ägarskifte så att ny
inskrivning måste företas. Det ligger i sakens natur. Men för fullständighets
skull föreslås i 13 § första stycket en uttrycklig föreskrift härom, som
motsvarar föreskrifterna i 38 och 293 §§ sjölagen. Samtidigt jämkas
hänvisningen i andra stycket till 1438 §§ såvitt gäller skeppsandel så att däriu:
avlägsnas hänvisning till 15, 16 och 17 §§, ViUcas tillämpning på skeppsandel
under alla förhållanden är utesluten.
25
§
I
andra stycket av denna paragraf, där inskrivningsdagen regleras, fogar
förslaget nyårsafton tUl de dagar förut bl.a. midsommarafton och julafton
på vilka inskrivningsdag ej infaUer. Ändringen föranleds bl.a. av att
nyårsafton enhgt överenskommelse mellan staten och statstjänstemännens
organisationer i princip skall vara arbetsfri. Motsvarande ändring har
tidigare vidtagits i bl.a. lagen (1930:173) om beräkning av lagsladgad tid och
lagen (1973:98) om inskrivningsregister (SFS 1974:756760).
I tredje stycket, som bl.a.
bemyndigar Kungl. Maj:t att utfärda till-lämpningsföreskrifter om
registrerings- och inskrivningsförfarandet, föreslås fullmakten jämkad så att
den avser regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, och innefattar
befogenhet att ålägga enskilda att till registermyndigheten anmäla
förhållanden varom kännedom fordras för ändamålsenlig registerföring. Jag
tänker härvid främst på sådant som data rörande skepps konstmktion och användnmg
m.m. samt vissa uppgifter om i vad mån skeppsbyggnad leder till sjösättning och
leverans.
29 §
I
denna paragraf, som behandlar besvär över beslut i registerärende, föreslås ett
nytt fjärde stycke med föreskrift att ärende, som högre rätt återförvisat tiU
registermyndigheten för ny handläggning, skaU tas upp igen utan dröjsmål efter
det att den högre rättens beslut kommit registermyndigheten tUl hända. Det
betyder, att ärendet skall återupptas genast, om beslutet når myndigheten under
löpande inskrivningsdag, och eljest på nästa inskrivningsdag. Föreskriften är
utformad efter förebild av 19 kap. 15 § JB.
30 § .
.
I
tredje stycket av denna paragraf ges förvärvare rätt att bl, a. söka
inskrivning av föregående ägares förvärv om han är beroende av detta för att få
inskrivning av det egna förvärvet. Föregående ägare är därvid skyldig att
tillhandahålla erforderliga handlingar. Inlednmgsvis an-
Prop. 1975: 68 30
tydde
jag att de av förra årets riksdag beslutade reglerna i stämpelskattelagen
(1964: 308) om beskattning av skeppsförvärv kräver en jämkning i sjölagens
bestämmelser om inskrivning av sådant förvärv. Denna jämkning innebär bl. a.,
som jag närmare skall utveckla i anslutning till 33 och 34 §§, krav på en
sammanhängande inskriven fångeskedja även för bifall tUl anmälan om avregistrering
med anledning av förvärv. Som en konsekvens av detta föreslås att rätten att
söka inskrivning av föregående ägares förvärv utvidgas tiU att omfatta även
detta fall.
31
§
I
tredje stycket av förevarande paragraf, där uppskov regleras för bl.a. det fall
att ett registerärende är särskUt omfattande eller svårbedömt, föreslås den
redaktionella jämkningen att utgångspunkten för uppskovet preciseras att avse
inte bara ansökningsdag utan också an-mälningsdag.
33
och 34 §§
EnUgt
33 § 4 sjölagen reses krav på sammanhängande inskriven fångeskedja för att
inskrivningsansökan skaU kunna bifaUas, ett krav som kompletteras av befogenhet
för sökanden enUgt 30 § tredje stycket samma lag att i mån av behov söka
inskrivning eller göra registreringsanmälan på föregående ägares vägnar.
Kravet gäller bara förvärv av redan registrerad egendom. Vid förra årets riksdag
antogs vissa ändringar i stämpelskattelagen (1964:308) för att anpassa denna tUl
de nya reglerna i sjölagen om fartygsregistrering (SFS 1974:887). De knyter
skattepliktens inträde för skeppsförvärv tiU själva inskrivningen av förvärvet
och fömtsätter därmed att varje skattepliktigt skeppsförvärv verkligen bUr
inskrivet så att det kan beskattas. Det blir därför nödvändigt att kräva
sammanhängande inskriven fångeskedja även för det fall att skepp anmäls för
registrering och förvärvsinskrivning med förbigående av skattepliktigt
förvärvsled. Den nuvarande begränsningen i 33 § 4 tUl faU då det är fråga om
förvärv av redan registrerad egendom kan sålunda ej upprätthållas. Den måste
jämkas så att varje led i fångeskedjan, som kunnat vara inskrivet i
skeppsregistret, också skall skrivas in för att registreringsanmälningen och
den därmed förenade inskrivningsansökningen skall kunna bifaUas. Motsvarande krav
måste i 34 § sjölagen ställas för bifaU till anmälan om avregistrering som
förutsätter förvärvsprövning, såsom avregistrering emedan svenskt skepp
överlåtits tiU utlänning (16 § första stycket 3 sjölagen). Någon oskälig
belastning för sökanden innebär dessa nya krav inte. Han måste nämUgen ändå aUtid
styrka sin rätt genom att härleda den minst så långt bakåt genom fängeskedjan.
Ehura
förvärv av skeppsbygge inte bUr stämpelskattepliktigt, kan det
Prop. 1975:68 31
anföras
skäl för att principen om inskrivning av den fullständiga fångeskedjan
normalt här bara tillverkare och bestäUare bör gälla även inom skeppbyggnadsregistrets
ram. Ty om skepp under byggnad från början registreras som bestäUarens
uteslutande egendom, något som är möjligt enligt den nya ordningen, skulle det
eljest inte finnas någon inskrivning för varvet att falla tillbaka på utan ny
ansökan för den händelse bestäUaren häver kontraktet och därmed återför
äganderätten till bygget på varvet. Detta är opraktiskt. Därför föreslår jag
inte något undantag för skeppsbyggen. Däremot bör inte som vUlkor för registrering
och inskrivning av förvärv av nybyggt skepp krävas att skeppsbygget
registreras i efterhand.
Förslaget
innebär, att ur 33 § 4 sjölagen avlägsnas formuleringen "vad angår
registrerat skepp eller skeppsbygge" och att punktens första del i stället
avfattas sålunda: "fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru
den hade kunnat inskrivas där". Genom att till 34 § andra stycket sjölagen
införa hänvisnmg tiU den sålunda ändrade 33 § 4 reser förslaget motsvarande
krav vid avregistrering, som beror av förvärvsprövning. Där kan emeUertid en
sådan hänvisning inte begränsas till 33 § 4. Ty vid avregistrering med anledning
av förvärv måste naturligtvis också med hänsyn tUl att avregistrering då ger
samma rättsskydd som inskrivning (jfr 22 § tredje stycket sjölagen) beaktas
sådana omständigheter som avses i 33 § 59. Det följer med nuvarande lydelse
tolkningsvis av 16 § sjölagen, till vilken 34 § hänvisar. När man nu behöver
införa en hänvisning också till 33 § kan denna emellertid inte begränsas till
punkt 4, eftersom en sådan hänvisning skulle bli vilseledande. Den måste
alltså avse även de därefter följande punkterna i avslagskatalogen.
Utöver
en redaktioneU jämkning i förtydligande syfte i 33 § 7 innefattar förslaget
vidare i fråga om 33 § tiUägg av ett nytt andra stycke. Inte heUer detta
innebär emellertid någon nyhet i sak utan bara ett förtydligande. Avsikten är
att göra fullt klart att de punkter, nämligen 57, i avslagskatalogen i 33 §
som skall hindra att sakrättsskydd s.k. borgenärsskydd eUer omsättningsskydd
med orätt vinns för förvärv inte är tillämpUga när sakrättsskydd redan ,vunnits
genom att förvärvet inskrivits enligt 14 § tredje stycket sjölagen (villkorlig
äganderätt) eller genom att sådan inskrivning tidigare sökts och den ansökningen
ännu kan vinna bifall (jfr 19 och 20 §§ samt 22 § andra stycket sjölagen). I
det föreslagna nya andra stycket i 33 § sägs därför, att första stycket 57
inte utgör hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig
äganderätt redan har bevUjats på grund av samma förvärv. Även detta nya stycke
måste omfattas av den hänvisning i 34 § som jag nyss nämnde. Ingreppet i 34 §
motiverar enligt min mening omredigering av paragrafen så att avregistrering
och förbehåU om skeppsnamn behandlas i skilda stycken.
Prop. 1975: 68 32
35
och 36 §§
Det
i sjölagen liksom i JB tillämpade systemet med inskrivningsdagar innebär att
beslut skall grundas på förhållandena vid inskrivningsdagens utgång och att
omständigheter som har inträffat därefter i princip inte kan beaktas. Denna
ordning liksom tidsskillnaderna mellan olika örter skapar särskilda problem då
skepp skall avregistreras i ett land och nyregistreras i ett annat.
För
att ett skepp éllér skeppsbygge skäll kunna avregistreras fordras samtycke av intecknirigsborgenärema
(17 § andra stycket sjölagen). Om dessa som villkor för samtycke kräver att de
tillförsäkras motsvarande säkerhet i skeppet efter flaggskiftet, måste
registrering och inteckning i det andra landet kunna ske samtidigt med att avregistreringen
äger mm. Kan en sådan ordning inte åstadkommas, vållas tidsutdräkt och
kostnader för anskaffande av bankgaranti eUer annan säkerhet för den tid som
förflyter meUan registreringsåtgärderna. Av nu angivna skäl är det angeläget
att registreringsåtgärder i olika länder kan samordnas. I detta syfte har i
art. 3:2 b i sjöpanträttskonventionen (se prop. 1973:42 s. 381) upptagits en
regel som innebär att man som underlag för ett beslut om registrering av fartyg
i en stat skall kunna godta ett bevis att fartyget kommer att avregislreras i
annan stat den dag den nya registreringen äger mm. Denna regel har föranlett
bestämmelser i 35 och 36 §§ sjölagen. Enligt 35 § får utländskt skepp eller
skeppsbygge som har blivit svenskt införas i det svenska registret, om
I
fall då den andra staten inte är ansluten till sjöpanträttskonventionen och
inte har regler av motsvarande innebörd som 35 och 36 §§ sjölagen kan den
önskvärda samordningen meUan registreringsåtgär-
Prop.
1975: 68 33
ganska begränsade, om man upprätthåller principen all den
svenska registermyndigheten inte få ta någon hänsyn till vad som sker efter
inskrivningsdagens utgång. Eftersom denna princip som jag nyss har påpekat
redan har genombrutits kan jag inte se något hinder mot alt ett undanlag görs
även för fall av nu åsyftade slag. Detla bör framgå av lagen. Jag föreslår
därför att i sjölagen tas upp en bestämmelse enligt vilken registrering eller avregistrering,
i fall då det påkallas för samordning med utländsk registermyndighets beslut,
får företas här utan hinder av att detta beslut meddelas eller bevisning därom
förebringas först efter inskrivningsdagens utgång. Utredning om beslutet bör
dock inle få förebringas efter kalenderdagens utgång. Handläggningen av de till
viss inskrivningsdag hörande ärendena måste nämligen kunna anslutas i sådan
tid att uppdatering kan ske under natten så att registrets innehåll är fullt aklueUt
påföljande dag.
Beslämmelser av nu nämnda innehåll föreslås intagna i 36§,
och de bestämmelser som f.n. har sin plats där föreslås överflyttade till ett
nytt tredje stycke i 35 §.
För att det nu berörda förfarandet skall bli tillämpligt
måste givelvis anmälan om registrering resp. avregistrering ha gjorts på
inskrivningsdagen, dvs. före kl. 12. Vidare måste uppenbarligen beaktas alt
samordningen inte kan få ske på bekostnad av grundläggande svenska
företrädesregler (jfr lagrådets uttalande i prop. 1973:42 s. 561). Om sålunda
det skeppsförvärv som betingar den utländska myndighetens beslut ligger i
tiden efler utgången av den Svenska inskrivningsdagen, skulle det komma att
strida mot våra förelrädesregler att ta upp ärendet på den gångna
inskrivningsdagen. Förvärvet skulle då inskrivnings-rättsligt få företräde från
den dagen trots att man rätteligen hade kunnat söka inskrivning för det först
på senare inskrivningsdag. Visserligen torde de väsentliga sakrättsliga
verkningarna av förvärv från utlandet normalt lyda den främmande
registreringsstatens lag. Det synes mig dock tillrådligt att
registermyndigheten konsekvent upprätthåUer principen att förvärvet skall vara
ett faktum före inskrivningsdagens utgång.
Jag vill understryka att den av mig föreslagna regeln i 36
§ inle innebär alt registermyndigheten är skyldig att tjänstgöra utöver ordinarie
arbetstid för att eventuellt ända tUl utgången av kalenderdygnet avvakta
besked om resultatet av den utländska registermyndighetens prövning. Regeln
ger emellertid registermyndigheten möjlighet att beakta besked om utomlands
verkställd registreringsåtgärd som erhålls efter inskrivningsdagens slut kl.
12, i den mån detta låter sig göra inom ramen för den tid som normalt behöver
tas i anspråk för handläggningen av de turinskrivningsdagen hänförliga
ärendena. I princip förutsätts att denna handläggning slutförs under samma dags
eftermiddag.
3 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 68
Prop. 1975: 68 34
38 §
I
denna paragraf, som behandlar anteckningar rörande olika rättsfakta, fogar
förslaget till första stycket 4, dels det fall att konkursförvaltare begärt
att till boet hörande registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt,
dels det fall att skeppsägaren enligt 10 § sjölagen påkallat sådan försäljning.
Anteckning om dessa förhållanden fyller visserligen ingen annan funktion i
registrerings- och inskrivningssystemet än att informera tredje man om att
exekutiv försäljning förestår. Med hänsyn härtill skulle frågan i och för sig
kunna regleras i tUl-lämpningsföreskrifter. Men till den del motsvarighet finns
i fastighetsrätten och lufträtten är föreskrifter givna i form av lag (19 kap.
21 § JB och 41 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg), och
det synes därför lämpligt alt välja samma ordning här.
I
första stycket 7 har hänvisningen till 36 § sjölagen ändrats till att avse 35 §
samma lag, tiU vilken den bestämmelse hänvisningen gäller överförs enligt
förslaget.
39 §
Denna
paragraf behandlar officialrättelse av införing och av bevis och handlingar som
utfärdats i enlighet med oriklig införing. Här innebär förslaget en ändring i
sak. I paragrafens andra stycke är, med fas-tighetsrättsUg förebild (se 19 kap.
18 § JB), föreskrivet att rättelse skall anmärkas på bevis eller handling som
utfärdats i enlighet med den felaktiga införingen. Det har under
förberedelserna inför ikraftsättandet befunnits vara opraktiskt att förfara på
det sättet i ett registersystem som i viss utsträckning bygger på automatisk
framställning av vissa bevis. En lämpligare ordning är att nytt bevis resp. ny handUng
utfärdas och att den tidigare handUngen återfordras, görs obmkbar och behålls
för att fogas tUl akten. För handlingens innehavare, som får avstå handlingen
mot en ny, bör en sådan ordning enbart |Vara till fördel. Jag föreslår därför,
att paragrafens andra stycke ändras i enUghet med detta.
I
tredje stycket föreslås en redaktionell jämkning.
7
a övergångsbestämmelserna
Vid
arbetet med överföring av fartyg från fartygs- och fiskefartygs-registren tUl
skepps- och båtregistren har det visat sig föreUgga vissa
identifieringsproblem, viUca delvis sammanhänger med fall av dubbel eller
flerdubbel registrering av samma fartyg. Osäkerheten i fråga om identitet beror
också på att olika uppgifter föreUgger om fartygsmåtten, närmast största längd
och bredd. I stäUet för största längd förekommer i stor utsträckning uppgift om
den s.k. igenkänningslängden, som ej är identisk med den största längden utan
kan understiga denna. TUls de nya registren skall börja fungera fullt ut torde
de
Prop. 1975: 68 35
svåraste
idenlifieringsproblemen bli undanröjda men osäkerhet kommer sannolikt i en hel
del fall likväl att råda rörande längd- och breddmått Oklarheter av denna typ
bör kunna redas ut i lämplig ordning sedan registren har lagts upp, och några
större olägenheter av att registren i ett inledningsskede kommer att vara
behäftade med vissa brister i detta hänseende torde i regel inte behöva
befaras. I enstaka situationer kan emellertid oklarheten vara mera besvärande.
Jag syftar här på sådana fall då de uppgivna måtten ligger nära gränsen mellan
skepp och båtar (12x4 m) eller då det är tveksamt om egendomen över huvud taget
är ett fartyg. Visserligen torde flertalet av dessa fall hinna utredas innan de
nya lagreglerna träder i kraft. Det synes dock lämpligt att ålägga
registermyndigheten atl, när inskrivning eller inteckning första gången söks i
egendom som överförts till skeppsregistret från fartygsregistret eller
fiskefartygsregister, ta ställning tUl om egendomens beskaffenhet av skepp är
otvetydigt utredd. Om så inte är fallet bör myndigheten kunna föranstalta om
den utredning som behövs.
Myndigheten
bör härvid kunna rikta föreläggande till skeppsägaren eller anlita biträde av
sjöfartsverket eller tullverket, som har möjlighet att företa mätning på
fältet. Det rör sig här inte om regelrätt skeppsmätning utan om ganska enkel måttagning,
låt vara att den kräver någon kännedom om vad som skall och inte skall beaktas
(jfr prop. 1973: 42 s. 299). Inom sjöfartsverket finns också den kompetens som
behövs för att utreda omständigheter, som betingar egendomens beskaffenhet av
fartyg, dvs. om den har skrov och styrinrättning eller, om vanUg styrinrättning
saknas, en eljest godtagbar konstruktionsmässig manöverförmåga.
Som
ny punkt 7 a i övergångsbestämmelserna lill sjölagen föreslår jag regler av
denna innebörd.
Ila
övergångsbestämmelserna
Som
jag har nämnt inledningsvis har det under arbetet på att lägga upp det nya
skeppsregistret på grundval av fartygs- och fiskefartygsregistren samt
inteckningsboken för fartyg visat sig att en stor mängd inteckningar i
avregistrerade fartyg inte blivit dödade utan ännu består. Att fartyg är
registrerat i fartygsregistret har från början varit och är alltjämt en förutsättning
för att inteckning skall kunna beviljas i fartyget. Men fram tiU den 1 juni
1967, då den nuvarande 28 a § infördes i förordningen (1901:78) angående
registrering av svenska fartyg, kunde fartyget avföras ur fartygsregistret utan
att inteckningen dödats eller inteckningsborgenärens samtycke visats föreligga.
Avregistrering förutsätter i regel och har även tidigare fömtsatt att fartyget
är förstört eller förlorat eller att det upphört att vara svensk. I sådana fall
blir inteckningsborgenären normalt gottgjord på det ena eller andra sättet.
Stundom såsom vid fartygets försäljning efter kondemnation upphör hans
panträtt att gälla. Därför kan det på goda gmnder antas,
Prop. 1975: 68 36
att
de farlygslösa inteckningar som nu bragts i dagen inte annat än i rena
undantagsfall motsvaras vare sig av någon pantfordran eller av någon pant med
bevarat förmögenhelsvärde. Det kan emellertid inte uteslutas att enstaka fall
finns där inteckningen alltjämt rätteligen utgör säkerhet för pantfordran. Rör
det sig då om ett vrak, så kan detla framdeles bli bärgat och visa sig erbjuda
ett för borgenären åtkomligt förmögenhelsvärde. Och är det fråga om fartyg som
satts under utländsk flagg, kan det på nytt bli svenskt. 1 så fall torde det
bero på den främmande siatens lagstiftning huruvida den svenska, på inteckning
grundade panträtten kunnat överleva det utländska skedet i fartygets tiUvaro.
Det
kan inte komma i fråga att helt enkelt beröva inteckningsborgenären hans
panträtt i den mån denna erbjuder ett presumtivt förmögenhetsvärde för honom.
Inteckningen torde i och för sig falla under övergångsbestämmelserna till 1973
års sjölagsändringar (se bl. a. punkt 11), låt vara alt sådana bestämmelser som
för sin tillämpning förutsätter att inteckningen är införd i skeppsregistret
naturligtvis inte blir aktuella. Jag återkommer i det följande (se under 3.3)
till frågan om den fortsatta registreringen av sådana inteckningar. I
förevarande sammanhang är det bara fråga om att ta ställning till de problem
som kan uppstå, ifall det avregislrerade fartyget framdeles skulle komma att
bli registrerat som skepp eller kanske, vid iståndsätlning av vrak, som skepp
under byggnad. Uppenbarligen är dylika möjligheter övervägande teoretiska men
de måste likväl tas med i beräkningen. Ty bevarad inleck-ningsrätt måste kunna
göras gäUande i egendomen antingen genom att betalning söks därur eller genom
att borgenären väcker talan om fastställelse av sin rätt till egendomen. I det
förra faUet torde han bli berättigad att fä betalt ur egendomen med företräde
framför borgenärer med panträtt på grund av inteckning i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
och i det senare fallet är det följdriktigt att medge honom rätt att få
inteckningen införd i registret med bästa rätt.
Det
är tydligt, att en sådan ordning som visserligen inte helt saknar
motsvarighet redan i dag måste bli besvärande för skeppsom-sättningen och för
belåningen av skeppsegendom, eftersom den i princip kräver att tredje man som
vill inlåta sig på rättshandling rörande egendomen måste förvissa sig om att
denna inte förut varit införd i fartygsregistret och på den grunden besväras av
inteckning som ej kunnat föras över till skeppsregistret. Därför är det
angeläget att sätta en gräns för ordningens varaktighet. En lämplig, ej alltför
avlägsen sådan erbjuder utgången av maj 1977. Då har nämligen tio år förflutit
sedan svenskt fartyg kunde avföras ur fartygsregistret utan hänsyn till inteckningsborgenär.
Jag föreslår, att inteckning som här avses inte skall få göras gällande i
egendom i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret efter denna tidpunkt. Undantag
bör dock gälla för det fall att betalning sökts ur egendomen eller talan om
rätt till denna på grund av inteck-
Prop. 1975: 68 37
ningen
väckts före angivna lid. Ifall talan om rätt tUl egendomen på grund av
inteckningen bifalles, bör inteckningen föras in i registret.
Bestämmelser
av angivna innebörd föreslås upptagna i en ny punkt 11 a i
övergångsbestämmelserna lill 1973 års sjölagsändringar.
3.3
Lagen om förnyelse av vissa fartygsinteckningar
I
anslutning lill förslaget om en ny punkt 11 a i övergångsbeslämmelserna tiU
1973 års sjölagsändringar (under 3,2) har jag tagit upp problem som
aktualiseras av den mängd gamla fartygsinteckningar utan underlag av
registrerade fartyg som förberedelserna för den nya skeppsregistreringen bragt
i dagen. Där var det fråga om sådan intecknings giltighet i fartyget efter dess
eventuella framtida registrering i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret. Jag
skall nu ta upp frågan hur inleck-ningsrätten skall bevaras eller bringas atl
upphöra.
Utgångspunkten
bör som jag tidigare har angett vara alt det inte kan komma i fråga att beröva
borgenären hans panträtt på grund av inteckningen i den mån denna har eller kan
tänkas ha något värde för honom. Inteckning som ej dödals bör genomgående
bestå. Ty det vore alltför omständligt alt ge sig in på någon
detaljundersökning ay de materiella förhållandena bakom varje inteckning som
inte dödats innan 1973 års lag om ändring i sjölagen sätts i kraft och lagen
(1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg därmed upphör alt gälla. Men dess
fortsatta giltighet bör inte vara obetingad utan bero av om borgenären finner
inteckningen värd att bevaras. En sådan ordning kan etableras efter förebUd av
reglerna i 275 § sjölagen, enligt vilken inteckning i vissa avregistreringsmässiga
skepp förfaller tio år efler det att avregistre-ringsgrunden inträdde men kan
förnyas på begäran av bl. a. borgenären. Sådan förnyelse gäller för tio år åt
gången.
Enligl
min mening bör fartygsinteckning, som inte kan föras över till skeppsregistret
emedan fartyget blivit avregislrerat, förfalla med utgången av maj 1977, då
tio år förflutit sedan svenskt fartyg senast kunde avregistreras ulan hänsyn tUl
om det var intecknat eller ej. Inteckningen bör bestå endast ifall den förnyas
på ansökan som görs före utgången av denna tid. Eftersom ägarhypotek inte gäUer
på grund av fartygsinteckning under den nuvarande ordningen bör endast borgenären
ha rätt att begära förnyelse. För bifall tUl sådan begäran bör krävas att
borgenären visar, dels att inteckningen utgjorde säkerhet för pantfordran då
lagen om inteckning i fartyg upphörde att gälla, dels att den ännu då förnyelse
söks utgör säkerhet för sådan fordran. Förnyelse bör liksom enligt 275 §
sjölagen gälla tio år. Tioårstiden bör räknas från utgången av maj 1977 även om
förnyelse skulle sökas och beviljas dessförinnan.
Genom
denna reglering kommer alla dessa fartygsinteckningar att bevaras till maj 1977
i den mån de inle dödas dessförinnan medan få
Prop. 1975:68 38
av
dem, om ens någon, kan anlas komma att bestå efter nämnda tid. Till dess måste
emellertid inteckningsboken för fartyg föras och befattningen med den bör då
anförtros den nya sjörättsliga registermyndigheten. Boken måsle föras även
efter maj 1977 så länge den upptar inteckning som består.
Jag
nämnde att gammal fartygsinteckning skulle kunna dödas. Det blir i så fall inte
med tillämpning av bestämmelserna i sjölagen, som fömtsätter att inteckningen
är införd i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Dödning av fartygsinleckningen
bör i stället företas med stöd av särskild bestämmelse, avsedd just för sådan
överbliven inteckning. Jag har övervägt om andra inteckningsåtgärder, t. ex.
nedsättning, bör stå till buds men inte funnit något praktiskt behov därav.
Fartygsinteckning av förevarande slag bör antingen bestå oförändrad som sådan,
eventuellt efter förnyelse, eller också dödas eUer förfalla. Den som uppvisar
inteckningshandling bör emellertid ha rätt att få sitt innehav antecknat i
inteckningsboken, förutsatt givetvis att inteckningen inte redan har förfallit.
Förfarandet
i förnyelseärenden bör vara skriftligt och det synes lämpligt alt lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden görs tillämplig. Givetvis bör
förnyelsebeslut föras in i inteckningsboken. Handlingar i sådana ärenden kan
lämpligen förvaras i akter, ordnade som realakter under det berörda fartygets
förutvarande nummer i fartygsregistret.
Som
redan framgått förutsätter jag, att dessa fartygsinteckningar kommer att följa
bestämmelserna i sjölagen så långt övergångsbestämmelserna tUl 1973 års
lagändringar är tiUämpliga. Därigenom löses i allt väsentligt spörsmål om
inteckningsrättens materiella innehåll. Det är emellertid nödvändigt att också
klara ut vad som skall gälla, ifall betalning söks ur egendomen. Det är då
lämpligt alt reglerna om utmätning och försäljning av registrerade skepp blir
tillämpliga så långt de passar, vare sig egendomen förlorat karaktär av fartyg
när exekutionen äger rum eller den skulle utgöra båt enligt de nya reglema i
sjölagen. Jag finner det självklart, att bl. a, de regler i 276 § nämnda lag
och annorstädes som är avsedda att möjliggöra övertagande av inteckningsskuld
inte bör vara tillämpliga vid sådan försäljning, eftersom de inte ägnar sig att
tillämpas på inteckning utan underlag av registrerad skeppsegendom.
För
att rättsförluster i görligaste mån skaU undvikas är det viktigt alt lämpliga
åtgärder vidtas för att bringa reglerna om förnyelse m. m. till berörda rättshavares
kännedom. Jag föreslår därför, att den nya registermyndigheten åläggs att, med
ledning av inteckningsbokens innehavsanteckningar, rikta underrättelser till
alla kända inteckningsborgenärer med upplysning, dels om alt inteckningen inte
blivit överförd tUl skeppsregistret, dels om vad som skaU gälla för sådan
inteckning. Underrättelserna bör lämnas i god tid före utgången av den tid
Prop. 1975: 68 39
inom
vilken förnyelse måste begäras. Jag föreslår att det föreskrivs att
underrättelse skall ske före utgången av år 1976. Upplysningar om behandUngen
av kvarstående fartygsinteckningar bör spridas också i annan form, t. ex. genom
annonsering i fackpress och dagspress. Jag ämnar föreslå alt domstolsverket får
i uppdrag att sörja för detta.
Bestämmelser
av den innebörd som jag här redogjort för föreslås upptagna i en särskUd lag,
betecknad lag om förnyelse av vissa fartygsinteckningar m. m.
3.4
Båtregistreringslagen
Med
båt anses enligt 2 § sjölagen fartyg, vars största längd understiger tolv
meter eller vars största bredd understiger fyra meter. Som jag har nämnt
inledningsvis förordar jag, att bestämmelser om båtregistrering, som
ursprungligen avsetts bli meddelade i administrativ ordning, i stället tas upp
i en särskild lag. Jag föreslår att lagen betecknas båtregistreringslag.
Reglerna i den föreslagna lagen ansluter sig i tilllämpliga delar nära till
sjölagens bestämmelser om skeppsregistrering.
Till
skillnad från skeppsregistreringen, som fyller både offentiigrätts-lig och
privaträttslig funktion, skall båtregistreringen huvudsakligen tillgodose
behovet att förteckna yrkessjöfartens och yrkesfiskets båtar. Beträffande båtar
för yrkesfiske finns regler om registrering i vissa internationella fördrag
och vad yrkessjöfartens båtar beträffar kan ordnings-och beredskapssynpunkter
anföras till stöd för registrering av dem.
Det
förslag jag nu lägger fram syftar väsentligen till att fylla det registreringsbehov,
nu tillgodosett genom fartygsregistret och fiskefartygsregistren, som inte
täcks av skeppsregistret. Förslaget innefattar inte något ställningstagande
till det av fritidsbåtutredningen nyligen i betänkandet (SOU 1974:95) Bålliv
framlagda förslaget om en allmän fritidsbåtregistrering. Detta betänkande remissbehandlas
f. n. Inte heller har jag tagit ställning till det förslag om privalrättslig
reglering av båt-registreringen som lagberedningen har lagt fram i belänkandet (SOU
1974: 55) Utsökningsrätt XIII. Men jag återkommer i det följande (under 3.5)
med förslag till förlängning, såvitt gäller båtbyggnad, av den ordning för att
vinna förmånsrätt för förskott till farlygsbyggnad som ännu gäller enligt 3 §
sjölagen. Därigenom kan det behov som föranlett lagberedningens förslag i viss
del tills vidare tUlgodoses.
1
Kap. Inledande bestämmelser
I 1
§ begränsas båtregistreringen till svenska båtar. Vidare läggs i regeringens
hand att avgöra i vad mån s. k. icke-kommersiella, statsägda båtar skaU vara
införda i båtregistret (jfr 11 § sjölagen och prop. 1973: 42 s. 228). Frågan om
båtregistret skall omfatta endast svenska eUer också vissa utländska båtar har
lämnats öppen i den grundläggande föreskriften i 2 § sjölagen, närmast med
tanke på att inte låsa
Prop.1975: 68 40
framtida
regler om fritidsbåtregistrering. I förevarande sammanhang finner jag
emellertid ingen anledning att låta registret omfatta annat än svenska båtar. I
överensstämmelse med kravet i 8 § sjölagen att beteckning för fartygs
identifiering såvitt möjligt skall överensstämma med dess igenkänningssignal
föreskrivs i 2 § atl båt skall registreras under denna signal. Motsvarande
föreskrift gäller vid skeppsregistrering enligt 11 § andra stycket sjölagen. I
anslutning till förslagel rörande 8 § sjölagen har jag beskrivit hur
igenkänningssignal bestäms (se under 3.2).
2
Kap. Registrering och avregistrering
I
detta kapitel tar förslaget upp bestämmelser om registrering m. m., som till
innebörden i allt väsentligt stämmer med vad arbetsgruppen för
skeppsregistrering har föreslagU och som i den delen lämnats utan erinran i sak
vid remissbehandling.
I 1
§ har upptagits regler om registreringsplikt. Avgörande för om
registreringsplikt skall föreligga är enhgt förslaget båtens användning. En
sådan avgränsning kan visseriigen kritiseras, eftersom användningen bestäms av
ägarens avsikter, men tills vidare finns knappast någon alternativ anknytning
som kan föredras.
F. n.
gäller registreringsplikt dels för fartyg som är avsedda att användas tUl
handelssjöfart eller passagerarbefordran och har en brutlo-dräktighet av minst
20 registerton dels för fiskefartyg med en största längd av minst åtta meter
som används lUl sallsjöfiske. Enligt 1932 års konvention med Danmark angående fiskeriförhållandena
i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen (SÖ 1933: 13) gäller dock registreringsplikt
för fiskefartyg utan någon lägre storleksgräns.
De
föreslagna nya reglerna innebär vissa begränsade utvidgningar av registreringsphkten.
Enligt första stycket omfattar denna varje svensk båt som är avsedd att
yrkesmässigt användas till befordran av gods eller passagerare, till bogsering
eller bärgning, tiU fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning
till allmänheten. Uthyrning till allmänheten förekommer på flera sätt. Det
finns t. ex. uthyrningsföretag som ställer obemannade båtar liU förfogande för
allmänheten mot hyra. Och det förekommer att båtägare hyr ut bemannade båtar
för vissa resor eller kanske för viss tid. Det är närmast dylika faU förslaget
tar sikte på. Däremot torde i regel falla utom bilden de fall då enskilda
båtägare hyr ut sina båtar för tid då de inte själva använder dem, t, ex, för
att på så sätt finansiera bålarna. Sådan verksamhet kan nämligen normalt ej
anses som yrkesmässig.
Registreringsplikten
för de båtar som jag här har nämnt begränsas enligt förslaget till sådana som
har en största längd av minst sex meter (jfr prop. 1973: 42 s. 298 och 299),
Såvitt gäller fiskebåtar måste dock med hänsyn tUl den nyssnämnda konventionen
med Danmark göras
Prop. 1975: 68 41
den
reservationen atl regeringen skall kunna förordna om registreringsplikt även
för fiskebålar som ej håller sex meters största längd, i den mån det är
påkallat av hänsyn tUl internationellt åtagande. En regel härom har tagils upp
i andra stycket.
Förhandlingar
pågår om revision av konventionen med Danmark och det kan tänkas att en
storleksgräns därvid kommer alt införas. Ett väsentligt skäl för mitt förslag
att den nedre gränsen för registreringsplikt nu bestäms till sex meter i
stället för åtta, vilket f. n. gäUer för fiskefartyg, är alt man med en sådan
gräns torde fånga in alla fiskebåtar som kan beräknas bli
registreringspliktiga enligt ett blivande reviderat fördrag med Danmark,
Såvitt jag förstår möter det knappast några betänkligheter alt generellt sänka
gränsen i fråga om fiskebåtar till sex meter. Arbetsgruppens förslag härom har
inte heller rönt något motstånd.
Antalet
bålar i yrkesmässig sjöfart under den nuvarande gränsen för registreringsplikt,
som går vid en dräktighet av 20 bmttoregisterton, torde vara förhållandevis
litet. Från bl, a, ordnings- och beredskapssynpunkt är det motiverat all
samhället har god överblick över det båtbestånd som sysselsätts i yrkesmässig
sjöfart. Och en sådan överblick är lämplig också när det gäller
uthyrningsbålar. Därför har jag inle tvekat att föreslå, att den närmast för
fiskebålar tänkta sexmelersgrän-sen görs genereU.
Passagerarfartyg
står enligt 7 kap. 3 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg under
offentlig tillsyn oavsett dräktighet. Denna lag definierar passagerarfartyg (2
kap. 2 §) så att det är fartyg som medför fler än tolv passagerare. Båt som är
mindre än sex meter lång kan likväl vara ägnad att föra fler än tolv
passagerare. Jag föreslår med hänsyn härtill att även passagerarbåt vars
största längd understiger sex meter skall vara registreringspliktig, om den är
konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare. Däri ligger då att
den inle bara skall av sin ägare vara avsedd för yrkesmässig passagerarfart
utan också alt den skall vara konstruerad för alt med bibehållen sjösäkerhet
kunna föra minst det förutsatta antalet passagerare ombord jämte besättning.
Enligt
kapitlets 2 § skall även andra bålar än sådana som är registreringspliktiga
kunna / fakultativ ordning föras in i båtregistret. Fartyg, som ej är
registreringspliktiga, kan f. n. föras in i fartygsregistret. Syftet med en
sådan registrering torde i regel vara att båten skall kunna intecknas. Detta
blir inte möjligt genom registrering i båtregistret enligt mitt förslag. Sådan
registrering på frivillig grund kan antas i regel komma att vara ett uttryck
för ägarens önskan att vinna nationaUtetshandling för sin båt. Förslaget drar
gränsen för registreringsbarhet vid sex meters längd men medger registrering av
mindre båtar i den mån särskilda skäl föreligger. Även en liten båt kan tänkas
vara så beskaffad att den lämpar sig för utrikesfärd och i så fall bör det
inte vara ägaren betaget att genom registrering vinna nationalitetshandling för
Prop. 1975: 68 42
båten.
Detta kan f, ö. vara fallet även om båten inte skall föras till utlandet pä
sjön utan forslas dit på annat sätt för att användas där t. ex. vid tävling.
Som
särskilt skäl för registrering av båt, vilken är mindre än sex meter lång,
räknar förslaget bl, a, att båten tiUdelas anropssignal för radiostation.
Televerket bör nämligen kunna föreskriva som villkor för sådan tUldelning att
båten registreras så att verket i registret kan följa båtens och därmed
stationens eventuella omsättning meUan oUka händer.
I
kapitlets 3 och 4 §§ anger förslaget undantag från registreringsplikt och
registreringsrätt.
Båt
som utgör tillbehör till annat fartyg bör inte få regisleras särskilt. Den
omfattas bl. a. i vissa fall av den märkningspUkt som gäller för fartyget
självt. En bestämmelse om förbud mot registrering av sådan båt föreslås i 3 §,
Vid skeppsregistrering gäller inte något motsvarande förbud. Det får nämUgen
anses ligga i sakens natur att skepp inte kan utgöra rättsligt tUlbehör till
annat fartyg (se prop. 1973: 42 s, 222),
Av
hänsyn till främmande stat måste det förebyggas att utomlands förvärvad, där
registrerad båt blir nationalitetsregistrerad hos oss innan den avförts ur det
utländska registret. Bestämmelse i det syftet upptar förslaget i 4 §. För
skeppsregistreringens del finns motsvarande regel I 35 § sjölagen,
I
kapitlets 5 § föreslås regler om skyldighet för den som förvärvat båt, vUken är
registreringspliktig i hans hand, att anmäla båten för registrering i
båtregistret. Gmndas förvärvet på överlåtelse, kan det vara villkorat på gmnd
av äganderättsförbehåU, återtagandeförbehåll eller liknande villkor till
överlåtarens förmån och därför ofullbordat. I så fall ger det ej upphov till
anmälningsskyldighet. Det svarar mot vad som gäller vid skeppsregistrering (12
§ sjölagen). Paragrafens andra stycke upptar en motsvarighet till 12 § andra
stycket sjölagen (jfr prop. 1973:42 s. 304 och 305). Enligt denna bestämmelse
inträder anmälningsplikt i fråga om båt sex månader från sjösättningen. Jag är
medveten om att sjösättningen inte är någon idealisk utgångspunkt för en
anmälningsfrist i fråga om småbåtar men har inte funnit skäl alt på denna punkt
söka en lösning som lämpar sig speciellt för sådana. För de båtar som omfattas
av den föreslagna registreringsplikten synes regeln kunna godtas.
Avregistrering
av båt reglerar förslaget i 68 §§ i detta kapitel. Föreskrifterna står i nära
överensstämmelse med dem som enligt 16 och 17 §§ sjölagen gäUer för avregistrering
av skepp. Men för båt tillkommer som avregistreringsgmnd, dels att den blivit tUlbehör
till annat fartyg och därmed ej längre är registreringsbar, dels om den inte
är registreringspliktig alt ägaren vill ha den avregistrerad. Motsvarig-
Prop. 1975: 68 43
het
till bestämmelserna om inteckningsborgenärs inflytande på avregistrering av
skeppsegendom finns naturligtvis ej i förslaget. Däremot ges liksom i fråga om
skepp föreskrifter om spärr mot avregistrering av båt, som till följd av
andelsövergång förlorat svensk nationaUtet. Ty även båts nationalitet kan
bevaras eller, rättare sagt, återstäUas enligt bestämmelserna i 52 och 55 §§
sjölagen. Någon anledning att belasta systemet med regler om sådan konvertering
av avregistreringsärendet som 17 § första stycket andra punkten sjölagen
föreskriver (jfr prop. 1973: 42 s. 614) finns emellertid inte i detta
sammanhang.
3
Kap. Förvärvsanteckning
Båtregislreringen
behöver, till skillnad från skeppsregistreringen, inte förenas med sådan
äganderättsprövning som kan lägga grund för privaträttsUga förfoganden över
egendomen. Men så enkelt som bilregistreringen kan den lUiväl inte läggas upp.
Ty på grundval av registreringen skall kunna utfärdas nationalitetshandling,
som ger båten erkännande som svenskt fartyg med därav folkrättsligt betingat
status. Och detta förutsätter enligt 1 § sjölagen en prövning av
äganderättsförhållandena. I princip bör det därför för anteckning av förvärv
krävas utredning som visar att förvärvet ägt mm.
I
1 § första stycket av detta kapitel föreskrivs, att båtförvärv antecknas på
grundval av registrering. På motsvarande sätt förhåller det sig vid
skeppsregistrering; jfr 13 § första stycket sjölagen. I andra stycket av 1 §
föreskriver förslaget, att lagens bestämmelser om båtförvärv skall ha
motsvarande tillämpning på förvärv av andel i båt; jfr 13 § andra stycket
sjölagen.
I 2 § regleras förvärvares
skyldighet alt för anteckning i båtregistret anmäla sitt förvärv av
registrerad eller registreringspUktig men oregistrerad båt. Anmälningsfristen
är densamma som gäller för registreringsanmälan. Villkorliga förvärv undantas
från sådan skyldighet. Någon rätt att vinna anteckning av dylikt förvärv
föreslås inte heller. Detta avviker från vad som enligt 14 § tredje stycket
sjölagen gäller för skepp. Med hänsyn tUl att införing i båtregistret inte får
några privaträttsliga verkningar har jag inte funnit någon anledning att öppna
registret för anteckning om viUkorliga förvärv. Den som anmäler båt för
registering behöver naturligtvis inte dessutom särskilt anmäla sitt förvärv för
anteckning i registret.
Enligt 3 § kan anmälan av
förvärv för anteckning i båtregistret underlåtas, ifall båten i stället anmäls
för avregistrering. Detta fömtsätter då att båten tiUhör den kategori som inte
är registreringspliktig eller att särskUd avregistreringsgrund enligt 2 kap. 6
§ kan åberopas. Paragrafen innehåller dessutom uttrycklig föreskrift om att
dödsbo ej är skyldigt att anmäla förvärv från den döde. Detta överensstämmer
med vad som enligt 14 § andra stycket sjölagen gäller i fråga om skepp.
Prop. 1975: 68 44
Eftersom
ordningen för förvärvsanteckning inte kräver sammanhängande antecknad
fångeskedja, behövs däremot ingen motsvarighet tUl det vid skeppsregistreringen
gällande kravet att dödsboets förvärv skrivs in då boet överlåter egendomen.
Jag har inte ansett det behövligt att här såsom i 14 § sjölagen och 20 kap. 1 §
JB uttryckligen förklara att bodelning, varigenom make tillskiftas båt som
redan förut tillhört honom, inte ger upphov till anmälningsplikt.
I 4
§ föreslås regler om skyldighet för överlåtare av registrerad båt eller andel i
sådan egendom att anmäla överlåtelsen till registermyndigheten. Anmälningsfristen
föreslås med en månad överskrida den frist som förvärvaren har och överlåtarens
anmälningsplikt aktualiseras bara om förvärvaren inle fullgör sin. Den
föreslagna regeln motiveras av intresset att uppgifterna i båtregistret återger
de verkliga förhållandena. Överlålarens anmälningsplikt ger registermyndigheten
möjlighet att vaka över alt föreskrifterna om anmälan av förvärv för anteckning
i båtregistret efterlevs. Den föreslagna ordningen har ingen egentlig
motsvarighet vid skeppsregistrering men där utgör de viktiga rättsverkningar
som sjölagen knyter tUl inskrivning troligen ett verksamt motiv för förvärvare
att söka inskrivning ulan dröjsmål. Här är förvärvsanteckning en ren
ordningsfråga vars efterlevnad kräver noggrannare övervakning. Skyldigheten
att anmäla överlåtelse tUl registermyndigheten för kännedom straffsanktioneras
enligt förslaget. Jag återkommer till det vid 5 kap. 3 §.
Överlåtarens
anmälningsplikt skall inte bara vara beroende av om förvärvaren fullgör sin
anmälningsplikt. När överlåtaren delar förvärvarens skyldighet att anmäla
båten för avregistrering vilket är fallet då överlåtelsen medför nalionalitetsförlust
finns naturUgtvis ingen anledning alt föreskriva ytterligare anmälningsplikt
för honom. Detsamma gäller, ifall överlåtelsen anmälts till registermyndigheten
som andelsövergång i parirederi. Sådan anmälan förutsätts i 53 § sjölagen och
jag ämnar föreslå att tillämpningsföreskrifter utfärdas därom; jfr även 40 §
första stycket sjölagen.
Jag
har betecknat förvärvsanleckning i båtregistret som en ordningsfråga. Det bör
emellertid tillfogas, att faslän förslaget inte knyter privaträttslig verkan
till förvärvsanteckningen så är det möjligt att den förvärvsprövning som
föregår anteckningen kommer att få viss återverkan t. ex. vid båtomsättning. Ty
det är sannolikt att man i rättspraxis skall visa sig obenägen att finna
förvärv av registrerad båt förenligt med vanliga krav på god tro, om förvärvet
skett från annan än den som registret utpekar som ägare eller som härleder sin
rätt från denne.
4
Kap. Förfarandet i båtregisterärenden
Det
står numera klart, att båtregistreringen bör ske med samma registerleknik som
skeppsregistreringen, dvs. med användning av automatisk databehandling. Som
mitt förslag är utformat företer registrering
Prop. 1975: 68 45
och
förvärvsanteckning i båtregistret betydande likheter med skeppsregistrering
och förvärvsinskrivning i skeppsregistret. Förfarandet hos registermyndigheten
bör därför ordnas med förebild av vad som gäUer i registerärenden enligt 2 kap.
sjölagen. En sådan ordning har klara praktiska fördelar också med hänsyn tiU
alt det är samma myndighet som skall tUlämpa de bägge lagarna. De avvikelser
förslaget innefattar är väsentligen betingade av att del vid båtregistrering ej
är fråga om att tUlgodose de privaträttsliga syften som i så hög grad styr
skeppsregistreringen. Förfarandet regleras i förevarande kapitel under rubrikerna
"Allmänna bestämmelser", "Anmälan i båtregisterärende",
"Beredningen av båtregisterärende" och "Prövningen av bålregislerärende".
TUl
de aUmänna bestämmelserna hör enligt förslaget först föreskrifter om vad som
förstås med båtregisterärende, vilka är upptagna i 1 §. De ansluter nära lill
definitionen i 25 § sjölagen av registerärende. Detsamma gäller bestämmelserna
i 2 §. Där hänvisas till de allmänna tvistemålsreglerna som subsidiärt
tillämpliga i båtregister-ärenden. Vidare bemyndigas regeringen alt meddela
närmare föreskrifter om förfarandet. En avvikelse från sjölagens regler, som
sammanhänger med registrens olika funktioner, är att systemet med inskrivningsdagar
inte föreslås tUlämpat i båtregislerärenden.
Också
föreskrifterna om dagbokföring, aklbildning och beslul i 35 §§ följer
förebilden i sjölagen tämligen noga. En avvikelse består i att förutvarande
ägare ej skall underrättas om förvärvsanteckning. I fråga om inskrivning av
skeppsförvärv är föreskrift av sådan innebörd meddelad i 28 § första stycket
sjölagen. Den är emellertid beroende av den långtgående rättsliga legitimation
som inskrivning i skeppsregistret ger förvärvaren (jfr prop. 1973: 42 s. 313).
Någon egentlig motsvarighet föreligger inte här, även om man som fömt nämnts i
rättstillämpningen kan komma att tillägga förvärvsanleckningen betydelse vid
bedömning av godtrosförvärv av båt.
Registeranteckningar
av annat slag än förvärvsanleckningar och data rörande bålen m. m. (jfr 38 §
sjölagen) reglerar förslaget i 6 §. Sådana anteckningar begränsas därvid
närmast till förhållanden som är av omedelbar betydelse för förvärvsprövning i båtregislerärenden
och till nationalitetsförlust som ej omedelbart kan föranleda avregistrering
enligt 2 kap. 7 §. Officialrättelse av införing och vad som sammanhänger därmed
regleras i kapitiets 7 § väsentiigen i överensstämmelse med förebilden i 39 §
sjölagen; jfr avsnitt 3.2 i del föregående. Därvid har kraven på hänsyn till
rättsägare reducerats tUl en allmän regel om alt den vars rätt berörs bör ges
tillfälle att yttra sig.
Anmälan
i båtregisterärende skall enligt 8 § göras skriftiigen, om inte fångeshandling
eller annan tjänlig handling ges in." Det överensstämmer helt med vad som
är föreskrivet i 30 § första stycket sjölagen. Anmälan av båtöverlålelse till
registermyndighetens kännedom enligt 3 kap. 4 §
Prop. 1975: 68 46
faUer
utanför denna reglering. Sådan anmälan ger inle i och för sig upphov lill
registerärende.
För
förslagels beslämmelser i 911 §§ om beredningen av båtregisterärenden har 30
§ andra och tredje styckena samt 31 och 32 §§ sjölagen stått modell. Den
väsentliga avvikelsen från förebilden består i att uppskovsinstitutet, som är
stramt reglerat för skeppsregistreringens del, är uppmjukat i förslaget så alt
registermyndigheten kan utnyttja institutet för att laga efter läglighet, låt
vara utan att eftersätta berättigade krav på snabb och smidig registerföring.
Det är inle heller meningen att formellt uppskov alllid skall behöva tillgripas
så snart ärendet inte kan tas upp och avgöras samma dag som det anhängiggörs.
Här gäller nämligen inte den princip som ligger i sjölagens regler om
inskrivningsdagar, nämligen att ärende som anhängiggörs viss inskrivningsdag
också skall tas upp och behandlas den dagen. Det är alltså ingenting som
hindrar att ett båtregisterärende tas upp till behandling först viss tid efter
det att ärendet har kommit in tiU myndigheten. Det ligger dock i sakens natur
att ärendena bör behandlas snabbt och att balanser i möjligaste mån bör
undvikas.
Under
uppskov när det "är ändamålsenligt för ärendets beredning" ryms t.
ex. de fall som avses i 32 § andra stycket sjölagen förutsatt att det framstår
som ändamålsenligt att ärende förblir anhängigt tUls läget klarnat. På samma
sätt bör registermyndigheten kunna uppskjuta behandlingen av en anmälan, ifall
det förefaller sannolikt att en i och för sig klarlagd avslagsgrund snart nog
skall bli undanröjd och det därför framstår som föga meningsfullt att strax
avslå anmälningen för att invänta en ny. Och även andra fall kan tänkas vara
lämpade för uppskov, om båtregistrets tillförUtlighet är betjänt av att ärendet
behandlas på det sättet. Men det är klart att anmälningar som i och för sig
kan bifaUas, inte skall uppskjutas enbart för det att t. ex. någon ytterligare
upplysning om förhållande som skall redovisas i registret ännu står att vinna.
Sådant kan, här som vid skeppsregistrering, ordnas på enklare sätt genom
komplettering i efterhand.
En
central plats i regelsystemet intar av naturliga skäl föreskrifterna om
prövningen av båtregisterärenden. De fördelar sig på 12 §, som innehåUer regler
om de krav på utredning som skall gälla vid förvärvsprövningen, samt 13 och 14
§§ där avslagsgrunderna förtecknas. Som jag har antytt tidigare bör, med hänsyn
tiU att registreringen skall ligga tUl gmnd för utfärdande av
nationalitetshandling, den som anmäler en båt för registrering eller ett
förvärv för anteckning i princip vara skyldig att styrka sin rätt till båten.
I
12 § första stycket föreskrivs, att den som anmäler båt för registrering skall
visa att han härleder sin rätt från båtens förste ägare, dvs. den som tUlverkat
eUer låtit tillverka båten. SkuUe fångeskedjan bakåt gå ut över landets
gränser, gör förslaget emeUertid halt vid det förvärv varigenom båten blev
svensk och sträcker inte anspråken på härledning
Prop. 1975: 68 47
längre.
Ofta nog finns f. ö. då en utländsk registrering med tillhörande redovisning av
de senaste äganderättsförhållandena att faUa tUlbaka på. Eftersom båt följer
allmänna lösöresrältsllga regler, kan den bli föremål för s. k. exstinktivt föiärv
i god tro eller originärt förvärv genom fynd. Jag erinrar här om 1 och 4 §§
lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd. Detla beaktar förslaget
så att sökanden också kan styrka sin rätt genom att visa alt båten "eljest
tUlhör honom". Detla skall emellertid inte tolkas så att fastställelse av godtrosförvärv
skall kunna ske i båtregisterärende. Råder tvist i frågan om sökanden på sådan gmnd
förvärvat rätt tUl båten, bör han inte kunna antecknas som ägare till denna
förrän hans rätt fastslagits genom dom.
I
andra stycket av 12 § ges motsvarande föreskrifter för det fall att förvärv av
redan registrerad båt eller andel däri anmäls för anteckning i registret.
Kravet på härledning är då bestämt så att utgångspunkten är det senast i
registret antecknade förvärvet. Men någon sammanhängande antecknad fängeskedja
är det inte tal om att etablera. Den som härleder sin rätt till utgångspunkten
genom flera mellanled vinner alltså anteckning av sitt eget förvärv direkt. Det
offentUga intresset av förvärvsredovisning i registret begränsar sig tiU aktueUa
förhållanden och något rättsUgt betingat motiv att i efterhand föra in
inaktuella förvärv i registret föreligger inte. På den punkten skiljer sig
båtregistreringen från skeppsregistreringen.
Även
när det gäller anteckning av förvärv av redan registrerad båt måste man räkna
med förekomsten av exstinktiva godtrosförvärv. Den nyssnämnda regeln i första
stycket för sådana fall har därför motsvarighet också i förslagets andra
stycke.
Det kan på goda gmnder
befaras, att de krav på bevisning som ställs upp i första och andra styckena i åtskUUga
faU skaU visa sig svåra eller nästan omöjliga att uppfylla. Att härleda sin
rätt till en registrerad båt kan vara svårt nog med hänsyn tiU det sätt på vUket
egendom av detta slag vanligen omsätts och förmodUgen även framdeles kommer att
omsättas. Ännu svårare måste det kunna bli att klarlägga en kanske lång kedja
av fång till en oregistrerad båt. Det är emellertid från allmän synpunkt av
väsentligt intresse att registreringspUktiga båtar verkligen blir registrerade
och att registret återger aktuella ägareförhåUanden. Alltför stränga krav på
den utredning som skall förebringas för att ett förvärv skall kunna införas i
registret kan lätt medföra att detta i själva verket bUr mindre tiUfÖrlitligt
än det aimars kunde bli. Dessa överväganden har lett till den slutsatsen att
sökanden bÖr ges möjlighet att bota brist i utredningen genom att avge en
skriftlig försäkran på heder och samvete. En regel härom har upptagits i 12 §
tredje stycket. Försäkran bör kunna innehålla exempelvis uppgift om från vem
sökanden förvärvat båten och redogörelse för vad han känner till om dennes rätt
till båten. Det får ankomma på registermyndigheten att pröva i vad mån detta
bör tillåtas lika väl som vilket bevisvärde en dylik försäkran
Prop. 1975: 68 48
skall
tillmätas i det enskilda fallet. Om lämnade uppgifter är oriktiga kan sökanden
straffas enligt 15 kap. 10 § brottsbalken för osann eller vårdslös försäkran.
Avslagskatalogen
i 13 § första stycket gäUer registreringsanmälan och anmälan av förvärv för
anteckning i båtregistret. Den inleds med det fall all anmälan ej uppfyller det
skriftlighetskrav som ställs upp i 8 §, fortsätter såvitt gäller
registreringsanmälan med det fall att det brister i förutsättning för bålens
registrering enligt 2 kap. 14 §§ i förslaget och fullföljs med de fall,
avsedda för både registreringsanmälan och anmälan av förvärv, då det åberopade
förvärvet inte styrks eller då det är ogiltigt eller eljest inte kan göras
gällande. De båda sistnämnda avslagsgrunderna motsvarar i sak 33 § 59
sjölagen.
I 14
§ ges motsvarande föreskrifter för avslag på avregislreringsan-mälan, nämligen
dels att skrifllighetskravet i 8 § ej iakttagits och dels alt laga avregistreringsgrund
ej visals föreligga,
5
Kap. Särskilda beslämmelser
1
detta kapitel, som avslutar lagen, föreslås till en början i 1 och 2 §§ under
särskilda rubriker beslämmelser om besvär över beslut i bålregisterärenden,
vilka svarar mol regleringen i 29 § sjölagen och om behörighet för
registermyndigheten alt döma ut vite, som förelagts enligt lagen. Till skillnad
från vad som gäller enligt 26 § tredje stycket sjölagen föreslås inte någon
föreskrift om beloppsbegränsning av sådant vite men genom hänvisningen i 4 kap.
2 § till tvistemålsreglerna blir beloppsbegränsningen i 9 kap. 8 §
rättegångsbalken tillämplig. Vitesbeloppen kan sålunda ej överstiga 5 000
eller, vid förnyat föreläggande, 10 000 kronor.
Härefter
följer i 3 §, under rubriken "Ansvar", föreskrift som straffsanktionerar
kravet i 3 kap, 4 § att överlåtelse-av båt eller båtandel skall anmälas till
registermyndigheten för kännedom. Straffet föreslås bli böter högst 500 kronor.
Delta skall ge den yttersta garantin för att båtregistrets innehåll rörande båtägare
blir någorlunda vederhäftigt.
Kapitlet
avslutas, under rubriken "Underrättelser till och biträde åt
registermyndigheten", i 4 och 5 §§ med bestämmelser, som motsvarar dem jag
tidigare föreslagit i 354 och 355 §§ sjölagen. Jag hänvisar tiU framställningen
i det föregående under 3.1.
Övergångsbestämmelser
Båtregistreringslagen.
bör träda i kraft samtidigt med ändringarna i sjölagen. Under punkt 1 föreslås
därför alt lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Båtregistret
bör liksom skeppsregistret läggas upp på grundval äv innehållet i fartygsregistret
hos sjöfartsverket och i fiskefartygsregistren under tullverket. Bestämmelse
härom föreslås under punkt 2. Förbe-
Prop. 1975: 68 49
redelserna
för detta är, lUcsom i fråga om skeppsregistret, redan långt framskridna.
Enligt
punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen
skall varje intecknad båt föras över frän fartygsregistret till
skeppsregistret. Den skall dock avföras dämr, när båten upphör att besväras av
inteckning. Eftersom det då kan röra sig om en båt som är registreringspliktig
enligt båtregistreringslagen, föreslås under punkt 3 att båten i så fall utan vidare
skaU föras in i båtregistret då den avförs ur skeppsregistret. Detsamma
föreslås gälla annan registrerad båt som ej ägaren begärt skall vara
oregistrerad i fortsättningen.
Av
skäl som väsentligen svarar mot dem jag anfört till stöd för förslaget om en
ny punkt 7 a i övergångsbestämmelsema till 1973 års sjölagsändringar (avsnitt
3.2) föreslås under punkt 4 bestämmelser enligt vilka registermyndigheten när
förvärvsanteckning första gången aktualiseras i fråga om båt, som överförts
till båtregistret från fartygsregistret eller fiskefartygsregister, skall ta stäUning
till om dess egenskap av båt med avseende på mått och beskaffenhet i övrigt
är otvetydigt utredd.
3.5
Lagen om registrering av båtbyggnadsförskott, m. m.
Som
jag nänrnde inledningsvis har enligt 3 § sjölagen i dess allt-. jämt gällande
lydelse den som lämnat eller utfäst sig att lämna förskott i form av
byggnadsämnen eller pengar till fartygsbyggnad rätt att låta ta in skriftlig
avhandling om förskottet i Stockholms tingsrätts bouppteckningsprotokoll och
har därefter enUgt 4 § andra stycket förmånsrättslagen (1970:979)
förmånsrätt i "byggnadsämnena och det som för beställarens räkning
tillverkats med förskottet". På det sättet vinner beställaren ett
begränsat skydd för sin rätt tUl återbetalning för den händelse tillverkaren
kommer på obestånd. Regleringen har framför allt utnyttjats vid beställningar
av stora fartyg hos våra skeppsvarv. Den ersätts av skeppsbyggnadsregistreringen.
Den som beställer båt får varken fortsatt möjlighet att vinna förmånsrätt för
byggnadsförskott eller rätt till registrering av bygget och inskrivning av sin
rätt till detta. Denna konsekvens av lagändringen har, som jag tidigare nämnt,
uppmärksammats i lagberedningens betänkande Utsökningsrätt XIII. Vad som har
förekommit i detta ärende ger vid handen att det kan vara motiverat att i
avvaktan på den slutiiga behandlingen av lagberedningens förslag bereda
båtbeställare fortsatt möjlighet till skydd för byggnadsförskott. Nuvarande
ordning har visserUgen blivit mycket litet utnyttjad av båtvarvens kunder men
det är tänkbart att den skulle komma till ökad användning, om den bevarades.
Jag föreslår därför att det, i samband med att 1973 års sjölagsändringar sätts
i kraft, genom särskild lag införs regler om förmånsrätt för båtbyggnadsförskott
motsvarande dem som hittills har gällt för alla slag av fartyg. Förmåns-
4
Riksdagen 1975.1 saml Nr 68
Prop.
1975: 68 50
rätten för båtbyggnadsförskott bör inte slå tillbaka för
det s. k. löneprivilegiet enligt 11 och 12 §§ förmånsrättslagen (1970: 979).
Det svarar mot vad som enligt 1973 års sjölagsändringar skall gälla förmånsrätt
för panträtt på grund av skeppsbyggnadsinteckning. Löneprivilegiet är
väsentligen tillgodosett genom statiig lönegaranti i konkurs.
En ordning för alt vinna förmånsrätt för båtbyggnadsförskott
kommer, till skUlnad från den nuvarande, att kräva att i varje ärende om
registrering av förskottsavtal prövas att förskottet verkligen gäUer båtbygge
och inte skeppsbygge. Ty beställning av skepp ger rätt tUl registrering av
skeppsbygget och inskrivning av beställarens rätt därtUl enligt sjölagen och
det är då dessa regler därtUl anslutande övergångsregler inbegripna som skaU
komma lUl uteslutande användning. SkUlnaden mellan skepp och bålar framgår av
2 § sjölagen. Stockholms tingsrätt får med tillämpning av lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden utreda hur det i varje ärende förhåller sig med
detta.
I enlighet härmed föreslår jag en särskild lag om
registrering av båtbyggnadsförskott, som såvitt gäller båtbeslällning
väsentligen motsvarar den nuvarande ordningen med förmånsrätt för förskott tUl fartygsbygg-.
nad, och en lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen
(1970: 979), enligt vilken förmånsrätt för båtbyggnadsförskott skall gälla
under förutsättning alt skriftligt avtal om förskottet registrerats i bouppteckningsprolokollet
hos Stockholms tingsrätt. Förmånsrätt som åberopas i konkurs på grund av
ansökan före ikraftträdandet eller vid utmätning som sker före ikraftträdandet
skall enligt erkänd grundsals följa äldre beslämmelser (se punkt 8 i
övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen; jfr prop. 1971: 178 s. 35).
Dessa lagar föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
4 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att aniaga
förslagen
till '
1.
lag om ändring
i sjölagen (1891: 35 s. 1),
2.
lag om ändring
i lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),
3.
lag om fömyelse
av.vissa fartygsinteckningar m. m.,
4.
båtregistreringslag, ,
5.
lag om
registrering av båtbyggnadsförskott,
6.
lag om ändring
i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
York-Antwerp-rules 1974
Rule of interpretation. In the adjustment of general average
the following lettered and numbered Rules shall apply to the exclusion of any Law
and Practice inconsistent iherewilh.
Except as provided by the numbered Rules, general average shall
be adjusted according lo the lettered Rules.
Rule A. There is a general average act when, and only when,
any extraordinary sacrifice or expenditure is inlentionally and reasonably made
or incurred for the common safety for the purpose of preserving from peril the
property involved in a common maritime adventure.
Rule B. General average sacrifices and expenses shall be borne
by the different contributing interesls on the basis hereinafter provided.
Rule C. Only such losses, damages or expenses which are the
direct consequence of the general average act shall be allowed as general average.
Loss or damage sustained by the ship or cargo through delay,
whether ön the voyage or subsequently, such as demurrage, and any indirect loss
whatsoever, such as loss of märket, shall not be admitted as general,average.
Rule D. Rights to conlribulion in general average shall
not be affected, Ihough the event which gave rise to the sacrifice or expenditure
may have been due to the fault of one of Ihe parties to the adventure, but this
shall not prejudice any remedies or defences which may be open against or to that
party in respect of such fault,
Rule E. The onus of proof is upon the party claiming in
general average to show that the loss or expense claimed is properly aUowable
as general average.
Rule F. Any extra expense. incurred in place of another expense
which would have been aUowable as general average
Bilaga 1
(Översättning) York-Antwerpen-reglerna 1974
Tolkningsregel. Vid uppgörandet av :ge-mensamt haveri
skall följande littererade och numrerade regler tillämpas med uteslutande av
varje med dem oförenUg lag eller praxis.
Gemensamt haveri uppgörs i enlighet med de littererade
reglerna utom i de fall för vilka särskilda beslämmelser finns i de numrerade
reglerna.
Regel A. En gemensamt-haveri-akt föreligger då och
endast då en extraordinär uppoffring eller utgift avsiktligt och skäligen görs
till gemensam räddning i syfte att bevara värden, som gemensamt är utsatta för
fara på sjön.
Regel B. Uppoffringar och kostnader av gemensamt haveris
natur bärs av de olika bidragande intressena efler nedan angivna griinder.
Regel C. Endast sådana förluster, skador eUér kostnader, vUka
är en direki följd av geménsamt-haveri-akten ersätts såsom ge mensamt haveri.
Såsom gemensamt haveri ersätts icke förlust eller skada
på fartyg eller last genom dröjsmål, vare sig under resan eller därefter, såsom
demurrage, och icke heller någon som helst indirekt föriusl såsom förlust av
marknad.
Regel D. Då den händelse, som gav anledning till
uppoffringen eller utgiften, tillkommit genom våUande av någon av haveriintressenterna,
föreligger icke desto mindre bidragsskyldighet, ihen delta skall inte inskränka
någondera sidans möjUghet atl åberopa sådant vållande.
Regel E. Den, som kräver ersättning i gemensamt haveri,
har att visa att förlusten eller kostnaden är ersättniiigsgUl så-soin
gemensamt haveri.
Regel F. Varje extra utgift, som trätt i stället för annan
utgift, vUken skuUe.ha ersatts såsom gemensamt haveri, skall an-
opaginerad Kontrollera mot PDF
shall
be deemed to be general average and so allowed without regard to the sa-ving, if
any, to other interests, but only up to the amount of the general average expense
avoided,
Rule G. General average shall
be adjusted as regards both loss and conlribu-tion upon the basis of values at
the time and place when and where the adventure ends,
This
rule shall not affect the determinalion of the place at which the average statement
is to be made up.
ses
vara gemensamt haveri och ersättas såsom sådant, utan hänsyn till den
besparing som kan ha uppstått för andra intressen, men endast intill beloppet
av den inbesparade gemensamt-haveri-utgiften.
Regel G. Med hänsyn till
såväl rätten till ersättning som bidragsskyldigheten skall gemensamt haveri
uppgöras på grundval av värdena vid den tid och på den ort, där resan slutar.
Genom
denna regel avgörs icke, var dispaschen angående det gemensamma haveriet skall
upprättas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule I. Jettison of Cargo
No
jettison of cargo shall be made good as general average, unless such cargo is carried
in accordance with the recognised cuslom of the trade.
Regel I. Kastning av
last
Överbordkastning
av last ersätts icke såsom gemensamt haveri, såvida icke samma last
transporteras i överensstämmelse med erkänd sedvänja inom ifrågavarande slags
fraktfart.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule II. Damage by Jettison
and Sacrifice for the Common Safety
Damage
done to a ship and cargo, or either of them, by or in consequence of a sacrifice
made for the common safety, and by water which goes down a ship's hatches opened
or other opening made for the purpose of making a jettison for the common safety,
shall be made good as general average.
Regel
II. Skada , förorsakad av kastning och uppoffring för
det helas räddning
Som
gemensamt haveri ersätts skada som tUlfogas fartyg och/eUer last genom eller
till följd av en uppoffring för det helas räddning liksom även skador av vatten
som tränger ner genom ett fartygs luckor, när dessa öppnats för att verkställa
kastning för det helas räddning, eller som tränger ner genom andra öppningar
som gjorts i samma avsikt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule III. Extinguishing Fire
on Shipboard Damage done to a ship and cargo, or either of them, by water or otherwise,
including damage by beaching or scuttling a burning ship, in extinguishing a fire
on board the ship, shall be made good as general average; except that no compen-sation
shall be made for damage by smoke or heat however caused.
Regel
III. Släckning av brand ombord
Skada
som vid brandsläckning ombord tillfogas fartyg och/eller last genom vatten
eller annorledes, däri inbegripet skada, som uppkommit genom att ett brinnande
fartyg strandsatts eller borrats i sank, skall ersättas såsom gemensamt
haveri; dock ersätts icke skada av rök eller värme hur den än uppkommit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule IV. Cutting away Wreck
Loss
or damage sustained by cutting away wreck or parts of the ship which have been previously
carried away or are effectively löst by accident shall not be made good as
general average.
Regel IV. Bortkapning av skadade fartygsdelar
Förlust
eller skada uppkommen till följd av bortkapning av spillror eller delar av fartyget,
vilka fömt slagits loss eller måste anses förlorade tUl följd av sjöolycka,
skall icke ersättas som gemensamt haveri.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule V. Volunlary Stranding
When a ship is inlenlionaUy run on shore for the common safety,
whether or not she might have been driven on shore, the con-sequent loss or damage
shall be allowed in general average.
Rule VI. Salvage Remuneration
Expenditure incurred by the parties lo the adventure on account
of salvage, whether under conlract or otherwise, shall be allowed in general average
to the extent that the salvage operations were undertaken for the purpose of preserving
from peril the property involved in the common maritime adventure.
Regel
V. Frivillig strandning
När ett fartyg med avsikt sätts på grund för del helas
räddning, vare sig fartyget i annat fall skulle drivit i land eller ej, skall
därav uppkommande förlust eller skada ersättas som gemensamt haveri.
Regel VI. Bärgarlön
Utgifter som haveriintressent till följd av bärgning fått
vidkännas på grund av kontrakt eller på annan grund skall ersättas i gemensamt
haveri i den omfattning bärgningsåtgärderna vidtagUs för alt bevara värden
som gemensamt var utsatta för fara på sjön.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule VII. Damage to Machinery and Boilers Damage caused lo
any machinery and boUers of a ship which is ashore and in a position of peril,
in endeavouring to refloat, shall be allowed in general average when shown to have
arisen from an actual intention to float the ship for the common safety at the
risk of such damage; but where a ship is afloat no loss or damage caused by working
the propeUing machinery and boUers shall in any circumstances be made good as
general average.
Rule VIII. Expenses lightening a Ship when Ashore, and Consequent
Damage
When a ship is ashore and cargo and ship's fuel and stores
or any of them are discharged as a general average act, the extra cost of lightening,
lighter hire and re-shipping (if incurred), and the loss or damage sustained thereby,
shall be admitted as general average.
Rule IX. Ship's Materials and Stores Burnt for Fuel
Ship's materials and stores, or any of them, necessarily burnt
for fuel for the common safety at a time of peril, shall be admitted as general
average, when and only when an ample supply of fuel had been provided; but the estimated
quantity of fuel that would have been consumed, calculated
Regel VII. Skada på maskineri och pannor Skada som
uppkommit på maskineri av något slag och på pannor vid försök att flotlaga
fartyg, som strandat och befinner sig i farlig belägenhet, skaU ersättas såsom
gemensamt haveri, när skadan bevisligen härleder sig från åtgärd, som
företagits i avsikt att för det helas räddning bringa fartyget flott även med
risk att lida dylik skada; men när fartyget är flott ersätts icke under några
omständigheter såsom gemensamt haveri förlust eller skada som uppstått genom
att fartygets framdrivningsmaskineri och pannor fått arbeta.
Regel VIII. Utgifter för att lätta strandat fartyg och
skada som därav följt
När fartyget strandat och lossning av last, fartygets
bränsle och/eUer utrustnings-artiklar sker såsom en gemensamt-haveri-akt, skall
de extra utgiftema för fartygets lättande, för pråmhyror och för återinlast-ning
(om sådan ägt rum) ävensom därvid uppkommen förlust eller skada ersättas såsom
gemensamt haveri.
Regel IX. Fartygsinventarier och utrustningsartiklar, använda
till bränsle
Fartygsinventarier och/eller utmstnings-artiklar, som
oundgängligen måst användas till bränsle för det helas räddning i en nödsituation,
skall ersättas såsom gemensamt haveri, då och endast då fartyget varit
försett med ett tillräckligt förråd av bränsle; dock skall den uppskattade kvanti-
opaginerad Kontrollera mot PDF
at the price current at the ship's last port of deparlure at
the date of her leaving, shall be credited to the general average.
Rule X. Expenses at Port of Refuge etc.
(a) When a ship shall have enlered a port
or place of refuge, or shall have returned lo
her port or place of loading in consequence
of accident, sacrifice or other extraordinary
circumstances, which render that necessary
for the common safety, the expenses of
enlering such port or place shall be ad
mitted as general average; and when she
shall have sailed thence with her original
cargo, or a part of il, the corresponding
expenses of leaving such port or place
consequent upon such entry or relurn shall
likewise be admitted as general average.
When a ship is at any port or place of refuge and is necessarily
removed to another port or place because repairs cannot be carried out in the first
port or place, the provisions of this Rule shall be applied to the second port
or place as if it were a port or place of refuge and the cost of such removal including
lemporary repairs and towage shall be admitted as general average. The
provisions of Rule XI shall be applied
to the prolongation of the voyage occasioned by such removal.
(b) The cost of handUng on board or
discharging cargo, fuel or stores whether at
a port or place of loading, call or refuge,
shaU be admitted as general average, when
the handling or discharge was necessary
for the common safety or to enable damage
to the ship caused by sacrifice or accident
to be repaired, if the repairs were necessary
for the safe prosecution of the voyage, ex
cept in cases where the damage to the ship
is discovered at a port or place of loading
or caU without any accident or other extra
ordinary circumstance connected with such
damage having taken place during the voy
age.
The cost of handling on board or discharging cargo, fuel
or stores shall not be admissible as general average when incurred solely for the
purpose of reslowage due to shifting during the voyage, unless
tet bränsle, som eljest skolat förbmkas, beräknad efter
gängse pris i fartygels sista avgångsort vid tiden för avgången, räknas det
gemensamma haveriet till godo.
Regel X. Utgifter i nödhamn etc.
(a) När fartyget anlöpt en hamn eller ort
såsom nödhamn eller återvänt till lastnings-
ort tUl följd av sjöolycka, uppoffring eller
andra extraordinära omständigheter, som
gjort anlöpandet eller återvändandet nöd
vändigt för det helas räddning, skall utgif
terna för anlöpandet av sådan hamn eller
ort ersättas såsom gemensamt haveri; och
när fartyget därifrån åter avgått med sin
ursprungliga last eller en del därav, skall
motsvarande utgifter för utgående från så
dan hamn eUer ort, vilka är en följd av så
dant anlöpande, likaledes ersättas såsom ge
mensamt haveri.
När
fartyget befinner sig i hamn eller ort såsom nödhamn och måste förflyttas tUl
annan hamn eller ort emedan reparation icke kan utföras i den första hamnen
eller orten, då skall bestämmelserna i denna regel tillämpas beträffande denna
andra hamn eller ort som om den var nödhamn och kostnaderna för sådan
förflyttning, inklusive provisoriska reparationer och bogsering, skall
ersättas såsom gemensamt haveri. Bestämmelserna i Regel XI skall tillämpas på den förlängning
av resan som föranletts av dylik förflyttning.
(b) Kostnaden
för hantering ombord eller
lossning av last, bränsle eller utrustnings
artiklar, vare sig i lastningsort, orderplats
eller nödhamn, skall ersättas såsom gemen
samt haveri, när hanteringen eller lossningen
var nödvändig för det helas räddning eller
för att möjliggöra reparation av skada, som
fartyget lidit genom uppoffring eller sjö
olycka, förutsatt att reparationen var nöd
vändig för att resan tryggt skulle kunna
fullföljas utom i de fall då skadan på far
tyget upptäcks i lastningsort eller order
plats utan att någon sjöolycka eller annan
extraordinär händelse som äger samband
med sådan skada inträffat under resan.
Kostnaden för hantering ombord eller lossning av last,
bränsle eller utmslnings-artiklar skall ej ersättas i gemensamt haveri om den
uppkommit endast för omstuvning på grund av förskjutning under resan och
opaginerad Kontrollera mot PDF
such reslowage is necessary for the common safety.
(c) Whenever the cost of handUng or discharging cargo, fuel
or stores is admissible as general average, the costs of storage, including
Insurance if reasonably incurred, reloading and stowing of such cargo, fuel or
stores shall likewise be admitted as general average.
But when the
ship is condemned or does not proceed on her original voyage, storage expenses
shall be admitted as general average only up to the date of the ship's condemnalion
or of the abandonment of the voyage or up to the date of complelion of discharge
of cargo if the condemnalion or abandonment lakes place before that date.
sådan omstuvning icke är nödvändig för gemensam räddning.
(c) När
kostnaden för hantering eller lossning av last, bränsle eller
utrustnings-artiklar är föremål för ersättning i gemensamt haveri, skall
kostnaden för lagring inklusive skälig försäkringskostnad, återin-lastning och
stuvning av nänrnda last, bränsle eller utrustningsartiklar li!:aledes ersättas
såsom gemensamt haveri.
Om
fartyget kondemneras eller icke fortsätter sin ursprungliga resa, skall
lagringskostnader dock ersättas i gemensamt haveri endast fram till den
tidpunkt då fartyget kondemneras eller resan avbryts eller fram till den
tidpunkt då lossningen av lasten avslutas om kondemnation sker eller beslut om
resans avbrytande träffas dessförinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule Xl. Wages and Maintenance of Crew and other expenses bearing
up for and in a Port of Refuge etc.
(a) Wages and Maintenance of master,
officers and crew reasonably incurred and fuel and stores consumed during the prolongation
of the voyage occasioned by a ship entering a port or place of refuge or returning
to her port or place of loading shall be admitted as general average when the expenses
of entering such port or place are aUowable in general average in accordance wilh
Rule X (a).
(b)
When a ship shall
have enlered or been detained in any port or place in consequence of accident,
sacrifice or other extraordinary circumstances which render that necessary for
the common safety, or to enable damage to the ship caused by sacrifice or accident
to be repaired, if the repairs were necessary for the safe prosecution of the
voyage, the wages and maintenance of the master, officers and crew reasonably incurred
during the extra period of detention in such port or place until the ship shall
or should have been made ready to proceed upon her voyage, shall be admitted
in general average.
Provided that when damage to the ship is discovered at a
port or place of loading or call without any accident or other extraordinary circumstance
connected with such damage having taken place during the
Regel XI. Besättningens hyror och underhåll jämte andra utgifter
under anlöpande av och uppehåll i nödhanin etc.
(a) Skäliga kostnader för hyror och underhåll
för befäl och besättning, jämte bränsle och utrustningsartiklar som förbrukats
under förlängning av resan till följd av att fartyg anlöper en hamn eller ort
såsom nödhamn eller återvänder tUl sin lastningsort, skall ersättas såsom
gemensamt haveri, om utgifterna för anlöpande av dylik hamn eller ort ersätts i
gemensamt haveri enligt Regel X (a).
(b) När fartyget anlöpt eller blivit
uppehållet i någon hamn eUer ort tiU följd av sjöolycka, uppoffring eller av
annan extraordinär omständighet, som gjort detta nödvändigt för del helas
räddning eller för att möjliggöra reparation av skador på fartyget förorsakade
av uppoffring eller sjöolycka, då skall, om reparationen var nödvändig för att
resan tryggt skulle kunna fullföljas, skäliga kostnader för hyror och underhåll
för befäl och besättning under den tid det extra uppehållet i sådan hamn eller
ort varar och intill dess fartyget är eller bort vara färdigt alt fortsätta
resan, ersättas såsom gemensamt haveri.
Då skada på fartyget upptäcks i lastningsort eller
orderplats utan att någon sjöolycka eller annan extraordinär händelse som äger
samband med sådan skada inträffat under resan, skall dock ej hyror och
opaginerad Kontrollera mot PDF
voyage,
then the wages and maintenance of master, officers and crew and fuel and stores
concimed during the extra detention for repairs to damages so discovered shall
not be admissible as general average, even if the repairs are necessary for the
safe prosecution of the voyage.
When
the ship is condemned or does not proceed on her original voyage, wages and maintenance
of the master, officers and crew and fuel and stores consumed shall be admitted
as general average only up to the date of the ship's condenmation or of the abandonment
of the voyage or up to the date of complelion of discharge of cargo if the condemnation
or abandonment takes place before that date.
Fuel
and stores consumed during the extra period of detention shall be admitted as
general average, except such fuel and stores as are consumed in effecting repairs
not aUowable in general average.
Port
charges incurred during the extra period of detention shall likewise be admitted
as general average except such charges as are incurred solely by reason of repairs
not aUowable in general average.
(c) For
the purpose of this and the other
Rules wages shall include all payments made
to or for the benefit of the master, officers
and crew, whether such payments be im-
posed by law upon the shipowners or be
made under the terms or artides of em-
ployment.
(d) When
overtime is paid to the master,
officers or crew for maintenance of the ship
or repairs, the cost of which is not aUowable
in general average, such overtime shall be
allowed in general average only up to the
saving in expense which would have been
incurred and admUted as general average,
had such overtime not been incurred.
underhåll
för befäl och besättning eller förbrukat bränsle och utruslningsartiklar under
det extra uppehållet för reparation av sålunda upptäckta skador ersättas i gemensamt
haveri, även om reparationerna är nödvändiga för att resan tryggt skall kunna
fullföljas.
När
fartyget kondemneras eller icke fortsätter sin ursprungliga resa skall hyror
och underhåll för befäl och besättning samt för-bmkat bränsle och
utrustningsartiklar ersättas i gemensamt haveri endast fram till den tidpunkt
då fartyget kondemneras eller resan avbryts eller fram till den tidpunkt då
lossningen av lasten avslutas om kondemnation sker eller beslut om resans avbrytande
träffas dessförinnan.
Bränsle
och utrustningsartiklar som förbrukats under det förlängda uppehållet skall
ersättas i gemensamt haveri, dock ej vad som förbmkats medan reparationer, som
ej är ersällningsgilla i gemensamt haveri, utförts.
Hamnavgifter
för tiden för det förlängda uppehållet skall likaledes ersättas i gemensamt
haveri utom sådana avgifter som uteslutande föranlelts av reparationer, vilka
icke är ersättningsgilla i gemensamt haveri, (c) I denna och övriga regler
inbegrips under hyror alla utbetalningar lUl eller till förmån för befäl och
besättning, vare sig dessa betalningar åligger redaren enligt lag eller enligt
anställningsavtal.
(d)
När ersättning för övertid betalas tiU befäl och besättning för
underhållsarbeten på fartyget eller sådana reparationsarbeten, vilka icke är ersättningsgilla
i gemensamt haveri, skall sådant övertidsarbete ersättas i gemensamt haveri
endast intill det inbesparade beloppet av de utgifter, vUka skulle ha
uppkommit och ersatts såsom gemensamt haveri, om sådant övertidsarbete icke
tillgripils.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XII. Damage to Cargo in Discharging, etc.
Damage
to or loss of cargo, fuel or stores caused in the act of handling, discharging,
storing, reloading and stowing shaU be made good as general average, when and only
Regel
XII. Skada på lasten genom lossning etc.
Skada
på eller förlust av last, bränsle eller utrustningsartiklar, vilken förorsakats
av själva hanteringen, lossningen, uppläggningen, återinlastningen och
stuvningen skall er-
opaginerad Kontrollera mot PDF
when the cost of those measures respectively is admitted
as general average.
Rule XIII. Deductions from Cost of Repairs Repairs to be allowed
in general average shall not be subject to deductions in respect of "new
for old" where old material or parts are replaced by new unless the ship
is över fifteen years old in which case there shall be a deduction of one third.
The deductions shall be regulated by the age of the ship from the 31sl December
of the year of complelion of construclion to the date of the general average act,
except for insula-tion, life and similar boals, Communications and navigational
apparatus and equipment, machinery and boUers for which the deductions shall
be regulated by the age of the particular parts to which they apply.
The deductions shall be made only from the cost of the new
material or parts when finished and ready to be installed in the ship.
No deduction shall be made in respect of provisions,
stores, anchors and chain cables.
Drydock and slipway dues and costs of shifting the ship shall
be allowed in full.
The costs of cleaning, painting or coating of bottom shaU
not be allowed in general average unless the bottom has been painled or coated within
the Iwelve monlhs pre-ceding the date of the general average act in which case one
half of such costs shall be allowed.
sättas såsom gemensamt haveri, då och endast då
kostnaderna för dessa åtgärder ersätts i gemensamt haveri.
Regel XIII. Avdrag å reparationskostnader
Reparationer som skaU ersättas i gemensamt haveri skall
icke underkastas avdrag för "nytt mot gammalt" då gammalt material
eller gamla delar ersätts med nytt, såvida icke fartyget är över femton år gammalt,
i vilket faU avdrag med en tredjedel skall göras. Avdragen skall bestämmas efler
fartygets ålder räknat från den 31 december det år då nybyggnaden
färdigställdes intiU dagen för gemensamt-haveri-akten utom ifråga om isolering,
livbåtar och liknande båtar, apparater och utmstning för kommunikation och
navigering, maskineri och pannor, för vilka avdragen skall bestämmas efler
åldern av de särskUda delar vartill de hänför sig.
Avdragen skall göras endast å kostnaden för nytt material
eller nya delar när materialet eller delarna är färdiga att insättas i
fartyget.
Inga avdrag skall göras för proviant, utrustningsartiklar,
ankare eller ankarkätting-ar.
Torrdocks-, slip- och förhalningskoslna-der skall ersättas
fullt.
Kostnaderna för rengöring, målning eller strykning av
botten skall ej ersättas i gemensamt haveri såvida icke botten blivit målad
eller struken inom tolv månader före gemensamt-haveri-akten, i vilket fall hälften
av sådan kostnad skall ersättas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XIV. Temporary Repairs
Where temporary repairs are effected to a ship at a port
of loading, call or refuge, for the common safety, or of damage caused by
general average sacrifice, the cost of such repairs shall be admitted as
general average.
Where temporary repairs of accidental damage are effected
In order to enable the adventure lo be completed, the cost of such repairs shall
be admitted as general average without regard to the saving, if any, to other
interests, but only up to the saving in expense which would have been incurred
and
Regel
XIV. Provisoriska reparationer
Då provisoriska reparationer utförs på etl fartyg i en
lastnings-, order- eUer nödhamn för gemensam räddning eller till avhjälpande
av skada, förorsakad av uppoffring av gemensamt haveris natur, skall kostnaden
för sådana reparationer ersättas såsom gemensamt haveri.
Då provisoriska reparationer av en skada som uppkommit
genom olyckshändelse utförs endast för att möjliggöra resans fullbordande, skall
kostnaden för sådana reparationer ersättas såsom gemensamt haveri utan hänsyn
till den besparing som kan ha uppstått för andra intressen, men endast i
opaginerad Kontrollera mot PDF
allowed in
general average if such repairs had not been effected there.
No deductions "new for old" shall be made from the
cost of temporary repairs aUowable as general average.
Rule XV. Loss of Freight
Loss of Freight arising from damage to or loss of cargo shall
be made good as general average, either when caused by a general average act,
or when the damage to or loss of cargo is so made good.
Deduction shall be made from the amount of gross freight
löst, of the charges which the owner thereof would have incurred to earn such freight,
but has, in consequence of the sacrifice, not incurred.
den mån därigenom inbesparas utgift, som, om icke de
provisoriska reparationerna utförts, skuUe ha uppkommit och skulle ha ersatts
såsom gemensamt haveri.
Intet avdrag för skUlnad av "nytt mot gammalt"
görs från kostnad för provisoriska reparationer, vilken ersätts såsom gemensamt
haveri.
Regel XV. Förlust av frakt
Fraktförlust härrörande från skada på eller förlust av
last skall ersättas såsom gemensamt haveri, när den förorsakats av en gemensaml-haveri-akt
eller när skadan på eller förlusten av lasten ersätts såsom gemensamt haveri.
Från beloppet av den förlorade bmtto-frakten skall
avdragas kostnader, vilka fraktens ägare skulle haft att vidkännas för
fraktens intjänande men vilka till följd av uppoffringen ej uppkommit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XVI. Amount to be made good for Cargo Löst or Damaged by Sacrifice
The amount to be made good as general average for damage
to or loss of cargo sacrificed shall be the loss which has been sustained thereby
based on the value at the time of discharge, ascertained from the commercial invoice
rendered to the receiver or if there is no such invoice from the shipped value.
The value at the lime of discharge shall include the cost of Insurance and freight
except insofar as such freight is at the risk of interesls other than the cargo.
When cargo so damaged is sold and the amount of the damage
has not been otherwise agreed, the loss to be made good in general average shall
be the difference between the net proceeds of sale and the net sound value as compuled
in the firsl paragraph of this Rule.
Regel
XVI. Ersättning för last som förlorats eller skadats genom uppoffring
Det ersättningsbelopp, som utgår i gemensamt haveri för
skada på eller förlust av uppoffrad last skall motsvara den förlust, som
uppkommit genom uppoffringen, beräknad efter värdet vid tiden för lossningen
fastställt med ledning av den handelsfaktura mottagaren erhållit eller, om
sådan ej finns, med ledning av avskeppningsvärdet. Värdet vid tiden för
lossningen skall innefatta kostnaderna för försäkring och frakt, dock ej i den
utsträckning annan än lastintressenlen står risken för frakten.
Då sålunda
skadad last försäljs, och skadans storlek icke annorledes överenskommits,
skall den i gemensamt haveri ersättningsgilla förlusten utgöra skillnaden
mellan behållningen av försäljningen och nettovärdet i oskadat skick beräknat
såsom anges i regelns första stycke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XVII. Contributory Values
The contribution to a general average shall be made upon the
actual net values of the property at the termination of the adventure except that
the value of cargo shall be the value at the time of discharge, ascertained
from the commercial invoice rendered to the receiver or if there is no
Regel
XVII. Bidragande värden
Gemensamt haveri skall fördelas efter de verkliga nettovärden
egendomen ägde vid resans slut, varvid dock lastens värde skall utgöra värdet
vid tiden för lossningen fastställt med ledning av den handelsfaktura
mottagaren erhållit eUer, om sådan ej finns, med ledning av avskeppningsvärdet.
Lastens
opaginerad Kontrollera mot PDF
such
invoice from the shipped value. The value of the cargo shall include the cost
of insurance and freight unless and insofar as such freight is at the risk of
interests other than the cargo, deducting therefrom any loss or damage suffered
by the cargo prior to or at the time of discharge. The value of the ship shall
be assessed without taking into account the beneficial or detrimental effect of
any demise or time charterparty to which the ship may be committed.
To
these values shall be added the amount made good as general average for property
sacrificed, if not already included, deduction being made from the freight and
passage money at risk of such charges and crew's wages as would not have been incurred
in earning the freight had the ship and cargo been totally löst at the date of the
general average act and have not been allowed as general average; deduction being
also made from the value of the property of all extra charges incurred in respect
thereof subsequently to the general average act, except such charges as are allowed
in general average.
Where
cargo is sold short of destination, however, it shall contribute upon the actual
net proceeds of sale, with the addition of any amount made good as general average.
Passenger's
luggage and personal effects not shipped under bUl of lading shall not contribute
in general average.
värde skall innefatta
kostnaden för försäkring och frakt, dock ej i den utsträckning annan än
lastintressenten står risken för frakten, med avdrag för sådan förlust eller
skada på lasten som uppkommit före eller under lossningen. Fartygels värde
skall bestämmas utan hänsynstagande tUl den värdeökning eller värdeminskning
som kan bero av det kontrakt om skeppslega (demise charter) eUer tidscerleparti
som må gälla för fartyget.
Till dessa värden skall
läggas den ersättning i gemensamt haveri för uppoffrad egendom som ej redan
ingår däri. Från för risk utsatta frakt- och passageraravgifter avdrages
sådana kostnader och hyror tiU besättningen, som icke skulle ha uppkommit för
fraktens intjänande i händelse fartyg och last totalt förlorats, när gemensamt-haveri-akten
ägde rum, och vilka icke ersätts såsom gemensamt haveri. Likaledes avdrages från
den bidragande egendomens värde alla kostnader, som å densamma uppstått efter gemensamt-haveri-akten
med undantag av sådana kostnader, vilka ersätts såsom gemensamt haveri.
Då last försäljs innan den
nått bestämmelseorten skaU den bidraga på grundval av behållningen av
försäljningen jämte eventuell ersättning i gemensamt haveri.
Passagerares
resgods och personliga effekter, vara konossement ej utfärdats, skall icke
bidraga till gäldande av gemensamt haveri.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule XVIII. Damage to Ship
The
amount to be allowed as general average for damage or loss to the ship, her machinery
and/or gear caused by a general average act shall be as follows:
(a) When
repaired or replaced,
The actual reasonable cost
of repairing or replacing such damage or loss, subject to deductions in accordance
with Rule XIII;
(b) When
not repaired or replaced,
The
reasonable depreciation arising from such damage or loss, but not exceeding the
estimated cost of repairs. But where the ship is an actual total loss or when the
cost of repairs of the damage would exceed the value of the ship when repaired,
the amount
Regel XVIII. Skada på
fartyg
Det
belopp, vilket skall ersättas såsom gemensamt haveri för skada eller förlust
som drabbat fartyg, dess maskineri och/eller tillbehör och som föranlelts av
en gemensamt-haveri-akt skall beräknas sålunda:
(a) Då reparation eller
nyanskaffning
sker:
Den verkliga och
skäliga kostnaden för sådan reparation eller nyanskaffning, efter avdrag enUgt
Regel XIII.
(b) Då reparation eller
nyanskaffning ej
sker:
Den skäliga värdeminskning
som föranleds av sådan skada eller förlust, dock ej utöver den uppskattade
reparationskostnaden; men då fartyget gått totalt förlorat eller då kostnaden
för reparation av skadan skulle överstiga värdet av fartyget efter re-
opaginerad Kontrollera mot PDF
to
be allowed as general average shall be the difference between the estimated sound
value of the ship after deducting therefrom the estimated cost of repairing damage
which is not general average and the value of the ship in her damaged state which
may be measured by the net proceeds of sale, if any.
Ride
XIX. Undeclared or Wrongfully De-clared Cargo
Damage
or loss caused to goods loaded without the knowledge of the shipowner or his
agent or to goods wilfully misdescribed at time of shipment shall not be allowed
as general average, but such goods shall remain Uable to contribute, if saved.
Damage
or loss caused to goods which have been wrongfully declared on shipment at a value
which is lower than their real value shall be contributed for at the declared value,
but such goods shall contribute upon their actual value.
Rule
XX. Provision of Funds
A commission
of 2 per cent on general average disbursements, other than the wages and maintenance
of master, officers and crew and fuel and stores not replaced during the voyage,
shall be aUowed in general average, but when the funds are not provided by any
of the contributing interests, the necessary cost of obtaining the funds required
by means of a bottomry bond or otherwise, or the loss sustained by owners of goods
sold for the purpose, shall be allowed in general average.
The
cost of insuring money advanced to pay for general average disbursements shall also
be allowed In general average.
paration,
skall ersättningen i gemensamt haveri utgöra skillnaden mellan det uppskattade
värdet av fartyget i oskadat skick med avdrag för den uppskattade kostnaden för
reparation av skada som icke är av gemen-samt-haveri-natur och värdet av
fartyget i skadat skick, vUket kan beräknas med ledning av behåUningen av en
eventuell försäljning.
Regel
XIX. Oanmäld eller oriktigt angiven last
Skada
på eller förlust av gods, som inlastats utan redarens eller hans ombuds vetskap,
eller gods, som avsiktligt betecknats oriktigt vid avskeppningen, ersätts icke
såsom gemensamt haveri, men sådant gods är bidragspliktigt, om det räddas.
Skada
på eller förlust av gods, som vid avskeppningen avsiktligt angivils lill ett
lägre värde än det verkliga, skall ersättas såsom gemensamt haveri efter det
angivna värdet, men sådant gods är bidragspliktigt efter sitt verkliga värde.
Regel
XX. Anskaffande av penningmedel
En
kommission av 2 % på andra gemen-samt-haveri-utlägg än hyror och underhåll till
befäl och besättning samt bränsle och utmslningsartiklar som icke förnyats under
resan, ersätts såsom gemensamt haveri; men då medlen icke förskjutits av någon
av haveriintressenterna, ersätts såsom gemensamt haveri nödvändig kostnad för
anskaffande av de erforderliga medlen genom bodmerilån eller annorledes, eller
förlust för ägare av gods, som sålts i samma syfte.
Kostnaden
för försäkring av penningar, förskjutna tUl gäldande av gemensamt-have-ri-ulgifter,
ersätts likaledes såsom gemensamt haveri.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XXI. Interest on Losses made good in General Average
Interest
shall be allowed on expenditure, sacrifices and allowances charged to general average
at the råte of 7 per cent per annum, until the date of the general average statement,
due allowance being made for any interim reimbursement from the contributory
interests of from the general average deposit fund.
Regel
XXI. Ränta på utgifter ersatta i gemensamt haveri
Ränta
på utgifter, uppoffringar och ersättningar, vilka blivit hänförda till gemensamt
haveri, skall gottgöras efter en räntesats av 7 % om året tiU generaldispaschens
dag, varvid hänsyn skall tagas till under tiden lämnade förskott från
haveriintressent eUer från det gemensamma haveriets depositionsfond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rule
XXII. Treatment of Casli Deposits
Where
cash deposits have been collecled in respect of cargo's Uability for general average,
salvage or special charges, such deposits shall be paid without any delay into
a special account in the joint names of a representative nominated on behalf of
the shipowner and a representative nominated on behalf of the depositors in a
bank to be approved by both. The sum so deposited together with accmed interest,
if any, shall be held as security for payment to the parties entitled thereto
of the general average, salvage or special charges payable by cargo in respect
to which the deposits have been collecled. Payments on account or re-fund of deposits
may be made if certified to in writing by the average adjuster. Such deposits
and payments or refunds shall be without prejudice to the ultimate Uability of the
parties.
Regel
XXII. Behandling av deponerade belopp
Då kontanta, belopp
deponerats till säkerhet för lasts ansvarighet beträffande gemensamt haveri,
bärgningskostnad eller enskilda kostnader skall sådana deponerade belopp utan
varje dröjsmål insättas på ett särskilt konto i två personers gemensamma namn,
varav den ene skall utses för redaren och den andre för deponenterna, i en bank
som godkänns av båda. Sålunda deponerade belopp jämte eventuellt upplupen
ränta skall tjäna som säkerhet för betalning lUl dem som är berättigade till
sådant bidrag till gemensamt haveri, bärgningskostnad eller enskilda kostnader
som skall gäldas för last beträffande vilken depositionerna gjorts.
Förskottsbetalningar eller återbetalningar av deponerade belopp må göras i
enlighet med skriftiigt intyg av dispaschören. Deposition, förskottsbetalning
eller återbetalning är ulan verkan beträffande den slutliga ansvarigheten
parterna emellan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM H75 750109
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (13)
13 kopplingar i 5 dokument.
- Prop. 1986/87:121 om lag om fritidsbåtsregister, m.m. s. 25 om s. 42 i texten
- Bet. 1975:LU28 Lagutskottets betänkande med anledning av motion om möjlighet till inteckning i hus på arrenderad mark i texten
- Rskr. 1975:171 i texten
- Bet. 1975:LU24 Lagutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:68 om ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m. m. i texten
- Prop. 1978/79:98 med förslag till ny lag om registrering av båtar för yrkesmassig sjöfart, m.m. s. 13 om s. 44 · s. 47 om s. 47 · s. 48 om s. 40 · s. 50 om s. 39 · och 5 till i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- Rune, Rätt till skepp, 1991 s. 248 i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 458 om s. 21 i texten