Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

1975 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:86, Regeringens proposition om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 86 år 1975 Prop. 1975:86

Nr 86

Regeringens proposition om viss avdragsrätt vid
inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder;

beslutad den 20 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

BERTIL LÖFBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att avdragsrätten för kostnader
för arbetskläder skall utvidgas under en period av tre år. Under denna tid
avses arbetstagare och arbetsgivare träffa avtal om att arbetsgivarna i fortsättningen
skall tillhandahålla sådana kläder kostnadsfritt. Kostnader för s. k. skyddsutmstning
och för skyddskläder skall enligt förslagel få dras av utan beloppsbegränsning.
För andra arbetskläder föreslås en avdragsrätt enligt schabloner. De nya
reglerna avses skola tillämpas vid 19761978 års taxeringar.

1 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att till anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928: 370) skall fogas en ny punkt, 5, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 33 §

5. Vid 19761978 års taxeringar gäller följande.

A vdrag medgives skattskyldig för kostnader för
skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets
fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon med stålhätta. Med skyddskläder av.ses sådana kläder,
som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska .skador
eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än
klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke oväsentU-ga
kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i andra
stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för år räknat.
Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att arbetskläderna på
grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage, kraftig
nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över
yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enUgt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-03-20

Närvarande:
statsråden Sträng, ordförande, och Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Sträng

Proposition
om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Inledning

Vid
1973 års riksdag framställdes motionsvägen yrkanden om avdragsrätt för
kostnader för arbetskläder m. m. Riksdagen (SkU 1973: 17) avslog motionerna
under hänvisning bl. a. till att riksskatteverket (RSV) hade för avsikt att
undersöka möjligheterna att ändra lagstiftningen i förevarande avseenden.

RSV
har sedermera i en promemoria avgiven den 15 november 1973 framlagt förslag
till viss avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för kostnader för arbetskläder m.
m. 1 promemorian föreslås bl. a. avdragsrätt för kostnad för skyddskläder och
liknande utrustning. Den som har haft väsentliga merkostnader för andra
arbetskläder än skyddskläder skall få göra avdrag härför med vissa
schablonbelopp som årligen skall fastställas av RSV.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskontoret, kammarrätten i
Stockholm, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs samt Norrbottens län, 1972 års
skatteutredning. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund (SIF), Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Föreningen
Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR). SAF
och SIF har avgett gemensamt yttrande. LRF har som sitt yttrande åberopat ett
inom Lantbmkarnas skattedelegation

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 4

upprättat
utlåtande. LO har till sitt yttrande bifogat yttranden frän Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska
lantarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
målareförbundet. Svenska sjöfolksförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet.
Statsanställdas förbund samt Svenska träindu-slriarbetareförbundet.

Nuvarande
ordning

Vid
beräkning av inkomst av tjänst får enligt 33 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370), KL, avdrag göras för utgifter, som är alt anse som kostnader för
alt fullgöra tjänsten. Avdrag får dock inte göras för levnadskostnader (20 §
KL). Härtill räknas utgifter för t. ex. kläder.

Förmån
av fri beklädnad eller ersättning därför räknas som skattepliktig inläkt
(punkt 2 av anvisningarna till 32 § KL). Enligt 32 § 3 mom. fjärde stycket KL
skall dock inte såsom intäkt upptas förmän av mindre värde, som utgått i annat
än penningar. En förutsättning är dock alt förmånen kan antas inte vara avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört arbete. I punkt 3 tredje stycket av
anvisningarna till 32 § KL lämnas ytterligare upplysningar om vad som skall
förstås med förmån av mindre värde.

Enligt
37 § taxeringslagen (1956: 623), TL, skall kontrolluppgift med vissa undanlag
innehålla uppgift även om annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida
denna har utgått kontant eller såsom naturaförmän samt oavsett om densamma
utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Ett undantag
har gjorts för förmåner i annat än penningar som uppenbarligen haft ett värde
icke överstigande 600 kr. för helt år räknat.

I
anslutning till stadgandena om förmån av mindre värde har dåvarande
riksskattenämnden meddelat anvisningar (RN 1967 I nr 7: 4). Anvisningarna har
senast kompletterats av RSV (Dt 1974: 44). Naturaförmånerna har härvid
indelats i tre grupper. Den första gruppen består av förmåner som över huvud
inte bör anses såsom skattepliktiga. Som exempel nämns fria överdrags- och
skyddskläder samt fri tvätt av dylika. En andra grupp omfattar förmåner vilkas
skatteplikt beror av värdet. Skattefriheten anknyter här till det nyss nämnda
beloppet 600 kr. Som exempel kan nämnas tillhandahållande till nedsatt pris av
beklädnad i och för Ijänslen (annat än överdrags- och skyddskläder). Den tredje
gruppen avser förmåner som alltid bör anses såsom skattepliktiga och hit hör
bl. a. fri beklädnad i och för tjänsten (annat än överdrags- och skyddskläder).
Med fri förmån jämställs sådana fall, där den anställde visserligen betalar
ersättning till arbetsgivaren för att få åtnjuta förmånen, men där
ersättningen motsvarar en så obetydlig del av förmånens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 5

värde
att förfarandet fär anses ha tillkommit för alt kringgå bestämmelsen om
ovillkorlig skattephkl för den helt fria förmånen.

Frågan
om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder m. m. har prövats i åtskiUiga
skattemål. Regeringsrätten har i de flesta fall vägrat avdrag för kostnader av
detta slag.

Den
omständigheten att den skaltskyldige från arbetsgivaren fält beklädnadsbidrag
som har beskattats har i och för sig inte medfört att deii skaltskyldige
medgivits avdrag för kostnad för köp av beklädnadsartiklar. Inte heller i
sådana fall där personal haft viss klädsel enligt krav från arbetsgivaren eller
eljest på grund av särskilda bestämmelser har avdrag medgivils
(sjukvårdsbiträde). Avdrag har likaså vägrats för kostnader för inköp av
arbetskläder i sådant fall, där förslitningen av dem varit onormalt slor
(stationsarbetare, gjuteriarbetare). Inte heller här har den omständigheten att
arbetstagare från arbetsgivaren fått ersättning för kostnader för
arbetskläder, vilken ersättning upptagits som intäkt av tjänst, medfört att
avdrag medgivits (svetsare, syraarbetare). Likaså har avdrag som regel vägrats
för kostnader för tvätt och annat underhåll av arbetskläder.

En
särställning intar i. viss rnån artister. och musiker m. fl. Även för dessa
gäller givetvis de allmänna reglerna om att avdrag medges för kostnader för
intäkternas förvärvande men inte för kostnader som kan hänföras till
levnadskostnader. I de fall scenkläderna haft sådan utformning och utseende
(fantasikostymer) att.de
inte kunnat användas vid andra
tillfällen än vid framträdanden har avdrag medgivits för kostnaden. Däremot
har man intagit en mycket restriktiv hållning till avdrag för kostnader för
normala kläder. I dessa fall har tidigare i regel av drag medgetts med viss
procent av bruttointäkterna. Avdraget-har då ofta avsett även kostnader för
smink, hårvård, peruk o.d. .

Enligt
arbelarskyddslagen och arbetarskydskungörelsen har arbets

givaren ansvaret för att.förjeskriveri skyddsutrustning tillhandahålls ar

betstagarna. Denna skyddsutrustning torde vara hänförlig. till "frja.

överdrags- och skyddskläder'', ,50m i RSV:s anvisningar anges som

exempel på förmån som över huvud inte bör anses-, som skattepliktig.

Hithörande kostnader bereder normalt.inte några problern i skattehän-.

seende. ... ,,; . ,

Även
i avtalen mellan arbetsmarknadens parter finn.s bestämmelser . om
beklädnadsförmåner. Genomgående. har -. arbetsgivaren - aU bekosta arbetslagarens
skyddskläder när arbetarskyddsbestäminelsema kräver att arbetstagare skall vara
utrustad med särskilda skyddskläder, när,arbetet är av speciellt farlig art
(exempelvis arbete med syror, imprfigne- ringsmedel o. d.) eller när arbetet är
mycket smutsndjS. Vissa, avtal går ännu längre. Så t.ex. inom varvsindustrin
där ett,företag,,ge,r ät snickare, kran- och traversförare m. fl. två overaller
per år och åt syet-, sare, brännare och plålslagare med hänsyn till att kläderna
slits håj--

t2
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 86

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 6

dåre
fem overaller per år. Skatteeffekterna beror på avtalens innehåll och på hur
förmånerna utgår. Om exempelvis arbetsgivaren bekostar överdrags- och
skyddskläder inträder inga skatteproblem (icke skattepliktig förmån av mindre
värde). Detsanuna blir i regel fallet om arbetstagaren får av arbetsgivaren
köpa arbets-, överdrags- och skyddskläder till nedsatt pris eftersom förmånen
här torde vara värd mindre än 600 kr. En förutsättning är dock att
arbetstagaren inte betalar en alltför obetydlig del av förmånens värde.
Erhåller arbetstagaren i stället gollgörelse i pengar (beklädnadsersättning)
blir han inkomstbeskattad härför. Får arbetstagaren fri beklädnad i och för
tjänsten (annat än överdrags- och skyddskläder) skall värdet härav beskattas.
Om däremot arbetstagaren utan särskild ersättning får bekosta sina arbets-, överdrags-och
skyddskläder uppkommer inget värde att beskatta. Den skattskyldige torde inte
i något av de nu nämnda fallen vara berättigad till avdrag för de kostnader
han kan ha haft.

Riksskatteverkets
förslag

I
promemorian framhåller RSV att de nuvarande reglerna sädana de har kommit till
uttryck i rättspraxis inte ger ett tillfredsställande resultat och att en
uppmjukning av reglema därför är önskvärd.

Det
framlagda förslaget har främst inriktats på sådana begränsade ar-betstagargrupper
som har en onormal förslitning av arbetskläder och förslaget syftar inte
heller till några mer väsentliga avsteg från hittillsvarande praxis.

Avdragsrätten
har bestämts med hänsyn till den inbesparing av levnadskostnader som
användandet av arbetskläder medför. Avdrag för kostnad för inköp av kostym,
klänning o. d. skall enligt förslaget inte medges, ej ens om det görs
sannolikt, att kostnaden har visst samband med den skattskyldiges
förvärvsarbete. För dem som använder uniform i arbetet (militärer,
restaurangpersonal, väktare, poliser, buss- och jäm-vägspersonal), anses
uniformen ersätta personlig klädsel och således medföra en avsevärd inbesparing
i normala levnadskostnader. Avdrag för kostnad för uniform bör således enligt
förslaget inte medges. Detsamma gäller för arbetstagare som i sitt
förvärvsarbete ersätter sin vanliga klädsel med någon typ av
ersättningsklädsel, t. ex. sjukvårdspersonal, lagerarbetare m. fl. Den
omständigheten, att vissa skattskyldiga erhåller skattepliktiga beklädnadsförmäner,
in natura eller i kontanter föreslås inte i och för sig medföra avdragsrätt.

En
målsättning för RSV:s förslag har varit att söka göra skattereglerna neutrala;
skattekonsekvenserna bör så långt möjligt varaobe-roende av i vilken form
beklädnadsförmåner utgår. Arbetsmarknadens parter bör inte heller påverkas av
en uppmjukning av skattereglerna i sådan riktning, att de blir mindre benägna
att avtalsvägén lösa frågan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86 7

om
vem som skall bära kostnaden för arbetskläder. Man har även strävat efter
regler som är sä enkla som möjligt i taxeringsarbetet.

Det framlagda förslaget
bygger på en indelning av arbetskläderna i olika kategorier. En kategori utgörs
av personlig skyddsutrustning, dvs. sådana tillbehör som används för att
åstadkomma erforderligt skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbetet. Som
exempel nämns hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd, skodon med stålhätta samt
andningsskydd. Dessa föremål kan för övrigt delvis jämställas med
arbetsredskap. Det finns härutöver klädespersedlar, som inte kan jämställas med
arbetsredskap men som ändå får anses vara anskaffade direkt med anledning av
förvärvsverksamheten såsom skyddskläder. Hit hör enligt promemorian sådana
kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, väta, värme,
kyla o. d., däremot inte vanliga skyddsrockar och arbetsoveraller. En
förutsättning är härvid att kravet på skyddskläder betingas av arbetsplatsens
särskilda miljö och inte av klimatet. Fiskare och gruvarbetare, vilkas arbetskläder
måste anpassas efter både klimatet och arbetsmiljön, avses dock kunna medges
avdrag för kostnader för exempelvis inköp av oljekläder. Skattskyldiga, som
arbetar i kylhus och liknande, föreslås fä avdrag för kostnad för kläder som
skyddar mot kyla, såsom päls, varma skodon, handskar m. m. i de fall dessa
klädespersedlar kan antas ha inköpts för att så gott som uteslutande användas
i förvärvsarbetet. Däremot bör avdrag såsom för skyddskläder inte medges
skattskyldig enbart av den anledningen att han arbetar utomhus och därför har
särskilda kostnader för kläder som skyddar mot väta och kyla.

Den föreslagna
avdragsrätten för personlig skyddsutrustning innebär att skattskyldiga som
själva bekostar sådan utrustning skattemässigt likställs med dem som får den av
arbetsgivaren. Även kostnad för underhåll och tvätt av skyddskläder avses bli
avdragsgill.

En andra kategori
arbetskläder är sådana som inte är skyddskläder men som utsätts för särskilt
stor förslitning i arbetet. För dessa föreslås ett schablonmässigt avdrag för
väsentliga merkostnader. Avdraget skall bestämmas med hänsyn till kostnaderna
för såväl anskaffning som underhåll och rengöring av kläderna. Vid beräkningen
av schablonbelopp för vad som skall anses utgöra väsentlig merkostnad för vissa
yrkesutövare skall ett flertal faktorer beaktas. Sådan merkostnad uppkommer
när arbetskläderna ofta förstörs, t. ex. på grund av sönderbränning vid
svetsning under svåra förhållanden eller vid arbete med asfalt eller tjära. Så
kan också vara förhållandet när arbetskläderna utsätts för stort slitage
antingen genom mekanisk nötning eller på grund av ofta återkommande tvättning
därför att kläderna ideligen smutsas. Väsentiig merkostnad för arbetskläder kan
även anses uppkomma genom att skattskyldig i sitt arbete pä grund av naturliga
klimatförhållanden är utsatt för väta och kyla* t. ex. skogsarbetare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 8

I
förslaget förutsätts att RSV skall utfärda de tillämpningsföreskrifter som
behövs. Därvid avses RSV fastställa schablonbelopp för merkostnaderna för
arbetstagare i olika yrkesgrupper. Vad RSV beslutat skall vara bindande vid
taxeringen. För skattskyldig som tiUhör av RSV angiven yrkesgrupp medges
avdrag enligt schablon utan utredning om faktiska kostnader. Schablonavdragen
utgör årsbelopp som reduceras om anställningen inte har omfattat helt år eller
den har avsett deltid. Förteckningen avses upprättas efler samråd med berörda
arbetsmarknads-parter.

Även
sådan skattskyldig, som inte direkt kan hänföras tiU någon av RSV angiven
yrkesgrupp men som på grund av sina arbetsuppgifter haft väsentliga
merkostnader för arbetskläder, föreslås kunna få.avdragsfrågan prövad i
samband med taxeringen. Avdrag avses i sådana fall medges endast när det klart
framgår, att kostnaderna för arbetskläder överstigit vad arbetstagare inom
liknande yrken normalt åsamkas. En jämförelse bör i dessa fall ske med de
yrkesgrupper som finns i förteckningen och avdrag medges högst med det belopp
som bestämts som schablon för närmast jämförbara grupp. Högre avdrag än vad RSV
fastställt för den yrkesgrupp som har den högsta förslitningen bör inte
förekomma i något fall.

Vad
RSV fastställt som schablonavdrag för arbetskläder förutsätts ha

en annan och högre rättslig valör än de anvisningar som eventuellt kan

tänkas vara erforderliga beträffande avdrag för skyddskläder. Schablon

avdraget skall bestämmas med genomsnittskostnaden för arbetstagare i

allmänhet som riktpunkt. Väsentiig merkostnad skall anses föreUgga

först om kostnader över de normala uppgår tUl minst 100 kr. för helt

år. -!

Förslaget
är så utformat att avdrag för arbetskläder inte kan komma i fråga för
skattskyldiga med vanligt kontorsarbete. Jordbmkare, fastighetsägare och rörelseidkare
kan däremot undantagsvis tänkas vara hänförliga till yrkesgrupp som upptas i RSV:s
förteckning, under förut sättning att de utfört sådana arbetsuppgifter, som
kan hänföras till någon yrkesgrupp i RSV:s förteckning.

Promemorieförslaget
innebär ingen ändring såvitt gäller stadgandet i

punkt 2 av anvisningarna till 32 § KL angående skatteplikt för bekläd

nadsförmån eller ersättning därför. Likaså behålls systemet med förmän

av mindre värde oförändrat. Förmån av fria överdrags- och skyddsklä

der skall liksom hittills inte anses skattepliktig. Den ändringen föresläs

dock att förmån av mindre värde i form av fri beklädnad i och för

tjänsten inte skaU anses utgöra intäkt i de fall förmånsvärdet understi

ger 100 kr. per år frän en och samma arbetsgivare. Härigenom undviks

den nu i viss utsträckning förekommande beskattningen av rena båga

tellbelopp som beklädnadsförmån. . . ,

Skattebortfallet
om förslaget genomförs har beräknats vara i storleksordningen 20 milj. kr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86

Remissyttrandena

Allmänt

Flertalet
remissinstanser har inte velat motsätta sig att förslaget genomförs. Mest
positiva till ändrad lagstiftning är de organisationer som företräder löntagarintressen.
De starkaste betänkligheterna framförs av statskontoret, kammarrätterna och
1972 års skatteutredning. Bland länsstyrelserna är uppfattningarna om
förslaget mer delade.

LO instämmer i de aUmänna
principer som präglar promemorian.. Enligt LO:s uppfattning bör arbetsgivarna
bestrida de speciella,, ej till levnadskostnader hänförliga kostnader som't.
ex. uppstår vid onormal förslitning av arbetskläder eller användande av
speciell skyddsutrustning. Enär ett sådant förhåUande inte råder och ej heUer
för tillfället kan anses bli rådande anser LO att jämställdhet bör eftersträvas
mellan arbetstagarna oavsett vUka principer arbetsgivarna tillämpar för att
bestrida merkostnaderna för arbetsklädsel. Likartade uttalanden ålerfinns i
yttrandena från de till LO anslutna förbunden.

Förslaget
tillstyrks även av TCO och SACO. SHIO har inga principiella erinringar alt
göra mot att rätten till avdrag för arbetskläder utvidgas.

Länsstyrelserna
i Malmöhus och Norrbottens län tillstyrker alt avdragsrätt vid
inkomstbeskattningen för kostnader för arbetskläder m. m. införs i enlighet med
förslaget. Enligt TOR är en liberalisering av lagstiftningen befogad och
förslaget förordas därför. Även Föreningen Sveriges fögderichefer lämnar
förslaget utan erim-an och framhåller att anvisningarna utom i undantagsfall
kommer att bli lätta att tiUämpa för de skattskyldiga, taxeringsnämnderna och
de lokala skattemyndigheterna.

Kritiska
synpunkter pä den föreslagna lagstiftningens uppläggning framförs från flera
håll. 1972 års skatteutredning anser att frägan om kostnad för arbetskläder m. m.
i första hand synes vara av facklig natur och därför lämpligen bör lösas genom
uppgörelser mellan parterna pä arbetsmarknaden. Om man ändå anser att sådan kostnad
bör beaktas inom skattesystemet uppkommer enligt utredningen svårigheter
oavsett hur en skattelättnad utformas. Mot RSV:s förslag, för vilket kan anföras
skäl från materiell synpunkt, riktar utredningen invändningar både från
förenklingssynpunkt och med hänsyn till de principiella och praktiska
gränsdragningsproblem som förslaget medför. Skatteutredningen framhåller även
att den enligt sina direktiv bl. a. bör söka finna förenklingar av
skattesystemet som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för
skatteadministrationen. Införandet av en ny avdragsrätt som berör ett stort
antal skattskyldiga och endast avser ett relativt sett ringa belopp
överensstämmer inte med denna målsättning och torde minska möjligheterna att
förenkla deklarations- och taxerings-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 10

förfarandet.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län redovisar liknande tankegångar.
Man påpekar vidare att förslaget kan befaras minska benägenheten hos
arbetsmarknadens parter att förhandlingsvägen lösa frågan om vem som skall
bära kostnaden för arbetskläder.

Statskontoret
finner det angeläget att reglema för den direkta beskattningen så långt som
möjligt förenklas. Statskontoret uppskattar att avdragsrätten kan bli aktuell i
45 % av samtliga deklarationer eller ca 200 000 fall. Avdragets storlek kommer
att variera för olika yrkesgrupper men kan antas i normalfallen komma att
utgöra mellan 200 och 400 kr. Enligt statskontoret finns det omständigheter som
tyder på att RSV underskattat de administrativa problemen. Som exempel nämns
att avdragsrätt också skall kunna ifrågakomma för skattskyldig som inte är
direkt hänförlig tUl någon av RSV angiven yrkesgrupp. Fältet är med andra ord
fritt för avdragsyrkanden från sannolikt stora yrkesgrupper vars
arbetsförhållanden har vissa likheter med de grupper som kommer att tas in i RSV:s
anvisningar. En annan omständighet som försvårar granskningen är att frågan om
rätt till avdrag varierar inom samma bransch mellan olika arbetsplatser
beroende på vad som har avtalats. Enligt statskontoret kommer man sannolikt
att få ge avkall på kontrollen vid den praktiska tillämpningen. På sikt torde
detta leda till alt ett yrkesgruppavdrag uppstår utan närmare koppling till erlagda
utgifter under inkomståret.

Även
länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar risken för att förslaget om
schablonavdrag kan leda till ett slentrianmässigt godkännande av avdrag som
inte är sakligt motiverat.

Kammarrätten
i Stockholm anser att lagstiftningsåtgärder beträffande arbetskläder bör
övervägas endast om behovet härav kan anses avsevärt större än tidigare.
Enligt kammarrättens uppfattning är sä inte fallet. Kammarrätten i Göteborg
delar däremot uppfattningen att nu gällande regler i frågan om avdrag för
arbetskläder och beskattning av klädesförmåner inte är tillfredsställande.
Kammarrätten avråder dock bestämt från den föreslagna lösningen närmast därför
att elt avdrags-syslem på området skulle Ställa skatteadministrationen inför
svårbemästrade uppgifter.

En
del remissinstanser förordar också andra lösningar än de som RSV föreslagit.
Statskontoret påpekar att utvecklingen under årens lopp inneburit att
arbetsgivaren i allt större utsträckning tillhandahåUer erforderliga skyddskläder
och arbetskläder av förevarande slag. Ett altemativ till RSV:s förslag skulle
dä vara att lagstiftningsvägen eller genom överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter tillförsäkra arbetstagaren erforderliga skydds- och
arbetskläder. Ett annat alternativ är enligt statskontoret att ändra det
nuvarande schablonavdraget pä 100 kr. som infördes i mitten av 1950-talet i
förenklingssyfte och som genom penningvärdeförändringen numera har förlorat
betydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 11

Kammarrätten
i Göteborg anser att det bör ankomma på arbetsgivaren att tillhandahålla den
skyddsutrustning samt de skydds- och överdragskläder som behövs i arbetet.
Förmånen härav bör inte vara skattepliktig för den anställde. Om arbetsgivaren
i stället för att tillhandahålla ifrågavarande persedlar utger ett motsvarande
kontantbidrag till den anställde, bör inte heller bidraget tas upp som
skattepliktig intäkt.

Skyddsutrustning
och skyddskläder

Förslaget
i denna del har i regel godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det beträffande
skyddskläder föreligger sådant nära samband mellan kostnader och
förvärvsverksamheten att avdrag bör medges. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län framhåller att kostnader för personlig skyddsutrustning resp. skyddskläder
till sin karaktär är jämförbara med kostnader för arbetsredskap och
tillstyrker förslaget i denna del. Likartade synpunkter redovisas frän de
övriga länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser dock att den
skattskyldige skall styrka sina kostnader.

1972
års skatteutredning anser att personlig skyddsutrustning och skyddskläder kan
specificeras på ett tillräckligt tillfredsställande sätt för att avdrag för
sådana kostnader skall kunna medges. SAF och SIF har ingen erinran mot
förslaget och påpekar att redan i dag torde enligt rättspraxis avdrag kunna
medges i de fall som RSV åsyftar med sitt förslag. Det kan dock ifrågasättas om
inte förslaget är något för snävt man föreslår att det i lagtexten använda
uttrycket "varit nödvändigt" bytes mot "av honom använts"
eller dylikt. Likartade synpunkter anförs av LRF. Enligt SACO bör begreppet
skyddskläder även kunna omfatta sådana kläder som tandläkare, läkare,
veterinärer m. fl. måste använda för att hålla cn tillfredsställande hygienisk
standard.

Begreppet
personlig skyddsutrustning är i förslaget definierat på samma sätt som i
förarbetena till arbetarskyddslagen. LO instämmer i princip med de begränsningar
som här föreslås, men påpekar att för vissa arbetsgrupper, t. ex.
skogsarbetare, bör en komplettering ske med hänsyn till de speciella
arbetsförhållanden som råder inom yrket. Även fackförbunden godtar förslaget i
denna del. Enhgt Svenska lantarbelareförbundet bör avdraget göras frän skatten
i stället för från inkomsten.

Den
av RSV gjorda uppdelningen mellan, å ena sidan, skyddsutrustning och
skyddskläder och, ä andra sidan, övriga arbetskläder har i regel godtagits av
remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm anser det dock det vara förenat med
stora svårigheter att försöka införa entydiga regler beträffande annat än för
personlig skyddsutrustning och är därför tveksam om förslaget i övrigt kan läggas
till grund för lagstiftning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 12

övriga
arbetskläder

RSV:s
förslag om rätt till schablonavdrag för väsentliga merkostnader för övriga
arbetskläder har "fått ett mindre positivt mottagande än förslaget
beträffande skyddsuti-ustning m. m. De remissinstanser som har motsatt sig
lagförslaget har inte sällan pekat på de betydande svårigheterna att praktiskt
hantera denna del. En del remissinstanser har tillstyrkt förslaget beträffande
skyddskläder men inte i övrigt.

Länsstyrelsen
i Stockholms län vill inte motsätta sig att förslaget genomförs även i denna
del med -hänsyn bl. a. till att förslaget är utarbetat inom RSV och förslaget
helt bygger på att anvisningar skall utfärdas av verket. Länsstyrelserna
i'Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län släller sig tveksamma till
förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför bl. a. följande.

Erfarenheterna
från de f. n. tillämpade reglerna om vissa schablonavdrag för verklygsslitage
ger vid handen, alt sthablonavdragen ofla yrkas, även om arbetsgivaren har
bekostat all verktygsutmstning. Efiersom fråga är om obetydliga avdragsbelopp,
företar taxeringsnämnden i regel inte någon utredning utan godkänner avdragen
mer eller mindre slentrianmässigt. Alt nu utöka floran av dylika
schablonavdrag till alt avse vissa arbetskläder kan verka stötande för sådana
grupper av skattskyldiga, som kanske trots höga merkostnader av samma eller
liknande slag inte får några avdrag även om de uppvisar kvitton etc. för
kostnaderna. Förslaget all hell utan utredhlngmedge avdrag för
skyddsutrustning, skyddskläder och andra arbetsklädei: tillslyrkes därför inte
av länsstyrelsen, trots alt länsstyrelsen i princip delar uppfattningen om all
bagatell- belopp i deklarationerna inte bör föranleda rigorösa och
tidskrävande kontrollåtgärder.

Länsstyrelsen
tillstyrker dock att en avdragsrätt irtförs, inte bara för kostnader för
skyddsutrustning och skyddskläder, utan även intill vissa av RSV fastställda
maximibelopp och yrkeskategorier för hälften av kostnaderna för inköp av andra
arbetskläder, som är utsatta för osedvanligt stort slitage eller stark
nedsmutsning. Såsom förutsättning för avdragsrätt bör i båda fallen gälla att
specifikation (alternativt kvitton) för kostnadema bifogas deklarationen.
Enligt länsstyrelsen bör maximibeloppen kompletteras med anvisning att
avdragen inte i något faU får överstiga av RSV fastställda procentandelar av
bruttointäkterna av arbetet i fråga.

SAF
och SIF, som tillstyrkt avdragsrätt för skyddsutrustning m. m., är däremot
kritiska mot avdragsrätten i övrigt bl. a. med tanke pä svårigheterna att
närmare fastlägga begreppet väsentlig merkostnad. Enligt SAF och SIF bör innan
någon ändring av detta slag vidtas i fråga om avdragsrätten undersökas i vad
mån skäl alltjämt föreligger att beskatta förmån av fria arbetskläder o. d. I
och för sig vill man inte bestrida att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86 13

det
i många fall kanske är nödvändigt att ha en form av beskattning men å andra
sidan torde i sådana fall, som anges i kollektivavtalen, knappast skäl
föreligga lill beskattning.

LRF
efterlyser en samlad bedömning av de gränsdragningsproblem som gäller i fråga
om kostnader av personlig natur. LRF är kritiskt mot avdragsrätten för övriga
arbetskläder och pekar även på svårigheterna att beräkna slorieken av den avdragsgUla
merkostnaden men vill dock inte motsätta sig förslaget.

Beträffande avdragsrätten
för merkostnader för arbetskläder ansluter sig LO till utredningens
huvudsakliga förslag. Vad gäller den föreslagna schabloniseringen av avdrag
föreslår LO att endast ett fåtal schablonbelopp införs i vilka ett flertal
yrkesgrupper kan inrymmas. Däremot StäUer man sig avvisande till den
föreslagna formuleringen av 33 § KL vilken säger, att avdrag endast skall
beviljas för "väsentliga merkostnader". Enligt LO:s uppfattning
kommer en sådan formulering alt innebära starka begränsningar i avdragsrätten
för vissa årbetstagarka-tegorier som vid speciella tillfällen inte kan hänföras
tiU de olika schablongrupperna. LO föreslår därför att lydelsen ersätts
med"merkostnader utöver normala kostnader". Likartade påpekanden
görs från flera fackförbund. Svenska sjöfolksförbundet påpekar att större delen
av förbundets medlemmar här sådana arbetsuppgifter att' de bör våra berättigade
till avdrag för arbetskläder. Svenska skogSarbetareförbiindet riktar viss
kritik mot de beräkningar som bär gjorts i promemorian angående
skogsarbetarnas arbetskläder. Statsanställdas förbund påpekar alt förslaget
när det gäller kostnader för uniform ocli Uniforrttspcrsédlar inte innebär
någon ändring mot nu gällande bestämmelser. Uniform i arbetet skulle enligt
RSV ersatta personlig klädsel. Förbundet ansluter sig tiU denna uppfattning
endast beträffande dén del av de anslällda, söm har valmöjlighet när det gäller
arbelsklädselh. Den personal som har uniformsplikt befinner sig emellertid i en
annan situation. Om dén "beklädnadsförmån" som en sådan uniformspliktig
har upptas tUl beskattning bör enligt förbundets mening också en ävdragsrätt
föreligga. Inom det StatUga området har man avtalsvägén kommit frahi till
bestämmelser om vissa beklädnadsrabatter vid inköp av obligatoriska
uniformspersedlar. Avdragsrätt bör därför föreligga i här avsedda fall för ett
belopp motsvarande vad arbetsgivaren upptagit som förmån. Detta belopp kan
beräknas motsvara den uniformspliktiges merkostnader. '

Svenska
träindustriarbetareförbundet anser att förslaget bör omfatta alla yrkesgrupper
som använder överdragskläder i sitt arbete. Avdrag bör medges för kostnader för
överdragskläder oavsett om förbrukningen är onormal eller inte. Förbundet delar
inte RSV:s uppfattning att kostnaden för övriga kläder minskar vid användning
av överdragsklädcr. Så är däremot faUet där specieUa uniformer eller liknande
helt ersätter vanliga kläder i arbetet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 14

TCO
tillstyrker förslaget men förordar att bestämmelserna tillämpas mindre snävt än
vad som fömtsätts i promemorian. Detta skulle t. ex. uppnås om lagtexten ändras
så att kostnader som är onormalt stora för arbetskläder berättigar till avdrag
i stället för att väsentliga merkostnader krävs för att avdrag skall medges.
SACO anser att även yrkesgrupper med representativa arbetsuppgifter bör kunna
få avdrag i vissa fall.

1972
års skatteutredning har kritiserat RSV:s lagstiftningsförslag bl. a. från den
utgångspunkten att skattesystemet härigenom skulle krånglas till ytterligare.
Om en avdragsrätt för väsentliga merkostnader för arbetskläder skall införas
anser ulredningen att det från förenklingssynpunkt skulle vara en fördel om
man kunde avstå frän den individuella prövningen av avdraget och endast införa
schablonavdrag för olika yrkesgrupper. En sådan lösning skulle avsevärt
underlätta strävanden att på längre sikt åstadkomma ett enklare skattesystem.
Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser det inte klart
framgå om förslaget lämnar utrymme för en individuell prövning av sådana fall
som inte skulle återfinnas i RSV:s förteckning. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser vidare att RSV av praktiska skäl bör fastställa schablonavdrag för så
många yrkesgrupper som möjligt.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län påpekar att enligt förslaget skall avdragsprövningen
baseras på den skattskyldiges redogörelse i deklarationen för sina
arbetsuppgifter och kostnader för arbetskläder. Väsentlig merkostnad skall
anses föreligga, om kostnaden för arbetskläder överstiger genomsnittskostnaden
för arbetstagare i allmänhet med minst 100 kr. En individueU avdragsprövning
efter dessa grunder kan enligt länsstyrelsen befaras ställa taxeringsnämnderna
inför svårbemästrade problem, såväl med avseende på likformig bedömning som i
form av ytterligare arbetsbelastning. Även kammarrätten i Stockholm anser
beloppet 100 kr. vara för lågt och föreslår 300 kr. Enligt länsstyrelsen i
Västmanlands län bör beloppet vara 200 kr. och likaså kan en kvantitativ gradering
i relation till årsinkomsten tänkas.

Även
Statsanställdas förbund tar upp den individuella prövningen och framhåller att
storleken av de olika avdragen för merkostnaderna för arbetstagare i olika
yrkesgrupper torde få fastställas efter grova schabloner, vilka kommer att
vara svära att få anpassade till de enskilda fallen. De skattskyldiga, vilka på
grund av sitt arbetes speciella karaktär har haft merkostnader av detta slag
som väsentligt överstiger schablonbeloppet för yrkesgruppen, kommer att få
stora svårigheter att kunna få gehör för ett högre avdrag. Utformningen och
framför allt tillämpningen i praktiken av denna bestämmelse bör därför enligt
förbundets mening uppmjukas väsentligt, så att inte beskattningsmyndigheterna
blir för hårt bundna i sin bedömning av merkostnaderna.

Beträffande
förteckningens närma.re utformning förutsätter bl. a. LO samt fackförbunden att
man får goda möjligheter att medverka. Svei-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:86 15

ska
sjöfolksförbundet utgår från att förteckningen upprättas i samråd med
arbetsmarknadsparter och inte såsom föreslagits efter samråd med dessa.

Beträffande
förteckningens uppläggning uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och
Norrbottens län för en större utförlighet angående olika yrkesgrupper. Svenska
metallindustriarbetareförbundet förutser problem vid utarbetandet av den
föreslagna förteckningen över yrkesgrupper för vilka schablonavdrag för
merkostnaderna skall få göras. Det kommer att bli svårt att på ett rättvisande
sätt bestämma ett större antal yrkesgrupper med olika stora schablonavdrag.
Förbundet anser därför att yrkesgmpperna bör sammanföras i ett litet antal avdragsgrupper,
tre å fem, med inbördes ungefärligen lika stora kostnader. Ett schablonavdrag
fastställs sedan per grupp. Enligt Svenska lantarbetareförbundet bör
förteckningen lämpligen innehålla högt schablonavdrag som täcker stora gmppers
kostnader av förevarande slag.

Lånsstyrelsen
i Malmöhus län anser det nödvändigt med en obligatorisk medverkan från
arbetsgivarens sida för att kunna avgöra vilken yrkesgrupp den skattskyldige
tillhör. Frågan bör utredas närmare med hänsyn till dess stora praktiska
betydelse. Dessutom borde enligt länsstyrelsen texten i deklarationsblanketter
eller därtill hörande anvisningar utformas så att därav framgår att
skattskyldig, som yrkar avdrag för arbetskläder, skall närmare ange vilket
arbete han har utfört. SHIO understryker däremot kraftigt RSV:s ståndpunkt att arbetsgivama
inte bör betungas med att lämna ytterligare upplysningar i kontrolluppgifterna.
Enligt SHIO är företagens uppgiftslämnarplikt redan i dag alltför betungande
och måste begränsas och ej utvidgas.

Den
avdragsrätt som enligt förslaget undantagsvis kan bli aktuell för bl. a.
jordbrukare och rörelseidkare berörs i några yttranden.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser att ytterligare bestämmelser härom bör införas för
fullständighetens skull. Länsstyrelsen, liksom LRF och SHIO, framhåller att
sådana regler måste tas in även i 22, 25 och 29 §§ KL. Kammarrätten i Stockholm
anser att bestämmelser rörande merkostnader för arbetskläder bör, såsom skett
med reglerna om avdrag för representation, tas in i anvisningarna till 20 § KL.
Även SACO kritiserar förslaget i denna del. Svenska lantarbetareförbundet
avstyrker dock förslaget att egna företagare skall få rätt att få göra sådant
avdrag närmast med tanke pä risken att dubbla avdrag kan komma att medges.

LO
och Svenska sjöfolksförbundet påpekar att en ändring även bör ske i
anvisningarna till sjömansskattelagen (1958: 295) för att tillförsäkra de ombordanställda
samma möjligheter som de som berörs av KL.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att den föreslagna lagstiftningen bör omfatta alla
kategorier av avdragsberättigade som har sådana kostnader, således även
skådespelare, musiker m. fl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 16

Föredraganden
Inledning

Skattskyldig
som på gmnd av sitt arbete har haft särskilda kostnader för arbetskläder kan i
regel inle få avdrag för sådana kostnader vid inkomsttaxeringen. Sådana
kostnader anses vara personliga levnadskostnader som på grund av 20 §
kommunalskattelagen (1928: 370), KL, inte är avdragsgiUa. I den mån avdrag
medges är det fråga om arbetskläder av mer speciell art, såsom skyddshjälm,
skyddsskor eUer liknande skyddsutrustning som på sätt och vis kan anses vara
lika mycket arbetsredskap som arbetskläder.

I
konsekvens med att avdrag inte medges för arbetskläder gäller att skattepliktig
förmån föreligger när arbetsgivare tillhandahåller arbetskläder kostnadsfritt
eller lämnar kontanta bidrag för anskaffande eller underhåll av sådana kläder.
Denna skatteplikt är dock inte genereU. Skattefrihet föreligger nämligen för
vissa förmåner av nriindre värde som utgår i annat än pengar (32 § 3 mom. KL). EnUgt
de anvisningar som riksskatteverkel, RSV, har utfärdat är en del förmåner helt
skattefria på grund härav. Hit räknas fria överdrags- och skyddskläder. Om arbetsgivaren
till nedsatt pris tUlhandahäUer beklädnåd av annat slag än överdrags- och
skyddskläder är föririånen h'ärav likaså skattefri om värdet av den inte
överstiger 600 kr. för hell år räknat. Däremot föreligger alltid skatteplikt
för värdet av helt kostnadsfri beklädnad som inte är övicir-drags- och skyddskläder.

Att
avdrag inte medges för arbetskläder har vid flera tillfällen kritiserats. Det
har påpekats alt detta leder liU en skattemässig olikhet meUan arbetstagare,
vilket sammanhänger med följande.

Enligt
arbetarskyddslagsliftningen ansvarar arbetsgivaren för att föreskriven
skyddsutrustning tiUhahdahåUs arbetstagarna och enligt avtalen mellan
arbetsmarknadens parter gäller att arbetsgivaren' skall bekosta arbetstagarnas
skyddskläder när arbetarskyddsbestämmelserna kräver att viss utrustning skall
användas på gmnd av arbetets art. Det finns emellertid avtal som går längre i
detta avseende. Som fraingår av det föregående beror skatleeffektema då på hur förniånerna
utgår.

Förmån
av arbetskläder till nedsatt pris beskattas i regel inte. Om överdrags- eller
skyddskläder tillhandahålls kostnadsfritt sker inte beskattning för detta. Får
den anställde i stället kontant ersättning för att själv bekosta arbetskläder
blir han däremot beskattad för ersättningen. De arbetstagare som själva helt
bekostar sina arbetskläder får normalt inle något avdrag för kostnaden.

Under
årens lopp har bl. a. i riksdagen lagts fram motioner med yrkanden om ändrad
lagstiftning på detta område. Det har å andra sidan pekats på svårigheterna att
på ett godtagbart sätt avgränsa de fall där

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 17

avdrag
för arbetskläder skulle vara motiverat. Hur en avdragsrätt vid laxeringen än
utformas uppkommer med nödvändighet betydande till-lämpningssvårigheter inte
bara för myndigheterna ulan också för de skattskyldiga.

RSV
har upprättat en promemoria med förslag till avdragsrätt för arbetskläder.
Promemorian har överlämnats till finansdepartementet och remissbehandlats.

Förslaget
avser Inte en allmän avdragsrätt för kostnader för arbetskläder utan innebär
endast alt avdrag skall medges för dels skyddsutrustning och skyddskläder,
dels väsentliga merkostnader för andra slag av arbetskläder. I sistnämnda del
föreslås schablonmässigt bestämda avdrag. RSV:s förslag har mottagits positivt
av de remissinstanser som företräder löntagarintressen. Remissmyndigheter som
företräder skatteadministrationen har däremot framfört åtskilliga
invändningar.

För
egen del vill jag allmänt uttala följande. Vad angår kostnader för skyddskläder
och skyddsutrustningar är dessa ay sådan natur atl avdrag bör medges. Här är
det fråga om en tämligen enhetlig typ av kostnader och avdragsfallen torde inle
vara särskilt svårbedömda. RSV:s förslag i denna del har också i rgel tUlstyrkts
eller lämnats utan erinran. F. ö. lorde en lagändring på denna punkt få ganska
begränsad effekt. Arbetsgivaren tillhandahåller nämligen i regel, skyddskläder
och skyddsutrustning kostnadsfritt. Där så inle är fallet torde avdrag vid
inkomsttaxering redan f. n. medges i viss utsträckning.

Jag
tar i detta sammanhang inte upp de fall där arbetstagaren bär

uniform i tjänsten eftersom delta leder till besparing av de priv.ata kläd

kostnaderna. Detsamma gäller arbetskläder ay.typ frack eller smoking

för t.ex. artister. I likhet med RSV anser jag.alt inte heUer sådana in

komsttagares avdragsförhållanden bör behandlas i förevarande samman

hang. , ,

Vad beträffar kostnader
för den sålunda avgränsade typen, arbetskläder i fortsättningen, betecknad
"övriga arbetskläder" anser jag att dessa inte i första hand bör
beaktas genom regler om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen. Hur dessa kostnader
skall kompenseras är enligt min mening en fråga som på ett betydligt smidigare
sätt bör kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna på
arbetsmarknaden. Flertalet remissinstanser, liksom f. ö. även RSV, synes ha
samma uppfattning. En ordning där arbetsgivarna tillhandahåller fria
arbetskläder åt de anställda innebär fördelar även för arbetsgivarna eftersom kostnadema
för sådana kläder inte ingår i underlaget för arbetsgivaravgiften. Emellertid
har frågan om arbetskläder ännu inte fått en tillfredsställande lösning
avtalsvägen. Det finns därför skäl att under ett övergångsskede söka undanröja
mer .framträdande orättvisor på området. Den lagstiftning jag kommer att
föreslå i det följande bör vara tids-.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 18

begränsad.
Reglerna bör gälla så lång tid som behövs för att arbetstagare och
arbetsgivare skall kunna träffa avtal på området. Tre år bör vara tUlräckligt i
detta hänseende.

Av
betydelse i sammanhanget är även följande. De kostnader för arbetskläder som
kan tänkas uppkomma i de enskilda fallen är typiskt sett av ganska måttlig
omfattning. De genomsnittiiga kostnaderna kan självfaUet variera mellan olika
yrkesgrupper men den fördyring, som vissa arbetstagare får vidkännas utöver
kostnader för skyddskläder och liknande, torde sällan överstiga 200500 kr.
per år. Avdragsfrågan rör ett stort antal skattskyldiga. Statskontoret har i
sitt remissyttrande räknat med alt RSV:s förslag avser minst 200 000
deklaranter. Skatteadministrationen är i dag pressad av arbetsuppgifter och
från många håll framförs önskemål om långtgående förenklingar av
skattesystemet. Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning är det en
uppgift för kommittén att söka minska avdragsfloran. Nu nämnda omständigheter
talar för att den provisoriska lösningen av avdragsrätten för övriga arbetskläder
bör innehålla schabloner för beräkning av avdragen.

Alla såväl löntagare som
andra skattskyldiga har utgifter för kläder som slits i arbetet. Att genom en
allmän avdragsrätt söka dra en gräns mellan sådana utgifter som utgör en vanlig
levnadskostnad och därför bör bäras av den skattskyldige och sådana som kan
sägas hänförliga tiU arbete skulle leda till en komplicering av skattesystemet
som enligt en utbredd uppfattning bör undvikas. Den enligt min mening enda
framkomliga vägen är därför att man försöker ange sådana arbeten som normalt
sett medför ett kraftigt ökat slitage av arbetskläder, som arbetsgivaren inte
tillhandahåller kostnadsfritt. Avdragsrätten bör således avse de grupper som
får vidkännas typiskt sett högre utgifter än vad som kan sägas vara normalt.

Jag
föreslår att ett enhetligt avdragsbelopp införs och att detta skall få
utnyttjas endast av arbetstagare som har sådana arbetsuppgifter att de
regelmässigt måste vidkännas mer påtagliga kostnader för arbetskläder. Avdraget
skall inte medges om arbetsgivaren tillhandahäller arbetskläder eller på annat
sätt bestrider kostnaderna härför. Med denna uppläggning behöver inte heller
bestämmelserna om skattefrihet för vissa förmåner av mindre värde ändras.

Avdragsrättens
närmare utformning

Skyddsutrustiung
och skyddskläder

Kostnader
för skyddsutmstning och skyddskläder bör berättiga till avdrag med fulla
belopp. Den definition aV denna kategori som RSV föreslår bygger på
arbetarskyddslagstiftning och bör i huvudsak godtas. Till skyddsutmstning för
anställd räknas bl. a. hjälm, skyddsglasögon.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86 19

hörselskydd.
Skyddshandskar och skyddsbyxor som är särskilt utformade för att hindra mdcaoiska
skador får närmast ses som skyddskläder. Det är här fråga om sådant som
knappast brukar betecknas som kläder. Skyddsklädema skall för att vara
avdragsgilla ha särskilda skyddsegenskaper som skyddar bäraren mot frätande
ämnen, skaderisker i arbetet eller väta, värme och kyla som i huvudsak beror
på arbetsplatsens beskaffenhet och inte på klimatförhållanden. Tillhandahåller
arbetsgivaren utmstning av förevarande slag skall detta värde liksom f. n. inte
beskattas hos arbetstagaren. Jag vill betona att med skyddskläder enbart
förstås Wäder som har särskilda egenskaper av nyss nämnt slag. Hit hör således
inte vanliga skyddsrockar eller arbetsoveraller. En förutsättning för att
avdrag skall medges är naturligtvis att skyddsutrustningen resp. skyddsklädema
varit nödvändiga för tjänstens fullgörande. Kostnaderna beaktas inte genom
schablonavdrag utan envar skattskyldig får på sedvanligt sätt ange vilka
utgifter av delta slag som han har haft.

Övriga
arbetskläder

Den
närmare avgränsningen av de fall där kostnader för övriga arbetskläder skall
föranleda avdrag bör ske enligt följande. Avgörande skall vara alt arbetets art
vållar arbetstagaren påtagliga merkostnader för arbetskläder. Som jag har
framhållit I det föregående måste man här arbeta med tämligen grova schabloner.

Arbetskläder för
åtskilliga yrkesgmpper faller helt utanför den föreslagna lagstiftningen. Hit
hör arbetskläder för kontorspersonal och liknande, liksom sjukhuspersonal, butiksanställda,
vanliga lagerarbetare samt personal inom hotell- och restaurangnäringarna eller
inom andra serviceyrken. Gemensamt för dessa gmpper är att de arbetskläder som
använts utgörs av skyddsrockar eller överdragskläder utan speciella egenskaper
och att bäramas arbete inte kan sägas vara sådant att kläderna utsätts för ett
onormalt slitage, som typiskt sett medför påtagliga merkostnader.
Klädkostnaderna är alltså inte avdragsgilla. Däremot beskattas inte
arbetstagaren om arbetsgivaren tillhandahåller skyddsrockar eller liknande
kostnadsfritt detta bör alltjämt anses vara en skattefri förmån av mindre
värde.

De
kategorier arbetstagare som bör komma i fråga för avdragsrätten bör
regelmässigt ha tyngre kroppsarbeten med avsevärt större klädslitage än andra
yrkesgrupper. Som exempel på grupper som i regel bör medges avdrag viU jag
nämna skogsarbetare, svetsare, fräsare, plåtsla-gare, anläggningsarbetare och
arbetare inorh den kemisk-tekniska industrin. Åtskilliga gränsfall finns. Som
exempel kan nämnas montörer, elinstallatörer och därmed jämställda. Avdrag är
här många gånger motiverat men åtskilliga i dessa yrkesgriipper har inte
kostnader för arbetskläder som är onormalt höga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 86 20

Den
nu diskuterade mer begränsade avdragsrätten måste givetvis ses mot bakgrunden
av den tidigare generella avdragsrätten för skyddsutrustning m.m. Som framgår
av det exempel som RSV redovisat i sin promemoria är en inte ringa del av t.
ex. skogsarbetares kostnader av den sistnämnda typen.

Som jag redan har nämnt
bör avdragsrätten ges en schablonartad utformning. De olika arbetstagargrupper
som kan komma i fråga för avdragsrätt kan inte bestämmas i lagtext. De
grundläggande beskrivningarna bör däremot anges i KL. RSV bör åläggas att
efter samråd med berörda arbelsmarknadsparter upprätta en förteckning över de arbetstagargrupper
som typiskt setl kan anlas ha mer väsentliga kostnader för övriga
arbetskläder. Vid denna bedömning skall självfallet hänsyn tas till vad
arbetsgivarna normalt har att bekosta eller tillhandahålla.

Arbetstagare som hör till
yrkesgrupp som tagits upp i sådan förteck

ning bör vid inkomsttaxeringen medges avdrag med schablonbelopp.

Någon prövning av om arbetstagaren i varje enskilt faU har haft mot

svarande utgifter är inte praktiskt genomförbar. Den som yrkat avdrag

måsle dock vid förfrågan från taxeringsnämnd vara beredd alt styrka

alt han haft kostnader, sona inte understiger det yrkade avdraget. En

tämligen resttiktiv tillämpning av, de föreslagna bestämmelserna bör

iakttas när det gäller avdragsyrkanden från skattskyldiga som inte hör

tUl någon yrkesgrupp som inte finns med i den nämnda förteckningen.

Om arbetstiden som avdraget avser varat väsentligt mindre än ett år

bör avdraget jämkas. ,. ,

Med ledning av det
material som har redovisats i RSV:s promemoria angående kostnader för
arbetskläder inom olika branscher liksorn rörande omfattning av vad
arbetsgivaren bfukar tillhandahålla av arbetskläder enligl avtalen bör
schablonavdraget bestämmas till 300 kr. Detta belopp bör framgå av lagtext. I RSV:s
förteckning upptas sådana arbetstagargrupper som typiskt sett får vidkännas
relativt höga kostnader för arbetskläder. Fall kan givetvis tänkas där någon,
som inte återfinns i förteckningen, yrkar avdrag; Avdraget får givetvis även i
sådant fall inte överstiga 300 kr.

Mitt
förslag innebär att de arbetstagare som har haft icke oväsentligt högre
kostnader för övriga arbetskläder än normalt skall medges ett avdrag med 300
kr. för år räknat. RSV skall efter samråd med berörda arbetsmarknadsparter
upprätta en förteckning över hithörande arbetsgmpper. Avdragsrätten är
begränsad till 19761978 års taxeringar.

Den allmänna principen bör
alltjämt vara den att kostnader för arbetskläder anses vara en inte
avdragsgill levnadskostnad. Den avdragsrätt som jag har föreslagit är ett
provisorium under en begränsad tid i awaktan på en lösning avtalsvägen. En
motsvarande ordning finns inte för rörelseidkare eller jordbmkare. Med tanke på
de arbetsuppgifter som i regel är aktuella för företagarna och den begränsade
tiden för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 86 21

avdragsrätten
har den inte så stor praktisk betydelse för dessa inkomsttagare. Inte heller
när ett företag eller jordbruk bedrivs i bolagsform och ägaren uppbär lön från
bolaget bör avdragsrätt komma I fråga, eftersom man här kan utgå från att
arbetsgivaren typiskt sett bör svara för kostnaderna.

Det kan ifrågasättas om
avdragsrätt för arbetskläder bör medges även sjömän. Delta anser jag emellertid
inte påkallat. Enligt de avtal som berör de ombordanställda tillhandahåller
arbetsgivaren arbetskläder i de fall arbetet är mycket smutsande eller annars
av speciell art. I övrigt får de ombordanställda själva bekosta sina arbetskläder.
Bland dessa fall synes inte föreligga sådana som självklart kan jämställas med
de yrkesgrupper för vilka jag har föreslagit avdragsrätt för övriga arbetskläder.
Jag vill också hänvisa till den höjning av omkostnadsavdraget vid
sjömansbeskattningen som föreslagits i annat sammanhang.

Hemst ä llan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att antaga inom
finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370).

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 7S014t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 11 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten
  3. Bet. 1985/86:UU16 om vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område (prop. 1985/86:100, bil. 5) s. 20 i texten
  4. Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
  5. Prop. 1983/84:68 om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m.m. s. 12 i texten

Visa alla 11