Sök i Ratio Lex

om upphävande av statlig myndighets skyldighet att anlita Post- och Kreditbanken, PK-banken

16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:127, om upphävande av statlig myndighets skyldighet att anlita Post- och Kreditbanken, PK-banken

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127

Regeringens proposition

1976/77:127

om upphävande av statlig myndighets skyldighet att anlita
Post-och Kreditbanken, PK-banken;

beslutad
den 24 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga del
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

GÖSTA
BOHMAN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl riksdagen godkänner
all medelsförvallande statliga myndigheter inte skall vara skyldiga all i vissa
fall anlita Post- och Kreditbanken, PK-banken.

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 127

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:127 2

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson,
Mundebo, Ullslen, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Bohman

Proposition
om upphävande av statlig myndighets skyldighet att anlita Post- och
Kreditbanken, PK-banken

1 Inledning

I skrivelse den 20 december 1976 har Svenska
sparbanksföreningen hemställt atl gällande bestämmelser om medelsförvallande
statlig myndighels skyldighet all i vissa fall anlita riksbanken, postgirot och
Post- och Kredilbanken, PK-banken, skall upphävas. Sparbanksföreningen har
vidare begärt att det omprövas om postverket, liksom f n. skall vara skyldigt
all i PK-banken placera de inlåningsmedel som finns på Icke räntebärande postgirokonton.

Remissyttranden över skrivelsen har avgells av
postverket, statskontoret, bankinspekiionen, riksrevisionsverket,
generallullslyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, domänverket,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, PK-banken, Svenska
bankföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund.

Här avser jag endast all la upp frågan om
upphävande av bestämmelserna rörande statliga myndigheters skyldighet att
anlita riksbanken, postgirot och PK-banken. Jag är däremol inte beredd att
förorda någon ändring i fråga om postverkets skyldighet alt placera
posigiromedel i PK-banken.

2 Nuvarande
ordning m. m.

PK-banken är en statlig affärsbank. Den inrättades
den 1 juli 1974 genom sammanslagning av postbanken och Sveriges Kreditbank
(prop. 1973:145, NU 1973:63, rskr 1973:326). Sveriges Kreditbank som var en affärsbank
(bankaktiebolag) och ägdes av slalen uppgick i sin helhet i PK-banken.
Postbanken bestod av postsparbanken och postgirot och ingick som en huvudenhet
i postverket. Postbankens sparrörelse och den ränte-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 3

bärande
delen av postgirorörelsen fördes över lill PK-banken, medan den inle
räntebärande delen behölls inom postverket. Postverket skulle i fortsättningen
inle bedriva utlånings- eller placenngsverksamhet. De likvida medel som
inflyter till postverket - inkl. de medel som tillförs den del av
postgirorörelsen som postverket har behållit - placeras på räkning hos
PK-banken. Medlen förvallas av banken och förräntas enligt särskilt avtal
mellan banken och postverket.

År 1976 hade PK-banken en balansomslutning på 43
000 milj. kr Utlåningen lill allmänheten uppgick till 24 112 milj. kr. och
inlåningen lill 38 174 milj. kr. Rörelsen lämnade ell överskoll pä 493 milj.
kr. Antalet inlåningskonton den 31 december 1976 var 7,5 milj. och antalet
utlåningskonton 258 000. PK-banken hade vid samma tidpunkt 140 egna kontor i
landet. Allmänheten kan också anlita vissa av PK-bankens tjänster på postens
kontor.

I fråga om medel som förvallas av statlig myndighet
eller annal statligt organ gäller kungörelsen (1974:591) om skyldighet för
medelsförvallande statliga myndigheter m. ti. att i vissa fall anlita
riksbanken, postgirot eller Post- och Kredilbanken. Om annat inte har
föreskrivits, skall kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående
utbetalning vara insatta på checkräkning i riksbanken, på postgirokonto eller
på räkning i PK-banken. För placering av medel på räkning i PK-banken krävs
dock beslut av regeringen i varje särskilt fall (2 §). Utbetalningar skall ske
över postgiro, om det lämpligen kan ske. Denna regel gäller om annal inle har föreskrivits.
Vid övriga transaktioner där förmedling av bank behövs skall riksbanken,
postgirot eller PK-banken anlitas, om det kan ske ulan väsenllig olägenhet (3
S).

De statliga myndigheternas skyldighet atl anlita
PK-banken svarar mot vad som tidigare gällde i förhållande till Sveriges
Kredilbank enligl kungörelsen (1951:453) om skyldighet för medelsförvallande
ställiga myndigheter m. fl. alt i vissa fall anlita riksbanken,
postgirorörelsen eller Svenges Kredilbank aktiebolag. 1951 års kungörelse
avlöste i sin lur en kungörelse av år 1924 (SFS 1924:517), enligl vilken
myndigheterna hade att anlita riksbanken och postgirorörelsen. Dessförinnan
hänvisades myndigheterna -genom en kungörelse av år 1915 (SFS 1915:400) och
ännu lidigare genom elt kungligt cirkulär den 3 maj 1895-lill riksbanken.
Enligl 1915 års kungörelse fick annan bankinrättning än riksbanken anlitas på
ort där riksbanken inle hade kontor.

Frågan om skyldighet alt anlita Sveriges Kreditbank
berördes vid riksdagsbehandlingen av förslaget om bankens inrättande. I
principförslaget om inrättande av en statlig affärsbank (prop. 1949:151 s. 7)
uttalade chefen för finansdepartementet atl han ansåg all statliga myndigheter
och sådana förelag som hell eller till övervägande delen ägs av staten bör
anlita den statliga banken som sin bankförbindelse, såvida detta inte medför
påtagliga prakiiska olägenheter för dem. Uttalandel godkändes av riksdagen (SU

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 4

1949:154,
rskr 1949:265). 1 propositionen rörande inrättande av Svenges Kredilbank
(prop. 1950:157 s. 20) erinrade departementschefen om uttalandet. Delta
berördes inte vid utskottsbehandlingen (BaU 1950:15, rskr 1950:310).

Vid 1974 års riksdag väcktes en motion vari det
hemställdes att riksdagen skulle la initiativ lill alt de berörda
beslämmelserna om statlig myndighets skyldighet atl anlita Sveriges
Kreditbank/PK-banken upphävdes (mol. 1974:1520). På näringsulskottels
hemställan avslog riksdagen motionen (NU 1974:5, proi. 1974 s. 121). 1
utskotlet hade de ledamöter som företrädde de tre borgeriiga partierna
reserverat sig och ansett att motionen skulle bifallas.

Några myndigheter har enligt 1951 års kungörelse
fått tillstånd all utnyttja möjligheten att placera tillfälliga överskollmedel
på bankräkning hos Sveriges Kreditbank i slällel för på checkräkning i
riksbanken eller på postgirot. Statens jordbruksnämnd har genom olika
regeringsbeslut bemyndigats atl använda Kreditbanken som bankförbindelse för prisregleringskassan
för fisk och i fråga om införselavgiftsmedel saml alt i samma bank sälta in
för-mälningsavgifter, slaktdjursavgifler samt leveransavgifter och
arealavgifter för potatis.

Tullverket får sälta in s. k. diverse medel, som
verkels ceniralkassa eller lokal tullmyndighet har om hand, på checkräkningar i
PK-banken. De diverse medel som förvaras pä checkräkningarna utgörs lill
huvudsaklig del av preliminära debitenngar, dvs. belopp som tullskyldiga skall
erlägga när tull och annan införselavgift inle kan fastställas slutligt för
vara som anges till förtullning. Även irafikförsäkringspremier som lokal
tullmyndighet uppbär för trafikförsäkringsföreningens räkning räknas som
diverse medel i tullverkets räkenskaper och förvaras på checkräkning i avvaktan
på leverans.

1 etl fall har länsstyrelse fäll dispens frän 1951
års kungörelse. Länsstyrelsen medgavs rätl alt placera viss
exproprialionsersältning i bankinrältning ulan hinder av nämnda kungörelse.

I en övergångsbestämmelse lill 1974 års kungörelse,
som trädde i kraft den I juli 1974, anges atl lidigare meddelat tillstånd för
myndighet alt ha medel insatta hos Sveriges Kreditbank i fortsätlninge skall
avse PK-banken.

Det kan också nämnas all domänverket i förordningen
(1975:1021) med instruktion för domänverket har medgivits rätt atl, utan hinder
av kungörelsen, placera medel på räntebärande bankkonio i PK-banken.

Utbetalningar från statliga myndigheter faller
under 3 i; 1974 års kungörelse. En viktig del härav är utbetalningen av
statliga löner och pensioner.

På regenngens uppdrag den 9 september 1975 har
försvarels civilförvaltning för samlliga statsmyndigheter utom affärsverken
samt för de allmänna försäkringskassorna tecknat huvudavlal med PK-banken
angående utbetalning genom banken av statliga löner och pensioner. Avtalet
innebär bl. a. all PK-banken av slalen uppbär vissa avgifter för
löneutbelalningsservicen men all staten därvid åtnjuter viss rabatt.

Statliga
myndigheters utbetalning av löner sker huvudsakligen över per-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 5

sonkonlosystem
och banklönesystem (räntebärande checkräkning) hos PK-banken. Lönen är i
princip tillgänglig för lyftning den 25 i varje månad. Löntagaren får, om han
så önskar, genom PK-bankens förmedling sin lön utan avgift överförd lill
postgirokonto, konto hos annan bank eller till annal konto hos PK-banken. Även
utbetalning av statliga personalpensioner sker över konton hos PK-banken.
PK-banken utbetalar lön lill ca 350 000 statliga löntagare och personalpension
lill ca 200 000 statspensionärer.

För statsmyndigheterna tillämpas f. n. fiera olika
löneulräkningssystem. Regeringen har emellerlid genom beslut den 27 november
1975 och den 21 oktober 1976 föreskrivit atl statskontoret skall svara för
genomförandel av ett generellt löneulräkningssystem (SLÖR) hos
statsmyndigheterna utom för affärsverken, statens vägverk och myndigheter som
tillhör försvarsdepartementets verksamhetsområde. Även myndigheterna inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde skall dock i princip tillämpa SLÖR.
Vidare har statskontoret i uppdrag atl i samråd med statens
personalpensionsverk och statens personalnämnd bedriva utvecklingsarbete med
system för automatiserad mairikelfönng och pensionsuträkning.

Löneutbetalning enligl SLÖR-systemet avses ske
genom PK-banken. Den enskilda myndigheten har atl välja om myndighelen skall
använda sig av banklönesyslemet eller personkontosyslemet. PK-banken kräver
tills vidare atl löneundetiaget frän SLÖR skall redovisas på ell magnetband för
vartdera systemet. Tanken är dock all underlaget på längre sikl skall kunna
redovisas pä etl enda magnetband lill PK-banken, men härför krävs vissa
omläggningar av PK-bankens rutiner, som del kommer all ta några är atl
genomföra.

Förvaltningen av statliga fonder faller utanför
tillämpningsområdet för 1974 års kungörelse. Placeringen av fondmedel som
förvaltas av statliga myndigheter eller andra statliga organ regleras i ell
fiertal författningar, bl. a. reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning (ändrat senast 1976:146, jfr 1976:286), reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av riksförsäknngsverkets fonder (ändrat senast
1976:147, jfr 1976:287), reglementet (1962:401) angående förvaltningen av de
allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga
sjukförsäkringen (ändrat senast 1976:148, jfr 1976:288) och lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring (ändrad senast 1976:828). För det fall särskilda beslämmelser
inte har meddelats finns föreskrifter i kungörelsen (1968:453) om donations-
och fondmedel som förvallas av statlig myndighet. När det gäller möjligheten
all placera medel i bankinstitut gäller genomgående att medel kan placeras i
riksbanken, svenskt bankaktiebolag, sparbank, eller ceniralkassa för
jordbrukskredit.

3
Sparbanksföreningens framställning

Sparbanksföreningen framhåller i sin skrivelse att
bestämmelserna om PK-banken i kungörelsen om skyldighet för medelsförvallande
statliga myndigheter m. fi. all i vissa fall anlita riksbanken, postgirot
eller Post- och

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 6

Kreditbanken
enligl föreningens uppfattning inle slår i samklang med de principer på vilka
den gällande banklagstiftningen grundas. Enligl dessa skapas en effekiiv
kredilförmedling bäst genom fri konkurrens mellan olika
inslilut/inslilutsgrupper, som verkar på i huvudsak lika villkor. Föreningen
hemställer därför alt regeringen upphäver den nämnda kungörelsen och, i fråga
om den medelsförvaltning m. m. som berör PK-banken, skapar möjligheter för
övriga bankinslitut lill en fri konkurrens.

Som bakgrund lill sin hemställan anför föreningen
bl. a. atl del lorde vara betydande belopp som kanaliseras till PK-banken genom
alt statliga myndigheter placerar medel hos banken och i övrigl utnyttjar dess
tjänster. Som exempel nämns att löner för ca 500 000 statstjänstemän utbetalas
genom PK-banken och att postverket som inlåning tillför PK-banken behållningen
på de icke räntebärande postgirokontona.

Sparbanksföreningen hänvisar lill vad föreningen
anförde redan i yttrande över en inom dåvarande finansdepartementet upprättad
promemoria (Ds Fi 1973:5) Samgående mellan Postbanken och Kreditbanken.
Föreningen framhöll i nämnda yttrande att tillskapandet av en ny statlig
affärsbank inle får innebära alt denna får andra arbetsbetingelser än övriga
banker. Vidare hävdade föreningen atl postverket - sedan bankverksamheten hade
avskilts och överförts till PK-banken - borde jämställas med andra statliga
affärsverk och åläggas samma krav på neutralitet etc. som åvilar dessa. Enligl
sparbanksföreningens mening uppfyllde de i departementspromemorian framlagda
förslagen, vilka nu i allt väsentligt prakliskt tillämpas, inte dessa
principiellt viktiga krav.

4
Remissyttrandena

Bland remissinstanserna råder delade meningar om
sparbanksföreningens förslag. Domänverket och Svenska bankföreningen
tillstyrker förslaget. En minoritet inom riksbanksfullmäktige och Sveriges
föreningsbankers förbund delar sparbanksföreningens uppfattning i
principfrågan. Negativt inställda eller tveksamma lill förslaget är
statskontoret, riksrevisionsverkel och PK-banken. Fullmäktige i
riksgäldskontoret finner underlaget för förslaget alllför knapphändigt för att
ståndpunkt skall kunna tas. En liknande inställning har fullmäktige i
riksbanken (majoriteten). Övriga remissinslanser framföf synpunkter på
förslaget ulan att ta bestämd ställning lill detta.

Domänverket anser att del är principielll oriktigt
att ålägga ett affärsverk restriktioner som inte har något samband med målen
för affärsverksamheten ulan endasl syftar lill atl bereda andra statliga
förelag - här postgirot resp. PK-banken - en gynnad ställning framför deras
konkurrenter.

I domänverkets fall saknar 1974 års kungörelse f n.
belydelse, eftersom verket finner postgirots resp. PK-bankens tjänster fullt
tillfredsställande. Såvitt verket kan bedöma har det hos postgirot och
PK-banken fält villkor som är helt jämföriiga med vad som skulle gälla för
betalningsförmedling

s. 7 Kontrollera mot PDF

eller
genom inlåning hos andra kreditinstitut. Det är endasl om servicenivån och
villkoren skulle börja försämras som postgirot resp. PK-banken skulle börja dra
nytta av kungörelsen. Postgirots resp. PK-bankens monopolställning skulle då
kunna innebära en affärsmässig nackdel för domänverket och andra affärsverk.
Vill man föra della teoretiska resonemang etl steg längre, kunde man även
befara alt postgirot och PK-banken i ell sådant läge skulle använda de säkra
intäkterna från affärsförbindelserna med affärsverken till atl erbjuda övriga,
inle bundna kunder lägre koslnader eller bättre service för atl möta konkurrens
från andra institut.

Även om en sådan utveckling i dagens läge ter sig
osannolik, finns inga vägande skäl för att bibehålla den angivna kungörelsens
restriktioner på affärsverken. Domänverket anser därför atl den bör upphävas,
ålminslone i fråga om affärsverken.

Sveriges foreningsbankers förbund uppfattar
kungörelsen som ell odiskutabelt avsteg från den princip om
konkurrensneutralitet mellan bankerna som fastlades år 1969 i
banklagstiftningen. Frän de icke statliga bankernas synpunkt vore det givetvis
önskvärt om kungörelsen snarast slopades. Förbundet förordar därför en snar
och ingående undersökning av det sakligt motiverade i all bibehålla
beslämmelserna i kungörelsen och av effekterna från samhällsekonomisk synpunkt
om de slopades.

Minoriteten inom riksbanksfullmäktige (Bengtson,
Hernelius och Enlund) anser också atl den av sparbanksföreningen upptagna
frågan är av belydelse för bankernas konkurrensvillkor. Enligl minoritetens
mening talar principiella skäl mol all PK-banken har en favoriserad ställning
på kredilmarknaden. Konkurrens mellan bankerna bör vara grundad pä likvärdiga
villkor. Förslaget väcker också frågor om den statliga kassaförvaltningens
effektivitet. Det förordas därför att hela problemkomplexet görs till föremål
för en utredning.

Siaiskonioret tar endasl upp frågan om utbetalning
av statliga löner och pensioner genom bank. Statskontoret hänvisar till den
undersökning som checklönekommittén gjorde med anledning av all PK-banken i
slutet av år 1974 meddelade sin avsikt atl införa avgifter för sina tjänster i
samband med löneutbetalningarna (Ds Fi 1975:6). Kommittén fann efter kontakter
med såväl sparbanker som affärsbanker all ingen av de övriga bankerna kunde
erbjuda den servicenivå som PK-bankens lönesystem representerar. En övergång
lill annan bank skulle bl. a. innebära en belydande omställning för statspensionärerna.
Checklönekommittén konstaterade vidare att löngi-varavgifier motsvarande
PK-bankens övervägdes även inom det privata bankväsendet. Kommittén fann
därför inle skäl all närmare utreda elt alternativ som skulle innebära att
löneutbetalning skulle ske genom annan bank än PK-banken. Statskontoret
förklarade sig i remissyttrande över kommitténs förslag dela bedömningen alt
det saknades alternativa utbetalningssält till lägre kostnad och oförändrad
servicenivå.

För
löneuträkningssyslemet SLÖR, till vilket på längre sikt kommer att

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:127 8

anslutas
samtliga statsmyndigheter utom affärsverken och statens vägverk, innebär det
stora fördelar alt löneutbetalningarna kan ske genom en enda penninginrättning.
Rent tekniskt skulle det innebära ökat arbete och ökade kostnader atl genom
systemet framslälla maskinläsbara löneunderlag (magnetband etc.) till fiera
banker. Även arbetet med medelsöverföringarna och avräkningarna mellan
myndigheterna och huvudmannen för SLÖR å ena sidan och de utbetalande organen å
andra sidan skulle öka och kompliceras, bl. a. genom att behovet av kontroll
och avstämning skulle öka. Skulle arbetet med löneutbetalningarna spridas till
ell slörre antal banker kan -med hänsyn lill de snäva tidsmarginaler som gäller
för uträkning och utbetalning av lön - del medföra risker för all lönen inte
kommer att kunna finnas tillgänglig för lönlagarna redan den 25 i månaden.

Övervägande skäl talar sålunda enligt
statskontorels uppfattning för all utbetalningen av löner inom SLÖR i princip
bör ske genom en enda bank. Motsvarande bör gälla i fråga om utbetalning av
personalpension tiU statspensionärer. Avgörande för vilken bank som bör väljas
för utbetalning av lön inom SLÖR och av statliga personalpensioner bör vara den
service banken lämnar i samband med utbetalningarna och kostnaderna för
servicen. Sparbanksföreningen har inte visat att den servicenivå som PK-banken
håller och som enligt checklönekommitténs bedömning ingen annan bank kunde
erbjuda kan ges tillen lägre kostnad.

PK-banken
anser att 1974 års kungörelse bör ses i ett historiskt perspektiv. Med hänsyn
till de kungörelser och kungliga cirkulär, som tidigare har gällt pä området
(kungörelser 1951:453, 1924:517, 1915:400 och cirkulär av den 3 maj 1895) torde
del enligl PK-banken vara berättigat alt dra slutsatsen alt statliga
myndigheter av hävd ansetts böra utnyttja statliga bankinslitut.

Förbehållet
i 3 § 1974 års kungörelse att det inle får vara förenat med väsentlig olägenhet
att anlita den statliga banken, har såväl Kreditbanken som PK-banken i högsta
grad sett som etl krav på marknadsmässiga villkor för de tjänster som
erbjudits.

Del är naturligt för mindre och medelstora förelag
all hålla sig lill en enda pnvat eller statlig bank. Lika naturligt får det
emellertid anses vara för storföretag att vid sidan av sin huvudbankförbindelse
ha kontakt med andra bankinslitut, inom eller utom landet. Kungörelsen har i
den praktiska tillämpningen lämnat utrymme för sådana kontakter.

PK-banken, som antar att sparbanksföreningens
skrivelse i första hand avser de statliga inlåningsmedlen, erinrar vidare om
atl rollen som statlig affärsbank även omfattar en avsevärd kredilgivning till
den statliga sektorn.

PK-banken finner det obestridligt atl
konkurrensförhållandena har blivit friare. Den inom banksystemet under senare
år allt vanligare specialinlåningen är ell uttryck för den skärpning av
konkurrensen som har ägl rum. Sparbankernas ökade konkurrensmöjligheter och det
förhållandel att utländska storbanker allt oftare uppträder pä den svenska
kreditmarknaden får också ses som positiva inslag. Å andra sidan kan man inle
bortse från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 9

den
ekonomiska och ideologiska intressegemenskap som finns på den svenska
bankmarknaden. Förekomsten av sådan intressegemenskap har ibland i praktiken
visat sig utgöra en minst lika kraftig bindning som 1974 års kungörelse.

Vad beträffar del förhållandet alt PK-banken
betalar ul löner lill ca 500 000 statstjänstemän framhåller banken att siffran
kan förefalla hög men att den bör ses mot bakgrund av all PK-banken f n. har en
stock på drygt 1,3 milj. lönekonton. Ungefär 1,1 milj. av dessa utgörs av
personkonton och resten av banklönekonton.

Både Postbanken och Kredilbanken hade under
1960-talet av skilda orsaker satsat kraftigt på denna nya löneservice. För
Postbanken, i dess egenskap av landels slörsia sparbank, låg delta nära till
hands. Postbanken kunde på ett enkelt sätt knyta lönekontona till den väl
utvecklade och av allmänheten välkända postgirorulinen. Tillgången lill ell
stort landsomfattande nät av postkontor var också en väsentlig plusfaktor.

För Kredilbanken, som jämfört med övriga
affärsbanker hade en smal inlåningsbas, framstod också den nya löneservicen som
en naturlig väg att bredda verksamheten både inom den statliga sektorn och i
övrigt. Kreditbanken gick i början av 1960-lalel i spetsen när del gällde alt
införa räntegollgörelse på löntagarnas kontobehållningar. Genom att
Kreditbanken tidigt log sig an de stora löngivarna - som ofta hade en stor
geografisk spridning av sin personal - införde banken redan från början en
ovillkorlig rätl för de anställda att automatiskt få lönen överförd till annan
bank om de så önskade. Kreditbanken var också först med att mera generellt
erbjuda sina lönekunder kredil ulan särskild säkerhet. PK-banken hävdar sålunda
besläml all dess position som landels slörsia löneservicebank är resultatet av
etl framgångsrikt produktutvecklings- och ackvisitionsarbete inom detta område.
Det lorde inte heller vara någon överdrift atl påstå alt såväl myndigheternas
som de anställdas intressen i de fiesta fall har kunnat tillgodoses väl.

Bankinspektionen,
som avstår från all la slutgiltig slällning i den av sparbanksföreningen
väckta frågan, berör i likhet med PK-banken motsättningen mellan fri konkurrens
och gruppbildningar pä bankomrädel. Inspektionen framhåller atl det hör till
dess uppgifter atl övervaka konkurrensförhållanden inom bankväsendet. Del
ligger därför i sakens natur att inspektionen fäster största vikt vid alt
konkurrensen mellan bankinslitut och bankinslitutgrup-per är i möjligaste mån
fn. Inspektionen har också den erfarenhelen alt en sund utveckling av bankverksamhelen
i väsenllig mån är beroende av all friast möjliga konkurrensförhållanden
föreligger. Mot bakgrund härav har inspektionen av gammall värnat om
provinsbankernas självständighet. Vidare har inspektionen på olika sätt sökt
främja strävandena inom sparbanks- och föreningsbankrörelserna atl genom
fusioner och andra strukturella ålgärder åsladkomma konkurrenskraftiga
enheter. Därför har inspektionen ställt sig positiv när fråga varom att genom
fusion mellan dåvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 10

postbanken
och Sveriges Kredilbank skapa en konkurrenskraftig statlig affärsbank.

Det
är emellerlid också inspektionens erfarenhet atl en i alla avseenden hell fri
konkurrens aldrig kan uppkomma, även om konkurrensaspekterna tillmäts största
vikt både i lagstiftningen och dess tillämpning. Bindningar mellan
ägarintressen av olika slag förekommer pä olika håll. Utöver den av
sparbanksföreningen påtalade bindningen mellan den statliga ekonomiska
verksamheten och PK-banken gäller atl företagsamheten i Sverige i slor
utsträckning är grupperad kring olika centrala intressen ofta med en bank som
centrum. Även om de investmentbolag som en gång i tiden bildals för att överta
affärsbankernas innehav av industriaktier m. m. numera, såvitt inspektionen
kunnat konstatera, arbetar självständigt "på armlängds avstånd" från
vederbörande affärsbank, kvarstår helt naturligt ell visst samarbete mellan
investmentbolag och affärsbanker. Detsamma kan i större eller mindre
utsträckning gälla industriföretag som av gammall samarbetat med viss bank. Man
talar om SE-banksgruppen, Handelsbanksgruppen osv. På samma sätt föreligger det
en stark bindning mellan jordbrukskasserörelsen och jordbrukels
producentkooperation. Fackförbund, konsumentkooperationen och folkrörelser är
av gammalt i viss mån knutna till PK-bankcn resp. sparbanksrörelsen. På senare
är kan dock spåras en tendens till uppluckring av gamla bindningar och
uppkomsten av en friare konkurrens än tidigare. I många stycken kvarstår
emellertid de bindningar som här har antytts.

Fullmäktige i riksgäldskontoret bedömer
konsekvenserna av föreslagen ändring vara så belydande alt frågorna bör ses
över i elt storl och mer övergripande sammanhang. Del gäller alt fä en samlad
bild över statens totala medelsplaceringar, varvid måste beaktas såväl
penningmarknadsaspekler som kostnaderna för kassahällningen hos myndigheterna
och därigenom direkt kostnaderna för den statliga upplåningen. Därvid bör också
belysas alternativet alt placera vissa statliga medel, främst av fondkaraktär,
på räkning i riksgäldskontoret. Fullmäktige erinrar om förslaget i årets
budgetproposition om successiv överföring av rundradiorörelsens fondmedel till
riksgäldskontoret (prop. 1976/77:100, bil. 12 s. 491).

Fullmäktige
i riksbanken (majoriteten; Nordlander, Wärnberg, Nilsson och Sträng) har inte
något att erinra mot en översyn av reglerna för myndigheternas medelsplacering
men anser att målet bör vara en mer enhetlig förvaltning i syfte all minimera
myndigheternas kassabehällning.

Den inlåning som tillförs PK-banken med stöd av
1974 års kungörelse består till en del av vinstmedel hos de affärsdrivande
verken eller av medel avsatta för skatteleveranser. Därtill kommer medel av
typen jordbrukets regleringsfonder m.m.

Frågan om hur statens kassamedel skall placeras kan
inte besvaras utan atl man samlidigt undersöker på vilket sätt statens totala
medelsplacering kan ske så effektivt som möjligt. Härvidlag får såväl
budgetaspekter som

s. 11 Kontrollera mot PDF

penningmarknadsaspekter
beaktas, eftersom varje kassahållning hos myndigheterna ökar statens
upplåningsbehov.

Nuvarande inlåning i PK-banken sker enligt de
villkor som gäller pä marknaden. Ränleersällningen ligger normalt väsentligt
under den ränta som staten eriägger för sin egen upplåning. Atl reducera den
lolala kassahållningen framstår därför som angeläget för att reducera statens
ränteutgifter, netto räknat. Detta skulle bli ännu mer angelägel om de statliga
medlen skulle placeras i andra banker Även ur penningmarknadssynpunkt är det
önskvärt all statens upplåningsbehov är så litet som möjligt.

Fullmäktige tvivlar pä alt en decentralisering av
myndigheters, affärsverks m. n. utlåning till sparbankerna, föreningsbankerna
och affärsbankerna skulle främja syftet all göra de statliga kassorna sä små
och deras förvaltning så effekiiv som möjligt.

Enligt fullmäktige är alternativet till den
nuvarande modellen för placeringen av statens kassamedel snarare en enhetlig
slatlig kassahållning styrd av riksgäldskontoret. Della skulle dä avse
myndigheter, inkl. de affärsdri-vande verken. Med den utveckling som den
statliga företagssektorn har undergått förefaller del däremol nalurtigl alt de
statliga bolagens relationer med bankerna lämnas hell ät deras egen
affärsmässiga bedömning.

Riksrevisionsverkel framför synpunkter som i
väsentliga hänseenden överensstämmer med riksbanksfullmäktiges. Verket
framhåller alt slatens upp-läningsbehov kan minimeras genom atl statliga
myndigheter normalt inle tillåts placera kontanta medel utanför statsverkets
checkräkning hos riksbanken. Vidare erhålls därigenom ökade möjligheter till
överblick och kontroll av slatens medel samt ökade möjligheter att ställa
prognoser om medels-behovet i statsverket.

Elt av motiven för all bilda Sveriges Kreditbank år
1949 var alt en av privata vinstintressen oberoende affärsbank skulle fungera
som en regulator på kreditmarknaden. Kreditbanken tillfördes vid bildandet
vissa uppgifter i fråga om slatlig låneverksamhet vilka tidigare hade legal på
riksbanken. Föreskriften atl statlig myndighet skall anlita PK-banken torde ha
tillkommit som en form av kompensation för dessa penningpolitiska och konsumenlpolitiska
uppgifter eller för all banken skulle kunna fullgöra dessa.

1 den mån nuvarande regler befinns gynna PK-banken
ulan atl några samhälleliga fördelar uppnås, bör lösningen i första hand inte
vara atl medlen utbjuds lill konkurrens mellan samtliga kreditinstitut. I
stället bör möjligheterna undersökas all i ökad utsträckning placera medel
direkt på statsverkets checkräkning i riksbanken. Om sädana ålgärder kan
minska statsverkets upplåningsbehov lorde den därigenom minskade
allernalivkosina-den översliga även de räntesatser del mest konkurrenskraftiga
kreditinstitut kan erbjuda.

Riksrevisionsverket framhåller att verket inte har
mottagit någon kritik från medelsförvallande myndigheter av PK-bankens sätt att
fullfölja gjorda åtaganden och all del inte av sädana skäl finns anledning all
upphäva 1974 års kungörelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 12

Statliga myndigheters ullandsbeialningar förmedlas
lill väsentlig del av postgirot. Förs. k, villkorliga betalningar,exempelvis
rembourser,skall myndigheterna använda PK-banken. I syfte all undvika all de
enskilda myndigheterna för sina utbetalningar till utlandet förskottsvis
placerar medel pä räkning i PK-banken har riksrevisionsverket och PK-banken
överenskommit om en för myndigheterna gemensam deposition. Denna deposilion i
PK-banken är till för atl ge banken goitgörelser för tiden mellan bankens
utlägg och resp. myndighets likvid till PK-banken.

De villkodiga ullandsbetalningarna bör i princip
kunna hanteras av varje valutabank. Fördelar för statsverket torde dock kunna
finnas i att sluta ett kontrakt på grundval av central upphandling.
Alternativet att varje myndighet för sig upphandlar sådana tjänster kan leda
till krav på totalt sett slörre depositioner.

Om 1974 års kungörelse upphävs torde i slällel
upphandlingskungörelsen (1973:600, ändrad senast 1975:788) bli tillämplig i
fråga om myndigheternas upphandling av banktjänster. Enligl denna skall
myndigheterna utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter och även i övrigt
iaktta alTärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt. Enligl
kungörelsen skall vidare upphandling ske genom sluten upphandling,
förhandlingsupphand-ling eller direktupphandling. Myndighet skall välja den
upphandlingsform som med hänsyn till kravet pä affärsmässighet i varje särskilt
fall prövas lämplig.

Riksrevisionsverket ulgår från atl de
upphandlingsbeslut i fråga om banktjänster som kan komma att åvila
myndigheterna, om 1974 års kungörelse upphävs i vad avser skyldigheten att
anlila PK-banken, kommer att gälla placeringen av sådana medel som inle kan
knytas till postgirot eller statsverkets checkräkning i riksbanken. Därigenom
torde eventuella upphandlingsbeslut främst komma att avse vissa
utlandstransaklioner och särskilt motiverade placenngar av likvida medel. För
myndigheter med en ringa iransaktionsvolym borde därvid direktupphandling kunna
lillämpas. Myndigheter med större transaktionsvolym eller slörre behållningar
att placera bör däremol göras uppmärksamma på all ett formellt anbudsförfarande
bör lillämpas om kraven på affärsmässighet och objektivitet på bästa sätt skall
tillgodoses. Så i. ex. kan åriig anbudslävlan i form av sluten upphandling
användas om det är slörre behållningar som kommer alt placeras under året.
Härigenom skulle sparbanksföreningens krav på fri konkurrens mellan olika
bankinslitut också bäsl kunna tillgodoses.

Sammanfattningsvis framhåller nksrevisionsverket
att det ligger fördelar för statsverket som helhet i atl hålla medel, som
staten förvaltar, samlade. Härigenom underlättas både kontrollen av och
överblicken över likviditetsbehovet, vilkel medför minskade
upplåningskoslnader och rationellare betalningsrutiner. Verket avråder bestämt
från all 1974 års kungörelse upphävs i vad avser myndigheternas skyldighet att
anlita riksbanken och postgirot, eftersom dessa bestämmelser utgör en grundval
för upprätthållandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

av
rationella betalningsrutiner i statsförvaltningen.

Generahidlsiyrelsen pekar på del behov av
bankförbindelse som de styrelsen underställda myndigheterna har. Styrelsen
anför bl. a. att det för de lokala tullmyndigheterna, som enligl beslut av
Kungl. Maj:t sätter in s. k. diverse medel från checkräkningar hos PK-banken är
ändamålsenligt att dessa medel kan förvaras pä checkräkning. Medlen är
härigenom lätt tillgängliga vilket är betydelsefullt eftersom ålerbetalning
helt eller delvis av preliminärt bestämda avgifter oftast sker över disk vid
dessa myndigheter Innehavet av checkräkning innebär också att den kontanta
kassan kan hållas låg vilket är av värde ur säkerhetssynpunkt. Någon olägenhet
för tullverket av att checkräkningarna är förlagda lill PK-banken torde ej
föreligga. Möjligen skulle del på vissa orter vara lämpligare om checkräknigen
fick innehas i ell bankkontor som är lämpligare beläget ur geografisk synpunkt.
Vidare bör checkräkningarna, oavsett bank, göras räntebärande med hänsyn till
alt ränla numera skall utgå enligt 22 i? tullagen, när preliminärt bestämda avgifter
är slörre än de slutligt fastställda.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att
såväl bankerna som postverket har vidtagit olika beredskapsålgärder för atl
säkerställa sin fortsatta verksamhet under olika krisförhållanden. Myndigheter
och enskilda bör därför kunna räkna med all även under utomordentliga
förhållanden kunna anlila sin sedvanliga bankförbindelse. Detta gäller oavsett
om skyldighet föreligger att anlila PK-banken eller ej.

5
Föredraganden

Statliga myndigheter och andra statliga organ är
bundna av särskilda regler när del gäller såväl placering av tillfälliga
överskottsmedel som utbetalningar och andra transaktioner där förmedling av
bank behövs. Reglerna finns i kungörelsen (1974:591) om skyldighet för medelsförvallande
statliga myndigheter m. fi. atl i vissa fall anlila riksbanken, postgirot eller
Posl-och Kreditbanken, Huvudregeln är all kontanta medel som inie behövs för
omedelbart föreslående utbetalningar skall vara insatta på statsverkets checkräkning
i nksbanken eller på postgirokonto. Efter beslut av regeringen i varje särskill
fall får sådana medel dock sältas in på räkning i PK-banken. 1 fråga om
utbetalningar gäller alt dessa skall ske över postgiro, om det lämpligen kan
ske och annat inte har föreskrivits. Vid övnga transaktioner där det behövs
förmedling av bank skall riksbanken, postgirot eller PK-banken anlitas, om del
kan ske utan väsenllig olägenhet.

PK-banken bildades år 1974 genom en sammanslagning
av Sveriges Kredilbank och postbanken. 1974 års kungörelse ersatte en
kungörelse frän 1951 (SFS 1951:453), enligt vilken Sveriges Kreditbank hade
samma särställning som PK-banken har nu.

Principen om de statliga myndigheternas skyldighet
att anlila den statliga banken som sin bankförbindelse fastslogs i samband med
all riksdagen beslöt

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:127 14

att
inrätta en slatlig affärsbank (prop. 1949:151 s. 7, SU 1949:154, rskr
1949:265), Frågan har därefter vid fiera tillfallen behandlats av riksdagen,
senast med anledning av en motion vjd 1974 års rik.sdag (mot. 1974:1520), Någon
ändring av principen har riksdagen dock inte förordat. Sparbanksföreningen har
nu i en skrivelse till regeringen på nytt väckt frågan om alt avskaffa
PK-bankens särställning i de regler som gäller för statliga myndigheters och
organs medelsplacering och banktransaktioner.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om
förslaget. Från fiera håll har man förordat att en mera ingående utredning sker
innan frågan avgörs.

För min del vill jag efter samråd med chefen för
budgetdepartementet anföra följande. Den samordning av banklagsliftningen som
genomfördes år 1969 bygger på atl fri konkurrens bör råda mellan de olika
bankinsliiulen (se prop. 1968:143 s. 60-7, BaU 1968:60, rskr 1968:368).
Bestämmelserna i 1974 års kungörelse gynnar emellertid PK-banken framför andra
bankinstitut, vilket strider mot grundsatsen om fn konkurrens. 1 den män
statliga företag eller andra statliga enheter bedriver affärsverksamhet i
konkurrens med privata företag, bör det ske på lika villkor. Chefen för
budgeldepar-lementet avser mot denna bakgrund att senare ta initiativ till en
översyn av de undantag som f. n. fmns från den statiiga
upphandlingsförordningens huvudprincip om fri konkurrens. De ändringar som
föreslås i det följande i fråga om PK-banken står i överensstämmelse med de
riktlinjer i nämnda hänseende som chefen för budgetdeparlementel avser alt ge.

Om en statlig myndighet på de grunder som gäller
för statlig upphandling finner att en viss bank kan erbjuda myndigheten de
tjänster, som den behöver, pä bättre villkor än andra banker, bör myndighelen
anlila den banken. Enligl min mening är del sålunda principiellt felaktigt atl
statliga myndigheter har en i författning föreskriven skyldighet att
företrädesvis anlita PK-banken. Jag förordar därför atl de statliga
myndigheternas och organens skyldighet atl anlila PK-banken framför andra
bankinslitut upphävs.

Jag vill emellertid framhålla att den praktiska
effekten av denna åtgärd torde bli ganska begränsad, i varje fall på kortare
sikt. Sådana beslut som enligt kungörelsen krävs för atl statlig myndighet
skall kunna placera medel i PK-banken har meddelats endast i elt fätal fall.
Med stöd av beslut av Kungl. Maj:t hade statens jordbruksnämnd 532 milj. kr,
och tullverket 157 milj, kr placerade i PK-banken den 30 juni 1976,
Domänverket, som enligt sin instruktion får sälla in medel på PK-banken utan
hinder av kungörelsen, hade samma dag högst 7 milj, kr i PK-banken. Tillstånd
att placera medel utanför riksbanken eller postgirot har hittills lämnats
endasl då särskilda skäl lill det har funnits. I huvudsak bör denna restriktiva
linje följas även i fortsätlnngen.

Nu gällande beslut om placering av medel i
PK-banken bör avse bankinslitut i allmänhel. Den i instruktionen för
domänverket föreskrivna regeln bör dock inte utvidgas pä del sättet. 1 fråga om
domänverket och andra affärsverk kommer nämligen, som framgår av del följande,
alt föresläs en

opaginerad Kontrollera mot PDF

särskild
regel om placering av likviditetsöverskoit.

När det gäller andra banktransaktioner än
medelsplacering bör riksbanken och postgirot - men inte som f n, även PK-banken
- anlitas så snart del kan ske ulan väsenllig olägenhet. De avial om utförande
av banktjänster som f n, gäller mellan statliga myndigheter och PK-banken - bl.
a. del huvudavtal som försvarets civilförvaltning har tecknat med PK-banken angående
utbetalning genom banken av statliga löner och pensioner- kommer emellertid all
fortsätta all gälla för den tid för vilken de har slutits eller, om de inte har
slutits för viss tid, så länge uppsägning inte sker. Därefter lorde, som
riksrevisionsverkel har påpekat, i princip upphandlingskungörelsen (1973:600,
ändrad senast 1975:788) få lillämpas i fråga om myndigheternas förvärv av
banktjänster i den mån inte riksbanken eller postgirot skall anlitas.
Sparbanksföreningens skrivelse innehåller också det inte närmare motiverade
förslaget alt 1974 års kungörelse skall upphävas i sin helhet. Därmed
aktualiseras emellertid en större fråga som inte bara rör PK-banken, nämligen
hur statens kassahållning i stort bör vara ordnad. Av remissinstanserna har
riksbanksfullmäktige, fullmäktige i riksgäldskontoret och riksrevisionsverket
tagit upp denna fråga. Det framhålls bl. a. att frågan om hur statens
kassamedel skall placeras inle kan besvaras ulan atl man undersöker på vilkel
sätt slatens totala medelsplacering kan ske så effektivt som möjligt. Såväl
budget- som penningmarknadsaspekter får beaktas, eftersom varje kassahållning
hos myndigheterna ökar slatens uppläningsbehov. Jag delar i princip denna
uppfattning.

Som en länkbar möjlighet nämner både
riksbanksfullmäktige och fullmäktige i riksgäldskontoret en statlig
kassahållning, som styrs av riksgäldskontoret. Enligt vad jag har inhämtat
kommer chefen för budgetdeparlementel att vid sin anmälan senare denna dag av
förslag till proposition om riktlinjer för modernisering av del statliga
budgetsystemet all framhålla, alt övervägande skäl talar för all affärsverken
med undanlag av postverket - efter beslut av regeringen i varje särskilt fall -
bör kunna medges rätl all placera evenluella likviditetsöverskoit med ränla i
riksgäldskontoret. Därigenom skulle uppläningsbehovet för riksgäldskontoret
kunna minskas och förslaget kan ses som ett led i en effektivisering av statens
kassahållning. Ell upphävande av 1974 års kungörelse i dess helhet skulle verka
i rakt motsatt riktning.

Skulle 1974 års kungörelse upphävas helt, skulle
också myndigheternas skyldighet all anlita postgirot upphöra. Som
riksrevisionsverket har påpekat är emellertid denna skyldighet en grundläggande
förutsättning för att man skall kunna upprätthålla rationella betalningsrutiner
i statsförvaltningen. Dessa rutiner är anpassade till det statliga
redovisningssystemet och tillgodoser de krav på snabbhet och säkerhet som
måste ställas. Jag vill i detta sammanhang nämna att enligt vad jag har erfarit
man inom ramen för del utvecklingsarbete, som pågår beträffande
skalleadministrationen, f n. överväger möjligheterna all också anlila bankgiro
såvitt gäller inbetalning

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:127 16

av
skall och återbetalning av överskjutande preliminär skatt. Jag vill också
erinra om den utredning (Fi 1970:70) som tillsattes år 1969 för att undersöka
förhållandet mellan bankgiro och postgiro, Ulredningen avser atl lämna en
rapport om sitt arbele med begäran om tilläggsdirektiv eller beslut att
utredningen skall läggas ned.

Mol bakgrund av nu redovisade förhållanden är jag
inle beredd alt föreslå annan ändring i gällande bestämmelser än den jag redan
har förordat i fråga om skyldigheten all anlila PK-banken,

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer
jag all regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna de ändrade rikllinjer som jag har
förordat för medelsförvallande statlig myndighels eller annat statligt organs
anlitande av bankinslitut,

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

GOTAB 53426 Siockholm 1977

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. Bet. 1976/77:FiU23 Med anledning av propositionen 1976/77:127 om upphävande av statlig myndighets skyldighet att anlita Post- och Kreditbanken, PK-banken, jämte motioner s. 1 · s. 6 · s. 8 i texten
  2. Prop. 1977/78:103 med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse i texten
  3. Skr. 1978/79:103 1978/79:103 i texten