med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m.
71 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 65 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:129, med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:129 Regeringens proposition
1976/77:129
med
förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m.
beslutad
den 17 mars 1977.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
regeringens vägnar PER AHLMARK
OLOF
JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag tUl lag om
kommunal energiplanering. Vidare föreslås en ändring i eliagen.
I propositionen föreslås att kommunerna åläggs ett
planeringsansvar på energiområdet. Detta innebär att kommunerna i sin planering
skall främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig
energitiUförsel. Några formella krav på planutformningen ställs inte upp.
Enligt förslaget åläggs vidare kommunerna att vid
planeringen undersöka förutsättningarna att genom samverkan med annan kommun
eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har
betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns
förutsättningar för sådana gemensamma lösningar, skall de tas tiU vara i
planeringen.
Företag som bedriver verksamhet i vUken används
större mängd energi eller som producerar eller distribuerar energi föreslås
bli skyldigt att lämna kommun uppgifter som behövs för planeringen.
Uppgiftsskyldig föreslås få möjlighet att överlägga med kommunen om
energifrågor som har väsentiig betydelse för honom.
Enligt förslaget skall kommun vara skyldig att
lämna uppgifter om sin planering tUl statiig myndighet för avstämning av
energiplaneringen mot bl. a. riktiinjema för den nationeUa energipolitiken.
Ändringen i ellagen innebär att distributionsplikt
för elektrisk ström för uppvärmningsändamål inte skall föreligga inom område
där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.
Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.
1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 129
Prop. 1976/77:129 2
1
Förslag till
Lag
om kommunal energiplanering
Härigenom
föreskrives följande.
1
§ Kommun skall i sin planering
främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig
energitiUförsel.
2
§ Kommun skall vid sin
planering undersöka förutsättningarna att genom samverkan med annan kommun
eller betydande intressent på energiområdet såsom processindustri eller
kraftföretag gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med
energi eUer för energitillförseln. Finnes förutsättning för sådan gemensam
lösning föreligga, skall den tagas till vara i planeringen.
3 §
Den som bedriver verksamhet i vilken användes större mängd
energi eller den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar energi
skall på begäran lämna kommun de uppgifter som behövs för plane
ringen.
Kommun skall på begäran bereda den som är
uppgiftsskyldig enligt första stycket tiUfäUe att överlägga med kommunen om
energifrågor som har väsentlig betydelse för honom.
Vid tillämpning av första stycket skall iakttas att
den som är uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.
4
§ Fullgöres ej
uppgiftsskyldighet enligt 3 §, får länsstyrelsen vid vite kalla den
uppgiftsskyldige till överläggning med kommunen, om denna begär det.
5
§ Vad någon på grund av denna
lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej
obehörigen yppa eller utnyttja.
6
§ Talan mot beslut om
föreläggande av vite föres hos kammarrätten genom besvär.
7
§ Kommun är skyldig att på
begäran av myndighet som regeringen bestämmer lämna myndigheten uppgifter om
fullgörandet av kommunens skyldighet enligt 1 eUer 2 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 juH 1977.
Prop. 1976/77:129 3
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar
Härigenom föreskrives att 2 § 4 mom. lagen (1902:
71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2
§ 4 mom.i
Den som innehar områdeskon- Den som innehar
områdeskon
cession för yrkesmässig distribu- cession för yrkesmässig distribu
tion är pliktig att, om ej särskilda tion är pliktig att, om ej särskUda
skäl äro till undantag, tUlhanda- skäl äro till undantag, tUlhanda
hålla ström åt envar som inom hålla ström åt envar som inom
området har behov därav för nor- området har behov därav för nor
malt förbrukningsändamål. malt förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet
föreligger dock ej om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning av
byggnad inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.
Innehavare av linjekoncession är pliktig att, om
det är förenligt med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt
innehavare av områdeskoncession, i den mån så erfordras för att denne skall
kunna fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket, så ock eljest åt
förbrukare, vars verksamhet är av större betydelse för det allmänna.
Frågor om förpliktelser, som avses i detta mom.,
prövas av den regeringen bemyndigar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Lagen
gäller dock ej om skyldigheten att tiUhandahålla ström för uppvärmning har
uppkommit före ikraftträdandet.
3
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom föreskrives att 20 a § lagen (1937: 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna
lydelse.
1 Senaste
lydelse 1975: 68.
2 Lagen
omtryckt 1976: 611.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handling
innefattande uppgifter vUka infordrats från näringsidkare enligt lagen (1976:
349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor må, i den mån handlingen innehåller
upplysningar om näringsidkarens affärs- eller driftförhållanden, vUkas
offentliggörande kan lända honom tUl men, icke utan hans samtycke utlämnas
förrän tjugo år förflutit från handlingens datum. Även utan sådant samtycke
skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för
vUket utlämnandet begäres och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses
vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada för
näringsidkaren. Vid utlämnande skola behövliga förbehåU göras.
Handling
innefattande uppgifter vUka infordrats från näringsidkare enligt lagen (1976:
349) om tipp-giftsskyldighet i planeringsfrågor eller enligt lagen (1977:000)
om kommunal energiplanering må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om
näringsidkarens affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan
lända honom till men, icke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo är
förflutit från handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling
som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn tiU det ändamål för vUket utlämnandet
begäres och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att
det ej kommer att missbrukas tUl skada för näringsidkaren. Vid utlämnande
skola behövliga förbehåll göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:129
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-03-17
Närvarande:
statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Romanus, Turesson, Gustavsson,
Antonsson, Mogård, Olsson, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Johansson
Proposition
med förslag tUl lag om kommunal energiplanering, m. m.
1
Inledning
Våren 1975 lade statsmakterna fast riktUnjerna för
energipolitiken för tiden fram tiU mitten av 1980-talet (prop. 1975: 30, NU
1975: 30, rskr 1975: 202). I riktlinjerna ingår bl.a. att den energipolitiska
planeringen måste förstärkas och vidgas till att i princip omfatta hela
energiområdet.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade
chefen för industridepartementet den 6 juni 1975 sakkunniga- för att närmare
utreda frågor om omfattning, inriktning och genomförande av kommunal
energiplanering samt föreslå behövlig lagstiftning i ämnet. Vidare skulle de
sakkunniga överväga frågan om att vidga koncessionslagstiftningen på
energiområdet. De sakkunniga, som antog benämningen kommittén om kommunal
energiplanering, överlämnade i oktober 1976 sitt betänkande (SOU 1976: 55)
Kommunal energiplanering.
Vid betänkandet har fogats förslag till lag om
kommunal energiplanering. Förslaget bör fogas till regeringsprotokoUet i detta
ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av statens vägverk, transportforskningsdelegationen, transportnämnden,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), Tekniska
högskolan i Stockholm, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, sta-
1 Generaldirektören Sten Wickbom, ordförande,
borgarrådet Lennart Blom, civilingenjören Rolf Gradin, riksdagsledamoten
Nils-Eric Gustafsson, kommunalrådet Erik Svensson och riksdagsledamoten Nils
Erik Wåäg.
Prop. 1976/77:129 6
tens
planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands,
Västernorrlands och Norrbottens län, energi- och mUjökom-mittén (Jo 1976: 02),
energisparkommittén (I 1974: 05), delegationen (I 1975: 02) för
energiforskning. Centrala driftiedningen (CDL), Centralorganisationen SACO/SR,
Hyresgästernas riksförbund. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund (HSB), Ingenjörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets
byggnadsdelegation, Näringslivets energidelegation. Svenska elverksföreningen.
Svenska gasföreningen. Svenska handelskammarförbundet. Svenska
kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska
lokaltrafikföreningen. Svenska naturskyddsföreningen, Svenska petroleum
institutet, Svenska riksbyggen. Svenska värmeverksföreningen, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), VVS-tekniska föreningen, Ängpanneföreningen,
Borlänge, Burlövs, Gislaveds, Gotlands, Gävle, Göteborgs, Götene, Helsingborgs,
Huddinge, Härjedalens, Härnösands, Karlshamns, Katrineholms, Kristianstads,
Luleå, Malmö, Mariestads, Munkfors, Oskarshamns, Oxelösunds, Skellefteå,
Stockholms, Storfors, Sundsvalls, Surahammars, Täby, Umeå, Uppsala, Varbergs,
Vilhelminas, Västerås och Växjö kommuner. Flera remissinstanser har bifogat
yttranden från underinstanser. Nästan aUa länsstyrelserna har hört
landstingskommuner, kommuner, kommunalförbund, handelskammare, fackliga
organisationer m. fl. LO har bifogat synpunkter från Svenska elektrikerförbundet.
Statens vattenfallsverk, CDL och Svenska kraftverksföreningen har avgett ett
gemensamt yttrande. Gemensamt yttrande har avgetts också av Näringslivets
byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation.
Dessutom har yttranden kommit in från
länsstyrelserna i Hallands, Kalmar och Kristianstads län. Arkitektförbundet,
Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Svenska kommunalarbetareförbundet.
Riksförbundet eldistributörerna, REL, Föreningen ekonomisk rationell
uppvärmning och Föreningen för samhäUsplanering.
2
Nuvarande ordning 2.1 Allmänt
Kommunerna ansvarar för väsentUga delar av
samhällsplaneringen och har i flera avseenden förutsättningar för att inom
ramen för denna planering främja energihushållningen. Kommunerna har vidare ett
betydande engagemang på energiområdet och på andra områden som har betydelse
för energikonsumtionen.
Den
fysiska riksplaneringen syftar bl. a. till att öka möjligheterna att
Prop. 1976/77:129 7
styra
hushåUningen med landets tillgångar på mark och vatten och fullföljs
huvudsakligen genom kommunal planering. Statsmakterna antog år 1972 riktiinjer
för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972: 111 bil. 2, CU 1972: 35,
rskr 1972: 348). Beslutet innebar bl. a. att arbetet med att fullfölja
riktlinjerna inom ramen för den fysiska riksplaneringen skulle ske i samverkan
mellan stat och kommun och i allt väsentiigt genomföras i en kommunal
planering.
Den regionalpolitiska planeringen, länsplaneringen,
har till syfte att åstadkomma en bättre balans mellan olika delar av landet
såvitt gäller arbete, service och miljö. De statliga besluten om mål och medel
för den regionala utvecklingen fattas av riksdagen. Som underlag för besluten
har länsstyrelserna i samråd med kommunerna arbetat ut regionala översikter där
frågor om arbets-, service- och miljöförhållanden belyses. Som exempel på
åtgärder för att fuUfölja de regionalpoUtiska målen kan nämnas
lokaliseringsstöd till företag och transportstöd. Samordning av oUka sektorverksamheter
såsom energi-, bostads- och vägplanering kan också vara ett medel i
regionalpoUtiken.
Beträffande den kommunala planeringen pågår en
fortlöpande utveckling för att förbättra planeringsmetoderna. För detta
ändamål har Svenska kommunförbundet arbetat ut ett exempel på modell för samordnad
kommunal flerårsplanering, Kommunplanering, 1974. Ett viktigt led i denna
modell är att kommunens centrala politiska organ, kommunfullmäktige och/eller
kommunstyrelsen, årligen beslutar anta gemensamma förutsättningar för den
kommunala planeringen.
Syftet med att ställa upp gemensamma
planeringsförutsättningar är att skapa garantier för att all planering bygger
på samma underlag och inriktas mot bestämda mål. I de gemensamma
planeringsförutsättningarna redovisas befintliga förhållanden,
utvecklingstendenser och prognoser. Vidare anges sådana mål och riktlinjer som
är gemensamma för all kommunal planering. Enligt planeringsmodellen bör också
anges t. ex. i vilka avseenden statlig planering skall beaktas i den kommunala
planeringen, bl. a. den statliga energipolitiken.
Bostadsbyggandet och sysselsättningen är viktiga
inslag i de gemensamma planeringsförutsättningarna. Dessa delar av
kommunplaneringen påverkas av och påverkar i sin tur planeringen av den
framtida kommunala energianvändningen och energiförsörjningen.
De planeringsaktiviteler som ingår i den kommunala
planeringsprocessen berör i regel också andra intressenter än kommunen.
Exempel härpå är planering för energiförsörjning. För dessa planeringsaktiviteter
ger de gemensamma planeringsförutsättningarna ledning och information hämtas
ur verksamhetsplaneringen.
Verksamhetsplaneringen innebär att de olika
facknämndema eUer förvaltningarna upprättar planförslag för sina oUka
verksamhetsområden. Planeringen syftar till att på ett enhetligt sätt ge
kommunledningen en
Prop. 1976/77:129 8
bild
av behov, problem, mål och resursanspråk för resp. nämnds eller förvaltnings
verksamhet. Den är ett viktigt hjälpmedel vid avvägning av resursinsatser
mellan oUka verksamheter. Vidare underlättar den samordningen mellan oUka
verksamheter och mellan olika planeringsformer. Den skall också ge underlag för
kommunledningens beslut om riktlinjer och ramar i fråga om verksamhetens
framtida innehåU och omfattning.
Kommunens ekonomiska, fysiska och
personaladministrativa planering sammanförs under begreppet resursplanering.
Analyser av kommunens ekonomiska, fysiska och personella resurser behövs som
underlag för kommunledningens totalavvägning. Analyserna skall visa såväl
möjligheter att skaffa resurser som de totala resursanspråkens konsekvenser.
Den ekonomiska planeringen ingår som en viktig del
i den koitunu-nala planeringen och är nödvändig för att den kommunala verksamheten
skall kunna styras och samordnas på ett tillfredsställande sätt. Den bygger på
verksamhetsplanering och sektorplanering. Samtidigt är självfallet de
ekonomiska förutsättningama utgångspunkt för verksamhets-och sektorplaneringen.
Kommunerna har ansvaret för planeringen av
markanvändning och bebyggelse inom sina områden. I planer redovisas bl. a. var
bostäder, industrier, serviceföretag, gator, vägar och allmänna inrättningar
skall förläggas. Den gäUande byggnadslagstiftningen innehåUer planinstitut för
detta. Planinstituten är dels översiktsplaner dvs. regionplan och generalplan,
dels detaljplaner dvs. stadsplan och byggnadsplan.
Översiktsplanerna anger i stora drag markens
användning för oUka ändamål. Regionplan avser ett större område än en enskild kommun
och kräver därför samarbete mellan flera kommuner. Generalplan upprättas
antingen för hela kommunen eller för en del av dess område.
I stället för regionplaner och generalplaner har
skilda former av informella översiktsplaner utvecklats, som inte är reglerade
i lagstiftningen. En översiktsplan som täcker kommunens hela yta brukar
benämnas kommunomfattande markdispositionsplan. Översiktsplan för en
kommundel, t. ex. en tätort, stadsdel eller fritidsbebyggelsedistrikt brukar
kallas områdesplan eller dispositionsplan. Bl. a. som ett led i den fysiska
riksplaneringen upprättar kommunerna s. k. kommunöversikter. En sådan ger
också information om de förutsättningar som gäller för byggnadslov och
fastighetsbildning för bebyggelse i olika delar av kommunen. Den redovisar
vidare planeringsprojekt som är under arbete eUer avses komma till utförande
under den närmaste framtiden. För tätorter eller delar av dessa upprättas
områdesplaner och/eller mera detaljerade fysiska planer. I många fall upprättas
också särskilda planer för vissa verksamheter eller aktiviteter, t. ex.
trafikleder eUer röriigt friluftsliv.
Detaljplanerna anger mer detaljerat hur marken får
bebyggas, byggnadernas läge, hushöjd och bebyggelsens utformning i övrigt.
Kommunernas
planering för energiförsörjningen ingår som en del i
Prop. 1976/77:129 9
den
kommunala planeringen i samspel med verksamhetsplaneringen och den ekonomiska
och fysiska planeringen samt annan planering.
Enligt kungörelsen (1962: 655) angående kommunala
bostadsbyggnadsprogram skall kommunerna varje år upprätta
bostadsbyggnadsprogram för de närmaste fem följande kalenderåren.
Bostadsbyggnadsprogrammet är alltså ett kommunalt planeringsinstrument och är
kommunens samlade handUngsprogram för bostadsförsörjningen. Bostadsbyggandet
påverkar i hög grad den övriga planeringen i kommunen. Direkt påverkas bl. a.
försörjningen med energi.
Bostadsbyggandets inriktning är vidare
betydelsefull för energihushållningen. Sålunda påverkar t. ex. fördelningen
meUan småhus och flerfamiljshus och fördelningen mellan oUka hustyper behovet
av energi för uppvärmning. Detsamma gäller byggnaders placering 1 terrängen.
Detta är faktorer som i hög grad styrs av kommunema.
Också den inbördes placeringen av bostäder,
arbetsplatser, serviceinrättningar m. m. samt utformningen av
kommunikationerna meUan dessa är faktorer som styrs av den kommunala
planeringen och påverkar energibehovet.
Vidare kan kommunerna genom att påverka den egna
förbrukningen av energi t. ex. i egna byggnader och anläggningar eller i
lokaltrafiken påverka energibehovet i stort.
När det gäller att begränsa energikonsumtionen i
byggnader har staten ett övergripande ansvar. Det är sålunda en statlig uppgift
att främja en utveckling mot mer energisnåla byggnader och att ge regler och anvisningar
i samma syfte. Den lokala tillämpningen av sådana normer ankommer på kommunerna
vid byggnadslovsprövningen och vid bostads-lånegivningen.
Bättre energihushållning kan även åstadkommas genom
vård och underhåll av befintlig bebyggelse och genom justering och skötsel av
befintliga uppvärmningsanordningar. Insatser av detta slag stimuleras genom
t. ex. lån och bidrag, besparingskampanjer, utbUdning och rådgivning. Lån och
bidrag finansieras av staten. Kommunerna ansvarar för förmedling av statliga
lån för energibesparande åtgärder och för kontroll av åtgärder hos låne- och
bidragssökande.
2.2
Energiförsörjningen och kommunerna
Kommunernas engagemang i fråga om produktion och
distribution av olika energiformer gäller med få undantag ledningsbunden
energi, dvs. el, hetvatten (fjärrvärme) och stadsgas. Den icke ledningsbundna
distributionen, dvs. av oljeprodukter som bensin och eldningsolja samt av
fasta bränslen som kol, handhas av andra. Sålunda levereras bränsle till individuella
oljepannor för uppvärmning av byggnader och för beredning av hushållsvarmvatten
av flera enskilda och ett kooperativt oljebolag.
Prop. 1976/77:129 10
Fjärrvärmens huvudsakliga användningsområde är
uppvärmning av lokaler och beredning av förbrukningsvarmvatten. Med fjärrvärme
avses vattenburen värme levererad från en central anläggning som i motsats till
mindre s. k. blockcentraler och kvarterscentraler inte är dimensionerad till ett
på förhand avgränsat abonnentkollektiv. Fjärrvärme konkurrerar med individuell
oljeeldning, el, gas m. m., dvs. i huvudsak med oljepannor och elvärme.
För uppvärmning av byggnader och beredning av
varmvatten för hushållsbruk dominerar f. n. oljepannor. Nybyggda bostäder kan
emellertid förväntas bli till övervägande del anslutna till elvärme eller
fjärrvärme. I befintiiga byggnader pågår f. n. en övergång från enskild
oljeuppvärmning till el- eller fjärrvärme. Denna utveckling kan väntas
fortsätta. I centrala delar av åtskilliga tätorter byggs fjärrvärmesystemen ut.
Till dessa ansluts efter hand fastigheter som därmed upphör att använda egen
oljepanna.
Också uppvärmningen av andra lokaler än bostäder
såsom offentliga förvaltningsbyggnader, kontor, butiker, skolor, sjukhus m. fl.
kräver betydande mängder energi.
Omfattningen av det kommunala engagemanget i
uppvärmningen växlar mellan de olika uppvärmningsformerna. Detsamma gäller
beträffande det kommunala engagemanget i olika energiformer.
Vad gäller el spelar kommunerna en förhåUandevis
begränsad roll i kraftproduktionen. Bara ett fåtal kommuner har investerat i
utbyggnader av vattenkraftstationer. Indirekt har dock ett antal kommuner
engagerat sig i denna verksamhet genom delägarskap i kraftproducerande företag.
Under senare år har flera kommuner investerat i utbyggnad av kraftvärmeverk.
I fråga om elenergi äger kommunerna direkt eller
indirekt ca en femtedel av den totala produktionskapaciteten. Den kommunala
distributionen omfattar över två tredjedelar av alla abonnenter. I viss
omfattning förekommer att distributionsföretag ägs gemensamt av kommun och
staten eller av kommun och privata intressenter.
Statsmakterna har nyligen antagit riktlinjer för
fortsatt strukturomvandling på eldistributionsområdet (prop. 1975/76: 100 bil.
15, NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263). Dessa innebär bl.a. att sammanläggning av
eller samgående mellan eldistributionsföretag i huvudsak bör fortgå på
frivillig väg. Vid den fortsatta omstruktureringen av eldistributionen skall
uppmärksamhet fästas vid behovet av en rationell samordning mellan
eldistributionen och den aUmänna kommunala verksamhets- och
samhällsplaneringen. Kommunerna får som företrädare för lokala intressen ett
ökat inflytande på eldistributionen.
Fjärrvärme distribueras i form av hetvatten, som
produceras i kraftvärmeverk eller i fristående värmeverk, s. k.
hetvattencentraler. När det gäUer produktion och distribution av fjärrvärme är
kommunerna helt
Prop. 1976/77:129 11
dominerande.
F. n. har 59 tätorter fjärrvärme i större eller mindre omfattning.
Kraftvärmeverk finns i dag utbyggda i 12 av de 59 fjärrvärmeorterna. Man
räknar med att närmare tre milj. människor bor eller arbetar i fjärrvärmda
byggnader i Sverige.
En kommunal organisation för att tiUhandahålla
fjärrvärme kan ibland behöva verka inom flera kommuner. Inom
Storstockholmsområdet är en samordnad fjärrvärmeförsörjning under uppbyggnad i
interkommunalt samarbete.
Stadsgasverken drivs i kommunal regi. Ökade
råvarukostnader har gjort gasrörelsens konkurrenssituation ogynnsam. De flesta
gasverken väntas därför komma att gå med betydande förluster. F.n. undersöks
möjligheterna att importera naturgas tiU Sverige.
Kommunala engagemang i produktion och distribution
av energi faller inom den kommunala kompetensen. Kommunernas faktiska
möjligheter till sådana engagemang är emellertid till stor del beroende av
faktorer som kommunen inte kan påverka eUer har svårt att påverka. Det gäller
t. ex. redan etablerade konkurrensförhållanden, prisrelationer, beskattning
och utrymme på kreditmarknaden för finansiering av investeringar.
2.3
Den rättsliga regleringen
För kommunernas planering och verksamhet på
energiområdet finns föreskrifter i skilda författningar.
Den kommunala planeringen har efter hand kommit att
omfatta allt fler verksamheter och flera nya planeringsformer har utvecklats
under senare år. I stor utsträckning är den kommunala planeringen emellertid
oreglerad. Bara i vissa fall har kommunerna en föreskriven skyldighet att
upprätta planer eller program för speciella ändamål.
I 24 och 107 §§ byggnadslagen (1947: 385)
föreskrivs att stadsplan resp. byggnadsplan skall upprättas genom kommunernas
försorg i den mån det behövs för reglering av bebyggelsen. Stadsplan och
byggnadsplan skall utmärka och till gränserna ange de för olika ändamål avsedda
områden som ingår i planen. Planerna skall också innehålla de ytterligare
bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användning i övrigt som är
behövliga. Stadsplan resp. byggnadsplan antas av kommunfullmäktige och
fastställs av länsstyrelsen för att bli gällande.
Vid planläggning enligt byggnadslagstiftningen
skall enligt 9 § byggnadsstadgan (1959: 612) tiUbörlig hänsyn tas till
förhållandena inom angränsande områden och till bl. a. energihushåUningens
behov.
Som tidigare har sagts skall kommunen enligt
kungörelsen (1962: 655) angående kommunala bostadsbyggnadsprogram varje år
upprätta sådant program.
1 fråga om byggnader kan nämnas den i 44 a §
byggnadsstadgan intagna föreskriften om att byggnad skall utföras så att den
möjliggör god
Prop. 1976/77:129 12
värmehushållning.
Föresl
Enligt
136 a § byggnadslagen skaU regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av
industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med bl. a. energi. Sålunda prövas nyanläggning av bl. a.
ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med
tillförd effekt överstigande 500 mega-watt. Också i annat fall kan nyanläggning
eller utvidgning av sådan verksamhet prövas, om regeringen i ett visst fall
beslutar om det. Tillstånd till verksamheten får meddelas endast om kommunen
har tillstyrkt detta. Av betydelse för kommunernas planering är vidare lagen
(1976: 349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Enligt denna är
näringsidkare efter anmodan av myndighet som regeringen bestämmer skyldig att i
fråga om arbetsställe inom länet skriftligen till länsstyrelsen eller statistiska
centralbyrån översiktligt redovisa bl. a. rådande förhållanden i fråga om
produktionen, sysselsättningen eller driften, eller annan liknande omständighet
av väsentlig betydelse för statlig eUer kommunal planering. Uppgift får
överlämnas till bl. a. kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns för
att användas som underlag för planering eller prognosverksamhet.
Uppgiftsskyldigheten gäller arbetsställen med minst
50 anställda men kan omfatta också mindre, om det är av särskild betydelse för
statlig eller kommunal planering att uppgifter lämnas.
Också
andra författningar än de nu nämnda kan spela en roll vid kommunal planering. Miljöskyddslagen
(1969: 387) är sålunda tillämpUg på miljöfarlig verksamhet. Härmed avses
exempelvis att släppa ut avloppsvatten m. m. i vattenområde och att orsaka
luftförorening. Frågor om miljöfarlig verksamhet prövas av koncessionsnämnden
för miljöskydd. Kommunerna har, enhgt hälsovårdsstadgan (1958: 663), genom
hälsovårdsnämnderna ansvar för den allmänna hälsovården och miljövården på det
lokala planet.
Enligt vattenlagen (1918: 523) krävs i princip
tillstånd av vattendomstol för byggande i vatten. TUlstånd krävs alltså
exempelvis för byggande av vattenkraftverk och för intag av vatten till
ångkraftverk.
Naturvårdslagen (1964: 822) innehåller regler som
syftar till att skydda och vårda naturen. Ansvaret för naturvården är delat
mellan stat och kommun.
Av betydelse för kommunernas verksamhet på
energiområdet är främst lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (ellagen). Lagens syfte är i huvudsak dels att för
konsumenten säkerställa en ändamålsenlig elförsörjning på skäliga villkor,
dels att aUmänt sett åstadkomma en planmässig och rationell distribution, dels
ock att undanröja vissa faromoment som är förknippade med utnyttjande av
elektricitet. För att dra fram och begagna elektrisk starkströmsledning
Prop. 1976/77:129 13
krävs
tillstånd. Frågor om tillstånd prövas i allmänhet av statens industriverk.
Kommun eller annan innehavare av områdeskoncession
för yrkesmässig distribution, dvs. den som har fått rätt att ensam svara för
distributionen inom visst område, är i princip också skyldig att inom området
tillhandahålla ström åt envar som har behov därav för normal förbrukning. En
motsvarande distributionsplikt föreligger vid Unjekoncession dvs. rätt att dra
fram eldistributionsledning med viss sträckning (2 § 4 mom.). Åsidosätts
distributionsplikten kan koncessionen återkaUas (2 § 6 mom.). Frågor om
distributionsplikt prövas av statens industriverk.
I eUagen anges två undantag från
distributionspUkten. För det första kan, om särskilda skäl föreUgger,
koncessionshavaren befrias från skyldigheten. De skäl som här åsyftas utgörs
enligt lagens förarbeten i första hand av ekonomiska hinder. I förarbetena
framhålls, att en ifrågasatt elektrifiering alltid måste hållas inom ekonomiskt
rimliga gränser. Även rent tekniska hinder kan göra att distributionsplikten
inte gäUer.
Det andra undantaget från distributionspUkten
bygger på föreskriften att distributören är skyldig att tillhandahålla elenergi
endast för "normalt förbrukningsändamål". Enligt lagens förarbeten
torde omfattningen av distributionsskyldigheten bestämmas ytterst av den totala
tillgången till producerad elkraft. I motiven (prop 1957: 161 s. 48 och 61)
uttalas sålunda att med normal förbrukning avses belysning och varmvattenberedning
för hushållsändamål, drift av elspisar och hushållsmaskiner samt av mindre
motorer för jordbruksdrift, hantverk och småindustri. Däremot borde
återhållsamhet iakttas i fråga om elektrisk rumsuppvärmning med hänsyn till de
begränsade vattenkrafttillgångarna. Numera torde dock allmänt anses att
distributionspUkten omfattar också husuppvärmning.
Den skyldighet huvudman för fjärrvärmeanläggning
har att svara för fjärrvärmeförsörjningen till de anslutna fastigheterna har
tidigare grundats på avtal med abonnenterna. Den nyUgen antagna lagen (1976:
838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar innebär emellertid bl. a. att huvudman
för allmänförklarad fjärrvärmeanläggning bUr skyldig att tillhandahåUa energi
för erforderlig uppvärmning av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde.
Med aUmän fjärrvärmeanläggning avses i lagen
anläggning, som har tUl ändamål att bereda bostadshus eUer annan bebyggelse
värmeförsörjning genom fjärrvärme och som har förklarats för aUmän. Huvudmannens
leveransskyldighet och skyldighet att låta ägare av fastighet inom
anläggningens verksamhetsområde bmka anläggningen motsvaras av en skyldighet
för ägare av sådan fastighet att betala avgifter tiU huvudmannen, om
fastigheten behöver anordningar för värme och behovet inte kan med större
fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggtungen.
Prop. 1976/77:129 ,4
Avgiftsskyldighet
föreUgger oavsett om fastigheten faktiskt har blivit ansluten till anläggningen
eller inte.
Kommuner som har eller planerar att utföra egna
produktionsanläggningar för fjärrvärme eller el kan till följd av
föreskrifterna i lagen (1957: 343) om oljelagring m, m. åläggas viss
beredskapslagring.
2,4
Kommunernas nuvarande energiplanering
På uppdrag av regeringen har statens industriverk
vid årsskiftet 1975/76 genomfört en undersökning om kommunernas
energiplanering. Undersökningen utfördes i form av en förfrågan tiU landets
samtliga 278 kommuner av vilka 200 lämnade skriftUgt svar. Med hänsyn till att
endast få kommuner bedömdes ha en fullständig energiplanering inriktades
mdustriverkets undersökning i huvudsak på att belysa värmeförsörjningssituationen.
Av undersökningen framgår bl. a. följande.
34 kommuner har uppgett att de har en plan för ett
större område inom kommunen som visar hur områdets värmeförsörjning bör vara
ordnad (varmeplan). 60 kommuner har gjort värmeutredningar för smärre stadsdelar
eller sammanhängande nybyggnadsområden. Bland dessa kommuner finns några som
har varmeplan. Sammanlagt har 80 kommuner uppgivit att de bedriver någon form
av utredningsarbete värmeplanering eller delutredningar beträffande
värmeförsörjningen.
Härutöver har drygt 40 kommuner uppgett att
utredningsarbete pågår med sikte på att utarbeta varmeplan.
Av de kommuner som har utrett värmeförsörjningen
för hela kommunen eller del därav har 61 kommuner fattat principbeslut om att
visst område skall förbehållas viss uppvärmningsform, t. ex. elvärme eller
fjärrvärme.
I landets 278 kommuner finns 150 kommunala
elföretag med områdeskoncession enligt ellagen. EnUgt enkätsvaren har 59
kommuner någon form av fjärrvärmedistribution.
Bland de kommuner som har upprättat varmeplan eUer
som handhar fjärrvärmedistribution växlar innehåUet i värmeplanerna. Av
undersökningen framgår bl. a. att ca två tredjedelar av dessa kommuner har
gjort bedömningar av efterfrågan på el för mer än fem år. För fjärrvärme är
motsvarande andel ca 85 procent. Vidare framgår att ungefär 85 procent av
värmeplanerna innehåller bebyggelseinventering. Ca 40 procent innehåller
beräkningar av bränsleförbrukningen för hela fastighetsbeståndet inom kommunen
medan ca 35 procent innehåUer redovisning av el- och värmeenergikrävande
industri i kommunen. Omkring 60 procent av kommunerna har i planerna övervägt
olika alternativ från teknisk-ekonomisk synpunkt för värmeförsörjning och
eltillförsel. Lika stor andel av kommunema har i planerna beräknat
investeringsbehov för el- och värme-
Prop.
1976/77:129 15
försörjning
och angett de tidpunkter då beslut senast måste fattas i utbyggnadsfrågor.
Kommunema Stockhohn, Göteborg, Malmö och Västerås
har sedan lång tid ägnat energiförsörjningsfrågorna uppmärksamhet. Dessa kommuner
kontaktades speciellt och deras svar har redovisats separat. De innehåller i
korthet bl. a. följande.
F. n. finns fjärrvärmeplaner antagna av fullmäktige
för hela Stockholms innerstad. Fjärrvärmenät är under byggnad i stora delar av
denna. En särskild utredning arbetar med att ta fram en s. k. generalplan för
Stockholms uppvärmning för att få till stånd bedömningar också för de områden
som ännu saknar varmeplan.
Energiverken i Göteborg har en omfattande
planerings- och utredningsverksamhet för fjärrvärmeförsörjningen. En plan för
fjärrvärmeförsörjningen inom kommunen finns men har inte förankrats i
politiska instanser.
Malmö industriverk har utarbetat en energiplan för
Malmö och Burlöv. Utredningen omfattar gas-, el- och fjärrvärmeförsörjning och
är avsedd att utgöra ett aktuellt underlag för behandling av energifrågor och
för beslutsfattande i ärenden på energiområdet.
Större delen av de tätbebyggda områdena i Västerås'
centralort har försetts med fjärrvärme. Inom mera glesbebyggda områden planeras
för individuell oljevärme eller elvärme. Det samlade planeringsunderlaget, som
består av delutredningar som kontinuerligt har föregått ställningstaganden
till utbyggnad av fjärrvärme, kan sägas utgöra en fjärrvärmeplan för Västerås
kommun.
2.5
Tidigare förslag rörande kommunal energiplanering
Frågor om planering och samordning inom
energiområdet har under senare tid behandlats av flera utredningar och
arbetsgrupper. Av dessa kan följande nämnas.
Värmeförsörjning i tätbebyggda områden har
behandlats bl. a. av energikommittén i betänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges
energiförsörjning Energipolitik och organisation.
Frågor om bl. a. kommunemas möjUgheter att
rationellt ordna uppvärmningen i tätortema behandlades av värmeanläggningsutredningen
i betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enUgt varmeplan. Förslaget ledde
tiU lagen (1976: 838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.
1 betänkandet (SOU 1974: 64) Energi 1985 2000
hävdade energi-prognosutredningen att den lokala energiförsörjningen måste ses
i ett sammanhang och att värmeplaner bör ingå i fullständiga energiplaner, dvs.
planer som behandlar produktion av alla energislag för alla konsumtionsändamål.
Samordningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energiplaneringen
föreslogs bli utredd.
Prop.
1976/77:129 16
Vidare har energiprogramkommittén i
betänkandet (SOU 1914:12) Energiforskning och i promemorian (Ds I 1975: 1)
Energiforskning. Behov av prototyper och demonstrationsanläggningar behandlat
kommunal energiplanering och dess samordning med den kommunala verksamhetsplaneringen
i övrigt.
SlutUgen kan nämnas att en
omfattande forsknings- och utveckUngs-verksamhet pågår av betydelse för
kommunernas planering i energifrågor. Verksamheten finansieras av bl a. statens
råd för byggnadsforskning genom det s. k. EPD-projektet. Inom ramen för detta
projekt utarbetas bl. a. en handledning i kommunal energiplanering.
3 Kommittén om kommunal energiplanering 3.1 Allmänt om
lokal energiplanering
Mot bakgrund av de i det föregående
beskrivna förhållandena inom energiområdet anger kommUtén vissa allmänna
utgångspunkter för sina överväganden.
TiU dessa utgångspunkter hör
riktlinjerna för den statiiga energipolitiken enligt 1975 års energipolitiska
beslut, bl. a. att dämpa ökningen av energUconsumtionen, driva en aktiv statlig
oljepolitik och trygga kraftförsörjningen. Kommittén hänvisar vidare till
vidtagna konkreta åtgärder för att stimulera till energibesparande åtgärder i
näringslivet och i byggnader av olika slag, för att öka försörjningstryggheten
vad gäller olja, m. m.
Kommittén framhåller att
energtfrågan i dess helhet har sådana dimensioner att det krävs en samordnad
politisk planering på riksnivå. I denna planering ingår att ge mål och ramar
för utvecklingen. Kommittén framhåller vidare, att samtidigt som det statliga
inflytandet på energiområdet förstärkts är det uppenbart att vissa mål kräver
åtgärder på det lokala planet. Det gäller enligt kommittén framför allt den ytterst
väsentliga frågan om att åstadkomtna en bättre hushållning- med tUlgängliga
energiresurser.
Kommittén framhåller vidare att kommunerna ansvarar för
väsentliga
2 Kommittén skiljer på begreppen energihushållning och
energisparande.
Med energihushållning avser
kommittén sädana åtgärder i syfte att åstadkomma en effektivare
energianvändning som kan vidtas utan alt de behov som människorna upplever som
nödvändiga eller önskvärda behöver frångås. Exempel på sådana åtgärder är i
produktionsledet användande av anläggningar med högre verkningsgrad och i
konsumtionsledet bättre isolering av byggnader eller sänkning av
inomhustemperatur utan att komforten påverkas.
Med energisparande menar kommittén
däremot åtgärder för minskad energikonsumtion som medför att något behov eller
önskemål kan behöva eftersättas. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas
konsumtionsbegränsningar i form av ransonering, sänkning av inomhustemperatur
till en nivå som upplevs som okomfortabel etc. Sådana åtgärder kan bli aktuella
främst i krissituationer.
Prop.
1976/77:129 17
delar
av samhällsplaneringen och att de inom ramen för denna i flera avseenden har
förutsättningar att främja energihushållningen.
Energiförbrukningen påverkar samhällsintressen som
t. ex. miljön och hushållningen med mark och vatten, där kommunerna har det
lokala ansvaret. Visserligen begränsas kommunernas möjligheter att påverka
utvecklingen av att de inte har de befogenheter och instrument som skulle göra
det möjligt för dem att ensamma bestämma i lokala energifrågor. Del är dock
klart att kommunerna har ett betydande engagemang på energiområdet och på andra
områden som har betydelse för energikonsumtionen.
Det är enligt kommittén uppenbart att kommunernas
engagemang i energifrågorna måste ske på ett planmässigt sätt och att en
kommunal energiplanering har sin plats i det övergripande kommunala planeringssystemet.
Enligt kommittén behövs en förstärkning av den planering som nu förekommer i
detta avseende. Genom studium av resultatet av statens industriverks
undersökning i frågan och genom egna kontakter med kommuner, statliga
myndigheter och branschorganisationer har kommittén funnit att energifrågorna
f. n. ges en i förhåUande till betydelsen ganska blygsam plats i den kommunala
planeringen.
I den mån särskilda s. k. energiplaner har
upprättats synes dessa enligt kommittén i allt väsentligt vara inriktade på att
tillgodose förväntade energibehov. De registrerar en efterfrågeutveckling och
anger lösningar för att tillgodose efterfrågan. Kommunerna har i ringa utsträckning
beaktat möjligheterna tiU en planmässig hushållning med energi. Kopplingen till
annan kommunal planering är av växlande omfattning men synes enligt kommittén
ofta vara ganska svag.
3.2
Lagstiftning om lokal energiplanering
Mot bakgrund av behovet av förstärkt kommunal
energiplanering tar kommittén upp frågan om det behövs en lagfäst
planeringsskyldighet vad gäller energiplanering på det lokala planet och hur
lagregleringen i så fall bör utformas. Enligt kommittén kan det knappast vara
en lagstiftningsuppgift att reglera en kommunal energiplanering som tUlgodoser
enbart eller huvudsakligen kommunala intressen. I lUchet med vad som är fallet
på många andra områden av samhällslivet där kommunerna är engagerade bör det
ankomma på kommunema själva att avgöra behovet av planering och att utveckla
sådana planeringsformer som är lämpliga med hänsyn tUl den egna situationen.
Kommittén anser dock att en systematisk kommunal
energiplanering ökar möjligheterna att förverkliga den nationella
energipolitiken. Det finns därför enligt kommittén motiv för att lagfästa en
skyldighet för kommunerna att planera inom energiområdet. En lagstiftning
skulle enligt kommittén kunna tjäna följande syften:
2
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 129
Prop. 1976/77:129 18
att främja med hänsyn till hela landets eller
större regioners energi-hushåUning optimala lösningar, t. ex. i fråga om val av
tekniska system och utnyttjande av möjligheter till samarbete kommuner emellan
eller mellan kommun och industri,
att förbättra underlaget för prognos- och
utredningsverksamheten inom energiområdet för hela landet, inbegripet
beräkningar av investeringsbehov och behov av tekniska och personella
resurser, samt
att möjliggöra en jämförelse mellan å ena sidan
kommunernas planering i fråga om val av energiformer och former för produktion
och distribution av energi och å andra sidan statiiga riktlinjer för energipolitiken,
mUjöpolitiken, den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen
och landets försörjningsberedskap.
Kommitténs slutsats är att ett lagfäst kommunalt
planeringsansvar och en viss reglering av planeringen skulle kunna påskynda
utvecklingen av den kommunala planeringen inom området och skapa vissa fasta
utgångspunkter för denna utveckling. Samtidigt anser kommittén att en hård
styrning eller låsning lagstiftningsvägen på ett olyckligt sätt skulle hämma
utvecklingen i nuvarande skede.
Genom att inrikta lagstiftningen på vissa
väsentliga frågor och undvika detaljreglering kan enligt kommittén de nämnda
syftena främjas utan att en naturlig utveckling av planeringen bromsas.
En annan synpunkt som enligt kommittén kan påverka
frågan om behovet av lagstiftning är att det helt allmänt finns ett nationellt
intresse av en energiplanering av hög kvalitet på det lokala planet. Mycket
torde nämligen vara vunnet om kommunerna över lag kommer igång med en
målmedveten planering på energiområdet och i samband därmed konsekvent strävar
efter förbättrad energihushållning i sin övriga samhällsplanering.
Kommittén förordar p. g. a. det sagda att en
lagstiftning kommer till stånd. Lagstiftningen bör begränsas tUl att ålägga
kommunerna ett planeringsansvar inom energiområdet. Tanken är att denna
planering skall integreras med kommunernas övriga planering. Några förändringar
i fråga om deras nuvarande befogenheter och faktiska möjlighet att vidta
åtgärder inom energiområdet föreslås inte av kommittén, som funnit frågan om
sådana förändringar ligga utanför dess uppgift.
Den planeringsskyldighet som åläggs kommunerna
enligt lagförslaget innebär i huvudsak följande:
Kommunen åläggs att i sin
planering överväga åtgärder för att begränsa energibehovet eUer eljest främja
hushållningen med energi och för att åstadkomma en säker och tillräcklig
energitiUförsel
Kommunen skall därvid beakta
också andra samhällsaspekter såsom miljövård, försörjningsberedskap och
hushållning med mark och vatten
Kommunen skall vidare vara
skyldig att där förutsättningar föreligger för samordnade lösningar samråda
med annan kommun eller
Prop. 1976/77:129 19
med
andra betydande intressenter på energiområdet såsom processindustrier och
kraftföretag. Kommittén uttalar i detta sammanhang att man är medveten om att
utvecklingen mot allt fler planeringsformer av sektortyp medfört en stark
belastning på kommunemas resurser. Med den föreslagna uppläggningen av
lagstiftningen blir det enligt kommittén emellertid möjligt att tillgodose
planeringsbehovet på det energipolitiska området utan en olämplig ytterligare
belastning av kommunemas planeringsresurser. Det blir möjligt främst därför att
planeringen byggs upp stegvis och samordnas med kommunernas övriga planering.
3.3
Planeringens utformning och rättsverkningar m. m.
Kommittén behandlar vidare frågan om kommunal
energiplan bör ges rättsverkan och om formell prövning av sådan plan bör äga
rum. Kommittén stannar för den uppfattningen att ett system med kommunala
energiplaner som efter statlig prövning binder efterföljande detaljplanering,
genomförandeåtgärder, koncessionsbeslut etc. skulle innebära betydande
nackdelar. Kommittén anför som stöd för denna ståndpunkt att erfarenheterna av
kommunal energiplanering är alltför begränsade och planeringstekniken alltför
outvecklad för att i dag tillåta detta slag av bindning. Ett sådant system
skulle inte heller ligga i linje med det synsätt rörande samspelet statkommun
som alltmer tränger igenom. Vidare skulle behovet av flexibilitet i planeringen
i hög grad motverkas. Samtidigt skulle det enligt kommittén innebära
svårigheter att undvika dubbelprövning av frågor som regleras i annan ordning.
Kommittén föreslår därför en annan form för samspel
mellan stat och kommun än formell planprövning. Genom en redovisning av kommunernas
handlingsprogram på det energipolitiska området och ett därpå följande
resonemang mellan stat och kommun om inriktningen av den kommunala energipolitiken
kan enligt kommittén väsentliga delar av den nödvändiga avstämningen mellan
statlig och kommunal planering komma till stånd. Kommittén erinrar om att
staten redan har tUlgång till olika styrmedel på energiområdet.
Kommittén föreslår sålunda ett på visst sätt
reglerat samrådsförfarande. En sådan informell och icke bindande hantering bör
enligt kommittén i vart fall under ett inledande skede av den samhälleliga
energiplaneringen vara fullt tiUräcklig för att åstadkomma nödvändiga
avstämningar.
En planering av nu avsett slag ger enligt kommittén
fördelar för kommunerna när det gäller att samordna energiplaneringen med övrig
kommunal planering. Kommittén framhåller i detta avseende vikten av att den
kommunala energiplaneringen byggs in i den övriga kommunala planeringen.
Kommittén pekar särskilt på att det i planeringen
Prop. 1976/77:129 20
inom
energisektorn finns uppenbara kopplingar tUl den ekonomiska
långtidsplaneringen, bostadsbyggnadsplaneringen, bebyggelse- och markanvändningsplaneringen
osv.
Den nödvändiga samordningen kan enligt kommittén
komma till stånd dels genom att energiplaneringen i likhet med annan kommunal
planering bygger på av kommunledningen fastlagda gemensamma
planeringsförutsättningar, dels genom att kommunledningen tar det övergripande
ansvaret för planeringen. I de gemensamma planeringsförutsättningarna
fastiäggs vissa utgångspunkter för kommunens planering. Detta gäller
exempelvis bedömningar om näringslivs- och befolkningsutveckling,
bostadsbyggande, ekonomi m. m. AUa sådana uppgifter har direkt inverkan på
kommunens bedömningar av energibehovets utveckling och möjligheter att
tUlgodose detta behov.
En planering av den karaktär som kommittén föreslår
utmynnar i allmänna handlingslinjer som måste följas av särskUda
verkställighetsbeslut för att kunna genomföras. Enligt kommittén innebär detta
att utrymme för medborgarinflytande i form av besvärsrätt inte finns i denna
planering lika litet som i planeringen av bostadsbyggandet genom
bostadsbyggnadsprogram eller i den kommunalekonomiska planeringen. Sådan rätt
kan däremot utövas i anslutning tUl de efterföljande beslut genom vilka de
allmänna handlingslinjerna genomförs.
Kommittén har också tagit upp frågan om vidgad koncessionsprövning
på det energipolitiska området. Med hänvisning bl. a. tiU det föreslagna
planeringssystemet finner kommittén inte något behov av vidgad prövning utöver
vad som redan gäller i dag. I vart fall bör enligt kommittén erfarenheterna av
den kommunala energiplaneringen tills vidare avvaktas.
3.4
Avgränsning av planeringsansvaret I
Kommittén diskuterar vidare vUken omfattning
planeringsansvaret bör ha. Kommittén tar bl. a. upp frågan om planeringen bör
avse hela kommuner eller om den kan avgränsas till tätortssektorerna samt frågan
om lämpligheten att helt undanta mindre kommuner.
Vidare behandlar kommittén möjligheten att med en
funktioneU avgränsning inrikta planeringsuppgiften endast på vissa former av
distribution och användning av energi. Den kan t. ex. avse endast
lednings-bunden energi eller energi för uppvärmning, för processindustri, för
samfärdsel etc.
Planeringsansvaret kan även tänkas omfatta endast
den energi som anskaffas och distribueras genom kommunens försorg, dvs.
avgränsas efter huvudmannaskap.
Kommittén redovisar bl. a. följande överväganden om
avgränsnings-frågorna.
Prop. 1976/77:129 21
Om man väljer att avgränsa planeringsskyldigheten
tUl vissa tätorter eller tätorter av viss storlek kan inte en total bedömning
för landet göras i fråga om fördelningen mellan energislag är lämplig. TUl
detta kommer svårigheter att finna ett rimligt kriterium för att undanta mindre
tätorter. Kommittén finner därför att planeringen bör omfatta alla tätorter.
Den anser också att planeringen bl. a. beroende på avgränsningssvårigheter
lUcaledes bör omfatta glesbygden. Som en följd härav bör planeringsansvaret
inte heller avgränsas med avseende på huvudmannaskap. Planeringen bör alltså
vara kommunomfattande och oberoende av om kommunen har huvudmannaskapet för
verksamheten eller inte.
Omfattningen av planeringsinsatserna bör dock
enligt kommittén anpassas till möjligheterna att förbättra energihushållningen
och till planeringens övriga syften. Vad gäller glesbygden finns därför ofta
skäl att starkt begränsa inventeringar och även planeringsarbetet i övrigt.
När det gäller frågan om vUka energiformer och
energianvändningsområden som bör innefattas i planeringsansvaret bör enligt
kommittén hänsyn i första hand tas tUl sådan energianvändning som kommunen har
mest anledning och bäst möjlighet att påverka. Kommittén anser därför att den
kommunala planeringen bör avse:
uppvärmning av byggnader,
förbrukningsvarmvatten, gator o. d. oavsett om värmen produceras direkt genom
eldning av fossUa bränslen (olja, gas, kol, ved, torv, e. d.) i individuella
pannor eller i större anläggningar för distribution i fjärrvärmenät eller
utgörs av elvärme, solenergi eller geotermisk energi,
övrig elförbrukning
(industrikraft, hushållskraft, allmän belysning, kylning av byggnader o. d.)
och övrig gasförbrukning samt
annan industriell
energianvändningZ-produktion i den mån samordning kan ske med annan
produktion/distribution inom kommunen.
Industriella behov av bränslen för uppvärmning av
lokaler o. d. samt el bör således allmänt omfattas av planeringen. Andra
industriella energibehov bör omfattas endast om det framstår som möjligt att
utnyttja överskottsenergi för bostadsuppvärmning o. d. eller om det i övrigt är
möjligt med samordnade lösningar mellan kommunen och industriföretag.
I övrigt torde enligt kommittén anledning saknas
att låta energiförbrukning för industriella processer ingå i den kommunala
energiplaneringen.
Kommittén anför vidare att transportsektorn svarar
för en relativt liten andel av den totala energUconsumtionen och att denna
sektors energiförbrukning i mycket stor utsträckning styrs av andra än energipolitiska
avgöranden. Kommunema har vidare begränsade möjligheter att påverka energianvändningen
inom denna sektor.
Kommittén
framhåller att, även om åtgärder som förändrar träns-
Prop. 1976/77:129 22
portarbetet
eller färdmedelsvalet inte kan få någon avgörande inverkan på landets energiförsörjning,
möjliga åtgärder för energihushållning givetvis ändå bör vidtas. De åtgärder
konmiunema kan vidta i syfte att styra energianvändningen inom transportsektorn
inryms huvudsakligen i den fysiska planeringen och i trafikpolitiska beslut.
Inom ramen för en kommunal totalplanering bör
kommunerna således under hänsynstagande till hög servicegrad, trafiksäkerhet,
mUjö m. m. ta sikte på att begränsa energiförbrukningen för transportsektorn.
Däremot kan kommunerna inte anses ha möjlighet att planera för drivmedelshantering
o. d. Av det skälet och med hänsyn tUl svårighetema att göra särskilda
kommunala energipolitiska bedömningar för transportsektorn anser kommittén alt
den kommunala energiplaneringen f. n. inte obligatoriskt bör omfatta denna
sektor.
3.5
Redovisningen av planeringen m. m.
Kommittén anser att kommunernas redovisning av
planeringen i huvudsak kan tillgodoses genom ett enkätförfarande. Vad gäller
de största kommunema anser dock kommittén att det inte är meningsfullt att
använda frågeformulär. Den myndighet som kommer att företräda staten i dessa
frågor enligt kommitténs förslag statens industriverk bör därför ärligen
ordna sammanträffanden med dessa kommuner för att få den aktuella situationen
belyst.
Kommittén tar vidare upp frågan om vilka typer av
uppgifter som bör efterfrågas i enkäterna. Som exempel nämns bl. a. följande
nuvarande energiförbrukning
inom kommunen för uppvärmning samt övrig el- och gasförbrukning
nuvarande ordning för
produktion och distribution av energi
kortfattad redovisning av viktiga faktorer från
beredskapssynpunkt samt av miljöverkningar av energianvändningen
genomförda och beslutade kommunala åtgärder för
energihushåll
ning
bedömd utveckling av efterfrågan på energi inom
kommunen.
Vidare bör enkäten enligt kommittén innehålla frågor för att få en
uppfattning
om vUka åtgärder kommunen planerar att vidta pä energiområdet. Det kan t. ex.
gälla
handlingsprogram för
hushållningsåtgärder
val av uppvärmningsformer inom
kommunen
teknisk-ekonomiska
fömtsättningar för kraftvärmeproduktion
teknisk-ekonomiska
förutsättningar för samarbete med angränsande kommuner i fråga om
fjärrvärmeförsörjning
teknisk-ekonomiska
förutsättningar för samarbete med industrier i fråga om spillvärmeutnyttjande
o. d.
Prop. 1976/77:129 23
beräknade kommunala
investeringar för energiförsörjningsändamål samt
behov av reservation av mark-
och vattentillgångar.
Enkäten bör vidare iimehåUa frågor om i vad mån
krav ställda på den framtida energiförsörjningen från bl. a. mUjösynpunkt och
försörjningsberedskapssynpunkt tillgodoses.
Kommittén uttalar också att om en kommun inte
planerar för några åtgärder på energiområdet endast detta faktum behöver anges.
Det bör enligt kommittén vara möjligt att skapa en
förenklad version av enkäten för mindre kommuner med jämförelsevis
okomplicerade förhåUanden på energiområdet.
Den närmare utformningen av enkäterna anser
kommittén bör ankomma på statens industriverk efter samråd med
naturvårdsverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, planverket,
kommunförbundet samt branschorganisationerna inom energiområdet.
Kommittén påpekar att det planeringsmaterial som
ligger tUl grund för övervägandena är tillgängligt för berörda statliga
myndigheter liksom för andra. Dessa kan därför ta del också av sådant material
om det behövs när särskUda överläggningar tas upp. Någon formlig skyldighet
för kommunerna att i särskild ordning redovisa detta underlagsmaterial eller
att detta skall vara dokumenterat i viss bestämd form behövs enligt kommitténs
mening inte.
Kommittén tar vidare upp frågan om vilket organ som
bör företräda staten i samspelet med kommunerna. Kommittén föreslår att statens
industriverk får i uppgift att utforma enkäter och begära in uppgifter från
kommunerna samt bistå dessa med råd och upplysningar. Enligt kommittén behöver
verket få förstärkta resurser för dessa arbetsuppgifter.
Vidare anser kommittén att länsstyrelserna bör
kunna fullgöra en viktig samordningsuppgift, speciellt när det gäller att
bedöma om den kommunala energipolitiken står i överensstämmelse med de
riktlinjer som gäller för miljöpolitiken, den fysiska riksplaneringen,
regionalpolitiken och försörjningsberedskapen. Kommittén förordar att kommunernas
enkätsvar lämnas till länsstyrelsen för kännedom. Under planeringsarbetets
gång finns enligt kommittén anledning till samråd mellan kommun och
länsstyrelse. Kommittén finner att en sådan ordning kan rymmas inom ramen för
länsstyrelsernas nuvarande instruktionsenliga åligganden. Kommittén föreslår
därför inga särskilda bestämmelser rörande denna fråga.
Ett viktigt inslag i den kommunala
energiplaneringen är enligt kommUtén att ett samarbete kommer tUl stånd mellan
bl. a. kommunen och kraftföretag samt mellan kommunen och industriföretag. Som
en utgångspunkt för sådan samverkan krävs ett informationsutbyte. Kommittén
föreslår därför att en skyldighet lagfästs för den som bedriver
Prop. 1976/77:129 24
verksamhet
med väsentlig förbrukning av sådan energi som omfattas av planeringen samt för
den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar sådan energi att på begäran
av kommun lämna de uppgifter som behövs för planeringen. Uppgiftsskyldig skall
därvid ges möjlighet att överlägga med kommunen om energifrågor av väsentlig
betydelse för honom.
3.6
Kommunernas resurser och befogenheter
Kommittén gör en översUctlig genomgång av
kommunernas möjligheter att vidta åtgärder som främjar energihushållningen.
Kommittén pekar därvid bl. a. på att kommunerna kan styra bostadsbyggandets
inriktning liksom den inbördes placeringen av bostäder, arbetsplatser,
serviceinrättningar m. m. och utformningen av kommunUcationerna mellan dessa.
Kommunerna kan vidare påverka den egna förbrukningen. Det finns bl. a.
betydande utrymme för att begränsa energikonsumtionen i byggnader. På detta
område har staten ett övergripande ansvar men utrymme finns även för kommunala
åtgärder.
Kommittén framhåUer vidare att kommunerna har ett
betydande engagemang då det gäller produktion och distribution av energi. I
fråga om fjärrvärme och gas är kommunerna helt dominerande och 1 fråga om
elenergi äger kommunerna direkt eUer indirekt ca en femtedel av den totala
produktionskapaciteten. Med hänsyn tUl att kommun som eldistributör enligt
eUagen principiellt har distributionsplikt även för husuppvärmning (jfr
avsnittet 2.3) ifrågasätter kommittén om inte reglerna i ellagen bör ändras så
att distributionsplikten inte gäller el för värmeändamål i områden för
fjärrvärme.
3.7
Kostnader m. m.
Kommittén anser att statens industriverk behöver
tillföras omkring fem nya tjänster för att få möjlighet att utföra de
föreslagna uppgifterna i samband med energiplaneringen.
Kommittén behandlar vidare kostnaderna för en
kommunal energiplanering och uttalar därvid att en väl genomförd
energiplanering leder tUl en samhällsekonomisk besparing. När det gäller frågan
att täcka kommunemas kostnader för energiplaneringen diskuterar kommittén flera
alternativ, bl. a. införande av särskilda avgifter och statliga bidrag.
Kommittén stannar dock för att kostnaderna bör täckas via kommunens budget.
Prop. 1976/77:129 25
4
Remissyttrandena
4.1
Allmänna synpunkter pä kommittéförslaget
Remissinstansema är med få undantag positiva till
huvuddragen i kommittéförslaget. Man anser sålunda att den energipolitiska
planeringen på det lokala planet bör stärkas och att ansvaret för denna planering
bör läggas på kommunerna samt att detta ansvar bör lagfästas.
Svenska kommunförbundet ser som ett syfte med
kommunal energiplanering att främja en rationell användning av energin. Ett
annat minst lika viktigt syfte är enligt förbundet att åstadkomma en koppling
mellan å ena sidan energiplanering och å andra sidan kommunal planering för
service av andra slag än att täcka behov av energi. Kommunförbundet
understryker i sammanhanget att lagstiftningen och tUlämpningen av denna måste
vara anpassad till kommunernas reella fömtsättningar att styra med avseende på
deras planeringsmetoder, ekonomiska möjligheter samt varierande funktioner och
strukturer då det gäller främst produktion, distribution och konsumtion av
energi.
Enligt statens planverk ökar en kommunal
energiplanering möjligheterna att genomföra en nationell energipolitik. Genom
en obligatorisk kommunal energiplanering främjas strävandena att finna samlade
lösningar på energihushållningsfrågorna i landets olika delar. Förutsättningarna
för den generella prognos- och utredningsverksamheten inom energiområdet torde
vidare förbättras. Jämförelser kan komma till stånd mellan å ena sidan
kommunernas planering i fråga om val av energiformer och former för produktion
och distribution av energi och å andra sidan de statliga riktlinjerna för
energipolitik, mUjöpolitik, fysisk riksplanering, regionalpolitisk planering
och landets försörjningsberedskap.
Planverket tUlstyrker därför att en lag om kommunal
energiplanering utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget.
Enligt planverket bör lagförslaget kompletteras så att det framgår att kommunen
även har att svara för lämpliga åtgärder för att uppfylla planeringens
målsättning.
Statens industriverk delar uppfattningen att någon
form av energiplanering bör vara obligatorisk för landets samtliga kommuner.
Verket finner det naturligt att en sådan planering åläggs just kommunerna på
grund av deras självstyre, planmonopol och vetorätt. Den kommunala
energiplaneringen måste enligt verket ske i nära anslutning tUl och vara
konsistent med den övriga kommunala planeringen.
Statens råd för byggnadsforskning finner att med
den inriktning och begränsning som författningsförslaget fått, kommer både stat
och kommun att erhålla tillräckligt underlag för att bevaka energihushållnings-
Prop.
1976/77:129 26
aspekter
på såväl nationell som kommunal nivå. Rådet tillstyrker därför lagförslaget.
Även de kommuner som uttalar sig i frågan ställer
sig bakom tanken på ett lagfäst kommunalt planeringsansvar inom energiområdet.
Helsingborgs kommun framhåller att lagförslaget kommer att medföra en aktivare
energiplanering i kommunerna och väsentiigt förbättrade möjligheter för den
statiiga myndigheten att påverka uppföljningen av de energipolitiska besluten.
Kristianstads kommun anser att den största betydelsen av en lagstiftning om
kommunal energiplanering ligger i att energifrågorna kommer att uppmärksammas
på ett helt annat sätt än tidigare.
Några remissinstanser anser dock att kommitténs
lagförslag är aUtför allmänt hållet för att ge någon verklig effekt på
kommunernas energiplanering.
Ångpanneföreningen uttalar att föreningen under de
senaste åren märkt ett kraftigt ökat engagemang från kommunernas sida i olika
frågor rörande energiförsörjningen. Föreningen bedömer att detta engagemang
kommer att fortsätta även utan lagstiftning. Enligt föreningen ger
lagförslagets formulering knappast någon vägledning om vad som förväntas av
kommunerna och ej heller ger detaljerna i den nationella energipolitiken en
sådan vägledning. Med den formulering lagförslaget har och den utveckling som
redan är på gång förefaller det enligt Ängpanneföreningen vara överflödigt med
en särskUd lag.
Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att
kommunernas planeringsskyldighet är för allmänt hällen och att det därför
finns risk för att blivande planer blir alltför svävande för att tjäna något
reellt ändamål. En konkretisering av lagtexten genom angivande av vissa frågor
som särskilt bör uppmärksammas kan enligt nämnden behövas.
Svenska naturskyddsföreningen anser att det
framlagda lagförslaget är så innehållslöst och så allmänt hållet att några
bättre förutsättningar för ett effektivt och samlat grepp över
energiplaneringen inte tUlkommer om förslaget genomförs. Föreningen anser det
oundgängligt att en energiplanelagstiftning kommer tUl stånd utan dröjsmål. Den
måste emeUertid vara betydligt mer styrande och ingripande än kommittén avsett.
Föreningen anser bl. a. att lagen bör föreskriva en skyldighet att upprätta
kommunala energiplaner inom viss tid. Dessa bör revideras regelbundet.
Planerna bör faststäUas eller godkännas av statiigt organ. De måste dessutom
ges bindande verkan i vissa hänseenden. Möjligheter bör finnas att frångå
planerna genom restriktiv dispensgivning.
I planen bör enligt föreningen anges vUket eller
vilka av angivna alternativ för att nä olika uppvärmnings- och
produktionsnivåer för såväl bostäder som industri och annan verksamhet, som bör
väljas av kommunen vid genomförandet av energihushållning. Motsvarande anges
för transporlsidan. De totala energiförbrukningssiffror, som bör vara
Prop. 1976/77:129 27
en
del av planen, skall i huvudsak vara bindande för kommunen och andra.
Till detta måste, med förebild från t. ex.
miljöskyddslagens prövningskrav, komma en särskUd energiprövning för
förbmkningsföränd-ringar inom olika verksamheter. Föreningen anför vidare att
inom ramen för maximalt medgiven energiförbrakning skuUe flexibUitet i planeringen
medges. Det skulle kunna innebära att om man vUl frångå planen genom att i
stället för att uppföra ett visst antal bostäder låta uppföra en industri, så
skulle detta vara tiUåtligt så länge den totala energiförbrukningen inom planen
inte överskreds. Om man genom en vid planens tUlkomst icke förutsedd teknik kan
pressa ner energiförbrukningen i en viss sektor, skulle planen likaledes medge
att den "sparade mängden" får användas på annat håll i kommunen utan
att detta alternativa användningssätt varit fömtsett i planen.
Flera remissinstanser diskuterar
bebyggelseplaneringens, trafikplaneringens och annan kommunal planerings
inverkan på energibehovet.
Statens planverk anför att den kommunala
energiplaneringen påverkas direkt av bostadsbyggandet. Fördelningen mellan
småhus och fler-bostadshus har klara energikonsekvenser. Lokaliseringen av
bebyggelse har också energikonsekvenser eftersom en utspridning av bebyggelse
höjer konsumtionen av energi. Enligt planverkets mening är det både möjligt och
lämpligt att samordna arbetet rörande den kommunala energiplaneringen med
arbetet rörande den översiktliga fysiska riksplaneringen.
Vid en kommunal energiplanering bör enligt
planverket hänsyn tas till de effekter på energiförsörjningen som sammanhänger
med sådana fysiska planeringsfrågor som stadsbygdens funktionsuppdelning och
trafiksystem samt mönstret för fritidsaktiviteter och fritidsboende.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att
kommunema redan i dag ansvarar för väsentliga delar av samhällsplaneringen.
Kommunerna har också i flera avseenden förutsättningar att inom ramen för
denna planering åstadkomma en ökad energihushållning. Länsstyrelsen
understryker här speciellt det starka sambandet mellan den fysiska planeringen
och energUiushållningen. T. ex. den inbördes placeringen av bostäder,
arbetsplatser och serviceinrättningar samt kommunikationsmöjligheterna mellan
dessa punkter har enligt länsstyrelsen en bestående inverkan på energibehovet
och möjlighetema tUl distribution av fjärrvärme. Energiaspekterna, som om de
optimeras innebär bebyggelsekoncentration, måste här vägas mot andra faktorer,
såsom boende-mUjö.
Hyresgästernas riksförbund anför att behovet av
energi är starkt beroende av samhällsutvecklingen, men exempelvis
bostadsbyggande och utbyggnad av samhällsservice måste styras utifrån andra
utgångspunk-
Prop. 1976/77:129 28
ter
än det behov av energiförbmkning som blir följden härav. En annan sak är enligt
förbundet att man vid utformning av bostäder och lokaler och vid valet av
energiförsörjningssystem tar rimlig hänsyn till energihushållningsaspekterna.
Även Ingenjörsvetenskapsakademien påpekar att
bebyggelseplaneringen i hög grad påverkar energiförbrukningen för
uppvärmningsändamål. Generellt gäller att bebyggelsen skall placeras i lä. När
ett område bebyggs förändras dock vindförhållandena, Instrålning från solen och
från himlen svarar för en betydande del av energitillförseln i bebyggelsen. I
framtiden kommer detta att beaktas mer än vad som hittUls varit vanligt. Om man
bortser från byggnadernas utformning bör bebyggelsen enligt akademien förläggas
till mot sydligt väderstreck sluttande markytor och grupperas så att den
oavskärmade instrålningen mot fasaderna blir så stor som möjligt. Med bättre
kunskaper om hur dessa faktorer påverkar energiförbmkningen kan enligt
akademien planeringen utföras så att energihushållningen främjas.
Vidare framhåller akademien att vid trafik- och
bebyggelseplaneringen måste hänsyn även tas tUl energiförbrukningen för
transporter. Även om kommunerna normalt inte medverkar till distribution av
drivmedel, kan de genom planeringen påverka drivmedelsförbrukningen.
Förbättrad trafikreglering och bättre trafikleder innebär att den specifika
bränsleförbmkningen minskar. Ett annat sätt enligt akademien att minska
bränsleförbrukningen genom att minska trafikarbetet är att samlokalisera
bostäder, arbetsplatser och eventuellt även köpcentra till koncentrerade
områden.
Härjedalens kommun anför att vid den fysiska
planeringen för bostadsbyggandet och tillskapandet av nya områden för
fritidsboendet kommer konflikter att uppstå mellan krav på god bostadsmiljö och
möjligheter tUl rekreativ fritid å ena sidan och krav på energihushållning å
den andra sidan. En utbredd småhusmiljö är som boendeform att föredra framför
en förtätad flerfamiljshusmiljö centralt i samhället, men energihushållningen
blir sämre och kostsammare genom längre persontransportsträckor, energikrävande
exploateringsarbeten av större omfattning, fler ljuspunkter i offentiig
belysning, sämre möjligheter tUl fjärrvärmeanläggningar, större ytterväggs- och
takytor per m bostadsyta, längre gaturenhållningssträckor osv. Enskilt
bostadsbyggande i glesbygdsområdena med pendling in till samhällen kan också i
detta sammanhang motarbeta energihushållningen, men ändå vara av värde för en
levande landsbygd och för människors trivsel.
Statens institut för byggnadsforskning framhåller
att kunskapen om samband mellan bebyggelsemönster och energianvändning är
bristfällig. Institutet anser därför att det inte kan fordras av kommunema att
de skall kunna påverka bebyggelsemönstret på ett sådant sätt att de säkert vet
att de därmed främjar energihushållningen. Vidare är kunskaperna
Prop. 1976/77:129 29
bristfälliga
i fråga om samband mellan bebyggelsemönster och andra väsentliga ting, såsom
fysisk och psykisk hälsa eller social interaktion. Därför kan det heller inte
förväntas av kommunerna att de aUsidigt skall kunna överblicka konsekvensema av
ingrepp i bebyggelsemönstret. Från denna synpunkt är det enligt institutet
välbetänkt att inte föreslå en lag, som ger kommunerna rätt att ingripa i
bebyggelsestrukturen med energihushållningsintresset som enda riktmärke.
Institutet anser att sådana ingrepp bör göras med stöd av en lagstiftning, där
flera aspekter på den byggda miljön beaktas, och där medborgarinflytande i
processen är föreskrivet, som exempelvis byggnadslagstiftningen.
Kommitténs förslag att bland kommunens åligganden
enligt lagen skall ingå att överväga åtgärder för att begränsa energibehovet
tas upp till diskussion av åtskilliga remissinstanser.
Svenska kommunförbundet är tveksamt till förslaget
i denna del. Det är enligt förbundet ingalunda alltid ett kommunalt intresse
att begränsa energibehovet även om kommunen är positiv till den allmänna policy
som förslaget ger uttryck för. En kommuns önskan att främja näringslivet genom
att medverka till utbyggnad av ibland ganska energikrävande anläggningar kan
vara exempel på en sådan intressekonflikt.
Energisparande i kommitténs mening t. ex.
överväganden om ransoneringar kan enligt förbundet inte ankomma på enskilda
kommuner att överväga i sin planering.
Ingenjörsvetenskapsakademien anser att
energiplaneringen skall syfta tiU att hushållning och effektiv användning av
energin underlättas snarare än tUl att rent allmänt begränsa energibehovet.
Enligt Svenska handelskammarförbundet kan
åliggandet ge upphov till missförstånd beträffande planeringens syfte eftersom
det kan komma i motsatsställning tUl det grundläggande syftet att säkerställa
en tillräcklig energitillförsel. Förbundet föreslår att åliggandet för kommunen
utformas så att syftet anges vara att främja hushållningen med energi i syfte
att åstadkomma en effektiv energianvändning inom kommunen. Näringslivets
byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation liksom
Ängpanneföreningen anför samma synpunkt. Föreningen framhåller att det i dag
finns önskemål och goda förhoppningar om att utnyttja solenergin effektivare
för byggnadsuppvärmning och att det knappast kan ligga i samhällets intresse
att förhindra en sådan verksamhet genom att kräva att energibehovet skall
begränsas.
Svenska petroleum institutet anser att i förslaget
åliggandet att verka för en begränsning av energibehovet betonas för mycket på
bekostnad av behovet av en säker och tillräcklig energitillförsel. Institutet,
som inte ifrågasätter behovet att styra utvecklingen och nödvändigheten att
spara energi, framhåller att en tryggad tiUgång på energi är en avgörande
förutsättning för gmndläggande samhällsintressen som sysselsättning och
välståndsutveckling.
Prop.
1976/77:129 30
Svenska värmeverksföreningen uttalar att om
"begränsa energibehovet" skall uppfattas som mer eller mindre
tvängsmässiga åtgärder för att begränsa konsumentemas energianvändning, t. ex.
genom påbud om sänkt inomhustemperatur eller förbud mot utnyttjande av vissa
el-förbrukande apparater, så anser föreningen att detta inte kan vara ett
primärt kommunalt ansvarsområde.
Också förslaget att ålägga kommunerna att verka för
en säker och tillräcklig energitillförsel tas upp av en del remissinstanser.
Bl. a. Svenska elverksföreningen och Ångpanneföreningen
ifrågasätter lämpligheten av förslaget i denna del. Ängpanneföreningen antyder
att åliggandet kan vara svårt att uppfylla för kommunerna med hänsyn till deras
nuvarande befogenheter.
CDL anser att endast i den mån kommunerna är
leverantörer av energi bör i planeringsskyldigheten ingå överväganden om
åtgärder för att säkra en tryggad energiförsörjning. Energiplaneringen bör i
stället inriktas pä hushållning och pä att skapa möjlighet tUl användning av
olika energislag för husuppvärmning.
Svenska handelskammarförbundet erinrar om att ett
ganska litet antal kommuner är energiproducenter och att dessutom inte alla kommuner
distribuerar energi. Ett betydande antal kommuner saknar därför i dag
praktiskt taget helt möjligheter att vidta några åtgärder i enlighet med denna
bestämmelse. Införande av kommunal företrädesrätt till förvärv av icke
kommunala eldistributionsanläggningar och ekonomiskt stöd till kommuner som
avser att förvärva eldistributionsföretag och att etablera eller bygga ut nya
energianläggningar är enligt förbundet exempel på åtgärder som kunde ge
kommunema erforderliga styrmedel.
Flera remissinstanser framhåller vikten av att
kommunerna i samband med energiplaneringen också beaktar andra
samhällsintressen.
Koncessionsnämnden för miljöskydd uttalar att
önskemålet om sparsamhet med energi inte får tas tUl intäkt för en försämrad
mUjövård. Användningen av elektricitet exempelvis för luftreningsanordningar
hör enligt koncessionsnämndens mening tUl de ändamål som inte bör drabbas av
eventuella inskränkningar.
Hyresgästernas riksförbund framhåUer att det är ett
mycket vUttigt konsumentintresse att kostnadema för energitillförseln blir så
låga som möjligt. Förbundet menar att det finns risk för att kostnadsaspekten
kan komma att betraktas som sekundär i förhållande tUl övriga aspekter som
kommunen skall beakta, eftersom just den utelämnats i förslaget tUl lagtext.
LO framhåller särskilt vikten av hänsynen till
sysselsättningen. LO framhåller vidare att planeringen inte bara skall främja
hushållning med energi utan också vara ett medel för kommunerna att främja den
Prop. 1916 fil: 129 31
av
riksdagen beslutade energipolitiken.
Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets
energidelegation framhåller att energihushållningsinsatserna måste ske under
hänsynsta gande tUl sådana nationella intressen som sysselsättning, produktion
och välståndsutveckling, inte bara mUjövård, försörjningsberedskap etc. Statens
institut för byggnadsforskning och Föreningen för samhällsplanering framför
liknande synpunkter.
Något särskilt stadgande i lagtexten om att även
andra samhällsintressen skaU beaktas vid energiplaneringen torde inte
erfordras enligt statens planverk.
Enligt slatens naturvårdsverk är det från mUjövårdssynpunkt
angeläget att energiplaneringen genomförs på sådant sätt att de mål för
maximala halter av luftföroreningar som beslutats kan uppnås inom rimlig
tidsrymd. Naturvårdsverket finner det betydelsefullt och rationellt att
kommunemas energi- och miljöplanering i detta avseende bedrivs parallellt och
under ömsesidig påverkan. Från de utgångspunkter naturvårdsverket har att
företräda är det önskvärt med ett fastare grepp om denna planering än vad
kommittén föreslagit.
4.2
Planeringens utformning och rättsverkningar m. m.
Förslaget att planeringen skall vara oreglerad,
sakna rättsverkningar och därmed inte vara bindande för kommunernas handlande
vinner bred anslutning, särskilt från kommunalt håll.
Bl. a. stöder statens råd för byggnadsforskning den
föreslagna uppläggningen. Svenska elverksföreningen delar förhoppningen att
samordningen av kommunal energiplanering med regional och central planering
skall kunna fungera förhållandevis informellt utan detaljregleringar. Detta är
enligt föreningen angeläget med hänsyn bl. a. till kommunernas sinsemellan
starkt varierande förutsättningar och behov. Bl. a. Katrineholms kommun uttalar
att energiplanen inte formellt bör prövas eller fastställas av någon statlig
myndighet. Stockholms kommun framhåller som ett särskilt positivt drag att
kommittéförslaget tar avstånd från en formell och stelbent prövning av
energiplanerna med svåröverskådliga konsekvenser till följd av bindande
planer.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar en
planeringstyp liknande den som gäller för kommunala bostadsbyggnadsprogram.
Länsstyrelsen påpekar att ett sådant förfarande inte innebär att planering blir
föremål för statlig prövning och därmed inte heller bindande för kommunala och
statliga myndigheter.
Flera remissinstanser anser att
planeringsförfarandet i varje faU inledningsvis bör vara oreglerat, men att
det kan bli aktueUt att överväga någon form av reglermg när erfarenheter
vunnits av planeringssystemet.
Enligt
statskontoret bör planeringen utvärderas efter en lämplig
Prop. 1976/77:129 32
tidsperiod.
En mer formaliserad planeringsprocess och tvingande bestämmelser i planerna
kan då diskuteras. Samma synpunkt anför delegationen för energiforskning.
Statens planverk anför att när den kommunala energiplaneringen funnit fastare
former och den nationella energipolitiken fastlagts av statsmaktema det torde
vara lämpligt att frågorna rörande energihushållning uppmärksammas vid samrådet
stat/ kommun i samband med kommunemas fysiska översiktsplanering. Med en sådan
ordning ges enligt planverket staten möjlighet att påverka faktorer i den
kommunala energihushållningen som hänger samman med de stora dragen i
bebyggelsestmfctur och markanvändning. Den metodik som tillämpats inom ramen för
den fysiska riksplaneringen för samspel stat och kommun bör enligt planverkets
mening också kunna användas på energiplaneringens område.
Energi- och miljökommittén anför att statens
naturvårdsverk bör få i uppdrag att följa energiplaneringen och meddela resp.
kommun de råd och anvisningar som ur miljösynpunkt kan anses lämpliga. Om verket
härvid finner stora svårigheter att få miljöaspekterna tUlräckligt beaktade i
den kommunala energiplaneringen, bör frågan om kompletterande lagstiftning tas
upp till övervägande.
LRF anser det riktigt att tills vidare avstå från
en detaljerad reglering och kravspecifikation i den kommunala
energiplaneringen. När någon eller några omgångar av en översiktlig reglering
har genomförts bör det enligt förbundet vara lättare att överblicka behovet och
möjligheterna av en mer detaljerad och noggrann energiplanering. Länsstyrelsen
i Stockholms län framför liknande synpunkter.
Enligt Svenska värmeverksföreningen måste det
innebära ett stort framsteg att energifrågorna på ett tidigt stadium övervägs i
samband med annan kommunal planering, t. ex. vid planering av nya bostadsområden
eller vid industrietableringar. Efter hand torde kunskaper och praktiska
planeringsformer utvecklas inom kommunerna med en energiplanering anpassad
efter varje enskild kommuns behov som slutresultat. Föreningen ser det därför
som en fördel att lagförslaget inte innebär en hård styrning av hur planeringen
skall utföras. De närmaste åren bör enligt föreningens uppfattning betraktas
som en försöksperiod varunder erfarenheter växer fram. Fastare former för
planeringen kan möjligen övervägas i ett senare skede.
Några remissinstanser påpekar att en av fördelarna
med en oreglerad och icke bindande energiplanering är att samordningen med
övrig kommunal planering blir lättare att genomföra. Betydelsen av en sådan
samordning betonas bl. a. av statens planverk, länsstyrelsen i Blekinge län,
Härnösands kommun, Uppsala kommun och Svenska kommunförbundet. Förbundet anser
att det inom ramen för den kommunala planeringsprocessen finns goda
fömtsättningar för att på ett ändamålsenligt sätt samordna en kommunal
energiplanering
Prop.
1976/77:129 33
med andra kommunala planeringsformer. Förbundet
understryker att det bör ankomma på kommunerna själva att finna ut de bästa lösningarna
i fråga om planeringsprocessen med hänsyn till förutsättningarna i varje
enskilt fall.
Bostadsstyrelsen uttalar att tanken
att gradvis bygga in energiplaneringen i den redan existerande planeringen är
välbetänkt och realistisk.
Gotlands kommun ser det som mycket
värdefullt att kommittén inte föreslagit någon skyldighet att upprätta särskUda
dokument rörande energipolitiska överväganden (energiplan). Detta innebär att
kommunen själv avgör om energiplaneringen skall redovisas separat eller i annan
planering. Således ges möjlighet att stegvis bygga upp energiplaneringen och få
till stånd önskvärd samordning med kommunens fleråriga planering.
Umeå kommun anför att en kommunal
energiplanering bör integreras i såväl den fysiska och ekonomiska översiktliga
planeringen som den övriga kommunala verksamhetsplaneringen. Planeringsansvaret
torde enligt Umeå kommun påskynda den helhetssyn på energihushållning och
energiomsättning som hittills saknats i samhället.
Flera remissinstanser tar särskilt
upp frågan om planeringens rättsverkningar. Länsstyrelsen i Blekinge län
påpekar att varken den kommunalekonomiska långtidsplaneringen eller de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen är planeringsformer som har rättsverkningar.
Länsstyrelsen vill hänföra den kommunala energiplaneringen till samma kategori
av planering. Någon rättsverkan bör enligt länsstyrelsen därför inte komma i
fråga när det gäller den kommunala energiplaneringen. Också länsstyrelsen i
Skaraborgs län förordar en pröv-ningsfri och icke bindande planeringstyp
liknande den som gäller för kommunala bostadsbyggnadsprogram. Även
länsstyrelsen i Västmanlands län stöder kommitténs uppfattning att
energiplaneringen inte bör utmynna i formella planer som prövas och ges
rättsverkan. Samma mening uttrycker bl. a. Svenska kommunförbundet samt
Borlänge, Helsingborgs och Stockholms kommuner.
Frågan om besvärsrätt behandlas
särskilt av några remissinstanser.
Sveriges fastighetsägareförbund
anför att det finns stor risk för att kommunerna genom att anta viss energiplan
blir så hårt bundna till de riktiinjer planen anger att de formella
besvärsmöjligheter som kan stå till buds i andra ärenden som har anknytning
till planen blir föga meningsfulla.
Vidare anför förbundet att det vore
fullt möjligt att kommun i sin energiplanering skulle kunna ange egna och
kanske orealistiska villkor vid sidan om statliga energinormer samt begära att
de förstnämnda uppfylls för att gå med på dispens från markvillkor eller
byggnadsförbud. På samma sätt skulle kommunen kunna ställa liknande orealis-
3 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 129
Prop. 1916fll: 129 34
tiska
krav för att underlåta förköp av fastighet. Några reella möjligheter att
besvära sig över beslut att ej tUlstyrka dispens från markvillkoret eller att
underlåta förköp finns ej. Förbundet anser därför att möjligheter att anföra
besvär över kommunal energiplan bör införas. Näringslivets byggnadsdelegation
och Näringslivets energidelegation samt Svenska handelskammarförbundet anför
liknande synpunkter.
4.3
Avgränsning av planeringsskyldigheten
Den i kommitténs förslag gjorda avgränsningen av
kommunernas planeringsskyldighet (energi för uppvärmning av byggnader och förbrukningsvarmvatten
samt, beträffande el och gas, också för andra ändamål än uppvärmning) behandlas
av vissa remissinstanser.
Svenska handelskammarförbundet anser den föreslagna
avgränsningen opraktisk vad gäller el och gas. Möjligheterna för koimnunerna
att i verksam grad påverka t. ex. elförbrukningen i massa- och stålindustrins
anläggningar torde enligt förbundet i praktiken vara närmast obefintliga.
Däremot anser förbundet att ett kommunalt
planeringsansvar på uppvärmningsområdet, inkl. eluppvärmning, är motiverat.
Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets
energidelegation anser att elförsörjningen bör undantas från planeringsansvaret
bl. a. därför att kraftverken ofta har en nationell betydelse för elförsörjningen.
Planeringsansvaret bör därför inskränkas tUl uppvärmningsområdet.
Enligt LO kan det vara meningsfullt att undanröja
gränsdragningsproblem genom att man tar med all industriell energiproduktion
och -användning av väsentlig omfattning.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar den motsatta
uppfattningen och anför att företag med mer betydande energiförbrukning torde
vara mer lämpade än kommunerna att bedöma vUka åtgärder inom företagen som är
motiverade för att emå bättre energihushållning och tiUräcklig
energiförsörjning.
LO, länsstyrelsen i Skaraborgs län och
Arkitektförbundet anser att transportsektorn också bör omfattas av
planeringsskyldigheten. Enligt LO bör detta i varje fall gälla för större
kommuner med en omfattande kollektivtrafikskapacitet.
4.4
Redovisningen av planeringen m. m.
Flera remissinstanser tar upp kommitténs förslag
att kommunerna genom enkäter eller på annat sätt skall lämna staten information
om sin planering.
Prop. 1976/77:129 35
Svenska kommunförbundet ansluter sig helt tUl
kommitténs förslag beträffande principerna för redovisningen av kommunernas
planering. Enligt förbundet bör utgångspunkten vara att i enkäterna efterfrågas
endast sådan information som är nödvändig för planeringen av hela landets energiförsörjning.
Förbundet framhåller vidare vikten av att planeringen i kommunerna får byggas
upp successivt. Ambitionsnivån bör vara måttlig i all synnerhet i de inledande
omgångarna.
Byggnadsstyrelsen uttalar att på grund av lagens
allmänna utformning kommer de enkäter som läggs till gmnd för samspelet mellan
stat och kommun att få styrande verkan på energiplaneringen. Utformningen av
enkäterna bör därför ägnas stor omsorg.
Svenska värmeverksföreningen anser att
ambitionsnivån i fråga om enkäterna i starten bör sättas relativt lågt så att
möjligheter ges att successivt utveckla och förbättra rapporteringsförfarandet.
Föreningen uttalar i detta sammanhang att det samarbete som efterhand
utvecklats mellan statens industriverk och bl. a. branschorganisationema på
energiområdet kan vad gäller frågor som rör kommunal energiplanering måhända
formaliseras t. ex. genom inrättandet av en särskUd samrådskommitté.
Gävle kommun anför att det skisserade
enkätförfarandet verkar vara en realistisk lösning. För att lämna den typ av
uppgifter som angivits i betänkandet krävs omfattande förarbete. Ur kommunernas
synpunkt är det angeläget att enkäterna utformas och delges kommunerna innan
den egentliga energiplaneringen påbörjats. På så sätt kan enUgt kommunen
dubbelarbete undvikas genom att grunduppgifter som krävs för besvarande av
enkäten behandlas lika även i energiplaneringen.
Gislaveds kommun framhåller att enkäterna bör vara
så enkla som möjligt.
Enligt statistiska centralbyråns mening är det
önskvärt att enkätema utformas i samråd med verket mot bakgrund av dess
erfarenheter och uppgifter i fråga om energistatistik, kommunal statistik m. m.
Också byggnadsstyrelsen vill medverka vid utformningen av enkätema.
Vissa remissinstanser tar i detta sammanhang upp
frågan om regional samordning av planeringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att i
regionplanarbetet liksom i arbetet med länsplaneringen bör sådana
energUiushållningsfrågor som sammanhänger med bebyggelsens geografiska
fördelning och kommunikationsnätets utformning behandlas. En koppling mellan
energiplaneringen och samhällsplaneringen på regional nivå bör göras genom
någon form av regional avstämning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till
sambandet mellan energihushållning och bebyggelseutveckling, kommunikationer,
hushållning med mark och vatten, miljövårdsaspekter och försörjningsberedskapsintressen.
Inom samtliga dessa senare sektorer åligger det länsstyrelsen
Prop. 1976/77:129 36
att utföra regional planering, samordna kommunal planering
samt i förekommande fall granska och fastställa kommunala planer. Länsstyrelsen
hänvisar vidare till att den enligt sin instruktion har att verka för att
statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet samordnas och anpassas
efter de regionalpolitiska målen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser
att länsstyrelsen bör svara för samordning av kommunernas planer på regional
nivå och stämma av planeringen inom energisektorn mot regionala planer för
utvecklingen inom andra samhällssektorer.
Enligt länsstyrelsen i
Kristianstads län bör energiplaneringen administrativt behandlas på samma sätt
som den kommunal-ekonomiska långtidsplaneringen och de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen. Detta innebär att kommunerna svarar för den
energiplanerande verksamheten medan länsstyrelserna svarar för insamlingen och
sammanställningen samt gör en bedömning för hela länet. På riksnivå får statens
industriverk motsvarande uppgifter.
Länsstyrelserna i Blekinge och
Skaraborgs län har en liknande uppfattning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
anser att under nuvarande inledande skede av energiplaneringen är den av
kommittén förordade informella uppföljningen, som skuUe åUgga länsstyrelsen,
fullt tillräcklig.
Länsstyrelsen i Hallands län
framhåller att det framdeles, vid en ytterligare utbyggd energiplanering, kan
finnas anledning att tilldela länsstyrelsen ett större ansvar än kommittén
föreslagit för samhällets energiplanering med hänsyn tUl länsstyrelsens roll
som samordnare av samhällsplaneringen på regional nivå. Länsstyrelsen i
Västmanlands län uttalar sig i samma riktning.
4.5 Kommunernas resurser och befogenheter m. m.
Frågan om kommunernas behov av
styrmedel för att genomföra planeringen behandlas av vissa remissinstanser.
Svenska kommunförbundet anser det
vara av väsentlig betydelse att kommunerna ges möjligheter att styra
utvecklingen i enlighet med de i den kommunala energiplaneringen uppdragna
riktlinjerna. Förbundet uttalar att detta exempelvis gäller beträffande val av
uppvärmningsform där leveransplikten för el kan motverka kommunernas
intentioner.
Vidare anser förbundet att problem
kan uppstå i de fall kommunen är huvudman för värmeförsörjningen, medan
eldistributionen är uppdelad på flera företag. Kommun, som vid arbetet med
energiplaneringen finner att en rationell lösning av distributionsproblemen
kräver att huvudmannaskapet för både el och värme övertas av kommunen, bör enligt
förbundet via koncessionslagstiftningen ges möjlighet härtUl. Uppsala kommun
framför samma tanke.
Prop.
1976/77:129 37
Riksförbundet eldistributörerna, REL, anför att vid
planeringen av en rationell elförsörjning torde kommunen bäst kunna avgöra hur
detaljdistributionen bör ordnas för att den skall anpassas till den övriga
fysiska planeringen och avvägningen mellan olika energiformer. Det är således
av vikt att de lokala synpunktema verkligen beaktas vid omstruktureringen och
koncessionsgivningen.
Svenska värmeverksföreningen hävdar också att kommunerna
måste förfoga över de styrmedel som erfordras för att genomföra energiplanen.
Ett problem som enligt föreningen mycket ofta försvårar den kommunala
planeringen är frågan om strikt distributionsplikt för el avseende
husuppvärmning, t. ex. i områden med befintiig eller planerad fjärrvärme.
Föreningen hävdar att sådan distributionspUkt inte bör föreligga.
Den
av kommittén ifrågasatta ändringen i ellagen vad gäller distributionsplikt för
el avseende husuppvärmning tas upp också av andra remissinstanser.
Malmö
kommun anser att kommunerna behöver effektiva styrmedel för att kunna driva
utvecklingen i riktningar som är nationalekonomiskt försvarliga och på
lokalplanet rimliga ur såväl resurs- och ändamålssynpunkt som med hänsyn till
mUjö- och andra lämplighetsfaktorer. Det föreliggande lagförslaget tUlgodoser
enligt kommunen ej detta behov. Kommunen anser sålunda att reglerna i ellagen
om distributionsplikt för husuppvärmning bör ändras. Kommunema bör snarast ges
möjlighet att bestämma vilken energiform som får användas för husuppvärmning
och varmvattenberedning. Oskarshamns kommun uttalar sig i samma riktning.
LO anser att en översyn av kommunernas möjligheter
att förverkliga sina energiplaner måste göras så fort det finns praktiska
erfarenheter av hur den kommunala energiplaneringen fungerar.
Flera remissinstanser framhåller att staten bör
lämna kommunerna riktlinjer och vägledning för planeringen i olika avseenden.
Svenska kommunförbundet uttalar att det är
väsentligt för kommunema att som underlag för de lokala
planeringsförutsättningama redan från planeringens början få övergripande mål
för energipolitiken klarlagda från statligt håll. Därigenom kan arbete
besparas och planeringen genomföras snabbare. Uppsala kommun uttalar sig i
liknande ordalag.
Ingenjörsvetenskapsakademien anför att en
översiktlig och fastlagd statiig energipolitik är ett krav som måste uppfyUas
för att kommunerna skall kunna dra nytta av sin egen energiplanering.
Avsaknaden av en sådan energipolitik leder till osäkerhet och handlingsföriamning.
LO anser det viktigt att statsmakterna utfärdar
direktiv för kommunernas planering där de av riksdagen angivna energipolitiska
målen anges.
Malmö
kommun uttalar att en nödvändig förutsättning för en me-
Prop. 1976/77:129 38
ningsfull
kommunal planering är att statsmaktema ger de primära planeringsförutsättningarna
med tiUräcklig framförhållning och målinriktning. Således bör vissa
grundläggande utgångspunkter finnas att tillgå vid den kommunala energiplanens
uppgörande. Frågor angående t.ex. kärnkraft, oljebaserad kraft, naturgas,
satsning på vissa alternativa energiformer, finansieringsmöjligheter och
statiiga stöd- resp. prioriteringsåtgärder liksom energibeskattning och beredskapsbehov
kan enligt Malmö kommun vara mer eller mindre avgörande för kommunens
ställningstagande.
Borlänge kommun anser det vara värdefuUt om man
från statens sida kunde klarlägga planeringsfömtsäitningarna, exempelvis om de
framtida möjligheterna att använda elvärme inom bostadsområden.
Gävle kommun anser att bedömningar om långsiktig
prisutveckling av olika energiformer bör göras centralt och därefter tillämpas
inom olika kommuner.
Enligt statens planverk bör det ankomma på verket
att i samråd med industriverket utarbeta råd och vägledning för kommunernas
energiplanering. Det är enligt planverket nödvändigt att viss vägledning ges
beträffande den kvalitativa och kvantitativa inriktningen av arbetet sett från
nationell energihushållningssynpunkt.
4.6
Kostnader m. m.
Ett stort antal remissinstanser, framför allt
kommuner, diskuterar kostnaderna för den kommunala energiplaneringen.
Statens råd för byggnadsforskning anför att den
måttliga pålaga som kommer att belasta kommunernas administration genom lagförslaget
om kommunal energiplanering kan vid tUlämpningen ge kommunerna omfattande
kostnadsbesparingar i form av minskad energiförbrukning. På sikt kan minskade
anläggningskostnader för värmeförsörjning vid nyexploatering förväntas jämfört
med dagens läge med en oreglerad energiefterfrågan.
LO instämmer i kommitténs bedömning att de
samhällsekonomiska besparingar som kan vinnas genom en kommunal energiplanering
sannolikt är klart större än de kostnader som en sådan planering kommer att
dra. Dessa kostnader bör enligt LO betalas över kommunernas budget.
Luleå och Malmö kommuner hävdar att vid sådan
planering som erfordras för samlade övergripande bedömningar av kommunens förhållanden
i energifrågor liksom andra lUcnande frågor bör kostnaderna härför stanna på
hela skattekollektivet. För all övrig planering med mera begränsad räckvidd bör
inom energiområdet i princip abonnentkollektivet svara för
energiplaneringskostnadema.
Flera
kommuner anser att statsbidrag bör utgå för energiplaneringen.
Prop.
1976/77:129 39
Gävle kommun uttalar att en förbättrad
energihushållning leder till samhällsekonomiska besparingar. Det är dock
tveksamt i vilken utsträckning kommunen ekonomiskt kan tUlgodogöra sig dessa
besparingar. Med hänsyn till kommunernas ansträngda ekonomiska läge vore det
enligt kommunen lämpligt och önskvärt med ett statiigt engångsbidrag i
inledningsskedet. Kostnaden för den rullande kommunala energiplaneringen bör bli
mer begränsad. Med hänsyn tUl integreringen i övrig kommunal planering är det
enligt kommunen rimligt att denna del finansieras via kommunens budget.
Vä.xjö kommun anför som motiv för statsbidrag bl.
a. att planeringen har utpräglat riksintresse.
Kostnaden
för planeringen bör enligt Vilhelminas kommuns uppfattning täckas med
statsbidrag. Kommunen anför att med tanke på det sysselsättningsfrämjande
inventeringsarbetet detta borde vara möjligt, i synnerhet om hela kommunens
geografiska område skall omfattas.
Uppsala
kommun uttalar att det bör vara kommunerna som tar på sig planeringskostnadema.
Kommunemas kostnader i detta sammanhang får enligt kommunen vägas in i
kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för att ombesörja olika
samhällsuppgifter. Svenska kommunförbundet har samma uppfattning.
Flera remissinstanser betonar behovet av sakkunnig
personal och utbildning hos kommunema och berörda myndigheter.
Bl.
a. byggnadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska
elverksföreningen och VVS-tekniska föreningen pekar på denna frågas betydelse.
Riksbyggen
uttalar att de tillgängliga personalresurserna inom stat och kommun är
uppenbart otUlräckliga för den framtida energiplaneringen.
Bl.
a. Gävle kommun tar upp frågan om medborgarinflytande. Kommunen anser det
mycket viktigt att planeringen underställes allmänhetens prövning i form av
utställningar, kartor, informations- och diskussionsmöten. Bestämda kanaler
för medborgarnas förslag bör öppnas. Politiska partier, hyresgästorganisationer,
bostadskooperationer samt andra berörda folkrörelse- och
intresseorganisationer bör beredas remissrätt.
5
Föredraganden
5.1
Inledning
Goda boendeförhållanden, full sysselsättning och
andra förhåUanden av betydelse för vår välfärd förutsätter bl. a. en säker och
tUlräcklig energitillförsel. Men det krävs samtidigt att den sker i former som
inte äventyrar andra väsentliga intressen som säkerhet till liv och hälsa och
skydd av miljön.
Prop. 1976/77:129 40
Tillgångarna av primära energiformer är begränsade.
Energiutnyttjandet medför negativa miljöverkningar som varierar med olika
energiformer. Kostnaderna för energin belastar kännbart landets, hushållens
och företagens ekonomi. Redan av dessa skäl måste vi hushålla med energin och
hålla tillbaka en förbrukning som inte krävs för att trygga vår välfärd. Gör vi
detta kan vi också bevara den handlingsfrihet på energiområdet som vi alla
menar att vi bör ha.
Statsmakterna
har vidtagit flera åtgärder för att främja en god energihushållning. Sålunda
lämnas ett betydande ekonomiskt stöd till energibesparande åtgärder inom
bostäder och andra lokaler samt inom näringslivet. Beslut har fattats om
ändringar i byggnadsstadgan vilka kommer att leda tUl avsevart sänkt
energiåtgång i nya byggnader. Statens planverk har på uppdrag av regeringen
utrett möjligheterna till energihushållning även i befintiig bebyggelse. Bl.
a. förordar planverket att kommunerna åläggs att upprätta ett kommunalt
handlingsprogram för energibesparing i befintlig bebyggelse och i samband med
detta utföra besiktning av befintlig bebyggelse. Planverkets förslag, som har
remissbehandlats, bereds f. n. inom bostadsdepartementet. Vidare har prövningen
enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) av tillkomst och lokalisering av
industrier eller liknande verksamhet vidgats att omfatta prövning också från
energisynpunkt. Betydande resurser satsas på ett stort antal forsknings- och
utvecklingsprojekt. Vidare har regeringen efter föredragning av chefen för
bostadsdepartementet lagt fram förslag (prop. 1976/77: 107) om hushållning med
energi i byggnader m. m.
Kommunerna har ett vidsträckt ekonomiskt och
administrativt inflytande över väsentliga delar av samhällel. Deras handlande
påverkar direkt eller indirekt i hög grad förbrukningen av och försörjningen
med energi. De sammantagna verkningarna av kommunala åtgärder av betydelse för
energiområdet hör till de faktorer som i hög grad bestämmer utvecklingen för
landet i dess helhet inom detta område.
Enligt
byggnadslagstiftningen har kommunerna ansvaret för bebyggelseplaneringen.
Denna planering skall ske med tillbörlig hänsyn till energihushållningens behov
(9 § byggnadsstadgan). Vidare har kommunerna atl upprätta
bostadsbyggnads/bostadssaneringsprogram,' som redovisar kommunernas
handlingsprogram för bostadsförsörjningen. Kommunerna styr på grund härav i
hög grad det totala omfånget av byggandet, fördelningen mellan småhus och
flerfamiljshus och fördelningen mellan olika hustyper. Detta gäller också
byggnaders placering i terrängen. Det kommunala inflytandet gäller vidare den
inbördes placeringen av bostäder, arbetsplatser, serviceinrättningar,
fritidsbebyggelse m. m. samt utformningen av kommunikationslederna meUan dessa.
Vidare ansvarar kommunerna i stor utsträckning för kollektivtrafiken.
Kommunerna utövar också inflytande över näringslivets utveckling inom den egna
kommunen.
Jag har med de valda exemplen velat peka på områden
där kommunala beslut påverkar behovet av energi.
Hur stor energiförbrukningen blir avgörs av
faktorer som kommunerna i mindre mån har inflytande över. Jag kan exemplifiera
med att bestämmelser om bl. a. byggnaders kvalitet i fråga om energihushållning
fastställs av riksdag och regering. DärtiU kommer faktorer som hänför sig till
brukarnas beteenden och värderingar i fråga om bl. a. inomhustemperatur,
ventilation, varmvattenförbrukning och förbrukning av el i hushållet.
Kommunerna påverkar inte heller motorfordonens specifika bränsleförbrukning. De
påverkar normalt inte energiåtgången i industriella processer.
Givetvis har kommunerna ett avgörande inflytande
över den egna energiförbrukningen, t. ex. i egna byggnader.
Vad gäller försörjningen med energi, dvs.
produktionen och distributionen av energi i olika former varierar det
kommunala inflytandet mellan olika kommuner men är sammantaget för landet i
dess helhet mycket betydande. Praktiskt taget all försörjning med fjärrvärme
och stadsgas handhas av kommuner. Vad gäller elkraft svarar kommunerna direkt
eller indirekt för omkring en femtedel av landets totala produktion. Den
kommunala eldistributionen omfattar över två tredjedelar av alla abonnenter.
Det bör dock påpekas att åtskUliga kommuner helt saknar produktion eller
distribution av energi i någon form.
Sammanfattningsvis har kommunerna sålunda betydande
möjligheter att främja en god energihushållning vad gäller dels åtgärder som
påverkar behovet av energi, dels åtgärder i fråga om tillförseln av energi.
Som jag har nämnt får den sammanlagda effekten av
kommunernas handlande inom energiområdet en avgörande betydelse för energihushållningen.
Statsmakterna behöver därför som underlag för sina energipolitiska beslut
information om kommunernas planering och verksamhet inom detta område. Sådan
information finns tiU stor del tillgänglig men behöver byggas ut i olika
avseenden. Det gäller särskilt uppgifter om de åtgärder av betydelse för energiförbrukning
och energiförsörjning som kommunerna avser att vidta och om deras bedömning av
den lokala utvecklingen i övrigt inom området. Till de frågor jag anser har
särskild aktualitet i detta sammanhang hör utvecklingen av elvärme och
fjärrvärme.
För att rationellt lösa frågor om
energiförsörjningen behövs vidare ofta samordning mellan kommuner, mellan
kommuner och industriföretag eller mellan kommuner och kraftföretag. Det kan
gälla utbyggnader av fjärrvärmenät eller kraftvärmeverk eller utnyttjandet av
industriell överskottsenergi.
Prop. 1976/77:129 42
5.2
Lagstiftning om lokal energiplanering
I prop. 1975: 30 (bil. 1 s. 335 f.) om
energihushåUningen m. m. framhölls behovet av ökad planering inom energiområdet.
För att en mer planmässig hushållning med energi skall kunna genomföras måste
den energipolitiska planeringen enligt föredraganden förstärkas och byggas ut
till att omfatta förutom tillförseln av energi även användningssidan. Denna
planering måste vidare samordnas med annan övergripande samhällsplanering.
Föredraganden betonade angelägenheten av att en bättre hushållning med
energiresurserna kommer tiU stånd på såväl nationell som regional och lokal
nivå. Han fann det vidare naturligt att kommunerna tar en stor del av ansvaret
för en utbyggd planering av energihushållningen. Enligt föredragandens
uppfattning borde en särskild lagstiftning om kommunal energiplanering
införas. Genom lagstiftning om sådan energiplanering skulle förutsättningama
att genomföra en bättre energihushållning förbättras avsevärt.
För att närmare utreda bl. a. omfattning,
inriktning och genomförande av kommunal energiplanering samt föreslå behövlig
lagstiftning i ämnet tUlkaUades sommaren 1975 sakkunniga. De sakkunniga, som
antog benämningen kommittén om kommunal energiplanering, avlämnade i oktober
1976 sitt betänkande (SOU 1976: 55) Kommunal energiplanering. Betänkandet har
remissbehandlats.
Kommittén har lagt fram förslag till lag om
kommunal energiplanering för att infoga kommunemas planering i de nationella
strävandena efter en förbättrad energihushållning.
En utgångspunkt för kommitténs överväganden har
varit att energifrågorna hittills getts en i förhållande tUl betydelsen ganska
blygsam plats i den kommunala planeringen. Några kommuner har upprättat
särskilda s. k. energiplaner som har registrerat en efterfrågeutveckling och
angett lösningar för att tillgodose efterfrågan. Kommunerna har enligt
kommittén i ringa utsträckning beaktat möjlighetema till en planmässig
hushållning med energi. Däremot har inte kommittén ifrågasatt att kommunema
i den mån de har engagerat sig i tillförseln av energi strävat efter en säker
och tillräcklig energitillförsel inom ramen för deras möjligheter.
Kommittén har funnit att lagstiftning bör vara
medlet för att främja ökade kommunala insatser för energUiushållningen.
Lagstiftningen bör enligt kommittén begränsas till att ett planeringsansvar
åläggs kommunerna.
En sådan lagstiftning ökar enligt kommittén
möjligheterna att förverkliga den nationella energipolitiken genom att tjäna
följande syften, nämligen att främja med hänsyn tiU hela landets eller större
regioners energihus-
Prop. 1976/77:129 43
hållning
optimala lösningar, t. ex. i fråga om val av tekniska system och utnyttjande av
möjligheter till samarbete kommuner emellan eller mellan kommuner och industri,
förbättra underlaget för
prognos- och utredningsverksamheten inom energiområdet för hela landet,
inbegripet beräkningar av investeringsbehov samt behov av tekniska och
personeUa resurser, samt
möjliggöra en jämförelse mellan
å ena sidan kommunernas planering i fråga om val av energiformer och former
för produktion och distribution av energi och å andra sidan statiiga riktlinjer
för energipolitiken, miljöpolitiken, den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska
planeringen och landets försörjningsberedskap.
Vidare påpekar kommittén att det helt allmänt är
ett nationellt intresse att det finns en energiplanering av hög kvalitet på
det lokala planet. Mycket torde nämligen vara vunnet om kommunema över lag
kommer igång med en målmedveten planering på energiområdet och i samband därmed
konsekvent strävar efter att förbättra energihushållningen i sin övriga
samhällsplanering. Även denna synpunkt kan enligt kommittén påverka frågan om
behovet av lagstiftning.
Kommitténs
förslag har följande fyra huvudpunkter.
1.
Alla kommuner bör åläggas ett
lagfäst planeringsansvar på det energipolitiska området. Ansvaret anges som en
skyldighet att i den kommunala planeringen överväga lämpliga åtgärder för att
begränsa energibehovet eller eljest främja hushållningen med energi och för
att åstadkomma en säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunema åläggs att
därvid beakta också andra samhällsintressen såsom miljövård, försörjningsberedskap
och hushållning med mark och vatten. Vidare skall kommun vid planeringen
samråda med angränsande kommun, kraftföretag eller annan intressent på
energiområdet.
2.
Planeringen bör inte utmynna i
formeUa planer som underkastas formell granskning och ges rättsverkningar. Till
följd härav bör planeringsförfarandet vara oreglerat. En informell och icke
bindande samverkan bör anordnas mellan stat och kommun kring den kommunala
energiplaneringen.
3.
Planeringsskyldigheten bör
avgränsas till att omfatta energi för uppvärmning av byggnader och
förbmkningsvarmvatten samt, beträffande elektricitet och gas, också för andra
ändamål än uppvärmning.
4.
Som utgångspunkt för den
informella samverkan mellan stat och kommun bör föreskrivas skyldighet för
kommun att till statlig myndighet lämna uppgifter angående sin energiplanering
och sina överväganden i övrigt för att främja energihushållningen.
Remissinstansema har i huvudsak tUlstyrkt
förslaget. Enstaka remissinstanser har dock anmält avvikande mening antingen
genom att ifrågasätta behovet av att lagfästa planeringsskyldigheten eller
genom att hävda att kommunemas energiplanering borde prövas från statlig sida
och ges bindande verkningar. Flera remissinstanser har menat att behovet av en
mer reglerad planering bör prövas när erfarenheter från
Prop. 1976/77:129 44
inledningsskedet
föreligger. Vidare har ett par remissinstanser anfört att planeringsansvaret
bör begränsas tUl uppvärmningen av byggnader. Några har förordat att ansvaret
utvidgas till att omfatta bl. a. transport-sektoms energiförsörjning. Flera
remissinstanser har vidare framhållit att vid planeringsansvarets utformning
hänsyn bör tas till kommunernas begränsade resurser.
För
egen del vill jag anföra följande.
Allmän enighet råder om att den kommunala
energiplaneringen behöver förbättras. I 9 § byggnadsstadgan finns en bestämmelse
enligt vilken bebyggelseplaneringen skall ske med tillbörlig hänsyn till bl. a.
energihushållningens behov. Inom övriga områden av den kommunala planeringen
saknas en motsvarande skyldighet. Även om kommunerna nu frivilligt ökar sina
insatser krävs att en energiplanering omfattande samtliga planeringsområden
kommer tiU stånd på lokal nivå över hela landet. Jag delar därför kommitténs
och flertalet remissinstansers uppfattning att en sådan planering bör åläggas
kommunerna i lag. Det av kommittén framlagda lagförslaget är i huvudsak ägnat
att läggas till grund för denna lagstiftning.
När det gäller innehållet i kommunernas åligganden
har kommittén föreslagit bl. a. att kommunerna i sin planering skall överväga
lämpliga åtgärder för att främja hushåUningen med energi. Uttrycket
"överväga lämpliga åtgärder" är enligt min mening alltför vagt. Det
framgår inte heller klart att åtgärderna bör komma till uttryck i planeringen.
Jag förordar att i lagen slås fast att kommunerna i sin planering skaU främja hushållningen
med energi. Det bör vidare av lagen framgå att kommunerna i planeringen även
skall verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Också i denna del
innebär vad jag förordar en viss skärpning i förhållande till
kommittéförslaget. Vid tillämpning av lagen måste givetvis beaktas att
kommunerna har ett varierande inflytande på produktionen och distributionen av
energi och att deras planering i fråga om energiförsörjningen måste anpassas
härefter.
När det gäller försörjningen med energi finns
betydande möjligheter att förbättra energihushållningen genom kommunala
planeringsinsatser. Av särskilt intresse f. n. är utbyggnaden av kraftvärmeverk
och utnyttjandet av överskottsenergi från industriella processer. För att
dessa möjligheter skall kunna utnyttjas krävs fjärrvärmenät. Utbyggnaden av
dessa fordrar en enhetlig planering på kommunal nivå. Ofta behövs som ett led i
planeringen samråd mellan angränsande kommuner. För att åstadkomma rationeUa
lösningar vid utbyggnaden av kraftvärmeverk eUer för att utnyttja
överskottsenergi fordras vidare samråd mellan kommuner och kraftföretag eller
industri.
Jag anser därför liksom kommittén att av lagen bör
framgå att kommun vid planeringen har att samråda med andra kommuner och också
Prop. 1976/77:129 45
beakta
möjligheterna att samverka med andra intressenter på energiområdet som
kraftföretag och processindustrier. Det är enligt min mening utomordentligt
viktigt att möjligheterna tiU rationellare energiförsörjning genom samordnade
lösningar tas till vara.
Även om frågorna om fjärrvärme, kraftvärmeverk och
utnyttjande av överskottsenergi nu är mest aktueUa bör inte detta få
undanskymma att forsknings- och utvecklingsarbete pågår som med tiden kan göra
det möjligt att införa nya former för produktion och distribution av energi i
betydande omfattning. På kortare sikt finns möjligheter att ta i anspråk
energiråvaror, t. ex. kol och naturgas, som redan är etablerade utomlands men
av olika skäl hittiUs utnyttjats endast i begränsad omfattning i Sverige. En
energiplanering i enlighet med vad jag nu har sagt bör göra det lättare att
bedöma förutsättningarna för att införa för Sverige väsentligen nya
energiformer.
Enligt kommitténs förslag skall bland kommunernas
skyldigheter ingå alt överväga lämpliga åtgärder för att begränsa
energibehovet. Förslaget har i denna del utsatts för viss kritik i
remissbehandlingen. Kommunförbundet har sålunda anfört bl. a. att det inte
alltid är ett kommunalt intresse att begränsa energibehovet även om kommunen är
positiv till detta. En kommuns önskan att främja näringslivet genom att
medverka till utbyggnad av energikrävande anläggningar kan enligt förbundet
vara exempel på en sådan intressekonflikt. Mot bakgrund av vad kommunförbundet
har anfört förordar jag att det i lagen inte uttryckligen anges att kommun
skall överväga åtgärder för att begränsa energibehovet. Härigenom förebyggs
tolkningen att en begränsning av energibehoven under alla omständigheter är
önskvärd. I skyldigheten att främja energihushållningen ligger att kommunerna i
samhällsplaneringen skall ta till vara de möjligheter som finns att begränsa
energibehoven utan att andra angelägna behov sätts å sido. Däri ligger vidare
att energisnåla lösningar skall eftersträvas för tUlförseln av den energi, som
fordras för att tillgodose behoven. Tillförseln skall naturligtvis vidare
anpassas till den förbrukningsnivå som från allmänna synpunkter kan accepteras
och som vid gällande villkor och förutsättningar efterfrågas av energikonsumenterna.
Också på en annan punkt har viss kritik förts fram
under remissbehandlingen. Kommittén har föreslagit att i lagen anges att
kommunerna skall beakta också andra samhällsaspekter såsom miljövård, försörjningsberedskap
och hushållning med mark och vatten. Vissa remissinstanser har framhållit att
detta också bör gälla andra intressen som sysselsättning och produktion.
Vidare har framhållits att kommunerna bör verka för att kostnaderna för
energiförsörjningen blir så låga som möjligt för konsumenterna.
Jag
vill i anledning av vad som sålunda har förekommit betona att
Prop. 1976/77:129 46
en
rad samhällsintressen måste beaktas vid energiplaneringen. Denna är sålunda av
stor betydelse t. ex. för luftvården i tätortema. Det är enligt min uppfattning
självklart att bl. a. miljövårdsintressena måste beaktas i denna planering. Av
betydelse i sammanhanget är vidare bl. a. byggnadslagstiftningen. Vidare gäUer
särskUda föreskrifter för bl. a. beredskapslagring. Ytterligare regler kan
tillkomma i andra sammanhang för att skydda olika samhällsintressen. Regler av
dessa slag ingår i energiplaneringens förutsättningar. Vidare finns andra
samhäUsintressen som inte skyddas av särskild lagstiftning men som betraktas
som väsentliga av vederbörande politiska organ. Även sådana intressen bör
givetvis beaktas vid planeringen. Jag återkommer till detta i
specialmotiveringen.
Som kommittén har föreslagit bör i lagen tas in en
skyldighet för vissa företag och enskilda att lämna kommun uppgift som behövs
för planeringen. I anslutning härtill behövs ett tiUägg till sekretesslagen.
Det är enligt min mening väsentligt att kommun som
vill inhämta uppgift ser till att den uppgiftsskyldige inte betungas onödigt.
En föreskrift om detta bör tas in i lagen. Enligt vad jag har inhämtat avser
chefen för budgetdepartementet att inom kort föreslå regeringen att till riksdagen
lägga förslag om riktiinjer för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas
och underlättas. Dessa riktlinjer skall i första hand beaktas av statliga
myndigheter men de kan givetvis tjäna som vägledning också för kommunerna när
de anser sig behöva samla in uppgifter för sin energiplanering från företagen.
En väsentlig punkt i kommittéförslaget är slutiigen
skyldigheten för kommun att lämna uppgifter om sin energiplanering tUl statlig
myndighet. Skyldigheten möjliggör en bättre överblick på central och regional
nivå och medför att den förstärkta lokala energiplaneringen kan tas till vara
som underlag för prognos- och utredningsverksamheten på riksplanet vad gäller
energiförbrukningens utveckling, utbyggnader av anläggningar för
energiproduktion, investeringsbehov m. m. Redovisningsskyldigheten förbättrar
också möjligheterna till jämförelse mellan å ena sidan kommunernas planering i
fråga om val av energiformer och former för produktion och distribution av
energi och å andra sidan statliga riktiinjer för energipolitiken,
miljöpolitiken, den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen
och landets försörjningsberedskap. Jag ansluter mig i denna del till
kommittéförslaget.
Jag avser att i det följande ta upp några särskilda
frågor med anknytning till planeringsskyldigheten.
5.3
Planeringens utformning och rättsverkningar
Jag tar i detta avsnitt upp frågan om planeringen
skall prövas av statlig myndighet och om planeringen skall ges rättsverkningar.
Kommittén hävdar att ett system med kommunala energiplaner som efter
Prop.
1916fll: 129 47
statlig
prövning binder efterföljande detaljplanering, genomförandeåtgärder,
koncessionsbeslut etc. skulle innebära betydande nackdelar. Som skäl härför
pekar kommittén bl. a. på att erfarenhetema av kommunal energiplanering
hittUls är ringa och att flexibiliteten i planeringen skulle minska.
Kommittén förordar därför som jag tidigare har
nämnt i stället för formell planprövning ett informellt förfarande utan
rättsverkningar för samspelet mellan stat och kommun. Enligt förslaget åläggs
kommunerna att redovisa sina handlingsprogram på det energipolitiska området
tUl statens industriverk och tUl vederbörande länsstyrelse för kännedom. Denna
redovisning får sedan bli utgångspunkt för överläggningar mellan stat och
kommun. Därvid kan nödvändiga avstämningar mellan statlig och kommunal
planering göras. Kommittén erinrar om att staten redan förfogar över styrmedel
på energiområdet, som kan bli av betydelse vid avstämningama. Enligt kommittén
bör i varje fall under ett inledande skede av den samhälleliga
energiplaneringen ett sådant icke bindande förfarande vara fullt
ändamålsenligt.
I likhet med de allra flesta remissinstanserna
ansluter jag mig tUl tanken på en i lag föreskriven men till formen oreglerad
planering. Ett skäl för min ståndpunkt är att planeringen bör vara både
långsiktig och relativt lätt anpassbar tUl ändringar i förutsättningarna. En
planering som efter prövning fär bindande verkningar är mindre ägnad att svara
mot dessa anspråk. Vidare kan en oreglerad energiplanering lättare integreras i
kommunemas övriga planering. I likhet med flera remissinstanser anser jag det
önskvärt att en sådan integration kan ske. Dessutom är erfarenhetema av
kommunal energiplanering ännu begränsade. Vidare pågår f. n. forsknings- och
utvecklingsarbete av betydelse för den kommunala energiplaneringen, bl. a.
inom ramen för det av statens råd för byggnadsforskning administrerade s. k.
EPD-projek-tet. I ett senare skede bör även resultaten av detta arbete kunna
beaktas. Som vissa remissinstanser förordar bör frågan om bindande regleringar
i olika avseenden och om utformningen av dessa tas upp när erfarenheter
föreUgger från den inledande fasen av planeringen.
Vad gäller särskild besvärsordning är en sådan inte
förenlig med den oreglerade form av planering som jag förordar. Besvär får
istället som kommittén har framhåUit föras mot de efterföljande beslut genom
vilka planeringens intentioner verkställs.
Medborgarinflytandet över energiplaneringen bör
enligt min mening tillgodoses genom att den bedrivs på ett så öppet och för
medborgarna klargörande sätt som möjligt. Energiplaneringen bör ges en bred
politisk och opinionsmässig förankring.
Läggs lagen upp som jag här förordar bör det vara
relativt lätt att efter hand bygga ut den med regler om planeringens utformning
och om prövning av planeringens innehåll i de avseenden det visar sig nöd-
Prop.
1976/77:129 48
vändigt.
Aktuellt i detta sammanhang är bl. a. bestämmelser i syfte att begränsa
ökningen av elvärme. Jag återkommer senare till denna fråga.
ÄtskUliga faktorer av betydelse för den kommunala
energiplaneringen regleras i annan lagstiftning. Utformas lagen som jag
föreslår möter inte något hinder att gå vidare med reglering i annan
lagstiftning.
Jag kan i det avseendet anknyta tUl frågan om
behovet av en vidgad koncessionslagstiftning inom energiområdet. Kommittén har
haft till uppgift att överväga om krav på koncession för anläggande och drift
av fjärrvärmenät bör införas. Även frågan om införande av koncessionsplikt för
alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen har ingått i
utredningsuppdraget. Kommittén har funnit att det inte f. n. finns något
påtagligt behov av en vidgad koncessionsplikt och att i varje fall
erfarenheterna av den föreslagna planeringen t. v. bör avvaktas innan sådan
införs. Jag vill peka på att om behovet av ytterligare koncessionslagstiftning
uppkommer torde den föreslagna lagen om kommunal energiplanering inte innebära
några lagtekniska svårigheter. Jag har för egen del inte för avsikt alt nu ta
upp frågan om vidgad koncessionsprövning men jag viU i detta sammanhang nämna
en fråga inom energiområdet där statlig reglering bör övervägas.
Sverige är f. n. till ca 70 % beroende av olja för
sin energiförsörjning. Jordens totala oljetillgångar är begränsade. Risken för
störningar på oljeområdet är betydande. Mot bakgrund av denna situation bör
det övervägas att anordna anläggningar för energiproduktion på sådant sätt att
möjligheter öppnas att varaktigt gå över till andra fossila bränslen.
Likartade frågor har uppmärksammats i andra länder
som är beroende av importerad olja. De europeiska gemenskaperna (EG) antog år
1975 direktiv om begränsning av användningen av petroleumprodukter i kraftverk.
Den danska lagen om elförsörjning ger vittgående befogenheter att föreskriva
om bl. a. hur produktionsanläggningar skall vara inrättade vad gäller
möjligheterna att använda olika bränslen.
I Sverige förbrukas en betydande del av oljan i
kraftverk och större centrala hetvattenproducerande anläggningar, ofta vid
kombinerad produktion i kraftvärmeverk. Dessa anläggningar är med få undantag
utrustade uteslutande för oljeeldning.
I Svensk byggnorm 1975 finns vissa föreskrifter som
tar sikte på att anläggningar för uppvärmning skall, om inte särskUda skäl till
undantag föreligger, vara så utformade att de i krissituationer kan ställas om
till användning av fast inhemskt bränsle utan omfattande ombyggnad. Chefen för handelsdepartementet
har nyligen (prop. 1976/77: 74 bU. 2 s. 199) aviserat en översyn av dessa
bestämmelser.
Vad jag tidigare har sagt innebär att frågor om
utformningen av uppvärmningsanläggningar och användningen av alternativa
bränslen är aktuella inte bara i krissituationer. Det bör övervägas att införa
skyldighet att utrusta främst nytillkommande elproducerande och hetvattenpro-
Prop. 1976/77:129 49
ducerande
anläggningar för drift under normala förhållanden med andra bränslen än olja. I
sammanhanget bör givetvis bl. a. hälso- och miljöaspekterna vid användningen
av olika energislag beaktas. Efter samråd med cheferna för handelsdepartementet
och bostadsdepartementet viU jag nämna att jag inom kort kommer att föreslå
regeringen att även denna fråga utreds.
5.4
Avgränsning av planeringsansvaret
Kommittén har föreslagit att planeringsansvaret
avgränsas på visst sätt. Utgångspunkten har härvid varit att hänsyn i första
hand bör tas till sådan energianvändning som kommunen har mest anledning och
bäst möjlighet att påverka. I kommitténs förslag till lag kommer begränsningen
i planeringsansvaret till uttryck genom att detta ansvar i en särskild paragraf
preciseras tUl att avse energi för uppvärmning av byggnader och
förbrukningsvarmvatten samt, beträffande elektricitet och gas, också för andra
ändamål än uppvärmning. Kommittén har angett att syftet med avgränsningen är
att från planeringsansvaret undanta framför allt energianvändning i
industriella processer (utom i de fall det är realistiskt att utnyttja
spillvärme eller överskottsgas för byggnadsuppvärmning utanför industrin) samt
användning av drivmedel inom transportsektorn.
Som jag inledningsvis anförde har remissinstanserna
med några undantag lämnat kommitténs förslag om avgränsning av
planeringsskyldigheten utan erinringar.
Kommittéförslaget innebär att planeringsansvaret
omfattar alla kommuner och gäUer såväl tätort som glesbygd. Jag anser detta
vara en riktig utgångspunkt. Som kommittén har framhåUit får planeringsinsatsernas
omfattning anpassas till möjligheterna att förbättra energihushåUningen och
planeringens övriga syften. Vad gäller glesbygden finns därför ofta skäl att
starkt begränsa inventeringar och även planeringsarbetet i övrigt. Som jag
tidigare har nämnt måste över huvud vid till-lämpningen beaktas kommunernas
varierande möjligheter till inflytande på energiområdet.
Vad kommittén har föreslagit beträffande
industriella processer och användning av drivmedel inom transportsektorn kan
jag i sak i stort ansluta mig till. Enligt min mening följer emellertid
avgränsningen redan av den grundläggande begränsningen av kommunernas
skyldighet enligt lagen, nämligen att de i sin planering skall främja energihushåUningen
och verka för en säker och tUlräcklig energitillförsel. Avsikten är inte att
göra några förändringar i kommunernas nuvarande befogenheter och faktiska
möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet. Vad kommunerna åläggs är
att inom ramen för den planering som de eljest bedriver ta särskild hänsyn till
den aspekt som energihus-
4
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 129
Prop. 1976/77:129 50
hållning
och en säker och tiUräcklig tUlförsel av energi utgör. En annan sak är att kommun
för att kunna uppfylla lagens krav på denna punkt måste vidta de åtgärder som
behövs för att få en säker grund för bedömningen av energibehoven och vilka
åtgärder som är lämpliga för att främja energihushållningen och
energiförsörjningen.
I vad jag nu har sagt ligger att planeringsansvaret
är begränsat till sådana områden som faktiskt omfattas av kommunens planering.
Den planering som bedrivs av kommunerna och därmed omfattas av lagen kan grovt
sett delas in i planering av egen verksamhet och samhällsplanering. Då det
gäller den egna verksamheten innebär åliggandet en skyldighet att i
planeringen beakta de konkreta möjligheter tUl förbättrad energihushållning som
finns i fråga om egna byggnader, anläggningar, fordon m. m. samt, i
förekommande fall, egen produktion och distribution av energi. I
samhällsplaneringen är kommunernas möjligheter till påverkan av annat slag. Det
blir då fråga om allmänna lösningar för markhushållningen, bebyggelseplanering,
kommunikationsleder m. m. Som jag har nämnt följer redan nu av byggnadsstadgan
att kommun vid bebyggelseplanering skall ta tillbörlig hänsyn till bl. a.
behovet av energihushållning. Utanför den kommunala samhällsplaneringen faller
medborgarnas och företagens "interna" energianvändning. Det ingår
inte i kommunens befogenheter att när bostadsbebyggelse eller industrianläggningar
har kommit till stånd ta ställning till på vUken nivå hushållsförbrukningen
eller den industriella förbrukningen av energi skall ligga. Härigenom faller
bl. a. de industriella processerna utanför planeringsansvaret.
Vad gäller den andra sektorn som kommittén har
velat undanta från planeringsansvaret, drivmedelsförsörjningen, omfattas denna,
om man bortser från kommunernas egen förbrukning, normalt inte av kommunens
planering och faller därmed utanför lagstiftningen. Det finns dock ingenting
som hindrar en kommun att t. ex. genom ett kommunalt bensinbolag gå in på
detta område. I den mån så sker på frivillig väg och drivmedelsförsörjningen
därmed kommer att omfattas av kommunens planering bör enligt min mening kommun
ha skyldighet att även i denna del av sin planering iaktta de bestämmelser jag
förordar.
Det ligger i sakens natur att kommunerna i sin
planering måste ta ställning till hur byggnader, anläggningar m. m. inom kommunen
skall försörjas med energi. Detta gäller oavsett om kommunen har ett direkt
engagemang i distribution eUer produktion av energi eller inte. Om kommunerna
åläggs att i planeringen verka för en säker och tillräcklig energitUlförsel,
innebär detta en viss skärpning. Åliggandet innebär bl. a. att kommunen har att
överväga om den har möjlighet och anledning att engagera sig i eller förstärka
sitt engagemang på energiförsörjningsområdet. Den utformning av lagen som jag
förordar innebär att kommunen också i samband med planeringen av
energiförsörjningen har att
Prop. 1976/77:129 51
iaktta
kravet på energihushållning. Detta leder till att kommunen har att ta ställning
till bl. a. om spillvärme och överskottsgas från industrin kan utnyttjas.
Vad gäller avgränsningen av planeringsansvaret i
övrigt har några remissinstanser fört fram kritik mot kommittéförslaget. Det
anförs bl. a. från något håll att elförsörjningen bör undantas bl. a. därför
att kraftverken ofta har en nationell betydelse för elförsörjningen.
I fråga om produktionen av elkraft framgår av vad
jag tidigare har sagt att planeringsansvaret bör gälla endast i den mån kommun
redan deltar i sådan produktion eller skäl finns för engagemang från kommunens
sida.
Vad gäller distributionen av el blir innebörden av
vad jag har sagt att planeringsansvaret utan vidare omfattar kommuner som har
sådan verksamhet. Av tekniska och ekonomiska skäl finns det på kommunal nivå
föga utrymme för åtgärder för att förbättra energihushållningen vid
överföringen av kraft från produktionsanläggning tiU förbmknings-ställe. Det är
här i första hand på leveranssäkerheten som planeringsansvarets tyngdpunkt
ligger. Denna och andra frågor med anknytning till eldistributionen berör också
kommunerna i deras egenskap av företrädare för lokala intressen. Kommunerna
har sålunda enligt gällande riktiinjer för eldisttibutionen (prop. 1975/76: 100
bU. 15 s. 150 f, NU 1975/76: 45, rskr 1975/76: 263) att beakta att de enskilda
konsumenterna skall tillförsäkras gynnsamma distributionsförhållanden. Detta
gäller vem som än är huvudman för verksamheten. Ett visst planeringsansvar i
fråga om eldistribution bör därför även gäUa för de kommuner som inte har egen
distribution. Jag viU påpeka att sådana kommuner kan påverka
distributionsförhållandena bl. a. genom framställningar till koncessionsmyndigheten.
Min slutsats är sålunda att det inte finns skäl att
inskränka planeringsansvaret för el.
Under remissbehandlingen har vidare den
uppfattningen förts fram alt transportsektorn bör omfattas av planeringen
liksom all industrieU energiproduktion och energianvändning av väsentlig
omfattning.
Vad gäller transportsektorn viU jag erinra om att
kommunerna genom sin bebyggelseplanering och planering av kommunikationsleder
har inflytande över faktorer som skapar transportbehov och därmed energibehov.
I denna planering bör det därför åligga kommunerna att beakta intresset av
energihushåUning. Detta kan exempelvis ske genom att möjligheter tillvaratas
tiU samlokalisering av bostäder, arbetsplatser, serviceinrättningar m. m.
Då det gäller drivmedelsförsörjningen viU jag
hänvisa till vad jag nyss har sagt i denna fråga. Sådana frågor som
konstmklionen av motorfordon saknar kommunerna självfaUet möjlighet att gå in
på. Jag kan således inte dela uppfattningen att transportsektorn generellt bör
omfattas av planeringen.
Prop. 1976/77:129 52
Vad beträffar industrin är till en början att märka
att frågan om energi för uppvärmning av industribyggnader liksom annan byggnadsuppvärmning
omfattas av planeringsansvaret. Det är sålunda ofta aktuellt att försörja
industrier i tätorter med fjärrvärme. Planeringsansvaret är därför inte
inskränkt i detta avseende.
I fråga om energiförbrukningen i industriella
processer, t. ex. inom massa- och pappersindustrierna samt järn- och
stålindustrierna, är situationen en annan även om undantag finns några
kommuner levererar processånga till industrier. Kommunerna har som jag nämnde
normalt varken möjligheter eller anledning att engagera sig i
energihushållningen i industriella processer. Samhällsintressena bör här även i
fortsättningen bevakas direkt av staten. Som instrument har staten till sitt
förfogande bl. a. prövning enligt 136 a § byggnadslagen och bidrag till
energibesparande åtgärder inom befintiiga industriella processer.
Jag kan således inte heller förorda att industrins
energianvändning generellt omfattas av planeringsansvaret. Kommunerna har dock
som jag redan har nämnt att i sin planering beakta evenluella möjligheter att
ta till vara överskottsenergi från industriella processer för byggnadsuppvärmning
och även andra former av samordnade lösningar.
5.5
Redovisningen av planeringen m. m.
I stället för statlig prövning av kommunernas
energiplanering med bindande verkningar har kommittén föreslagit ett på visst
sätt reglerat samrådsförfarande.
Utgångspunkten för detta samrådsförfarande bör
enligt kommittén vara att kommunerna redovisar sin planering tUl ett statligt
organ, enligt förslaget statens industriverk. Redovisningen bör enligt
förslaget i allmänhet gå till så att kommunerna lämnar uppgifter som svar på
skriftliga förfrågningar från den statiiga myndigheten. Vad gäller de största
kommunerna borde dock myndigheten av praktiska skäl inhämta behövliga uppgifter
vid årliga sammanträden. Uppgifterna borde avse kommunernas nuvarande
förhållanden på energiområdet, de åtgärder kommunen planerar att vidta och dess
bedömning av utvecklingen på energiområdet i övrigt.
Enligt kommittén borde det vara möjligt att skapa
en förenklad version av enkäterna för mindre kommuner med jämförelsevis okomplicerade
förhållanden på energiområdet.
Kommunerna bör enligt förslaget lämna svaren på
enkäterna till statens industriverk och skicka en kopia till vederbörande
länsstyrelse.
Den närmare utformningen av enkäterna har kommittén
ansett böra ankomma på statens industriverk efter samråd med statens naturvårdsverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens planverk. Svenska
Prop.
1976/77:129 53
kommunförbundet
och berörda branschorganisationer inom energiområdet.
Remissinstanserna har i huvudsak funnit den
föreslagna ordningen ändamålsenlig.
Jag vill i detta sammanhang nämna några synpunkter
som kommit fram vid remissbehandlingen. Vid denna har framhållits bl. a. att utformningen
av enkäterna bör ägnas stor omsorg eftersom de kommer att få styrande verkan på
energiplaneringen. Det är också angeläget att kommunerna får del av enkätema
innan deras egentliga energiplanering påbörjats. Det har också framförts att
enkätemas ambitionsnivå i början bör vara relativt låg och att enkätförfarandet
kan utvecklas och förbättras efter hand.
Vidare pekar flera remissinstanser på behovet av samråd
mellan berörda intressenter vad gäller utarbetande av enkäterna. Bl. a.
föreslås att en särskild samrådskommitté för frågor om kommunal energiplanering
inrättas.
Jag kan i huvudsak ansluta mig tUl kommitténs
förslag i fråga om redovisningen och till de här nämnda synpunktema från
remissinstanserna. Det är viktigt inte minst med hänsyn tUl både kommunemas
och berörda myndigheters begränsade resurser att uppbyggnaden av planeringen
sker stegvis och att enkäterna inriktas på frågor som är av betydelse för
central och regional planering. Därvid bör särskilt beaktas möjligheterna att
skapa en förenklad version av enkätema för mindre kommuner. Samråd mellan
berörda intressenter av det förordade slaget är betydelsefullt i detta
sammanhang och bör också kunna leda tUl att dubblerat uppgiftsinhämtande av
olika organ undviks.
Den närmare utformningen av redovisningen av
planeringen och av riktiinjema för denna samt samrådet mellan intressenterna
kräver inte riksdagens medverkan. Jag avser att återkomma tUl regeringen med
förslag om direktiv till berörda myndigheter i dessa avseenden.
Jag vill vidare påpeka att redovisningen av
planeringen genom enkäterna eller på annat sätt inte bör ses som en avslutning
på kontakten statkommun i fråga om energiplaneringen. Det kan ofta finnas skäl
för vederbörande statliga myndighet att med utgångspunkt i redovisningen ta
upp överläggningar med enskilda kommuner om inriktningen av deras planering
med hänsyn tUl målen för den statliga energipolitiken. Redovisningen bör således
fylla den dubbla uppgiften att ge underlag för energipolitiska bedömningar för
landet i dess helhet och att bUda utgångspunkten för avstämningar mellan staten
och enskUda kommuner eller grupper av kommuner.
Jag anser det angeläget att kommunerna så snart som
möjligt redovisar sin planering av värmeförsörjningen mot bakgrund av den nuvarande
situationen och utvecklingen av värmebehovet. I det sammanhanget bör också
utbyggnaden av kraftvärmeverk och utnyttjandet av
5
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 129
Prop, 1976/77:129 54
spUlvärme
behandlas. Av underlagsmaterialet till redovisningen bör framgå vilka
alternativ till planerade åtgärder som närmast har övervägts.
Vissa länsstyrelser har understmkit behovet av
regional samordning av energiplaneringen. Jag viU med anledning härav framhålla
att länsstyrelserna med hänsyn till deras uppgifter i fråga om regional planering
har behov av att få del av de svar som kommunerna lämnar i enkäterna.
Länsstyrelserna har bl. a. att bedöma om kommunernas underlag för planeringen
av energiförsörjningen stämmer med de mål och riktlinjer som gäller för
samhällsutvecklingen i övrigt i länet. Enkätsvaren bör därför som kommittén
har föreslagit delges vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen har därvid
möjlighet att till berörda kommuner och statens industriverk lämna bl. a. de
synpunkter som föranleds av hänsyn till den övriga samhällsplaneringens krav.
5.6 Kommunernas
resurser och befogenheter
Kommittén liksom vissa remissinstanser har
framhållit att kommunerna till stor del saknar befogenheter och resurser för
att genomföra sin planering i fråga om uppvärmningsformer och
energiförsörjning. Som jag tidigare har framhållit begränsas planeringsansvaret
naturligen av deras faktiska möjligheter att genomföra olika åtgärder. Jag vill
dock nämna att exempel finns på kommuner som genomfört en mycket omfattande
planering av värmeförsörjningen och tillförseln över huvud taget av
ledningsbunden energi.
Riksdagen har nyligen antagit lagen (1976: 838) om
allmänna fjärrvärmeanläggningar. Denna innebär förbättrade förutsättningar för
kommunerna att planera för fjärrvärmeutbyggnad och att genomföra den.
Vidare vill jag peka på att möjligheterna till
finansiering av fjärrvärmeanläggningar har förbättrats. Chefen för
bostadsdepartementet har anmält denna fråga i prop. 1976/77: 107 om hushållning
med energi i byggnader m. m.
Flera remissinstanser har behandlat frågor om
begränsning av elvärme. Från kommunalt håll har anförts att kommunerna behöver
möjligheter att styra användningen av elkraft för bostadsuppvärmning för att
kunna genomföra sin energiplanering. Jag återkommer tUl denna fråga i det
följande (avsnitt 5.8).
Frågan om kommunerna behöver ytterligare befogenheter
eller resurser i något avseende får tas upp i senare sammanhang.
5.7 Kostnader
m. m.
Statens industriverk behöver tillföras resurser för
sina uppgifter i fråga om den kommunala energiplaneringen. Jag avser att, om så
be-
Prop.
1976/77:129 55
hövs,
återkomma till regeringen med förslag att verket på grund härav får överskrida
sitt förvaltningsanslag för budgetåret 1977/78.
Flera remissinstanser har berört kommunemas
kostnader för planeringen. Förslag har förts fram om statsbidrag för denna.
Jag vill erinra om att den lag som jag här har
förordat förutsätter en nära koppling mellan energiplanering och den
samhällsplanering kommunerna redan bedriver. En huvudpunkt i förslaget är att
kommunerna i denna planering skall söka främja bl. a. energihushållningen.
Denna inriktning torde inte medföra sådana kostnader för kommunerna som
motiverar statsbidrag för denna planering. Redovisningen av planeringen kan
föranleda vissa kostnader för kommunema men dessa bör bli förhåUandevis
måttliga. Jag finner därför inte skäl att förorda särskilt statsbidrag.
5.8
Elvärme
Valet av uppvärmningssystem för byggnader har en
avgörande inverkan på utvecklingen inom energiområdet. F. n. domineras uppvärmningsområdet
av individuella oljepannor. Såväl fjärrvärme som elvärme är emellertid på stark
frammarsch och enligt gjorda prognoser kommer uppvärmningen av nyproducerade
bostäder att till mycket stor del baseras på fjärrvärme eller elvärme. En
övergång från enskild oljeuppvärmning i befintliga byggnader till fjärrvärme
eller elvärme pågår och väntas fortsätta. Enligt 1975 års långtidsutredning
beräknas drygt 80% av antalet nybyggda småhus under perioden fram tUl 1980 bli
eluppvärmda. Drygt 60 % av antalet nybyggda lägenheter i flerfamiljshus
beräknas under samma period bli anslutna tUl fjärrvärmesystem.
Vid enskild oljeuppvärmning och i fjärrvärmesystem
sker värme-distributionen inom byggnaderna i regel via s. k. vattenburen värme
med vattenradiatorer i varje rum. Elvärme är vanligen direktverkande med
elradiatorer eller vattenburen. Det senare förekommer oftast vid övergång från
enskild oljeuppvärmning. Beredningen av hushållsvarmvatten sker vid
vattenburna värmesystem normalt i en värmeväxlare i detta system. Vid
direktverkande elvärme installeras en särskild varmvattenberedare.
Elvärme installerades till en början främst i
befintliga äldre bostäder. 1 början av 1960-talet, då elvärmen fick sitt
genombrott i Sverige, fanns fortfarande ett stort antal bostäder, särskilt på
landsbygden och i mindre tätorter, som saknade centralvärme. Elvärme innebar
där en möjlighet att utan alltför omfattande ombyggnader och därigenom till
förhållandevis låg investeringskostnad ge sådana bostäder modem värmestandard.
Som jag nyss har nämnt, har också oljevärmda hus fått elvärme t. ex. i samband
med utrangering av pannor eller oljetankar.
Sedan
början av 1970-talet domineras elvärmetillskottet av nyproduk-
Prop. 1976/77:129 56
tionen.
F. n. förses ca 75 % av alla nybyggda småhus med elvärme.
Ar 1975 var enligt långtidsutredningen antalet
elvärmda bostäder ca 390 000, varav 340 000 småhus. Det totala antalet bostäder
i Sverige var vid samma tidpunkt ca 3,5 mUjoner.
Under perioden 19701975 svarade elvärme fÖr
bostadsuppvärmning för ca 22 % av ökningen i elkonsumtionen. Elförbrukningen
för uppvärmning av bostäder var år 1975 ca 6 TWh, vilket motsvarar ca 8 % av
total elförbmkning.
I en av statens industriverk i mars 1977 framlagd
referensprognos (SIND PM 1977: 5) beräknas för elvärme i bostäder år 1985 åtgå
närmare 15 TWh. Andelen elvärme för bostadsuppvärmning av förbmk-ningsökningen
under perioden 19751985 skulle enligt denna prognos vara ca 20 %, dvs. ungefär
densamma som under perioden 19701975. Inräknas elvärme i s. k. övriga lokaler
inom övrigsektorn, dvs. skolor, daghem, butiker osv., uppgår den beräknade
elvärmeförbmkningen år 1985 till ca 22 TWh.
Om normala temperaturförhållanden rått under år
1976 beräknas elförbrukningen för uppvärmning av bostäder och övriga lokaler ha
uppgått till ca 12 TWh. Även om hänsyn tas tiU bl. a. förbättrad energihushållning
i byggnader förväntas elkonsumtionen för uppvärmning av bostäder och övriga
lokaler komma att ungefär fördubblas under perioden fram till år 1985.
Elvärmens snabba expansion har i väsentlig grad
varit baserad på det kärnkraftprogram som riksdagen tidigare har antagit.
Kämkraftpro-grammet är nu under omprövning. I detta läge bör man givetvis undvika
låsningar, samtidigt som sådana åtgärder vidtas som ger ökad handlingsfrihet.
Vid en fortsatt kraftig elvärmeexpansion finns risk för att el för
uppvärmningsändamål kan komma att produceras i fossil-eldade kraftverk av
kondenstyp. Dessa har en verkningsgrad av endast ca 40 % medan verkningsgraden
vid t. ex. fjärrvärme är väsentligt högre. Om utvecklingen skulle bli den nu
skisserade får man en situation som enligt min mening inte är förenlig med en
god energihushållning. Detta förhållande accentueras om olja används som
bränsle i de fossil-eldade kondenskraftverken.
Det finns enligt min mening goda skäl att nu
eftersträva återhållsamhet när det gäller användningen av el. Detta gäller
inte minst på uppvärmningsområdet, där fjärrvärme i många fall är ett gott
alternativ till el.
Direktverkande elvärme har en nackdel i att endast
el kan användas som energUcälla. Vattenburen värme ger däremot möjlighet att
utan alltför genomgripande åtgärder basera uppvärmningen på såväl fjärrvärme
som el även av ackumulerande typ eller individueU oljepanna. Ett
vattenburet värmesystem medför dock en något större energiåtgång och en större
investeringskostnad än ett system med direktverkande elvärme. Merkostnaden
kan bedömas uppgå tiU 10 000
Prop. 1976/77:129 57
20
000 kr. för ett normalt småhus. Med lämplig dimensionering av radiator- och
rörsystem, bl. a. större radiatorytor, kan ett vattenburet system redan från
början också anpassas tUl en ev. framtida användning av värmepump eller
solvärme.
Den begränsade flexibUiteten i ett system med
direktverkande elvärme har också tagits upp av några remissinstanser.
Byggnadsstyrelsen och statens råd för byggnadsforskning framhåller att en
utveckling mot eluppvärmning av byggnader gör dessa svåra att anpassa till
framtida nya eller kompletterande system, som förutsätter luft- eller
vattenburna system för uppvärmning. Statens planverk erinrar om att åtgärder
för begränsning av direktverkande eluppvärmning av byggnader måste övervägas
bl. a. med hänsyn till avsaknaden av flexibilitet. Också enligt VVS-tekniska
föreningen fömtsätter möjligheterna att utveckla våra energisystem och utnyttja
nya kompletterande energikällor att den direktverkande eluppvärmningen starkt
begränsas till förmån för luft-eller vattenburna uppvärmningssystem.
För att öka handlingsfriheten vad avser den
framtida inriktningen av elproduktionen är det enligt vad jag tidigare har
anfört angeläget att begränsa ökningstakten i elförbrukningen. Efter samråd med
chefen för bostadsdepartementet avser jag att ta initiativ tiU att utreda
frågan om hur en sådan begränsning för uppvärmningsändamål lämpligen kan
åstadkommas i områden där fjärrvärme eller liknande centraliserade vattenburna
värmesystem är eller kan väntas bU ett alternativ tUl elvärme.
Ett ev. beslut grundat på det utredningsmaterial
som tas fram bör medverka till att öka handlingsfriheten inför det samlade
beslut om energiförsörjningen, som skall fattas år 1978 på grundval av bl. a.
energikommissionens förslag.
Jag viU emellertid redan nu ta upp frågan om
skyldighet för eldistributör att leverera elektrisk ström för uppvärmning i
områden med fjärrvärme.
Enligt 2 § 4 mom. lagen (1902: 71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (eUagen) är den som
innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution, dvs. den som har fått
rätt att ensam svara för eldistributionen inom ett visst område, i princip
skyldig att inom området tillhandahålla ström åt envar som har behov därav för
normalt förbrukningsändamål. En motsvarande skyldighet föreligger vid
linjekoncession, dvs. rätt att dra fram eldistributionsledning med viss
sträckning.
Åsidosätts distributionsplikten kan koncessionen
återkallas. Frågor om distributionsplikt prövas av statens industriverk.
Kommittén för kommunal energiplanering har berört
frågan om eldistributörs skyldighet att tillhandahålla ström. Kommittén pekar
på att det numera allmänt anses att distributionsplikten omfattar också el för
husuppvärmning. I vissa fall har eldistributörerna enligt kommittén
Prop. 1976/77:129 58
ansett
sig skyldiga att leverera el för husuppvärmning även inom område med
fjärrvärme, vilket kunnat innebära en orationell utbyggnad av
distributionsnäten för såväl el som fjärrvärme. Kommittén sätter därför i fråga
om inte reglema i ellagen om distributionsplikt bör ändras så att
distributionsplikten inte gäller el för värmeändamål i områden för fjärrvärme.
Några remissinstanser har tagit upp frågan om
eldistributionsplikt vad gäller husuppvärmning. Sveriges aUmännyttiga
bostadsföretag. Svenska värmeverksföreningen och Malmö kommun förordar att
reglema i ellagen om distributionsplikt för husuppvärmning ses över och ändras
så att distributionsplikten begränsas. Svenska kommunförbundet anser att det är
av väsentlig betydelse att kommunerna ges möjligheter att styra utvecklingen i
enlighet med de i den kommunala energiplaneringen uppdragna riktlinjerna,
exempelvis beträffande val av uppvärmningsform där leveransplikten för el kan
motverka kommunernas intentioner.
Också jag anser att anordnande av eluppvärmning i
ett område där fjärrvärme finns eller planeras innebär en orationell utbyggnad
av distributionsnäten. Tillhandahållande av el för uppvärmning i ett sådant område
anser jag inte vara för normalt förbrukningsändamål. Jag förordar att ellagen
ändras så att det klart framgår att eldistributör i nu angivna fall är befriad
från distributionsskyldighet vad gäller ström för uppvärmningsändamål.
5.9
Ikraftträdande
Den
lagstiftning som jag förordar bör träda ikraft den 1 juli 1977.
6 Upprättade
lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
industridepartementet upprättats förslag till
1.
lag om kommunal
energiplanering,
2.
lag om ändring i lagen (1902:
71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Det under 3 angivna förslaget har upprättats i
samråd med chefen för justitiedepartementet.
7 Specialmotivering
7.1
Förslaget till lag om kommunal energiplanering
I jämförelse med kommitténs förslag har i det inom
industridepartementet upprättade förslaget till lag om kommunal
energiplanering före-
Prop.
1976/77:129 59
tagits
vissa ändringar. Sålunda har till en början 1 § arbetats om. Enligt 2 §
kommittéförslaget undantas från kommunemas planeringsansvar energianvändning i
industriella processer utom när spillvärme eUer överskottsgas kan användas för
byggnadsuppvärmning utom industrin samt drivmedel inom transportsektorn. Jag
har berört frågan i den aUmänna motiveringen och därvid anfört bl. a. att
avgränsningen följer redan av den grundläggande begränsningen av kommunernas
skyldigheter, nämligen att de / sin planering skall främja hushållningen med
energi och verka för en säker och tillräcklig energitiUförsel. Motsvarighet
till 2 § kommittéförslaget har därför inte tagits upp i lagen.
Föreskriften om skyldighet för kommun att samråda
med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet (3 § kommittéförslaget)
har förtydligats och utvidgats. Syftet med samrådet är att undersöka och ta
till vara möjligheterna tiU samverkan, där förutsättningar finns för samordnade
lösningar. Utvidgningen innebär att också fall av betydelse för hushållningen
med energi skall omfattas av denna skyldighet. Kommun skaU vidare vara skyldig
att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift inte bara om planeringen
utan också om möjligheterna att genom samverkan nå samordnade lösningar. Bestämmelsen
i 7 § har utformats med hänsyn till det sagda.
Föreskriften om tystnadsplikt har placerats efter
bestämmelsen om överläggning med kommun för att tydligare ange att vad som
förekommer vid överläggningen också omfattas av tystnadsplikten. Vidare har
införts ratt att föra talan mot länsstyrelsens beslut om föreläggande av vite.
Jag
återkommer tUl de nämnda frågorna vid resp. paragraf.
1
§
1 paragrafen läggs fast en allmän skyldighet för
kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en
säker och tillräcklig energitillförsel. Frågorna har behandlats i den allmänna
motiveringen.
Kommunernas planeringsansvar innebär först och
främst att de i all planering som är av betydelse för energiförbrukningen skall
överväga atl ta lill vara möjligheterna att främja hushållningen med energi.
Kommunerna skall alltså sträva efter lösningar som främjar energihushållningen.
Som exempel på planeringsområden där kommunernas beslut påverkar behovet av
energi och därmed förbrukningen kan nämnas bebyggelseplanering,
bostadsbyggande och trafikplanering. 1 planeringsansvaret ligger självfallet
också att kommunerna skaU verka för en god energihushållning i egna byggnader
m. m., dvs. i den egna verksamheten.
Med energihushållning avses att sådana åtgärder
vidtas som syftar till att åstadkomma effektivare energianvändning till rimliga
kostnader
Prop. 1976/77:129 60
utan
att nödvändiga eller önskvärda behov sätts åsido. Sådana åtgärder är exempelvis
användande av anläggningar med högre verkningsgrad och bättre isolering av
byggnader.
Som jag har anfört i den allmänna motiveringen
omfattar kommunernas ansvar också att i planeringen verka för att
energibehoven tillgodoses genom en säker och tiUräcklig energitUlförsel.
Givetvis begränsas kommunernas skyldigheter enligt
paragrafen av de befogenheter och resurser som står dem till buds.
Vidare har jag anfört i den aUmänna motiveringen
att kommunerna självfallet måste väga intresset av en god energihushållning och
en säker och tillräcklig energitillförsel mot andra samhällsintressen som
sysselsättning, mUjövård, försörjningsberedskap, hushållning med mark och vatten,
god boendemiljö m. m. Också ekonomiska faktorer måste beaktas. Det får enligt
min mening anses Ugga i sakens natur att kommun i sin planering syftar till att
åstadkomma en nödvändig och önskvärd energitillförsel till lägsta kostnad. Med
lägsta kostnad bör inte avses det vid en viss tidpunkt lägsta konsumentpriset
på en viss energiform. Lägsta kostnad kan vara beroende av bedömningar om den
långsiktiga prisutvecklingen för olika energiformer och av kostnader för olika
samhällsintressen som miljövård, försörjningsberedskap m. m.
Jag anser att en uttrycklig föreskrift om hänsyn
tUl nu nämnda intressen inte behövs.
I lagen ställs inte upp något formellt krav på
planutformning. Någon skyldighet att dokumentera de energipolitiska
övervägandena i form av energiplan eller varmeplan föreskrivs sålunda inte.
Med kommun avses i lagen primärkommun.
Planeringsskyldigheten omfattar kommunens hela område och är inte beroende av
om kommunen är huvudman för produktion eller distribution av energi.
2
§
Paragrafen behandlar samråd och samverkan mellan
kommuner och mellan kommun och andra betydande intressenter på energiområdet
som processindustrier och kraftföretag. Som jag nyss har sagt, har föreskriften
förtydligats och utvidgats i förhållande till konunitténs förslag.
Enligt 1 § skall kommun i sin planering främja
hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig
energitillförsel. Föreskriften avser såväl energihushållning som
energiförsörjning. Skyldigheten gäller kommunens hela område. Om
förutsättningar finns eller kan skapas för samordnade lösningar av betydelse
för hushållningen med energi eller för energiförsörjningen inom eller utöver
kommunens gränser, bör det åligga kommunen att ta till vara de fördelar som
står att vinna i ett sådant fall. I denna paragraf föreskrivs därför en
skyldighet för kommunen att vid planeringen undersöka förutsättningarna att
genom samverkan med annan kommun eller med andra betydande intressenter på
Prop.
1976/77:129 61
energiområdet
gemensamt lösa frågor som har betydelse för energihushållningen eller för
energitillförseln. Möjligheterna till gemensamma lösningar skall i planeringen
tas till vara, om förutsättningar härför finns. Länsstyrelsen kan härvid genom
sin allmänna kännedom om länet bistå kommunerna bl. a. genom att ange lämpliga
samverkansmöjligheter och medverka till att samverkan kommer till stånd.
3
§
I denna paragrafs första stycke föreskrivs
skyldighet för den som bedriver verksamhet i vilken används större mängd energi
eller den som yrkesmässigt producerar eUer distribuerar energi att på begäran
lämna kommun de uppgifter som behövs för planeringen. Skyldigheten att lämna
uppgifter motsvaras enligt paragrafens andra stycke av en rätt för den som är
uppgiftsskyldig till överläggning med kommunen i energifrågor som har
väsentlig betydelse för honom. Lagen (1976: 349) om uppgiftsskyldighet i
planeringsfrågor har tjänat som förebild till föreskrifterna i paragrafen.
Uppgiftsskyldigheten motiveras av att det för
kommunernas möjligheter till planering inom energiområdet är av avgörande
betydelse att ett samarbete kommer till stånd med företag och andra som har en
mer omfattande förbrukning av energi, t. ex. större industrier, sjukhus m. fl.
institutioner, och med företag som producerar eller distribuerar energi. Av
betydelse är vidare bl. a. att få uppgifter om möjligheterna att utnyttja
spillvärme eller överskottsgas. Vad gäller interna processer omfattas dessa
inte av uppgiftsskyldigheten.
Uttrycket större mängd energi undantar mindre
företag från uppgiftsskyldighet. Statistiska centralbyrån tillämpar vid
inhämtande av uppgifter till energistatistiken en begränsning av
uppgiftsskyldigheten till i princip industrier med en lägsta årlig förbrukning
motsvarande 325 toe (ekvivalenta oljeton) av kol, koks och/eller eldningsolja
eller en elförbrukning av minst 2 GWh per år. Denna begränsning torde kunna
vara vägledande när uppgifter inhämtas för den kommunala energiplaneringen.
Kommuns rätt att inhämta uppgifter för den kommunala
energiplaneringen motsvaras av en skyldighet för kommunen att bereda företag
eller annan uppgiftsskyldig som begär det tillfälle att överlägga med kommunen
om energifrågor som har väsentiig betydelse för den uppgiftsskyldige.
Samtidigt som det är av väsentlig betydelse att kommunen får information från
större förbrukare, producenter och distributörer av energi, är det nödvändigt
att kommunen får tUl stånd ett ömsesidigt informationsutbyte med dessa företag.
Härigenom garanteras att synpunkter från kraftföretag, distributörer och
större energiförbrukare kommer fram i energiplaneringen.
I
paragrafens tredje stycke tas upp grundsatsen att den som är upp-
Prop. 1976/77:129 62
giftsskyldig
inte förorsakas större besvär än som är nödvändigt. Denna grundsats har slagits
fast i andra författningar om uppgiftsskyldighet som i 9 § lagen om
uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor och i 9 § kungörelsen (1966: 37) om
statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus.
Föreskriften innebär att kommun så långt möjligt
bör söka utnyttja tillgängligt material. I viss utsträckning bör det vara
möjligt att uppgifter för den kommunala energiplaneringens behov inhämtas i
samband med uppgifter enligt lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor.
En strävan bör givetvis vara att samordna insamlandet av olika uppgifter som är
av intresse för skUda former av planering.
4 §
Paragrafen föreskriver att om uppgiftsskyldighet
inte fullgörs, länsstyrelsen fär vid vite kalla den uppgiftsskyldige till
överläggning med kommunen, om denna begär det. Föreskriften har sin förebild i
7 § lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor.
5 §
Uppgifter, som med tillämpning av lagen har
inhämtats från enskild näringsidkare eller kommer fram vid överläggning med
denne, kan vara av ömtålig natur. Det gäller sådana uppgifter som rör näringsidkarens
affärs- eller driftförhållanden.
Ett utlämnande av dessa uppgifter till personer
utanför kretsen av de i den kommunala energiplaneringen direkt verksamma kan
skada företaget. I denna paragraf har därför tagits upp en bestämmelse om tystnadsplikt
för dem som med stöd av lagen får del av detta slags uppgifter om enskilda
företag. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen förordar jag en
ändring i sekretesslagen så att sekretesskydd ges åt handlingar som innehåller
uppgifter enligt lagen om kommunal energiplanering i fråga om näringsidkares
affärs- eller driftförhållanden.
Paragrafen har sin förebild i 10 § lagen om
uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor.
6 §
Denna paragraf innehåller en föreskrift om besvär
över länsstyrelsens beslut om vitesföreläggande. Föreskriften skiljer sig från
kommittéförslaget vars bestämmelse om talan mot vitesföreläggande hade sin
förebild i 8 § lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Enligt den
lagen får talan mot beslut om vitesföreläggande inte föras. Föreskriften
motiveras av att det av praktiska skäl har ansetts att sådana beslut inte skall
kunna överklagas.
Enligt min mening är förhållandena i detta fall
annorlunda. Praktiska skäl synes här inte ha samma styrka med hänsyn bl. a.
till kretsen
Prop.
1976/77:129 63
av
uppgiftsskyldiga. Jag anser därför att det är motiverat att talan mot länsstyrelsens
beslut om föreläggande av vite får föras genom besvär hos kammarrätten.
1 §
I paragrafen föreskrivs att kommun är skyldig att
lämna uppgifter om fullgörandet av kommunens åligganden enligt 1 eller 2 §.
Uppgift skaU lämnas till myndighet som regeringen bestämmer på begäran av
myndigheten. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen.
Myndighetens behov av uppgifter kan komma att
ändras efter hand. Det är därför inte lämpligt att närmare ange vilka uppgifter
som kommunerna bör lämna tUl grund för ställningstaganden på central nivå.
Uppgifter från kommunerna torde kunna inhämtas genom enkätförfarande eller
överläggningar eller på annat lämpligt sätt. På den statliga myndigheten bör
ligga att informera om bl. a. innehållet i statsmakternas energipolitiska
beslut. Myndigheten bör också bistå kommunerna med råd och upplysningar. Det
ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om myndighetens
åligganden i dessa hänseenden.
7.2
Förslaget till lag om ändring i ellagen
I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.8) har jag
redovisat skälen för alt införa en begränsning i eldistributörs skyldighet att
tillhandahålla elektrisk ström för uppvärmningsändamål. Vad jag där har sagt
föranleder en ändring i 2 § 4 mom. eUagen. Ändringen innebär att tUlhanda-hållande
av ström för eluppvärmning av byggnader inte skall anses ske för normalt
förbrukningsändamål och således inte omfattas av distributionsskyldigheten
inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. I sist
nämnda uttryck ligger att planema på fjärrvärme är konkreta och att fjärrvärme
är ett realistiskt alternativ till elvärme vid valet av uppvärmningsform. Någon
begränsning av skyldigheten att tillhandahålla ström för uppvärmningsändamål
föreligger alltså inte, om fjärrvärme inte är ett alternativ tUl elvärme.
Jag vill framhålla att begränsningen av
eldistributionsplikten syftar till en rationell användning av elenergi. Den tar
inte sikte på bristsituationer. För att begränsa elkonsumtionen fordras andra
åtgärder.
Om distributionsskyldigheten för innehavare av
områdeskoncession begränsas, följer en motsvarande begränsning av
distributionsplikten för innehavare av linjekoncession. Denne är skyldig att
leverera eller överföra ström åt innehavare av områdeskoncession i den mån det
behövs för att områdeskoncessionsinnehavaren skall kunna fullgöra sina
förpliktelser att tillhandahålla ström inom området åt envar som har behov
därav för normalt förbrukningsändamål.
Lagen
är givetvis inte tiUämplig på sådan skyldighet att tillhanda-
Prop. 1976/77:129 64
hålla
el för uppvärmning, som redan har uppkommit vid lagens ikraftträdande. Har
skyldigheten en gång uppkommit, påverkas den inte av den nu företagna ändringen
i ellagen. Det krävs inte att el har börjat levereras vid lagens ikraftträdande
men skyldighet till leverans skall föreligga för distributören genom avtal
eller på annat sätt. En föreskrift om det har tagits upp som
övergångsbestämmelse.
7.3
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
När det gäller behovet av särskUda regler om
sekretesskydd för uppgifter som kan komma att lämnas av företag i samband med
den kommunala energiplaneringen har kommittén framhållit, att ett förslag till
lag om allmänna handlingar f. n. bereds inom justitiedepartementet och att en
ny lagstiftning på området skall träda i kraft den 1 januari 1978 och innehålla
regler som möjliggör sekretesskydd av uppgifter rörande kommunal
utredningsverksamhet. Lagstiftningen om kommunal energiplanering torde kunna
träda i kraft tidigast den 1 juli 1977. Möjlighet tUl sekretesskydd av
handling som har upprättats inom eller kommit in till kommun med anledning av
den kommunala energiplaneringen och som innehåller uppgifter om företags
affärs- eller driftförhållanden kommer således att saknas i högst sex månader
om inte ändring görs i nuvarande sekretesslag. Kommittén har därför övervägt
att föreslå en utvidgning av 20 a § sekretesslagen tUl att omfatta också
handling som har fordrats in från näringsidkare enligt lagen om kommunal
energiplanering. Kommittén har dock inte funnit det motiverat att föreslå en
sådan ändring, eftersom energiplaneringen under den. första tiden sannolikt
inte behöver konkretiseras i handlingar som skall betraktas som allmänna.
Känsliga uppgifter om företags affärs- eller driftförhållanden torde enligt
kommittén endast komma att behöva antecknas i internt arbetsmaterial under
dessa första månader.
Enligt vad jag har erfarit torde någon ny
sekretesslagstiftning inte komma att träda i kraft den 1 januari 1978. Behovet
av sekretesskydd bör därför tUlgodoses redan nu genom en ändring i gällande
sekretesslag. Ändringen bör lämpligen genomföras i enlighet med kommitténs
överväganden. Jag förordar alltså att 20 a § sekretesslagen ändras så att
bestämmelserna där omfattar också handlingar med uppgifter som har infordrats
enligt lagen om kommunal energiplanering. Därmed kommer sekretess att gälla i
den mån sådana handlingar innehåller upplysningar om näringsidkares affärs-
eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända näringsidkaren tiU
men. Något behov av handlingssekretess av hänsyn tUl annan uppgiftsskyldig än
näringsidkare torde inte föreligga. Jag vill i sammanhanget erinra om att
också den av mig i det föregående förordade tystnadspliktsbestämmelsen avser
näringsidkares affärs- och driftförhållanden.
Prop.
1976/77:129 65
8 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att
antaga förslagen till
1.
lag om kommunal
energiplanering,
2.
lag om ändring i lagen (1902:
71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
9 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1976/77:129 66
Bilaga
Kommitténs förslag
Förslag
till
Lag
om kommunal energiplanering
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Kommun skall i sin planering överväga lämpUga
åtgärder för att begränsa energibehovet eller att eljest främja hushållningen
med energi och för att åstadkomma en säker och tiUräcklig energitillförsel.
Därvid skall konnmunen också beakta andra samhäUsintressen såsom miljövård,
försörjningsberedskap och hushållning med mark och vatten.
2 §
Kommuns
skyldighet enligt 1 § omfattar energi för uppvärmning av byggnader och
förbrukningsvarmvatten samt, beträffande elektricitet och gas, också för andra
ändamål än uppvärmning.
3 §
Kommuner
som ingår i område där förutsättningar föreligger för samordnade lösningar i
fråga om energiförsörjningen skall vid energiplaneringen samråda med varandra.
Kommun skall också beakta möjligheten att samverka med andra betydande
intressenter på energiområdet såsom processindustrier och kraftföretag.
4 §
Den
som bedriver verksamhet med väsentlig förbrukning av sådan energi som avses i 2
§ samt den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar sådan energi skall på
begäran av kommun lämna de uppgifter som erfordras för planeringen. Denne skall
vidare beredas möjUghet att överlägga med kommun rörande energifrågor av väsentlig
betydelse för honom.
Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket
skall iakttagas att den som är uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.
5 §
Vad
någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs-eller
driftförhållanden får denne ej obehörigen yppa eller nyttja.
6 §
Fullgöres
ej uppgiftsskyldighet enligt 4 §, får länsstyrelsen efter framställning av
kommunen vid vite kalla den uppgiftsskyldige till överiäggning.
7 §
Mot
beslut om föreläggande av vite får talan ej föras.
8 §
Kommun
är skyldig att på begäran av myndighet som regeringen bestämmer lämna
uppgifter angående överväganden som avses i 1 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1977.
Prop. 1976/77:129 67
Innehåll
Propositionen
.................................................. .. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll.......................... 1
Lagförslag ......................................................... 2
Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1977-03-17 5
1
Inledning ....................................................... 5
2
Nuvarande ordning.............................................. 6
2.1
Allmänt ..................................................... .. 6
2.2
Energiförsörjningen och
kommunema................... 9
2.3
Den rättsliga regleringen ................................ 11
2.4
Kommunernas nuvarande
energiplanering ............ 14
2.5
Tidigare förslag rörande
kommunal energiplanering. 15
3 Kommittén om kommunal
energiplanering ................ 16
3.1
Allmänt om lokal
energiplanering ...................... 16
3.2
Lagstiftning om lokal
energiplanering.................. . 17
3.3
Planeringens utformning och
rättsverkningar m. m. 19
3.4
Avgränsning av
planeringsansvaret ................... 20
3.5
Redovisningen av planeringen m.
m.................... 22
3.6
Kommunernas resurser och
befogenheter ........... . 24
3.7
Kostnader m. m.............................................. . 24
4 Remissyttrandena ............................................ 25
4.1
Allmänna synpunkter på
kommittéförslaget ........ . 25
4.2
Planeringens utformning och
rättsverkningar m. m. . 31
4.3
Avgränsning av
planeringsskyldigheten ............ . 34
4.4
Redovisningen av planeringen m.
m.................... . 34
4.5
Kommunernas resurser och
befogenheter m. m..... 36
4.6
Kostnader m. m.............................................. 38
5 Föredraganden ................................................ . 39
5.1
Inledning...................................................... . 39
5.2
Lagstiftning om lokal
energiplanering.................. . 42
5.3
Planeringens utformning och
rättsverkningar........ . 46
5.4
Avgränsning av
planeringsansvaret ................... . 49
5.5
Redovisningen av planeringen m.
m.................... 52
5.6
Kommunernas resurser och
befogenheter .......... . 54
5.7
Kostnader m. m.............................................. . 54
5.8
Elvärme .................................................... 55
5.9
Ikraftträdande .......................................... . 58
6
Upprättade lagförslag ....................................... . 58
7
Specialmotivering ............................................. 58
7.1
Förslaget lUl lag om kommunal
energiplanering...... 58
7.2
Förslaget till lag om ändring i
ellagen.................. 63
7.3
Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen........ . 64
8
HemstäUan........................................................ 65
9
Beslut ............................................................ . 65
BUaga ............................................................... 66
Kommitténs förslag .............................................. 66
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770189
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (22)
22 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2022:21 Rätt för klimatet s. 223 · s. 673 i texten
- Ds 2001:71 Sveriges tredje nationalrapport om klimatförändringar : i enlighet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar - del 1 s. 73 i texten
- SOU 1999:5 Effektiva värme- och miljölösningar s. 59 i texten
- Prop. 1984/85:5 om utvecklad kommunal energiplanering m.m. s. 20 · s. 21 · s. 33 · s. 130 · och 1 till i texten
- Prop. 1981/82:64 om styrmedel för introduktion av naturgas s. 44 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 1 dokument.
- Michanek, Energirätt, 1990 s. 421 om s. 42 · s. 422 om s. 44 · s. 423 om s. 45 · s. 428 om s. 47 · och 1 till i texten