Sök i Ratio Lex

om ändring i bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975:1385), m.m.

34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:18, om ändring i bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975:1385), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:18

Regeringens proposition

1976/77:18

om
ändring i bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975: 1385), m. m.;

beslutad
den 21 oktober 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

opaginerad Kontrollera mot PDF

>

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag till vissa smärre ändruigar i den nya
bokföringslagen och den nya aktiebolagslagen. I bokföringslagen avser förslagen
bestämmelserna om räkenskapsår och om mikrofilmning av arkivhandlingar. I
aktiebolagslagen berörs bl. a. vissa bestämmelser om bolagsstämma.

Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1977, dvs. samtidigt med bokföringslagen
och aktiebolagslagen.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18

1
Förslag till

Lag
om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom
föreskrives att 1, 12, 22 och 23 §§ bokföringslagen (1976:125) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
§

Näringsidkare
är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma gäller aktiebolag, handelsbolag
och ekonomisk förening, även om bolaget eUer föreningen ej utövar
näringsverksamhet.

Enskild
person som driver jordbmk eller skogsbmk är ej på grund därav bokföringsskyldig
enUgt denna lag. Hyr enskUd person ut byggnad eUer del av byggnad föreligger bokföringspUkt
på grund därav endast om verksamheten är att anse sora hotell- eUer pensionalrörelse
eller omfattar mer än två lägenheier sora regelraässigt uthyres och ej utgör
del av egen bostad.

Staten,
koramun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfäUighet
är ej bokförmgsskyldiga enUgt denna lag.

Besläramelsema
i 1121 §§ Bestämmelserna i 11 och 13

äger ej lillämpning på enskild nä- 21 §§ äger ej tiUämpning på en-

ringsidkare som driver sin verk- skild näringsidkare som driver sin

samhet utan biträde av flera än verksamhet utan biträde av flera

två årsansläUda personer och i än två årsanstäUda personer och i

vars rörelse den årliga brutto- vars rörelse den årliga brutto

omsättningssumman understiger omsättningssumman understiger

200 000 kronor. 200 000 kronor.

12
§

Räkenskapsåret
skaU omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än kalenderår (bmtet
räkenskapsår) skaU omfatta tiden den 1 majden 30 april, den 1 juliden 30 juni
eller den 1 septemberden 31 augusti. Föreligger synnerliga skäl, kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge alt annan period av
tolv hela månader skall utgöra räkenskapsår.

När bokförmgsskyldighet
inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid än
tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av
räkenskapsåret får också göras ora bokföringsskyldigheten upphör,

TUlämpas
brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I
annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill
ges av länsslyrelsen.

Den
sora är bokföringsskyldig i Den sora är bokföringsskyldig i

fråga om flera rörelser skall an- fråga om flera rörelser skaU an

vända samma räkenskapsår för vända sarama räkenskapsår för

dessa, om ej synnerliga skäl för- dessa. Föreligger synnerliga skäl,

anleder annat. För att få samma kan regeringen eller myndighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

räkenskapsår
för flera rörelser får som regeringen bestämmer medge

omläggning av räkenskapsår ske att olika räkenskapsår får använ-

utan särskilt tillstånd. Vad nu sagts das. För att få samma räkenskaps-

äger motsvarande tillämpning år för flera rörelser får omläggning

inom koncern. av räkenskapsår ske utan särskilt

tillstånd.

Fjärde stycket äger motsvarande tillämpning på räkenskapsår inom
koncern.

22 §

Allt
räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet under minst tio år
från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäUer
också avtal och andra handUngar av särskUd betydelse för alt belysa rörelsens
ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att som
räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 § första stycket 3 upphör, om
registrerade uppgifter på betryggande sätt föres över till vanlig läsbar form
eller till film eller annat material med registreringar i milcroskrift som kan
läsas med försloringshjälpmedel.

Om
särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tUlåta, alt
räkenskapsmaterial i vanUg läsbar form förstöres före utgången av den i första
stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former
mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att
sökta uppgifler lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den tid som ålerslår
av den i första stycket angivna tiden.

Tillstånd
som avses i tredje stycket medges dock av bankinspektionen eller
försäkringsinspektionen när det gäller rörelse som står under respektive
myndighets tillsyn.

23 §

Mot
länsstyrelses beslut enligt Mot myndighets beslut enligt

denna
lag föres talan hos rege- denna lag föres talan hos rege

ringen genom besvär. ringen genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 4

2 Förslag
till

Lag
om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom
föreskrives alt 9 kap. 1 och 5 §§ samt 11 kap, 10 § aktiebolagslagen (1975:
1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9
kap. 1 §

Aktieägarnas
rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.

I avstämningsbolag
tillkommer rätten att deltaga i bolagsstämma den som upptagits som aktieägare i
sådan utskrift av aktieboken sora avses i

3 kap.
13 § andra stycket.

I
bolagsordningen kan bestäm- I bolagsordningen kan bestäm

mas att aktieägare för att få del- mas att aktieägare för att få del

taga i bolagsstämma skall anmäla taga i bolagsstämma skall anmäla

sig hos bolaget senast viss dag, sig hos bolaget senast den dag som

högst fem dagar före stämman. anges i kallelsen till stämman.

Denna dag, som ej får vara sön- Denna dag får ej vara söndag,

dag, annan allmän helgdag, lördag, annan allmän helgdag, lördag,

midsommarafton, julafton eller ny- raidsommarafton, julafton eller

årsafton, skaU anges i kallelse till nyårsafton och ej
infalla tidigare

stämman. än femte dagen före stämman.

Aktie
som tillhör bolaget eller dess dotterföretag kan ej företrädas vid
bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när för giltigheten av beslut
eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till viss del av
aktierna i bolaget.

9
kap. 5 §

Inom
sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
särat, i moderbolag, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
framläggas.

Vid
stämman skall beslut fattas

1,
om fastställelse av
resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderbolag,
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2,
om dispositioner beträffan- 2, om
dispositioner beträffande de vinst eller förlust enligt den bolagets vinst
eller förlust enligt fastställda balansräkningen eller, den fastställda
balansräkningen,

i
moderbolag, den fastställda koncernbalansräkningen,

3,
om ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna och verkställande direktör,

4,
i annat ärende sora ankommer på
stämman enligt denna lag eller bolagsordningen.

Med
beslut i fråga sora avses i andra stycket 13 skall dock anstå till fortsalt
stämma, om majoriteten eller en minoritet beslående av ägare lill en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tUl-låtel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:18 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

11
kap, 10 § 1 moderbolag skall, utöver årsredovisning för moderbolaget, för varje
räkenskapsår avges koncernredovisning bestående av koncernresultaträkning och koncembalansräkning.
Redovisningen skall hänföra sig tUl balansdagen för moderbolaget.

Företag,
som hör till samma koncern, skall ha samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl
föranleder annat.

Bestämmelserna
i 3 § äger raotsvarande tillämpning på koncernredovisning och
koncernrevisionsberättelse.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom
föreskrives att 15 § lagen (1975: 1386) om införande av aktiebolagslagen
(1975:1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15
§

Bestämmelserna i 8 kap. 1 §,
10 kap. 3 § första, andra och fjärde styckena samt 10 kap. 4 §
aktiebolagslagen (1975: 1385) tillämpas från och med första ordinarie
bolagsstämma som hålles efter lagens ikraftträdande. IntiU dess tiUämpas i
stället motsvarande äldre bestämmelser.

Beslut
enligt 10 kap. 3 § tredje stycket nämnda lag får meddelas före den 1 januari
1977.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om föranmälan för deltagande i
bolagsstämma, får sådan bestämmelse tillämpas intill dess beslut om
bestämmelsens upphörande eller ändring till överensstämmelse med 9 kap. 1 §
tredje stycket aktiebolagslagen har blivit registrerat. Vad som sagts nu gäller
dock endast om bolagsstämman hålls före utgången av år 1977.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-10-21

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlraark, Roraanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, AsUng, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönraark, UUslen, Burenstam Lmder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Roraanus

Proposition
om ändring i bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975:1385), m. m.

1
Inledning

Aktiebolagslagen
(1975: 1385), ABL, och bokföringslagen (1976: 125), BFL, träder i kraft den 1
januari 1977 (prop. 1975:103, LU 1975/76: 4, rskr 1975/76: 114; prop. 1975:
104, LU 1975/76: 15, rskr 1975/76: 205). Från olika myndigheler och
organisationer har framförts önskemål om att vissa smärre ändringar i de båda
lagarna görs före den 1 januari 1977,

Riksskatteverket
har i skrivelse den 17 juni 1976 hemställt om ändringar i BFL och jordbmksbokföringslagen
(1951: 793) grundade på en till skrivelsen fogad promemoria av den s. k. RS/ORG-utredningen,
som är en för riksskatteverket och statskontoret gemensam arbetsgrupp rörande
organisation och arbetsformer för taxeringen i första instans.

Efler
remiss har yttranden över riksskatteverkets skrivelse avgetts av kammarrätten i
Sundsvall, bokföringsnämnden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms och Västernorrlands län, företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77),
Familjeföretagens förening, Föreningen Auktoriserade revisorer, Konstnärernas
riksorganisation, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska företagares
riksförbund, Svenska handelskammarförbundet, Svenska revisorsamfundet, Sveriges
hantverks- och mdustriorganisalion (SHIO), Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsullers
förbund och Sveriges skogsägareför-eningars riksförbund. Sveriges
köpmannaförbund ansluter sig till det av Svenska revisorsamfundet avgivna
yttrandet. LRF hänvisar i sitt yttrande till ett inom Lantbrukarnas skaltedelegation
upprättat utlåtande. Familjeföretagens förening ansluter sig också till detta
utlåtande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 7

Efter
samråd med chefen för finansdepartementet tar jag nu upp endast frågan om
ändring i BFL. Frågan om ändring i jordbruksbokföringslagen övervägs inom
finansdepartementet.

Bankinspektionen
och försäkringsinspektionen har i skrivelser den 6 resp. den 14 september 1976 hemstäUt
om viss lagändring avseende frågan om förvaring av räkenskapsmaterial i bank-
resp. försäkringsinrälining. Bokföringsnämnden har avgett yttrande över
skrivelserna.

Sveriges
industriförbund, Svenska bankföreningen, Föreningen Auktoriserade revisorer
och Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag, i det följande kallade organisationema,
har i skrivelse den 1 oktober 1976 hemställt om vissa ändringar i ABL, I
skrivelsen tas också upp frågan om skyddet för innehavare av bl. a. konvertibla
skuldebrev i händelse av mellankommande aktiekapitalökning m. m. Denna fråga
torde efter närmare utredning få övervägas i annat sammaiUiang.

2
Bestämmelser om räkenskapsår

2.1
GäUande ordning fr. o. m. den 1 januari 1977

Enligt
BFL är i princip alla näringsidkare bokföringsskyldiga, dvs. envar som
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Undantag görs dock bl. a. för
enskild person som driver jordbruk eUer skogsbmk.

I fråga
om dessa näringsgrenar är i stäUet bestämmelserna i jordbmks

bokföringslagen (1951:793) tillämpliga. Någon saraordning mellan

denna lag och BFL har inte skett.

BFL
innehåller utförliga bestämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut.
Sistnämnda bestämmelser upptas i 1121 §§. Enligt

II §
skaU den löpande bokföringen för varje räkenskapsår avslutas med

ett årsbokslut sora består av resultaträkning och balansräkning, I de föl

jande paragraferna lämnas föreskrifter bl. a. om hur dessa bokslulshand-

lingar skall ställas upp och hur olika slags tillgångar skall värderas.

Bestämmelserna
om räkenskapsår, som finns i 12 §, har i huvudsak följande innehåll.

Räkenskapsåret
skall omfatta tolv hela månader och sålunda utgå vid månadsslut. Från denna
regel gäller vissa undantag som inte är av intresse i detta sammanhang. Som
regel förutsätts räkenskapsåret sammanfalla med kalenderår. Det är emellertid tiUåtet
att använda s. k. brutet räkenskapsår, om detta förläggs så att det slutar
endera den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti. Andra brutna
räkenskapsår är i princip inte tiUåtna, Om synnerliga skäl föreligger, kan dock
den bokföringsskyldige efter särskild dispenspröviung medges rätt att som
räkenskapsår ha annan period av tolv hela månader. Dispensmyndighet är riksskatteverket
(se SFS 1976:132). Beträffande bokföringspliktiga rörelser som är i verksamhet
vid lagens ikraftträdande finns en särskild övergångs-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 8

bestämmelse
(punkt 5) om successiv anpassning till de nya reglerna om vilka tidsperioder
som får utgöra räkenskapsår.

Bokföringsskyldig
som tUlämpar bmtet räkenskapsår är oförhmdrad alt lägga om räkenskapsåret tUl
kalenderår, om han finner delta vara lämpligare. Utgör kalenderåret
redovisningsperiod, får däremot övergång tiU brutet räkenskapsår inte ske med
mindre tiUstånd därtill ges av länsstyrelsen. Sådant tUlstånd fordras också om
den bokföringsskyldige vill växla mellan olika brutna räkenskapsår (t. ex. från
den 1 majden 30 april till den 1 juUden 30 juni).

Den
som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma
räkenskapsår för dessa, om inte synnerliga skäl föranleder annat. Motsvarande
gäller enligt 11 kap. 10 § ABL i fråga om företag som tillhör samma
aktiebolagsrättsliga koncem. För att göra det möjUgt att i här avsedda faU
använda enhetUgt räkenskapsår för de olika rörelsema eller företagen, får
erforderlig omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.

Beslämmelsema
om årsbokslut i 1121 §§ äger enUgt 1 § fjärde stycket inte tillämpning på
enskild näringsidkare som driver sin verksamhet utan biträde av flera än två årsanstäUda
personer och i vars rörelse den årliga bmttoomsättningssimiman understiger 200
000 kr. Undantagsregeln, som infördes av riksdagen (se LU 1975/76: 15),
innebär att utpräglade småföretagare inte är tvungna att upprätta de i lagen
föreskrivna bokslutshandlingarna. De får i stället, om de finner delta vara
enklare, avsluta den löpande bokföringen med sådana sammanställningar av räkenskaperna
som krävs för att en näringsidkare skall kunna fullgöra sui deklarationsskyldighet,
t. ex, låta de ifyllda uppgifterna på självdeklarationens rörelsebUaga R 1
ersätta etl raed ledning av 1121 §§ BFL upprättat årsbokslut.

2.2
Riksskatteverkets skrivelse

Riksskatteverket
framhåller att BFL saknar regler om tiUämpUgt räkenskapsår för den grupp av
näringsidkare som enUgt 1 § fjärde stycket är undantagna från tillämpningen av bestämmelsema
om årsbokslut i 1121 §§. Enligt verkets mening bör lagen kompletteras med
sådana regler, vilka bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen i övrigt. Verkel
förordar följande reglering. För näringsidkare som omfattas av undantagsregeln
och vars löpande bokföring inte avslutas med ett årsbokslut bör räkenskapsåret
alltid utgöra kalenderår. Om en närmgsidkare inora denna grupp frivilligt
avslutar sin löpande bokföring med fullständigt årsbokslut, bör han emellertid
få använda bmtet räkenskapsår enligt samma regler som gäller för övriga
bokföringsskyldiga. Verket pekar också på att det altemativt kan övervägas att
göra bestämmelserna om räkenskapsår i 12 § genereUt tiUämpliga, dvs. även på
näringsidkare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 9

som
utnyttjar möjUgheten att inte behöva upprätta resuUaträkning och balansräkning.
En annan möjlighet är enUgt verkets uppfattning alt göra kompletteringen i 20 §
taxeringslagen (1956: 623).

Verket
föreslår vidare att det i BFL införs en föreskrift om att samma räkenskapsår i
princip skall användas för samtliga rörelser, om näringsidkare som är
bokföringsskyldig enUgt BFL samtidigt driver rörelse i form av jordbruk eller
skogsbruk.

Slutligen
förordar verket att möjligheten att använda olika räkenskapsår inom en aktiebolagsrättslig
koncern eller när bokföringsskyldigheten omfattar flera enskilda rörelser görs
beroende av en dispensprövning. Huvudregeln ora gemensamt räkenskapsår i dessa
faU skulle i praktiken komma att sakna betydelse, om inte imdantagsregelns tUlämpning
görs beroende av dispens. Verket föreslår en komplettermg av övergångsbestämmelserna
(punkt 1) så att föreslagen dispensprövning kan ske redan före den 1 januari
1977.

2.3
Remissyttrandena

De
i riksskatteverkets skrivelse framförda ändringsförslagen lämnas helt utan
erinran av länsstyrelsen i Västernorrlands län, skogsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och Svenska företagares riksförbund.

Förslaget
om att BFL bör förtydUgas, såvitt avser räkenskapsåret i mindre rörelser,
tillstyrks också av övriga remissinstanser. Altemativet att i stället föra in
kompletterande bestämmelser härom i 20 § taxeringslagen avstyrks av de
remissinstanser som uttalar sig i frågan.

EnUgt
riksskatteverket fiims det två oUka sätt att lösa frågan om hur BFL skall
förtydligas på förevarande punkt. Den ena lösningen innebär att näringsidkare
som avses i 1 § fjärde stycket och vars löpande bokföring ej avslutas med ett
årsbokslut skall ha räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret. Den andra
lösningen innebär att bestämmelserna i 12 § görs genereUt tillämpliga, dvs.
oberoende av huruvida i det enskUda fallet årsbokslut har upprättats eller ej.

Den
förstnämnda lösnmgen har biträtts av några remissinstanser. Föreningen
Auktoriserade revisorer uttalar sig tiU förmån för en sådan reglering. Enligt
föreningens uppfattnmg bör emeUertid lagförslagen omformuleras så att det
klarare framgår att näringsidkare som avses i 1 § fjärde stycket också har rätt
att använda brutet räkenskapsår, nämligen om de väljer att upprätta
årsbokslut. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund uttalar sig också för
ett förtydligande i delta hänseende. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller
att det är elt rällvisekrav att mindre företag och mindre jordbruk behandlas
lika när det gäller valet av räkenskapsår. Enligt länsstyrelsens uppfattning
talar kontrollsynpunkter för att mindre jordbruk vars bokföring inte avslutas
med vinsl-och förlustkonto endast bör få använda kalenderår som redovisningspe- It Riksdagen 1976/77.1 saml Nr
18

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 10

riod.
Motsvarande begränsning bör därför gälla för mindre förelag vars bokföring inte
avslutas med årsbokslut. Om emellertid en näringsidkare åtar sig att följa alla
de bestänunelser i BFL som gäller upprättande av årsbokslut, bör detta anses ge
större tillförlitlighet åt redovisningen och därför kunna motivera en viss
preferensbehandling när det gäller val av räkenskapsår. Länsstyrelsen pekar på
att bokföringens formeUa form har självständig betydelse också i andra
hänseenden. Rätten till räkenskapsenlig avskrivning är således enligt
skattelag inte avhängig av bokföringsskyldigheten utan av att den skattskyldige
har en ordnad bokföring sora avslutas med vinst- och förlustkonto.

Övriga
remissinstanser som uttalar sig i frågan anser emellertid att man bör välja
lösningen att göra bestämraelserna i 12 § generellt tilllämpliga.
Bokföringsnämnden, kammarrätten i Sundsvall, Sveriges redovisningskonsulters
förbund, handelskammarförbundet, LRF, Familjeföretagens förening och
Konstnärernas riksorganisation anser sålunda att en särbehandling av sådana
rörelser som inte avslutar bokföringen med årsbokslut har ringa praktisk
betydelse och dessutom skapar onödigt krångel. Handelskammarförbundet tillägger
att det synes märkligt att först befria de mindre företagen från skyldighet att
upprätta årsbokslut och därefter, genom besläramelsema om räkenskapsår, tvinga
många av dessa företag alt ändå tillämpa reglema om årsbokslut.

Svenska
revisorsamfundet pekar på ytterUgare ett motiv för att låta bestämmelserna i 12
§ vara tillämpliga på aUa näringsidkare. En raindre rörelseidkare som vid ett
genomförande av BFL tvingats att tillämpa kalenderåret som räkenskapsår kan
sedermera, om hans rörelse växer över de i 1 § fjärde stycket angivna
gränsvärdena, inte lägga om sitt räkenskapsår ulan tillstånd av länsstyrelsen.
Han kommer härigenom i en sämre situation än de rörelseidkare, på vilka 12 §
första stycket är lill-lärapUgt. Så t. ex. kan möjligheten till en helt
lagenlig resultatreglering genom uppläggande av dold reserv i varulagret
undanryckas genom att varulagret vid årsskiftet är betydUgt mindre än vid någon
annan "tilllåten" bokslutsdag. Det är visserligen riktigt, att de
föreslagna inskränk-ningama inle träffar den mindre rörelseidkare som trots
rörelsens ringa omfattning verkställer årsbokslut i enlighet med BFL:s föreskrifter.
Men en sådan genereU invändning är enligt samfundet alltför ytlig. Många små
rörelser lorde komma att nöja sig med den bild av rörelsens gång som erhålls genora
självdeklaralionens rörelsebilaga R 1 i stället för alt använda de raera
tillkrånglade regler som gäller enligt BFL. Enligt samfundet påkallar inga
fiskala kontrollintressen att räkenskapsavslutning får ske bara vid
kalenderårets utgång. Kontrollproblemen torde, menar samfundet, vara likartade
oavsett om rörelsen avslutas med ett årsbokslut eller om den i deklarationen
redovisas på bUaga R 1. Företagsskatteberedningen vänder sig också mot verkels
förslag. Beredningen menar att det enda villkoret för att få tiUämpa brutet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 11

räkenskapsår
enligt förslaget skulle vara att förelaget iakttar kravet på att införa
årsbokslutet i bunden bok. Beredningen menar alt detta skulle kunna ge upphov
till onödiga tvister, exempelvis om humvida elt årsbokslut är formeUt riktigt
upprättat eller humvida det har färdigställts inom rätl lid. En anmärkning i
något av dessa avseenden från taxeringsmyndigheternas sida skulle med lätthet
kunna rättas tUl i efterhand av den bokföringsskyldige. Beredningen anser
därför att en regel om obligatorisk tillämpning av kalenderåret som
räkenskapsår, så snart årsbokslut inte upprättas, inte skulle ge något
nämnvärt bidrag till taxermgs-kontroUen, Genom att bokslutet las upp direkt på
deklarationsblanketten kan man vid taxeringen kontrollera bl, a. de in- och
utgående balansposter som påverkar resultatet. Det finns alltså inte något
skäl att behandla dessa småföretagare olika i fråga om räkenskapsårels förläggning,
beroende på om de iakttagit alla formaliteter kring upprättande av årsbokslut
eller inle,

Elt
par remissinstanser fraraför i detta sammanhang synpunkter på avgränsningen av
undantagsregeln i 1 § fjärde stycket. LRF anför att en enskild företagare sora
själv deltar i arbetet i företaget och som samtidigt har två årsanstäUda medhjälpare
aldrig kan ha en omsättning som understiger 200 000 kr, Avgränsningen till två årsanstäUda
saknar därför praktisk betydelse, I och för sig anser LRF att en gränsdragning
vid två årsarbetskrafter är lämpUg, Alt gränsen blir betydelselös beror på att
den har kombinerats med en omsätlningssumma som inte står i relation därtill, EnUgt
LRF:s uppfattning bör omsättningsgränsen höjas och dessutom göras inflationssäker
genora anknytning tUl ett bestämt antal basbelopp. LRF föreslår att omsätlningsgränsen
sätts tiU 40 basbelopp. Sveriges redovisningskonsulters förbund framför
liknande synpunkter.

Förslaget
om alt BFL bör innehålla en föreskrift om gemensamt räkenskapsår för såväl rörelse
som jordbruk/ skogsbruk har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Bokföringsnämnden framhåller emellertid att BFL inte alls reglerar
jordbrukares bokföringsskyldighet och att det därför synes mindre lämpligt att
i denna lag införa en beslämmelse av föreslaget innehåll. Näranden anser det tUlräckligt
att denna fråga regleras endast i jord-bruksbokförmgslagen. Kammarrätten i
Sundsvall ställer sig mycket tveksam tUl frågan ora en samordning av reglerna i
BFL och jordbmksbokföringslagen. Även om det i och för sig kan finnas flera
skäl för alt en samordning genomförs i olika avseenden, så bör enligt kamraarrät-tens
mening frågan om sådan samordning övervägas i annat sararaanhang. Om en dylik
regel skulle införas, ifrågasätter kammarrätten, om inle regeln borde
utsträckas till att omfatta också fall då bokföringsskyldig har inkomsi av
annan fastighet vid sidan av rörelsen, jordbruket eller skogsbruket. Det
föreligger ju också i detta fall ett intresse av samordning för att underlätta
taxeringskontrollen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 12

Förslaget
ora att dispens bör krävas om en bokföringsskyldig vill använda skUda
räkenskapsår i oUka rörelser har i allmänhet godlaghs av remissinstanserna utan
närmare konunentarer. Bokföringsnämnden tillstyrker UttryckUgen den skärpning
i regelsystemet som den föreslagna dispensprövningen innebär. Nämnden fömtsätter
att riksskatteverket inte bara lägger skattemässiga bedömningar till grund vid
dispensprövningen utan att frågor om dispens också ses i ett vidare
företagsekonomiskt sammanhang. Nämnden anser vidare att en ändring bör göras i
11 kap. 10 § andra stycket ABL så att användningen av olika räkenskapsår inom
en aktiebolagsrättslig koncern också görs avhängig av dispens. Handdskammareförbundet
stäUer sig däremot tveksamt tUl förslaget. Även om undantagen inte lorde bli
särskilt vanligt förekommande, innebär en dispenspröviung otvivelaktigt en ytterUgare
omgång för de företag som berörs. Enligt förbundets mening har riksskatteverket
inte anfört något bärande skäl för att man redan nu bör genomföra en ändring i
detla avseende.

Förslaget
om jämkning av övergångsbestämmelserna så alt den föreslagna
dispensbestämmelsen kan tUlämpas redan före BFL:s ikraftträdande har
kommenterats endast av bokföringsnämnden. Enligt nämndens uppfattning skulle
jämkningen ej få någon praktisk betydelse. Nämnden avstyrker därför förslaget.

3
Arkivering av räkenskapsmaterial

3.1 Gällande
ordning fr. o. m. den 1 januari 1977

I 22
§ BFL finns beslämmelser om arkivering. Bestämmelserna innebär bl. a. alt aUt
räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet under minst tio år
från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Om särskilda
skäl föreligger, får dock länsstyrelsen för visst fall tiUåla att
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstörs före utgången av den angivna
tiden. Materialet skall därvid under betryggande former mikrofilmas eUer kopieras
på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfmnas
och läsas samt bevaras under den lid som återstår av den nyss angivna tiden. I punkten
1 av övergångsbestämmelserna tUl lagen föreskrivs alt länsslyrelsen redan före
lagens ikraftträdande den 1 januari 1977 får pröva ansökan om mikrofUmning och
förstöring av räkenskapsmaterial, såvitt avser tid efter utgången av år 1976.

3.2 Bankinspektionens
och försäkringsinspektionens skrivelser

Bankinspektionen
har som central förvaltningsmyndighet tUl uppgift att bl. a. utöva tillsyn över
postbanken, bankaktiebolag, sparbanker, kre-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 13

ditaktiebolag,
Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, landshypoteks-
och stadshypoteksföreningar, fondkommissionärer och fondbörser, fondbolag enUgt
aktiefondslagen (1974: 931), jordbrukets kreditkassor och deras
riksorganisation samt Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen).

Försäkringsinspektionen
har molsvarande uppgift i fråga om försäkringsbolag och understödsföreningar,
dock ej arbetslöshetskassor.

Skrivelserna från
bankinspektionen och försäkringsinspektionen är i stort sett likalydande. I
skrivelserna framhålls att inom bankerna resp. försäkringsbolagen och
understödsföreningarna är det räkenskapsmaterial som upprättas i vanlig läsbar
form mycket omfattande. Det har på många håll förorsakat allvarliga problem och
stora kostnader att förvara det. Ett betydande antal banker och
försäkringsinrättningar har därför intresse av att begagna sig av möjligheten
att mikrofilma materialet och därefter förstöra detta. Ett dispensförfarande
hos länsstyrelsen omfattande flertalet bank- och försäkringsinstitut skulle emeUertid
bli mycket arbetskrävande både för instituten och länsstyrelserna. Att tillståndsprövningen
enligt lagen lagts hos länsstyrelsen beror på att kopieringsförfarande i vissa
fall anses kunna försvåra skattekontroUen. Något skatteundandragande från bankernas
eller försäkringsinstitutens sida är knappast att befara, varför del skulle te
sig tämligen meningslöst att länsstyrelsen meddelar dispens för sådana
rörelser. En mera praktisk och även i övrigt mera lämplig lösning av frågan
skulle erhållas om bankinspektionen resp, försäkringsinspektionen kunde utfärda
föreskrifter om mikrofilmning och förstöring av bankemas och
försäkrings-institutens räkenskapsmaterial. Inspektionerna kunde i samband
därmed utfärda de nödvändiga tillämpningsföreskrifterna. Kontroll av dessas tillämpning
kunde ingå i resp. inspektions lUlsynsmtiner,

Inspektionerna föreslår,
att en lagändring genomförs så att inspektionerna får den sålunda ifrågasatta
befogenheten, At inspektionerna har getts befogenhet att meddela närmare föreskrifler
bl, a. om bank- resp. försäkringsinrättningars räkenskaper enUgt t. ex. 151 §
lagen (1955: 483) om bankrörelse och 286 a § lagen (1948: 433) om försäkrmgsrörelse.
Ett alternaliv till att ge inspektionerna den ifrågasatta befogenheten är all i
de olika lagarna på bank- och försäkringsorarådet skriva in möjUghet för inspektionerna
att också meddela föreskrifter i fråga om arkivering. Ett annat ahernativ är
emellertid att i fråga om mstitut som står under resp. inspektions tillsyn
förlägga den dispensprövning, som eljest enligt 22 § tredje stycket BFL
ankommer på länsstyrelse, tUl resp, inspektion.

Bokföringsnämnden
har ingen erinran mot alt tillståndsgivning till-läggs inspektionerna. Nämnden
anser att inspektionemas önskemål bör tillgodoses genom ändring i BFL.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 14

4
Yissa bestämmelser om bolagsstämma

4.1 Gällande
ordning fr. o. m. den 1 januari 1977

Aktieägares
rält alt besluta i ett aktiebolags angelägenheter utövas vid bolagssläraraa.
För alt styrelsen skall få tillfälle att före en bolags-stämma upprätta
röstlängd, intas ofta i bolagens bolagsordning bestämmelser om föranmälan. I
bolagsordningen kan enligt 9 kap. 1 § tredje stycket ABL bestämmas att aktieägare
för att få dellaga i bolagsstämma skall anmäla sig hos bolaget senast viss dag,
högst fem dagar före stämman. Denna dag, som ej får vara söndag, annan aUmän
helgdag, lördag, raidsommarafton, julafton eUer nyårsafton, skall anges i
kallelse till stämraan. Äldre bestäraraelser, 114 § andra stycket lagen (1944:
705) om aktiebolag, innebär i detta hänseende att föreskrift kunde ges om föranmälan
högst tre dagar, sön- och helgdagar oräknade, före bolagsstämman.

Ordinarie
bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången av varje
räkenskapsår. Vid den ordinarie stämman skall årsredovisningen och
revisionsberättelsen samt, i moderbolag, koncernredovisningen och koncemrevisionsberättelsen
läggas fram för aklieägama. I 9 kap. 5 § andra stycket ABL stadgas att vid
denna stämma beslut skall fallas bl. a. om fastställelse av resultaträkningen
och balansräkningen samt, i moderbolag, koncernresultaträkningen och koncembalansräkningen,
samt om dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen eller, i moderbolag, den faststäUda koncern-balansräkningen.
Enligt 2 kap. 4 § skall bolagsordningen bl. a. ange vilka ärenden som skall
förekomma på ordinarie bolagsstämma.

4.2 Organisationemas
skrivelse

I
organisationernas skrivelse påpekas vissa svårigheter som uppstått vid
tolkningen av och anpassningen tiU de bestämmelser i 9 kap. ABL som behandlats
i föregående avsnitt. Organisationerna hemställer att 9 kap, 1 § tredje stycket
ges följande lydelse: I bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för att
få dellaga i bolagssläraraa skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som
anges i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allraän
helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eUer nyårsafton och inle infalla
tidigare än femte dagen före stämman. Organisationerna hemställer vidare i
samband med denna bestämmelse att elt tUlägg görs i lagen (1975: 1386) om
införande av aktiebolagslagen (1975: 1385) så att äldre bestämmelser i bolagsordning
om föranmälan till stämma fortfarande får tillämpas inför första stämman efter ABL:s
ikraftträdande. Organisationerna hemställer slutligen att i fråga om 9 kap, 5
§ andra stycket den särskilda markeringen av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 15

förhållandena
för moderbolag i fråga om dispositioner beträffande vinst eller förlust tas
bort.

Den
närmare motiveringen för de föreslagna ändringarna framgår av organisationernas
skrivelse, som i här behandlade delar bör fogas till protokollet i delta ärende
sora bilaga.

5
Föredraganden 5.1 Inledning

Aktiebolagslagen
(1975: 1385), ABL, och bokförmgslagen (1976: 125), BFL, träder i kraft den 1
januari 1977, Från olika myndigheter och organisationer har framförts önskemål
om att vissa ändringar i de båda lagarna görs före den 1 januari 1977, De
föreslagna ändringarna är inte särskilt omfattande men de bedöras vara av
praktisk betydelse för till-lämpningen. Intresset av alt tillärapningen av den
nya lagstiftningen blir så smidig som möjlig gör det enligt min mening
motiverat all redan nu ta upp frågan om ändring i lagstiftningen.

5.2
Bestämmelser om räkenskapsår

När
BFL träder i kraft vidgas kretsen av bokföringsskyldiga betydligt. BFL
innehåller utförliga bestäramelser om både löpande bokföring (410 §§) och
årsbokslut (1121 §§), Enligt 1 § fjärde stycket äger årsbokslutsbestämmelserna
inte tillämpning på enskild näringsidkare som driver sin verksamhet utan
biträde av flera än två årsanstäUda personer och i vars rörelse den årliga bruttoomsättningssumman
understiger 200 000 kr. Denna undantagsregel infördes vid riksdagsbehandlingen
(se LU 1975/76: 15), Som motivering anfördes bl, a, att bestämmelserna om
årsbokslut i alltför stor ulslräckning hade utformats med de stora och
medelstora företagen i blickfånget och att de mindre näringsidkarna kunde få
svårt att följa dessa bestämraelser.

Undantagsregeln
innebär att utpräglade småföretagare inte är tvungna att upprätta de i lagen
föreskrivna bokslutshandlingarna. De får i StäUet, om de finner delta vara
enklare, avsluta den löpande bokföringen raed sådana sammanställningar av räkenskapema
som krävs för att en näringsidkare skaU kunna fuUgöra sin
deklarationsskyldighet. De kan t, ex, låta de ifyllda uppgifterna på
självdeklarationens rörelsebilaga R 1 ersätta ett årsbokslut som upprättas med
ledning av 1121 §§,

Författningstexten
ger inte upplysning ora vilket räkenskapsår som får användas av näringsidkare
som utnyttjar möjligheten att inte upprätta resultaträkning och balansräknuig.
Av lagutskottets motivutlalanden framgår att näringsidkare som väljer detta
alternativ förutsätts ha

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 16

räkenskapsår
som sammanfaller med kalenderår. Uttalandet synes ha förestavats av önskemålet
om alt inle försvåra taxeringskontroUen.

Riksskatteverket
förordar att BFL förtydligas, såvitt gäUer frågan om räkenskapsår för
näringsidkare sora avses i 1 § fjärde stycket. Jag delar uppfattningen att ett
förtydligande är önskvärt. Enligt min mening bör klarläggandet ske i BFL och mte,
som verket alternativt har föreslagil, i taxeringslagen (1956:623). Som riksskatteverket
framhåller kan kompletteringen av BFL ske på två oUka sätt. Det ena sättet är
att införa en uttrycklig lagregel om obligatorisk tiUämpning av kalenderåret
som räkenskapsår, när fullständigt årsbokslut inte upprättas av den bokföringsskyldige.
Det andra sättet är att göra bestämmelsema om räkenskapsår i 12 § tUlämpliga
för alla bokförmgsskyldiga. Den senare lösningen har förordats av flertalet av
de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Vad som har framkommit vid
remissbehandlingen ger inte belägg för alt en sådan ordning skulle ge upphov
till några olägenheter med hänsyn till samhällets skattekontroll. Vid sådant
förhållande anser jag att man inte bör välja den krångligare reglering som
kravet på obUgatorisk lilllämpning av kalenderåret som räkenskapsår för vissa
bokföringsskyldiga innebär. Jag förordar i stället alt undantagsregeln i 1 §
fjärde stycket ändras så att bestämraelserna om räkenskapsår i 12 § blir tUlämpliga
för alla bokföringsskyldiga.

Några
remissinstanser har föreslagit alt undantagsregeln ges en annan avgränsning.
Med anledning härav vill jag erinra om att regeln infördes sedan riksdagen
ingående hade prövat frågan om hur man skulle tUlgodose de mindre företagens
önskemål om lättnader i bokföringsskyldigheten. Jag är emellertid beredd atl,
om de praktiska erfarenheterna av lagens tiUämpning så motiverar, återkomma med
förslag ora en modifiering av undantagsregeln i 1 § fjärde stycket,

Riksskatteverket
har också aktuaUserat frågan om geraensarat räkenskapsår skall användas när samraa
person driver dels jordbruk eller skogsbruk, dels annan näringsverksamhet.
Enligt verkets mening bör en beslämmelse om detta föras in i BFL, Förslaget
skall ses mot bakgmnd av att jordbruks- och skogsbmksrörelse inte är bokföringspliktiga
enligt BFL ulan enligt jordbmksbokföringslagen (1951: 793) samt att dessa båda
lagar inle har samordnats.

Vid
remissbehandlingen har förslaget avstyrkts av bokföringsnämnden och
kammarrätten i Sundsvall. Dessa remissinstanser anser alt den här akluaUserade samordnmgsfrågan
bör prövas i ett större sammanhang. Som jag har nämnt tidigare övervägs vissa
av riksskatteverket föreslagna ändringar i jordbmksbokföringslagen inora
finansdepartementet i samband med översyn av lagen i dess helhet. Jag anser
det därför inte lämpligt att nu ändra BFL på sätt riksskatteverket föreslår.

Riksskatteverket
föreslår vidare att 12 § fjärde stycket BFL kompletteras med bestämmelser om
ett dispensförfarande. EnUgt detla stad-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 17

gande
skall den som är bokföringsskyldig beträffande flera rörelser använda samraa
räkenskapsår för dessa, om inte synnerliga skäl föranleder annat. Motsvarande
gäller enligt 11 kap. 10 § ABL i fråga om företag som tillhör samraa aktiebolagsrätlsUga
koncern. För alt göra det möjligt att i dessa fall använda gemensamt
räkenskapsår för de olika rörelserna eller företagen, får enligt 12 § fjärde
stycket BFL nödvändig oraläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Stadgandet skall i denna del ses mot bakgrund av att det enligt första och
tredje styckena i vissa fall krävs tillstånd av länsstyrelsen resp. riksskatteverket
för att räkenskapsåret skall få läggas om.

Riksskatteverket framhåUer
att huvudregeln om gemensamt räkenskapsår för de olika rörelserna eUer
förelagen kommer att sakna praktisk betydelse, om inte undantagsregelns tUlämpnmg
görs avhängig av dispens. Verket föreslår därför sådan ändring av 12 § fjärde
stycket BFL att det för avvikelse från huvudregeln skall krävas att regeringen
eller myndighet som regeringen beslämmer finner att synnerUga skäl föreligger
för alt skilda räkenskapsår används i de olika verksaraheterna.

Förslaget
har lämnats utan erinran av remissinsianserna. Endast Svenska handelskammarförbundet
ställer sig tveksamt till förslaget med hänsyn till den omgång en
dispensprövning skulle innebära för berörda förelag.

Jag
delar verkets principiella uppfattning att det är nödvändigt att införa elt
dispensförfarande för att huvudregeln skall få en sådan genomslagskraft i den
praktiska tillämpningen som motsvarar lagstiftarens intentioner. Även om en
dispensprövning otvivelaktigt innebär en viss administrativ omgång på de
företag det här gäller, är enligt rain raening de praktiska olägenheterna inte
så betydande att man av detla skäl bör avstå från att genomföra förslaget. Jag
biträder därför förslaget om en skärpning av regelsystemet på denna punkt.

Beträffande
den lagtekniska utformningen anser jag att hithörande frågor bör regleras
uttömmande i BFL och att särbestämmelsen om gemensamt räkenskapsår i koncembolag
i 11 kap. 10 § ABL bör utgå. Jag vill upplysa om att jag avser att senare
föreslå regeringen att bemyndiga riksskatteverket att ha hand om
dispensprövningen,

I
fråga ora dispensbestämmelsens materiella tUlämpning vill jag understryka att skattemässiga
synpunkter inte alltför ensidigt får tUhnätas betydelse vid bedömningen. Skälig
hänsyn måsle också tas tUl de företagsekonomiska aspekterna på valet av
räkenskapsår. Har sökanden ett sakligt skäl för sin ståndpunkt, bör delta
föranleda bifall tiU ansökningen, om inte kontrollsynpunkterna i det enskilda
fallet gör sig gäUande med särskild styrka. Av vad jag nu har sagt följer att
enbart skattemässiga fördelar av olika räkenskapsår aldrig kan godtas som skäl
för avvikelse från huvudregeln om gemensamt räkenskapsår. Jag vill vidare peka
på atl del finns skäl för en mera restriktiv tolkning av begreppet

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 18

synnerliga
skäl när det är fråga om en aktiebolagsrättslig koncern. Utgångspunkten för
bedömningen måste då vara att en meningsfull efterlevnad av ABL:s bestäramelser
om koncernredovisning förutsätter att alla företag i koncernen har samraa
räkenskapsår. Också i detla fall kan det emellertid finnas skäl som motiverar
att olika räkenskapsår skall få användas. Som exempel kan näranas de
svårigheter som kan föreUgga att saraordna räkenskapsåren, när det i en koncern
finns utländska dotterbolag (se prop, 1975: 103 s, 285).

En
fråga som bör besvaras i detla sammanhang är från vilken tidpunkt det bör
krävas att dispens skall ha meddelats för att olika räkenskapsår skall få
användas i de här avsedda situationerna, I fråga om nystartad rörelse anser
jag atl dispensansökan som regel bör ges in innan verksamheten i rörelsen sätts
igång. När det gäller aktiebolag skall redan stiftelseurkunden innehålla
förslag tiU bolagsordning, vari upplysning om räkenskapsårets förläggning ingår
som en obligatorisk uppgift. När det är fråga ora förvärv av en redan
existerande rörelse får man däreraot räkna raed att en viss respittid ofta är
nödvändig. Enligt min mening bör som huvudprincip gälla alt anpassningen till
det gemensararaa räkenskapsåret skall ske senast genom att det räkenskapsår som
börjar att löpa närmast efter tidpunkten för förvärvet avkortas eller förlängs
så att det därefter följande räkenskapsåret kommer att överensstäraraa med de
övriga rörelsernas räkenskapsår. Om i ett sådant fall någon samordning av
räkenskapsåren inle skall äga rum, måste ansökan om dispens aUtså ges in före
utgången av det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter förvärvsdagen.
Enligt min mening är det inte nödvändigt alt reglera dessa frågor i lag.

Riksskatteverket
har slutligen föreslagit att punkten 1 av övergångsbestämmelserna tUl BFL
jämkas så att beslut om dispens skaU kunna lämnas innan lagen i övrigt har
trätt i kraft. Med hänsyn till den ytterst korta mellantid det här kan bli
fråga om anser jag att den föreslagna jämkningen knappast kan få någon praktisk
betydelse. Någon ändring av övergångsbestämmelserna bör enligt min mening
alltså inte ske.

5.3
Arkivering av räkenskapsmaterial

Enligt
besläraraelserna om arkivering i 22 § BFL skall bl. a. allt räkenskapsmaterial
bevaras under rainst tio år. Med hänsyn tUl att i många större rörelser
svårigheter kan uppstå att bevara räkenskapsraate-rialet så lång lid ges eraeUertid
raöjlighet till att ersätla vanligt läsbart pappersraaterial, fakturor,
checkar, bankbesked etc, raed raikrofilm. Länsslyrelsen kan, om särskUda skäl
föreligger, för visst fall tillåta alt räkenskapsmaterial mUcrofihnas eller
kopieras på likvärdigt sätt och därefter förstörs före utgången av
tioårsperioden. Kopiorna skall bevaras under återstoden av denna tid. Enligt
punkten 1 av övergångsbe-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:18 19

tämmelserna
till BFL har länsstyrelsen möjlighet att redan före den 1 januari 1977 pröva
ansökan om mikrofilraning och förstöring av räkenskapsmaterial, såvitt avser
tid efler utgången av år 1976.

Bankinspektionen
och försäkringsinspeklionen hemställer att de ges möjlighet att för olika bank-
resp. försäkringsinrättningar, som står under deras tiUsyn, utfärda föreskrifter
om mikrofilmning och förstöring av räkenskapsmaterial. Inspektionerna menar
att de i och för sig kan få denna befogenhet genom alt det i de särskilda lagama
för olika bank- och försäkringsinrättnUigar, t, ex. lagen (1955: 483) om bankrörelse
och lagen (1948: 433) ora försäkringsrörelse, skrivs in att inspektionerna får
meddela särskilda föreskrifter bl. a. om arkivering. Inspektionerna har
nämligen enligt bl. a, de nämnda lagarna getts befogenhet att meddela närmare föreskrifler
t, ex, om sättet alt föra räkenskaper. Inspektionerna anför vidare att deras
överinseende över mikrofilmningsfrågor också kan uppnås genom att
inspektionerna, i fråga om rörelser som står under resp, inspektions tillsyn,
tilläggs den dispensprövning som annars tillkommer länsstyrelsen enligt 22 § BFL.

Bokföringsnämnden,
som har ledamöter som representerar bl, a, riksskatteverkel och Svenska
bankföreningen, har ingen erinran mot att tillståndsgivning tilläggs
inspektionerna. Nämnden anser att inspektionernas önskemål bör tillgodoses
genom ändring i BFL,

Jag
ansluter mig till den av mspektionerna framförda uppfattningen att det är ändaraålsenligt
och praktiskt, om tillståndsgivning i aktueUt hänseende flyttas över från
länsstyrelsen lill inspektionerna. Jag anser det emellertid inte lämpligt raed
en ändring sora skulle innebära att inspektionerna gavs generell rätt alt
utfärda föreskrifter ora arkivering. Som inspektionerna alternativt har
föreslagit, bör ändring i stället göras i BFL, Jag förordar att elt nytt fjärde
stycke tas in i 22 § BFL av innebörd, alt bankinspektionen och
försäkringsinspektionen kan medge här ifrågavarande tillstånd, när det gäller
rörelse som står under resp. myndighets tiUsyn. Denna ordning utesluter
naturligtvis inte alt tUlståndsgivningen sker i praktiska forraer, t. ex. på
ansökan av organisationerna på bank- och försäkringsområdet, samt att
inspektionerna också utarbetar särskilda föreskrifler om hur mikrofUmningen
skall gå till. Kontroll av att föreskrifterna tUlämpas på riktigt sätt ingår då
också i resp. inspektions lUlsynsmtiner.

Som
nämnts kan länsslyrelsen redan före ikraftträdandet av BFL pröva frågor ora bl.
a. mikrofilmningstUlslånd. I och för sig borde inspektionerna ha samma
möjlighet. Med hänsyn till den tidpunkt då riksdagen kan beräknas behandla
propositionen skulle emellertid en övergångsbestämmelse, som ger
inspektionerna rätt att meddela tUlstånd före den 1 januari 1977, knappast
medföra några fördelar från handläggningssynpunkt. Jag föreslår därför inle
någon beslämmelse av detta innehåll. Det får förutsättas att framställningar ora
mikrofUmningstill-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 20

stånd
från bank- och försäkringsinrättningar, som under år 1976 inkommer till
länsstyrelserna, av dessa bereds i sararåd raed resp. inspektion. De
ansökningar som inle avgjorts före den 1 januari 1977 får överlämnas från länsslyrelsen
lill vederbörande inspektion,

5.4 Besvärshänvisning

I
23 § BFL föreskrivs att talan mot länsstyrelses beslut enligt BFL föres hos
regeringen genom besvär.

Länsstyrelsen
kan meddela beslut dels om omläggning av räkenskapsår enligt 12 § tredje
stycket, dels om tillstånd till mikrofilmning enligt 22 § tredje stycket.

Enligt
12 § första stycket kan regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer
medge att annan period av tolv hela månader än som anges i det stycket skall
utgöra räkenskapsår. Tillståndsprövningen har genom förordningen (1976: 132) ora
prövning av vissa ärenden rörande bokföringslagen (1976: 125) lagts på riksskatteverket,
I förordningen föreskrivs också att talan mot riksskatteverkets beslut föres
hos regeringen genom besvär.

Jag
har redan föreslagit att ytterUgare tUlståndsgivning skall anförtros riksskatteverkel.
Vidare föreslås bankinspektionen och försäkringsinspektionen bli nya tillståndsmyndigheter
i fråga om mikrofilmning i samband med arkivering.

Jag
anser därför att 23 § BFL nu bör ändras så att ordet "länsstyrelse"
ersätts med ordet "myndighet". Härigenom klargörs hur talan mot
beslut av länsstyrelse, riksskatteverket samt bank- och
försäkrings-inspektionerna skall föras.

Jag
kommer att senare anmäla frågan om ändring i förordningen om prövning av vissa
ärenden rörande bokföringslagen (1976: 125).

5.5 Vissa
bestämmelser om bolagsstämma i ABL

Bestämmelserna
i ABL är av grundläggande betydelse för utforraningen av aktiebolagens
bolagsordningar. I vissa fall blir kanske en bolagsordningsbestämmelse, som har
värk medgiven enligt äldre lag, inle längre tillåten och i andra fall är den
kanske onödig, eftersom frågan regleras i ABL. Del kan vidare förhåUa sig så
att bestämmelsen kan eller måsle ges en annan lydelse än som tidigare har varit
möjligt eUer tiUåtet. Genom föreskrift i 23 § lagen (1975: 1386) ora införande
av aktiebolagslagen (1975: 1385) kan bolagen redan före ABL:s ikraftträdande
ändra sina bolagsordningar med stöd av del i förhållande till nu gällande lag
förenklade förfarande som enligt ABL krävs för bolagsordningsändringar.

Sveriges
industriförbund. Svenska bankföreningen, Föreningen Auktoriserade revisorer
och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (i det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916111:18 21

följande
kaUade organisationerna) hemställer gemensamt om ändring av vissa bestämraelser
om bolagsstämma i ABL.

Organisationerna tar först
upp en fråga om föranmälan till bolagsstämma. Enligt 9 kap. 1 § tredje stycket
ABL kan i bolagsordnuigen be-stäraraas att aktieägare för att få deltaga i
bolagsstämma skall anmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem dagar före
stämman. Denna dag, som inte får vara söndag, annan allmän helgdag, lördag,
midsommarafton, julafton eller nyårsafton, skall anges i kallelse tUl stämman.

Organisationerna menar att
bestämmelsen kan tolkas på två sätt. Det ena sättet innebär att i
bolagsordningen måste anges en preciserad sista anmälningsdag, exempelvis
"senast tredje dagen före stämman", vilken dag också skall anges i
kallelsen tUl stämman. Det andra sättet innebär att i bolagsordningen kan ges
en föreskrift som möjliggör för bolaget att inför varje bolagsstämma bestämma
sista anmälningsdag i intervallet O5 dagar före stämman. Enligt båda
tolkningsmöjligheterna får sista anmälningsdagen inte infalla på en förbjuden
dag, dvs. söndag, aUmän helgdag etc.

Organisationerna
påpekar att patent- och registreringsverket (patentverket) vid sin prövning av
ändringar i gällande bolagsordningar har intagit den ståndpunkten, att
registrering bara medges om sista anmälningsdag har preciserats i
bolagsordningen.

Den
praktiska konsekvensen och omedelbara följden av att ansluta sig till
patentverkets tolkning och sålunda i bolagsordningen bestämma en sista dag för
anmälan om deltagande i stämman är enligt organisationerna att det blir
anmälningsdagen som styr förläggningen av bolags-slämraan. Bolagen måste
nämligen se tiU att bolagsstämman förläggs till en sådan dag att sista
anmälningsdagen inte infaller på en förbjuden dag. En sådan tolkning av
bestämmelsen innebär enligt organisationerna att antalet möjliga dagar för att
kunna hålla bolagsstämma drastiskt beskärs. Detla medför nackdelar för
aktieägarna och får konsekvenser inte minst för avslämningsbolag, dvs. bolag
som är anslutna till Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag. VPC koraraer
nämligen vid en koncentration av bolagsstämmorna till vissa dagar inte längre
att kunna uppfylla sina åtaganden och skyldigheter mot bolag och aktieägare.

Om
emellertid bestämmelsen ges den tolkningen att bolaget i sin bolagsordning kan
föreskriva att sista dag för anmälan om deUagande i bolagsstämma kan bestämmas
inom femdagarsfristen inför varje bolagssläraraa, får detta enligt
organisationerna dessa följder. Bolaget kan i första hand undersöka vilken dag sora
är lämpUg som bolagsstämmodag från olika synpunkter. Därefter kan sista dag för
anmälan om dellagande i stämman sättas så att den inte infaller på förbjuden
dag. Från bolagels synpunkt kan det vara önskvärt att få så många dagar på sig sora
möjligt för att bearbeta anmälningarna till stämman. Skulle femte dagen före
stämman vara en förbjuden dag får bolagets frist minskas

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 22

till
fjärde dagen före stämman. Om även den dagen är förbjuden dag, får fristen
minskas till iredje dagen etc. Om bolaget anser att tidigast tUlåtna
anmälningsdag inträffar alltför nära stämman, får annan dag för bolagssläraraa
sökas. Del enda viktiga kravet från allmän synpunkt, nämligen att sista
anmälningsdagen inte kommer för lång tid före stämman och att den tydUgt anges
i kallelsen, blir under alla omständigheter tUlgodosett,

Det
är enligt organisationerna uppenbart, att lagstiftaren inte har avsett att
bestämmelsen skulle få de negativa konsekvenser som patentverkets tolkning
medför. Organisationerna hemställer därför att bestämmelsen omformuleras till överensstäramelse
med det andra tolkningsalternativet.

För
egen del vill jag först framhålla alt bestämmelsen i lagen har kommit till för
all garantera bolagsledningen raöjlighet att före stära-raan kunna upprätta röstiängd,
Syftel med en tidsbegränsning är att garantera att i aktieägarnas intresse anmälningstiden
i inget fall skall kunna utlöpa tidigare än fem dagar före stämman. Innebörden
av bestämmelsen är enligt min mening att i bolagsordningen skall anges en preciserad
dag. Jag ansluter mig sålunda till det tolkningsalternativ som palentverket har
förordat. Då det emellertid visal sig alt vissa olägenheter blir följden av
denna tolkning av föreskriften frärast en begränsning av antalet
tillgängliga dagar för bolagsstämma finner jag inte anledning motsätta mig en
ändring i enlighet med vad organisationerna har anförl. Också med en ändrad
lydelse uppnås fullt ut de åsyftade effekterna av föreskriften, näraligen atl
tid ställs till bolagsledningens förfogande för upprätlande av röstlängd
samtidigt som aktieägarnas berättigade krav på att kunna anmäla sig tUl
stämman så nära inpå densamma som möjligt upprätthålls.

Jag
ansluter mig alltså tUl organisationernas förslag att 9 kap, 1 § tredje stycket
ABL ändras så att i bolagsordnuigen kan bestämmas om föranmälan senast den dag
som anges i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara förbjuden dag och
inte infalla tidigare än femte dagen före stämraan.

Organisationema
tar i sammanhanget också upp frågan om hur äldre bolagsordningsbestämmelser om
föranmälan, vUka inte överensstämmer med regleringen i ABL, skall tolkas i
samband med kallelse till första bolagsstämma efter ABL:s ikraftträdande. EnUgt
24 § lagen (1975: 1386) om införande av aktiebolagslagen (1975: 1385), promulgationslagen,
skall styrelsen i bolaget vid första bolagsstämma som hålls efter ABL:s
ikraftträdande lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen så alt den
stämmer överens raed ABL. Äldre bestämmelser om föranmälan, dvs. 114 § andra
stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag, innebär all föreskrift kan ges om att
föranmälan skall göras högst tredagar, sön- och helgdagar oräknade, före
bolagsstämman. Anmälnings-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:18 23

tiden
kan sålunda enligt föreskriften utgå t. ex. på en lördag, vilket inte är tiUåtet
enligt ABL,

Organisationerna menar att
en bolagsordningsbeslämmelse sora är grundad på äldre lag blir ogiltig efter
den nya lagens ikraftträdande bara i den utsträckning som bestämmelsen strider
mot föreskrift i den nya lagen. I sådant fall skall i stäUet den nya lagens
föreskrift liilämpas i
det aktuella hänseendet. Detta skulle enligt organisationerna innebära att bolag som vid utgången av år 1976 inte har
ändrat sin bolagsordning med avseende på föranmälan till bolagsstämma, så att
föreskriften överensstämmer med ABL, efter ABL:s ikraftträdande väl skulle
kunna kräva föranmälan för deltagande i bolagsstämma, ora sådan beslämmelse
fanns i bolagsordningen grundad på äldre lag, men att bolaget därvid hade att
iaktta de begränsningar som uppställs i den nya lagen.

Organisationerna
utgår från alt raånga bolag inte har hunnit ändra sina bolagsordningar före ABL:s
ikraftträdande, utan avser att göra detla under år 1977 med stöd av den
tidigare nämnda bestämmelsen i 24 § promulgationslagen. Det har därför ett
betydande intresse att få klarhet i hur äldre bolagsordningsbestämmelser om
föranmälan därvid skall till-lärapas. Om den redovisade tolkningen att en
gammal bolagsordnings-bestäraraelse i detta hänseende blir ogUtig i viss del är
riktig, torde en vanlig föreskrift i bolagsordningar ora tre dagars föranmälan
komma att innebära att bolagsstämma inte skulle kunna hållas på onsdagar,
eftersom anmälningstiden i ett sådant fall skulle ulgå på en lördag.
Organisationerna har hemställt om tillägg i promulgationslagen av innebörd att
bolagen ges möjlighet alt tiUämpa äldre bolagsordningsbestäm-raelser i detta
hänseende fullt ut inför den första bolagsstämraan efter lagens ikraftträdande
och också vid eventuell ytterligare stämma som hålls så kort tid därefter att
en ändring av bolagsordningen inle hunnit bli registrerad.

Jag har för egen del ingen
erinran raot den tolkning som organisationerna gör i fråga om giltigheten av
äldre bolagsordningsbestämmelser, I nu aktuellt hänseende bör alltså en äldre bolagsordningsbeslämmelse
om föranmälan tredje dagen före bolagsstämman innebära, att denna anmälningsdag
efter ABL:s ikraftträdande inte kan vara en förbjuden dag enligt ABL. Den
praktiska effekten av denna tolkning medför, som organisationema påpekar, att
bolagsstämmor inte kan hållas på en onsdag. Detta förefaller mig olyckligt mot
bakgrund av det angelägna i att inte onödigtvis beskära antalet för
bolagsstämma tillgängliga dagar. Jag biträder därför organisationernas förslag ora
att bolagen bör få möjlighet att tillämpa de äldre bolagsordningsbestäraraelserna
i della hänseende fullt ut inför den första bolagsstäraraan och också ev,
ytterligare stämma innan bolagsordningsändringen blivil registrerad som
hålls efler ABL:s ikraftträdande. Det medför alltså att föranmälan kan göras på
vissa av de dagar som enligt ABL är förbjudna. En bestäm-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 24

melse
av detla innehåll bör las in i 15 § promulgationslagen. Som vUlkor för tillämpningen
av de äldre bolagsordningsbestämmelserna bör därvid föreskrivas atl
bolagsstämman håUs före utgången av år 1977.

Organisationerna
tar slutligen upp en fråga om det på ordinarie bolagsstämma obligatoriska
beslutsärendet dispositioner av vinst eller förlust i moderbolag.

I 9
kap. 5 § ABL finns bestämmelser om vissa ärenden som alltid måste avgöras på
ordinarie bolagsstämma. Vid stämman skall för aktieägarna läggas fram såväl
resultaträkning och balansräkning för bolaget som, i moderbolag, koncemresultaträkning
och koncembalansräkning. Vid stämman skall fattas beslut om fastställande av
dessa handUngar, sålunda också i förekommande faU koncernhandlingama. Vidare
skall beslut bl. a. fattas om dispositioner beträffande vinst eller förlust enUgt
den fastställda balansräknuigen eller, i moderbolag, den faststäUda koncernbalansräkningen.

Enligt
2 kap. 4 § ABL skall de ärenden som skall förekomma på ordinarie bolagsstämma
anges i bolagsordningen.

Organisationema
framhåUer att bestämmelsen om dispositioner beträffande vinst eUer förlust kan
föranleda till antagande att bolagsstämma i moderbolag äger beslula om sådana
dispositioner även i dotterbolagen, eftersom dessas resultat ingår i koncembalansräkningen.
Organisationerna menar också alt lagtexten därutöver ger sken av att moderbolagels
stämma bara skall disponera den vinst eUer förlust som framkommer i
koncernbalansräkningen, alltså inte, som det rätteUgen skall vara, vinsten eUer
förlusten enligt moderbolagets egen balansräkning.

Organisationerna
påpekar vidare att i utformningen av ifrågavarande bestämmelser Ugger en
markering av de särskilda hänsyn som vid vinstutdelning i moderbolag måste tas
tiU förhåUanden inom koncemen. Enligt 12 kap. 2 § ABL får vinstutdelning tiU
aktieägarna inte överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om
moderbolag, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret
redovisas som bolagets eUer koncernens nettovinst för året, balanserade vinst
och fria fonder, med vissa i lagrummet uppräknade avdrag. Vinstutdelning får
vidare inle ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets
eller koncemens konsolideringsbehov, likviditet eUer ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Dessa bestämmelser reglerar aUtså olika typer av vinstutdelnmgsbegränsningar
för såväl moderbolag som aktiebolag i allmänhet och måste därför beaktas vid
alla bolagsstämmor.

Mot
bakgrund av innebörden av sistnämnda föreskrift skuUe det enligt organisationernas
mening vara naturligt att en hänvisning i 9 kap. 5 § till dessa bestämmelser i
12 kap. inle bara berörde koncernbalansräkning i moderbolag utan gjordes
generell och för alla bolag. Bestämmelserna i 9 kap. 5 § är emellertid
huvudsakligen avsedda att ange vUka ärenden sora måsle förekomma vid ordinarie bolagssläraraa.
Enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 25

organisationernas
raening är en särskild hänvisning lill specialbeslämmelser för visst slag av
ärende i della sammanhang inle behövlig ulan tvärtom ägnad alt onödigtvis kompUcera
beslämraelsen. Organisationerna hemställer därför att den särskilda
markeringen av förhållandena för moderbolag tas borl och att föreskriften i 9
kap, 5 § begränsas till att avse dispositioner beträffande bolagels vinst eller
förlust enligt den fastställda balansräkningen.

För egen del vill jag
först framhålla att bestämmelsen om beslut på bolagsstämma belräffande
dispositioner av vinst eller förlust i moderbolag naturligtvis inle, vUket organisationema
befarar, är ägnad att rubba allmänna aktiebolagsrältsliga grundsatser, I varje
aktiebolag även sådana sora är raoder- eller dotterbolag skall sålunda på
ordinarie bolagsstämma fattas beslut ora exempelvis vinstdisposition enligt
fastställd balansräkning, vilket också framgår av utforraningen av 9 kap, 5 §.
Föreskriften ora atl den fastställda koncernbalansräkningen skall läggas tUl
grund vid beslut ora dispositioner av vinst eUer förlust i moderbolaget skall
enligt min mening ses mot bakgmnd av de för moderbolag nya vinslutdelningsbeslämmelser
som finns i 12 kap, 2 §, Föreskriften bör alltså närmast uppfattas sora en
erinran om dessa vinstutdelnings-regler.

Viss tveksamhet har emellertid
enligt organisationerna uppstått på denna punkt och denna tveksamhet kan
medföra problem vid utformande av bolagsordningar. Jag vUl därför inle
motsätta mig den förenkling av bestämmelsen som organisationerna har
föreslagit. Denna bör därför utformas så alt vid bolagsstämman skall beslut
fattas om dispositioner belräffande bolagels vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125),

2.
lag om ändrmg i
aktiebolagslagen (1975: 1385),

3.
lag om ändring i lagen (1975:
1386) om mförande av aktiebolagslagen (1975:1385).

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 26

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 27

Bilaga

1976-10-01 Transurat av

organisationernas
skrivelse

Till

Justitiedeparleraentet

Aktiebolagslagen
(1975:1385)

Inför
ikraftträdandet den 1 januari 1977 av den nya aktiebolagslagen (SFS 1975: 1385)
(ABL) vill Sveriges Industriförbund, Svenska Bankföreningen, Föreningen
Auktoriserade Revisorer och Värdepapperscentralen VPC AB, nedan kaUade
organisationerna, fästa departementets uppmärksamhet på vissa svårigheter som
uppstått vid tolkningen av och anpassningen till den nya lagen. I de
hänseenden som nedan utvecklas hemställer organisationema att riksdagen
föreläggs ändringsförslag under hösten 1976, så att ändringarna kan träda ikraft
samtidigt med lagen i övrigt.

I
Sista dag för anmälan om deltagande i bolagsstämma

I 9
kap. 1 § tredje stycket ABL stadgas:

"I
bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för att få deltaga i bolagsstämma
skall anmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem dagar före stämman.
Denna dag, som ej får vara söndag, annan allmän helgdag, lördag,
midsommarafton, julafton eller nyårsafton, skall anges i kallelse lill
stämman."

Bestämmelsen
överensstämmer i huvudsak med aktiebolagsutredningens förslag (SOU 1971: 15).

Lagtexten
kan enligt sin ordalydelse tolkas på två sätt.

Alternativ
a: I bolagsordningen måste anges en preciserad sista anmälningsdag, exempelvis
"senast tredje dagen före stämman". Den så beslärada dagen skaU anges
i kaUelsen tUl stämman.

Alternativ
b: I bolagsordningen kan ges en föreskrift sora möjliggör för bolaget att
inför varje bolagssläraraa bestämma sista anmälningsdag i intervallet O5
dagar före stämman.

Härtill
kommer i båda fallen att sista anmälningsdagen ej får infalla på en förbjuden
dag, dvs. söndag, allraän helgdag etc.

Motivuttalanden

I prop.
1975: 103 s. 388 sägs i specialraotiveringen till paragrafen:

"Enligt
tredje stycket kan i bolagordningen bestämmas att aktieägare, för atl få delta
i bolagsstämma, skall föranmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem
helgfria dagar före stämraan."

Uttalandet
har dock en annan innebörd än lagtexten, eftersora helgdagar enligt lagtexten
mycket väl kan ingå i feradagarsfristen, och ger därför föga ledning.

Med
tanke på att lagtexten överförts från aktiebolagsutredningens förslag är ulredningens
motivering av intresse. Utredningen anför (s. 221):

"En
bestäraraelse om föranmälan ger styrelsen tillfälle att före bolagssläraraa
upprätta röstlängd. Detta kan vara av värde särskUt i bolag med många
aktieägare. Sista föranmälningsdagen får enligt AL ej sättas tidi-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:18 28

gare
än tte dagar, sön- och helgdagar oräknade, före bolagsstämman. Utrednmgen har
ansett önskvärt att i detta avseende med sön- och helgda-ga likstäUa de andra
dagar som anges 2 § lagen (1930: 173) om beräkning av lagsladgad tid, dvs.
lördagar samt midsommarafton och julafton. Därigenom skuUe i något fall fem
sådana dagar kunna ingå i tiden (t. ex. när julafton infaller på en onsdag) med
möjlighet att förlägga sista föranmälningsdagen ända upp tiU åtta dagar före
stämman. Det har synts tillräckligt och enklare att bestämma tiden så att den
sista för-anmäbUigsdagen får mfalla högst fem dagar före stämman, oavsett om i
dessa fem dagar ingår söndag eller likställd dag, och att tiden ej får utsättas
så att sista föranmälningsdagen infaller på söndag eller likställd dag. Med en
så utformad bestämmelse kan bolaget ej, om femte dagen före stämman är en
söndag, kräva föranmälan senast dagen före, dvs, sex dagar före stämman, utan
om bolaget vill utnyttja möjligheten att kräva anmälan så tidigt som fem dagar
före stämman måste bolaget tillse alt den femte dagen ej är söndag eller Ukställd
dag. Några svårigheter för bolagen torde detta ej behöva förorsaka."

Av ulredningens
motiv framgår alltså klart, att huvudsyftet med skrivnmgen var att garantera
att anmälningstiden inle i något faU skuUe kunna utlöpa tidigare än fem dagar
före stämraan detta i aktieägarnas intresse. Något entydigt svar på frågan
om sista anmälningsdag måste preciseras i bolagsordningen eller ej ges dock ej.

Patent-
och registreringsverkets (PRV) inställning

PRV
har för närvarande att pröva ansökningar ora registrering av ändring i gällande
bolagsordningar lill överensstämmelse med den nya lagen. PRV har därvid i
förevarande fråga intagit den ståndpunkten att registrering medges endast om
sista anmähiingsdagen preciseras i bolagsordningen. PRV har således anslutit
sig till tolkningsalternativ a.

Praktiska
konsekvenser av de olika tolkningsalternativen

Alternativ
a: Den omedelbara följden av att sista dag för anraälan om deltagande i
stämman bestäms i bolagsordningen blir, att bolagen måste tillse att bolagsstämman
förläggs till en sådan dag att sista anmälningsdagen inte infaUer på en
förbjuden dag. Det blir alltså anmälningsdagen som styr bolagsstämmans
förläggning. Detta innebär som nedan skall visas att antalet möjliga dagar för
bolagsstämma drastiskt beskärs.

Som
bekant brukar börsbolagens stämmor i stor uisträckning förläggas till maj
månad. Antalet möjliga dagar för bolagsstämmor den månaden framgår av följande
tabeU, vilken avser läget om man inte vill hålla bolagsstämma på lördag, söndag
eller helgdag.

År

1 princip

tillgängliga

dagar

Möjliga dagar om anmälningstiden ulgår före stämman

5 dagar

4 dagar

3 dagar

1972

20

12

9

9

1973

21

13

12

11

1974

21

19

12

13

1975

19

9

9

10

1976

20

13

12

13

1977

20

12

12

11

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 29

Vill
man inle hålla slämraa fredagen efler Kristi Hiraraelfärdsdag bortfaller en raöjlig
dag i vartdera av alternativen 4 dagar och 3 dagar.

Vill
man dessutom ha tillgång till ett visst antal arbetsdagar för att bearbeta föranmälningarna
rainskas antalet tiUgängliga dagar för bolagsstämmor ytterligare.

En
följd av delta blir således att bolagens stämmor ansamlas till ett raycket
litet anlal dagar. Från aktieägamas synpunkt innebär detta stora olägenheter därigenora
alt möjligheten att deltaga i flera bolagsstämmor beskärs i motsvarande mån. Ur
bolagens synpunkt kan dessuiom problem väl tänkas bl. a, med att samla
styrelseledamöterna, eftersom många styrelseledamöter har flera styrelseuppdrag.

Härtill kommer de
konsekvenser bestämmelsen får i VPC-systemet. Som bekant skall bolagen inför stäramorna
genom VPCs försorg tillställas utskrift av aktieboken per den tionde dagen
före stämman. Därutöver skall VPC distribuera utdelningarna i bolaget utan
dröjsmål efter avstämningsdagen. Som framgår av bifogade exemplar av "VPC-Gazet-ten"
är VPC redan idag hårt belastad under maj månad. En ytterUgare koncentration av
bolagsstämmoma till vissa dagar skulle innebära att VPC utan väsentlig
förstärkning av nuvarande dalaresurser ej längre kunde uppfylla sina åtaganden
och skyldigheter mot bolag och aktieägare. Att anskaffa sådana resurser för tiUfälUga
belastningstoppar möter emellertid stora praktiska svårigheter och är dessutom
mycket kostsamt och orationellt. De ökade kostnaderna måste i så fall bäras av
de VPC-anslutna bolagen.

Alternativ
b: Den tolkningen att bolaget i sin bolagsordning kan föreskriva att sista dag
för anmälan om deltagande i bolagssläraraa Jean bestäraraas inora femdagarsfristen
inför varje bolagssläraraa raedför följande konsekvenser. Bolaget kan i första
hand undersöka vUken dag som är lämplig från olika synpunkter som bolagsstäraraodag.
Antalet då tillgängliga dagar framgår av första kolumnen i saramanslällningen
under alternativ a ovan. Därefter kan sista dag för anraälan om deltagande i
stämman sältas så att den inte infaller på förbjuden dag. Från bolagets
synpunkt kan det vara önskvärt att få så många dagar på sig som möjligt för
att bearbeta anmälningama till stämman. Skulle femte dagen före stämman vara en
förbjuden dag får bolagets frist minskas tiU fjärde dagen före stämman. Om även
den dagen är förbjuden dag får fristen minskas till tredje dagen etc. Om
bolaget anser att tidigaste tilUålna anmälningsdag inträffar alltför nära
stämman, får annan dag för bolagsstämma sökas.

Det
enda viktiga kravet från allmän synpunkt, nämligen att sista an-raälningsdagen inle
koraraer för lång tid före stämman och alt den tydligt anges i kallelsen, blir
under alla omständigheter tillgodosett.

Slutsats

Enligt
organisationernas uppfattnmg är det uppenbart att lagstiftaren ej avsett att
bestämmelsen skulle få de praktiska ölägenheter som ovan visats under
alternativ a. Med den instälhiing PRV intagit i frågan blir dessa emellertid
ofrånkomliga. En rättslig prövning intill sista instans av PRVs tolkning i
registreringsärenden kan emellertid inte avvaktas, eftersora bestämmelserna komraer
att vara i tillärapning innan en sådan prövning medhinnes. De stora svårigheter
en anhopning av bolagsstära-

Bilagan
är utesluten här.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 30

morna
till ett fåtal dagar skulle innebära, i synnerhet för aktieägarna och VPC, gör
att lagtexten enUgt organisationernas mening måste justeras så att den
tolkning av beslämraelsen som ovan angivits under alternativ a omöjliggörs, Sora
visats elirainerar tolkningsaltemativ b de praktiska problem som alternativ a
medför och tillgodoser samtidigt de krav som uppbar aktiebolagsutredningens
förslag tUl lagtext. Organisationerna hemställer därför alt paragrafen
omformuleras i överensstämmelse med alternativ b enligt följande:

"I
bolagsordningen kan bestäraraas att aktieägare för atl få deUaga i bolagsstämma
skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman.
Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, raidsommarafton,
julafton eller nyårsafton och inte ui-falla tidigare än femte dagen före
stämman."

Beträffande
övergångsbestämmelserna till ABL i hithörande delar torde avsikten ej ha varit
att göra avsteg från tidigare praxis vid införandet av lagstiftning av
förevarande slag. Sålunda synes kunna hävdas, att bolagsordningsbeslämraelse gmndad
på äldre lag, efter den nya lagens ikraftträdande skall vara ogUtig endast i
den utsträckning den strider mot stadgande i den nya lagen, varvid sistnämnda
stadgande i stället skall tillämpas i aktuellt hänseende. Detta skulle innebära
alt bolag som vid utgången av år 1976 inle ändrat sin bolagsordning på nu
avsedd punkt till överensstämmelse med den nya lagen, efter denna lags ikraftträdande
väl skulle kunna kräva föranmälan för deltagande i bolagsstämma, om sådan
bestämmelse fanns i bolagsordningen grundad på äldre lag, men alt bolaget
därvid hade att iaktta de begränsningar som uppställs i den nya lagen.

Det
kan antagas att många bolag ej hunnit ändra sina bolagsordningar före
årsskiftet 1976/77, ulan avser alt göra detla under år 1977. Hur äldre
bolagsordningsbestämmelser om föranmälan därvid skall liilämpas har därför ett
betydande intresse. Med ovan redovisade tolkningssätt torde då exempelvis den
vanligen förekommande föreskriften i bolagsordningar om tre dagars föranmälan,
sön- och helgdagar oräknade, komma att innebära alt bolagsstämma inte skulle
kunna håUas på onsdagar, eftersom anmälningstiden i sådant fall skulle utgå på
en lördag.

Denna
olägenhet samt det förhåUandet att av övergångsbestämelser-nas lagtext och
motiv ej klart framgår huruvida det här redovisade tolkningssättet är riktigt
andra tolkningar kan tänkas gör att organisationerna finner det önskvärt
att saken nu regleras på elt entydigt och för bolagen mer lättillämpat sätt.
Delta synes enklast kunna ske genom att bolagen gavs möjlighet att tiUämpa
äldre bolagsordningsbestämmelser i berörda fråga fullt ut inför bolagsstämma
efter lagens ikraftträdande. Eftersom styrelsen enligt 24 § i övergångsbestämmelsema
och dess motiv har att framlägga förslag om ändring av bolagsordningen vid den
första bolagsstämman efler lagens ikraftträdande, skulle en tUlämpning av äldre
bolagsordningsbestämmelse endast bli aktuell vid detta tUlfälle och vid
eventuell ytterligare stärama som hålls så kort tid därefter att ändringen av
bolagsordningen ej hunnit registreras.

Organisationerna
får därför herastäUa, att i förslagsvis 15 § i övergångsbestämmelserna
följande tillägg görs:

"Bestämmelse
i bolagsordning om föranmälan för dellagande i bolagsstämma, som gäller vid
utgången av år 1976, får tillämpas intiU dess

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 31

beslut
ora bestämmelsens upphörande eller ändring tiU överensstämmelse med 9 kap. 1 §
tredje stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) blivit registrerat."

II DisposUioner
av vinst eller förlust i moderbolag. Obligatoriskt ärende på bolagsstämma

I
9 kap. 5 § andra stycket 2 ABL stadgas att vid bolagsstämma skaU beslut fattas

"om
dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen eller, i moderbolag, den fastställda koncembalansräkningen".

I
specialmotiveringen tiU paragrafen (prop 1975:103 s 395 f) anför föredraganden:
"Jag bUräder utrednmgens förslag att ordinarie stämma skall beslula om
dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen. I koncemförhållande bör bolagsstämman i moderbolaget ta slällning
till frågan om dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt fastställd
koncernbalansräkning."

Såväl
lagtexten som motiven ger enligt ordalydelsen vid handen att moderbolagets
bolagsstämma ägde besluta om dispositioner av vuist eller förlust även i
dotterbolagen, eftersom dessas resultat ingår i koncernbalansräkningen. Denna
befogenhet tillkommer emellertid dotterbolagens bolagsstämmor exklusivt och kan
ej överföras till moderbolagets stäm-' ma, Della kan uppenbarligen ej heller ha
varit lagstiftarens mening.

Ordalydelsen
ger därutöver sken av att moderbolagels stärama endast skall disponera den
vinst eUer förlust som framkommer i koncembalansräkningen, alltså inle som det
rätteligen skall vara, vinsten eller förlusten enligt moderbolagets egen
balansräkning.

Lagstiftarens
avsikt synes ha varit att markera de särskilda hänsyn sora vid vinstutdelning i
raoderbolag måste tas till förhåUanden inom koncernen, varom stadgas i 12 kap.
2 §. Där sägs:

"Vinstutdelning
till aktieägarna får icke överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i
fråga om moderbolag, i fastställd koncembalansräkning för det senaste
räkenskapsåret redovisas som bolagets eller koncemens nettovinst för året,
balanserade vinst och fria fonder raed avdrag för

1.
redovisad förlust,

2.
belopp som enligt lag eller
bolagsordning skall avsättas lill bundet eget kapital eller, i fråga om
moderbolag, belopp som av det fria egna kapitalel i koncemen enUgt
årsredovisningarna för förelag inom denna skall överföras till bundet eget
kapital,

3.
belopp som enligt bolagsordning
eljest skaU användas för annat ändamål än utdelning till aktieägarna.

Vinstutdelning
får icke ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagels eller
koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller Slällning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud mot vinstutdelning i visst fall föreskrives i
6 kap. 5 §."

Sora
synes reglerar 12 kap. 2 § olika typer av vinstutdelningsbegränsningar för
såväl moderbolag som aktiebolag i allmänhet, och måste således beaktas vid
alla bolagsstämmor. Enligt organisationernas mening vore då naturligt att en
hänvisning i 9 kap. 5 § till paragrafen i 12 kap. icke enbart berörde kocernbalansräkning
i moderbolag utan gjordes generell och för alla bolag. Emellertid är 9 kap. 5
§ huvudsakligen avsedd

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:18 32

alt
ange vilka ärenden som måste förekomma vid ordinarie bolagsstämma. En särskild
hänvisning till specialbestämmelser för visst slag av ärende är enligt
organisationernas mening i det samraanhanget inte behövlig, utan tvärtom ägnad
att onödigtvis komplicera bestämmelsen. Det senare är i della sammanhang särskUt
angeläget att undvika, eftersom alla bolagsordningar måste ange de obUgatoriska
ärendena på ordinarie bolagsstämma, varvid det är bmkligt, om än ej
nödvändigt, att återge lagtexten så nära som möjligt.

Organisationema
får med hänsyn till vad som nu sagts hemställa, att den särskilda markeringen
av förhållandena för moderbolag borllas och att punkten ges följande
formulering:

"2.
om dispositioner beträffande bolagels vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen."

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 740S69

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 7 dokument.

  1. Bet. 1978/79:SkU34 med anledning av propositionen 1978/79:44 såvitt avser förslag till ny jordbruksbokföringslag m. m., jämte motioner s. 22 · s. 23 i texten
  2. Bet. 1977/78:LU16 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till Bokföringsnämnden jämte motioner s. 3 · s. 4 i texten
  3. Bet. 1976/77:LU12 med anledning av propositionen 1976/77:18 om ändring i bokföringslagen (1976:125) och aktiebolagslagen (1975:1385), m. m. i texten
  4. Prop. 1976/77:93 om beskattning av ränta på vinstandelslån, m.m. s. 14 i texten
  5. Prop. 1977/78:103 med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse i texten

Visa alla 7

Doktrin (3)

3 kopplingar i 1 dokument.

  1. Johansson, Bolagsstämma, 1990 s. 265 om s. 22 · s. 267 om s. 22 · s. 550 i texten