om ändring i ärvdabalken, m.m.
61 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 29 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:32, om ändring i ärvdabalken, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77: 32
Regeringens proposition
1976/77: 32
om ändring i ärvdabalken,
m. m.;
beslutad
den 4 november 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade uldrag av
regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
SVEN
ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
1
propositionen behandlas vissa speciella frågor på arvsrättens och för-mynderskapsräitens
områden. Bl. a. föreslås regler om preskription av rätt lill arv efler barn
vars föräldrar inle har varil gifta med varandra. Är faderskapet lill barnel
inte fastställt vid barnels död och är fadern inle heller känd på annal sätt,
måste fadern eller dennes släktingar framställa anspråk på arv senast tre
månader efter dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid
bouppteckningen.
På
förmynderskapsrättens område föreslås bl. a. atl domstolen skall höra överförrayndaren
i ärenden om förordnande av god man. Vidare föreslås regler om ersättning till
förmyndare och överförmyndare för svenska medborgare i utlandet.
1
propositionen föresläs ocksä en smärre ändring i 1936 års lag om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
1
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 32
Prop.
1976/77:32 2
1 Förslag tm
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrives i
fråga om ärvdabalken dels att 16 kap. 4§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl
i 16 kap. skall införas en ny paragraf, 3atj, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
16
kap. 3a§
År
vid någons död faderskapet tiU honom ej fastställt och är fadern ej heller på
annat sätt känd,for annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter
i boet, skall den som viU grunda arvsrätt på faderskapet göra sin rätt gällande
inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare,
senast vid bouppteckningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arvinge
eller leslamentslagare, som ej har alt göra sin räll gällande efler vad i /, 2
eller 3 § sägs, skall göra det inom tio är från dödsfallet eller, om hans rätl
inträder först vid senare tidpunkt, frän denna.
4 §
Arvinge
eller leslamentslagare, som ej har all göra sin rätl gällande efter vad i 1-3 a
S sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet eller, om hans rält inträder
försl vid senare tidpunkt, från denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977. I fråga om den som har avlidit dessförinnan
gäller dock fortfarande äldre beslämmelser.
2
Förslag till
Lag
om ändring i föräldrabalken
Härigenom
föreskrives i fräga om föräldrabalken' dels au nuvarande 18 kap. 13 § skall
betecknas 18 kap. 14 S, dds att 18 kap. 1 § och 20 kap. 11 § skall ha nedan
angivna lydelse, dels atl i balken skall införas en ny paragraf, 18 kap. 13 §,
av nedan angivna lydelse.
'Balken
omtryckt 1976:612.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
li
Är
förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att ulöva för-mynderskapet,
eller varder han enligt 20 kap. 27 § skild från utövningen därav, skall god
man av rätten förordnas att i förmyndarens ställe vårda den omyndiges
angelägenheter.
kap.
1§
Är
förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd atl utöva för-mynderskapet,
eller varder han enligt 11 kap. 16 § skild från utövningen därav, skall god
man av rätten förördnas att i förmyndarens ställe värda den omyndiges
angelägenheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 §
/ ärende om
förordnande av god man enligt 3§ skaU rätten bereda överförmyndaren tillfälle
att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
kap. 11§
Mol beslut som underrätt
har meddelal under rättegången i fråga, som avses i 6 kap. 13 §, 7 kap. 12 §, 10
kap. 14 §, 11 kap. 15 eller 16 § eller 18 kap. 13 §, skall talan föras särskilt.
Mol beslul som underrätt
har meddelat under rättegången i fräga, som avses i 6 kap. 13 §, 7 kap. 12 §, 10
kap 14 §, 11 kap. 15 eller 16 § eller 18 kap. 74 §, skall talan föras särskilt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den uikommit
frän trycket i Svensk författningssamling.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap'
dels
all i 1 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 3 kap. 2 och 9 §§ saml 7 kap. 5 § ordet
"Konungen" skall bytas ut mol "regeringen",
'Senaste
lydelse av 1 kap. 1973:942 3 kap. "-
5
kap. 5 § 1924:340 7 kap. 5 § 1973:942 lagens rabrik 1971:797
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32
dels
att i 5 kap. 5 § ordet "ämbetsman" skall bytas ul mol
"tjänsteman", dels atl 3 kap. 12 §, 4 kap. 1 ij samt 5 kap. I och 4 §!;
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Är äklenskapsmål anhängigt i fräramande stal, får här i riket efter vad som
finnes skäligt meddelas förordnande som avses i 15 kap. 11 § giftermålsbalken
samt 20 kap. 10 och 12 §§ föräldrabalken. Sådanl förordnande kan när som helst
återkallas.
kap.
2§
Ar
äklenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i rikel efler vad som finnes
skäligt meddelas förordnande som avses i 15 kap. 11 § giftermålsbalken samt 6
kap. 13 § och 7 kap. 12 § föräldrabalken. Sådanl förordnande kan när som helst
återkallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 kap. 1§ Vad i svensk
lag är stadgat om förmynderskap för underårig skall äga tillämpning jämväl i
avseende å underårig svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap
för sådan underårig anordnat i främmande stal, där han har hemvist, må dock
rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap är
anordnat här i rikel, besluta, att förmynderskap ej skall vara anordnat
enligt svensk lag. Konungen äger belräffande för- Regeringen äger belräffande
för-
mynderskap för underåriga
svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stal, meddela särskilda beslämmelser
angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk
eller konsulär ämbetsman att vara överförmyndare.
mynderskap
för underåriga svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela
särskilda beslämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock
förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare.
Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.
Förmynderskap som avses
i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag skaU vara inskrivet vid Stockholms
tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande sådant förmynderskap
utgår av stadiga medel enligt beslämmelser som regeringen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1973:942. Senaste lydelse 1924:340.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
meddelar.
Detsamma gäller ersättning IlU förmyndare i den mån ersättningen ej enligt 15
kap. 19 § föräldrabalken skaU utgå av den omyndiges medel.
5
kap. l§'*
Vad
i svensk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och om förmynderskap för
omyndigförklarade skall äga tillämpning jämväl i avseende ä svensk undersåte,
som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat
för svensk undersåte sora där har hemvist men som är förklarad omyndig här i
riket eller om vars försättande i omyndighet här är fråga, må dock rätten, säfrarai
ej särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap är anordnat här i rikel,
beslula, att förmynderskap ej skall vara anordnat enligl svensk lag.
Konungen
äger belräffande för- Regeringen äger beträffande förmynderskap för
omyndigförklarade mynderskap för omyndigförklarade svenska undersålar, scm hava
hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av
omyndigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär
ämbetsman all vara överförmyndare.
svenska undersålar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda
bestämmelser angående vården av omyndiges värdehandlingar, så ock förordna
svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman all vara överförmyndare.
Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.
Förmynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk
lag skaU vara inskrivet vid Stockholms tingsrätt. Ersättning tiU överförmyndare
beträffande sådant förmynderskap utgår av stadiga medel enligt bestämmelser
som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förmyndare I den mån
ersättningen ej enligl 15 kap. 19 § föräldrabalken skaU utgå av den omyndiges
medel.
Nuvarande
lydelse
"Senaste
lydelse 1924:340.
Prop. 1976/77:32 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4§
Skall
i visst fall svensk lag ej äga Skall i visst fall svensk lag ej äga
tillämpning belräffande omyndig- lillämpning belräffande omyndig-
helsförklaring av någon, som vistas helsförklaring av någon, som vistas
här i riket, eller är ännu ej utrett, här i rikel, eller är ännu ej utrett,
om del skall ske, äge likväl rätten, om del skall ske, äge likväl rätten,
om dröjsmål uppenbariigen skulle om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara, förordna, all han skall medföra fara, förordna, all han skall
vara omyndig under tiden intill dess vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anord- värd om hans angelägenheter anord
nats i enlighet med lagen i hans näts i enlighet med lagen i hans
heraland eller rätten raeddelal dom, hemland eller rätten meddelal dom,
sä ock för samma tid förordna för- så ock för sarama tid förordna för
myndare. 1 avseende å förordnande, myndare. I avseende å förordnande,
varom nu är sagt, skall vad i 20 kap. varom nu är sagt, skall vad i 10 kap.
20 §, 26 § andra stycket och 40 § för- 14 §, 11 kap. 15 § andra stycket och
äldrabalken är stadgal äga motsva- 20/cap. 77 ji föräldrabalkenärsladgal
rande lillämpning. äga motsvarande tillämpning.
Är förmynderskap
anordnat enligt lagen i främmande stal, må ock i trängande fall god man enligl
svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.
Denna
lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna om
ersättning till överförmyndare och förmyndare tillämpas för liden från och raed
den I januari 1976.
4 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz
Härigenom
föreskrives atl 13 § lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dora
som meddelats i Schweiz' skall upphöra alt gälla.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste
lydelse 1969:266.
'Senaste
lydelse 1965:724 (jfr 1966:13).
Prop.
1976/77:32 7
Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanlräde 1976-11-04
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo.
Föredragande:
statsrådet Romanus Proposition om ändring i ärvdabalken, m. m.
1
Inledning
Under
senare år har betydande reformer genomförts pä arvsrättens och förmynderskapsrättens
områden. Bl. a. infördes år 1969 nya reglerom arvsrätt för barn vars föräldrar
inie har varil gifta med varandra. När del gäller förmynderskap och godmanskap
ändrades lagstiftningen i väsentliga hänseenden år 1974.
Jag
vill nu anmäla vissa speciella frågor på de berörda lagsliftningsom-rådena. Den
första frågan gäller arv efler barn vars föräldrar inle har varil gifta med
varandra. Sedan motion i ämnet hade väckts vid 1973 års riksdag hemställde
riksdagen hos regeringen all gällande regler på denna punkt skulle bli föremål
för översyn (rskr 1973:307). Farailjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som på
regeringens uppdrag utrett frågan, har den 24 februari 1976 avlämnat en
promemoria (Ds Ju 1976:4) angående frågan om preskription av rält till arv efier
ulomäklenskapligl barn.' Proraeraorian, som innehåller förslag till lag om
ändring i ärvdabalken, bör fogas lill regeringsprotokollet i della ärende som
bilaga.
Promemorian
har remissbehandlats. Därvid har yttranden avgetls av Stockholms tingsrätt,
kammarkollegiet, riksskatteverket, Malmö sociala centralnämnd, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund.
1
skrivelse lill justitiedepartemenlel den 23 juni 1976 har Föreningen Sveriges
överförmyndare lagit upp vissa frågor rörande godmanskap. Föreningen föreslår
alt den nuvarande bestämmelsen om all överförmyndare i ärende om förordnande av
förmyndare skall beredas lillfälle atl lämna förslag på lämplig person utvidgas
lill all gälla också vid förordnande av god man. Vidare ifrågasätter föreningen
om bestämmelserna om den enskildes rätl all yttra sig i ärende om entledigande
av god man ar lämpligt utformade.
Efter
remiss har yttrande över föreningens skrivelse avgetls av domstolsverket.
' Promemorian har undertecknats av de sakkunnigas
ordförande, hovrältspresidenlen Björn Kjellin.
Prop. 1976/77:32 8
Utöver
de frågor jag nu har angett vill jag i delta sammanhang också la upp vissa iniernalionellt-privalrättsliga
frågor som hänger samman med den nya förmynderskapslagstiftningen. Slutligen vill
jag ta upp en fråga som rör erkännande och verkställighet av schweizisk dom
angående underhållsskyldighet.
2
Preskription av rätt till arv efter barn vars föräldrar inte har varit gifta
med varandra
2.1
Gällande bestänunelser
Genom
lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken (ÄB) upphävdes de sista
särbestämmelserna i svensk lag om arvsrätten för barn vars föräldrar inte har varil
gifta raed varandra. Fram lill år 1970 hade dessa bam inle någon arvsrätt efter
fädernefränderna. De var även uteslutna från arv efler sin far, såvida inle de
var all anse som trolovningsbarn eller fadern i särskild lagsladgad ordning
avgivit an/sförklaring. Om barnel var arvsberälligai efter fadern, gällde raotsvarande
i fråga om faderns arvsrätt efter barnel.
1 och med all 1969 års lag
trädde i kraft den 1 januari 1970 infördes lika arvsrätt för alla barn oavsett
barnets status. Arvsrätten är ömsesidig, dvs. barnel ärver sina föräldrar och
deras släktingar, liksom föräldrarna och deras släkt kan ärva barnel. Frågan humvida
en avliden man hade barn fött utom äktenskap kan eraeUertid vara svår och
ibland oraöjlig all utreda. Registreringen på denna punkt var nämligen tidigare
bristfällig. I övergångsbestämmelserna till 1969 års lag meddelades därför en
särskild preskrip-tionsbesiämmelse för barn som fölls före lagens
ikraftträdande, dvs. före den 1 januari 1970, och som inle redan genom äldre
lag hade arvsrätt efler fadern. I punkten 3 i övergångsbeslämmelserna (senasle
lydelse 1974:238) föreskrivs atl bamet och dess bröstarvingar i angivna fall
ärver fadern och dennes släktingar bara under fömtsättning alt "annan
dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boel inom tte månader
frän dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid
bouppteckningen lätt kännedom om arvingen eller anteckning om bamet före arvfallel
gjorts i personakt för arvlålaren eller annan från vilken arvingen härieder sin
arvsrätt".
Någon
preskriptionsregel motsvarande den nu nämnda finns inte belräffande s. k.
bakarv, varmed förstås den arvsrätt sora tillkommer etl barns far och dennes
släktingar. Dör barnet först, inträder rält lill arv för fadern formellt sell
även ora han skulle vara okänd. Arvsrätten är således inte beroende av atl
faderskapet fastställts. Faderns och fädernefrändernas rätt lill arv
preskriberas i så fall enligl de allmänna preskriptionsreglerna i 16 kap. ÄB.
Delta innebär all preskription inträder fem år efter arvskungörelse eller tio
år efter arvfallet eller, om arvsrätten inträder försl vid senare tidpunkt,
från denna. Arvskungörelse skall ske om den avlidne efteriämnar
Prop.1916/11:31 9
känd
arvinge på okänd ort eller om del inle kan utrönas om del finns någon arvinge
som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är
berättigad till arv. Arvskungörelse skall också ske om del vid bouppteckningen
finns kännedom om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om
hans vistelseort. Arvskungörelse ombesörjs av domslol.
Har
faderskap behörigen fastställts, antecknas della i bl. a. barnels per-sonakl.
2.2 Promemorian
1
promemorian redogörs lill en början för den motion som föranledde
riksdagsskrivelsen 1973:307 (mot. 1973:410). 1 motionen framhölls det som angeläget
atl göra arvsrätlspreskriplionen tillämplig även när etl barn som fölls utom
äktenskapet avlider och fråga uppkomraer om arvsrätt efler barnel för dess
fader och dennes släktingar. Del påpekades i motionen alt man genom alt
uppställa en sådan preskriptionsregel skulle undvika all frågan om rätten till
arv efler barnel hålls svävande i väntan på all den allmänna arvsrätlspreskriplionen
skall inträda i de fall fadern är okänd.
Promemorian
innehåller vidare en redogörelse för de remissyttranden som avgavs över
motionen och för lagutskottets belänkande. 1 dessa delar liksom när del i övrigi
gäller bakgrunden lill de sakkunnigas överväganden hänvisas här lill bilagan.
De
sakkunniga har sammanfattningsvis korarait frara till alt man bör införa en
begränsning av arvsrätten i nu föreliggande fall. Olika lösningar av frågan
diskuteras. De sakkunniga har stannat för all faderns arvsrätt inte bör göras
beroende av all faderskapet är fastställt vid tiden för barnels död eller av om
arvlålaren avlidit före eller efter den I januari 1970. Efter mönster i övrigt
av punkt 3 i övergängsbeslämmelserna lill 1969 års lag föreslår de sakkunniga
en regel av följande innehåll. Om vid dödsfallet faderskapet lill arvlålaren
inte är fastställt ärver fadern och dennes släktingar bara om annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som sitter i boel inom tre månader från dödsfallet
eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen får
kännedom om arvingen. Del föreslås atl regeln får sin plats i 16 kap. ÄB som en
ny paragraf, 2a§.
Enligt
de sakkunniga får det anses att dödsbodelägarna fått kännedom om arvsanspräkei
om modern och barnavårdsnämnden godtar etl faderskapserkännande efter barnets
död. Om faderskapsuiredningen läggs ned i anledning av dödsfallet bör fadern
för atl arvsanspräkei inle skall preskriberas väcka talan därom inom den
angivna tiden.
2.3 Remissyttrandena
Samtliga
remissinstanser tillslyrker promemoriaförslagel eller lämnar del ulan erinran.
1* Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 32
Prop. 1976/77:32 10
Stockholms
tingsrätt anser del lämpligt alt någon begränsning av arvsrätten införs och atl
frågan löses genom en preskriptionsregel av det innehåll farailjelagssakkunniga
föreslagit. Kammarkollegiet uppger alt erfarenheterna från de senaste tre åren
talar för atl den föreslagna lagändringen kommer atl få avsevärt störte
betydelse än vad man räknade med år 1973, dä frägan behandlades i riksdagens
lagutskott och kollegiet yttrade sig. Det torde enligl kollegiet komma all
inträffa etl betydande anlal fall då fadern eller fädernefränderna ej ger sig
till känna inom den lid sora anges i förslaget och då alltså arvingarna på
mödernet eller arvsfonden blir skyddade mot arvsanspråk.
Domareförbundet
ifrågasätter om den föreslagna nya bestämmelsen, som enligl sin konstruktion
innebär alt fadern och dennes släktingar ärver endasl under viss fömtsättning,
har sin rätta plats i kapitlet om de allmänna reglerna om preskription av arv.
1 vart fall, anser förbundet, bör bestämmelsen inle las upp bland
kungörelseparagraferna utan i slällel omedelbart efter dessa som en 3 a §.
De
sakkunnigas förslag innebär all någon särskild preskriptionstid inte gäller i
de fall då faderskapet lill barnel är fastställt. I delta sammanhang påpekar riksskatteverket
all, om barnet är föll före är 1933, uppgift om faderskapet i regel finns endasl
i födelse- och dopboken. Betydande praktiska svårigheter kan då föreligga all
med utgångspunkt i en sådan uppgift spåra den avlidnes fader och faderns
släktingar. I alll fall får man enligl riksskatteverket räkna med atl sådana släklulredningar
kan bli tidsödande.
De
sakkunnigas uttalande om kännedomsrekvisilel har komraenlerals av domareförbundet.
Om faderskapsuiredningen läggs ned i anledning av bamels död, bör enligt de
sakkunniga fadern för alt arvsanspräk inte skall preskriberas väcka talan därom
inom den angivna tiden. Förbundet ifrågasätter dock ora inte kännedomsrekvisilel
är uppfyllt redan genora atl dödsbodelägare får reda på arvspretendenlens
existens. Enligl förbundets mening torde del räcka atl någon före
preskriptionstidens utgång hos dödsbodelägare framställer anspråk på arv under
påslående att han är far lill barnet.
3
Förordnande och entledigande av god man 3.1 Gällande bestänunelser
Genom
lagen (1974:1038) om ändring i föräldrabalken (FB) infördes nya bestämmelser pä
förmyndenikapsrättens område, som bl. a. innebar all grunderna för
omyndighetsförklaring begränsades saratidigt som möjligheterna atl förordna god
man ökades (prop. 1974:142, LU 1974:38, rskr 1974:404). Dessuiom gjordes vissa
ändringar i de processuella reglerna om fönnyn-derskap och godmanskap liksom i bestämraelserna
om överförmyndare. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1976.
Regler
om omyndighetsförklaring finns i 10 kap. FB. Enligt 10 kap. 1 § kan en person
förklaras omyndig endasl om han på gmnd av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd all
vårda sig eller sin egendom och del inte är tillräckligt alt god man förordnas
för honom eller alt han på annal mindre ingripande sätt får bistånd i vården av
sina angelägenheter. Omyndighetsförklaring skall hävas, så snart skäl för sådan
förklaring inle längre föreligger (10 kap. 8 §). Del åligger överförmyndare all
åriigen granska de förmynderskap som avser orayndigförklarade och pröva om del
finns skäl atl ansöka om hävande av omyndighetsförklaringen (3 § överförmyndarkungörelsen
1974:1047).
För
den som förklaras omyndig skall domslol förordna förmyndare (11 kap. 3 § FB).
Förmyndare skall förordnas också för underårig, om ingen av föräldrarna är
förmyndare för honom.
Bestämmelser
om godmanskap finns i 18 kap. FB. I 18 kap. 1 och 2 §§ regleras i vilka fall
god man skall förordnas för omyndig och i 3 och 4 §§ andra fall då det finns
behov av god man.
Enligt
18 kap. I § skall god man för omyndig förördnas, om förmyndaren pä gmnd av
sjukdom eller av annan orsak är ur stånd atl ulöva förrayn-derskapei eller om
förmyndaren på gmnd av försummelse e. d. blir skild från utövningen av förmynderskapel.
Har
omyndig del i ett oskiftat dödsbo tillsammans med förmyndaren eller hans make,
skall enligl 18 kap. 2 § första slyckel god raan förordnas atl vårda den
omyndiges rätl i boel vid boutredningen och vid bodelning och skifte eller
ingående av avtal om sammanlevnad i oskiflat bo. Enligt samma lagmm skall god
man förordnas också i annal fall då förmyndaren inte har rätl alt företräda den
omyndige vid viss rättshandling eller då fråga uppstår om rättegång mellan den
omyndige och förmyndaren eller hans make eller någon som förmyndaren
företräder. Vidare föreskrivs i andra Slyckel att god man kan förordnas även i
annat fall, om förmyndaren eller hans make i en viss angelägenhet kan ha ell
intresse stridande raot myndlingens.
Enligl
18 kap. 3 § kan god man vid behov förordnas, om någon pä gmnd av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande
förhållande behöver bistånd med all bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller
sörja för sin person.
118
kap. 4 § finns beslämmelser om all god man i vissa fall skall förordnas för bortovarande
arvinge i samband med dödsfall m. ra.
Förmynderskap
står liksom godmanskap under tillsyn av överförmyndaren och rätten. Beslämmelser
om förmyndares plikter och om tillsyn över förmyndares förvallning finns i
13-17 kap. FB. Bestämmelserna äger i stor utsträckning motsvarande lillämpning
beträffande god man.
1
11 kap. 13 § i dess lydelse enligl lagen (1976:612) om ändring i föräldrabalken,
som träder i kraft den 1 januari 1977, föreskrivs alt rätten i ärende ora
förordnande av förmyndare skall bereda överförmyndaren lill-
Prop.
1976/77:32 12
fälle
all lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget. Någon motsvarighet till
den bestämmelsen finns inle beträffande ärende om förordnande av god man.
Enligl 11 kap. 17§ FB i
dess lydelse enligt lagen 1976:612 skall rätten i ärende ora förrayndares
förordnande eller entledigande, närdet rör omyndig som har fyllt 16 år, bereda
denne lillfälle au yttra sig, om del kan ske. 1 18 kap. 13 § i dess lydelse enligl
samma lag föreskrivs alt bestämmelserna om förmyndare i bl.a. 11 kap. 17 S
skall gälla i tillämpliga delar i fråga om god man. Därvid skall bestämmelserna
i 11 kap. 17tj om omyndig gälla den för vilken god man har förordnals. Molsvarande
bestämmelser om yttranderätt i andra domstolsärenden rörande förmynderskap och godmanskap
finns intagna i 20 kap. 3 och 5 §tj FB i deras lydelse enligl nyssnämnda lag.
1
överförmyndarkungörelsen föreskrivs all överförmyndaren skall tillhandagå
rätlen med upplysningar och på begäran av rätlen avge yttrande i frågor rörande
förmyndersk.ip och godmanskap som står under hans tillsyn.
3.2
Skrivelsen från Föreningen Sveriges överförmyndare
Föreningen
Sveriges överförmyndare anför atl del efler införandel av den nya förmynderskapslagstiftningen
har visal sig atl tingsrätterna begär förslag från överförmyndare inle bara när
del gäller atl förordna förmyndare ulan också i ärenden ora förordnande av god raan
trots all föreskrift härom saknas. Enligt föreningen är del otillfredsställande
att tillämpa ett tillvägagångssätt sora saknar slöd i lag. Emellertid anser
föreningen att de synpunkter som anfördes som skäl för atl införa bestämmelsen
all överförmyndaren skall lärana förslag på förmyndare kan åberopas också när
det gäller förordnande av god man. Inte minst del förhållandel att anordnande av
godmanskap numera är vanligare än omyndighetsförklaring talar för detla. Mol
denna bakgmnd förordar föreningen alt det uttryckligen föreskrivs all överförmyndares
yttrande skall inhämtas i ärende om förordnande av god man.
Föreningen
tar vidare upp bestämmelserna om all omyndig resp. den för vilken god raan har förordnals
skall beredas tillfälle alt yttra sig i ärende om förordnande eller
entledigande av förmyndare resp. god man, om han har fyllt 16 år. Enligl
föreningen finns del anledning all ifrågasätta om ell sådanl yttrande är nödvändigt,
när fråga uppkommer om entledigande av god man som har förordnals atl ta lill
vara omyndigs räll i dödsbo enligl 18 kap. 2§ första stycket FB. Föreningen
framhåller all de fiesta dödsbon vari omyndig äger del avslutas med handling
som kräver överförmyndares godkännande. Enligt föreningen torde del inle
förekomma all gode män som har utsetts ali; vårda omyndigs räll i dödsbo
entledigas utan alt överförmyndare har avgetl ullålande om all godmansuppdragei
är av-
Prop.
1976/77:32 13
slutat.
Elt sädant besked borde vara tillräcklig anledning att entlediga den gode
mannen. Att inhämta den omyndiges yttrande före entledigandet synes enligl
föreningen mer innebära en fördröjning av ärendets behandling än en reell
förbättring av den omyndiges rättsställning, eftersom elt dödsbos avveckling är
av så kvalificerad natur att det kan ifrågasättas ora en omyndig är kapabel att
avgöra om den gode mannen har slutfört sitt uppdrag eller inle.
3.3
Remissyttrandet
Domstolsverket
framhåller i sitt remissyttrande att de vidgade möjligheterna all förordna god
man enligl 18 kap. 3 § FB lorde leda lill alt gode män i många fall kommer alt
fungera under lång tid och att deras uppgifler blir likartade dem sora åvilar
en förmyndare. Den gode mannen är skyldig all sörja också för huvudmannens
person i den män det kan anses erforderiigt. I prop. 1974:142 anfördes
skyldigheten att svara för den omyndiges person som elt av skälen för atl
överförmyndare skall beredas tillfälle atl lämna förslag på förmyndare. Enligl
verket synes del därför vara motiverat all låta beslämraelsen ora yttrande från
överförrayndaren även orafatta förordnanden av god man.
Emellertid
framhåller verkel att del övervägande antalet förordnanden av god man lorde ske
enligl 18 kap. 2 § förslå slyckel förslå punkten FB. 1 många sådana fall
utfärdas förordnande först sedan bouppteckningen har getts in till rätten. Den
gode mannen har dä redan fullgjort en av sina huvudsakliga uppgifter, nämligen
alt företräda den omyndige vid boupp-leckningsförräliningen. Enligl verkels
mening barett sådant förfarande slora praktiska fördelar och del lorde ytterst
sällan förekomma atl det finns anledning alt inle förordna den som har företrätt
den omyndige. Verket anser därför alt della fall bör undantas, om bestämmelsen
om yttrande av överförmyndare ändras i enlighet med föreningens förslag.
Vad
beträffar frågan om omyndigs rätl att yttra sig i ärende om entledigande av
god raan som har förordnats all värda omyndigs räll i dödsbo instämmer verkel i
föreningens uttalande atl det inte torde förekomraa atl god raan entledigas
utan atl överförmyndaren har hörts. Ett uttalande av överförmyndaren atl den gode
mannen har fullgjort sill uppdrag torde enligt verket utgöra tillräcklig
säkerhet för all den omyndige inle skall lida nägon rällsföriust. Verkel
förklarar sig därför dela uppfattningen all frågor om entledigande av god man
som har haft all värda omyndigs rätt i dödsbo bör undantas från bestämmelsen om
omyndigs rätl atl yttra sig. Verkel tillägger dock att en förutsättning härför
torde vara atl hörande av överförmyndaren görs obligatoriskt.
Prop.
1976/77:32 14
4 Internationella
rättsförhållanden rörande förmynderskap m. m.
4.1 Tillsyn över förmynderskap m. m.
I
lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap (ändrad senast 1973:942) finns bestämmelser om att svensk lag
om förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade och om
omyndighetsförklaring skall gälla för svenska raedborgare som inte har hemvist
i Sverige (4 kap. 1 § första slyckel resp. 5 kap. 1 § första stycket). Domstol
kan dock under närmare angivna omständigheter beslula att förmynderskapel inle
skall vara anordnat enligl svensk lag. Har en svensk medborgare förklarats
omyndig i främmande stat kan omyndighetsförklaringen enligl 5 kap. 3 § första
stycket hävas ocksä i Sverige enligt svensk lag.
1
förhållande lill Danmark, Finland, Island och Norge gäller särskilda bestämmelser,
vilka har meddelats med stöd av bemyndigande i 7 kap.
5 §
första stycket 1904 års lag. Dessa bestämmelser har tagits in i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap. Förordningen ansluter sig till 1931 års nordiska
konvention i ämnet.
Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 3.1 trädde nya regler om förmynderskap m. m.
i kraft den 1 januari 1976 (SFS 1974:1038). Den 1 januari 1977 träder ytteriigare,
omfattande ändringar i FB i kraft (SFS 1976:612). FB:s disposilion ändras och fiertalet
bestämraelser av processuell natur fiyttas över lill de kapitel där de
materiella reglema är intagna. De nya reglema på förmynderskapsrättens område
kommer, med smärre ändringar, att vara i sak oförändrade. Den i det följande
lämnade redogörelsen för gällande räll utgår från FB i dess lydelse enligl SFS
1976:612.
Förmynderskap
för underirig skall skrivas in vid domslol i särskilt angivna fall (12 kap. I §
första stycket FB). Inskrivning skall som regel ske hos rätlen i den ort där
den som utövar förmynderskapel har hemvist inom rikel. Om inskrivningen föranleds
av atl förälder som ensam har utövat förmynderskapel har avlidit, skall
inskrivningen dock ske där den avlidne senast haft sådanl hemvist. Om föräldrama
utövar förmynderskapel gemensaml och de har skilda hemvist, skall
inskrivningen ske där fadern har hemvist eller, om det är fråga om all
entlediga modern från hennes förmynderskap, där hon har hemvist. Finns det inte
någon domslol som enligt huvudreglerna är behörig, skall inskrivningen ske vid
Stockholms tingsrätt (12 kap. 1 § andra slyckel FB).
Då
någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmynderskapel
skrivas in vid den domslol där ansökningen om omyndighels-förklaring gjordes (12
kap. 2 § FB). Behörig all ta upp ansökan om omyndighetsförklaring av sådan
person är domstolen i den ort där den som avses med ansökningen har sitt
hemvist eller, om sädan behörig domslol inte finns, Slockholms tingsrätt (10
kap. 9 § första stycket FB). Avser ansök-
Prop.1976/77:32 '5
ningen
atl underårig skall förbli omyndig även efter det alt han uppnått myndighetsåldern,
hör målet lill den domstol där förmynderskapel är inskrivet eller, om
inskrivning inte har ägt rum, till den domslol där inskrivning skall ske (10
kap. 9 § andra stycket FB). Fråga om hävande av omyndighetsförklaring prövas av
den räll där förmynderskapel är inskrivet (10 kap. 9ij tredje slyckel FB).
Enligt
12 kap. 3 § FB kan domslol där förmynderskapel är inskrivet fiylta över
tillsynen över förmynderskapel till annan domstol, om del finnes lämpligl.
Överförmyndare
utövar tillsammans med rätten tillsyn över förmynderskap (11 kap. 11 § FB).
Överförmyndare väljs av kommunfullmäktige (19 kap. 5 § första stycket FB). 1
vissa kommuner finns, efter kommunens bestäraraande, i stället för
överförmyndare en överförmyndarnämnd (19 kap. 2 § FB).
När
förmynderskap skrivs in skall domstolen, om det behövs, ange vilken
överförmyndare del tillkommer all ulöva tillsyn över förmynderskapel (12 kap. 4tj
första stycket FB).
Enligt
4 kap. 1 ij andra stycket resp. 5 kap. I § andra stycket 1904 års lag får
regeringen förordna svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman att vara
överförmyndare såvitt gäller förmynderskap för underåriga resp. orayndigförklarade
svenska medborgare, som har hemvist i främmande stat.
Rätten
har enligl 19 kap. 18 tj FB skyldighel alt vaka över all överförmyndare och överförmyndarnämnd
fullgör sina åligganden enligl FB.
4.2
Ersättning till överförmyndare och förmyndare
Med
den nya förmynderskapslagstiftningen (SFS 1974:1038) övertog kommunema det
ekonomiska ansvaret för överförmyndarorganisalionen och en stor del av
kostnadsansvaret för förmyndare. Tidigare hade ersättning helt och hållet
utgått av de omyndigas medel.
Enligl
19 kap. 15 § FB (ändrad lydelse enligt prop. 1976/77:1) bestämmer kommunen i fräga
om arvode och annan ersättning till överförmyndare.
När
del gäller förmyndare anges i 15 kap. 19 § FB alt han har rätt till arvode
såväl för förvaltningen av den omyndiges egendom som arbetet med den personliga
omvårdnaden om myndlingen. Arvodet bestäms av överförmyndaren med ledning av de
grunder som fastställs av kommunen. Förmyndaren har rätt också till ersättning
för de utgifter som varil skäligen påkallade för uppdraget. Beslut om
ersättningen fallas av överförmyndaren. Arvode och ersättning för utgifter
skall, efler överförmyndarens bestämmande, utgå av den omyndiges medel i den
mån dennes beräknade årsinkomst det år förmyndaruppdraget avser överstiger två
gånger del basbelopp som gällt för årets sista månad eller, om inle särskilda
omständigheter föranleder annal, han har tillgångar lill ett värde
överstigande fyra basbelopp. 1 övrigt skall arvode och ersättning för utgifter
betalas av kommunen. Arvode tillkommer inte fader eller moder som är förmyndare
på grund av lag, såvida
Prop.
1976/77:32 16
inte
överförrayndaren med hänsyn lill särskilda omständigheter lämnar lillslånd till
del. Dessa förmyndare har rätl till ersättning för utgifter endast om
utgifterna hänför sig lill förvaltningen av den omyndiges egendom. Arvode och
ersättning i nu nämnda fall ulgär alltid av den omyndiges medel. Särskilda föreskrifler
i fråga om ersättning till överförmyndare och förmyndare har inle meddelats i
1904 års lag.
5 Erkännande
och verkställighet av schweizisk dom angående un
derhållsskyldighet
Mellan
Sverige och Schweiz gäller sedan år 1936 en konvention om erkännande och
verkställighet av domar på civilrättens område (SÖ 1936:10). Konventionen, som
omfattar även avgöranden angående familjerättsligt underhåll, har införiivats
med svensk rält genom lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom
som meddelats i Schweiz (ändrad senast 1965:724; jfr 1966:13).
När
Sverige och Schweiz tillträdde 1958 års Haagkonvenlion om erkännande och
verkställighet av avgöranden om underhäll till barn uppkom fråga humvida den
bilaterala konventionen eller Haagkonventionen skulle liilämpas i förhällandet
mellan de två länderna såvitt gäller underhållsavgöranden som omfattas av båda
konventionerna. Länderna enades om att Haagkonvenlionen skulle liilämpas i
sädana fall. Detta föranledde alt i 1936 års lag togs in en ny paragraf (13 §)
vari klargjordes all särskilda beslämmelser gällde ora erkännande och
verkställighet av vissa doraar och beslut angående underhåll lill bam (jfr prop.
1965:139 s. 26). Paragrafen syftar på bestämmelserna i den lag varigenom Haagkonvenlionen
införiivats med svensk rätl (SFS 1965:723).
6 Föredraganden
6.1
Preskription av rätt till arv efter bam vars föräldrar inte har varit gifta med
varandra
Den
I januari 1970 upphävdes de sista särbestämmelserna i svensk lag ora barns
arvsrätt. Genora lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken infördes lika
arvsrätt för alla barn, oavsett om dess föräldrar hade varit gifta med varandra
eller inte. Arvsrätten är ömsesidig, dvs. barnel ärver sina föräldrar och deras
släkt och vice versa.
1
punkt 3 i övergångsbestämmelserna lill 1969 års lag meddelades en särskild
preskriptionsregel för barn som fölls före lagens ikraftträdande, dvs. före den
I januari 1970, och som inte redan genom äldre lag hade arvsrätt efter fadern. Enligl
bestämmelsernas nuvarande lydelse ärver barnel och dess bröstarvingar i angivna
fall fadern och dennes släktingar bara under fömtsättning all "annan
dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boet inom tre månader
från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid
bouppteckningen lått kännedom om arvingen
Prop. 1976/77:32 '/
eller
anteckning om barnel före arvfallel gjorts i personakl för arvlålaren eller
annan frän vilken arvingen härieder sin arvsrätt". Anledningen lill denna särbeslämmelse
var alt del kunde vara svårt och ibland omöjligt atl utreda om en man hade bam
utanför äktenskapet. Männens folkbokföringsuppgifter var nämligen tidigare
bristfälliga på denna punkt. Däremot finns uppgifter om behörigen fastställda
faderskap sedan lång tid tillbaka antecknade i folkbokföringens uppgifter om barnel.
Någon
preskriptionsregel motsvarande den nu nämnda finns inte för den arvsrätt som
tillkommer ett barns far eller dennes släktingar, s. k. bakarv. Formellt sell
ärver fadern och fädernefränderna bamet eller dess bröstarvingar även om
fadern vid barnets död skulle vara okänd. Möjlighet finns au i tvist om arvet fä
frågan om faderskapet prövad förulsällningsvis, när faderskapet inte har blivit
fastställt tidigare.
Med
anledning av en motion log 1973 års riksdag upp frågan om preskription av rätt
till arv efter barn vars föräldrar inte varit gifta med varandra. Sedan
riksdagen hos regeringen hemställl om en utredning av denna fräga, fick farailjelagssakkunniga
i uppdrag att pröva frågan. De sakkunniga har redovisat sina överväganden och
förslag i promemorian Ds Ju 1976:4.
De
sakkunniga anser att del bör införas en begränsning av arvsrätten i
föreliggande fall. Enligt de sakkunniga kunde det övervägas alt ställa upp den
förutsättningen för faderns arvsrätt alt faderskapet är fastställt vid tiden för
dödsfallet. Mol en sådan lösning talar dock enligl de sakkunniga alt del förr
kunde förekomma - och även nu kan hända, om än i sällsynta fall -all en eller fiera
av de aktuella personerna hade vetskap om faderskapet men alt del inle
fastställts formellt. Vidare talar mol den diskuterade lösningen alt barnets
arvsrätt efter fadern inle har gjorts beroende av all faderskapet fastställts.
En avvikande utformning av reglerna om faderns arvsrätt skulle strida mot den
ömsesidighet i arvsrätlsregleringen som annars eftersträvas.
Vill
man ge en raöjlighet att föra bevisning om faderskapet men ändå införa en
praktisk begränsning av arvsrätten, är del enligl de sakkunniga naturiigt att
införa en preskriptionsregel som i så fall innebär en väsentligt kortare
preskriptionslid än den allmänna arvsrätlspreskriplionen. De sakkunniga finner
valet slå mellan en preskriptionsregel avseende alla arvlätare för vilka
faderskapet ej har fastställts, oavsett arvlålarens födelsedatura, och en
preskriptionsregel bara för arvlätare ulan fastställt faderskap födda före den
1 januari 1970, eventuellt kombinerad med en regel för senare födda arvlätare
all arvsrätt inte äger rum om faderskapet ej har fastställts. Med hänsyn till
alt det rör sig om ett litet antal fall åriigen anser de sakkunniga atl den
enklare lösningen bör väljas, nämligen en preskriptionsregel oberoende av arvlålarens
födelsedatum. Sammanfattningsvis föreslär de sakkunniga en regel som innebär
att, om vid dödsfallet faderskapet lill arvlålaren inte är fastställt, fadern
och dennes släktingar ärver bara om annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter i boel fär kännedom om 2* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 32
Prop. 1976/77:32 18
arvingen
inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare,
senast vid bouppteckningen. Regeln föreslås få sin plats i 16 kap. ÄB som en ny
paragraf, 2a§.
De
sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Kararaarkollegiet uttalar alt erfarenheterna från de senaste
tre åren talar för att den föreslagna lagändringen kommer att få avsevärt slörre
betydelse än vad kollegiet år 1973 räknade raed. Del lorde sålunda enligl
kollegiet komma all inträffa etl betydande antal fall då fadern eller fädernefränderna
ej ger sig till känna inom den angivna tiden och på del sättet antingen
arvingarna på mödernet eller arvsfonden skyddas mot arvs-anspråk.
Mot
bakgrund främst av kammarkollegiets uttalande anser ocksä jag atl man bör
införa en begränsning i faders och fädernefränders rätl till arv efler barn
vars föräldrar inle har varil gifta med varandra. Är fadern okänd vid barnets
död, fär det anses rimligt atl släktingarna pä mödernesidan eller allmänna
arvsfonden lår möjlighet alt efter viss kortare lid tillträda arvet efler
barnet utan all senare behöva utsättas för arvsanspråk från fadern eller dennes
släktingar.
När
det gäller den närmare ulformningen av en begränsningsregel delar jag familjelagssakkunnigas
uppfattning alt den bör ta sikte på alla barn för vilka faderskapet inle har
fastställts, oavsett barnets födelsedatum. Som huvudregel bör i så fall gälla atl
fadern eller hans släktingar skall göra sin rätt till arv gällande inom viss
kortare lid efter dödsfallet. Det kan emellertid inträffa atl fadern under
barnets livstid har varil känd för någon av dödsbodelägarna eller annan som
har med dödsboförvaltningen alt göra, trots att faderskapet inle har blivit
formellt fastställt. I den situationen kan del vara skäligt alt låta fadern
eller dennes släktingar ha längre tid pä sig att framställa arvsanspråk. Är
fadern känd vid dödsfallet, bör alltså inle den kortare preskriptionstiden
gälla ulan frågan om arvsrätt bör prövas enligl allmänna regler.
Vid
bestämningen av hur lång den särskilda lidsfrislen bör vara kan de nuvarande
övergångsreglerna i 1969 års lag lämpligen tjäna som förebild. Fadern eller fädernefränderna
bör alltså framställa sina anspråk inom tre månader från dödsfallet eller, om
bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen.
Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså en regel som innebär atl om vid någons död faderskapet till
honom ej är faslställl och fadern ej heller på annal sätt är känd för annan
dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boel, så skall den som
vill gmnda arvsrätt på faderskapet göra sin rätt gällande inom tre månader från
dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid
bouppteckningen. Regeln bör las in som en särskild paragraf i 16 kap. ÄB, efter
3 §.
Prop.
1976/77:32 19
När
del gäller frågan i vilka fall fadern skall anses ha varil känd vid barnels
död, anser jag inle all man bör ställa upp för stränga krav. Enligl min mening
bör det vara lillräckligi all exempelvis fadern under bamels livstid har påslält
för någon av dödsbodelägarna eller motsvarande alt han är far till barnel. Har della
skett, bör fadern eller hans släktingar vara befriade från skyldigheten atl
framställa arvsanspråk inom den nyss förordade speciella tidsfristen. En fömtsättning
för att arv till sist skall gå till den sidan blir sedan alt faderskapet styrks
eller ändå godtas av övriga arvingar.
Spörsmålet
om hur en arvinge skall gå till väga när han vill göra sin arvsrätt gällande är
reglerat i 16 kap. 6 § ÄB. Del sägs där alt om arvinge vill göra sin räll
gällande ulan all tillträda kvariätenskapen eller sin lott däri, så skall han
anmäla sill anspråk hos god man, ora sådan har förordnats atl bevaka hans räll,
eller hos var dödsbodelägare sora har tillträtt kvarlåtenskapen eller ocksä,
om skifte ej har skell, hos boutredningsman eller annan som sitter i boel.
Anmälan kan också göras hos rätten. Dessa regler blir tillämpliga även i fall
då den nu behandlade, särskilda tidsfristen för arvsanspråk gäller.
Enligl
16 kap. 8 § ÄB gäller atl arv som arvinge har gått föriustig genom underiålenhet
all inom föreskriven lid tillträda arvet eller anmäla anspråk på det skall
tillfalla dem som skulle varit berättigade därtill om arvingen avlidit före arvlålaren.
Delta innebär all om arvsanspräk inle har gjorts gällande av fadern enligl den
nya regel som nyss har förordats, arvsrätten gär vidare till arvlålarens övriga
dödsbodelägare. Som arvlålarens dödsbodelägare på fädernesidan kan därvid
komma ifråga endast den eller de fä-dernefränder som gjort gällande arvsanspråk
inom den föreslagna speciella lidsfrislen.
De
nya reglerna bör enligl min mening träda i kraft den 1 juli 1977. 1 fräga om
barn som har avlidit före denna tidpunkt bör dock äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
6.2
Förordnande och entledigande av god man
Genom
de ändringar i förmynderskapslagstiftningen sora beslöts är 1974 och som trädde
i kraft den I januari 1976 har möjlighelerna atl förklara en person omyndig
begränsats. 1 gengäld har möjligheterna att förordna god man för den som
behöver bislånd i vården av sina angelägenheter ökats väsentligt. Enligt 18
kap. 3 § föräldrabalken (FB) kan god man vid behov förordnas, om någon på grund
av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller
liknande förhållande behöver bistånd med atl bevaka sin rält, förvalla sin
egendom eller sörja för sin person.
Genom
1974 års lagstiftning infördes en ny beslämmelse om att rätten i ärende om
förordnande av förmyndare skall bereda överförmyndaren tillfälle all lämna
förslag på person som är lämplig för uppdraget. Någon raot-
Prop.
1976/77:32 20
svårighet
till den beslämraelsen finns inle i fråga om förordnande av god raan.
Föreningen Sveriges överförmyndare har emellertid i en skrivelse till justitiedepartemenlet
föreslagit alt del införs en beslämmelse om skyldighel för domslol att bereda
överförmyndaren tillfälle all lämna förslag på lämplig person även när det gäller
atl utse god man.
Vid
tillkomsten av bestämmelsen om överförmyndarens hörande i ärenden om
förordnande av förmyndare anfördes bl. a. all det är angeläget att domstol ulan
alltför slor omgång kan få lag på lämplig förmyndare och atl det är viktigt alt
del finns tillgång till kvalificerade förmyndare inte minsl i fall dä den
omyndige är i stort behov av personlig omvårdnad. Vidare framhölls del
berättigade i alt ge överförmyndarna infiytande över personvalet med hänsyn lill
alt del i övervägande antalet förmynderskap med särskilt förordnad förmyndare
inte är förvaltningen av den omyndiges egendom utan den personliga omvårdnaden
om myndlingen som kan sägas utgöra den väsentliga delen av förrayndarens
uppdrag. 1 raoiiven påpekades också att överförrayndarna genora all engageras i
valet av förmyndare flr en god överblick över vilka personer som innehar förmyndamppdrag.
För
min del anser jag alt del i många fall kan vara av värde alt överförmyndaren
lämnar förslag på lämplig person också när del gäller alt utse god man. Behovet
av atl fä förslag från överförmyndaren har ökat genom de vidgade möjligheler
alt förordna god man som gäller sedan den I januari 1976. Att det finns behov
av en sådan möjlighet belyses också av atl domstolama enligt föreningens
uppgift ofta inhämtar förslag till god man trots att det inte finns nägon
uttrycklig föreskrift härom.
Givetvis
är det särskilt angeläget att fä ett förslag från överförmyndaren i sädana fall
då godmanskapet kan beräknas bli av längre varaktighet och speciellt om den
gode mannens uppdrag kan väntas få sin tyngdpunkt i den personliga omvårdnaden
om myndlingen. Hit hör framför alll sådana fall då god man enligl 18 kap. 3 § FB
skall förordnas för nägon sora behöver bislånd på gmnd av sjukdom, hämmad
förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd e. d. Jag delar uppfattningen
att det för sådana fall är värdefullt om domstolarna bereder överförmyndaren lilirälle
atl lämna förslag pä lämplig person. Detta bör också komma till uttryck i
lagtexten.
Däremot
är behovet av etl förslag från överfönmyndaren betydligt mindre när det gäller
alt förordna god man för en begränsad uppgift eller för kortare lid. Som
domstolsverket har framhållit finns del sålunda knappast skäl atl begära förslag
från överförmyndaren när det gäller alt förordna god man för att vårda omyndigs
rält i dödsbo. Delsamma gäller beträffande andra fall då god man förördnas med
stöd av 18 kap. 2 § FB. Än mindre finns del anledning att infordra yttrande
från överförmyndaren i ärende om förordnande av god man för bortovarande
arvinge e. d. enligl 18 kap. 4 §. Vad beträffar godmanskap enligt 18 kap. I § fär
behovet av en möjlighet all fä förslag från överförmyndaren anses vara måltligl
i sädana fall då god man skall förordnas i stället för en förmyndare som
tillfälligt är ur stånd
Prop. 1976/77:32 21
all
ulöva förmynderskapel. Detsamma är fallet när god man enligt 18 kap. 1 § skall
förordnas sedan förmyndaren har blivil skild från utövningen av förmynderskapel
på gmnd av försummelse e. d. I sådana situationer är del dessutom diskutabelt
om en ovillkoriig skyldighel alt begära yttrande från överförrayndaren är
lämplig med hänsyn lill det angelägna i alt god man förordnas utan dröjsmål.
Mot
bakgmnd av del anförda föreslår jag all det i 18 kap. FB införs en bestämmelse
om att rätten i ärende om förordnande av god man skall bereda överförmyndaren
tillfälle att lämna förslag pä person som är lämplig för uppdraget men all
bestämmelsen begränsas lill godmanskap enligt 18 kap 3§.
Jag
vill tillägga atl den angivna begränsningen inte hindrar atl yttrande från överförrayndaren
vid behov inhämtas även i andra fall, t. ex. då god man skall förordnas på gmnd
av alt förmyndaren är ur stånd att utöva förmynderskapel. Enligl 1 § överförmyndarkungörelsen
(1974:1047) skall överförmyndaren tillhandagå rätten med upplysningar och pä
begäran av rätlen avge yttrande i frågor rörande förmynderskap och godmanskap
som slår under hans tillsyn.
Genom 1974 års
lagstiftning infördes i 20 kap. 28 § andra stycket FB en bestämmelse ora alt
rätten i ärende om förordnande eller entledigande av förrayndare eller om annan
rättens åtgärd raed avseende på förmynderskap, när del rör omyndig som har
fyllt 16 år, skall bereda denne lilirälle att yttra sig, ora del kan ske. Enligl
20 kap. 32 § äger bestäramelsen motsvarande tillämpning belräffande godmanskap.
Genom lagen (1976:612) om ändring i föräldrabalken har ifrågavarande
bestämmelser redigerats om. Bestämmelsen ora orayndigs yttranderätt i ärenden
rörande förordnande eller entledigande av förrayndare har förts över till II
kap. 17 § andra stycket. En hänvisning lill den bestämmelsen såviti angår
förordnande eller entledigande av god man har tagits in i 18 kap. 13 §. Molsvarande
föreskrifler om yttranderätt i andra domstolsärenden som rör förmynderskap
eller godmanskap finns i 20 kap. 3 § andra stycket resp. 20 kap. 5 §.
Föreningen
Sveriges överförmyndare har ifrågasatt om del är nödvändigt atl bereda omyndig
tillfälle all yttra sig när fråga uppkommer om all entlediga god man som har
förordnats att la lill vara omyndigs rätl i dödsbo enligl 18 kap. 2 § första
stycket FB. Domstolsverket har förklarat att ärenden om entledigande av sädan
god raan bör kunna undantas från bestäramelsen om omyndigs rätl alt yttra sig
under fömtsättning all hörande av överförmyndaren görs obligatoriskt.
Som
föreningen framhåller avslutas förvaltningen av ett dödsbo vari omyndig har del
som regel med en handling som kräver överförmyndarens godkännande. Det torde,
som föreningen också påpekar, knappast förekomma att en god man som har förordnals
atl vårda omyndigs räll i dödsbo entledigas ulan atl överförmyndaren har
intygat atl uppdraget är slutfört.
Mol
bakgmnd härav kan del synas obehövligt alt bereda den omyndige
Prop. 1976/77:32 22
lillfälle
att yllra sig innan den gode mannen entledigas. Behovet av tillsyn tillgodoses genora
överförmyndarens medverkan. Ett yttrande frän den omyndige kan i praktiken sä
gott som aldrig få någon inverkan på ärendets gång.
De angivna synpunkterna
kan anföras sora skäl för all del även i vissa andra fall skulle vara onödigt
att bereda en orayndig eller den för vilken god man har förordnals tillfälle
all yttra sig. Del gäller t. ex. ärenden om entledigande av god man som har
förordnats all företräda en omyndig vid rättshandling gentemot fönriyndaren
liksom vissa förmynderskapsärenden sora rör annat än förordnande eller
entledigande av förmyndare eller god man. Med hänsyn härtill är del knappast
befogal alt skilja ul ärenden om entledigande av god man som har förordnats atl
vårda omyndigs rätt i dödsbo genom all slopa yttranderätten enbart i sådana
ärenden. Å andra sidan stöter det på svårigheter atl dra en skarp gräns mellan
de fall där del regelmässigt är påkallat alt bereda den orayndige resp. den för
vilken god man har förordnats tillfälle att yttra sig och de fall där etl sådanl
yttrande frän de angivna synpunktema kan te sig mindre befogal.
Det
bör vidare beaktas all föreskrifterna ora all den omyndige eller den för vilken
god man har förordnats skall beredas tillfälle alt yttra sig även har en annan
funktion, som inle är oviktig, nämligen all ge den som saken rör inforraation ora
de åtgärder som vidtas. Detia kan vara av särskild betydelse när god man har förordnals
för en underårig som närmar sig myndighetsåldern.
Det
bör tilläggas all man vid bedömningen av om del finns anledning atl behålla en
bestämmelse om yttranderält kan bortse från sådana fall då en orayndig uppenbariigen
inle förslår vad saken gäller e. d. Atl yttrande från den orayndige då inte
behöver inhäratas följer av alt den omyndige skall beredas tillfälle all yttra
sig endasl om del kan ske.
På
gmnd av det anförda anser jag för min del att del inle finns tillräckliga skäl
all till någon del upphäva bestämmelserna om all omyndig eller den för vilken
god man har förordnats skall beredas tillfälle att yttra sig i ärenden om förmynderskap
eller godmanskap.
1
della sararaanhang bör göras en smärre justering av 18 kap. 1 § FB. I saraband
med de redaktionella ändringar av balken som har gjorts genom lagen (1976:612)
om ändring i föräldrabalken har bestämmelserna om all förmyndare interimistiskt
kan skiljas från utövningen av förmynderskapel pä gmnd av försummelse e. d. fiyttats
frän 20 kap. 27 § lill 11 kap. 16 §. Den hänvisning till 20 kap. 27 § som finns
i 18 kap. 1 § bör nu ändras, sä att hänvisningen avser del nya lagmmrael.
De
förordade ändringarna i FB bör träda i kraft snarast möjligt, dvs. lämpligen
två veckor efler den dag som författningsändringarna kommit ut från trycket.
Prop.
1976/77:32 23
6.3
Internationella rättsförhållanden rörande förmynderskap m. m.
6.3.1
Tillsyn över förmynderskap m.m.
1
lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätlsförhällanden rörande äktenskap
och förmynderskap föreskrivs att svensk lag om förmynderskap för underåriga och
orayndigförklarade och om omyndighetsförklaring skall äga tillämpning också på
svenska medborgare som inte har hemvist i Sverige. Domstol kan dock under närraare
angivna omständigheter besluta att förmynderskapel inle skall vara anordnat enligl
svensk lag (4 kap. I § första stycket resp. 5 kap. I § första slyckel).
Förmynderskap
för underårig, vars föräldrar bor i Sverige, och för orayn-digförklarad med hemvist
i riket skrivs i allmänhet in vid rätten på den Ort där den underåriges
föräldrar resp. den omyndigförklarade har sill heravist. Inskrivning av förmynderskap
för underårig som redan när inskrivningen äger mm bor med sina föräldrar i
utlandet torde i allraänhet ske vid Stockholms tingsrätt. Vid denna tingsrätt
skrivs ocksä in de förmynderskap för omyndigförklarade som vid tiden för
ansökningen om orayn-digheisförklaring hade heravist ulomlands (12 kap. 1 §
andra stycket och 2 § FB).
Av
12 kap. 3 § FB följer att domslol får fiylta över tillsynen över förmynderskap
till annan domstol, om det är lämpligl med hänsyn lill den enskildes eller hans
föräldrars boningsort eller av annan orsak. Någon överfiyttning lorde
emellertid inle bli aktuell, om den enskilde lämnar Sverige och bosätter sig i utlandel.
1 sä fall koramer tillsynen över förmynderskapel alt ligga kvar hos den domslol
där förmynderskapel var inskrivet närmast före utflyttningen.
Enligt
min mening är det angelägel alt få lill stånd en samlad dom-slolstillsyn över
de förmynderskap som rör svenska medborgare bosalla i Ullandet och som är
anordnade enligt svensk lag. Jag föreslår därför att sådana förmynderskap alllid
skall vara inskrivna vid Slockholms tingsrätt. En bestämmelse härom bör föras
in i 4 kap. I § resp 5 kap. 1 § i 1904 års lag.
Vid
sidan av domstol utövar också överförmyndare tillsyn över förmynderskap. Om
del behövs skall rätten, när etl förmynderskap skrivs in, ange pä vilken
överförmyndare det ankommer alt ulöva tillsyn (12 kap. 4 § första stycket FB).
Enligt
4 kap. I § andra stycket och 5 kap. 1 § andra stycket 1904 års lag fär
regeringen beträffande förmynderskap för underåriga eller omyndigförklarade
svenska medborgare som har heravist i främmande stal förordna svensk
diplomatisk eller konsulär ärabelsraan all vara överförrayn-dare.
Om
överförmyndare har förordnals för all ulöva tillsyn över förmynderskap för
svensk medborgare med hemvist i ullandet och vederbörande senare fiyttar lill
Sverige, bör den förordnade överförmyndaren i allmänhet entledigas. Det bör
ankomma på regeringen au, liksom i andra fall dä del
Prop. 1976/77:32 24
kan
finnas skäl att låta en förordnad överförmyndares uppdrag upphöra, pröva frågan
om dennes entledigande. Jag föreslår all detla koraraer lill uttryck i 4 kap. 1
§ och 5 kap. I § 1904 års lag.
1
och med att svensk raedborgare som är omyndig fiyttar lill Sverige och den
särskilt förordnade överförmyndaren entledigas, skall förmynderskapel stå
under tillsyn av överförmyndare här i landet. Det ankomraer på Stockholras
tingsrätt eller, om förmynderskapel flyttas lill annan domstol, den domstolen
all vid behov ange vilken överförmyndare som har att utöva tillsynen.
6.3.2
Ersättning UU överförmyndare och förmyndare
Med
den nya förmynderskapslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1976
övertog kommunerna del ekonomiska ansvarel för överförmyndarorganisalionen.
Till stor del bekostas nu även arvoden och andra ersättningar till förmyndare
av kommunala medel.
När
del gäller överförmyndare som har förordnats enligl 1904 års lag finns f n.
inte några särskilda beslämmelser om ersättning. Med hänsyn lill atl del bara
är diplomatisk eller konsulär tjänsteman som kan förordnas lill överförmyndare
kan del också ifrågasättas om nägon särskild ersättning bör utgå. Det skulle
sålunda kunna göras gällande atl uppdraget ligger inom ramen för tjänstemannens
normala arbetsuppgifter. Häremot talar emellertid atl dessa överförmyndare
tidigare var berättigade till arvode av den omyndiges medel. Vidare bör
beaktas de speciella arbetsuppgifter som uppdraget innefattar Med den nya förmynderskapslagstiftningen
har överförmyndare falt ökad skyldighet atl lämna råd och hjälp i frågor som
rör också den enskildes personliga förhållanden. För atl denna uppgift skall
kunna fullgöras samtidigt som erforderiig tillsyn utövas över förvaltningen av
den enskildes egendom är det önskvärt alt överförmyndaren har inle bara viss
ekonomisk erfarenhet utan också god kännedom om den sociala vårdlagsliftningen
och om familjerätten. De uppgifter som sålunda åvilar överförmyndare kan inte anses
falla inom ramen för en diplomatisk eller konsulär tjänstemans normala
arbetsuppgifter. Med hänsyn lill del sagda föreslår jag atl särskild ersättning
alllid skall ulgå till överförmyndare som har förordnats enligt 1904 års lag
och atl staten svarar för ersättningen.
Enligt
19 kap. 15 § FB beslämmer kommunen i fråga om ersättning till överförmyndare. Enligl
min mening bör regeringen meddela bestäraraelser i fråga om ersättningen till
överförmyndare som är förordnade enligl 1904 års lag.
Även
när det gäller förmyndare för svensk medborgare i ullandet saknas f. n.
särskilda bestämmelser orn ersättning. Enligt min mening är det påkallat att nu
införa sådana regler.
Enligt
FB (15 kap. 19 §) gäller alt förmyndare har rätt till arvode för förvaltningen
av den omyndiges egendom och för vården av myndlingens
Prop.
1976/77:32 25
person.
Arvodel bestäms av överförmyndaren med ledning av de gmnder som fastställs av
kommunen. Förmyndaren har också räll lill ersättning för skäligen påkallade
utgifter. Arvode och ersättning för utgifter utgår, efter överförmyndarens
bestämmande, av den omyndiges medel i den mån dennes beräknade inkomsi del år förrayndamppdragei
avser överstiger tvä gånger det basbelopp som gällt för årels sista månad
eller, om inte särskilda omständigheter föranleder annal, den omyndige har
tillgångar till elt värde överstigande fyra sädana basbelopp. 1 övrigt skall
kostnaderna betalas av kommunen. Förälder som är förmyndare på grund av lag
erhåller inle något arvode, såvida inte överförmyndaren med hänsyn lill
särskilda omständigheter lämnar lillslånd lill del. Sädan förmyndare har rält lill
ersättning för utgifter endasl om utgifterna hänför sig till förvaltningen av
den omyndiges egendom. Arvode och ersättning i nu nämnda fall utgår alltid av
den omyndiges medel.
Enligt
min mening bör i fråga om förmyndare för svensk medborgare i ullandel slalen
svara för ersättningen i samma utsträckning som kommunerna ansvarar för
förmyndares ersättning enligl FB. Delta innebär i fråga om sådana förmynderskap
som del nu gäller all staten bör ersätta dels förmyndare för underårig när
annan än förälder är förmyndare för barnel, dels förmyndare för
omyndigförklarad, alll i den mån ersättningen inte enligl 15 kap. 19 § FB skall
utgå av den omyndiges medel. Det bör ankomma på regeringen atl bestämma
grunderna för den ersättning som skall utgå till förmyndare i hithörande fall.
Jag
förordar att man i 4 kap. 1 iJ och 5 kap. 1 sJ 1904 års lag tar in regler om
ersättning till överförmyndare och förmyndare i enlighet med vad jag nu har föreslagil.
Ersättning bör kunna utgå för arbete som har ulförts fr. o. m. den 1 januari
1976. Medel för statsverkets kostnader torde fa bestridas från det under andra
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget E 4. Ersättning åt vittnen ra. m.
6.3.3
Övrigt
Utöver
de ändringar som nu har förordats i 1904 års lag föreslärjag vissa ändringar av
redaktionell art. Ändringarna är till viss del föranledda av lagen (1976:612)
om ändring i föräldrabalken.
Samtliga
ändringar i 1904 års lag bör träda i kraft utan dröjsmål.
6.4
Erkännande och verkställighet av schweizisk dom angående underhållsskyldighet
Mellan
Sverige och Schweiz gäller sedan år 1936 en konvention om erkännande och
verkställighet av domar på civilrättens område (SÖ 1936:10). Konventionen, som
omfattar även avgöranden angående familjerättsligt un-
Prop. 1976/77:32 26
derhåll,
har införiivats med svensk rätt genom lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
När
Sverige och Schweiz lilllrädde 1958 års Haagkonvenlion om erkännande och
verkställighet av avgöranden ora underhåll lill barn uppköra fråga humvida den
bilaterala konventionen eller Haagkonvenlionen skulle tillämpas i förhållandet
mellan de två länderna såvitt gäller underhällsavgöranden som omfattas av båda
konventionerna. Länderna enades om att Haagkonvenlionen skulle tillämpas i
sådana fall. Della kommer till ullryck genom en särskild paragraf (13 §) i
1936 års lag.
Nyligen
har molsvarande fråga i förhållandet mellan Sverige och Schweiz aktualiserats
genom tillkomsten av 1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet
av avgöranden angående underhållsskyldighet. Statsmakterna har på våren 1976 beslutat
ratificera denna konvention (prop. 1975/76:98, LU 1975/76:12, rskr
1975/76:162), vilken innefattar en vidare kategori av underhällsavgöranden än
den äldre Haagkonvenlionen och är avsedd alt ersätta denna i relationen mellan
stater som tillträder den. Vid förhandlingar med Schweiz, som har ratificerat
den nya konventionen, har från schweizisk sida framhållits alt underhållsberätligad
bör ha frihet all åberopa antingen den bilaterala konventionen eller den nya
konventionen när fråga om giltigheten av ell underhållsavgörande meddelal i
Sverige eller Schweiz komraer upp i del raolsalta landel. Eflersora en sådan
ordning slår i överensstämmelse med konventionernas innehåll och inle torde
leda till någon praktisk olägenhet har från svensk sida saknats anledning atl motsätta
sig den schweiziska ståndpunkten. Della ställningstagande för med sig all 13 §
1936 års lag bör upphävas. Härigenom markeras all part som önskar begära
verkställighet i något av de tvä länderna av underhållsavgörande kan välja
mellan all åberopa den bilaterala överenskomraelsen eller Haagkonvenlionen.
Däremot föreligger ingen rält atl kombinera reglerna i konventionerna (jfr prop.
1975/76:98 s. 27).
Lagändringen
bör träda i kraft samtidigt med lagen (1976:108) om erkännande och
verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet, dvs. den
dag regeringen beslämmer.
7
Hemställan
1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartemenlet upprättats förslag lill
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
4. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som raeddelals i Schweiz.
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt aniaga förslagen.
Prop.1976/77:32
8
Beslut "
Regeringen
ansluter sie tiii r- .
» genom proposition fo'e JZ '"' --ganden och beslutar
-' far lag, fram. "''" " -' le förslag som irZ
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32
Bilaga
JUSTITIEDEPARTEMENTET
PM angående frågan om preskription av rätt till arv efter utomäktenskapligt
bam
Februari 1976
Ds Ju 1976:4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:32
FAMiLJXLiasaAEnnniiiaA 1976-02-24
Till statsr å det ooh chefen f ö r Justitiedepartementet
PamlljelagBsakkunnlga
f å r h ä rmed ö verl ä mna promemoria ang å ende
fr å gan om preakrlption av r ä tt
till arv efter utom ä ktenskapligt bam samt f ö rslag
till lag om ä ndring i ä rvdabalken.
? ö r familje lags sakkunniga A -r
rm
Björn
Kjellin Ordförande
/Lena
flkmnn
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32
JUSTITIEDEPARTEMENTET Ds Ju 1976:4
PM
opaginerad Kontrollera mot PDF
ang. fr å gan om
preskription av r ä tt till arv
efter utom ä ktenskapligt barn_______________
Riksidagen har i skrivelse den 21 november 1973 med
anlfidning av en motion ang å ende arvsr ä tten f ö r barn
utom ä ktenskap m.m. och under å beropande av bet ä nkan-
2 de £ iv lagutskottet hemst ä llt att ö verg å ngsbest ä m-
melEierna till lagen (1969:621) om ä ndring i ä rvdabalken
( Ä B) blir f ö rem å l f ö r ö versyn i
enlighet med vad utskottet anf ö rt.
En av de fr å gor
utskottet tagit upp i sitt bet ä nkande, n ä mligen fr å gan
om preskription av r ä tt till arv efter utom ä ktenskapligt barn, har av Kungl. Majit ö verl ä mnats till familjelagssakkunniga
f ö r att beaktas vid fullg ö randet av de sakkunnigas uppdrag. Pamilje-lagEisakkunniga
har funnit det l ä mpligt att utreda den ö verl ä mnade fr å gan f ö r sig
oberoende av de sakkunnigas uppdrag i ö vrigt.
I f ö revarande promemoria redovisar de
sakkunniga sina ö verv ä ganden och f ö rslag till l ö sning av fr å gan.
1
Esk nr 307
2
LU 1973:?='
Prop.
1976/77:32 2
Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken (1958:637)
Härigenom
föreskrives i fråga om ärvdabalken (1958:637) dels att 16 kap, 4 §
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 16 kap, skall införas en ny
paragraf, 2 a §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 a §
Ä r vid arvl å tarens d ö d
faderskapet till denne ej fastst ä llt
ä rver fadern och dennes sl ä ktingar endast under f ö ruts ä ttning att annan d ö dsbodel ä gare,
boutredningsman eller den som sitter i boet inom tre m å nader fr å n
d ö dsfallet eller, om bouppteckningen
f ö rr ä ttas senare, senast vid bouppteckningen f å tt k ä nnedom om arvingen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § Arvinge eller testamentstaga-re, som ej har att g ö ra sin r ä tt
g ä llande efter vad i 1 , 2 eller 5 § s ä gs, skall g ö ra det inom tio å r
fr å n d ö dsfallet eller, om hans r ä tt
intr ä der f ö rst vid senare tidpunkt fr å n
denna.
Arvinge eller testamentstagare, som ej har att g ö ra sin r ä tt
g ä llande efter vad i 1, 2, 2 a eller
3 § s ä gs, skall g ö ra det inom tio å r fr å n d ö dsfallet eller, om hans r ä tt intr ä der
f ö rst vid senare tidpunkt, fr å n denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. Har arvlåtaren avlidit före nya lagens
ikraftträdande, gäller fortfarande äldre lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:32
S ä llande r ä tt
Genom lagen (1969:621) om ä ndring i ä rvdabalken upph ä vdes de sista s ä rbest ä mmelserna i svensk lag om utom ä ktenskapligt barns arvsr ä tt. Pr.o.m. den 1 januari 1970 ä r barn utom ä ktenskapet
i princip j ä mst ä llt i arvsh ä nseende med barn i ä ktensket. Arvsr ä tten
ä r ö msesidig. Detta inneb ä r att barn
utom ä ktenskap utan egna br ö starvingar ä rvs
inte bara av sin mor och sl ä ktingar p å m ö dernet utan
ocks å av sin far och dennes sl ä ktingar. Ä r
barn utom ä ktenskap f ö tt f ö re den 1
januari 1970 (och skulle inte arvsr ä tt
mellan bamet och fadern ha f ö relegat
enligt ä ldre lag) g ä ller emellertid en s ä rskild regel om preskription av r ä tten
till arv. Enligt punkt 3 i ö verg å ngsbest ä mmelsema
till lagen ä rver bamet och dess br ö starvingar i a:agivna fall fadern och dennes sl ä ktingar bara under f ö ruts ä ttning att "annan d ö dsbodel ä gare,
boutrednin(gsman eller den som sitter i boet inom tre m å nader fr å n
d ö dsfallet eller, om bouppteckningen
f ö rr ä ttats senare, senast vid bouppteckningen f å tt k ä nnedom om
arvingen eller anteckning om bamet f ö re
arvfallet gjorts i personakt f ö r arvl å taren eller arman friin vilken arvingen h ä rleder sin arvsr ä tt".
Punkt 3 har f å tt
denna lydelse genom en lag (1974:238), som tr ä tt i kraft den 13 juai 1974 och dessutom inneh å ller att ä ldre
best ä jmnelser fortfarande g ä ller om arvl å taren
avlidit f ö re ikrafttr ä dandet. Dessa ä ldre
best ä mmelser, som g ä llde fr å n
den 1 januari 1970, inneh ö ll bl.a. att barnet hade att g ö ra sin r ä tt
g ä llande senast vid bouppteckningen.
N å gon motsvarande regel om
preskription finns inte betr ä ffande s.k.
bak å ror, dvs. den arvsr ä tt som tillkommer utom ä ktenskapligt barns fader eller dennes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:32
sl ä ktingar. D ö r barnet f ö rst
intr ä der r ä tt till arv f ö r fadern formellt sett ä ven om han skulle vara ok ä nd. Arvsr ä tten
ä r m.a.o. inte beroende av att
faderskapet ä r fastst ä llt. I detta fall blir de allm ä nna preskriptionsreglerna i 15 kap. Ä B till ä mpliga,
enligt vilka regler preskription Intr ä der
fem å r efter arvskung ö relse eller tio å r
efter arvfallet.
Att den s ä rskilda
preskriptionsregeln betr ä ffande utom ä ktenskapligt barns arvsr ä tt efter fader och f ä dernefr ä nder utformats som en ö verg å ngsbest ä mmelse beror p å
den tidigare bristf ä lliga registreringen av utom ä ktenskapliga barn, vilken gjort det sv å rt och - i fr å ga
om f ö rh å llanden f ö r tiden f ö re 1918 -om ö jligt
f ö r d ö dsbodel ä gare att utreda om en avliden nan
har barn utom ä ktenskapet.
F ö rh å llandena n ä r det ä r fr å ga ora
bakarv ä r ju annorlunda p å det s ä ttet,
att medan man inte alltid vet om en man har barn utom ä ktenskap, s å
vet man att barnet alltid har en far, och uppgift om faderskapet, om det ä r fastst ä llt,
finns sedan garmiialt i folkbokf ö ringen vid
barnets namn [men al]ts ä inte alltid vid faderns namn).
Motionen
I motione.i framh ö lls
det s å som angel ä get att g ö ra
arvsr ä ttspreskriptionen till ä mplig ä ven
n ä r ett barn som f ö tts utom ä ktenskapet
avlider och fr å ga uppkommer om arvsr ä tt efter barnet f ö r
dess far eller dennes sl ä ktingar. Det framh ö lls vidare att man genom att uppst ä lla en s å dan
preskriptionsregel skulle und-vjka att fr å gan
om r ä tten till arv efter barnet h å lls sv ä vande
i v ä ntan p å att den allm ä nna
arvsr ä tts-preskriptionen skall intr ä da i de fall fadern ä r ok ä nd.
TSe Lind, Faderskap ocJi arvsr ä tt, 2 uppl, 1975
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32
Remissyttranden över motionen
Svea hovrätt och kamma-rkolleglet avgav till lagutskottet
utlåtanden över motionen i denna del.
Hovrätten anförde att enahanda förutsättningar (nämligen
som beträffande arv efter utomäktenskapligt barns fader) visserligen av
principiella skäl synes böra gälla för faderns ooh hane släktingars utövande
av arvsrätt efter barnet. Bakarvsfallen är emellertid relativt få, ooh
skillnaden i regel är därför i flertalet fall utan praktisk betydelse.
Från lagtekniak synpunkt torde det ej medföra svårigheter att samma
förutsättningar gäller för båda fallen; den praktiska vinningen skulle endast
bli den att frågan om utfärdande av arvskungörelse enligt 16 kap. 2 § ÄB
ej behövde övervägas. Det är därför enligt hovrättens mening tveksamt om
det föreligger tillräckliga skäl för ändring av övergån;sbestämmelserna i detta
avseende. Likställighetskravet anser hovrätten dock motivera att frågan
övervägs. Hovrätten tillstyrker därför att de i motionen aktualiserade
frågorna utreds.
Kammarkollegiet fogade till sitt utlåtande ett remissyttrande
från kammaradvokatf i skalsämbetet till chefen för finansdepartementet
angående besvär över ett ämbetets beslut. I remissyttrandet hemställde
ämbetet om ändring av övergångsbestämmelserna i enlighet med förslaget i
motionen. Kammarkollegiet anförde vidare:
Den_ay motionärema föJMslagna ändringen kommer enligt
kollegiets erfarenhet att få mycket stor praktisk betydelse särskilt vad
beträffar arvlåtare, som är eller vars fader eller moder var "barn av
okänd fader". När det gäller arvlåtare som var barn av "okänd
far" och efterlämnat arvsberättigade anförvanter på mödernet, torde
enligt kollegiet de fall vara sällsynta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32
d ä r man vid bouppteckningsf ö rr ä ttningen
uppm ä rksammar, att det med h ä nsyn till de nya arvsreglerna betr ä ffande u. ä .
barn b ö r f ö rordnas god man f ö r ok ä nda arvingar p å f ä dernet och utf ä rdas arvskung ö relse betr ä ffande
dessa. Ä ven om det allts å endast torde vara i ett mindre antal fall, som
man, sedan arvfallet kommit att behandlas av kollegiet s å som ett arva-fonds ä rende, uppm ä rksammar, att man har att r ä kna med ok ä nda
arvingar p å f ä dernet, r ö r det sig dock om n å gra tiotal faii per å r. Kollegiet - som erinrar om, att man ej endast har att r ä kna med en arvl å tarea
ok ä nde fader utan ä ven med "ok ä nd"
farfader eller morfader och deras barn, samt h ä nvisar till ä mbetets remissyttrande till
finansdepartementet och d ä r anf ö rda exempel - framh å ller att stora praktiska f ö rdelar
st å r att vinna med den f ö reslagna reformen. Som det nu ä r m å ste
kollegiet v ä nta tills den allm ä nna arvsr ä ttspreskriptionen
intr ä tt innan kollegiet kan ta st ä llning till fr å gan
on arvsfondens avst å ende av arv. Kollegiet tillstyrker
d ä rf ö r ett bifall till en lag ä ndring
i enlighet med r.otionens grundtankar. - Kollegiet p å pekar avslutningsvis att det ä ven f ö rekommer
barn av "ok ä nd moder". F ö re 1918 hade modern n ä mligen r ä tt att f ö rbli ok ä nd.
Antalet fall, d ä r s å dana "barn av ok ä nd
moder" avlider utan br ö starvingar,
ä r emellertid s å ringa att kollegiet inte finner n å gon s ä rskild
lagstiftning r ö rande dessa p å kallad.
Lagutskottets utl å tande
Lagutskottet yttrade sammanfattningsvis:
I 1969 å rs
proposition l ä mnades ingen motivering till att
den speciella preskriptionsregeln inte kom att g ä lla bakarv. F ö rh å llandena vid bakarv skiljer sig emellertid fr å n f ö rh å llandena vid utom ä ktenskapligt
barns arv. Padems d ö dsbodel ä gare kan mycket v ä l
vara okunniga om att den d ö de efterl ä mnar barn utom ä ktenskapet,
och de kan, s å som utskottet anf ö rt ovan, ha betydeinde sv å righeter att utreda huruvida s å har varit fallet. F ö r barnets d ö dsbodel ä gare st ä ller
det sig d ä remot einnorlunda, eftersom barnet
m å ste ha haft en fader. Uppgift om
fadern finns sedan gammalt i folkbokf ö ringen,
f ö rutsatt att faderskapet fastst ä llts. Behovet av speciella regler f ö r bakarva-situationema synes d ä rf ö r ringa.
Den praktiska vinningen med inf ö randet av den speciella preskriptionsregeln i f ö revarande fall skulle
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:32
e.ndast
bli att utfärd.-mdet av arvkungörelse inte behövde övervägas. I regel
torde några sådana överväganden inte heller nu ske. Risken för att, när faderskapet
inte fastställts, en dittills okänd fader skulle framträda och göra anspråk
på arv måste nämligen bedömas som liten, Sora framgår av kammarkollegiets
remissvar (3. 7) har emell'.2rtid kollegiet i en del fall, när
arvfallet kommit att behandlas av kollegiet som ett arvsfondsärende, ansett
sig böra räkna med förekomsten av okänd fader och arvsberättigade avkomlingar
till denne. Detta har föranlett att kollegiet funnit sig inte kurma ta
ställning till arvsfondens even-:ue].la avstående av arv förrän den
allmänna aispreskriptionen inträtt. Med hänsyn till den praxis som kjimmarkollegiet
sålunda tillämpar och mot vilken någon invändning inte kan riktaa i formellt
hänseende, tor vid den av utskottet ovsm tillstyrkta översynen övervägas om
den speciella arvspreskriptionen kan utsträckas att gälla även vj.n bakarvsfallen.
Några
praktiska frågor
Det
är fullt tänkbart att faderskapet trots att det är oomtvistat, inte
antecknats i folkbokföringen, därför att det inte fastställtn i behörig
ordning. Särskilt är detta möjligt beträffande äldre faderskap. Men liknar:de
situationer kan förekomma nu ävori om det troligen är ovanligt. Let händer
nämligen ibland att modern av olika skäl inte vill medverka i en faderskapsutredning,
och bar.iavårdsnämnden hiar då i praktiken mycket små möjligheter att fä
faderskapet fastställt. I de flesta fall får i den situationer inte
heller fadern vetskap om faderskapet, men det förekommer troligen att både
moder, fader och barn har vetskap om förhållandena.
Av
kammarkollegiets yi;trande framgår att problemet är aktuellt \ några tiotal
arvsfondsärenden per år. Därutöver fär man räkna med en del fall där det förutom
en okänd far finns arvingar på modems sida, I det senare fallet blir det
inte något arvsfonds-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:32
ä rende och kommer allts å Inte
till kammarkollegiets k ä nnedom. Man f å r s ä kert r ä kna med, s å som kollegiet framh å ller, att de fall med
arvingar p å m ö dernet ä r s ä llsynta, d ä r man vid bouppteckningsf ö rr ä ttningen
uppm ä rksammar att god man b ö r f ö r ö rdnas f ö r ok ä nda arvingar p å f ä dernet och utf ä rda arvskung ö relse f ö r dessa. Hur m å nga fall det kan r ö ra sig om ä r
knappast m ö jligt att ta reda p å . Det torde dock vara ett
litet antal fall.
Ett
praktiskt problem som uppkommer om faderskapet inte ä r fastst ä llt och
fadern vill g ö ra anspr å k p å arv ä r hur faderskapet skall konstateras. Fr å gan huruvida
erk ä nnande av faderskapet kan l ä mnas eller faderskapstalan f ö ras efter
det bamet avlidit har
1
litteraturen besvarats nekande. Inte heller kan
2
faderskapstalan f ö ras av en presumtiv fader. D ä remot
finns det m ö jlighet f ö r en presumtiv fader till bam utom ä ktenskap
att f å fr å gan pr ö vad domsk ä lsvis t.ex. 1 tvist om arv efter barnet.
I
fall d ä r bam avlider kortare eller l ä ngre tid efter f ö delsen (men innan
faderskapet hunnit fastst ä llas) l ä r det intr ä ffa, att f ö r ä ldrarna uttalar ö nskan om att fadern skall
beredas tillf ä lle att erk ä nna faderskapet. Socialstyrelsen, som p å pekar att
fastst ä llande av faderskapet kan ha betydelse i flera h ä nseenden,
exempelvis om fr å ga om ä nkepension enligt 8 kap. 2 § lagen om
allm ä n f ö rs ä kring uppst å r, har tagit upp fr å gan i sina R å d och
anvisningar och uttalar, att det inte ä r uteslutet att en ö nskan om
T
Se Lind a.s. s. 54 och 74f ooh d ä r angivna litte-raturh ä nvi aningar.
2
NJA 1970 3. 347.
3
Se Lind s. 75 och 82 samt d ä r gjorda
h ä nvisningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:32
att avge erk ä nnande
ksn tillm ö tesg å s, om faderskapet anses oomtvistligt, men att det ä r uppenbart att det inte f ö religger skyldighet f ö r n ä mnden att inleda
faderskapsutredning, I normalfallet kommer barnets d ö d att leda till att utredningen nedl ä ggs.
Best ä mmelser om nedl ä ggning av p å b ö rjad utredning ang å ende faderskapet finns i 5 §
lagen (1969:618) om fastst ä llande av faderskapet till barn
utom ä ktenskap. Reglerna g ä ller barn f ö dda
efter utg å ngen av å r 1969.
I f ö ljande fall f å r utredningen nedl ä ggas
1.
om det visar
sig om ö jligt att f å erforderliga upplysningar f ö r bed ö ffi.ning av
faderskapsfr å gan,
2.
om det framst å r som utsiktsl ö st
att f ö rs ö ka f å faderskapet fastst ä llt av domstol,
3.
om modern eller
s ä rskilt f ö rordnad f ö rmyndare
samtyckt till adoption av barnet,
4.
om det av s ä rskilda sk ä l
finns anledning till antagande att fortsatt utredning eller r ä tteg å ng skulle
vara till men f ö r barnet eller uts ä tta modern f ö r
p å frestningar som inneb ä r fara f ö r
hennes psykiska h ä lsa.
Nedl ä ggandet av utredningen sker genom
beslut av barnav å rdsn ä mnden. Besilutet kan ö verklagas
hos l ä nsstyrelsen. L ä nsstyrelsens beslut kan ö verklagas hos kammarr ä tten.
Utredningen kan emellertid tas upp p å nytt om nya
1 R å d och anvisningar fr å n socialstyrelsen nr 48, sept. 1975, 3. 6.
Prop. 1976/77:32 10
upplysningar eller omst ä ndigheter
skulle tillkomma. N ä mndens beslut att utredningen skall
l ä ggas ned utg ö r allts å
inte hinder f ö r att den senare tas upp igen.
Betr ä ffande utredning av faderskapet
till bam f ö tt f ö re utg å ngen av å r 1969 g ä ller
fortfarande ä ldre best ä mmelser. Utredningen kan ej nedl ä ggas enligt 5 §
faderskapslagen.
JO har i ett protokoll vid inspektion av socialf ö rvaltningen i G ä vle
den 27 juni 1974 behandlat fr å gan om hur
dessa ä renden skall avslutas. Han uttalar till
en b ö rjan att n ä mnden, d å
den misslyckas med att f å faderskap till ett bam f ö tt f ö re utg å ngen av å r
1969 utrett och fastst ä llt, b ö r protokollera ett konstaterande av misslyckandet
och sk ä len h ä rf ö r. Han forts ä tter:
Fr å gan ä r emellertid om ä rendet m å ste st å
ö ppet 1 all tid eller om det p å n å got annat s ä tt ä n genom
formligt beslut om nedl ä ggning av utredningen kan avf ö ras fr å n
vidare handl ä ggning, sedan allt gjorts som
rimligen kan kr ä vas n ä r det g ä ller att s ö rja f ö r att bamets
b ö rd blir fastst ä lld. Enligt min mening torde en barnav å rdsn ä mnd h ä r kunna f ö rfara
p å det s ä tt n ä mnden fiimer
l ä mpligast och mest praktiskt. Hur
saken l ö ses formellt - om n ä mnden l å ter
ä rendet st å ö ppet, avsKriver
det eller l å ter bero - ä r 1 realiteten av underordnad betydelse. Det f å r ingen r ä ttslig
Inverkan p å n ä mndens under alla f ö rh å llanden kvarblivande skyldighet att s ö rja f ö r att
barnets b ö rd blir fastst ä lld. - - - : - - - Den, som ä r missn ö jd
med att en barnav å rdsn ä mnd efter konstaterande av att det inte g å tt att utreda faderskapet avskriver ä rendet eller p å
aimat s ä tt ger uttryck f ö r att n ä mnden
tillsvidare l å ter bero vid de utrednings-f ö rs ö k som
gjorts, kan p å kalla pr ö vning h ä rav
hos l ä nsstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Se prop. 1973:100 s. 67.
Prop. 1976/77:32 11
Dansk
och norak r ä tt
B å de 1
Danmark och Norge har utom ä ktenskapligt barn haft arvsr ä tt efter
fadern och faderns sl ä kt betydligt l ä ngre ä n i
Sverige. Motsvarande g ä ller faderns och f ä demegldans arvsr ä tt efter bamet.
I
Danmark g ä ller att bam f ö tt utom ä ktenskap efter den 1 januari 1938 ä rver
fadern och dennes sl ä ktingar om faderskapet ä r fastst ä llt p å visst i
lagen angivet s ä tt. Barn f ö dda f ö re n ä mnda datum har s å dan arvsr ä tt bara i
vissa fall.
I
ett bet ä nkande om arvslagstiftningen uttalas att bevisning f ö r
faderskap, som f ö rts p å annat s ä tt ä n genom fastst ä llande av faderskap 1 enlighet med lagen (1937) om
barn utom ä ktenskap, inte medf ö r arvsr ä tt.
Ä ven i Norge d ä r motsvarande arvsr ä tt finns betr ä ffande utom ä ktenskapligt
bam f ö tt efter 1916 g ä ller som f ö ruts ä ttning f ö r arvsr ä tten att faderskapet ä r fastslaget p å
lagenligt s ä tt.
Arvelovkomlt é en
formulerar det s å att f ö ruts ä ttningen f ö r arvsr ä tt (mellan sl ä ktingar ö verhuvudtaget) ä r att sl ä ktskapen ä r klar,
antingen efter vissa presum-tloner som barnlagstiftningen st ä ller upp
(h ä rmed avses troligen faderskapspresumtionen f ö r barn i ä ktenskap)
eller efter s ä rskilda avg ö randen 1 enlighet med denna lagstiftning.
Under
f ö ruts ä ttning att faderskap enligt dansk och norsk r ä tt inte
kan fastst ä llas efter barnets d ö d, finns allts å ingen
arvsr ä tt om inte faderskapet fastst ä llts p å f ö reskrivet s ä tt f ö re d ö dsfallet.
"i Andersen,
Arveret, 1965, s. 12-13.
2
Betaenkning nr 291/1961 s. 28.
3
Arnholm, Privatrett V s. 28 ff.
4
Arvelovkomit é ens
utkast till lov om arv 1962 s. 53.
Prop.1976/77:32 12
Familjelagssakkunnigas överväganden
Vid remissbehandlingen av motionen uttalades skilda
meningar om betydelsen av en preskriptionsregel för bakarvsfallen.
Kammarkollegiets åsikt att en sådan regel skulle ha stor praktisk betydelse
får därvid anses väga tungt. Någon begränsning av arvsrätten bör därför
stadgas.
Till lösning av frågan kan man tänka sig olika möjligheter.
En möjlighet har anvisats av Walln 1 hans kommentar till ärvdabalken.
Walln anför angående den angivna situationen:
Tvivelsmål har uppstått hur det skall förfaras när barn
utom äktenskap avlider utan att faderskapet blivit fastställt. Frånsett
artificiell befruktning måste man ju räkna med att barnet har en far. Ordalagen
i ÄB 16:2 kan leda till slutsatsen att kungörelse alltid skall utfärdas. Detta
synes dock vara en alltför opraktisk slutsats. Om det tidigare visat sig
att faderskapet inte kunnat fastställas - och det alltså inte längre är
aktuellt att söka finna någon fader till barnet - torde man böra bortse från
eventualiteten att en fader till barnet trots allt dyker upp. Kungörelse
skulle alltså inte behöva utfärdas. På andra sidan bör inte vägras att
utfärda kungörelse, om någon vars rätt är beroende därav önskar att vara på
den säkra sidan.
Denna lösning lägger 1 första hand avgörandet 1 övriga
dödsbodelägares eller eventuell boutredningsmans händer. Antingen kan man
bortse från den okände fadern när man tar upp dödsbodelägarna i bouppteckningen,
eller också tar man in en uppgift om att faderskapet inte kunnat
fastställas. Det skulle 1 dessa fall inte åligga domstolen att utfärda
arvskungörelse. Om faderskapsutredning pågick vid dödsfallet skulle
1 Walln, Ärvdabalken, del 1, 2 uppl. 1973,
s. 360 not 5.
Prop.1976/77:32 13
det om ingen annan regel fanns kunna bli aktuellt med arvakung ö relse. F ö r
s å dana fall skulle allts å ä nd å en
preskriptionsbest ä mmelse kunna fylla en funktion.
Man kunae emellertid uttryckligen fastst ä lla att f ö ruts ä ttningen f ö r
faderns arvsr ä tt efter barnet ä r att faderskapet ä r fastst ä llt vid tiden f ö r d ö dsfallet. H ä rvid kunde .man anknyta till faderskaps-utredningens
nedl ä ggande. Om utredningen inte gett n å got resultat utan nedlagts f ö re d ö dsfallet, antingen
genom beslut enligt 5 § faderskap slagen eller p å s ä tt som
antytts i det ovan refererade JO-yttran-det, kunde regeln vara att arvsr ä tt f ö r fadern ä r utesluten.
Denna l ö sning inneb ä r att arvsr ä tt
f ö r fadern och hans sl ä ktingar under n ä mnda
f ö ruts ä ttningar ä r utesluten. H ä remot kan man ur materiell synpunkt rikta den inv ä ndningen att det f ö rr kunde f ö rekomma att en eller flera av de
aktuella personerna hade vetskap om faderskapet men att det inte fastst ä lldes formellt. Detta kan ocks å f ö rekomma nu ä ven om det trollgen ä r s ä llsynt. Man kan ocks å rikta den formella anm ä rkningen mot l ö sningen
att bamets arvsr ä tt efter fadern inte gjorts
beroende av att faderskapet fastst ä llts,
utan 1 d é n situationen till å ter man prejudl-clell pr ö vning av faderskapsfr å gan, och man har vid utformningen av regle.rna om arvsr ä tt efterstr ä vat
ö msesidiga r ä ttigheter.
Om man vill ge en m ö jlighet
att f ö ra bevisning om faderskapet men ä nd å inf ö ra en praktisk begr ä nsning av arvsr ä tten f ö refaller en preskriptionsregel, v ä sentligt kortare ä n
den allm ä nna arvsr ä ttspreskriptionen, naturlig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1976/77:32 U
D å m å ste man st ä lla fr å gan om det finne sk ä l att uppst ä lla olika regler beroende p å om arvl å taren
ä r f ö dd f ö re den 1 januari 1970 eller d ä refter.
Den speciella preskriptionsregeln betr ä ffande utom ä ktenskapliga
barns arvsr ä tt tillkom, som ovan konstaterats,
med anledning av den tidigare bristf ä lliga
regi B treringen av utom ä ktenakapliga bam.
Om man betraktar saken fr å n bamets-arrl å tairens synpunkt kan man inte p å samma s ä tt
å beropa brister 1 folkbokf ö ringen f ö r
att uppst ä lla en s ä rskild regel om arvsr ä tten efter arvl å tare f ö dda f ö re nya lagens
ikrafttr ä dande.
Betr ä ffande b å da kategorierna g ä ller
n ä mligen att faderskapet, n ä r det v ä l
ä r fastst ä llt i beh ö rig
ordning, finns antecknat i folkbokf ö ringens
uppgifter om bamet. Det ä r bara 1 uppgiftema om fadern som
uppgiften kan fattas.
Vidare g ä ller f ö r b å da
kategorierna att faderskapet Ibland, trots att alla resurser utnyttjats, inte
kunnat fastst ä llas. I dessa fall kan fadern med r ä tta betraktas som ok ä nd och arvsr ä tt ä r i praktiken utesluten.
Betr ä ffande b å da kategorierna g ä ller
ocks å att faderskapet inte alltid
fastst ä llts och antecknats trots att en
eller flera av de inblandade personerna ä r
Inf ö rst å dda med vem fadern ä r. Detta f ö rh å llande var
dock troligen vanligare p å den tiden n ä r det inte å l å g barnav å rdsman
eller barnav å rdsn ä mnd som en tj ä nsteplikt att utreda faderskapet. I
dessa fall kan det vara ber ä ttigat med
bibeh å llen arvsr ä tt f ö r fadern och
hans sl ä ktingar. N ä mnda tj ä nsteplikt
ä r
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,1976/77:32 15
egentligen
det enda sk ä let att ö verv ä ga olika regler f ö r de tv å
kategorierna arvl å tare.
Valet
torde d ä rf ö r st å mellan en preskriptionsregel avseende alla arvl å tare f ö r vilka
faderskapet ej fastst ä llts, oavsett arvl å tarens f ö delsedatum,
och en preskriptionsregel bara f ö r arvl å tare utan fastst ä llt faderskap f ö dda f ö re den 1
januari 1970, eventuellt kombinerad med en regel f ö r senare
f ö dda arvl å tare att arvsr ä tt inte ä ger rum om faderskapet ej fastst ä llts.
Med
h ä nsyn till att det r ö r sig om ett litet antal fall å rligen b ö r den
enklare l ö sningen v ä ljas, n ä mligen en preskriptionsregel oberoende av arvl å tarens f ö delsedatum.
En s å dan, regel b ö r ha sin plats i 16 kap. Ä B bland
de allm ä nna reglerna oe preskript;
l:; av arv, f ö rslagsvis
som en 2 a § . Tidsfristerna kan emellertid utformas efter m ö nster av ö verg å ngsbest ä mmelserna
punkt 3. Regeln b ö r allts å vara att om vid d ö dsfallet faderskapet till arvl å xaren inte
ä r
fastst ä llt fadern och dennes sl ä ktingar ä rver bara om annan d ö dsbodel ä gare,
boutredningsman eller den som sitter i boet inom tre m å nader fr å n d ö dsfallet
eller, om bouppteckningen f ö rr ä ttas senare, senast vid bouppteckningen f å r k ä nnedom om
arvingen. En s å dan regel b ö r kunna leda till ö nskat resultat f ö r
samtliga .lail.
Godtar
modern och barnav å rdsn ä mnden ett faderskapserk ä nnande
efter barnets d ö d f å r det anses att d ö dsbodel ä garna d ä rigenom f å tt k ä nnedom om
arvsanspr å ket. Om faderskapsuxredningen nedl ä ggs i
anledning av d ö dsfallet b ö r fadern f ö r att arvsanspr å ket inte skall preskriberas
v ä cka talan d ä rom inom den angivna tiden. S å dana fall
torde bli s ä llsynta. I fler-
Prop. 1976/77:32 16
talet fall kan antas att preskriptionsbestämmelserna leder
till att det utan vidare blir klart att fadern inte har någon arvsrätt och att
därför övriga arvingar utan tidsutdräkt kan.skifta boet. Några
rättsförluster kan det knappast bli fråga om.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- SOU 2014:29 Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor s. 158 om s. 17 i texten
- Prop. 1989/90:133 om utbildningsarvode till studerande vid vissa lärarutbildningar s. 22 i texten
- Bet. 1976/77:LU13 med anledning av propositionen 1976/77:32 om ändring i ärvdabalken, m. m. i texten
- Prop. 1980/81:48 om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder m.m. s. 151 om s. 19 i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar i 2 dokument.
- Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, 2000 s. 515 om s. 19 · s. 555 i texten
- Eek, Lagkonflikter i tvistemål 2, 1978 s. 78 i texten · dokumentnivå