Sök i Ratio Lex

om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m.m.

69 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:41, om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 Regeringens proposition

1976/77: 41

om
ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m.

beslutad
den 28 oktober 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
början av detta år infördes regler om lättnader i den s. k. faktiska
sambeskattningen. Samtidigt inskränktes utrymmet för inkomstuppdelning mellan
familjemedlemmar som bedriver verksamhet genom elt fåmansföretag. Enligt dessa
bestämmelser måste s. k. medhjälpande make arbeta minst 600 timmar i
verksamheten under beskattningsåret för att själv bli beskattad för värdet av
sin arbetsinsats (600-timmarsspär-ren). Vidare gäller att medhjälpande make
inte i något fall får beskattas för mer än en tredjedel av makarnas
sammanlagda inkomst av verksamheten (tredjedelsregeln). Lön till barn från
föräldrar eller från ett fåmansföretag, i vilket någon av föräldrarna är
företagsledare, skall beskattas hos föräldrarna om barnet inte fyllt 16 år.
Detsamma gäller oavsett barnets ålder om barnet studerar på heltid utom när
det är fråga om arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll på
minst en månad.

I
propositionen läggs fram förslag om uppmjukning av villkoren för individuell
beskattning. Kravet på medhjälpande makes arbetsinsats sätts ned från 600
timmar till 400 timmar. Tredjedelsregeln slopas helt. Det föreslås att barn som
har fyllt 16 år skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats oavsett om
barnet är anställt hos föräldrarna eller annan arbetsgivare.

Propositionen
innehåller också förslag till ändring av den s. k. 80/85-procentregeln. Enligl
nuvarande regler skall skatten nedsättas om det belopp som den skattskyldige
för visst beskattningsår måste betala i kommunalskatt, statlig inkomstskatt
och förmögenhetsskatt överstiger viss del (80/85 %) av den skattskyldiges till
statlig inkomstskatt beskattningsbara

1
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 2

inkomst
(spärrbeloppet). I propositionen föreslås att också den skattskyldiges egenavgifter
(socialfiSrsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift som erläggs av egenföretagare)
skall få räknas in i det belopp som jämförs med spärrbeloppet. I fråga om
skattskyldig, som vid laxeringen till statlig inkomstskatt fått särskilt
investeringsavdrag eller avdrag för egenavgifter, föreslås vidare att
spärrbeloppet skall utgöra 80/85 % av summan av den beskattningsbara inkomsten
och de belopp varmed sådana avdrag medgivits.

Vissa
ändringar av huvudsakligen teknisk karaktär föreslås i reglerna om
schablonavdrag för egenavgifter m. m.

Vidare
föreslås att premie för egen gmpplivförsäkring skall få dras av som
driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse.

Egenföretagare
erlägger f. n. allmän arbetsgivaravgift på den del av inkomsten som överstiger
18 000 kr. I propositionen föreslås att den avgiftsfria inkomstdelen höjs till
30 000 kr.

De
nya reglerna om fördelning av inkomst mellan olika familjemedlemmar och om
avdrag för premie för grupplivförsäkring skall enligt förslaget liilämpas fr.
o. m. 1977 års taxering. Ändringen av 80/85-pro-centregeln skall tiUämpas
första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1978 års taxering.
Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av allmän
arbetsgivaravgift skall enligt förslaget tillämpas på inkomster som tas upp
till beskattning fr. o. m. 1978 års taxering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916/11: 41

1 Förslag tiU

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
föreskrives att 20 §, 23 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 46 § 2 och 3 mom. samt
punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 20 §, punkterna 1, 2 och 2 a av anvisningama
till 22 §, punktema 9, 9 a och 11 av anvisningarna till 29 §, punkt 13 av
anvisningarna till 32 § och anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 § 1

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur
förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller
penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncembidrag,
som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i
bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skatt-skyldig utgivit såsom gåva
eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller
av barn som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet
nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 §
uppbördslagen (1953: 272);

1 Senaste lydelse 1976: 669.

Avdrag må icke ske för:

den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva
eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
till person i sill hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller
av den skatlskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet
nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. sludiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435) om överiaslavgifl;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 §
uppbörds-lagen (1953: 272);

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41

Nuvarande lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

förlust,
som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 § 1 m o m.2 Vad som återstår av intäkt av
jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in-
och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 52 § framgår att del av
nettointäkten i vissa fall taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit
verksamheten på fastigheten.

30 § 1 m o m.3 Vad som återstår av intäkt av rörelse,
sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående
balans, utgör nettointäkt av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår att del av
nettointäkten i vissa fall taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit
rörelsen.

46 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 m o m.*
I hemortskommunen äger skatlskyldig, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1)
för periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas
från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av
punkt 5 av anvisningarna;

2)
för påförda egenavgifter
i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;

3)
för premier och
andra avgifter, som skatlskyldig erlagt för försäkringar av följande slag. vilka
ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga
barn, nämligen kapilalförsäkring, arbetslös-

2 Senaste lydelse 1976: 67.

3 Senaste lydelse 1976: 67.

* Senaste lydelse 1976: 460.

2 mom. I
hemortskommunen äger skallskyldig, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, därjämte njuta avdrag.

1)
för periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas
från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av
punkt 5 av anvisningarna;

2)
för påförda egenavgifter
i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;

3)
för
premier och andra avgifter, som skatlskyldig erlagt för försäkringar av
följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, tiU den del

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

avdrag
för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt
9 av anvisningarna tiU 29 §, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligl 24 kap. lagen om
allmän försäkring;

4) för belopp som den
skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annal skriftligt
bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn
om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom,
oavsett barnets ålder, dock högsl med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under
beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om
försäkringen äges av den skattskyldige.

Nuvarande
lydelse

hetsförsäkring
samt sådan sjuk-eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring
enligt 24 kap. lagen om allmän försäkring;

4)
för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg
eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av
icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll
på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje
barn;

6)
för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om
försäkringen äges av den skattskyldige.

Har
skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall
avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och
underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas
allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till
understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast
under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu
sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och
andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan må ej för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken,
ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor.
Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skatlskyldig
under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag
för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges
A-inkomst för beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas
med hänsyn lill storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå till högst 30
procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse och 10
procent av övrig A-inkomst, beräknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo
gånger del basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
bestämts för januari månad året närmast före laxeringsåret, men får i stället
beräknas

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 6

till
högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet
eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget
beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning
under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A.-inkomst
avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Om
särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag
för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer
av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av
tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag
högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit
jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och
har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket
lagen (1947: 576) om. statiig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget
får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den
skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för
tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den
skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för
avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått motsvarar 6 gånger det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring beslämts för januari månad det år varunder
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under
beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är alt hänföra lill vinst med
anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i
fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har
skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för
avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte
stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp
som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i f(;mle
stycket.

Oavsett
föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i
första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan
sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i
hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för
avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må
avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med
belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efler andra
avdrag enligl denna paragraf som åtnjules vid laxeringen ii kommunen. Vad som
sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag
senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades.
Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

3
mom. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt
9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft
den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft
lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i
fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av
nettointäkten av förvärvskällan samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent
av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av
makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppburen
kontant inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Nuvarande
lydelse

3 m
o m.5 Ha makar med hemmavarande bam under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9
§ 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den
lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika
stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga
om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av
förvärvskällan eller i fall då skattskyldig vars make bedrivit verksamheten
taxeras för inkomst enhgt tredje stycket av anvisningarna till 52 § 25
procent av den del av nettointäkten som taxeras hos avdrags-berättigad make
samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock
högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas
även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:
295) om sjömansskatt samt enligl 1 § 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig
dagpenning.

Har
gift skatlskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan
utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §,
må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats,
dock med högst 1 000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är
hänförhg till inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av
bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § beskattas för makes
arbetsinsats.

Avdrag
enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt
tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med
hemmavarande bam under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag.
Avdraget är i fråga om inkomst av jordbmksfastighet och rörelse 25 procent av
nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av
inkomsten, i samtiiga fall dock högsl 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment
må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här
i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som
berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om
skattskyldig

'
Senaste lydelse 1976: 85.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna
tillsammans icke översliga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket:
2 000 kronor; och

i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag
enligt detla moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till
avdrag, tag:es till beskattning, i första hand, när så kan ske, inom
hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden
i sagda kommun.

Anvisningar

till 20 §

I.'' Till skattskyldigs levnads- 1.
Till skattskyldigs levnads-

kostnader,
för vilka avdrag enligt kostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives,
räk- denna paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna nas bland
annat premier för egna personliga försäkringar och avgii- personliga
försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och and- ter till kassor,
föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den ra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Att i vis- skattskyldige är medlem. Att i
vissa speciella fall avdrag dock får sa speciella fall avdrag dock får göras
för dylika premier och av- göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena
i gifter, framgår av stadgandena i 25 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom. 25 § 1
mom., 33 § och 46 § 2 mom.

samt punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av
anvisningarna tiU 29 §.

Utgifter för representation cch liknande ändamål äro att
hänföra lill omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum för
företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning
eller järnförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra lill personalvård,
. \vdrag må
i det enskilda fallet icke ål-njutas med större belopp än som kan anses
skäligt.

2." Barn under 16 år anse:> ej tillhöra
arbetspersonalen.

Barn, som fy Ut 16 år och som deltagit i den
skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses tillhöra arbetspersonalen. Detta
gäller dock icke barn som på heltid bedriver studier eller genomgår annan utbildning,
utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av
minst en månads varaktighet. Har barnet ej fyllt 18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen
endast om dess inkomst av arbete i den skattskyl-

e Senaste lydelse 1963: 161. t Senaste lydelse 1976: 67.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

diges
förvärvsverksamhet är så stor, att den som sådan föranleder skatteplikt för
barnet enligt 51 §.

Frågan
om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före
laxeringsåret (se 65 §).

Avdrag
för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke överstiga marknadsmässigl
vederlag för arbetsinsatsen.

till
22 §

l.s
Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt
personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner,
pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på
fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten; ränta på
lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader
för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för
reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier;
kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg-
och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning m. m., samt
vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, uldrivning, flottning
m. m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur,
förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och
underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana
ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i
jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster-eller dörröppningar samt
flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av
ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion
till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när
elt djurstall ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres
dock ej till reparation och underhåll.

Som
driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana
utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt,
såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar
för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och tillhörande
fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och
plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter
den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år
kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning
fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet
dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar.
Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet
av fastighetens egna produkter, som användas för faslighetens fortsatta drift,
får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag
för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för
pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av
anvisningarna till 29 §.

8
Senaste lydelse 1976: 67.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till
pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i
fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen i de
fall som anges i punkt 2 av anvisningarna tiU 20 §.

Skattskyldigs
barn, som fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på
fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller
annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigl vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För lön och
underhåll till den skattskyldiges barn, som ej fyllt 16 år, får avdrag icke
göras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst för
barnet.

Barn taxeras självt för den inkomst av arbete på
fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat
under tid då barnet tillhört arbetspersonalen, dock högst för vad som
motsvarar marknadsmiissigt vederlag för barnets arbetsinsats. Molsvarande belopp
får dragas av som driftkostnad. För lön ocli underhåll till bam som deltagU i
arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen får avdrag icke göras.
Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst för barnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

2.* Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och
avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmärma
skatter få icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning
som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om
avdrag för premie för grupplivförsäkring äger motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

2. a.l"
Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen jordbruksfastighet som
brukats av den skattskyldige medges schablonavdrag för egenavgifter enligt
bestämmelserna i denna punkt.

2. a. Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen
jordbruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges
schablonavdrag för egenavgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på elt underlag som motsvarar
bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels andra

9 Senaste lydelse 1976: 460.

10 Senaste lydelse 1976: 460.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 H

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av
annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skaltskyldige.

Har handelsbolag inkomst av här i riket belägen
jordbruksfastighet och har den skattskyldige i egenskap av delägare i bolaget
brukat fastigheten, får han åtnjuta schablonavdrag för egenavgifter på grundval
av sin andel av bolagets inkomst av fastigheten (jfr 53 § 2 mom.). Som underlag
för beräkning av schablonavdraget skall den skattskyldige upptaga sin andel av
inkomsten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 21 § och belöper på den skattskyldige, dels
underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den
skattskyldige.

Skall enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
medhjälpande make beskattas för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av
den andre maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskiU för
envar av makarna. Som underlag för beräkning av schablonavdraget skall
vardera maken upptaga sin andel av bruttointäkten av jordbruksfastigheten
minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 21 § och belöper på maken själv, dels makens andel av
driftkostnaderna utom schablonavdraget, dds underskott av annan här i riket
belägen jordbruksfastighet som maken själv brukat.

Vid beräkning av schablonavdrag skall bruttointäkten i
förekommande fall minskas med belopp varmed den skattskyldige erhåUit
uppskov enligt skogskontolagen (1954:142). Motsvarande gäller i fråga om
avdrag som erhållits enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Schablonavdraget utgör såvida annat icke följer av
fjärde stycket 10 procent av den del av underlaget enligt andra stycket som
icke överstiger 10 000 kronor, 20 proceni av den del av underlaget som
överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget
som överstiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent av underlaget enligt
andra stycket om

a) den skattskyldige vid ingången

av året näst före taxeringsåret har

fyllt 65 år,

b)
den skattskyldige
för december månad årel näst före taxeringsåret har åtnjutit förtidspension
eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och
pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 §
samma lag,

c)
den
skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året
näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten

uteslutande eller så gott som ute

slutande omfattas av överenskom

melse som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket lagen (1962: 381) om all

män försäkring.

Föreslagen
lydelse

Schablonavdraget utgör såvida annat icke följer av
sjunde stycket 10 procent av den del av det enligt andrafemte styckena
beräknade underlaget som icke överstiger 10 000 kronor, 20 procent av den del
av underlaget som överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av
den del av underlaget som överstiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent av det enligt
andrafemte styckena beräknade underlaget om

a)
den
skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b)
den
skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit föriidspension
eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och
pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 §
samma lag,

c)
den
skattskyldige icke ar in skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av
året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten

uteslutande eller så gott som ute

slutande omfattas av överenskom

melse som avses i 3 kap, 2 § andra

stycket lagen (1962: 381) om all

män försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till 29 §

9." Såsom speciella för rörelse utgående skatter
eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa lillverkningsskatter,
stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna
skatter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning
som anges i anvisningarna till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk
person t hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgUl omkostnad
i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på

11 Senaste lydelse 1976: 460.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

9.a.i- Vid beräkning av nettointäkt av här i riket
bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 § äga motsvarande
tillämpning. Vid tillämpning av andra stycket av nämnda anvisningspunkt skall
bruttointäkten minskas med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i
punkt 9 av anvisningarna till 28 §, dels andra driftkostnader än schhlonavdragel,
dels underskott av annan har i riket bedriven rörelse.

11.13 Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen i
de fall som anges i punkt 2 av anvisningarna till 20 §.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 22 § äger
motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

Föreslagen
lydelse

grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i
statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som
omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör
omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som
angivas i 46 § 2 mom. 9.a. Vid beräkning av nettointäkt av här i riket
bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 § äga motsvarande lilllämpning.
Vid tillämpning av nämnda anvisningspunkt skall i stället för inkomst eller
underskott av jordbruksfastighet beaktas inkomst eller underskott av rörelse
samt i stället för sjukpenning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21
§ beaktas sjukpenning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 §.

11. Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 22 §
äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till
32 § 13.1'* Är skatlskyldig företagsledare i fåmansföretag och har hans make
icke sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön eller annan
ersättning från företaget till maken för ulfört arbete, bestämmelserna i andra
stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppgår
makens arbetsinsats i företaget till minst 600 timmar under beskattningsåret,
beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

" Senaste lydelse 1976: 460. 13 Senaste lydelse 1976:
67. " Senasle lydelse 1976: 85.

Uppgår
makens arbetsinsats i företaget till minst 400 timmar under beskattningsåret,
beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

förutsättning
att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av att
företaget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i i'öre-taget
under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förutsättning att
arbetsinsatsen uppgår till minsl 300 timmar. Understiger makens arbetsinsats
vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigl,
skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av
ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till riiirel-sens art
och andra sådana omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande
av om make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall
anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föj"äld-rapenning
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning
enligt aiman författning, arbetat i samma omfattning som närmast före
den tid, då sådan ersättning uppburils. Såsom marknadsmässig ersättning
anses ej i något fall den del, som överstiger en tredjedel av
makarnas sammanlagda inkomster från företaget.

Ersättning
för utfört arbele från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes
barn, sorn ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den
högsta inkomsten från företagel, eller, om makarna har lika stor inkomst från
företaget, hos den äldste maken. Denna föreskrift tillämpas härjämte i fråga om
ersättning tiU barn som fyllt 16 år om barnet på heltid bedriver studier
eller genomgår annan utbildning, utom såvitt avser arbete som

Föreslagen lydelse

förutsättning
att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av alt
företaget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i företaget
under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förutsättning att
arbetsinsatsen uppgår lill minst 200 timmar. Understiger makens arbetsinsats
vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigl,
skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av
ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art
och andra sådana omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av
om make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed
jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

Ersättning
för ulfört arbele från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes bam,
som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta
inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika slor inkomst från
företaget, hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som
har fyllt 16 år, till den del ersättningen överstiger marknadsmässigl vederlag
för barnets arbetsinsats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:41 15

Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse

utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst
en månads varaktighet. Detsamma gäller även för ersättning till barn, som
fyllt 16 men ej 18 år, såvida barnels inkomst på grund av arbetet i företaget
icke är så slor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §
samt för den del av ersättningen för barnets arbete som överstiger marknadsmässigl
vederlag för arbetsinsatsen.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger
motsvarande lilllämpning i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i egenskap
av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av
anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej att, innan inkomsten
från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn, tillgodoräkna make och bam
skälig ränta på det i handelsbolaget insatta kapitalet. Omfattar
beskattningsåret för handelsbolaget kortare eller längre tid än 12 månader,
skall antalet erforderliga arbetstimmar jämkas med hänsyn härtill.

till 52 §15

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet
avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i
andrafemte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han
med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses
ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken ej har en sådan
ledande slällning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela
inkomsten av verksamheten om annat ej följer av tredje och fjärde styckena. Har
ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten
bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligl femte
stycket.

När verksamheten bedrivits av När verksamheten bedrivits av

den ena av makarna men den den ena av makarna men den

andra maken (medhjälpande ma- andra maken
(medhjälpande ma

ke) arbetat i verksamheten minst ke) arbetat
i verksamheten minst

600 timmar under beskattnings- 400 timmar
under beskattnings

året, skall denne på gmnd av sin årel, skall
denne på grund av sin

arbetsinsats beskattas för viss in- arbetsinsats
beskattas för så stor

komst av verksamheten. Detta sker del
av inkomsten av verksamhe-

genom alt han taxeras för så stor ten
som kan anses motsvara mark

te/ av nettointäkten av förvärvs- nadsmässigt
vederlag för arbetet.

källan som kan anses motsvara Omfatiar
beskattningsåret kortare

marknadsmässigl vederlag för ar- eller längre
tid än 12 månader,

betet, dock högst för en tredje- jämkas
antalet arbetstimmar med

del av nettointäkten. Omfattar be- hänsyn
härtill. Arbetsinsats i ma-

13 Senaste lydelse 1976: 67.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreskriven
lydelse

kärnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat
föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit
sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligl annan författning,
arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

Nuvarande lydelse

skattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make
under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbelstim-mar skall anses atl
han under lid, då han uppburit sjukpeiming eller föräldrapenning enligl lagen
(1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den lid, då
sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhel bedrivits av den ena av makarna
och den andra maken ägt del i förväi-vskälla eller det i denna nedlagda kapitalet,
möter ej hinder alt sistnämnda make taxeras förutom för arbetsinkomst när
det skall ske enligt tredje stycket även för skälig ränta som han kan ha
uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera
maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga
insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Av 65 § framgår, att bestämmelser som avse gift skatlskyldig
i vissa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan atl vara gifta, leva tillsammans.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans
sker år 1977.

De nya bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 22 § skall iakttagas vid tillämpning av punkterna 3 och 6 av anvisningarna
till 22 § i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fall

Härigenom föreskrives atl 1 och 35 §§ lagen (1970: 172)
om begränsning av skatt i vissa falF skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Vid
debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt och
förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag.

Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statiig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt avgift enligt 4 § lagen (1968: 419) om
allmän arbetsgivaravgift begränsas enligt bestämmelserna i denna lag.

Med skatt avses i denna lag även sådan avgift som angives
i första stycket.

3 § 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till
den beskattningsbara inkomsi som beräknats för den skattskyldige enligt
lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten hänför
sig.

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes etl
spärrbelopp med hänsyn till den beskaltnings-hara inkomst som beräknats för den
skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år
vartill skatten hänför sig. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under
beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till
sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligl 1 § 2 mom. lagen (1958:
295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Den beskattningsbara inkomsten skaU

ökas nied avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförUg
författning,

ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses
i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1974: 772.

2 Senaste lydelse 1974: 772.

3 Senaste lydelse 1974: 297.

2 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 41

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet
utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket
beskattningsbara inkomst jämte dagpenning som ej överstiger 200 000 kronor och
85 procent av överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

29
§ kommunalskattelagen (1928: 370), samt

ökas
med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av
anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

allt
under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den
beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här
angivet slag.

Om
den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den
beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig
dagpenning.

Spärrbeloppet
utgör 80 procent av den del av den skatlskyldiges enligt första stycket
beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena,
som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Spärrbelopp enligt 3 § jämfiSres
med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän
kommunalskatt och landstingsmedel som beräknats för den skattskyldige på
grund av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skaltskyldige
erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Spärrbelopp
enligt 3 § jämfö-res med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
allmän kommunalskatt, landslingsmedel och egenavgifter som beräknats för den
skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den skaltskyldige erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av
anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370).

Är
den skattskyldige berättigad lill nedsättning av statiig inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt genom skallereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom.
uppbördslagen (1953: 272) eller genom avräkning av utiändsk skatt enligt
särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som
om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

*
Senaste lydelse 1974: 772.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 19

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §5

Om
skattebeloppet enligt 4 § är Om skattebeloppet enligt 4 § är

högre än spärrbeloppet, nedsättes högre än spärrbeloppet, nedsättes

den statiiga inkomstskatten och den statliga inkomstskatten och

förmögenhetsskatten med över- förmögenhetsskatten samt avgift

skjulande belopp. Den statiiga för- enligt 4 § lagen (1968: 419) om all-

mögenhetsskatten får dock med män arbetsgivaravgift med över

tillämpning av denna lag ej bli skjutande belopp. Den statliga för-

lägre än skatten på 50 proceni av mögenhelsskatten får dock med

den skattskyldiges beskattningsbara tillämpning av denna lag ej bli läg-

förmögenhel. re än skatten på 50 procent av

den
skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning
sker av den statliga Nedsättning sker av den statliga

förmögenhetsskatten, om ej en an- förmögenhetsskatten, om ej en an

nan ordning kan antagas vara för- nan ordning kan antagas vara för

månligare för den skattskyldige, manligare för den skattskyldige.

Skattenedsättning som avses i 4 § Skallenedsättning som avses i 4 §

andra stycket verkställes sedan tredje stycket verkstäUes sedan

nedsättning har skett enligt första nedsättning har skett enligt första

stycket i denna paragraf. stycket i denna paragraf.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit
från trycket i Svensk författningssamling, och till-lämpas första gången i
fråga om skatt som påföres på grund av 1978 års taxering.

3
Förslag tiU

Lag
om ändring 1 skogskontolagen (1954:142)

Härigenom
föreskrives att 2 § skogskontolagen (1954: 142)i skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §2 Beträffande
viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst elt
belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som
under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har
såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvis-

5 Senaste lydelse 1974: 772.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1975: 263.

2 Senaste lydelse 1976: 70.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 20

ningarna till 21 § kommunalskaltelagen, må uppskov jämväl
erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny
mark och efter tillträdet uttagit skog for att erhålla medel till framtida
betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår,
under vilket likviden ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med
högst ett belopp, molsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt, eller sjuttio procent av köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas Uppskov må dock
ej åtnjutas för högre belopp än som motsva- för högre belopp än som motsvarar
den beräknade nettointäkten rar den beräknade nettointäkten av av den
förvärvskälla, varifrån in- den förvärvskälla, varifrån inläk-täkten av
skogsbruk härrör, eller ten av skogsbruk härrör. i fall då del av nettointäkten
taxeras enligt tredje stycket ev anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) den dd av återstående nettointäkt som taxeras hos
skattskyldig som är berättigad till uppskov.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfäUighet,
som avses i 53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får
uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfäUigheten
under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma sätt som om
denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den uikommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gängen vid 1977 års taxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 4§ lagen (1968:419) om allmän arbetsgi
varavgifli skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit in

komst av annat förvärvsarbete en- komst
av annat förvärvsarbete en

ligt 11 kap. 3§ lagen (1962:381) ligt 11 kap.
3§ lagen (1962:381)

om allmän försäkring i form av in- om
allmän försäkring i form av

komst av här i riket bedriven rö- inkomst
av här i riket bedriven

relse, inkomst av här belägen jord- rörelse,
inkomst av här belägen

bruksfastighet som brukas av ho- jordbruksfastighet
som brukas av

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 774.

2 Senaste lydelse 1976: 78.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nom eller sådan inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän
arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 18 000
kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra
procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges
icke i den mån arbetsgivare har atl erlägga allmän arbetsgivaravgift för
inkomsten enligt 2 § denna lag.

Föreslagen
lydelse

honom eller sådan inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän
arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 30 000
kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra
procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges
icke i den mån arbetsgivare har alt erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiflsskyldiges taxering
till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår
som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret
anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor
för år tages den ej i beräkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härrör
inkomst som avses i första stycket från verksamhel, som bedrivits av makar
gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande.
Avgift erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger etl
för makarna gemensamt belopp av 18 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna
i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har
make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan
inkomst, om den överstiger 18 000 kronor minskat med den del av makarnas
gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas
personer som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Härrör inkomsi
som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt
eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift
erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger ell för
makarna gemensamt belopp av 30 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna
i förhållande till storleken av vardera makens inkomsi av verksamheten. Har
make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomsi,
om den överstiger 30 000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma
avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som
avses i 65 § sista stycket kommunalskaltelagen (1928: 370).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 §
första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efler den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången i fråga om inkomster som las upp till beskattning vid
1978 års taxering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 22

5
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.

Härigenom
föreskrives att 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§2

I
denna lag förstås med

arbetsgivaravgift:
summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag:
belopp vara avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för
arbetsgivaren;

utgiftsår:
det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig
avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den århga avgiftsdebiteringen för
nästföregående utgiftsår;

preliminär
avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i
avräkning på slutiig avgift;

kvarstående
avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift
avräknats från slutlig avgift;

tillkommande
avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enUgt beslut om debitering fattat
sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen oc;h försäkringen för tilläggspension samt för
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enhgt 3
kap. 2 5; andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962: 381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu
sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands
bosatt person och avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts
enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särsldlda förmåner och
rättigheter.

/
fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattdagen (1928: 370) äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad
i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses
äger motsvararde tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande
lag.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit
från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om avgift som
belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1 Lagen
omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

2 Senaste
lydelse 1975:1162.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 23

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-10-28

Närvarande:
statsministem Fälldm, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, iMundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m.

1
Inledning

1.1
Fördelning av inkomst mellan makar, m. m.

I
början av året beslutade statsmaktema om lättnader i fråga om den s.k. faktiska
sambeskattningen (prop. 1975/76:77, SkU 1975/76:27, rskr 1975/76:170).
Samtidigt ändrades reglerna om makars beskattning av inkomst från fåmansföretag
(prop. 1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76: 171). De nya reglema, som
skall tillämpas fr. o. m. 1977 års taxering, syftar till att skapa samma
utrymme för fördelning av företagsinkomst oavsett företagsform. För makar som
bedriver jordbmk eller rörelse utan förmedling av juridisk person förbättras
möjligheterna att dela upp den sammanlagda inkomsten. För delägare i fåmansföretag
minskar däremot utrymmet för inkomstuppdelning avsevärt. Lagstiftningen
innehåller också regler om beskattning av lön till bam som arbetar exempelvis
i en av föräldrama bedriven rörelse eller i ett av föräldrarna ägt aktiebolag.

I fråga om
inkomstuppdelning mellan makar föreskrivs bl. a. att medhjälpande make inle i
något fall får beskattas för mer än en tredjedel av makarnas sammanlagda
inkomst från verksamheten eller fåmansförela-get (tredjedelsregeln).
Överskjutande belopp skall beskattas hos den andre maken. Denna regel och andra
villkor för att lön m. m. till medhjälpande make och barn skall beskattas hos
mottagaren kan i vissa fall medföra avsevärda nackdelar även för fullt lojala
skattskyldiga. Tredjedelsregeln kan t. ex. få till konsekvens att medhjälpande
make skall beskallas endasl för en mindre del av sin lön från företaget även
om lönen utgått efter marknadsmässiga grunder. Överflyttningen av beskattningen
till den andre maken leder vidare till att medhjälpande makens social-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 24

försäkringsskydd
försämras. Bl. a. dessa skäl gör att villkoren för inkomstuppdelning enligt
min mening bör mjukas upp. En fråga som också bör prövas i det sammanhanget är
om beräkningen av arbetsgivaravgifter skall påverkas av all inkomst i
skattehänseende flyttas från medhjälpande make och barn till den andre maken.

1.2
Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

I
våras infördes ändrade avdragsregler för egenavgifter, dvs. för socialförsäkringsavgifter
och allmän arbetsgivaravgift som erläggs av egenföretagare (prop. 1975/76: 17:3,
SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Vid riksdagsbehandlingen uttalade
skatteutskottet att det var oklart hur avdraget för egenavgifter skulle
beräknas när medhjälpande make arbetar i jordbruk eller rörelse som bedrivs av
den andre maken (SkU 1975/76: 68 s. 17). Den av utskoltel väckta frågan hänger
samman bl. a. med de särskilda reglerna för fördelning av makars inkomst och
bör därför lösas i anslutning lill prövningen av dessa regler.

1.3
80/85-procentregeln

Enligt
lagen (1970: 172) omi begränsning av skatt i vissa fall (senast ändrad 1974:
772) skall statiig inkomstskatt och statlig förmögenhels-skatt begränsas om den
skattskyldiges sammanlagda skatt inkl. kommunal inkomstskatt utgör en
mycket stor del av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten.
Begränsningsregeln är normalt tillämplig när den sammanlagda skatten överstiger
ett belopp motsvarande 80 % av den del av den statligt beskattningsbara
inkomsten som inte överstiger 200 000 kr. och 85 % av överskjutande inkomst.

Vid
tillämpning av denna begränsningsregel (80/85-procentregeln) tas f. n. inte
hänsyn till egenförenagares egenavgifler. I propositionen om avdrag för egenavgifter
uttalade föredraganden emellertid att det förelåg skäl för atl även egenavgifterna
borde helt eller delvis beaktas vid bedömningen av om den totala skatten
skulle begränsas (prop. 1975/76: 178 s. 28). Med hänsyn till att en sådan
ändring av 80/85-procentregeln aktualiserade vissa andra principiella frågor
vilka krävde ytterligare överväganden, ansåg han sig dock inte böra lägga fram
något förslag då. Han uttalade i stället att han till hösten avsåg att
återkomma i denna fråga.

Jag
delar uppfattningen att det finns skäl att överväga om hänsyn bör tas till egenavgifterna
vid tillämpning av 80/85-procentregeln. I samband därmed bör ställning även tas
till om förekomsten av särskilt investeringsavdrag bör påverka skatlenedsältningen
enligt 80/85-procentregeln. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 25

1.4 Gruppliv-
och gruppsjukförsäkring

Vid
behandlingen av propositionen om avdrag för egenavgifter uttalade skatteutskottet
att det var angeläget atl genomföra en omläggning av egenföretagares
avdragsrätt för premier för gruppliv- och gruppsjukförsäkringar. Utskottet
förordade att förslag i denna fråga förelades riksdagen i den till höslen
aviserade propositionen om 80/85-procentregeln (SkU 1975/76: 68 s. 19). Även delta
spörsmål kommer därför alt behandlas i det följande.

1.5 Egenföretagares
allmänna arbetsgivaravgift

För
att bereda egenföretagare lättnader höjdes genom beslut våren 1975 den från
allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomsldelen från 10 000 kr. till 18 000
kr. Jag återkommer senare i denna framställning till frågan om ytterUgare
höjning av den avgiftsfria inkomstdelen.

2
Nuvarande regler

2.1
Fördelning av inkomst mellan makar, m. m.

Som
framgår av min inledningsvis lämnade redogörelse har genom lagstiftning i
början av året bestämmelserna för beskattning av makar och barn ändrats på
flera punkter. Såvitt gäller makar har den s. k. faktiska sambeskattningen till
stor del avvecklats (prop. 1975/76: 77, SkU 1975/76: 27, rskr 1975/76: 170).
Enligt de nya bestämmelsema skall inkomst från verksamhet, som bedrivs utan
förmedling av juridisk person, i princip fördelas mellan makarna. I fråga om
lön från fåmansföretag har å andra sidan utrymmet för individuell beskattning
inskränkts (prop. 1975/76: 79, SkU 1975/76: 28, rskr 1975/76: 171). Tidigare beskattades
s. k. medhjälpande make och bam för hela sin lön från företaget såvida del
inte kunde visas alt lönen översteg marknadsmässigl vederlag. Kravet på marknadsmässighet
finns kvar i den nya lagstiftningen, men för att medhjälpande make och barn
skall beskattas för sin lön från företaget måste dessutom vissa andra villkor
vara uppfyllda. Dessa villkor har samordnats med bestämmelserna om avveckling
av den faktiska sambeskatlningen. Fr. o. m. 1977 års taxering är därför utrymmet
för skattemässig fördelning av en familjs gemensamma inkomsi i princip lika
stort oavsett om verksamheten bedrivs som enskild firma eller genom förmedling
av juridisk person.

Såvitt
gäller makar som lillsammans deltar i förvärvsverksamhet avseende inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse måste man skilja mellan det fallet att
verksamheten bedrivs gemensamt av båda makarna (gemensam verksamhet) och det
fallet att verksamheten anses bedriven av endast en av makarna med den andre
maken som medhjälpare (med-hjälparfallet).

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 26

Vid
gemensam verksamhet finns inte några speciella spärrar mot inkomstfördelning.
Vardera maken skall taxeras för den inkomst som med hänsyn till hans arbete och
övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom [femte sbicket av anvisnmgarna
till 52 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL].

Som
medhjälparfall betecknas den situationen att en av makarna har ledande
ställning i verksamheten och den andre maken (medhjälpande make) saknar sådan
ställning. Vid bedömningen av om en av makarna har ledande ställning skall
hänsyn tas bl. a. till dennes utbildning och arbetsuppgifter i verksamheten.
För att medhjälpande make skall beskattas för sin arbetsinsats fordras att
denne arbetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret (600-timmarsspärren).
Arbete i makarnas gemensamma bostad får därvid medräknas endast om del med
hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter föreligger skäl därtill.
Timantalet jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än 12 månaider.
Är kravet på antalet arbetstimmar uppfyllt skall medhjälpande make taxeras för
så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigl
vederlag för arbetet. Medhjälpande make får dock aldrig taxeras för mer än en
tredjedel av nettointäkten (tredjedelsregeln). Medför 600-timmarsspärren, tredjedelsrege:ln
eller kravet på marknadsmässigl vederlag att medhjälpande make inte alls eller
endast delvis skall beskattas för sin arbetsinkomst skall besikattning ske hos
den andre maken (andra och tredje styckena av anvisningama till 52 § KL).

Tidigare
gällde att skattskyldig inte fick avdrag för lön till hemmavarande barn under
16 år. .A.vdragsförbudet omfattade också hemmavarande barn mellan 16 och 18 år
om barnet inte tillhörde arbetspersonalen. Ett bam ansågs tillhöira
arbetspersonalen om barnets sammanlagda inkomst var så stor all dien
föranledde skatteplikt, dvs. uppgick till minst 4 700 kr. Vägrades avdrag för
lön lill bamet beskattades den av föräldrarna som bedrev verksamheten för
värdet av barnets arbete.

Enligt
den nya lagstiftningen är rätten till avdrag för lön till barn, som arbetar i
föräldrarnas jordbruk eller rörelse, helt beroende av om barnet anses tillhöra
arbetspersonalen eller inte. Räknas barnet till arbetspersonalen föreligger
avdragsrätt och bamet beskattas för uppburen lön. Anses bamet inle lillliöra
arbetspersonalen vägras däremot avdrag. Värdet av barnets arbetsinsats kommer
då att beskattas hos den av makarna som bedrivit jordbruket eller rörelsen
eller om verksamheten bedrivits gemensamt av makarna att skattemässigt
fördelas mellan dem.

Begreppet
arbetspersonal har i de nya reglerna något annan innebörd än tidigare. Är
barnet under 16 år anses det aldrig tillhöra arbetspersonalen. Ett barn som
fyllt 16 år och som deltagit i föräldrarnas förvärvsverksamhet anses tilltiöra
arbetspersonalen såvida det inte be-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 27

driver
studier eller genomgår annan utbildning på heltid. Ett hellids-studerande barn
som fyllt 16 år anses dock tillhöra arbetspersonalen såvitt avser arbete som
utförs under sommarferier eller annat uppehåll på minst en månad. För att ett bam
som inte fyllt 18 år skall anses tillhöra arbetspersonalen tillkommer som
ytterligare villkor alt barnets arbetsinsats i föräldrarnas förvärvsverksamhet
är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Lönen från
föräldrarna måste alltså uppgå till minst 4 700 kr. Som ett allmänt villkor för
avdrag gäller vidare liksom tidigare att lönen till barnet inte överstiger
marknadsmässigl vederlag för arbetsmsatsen (jfr punkt 2 av anvisningama till
20 § KL).

Genom
lagstiftningen om fåmansföretag har, som nyss har nämnts, möjligheten att dela
upp företagsinkomst mellan olika familjemedlemmar begränsats (punkt 13 av
anvisningarna till 32 § KL). Som fåmansföretag räknas i första hand
aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening vari aktierna eller andelarna tUl
övervägande del ägs av en eller ett fåtal fysiska personer. Elt företag kan
vidare oberoende av antalet delägare anses utgöra ett fåmansföretag såvida
verksamheten är uppdelad på flera av varandra oberoende verksamhetsgrenar. Detla
är fallet om en person genom aktie- eller andelsinnehav e. d. har den reella
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga
över dess resultat (35 § 1 a mom. sjunde stycket KL).

Som
företagsledare i fåmansföretag anses den eller de personer som till följd av
eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller
annan liknande gmnd har elt väsentligt inflytande i förelaget. I fråga om fåmansföretag
med flera av varandra oberoende verksamhetsgrenar anses den som har den reella
bestämmanderätten över viss verksamhetsgren som företagsledare med avseende på
denna verksamhetsgren (35 § 1 a mom. åttonde stycket KL).

De
regler som begränsar utrymmet för uppdelning av inkomst från fåmansföretag
mellan makar är tillämpliga endast om den ene maken är företagsledare och den
andre maken (medhjälpande make) inte har sådan ställning i förelaget.
Bestämmelserna överensstämmer i stort med vad som gäller för verksamhet som
bedrivs utan förmedling av juridisk person. iMedhjälpande make beskattas
sålunda för lön och annan ersättning från företaget under fömtsättning att
arbetsinsatsen uppgår till minst 600 timmar under beskattningsåret (600-timmarsspärren).
Har maken till följd av atl företaget påbörjat eller lagl ned sin verksamhel inle
kunnat arbeta i förelaget under hela beskattningsåret begränsas dock kravet på
arbetsinsats till 300 timmar. Arbetsinsats i makamas gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om det med hänsyn till rörelsens art och andra sådana
omständigheter finns skäl därtill.

Medför
600-timmarsspärren att medhjälpande make inte skall be-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 28

skattas
för ersättning från fåmansföretaget skall företagsledaren la upp motsvarande
belopp till beskattning. Motsvarande gäller i fråga om sådan del av
ersättningen till medhjälpande make som överstiger marknadsmässigl vederlag.
Som marknadsmässigl vederlag anses inte i något fall den del av ersättningen
som överstiger en tredjedel av makamas sammanlagda inkomst från företaget
(tredjedelsregeln).

Vad
som nu har redovisats avser det fallet atl medhjälpande make är anställd hos
ett fåmansföretag i vilkel den andre maken är företagsledare. I fråga om
handelsbolag kan del emellertid förekomma att medhjälpande make inte är
anställd hos ulan delägare i bolaget. Spärrama mot inkomsluppdelning 1. ex. 600-timmarsspärren
och tredjedelsregeln skall tillämpas även i detta fall. Medhjälpande make
har dock rätt alt tillgodoräkna sig skälig ränta på sitt i handelsbolaget
insalta kapital innan eventuell överflyttning av inkomst till företagsledaren
äger rum.

De
nya reglerna om lön från fåmansföretag till företagsledares barn är grundade på
samma övenäganden som reglerna om lön från föräldrar lill barn. Ersättning
från företaget till barnet beskattas hos företagsledaren om barnet inte hcir
uppnått 16 års ålder. Detsamma gäller beträffande barn som studerar på heltid
utom såvitt avser arbele som utförs under sommarferier eller annat uppehåll på
minst en månad. Har barnel fyllt 16 men inte 18 år skall vidare inkomsten
överflyttas till företagsledaren såvida inte barnet:» inkomst från fåmansföretaget
är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Som allmän
regel gäller dessutom att företagsledaren och inte barnet skall beskattas
för sådan ersättning från före;laget som överstiger vad som kan anses som marknadsmässigl
vederlag för barnets arbetsinsats.

De
nu återgivna bestämmelserna skall, såvitt gäller handelsbolag, äga motsvarande
tillämpning om barnet inte är anställt hos utan delägare i ett handelsbolag
vari en eller båda föräldrarna är företagsledare. Innan inkomsten överflyttais
får dock barnet liksom medhjälpande make tillgodoräkna sig skälig ränta på
sitt i bolaget insatta kapital.

Är
båda föräldrarna förev.agsledare skall barnets inkomst flyttas över till den av
föräldrarna som har störst inkomst från förelaget. Har föräldrarna samma
inkomst skall överflyttningen ske till den äldste av föräldrarna.

2.2
Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

Genom
riksdagens beslut i våras skall egenföretagares egenavgifter dras av vid
beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse och inte som
tidigare var fallet som allmänt avdrag (prop. 1975/76: 178, SkU 1975/76: 68, rskr
1975/76: 408). Avdragsrätten är utformad på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 29

följande
sätt. Vid beräkning av nelloinläkl av jordbruksfastighet eller rörelse
tillgodoräknas den skaltskyldige ett schablonavdrag för egenavgifter (punkt 2
a av anvisningarna till 22 § resp. punkt 9 a av anvisningarna lill 29 § KL).
Schablonavdraget beräknas på etl underlag som i normalfallet motsvarar bmttoinläkten
av verksamheten minskad med .andra driftkostnader i förvärvskällan än
schablonavdraget. Underlaget motsvarar alltså i regel nettointäkten av
förvärvskällan före schablonavdraget. Schablonavdraget utgör enligt
huvudregeln 10% av den del av underlaget som inle överstiger 10 000 kr., 20 %
av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. samt 15
% av över-skjutande belopp. I vissa fall t. ex. om den skattskyldige vid
ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år är schablonavdraget
begränsat till 4 % av underlaget.

Det
schablonmässigt beräknade avdraget för egenavgifter kommer endast i
undantagsfall atl exakt motsvara summan av de definitiva egen-.avgifter som
påförs den skattskyldige för det aktuella beskattningsåret. Den nya
lagstiftningen innehåller därför beslämmelser om avstämning mellan
schablonavdraget och de definitiva avgifterna. Om schablonavdraget för visst
beskattningsår varit lägre än de definitiva avgifterna får skillnadsbeloppet
dras av vid taxeringen för näslföljande beskattningsår. Har schablonavdraget å
andra sidan överstigit de definitiva avgifterna skall skillnadsbeloppel redovisas
som intäkt vid taxeringen för näslföljande beskattningsår. Skillnadsbeloppet
skall normalt redovisas som avdrag eller intäkt i förvärvskällan jordbmksfastighet
eller rörelse. Bedriver den skaltskyldige inte längre jordbruk eller rörelse
skall dock eventuell intäkt tas upp som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet och eventuellt avdrag åtnjutas som allmänt avdrag.

Skall
inkomsten av viss verksamhet i beskattningshänseende fördelas mellan olika
personer t. ex. makar eller delägare i handelsbolag kall schablonavdrag för
egenavgifter i princip beräknas individuellt för varje skattskyldig. 1
lagstiftningen om schablonavdrag finns dock inte några särskilda föreskrifler
om hur avdragen skall fastställas i dessa fall.

2.3
80/85-procentregeln

80/85-procenlregeln
kan utnyttjas av fysisk person och dödsbo. Regeln bygger på en jämförelse
mellan ett s. k. spärrbelopp och den skattskyldiges lolala inkomst- och
förmögenhetsskatt för ett visst beskattningsår. Spärrbeloppet utgör 80 % av
den del av den statligt beskattningsbara inkomsten som uppgår till högst 200
000 kr. och 85 % av överskjutande belopp. Uppgår den beskattningsbara
inkomsten vid den statliga taxeringen t. ex. till 300 000 kr. blir
spärrbeloppet alltså (80 % av 200 000-1-85 % av 100 000 =) 245 000 kr. Har den skaltskyldige
eriagt

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 30

sjömansskatt
skall den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpeiming enligt
lagen (1958: 295) om sjömansskatt (omtryckt 1970: 933, ändrad senast 1976:
642), beaktas vid fastställande av spärrbeloppet. Spärrbeloppet jämförs med det
sammanlagda beloppet av statiig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och allmän
kommunalskatt (inkl. landstingsmedel) som beräknats föi den skattskyldige på
grund av taxeringen för det aktuella beskattningsåret. I förekommande fall
skall även sjömansskatt inräknas. Har skatten nedsatts på gmnd av
skattereduktion enligt uppbördslagen (1953: 272, omtryckt 1972: 75, ändrad
senast 1976: 347) eller genom avräkning av utländsk skatt, skall jämförelsen
avse skattebeloppet före reduceringen eller avräkningen. Är det på detla sätt
beräknade skattebeloppet större än spärrbeloppet skall den statiiga inkomstskatten
eller förmögenhetsskatten nedsättas med överskjutande belopp. Nedsättningen
sker i första hand av förmögenhetsskatten om inte annan ordning kan antas vara
fördelaktigare för den skattskyldige. Den kommunala inkomstskatten kan däremol
aldrig reduceras. Vidare gäller att förmögenhetsskatten inte får nedsättas så
att den blir lägre än skatten på hälften av den beskattningsbara förmögenheten.

För
samtaxerade makar skall skattebegränsning enligt 80/85-procentregeln ske med
hänsyn till de sammanlagda beskattningsbara inkomsterna och de sammanlagda
skattebeloppen. För makar eller föräldrar och bam som samtaxeras i förmöigenhetshänseende
gäller att förmögenhetsskatten inte får bli lägre än skatten på halva den
gemensamma förmögenheten.

Skattenedsättning
kommer normalt i fråga endast om den skattskyldige har en stor förmögenhet.
Uppgår exempelvis den skattskyldiges beskattningsbara inkomst (såväl. statUg
som kommunal) till 300 000 kr. bUr under fömtsättning att den kommunala
utdebiteringen är 26 % den statliga inkomstskatten 142 800 kr. och den
kommunala inkomstskatten 78 000 kr. Den sammanlagda inkomstskallen uppgår
alltså till 220 800 kr., dvs. klart understigande spärrbeloppet (80 % av 200
000-f-85 % av 100 000 =) 245 000 kr. Begränsningsregeln blir vid denna inkomstnivå
tillämplig först om den skattskyldige har en beskattningsbar förmögerdiet som
överstiger 1 383 000 kr.

Är
den statligt beskattningsbara inkomsten väsentligt lägre än den kommunala
inkomsten detta kan t. ex. inträffa om den skaltskyldige har ett stort fastighelsinnehav
kan skattereducering med stöd av 80/85-procentregeln däremot like vid
relativt låg inkomst och förmögenhet. Uppgår den statiigt beskattningsbara
inkomsten t. ex. till 10 000 kr. och den kommunalt beskattningsbara inkomsten
till 50 000 kr. kommer den skattskyldige att befrias från statlig inkomstskatt,
varjämte eventuell förmögenhetsskatt beräknas på endast hälften av den
skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Skattenedsättning
enligt 80/85-procentregeln omfattar, som framgått

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:41 , 31

av
det anförda, endast statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Kommunal
inkomstskatt ingår i det skattebelopp som jämförs med spärrbeloppet och kan
därigenom påverka nedsätlningens storlek. Kommunalskatten kan emellertid
aldrig nedsättas. Det förhållandet att den skattskyldige kan vara skyldig att
vid sidan av inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga
socialförsäkringsavgifter och avgift enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift,
saknar f. n. helt betydelse vid tiUämpning av 80/85-procentregeln.

2.4
Gruppliv- och gruppsjukförsäkring

Den
som är anställd kan vid sidan av kontant lön åtnjuta förmån av fri
grupplivförsäkring och fri gruppsjukförsäkring. I 32 § 3 mom. KL finns beslämmelser
om i vad mån värdet av sådana förmåner skaU tas upp som intäkt av tjänst.
Beträffande gmppUvförsäkring gäUer som huvudregel att förmånen är skattefri.
Har förmånen åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånUgare
grunder än vad som gäller för befattningshavare i statens tjänst, är dock
förmånen delvis skattepliktig. Förmån av fri gruppsjukförsäkring är skattefri
om den ulgår enligt grunder som fastställts i koUektivavtal meUan arbetsmarknadens
huvudorganisationer.

Skattefrihet för förmån av
fri gruppliv- och gruppsjukförsäkring ger i princip samma resultat som om
förmånen hade varit skattepUktig men avdrag å andra sidan hade medgivits med
belopp motsvarande premiens storlek. De nuvarande reglema innebär aUtså en form
av tyst kvittning mellan förmån och avdragsrätt.

Gruppliv- och
gruppsjukförsäkringar förekommer även bland advokater, jordbrukare och andra egenföretagare.
Premier för försäkringarna är inle avdragsgilla som driftkostnad vid beräkning
av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av
anvisningarna till 20 § KL). Egenföretagare kan därför få avdrag för premierna
endast i den mån premiebeloppet ryms inom det s. k. försäkringsavdraget enligt
46 § 2 mom. 3) KL. Detta avdrag, som är begränsat till 250 kr. för ogift skatlskyldig
ulan hemmavarande bam under 18 år och till 500 kr. tillsammans för två makar
och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år, avser i huvudsak
kapitalförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar samt sådana sjuk- och
olycksfallsförsäkringar som inte utgör obligatorisk sjukförsäkring enligt
lagen (1962: 381) om aUmän försäkring (omtryckt 1973: 908, ändrad senast 1976:
622). En egenföretagare som erlagt 500 kr. i premie för en privat
kapitalförsäkring får därför till skillnad mot en anställd varken direkt
eller indirekt avdrag för premier för eventuell gruppliv- eller
gruppsjukförsäkring.

Ersättning
som betalas ut på grund av en grupplivförsäkring är skattefri. Detsamma gäller
i fråga om gmppsjukförsäkringar under förutsätt-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 32

ning
att försäkringen inte tagits i samband med tjänst. För alt en sjukförsäkring
skall anses tagen i. samband med tjänst fordras bl. a. att försäkringsanstalten
underrättats om anknytningen tiU tjänsten. Sådan anmälan görs normalt inte
varför belopp som utfaller på en gruppsjukförsäkring i allmänhet är fritt från
skall.

2.5
Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

Fysisk
person, som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, är enhgt 4 §
lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift (senast ändrad 1976: 78) skyldig
att erlägga allmän arbetsgivaravgift. Avgift utgår normalt med 4 % av
avgiftsunderlaget. Bedrivs verksamheten inom det inre stödområdet är dock
avgiften, såvitt gäUer 1976 års inkomster, reducerad till 2 %. Avgift utgår på
den del av den avgiftsgrundande inkomsten som överstiger 18 000 kr. Bedrivs
verksamheten gemensamt av två makar eller av en make med den andre som
medhjälpare, är emellertid det avgiftsfria beloppei; högst 18 000 kr. för
makarna gemensamt.

3
Riksdagens behandling aiv prop. 1975/76:178

I
motion 1975/76: 2560, som väcktes med anledning av prop. 1975/ 76:178,
framhölls bl.a. att det var oklart hur schablonavdraget för egenavgifler skulle
beräknas i det fall då båda makarna arbetade i samma förelag (medhjälparfallet).
Skatteutskottet delade motionärens uppfattning på denna punkt men förklarade
sig inte vara berett att utan närmare utredning la slällning lill hur
schablonavdraget skulle beräknas i det aktuella fallet. Utskottet förutsatte
att förslag ttll lösning av den fråga som tagits upp i motionen skulle komma
att föreläggas riksdagen i den proposition rörande ändring av 80/85-procentregeln
som aviserats till hösten. Utskottet förutsatte vidare alt eventueUt ändrade
bestämmelser skulle i likhet med lagstiftnmgen i övrigt tillämpas fr. o. m.
1977 års taxering (SkU 1975/76: 68 s. 17).

I
motionen 1975/76: 2561 yrkades alt företagares och fria yrkesutövares premier
för egna gruppliv- och gruppsjukförsäkringar skulle få dras av som omkostnad i
resp. förvärvskälla fr. o. m. 1977 års taxering. Motionären anförde bl. a. att
ett genomförande av förslaget medförde att dessa grupper av skattskyldiga fick
rätt till avdrag för premierna oavsett om dessa rymdes inom beloppsgränsen för
försäkringsavdraget eller inte. Enligt motionären innebar förslaget en ökad
likställighet med lönlagarna också i det hänseendet alt avgiflsunderiaget för egenavgifter
sjönk.

Skatteutskottet
erinrade om att utskottet vid tidigare behandling av frågan uttalat sig
positivt för en omläggning av avdragsrätten för pre-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 33

mier
för gruppUv- och gmppsjukförsäkringar men att utskottet ansett alt det
utredningsarbete som pågick inom Uvsförsäkringsskattekommittén och 1972 års skatteutredning
borde avvaktas iiman definitiv ställning togs till frågan. Dessa utredningar
hade emellertid anförde ulskotlel försenats. Med hänsyn tiU den korta tid
som stått till buds för behandlingen av motionen och i avsaknad av närmare
utredning var utskottet inte berett att tiUstyrka omedelbar lagstiftning i
ämnet. Utskottet förordade att förslag tiU ändrade regler skuUe föreläggas
riksdagen i den proposition om ytterUgare ändringar i fråga om egenavgifterna
som hade aviserats tUl hösten.

Skatteutskottets
betänkande godtogs av riksdagen (rskr 1975/76: 408).

4
Föredraganden

4.1 Inledning

I
början av detta år beslutade statsmaktema om lättnader i fråga om den s. k.
faktiska sambeskattiungen (prop. 1975/76: 77, SkU 1975/76: 27, rskr 1975/76:
170). Samtidigt ändrades reglerna om beskattning av makars och bams inkomst
från fåmansföretag (prop. 1975/76: 79, SkU 1975/76: 28, rskr 1975/76:171).
Några månader senare genomfördes en omläggning av avdragsreglerna för egenavgifter,
dvs. socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift som erläggs av egenföretagare
(prop. 1975/76: 178, SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Samtliga nu nämnda
regler skaU tUlämpas fr. o. m. 1977 års taxering.

I
propositionen om ändrade avdragsregler för egenavgifter uttalade föredraganden
att egenavgifterna borde beaktas vid tUlämpning av lagen (1970: 172) om
begränsning av skatt i vissa faU (80/85-procentregeln). Han förklarade att han skuUe
återkomma i frågan till hösten (prop. 1975/76: 178 s. 28).

Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen om egenavgifterna föreslog skatleutskottel
att två ytterligare frågor skulle behandlas i den till hösten aviserade
propositionen angående 80/85-procentregeln. Den första frågan gällde beräkning
av avdraget för egenavgifler då skatt-skyldig bedriver viss verksamhet med
hjälp av sin make (medhjälparfallet). Den andra frågan gällde företagares och
fria yrkesutövares avdragsrält för premier för egna gruppliv- och
gruppsjukförsäkringar (SkU 1975/76: 68 s. 17 och 19).

4.2 Fördelning
av inkomst mellan makar, m. m.

I
det följande lämnar jag en sammanfattning av de i början av årel beslutade reglema
om faktisk sambeskattning och fåmansföretag. En mer ingående redogörelse för de
nya regelsystemen har lämnats i elt tidigare avsnitt (2.1).

3
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 41

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 34

I
fråga om jordbruk eller rörelse som bedrivs utan förmedling av juridisk person
är såvitt gäller makars beskattning den nya lagstiftningen tUlämplig om
den ene maken har ledande ställning i verksamheten och den andre maken
(medhjälpande make) saknar sådan ställning. För att medhjälpande make skall
beskattas för någon del av sin arbetsinsats fordras att denne under
beskattningsåret arbetat minst 600 timmar i jordbruket eUer rörelsen (600-timmarsspärren).
Understiger arbetsinsatsen 600 timmar taxeras clen make som leder verksamheten
för hela nettointäkten. Är kravet på arbetsinsats uppfyllt, taxeras
medhjälpande make för så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan
anses motsvara marknadsmässigl vederlag för arbetet, dock högst för en tredjedel
av nettointäkten (tredjedelsregeln).

Lön
till barn, som arbetar i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, är enligl de nya
bestämmelserna aldrig avdragsgill om barnel inte har fyllt 16 år. Detsamma
gäller Ocivsett barnets ålder om barnet studerar på heltid utom såvitt
avser arbete som utförs under sommarferier eller annat uppehåll på minst en
månad. Är barnet mellan 16 och 18 år uppställs som ytterligare villkor för avdragsrält
att lönen från föräldrama är så stor att den som sådan föranleder skattepUkt
för barnet. En aUmän förutsättning för avdragsrätt iir vidare att lönen lill
barnet inle överstiger marknadsmässigl vederlag för arbetet. Föreligger inte
avdragsrätt, kommer den av föräldrarna som bedriver verksamheten att beskattas
för värdet av barnets arbetsinsats.

I
fråga om fåmansföretag har möjligheten att med verkan i skattehänseende
fördela inkomsi inskränkts i det fallet att den ene maken har ledande ställning
i företaget (företagsledare) och den andre maken saknar sådan ställning
(medhjälpande make). Reglerna för beskattning av medhjälpande make i fåmansföretag
överensstämmer i princip med molsvarande regler för makar som själva bedriver
jordbruk eller rörelse. För att lön eller annan ersättning från företaget skall
beskattas hos medhjälpande make krävs sålunda att arbetsinsatsen uppgått till
minst 600 timmar (600-timmarsspärren). Understiger arbetsinsatsen 600 timmar
eller överstiger ersättningen marknadsmässigl vederlag, skall företagsledaren
beskattas för medhjälpande makens ersättning eller den del av ersättningen som
överstiger den marknadsmässiga. Som marknadsmässig ersättning anses inle i något
faU den del av ersättningen som överstiger en tredjedel av makarnas
sammanlagda inkomster från företaget (tredj edelsregeln).

Samordningen
meUan enskilt bedriven verksamhet och verksamhet som bedrivs genom ett fåmansföretag
omfattar även lön till barn. Ersättning från fåmansföretag till
företagsledarens eller dennes makes barn beskattas hos förelagsledaren om
barnet inte fyllt 16 år. Delsamma gäller om bamet studerar på heltid ui;om
såvitt avser arbete under sommarferier eUer annat uppehåll på minst en månad.
Är barnet mellan 16 och 18 är

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 35

beskattas
inkomsten hos företagsledaren om inte ersättningen från företaget är så stor
att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Som aUmän regel gäller
dessutom all företagsledaren och inte barnet beskattas för sådan del av
ersättning från förelaget som överstiger den marknadsmässiga.

Reglerna
om beskattning av lön från fåmansföretag äger, såvitt gäller handelsbolag, molsvarande
tillämpning om medhjälpande make eller bam inte är anstäUda hos handelsbolaget
utan delägare i detta. Innan inkomst flyttas över tiU företagsledaren får dock
medhjälpande make och barn tillgodoräkna sig skälig ränta på sitt i
handelsbolaget insatta kapital.

En
utgångspunkt vid ulformningen av skatteregler för föräldrars och barns
arbetsinkomster bör enligt min mening vara atl den som utfört arbetet också
skall beskallas för värdet av sin arbetsinsats. En annan viktig princip är alt
olika företagsformer behandlas på samma sätt. Det bör t. ex. inte vara oförmånUgare
för en familj atl bedriva en rörelse ulan förmedling av juridisk person än
genom ett av familjen ägt aktiebolag.

Genom
lagstiftningen i början av della år får önskemålet om likformighet i
skattehänseende mellan olika förelagsformer anses i stort sell tillgodosett. Däremol
uppfyller lagstiftningen inte kravet på att varje familjemedlem skall beskattas
för värdet av sin arbetsinsats. 600-timmarsspärren, tredj edelsregeln och reglema
om beskattning av lön lill barn kan uppenbarligen medföra atl även hell marknadsmässig
ersättning skall las till beskattning hos annan person än den som har utfört arbetet.
Som exempel kan nämnas det faUet att förelagsledaren på grund av sjukdom inte
uppburit någon lön från fåmansföretaget under beskattningsåret. Medhjälpande
make antas däremot ha arbetat på heltid i företaget under hela året och för
detta uppburit 45 000 kr. i lön. Tredjedelsregeln får då den knappast rimliga
konsekvensen att företagsledaren skall beskattas för 30 000 kr. av medhjälpande
makens lön medan medhjälpande maken själv beskattas för endast 15 000 kr. Till
detla kommer alt beskattningsresultatet utgör utgångspimkt för beräkning av pensionsgmndande
inkomst m. m. Tredjedelsregeln kan därför medföra en väsentUg försämring av
medhjälpande makes sociala förmåner.

Det
anförda leder enligt min uppfattning tUl slutsatsen atl villkoren för
individuell beskattning av arbetsinkomster bör lindras. Medhjälpande make bör
i princip beskattas för det marknadsmässiga värdet av sin faktiska arbetsinsats
och detla bör ske oberoende av företagsledarens inkomsi. Jag är emellertid
medveten om atl det kan vara svårt för taxeringsmyndigheterna att bedöma det marknadsmässiga
värdet av medhjälpande makes arbete även om förhållandet mellan makarnas
inkomster givetäs kan ha sin betydelse vid denna prövning. Svårighetema torde

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 36

vara
särskilt stora om medhjälpande maken inte regelbundet arbetar i verksamheten
utan deltar i denna mer sporadiskt. Det torde därför vara nödvändigt att som
förutsättning för individueU beskattning uppställa ett krav på att arbetstiden
har uppgått till ett minsta antal timmar. Tidsgränsen synes dock kunna sänkas
från 600 till 400 timmar. Tredjedelsregeln bör samtidigt slopas.

Vid
lillämpning av den här föreslagna 400-timmarsspärren bör, liksom enligt
nuvarande regler, arbete i makarnas gemensamma bostadsutrymme få medräknas om
det med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter föreligger
skäl till det. Detta får anses innebära att medhjälpande makes arbetsinsats
skall bedömas med utgångspunkt i dess betydelse för verksamheten och ulan hänsyn
till var arbetet är förlagt. Bedrivs verksamheten i särsildlda lokaler bör dock
enligt min menuig arbete i hemmet normall få medräknas endast om arbetet avser
klart angivna arbetsuppgifter med omedelbar anknytning till verksamheten. Telefonpassning
och medverltan vid representation bör t. ex. som regel inte beaktas. Hänför sig
förelagsinkomsten till uppdrag som företagsledaren utför vid sidan av
ordinarie arbete bör vidare, oavsett om särskild arbetslokal finns eller inte,
inkomstuppdelning godtas endasl i rena undantagsfaU. Ett allmiint påslående om
att medhjälpande make har medverkat i privat konsultverksamhet eller vid
utarbetande av tid-ningsartUriar e. d. bör alltså inte gmnda någon rätt för
medhjälpande make att beskattas för en del av inkomsten.

Bedrivs
verksamheten som enskild firma eller genom ett handelsbolag kan
beskattningsåret omfatta kortare eller längre tid än 12 månader. I sådana fall
bör givetvis timantalet jämkas. I fråga om fåmansföretag bör timantalet sällas
ned till 200 timmar om medhjälpande make till följd av att företaget påbörjat
eller lagt ned sin verksamhet inle kunnat arbeta i företaget under hela
beskattningsåret. Bestämmelsen om hur antalet arbetstimmar skall beräknas
under tid då medhjälpande make uppbär sjukpenning, föräldrapenning e. d. bör
vidare behållas oförändrad.

Även
i fråga om barns arbete anser jag att utgångspunkten bör vara att barnel självt
skall beskattas för det marknadsmässiga värdet av sitt arbete. Främst av kontrollskäl
bör dock de nuvarande reglerna behåUas när det gäller bam som inte fyllt 16 år.
Har barnet fyllt 16 år bör emellertid barnet beskattas för uppburen ersättning
under förutsättning att den är marknadsmässig. Något krav på atl lönen måste
uppgå till viss minsta storlek för att få bciiktas behöver inte uppställas. Vad
jag nu sagt bör gälla oavsett om ersättningen betalas ut direki från
föräldrarna till barnet eUer från ett fåmansföretag i vilket en eller båda
föräldrarna är företagsledare.

Ett
genomförande av milt förslag innebär en påtaglig minskning av risken för att
medhjälpande make och barn beskattas för ett lägre belopp än vad som svarar
mot värdet av arbetsinsatsen. Överflyttning av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 37

lön
som är marknadsmässig kan komma i fråga endasl om lönen utbetalas till
medhjälpande make som arbetat mindre än 400 timmar under beskattningsåret eller
till företagsledares barn som inte fyllt 16 år. Behovet av regler inom
socialförsäkringslagstiftningen för att åstadkomma överensstämmelse mellan å
ena sidan egentlig arbetsinkomst och å andra sidan sociala förmåner och
avgifter bortfaller praktiskt laget hell.

På
en punkt finns del dock anledning att göra en mindre ändring, nämligen i fråga
om fåmansföretags skyldighel atl erlägga avgifter lill socialförsäkringen. Beslämmelser
om arbetsgivares socialförsäkringsavgifter finns i lagen (1962: 381) om allmän
försäkring och ett flertal andra författningar. Avgifterna tas med vissa
begränsningar ut på summan av de löner som arbetsgivaren under året utgett
till sina anslällda. Vid fastställande av ATP-avgift tas hänsyn endast till den
del av en årslön som överstiger ett basbelopp och understiger 7,5 basbelopp.
Motsvarande begränsningar gäller vid beräkning av pensionsgmndande inkomst
för den anställde. Den skattemässiga överflyttningen av iidjomst från
medhjälpande make eller barn till förelagsledaren påverkar enligt nuvarande
regler normalt deras pensionsgmndande inkomst men inte storleken av fåmansföretagets
ATP-avgifter. Dessa och andra arbetsgivaravgifter bör emellertid i detta
hänseende följa beskattningsreglerna.

Jag
föreslår mot denna bakgrund atl avgiftsunderlaget för fåmansföretags
arbetsgivaravgifter anknyts till de särskilda reglerna om taxering av dess ägarkrets.
Ändringen bor tas in i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. Jag vill här erinra om att även de
socialförsäkringsavgifter som egenföretagare betalar är knutna till deras
taxeringar.

4.3
Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

I
våras infördes nya regler för avdrag för egenföretagares egenavgifter (prop.
1975/76: 178, SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Egenföretagare medges fr.
o. m. 1977 års taxering ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter.
Avdraget får göras vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och inkomst
av rörelse (punkt 2 a av anvisningama tUl 22 § resp. punkt 9 a av anvisningarna
till 29 § KL). Schablonavdraget beräknas på elt underlag som i normalfallet
motsvarar bmttoin-täkten av verksamheten minskad med andra driftkostnader i
förvärvskällan än schablonavdraget. Undertaget motsvarar alltså i regel nettointäkten
av förvärvskällan före schablonavdraget. Schablonavdraget utgör enligt
huvudregeln 10 % av den del av underiagei som inte överstiger 10 000 kr., 20 %
av den del av undertaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. och 15 %
av överskjutande belopp. I vissa fall t. ex. om den skattskyldige vid
ingången av året näst före taxeringsåret fyllt 65 år är schablonavdraget
begränsat lill 4 % av underlaget.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 38

I
den nya lagstifmingen finns också beslämmelser om avstämning mellan
schablonavdraget och de sedermera fastställda definitiva avgiftema för
beskattningsåret i fråga. Visar det sig att schablonavdraget för visst
beskattningsår varil lägre än de definitiva avgifterna är skillnadsbeloppet avdragsgUlt
vid taxeringen för näslföljande beskattningsår. Har schablonavdraget å andra
sidan överstigit de definitiva avgifterna skaU skillnadsbeloppet redovisas som
intäkt vid taxeringen för näslföljande beskattningsår.

Vid
riksdagsbehandlingen av prop. 1975/76: 178 uttalades all det var oklart hur
schablonavdraget skall beräknas i de fall då en skatt-skyldig bedriver viss
verksamhet med hjälp av sin make (SkU 1975/76: 68 s. 17). Denna fråga har i sin
tur samband med spörsmålet hur schablonavdraget skall beräknas för delägare i
ett handelsbolag. Innan dessa frågor behandlas avser jag emellertid alt la upp
vissa allmänna problem som har samband med fastställande av det underlag på vUket
schablonavdraget skall beräknats.

Den
som haft inkomst av skogsbmk kan med stöd av skogskontolagen (1954: 142) under
vissa fömtsättningar få uppskov med taxeringen av den del av skogsintäkten som
sätts in på s. k. skogskonto. Längsta uppskovstid är tio år. Beloppi som tas ut
från kontot skall redovisas som intäkt av skogsbmk (8 § skogskontolagen).
Däremot finns det inte någon föreskrifl om att det liielopp som sätts in på
skogskonto skall räknas som driftkostnad vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastigheten. Insättningen påverkar därför formellt sett inte nettointäktens
storiek (jfr 23 § KL).

Tidigare
har det saknat egaiUig betydelse om uppskovsbeloppet skall anses som
driftkostnad och därmed reducera nettointäkten av jord-braksfastigheten eUer
om uppskovet skall anses avse viss del av den enUgt 23 § KL fastställda
nettointäkten. Saken har emeUertid kommit i annat läge genom lagstiftningen om
schablonavdrag för egenavgifter. Schablonavdraget blir större om
uppskovsbeloppet enligt skogskontolagen inte anses påverka nettointäkten.
Behandlas däremot uppskovsbeloppet som en driftkostnad blir underlaget för
beräkning av egenavgifter och därmed också schiablonavdraget mindre.

Sora
tidigare påpekats utgör medel som tas ut från skogskontot intäkt av jordbmksfastighet.
Uttaget ökar således underlaget för beräkning av schablonavdrag för egenavgiftesr.
I konsekvens med detta bör enligt min mening insättning på skogskonto mmska
underlaget för schablonavdrag. Insättningen bör således i detta sammanhang
behandlas som en driftkostnad. För att undanröja tveksamhet på denna punkt bör
en uttrycklig föreskrift härom föras in i punkt 2 a av anvisningama till 22 §
KL.

De
definitiva egenavgiftemas storlek bestäms med ledning av den vid taxeringen
till statiig mkomstskatt faststäUda jordbruks- eUer rörelseinkomsten. Denna
inkomst är ii regel lika stor som den vid den kommu-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 39

nala
taxeringen fastställda nettointäkten av jordbmksfastigheten eller rörelsen. Det
fmns emellertid vissa avdrag som medges eiidast vid den statliga taxeringen. Av
dessa avdrag är i detla sammanhang det särskilda investeringsavdraget belydelsefullt.
Investeringsavdrag vid taxeringen till statiig inkomstskatt får med slöd av särskUda
författningar ånjutas i fråga om bl. a. inventarier som anskaffas under periodema
den 1 januari 1971_den 30 juni 1973 och den 15 oktober 1975den 31 december 1976.
Avdraget, som får tUlgodoräknas vid beräknmg av jordbruks- eUer rörelseinkomst,
har varierat mellan 10 och 30 % av anskaffningskostnaden. För inventarier som bestäUs
och levereras imder tiden den 1 maj den 31 december 1976 utgör avdraget 25 %
av inventariernas anskaffningskostnad (SFS 1976: 390). Regeringen har nyligen
aviserat en förlängning av investeringsperioden till den 31 mars 1977.

Har
den skattskyldige rätt till särskilt investeringsavdrag kan den vid den StatUga
taxeringen faststäUda inkomsten av jordbruket eller rörelsen väsentUgt
understiga förvärvskäUans nettointäkt enligt den kommunala taxeringen.
Inkomsten enligt den statliga taxeringen utgör, som tidigare påpekats,
utgångspunkt för beräkning av egenavgifterna. En av det särskilda invesleringsavdraget
föranledd minskning av inkomsten medför aUtså en däremot svarande minskning av egenavgiftema.
Vid beräkning av underlaget för egenavgifter bör därför hänsyn tas till eventueUt
uivesleringsavdrag. I annat faU kan schablonavdraget bli avsevärt högre än de
definitiva avgifterna. En regel av detta innehåll bör tas m i punkt 2 a av anvisningama
tiU 22 § KL och punkt 9 a av anvisnmgarna tUl 29 § KL. Av hänvisnmgen tUl KL i
2 § lagen om statUg inkomstskatt följer alt schablonavdraget skaU vara Uka
stort vid den StatUga som vid den konununala taxeringen.

Föratom
investeringsavdrag finns det vissa andra avdrag som minskar jordbruks- eller
rörelseinkomsten endast vid den statliga taxeringen. Jag syftar på bl. a.
forskningsavdrag enUgt förordningen (1973: 421) om särskUt forskningsavdrag vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Forskningsavdrag e. d. torde dock mycket säUan
bli aktuella för egenförelagare. Av praktiska skäl bör därför såvitt gäller
beräkningen av schablonavdrag för egenavgifter hänsyn inte tas till andra
avdrag av della slag än de särskilda investeringsavdragen.

Jag
återgår nu till frågan hur schablonavdraget skall beräknas när flera personer
t. ex. två makar deltar i en och samma verksamhet. Det finns här anledning
att skilja mellan olika fall. Bedrivs verksamheten genom etl handelsbolag kan
antingen den ene maken eller båda makama vara delägare i bolaget. Har något
handelsbolag inte bUdats kan verksamheten antingen vara gemensamt bedriven
eller bedriven endast av en av makama.

Handelsbolag
och enkla bolag skaU enligt 53 § 2 mom. KL inte taxeras. Bolagets inkomst
hänförs i stället tiU delägama med belopp som

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 40

för
var och en motsvarar hans andel av bolagets inkomst. Delägarna kan fritt bestänuna
över hur bolag;ets inkomst skall fördelas och den avtalade fördelningen godtas
som regel också vid inkomsttaxeringen. Är två makar delägare i ett handelsbolag
gäller emellertid som framgått av föregående avsnitt särskilda beslämmelser
beträffande den skattemässiga fördelningen av bolagets inkomst såvida den ene
maken är förelagsledare och den andra medhjälpare.

Om
jordbruk eller rörelse drivs i form av handelsbolag är det enligl min mening
uppenbart att schablonavdrag för egenavgifter liksom själva avgiftema skall
beräknas individuellt för varje delägare. Detta innebär att handelsbolagets
inkomst skall fördelas mellan delägama på samma sätt som tidigare vare;fter
varje delägare medges schablonavdrag med utgångspunkt i sin andel av bolagets
inkomst. Varje delägare skall således som nettointäkt redo>'isa skillnaden
mellan sin andel av bolagets inkomst och det individuellt beräknade
schablonavdraget. Lagtexten bör förtydligas på denna punkt.

Delägare
i handelsbolag har inte rätt att få uppskov med beskattning enligt
skogskontolagen för någon del av inkomsten från handelsbolaget. Frågan om
insättning på skogskonto skall betraktas som driftkostnad eller inte saknar
därför betydelse för handelsbolags vidkommande. I författningarna om särskilt
investeringsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt har föreskriNdts
alt avdraget skall beräknas för handelsbolaget och inte för delägarna. Har
investeringsavdrag avräknats från bolagets inkomst kommer emeUertid den
inkomst, som delägama vid taxeringen till statlig inkomstskatt skall redovisa
från bolaget, att reduceras i motsvarande mån. Denna reducerade inkomst ligger
som nämnts till grund för fastställandet av de definitiva egenavgifterna. För
att överensstämmelse skall uppnås mellan schablonavdraget och de definitiva egenavgifterna
krävs därför även i detla fall att hänsyn tas till särskilt investeringsavdrag,
som medgivits vid den statliga taxeringen. Vid fastställande av delägare:;
underlag för beräkning av schablonavdrag bör alltså avräkning ske för den på
varje delägare belöpande andelen av investeringsavdraget.

Följande
exempel belyser vad jag nu har sagt. Två personer är delägare i ett
rörelsedrivande handelsbolag. Rörelseöverskoltet, som uppgår till 120 000 kr., skaU
fördelas lika mellan delägarna. Särskilt investeringsavdrag vid den statiiga
taxeringen får åtajutas med sammanlagt 30 000 kr. Underlaget för beräkning av
schablonavdraget för egenavgifler blu då för envar av delägarna 45 000 kr. Med tiUämpning
av huvudregelns procentsatser får varje delägare schablonavdrag med (10 % av 10
000 -f 20 % av 35 000 =) 8 OOO kr. Vid taxermgen tUl kommunal inkomstskatt
skall delägarna som nettointäkt av rörelse redovisa (60 000 ./. 8 000 =) 52 000
kr. och Aåd taxeringen till den statiiga taxeringen (45 000 ./. 8 000 =) 37 000
kr.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 41

Reglerna
om beskattning av delägare i handelsbolag gäller även i det fall där två makar
är delägare i ett handelsbolag. Är den ene maken företagsledare och är den
andre maken medhjälpare i bolaget kan dock, som tidigare nämnts, makama inte aUtid
själva bestämma över den skattemässiga fördelningen av bolagets inkomst. Skall
inkomst i skattehänseende flyttas över från medhjälpande make lill
företagsledaren bör den inkomstuppdelning som föreligger efter överflyttningen
ligga till gmnd för beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. Någon uttrycklig
föreskrift om detta behövs enhgt min mening inte.

Jag har tidigare
föreslagit att kravet på medhjälpande makes arbetsinsats skall sänkas från 600
timmar tiU 400 timmar och att tredjedelsregeln skall slopas. Om mitt förslag
genomförs kommer antalet inkomstöverflyttningar alt minska väsentligt jämfört
med vad som skulle ha blivit fallet om nuvarande regler behållits. Detta är
allmänt sett ägnat att underlätta tillämpningen av reglema om avdrag för egenavgifter.
Slopandet av tredjedelsregeln har också den fördelen att problemen med samordning
mellan underlaget för beräkning av schablonavdrag och underlaget för
inkomstuppdelning enligt tredjedelsregeln bortfaller.

Överflyttning
av inkomst till företagsledaren kan komma i fråga även när medhjälpande make
inte är delägare i utan anställd hos handelsbolaget. Det överflyttade beloppet
anses då som inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse för företagsledaren.
I denna situation skall, såvitt gäller företagsledarens schablonavdrag för egenavgifter,
såväl den egna inkomsten som den från maken överflyttade inkomsten ligga till gmnd
för avdragsberäkningen.

Bedriver
makar utan förmedling av juridisk person gemensamt jordbruk eller rörelse
skall vardera maken laxeras för den del av verksamhetens inkomst som skäligen
kan anses tillkomma honom. I detla fall uppkommer inte några specieUa problem
vid beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. Vid fastställande av
underlaget för schablonavdraget skall inkomsten självfaUet reduceras med
eventuellt medgivet särskilt investeringsavdrag.

Anses
endasl den ene maken bedriva verksamheten gäller i princip samma regler för
inkomstuppdelningen som då medhjälpande make är delägare i ett handelsbolag. Är
kravet på antal arbetstimmar inte uppfyllt kommer således den make som står
för jordbruket eller rörelsen att beskattas för hela inkomsten av verksamheten.
Dennes schablonavdrag för egenavgifler bör då, som nyss nämnts, beräknas på
grundval av hela denna inkomst. Skall däremot medhjälpande make själv beskattas
för del av inkomst av verksamheten bör medhjälpande make få göra schablonavdrag
på grundval av sin inkomst. Den andre makens underlag för beräkning av
schablonavdrag minskas då i molsvarande mån.

Det
förhållandet alt schablonavdraget skall beräknas individuellt för

4 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 42

varje
make förutsätter att medhjälpande make som egen nettointäkt skall redovisa sm
andel av den gemensamma inkomsten minskad med schablonavdraget. Den tidigare
valda lösningen i medhjälparfallet, nämligen alt laxera medhjälpande make för
viss del av nettointäkten för hela verksamheten, är alltså inte användbar (jfr
specialmotiveringen till anvisningarna till 52 § KL nedan i avsnitt 5.1). Att
medhjälpande make skall beskattas för sin egen nettointäkt föranleder en
ändring av teknisk karaktär i 2 § skogskoni;olagen (1954: 142).

Lön
till barn vars föräldrar direkt eller genom ett handelsbolag bedriver
jordbruk eller rörelse är inte avdragsgill om bamet inte fyllt 16 år. Del till barnel
utbetalade biloppet skall i princip tas upp till beskattning hos den av
makarna som bedriver verksamheten eller i handelsbolagsfallet hos den av föriildrama
som har högst inkomst från bolaget. Beräkningen av schablonavdraget för egenavgifter
bör i dessa fall givelvis grundas på såväl förälderns egen inkomst som den från
barnet överförda inkomsten.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp en fråga angående tillämpningsområdet för
schablonregeln. Som framgått av redogörelsen för nuvarande regler medges
schablonavdrag endast vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet och
rörelse. Detta är naturligt med tanke på att egenavgifter praktiskt tagel
uteslutande påförs jordbrukare och rörelseidkare. Det kan emellertid förekomma atl
annan inkomst, t. ex. inkomst av tjänsl, medför skyldighet att erlägga egenavgifter.
Så är exempelvis fallet om en uppdragstagare under ett beskattningsår får arvoden
från olika uppdragsgivare som var för sig understiger 500 kr. men som sammanlagt
överstiger deti:a belopp. Uppdragstagaren måste då själv belala avgifter till
sjukförsäkringen, folkpensionering och eventuellt också lill ATP (allmän
arbetsgivaravgift utgår inte på uppdragsinkomsl). Avdrag för dessa avgifter får
åtnjutas som allmänt avdrag och minskar därför inte underiagei för beräkning av
egenavgifler (avgifl-på-avgifts-effekten). Avdraget medges inte vid laxeringen
för det beskattningsår under vilket arvodena uppburils utan först vid
taxeringen för näslföljande beskattningsår (eflersläpningseffekten).

När
schablonavdraget för egenavgifter infördes var man medveten om att det nya
avdragssystemet omfattade endast jordbruks- och rörelse-inkomster. Anledningen lill
att andra inkomster inle togs med i avdragssystemet var bl. a, atl man uljjick
från att det då i regel var fråga om obetydliga avgiftsbelopp (jfr prop.
1975/76: 178 s. 22).

Jag
delar i och för sig uppfattningen att annan inkomst än jordbruks-och
rörelseinkomster normalt ger upphov till relativt små avgiftsbelopp. Detta
undanskymmer dock inte det faktum att avgifl-på-avgiflseffekten och eflersläpningseffekten
medför atl t. ex. uppdragsinkomster kan bli föremål för en mycket hög skatte-
och avgiflsbelaslning det år de uppbärs. Det är angeläget alt dessa särskilda
effekter undanröjs. Den metod

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 43

som
valts beträffande inkomst av jordbruk och rörelse, nämligen att kombinera etl
schablonavdrag i förvärvskällan med beslämmelser om avstämning näslföljande år,
är emellertid olämplig av praktiska skäl. Frågan bör få sin lösning i annat
sammanhang.

4.4
80/85-procentregeln

Den
s. k. 80/85-procentregeln bygger på en jämförelse mellan ett spärrbelopp och
den skattskyldiges totala inkomst- och förmögenhetsskatt för etl visst
beskattningsår. Spärrbeloppet utgör normalt 80 % av den del av den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst enligt taxeringen lill statiig
inkomstskatt som uppgår till högst 200 000 kr. och 85 % av överskjutande
belopp.

Spärrbeloppet
jämförs med det sammanlagda belopp av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt
och allmän kommunalskatt (inkl. landslingsmedel) som beräknas för den
skattskyldige på grund av taxeringen för det aktueUa beskattningsåret
(skattebeloppet). Vid beräkning av skattebeloppets storlek skall i förekommande
fall sjömansskatt inräknas. Däremot skall hänsyn inle tas till alt skatten kan
nedsättas enligt bestämmelserna om skattereduktion enligt uppbördslagen (1953:
272) och avräkning av utländsk skatt. Är skattebeloppet större än spärrbeloppet
skall den statliga inkomstskatten eller förmögenhetsskatten sättas ned med
överskjutande belopp. Nedsättning sker i första hand av förmögenhetsskatten om
inte annan ordning kan antas vara fördelaktigare för den skattskyldige. Den
begränsningen gäller dock all förmögenhetsskatten inle får sättas ned så alt
den blir lägre än skatten på hälften av den beskattningsbara förmögenheten.

För
samtaxerade makar skall skattebegränsning enligt 80/85-procentregeln ske med
hänsyn till deras sammanlagda inkomster och skattebelopp. För makar eller
föräldrar och barn som samtaxeras i förmögenhetshänseende gäller att
förmögenhetsskatten inte får bli lägre än skatten på halva den gemensamma
förmögenheten.

Skattenedsättning
enligt 80/85-procentregeln omfattar endast statlig inkomstskatt och
förmögenhetsskatt. Kommunal inkomstskatt ingår i det skattebelopp som jämförs
med spärrbeloppet och kan därigenom påverka nedsätlningens storlek.
Kommunalskatten kan emellertid inte reduceras.

För
att begränsningsregeln skall bli tillämplig fordras normalt att den skattskyldige
har en stor förmögenhet. Någon skattenedsättning kommer således inle i fråga
enbart av den anledningen att den skaltskyldige har höga inkomster. Är den
statligt beskattningsbara inkomsten väsentligt lägre än den kommunala den
kommunala inkomsten innefattar t. ex. garantibelopp för fastighet kan dock 80/85-procentregeln
bli tillämplig även om den skattskyldige saknar beskattningsbar förmögenhet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:41 44

Vid
tillämpning av 80/85-procentregeln tas inte hänsyn tiU egenavgifter. En egenföretagare,
som betalar 80 % resp. 85 % av den statiigt beskattningsbara mkomsten i skatt,
kan aUlså därutöver varaskyldig att erlägga egenavgifter.

Reglerna
om begränsning av skatt i vissa fall kan ses som ett uttryck för tanken att den
skattskyldige under alla förhållanden bör få behåUa viss del av årets löpande inkomsler
för sina privata utgifter. Det har sålunda ansetts alt det; allmänna bör avstå
från sitt anspråk på inkomst-och förmögenhetsskatt i den mån den sammanlagda
skatten överstiger viss gräns. Eftersom man vid tillämpning av
begränsningsreglerna inte tar hänsyn till egenavgifterna kan det f. n. inträffa
alt en egenföretagare vid sidan av inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarande
80/85 % av inkomsten får belala betydande belopp i egenavgifter. Från egenföretagarnas
sida har gjorts gällande att dessa avgifter belastar utrymmet för privat
konsumtion på samma sätt som inkomst- och förmögenhetsskatt och atl man därför
bör ta hiinsyn även till avgifterna vid tillämpning av 80/85-procentregeln.

För
egen del anser jag att åtskilligt talar för denna ståndpunkt. Det är dock nödvändigt
att ta hänsyn tiU att avgifterna i ett par viktiga avseenden skiljer sig från
skatt. iFör det första utgör egenavgifterna huvudsakligen utgifter för
företagarens eget socialförsäkringsskydd. För det andra är egenavgiftema till
skillnad från allmän skatt avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Båda dessa
omständigheter bör få betydelse när begränsningsreglerna skall utformas.

Egenavgiftemas
försäkringsmässiga inslag bör beaktas främst när man bestämmer i vilken mån skati;er
och egenavgifter skall få reduceras på grund av begränsningsreglerna. Denna
fråga avser jag att strax återkomma till. Det förhåUandet att egenavgiftema är
avdragsgilla får betydelse för det inkomstbegrepp som skall ligga till grund
för begränsningsreglerna.

Som
jag redan har framhållit beräknas spärrbeloppet enligt 80/85-procenlregeln f. n.
med utgångsfunkt i den skallskyldiges statligt beskattningsbara inkomsi.
Avdraget för egenavgifter minskar den beskattningsbara inkomsten. Den skaltskyldige
skulle därför bli dubbelt kompenserad om spärrbeloppet beräknades på grundval
av inkomsten efter avdrag för egenavgifler samtidigt som egenavgifterna
inräknas i det skattebelopp som jämförs med spärrbeloppet. Ett hänsynstagande
till egenavgifter vid nedsättning enligt 80/85-procentregeln förutsätter
därför att spärrbeloppet bestäms med hänsyn till inkomsten före avdraget för egenavgifter.

I
detta sammanhang vill jag ta upp en ytteriigare fråga som rör inkomstbegreppet
vid tillämpning av 80/85-procentregeln. Den statiigt beskattningsbara
inkomsten kan i större eller mindre grad avvika från den verkliga inkomsten
under beskattningsåret. Delta blir fallet om avdrag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 45

medges
för belopp som inle motsvarar verkliga utgifter eller kostnader under året. Vad
jag främst åsyftar är de särskilda invesleringsavdrag som under olika perioder medgetts
för att stimulera näringslivets investeringar i maskiner och byggnader. F. n.
gäller att särskilt investeringsavdrag medges enligt lagen (1975:1147) om särskUt
invesleringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt med 25 % av
anskaffningskostnaden för maskiner som beställs och levereras under tiden den 1
majden 31 december 1976. Regeringen har nyligen aviserat en förlängning av in-vesleringsperioden
till den 31 mars 1977. På grund av ett sådant avdrag kan den beskattningsbara
inkomsten bli mycket låg trots att den skattskyldige har slora inkomster.
Anlag t. ex. att en skattskyldig bedriver rörelse och att inkomsten av rörelsen
vid taxeringen tiU kommunal inkomstskatt uppgår till 150 000 kr. Den skaltskyldige
har under året anskaffat en maskin för 382 000 kr. och får därför åtnjuta
särskilt investeringsavdrag med (25 % av 382 000 =) 95 500 kr. Med bortseende
från andra intäkter och avdrag blu- den statiigt taxerade inkomsten därför
(150 000 kr. ./. 95 500 kr. =) 54 500 kr. Efter grundavdrag uppgår den
beskattningsbara inkomsten till 50 000 kr. Spärrbeloppet blir i detta fall (80
% av 50 000 =) 40 000 kr.

Den
beskattningsbara inkomsten ger i detta exempel uppenbarUgen inte någon
rättvisande bild av den skatlskyldiges inkomstförhåUanden under året. Baseras
spärrbeloppet på den beskattningsbara inkomsten får investeringsavdraget
förutom den avsedda stimulanseffekten vid inkomsttaxeringen bl. a. lill
följd att eventuell förmögenhetsskatt nedsätts. En sådan effekt kan inte anses
motiverad. Starka skäl talar därför för att inkomsten före investeringsavdrag skaU
ligga tUl grund för beräkning av spärrbeloppet.

Det
nu anförda leder enligt min mening sammanfattningsvis till att det
inkomstbegrepp som ligger till grund för tillämpning av 80/85-procentregeln
bör vara den statUgt beskattningsbara inkomsten ökad med dels avdrag för egenavgifter,
dels särskUt investeringsavdrag. I avdraget för egenavgifler bör ingå både
schablonmässigt beräknat avdrag och avdrag som medgivits i samband med avstämningen
mellan schablonavdraget och avdraget för definitiva avgifter. A andra sidan bör
den beskattningsbara inkomsten minskas med intäkter som hänför sig till denna
avstämning.

Vad
härefter beträffar frågan vilken skatte- och avgiftsnedsättning som bör få ske
på grund av 80/85-procentregeln gäUer f. n. som jag redan har framhållit
att den allmänna kommunalskatten inte alls får nedsättas och att
förmögenhetsskatten inte får nedsättas till lägre belopp än vad som svarar mot
skatten på halva förmögenheten. Med tanke på socialförsäkringsavgifternas försäkringsmässiga
karaktär bör dessa avgifter inte få nedsättas. TUlräcklig hänsyn till dessa
avgifter får anses tagen genom att man inräknar dem i det skattebelopp som
skall jäm-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 46

föras
med spärrbeloppet. Den allmänna arbetsgivaravgiften får däremot anses vara en
allmän statlig skatt och bör därför i likhet med den statliga inkomstskatten
få minskas med hela sitt belopp.

4.5
Gruppliv- och gruppsjukförsäkring

Förmån
av fri gruppliv- oc;h gruppsjukförsäkring utgör normall inte skattepliktig inkomsi.
Den anställde beskattas sålunda för förmån av fri grupplivförsäkring endast i
den mån förmånen utgått efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller
för befattningshavare i statiig tjänst. Förmån av fri gmppsjukförsäkring är
skattepliktig endast om den utgått efter andra grunder än vad som faststäUts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Skattefriheten för
förmån av fri gruppliv- och gruppsjukförsäkring ger i praktiken samma resultal
som om förmånen hade varit skattepliktig och premien avdragsgill för den
anställde.

Gruppliv-
och gruppsjukförsäkringar förekommer även bland advokater, jordbrukare och
andra egenföretagare. Premien för försäkringen är inte avdragsgill som
driftkostnad vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eUer rörelse
(jfr punkt 1 av anvisningarna tUl 20 § KL). Egenföretagare kan därför få avdrag
för premierna endast i den mån premiebeloppet ryms inom det s. k.
försäkringsavdraget enligt 46 § 2 mom. 3) KL. Eftersom detta avdrag är
begränsat till högsl 500 kr. får en egenföretagare, som erlagt 500 kr. i premie
för en privat kapitalförsäkring, varken direkt eller indirekt avdrag för
premier för eventuell grupplivförsäkring eller gruppsjukförsäkring.

Skatteutskottet
tog upp frågan om egenföretagares avdragsrält för premier för gruppliv- och grupfisjukförsäkringar
i samband med behandlingen av prop. 1975/76: 178 (SkU 1975/76: 68 s. 19).
Skatteutskottet erinrade om all utskottet tidigare uttalat sig positivt för en
omläggning av avdragsrätten för dessa premier men atl utskottet ansett atl del ulredningsarbele
som pågick inom livförsäkringsskattekommittén och 1972 års skalteutredning
borde avvaktas innan definitiv slällning togs till frågan. Mot bakgrund bl. a.
av atl dessa utredningars arbete försenats förordade utskottet emeUertid att
förslag tiU ändrade regler om avdragsrätten för egenföretagares premier lill
gruppliv- och gruppsjukförsäkringar skulle föreläggas riksdagen i den lill
hösten 1976 aviserade propositionen om ändring av 80/85-procenlregeln m. m.
Riksdagen godtog vad skatteutskottet anförl (rskr 1975/76: 408).

För
egen del kan jag ansluta mig till skatteutskottets uppfattning att en omläggning
av avdragsrätten för egenföretagares premier för gruppliv- och
gruppsjukförsäkring är motiverad. Såvitt gäller grupplivförsäkringar anser jag
atl hinder inte möter att nu införa en bestämmelse om att premien skall räknas
som driftkostnad i jordbruk eller rörelse. Kan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 47

ersättning
utfalla efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för
befattningshavare i statlig tjänst bör dock premien endast delvis anses som en
driftkostnad i verksamheten. Den del av premien som belöper på den
överskjutande förmånen bör vara avdragsgill endast i den mån beloppet ryms inom
försäkringsavdraget.

De
belopp som betalas ut på grund av en gruppsjukförsäkring kan avse ersättning
för både förlorad arbetsförtjänst och kostnader till följd av sjukdomsfallet.
Har försäkringen inte tagits i samband med tjänst är inte någon del av
ersättningen skattepliktig. Den del av ersätiningen som avser förlorad
arbetsförtjänst företer stora likheter med sjukpenning enligt lagen om allmän
försäkring. Sjukpenning är numera skattepliktig och avgifterna tiU
sjukförsäkringen är avdragsgilla. Det framslår då som mindre följdriktigt all
med bibehållen skattefrihet för utfallande belopp medge fullt avdrag för
premier för gmppsjukförsäkringar. Som skatteutskottet påpekat övervägs detta
problem bl. a. av livsförsäkrings-skattekommittén. Med hänsyn bl. a. till att avdragsrätten
för gruppsjukförsäkringar har betydande principiell räckvidd anser jag mig
inte böra lägga fram något förslag i saken. Frågan om egenföretagares avdrag
för dessa premier bör således prövas först när livförsäkringsskattekommit-téns
ställningstagande i frågan föreligger.

4.6
Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

Egenförelagare
erlägger f. n. allmän arbetsgivaravgift med 4 % av avgiftsunderiagel (2 % inom
del inre stödområdet). Avgiften beräknas på den del av den avgiftsgrundande
inkomsten som överstiger 18 000 kr. Bedrivs verksamhet gemensamt av två makar
eller av en make med den andre som medhjälpare, är dock det avgiftsfria
beloppet högsl 18 000 kr. för makarna tillsammans.

För atl
bereda egenföretagarna ytterligare lättnad bör den avgiftsfria inkomsten höjas.
Frigränsen bör enhgt min mening fastställas till 30 000 kr. Höjningen medför en
avgiftslättnad på upp till (4 % av 12 000 =) 480 kr.

4.7
Ikraftträdande

De
lättnader som jag i det föregående har föreslagit i fråga om villkoren för
individuell beskattning av inkomst från enskilt bedriven verksamhet och av lön
från fåmansföretag m. m., bör enligt min mening träda i kraft så snart som
möjligt och liilämpas fr. o. m. 1977 års taxering. Detla bör också gäUa den
utvidgade rätten till avdrag för egenföretagares premier för
grupplivförsäkringar.

Nedsättning
av skatt med stöd av 80/85-procentregeln sker utan särskUd ansökan från den skatlskyldiges
sida. Spärrbeloppet och skatlebe-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 48

loppet
beräknas maskinellt med ledning av uppgifter som finns registrerade på
magnetband. Samtliga uppgifter som ligger tUl gmnd för beräkning av
spärrbeloppet hämtas från deklarationsblankettens första sida.

Mitt
tidigare redovisade förslag innebär att man vid beräkning av spärrbeloppet
skall ta hänsyn bl. a. till särskilt investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter.
Dessa uppgifter finns f. n. inte antecknade på första sidan av
deklarationsblanketten. Skall man med tiUämpning av nuvarande administrativa ratiner
kunna beakta dessa avdrag måste de-bileringsmyndigheten granska jordbmks- eller
rörelsebilagan i varje egenföretagares deklaration. Ein sådan ordning skulle
vara myckel arbetskrävande och dessutom medföra risk för misstag. Innan milt
förslag genomförs måste därför i:illförlitliga mtiner tiUskapas för registrering
av medgivna investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter m. m. En sådan
omläggning av mlinema är dock knappast möjUg att genomföra redan till 1977 års
taxering.

Med
hänsyn tUl det anförda anser jag att de föreslagna ändringarna i fråga om 80/85-procentregeln
bör tUlämpas första gången på skatter och egenavgifter som påförs på gmnd av
1978 års taxering. För skattskyldiga med räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår
bör således de nya reglerna tUlämpas på skatter och egenavgifter som hänför
sig till inkomsler under år 1977 och senare år.

Reglerna
om beskatlningsmässig överflyttning av lön, som medhjälpande make och barn
uppburit från fåmansföretag, skall tUlämpas första gången vid 1977 års
taxering. Reglema kan alltså få betydelse vid beräkningen av fåmansföretagets
arbetsgivaravgifter såvitt avser lön som betalats ut fr. o. m. ingången av år
1976. Det föreslagna tiUägget i 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. bör därför tillämpas i fråga
om avgifter som belöper på tid efter utgången av år 1975.

Beräkningen
av egenföretagares aUmänna arbetsgivaravgift grundas på taxeringen till statlig
inkomstskatt. Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen från 18 000 kr. tiU 30
000 kr. bör tiUämpas första gången pä inkomst som skall tas upp lill
beskattning vid 1978 års taxering.

4.8
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu ifiar anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag tiU

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

4. lag om ändring i lagen {1%8: 419) om allmän
arbetsgivaravgift.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 49

5.
lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. Förslaget under 5 har upprättats i samråd med chefen för
socialdepartementet.

5
Specialmotivering till vissa av lagförslagen 5.1 Kommunalskattelagen (1928:
370)

20 §
KL och punkt 2 av anvisningama tiU 20 § KL

Enligt nuvarande regler
krävs för att föräldrar skaU få avdrag för lön till barn att barnet anses
tillhöra arbetspersonalen. I lagförslaget utmönst ras begreppet
arbetspersonal. I stäUet föreslås att avdragsrätt för lön till barn skall
föreligga om bamet har fyllt 16 år och lönen är marknadsmässig. Har föräldrama
rätt tUl avdrag skall barnet beskattas för ersättning från föräldrarna. Ett
heltidsstuderande bam som arbetar hos föräldrar under veckoslut och helger
skall således, om det fyllt 16 år, självt beskattas för värdet av sin arbetsinsats.

Avdrag för lön till barn
får som nämnts inte överstiga marknadsmässigl vederlag för arbetsinsatsen. Föräldrama
bör därför fortlöpande anteckna barnets arbetstid och arbetsuppgifter så alt
de har möjlighet att visa att förutsättningarna för avdragrätt är uppfyllda.

Med barn avses enligt 65 §
första stycket KL även styvbarn och fosterbarn. Avdragsförbudet för lön tiU
barn under 16 år omfattar därför förutom den skatlskyldiges egna bam barn liU
den skattskyldiges make. SkaU de för gift skattskyldig föreskrivna
bestämmelserna tillämpas beträffande den skattskyldige och annan person med vUken
den skattskyldige sammanlever (jfr 65 § sista stycket KL), omfattar avdragsförbudet
jämväl bam till den som den skattskyldige lever tUlsammans med.

23
§ 1 mom. och 30 § 1 mom. KL

Slopandet
av 23 § 1 mom. andra stycket och 30 § 1 mom. andra stycket KL hänger samman
med att medhjälpande make enligt de föreslagna reglerna skaU beskattas för en
för denne individuellt fastställd nettointäkt av verksamheten (jfr
anvisningarna till 52 § KL).

46
§ 2 mom. KL

Tillägget
avser en erinran om alt allmänt avdrag inte kan medges för premie eller del av
premie för vilken avdragsrält föreligger enligt punkt 2 av anvisningarna till
22 § KL eller punkt 9 av anvisningama tUl 29 § KL.

46
§ 3 mom. KL

Ändringen
är av teknisk karaktär och föranleds av det nya inkomstbegrepp som tiUämpas
vid fördelning av inkomst mellan makar enligt anvisningarna till 52 §.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 50

Punkt
1 av anvisningarna till 20 § KL

Anvisningspunkten
har kompletterats med en erinran om den utvidgade rätten till avdrag för
premie för grupplivförsäkring.

Punkt
1 av anvisningarna till 22 § KL

Anvisningspunkten
innehållier vissa ändringar i reglerna om avdrag för lön till barn. Ändringarna
är en följd av de föreslagna avdragsbestämmelserna i 20 § KL.

Punkt
2 av anvisningarna till 22 § KL

Anvisningspunkten
innehållier en hänvisning till bestämmelserna om avdrag för premie för grupplivförsäkring
i punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL.

Punkt
2 a av anvisningarna tili 22 § KL

I
anvisningspunktens första stycke har i förtydligande syfte föreskrivits att
schablonavdrag för egenavgifter endast kan komma i fråga för fysisk person. Har
den skaltskyldige avlidit är bestämmelserna dock till-lämpliga för det
beskattningsår då dödsfallet inträffade (jfr 53 § 3 mom. KL).

Tredje
stycket behandlar d(;t faUet att den skaltskyldige är delägare i ett
handelsbolag som har inkcmst av här i riket belägen jordbmksfastighet. Har den
skaltskyldige deltagit i skötseln av fastigheten får han göra schablonavdrag på
grundval a:v sin andel av bolagets inkomst. Handelsbolagets inkomsi av jordbruksifastighet
skall alltså delas upp mellan delägarna innan schablonavdrag beräknas för var
och en av dem. Vid fastställande av varje delägares underlag för
schablonavdraget gäller vidare att delägarens andel av handelsbolagets inkomst
skall minskas med dels sjukpenning e. d., som utgör iinläkl av jordbruksfastighet
för delägaren, dels underskott av annan jordbruksfastighet som delägaren
brukat.

Det
fjärde stycket innehåller bestämmelser om hur schablonavdrag skall beräknas i medhjälparfallet.
Som underlag för avdragsberäkningen skall vardera maken redovisa sin andel av
bruttointäkten minskat med sin andel av driftkostnaderna. Har make uppburit
sjukpenning e. d., som skall redovisas som intäkt av jordbruksfastighet, skall
dennes underlag för beräkning av schablonavdrag minskas i motsvarande mån. Delsamma
gäller om underskott uppkommit på annan jordbruksfastighet som maken själv
brukat.

Den
av makarna gjorda fördelningen av bruttointäkten och driftkostnaderna skall
normalt ligga tiU grund för beräkning av schablonavdrag för egenavgifler.
Strider fördelningen mot bestämmelserna i anvisningarna till 52 § KL (400-timmarsspärren
m. m.), skall underiagei för schablonavdraget dock beräknas på grundval av den
inkomstuppdelning som kan godtas vid beskattningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 51

Belopp
varmed uppskov medges enligt skogskontolagen (1954: 142) torde inte anses
utgöra driftkostnad vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.
Uppskovsbeloppet minskar dock det inkomstbelopp som utgör utgångspunkt för
fastställande av de definitiva egenavgifterna. För att i möjligaste mån uppnå
överensstämmelse mellan schablonavdraget och de definitiva avgifterna måste
därför underlaget för beräkning av schablonavdraget i förekommande fall minskas
med uppskovsbelopp enhgt skogskontolagen. Motsvarande gäUer om den skaltskyldige
har rätt tUl särskilt invesleringsavdrag vid taxeringen lill slatUg
inkomstskatt. Bestämmelser om detta finns i det femte stycket.

Har
jordbruket bedrivits av ett handelsbolag skall givetvis varje delägares
underlag för beräkning av schablonavdrag minskas med den på honom belöpande
andelen av det invesleringsavdrag som beräknats för handelsbolaget. I medhjälparfaUet
torde minskning av underlaget på grund av uppskov enligt skogskontolagen eller
särskilt investeringsavdrag bli aktuell endast för den av makarna som bedriver
verksamheten.

Punkt
9 av anvisningarna till 29 § KL

Bestämmelserna
om avdragsrätt för egenföretagares premie för grupplivförsäkring bygger på samma
princip som reglerna om beskattning av anställdas förmån av fri
grupplivförsäkring. Hela premien betraktas således som driftkostnad om de
ersättningar, som kan falla ut på grund av försäkringen, inte väsentligt
överstiger de förmåner som kan följa av grupplivförsäkring för
befattningshavare i siatens tjänst. Ger en egenföretagares grupplivförsäkring
betydligt slörre förmåner än en statlig grupplivförsäkring bör premien endast
delvis anses som driftkostnad i förvärvskällan. Återstående del av premien är
avdragsgill endast i den mån beloppet ryms inom det s. k. försäkringsavdraget
enligt 46 § 2 mom. 3) KL.

Den
utvidgade avdragsrätten för premie för grupplivförsäkring omfattar även
medhjälpande make som skall beskattas på gmnd av sin. arbetsinsats i
verksamheten.

Punkt
9 a av anvisningarna till 29 § KL

Den
i anvisningspunkten gjorda ändringen är av teknisk natur och betingas av de nya
reglerna i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL.

Punkt
11 av anvisningarna till 29 § KL

Beträffande
ändringarna av denna anvisningspunkt hänvisas till kommentaren lill 20 § och
punkt 2 av anvisningarna till 20 § KL.

Punkt
13 av anvisningarna till 32 § KL

I
anvisningspunkten behandlas möjligheten atl dela upp inkomst, som uppkommit i elt
fåmansföretag, mellan olika familjemedlemmar. Av

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 52

andra
stycket framgår att 600-timmarsspärren ersätts med en 400-lim-marsspärr och att
tredjedelsregeln slopas. Vidare skaU enligt tredje stycket lön till bam, som
fyllt 16 år, alltid beskattas hos bamet självt till den del lönen inte
överstiger marknadsmässigl vederlag för arbetet.

Slopandet
av tredjedelsregeln kan få till konsekvens att lön till barn från exempelvis
ett av föräldrarna ägt aktiebolag skall beskattas hos medhjälpande make,
nämligen i det fall då denne har högre inkomst från företaget än
företagsledaren. Tidigare medförde tredjedelsregeln att barnets inkomst inle
kunde flyttas över till annan än företagsledaren.

Anvisningarna
till 52 § KL

De
i tredje stycket föreslagna ändringarna avser det faUet att en av makarna anses
bedriva verksamheten med den andre maken som medhjälpare (medhjälparfallet). Eidigt
de i början av detta år beslutade reglerna skulle nettointäkten i medhjälparfaUet
alltid uppskattas på vanligt sätt, dvs. ulan att hänsyn togs till medhjälpande
makes arbetsinsats. Var vissa villkor uppfyUda, t. ex. i fråga om
arbetsinsatsens sloriek, skuUe dock medhjälpande make beskattas för viss del
(högst en tredjedel) av den sålunda uppskattade nettointäkten av
förvärvsverksamheten.

Bestämmelserna
om schablonavdrag för egenavgifter har emellertid medfört att den nu beskrivna
lösningen är olämplig. Beräkningen av schablonavdrag förutsätter nämligen att
hänsyn tas tUl vardera makens inkomst, ålder etc. Inkomsten av den gemensamma
verksamheten måste därför delas upp innan schablonavdraget fastställs.

I
det nya tredje stycket har regeln om alt medhjälpande make skall taxeras för
viss del av nettointäkten av hela verksamheten utgått (jfr 23 § 1 mom. och 30 §
1 mom. KL). I släUet föreskrivs att medhjälpando make skall beskattas för så
stor del av inkomsten av verksamheten som kan anses motsvara vederlaget för
arbetet. Detta innebär att medhjälpande make skall som sin egen nettointäkt av
jordbruksfastighet eUer rörelse redovisa sin andel av den gemensamma inkomsten
minskat med det individuellt beräknade schablonavdraget. Det inkomstbegrepp som
används i tredje stycket är aUtså i princip skillnaden mellan bruttointäkten
och andra driftkostnader än schablonavdraget. Vid bedömningen av om
medhjälpande makes andel av inkomsten är marknadsmässig skall hänsyn tas till
medhjälpande makes skyldighet att betala egenavgifter.

Vad
nu sagts innebär bl. a. att utrymmet för uppskov med beskattning enligt
skogskontolagen bedöms med utgångspunkt i den skattskyldiges inkomst efter
fördelning enligt tredje stycket. Påpekas kan också att rätten till särskilt
investeringsavdrag vid taxermgen till statiig inkomstskatt är knuten till d£;n
fördelade inkomsten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 41 53

5.2 Lag
ora ändring i lagen (1970:172) om begränsnmg av skatt i

vissa fall

Enligt
4 § skall den skattskyldiges egenavgifler inräknas i det skattebelopp som
jämförs med spärrbeloppet. Eftersom egenavgiftema är avdragsgilla vid
inkomsttaxeringen måste dock för alt den skattskyldige inte skall bli dubbelt
kompenserad den inkomst som ligger tiU grund för beräkning av spärrbeloppet
ökas med medgivna avdrag för egenavgifter. Hänsyn skall inte bara tas tiU
schablonavdrag för egenavgifter ulan också till det ytterligare avdrag som kan
komma all medges i samband med avstämningen av egenavgiftsavdraget (jfr
anvisningarna till 41 b § KL). I konsekvens med detla skall å andra sidan den
ifrågavarande inkomsten minskas om den skattskyldige i samband med avstämningen
måste ta upp visst belopp som intäkt. De nu nämnda reglerna, som återfinns i 3 §,
kan belysas med följande exempel.

En skattskyldig har visst
beskattningsår medgivits schablonavdrag för egenavgifter med 25 000 kr.
Dessutom har han under beskattningsåret påförts definitiva egenavgifter med ett
belopp som med 5 000 kr. över-, stiger schablonavdraget för föregående
beskattningsår. Den inkomst som ligger till gmnd för beräkning av spärrbeloppet
i regel den tiU statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten skall i della
fall ökas med 30 000 kr. Hade den skattskyldige däremot under beskattningsåret
påförts definitiva egenavgifter med ett belopp som med 5 000 kr. understigit
schablonavdraget för föregående beskattningsår, skulle ökningen ha begränsats tiU
20 000 kr.

Enligt
punkt 4 av övergångsbestämmelserna lill reglema om schablonavdrag för egenavgifter
(SFS 1976: 460), kan skattskyldiga vid 1977 1979 års taxeringar få avdrag
(allmänt avdrag) för egenavgifter som hänför sig till beskattningsår för vUket
taxering skett år 1976. Sådana avdrag påverkar inte tillämpningen av 80/85-procentregeln.

Vid
tillämpning av 80/85-procentrcgeln bör nedsättningen i första hand avse
förmögenhetsskatten, i andra hand den statliga inkomstskatten och i sista hand
den aUmänna arbetsgivaravgiften, om inle annan ordning kan antas vara
förmånligare för den skattskyldige.

5.3 Lag
om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om aUmän försäkring, m. m.

Huvudbestämmelserna
om skyldighet alt betala arbetsgivaravgifter finns belräffande avgifter till
sjukförsäkring, folkpensionering och ATP i lagen om allmän försäkring och
beträffande andra avgifter i ett antal särskilda lagar. Den nu aktuella
lagändringen bör emellertid göras i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. (den s. k. avgiftslagen). Avgiftslagen är
nämligen en central av-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 41 54

giftsförfattning
såtUlvida att samtliga arbetsgivaravgifter debiteras och uppbärs med lillämpning
av denna. Avgiftslagen innehåller också särskilda bestämmelser om avgiftsunderlag
för olika arbetsgivaravgifter. Vad som skall förstås med fåmansföretag i 2 §
tredje stycket anges i 35 § 1 a mom. KL. Ändringen innebär att den
skatterättsliga fördelningen av inkomst från fåmansföi.-etag mellan
företagsledare och hans make och bam skall gälla även vid debitering av
arbetsgivaravgifter för företaget. Berörda skatteregler tillämpas första
gången vid 1977 års taxering, dvs. redan beträffande inkomst under år 1976.
Den nya avgiftsbestämmelsen har getts samma ikraftträdande.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa
fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7tOt1»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (17)

17 kopplingar i 12 dokument.

  1. Prop. 2000/01:22 Anpassningar på företagsskatteområdet till EG- fördraget, m.m. Prop. 2000/01:22 s. 82 i texten
  2. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  3. Prop. 1981/82:10 om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m.m. s. 47 · s. 66 om s. 44 i texten
  4. Bet. 1977/78:SkU25 Med anledning av motion om familjebeskattningen av egenföretagare m. m. i texten
  5. Bet. 1976/77:SkU23 Med anledning av motioner om den allmänna arbetsgivaravgiften s. 2 · s. 3 i texten

Visa alla 12

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Westerhäll, Kvinnor och rätt, 1979 s. 84 i texten