om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada
105 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 55 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:50, om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:50
Regeringens proposition
1976/77:50
om
ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada
beslutad
den 28 oktober 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ersättning
vid personskada kan utgå i form av engångsbelopp eller livränta eller som en
kombination av dessa ersättningsformer. 1 förarbetena lill 1975 års lagstiftning
om ändrade skadeståndsregler uttalades att del i många fall var önskvärt att
skadestånd vid personskada utbetalades i form av engångsbelopp.
För
att inte valet av denna ersättningsform skall motverkas av skattemässiga
hänsyn föreslås nu en lindring i beskattningen av engångsbelopp som utgår vid
personskada och ersätter framtida föriusl av skattepliktig inkomst. Sådant
engångsbelopp beskattas f n. i sin helhet. Förslaget innebär all endast 60 % av
beloppet skall las upp som skattepliktig inläkt. Vad som undantas från
beskattning får dock sammanlagt inte översliga 15 basbelopp, oavsett om ett
eller fiera engångsbelopp utgår för samma skada.
Samtidigt
föreslås ändring i reglerna för beskattning av sådana personskadelivräntor som
f n. är skattepliktiga enligl 32 § 1 mom. kommunalskaltelagen. Enligt
förslaget skall som skattepliktig intäkt redovisas endast den del av livräntan
som utgör ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. I den mån
livräntan hänför sig till ideell skada, vårdkostnader o. d. skall den således
vara skattefri. För äldre personskadelivräntor föreslås en särskild
schablonregel för uppdelning av livräntan i en skattepliktig och en skattefri
del.
De
nya bestämmelserna föreslås i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.
1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förslag till Lag om
ändring
kommunalskattelagen
(1928:370)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom föreskrives
aU 19 §, 32 § 1 mom., anvisningarna till 19 §, punkt 5 av anvisningarna till 46
S samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 §'
Till
skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning
eller eljest på grund av gifiorätt tillfallit make eller vad som förvärvats
genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst
å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 §
3 eller 4 mom.;
vinst i svenskt lotteri
eller vinst vid vinsldragning på här i riket utfärdade premieobligationer och
ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på
utländska premieobligationer, som uppgår till högsl 100 kronor;
ersättning, som på grund
av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller
utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500
kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon pågrund av annan försäkring, som icke tagits i
ersättning, som på grund
av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallil den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller
utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring om icke ersätiningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500
kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1975:1347.
Prop. 1976/77:50 3
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
samband
med tjänst, dock atl till samband med tjänst, dock att lill
skattepliktig inkomsi räknas ersätt- skattepliktig inkomst räknas ersätt
ning i form av pension eller annan ning i form av pension eller i form
livränta, så ock ersättning som utgår av livränta / den mån livräntan är
på grund av trafikförsäkring eller, skattepUktig enligt32 § 1 eller2 mom.,
med nedan angivet undantag, annan så ock ersättning som ulgår på gmnd
ansvarighetsförsäkring och avser av trafikförsäkring eller, med nedan
förlorad inkomsi av skattepliktig na- angivet undantag, annan ansvarig
tur; hetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
ersättning
på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är
arbelsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen
lill högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
belopp,
som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund
av kapilalförsäkring;
ersättning på gmnd av
skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit
därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra lill intäkt av
jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån
ersättningen eljesi motsvarar sådan skattepliktig inläkt eller motsvarar sådan
avdragsgill omkostnad, vilken är alt hänföra tili någon av nämnda
förvärvskällor;
vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som tagits i samband med tjänsl, samt vinstandel, som utgått på gmnd av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för
vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning
jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;
periodiskt
understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, i den mån givaren enligl 20
§ eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier
till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens
utbildning;
studiestöd
enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag,
återbetalningsplikliga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7
kap. samma lag saml sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser ulgår till deltagare i ar-
Prop. 1976/77:50 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
betsmarknadsutbildning
samt med dem i fråga om sådanl bidrag likställda, och äger i följd härav den
bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetls skola bestridas
med bidrag av förevarande slag;
allmänt
barnbidrag;
lön
eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skall enligl lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;
handikappersättning
enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår
av kommunala eller landstingskommunala medel lill den vårdbehövande;
kommunalt
bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension;
kommunalt
bostadstillägg till handikappade;
bostadstillägg
som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstillägg till
barnfamiljer och (1973:379) om slalskommunala bostadstillägg;
sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första lillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse
som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, lill den del stiftelsen ej
ägt andra medel för atl lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke
åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
kompensation
av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning
av motorsåg.
(Se
vidare anvisningarna.)
32 §
1
m o m . Till intäkt av tjänst hänföras:
avlöning,
arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat,
som utgått för ijänslen;
pension
och i den mån icke annat pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i
2 mom. stadgas följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgått på
grund av livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäk- sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på
grund av ring eller annoriedes än på gmnd av försäkring, ävensom ersättning,
som försäkring - dock, såvitt fråga är om i annan form än livränta utgått på
sådan livränta tiUföljd av personskada
2
Senaste lydelse 1970:130.
Prop.
1976/77:50 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
grund av sjuk- eller olycksfallsför- som icke avses i 2
mom., endast livrän-säkring, tagen i samband med tjänst ta eller del därav som
avser ersättning - dock icke ersättning, som avser för förlorad inkomst av
skattepliktig sjukvårds- eller läkarekostnader - natur - ävensom ersättning,
som i samt undantagsförmåner, periodiskt annan form än livränta utgått på
understöd eller därmed jämföriig pe- grund av sjuk- eller
olycksfallsför-riodisk intäkt, som i 31 § avses. säkring, tagen i
samband med tjänst
- dock
icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekostnader -samt
undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk
intäkt, som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår Ull följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt enligt anvisningarna till 19 §. Som intäkt av tjänsl
räknas jämväl annal belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller
vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket utgått på grund av
pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i
samband med tjänst.
Sådan ersättning pågrund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den
försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av
tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller
i fråga om sådan avgångsersättning som annoriedes än på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten lill arbetstagare.
Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet
på sådant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas
som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken
tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av
jordbruksfastighet eller av annan fastighet.
Anvisningar
till 19 §3
Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats
fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke atl hänföra till
skattepliktig inkomsi. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.
Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt
vilken den försäk-
3 Senaste lydelse 1975:1174.
Prop. 1976/77:50
Nuvarande lydelse
Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt
bestämmelserna i 32 § i sin helhet skall räknas säsom skattepliktig intäkt, mot
belopp för en gång, skaU beträffande detta belopp i beskattningshänseende gälla
vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, hell eller delvis, av annan
livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig
intäkt.
Föreslagen lydelse
rade äger utfå ersättning för skadestånd vartiU han är
berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.). Ersättning till
följd av personskada som utgär i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp)
och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur - varunder inbegripes
skattepliktig ersättning för förlorat underhåU - utgör skattepliktig intäkt
såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.
Om engångsbelopp, som utgår tiU följd av personskada,
utgör ersättning för framlida förlust av skattepliktig inkomst, skaU dock 40
procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär
skattskyldig två eller flera sädana engångsbelopp UU följd av samma
personskada, skaUvadsom nu har sagts gälla varje sädant belopp. Vad som
avräknas frän elt eller flera engångsbelopp fär emellertid sammanlagt icke
överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om aUmän försäkring.
Härvid skaU avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som
har fastställts för januari månad det beskattningsår under vilket
engångsbeloppet blivU tillgängligt för lyftning.
Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår tUl
följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot
engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant
engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
intäkt enligt 32 § I mom., mot en-gängsbelopp, skaU hela engångsbeloppet
upplagas säsom skattepliktig in-
Prop. 1976/77:50 7
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
läkt.
Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mol
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. Lön, som
utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra
eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är
skattepliktig intakt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning
i anledning av kosinad för den anställdes räkning alt betrakta som
skattepliktig inkomst, dock alt ersättningen icke är skattepliktig för
arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annoriedes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren
står s. k. självrisk enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas
lill skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring
enligt sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger
icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av regeringen eller av
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med ulbildning eller
omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om
sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt
bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som ulgår enligl
förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon. Statsbidrag, som
ulgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig
inkomst, om bidraget använts för all bestrida kostnad för vilken rätt till
avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av åriiga
värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för alt bestrida sådan kostnad i
verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget
skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid
taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som
intäkt, får den skallskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen
för det år då bidraget upplages som intäkt. Yrkande härom skall göras i
deklarationen avseende del beskattningsår då yrkande om avdraget eljesi enligt
denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som
intäkt, får den skallskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har
bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden
får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endasl så stor del av
kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det
taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande
skillnaden utgöra skattepliktig intäkt
Prop. 1976/77:50 8
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
för
mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden
i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivnings-underiag ökas med vad som
återbetalats, dock med högsl det belopp varmed beräkningen påverkats. 1 den mån
statsbidrag enligl vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den
skallskyldige vid återbetalningen tillgodoföra sig avdrag för den del som
sålunda utgjort skattepliktig inläkt. Har bidraget använts för all anskaffa
tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget
skattepliktig inläkt, men skall å andra sidan vid lillämpning av 41 § och
anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken
anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesätlningen av
tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av
lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade
beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det
återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detla stycke äger molsvarande
tillämpning lor statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån).
Omställningsbidrag enligl arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant
arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.
Skalleplikt
föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbelsplacering som
utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.
Skatteplikt
föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond
lill fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.
Enligt
46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rält lill avdrag för bidrag till
barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras lill skattepliktig
inkomst.
till
46 S
5.*
Som fömtsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed
jämföriig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att understödet icke
utgått lill mottagare i givarens hushåll eller, om icke understödet utgjort
skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning
icke är avslutad.
Avdrag
medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar
till
make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan
reglerats;
lill
tidigare anställd; till tidigare anställd;
som
utgör skadestånd; som utgör skadestånd, dock vid
personskada
endast med belopp som Jör mottagaren utgör ersättning jÖr "Senaste lydelse
1973:1113.
Prop. 1976/77:50 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
jöiiorad Inkomsi av skattepliktig natur;
som
utgör livränta eller därmed jämföriigl vederiag vid förvärv av egendom genom
köp, byte eller därmed jämföriigl fång;
på
grund av föreskrifl i testamente;
från
juridisk person.
För
annat periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning medgives
avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har givaren under
beskattningsåret varil gift och levt lillsammans med sin make, lår sådant
avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5 000 kronor.
till
50 5
1.
Den skatlskyldiges skatieförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans
inkomsi och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt
till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn
(existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda,
skall existensminimum bedömas med hänsyn lill förhållandena under hela
beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t.
ex. i det fall atl en skallskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året
understigit exisiensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas
med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.
Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifler om
bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.
Existensminimum
i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för
existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem
(95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för
varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för december månad året före del kalenderår som föregår
taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges lill
normalbeloppen.
Normalbeloppen
för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas
inkomsi huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.
Vid
bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existens- nedsatt skalleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av
minimum skall såsom inkomst av
'
Senaste lydelse 1976:1
Nuvarande lydelse
Ijänsl
upptagas den skatlskyldiges bmtlointäkter - inklusive de biinkomster den
skaltskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana
nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skaltskyldige vid
taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skaltskyldige eriagt
för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som
tagils i samband med tjänsl, eller avgifter, som den skattskyldige i samband
med tjänsten eriagt för egen eller efterievandes pensionering annorledes än
genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres
inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan
inräknas i inkomsten med oreduceral belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.
Föreslagen lydelse
tjänst
upptagas den skatlskyldiges bruttointäkter - inklusive de biinkomster
den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med
sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige
vid laxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige eriagt
för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som
tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skaltskyldige i samband
med tjänsten eriagt för egen eller efterievandes pensionering annoriedes än
genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres
inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas
i inkomsten med oreducerat belopp. Åven sädan livränta till följd av
personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten.
Barnbidrag medräknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt
skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av alt en
riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn
lill den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutils, och dessa
förmåners värde. Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt
skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån
understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skatlskyldig haft gemensamt
hushåll med anhöriga eller andra eller om en skatlskyldig åtnjutit särskild
förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. 1
regel torde anledning överhuvud icke föreligga alt bevilja avdrag för nedsatt
skatteförmåga vid existensminimum ål s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke
heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock all härvid
bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre
bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum
beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för
underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under
beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige
Prop. 1976/77:50 H
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
må
jämväl i annal fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl
därtill föranleda.
Har den skaltskyldige
under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit
befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av
nedsatt skatieförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag
vid laxeringen för nedsatt skatieförmåga avvikelse icke ske från det av
förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya
omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas atl
den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat
kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska slällning påtagligt
förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Härden skaltskyldige icke
haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har
delta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. iredje stycket
förmäles, bör avdrag för nedsatt skatieförmåga medgivas med så stort belopp,
att den skattskyldige icke påföres beskatlningsbar inkomsi. Har den
skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligl 2 § 4 eller 5 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med
beaktande härav.
Är
inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med
skatten därå uppgår lill existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatieförmåga
beviljas med så stort belopp, atl slörre skatt icke kommer att uttagas än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
Nedsatt
arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall atl den skattskyldige på
gmnd av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har
svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då.lagen enligl uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1.
De nya bestämmelserna i 19 § - utom såvitt avser ersättning på grund av
skadeslåndsförsäkring - samt i 32 § 1 mom., anvisningarna lill 19 § och punkt 1
av anvisningarna lill 50 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
Har livränta som utgår på
grund av personskada och icke avser ersättning för föriorat underhåll
fastställts före den 1 januari 1976 gäller dock följande. Vid tillämpning av 32
5; 1 mom. i dess nya lydelse skall hälften av det till ett beskattningsår
hänföriiga livräntebeloppet, till den del detla icke överstiger det basbelopp
som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för januari
månad beskattningsåret, anses avse ersättning för annat än föriorad inkomst av
skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Utbytes sådan livränta mot
engångsbelopp, skall vid lillämpning av de nya bestäm-
Prop. 1976/77:50 12
melserna
i anvisningarna lill 19 S så stor del av engångsbeloppet anses utgöra
ersättning för annal än föriorad inkomst av skattepliktig natur som motsvarar
förhållandet mellan den enligt föregående mening skattefria delen av det lill
året för uibylei hänföriiga livräntebeloppet och hela detta livräntebelopp. 1
fråga om livränta som utgår enligt lagen(1954:243)om yrkesskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som ulgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från
riksförsäkringsverket saml i fråga om utbyte av sådan livränta mot engångsbelopp
skall vad nu sagts gälla även beträffande livränta som har fastställts den 1
januari 1976 eller senare på grund av skadefaU som har inträffat före den 1
juli 1977.
2.
De nya bestämmelserna i 19 § angående ersättning på grund av skadeståndsförsäkring
och i punkt 5 av anvisningarna till 46 S liilämpas första gången vid 1978 års
taxering. Nämnda anvisningspunkt i dess äldre lydelse tillämpas dock alltjämt
vid 1978 och senare års laxeringar i fråga om periodisk utbetalning av
skadestånd som har fastställts före utgången av år 1976.
Prop.
1976/77:50 13
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst
Härigenom
föreskrives atl 3 S 4 mom., punkt 1 av anvisningarna till 1 § samt
anvisningarna till 3 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3§
4
m o m . M fråga om inkomst 4 mom. I fråga om inkomst av
av tillfällig förvärvs- tillfällig för vär v s ve r k-
verksamhet gälla lagens be- samhet gälla lagens bestämmel-
slämmelser, såvitt avser realisations- ser, såvitt avser realisationsvinst, vid
vinst, vid avyttring av aktie eller an- avyttring av aktie eller andel i bolag
del i bolag vars aktier eller andelar vars aktier eller andelar vid liden för
vid tiden för avyttringen ägdes eller avyttringen ägdes eller innehades på
innehades på sätt som anges i 54 S sätt som anges i 54 s; femte slyckel
femte stycket nämnda lag och förvar- kommunalskaltelagen (1928:370) och
vals tidigare än två år före ingången förvärvals tidigare än två år före av-
av det är dä avyttringen sker, samiså- yttringen, saml sådan vinst vid av-
dan vinst vid avyttring av fastighet yttring av faslighet som avses i 35 !;
som avses i 35 § 2 mom. andra styck- 2 mom. andra slyckel sagda lag eller
et sagda lag eller som till merän hälf- som lill mer än hälften utgöres av
len utgöres av återvunna avdrag för återvunna avdrag för värdeminsk-
värdeminskning av den avyttrade ning av den avyttrade fastigheten,
fastigheten.
(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till
1 §
1.-'
Inkomst skall enligt denna lag anses hänföriig till visst beskattningsår, om
intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon
form lämnats under ifrågavarande år.
För
atl en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till
minst två beskattningsår.
Engångsbelopp,
som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres så-
som
ersättning för åriig pension, som ersättning för åriig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig skall i allmänhet anses hänföra sig
lill tio år. lill tio år. Engångsbelopp, som utgår
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. Senaste lydelse
1976:346. Senaste lydelse 1976:71.
Prop. 1976/77:50 14
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
tillföljd av personskada och avser ersättning jör jramtida förlust av
skattepliktig inkomsi, anses icke såsom ackumulerad inkomst.
Ackumulerad
inkomst, som avses i 3 § 4 mom., skall anses hänföra sig lill det antal år den
skattskyldige innehaft aktien eller andelen.
Intäkt
av skogsbruk skall anses hänföriig till det anlal år som motsvarar förhållandet
mellan intäkten, minskad med vederböriiga avdrag, och värdet av ett års
skogslillväxt å fasligheten.
Ackumulerad
inkomst, som avses Ackumulerad inkomsi, som avses
i 3 i; 2 mom. vid 6)-8) samt 13!; i 3 !; 2 mom. vid 5)-7) samt i 3 >;
3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses
hänföra sig till det antal år den skall- hänföra sig lill del antal år den
skatt
skyldige bedrivit jordbmket eller rö- skyldige bedrivit jordbruket eller rö
relsen. Har skattskyldig åtnjutit relsen. Har skatlskyldig åtnjutit
ackumulerad inkomst som nu sagts ackumulerad inkomst som nu sagts
i egenskap av delägare i handels- eller i egenskap av delägare i handels- eller
kommanditbolag, skall inkomsten kommanditbolag, skall inkomsten
anses hänföriig till den lid han varil anses hänföriig till den tid han varit
delägare i bolaget. Inkomsten skall delägare i bolaget. Inkomsten skall
dock anses hänföriig till kortare tid dock anses hänföriig till kortare lid
än den skaltskyldige bedrivit jord- än den skaltskyldige bedrivit jord
bruket eller rörelsen eller varit dela- bruket eller rörelsen eller varit delä
gare i bolaget, därest han så yrkar gare i bolaget, därest han så yrkar
och företer utredning om det anlal och företer utredning om det antal år
år vartill inkomsten hänför sig, eller vartill inkomsten hänför sig, eller el-
eljesl om det framslår såsom uppen- jest om det framstår såsom uppen
bart att inkomsten hänför sig till kor- bart atl inkomsten hänför sig till kor
tare tid. lare tid.
Har
jordbmk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagits av
den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket
eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan,
under fömtsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 § 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle
hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga
molsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av
den ena av två makar, övertagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse
eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagils av den andra
maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket
av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make,
skall icke lill någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:50 '5
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Vad
i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även
andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.
Vid
skatteberäkning enligt 1 S skall oskift dödsbo och den avlidne anses som en och
samma skattskyldig.
till
3§"
Vad
i 3 § 2 mom. vid 3) sägs an- Vad i 3 § 2 mom. vid 2) sägs an
gående inläkt av jordbruksfastighet gående intäkt av jordbruksfastighet
genom upplåtelse av nyttjanderätt genom upplåtelse av nytijanderätt
skall icke gälla belräffande upplåtel- skall icke gälla beträffande upplåtel
se av rätt att avverka skog. se av rätt alt avverka skog.
Såsom
ersättning vid överiåielse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig erhåller
för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.
Med
skadestånd eller annan i 3 § 3 mom. vid 3) omförmäld ersättning avses i första
hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålles med anledning av
exempelvis stadsplanering eller galureglering. Härmed likställes frivilligt
överenskommen ersättning, vilken avtalats under sådana förhållanden att
möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse ej träffats.
Vid
tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av bestämmelser-
na i
3 S 2 mom. vid 6) och 7) och na i 3 § 2 mom. vid 5) och 6) och 3 § 3 mom. vid
5) skall med avyttring 3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring likställas föriusl
av tillgång, därest likställas föriusl av tillgång, därest ersättning på grund
av skadeförsäk- ersättning på grund av skadeförsäkring utgått och ersättningen
icke för- ring utgått och ersätiningen icke föranlett avdrag för avsättning
lill sär- anlett avdrag för avsättning till särskilda investeringsfonder för
förio- skilda investeringsfonder för förio-rade inventarier och
lagertillgångar. rade inventarier och lagertillgångar.
Skatteberäkning
för ackumulerad Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst
enligt 3 § 2 mom. vid 7) inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 6)
samt 3 S 3 mom. vid 4) och 5) får samt 3 § 3 mom. vid 4) och 5) får
ske endasl under fömtsättning ske endasl under förutsättning
a
11 vid beskattningsårels utgång kvarvarande, icke avyttrade inventarier och
varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats - äro
av allenast obetydlig omfattning,
a
11 vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett lill lagerregleringskonto
eller särskild nyanskaffningsfond eller som, lill ersättande av avyttrat fartyg
eller till ersättande av föriorade tillgångar i verksamheten, skett till
särskilda investeringsfonder för avyttrat fartyg eller för förlorade
inventarier och lagertillgångar,
"Senaste
lydelse 1967:97.
Prop. 1976/77:50 16
samt
att, såviti avser rörelse, den skallskyldige icke under beskall-' ningsåret
börjat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses
utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.
Utöver
vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning
för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör
ett led i rörelsens avveckling.
Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den uikommit
från trycket i Svensk författningssamling.
1.
Bestämmelserna i 3 § 4 mom. i
dess nya lydelse tillämpas i fråga om realisationsvinst på grund av avyttring
som sker efter utgången av mars 1976.
2.
De nya bestämmelserna i punkt 1
iredje stycket av anvisningarna till 1 !j tillämpas första gången vid 1977 års
taxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag om ändring i
taxeringslagen (1956:623)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom föreskrives att
37 § ha nedan angivna lydelse.
mom.
taxeringslagen (1956:623)' skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
37
§
Nuvarande
lydelse
1
m o m . Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter ( kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt
framgår av följande uppställning:
Uppgiftsskyldig
Vem uppgiften Vad uppgiften
skall avse skall avse
opaginerad Kontrollera mot PDF
l.a)
Slallig och
kommunal myndighet,
b)
aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,
c)
fysisk person och dödsbo, som
bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner,
som utgått från sådan förvärvskälla, samt
d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.
Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt
arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller
periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.
Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom
naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som
mottagaren haft alt bestrida. Har mollagaren haft alt erlägga vederlag för åtnjuten
naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederiaget lämnas. Undantag:
a)
folkpension, när
tilläggspension
delägare
i förelaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:773. Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:45.
2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgi
ftsskyl-d ig
3.
Försäkringsanslalt och understödsförening.
Nuvarande
lydelse
Vem
uppgiften skall avse
Den
som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200
kronor för hela året, på grund av försäkring av den art alt skatteplikt för beloppet
föreligger.
Vad
uppgi flen skall avse
Utgivet
belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
1 mom. Till ledning
vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter ( kontrolluppgifter)
för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande
uppställning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
l.a)
Statlig och
kommunal myndighet,
b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse
och annan juridisk person än dödsbo,
c)
fysisk person och dödsbo, som
bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner,
som utgått från sådan förvärvskälla, saml
d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan faslighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.
Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt
arbele eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller
periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.
Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom
naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som
mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft alt erlägga vederiag för åtnjuten
naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta
skadestånd tdl följd av personskada skall angivas om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.
Undantag:
a)
folkpension, när tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring icke
åtnjutes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgiftsskyldig
Föreslagen
lydelse
Vem
uppgi flen skall avse
Vad
skal
uppgiften
avse
opaginerad Kontrollera mot PDF
b)
ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit
haft etl lägre värde än 100 kronor för hela årel,
c)
ersättning och förmån till
någon i anledning av tilirälligt arbete å annan fastighet än
jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300
kronor för hela årel och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan
rörelse,
d) utbetalning
till rö
relseidkare av ersätt
ning för tillfälligt arbe
te, om ersättningen ut
gör intäkt av rörelse för
mottagaren,
e) i
tjänsl som avses
i punkt 4 andra stycket
av anvisningarna till
32 § kommunalskalte
lagen utgiven förmån,
som icke utgör skatte
pliktig intäkt för mot
tagaren,
O
förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt
från den uppgiftsskyldige åtnjutit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgiftsskyl
dig
Föreslagen
lydelse
Vem
uppgiften Vad uppgiften
skall avse skall avse
opaginerad Kontrollera mot PDF
efter
avdrag för vederlag, uppenbariigen haft ett värde icke överstigande 600
kronor för hell år räknat, om ej förmånen - oavsett värdet - i sin helhel är
att hänföra till skattepliktig intäkt,
g)
ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, och representationsersält-ning, motsvarande gjorda
utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamenlsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänslgöringsorlen, som sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest i
kontrolluppgiften an-märkes, alt traktamenlsersättning utgått (se även 2 mom.
fjärde stycket),
h)
förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbariigen icke utgör
skattepliktig inläkt för mottagaren, samt
i)
ersättning eller för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgi ftsskyl-d ig
Föreslagen lydelse
Vem uppgiften Vad uppgiften
skall avse skall avse
opaginerad Kontrollera mot PDF
mån, för vilken mottagaren eriagl sjömansskatt.
Undantagen
gäller ej fåmansföretag, eller till sådant företag hörande personalstiftelse i
fråga om uppgifler avseende företagsledaren eller honom närstående person
eller delägare i företagel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.
Försäkringsanslalt och underslöds-förening.
Den som
från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor
för hela årel, på gmnd av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet
föreligger, dock att om livränta utgivits UU följd av personskada uppgift skaU
lämnas även om livräntebelopp som icke är av skattepliktig natur.
Utgivet
belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skaU särskiU anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på
grund av samma skada. Om sä är fallet skaU angivas beloppets storlek och
utbe-talningsäret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift lill ledning för 1978 års
taxering.
Prop. 1976/77:50 22
Utdrag
PROTOKOLL
FINANSDEPARTEMENTET vid regeringssammanlräde
1976-10-28
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition om ändrade beskattningsregler för vissa
ersättningar vid personskada
1 Inledning
År
1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207) i väsentliga hänseenden (prop.
1975:12, LU 1975:16, rskr 1975:133, LU 1975:23, rskr 1975:209, SFS 1975:404).
Lagstiftningen grundades i huvudsak på skadeståndskommitténs (Ju 1967:68)
betänkande (SOU 1973:51) Skadestånd vid personskada.
1
fråga om formen för skadestånd vid personskada hade skadeslåndskommitlén
förordat all engångsbelopp borde komma till större användning och hade
samtidigt uttalat att gällande beskattningsregler kunde komma alt motverka
valet av en sådan ersättningsform. Med anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén
(Fi 1971:07)' i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag all behandla frågan
om inkomstbeskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada.
Livförsäkringsskattekommittén
har redovisat uppdraget i delbetänkandet (Ds Fi 1975:8) Beskattning av
skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada. Kommiltén
föreslår all engångsbelopp som ersätter framtida föriusl av arbetsinkomst skall
vara skattepliktigt endast till viss del. Samtidigt föreslås skattefrihet för
vissa personskadelivränlor som avser ersättning för ideell skada och
vårdkostnader o. d.
Efler
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i
Göteborg, försvarels civilförvaltning, socialstyrelsen, riks-
1
Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), riksdagsledamöterna Gunnar
Eng-kvist, Grethe Lundblad och Tage Magnusson, sekreteraren Anna Hedborg,
professorn Dag Helmers, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars
Lindwall och direktören Richard Schönmeyr.
Prop.
1976/77:50 23
försäkringsverket
(RFV), försäkringsinspeklionen, riksskatteverkel (RSV), länsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorriands län,
skadeståndskommiiién (Ju 1967:68), försäkrings-rällskommittén (Ju 1974:09),
1972 års skatteutredning (Fi 1972:02), Centralorganisationen SACO/SR, De
handikappades riksförbund. Familjeföretagens förening, Folksam,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
LRF
har åberopat yttrande av Lantbmkarnas skattedelegation. SAF och Sveriges
industriförbund har avgett ett gemensamt yttrande.
2
Gällande rätt
2.1
Ersättningar som utgår vid personskada
Begreppet
personskada har ansetts omfatta inte endast direkta skador på den kroppsliga
organismen utan även psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska
sjukdomstillstånd. Uttrycket "skada" används också för atl beteckna
olika följder av en personskada. Skadeföljderna kan omfatta såväl fysiskt och
psykiskt lidande (ideell skada) som kostnader och inkomstförlust (ekonomisk
skada).
1
svensk rätt finns ett omfattande system av regler som har till syfte att ge den
som har tillfogats personskada gottgörelse för de olika skadeföljderna.
Ersätlningsrätt kan föreligga enligl skadeståndsrätlens regler. När
skadeståndsskyldighet föreligger brukar den skadeståndsskyldiges ansvar i de
flesla fall vara täckt av ansvarsförsäkring. Den skadelidande har i regel också
eget försäkringsskydd. Socialförsäkringen ger alla medborgare ett grundläggande
ekonomiskt skydd vid personskada. Ersättningsrätt kan också föreligga enligt
kollekliva eller individuella liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar.
Ersättning vid personskada kan även utgå på annan grund, t. ex. enligt
särskilda författningsbestämmelser.
Den
ersättning som fastställs i elt personskadefall kan avse skadeföljder i såväl
förfluten lid som framtiden. Ersättningen kan ulgå i olika former, nämligen som
engångsbelopp eller som periodiskt utfallande belopp (sjukpenning, pension,
livränta m. m.). Med uttrycket engångsbelopp avses i första hand ett
kapitalbelopp som utbetalas vid elt enstaka tillfälle för att täcka en eller
flera bestämda skadeföljder. Begreppet omfattar dock även två eller flera
belopp som utgår för samma ändamål under förutsättning att beloppen inte
utbetalas med sådan regelbundenhet alt de måste anses utgöra periodisk
ersättning.
Prop.
1976/77:50 24
2.1.1
Skadestånd
Enligt
skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1975:1411), SkL,
skall skadestånd till den som tillfogats personskada i princip omfatta full
ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada. Till ideell skada i
traditionell mening räknas dels del fysiska och psykiska lidandet under den
akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag som skadan
medför för framliden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas
enligl SkL också vissa skadeföljder som delvis kan anses ha ekonomisk karaktär,
t. ex. vissa fördyrade levnadsomkostnader, extra resekostnader, utgifter för
proteser och liknande hjälpmedel m. m., samt vissa allmänna besvär och
olägenheter till följd av skadan, bl. a. ökad ut-tröttning i och frånvaro från
arbetet saml risk för föriusl av extrainkomster. Den ekonomiska skadan omfattar
sjukvårdskostnader och andra utgifter på grund av personskadan samt föriusl av
inkomst i förfluten tid och i framtiden. Ersättning för inkomstbortfall i
förfluten tid skall avse den faktiska inkomstföriusten. Beräkningen av
framtida inkomstföriusi skall enligt SkL gmnda sig på ett ekonomiskt
invalidilelsbegrepp. Ersättningen skall motsvara skillnaden mellan den inkomst
som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han inte hade skadats, och
den inkomst som han kan beräknas komma alt uppnå genom sådanl arbele som
motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom
med hänsyn lill tidigare utbildning och verksamhet, omskolning o. d. samt
ålder, bosätiningsförhållanden och liknande omständigheter. Med inkomstföriusi
skall likställas intrång i näringsverksamhet och med inkomst skall likställas
värdet av hushållsarbete i hemmet.
Har
den skadade avlidit, utgår ersättning för begravningskostnader och i skälig
omfattning för annan kosinad till följd av dödsfallet. Eflerievande som enligt
lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom
för sin försörjning har rätt till ersättning för föriusl av underhåll, om
underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antagas att
underhåll skulle ha kommit atl utgå inom en nära framtid därefier.
Ersättning
för ideell skada utgår normalt i form av engångsbelopp. Detsamma gäller
ersättning för kostnader och för föriusl av inkomsi i förfluten tid. Ersättning
för mer omfattande framtida kostnader vid slörre skador fastställs dock ofla i
form av livränta. När del gäller framtida inkomstföriusi eller föriusl av
underhåll utgår ersätiningen i form av livränta eller engångsbelopp eller som
en kombination av dessa ersättningsformer Är ersättning för framlida
inkomstföriusi eller föriusl av underhåll av väsentlig betydelse för den
skadelidandes försörjning, skall den dock enligt SkL ulgå som livränta om inte
särskilda skäl talar emot detta. Fastställd livränta kan, om skäl föreligger,
hell eller delvis bytas ul mot engångsbelopp. 1 förarbetena till SkL har
uttalats att del är önskvärt att engångsbelopp som
Prop.
1976/77:50 25
ersättningsform
används i ökad omfattning.
Den
som har rätt lill skadestånd kan samtidigt vara berättigad till annan
ersättning på grund av personskadan. När skadeståndet på delta sätt sammanträffar
med andra förmåner skall skadestånd som utgör ersättning för inkomstföriusi
eller föriusl av underhåll minskas med dels ersättning som utgår på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt
1973:08, ändrad senast 1976:622), AFL, eller lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring (ändrad senast 1976:619), YFL, eller annan likartad
förmån, dels sjuklön eller pension som ulges av arbetsgivare på grund av
anställningsavtal, dels pension som utgår på grund av kollektiv
tjänstepensionsförsäkring, dels periodisk ersättning som utgår på gmnd av sådan
olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal.
2.1.2
Ansvarsförsäkring o. d.
Inom
försäkringssummans ram täcker denna form av försäkring den skadeståndsskyldiges
ansvar enligt skadeståndsreglerna. Det är i dag betydligt vanligare all
skadestånd ulgår ur ansvarsförsäkring än atl det betalas av den
skadeståndsskyldige själv. Frivillig ansvarsförsäkring ingår ofla som ett
moment i en kombinerad försäkring, t. ex. hemförsäkring eller företagsförsäkring.
Det finns också olika former av obligatorisk ansvarsförsäkring, bl. a.
trafikförsäkringen.
En
särskild form av ansvarsförsäkring är den s. k. trygghetsförsäkringen vid
yrkesskada (TFY). Försäkringen gmndar sig på kollektivavtal. Numera står TFY
eller liknande försäkringsformer på arbetsmarknaden öppna för praktiskt laget
alla förvärvsarbetande. Avsikten är atl den som drabbas av personskada genom
olycksfall i arbetet skall få ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan
att behöva visa atl arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Ersättning
för sveda och värk, lyte och sladigvarande men samt sjukvårdskostnader och
liknande utgifter ulgår i huvudsak enligt skadeståndsrätlens regler. Under de
30 första dagarna av den lid som den skadade är arbelsoförmögen ulgår
ersälining med vissa schablonbelopp som är avsedda som en påbyggnad på
sjukpenningen enligt AFL. För tid därefter utgår vid bestående invaliditet av
låg grad ersättning i form av engångsbelopp för allmänna olagenheter. Vid högre
grad av invaliditet ersätts föriusl av arbetsinkomst i princip enligl allmänna
skadeståndsrättsliga regler. Ersättning kan sålunda utgå som livränta eller
engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Engångsbelopp
har i praktiken varil en vanlig form. Vid dödsfall lämnas ersättning för
begravningskostnader o. d. och föriusl av underhåll.
Den
s. k. patientförsäkringen har vissa likheter med TFY. En patient som drabbas av
kroppsskada som har direkt samband med sjukvården skall kunna få ersättning
enligt skadeståndsrällsliga principer ulan all skade-
Prop. 1976/77:50 26
slåndsansvar
behöver fastställas. 1 delta sammanhang kan även nämnas ögonskadeförsäkringen.
Om någon har tillfogats skada i form av förlust eller väsentlig nedsättning av
synförmågan på det ena ögal, kan den skadeståndsskyldige teckna försäkring för
den skådades räkning. Försäkringen omfatiar inkomstföriusi m. m. som kan
inträffa om även det andra ögal skulle skadas till följd av olycksfall eller
sjukdom.
2.1.3
Den skadelidandes eget försäkringsskydd
Hittills
har berörts den ersättning som utgår enligt skadeståndsrättens regler och de
försäkringar som helt eller delvis läcker den skadeståndsskyldiges ansvar. Den
skadelidande har i regel även eget försäkringsskydd som ger honom rätt till
ersättning vid sidan av eller i stället för skadeståndet.
Socialförsäkringen
ger elt ekonomiskt grundskydd. Till socialförsäkringen hör- fömtom
arbetslöshetsförsäkringen från vilken kan bortses i detta sammanhang - den
allmänna försäkringen enligl AFL och yrkesskadeförsäkringen.
Den
allmänna försäkringen verkar generellt och oberoende av orsaken till skadan.
Från sjukförsäkringen enligl AFL utgår ersättning för sjukvårdskostnader o. d.
Föriusl av arbetsinkomst ersätts inom vissa gränser om arbetsförmågan är
nedsatt med minsl hälfien. Under sjukdom ulgår sjukpenning. Vid invaliditet
ulgår sjukbidrag eller förtidspension. Eflerievande skyddas genom rätt till
familjepension. Invaliditelsbedömningen grundar sig på etl ekonomiskt
invalidilelsbegrepp, dvs. hänsyn las till skadans konsekvenser för den
försäkrades försörjningsförmåga. Landstingen tillhandahåller hjälpmedel som
den skadade kan behöva. Vissa medel utgår till landstingen för denna
verksamhet från den allmänna försäkringen. Ideell skada i form av sveda och
värk eller lyte och sladigvarande men ersätts inte.
Yrkesskadeförsäkringen
regleras f.n. i YFL. Fr.o.m. den 1 juli 1977 ersätts YFL av lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, LAF.
YFL
omfatiar kroppsskada till följd av olycksfall i arbetet saml vissa i särskild
författning uppräknade yrkessjukdomar. Denna uppräkning ersätts i LAF av en mer
generell skadebeskrivning, nämligen skada till följd av olycksfall i arbetet
eller annan skadlig inverkan av arbetet. Ersättning ges för sjukvårdskostnader
o. d. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst
hälfien ulgår sjukpenning (efter det att tiden för samordning med
sjukförsäkringen enligt AFL - 90 dagar - har gått ul). Vid bestående nedsättning
av arbetsförmågan ulgår livränta. Enligt YFL begränsas livränta för
inkomstförlust genom alt den åriiga förtjänsten beaktas endasl intill fem
basbelopp. Sedan länge har man vid invaliditetsbedömning enligt YFL fäst stort
avseende vid den rent medicinska defekten. Under senare år har en utveckling
mot en mer nyanserad invalidiietsbedömning skett. 1 LAF, som gäller från den 1
juli 1977, tillämpas elt renodlat ekonomiskl invaliditetsbegrepp. Livräntan
skall i fortsättningen i princip mot-
Prop.
1976/77:50 27
svara
100 96 kompensation för inkomstföriusi, vilkel innebär en kraftig förstärkning
av ersättningsnivån. Livränteunderiaget motsvarar i princip sjukpenninggrundande
inkomst enligl AFL. Ersälining för ideell skada ges genom TFY. Livränta enligl
YFL kan under vissa fömtsättningar bytas ut mot engångsbelopp. Denna möjlighet
kommer inte längre att föreligga enligt LAF. 1 förarbetena lill LAF betonas alt
livräntan i fortsättningen skall utgöra en renodlad ersättning för
inkomstbortfall och atl del inom socialförsäkringen inte är förenligt med denna
princip alt medge utbyte mol engångsbelopp (prop. 1975/76:197 s. 76). Enligl
såväl YFL som LAF utgår ersättning till efterievande i form av begravningshjälp
och livränta.
Vid
sidan av socialförsäkringen finns ett stort antal olika former av privata
försäkringar som ger skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör
livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Livförsäkring
kan vara en dödsfallsförsäkring, vilket innebär att försäkringssumman betalas
ut vid den försäkrades död, eller en livsfallsförsäkring som medför rätt lill
utbetalning vid viss ålder. Ofta är livförsäkringarna sammansatta av båda dessa
moment. En livförsäkring ger ibland den försäkrade skydd vid sjukdom eller
olycksfall genom utbetalning av s. k. för-tidskapilal. Livförsäkringen kan vara
individuell eller kollektiv. Till de kollekliva livförsäkringarna hör
tjänstegrupplivförsäkringen.
Olycksfalls-
och sjukförsäkringarna har som viktigaste ändamål att kompensera för
inkomstbortfall under sjukdomstid och vid invaliditet men kan även täcka vissa
vårdkostnader o. d. Försäkringar som hör lill dessa kategorier är ofta s. k.
summaförsäkringar, vilket innebär alt viss på förhand bestämd ersättning utgår
vid inträffad skada eller sjukdom. Försäkringarna kan dock också vara anpassade
till den konkreta skadan. Ersättning kan utgå som engångsbelopp eller i form av
periodisk ersättning. Olycksfalls-och sjukförsäkring kan vara individuell eller
kollektiv. Bland de kollektiva försäkringarna kan nämnas den
kollektivavtalsbundna avtalsgruppsjukför-säkringen (AGS), enligl vilken
periodisk ersättning utgår i form av dagersättning under sjukpenninglid och
månadsersättning under tid då försäkrad är förtidspensionerad.
1
detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeslåndsförsäkring. Innebörden av en
sådan försäkring är i regel att den försäkrade får ersättning av
försäkringsgivaren förskadeslånd avseende personskada som har tillfogats den
försäkrade, om skadevållaren saknar betalningsförmåga eller inle har kunnat
påträffas. Till denna grupp av försäkringar hör överfallsskydd o. d. som ofta
ingår som momenl i hem-, villa- och reseförsäkringar.
2.1.4
Ersättning enligt andra förjdttningar
Vissa
författningar bygger på YFL:s grunder. Hit hör mililärersättnings-lagen
(1950:261) och motsvarande författningar beträffande civilförsvarstjänstgöring
(1954:249), räddningstjänst (1974:80, 1961:564 och 1961:457)
Prop. 1976/77:50 28
samt
anstaltsvislelse (1954:250). Ersättning enligt dessa förfatlningar utgår av statsmedel
och ges liksom enligl YFL i form av sjukvårdsersäiining, sjukpenning, livränta
och begravningshjälp. Det finns i regel möjlighet atl ersätta livränta med
engångsbelopp. Enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för
värnpliktiga m. fi. (ändrad senast 1976:420) kan ersättning i form av
engångsbelopp utgå vid beslående nedsättning eller förlust av arbetsförmågan.
Här tillämpas samma invalidilelsbegrepp som inom bl. a. YFL. Dessutom har
emellertid uttryckligen föreskrivits att man skall ta hänsyn till lyte och
stadigvarande men och till andra olägenheter på grund av skadan.
De
här nämnda bestämmelserna om skada under militärtjänstgöring m. m. har av
yrkesskadeförsäkringskommiltén (S 1971:01) föreslagits bli ersatta av en lag om
statligt personskadeskydd den I juli 1977, dvs. samtidigt med att YFL ersätts
av LAF (SOU 1976:50). Förslagel innebär bl.a. en övergång lill en renodlat
ekonomisk invaliditetsbedömning. Därvid har även kungörelsen om särskilt
olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. föreslagits bli ersatt av en lag om
ersättning av statsmedel för ideell skada.
Om
någon genom brottslig handling har tillfogats personskada, kan han få
ersättning enligt kungörelsen (1971:505) om ersättning av allmänna medel för
personskada på gmnd av brott (ändrad senast 1974:355). Ersättning ulgår inte i
vidare mån än som följer av allmänna skadeståndsrällsliga regler. Sveda och
värk samt lyte och annal sladigvarande men gottgörs endast om särskilda skäl
föreligger. Den som får ersättning skall intill ersättningens belopp överlåta
sitl skadeståndsanspråk på slalen. Bestämmelsernas innebörd är således närmast
atl det allmänna förskolterar skadeståndet och bär risken av att den
skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga.
2.2
Beskattning av ersättning vid personskada
Av
den översikt som har lämnats i avsnitt 2.1 framgår alt ersättning vid
personskada kan utgå enligt fiera olika grunder - skadeståndsrällsliga regler,
offenllig eller privat försäkring och särskilda författningsbestämmelser - och
att den kan avse såväl ideella som ekonomiska skadeföljder. Både
ersätlningsgrunderna och den skadeföljd som ersätiningen avser att täcka kan få
betydelse för inkomstbeskattningen. Avgörande är dock ofla den form i vilken
ersättningen betalas ut. Frågan om en viss ersättning skall beskattas eller ej
är sålunda i många fall direkt avhängig av om ersättningen ulgår periodiskt
eller i form av engångsbelopp. Belräffande innebörden av uttrycket
engångsbelopp hänvisas till vad som har anförts i inledningen till avsnitt 2.1.
2.2.1
Beskattning av engångsbelopp Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan
ersättning som från början
Prop.
1976/77:50 29
utgår
som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och engångsbelopp som träder
i stället för en fastställd livränta.
Beträffande
beskattning av direktutbetalat engångsbelopp gäller i huvudsak följande.
Ersättning
som utfaller på grund av sådan livförsäkring som enligt punkt 1 av
anvisningarna lill 31 § kommunalskaltelagen (1928:370, ändrad senast 1976:669),
KL, utgör pensionsförsäkring är skattepliktig. Delsamma gäller enligt 32 i; 1
mom. KL ersälining på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits
i samband med Ijänsl lill den del ersätiningen inte avser sjukvårds- eller
läkarekosinader.
Ersättning
som på annan grund utgår för ideell skada - dvs. sveda och värk, lyte och men
saml allmänna besvär och ölägenheter - och för vårdkostnader,
begravningskostnader och liknande utgifter är i regel skattefri. Detta gäller
oberoende av om ersättningen har utgått som skadestånd eller på grund av
offentlig eller privat försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser.
Har förmånen åtnjutits på grund av enskild ijänsi, skall den dock i vissa fall
beskattas. Sålunda gäller t. ex. enligt 32 >? 3 mom. KL atl förmån av fri
sjukvård eller fri tandvård, som har åtnjutils på grund av enskild tjänst och
utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för statliga
befattningshavare, skall tas upp som intäkt av tjänst till den del den utgått
efter förmånligare grunder än för nämnda befattningshavare.
Enligt
uttrycklig bestämmelse i 19!; KL föreligger skatteplikt för engångsersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring och avser
föriorad inkomsi av skattepliktig natur. Belräffande andra engångsbelopp som
ulgår för detla ändamål, t. ex. direktutbetalat skadestånd, saknar KL
särskilda bestämmelser. Det får dock anses klart atl sådan ersättning i princip
är skattepliktig (prop. 1927:102 s. 347, prop. 1950:93 s. 195 och prop. 1961:5
s. 1, 9 och 15, RRK 1972 1:41). Vissa undantag föreligger dock. Sålunda är
ersättning på grund av försäkring enligt AFL och YFL skattefri enligt 19 ;? KL
under förutsätining att ersättningen inte grundas på förvärvsinkomst av minsl 4
500 kr. per år eller utgör föräldrapenning. Under samma fömtsättning
föreligger skattefrihet för engångsbelopp som enligt annan lag eller särskild
författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring. Här kan nämnas att engångsbelopp enligl kungörelsen om
särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. har ansetts skattefritt även
om det har utgjort ersättning för inkomstföriusi. Vidare är engångsersättning
skattefri enligt 19 § KL, om den utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av
annan försäkring som inle har tagits i samband med tjänst och inte utgör
trafik- eller annan ansvarsförsäkring. Med stöd av denna beslämmelse synes i
praktiken engångsbelopp som har utgått på grund av skadeståndsförsäkring ha
undantagits från beskattning även om beloppet har avsett ersättning för
föriorad inkomst av skattepliktig natur.
Prop. 1976/77:50 30
Om
fastställd livränta helt eller delvis byts ut mot engångsbelopp blir den
skattemässiga behandlingen av engångsbeloppet enligl anvisningarna till 19 !;
KL beroende av vilka regler som hade gällt för beskattning av livräntan. Som
framgår av det följande avsnittet 2.2.2 är vissa livräntor i sin helhet
skattepliktiga enligt 32 ;; 1 mom. KL. Utbyts sådan livränta mot engångsbelopp,
är hela engångsbeloppet skattepliktigt. Detla gäller - i motsats till vad som
är fallet beträffande direktubetalat engångsbelopp - även om den utbytta
livräntan helt eller delvis har utgjort ersättning för ideell skada eller
vårdkostnader o. d. Har livränta som inte omfattas av 32 5; 1 mom. KL bytts ul
mol engångsbelopp, är beloppet däremot skattefritt.
2.2.2
Periodiskt utgående ersättning
Periodisk
ersättning kan som tidigare har nämnts ulgå i form av bl. a. pension, livränta
eller sjukpenning o. d.
Med
pension förstås enligt punkt 1 av anvisningama till 31 S KL dels belopp som på
annan gmnd än försäkring utgår med anledning av föregående tjänsteförhållande,
dels belopp som enligt AFL utgår i form av folkpension eller ATP, dels belopp
som utgår på grund av pensionsförsäkring. Pension utgör enligt 32 S 1 mom. KL
skattepliktig intäkt av tjänst. 1 enlighet härmed föreligger skatteplikt bl. a.
för folkpension och ATP som efier en inträffad personskada utgår i form av
förtidspension eller efterlevandepension.
Enligt
31 >; KL skall med tjänst likställas bl. a. rält till livränta som ulgår på
gmnd av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund
av försäkring. Frågan om beskattning av sådan livränta behandlas närmare i 32
>; KL.
Har
livräntan utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring som inte
har tagils i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller
annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL, är enligt 32
S 2 mom. KL endast viss del av livräntan skattepliktig. Den skattepliktiga
delen bestäms med hänsyn lill livränletagarens ålder och sjunker från 80 % vid
högst 35 års ålder till 10 % vid en ålder av minsl 87 år. Bestämmelserna i 32 5
2 mom. omfattar främst livränta på grund av privata sjuk- och
olycksfallsförsäkringar som inle har tagits i samband med tjänst samt frivillig
yrkesskadeförsäkring. Bestämmelserna omfattade tidigare även livräntor på gmnd
av obligatorisk yrkesskadeförsäkring samt trafik- och annan ansvarsförsäkring.
Dessa livräntor undantogs från 32 J; 2 mom. genom lagstiftning åren 1955 resp.
1961. Enligt övergångsbestämmelserna till 1955 års lagstiftning (1955:245)
skall den fallande skalan fortfarande tillämpas på livräntor som på grund av
lag eller särskild författning ulgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete
eller under militärtjänstgöring, om ersättningsfrågan har reglerats enligt
författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 (till dessa
författningar hör bl. a. 1916 års lagom försäkring för olycksfall i arbete).
Molsvarande gäller enligt 1961 års övergångsbestämmelser
Prop.
1976/77:50 31
(1961:42)
belräffande livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring, om
försäkringsfallet har inträffat före den I januari 1962.
Livränta,
som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller
annoriedes än på grund av försäkring och inte omfattas av bestämmelserna i 32 S
2 mom. KL, skall i sin helhel beskattas som intäkt av ijänsl enligt 32 S 1 mom.
KL. Till de personskadelivräntor som i enlighet härmed i sin helhet är
skattepliktiga hör skadeslåndslivräntor som betalas av den skadeslåndsskyldige
själv. Hit hör vidare livränta på grund av obligatorisk yrkesskadeförsäkring
enligt YFL, livränta som utbetalas på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarsförsäkring, om skadefallet har inträffat efter utgången av år 1961, samt
livränta enligt TFY och enligt s. k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o.
d.). Till samma grupp av skallepliktiga livräntor hör livränta enligl privat
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med ijänsl samt
livränta som utgår enligl särskilda författningsbestämmelser, 1. ex. enligt
mililärersältningslagen. De nu nämnda livräntorna är i sin helhet
skattepliktiga vare sig de är livsvariga eller temporära och oberoende av om
ersättningen utgår till den skadade själv eller till hans efterievande.
Skatteplikten är oinskränkt även om livräntan hell eller delvis avser
ersättning för ideell skada och vårdkostnader o. d. Livränta som utgår till efterlevande
enligt livförsäkring, som utgör K-försäkring, är däremol inte skattepliktig.
Beträffande
andra periodiskt utgående förmåner vid personskada gäller i huvudsak följande.
Sjukpenning
enligt AFL och YFL samt ersättning som enligt annan lag eller författning utgår
till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete är skattepliktig om
ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 4 500 kr. eller högre belopp.
Detsamma gäller föräldrapenning enligt AFL samt periodisk förmån enligt sjuk-
eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. Det tillägg till
sjukpenningen som enligt TFY utgår under de 30 första dagarna av den tid den
skadade är arbelsoförmögen är däremot enligl 19 § KL uttryckligen undantaget
från beskattning till den del tillägget uppgår för insjuknandedagen lill högst
30 kr. och för övriga dagar till högst 6 kr. per dag. Periodisk förmån enligl
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst är
likaledes skattefri. För att en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses
ha tagits i samband med tjänst fordras att del enligt anställningsavtalet
föreligger skyldighet för arbetstagare att ha sådan försäkring eller att, om
sådan skyldighet inte föreligger, premier för försäkringen skall betalas av
arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Härutöver fordras att det
till försäkringsanstalten anmäls att försäkringen har lagils i samband med
tjänst. Eftersom sådan anmälan inte har skett t. ex. belräffande AGS, kommer de
periodiska ersättningar som enligt denna försäkring utgår under sjukpenninglid
och förtidspensionstid inte att vara skallepliktiga.
Prop. 1976/77:50 32
2.2.3 Ackumulerad
Inkomsi
Har
fysisk person, oskiflat dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår
haft inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad
inkomst) skall den statiiga inkomstskatten på denna inkomst under vissa
förutsättningar beräknas som om inkomsten hade tagils upp till beskattning
under flera år. Skatteberäkningen sker som om inkomsten beskattats med lika
delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren
atl inkomsten blir fördelad på det anlal år den hänför sig till. Fördelning far
emellertid ske på högst tio år och del saknar betydelse för fördelningen om det
år, som inkomsten hänför sig till, ligger bakåt eller framåt i tiden. En
förutsättning för rätt lill särskild skatteberäkning är alt den ackumulerade
inkomslen efter avdrag för kostnader uppgår till lägst 5 000 kr.
Dessa
bestämmelser kan bli tillämpliga såväl på engångsbelopp som avser att täcka
inkomstföriusi i förfluten tid som på belopp som avser att täcka framtida
inkomstbortfall.
2.2.4 Avdragförperiodiskt
understöd
Om
skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges avdrag för
skadeståndet vid beräkning av inkomsten av denna förvärvskälla. För periodisk
utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i förvärvskälla får
utbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt 5 av anvisningarna
till denna paragraf För avdragsrätten saknar det betydelse om skadeståndet
avser föriorad inkomsi av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.
2.2.5 Extra
avdrag vid nedsatt skatteförmåga
Om
skaltskyldigs inkomsi på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad
arbetslöshet, slor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet
har understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (existensminimum) kan han enligl 50 Ii 2 mom. KL
ha rätt till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av detta
avdrag görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den skattskyldiges
inkomsler och å andra sidan det belopp som anses motsvara existensminimum.
Enligt punkt I av anvisingarna till 50 i; KL skall som inkomst av tjänsl tas
upp den skattskyldiges bruttointäkter minskade med nödvändiga utgifter för
inkomstens förvärvande. Om inkomslen utgörs av livränta, som avses i 32 S 2
mom. KL och alltså beskallas till reducerat belopp, skall livräntan inräknas i
inkomslen till oreducerat belopp.
Prop. 1976/77:50 33
3
Livförsäkringsskattekommittén 3.1 Engångsbelopp vid personskada
Kommittén
konstaterar att de år 1975 genomförda ändringarna i skadeståndslagen
(1972:207) syftade bl. a. lill en ökad användning av engångsbelopp som
skadestånd vid personskada och att kommitténs uppgift har varit att föreslå
sådan ändring i gällande skatteregler att de inte motverkar att skadestånd
utgår i denna form.
Det är enligt kommittén
självklart alt valet mellan livränta och engångsbelopp i första hand skall göras
efler andra gmnder än skatteskal. Beskattningen av engångsbelopp bör därför
inte vara så fördelaktig all livräntealternativet framstår som ekonomiskl
olämpligt i de fall då livränta bör utgå av sociala, medicinska eller andra
orsaker. Man bör i princip sträva efter etl skalleuttag som är neutralt i
förhållande till de olika ersättningsformerna. En matematiskt neutral
beskattning skulle innebära att engångsersättningen belastades med skatt lill
samma belopp som skatten totalt skulle ha uppgått lill om skadeståndet hade
utgått i form av livränta i stället för engångsersättning. Kommittén uttalar
emellertid ocksä att en ökad användning av engångsbelopp i fall där så från
olika synpunkter kan anses lämpligt och önskvärt sannolikt kräver en
beskattning av engångsersättning som inte bara syftar till att åstadkomma
neutralitet i nyssnämnda mening utan som ger direkt förmånligare resultat än
vad som skulle ha blivit fallet om skadeståndet hade utgått som livränta. En
sådan förmånligare beskattning bör dock enligl kommittén genomföras endast då
så bedöms nödvändigt för att inte motverka engångsbelopp som betingas av
sociala eller andra skäl.
1 betänkandet diskuteras
olika meloder för skallelindring beträffande engångsbelopp. En metod, som
betecknas "omvänd" ackumulerad inkomst, skulle vara alt beskatta
engångsbeloppet som om det hade utfallit med lika stora åriiga belopp framåt i
tiden. Kommittén anser dock att en sådan metod inte är användbar. Inte heller
den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst eller reglerna om
väsentligen nedsatt skatieförmåga innebär enligt kommittén någon framkomlig
väg för att nå den eftersträvade skattelindringen. Vidare diskuteras en metod
som skadeståndskommittén rekommenderade i betänkandet (SOU 1973:51) Skadestånd
vid personskada. Metoden innebar atl engångsbelopp upp till en viss nivå -
motsvarande ett visst antal basbelopp - helt skulle undantas från beskattning
och att skattelindringseffekten skulle förstärkas genom skalleberäkning såsom
för ackumulerad inkomst. Livförsäkringsskattekommittén anser dock att total
skaltefrihet för visst belopp skulle strida mot gmndprinciperna för svensk
skattelagsiiftning. Metoden med etl skattefritt botlenbelopp medför dessutom
risken alt den skadelidande frestas atl ta ut så stor del av skadeersättning i
engångsbelopp som är skattefri och resten som livränta. Kommittén finner inte
en sådan effekt förenlig med motiven förökad användning
3 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 50
Prop. 1976/77:50 34
av
engångsbelopp, eftersom skalleskäl i och för sig inte bör vara del primära för
valet av engångsbelopp. Kommittén diskuterar bl. a. även en metod som skulle
innebära atl definitiv källskatt togs ut på engångsbeloppet under
utbetalningsårel men anser sig av både principiella och administrativa skäl
inte kunna förorda en sådan metod.
Kommittén
har i slällel stannat för att föreslå en skattelindringsmetod som innebär alt
en viss procentuell del av engångsbeloppet får undantas från beskattning. I två
tabeller redovisar kommittén hur stor skatten på engångsbelopp blir jämfört med
skatten på livränta under olika fömtsättningar för skatteuttaget på
engångsbeloppet. Tabellerna bör fogas till regeringsprolokollet i della ärende
som bilagorna I och 2. Tabellerna visar skatteeffekten för en person, som vid
skadetillfället är 30 (bilaga 1) resp. 50 år (bilaga 2) gammal, vid
inkomstbortfall på 10, 30 resp. 50 % och i inkomstlägen mellan 20 000 och 100
000 kr. Av särskilt intresse är enligt kommittén kolumn 8 (det kapitaliserade
värdei av skatten på livräntan), kolumn 9 (skatten på engångsbeloppet utan
någon skallelindring) saml kolumn 10 (skatten på engångsbeloppet med
lillämpning av reglerna för ackumulerad inkomsi och under förutsättningen att
inkomslen i förfluten lid ökat med 8 % per år). De skalleberäkningar som har
gjorts i kolumn 8 bygger på schabloner, nämligen bl. a. en beloppsmässigt
oförändrad inkomst i framliden samt 1976 års skalleregler.
En
utgångspunkt för kommittéförslaget är att skallen på engångsbeloppet skall vara
väsentligt lägre än om någon åtgärd inte vidtogs (kolumn 9). Skatten bör även
vara lägre än om reglerna för ackumulerad inkomsi till-lämpas (kolumn 10), och
kommitténs mål har varit alt skatten bör vara lägre än det kapitaliserade
värdet av skallen på livräntan (kolumn 8). Kommittén är medveten om att
skattebeloppet i denna kolumn bygger på antaganden om framtiden och att
skatten i ett verkligt fall kan tänkas avvika från tabellens siffror.
Kommittén
har slutligen stannat för etl förslag som innebär att 40 % av engångsbeloppet
skall få avräknas som skattefri del. Eftersom kommittén inte har ansett atl del
finns samma skäl för en betydande skaltelindring även på mycket stora
engångsbelopp har den funnil del rimligt att föreslå en begränsning av det
avräknade beloppet till högst 15 basbelopp. Kommittén framhåller alt en
maximering torde ha den fördelen att man undviker yrkanden om mycket stora
engångsbelopp i sådana fall där skadeståndslagen fömtsätter att livränta skall
utgå även i fortsättningen.
1
kolumnerna 11 och 12 av tabellerna 1 och 2 redovisas den skatt som kommer att
utgå, om 40 % avräknas från engångsbeloppet och görs skattefritt. I kolumn II
är det skattefria beloppet utan begränsning, medan i kolumn 12 avräkningen är
begränsad lill högsl 15 basbelopp. Kolumn 12 visar alltså effekten av
kommitténs förslag.
Kommittén
anser det ligga i sakens natur att en schablonmetod av detta slag inte kan
innebära en "matematiskt riklig" skattelindring i varje enskilt
Prop. 1976/77:50 35
fall.
En jämförelse mellan kolumn 12 och 8 är för en 30-åring oförmånlig i några
exempel. Jämfört med kolumn 9 och i allmänhet även med kolumn 10 ger metoden
dock en relalivi god skattelindring. Kommittén anmärker atl de fall där metoden
ger mindre skattelindring än enligl kolumn 8 mest har teoretiskt intresse. Ett
stort "inkomstbortfall" i dessa inkomstlägen bör nämligen enligl den
nya lagstiftningen av försörjningsskäl ersättas med en livränta. Det erinras
också om att möjlighet finns att dela upp skadestånd i en livränta och ett engångsbelopp.
Kommittén
föreslår vidare att reglerna om ackumulerad inkomst inte skall få tillämpas på
de engångsbelopp som omfattas av förslaget.
Kommiltén
tar även upp det fallet atl flera engångsbelopp utbetalas för samma skada. Den
anser atl skaltelindring bör kunna medges för flera sådana belopp. Därvid bör
tillämpas en metod som medför att flera engångsbelopp för samma skada i
taxeringshänseende får samma behandling som om ett enda belopp hade utbetalats.
Detta resultal uppnås enligt kommitténs förslag på följande sätt. För varje
utbetalningsår, med början det första året då utbetalning sker, fastställs hur
många basbelopp årets skattefria del har uppgått till. Härvid liilämpas del
basbelopp som gällde vid början av utbetalningsåret. Varje ulbetalningsår
konsumerar sitl antal basbelopp och skattefriheten upphör när sammanlagt 15
basbelopp har uppnåtts.
För
att taxeringsmyndigheterna skall kunna kontrollera atl taket på 15 basbelopp
inte genombryts föreslår kommittén etl tillägg till 37 § 1 mom. 3)
taxeringslagen (1956:623, omtryckt 1971:399, ändrad senast 1976:331), TL.
Enligt tillägget skall försäkringsanstalt eller understödsförening, som lill
följd av personskada utbetalat skattepliktigt engångsbelopp, i kontrolluppgift
särskilt anmärka om skattepliktigt engångsbelopp tidigare harulgivits på gmnd
av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storiek och
utbetalningsårel. Kommittén framhålleratt i de fall då uppgiftsskyldighet inte
föreligger - dvs. i de sällsynta fallen med privat skadereglering - taxeringsmyndigheterna
har möjlighet att fråga mottagaren av elt engångsbelopp om sådanl belopp
tidigare har utbetalats.
Kommittén
lar upp frågan om den föreslagna skallelindringen skall avse endast ersättning
för framlida inkomstföriusi eller om den också bör omfatta ersättning för
inkomstföriusi i förfluten tid. Bakgmnden lill förslagel om skattelindring för
engångsbelopp är enligt kommittén syftet att i fråga om framtida
personskadeersällning av rehabiliteringsskäl främja valet av engångsbelopp i
stället för livränta i vissa situationer. Del finns enligt kommitténs
uppfattning flera skäl som talar mol att föreslå en motsvarande skaltelindring
för ersättning som avser förfluten lid. I sådana fall saknas valrätt mellan
periodisk ersättning och engångsbelopp. Vidare torde rehabilileringsskäl inte
kunna åberopas för skallelindring vid ersättning för förfluten tid. Om en
slutlig skadereglering dröjer några år torde dessuiom regelmässigt löpande
utbetalning ske ä conlo förden skadelidandes försörjning och den slutliga
ersättningen bör därigenom avse blott ett relativt ringa belopp. Kommittén
anser därför att den föreslagna skaltelindringen bör gälla
Prop.
1976/77:50 36
endast
ersättning som avser framtida inkomstbortfall. 1 sammanhanget erinrar
kommittén om att skatten på en ersättning som avser förfluten tid under vissa
förutsättningar kan mildras genom en skatteberäkning enligt reglerna för
ackumulerad inkomst.
Kommitténs
förslag omfatiar inte endast engångsbelopp som ulgår till den skadade själv
ulan även belopp som avser ersättning till hans efterlevande för förlorat
underhåll.
3.2
Livränta vid personskada
Svenska
försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till finansdepartementet
framhållit att livräntor, som ulgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring
och som enligt nuvarande regler är skallepliktiga, ofla hell eller delvis avser
ersättning för olika slags vårdkostnader. Förbundet hemställer om sådan ändring
av 19 och 32 iji; KL atl livräntor som inte avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur undantas från beskattning.
Framställningen
har överlämnats till livförsäkringsskattekommittén för att övervägas i dess
arbete. Kommitién har ansett del lämpligt atl la upp de på grund av
framställningen uppkomna skattefrågorna i samband med förslaget om
skallelindring för engångsbelopp. Kommittén behandlar därvid endast livränta
som utgår vid personskada. Den framhåller att sådan livränta kan avse
ersättning för föriorad inkomsi av skattepliktig natur, kostnader av olika
slag, sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt vissa andra olägenheter.
Ersättning för sveda och värk torde normalt utgå i form av engångsersättning.
Detsamma gäller vanligen även ersättning för lyte och men av fysisk och psykisk
natur. Ersättning för andra olägenheter kan avse t. ex. den ökade fysiska och
psykiska anspänning som krävs för visst arbetsresultat och de besvär i övrigt
som skadan för med sig i arbetet saml obestämda framlidsrisker som föranleds av
skadan. Detla slag av ersättning, som f. n. ofla lorde ulgå i form av livränta,
kan enligt kommittén vänias komma till ökad användning i framliden och lorde då
företrädesvis komma att ingå i engångsbelopp avseende ideell skada.
Kommittén
erinrar om att livränta som omfattas av bestämmelserna i 32 § I mom. KL
beskattas hell, medan livränta som avses i 32 § 2 mom. KL beskattas enligt en
reducerande skala. I betänkandet behandlas dessa livräntor var för sig.
3.2.1
Livränta som behandlas enligt 32 § I mom. KL
Kommittén
konstaterar att till denna gmpp hör bl. a. livräntor som utgår enligl lag eller
som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring om
försäkringsfallet har inträffat efler år 1961. Till samma grupp hör även
livränta som utgår i ett "privat" skadefall som inte regleras av en
försäkring. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att livräntor avseende ska-
Prop. 1976/77:50 37
destånd
vid personskada till helt övervägande del utgår på grund av försäkring. Enligt
uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för försiikringsbranschen
lorde minst 90 % av utgående livräntor vara försäkringslivräntor. Denna andel
beräknas öka genom tiilkomslen av TFY. Av de livräntor som inte grundas på
försäkring lär huvuddelen avse livräntor på grund av skada i militärtjänst och
till en mindre del livräntor som har fastställts av domslol. Enligt kommittén
lorde det vara sällsynt att en livränta fastställs mellan två privata parter
utan anlitande av domstol.
Kommiltén
delar den uppfattning som har uttryckts av Svenska försäkringsbolags
riksförbund, nämligen att gällande regler för beskattning av livränta vid
personskada inle är ändamålsenligt utformade. Härtill kommer enligt kommitién
den olika behandlingen av direktutbetalda engångsbelopp och utbytta
engångsbelopp. Kommittén syftar på det förhållandet att elt direktutbetalat
engångsbelopp som avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader eller
allmänna ölägenheter inte beskattas, medan däremol ett engångsbelopp som trätt
i stället för en livränta och som täcker samma slags skadeföljder är
skattepliktigt.
Enligt
Svenska försäkringsbolags riksförbund bör livränta beskattas endast om den
avser ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. Kommittén
förklarar sig vara i princip ense med förbundet om beskattningsfrågans lösning
men ställer dock frågan om skattefriheten bör omfatta -förutom livränta för
ideell skada i traditionell mening och olika vårdkostnader- även livränta som
avser ersättning för allmänna ölägenheter. Sådan ersättning avser som regel
inte att läcka några merkostnader och utgår vid sidan av ersättning för sveda
och värk samt lyte och men. Man skulle enligt kommitténs mening kunna göra
gällande att sådan ersättning bör beskallas. Å andra sidan täcker ersätiningen
inle någon beräknelig inkomstföriusi. Ersättning for allmänna olägenheter
torde fastställas i syfte att beloppet skall komma den skadelidande till godo i
sin helhet och alt det alltså inle skall minska genom skattebelastning. Med
hänsyn lill den speciella karaktär som ersättning för allmänna olägenheter har
och lill att ersättningen i ett enskilt fall kan beslå av många skilda
komponenler, däribland även ersättning för kostnader som visar sig först i
framtiden, anser kommittén övervägande skäl tala för alt detta slag av
ersättning, även när den utgår i form av livränta, inte bör beskattas.
Beträffande
personskadelivränta enligl 32 § 1 mom. KL föreslår kommiltén därför att
livräntan skall beskattas om den ersätter föriorad arbetsinkomst medan den
däremot skall vara helt skattefri om den avser att täcka andra skadeföljder.
Kommitién
framhåller alt fall kan förekomma där livränta fastställs för fysiskt lyte
eller men och att det senare efler läkarbehandling visar sig att sådant lyte
eller men inte längre förekommer, varför de ursprungliga skälen för livränta
inle längre föreligger. 1 allmänhet fortsätter dock livräntan oavsett detta
förhållande att utgå. Del finns enligt kommittén fog för uppfattningen
Prop. 1976/77:50 38
att
livräntan i dessa fall borde beskattas, eftersom den inte längre utgör
ersättning vare sig för lyte och men eller andra olägenheter. En sådan beskattning
torde dock bli svår all genomföra rent praktiskt. Skallemyndigheterna får i
regel inle kännedom om de ändrade förhållandena. En beskattning skulle
fömtsätta anmälningsplikt för den skattskyldige om den ändrade
beskallningssiluationen. Vidare utgör livräntan inle heller ersättning för
föriorad arbetsinkomst. Det finns därför enligt kommittén flera skäl för att
inte föreslå skattskyldighet för livränta i nu avsedda fall. En livränta som
urspmngligen är skattefri bör alltså enligl kommittén behålla denna karaktär
för all framtid, oavsett om de bakomliggande faktiska förhållandena ändras.
Om
en livränta i ett personskadefall ersätter inte bara inkomst av skattepliktig
natur utan även kostnader samt lyte och men och andra skadeföljder av närmast
ideell natur, fömtsätter kommitténs förslag atl två skilda livräntor
fastställs. Enligl de uppgifter som kommiltén inhämtat från representanter för
försäkringsbranschen bör det för framtiden finnas fömtsättningar för försäkringsanstalierna
att före den första utbetalningen av en livränta fastställa vad som utgör
ersättning för skattepliktig inkomst och vad som utgör annan ersättning.
Motsvarande bör enligt kommittén gälla även beträffande livräntor som
fastställs av domslol.
Kommittén
påpekar att dess förslag får betydelse även för redan utgående livräntor som
avses i 32 § I mom. KL. Enligt uppgifler från försäkringsbranschen torde
antalet sådana livräntor, som utgår på gmnd av trafikförsäkring eller annan
ansvarsförsäkring, uppgå lill ca 10 000. Övriga utgående livräntor som
behandlas enligt 32 § 1 mom. KL och som avser skadefall, såsom militära
livräntor och livräntor enligt TFY, torde enligt kommittén vara relativt få
till antalet. I fråga om försäkringsfallen föreligger enligt kommitténs
uppfattning sådanl gmndmalerial att det är möjligt att verkställa uppdelning av
äldre blandade livräntor. En uppdelning skulle emellertid ofla bli relativt
arbetskrävande. Del har från försäkringsbranschens företrädare framhållits att
många nu utgående livräntor i verkligheten inte föranleder någon skatt beroende
på all livräntetagaren har låg inkomst. Från försäkringsbranschens sida har
därför föreslagits att utgående livräntor på minsl 5 000 kr. per år - enligt
uppgift ca 600 st. - automatiskt skulle undersökas av försäkringsanstalierna,
medan livräntor på lägre belopp eventuellt skulle kunna behandlas enligt äldre
rätt. Kommittén anser emellertid att rättviseskäl talar för alt alla
livräntetagare bör få möjlighet att vid behov dela upp livräntan i en
skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommittén fömtsätter att
försäkringsanstalierna självmant undersöker livräntor på minst 5 000 kr. per år
och efter ansökan av livräntetagaren även livräntor på lägre belopp. En molsvarande
uppdelning bör enligt kommitténs mening kunna ske av redan utgående
skadelivräntor av annal slag än försäkringslivräntor. Uppdelningen bör
lämpligen anförtros åt försvarets skaderegleringsnämnd,
Trafikförsäkringsanstaltemas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens per-
Prop. 1976/77:50 39
sonskadenämnd,
allt beroende på livräntans karaktär.
Kommitténs förslag till
ändring av bestämmelserna i 32 S 1 mom. KL innebär atl livränta till följd av
personskada skall vara skattefri om livräntan enligt dom, uppgift från
Försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanslalt eller intyg från
Trafikförsäkringsanslallernas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens
personalskadenämnd inle innefattar ersättning för förlorad inkomst av
skattepliktig natur.
3.2.2 Livränta
som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL
Bland
de livräntor som behandlas enligt detta lagmm har enligt kommitténs bedömande
främst de livräntor, som utgår på gmnd av trafik- eller annan ansvarsförsäkring
och som avser skadefall före den 1 januari 1962, praktiskt intresse. Kommitién
diskuterar frågan humvida dessa livräntor bör få delas upp i en skattepliktig
och en skattefri del. Enligt kommittén kan rättviseskäl visseriigen tala för
att en sådan uppdelning bör medges, men å andra sidan sker beskattningen redan
enligt gällande regler efter en reducerande skala med relativt förmånliga
procenttal och dessutom lorde anlalel livräntor på gmnd av försäkringsfall före
den 1 januari 1962 komma att minska i framtiden. Kommittén framhåller också all
en räll lill uppdelning av dessa livräntor skulle kunna leda till
intressekollision för den skadelidande i del enskilda fallet. Beroende på vilka
ersättningar som ingår i en livränta och den skadelidandes ålder kan del i ett
fall vara förmånligt att tillämpa den reducerande skalan och i ett annat fall
atl få livräntan uppdelad.
Övriga
livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL beslår dels av livränta vid
sjukdom eller olycksfall på gmnd av privatförsäkring ulan samband med tjänsl,
dels livränta på gmnd av frivillig yrkesskadeförsäkring. Livränta av det förra
slaget ärenligt kommittén relativt sällsynt, och eftersom sådan livränta utgår
enligt schematiska grunder från s. k. summaförsäkring saknar arbetsinkomstens
sloriek helt betydelse för livräntans belopp. Även den frivilliga
yrkesskadeförsäkringen är enligt kommiltén av typ summaförsäkring, och den
faktiska inkomslen vid skadetillfället saknar alltså betydelse för livräntans
sloriek. Kommittén anser all det inte finns anledning alt tillåta uppdelning av
dessa livräntor
Av
här angivna skäl föreslår kommiltén inle någon ändring av bestämmelserna i 32
§ 2 mom. KL. Inte heller anser kommittén atl det finns skäl att göra någon
ändring i anvisningama till 19 § KL såvitt gäller engångsbelopp som träder i
stället för här ifrågavarande livräntor.
3.2.3 Övriga
frågor
Kommittén
erinrar om atl allmänt avdrag f n. medges enligt punkt 5 av anvisningarna lill
46 i; KL för periodisk utbetalning som utgör skadestånd
Prop.
1976/77:50 40
och
atl det för avdragsrätten saknar betydelse om skadeståndet utgör ersättning
för föriorad arbetsinkomst eller annan skadeföljd. Kommittén anser att dess
förslag om skattefrihet i vissa fall för livräntor, som avses i 32 § 1 mom. KL,
motiverar en ändring av bestämmelserna om allmänt avdrag för periodisk
utbetalning som utgör skadestånd. Kommittén föreslår atl sådant avdrag skall
medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för
mollagaren.
Kommittén
påpekar att livräntor som beskallas enligl den reducerande skalan i 32 § 2 mom.
KL vid beräkning av avdrag för nedsatt skatieförmåga vid existensminimum
beaktas till oreduceral belopp (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 50
§ KL). Enligl kommitténs mening bör även sådan livränta som enligl dess förslag
i fortsättningen blir skattefri beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt
skatteförmåga vid existensminimum.
Bl.
a. för alt möjliggöra för taxeringsmyndigheterna atl beakta skattefria
livräntor vid bestämmande av avdrag för nedsatt skalleförmåga föreslår kommiltén
att försäkringsanslalt och understödsförening i fortsältningen skall vara
skyldiga att i kontrolluppgift enligt 37 J; I mom. 3) TL lämna uppgift om
ersättning till följd av personskada även när del är fråga om belopp som inte
skall tas upp till beskattning.
Som
tidigare har nämnts anser kommittén all skatten på sådana engångsbelopp, som
omfattas av dess förslag om reducerad skatteplikt, inle skall få beräknas
enligl bestämmelsema om ackumulerad inkomst. Kommiltén föreslår därför ett
tillägg lill punkt 1 av anvisningarna lill 1 !; lagen (1951:763) om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (ändrad senast 1976:346).
Tillägget innebär att engångsbelopp, som ulgår till följd av personskada i
stället för livränta, inle lill någon del skall anses som ackumulerad inkomst.
4
Remissyttrandena
4.1.
Engångsbelopp vid personskada
Flertalet
remissinstanser tillslyrker kommitténs förslag beträffande beskattning av
skadestånd i form av engångsbelopp. Så gör försvarets civil-förvaUning,
socialstyrelsen, försäkringsinspeklionen, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Malmöhus och Väsiernorrlands län. Familjeföretagens förening,
Folksam, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund
och TOR. Dessa remissinstanser anser bl. a. att den föreslagna nivån för
skaltelindring är rimligt avvägd samt alt reglema är lätta atl förslå för de
skattskyldiga och väl avpassade för den praktiska tillämpningen. Länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför däremol principiella betänkligheter mol all
medge partiell skallefrihet för ersättning som avser föriorad inkomst. Även RSV
anser alt det från rent principiella synpunkter är be-
Prop. 1976/77:50 41
tänkligt
att medge sådan skaltefrihet men framhåller samtidigt atl den av kommittén
föreslagna metoden från praktiska synpunkter är lämplig. De handikappades
riksförbund anser att endasl 40 % av ett engångsbelopp bör tas till
beskattning. Skadeståndskommittén anser att en lösning, som innebär att ett
visst gmndbelopp av skadeståndsersätlningen - företrädesvis elt bestämt anlal
basbelopp - är skattefritt, hade varil att föredra. Eftersom det framlagda
förslaget ändå leder till relativt tillfredsställande resultat och reformen
brådskar vill skadeslåndskommitlén dock inte motsätta sig atl förslaget
genomförs.
LO och TCO tillstyrker i
princip förslaget men anser alt engångsbelopp enligt TFY bör särbehandlas. LO
föreslår att sådana engångsbelopp inte skall beskattas till den del de
understiger två basbelopp. Även TCO framhåller att organisationen inte kan
biträda förslaget lill den del del innebär all 60 % av engångsbeloppen från TFY
beskattas.
Svenska,
försäkringsbolagets riksförbund, som har tillstyrkt förslagel, påpekar alt etl
system med nettoberäkning, dvs. helt skattefria engångsbelopp, borde ha kunnat
övervägas, inte minst med hänsyn till att detta är den normala ordningen i
åtskilliga europeiska länder. Fördelen med en sådan ordning är att den
skadeslåndsskyldige inle behöver betala ersättning till såväl den skadelidande
för inkomstföriusten eller föriusien av underhåll som till stal och kommun för
föriusien av skatt. Neutraliteten i förhållande till beskattad
livränteersättning tillgodoses genom den avsevärt lägre genomsnittliga nivån på
skattefria engångsbelopp. Om skadestånden neiloberäknas sänker detla givetvis
skadeståndskoslnaderna och därmed premierna inom ansvarsförsäkringen och
patientförsäkringen. Del är emellertid enligt förbundet förklariigt att
kommitién har inskränkt sina överväganden lill olika meloder för skattelindring
och inte kommit närmare in på alternativet med fullständig skattefrihet. Elt
sådant alternativ har enligt förbundet uppenbariigen bedömts som etl alltför
radikalt ingrepp i nuvarande skattesystem för atl kunna utredas inom ramen för
kommitténs uppdrag. Detta finner förbundet i och för sig beklagligt.
Några remissinstanser,
nämligen Sveriges advokatsamfund, LRF, SAF, Sveriges industriförbund och
SACO/SR motsätter sig förslaget att den skattefria delen av engångsbeloppet
inle får överstiga 15 basbelopp. Enligt dessa remissinstanser har något
bärande skäl inte anförts för en sådan begränsning.
Göta
hovrätt anser all det kan ifrågasältas om inle skallelindringen borde omfatta
även engångsersättning för förfluten tid. Det förhållandet att process vid
domslol eller annan omständighet kan medföra förskjutning i tiden av
ersättningsfrågan bör enligl hovrätten inte medföra all ett engångsbelopp som
tillfaller en skadad person får en i jämförelse med ersättning för framtida
skada oförmånlig behandling endast därför alt beloppet avser förfluten tid.
Kammarrätten i Göteborg anför liknande synpunkter.
Försäkringsinspektionen
tar upp frågan om beskattning av ersättning enligt s. k. skadeståndsförsäkring
(överfallsskydd o. d.). Inspektionen anser att
Prop.
1976/77:50 42
sådan
ersättning bör behandlas på samma sätt som belopp som utgår enligl
ansvarsförsäkring. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför liknande synpunkter.
4.2.
Livränta vid personskada
Många
remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande ordning för beskattning av livränta
vid personskada inte är tillfredsställande. Kommitténs förslag om uppdelning av
livränta i en skattepliktig och en skattefri del godtas eller lämnas utan
erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen. Svenska .försäkringsbolags
riksförbund, försäkringsinspektionen. De handikappades riksförbund,
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Väsiernorrlands län,
skadeståndskommiiién, försäkringsrättskommittén, 1972 års skatteutredning,
SACO/SR, Familjeföretagens förening, LOoch TCO. Ytterligare några
remissinstanser tillstyrker förslaget i stort men gör vissa detaljanmärkningar.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser däremot att förslaget ger anledning till
stora betänkligheter från skatterättslig synpunkt. Enligt länsstyrelsens
uppfattning bör en mer allsidig och ingående utredning om beskattningen av
understöd, livräntor o. d. göras innan man lar ställning till frågan om
beskattning av livränta vid personskada.
Bland
remissinstanserna råder delade meningar om tillämpningsområdet för kommitténs förslag.
Enligt försvarets civllförvaUning bör yrkesskadelivränla och livränta enligt
mililärersältningslagen omfattas av förslaget. Om förslagel genomförs bör
därför förvaltningen tas med bland de myndigheter som har atl lämna intyg
beträffande uppdelning av livränta. Samma uppfattning har RSV som anser atl
även RFV bör tas med bland de intygsgi vande myndigheterna. RFV ulgår däreinol
från att förslagel inte skall tillämpas på ifrågavarande livräntor Verket
framhåller i detta sammanhang att det f n. handlägger ca 36 000 livräntor som
utgår enligt förfallningar som gällde före den 1 januari 1955.
RSV
förordar att 32 § 1 mom. KL utformas på elt sådant sätt att frågan om en
livräntas uppdelning i en skattepliktig och en skattefri del fritt kan prövas
av taxeringsnämnd och skaliedomslol. Verkel framhåller bl. a. atl idén med ett
bindande domslolsinlyg inte kan förenas med principema för de allmänna
domstolarnas uppgifter i en dispositiv civilprocess. Liknande synpunkter
framförs av kammarrätten i Göteborg, länsslyrelsen i Malmöhus län, LRF, TOR,
försvarets civilförvaltning, SAF och Sveriges Industriförbund. Även Sveriges
advokatsamfund och Svenska försäkringsbolags riksförbund föreslår vissa
justeringar av kommitténs förslag till ändring av 19 och 32 §§ KL.
Kommitténs
förslag att försäkringsanstalierna självmant skall utreda hur utgående
livräntor som överstiger 5 000 kr. skall uppdelas på en skattefri och en
skattepliktig del och att försäkringsanstalierna efter ansökan av livräntetagaren
skall göra motsvarande utredning beträffande livräntor under-
Prop.
1976/77:50 43
stigande
detta belopp berörs i några remissyttranden. Folksam framhåller att den av
kommittén fömlsatta utredningen beträffande livräntor på minst 5 (X)0 kr.
kommerait innebära ell omfattande arbete. Folksam föreslår därför all livräntor
upp till en viss gräns, t.ex. 10 000 kr., behandlas enligt en schablonregel
varvid det anses rimligt att varje livränta till 50 % behandlas som
koslnadslivränta och till 50 % som inkomstlivränla. För livräntor över den
föreslagna beloppsgränsen bör individuell bedömning och uppdelning göras av
försäkringsanstalierna. Även försvarels civilförvaltning anser atl uppdelningen
av redan utgående livräntor bör ske enligt en schablonmetod. Förvaltningen
föreslår att viss del av livräntan, t. ex. 10 96, skall anses utgöra ersättning
för s. k. övriga ölägenheter. Livräntetagaren fömtsätts dock ha räll att få
annan fördelning prövad om schablonmetoden uppenbariigen leder till en felaktig
fördelning. TCO framhåller beträffande redan utgående livräntor alt mottagare
av livränta som understiger 5 000 kr. bör underrättas om möjligheten att få
livräntan uppdelad i en skattefri och en skattepliktig
del.Svenskaförsäkringsbolags riksförbund, som har tillstyrkt förslaget, påpekar
all man vid fördelning av utgående livräntor måste utgå från att bedömningen
vid tidpunkten för fastställandet av den ursprungliga livräntan skall vara
avgörande för fördelningen. Förbundet framhåller vidare att om fördelningen i
stället skulle göras med ledning av aktuella förhållanden omläggningen medför
något som i praktiken kan betraktas som en omprövning av 'Samtliga livräntor i
det aktuella materialet. Förbundet utgår ifrån att även tidsbegränsade
livräntor skall kunna delas upp i en skattefri och en skattepliktig del.
Vissa
remissinstanser ställer sig kritiska till kommitténs förslag att inskränka
avdragsrätten för periodisk utbetalning av skadestånd. Kammarrätten i Göteborg
anser sålunda att allmänt avdrag - med hänsyn till utbetalarens skatteförmåga
- bör medges oberoende av om mottagaren är skatlskyldig eller ej. Liknande
synpunkter framförs av försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, SAF och Sveriges industriförbund.
Några
remissinstanser, nämligen Folksam, försvarets civilförvaltning och Svenska
försäkringsbolags riksförbund, anser all kommitténs förslag till ändring av 37
§ I mom. 3) TL innebär en alltför långt gående uppgiftsphkt.
5
Föredraganden
5.1
Inledning
Genom
riksdagsbeslut våren 1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207), SkL, i
väsentliga hänseenden. De nya reglerna avser framför allt skadestånd vid
personskada och syftar bl. a. lill att ersättning för föriorad arbetsinkomst
bättre än tidigare skall motsvara den verkliga inkomstföriusten. Ersättningen
skall sålunda gmndas mer på en ekonomisk än en medicinsk invaliditets-
Prop.
1976/77:50 44
bedömning.
Ersättning för framtida inkomstföriusi fastställs enligt SkL i form av livränta
eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Ersättning
för sveda och värk, lyte eller annat sladigvarande men samt ölägenheter i
övrigt (ideell skada) fastställs däremot normalt som engångsbelopp. Detsamma
gäller ersättning för vårdkostnader och andra utgifter. Mer omfattande framtida
kostnader vid större skador ersätts emellertid ofta som livränta, eventuellt
vid sidan av förekommande livränta för inkomstföriusi (se prop. 1975:12 s.
147).
I
förarbetena till den nya skadeståndslagsliftningen gavs uttryck för uppfattningen
all det i många fall var önskvärt att använda engångsbelopp som ersättningsform
vid personskada. Samtidigt uttalades atl nuvarande skatteregler kunde befaras
motverka valet av denna ersättningsform. Med anledning härav fick
livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i
uppdrag atl se över reglerna om beskattning av engångsbelopp som utgår vid
personskada. Under sitt arbele i denna del har kommittén även behandlat en
framställning från Svenska försäkringsbolags riksförbund om beskattning av
livräntor. Kommittén har lagl fram förslag till ändrade regler för beskattning
av personskadeersällning i delbelänkandet (DS Fi 1975:8) Beskattning av
skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada.
Kommittén
föreslår all engångsbelopp som ulgår vid personskada och avserersättning för
framtida inkomstföriusi skall vara skattepliktigt lill endasl 60 96, dock att
den skattefria delen av beloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Vidare
föreslås att personskadelivränta skall beskallas endast i den mån den avser
ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur.
Betänkandet
har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser släller sig i huvudsak positiva
till kommitténs förslag.
5.2
Engångsbelopp vid personskada
Begreppet
personskada omfattar fysiska skador på den kroppsliga organismen, psykiska
chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd. Uttrycket
"skada" används också för att beteckna olika följder av en
personskada. Till ideell skada räknas dels del fysiska och psykiska lidandet
under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag
som skadan medför för framtiden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada
räknas enligt SkL också vissa skadeföljder som delvis har ekonomisk karaktär,
t. ex. fördyrade levnadsomkostnader, exlra resekostnader och utgifter för
protes och liknande hjälpmedel, saml vissa allmänna besvär och ölägenheter
till följd av skadan, bl.a. ökad utlröllning i och frånvaro från arbetet samt
risk för föriust av extrainkomster. Ekonomisk skada omfattar vårdkostnader och
andra utgifter på gmnd av skadan samt förlust av inkomst i förfiuten lid och i
framtiden. Om den skadade avlider, uppkommer ekonomiska skadeföljder för de
efterlevande i form av bl. a.
Prop.
1976/77:50 45
begravningskostnader
o. d. samt födust av underhåll. Däremot ulgår inte ersättning för ideell skada
i dessa fall.
1 svensk rätl finns ett
omfattande regelsystem som har till syfte att å-stadkomma all gottgörelse
lämnas för de olika skadeföljder som uppkommer vid en personskada. Den skadade
eller hans efterievande kan vara berättigade till ersättning enligt
skadeståndsrätlens regler. Skadeståndet skall i princip omfatta full ersättning
för såväl ideell som ekonomisk skada. Den skadeslåndsskyldiges ansvar är i de
flesta skadeståndsfallen täckt av ansvarsförsäkring. En särskild form av
ansvarsförsäkring är den s. k. trygghetsförsäkringen vid yrkesskada (TFY). Den
grundar sig på kollektivavtal och har till syfte att tillförsäkra den som
skadas i sitt arbete ersättning enligt skadeståndsrätlens normer utan all han
behöver visa att någon är skadeståndsskyldig. Ofta har den skadade även ett
eget försäkringsskydd. Lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, ger alla
medborgare ett ekonomiskt grundskydd vid personskada i form av ersättning för
sjukvårdskostnader o. d. och periodisk ersättning som med vissa begränsningar
täcker det inkomstbortfall som skadan förorsakar(sjukpenning, förtidspension
och sjukbidrag samt efterievandepension m. m.). Den som skadas i arbetet kan
vara berättigad till ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, YFL. Enligl förfatlningar som vilar på YFL:s grund kan
ersättning utgå bl. a. för skada under militärtjänstgöring. YFL ersätts fr o.
m. den 1 juli 1977 av lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, LAF.
Ersättning enligt YFL och LAF kan utgå för sjukvårdskostnader o. d. samt för
inkomstföriusi i form av sjukpenning och livränta. Vid sidan av dessa
socialförsäkrings-former finns elt stort anlal privata försäkringar som ger
skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör kollektiva och individuella
livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Bland de kollektiva
försäkringarna kan nämnas den s. k. avialsgruppsjukförsäkringen, AGS. Den grundas
på kollektivavtal och ger rätt till periodisk ersättning under tid då den
försäkrade uppbär sjukpenning eller förtidspension. 1 detta sammanhang bör även
nämnas s. k. skadeståndsförsäkring som syftar till att ge den försäkrade
ersättning för skadestånd till följd av personskada som har tillfogals honom.
Till detla slags försäkring hör överfallsskydd, som ingår som moment i hem-,
villa- och reseförsäkringar. Slutligen bör nämnas att ersättning vid
personskada kan utgå enligt särskilda författningar, t. ex. enligt kungörelsen
(1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. I yrkesskadeförsäkringskommitténs
(S 1971:01) betänkande (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd föreslås alt
det särskilda olycksfallsskyddet för värnpliktiga m. fl. fr. o. m. den 1 juli
1977 skall ersättas av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.
Av
vad jag nu har anfört framgår alt ersättning vid personskada kan utgå enligl
flera olika grunder och avse såväl ideell som ekonomisk skada. Både
ersättningsgrunden och den skadeföljd som ersättningen avser alt läcka får
betydelse för beskattningen. Avgörande för beskattningsresultatet är dock
Prop. 1976/77:50 46
ofta
om ersättningen utgår i form av engångsbelopp eller som pension, livränta,
sjukpenning eller annan periodiskt utfallande ersättning. 1 detta avsnitt
behandlar jag beskattningen av engångsbelopp och i närmast följande avsnitt
beskattningen av livräntor.
Med
engångsbelopp förstås i första hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett
enstaka tillfälle för atl läcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet
engångsbelopp omfattar dock även två eller flera kapitalbelopp som utgår för
samma ändamål under fömtsättning att utbetalningen inte sker med sådan
regelbundenhet alt det blir fråga om periodisk ersättning.
Vid
inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som redan från början har
fastställts atl ulgå som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och
engångsbelopp som har trätt i stället för en fastställd livränta.
Nuvarande
regler för beskattning av direkiuibeialade engångsbelopp innebär i huvudsak
följande.
Ersättning
som utfaller på grund av sådan livförsäkring, som enligt punkt 1 av
anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, utgör
pensionsförsäkring, är skattepliktig. Detsamma gäller enligt 32 § 1 mom. KL
ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i
samband med tjänsl till den del ersättningen inle avser sjukvårds- eller
läkarkoslnader. Ersättning som på annan gmnd utgår för att täcka ideell skada -
dvs. sveda och värk, lyte och stadigvarande men saml andra ölägenheter -
liksom ersättning för vårdkostnader och andra utgifter på gmnd av personskada
är i regel skattefri vare sig ersättningen utfaller på grund av offenllig eller
privat försäkring eller betalas av privatperson. Har förmånen utgått på grund
av enskild tjänst kan den dock enligt 32 S 3 mom. KL bli skattepliktig som
intäkt av tjänst i vissa fall.
Direktutbetalat
engångsbelopp som utgör ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur
är i regel skattepliktigt. Uttrycklig beslämmelse om skatteplikt finns
visseriigen endasl belräffande ersättning som ulgår på grund av trafik- eller
annan ansvarsförsäkring (19 § KL) men samma princip till-lämpas i fråga om
annan direklutbetalad ersättning för inkomstföriusi, oberoende av om
ersätiningen betalas av enskild skadeslåndsskyldig eller ulgår på grund av
försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Vissa undanlag
föreligger dock. Ersättning på gmnd av sådan livförsäkring som utgör kapilalförsäkring
samt på gmnd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som inte har tagils i
samband med tjänst, är skattefri även om ersättningen avser gottgörelse för
inkomstförlust. Bestämmelserna i 19 § KL har i praktiken ansetts innebära att
även engångsersättning för inkomstföriusi som utgår enligt s. k.
skadeståndsförsäkring eller enligl kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för
värnpliktiga m. fl. skall undantas från beskattning.
Har
fastställd livränta bytts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen
beroende av vilka regler som hade gällt för beskattningen av livräntan. Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 är flertalet livräntor i sin helhet
skattepliktiga enligt 32 § 1 mom. KL. Engångsbelopp som träder
Prop. 1976/77:50 47
i
stället för sådan livränta är enligt anvisningarna till 19 § KL också i sin
helhel skattepliktigt. Della gälier även om livräntan helt eller delvis avser
ersättning för ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Som jag redan har
nämnt är ett direktutbetalat engångsbelopp, som utgår för motsvarande ändamål,
skattefritt. Direktutbetalat engångsbelopp och engångsbelopp som utgår i
stället för fastställd livränta behandlas alltså på olika sätt. Har annan
livränta än sådan som avses i 32 § 1 mom. KL bytts ul mot engångsbelopp, är
engångsbeloppet i sin helhel skattefritt.
Livförsäkringsskattekommittén
konstaterar i sitt belänkande atl de år 1975 genomförda iindringarna i SkL har
syftat bl. a. till en ökad användning av engångsbelopp som ersättningsform för
skadestånd vid personskada. Kommittén anser alt nuvarande skatteregler på gmnd
av inkomstskattens progressivilet motverkar valet av denna ersättningsform. En
jämförelse mellan kolumnerna 8 och 9 i bilagorna 1 och 2 ger en uppfattning om
skillnaden i skattebelastning pä livränta och engångsbelopp enligt kommitténs
beräkningar. Samtidigt framhåller kommiltén alt reglerna om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst mildrar denna beskattningseffekt (jfr kolumnerna 8 och
10 i bilagorna 1 och 2).
Kommitién
anser del vara en självklar utgångspunkt att valet mellan livränta och
engångsbelopp i första hand skall göras efler andra gmnder än skatteskäl. I
princip bör man enligt kommittén sträva efter ett skatteuttag som är neutralt i
den meningen att en engångsersättning belastas med skatt lill samma belopp som
skulle ha utgått om ersättningen i stället hade utbetalats i form av livränta.
Kommittén anser dock all en något förmånligare beskattning av engångsbelopp
fordras om engångsbelopp skall komma lill ökad användning i de fall där så från
olika synpunkter är önskvärt. Kommitténs slutsats är atl skatten på
engångsbelopp (kolumn 9 i bilagorna 1 och 2) bör sänkas och sålunda sältas
lägre än såväl skatten vid tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst
(kolumn 10) som det kapitaliserade värdei av skatten på en livränta (kolumn 8).
Vidare bör man enligt kommiltén använda en skattelindringsmetod som är enkel
atl tillämpa för både de skattskyldiga och myndigheterna.
Efter
att ha övervägl olika lösningar har kommittén stannat för en metod som innebär
alt 40 96 av engångsbeloppet får avräknas som skattefri del. Eftersom det
enligt kommitténs uppfattning inle finns samma skäl för en betydande
skattelindring även för myckel slora engångsbelopp, har den föreslagil att det
avräknade skattefria beloppet inle får översliga 15 basbelopp. Effekten av
förslagel visas i kolumn 12 av bilagorna 1 och 2. Om engångsbelopp har utgått
vid flera tillfällen för samma skada, får den sammanlagda skattefria delen
inte överstiga 15 basbelopp.
Kommitténs
nu nämnda förslag om skattelindring är tillämpligt på direkiuibeialade
engångsbelopp som täcker framlida föriust av inkomst men däremot inte på
ersättning som avser inkomstbortfall i förfluten tid. Förslagel avses också
vara tillämpligt på engångsbelopp som träder i stället för sådan
Prop. 1976/77:50 48
personskadelivränta
som i sin helhet är skattepliktig. Till kommitténs förslag beträffande
skatteplikten för livräntor återkommer jag i avsnitt 5.3.
Kommittén
anser att kravet på enkelhet vid tillämpningen medför att skatlskyldig inte
skall ha möjlighet att tillämpa reglerna om skatteberäkning för ackumulerad
inkomst även om dessa regler i undantagsfall skulle ge lägre skall än den metod
kommittén har föreslagit. Ej heller bör reglema för ackumulerad inkomst få
liilämpas på den del av engångsbeloppet som återstår efler avräkning av den
skattefria delen.
Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till kommitténs förslag. 1 några
yttranden har dock anförts principiella betänkligheter mol att skattelindring
medges för viss kategori av skattskyldiga. LO och TCO förordar att ytterligare
skaltelindring medges i fråga om engångsbelopp som utgår enligl TFY. Några
remissinstanser anser atl den skattefria delen av etl engångsbelopp inte bör begränsas
lill 15'basbelopp, medan andra anser atl skaltelindringen bör omfatta även
ersättning som avser inkomstföriusi i förfluten tid. Slutligen har
försäkringsinspeklionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund föreslagit
alt en bestämmelse skall införas om beskattning av ersättning som ulgår enligt
s. k. skadeslåndsförsäkring (överfallsskydd o. d.).
För
egen del får jag anföra följande.
Livförsäkringsskattekommittén
har inte förslagit någon ändring i nuvarande regler om skattefrihet för
direktutbetalat engångsbelopp som utgår för alt ersätla ideell skada eller
sjukvårdskostnader o. d. Inte heller enligt min mening finns det någon
anledning alt överväga ändring i detta hänseende.
Frågan
om behandlingen av direktutbetalat engångsbelopp som avser att täcka framtida
inkomstbortfall har flera aspekter. Ersättning för föriorad skattepliktig
inkomst är i princip av skattepliktig natur. Elt avsteg från denna gmndläggande
beskatiningsprincip bör göras endasl om starka skäl motiverar det. Elt sådant
skäl kan vara att en oinskränkt beskattning av engångsbelopp på etl inte
önskvärt sätt motverkar valet av denna form för ersättning av framlida
inkomstförlust. 1 och för sig kan det naluriigtvis anses ligga nära lill hands
all skadestånd för en sådan skadeföljd som framtida inkomstbortfall utgår i
form av periodiskt utfallande belopp. 1 delta sammanhang vill jag erinra om atl
rätten all byta ut en yrkesskadelivränta mot engångsbelopp kommer atl upphöra
i och med att LAF träder i kraft den 1 juli 1977. I förarbetena till denna lag
(prop. 1975/76:197 s. 76) uttalades att etl utbyte mol engångsbelopp inte var
förenligt med principen att en arbetsskadelivränta skall utgöra en renodlad
ersättning för inkomstbortfall. Även i förarbetena till SkL har framhållits att
livränta innebär en större garanti förden skadelidandes kontinueriiga
försörjning än etl engångsbelopp och alt livräntan som ersättningsform medför
en mer överkomlig avbetalning av skadeståndet för en skadevållande som saknar
ansvarsförsäkring. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligl SkL
att ersättning för
Prop.
1976/77:50 49
framtida
inkomstföriusi skall utgå som livränta, om livräntan ärav väsentlig betydelse
för den skadelidandes försörjning och särskilda skäl inle talar mot denna
ersättningsform. Å andra sidan har i förarbetena till SkL också framhållits
att engångsbelopp från andra synpunkler kan ha åtskilliga fördelar framför en
livränta. För den skadelidande innebär etl engångsbelopp slörre frihet i valet
mellan olika möjligheter att utforma framtiden och anpassa sig efter de ändrade
förutsättningar som föreligger efter skadan. Från rehabiliteringssynpunkt kan
alltså engångsbeloppet vara en lämplig ersättningsform. Vidare har framhållits
alt såväl den skadelidande som den skadeståndsskyldige kan ha intresse av alt
ersättningsfrågan klaras av i ell enda sammanhang. Beialas skadeståndet ur en
ansvarsförsäkring, behöver denna vid betalning av engångsbelopp inle belaslas
med de administrationskostnader som följer med periodiska utbetalningar under
längre lid. Den omständigheten att ersättningsfrågan blir löst i etl sammanhang
kan också bidra lill att förebygga s. k. ersättningsneuroser.
Med
hänsyn till de fördelar som ett engångsbelopp alltså kan ha har i förarbetena
lill 1975 års skadeståndslagsliflning uttalats alt det i många fall är önskvärt
alt denna ersättningsform används. Samma synpunkter kan anföras även
belräffande vissa ersättningar som ulgår på grund av försäkring eller enligt
särskilda författningsbestämmelser. Jag delar uppfattningen alt nuvarande
skatteregler på grund av inkomstskattens progressivilet kan motverka valet av
engångsbelopp som ersättningsform och all del är angelägel att denna effekt
undanröjs.
Det
anförda motiverar enligt min mening att viss skaltelindring medges för sådana
direkiuibeialade engångsbelopp som enligl nuvarande regler beskattas i sin
helhel. Utgångspunkten bör vara att beskattningen skall vara neutral i den
meningen att skatten på engångsbeloppet inle får överstiga den totala till
nutid nedkapitaliserade skatten på motsvarande livränta. Som kommiltén har
framhållit torde dock viss ytteriigare lindring av skallen på engångsbelopp
vara nödvändig om engångsbeloppet i praktiken skall framstå som ett godtagbart
alternativ för den skadade. Kommiltén har gjort vissa beräkningar för att
belysa effekten av olika metoder för skattelindring. Varje sådan jämförelse
måste bli i hög grad schabloniserad, eftersom den bl. a. måste grundas på
anlaganden om framlida skattelagstiftning och den skadelidandes inkomstförhållanden
under den tid då livräntan faller ul. Även om kommitténs beräkningar således
närmast har karaktären av räkneexempel, får de ändå anses visa att den
uppställda målsättningen inte kan tillgodoses endast med hjälp av reglerna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomsi. Den av kommittén förordade
metoden, som innebär atl viss andel av engångsbeloppet undantas från
beskattning, är lätt att förstå för de skattskyldiga och enkel att tillämpa för
skallemyndigheterna. Den föreslagna procentsatsen, 40 96, innebär enligt min
mening en skälig avvägning i fråga om nivån för skattelindringen. Som
kommiltén har anfört medför metoden inte en "matematiskt riktig"
beskattning i varje enskilt
4 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 50
Prop. 1976/77:50 50
fall.
Detta ligger i schablonens natur, och det är enligt min mening knappast möjligl
alt utarbeta en mer preciserad metod som samtidigt uppfyller kravet på
enkelhet. Jag biträder därför förslagel att 40 % av engångsbeloppet skall få
avräknas som skattefri del.
I
likhet med kommiltén och flertalet remissinstanser anser jag alt en
beloppsgräns bör föreskrivas för den skattefria delen av engångsbeloppet. En
sådan maximering bör ses bl. a. mot bakgrund av atl del är önskvärt att undvika
en alltför stark tendens mot engångsbelopp i de fall då livränta enligt SkL bör
utgå. Det är lämpligt atl anknyta beloppsgränsen till del basbelopp som gäller
vid ingången av beskattningsåret. Den av kommitién föreslagna gränsen på 15
basbelopp skulle år 1976 (basbeloppet i Januari 1976 = 9 700 kr.) innebära ett
maximalt skattefritt belopp på 145 500 kr. Denna maximala skaltelindring uppnås
vid ell totalt engångsbelopp på 363 750 kr. Det kan vara rimligt att maximal
skattelättnad medges vid denna nivå, men ytteriigare skattelättnad synes
däremot inle vara påkallad. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag om en
begränsning av skattelättnaden till 15 basbelopp. Uppbär skatlskyldig fiera
engångsbelopp för samma personskada, bör som kommitién har föreslagit de
skattefria beloppen sammantagna fl uppgå till högst 15 basbelopp. För varje
utbetalningsår fär bestämmas hur många basbelopp del årets skattefria del av
engångsbeloppet uppgår lill. Den skattefria delen skall därvid uttryckas i del
basbelopp som gällde vid ingången av resp. utbetalningsår. När sammanlagt 15
basbelopp har uppnåtts, medges inte ytteriigare skaltelindring.
Jag
delar vidare kommitténs uppfattning att engångsbelopp som utgår lill följd av
personskada och avser framlida inkomstföriusi inle bör anses som ackumulerad
inkomsi. Detta bör gälla oavsett om en del av engångsbeloppet skall undantas
från beskattning eller om hela engångsbeloppet -i det fall atl taket på 15
basbelopp redan har nåtts - skall t)eskattas.
Kommitténs
förslag om skaltelindring avser endast engångsbelopp som ersätter framlida
inkomstförlust. Några remissinstanser har ansett atl skaltelindringen bör
omfatta även ersättning för inkomstföriusi i förfluten lid. Som skäl för denna
ståndpunkt har anförts att en avsevärd tid kan förflyta innan en personskada
hinner regleras. Det engångsbelopp som slutligt bestäms kan då komma att
inkludera ersättning för inkomstföriusi under ell eller flera av de närmast
föregående åren. Eftersom de rehabiliteringssyn-punkter och andra skäl som
motiverat den förmånliga behandlingen av engångsbelopp avseende framtida
inkomstföriusi inte gäller i fråga om ersättning som avser förfluten tid,
finner jag inte anledning att frångå kommittéförslaget i denna del. Jag anser
alltså alt skattelindringen inle bör omfatta ersättning för inkomstföriusi i
förfiuten lid. Reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomsi bör däremol
kunna liilämpas på sådan ersättning, om den belöper på minst två beskattningsår
och övriga fömtsättningar för sådan skatteberäkning är uppfyllda.
Prop. 1976/77:50 51
Under
remissbehandlingen har LO och TCO framfört önskemål om ytterligare
skaltelindring för engångsbelopp, som utgår enligl TFY och avser ersättning för
inkomstföriusi. Organisationerna har därvid hänvisat till vad de anförde i
ämnet i en framställning lill finansdepartementet i september 1974.
Framställningen behandlades i prop. 1974:187. Föredraganden ansåg sig inte
kunna tillstyrka organisationernas önskemål om skattebefrielse för
engångsbelopp enligt TFY, eftersom ett tillgodoseende av deras önskemål skulle
innebära ett principiellt avsteg från beskatiningsgrunderna och dessutom
skulle innebära en vinst för arbetsgivarna och medföra all försäkringen
förbilligades på övriga skattebetalares bekostnad. Riksdagen intog samma
ståndpunkt. Jag är inle beredd alt nu medverka till en särbehandling av dessa
belopp. Jag vill i detla sammanhang erinra om att frågan om den skattemässiga
behandlingen av TFY f n. övervägs av livförsäkringsskattekommittén.
1
ett par remissyttranden har tagits upp frågan om den skattemässiga behandlingen
av engångsbelopp, som utgår enligt s. k. skadeståndsförsäkring, dvs. en
försäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning enligl
skadeståndsrällsliga normer för personskada som har tillfogats honom. Som jag
tidigare har nämnt har engångsbelopp enligt detta slags försäkring i praktiken
undantagits från inkomstbeskattning även i de fall då ersättningen har avsett
föriust av skattepliktig inkomst. Jag delar uppfattningen att starka skäl talar
för att ersättning på gmnd av skadeståndsförsäkring bör behandlas på samma sätt
som ersättning som ulgår på grund av ansvarsförsäkring. Jag föreslår atl en
uttrycklig bestämmelse om delta införs i 19!; KL.
Jag
vill i detta sammanhang understryka att de förslag som jag här har lagt fram
inle innebär någon ändring i nuvarande regler om skallefrihet för ersättning
enligl kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. Inte
heller föreslår jag någon inskränkning i skattefriheten för engångsbelopp som
utgår enligt kapilalförsäkring eller enligl sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som inle har tagits i samband med tjänst. Vissa frågor
rörande den skattemässiga behandlingen av dessa försäkringsformer behandlas r
n. av livförsäkringsskallekommiilén.
Det
hittills anförda avser endast direktutbetalat engångsbelopp. Vad beträffar
frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället
för livränta råder det ett nära samband mellan denna fråga och de
beskattningsregler som gäller för livräntor. Jag avser därför alt ta upp frågan
om beskattning av utbytt livränta försl sedan jag har diskuterat hur reglerna
för beskattning av personskadelivränlor bör utformas.
5.3.
Livränta vid personskada
Livränta
som utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av sådan försäkring, som inte
har tagits i samband med tjänsl och inte heller utgör trafik- eller annan
ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL,
Prop. 1976/77:50 52
är
enligl 32 i; 2 mom. KL skattepliktig endasl lill viss del. Den skattepliktiga
delen varierar mellan 80 % och 10 %, beroende på livränletagarens ålder under
beskattningsåret. Till denna grupp av livräntor hör främst livräntor på grund
av vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar och livränta som utgår på grund av
frivillig yrkesskadeförsäkring. Enligt samma reducerande skala beskattas även
vissa äldre livräntor, nämligen dels livränta som enligl lag eller särskild
författning ulgår vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under
militärtjänstgöring, under fömtsällning atl ersättningsfrågan har reglerats
enligt förfatlningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955, dels
livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring, när försäkringsfallel
inträffat före den I januari 1962.
Övriga
livräntor är i regel skattepliktiga i sin helhet. Som skattepliktig intäkt av
ijänsl räknas nämligen enligl 32 5; 1 mom. KL livränta som har utgått på grund
av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund av
försäkring och som inte omfattas av bestämmelserna i 32 »; 2 mom. KL. Till de
oinskränkt skattepliktiga livräntorna hör bl.a. skadeslåndslivräntor samt
livränta som ulgår på grund av s. k. skadeslåndsförsäkring. Hit hör vidare
livränta på gmnd av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, om skadefallet
inträffat efler utgången av år 1961, samt livränta på grund av TFY och
obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL. Dessa livräntor är skattepliktiga
i sin helhet även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada
eller för vårdkostnader o. d.
Livförsäkringsskallekommiilén
anser atl nuvarande regler föroeskattning av livränta inte är ändamålsenligt
utformade. 1 betänkandet föreslås därför viss ändring av bestämmelserna i 32 S
1 mom. KL. Förslaget innebär i huvudsak följande. Livränta som utgår vid
personskada och avser ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur
skall liksom hittills beskattas i sin helhel. Övriga personskadelivräntor, dvs.
livräntor som avser atl täcka ideell skada, vårdkostnader o. d., föreslås
däremot bli helt skattefria. Enligt del förfaltningsförslag som kommittén har
lagl fram fordras för skattefrihet atl livräntan enligt dom, uppgift från
försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanslalt eller intyg från
Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens
personskadenämnd inte innefattar ersättning för föriorad inkomst av
skattepliktig natur. Kommitténs förslag fömtsätter alt de livräntor som i
fortsättningen fastställs i förekommande fall delas upp i en skattepliktig och
en inte skattepliktig del. Kommittén föreslåratt motsvarande uppdelning skall
få ske av redan utgående livräntor. Såviti gäller försäkringslivränior bör det
enligt kommiltén ankomma på försäkringsgivarna atl självmant tillhandahålla
livränietagarna underiag för uppdelningen i fråga om livräntor som ulgår med
minst 5 000 kr. per år. När det gäller livräntor på lägre belopp fömtsätts att
sådant underiag tillhandahålls på begäran av livräntetagaren.
Kommittéförslaget
berör inte sådana livräntor som beskattas till reducerat belopp, dvs. livräntor
som avses i 32 S 2 mom. KL.
Prop.
1976/77:50 53
Vad
beträffar utbytta livräntor innebär kommitténs förslag att engångsbelopp, som
träder i stället för oinskränkt skattepliktig personskadelivränta, skall
behandlas enligt den skattelindringsmetod som kommiltén föreslagit för
engångsbelopp, dvs. 40 96 av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri
del. Engångsbelopp som ersätter annan i sin helhet skattepliktig livränta - t.
ex. köpeskilling som utgår i form av livränta - skall liksom hittills beskallas
fullt ul. Utbyts livränta som hell eller delvis är skattefri mot engångsbelopp
skall däremot detta belopp vara skattefritt.
Flertalet
remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande regler för beskattning av
livräntor ej är ändamålsenligt utformade och har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnal det utan erinran. 1 ett yttrande har dock anförts att förslaget
ger anledning lill betänkligheter från skatterättslig synpunkt och atl en mer
allsidig och ingående utredning är påkallad innan man lar ställning lill frågan
om beskattning av personskadelivräntor. Några remissinstanser kritiserar
kommitténs förslag att skattefrihet för personskadelivränta skall inträda när
det av dom eller uppgift från vissa angivna institutioner framgåratt livräntan
inte innefattar ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. De
framhålleratt taxeringsmyndigheter och skattedomstolar bör vara oförhindrade
att i det enskilda fallet pröva humvida livränta helt eller delvis är
skattepliktig, även om dom eller annan uppgift föreligger. I andra
remissyttranden har framhållits att kommitténs förslag om uppdelning av redan
utgående livräntor i en skattefri och en skattepliktig del kommer att medföra
ell omfattande arbete för försäkringsbolagen. Del föreslås därför atl
uppdelningen, åtminstone belräffande memarten av dessa äldre livräntor, bör få
ske enligt schablon.
För
egen del får jag anföra följande. Nuvarande beskattningsregler innebär att
personskadelivränlor i regel beskattas fullt ul även om de helt eller delvis
avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader o. d. Hittills har det ofta
förekommit atl livränta utgår för sådana skadeföljder. Sålunda var det i
skadeståndspraxis tidigare inte ovanligt att invalidiietsersätlning i form av
livränta inrymde ersättning både för inkomstföriusi och för andra skadeföljder.
Sådan livränta användes då även i situationer där egentlig ekonomisk föriust
var svår att påvisa eller där del var motiverat med en säkerhetsmarginal för
den framtida ulvecklingen. Livräntan fick i dessa fall till övervägande delen
karaktär av ersättning för ideell skada. Också gottgörelse för kostnader av
olika slag inräknades många gånger i själva invaliditels-ersällningen.
Beträffande livräntor enligl YFL, mililärersältningslagen och vissa motsvarande
förfallningar gäller att dessa beräknas på gmndval av den skadades åriiga
arbetsförtjänst och i princip utgör ersättning för inkomstföriusi. Vid
invaliditetsbedömningen har emellertid i tillämpningen slörre avseende kommit att
fästas vid den rent fysiska defekten än vid dess konsekvenser för den skadades
förvärvsförmåga. De allra flesta livräntorna grundas på låg invaliditet och
för den övervägande delen skadade har livräntorna i praktiken kommit att bli
mera en ersättning för lyte och
5 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50
Prop. 1976/77:50 54
men
än en kompensation för inkomstbortfall.
Jag
vill emellertid framhålla all förhållandena blir väsentiigt annoriunda i
framliden på grund av de nya regler om bestämmande av skadestånd vid
personskada som har trätt i kraft den 1 januari 1976 och den nya lag om
arbelsskadeförsäkring som träder i kraft den 1 juli 1977. Enligl förarbetena
till de nya skadeståndsreglerna skall ersättning för ideell skada och
vårdkostnader m. m. fastställas särskilt för sig och normalt ulgå som
engångsbelopp. När det gäller mer omfattande framtida kostnader vid större
skador kan det dock enligt uttalanden i förarbetena ofta vara lämpligt att
ersätiningen ulgår som livränta, evenluelll vid sidan av förekommande livränta
för inkomstförlust. Vidare gäller enligt den nya lagen om arbelsskadeförsäkring
atl livräntor skall utgöra renodlade ersättningar för inkomstföriusi. Sådana
livräntor kommer inte heller att kunna bytas ut mot engångsbelopp. Jag vill i
delta sammanhang också påpeka atl livräntor som avser ersättning för föriorat
underhåll inte innefattar ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d.
Man
kan alltså konstatera all arbetsskadelivräntor som fastställs i framtiden
kommer att utgå endast för att täcka inkomstbortfall samt all skadeståndsersättning
för andra skadeföljder än inkomstföriusi normalt kommer atl fastställas som
livränta endast när del är fråga om mer omfattande kostnader vid större
skador. Skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 samt
yrkesskadelivräntor som ulgår på grund av skada som inträffar före den 1 juli
1977 kan däremot ofla innefatta ersättning för ideell skada, vårdkostnader o.
d. 1 de fall då en livränta avser sådana skadeföljder kan nuvarande
beskattningsregler få mindre önskvärda konsekvenser. Som jag fömt har
framhållit innebär dessa regler att en personskadelivränta i allmänhet är
skattepliktig lill hela beloppet, även om den innefattar gollgörelse för ideell
skada eller för vårdkostnader av olika slag. Det är utbetalningarnas
periodicitet som hittills har ansetts motivera skatteplikt trots alt livräntan
inte täcker föriust av skattepliktig inkomst. Förden skadelidande kan
emellertid en beskattning i vissa fall få till resultat att ersätiningen inle
räcker lill för de kostnader för vilka den är avsedd. Det nuvarande systemet
leder vidare lill olika behandling av engångsbelopp som utgår för samma
ändamål. En direklutbetalad engångsersättning för ideell skada eller
vårdkostnader o. d. är i regel skattefri, medan etl engångsbelopp som träder i
stället för en skattepliktig livränta och utgår för samma ändamål är
skattepliktig.
Med
tanke på de fall som jag nu har berört är en ändring av nuvarande
beskattningsregler påkallad. 1 likhel med kommittén anser jag att sådana
personskadelivränlor som omfattas av 32 i; 1 mom. KL i fortsättningen bör
beskattas endast till den del de utgör ersättning för förlorad inkomst av
skattepliktig natur, vartill räknas även skattepliktig ersättning för föriorat
underhåll. Livränta som avser ideell skada eller vårdkostnader o. d. bör således
undantas från beskattning. Om i det enskilda fallet ersättning för både
inkomstföriusi och andra skadeföljder utgår i form av livränta, måsle en
Prop.
1976/77:50 55
uppdelning
ske på de olika ändamål för vilka livräntan utgår. Avgörande för denna
uppdelning bör vara de förhållanden som rådde vid skaderegle-ringstilirället.
Om förhållandena sedermera ändras, bör delta - som framhållits av kommittén
och av vissa remissinstanser - i princip inte leda till ändrad skattemässig
bedömning av den livränta som har fastställts vid skaderegleringen eller den
uppdelning på två eller flera livräntor som kan ha skett vid delta tillfälle.
När det gäller
skadeslåndslivräntor som fastställs efter den 1 januari 1976 skall som redan
nämnts ersätiningen enligt förarbetena till de ändringar av skadeståndslagen
som trädde i kraft vid denna tidpunkt så långt möjligt fördelas på de olika
skadeföljder som ersätiningen är avsedd all täcka. Vid fastställande av
livräntan har alltså i allmänhet en sådan fördelning redan skett. Det bör
emellertid beaktas att det kan ligga både i den skadelidandes och i
uibelalarens intresse att vid skaderegleringen lägga största möjliga delen av
en livränta på ändamål som medför skattefrihet. För att lillgodose del fiskala
intresset har livförsäkringsskattekommittén föreslagit atl rätten till
skattefrihet skall göras beroende av all del i uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd
eller försäkringsanstalt eller i intyg från Trafikförsäkringsanstalternas
nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd anges alt den livränta
för vilken skattefrihet yrkas inle innefattar ersättning för föriorad inkomst
av skattepliktig natur. Några remissinstanser har anmärkt att förteckningen
inte är fullständig. Även bortsett härifrån kan lämpligheten av den föreslagna
regeln ifrågasättas från olika synpunkter. Framför allt saknas enligl min
mening anledning att se frågan på annat sätt än i de fall då skadestånd för
skattefria ändamål har fastställts i form av ett engångsbelopp. Liksom i de
fallen får bevisprövningen ske enligt de regler som normalt tillämpas i
taxeringsprocessen. Detta är så mycket mera motiverat som livräntor i allmänhet
bestäms under medverkan av något av de organ som nyss har nämnts. 1 dessa fall
kan det fömtsättas alt ersättning för skattefria poster inte fastställs med
större belopp än som motsvarar just de skadeföljder som ersättningen är avsedd
att täcka. Som jag tidigare har framhållit kommer förslaget om uppdelning inte
alls att beröra livräntor som utgår på grund av arbetsskada om skadefallet
inträffar efter den 1 juli 1977, eftersom dessa livräntor är renodlade
ersättningar för inkomstbortfall.
När
det däremol gäller skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari
1976 och yrkesskadelivräntor som ulgår på gmnd av skada före den 1 juli 1977 är
situationen en annan. Som jag förut har sagt inrymmer dessa livräntor i
betydligt slörre ulslräckning ersättning även för andra skadeföljder än
föriust av skattepliktig inkomsi. Vidare lorde man belräffande skadestånd ofta
ha underiåtit atl göra någon fördelning av ersättningen på olika
skadeståndsposter när livräntorna bestämdes. Det blir därför i dessa fall ofta
nödvändigt alt i efterhand göra en bedömning av om livräntan eller viss del
därav belöper på ändamål som medför skattefrihet. Som framhållits av några
remissinstanser kan del emellertid antas att en sådan efter-
Prop.
1976/77:50 56
handsprövning
kommer att medföra ett avsevärt arbete. Med hänsyn till det sätt på vilkel
yrkesskadelivränlor beräknas torde del i praktiken inte vara möjligl att i
efterhand uppdela dessa i en skattefri och skattepliktig del. Även beträffande
andra äldre livräntor torde det i många fall vara förenat med stora svårigheter
att göra en sådan uppdelning. Kommiltén har uppskattat antalet redan utgående
livräntor på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring lill omkring 10
000, varav ca 600 har antagits överstiga 5 000 kr. per år. Enligl vad som har
uppgivils vid remissbehandlingen lorde emellertid antalet livräntor av detla
slag som överstiger 5 000 kr. vara betydligt högre än kommitién räknat med. Del
har vidare upplysts alt RFV i juli 1976 administrerade omkring 40000
egenlivräntor enligt YFL och anslutande förfatlningar. Redan del betydande
antalet utgående livräntor visar omfattningen av de praktiska problem som
skulle uppkomma om man i efterhand försöker att göra den förutsatta utredningen
och uppdelningen.
Mina
slutsatser av det anförda är att man behöver någon form av schablon för
uppdelningen av redan utgående eller fastställda livräntor Några olika förslag
till sådana schabloner har framförts under remissbehandlingen. För egen del
föreslår jag - i huvudsaklig överensslämmelse med vad som har förordals i ett av
remissyttrandena - att 50 96 av den del av en äldre livränta, som under
utbetalningsårel inle överstiger basbeloppet vid årets ingång, skall undantas
från beskattning såsom avseende ändamål som berättigar till skallefrihet. Om
basbeloppet är 10 000 kr. och livräntan uppgår till della eller högre belopp
fär således enligt schablonregeln 5 000 kr. undantas från beskattning. Någon
utredning om vilka skadeföljder livräntan ersätter blir alltså inle aktuell i
dessa fall.
Mitt
förslap, belräffande oersonskadelivräntorna kan sammanfallas enligl följande.
En sådan livränta skall i princip beskattas endast i den mån den avser
ersättning för inkomstförlust eller föriust av underhåll. Livränta som täcker
ideell skada eller vårdkostnader o. d. skall således undantas från beskattning.
Har livränta fastställts före de nya skadeståndsreglernas ikraftträdande den I
januari 1976 skall dock som skattefri del undantas 50 % av det under
beskattningsåret utbetalade beloppet till den del detta inte överstiger
basbeloppet vid årets ingång. Beträffande livräntor enligt YFL eller anslutande
författningar skall schablonen tillämpas om skadefallet inträffat före den 1
juli 1977.
Förslaget
berör samtliga sådana personskadelivränlor som omfattas av bestämmelserna i 32
i; 1 mom. KL. Med hänsyn lill alt det bland remissinstanserna rått viss
tveksamhet beträffande tillämpningsområdet för kommittéförslaget vill jag
understryka alt de nya reglerna avses bli tillämpliga på sådana
yrkesskadelivräntor och livräntor enligl mililärersältningslagen som faller
under 32 1 mom. KL. Förslaget omfattar såväl livsvariga som temporära
livräntor.
Prop.
1976/77:50 57
Mitt
förslag omfatiar däremot inle livräntor som avses i 32 i; 2 mom. KL. Dessa
livräntor åtnjuter redan enligt nuvarande regler skaltelindring, eftersom de
beskattas enligt en reducerande skala. Procenttalet för reduktionen stiger med
livränletagarens ålder. Även om skattelindringen för en ung livräntetagare
skulle bli något mindre än enligt de regler som föreslagits för livräntor som avses
i 32 i; 1 mom. KL, kommer den reducerande skalan att över en längre tidsperiod
ge minsl lika stora skattelättnader som de föreslagna reglerna om uppdelning.
Med hänsyn härtill och av de skäl som kommittén i övrigt har anfört saknas
anledning att tillåta uppdelning av livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom.
KL. Jag vill erinra om att vissa äldre livräntor, nämligen sådana som utgår vid
sjukdom eller olycksfall i arbele eller under militärtjänstgöring och har
reglerats enligl de författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari
1955 samt livräntor som utgår på gmnd av trafik- eller annan ansvarsförsäkring
när försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1962, beskattas enligt
den reducerande skalan och därför inte omfattas av förslagel om uppdelning av
personskadelivränlor.
När
en personskadelivränta som avses i 32 S 1 mom. KL byts ut mol engångsbelopp bör
följande gälla. Om den utbytta livräntan utgör ersättning för föriorad inkomsi
av skattepliktig natur - hämnder inbegripet ersättning för föriorat underhåll -
och således enligl de nya reglerna är skattepliktig, bör det engångsbelopp som
träder i stället för livräntan behandlas på samma sätt som ett direktutbetalat
engångsbelopp församma ändamål. Som skattefri del bör alltså få avräknas 40 96
av engångsbeloppet. Utbyts personskadelivränta som enligl förslaget är
skattefri bör även engångsbeloppet vara skattefritt. Vid utbyte av sådan äldre
personskadelivränta som enligt mitt förslag schablonmässigt skall uppdelas i en
skattefri och en skattepliktig del bör den del av engångsbeloppet som motsvarar
den skattepliktiga delen av livräntan också bli skattepliktig varvid dock den
föreslagna 40-procentregeln blir tillämplig. Den del av engångsbeloppet som
motsvarar den schablonmässigt bestämda skattefria delen av livräntan blir
däremot i sin helhet skattefri. Vidare bör liksom hittills skallefrihet få
åtnjutas för engångsbelopp som träder i stället för personskadelivränta som
beskallas enligl 32 S 2 mom. KL. Vid utbyte av andra livräntor än personskadelivränlor
bör nuvarande regler gälla även i fortsältningen. Är livräntan skattepliktig
enligt 32 S 1 mom. KL bör således även engångsbeloppet beskattas i sin helhel.
5.4.
Övriga frågor
Avdrag
för periodiskt skadestånd
Om
skadestånd utgör omkostnad i uibelalarens förvärvskälla, medges avdrag för
skadeståndet vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan. För periodisk
utbetalning av skadestånd som inle utgör omkostnad i förvärvskälla får
ulbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt 5
Prop. 1976/77:50 58
av
anvisningarna lill denna paragraf För avdragsrätten saknar det f n. betydelse
om skadeståndet avser föriorad inkomst av skattepliktig natur eller annan
skadeföljd.
Som
en följd av förslaget om ändrade regler för beskattning av livräntor föreslår
livförsäkringsskattekommittén att allmänt avdrag för periodisk utbetalning,
som utgör skadestånd, i fortsättningen skall medges endast i den mån det
utbetalade beloppet är skattepliktigt för mottagaren. Avdrag skulle således
inte medges för sådana personskadelivräntor som avser ersättning för ideell
skada eller vårdkostnader o. d. och därför är skattefria enligt de nya
reglerna.
Vissa
remissinstanser har ställt sig kritiska lill förslaget. De anser alt man med
hänsyn lill utbetalarens skatieförmåga bör behålla avdragsrätten även i de fall
då mottagaren inte beskattas.
För egen del anser jag att
del med hänsyn till kontinuiteten i beskattningen i princip är riktigt atl
begränsa avdragsrätten på det sätt som kommiltén har föreslagil. Även kontrollskäl
talar för en sådan lösning. Om ulbetalaren har full avdragsrätt även för
livränta som är skattefri för mottagaren, finns det viss risk atl parterna
gemensamt hänför en alltför stor del av ersättningen till ändamål som medför
skallefrihet. Ett sådant gemensaml intresse föreligger inte, om uibelalarens
avdragsrätt begränsas lill livränta som är skattepliktig för mottagaren. Jag
tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del.
Extra
avdrag vid nedsatt skatteförmåga
Om
skaltskyldigs inkomsi har understigit vad som anses utgöra existensminimum för
honom och hans familj, är han enligt 50 S 2 mom. KL under vissa fömtsättningar
berättigad till exlra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkningen av
avdraget görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den skallskyldiges
inkomsler och å andra sidan existensminimum. Vid denna jämförelse skall
livränta, som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 >; 2 mom. KL,
inräknas i inkomslen med hela sitt belopp.
Kommitién
föreslår alt personskadelivränta som enligl de föreslagna nya reglerna är
skattefri också skall inräknas i den inkomst som beaktas vid beräkning av
avdrag för nedsatt skatieförmåga. Förslaget har inle mött några erinringar vid
remissbehandlingen.
Skattefri
livränta kan som kommiltén har framhållit avse bl. a. ersättning för sådana
vårdkostnader, som har betydelse för frågan om avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Med hänsyn bl. a. härtill får det anses motiverat att ta hänsyn
till skattefri livränta vid avdragsberäkningen. Jag lillstyrker alltså kommitténs
förslag.
Prop.
1976/77:50 59
Uppgiflsskyldighel
Enligt
37 t; 1 mom. 1) TL är bl.a. fysisk person och dödsbo skyldiga atl lämna
kontrolluppgift på utgivna livräntor. Försäkringsanstalt och understödsförening
skall enligt 37 § 1 mom. 3) TL i kontrolluppgift redovisa under
beskattningsåret utbetalat belopp, som har uppgått till minst 200 kr. och
utgått på gmnd av försäkring av den art atl skalleplikt för beloppet
föreligger.
Livförsäkringsskattekommittén
föreslår att dessa beslämmelser kompletteras i ett par hänseenden. Till 37 § 1
mom. 1) TL föreslås ett tillägg av innebörd atl fysisk person och dödsbo, som
betalar ut livränta avseende skadestånd till följd av personskada, i
kontrolluppgiften skall ange om livräntan utgör skattepliktig intäkt. Bestämmelserna
i 37 S 1 mom. 3) TL föreslås kompletterade i två hänseenden. Kommitién
föreslår sålunda atl försäkringsanstalts och understödsförenings uppgiftsphkt
skall utvidgas till alt avse även skattefri ersättning som ulges till följd av
personskada och uppgår lill minst 200 kr. per år. Vidare föreslås att, om till
följd av personskada har utgivits skattepliktigt engångsbelopp, i
kontrolluppgiften särskilt skall anmärkas om sådant skattepliktigt
engångsbelopp har utgivits tidigare på gmnd av samma skada.
Av
de remissinstanser som representerar försäkringssidan har anmärkts alt
kommitténs förslag innebär en alltför omfattande uppgiflsskyldighel.
För
egen del får jag anföra följande. Jag tillstyrker förslaget att den som betalar
ul livränta utanför försäkringsområdet skall uppge om livräntan utgör
skattepliktig intäkt eller ej. Förslagel att försäkringsanslalt och understödsförening
i kontrolluppgift skall lämna uppgift även om skattefri ersättning som uppgår
till minsl 200 kr. per år har motiverats av den föreslagna ändringen i
beskattningen av livräntor och är tillkommet för att ge taxeringsmyndigheterna
möjlighet att för framtiden beakla skattefria livräntor vid bestämmande av
avdrag för väsentligen nedsatt skalleförmåga. Jag delar uppfattningen all de
nya reglerna bör föranleda en utvidgad uppgiflsskyldighel men anser att denna
kan begränsas till att gälla ersättning i form av skattefri
personskadelivränta. Slutligen tillstyrker jag förslaget atl försäkringsanstalt
och understödsförening vid avlämnande av kontrolluppgift beträffande
engångsbelopp skall lämna uppgift även om tidigare engångsbelopp.
5.5
Ikraftträdande
De
nya skadeståndsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1976. Det är önskvärt att
bestämmelserna om skattelindring för engångsbelopp och skattefrihet för vissa
personskadelivräntor blir tillämpliga från samma tidpunkt. Dessa bestämmelser
bör alltså liilämpas första gången vid 1977 års taxering. Belräffande
personskadelivränlor som har fastställts före den 1 januari 1976
Prop. 1976/77:50 60
föreslås
att uppdelningen i en skattefri och en skattepliktig del skall ske med hjälp av
en schablonregel som har intagits i övergångsbeslämmelserna till ändringarna i
KL. Beträffande livräntor som ulgår enligt YFL eller vissa författningar som
bygger på YFL:s grunder föreslås att schablonregeln skall tillämpas även på
livränta som fastställs den 1 januari 1976 eller senare om livräntan ulgår på
gmnd av skadefall som inträffat före den I juli 1977. Den nu nämnda
schablonregeln skall dock inte tillämpas på livränta som utgör ersättning för
föriorat underhåll.
Även
bestämmelserna om att skattefri livränta skall beaktas vid beräkning av extra
avdrag vid existensminimum samt regeln att engångsbelopp, som ulgår lill följd
av personskada och avser framtida föriusl av skattepliktig inkomst, inle skall
anses som ackumulerad inkomst bör liilämpas första gången vid 1977 års
taxering.
Med
hänsyn till all den föreslagna lagstiftningen sannolikt inle kommer alt hinna
träda i kraft innan liden för avlämnande av kontrolluppgifter till 1977 års
taxering har utgått bör reglerna i TL om utvidgad uppgiftsskyldigbet för bl. a.
försäkringsanstalter tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter som
lämnas lill ledning för 1978 års laxering. Eftersom de materiella reglerna
ändå avses bli tillämpliga redan vid 1977 års laxering får del ankomma på
taxeringsnämnden alt vid behov infordra de uppgifler som behövs för
tillämpningen av de nya reglerna.
Bestämmelsen
om skalleplikt för direkiuibeialade engångsbelopp, som utgår på grund av
skadeståndsförsäkring och avser föriorad inkomst av skattepliktig natur, samt
begränsningen i rätlen till allmänt avdrag för periodiskt utbetalat skadestånd
bör däremol inle tillämpas förrän vid 1978 års laxering. Begränsningen i
avdragsrätten bör dessutom endast gälla i fråga om skadestånd som har
fastställts efter utgången av år 1976.
5.6.
Författningsförslag
I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till
ändringar i KL, lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst samt TL.
Till
författningsförslagen vill jag göra följande kommentarer.
I 19
§ KL har lagils in bestämmelsen om skatteplikt för ersättning, som utgår på
gmnd av skadeståndsförsäkring och avser föriorad inkomst av skattepliktig
natur Uttrycket skadeståndsförsäkring definieras i andra stycket av
anvisningarna lill 19 § KL.
Tredje
stycket av anvisningarna till 19 § KL innehåller en definition av uttrycket
engångsbelopp och en generell bestämmelse om skatteplikt för sådana
engångsbelopp som utgär till följd av personskada och avser ersälining för
föriorad inkomsi av skattepliktig natur. Till sådan inkomst hör skattepliktig
ersättning för föriorat underhåll. Begreppet engångsbelopp innefattar etl eller
flera kapitalbelopp som utgör ersättning vid personskada och utgår i annan form
än livränta eller periodisk utbetalning av annal slag, t. ex.
Prop. 1976/77:50 61
sjukpenning
eller periodiskt understöd. Den generella bestämmelsen om skatteplikt för
engångsbelopp gäller ersättning för inkomstföriusi både i förfluten tid och i
framtiden. Skatteplikt föreligger dock endast om inte annal följer av 19 §
eller andra bestämmelser i KL. Avsikten är inte att genom bestämmelsen utvidga
området för skatteplikt ulan att lagfästa praxis på detta område.
Tredje
och fjärde styckena av anvisningarna till 19 § KL innehåller bestämmelserna om
reducerad skatteplikt för engångsbelopp som avser framtida inkomstföriusi och
om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället för
livränta.
Av
etl tillägg lill 32 § 1 mom. framgår att engångsbelopp som är skattepliktigt
enligl 19 § och anvisningarna till denna paragraf skall tas upp som intäkt i
förvärvskällan tjänsl. Vidare innehåller 32 § I mom. de nya bestämmelserna om
behandlingen av vissa personskadelivräntor.
1
punkt 1 tredje stycket av anvisningarna lill 1 § lagen om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst har tagits in bestämmelsen om att
engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framlida föriust
av skattepliktig inkomsi, inte skall anses som ackumulerad inkomst. Samtidigt
har 3 § 4 mom. samma lag ändrats så atl erforderiig innehavstid för där avsedda
aktier och andelar stämmer överens med de nya regler för
realisationsvinstbeskattning som riksdagen antog i våras (SkU 1975/76:63 s. 64
f, SFS 1976:343). Vidare har gjorts en redaktionell ändring av punkt 1 sjätte
stycket av anvisningarna till 1 !; och av anvisningarna till 3 >; med hänsyn
lill den nya lydelse av 3 ij 2 mom. som riksdagen antog i samband med att de
nya realisations vinstreglerna infördes.
37 §
TL innehåller föreskrifterna om utvidgad uppgiflsskyldighel för försäkringsanstalter
m. fl.
6
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att aniaga förslagen till
1.
lag om ändring i
kommunalskaltelagen (1928:370),
2.
lagom ändringi lagen (1951:763)
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,
3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623).
7 Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ort-r-r rOs
Or-t
©'"-rNi
OOoo rONrnoo r-o*'*ir-~ roooNoo or«oo
r>4 -
O oo
O O r«-i
o m >/ OO »
opaginerad Kontrollera mot PDF
o rs 1
rN Os rn oo O rn o O O NO r O
m u-i oo -
opaginerad Kontrollera mot PDF
oorroo
r- \DON u-iTf-Os
sorsjos' oo- r-- or--rNi.
Os so os oo
CN so m
o os rn in
OooorM so-r--'
opaginerad Kontrollera mot PDF
O
OssODrn OsOootT)
rn -
Tt ir m oo rn t
rsrsirn ovfNw-iwi
v-)ONTj-os mo\"rn
-fNrrv) r- oo
Os o\ 00 oo
so i/ r rM
r- oo rn
O rn oo r-j
so O TT Os
opaginerad Kontrollera mot PDF
O)
o
c c S
0\0-* r NOfo sOfNCsir
r--oornos TToooot- rnor---
r--Tf-00 -Orn rnr-lTtvo
osoosooo m-w-irn ONOrrr-
'cnTT sor--osrN r-iunosrn
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
«
c 2 S
: « S &
> C v
= .D ib
oorssoo Ti-Qoro Tj-rosr- TI- os-
TJ- so oo o
v so oo
OO so
0 oo OO
Os TT os Tl-
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
12 B
(fl = (2 .5 -e
owoo oo » o
Oslooin
-rwiu-i u--os oorrr'
O »O Q *n
r-- m O O
r o r~ ""
opaginerad Kontrollera mot PDF
M
.:
» 1
iQ
v
E
r
J
iS
E
i_
:M
E 2
Q.
D,
c s;
©
mj
B
-
K »
H (2
et
B
v
o
*!
a
£ 5
o =
SE
t «
c
8SS
r rn - v~i sor-~ooo
r rn
y
OOOO r rn Tt
iP ? P P \o \p p \p p 1 p sp C O Cr CTs
0> Cr On R Cr\
cr\ Cr\ C
OOOO
oooo oooo
opaginerad Kontrollera mot PDF
eg H
rrn-rr unvor--oo osO-rs»
opaginerad Kontrollera mot PDF
OS
iS:
sO
o
S
OS
sO
oo
TJ-
m
Tj-
rs
os
rs
os
ON Os
m
sO
rn
os
so
rn
so
o
so oo
oo
8
5
vy-i O
rN
sO rn
so
IS
sO
Tj-
m
TJ-
OO
sO
oo rn
oo oo
os
rn
g
SO
O
rn
sO
m
rn sO
os
oo
o Tl- rs
oo
8
5
oo
rn rs
Tj-
so
rn
§
oo oo
rr,
oo
Os
tn
1
8
os
o
S
oo
rs
Os
t--
oo
i
oo
Tj-
OO
Os rsi
rsi
sO rs(
oo so
rn
*jn
2
so
OO
rn
1
sD sO
opaginerad Kontrollera mot PDF
Os » n O s
Os r>( o r-
O Tt o
in oo O v-i
rn r- rs O
rs rs rn
8 00 O TJ-- rn rs r-~ t -
r-- r
- rs rn TT oo » n rs r-i m
rs Os r- rn
Os Os rn r~-
rn m Tf r-
» n
ut > Tj-
Os o rn t
m Tj- in so
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tj- Tj- r
r
-
VI Tj-
oo rs sO
SO
rs fN rn
rn 00 r~ so
Os rn sO
so
oo sO O 1
oo Os r in
"*r r- rn o
rs
TJ- r-
so *n rn o
r in o rs
o oo rs » n
oo rs
r--.
rs rn TT » n
rs
rn rn
O
so
r-
O
rs rs
O
Tj-
O m m
O
rs rs
§
i
1
rs
00
Tj-
rn
os rn
r
?
vo
5
rs
m
rn
Ti-
Os
TT
o
OO
in
rs
so SO
OO
rs
oo
OmOO omOm OOOm
rnrn-oo inor- rnoo
Osmoos O\0ors' oso « nr-
Ornso- rs" « toors so - *4 -
--irs H-rsrsrn
;c o.
(D CO =
j XI
' cS
*r « DO
SS:
, o O ' oooo OOO' rs m Tj- >n so r- oo
P S p s \ p p p s p \ £ i vp
- ( C - C
Si O
% O
00
c XI 4>
c
01 cn X)
'C
00 a
"O
ao c
2P
c
c to c
. oo
c
c 00
j o
c
CO V)
:m CU
U ä > .O ca
c
SjR ä ?
3
.2 o o
»
II
II il
II
CO (j Q
opaginerad Kontrollera mot PDF
rs os Tt
oo
oo o sO
O oo so oo O
so O oo
so - Os rs Os r- r- oo oo
OO in
r-
m o o m
O r- O
TTOr
Ossorstn Osovt
--rs rsrnTTin rn » nr~-
rsos-oo
oo-inr- 'ooooso OOOsOO rnosowi osrsos oosoooO Ti-or o r-r oooo
opaginerad Kontrollera mot PDF
E
o rs OO rs oo - oo r- - oo >n Tj-
r rooo
rsrn' * m r rn rn rnorsrs r-.sooo -rsoo
opaginerad Kontrollera mot PDF
T3 ecj
c 2 OJ c
* :ca
OsTTOsin osrsmo iinooin
mr mos or~-oo.
osrnr
Os»'so*o oc*nsoso oosooo
sornmTj- Ttrsr-r- omr-i
rsrn Tj-inooo rsrnsoos
opaginerad Kontrollera mot PDF
(L> O
1 2 s:
2 g
o
> c u
' JS x:
r rn Tt * sor-ooo oosrsm
rsooTto sorsoo Tfrn
mrsooo inrnOso moo
mmr-oo orsrj-i owt''vo
rsrnm r-ooos r-0"r
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
c VC
:z: -* t/i := (i: « -O
OwtOO OOw-iO OwtQw-1
os-oom -r-inm r-~moo
in
""Os oor- ior-.m
rsrs rnTTinr- -rninoo
opaginerad Kontrollera mot PDF
E r
iS
E
: «
a o. e
J
c/1 u
E 2 o
«
le
B
ffl =!
21
f- 2
es
B
a>
o
J,
Oi
; »
rvj
.
8.
£
E
«
X
H
LU
rsrn-in sorooo soorsv»
\rt ; p ; ; - y 3
p O O ON Os Os Os ;
OOOO oooo
opaginerad Kontrollera mot PDF
so sO >
sO rrj u rs
oo » n
rn rn i
0\ ' rn sO
'O so Os r-
m 00 Os rs
(S so 't
r- so so oo
rn sD Os rNi
sO oo so
m rs o rn
oo oo oo Tt
Os r- r r-
opaginerad Kontrollera mot PDF
so sO so
sO rn in
rs oo 0\ m
so o CTv
r-- rn oo Os rs
- fN so
Tj-
o Tt m o
rn oo o oo
oo r- m
os o rs
m Os rs oo
- - rj rs
opaginerad Kontrollera mot PDF
in rn o O
oo Os fN TT
r Os in in
so r- O o
rs » n Os in
rn o r
rn
Os in r-
in Ov o oo
m "O
'O
Os oo
so r so O
O r- so '
O rn oo o
rs r- rs rn
rs rs rn Tt
opaginerad Kontrollera mot PDF
so rs
Os
rn
so
m
O
m in
Os
os
m
rs rs
m
so m
O rs
Tt
fN SO
oo
o
so
so
rn
rs
rn so
Tt
Os
in rs rs
in oo rs
rn
rn rs
5
in rs rs
sO r-
rs
SO rs m
so
r m
so r-
Tt
opaginerad Kontrollera mot PDF
oo rn so r--
Tt rn Tt o
w-i oo so >n
oo '
rs m oo in
in rs m rn
os sO \0 *rt r
Tt
so so
rn rn o so
rs rn OS
Os r o oo
os Tt OS o
rs rs "*t
opaginerad Kontrollera mot PDF
Qp Tt o
Os oo so rn
sO Os rs oo
- so rs r
Tt oo » n
rs rs rs rn
so Tt rs O
r so » Tf
r-- rn Os
« rs fs
O wt O O
rn rn
- V}
oo O Tt O
rs ' O oo
in r-- oo
rn Tt Tt m
opaginerad Kontrollera mot PDF
O O O
»
Tt rn
o O
Os O Wt
f
OTiOO OiOOiTi
mrntoo mor-
osmo&s osoorsTj-
Ornso- rstoors so vtTt
'-rs ' rsrsrn
opaginerad Kontrollera mot PDF
o c
"C
>
"
CL
-o 2
1 o
_flj
ra (U
3 3
jS x: cn w
o 12
u
ca
V) cn
ca BO
s
c :0
cd
C
fe
ll
00
a>
'
b-
o. u
D. Q.
ab
53
.2
QO
C
c
S.S
00 V)
"O
OO
c 60
c
C
00 ta
*c
c oo
jKi
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sp
Np Np N Ä - -
OS OS
os os 1
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
29 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 8 dokument.
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- Prop. 1988/89:54 om iändring av beskattningen av vissa livräntor i texten
- Bet. 1984/85:SkU37 om extra avdrag m.m. s. 8 i texten
- Bet. 1982/83:SkU25 om beskattningen av retroaktiva pensioner m.m. s. 1 i texten
- Bet. 1976/77:SfU21 med anledning av propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m., jämte motioner s. 40 · s. 46 · s. 53 · s. 77 i texten
Doktrin (6)
6 kopplingar i 3 dokument.
- Ekstedt, Ideellt skadestånd för personskada, 1977 s. 320 om s. 48 · s. 321 om s. 44 · s. 322 om s. 54 i texten
- Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 836 om s. 55 · s. 1016 i texten
- Heuman, Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder, 1980 s. 359 om s. 55 i texten